I betänkandet behandlas i proposition 1990/91:100
(budgetpropositionen) bilaga 8, avsnittet C. Trafiksäkerhet
framlagda förslag. Dessa förslag avser inriktningen av
trafiksäkerhetsarbetet, vissa förändringar av den statliga
fordonskontrollen, indragning av systemen med bidrag till
reningsutrustning på dels vissa lastbilar och bussar, dels äldre
personbilar, samt anslag till trafiksäkerhetsverket (TSV) och
Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF). I
anslutning till behandlingen av propositionsförslagen behandlar
trafikutskottet förslag i trafiksäkerhetsfrågor i 21 under den
allmänna motionstiden i år väckta motioner och i tre med
anledning av proposition 1990/91:90 väckta motioner. Andra under
den allmänna motionstiden väckta motionsförslag i
trafiksäkerhetsfrågor avser utskottet att behandla vid senare
tillfälle.
Utskottet tillstyrker eller lämnar utan erinran regeringens
förslag.
Med anledning av förslag i en s-motion och en c-motion
föreslår utskottet ett tillkännagivande om kontrollbesiktningen
av tunga lastbilar och släpvagnar.
Utskottet föreslår att motionsförslagen i övrigt skall
avslås eller lämnas utan vidare åtgärd av riksdagen -- i de
flesta fallen med hänsyn till att de i motionsförslagen upptagna
frågorna nyligen har varit under övervägande eller har
uppmärksammats i utredningssammanhang eller har aktualiserats
hos trafiksäkerhetsverket eller annan myndighet eller hos
regeringen.
Till betänkandet har fogats tolv reservationer. De frågor som
reservationerna avser samt de partigrupper som har avgett
reservationerna framgår översiktligt i avsnittet Hemställan i
utskottets yttrande (s. 32--34).
Till betänkandet har vidare fogats två särskilda yttranden,
nämligen av
c-ledamöterna beträffande ledning och samordning av
trafiksäkerhetsarbetet samt
fp-ledamöterna beträffande vikten av reflexer m.m. för
oskyddade trafikanter.
SJÄTTE HUVUDTITELN
Trafiksäkerhet
Propositionen
Regeringen föreslår i proposition 1990/91:100 bilaga 8
(kommunikationsdepartementet) i avsnitt C. Trafiksäkerhet (s.
56--64)
1. att riksdagen godkänner vad i propositionen har förordats
om inriktningen av trafiksäkerhetsverkets verksamhet,
2. att riksdagen tar del av vad i propositionen har anförts
om den statliga fordonskontrollen,
3. att riksdagen godkänner att bidragssystemet för bidrag
till reningsutrustning på nya lastbilar och bussar och bidrag
till reningsutrustning på äldre personbilar skall upphöra,
4. att riksdagen till Trafiksäkerhetsverket: Samordning,
Trafikmiljö, Fordon och Trafikant för budgetåret 1991/92 anvisar
ett förslagsanslag på 1000 kr.,
5. att riksdagen till Trafiksäkerhetsverket: Bil- och
körkortsregister m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 1000 kr.,
6. att riksdagen till Bidrag till Nationalföreningen för
trafiksäkerhetens främjande för budgetåret 1991/92 anvisar ett
anslag på 31799000 kr.
Motionerna
Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 1991
1990/91:T207 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
12. att riksdagen beslutar att bidraget till rening på äldre
personbilar höjs till 4000 kr. för personbilar av
årsmodellerna 1983 och senare,
13. att riksdagen beslutar att bidraget till rening på äldre
personbilar höjs till 1500 kr. för personbilsmodeller äldre än
1983,
14. att riksdagen beslutar att bidraget till rening på äldre
personbilar skall utgå oberoende av teknik, förutsatt att
avgaskraven uppfylls,
15. att riksdagen till Bidrag till reningsutrustning på
äldre personbilar för budgetåret 1991/92 anslår 70000000 kr.
1990/91:T211 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
11. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om trafiksäkerheten.
1990/91:T215 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om informationsinsatser och höjd
bidragsnivå i syfte att åstadkomma en intensifiering av
verksamheten med installation av avgasreningsutrustning i
befintlig fordonspark,
18. att riksdagen till insatser för utbyte av
avgasreningsutrustning för budgetåret 1991/92 anvisar
160000000 kr.
1990/91:T253 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om premien för eftermontering av
katalysatorer på äldre bilar och finansieringen av densamma,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett allsidigt och framgångsrikt
trafiksäkerhetsarbete,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om upphävande av Svensk Bilprovning ABs
monopol,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om översyn av reglerna för besiktning av
motorfordon.
1990/91:T407 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om slopande av Svensk
bilprovnings monopolställning.
Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1990/91:Fi502.
1990/91:T408 av Kjell Ericsson och Jan Hyttring (båda c) vari
yrkas att riksdagen begär att regeringen lokaliserar en
försöksverksamhet i Årjäng och Torsby kommuner, där den
obligatoriska bilprovningsverksamheten utförs av en auktoriserad
bilverkstad.
1990/91:T412 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att målsättningen för trafiksäkerhetsarbetet skall vara att
halvera antalet olyckor, antalet skadade och antalet dödade
under 1990-talet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att vägtrafiken måste minskas med minst 25% till år 1995 som
ett led i trafiksäkerhetsarbetet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbättrad trafiksäkerhetsinformation,
och att den i högre utsträckning skall inriktas mot att få flera
att i högre grad kunna utnyttja trafiksäkrare trafikslag,
9. att riksdagen beslutar att hälften av det statliga
bidraget till nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande
(NTF) skall användas till att informera om och propagera för
trafiksäker kollektivtrafik m.m. i enlighet med vad som anförts
i motionen.
1990/91:T414 av Nils T Svensson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en obligatorisk överlåtelsebesiktning av
äldre personbilar.
1990/91:T417 av Nils T Svensson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ökade insatser för fordonskontroll på väg.
1990/91:T419 av Rolf Kenneryd (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att inrätta försöksverksamhet inom den
statliga fordonskontrollen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att förlägga försöksverksamheten i
första hand till de orter som ligger närmast i tur för
nyetableringar enligt AB Svensk Bilprovnings prioritering.
1990/91:T420 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att överlåta till bilverkstäder att godkänna åtgärdad
anmärkning och därmed avskaffa ombesiktning hos Svensk
Bilprovning.
1990/91:T421 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om längre intervall mellan kontrollbesiktningarna för bilar med
extremt kort körsträcka.
1990/91:T423 av Ivar Franzén och Lennart Brunander (båda c)
vari yrkas att riksdagen beslutar att höja bidraget till 2000
kr. för de bilar som kan få bidrag enligt SFS 1989:422.
Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1990/91:Jo774.
1990/91:T424 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om information till oskyddade trafikanter
om reflexer och belysning.
1990/91:T425 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en förbättrad
olycksstatistik,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en ny inriktning av
trafiksäkerhetsarbetet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en eller flera
haverikommissioner.
1990/91:T426 av Hugo Andersson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om framtida organisation av
trafiksäkerhetsarbetet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om samordning med vägverket för att
åstadkomma en säkrare trafikmiljö,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om samverkan mellan Svensk Bilprovning
och bilverkstäder,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökade insatser för fordonskontroll på
väg,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skärpt kontroll av lastbilar.
1990/91:T430 av Sven-Åke Nygårds (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att begagnade fordon skall ha varit
besiktigade inom viss tid innan försäljningstillfället,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att truckar blir föremål för
besiktning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att AB Svensk Bilprovning som
riksprovplats tillförs dessa båda arbetsuppgifter.
1990/91:T431 av Elver Jonsson och Hans Lindblad (båda fp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av nuvarande uppdelning av
arbetsuppgifter på bl.a. andra närliggande verk,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att riksrevisionsverkets förslag
prövas i avsikt att åstadkomma ett effektivt och samordnat
trafiksäkerhetsarbete,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att det frivilliga och ideella trafiksäkerhetsarbetet bör
uppmuntras och ekonomiskt stöttas.
1990/91:T436 av Lennart Pettersson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en tidigareläggning av de tunga fordonens
första kontrollbesiktning.
1990/91:T442 av Wiggo Komstedt (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en obligatorisk överlåtelsebesiktning av äldre personbilar.
1990/91:T446 av Ingvar Eriksson och Per Stenmarck (båda m)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag i enlighet
med vad i motionen anförts om stimulans för investering i
katalysatorer på begagnade bilar.
Motioner väckta med anledning av proposition 1990/91:90 om en
god livsmiljö
1990/91:T78 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
4. att riksdagen beslutar att bidraget till installation av
reningsutrustning i bilar skall utgå med 4000 kr./fordon i
enlighet med vad i motion 1990/91:Jo113 anförts.
1990/91:T82 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas
11. att riksdagen beslutar att ett bidrag om 5000 kr.
skall utgå til eftermontering av reningsutrustning på bilar
fr.o.m. årsmodell 1983 i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1990/91:T83 av Jan Sandberg (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om eftermontering av katalysatorer.
Organisationen av trafiksäkerhetsarbetet
Cirka 30 myndigheter och ett tiotal statsdepartement arbetar
med trafiksäkerhet. Härtill kommer många organisationers och
enskildas frivilligarbete. Av alla dem som arbetar med
trafiksäkerhet är det emellertid endast trafiksäkerhetsverket
(TSV) och Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande
(NTF) som har det som enda uppgift. AB Svensk Bilprovnings
(ASBs) verksamhet avser i huvudsak trafiksäkerhetskontroller,
men en allt större insats görs på miljökontroller.
TSV är enligt verkets instruktion central
förvaltningsmyndighet för frågor om säkerheten i vägtrafiken och
skall särskilt svara för samordningen av trafiksäkerhetsarbetet.
TSV svarar också för (1) bil- och körkortsregistreringen, (2)
frågor om körkort, förarutbildning och förarprov, (3) frågor om
trafik på väg och i terräng, (4) frågor om fordons beskaffenhet
och utrustning samt (5) information om bestämmelser om
trafiksäkerhet.
För att bistå TSV i frågor om trafiksäkerhetsarbetets
samordning och planering har ett råd för samordning och
planering (trafiksäkerhetsrådet) knutits till verket. I rådet
ingår -- förutom generaldirektören för TSV -- en företrädare på
motsvarande nivå för envar av socialstyrelsen, vägverket,
transportforskningsberedningen, skolöverstyrelsen,
rikspolisstyrelsen, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet
och NTF. Dessa myndigheter och organisationer är på olika sätt
engagerade i trafiksäkerhetsarbetet.
I varje län finns en regional samordningsgrupp vars
sammansättning i princip motsvarar sammansättningen av
trafiksäkerhetsrådet. Således ingår företrädare för
TSV-distrikt, länsskolnämnd, polismyndighet, länsstyrelse,
vägförvaltning, Kommunförbundets länsavdelning, landsting och
länets trafiksäkerhetsförbund. Riktlinjer för
samordningsgrupperna har fastställts av trafiksäkerhetsrådet.
Länsstyrelserna har i de flesta fallen åtagit sig att leda
verksamheten. TSVs distriktsorganisation svarar i regel för
kanslifunktionen.
Från och med den 1 juli 1991 avvecklas skolöverstyrelsen och
länsskolnämnderna. Ett nytt ämbetsverk för skolväsendet och en
ny myndighet, ett institut för handikappfrågor inom
skolväsendet, skall inrättas. Från och med den 1 juli 1991
samordnas vidare den regionala statliga förvaltningen genom att
länsstyrelsens arbetsområde skall omfatta bl.a. de verksamheter
som i dag bedrivs av länsstyrelsen och länsvägnämnden. Också när
det gäller kommunikationer och trafiksäkerhet får den nya
länsstyrelsen ökade arbetsuppgifter.
Svenska kommunförbundet genomför i samarbete med
Landstingsförbundet, NTF och TSV olika informationsinsatser som
är riktade till kommunerna i syfte att öka det lokala
engagemanget i trafiksäkerhetsfrågor.
NTF verkar som företrädare för och samordnare av det
frivilliga trafiksäkerhetsarbetet. NTFs medlemmar utgörs i
huvudsak av riksorganisationer samt av länens
trafiksäkerhetsförbund och trafiksäkerhetsföreningarna i
Stockholm, Göteborg och Malmö.
TSV skall varje år lämna regeringen en programplan för
trafiksäkerhetsrådets arbete under de kommande tre budgetåren.
Den senaste är den år 1990 avgivna Trafiksäkerhetsprogram 1990,
som avser perioden 1991/92--1993/94. I trafiksäkerhetsprogrammet
anges mål för det samordnade trafiksäkerhetsarbetet samt
åtgärder för att förverkliga målen som de i trafiksäkerhetsrådet
deltagande myndigheterna och organisationerna avser att vidta
m.m.
Styrningen av trafiksäkerhetsverket (TSV) m.m.
TSVs verksamhet är indelad i verksamhetsområdena (1)
Samordning, (2) Trafikmiljö, (3) Fordon, (4) Trafikant samt (5)
Register.
Statsmakternas styrning av TSV sker genom att
trafiksäkerhetsmål och ekonomiska krav fastställs.
Målen för de fem verksamhetsområdena för treårsperioden
1989/90--1991/92 godkändes under 1988/89 års riksmöte (prop.
1988/89:100 bil. 8, bet. TU13, rskr. 211).
Verksamheten finansieras med olika avgifter -- t.ex. enligt
förordningen (1972:648) med taxa för trafiksäkerhetsverket --
samt med intäkter från uppdrags- och försäljningsverksamhet.
Utskottet
1 Inriktningen av TSVs verksamhet m.m.
1.1 Bakgrund
Riksdagen fastställde år 1982 (prop. 1981/82:81, bet. TU19 och
bet. TU26, rskr. 231) följande mål för arbetet med
trafiksäkerhet på väg, nämligen
1) att det totala antalet dödade och skadade i trafiken
skall fortlöpande minska,
2) att risken att dödas och skadas i trafiken skall
fortlöpande minskas för alla trafikantkategorier,
3) att risken att dödas och skadas i trafiken skall minskas
i högre grad för de oskyddade trafikanterna än för de skyddade,
varvid barnens problem skall särskilt beaktas.
Enligt det s.k. operativa målet för trafiksäkerhetsarbetet --
vilket har godkänts av statsmakterna (prop. 1989/90:100 bil. 8
s. 54--55, bet. TU21 s. 5--6, rskr. 35) som grund för åtgärder
på trafiksäkerhetsområdet -- skall man uppnå att antalet
personer som dödas resp. skadas i trafiken år 1995 skall vara
minst ca 150--160 resp. ca 3500 färre än under år 1988 och år
2000 minst ca 200 resp. ca 5000 färre än under år 1988. Det
operativa målet knyter an till mål som
Världshälsoorganisationens (WHOs) Europaregion har antagit i
programmet Hälsa för alla år 2000 och som innebär att antalet
dödade och skadade i trafiken skall minskas med i genomsnitt
4% per år fr.o.m. år 1991.
Antalet polisrapporterade vägtrafikolyckor med personskada
minskade år 1987 med 6% jämfört med år 1986 men ökade år 1988
med 10% och år 1989 med 4%. Under år 1989 uppgick dessa
olyckor till 17969.
Antalet dödade vid dessa olyckor var 844 år 1986, 787 år
1987, 813 år 1988 och 904 år 1989. Antalet personer som skadades
svårt var under nämnda år 5804, 5423, 5869 resp. 5790
och antalet lindrigt skadade personer 15810, 15044, 16969
resp. 17741.
Det bör framhållas att antalet inträffade vägtrafikolyckor
med personskada är betydligt större än det som kommer till
polisens kännedom. En grov uppskattning av hur många som
egentligen skadas i trafiken erhålls genom att antalet skadade
vid polisrapporterade vägtrafikolyckor multipliceras med talet
2,7. För år 1989 blir totalantalet skadade ca 65000. Lägger
man till detta tal alla som skadas i trafiken utan att fordon i
rörelse har deltagit i olyckorna kan antalet skadade uppskattas
till drygt 85000.
1.2 Propositionsförslaget
Föredragande departementschefen konstaterar att -- trots att
mycket sedan 1960-talet har gjorts på vägtrafiksäkerhetens
område och stora resurser har satsats -- antalet dödade i
vägtrafiken fram t.o.m. år 1989 hade ökat med 146 personer eller
med 19% jämfört med år 1982, då riksdagen fastställde målen
för arbetet med trafiksäkerhet på väg. För år 1990 kan man
emellertid enligt departementschefen märka en nedgång i antalet
dödade och skadade i trafiken.
Departementschefen framhåller att man i Trafiksäkerhetsprogram
1990 har prioriterat de olika åtgärderna utifrån en analys av
kostnader och effekter på trafiksäkerheten. Ett nytt
hastighetsbegränsningssystem med tre generella hastighetsgränser
-- 50 km/tim för tätort, 100 km/tim alternativt 110 km/tim för
motorväg och 80 km/tim för övriga vägar -- och ökad
hastighetsövervakning ger enligt Trafiksäkerhetsprogram 1990 de
största effekterna. Departementschefen nämner vidare att också
TSV -- år 1990 i rapporten Kriterier för bestämmande av
hastighet på landsbygdsvägar m.m. -- har föreslagit detta
hastighetsbegränsningssystem och att regeringen har uppdragit åt
TSV att komplettera förslaget utifrån samhällsekonomiska
aspekter. Departementschefen anmäler att han senare avser att
återkomma till riksdagen med sina ställningstaganden till TSVs
förslag till ett nytt hastighetsbegränsningssystem.
I direktiven (dir. 1990:86) för en i december 1990 beslutad
översyn av det offentliga trafiksäkerhetsarbetets inriktning och
organisation -- som skall utföras av en särskilt tillkallad
utredare (K 1991:01) och som skall vara slutförd senast den 2
september 1991 -- konstaterar regeringen att en tidigare
gynnsam utveckling på trafiksäkerhetsområdet har stagnerat och
att de av riksdagen fastställda målen för trafiksäkerhetsarbetet
inte kan nås med nuvarande organisation. Utredaren skall söka
åstadkomma en effektivare resursanvändning samt öka
förutsättningarna att uppnå de av riksdagen fastställda
trafiksäkerhetsmålen. Utredaren skall bl.a. lämna förslag till
prioritering mellan olika slag av trafiksäkerhetsinsatser, och
som underlag härvidlag skall utredaren dels kartlägga de
insatser som sker inom olika delar av samhället, dels
identifiera i vilken omfattning olyckor hänför sig till områdena
trafikant, fordon och trafikmiljö.
Departementschefen förordar att TSV -- i avvaktan på
resultatet av översynen av trafiksäkerhetsarbetet -- för nästa
budgetår skall liksom hittills prioritera verksamhetsområdena
Samordning och Trafikant.
Departementchefen förordar vidare att TSV för nästa budgetår
skall eftersträva full kostnadstäckning, att TSVs prisutveckling
bör vara jämn över tiden samt att TSV till statsverket skall
inleverera -- utöver den genomsnittliga inleveransen om 9% av
intäkterna exkl. räntor -- 163 milj.kr. som ersättning för
länsstyrelsernas arbete med körkortshanteringen och
bilregistreringen.
Regeringen föreslår att riksdagen skall godkänna vad
departementschefen har förordat om inriktningen av TSVs
verksamhet.
I samband med att utskottet redovisar sitt ställningstagande
till detta förslag behandlar utskottet i det följande vissa
motionsförslag om inriktningen av TSVs verksamhet m.m.
1.3 Minskning av vägtrafiken som ett led i
trafiksäkerhetsarbetet
I motion T412 (mp) yrkande 2 begärs att vägtrafiken till år
1995 skall minskas med 25% (räknat i fordonskilometer) som ett
led i trafiksäkerhetsarbetet.
I likhet med vad utskottet tidigare har gjort vid behandlingen
av motionsförslag med syften som har varit likartade med syftet
med det nu aktuella motionsförslaget vill utskottet erinra om
att riktlinjer för fördelningen av trafikuppgifter mellan olika
trafikgrenar -- flyg, järnvägstrafik, sjöfart och vägtrafik --
fastlades i 1988 års trafikpolitiska beslut (prop. 1987/88:50
bil. 1, bet. TU13 m.fl., rskr. 159 m.fl.). Tillräcklig anledning
att vid behandlingen av det nu aktuella motionsförslaget ompröva
detta beslut finns enligt utskottets mening inte. Utskottet vill
dock framhålla att de satsningar på järnvägstrafik som kan
väntas under innevarande decennium bör ge möjlighet att överföra
transporter av personer och gods från väg till järnväg.
Motionsförslaget bör inte föranleda någon vidare åtgärd av
riksdagen. Det avstyrks således.
1.4 Operativt mål för trafiksäkerhetsarbetet
I motion T412 (mp) yrkande 1 begärs att målet för
trafiksäkerhetsarbetet skall vara att antalet vägtrafikolyckor
samt antalet dödade och skadade i trafiken skall nedbringas till
hälften under 1990-talet.
Självfallet bör målen för trafiksäkerhetsarbetet sättas högt.
I likhet med vad utskottet gjorde vid behandlingen i betänkande
1989/90:TU21 (s. 6) av ett motionsförslag som var likartat med
det här aktuella vill utskottet framhålla följande.
Det av statsmakterna antagna operativa målet för
trafiksäkerhetsarbetet -- vilket knyter an till mål som
Världshälsoorganisationens (WHOs) Europaregion har antagit i
programmet Hälsa för alla år 2000 -- får anses vara mycket
ambitiöst med hänsyn till att det har formulerats med beaktande
av att trafiken beräknas öka med 3--4% per år. Enligt uppgift
i Trafiksäkerhetsprogram 1989 kräver nämligen den årliga
trafikökningen i sig åtgärder som förhindrar en ökning av
antalet dödade med ca 25--30 och av antalet skadade med ca
750--1000 årligen.
Mot bakgrund av det anförda synes motionsförslaget inte böra
föranleda något initiativ av riksdagen. Det avstyrks
följaktligen.
1.5 Inriktningen av trafiksäkerhetsarbetet
I motion T253 (m) framhålls att det är en felaktig
prioritering att koncentrera trafiksäkerhetsdebatten och
övervakningsresurserna på problemet med hastighetsanpassning, då
detta riskerar att hota ett allsidigt och framgångsrikt
trafiksäkerhetsarbete. Motionärerna pekar på att det finns också
andra orsaker till trafikolyckor, t.ex. dålig trafikmiljö,
dåliga vägar, otydlig skyltning, omdömeslöshet, ohälsa och
alkohol- eller drogpåverkan. Motionärerna begär i yrkande 16 att
riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad som
anförts i motionen om ett allsidigt och framgångsrikt
trafiksäkerhetsarbete.
I motion T425 (m) yrkande 4 begärs att
trafiksäkerhetsarbetet skall förnyas. Det är viktigt, anför
motionärerna, att koncentrera åtgärderna på sådant som kan
förväntas ge resultat i form av lägre olyckstal och mindre antal
dödade. De pekar på att en undersökning har visat att de
vanligaste olycksorsakerna är att föraren gör följande fel,
nämligen han/hon respekterar ej högerregeln och
väjningsskyldighet, svänger åt vänster utan att ha förvissat sig
om att fara inte föreligger, byter fil utan att ägna tillräcklig
uppmärksamhet åt bakomvarande samt gör omkörning utan att ha
förvissat sig om att omkörningssträckan är tillräcklig.
Utskottet avstyrkte i betänkande 1989/90:TU21 (s. 7--8)
motionsförslag som var likartade med dem som här är aktuella.
Utskottet framhöll följande.
Arbetet med hastighetsanspassning är angeläget. Beräkningar,
som statens väg- och trafikinstitut (VTI) har gjort, har visat
att ca 200 människoliv skulle kunna sparas årligen om ingen
överskred hastighetsgränserna (SOU 1987:43). Ansträngningar för
bättre hastighetsanpassning måste därför ha en framträdande
plats i trafiksäkerhetsarbetet.
Det är viktigt att ansträngningar görs för att också
eliminera andra orsaker till trafikolyckor.
Trafiksäkerhetsarbetet måste vara allsidigt. Åtskilligt av det
som förordas i motionerna tas också upp i åtgärdsprogrammet i
Trafiksäkerhetsprogram 1989, och detta bör därför kunna uppfylla
motionärernas krav på allsidighet.
Vad utskottet sålunda framhöll gäller även beträffande de nu
aktuella motionsförslagen. När det gäller den närmare
prioriteringen bland åtgärder som kan komma i fråga för att öka
trafiksäkerheten bör man, som utskottet också framhöll,
acceptera den avvägning som görs av trafiksäkerhetsrådet i
trafiksäkerhetsprogrammet. Trafiksäkerhetsrådet representerar ju
ett brett ansvarsområde med ett brett engagemang när det gäller
trafiksäkerhetsfrågor.
Mot bakgrund av det anförda bör de här aktuella
motionsförslagen inte föranleda någon vidare åtgärd av
riksdagen.
1.6 Förbättring av olycksstatistiken
På ett flertal håll finns data och information som är av
intresse för trafiksäkerhetsarbetet. Uppgifter om olyckor och
skador insamlas sålunda av polisen, försäkringsbolag och
sjukvården. Data om omfattningen av trafiken m.m. finns i
statistiska centralbyråns resvaneundersökningar och i vägverkets
och vissa kommuners trafikräkningar. Detta material har dock
primärt insamlats för andra syften än av trafiksäkerhetsskäl.
I motion T425 (m) kritiseras nuvarande trafikolycksstatistik.
Motionärerna anför att de flesta olyckor enligt denna statistik
tillskrivs förarfel även om vägmiljö, dålig vägbeläggning,
förvirrande skyltning etc. kan vara starkt bidragande orsaker
till en trafikolycka. Motionärerna begär i yrkande 3 en
förbättrad olycksstatistik. De framhåller att statistiken över
trafikolyckor måste detaljeras och nyanseras för att man skall
få veta mera om olycksorsakerna. Uppgifter från
försäkringsbolag, sjukhus och kommuner skulle enligt
motionärerna kunna komplettera bilden.
Regeringen uppdrog år 1986 åt TSV att se över statistikbehovet
och statistikproduktionen på trafiksäkerhetsområdet. Till
fullgörande av detta uppdrag avlämnade TSV i december 1990 ett
förslag till förbättrat beslutsunderlag för
trafiksäkerhetsarbetet inom vägtrafiken, vilket utgör
redovisning av en första etapp i ett utvecklingsarbete. Vid
behandlingen i betänkande 1989/90:TU21 (s. 8--9) av
motionsförslag som var likartade med det nu aktuella hänvisade
utskottet till att detta utvecklingsarbete hade inletts.
I den nu avlämnade redovisningen för den första etappen i
utvecklingsarbetet har klarlagts vilka dataunderlag som krävs
för att fullgöra ett effektivt trafiksäkerhetsarbete samt vilka
datamaterial som finns tillgängliga och dessas kvalitet. Förslag
har utarbetats som anger hur data från olika källor kan
kombineras och vilka kombinationer som måste etableras och
finnas tillgängliga för att tillgodose vissa basbehov. Vidare
redovisas vilka förändringar som redan nu kan utformas och vilka
förbättringar som de skulle innebära.
Under den andra etappen av utvecklingsarbetet skall man
behandla frågor om det praktiska genomförandet av förslag från
den första etappen och under den tredje etappen frågor om
informationssystemets framtida utveckling.
Det inledda utvecklingsarbetet torde kunna tillgodose syftet
med motionsförslaget, som därför kan lämnas utan vidare åtgärd
av riksdagen.
1.7 Inrättande av haverikommission(-er) för utredning av
vägtrafikolyckor
Undersökning av en vägtrafikolycka görs av polisen när
misstanke om brott föreligger och av försäkringsbolag för att
klargöra förutsättningarna för ersättning från försäkringar m.m.
Genom lagen (1990:712) om undersökning av olyckor infördes
den 1 juli 1990 en gemensam ordning för undersökning från
säkerhetssynpunkt av alla slags allvarliga olyckor och tillbud
till sådana olyckor, oavsett om olyckan eller tillbudet till en
olycka har inträffat till sjöss, i luften eller någon
annanstans.
Undersökningarna av allvarliga olyckor eller olyckstillbud görs
av statens haverikommission. Haverikommissionen kan emellertid
överlåta åt någon annan att göra en undersökning.
I motion T425 (m) yrkande 5 begärs att riksdagen som sin
mening skall ge regeringen till känna att det behövs en eller
flera haverikommissioner för vägtrafikolyckor som klargör
samband och orsaker vid olyckor. Motionärerna framhåller att --
även om 90% av vägtrafikolyckorna sägs bero på förarna --
förarnas förmåga att tackla svårigheterna ofta är betydande och
sammanhängande med andra faktorer.
Utskottet har tidigare vid behandlingen av motioner som har
varit likartade med den nu aktuella framhållit att det i
praktiken har funnits en haverikommission för vägtrafiken genom
att noggranna utredningar från polisens, vägverkets och TSVs
sida görs av allvarliga trafikolyckor. Dåvarande
kommunikationsministern framhöll detta år 1986 i ett svar på en
fråga i riksdagen (1985/86:391).
Vid behandlingen senast (i betänkande 1989/90:TU21 s. 9--10)
av motionsförslag som var likartade med det här aktuella pekade
utskottet på att inom TSV hade påbörjats ett arbete som syftade
till att man skulle precisera angelägna frågeställningar mot
vilka haveristudier kunde riktas.
Nämnda arbete har nu fortskridit så långt att TSV under
innevarande år skall bedriva en försöksverksamhet för att få
erfarenheter av haveriundersökningar. Ett förstahandsmål för
försöksverksamheten är att testa metodiken samt att få underlag
för en bedömning huruvida det i ett längre perspektiv är
lämpligt att utnyttja haveriundersökningar som ett reguljärt
hjälpmedel i det löpande trafiksäkerhetsarbetet. Ett annat syfte
anges vara att få idéer och kunskap om vilka förhållanden som
negativt påverkar samspelet människa--fordon--miljö. Vidare kan
haveriundersökningar, sägs det, ge uppslag till åtgärder av
generellt slag eller anvisningar för åtgärder av lokal natur.
Försöksverksamheten skall bedrivas på två orter, nämligen i
Stockholm och avse vägtrafikolyckor som inträffar i
huvudgatukorsningar samt i Karlstad med omnejd och avse
vägtrafikolyckor med äldre trafikanter. På varje ort skall en
"haverigrupp" arbeta bestående av en ledare, en intervjuare, en
fordonstekniker och en trafikingenjör.
Utskottet framhöll i ovannämnda betänkande att det var bra
att TSV förberedde en försöksverksamhet. Utskottet förutsatte
att försöksverksamheten skulle leda fram till att
haveriundersökningar blir ett reguljärt inslag i
trafiksäkerhetsarbetet. Utskottet vill här understryka vikten av
detta.
Mot bakgrund av den lämnade redogörelsen synes det här
aktuella motionsförslaget kunna lämnas utan vidare åtgärd av
riksdagen.
1.8 Inriktningen av TSVs verksamhet
Utskottet instämmer med departementschefen i att TSV bör
prioritera verksamhetsområdena Samordning och Trafikant i
avvaktan på resultatet av den tillkallade utredarens översyn av
det offentliga trafiksäkerhetsarbetets inriktning och
organisation. Som nämnts skall detta bl.a. utmynna i förslag
till prioritering mellan olika slag av
trafiksäkerhetsinsatser.
De av departementshefen föreslagna ekonomiska målen, dvs.
förslagen beträffande kostnadstäckning, prisutveckling och
inleveranser till statsverket, föranleder inte någon erinran
från utskottets sida.
Utskottet föreslår sålunda att riksdagen godkänner vad
departementschefen har förordat om inriktningen av TSVs
verksamhet.
2 Ledningen av trafiksäkerhetsarbetet m.m.
2.1 Ledning och samordning av trafiksäkerhetsarbetet m.m.
I tre motionsförslag tas upp frågor om ledning och samordning
av trafiksäkerhetsarbetet m.m.
I motion T431 (fp) yrkande 1 begärs sålunda en översyn av
den nuvarande uppdelningen av arbetsuppgifter på
trafiksäkerhetsområdet. Motionärerna anför bl.a. att flera skäl
talar för en rejäl översyn av trafiksäkerhetsarbetet i syfte att
samordna och effektivisera detta. Motionärerna anser att "hela
komplexet" -- varmed motionärerna torde avse TSV och NTF -- bör
bli föremål för en förutsättningslös utredning med syfte att
olika arbetsenheter förs t.ex. till närstående verk, varvid
enligt motionärerna rikspolisstyrelsen, vägverket, statens
naturvårdsverk m.fl. kan vara aktuella.
I motion T426 (c) begärs i yrkande 1 att en bättre
samordning skapas bland dem som arbetar med
trafiksäkerhetsfrågor. Enligt motionärerna bör det prövas vilken
ansvarsfördelning som skall råda för att man skall uppnå bästa
effekt av de medel som samhället satsar. Det är viktigt, anför
motionärerna, att folkrörelseförankringen av
trafiksäkerhetsarbetet säkerställs -- särskilt på lokal och
regional nivå. Vid överväganden om utvecklingen av
organisationen bör det vägas in att, vid sidan av TSV och NTF,
andra myndigheter -- särskilt vägverket -- gör stora insatser
för ökad trafiksäkerhet.
I yrkande 2 i motionen begär motionärerna vidare en bättre
samordning mellan vägverket samt andra myndigheter,
organisationer och verk i arbetet med att åstadkomma en säkrare
trafikmiljö. Motionärerna anför att vissa platser och sträckor
längs våra vägar är mer olycksdrabbade än andra, t.ex. med
kollisioner med vilt, kollisioner i korsningar samt med
halkproblem. Med vägverket som ansvarig myndighet måste enligt
motionärerna arbetet intensifieras för att minska dessa olyckor
genom ombyggnad till en säkrare trafikmiljö.
Som nämnts i ett föregående avsnitt i betänkandet har -- med
stöd av ett bemyndigande av regeringen i december 1990 --
tillkallats en särskild utredare (K 1991:01) som skall göra en
översyn av det offentliga trafiksäkerhetsarbetets inriktning och
organisation i syfte att åstadkomma en effektivare
resursanvändning samt öka förutsättningarna att uppnå de av
riksdagen fastställda trafiksäkerhetsmålen.
I direktiven för översynsarbetet (dir. 1990:86) sägs bl.a.
att ambitionen bör vara att ge de olika organ som arbetar på
trafiksäkerhetsområdet en klarare arbetsfördelning, att en
kraftfull samordning behövs i framtiden, att organisationen på
såväl central som regional/lokal nivå skall ses över, att
möjligheten bör prövas att minska antalet organ inom den
offentliga trafiksäkerhetssektorn, att förslag skall lämnas om
vilka av TSVs nuvarande uppgifter som kan föras över till andra
organ eller helt avvecklas, att den folkliga förankringen av
trafiksäkerhetsarbetet är viktig för detta arbete.
De i motionsförslagen önskade övervägandena synes ligga inom
ramen för översynsuppdraget. Utskottet förutsätter därför att
vad som anförs i här aktuella delar av motionerna beaktas vid
översynen. Motionsförslagen torde därför kunna lämnas utan
vidare åtgärd av riksdagen.
2.2 Ansvaret för trafiksäkerhetsinformationen m.m.
Riksdagen beslutade år 1982 om vissa riktlinjer för
trafiksäkerhetsarbetet (prop. 1981/82:81, bet. TU19 och TU26,
rskr. 231), som i fråga om informationsverksamheten innebar att
en omfördelning av roller och resurser mellan TSV och NTF skulle
ske. TSV skulle i fortsättningen svara för "sakinformation" och
NTF för "pläderande information". Sakinformation ansågs vara ett
myndighetsåliggande och därför en uppgift för TSV. Den
pläderande informationen bedömdes bäst kunna ges inom ramen för
det frivilliga arbete som utfördes av NTF och NTFs
medlemsorganisationer. Medel för informationsverksamhet skulle
efter hand överföras från TSV till NTF.
Riksrevisionsverket (RRV) fick i mars 1989 i uppdrag av
regeringen att utvärdera uppdelningen av
trafiksäkerhetsinformationen i sakinformation och pläderande
information. Uppdraget redovisades i augusti 1989 med rapporten
Trafiksäkerhetsinformation. RRVs sammanfattande bedömning var
att målsättningen med uppdelningen inte hade uppfyllts. Som ett
alternativ till den rådande uppdelningen av informationsmedlen
föreslog RRV att ansvaret för statligt finansierad
trafiksäkerhetsinformation borde ligga på TSV.
I motion T431 (fp) yrkande 2 begärs att man skall pröva RRVs
förslag att ansvaret för statligt finansierad
trafiksäkerhetsinformation skall ligga på TSV.
Departementschefen anför (s. 64) att han delar RRVs
uppfattning om finansieringen av den statliga
trafiksäkerhetsinformationen och att han avser att i samband med
förslag till budget för budgetåret 1992/93 lämna förslag till
samverkansformer mellan staten och NTF. Den slutliga
utformningen bör enligt departementschefen avgöras när förslag
föreligger från översynen av det offentliga
trafiksäkerhetsarbetets inriktning och organisation.
I avvaktan på sålunda förutskickade förslag till
samverkansformer mellan staten och NTF i fråga om
trafiksäkerhetsinformationen bör motionsförslaget inte föranleda
något initiativ av riksdagen. Det avstyrks sålunda.
2.3 Information om vikten av reflexer m.m. för oskyddade
trafikanter
I motion T424 (fp) framhålls att en stor del av
trafikolyckorna med gående och cyklister inträffar under de
mörka timmarna och oftast i tätorter. I yrkande 2 i motionen
begärs därför ytterligare informationsinsatser, som riktas till
oskyddade trafikanter om vikten för gående av att använda
reflexer och vikten för cyklande av att använda cykelbelysning.
Under år 1990 startades en informationskampanj, "Kom fram ur
mörkret", som bedrivs av NTF centralt och av
trafiksäkerhetsförbunden/föreningarna lokalt. Något initiativ av
riksdagen med anledning av motionsförslaget synes därför inte
påkallat. Motionsförslaget avstyrks därför.
3 Frågor kring fordonskontrollen
3.1 Nuvarande ordning, riksrevisionsverkets förslag samt
propositionens förslag
3.1.1 Nuvarande ordning
I 34--101 §§ fordonskungörelsen (1972:595)(FK) finns
bestämmelser om kontroll av fordon genom olika slag av
besiktningar -- registreringsbesiktning, typbesiktning,
kontrollbesiktning m.m.
Enligt 74 § första stycket FK sker kontrollbesiktning av
fordon för kontroll av den beskaffenhet och utrustning hos
fordonen som är av betydelse från miljö- och
trafiksäkerhetssynpunkt.
Sedan den 1 januari 1971 gäller som huvudregel att
personbilar och andra fordon -- bl.a. bussar, lastbilar,
motorcyklar, bildragna registrerade släpvagnar -- skall
kontrollbesiktigas årligen med början under andra kalenderåret
efter det år som anges i årsmodellsbeteckningarna (77 § FK).
Har fordon vid kontrollbesiktning sådana brister att det ej
kan godkännas och meddelas ej körförbud förelägger
riksprovplatsen enligt 84 § FK fordonets ägare att avhjälpa
bristerna och inom viss tid inställa fordonet för
kontrollbesiktning (s.k. efterkontroll).
Kontrollbesiktningar liksom vissa övriga besiktningar av
motordrivna m.fl. fordon utförs enligt FK av riksprovplats. I
förordningen (1989:527) om riksprovplatser och riksmätplatser
har AB Svensk Bilprovning (ASB) utpekats som riksprovplats för
motorfordon m.fl. fordon.
Enligt 91 § FK sker flygande inspektion -- som utförs av
polisman som rikspolisstyrelsen har förordnat härtill eller
bilinspektör -- för kontroll av beskaffenhet och utrustning av
motordrivet fordon eller släpfordon som anträffas på väg eller
under sådana omständigheter att det finns anledning att anta att
fordonet är bristfälligt och att det i nära anslutning till
anträffandet har använts på väg. Bilinspektörer ingår i TSVs
distriktsorganisation.
Visar det sig vid flygande inspektion att ett fordon har
brister kan detta föranleda påpekande, föreläggande att inom
viss tid avhjälpa bristerna eller körförbud.
3.1.2 Riksrevisionsverkets (RRVs) förslag
I en till regeringen i början av år 1989 överlämnad
revisionsrapport Den statliga fordonskontrollen har
riksrevisionsverket (RRV) redovisat sina slutsatser och förslag
efter en granskning av denna kontroll.
RRVs förslag till åtgärder för att förändra den statliga
fordonskontrollen kan grupperas i tre delar.
För att urvalet av kontrollobjekt skall bli mer selektivt
föreslår RRV (1) att den periodiska kontrollen av fordon
minskas, (2) att möjlighet skapas för speciella
kontrollinsatser, (3) att mer satsas på kontroll av fordon på
väg samt (4) att tillämpningen av kontrollprogrammen ser över.
För att kontrollorganisationen skall bli mer ändamålsenlig
föreslår RRV (5) att ASB ges huvudansvaret för att utföra
fordonskontroll, dvs. även kontroll på väg (flygande
inspektion), (6) att polisens verksamhet inriktas på övrig
trafikövervakning men med möjlighet att utföra fordonskontroll,
(7) att TSVs arbete inriktas på att följa verksamheten med
fordonskontroll, främja ett effektivt resursutnyttjande,
föreskriftsarbete m.m. (men inte utföra fordonskontroll på väg)
samt (8) att kontrollen finansieras helt via ASBs
förrättningsavgifter.
För att förenkla verksamheten föreslår RRV (9) att
efterkontroller kan ersättas med intygsförfarande, (10) att
möjligheten till avkriminalisering prövas samt (11) att
överklagningsmöjligheterna ses över.
3.1.3 Uttalanden i propositionen
Departementschefen anmäler RRVs förslag i huvuddrag samt
remissyttranden i dessa delar.
Departementschefen anför att han i annat sammanhang avser att
återkomma till regeringen med förslag i följande hänseenden.
Kontrollbesiktningen slopas för tre år gamla personbilar,
lätta lastbilar och bussar.
Kontrollbesiktning av motorcyklar och lätta släpvagnar sker
första gången efter två, därefter vartannat år till dess
fordonen är tio år och sedan årligen.
Möjlighet införs till efterkontroll med användning av
verkstadsintyg och skall i princip avse alla kategorier av
fordon. Efterkontroll hos AB Svensk Bilprovning bör dock vara
kvar som ett alternativ.
Om det vid utvärdering visar sig att de förutskickade
ändringarna av besiktningsintervall innebär en effektivare
användning av resurserna bör det enligt departementschefen
senare övervägas att fem år gamla personbilar samt lätta
lastbilar och bussar undantas från kontrollbesiktning, om de har
varit felfria året dessförinnan.
Regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad
departementschefen har anfört om den statliga fordonskontrollen.
Utskottet redovisar i det följande sin syn på
departementschefens förslag samtidigt som utskottet behandlar
motionsförslag med anknytning till dessa samt andra
motionsförslag om kontrollbesiktningen.
3.2 Utsträckning av kontrollbesiktningsskyldigheten till vissa
truckar
Gaffeltruckar (lyfttruckar) är motordrivna fordon som är
försedda med en höj- och sänkbar gaffel, platta eller liknande
med vilken gods hanteras för lastning, lossning, stapling eller
transport. Gaffeltruckar förekommer som motviktstruckar och som
stödbenstruckar. I mitten av 1980-talet fanns det ca 22000
gaffeltruckar av varje slag.
Enligt kungörelsen (1952:45) angående klassificeringen av
vissa gaffeltruckar skall gaffeltruck hänföras till
fordonskategorin motorredskap, om fordonet är konstruerat för en
hastighet av högst 30 km/tim och endast med svårighet kan ändras
till högre hastighet samt fordonet med hänsyn till sin
konstruktion uppenbarligen inte är lämpat för andra än korta
transporter. Gaffeltruck som inte motsvarar definitionen i
kungörelsen är lastbil. Såsom lastbil skall sådan gaffeltruck
kontrollbesiktigas.
Gaffeltruck som är hänförlig till kategorin motorredskap och
som på väg transporterar gods som är lastat på gaffeltrucken är
inte registreringspliktig och därmed inte heller underkastad
krav på kontrollbesiktning.
I motion T430 (s) begärs i yrkande 2 krav på
kontrollbesiktning för gaffeltruckar för att onödiga olyckor
skall undvikas, och i del av yrkande 3 begärs att ASB skall
svara för kontrollbesiktningen.
På grundval av förslag i den inom kommunikationsdepartementet
utarbetade promemorian (Ds K 1987:15) Motorredskap och traktorer
beslutade riksdagen år 1989 (prop. 1988/89:48, bet. TU19, rskr.
306) vissa ändrade bestämmelser om motorredskap och traktorer,
som enligt beslut av riksdagen hösten 1990 (prop. 1990/91:35,
bet. TU8, rskr. 63) skall i huvudsak träda i kraft den 1 januari
1993. Riksdagens beslut innebär att gaffeltruckar utan särskilda
föreskrifter blir motorredskap klass I eller motorredskap klass
II. Till klass I skall hänföras ett motorredskap som är
konstruerat för en högsta hastighet som överstiger 30 km/tim och
till klass II ett motorredskap som är konstruerat för en
hastighet av högst 30 km/tim. Motorredskap klass I blir
registreringspliktiga och därmed underkastade krav på
kontrollbesiktning. Motorredskap klass II som brukas för
transporter på väg av gods som är lastat på fordonet blir inte
registreringspliktigt. Situationen blir således oförändrad för
sådana gaffeltruckar som motionären torde avse.
Gaffel-(lyft-)truckarna har beaktats i ovannämnda
promemoria. Utskottet är inte nu berett att stödja en längre
gående kontrollbesiktningsskyldighet för gaffeltruckar än den
som följer av riksdagens ovannämnmda beslut. Motionsförslagen
bör därför inte nu föranleda något initiativ av riksdagen. De
avstyrks således.
3.3 Uppskov med kontrollbesiktningen av äldre personers bilar
I motion T421 (fp) begärs beträffande bilar som tillhör
och/eller körs av äldre personer att uppskov till nästa
obligatoriska kontrollbesiktning skall medges om bilarna har
körts mindre än 500 mil sedan senaste kontrollbesiktning.
Utskottet kan förutse att svårigheter i följande avseenden
skulle möta om den i motionen föreslagna ordningen införs.
Kontrollbesiktning av en vanlig personbil liksom av andra
fordon skall enligt 78 § FK ske inom en för fordonet gällande
inställelsetermin, som består av en viss inställelsemånad samt
de närmast föregående två och de närmast följande två
kalendermånaderna, dvs. sammanlagt fem månader.
Inställelsemånaden bestäms efter slutsiffran i bilens
registreringsnummer.
Vid ett införande av den i motionen föreslagna ordningen
måste systemet med inställelsetermin överges för de i motionen
aktuella bilarna, då den kontrollbesiktning för vilken uppskov
skulle kunna bli aktuell bör vara inplacerad i princip på dagen
ett år efter föregående kontrollbesiktning. Detta krav torde bli
svårt att möta för både bilägaren och ASB.
Den i motionen föreslagna ordningen kräver vidare att det
inte går att manipulera med de aktuella bilarnas vägmätarsystem.
Plombering av vägmätarsystemen torde bli nödvändig.
Utskottet kan mot bakgrund av det anförda inte biträda
motionsförslaget, vilket således avstyrks.
3.4 Kontrollbesiktningsintervall för vanliga personbilar
Sedan den 1 januari 1971 gäller att kontrollbesiktning av
personbilar skall ske årligen med början under det andra
kalenderåret efter det år som anges i årsmodellbeteckningarna
och under inställelseterminer som bestäms av sista siffran i
registreringsnumren (77 och 78 §§ FK). På grund av att en ny
årsmodell i allmänhet introduceras redan flera månader före det
år som anges i årsmodellbeteckningen skulle bilens ålder före
den första kontrollbesiktningen kunna variera mellan cirka ett
och ett halvt år och tre år. Enligt en föreskrift i 78 § FK
skall dock vanliga personbilar inte i något fall
kontrollbesiktigas förrän tidigast 18 månader efter det bilarna
första gången har tagits i bruk.
I två motioner framförs förslag om ändring av tidsintervallen
för kontrollbesiktningarna, som torde avse vanliga personbilar.
Sålunda begärs i motion T211 (m) i del av yrkande 11 att
kontrollerna av nya fordon skall "utglesas", och i motion T253
(m) yrkande 22 begärs att den första kontrollbesiktningen av
bilar skall ske tidigast efter tre år medan äldre bilar enligt
motionärerna skulle behöva kontrolleras oftare, kanske varje år.
ASB framhöll i skrivelse i juni 1990 till regeringen med
anledning av RRVs revisionsrapport att -- om gränsen för
inträdet av kontrollbesiktningsskyldigheten skulle flyttas från
två till tre år -- en avsevärd del av bilparken inte skulle bli
föremål för kontroll av avgasreningen inom den ram för
körsträcka, varunder fordonstillverkarna som villkor för
avgasgodkännande för nyare bilar enligt bilavgaslagen
(1986:1386) har att avhjälpa brister i de avgasrenande systemen.
Med hänsyn till vad ASB sålunda har framhållit bör enligt
utskottets mening kontrollbesiktning efter två år bibehållas.
Däremot bör kontrollbesiktningen efter tre år kunna slopas,
vilket, som nämnts, departementschefen avser att föreslå. En
sådan ändring av kontrollbesiktningsintervallen bör kunna
tillgodose syftena med de här aktuella motionsförslagen liksom
att departementschefen förutskickar att bl.a. fem år gamla
personbilar skall kunna undantas från kontrollbesiktning, om de
har varit felfria året dessförinnan. Utskottet har således inte
något att erinra mot departementschefens förslag beträffande
kontrollbesiktning av personbilar. Motionsförslagen bör inte
föranleda något initiativ av riksdagen utan kan avslås.
3.5 Kontrollbesiktningen av tunga lastbilar och släpvagnar
För lastbilar och bildragna registrerade släpvagnar gäller
samma kontrollbesiktningsintervall som för vanliga personbilar.
Registrerade bussar som används i yrkesmässig trafik för
personbefordran skall enligt 76 § FK kontrollbesiktigas årligen.
I två motioner framförs förslag om
kontrollbesiktningsintervall för tunga fordon. Sålunda begärs i
motion T436 (s) att den första kontrollbesiktningen av tunga
fordon -- dvs. fordon med en totalvikt över 3,5 ton -- skall ske
redan efter ett år samt i motion T426 (c) yrkande 9 att man
skall överväga om inte kontrollbesiktningarna av lastbilar bör
ske efter ett visst antal körda mil, dock minst en gång årligen.
ASB anförde i en år 1989 till TSV överlämnad promemoria att de
tunga lastbilarna och släpvagnarna i jämförelse med
personbilarna hade dels fler och allvarligare brister och därvid
fler sådana brister som medför krav på ny besiktning, dels
betydligt längre årliga körsträckor och därmed även längre
exponeringstid i trafiken. Bolaget begärde att TSV hos
regeringen skulle föreslå att den första kontrollbesiktningen av
tunga lastbilar och släpvagnar skulle ske tidigare än enligt
gällande ordning.
RRV föreslog i sin revisionsrapport att "högriskfordon"
skulle prioriteras vid kontrollen. Lastbilar och släpvagnar som
körs mycket torde tillhöra denna kategori fordon.
Vid behandlingen i betänkande 1990/91:TU5 (s. 42) av ett
motionsförslag som var likartat med förslaget i motion T426 (c)
anförde utskottet att det fanns skäl för att intensifiera
kontrollen av lastbilarna och att en ordning med kontroll efter
en viss körsträcka kunde vara ett alternativ.
ASB har nyligen i publikationen Bilens svaga punkter.
Kontrollbesiktningar 1990 redovisat en sammanställning av
uppgifter från kontrollbesiktningarna år 1990. För lastbilarna,
bussarna och de tyngre släpvagnarna redovisas (s. 7--8) bl.a.
följande om utfallet av kontrollbesiktningen, varvid fordon med
anmärkningar omfattar såväl godkända fordon med påpekanden om
brister som underkända fordon med förelägganden om ny besiktning
eller körförbud.
Dessa uppgifter om lastbilarnas och släpvagnarnas skick vid
kontrollbesiktningarna understryker behovet av att
kontrollbesiktningarna av tunga lastbilar och tunga släpvagnar
blir tätare än i dag. En övergång inom bilprovningen till en
ordning med efterkontroll genom verkstadsintyg, vilket
förutskickas i propositionen, bör kunna frigöra resurser inom
ASB som kan sättas in på ökning av kontrollbesiktningarna för
dessa lastbilar och släpvagnar. Departementschefen anför också
att resurser som på nämnda sätt frigörs skulle kunna användas
för ökad kontroll av tunga fordon. Utskottet vill således
förorda att närmare överväganden kommer till stånd om ökning av
kontrollbesiktningarna för tunga lastbilar och tunga släpvagnar.
Härvid kan man tänka sig en ordning med kontrollbesiktning efter
viss körd vägsträcka, dock minst en gång årligen, vilket
förordas i motionerna. Detta skulle bl.a. innebära att
kontrollbesiktningarna inleds tidigare än enligt nuvarande
ordning.
Utskottet förutsätter att resultat av de förordade
övervägandena skall kunna föreläggas regeringen då
departementschefen -- såsom förutskickas i budgetpropositionen
-- återkommer till regeringen med förslag i frågor om
kontrollbesiktningen.
Vad utskottet sålunda med anledning av motionsförslagen har
anfört om kontrollbesiktningen av tunga lastbilar och släpvagnar
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
3.6 Besiktning av begagnade bilar före ägarbyte
I tre motioner framförs förslag om kontrollbesiktning av bilar
före ägarbyte.
I motion T414 (s) begärs att riksdagen som sin mening skall
ge regeringen till känna att ett krav på obligatorisk
kontrollbesiktning inom exempelvis två månader före ägarbyte av
bilar som är äldre än tio år skulle sanera den mindre seriösa
handeln med begagnade bilar.
I motion T430 (s) begärs i yrkande 1 krav på att begagnade
bilar skall ha varit besiktigade inom viss tid före
försäljningstillfället och i del av yrkande 3 att ASB skall ha
att utföra besiktningarna.
I motion T442 (m) begärs att krav på obligatorisk
överlåtelsebesiktning av bilar som är äldre och att sådan
besiktning skall ske hos ASB, Motormännens Riksförbund eller
särskilt utvalda verkstäder.
Utskottet behandlade i betänkande 1988/89:TU1 (s. 11--12) en
motion som hade samma syfte som de här aktuella
motionsförslagen. I yttrande över motionen anförde ASB bl.a. att
de äldre bilarnas tekniska standard -- så som den kunde avläsas
i resultaten från den årliga kontrollbesiktningen -- motiverade
att man övervägde frågan om ökade kontrollinsatser för dessa
bilar och att ett sätt kunde vara att kräva besiktning vid
ägarbyte. ASB ansåg emellertid att frågan om
överlåtelsebesiktning borde närmare utredas, då alltför många
faktorer var otillräckligt belysta. Bolaget framhöll att
ytterligare utredning erfordrades även för beräkning av bolagets
resursbehov för överlåtelsebesiktningar samt för beräkning av
värdet av de nyttoeffekter som sådana besiktningar kunde ge och
av de kostnader som de kunde förorsaka.
Utskottet anförde att det inte var berett att förorda
införande av krav på kontrollbesiktning av äldre personbilar
före ägarbyte. Enligt utskottet måste frågan närmare utredas
innan ett beslut om ett sådant krav kunde fattas. Vidare pekade
utskottet på att ett krav på kontrollbesiktning kunde förbigås
på det sättet att ägarbyte görs utan att det registreras.
Utskottet förutsatte emellertid att TSV och konsumentverket
följde handeln med äldre bilar och tog de initiativ som
utvecklingen kunde föranleda för att främja säkerheten i trafik
med sådana bilar och konsumentskyddet vid förvärv av dem.
Efter behandlingen av 1988/89 års ärende (i november 1988)
träffade konsumentverket/KO och Motorbranschens Riksförbund
(MRF) i april 1989 en överenskommelse som innebar att
bilförsäljare anslutna till MRF skulle varudeklarera begagnade
personbilar som saluhålls till enskild konsument.
Konsumentverket utfärdade därefter riktlinjer (KOVFS 1989:1) för
varudeklaration av begagnad personbil, vilka trädde i kraft den
1 oktober 1989. Enligt dessa riktlinjer skall alla företag som
saluhåller begagnade bilar till enskilda konsumenter
varudeklarera bilarna. Bilarnas trafiksäkerhet skall
dokumenteras på samma sätt som vid en kontrollbesiktning hos
ASB. Särskilda uppgifter om en bils kondition behöver ej lämnas
om bilens pris är 15 000 kr. eller lägre. Varudeklarationerna
skall placeras på bilarnas vindrutor.
Konsumentverket kommer under hösten 1991 att genomföra en
enkätundersökning med ett 40-tal frågor till bilägare om
underhållet av bilarna. Uppgifter som lämnas vid denna
undersökning beräknas kunna ge upplysning om bl.a. skicket hos
bilar som köps begagnade och därmed om effekten av införandet av
varudeklarationer på begagnade bilar.
Utskottet anser att effekterna av kravet på varudeklaration
och konsumentverkets bevakning av frågor kring saluhållningen av
begagnade bilar bör avvaktas och att de här aktuella
motionsförslagen därför inte nu bör föranleda något initiativ av
riksdagen. De avstyrks således.
3.7 ASBs "monopolställning"
Som nämnts ovan har AB Svensk Bilprovning (ASB) i förordningen
(1989:527) om riksprovplatser och riksmätplatser utpekats som
riksprovplats för motorfordon m.fl. fordon.
I tre motioner -- T211 (m) i del av yrkande 11, T407 (fp) och
T253 (m) yrkande 21 -- framförs förslag som innebär att jämte
ASB andra huvudmän med provstationer och verkstäder skall
utpekas som provningsorgan för bilbesiktningar. Förslaget i
motion T407 (fp) omfattar dock i princip inte märkesverkstäder,
då sådana enligt motionärerna av konkurrensskäl kan ha intresse
av att t.ex. lämna felaktiga redovisningar.
I två motioner framförs förslag som går ut på att, i områden
som ligger långt från ASBs bilprovningsstationer,
kontrollbesiktningar skall få utföras av bilverkstäder i någon
form av samarbete med ASB.
I motion T408 (c) begärs sålunda att -- inom ramen för en
försöksverksamhet -- auktoriserade bilverkstäder i envar av
Årjängs och Torsby kommuner, där ASB inte har någon
bilprovningsanläggning, skall utpekas som provplatser för
bilprovning.
I motion T426 (c) yrkande 5 begärs att i glesbygder -- där
ASB inte har någon bilprovningsanläggning -- ett samarbete skall
etableras mellan ASB och bilverkstäder så att sådana blir
behöriga att utföra kontrollbesiktningar.
Utskottet har vid olika tillfällen under senare år -- senast i
betänkande 1990/91:TU5 (s. 43) -- behandlat motionsförslag om
slopande av ASBs "monopol." Förslagen har avstyrkts med hänsyn
till skälen för bildandet av ASB. Krav på sakkunskap,
objektivitet och service i verksamheten förutsattes nämligen
kunna tillgodoses bäst genom att staten fick ett avgörande
inflytande i verksamheten. Enligt utskottets mening har dessa
skäl samma styrka fortfarande. Utskottet avstyrker därmed de här
aktuella förslagen i motionerna T211 (m), T253 (m) och T407
(fp). Utskottet erinrar emellertid om att departementschefen
förutskickar att s.k. efterkontroller skall få utföras av
verkstäder.
Detta vill utskottet också erinra om när det gäller de här
aktuella förslagen i motionerna T408 (c) och T426 (c). Dessutom
kan nämnas att 97% av bilägarna har maximalt 30 km att resa
till närmaste bilprovningsstation. Totalt finns det 176
bilprovningsstationer i landet. Som ett led i avsikten att
förbättra servicen i glesbygd har under de tre senaste åren
nyetableringar skett i Ovanåkers, Ragunda samt Robertsfors
kommuner. Mot den bakgrunden kan utskottet inte tillstyrka att
kontrollbesiktningar hos ASB i glesbygd skall ersättas med
kontrollbesiktning hos bilverkstad. Nämnda motionsförslag
avstyrks sålunda.
Utskottet återkommer i det följande till frågan om
efterkontroller genom andra än ASB.
3.8 Efterkontroll genom verkstäder
Som nämnts ovan förordar departementschefen att
möjlighet till efterkontroll med användning av verkstadsintyg
skall införas och att denna möjlighet i princip skall avse alla
kategorier av fordon. Efterkontroll hos AB Svensk Bilprovning
bör dock enligt departementschefen vara kvar som ett alternativ.
Inställelseskyldigheten hos ASB för efterkontroll bör enligt
departementschefen kunna ersättas med att ett intyg företes från
en verkstad om att påtalat fel har avhjälpts. Efterkontrollen
skall anses ha skett när intyg från verkstaden har inkommit till
och godkänts av TSVs registeravdelning. Vissa krav bör, anför
departementschefen, ställas på de verkstäder som skall få rätt
att utfärda intyg, och de skall ansöka om godkännande. Kostnader
för arbetet med prövning av ansökningar om godkännande av
verkstäder och för prövning av intyg från verkstäderna bör
enligt departementschefen täckas med avgifter från verkstäderna.
Utskottet har inte något att erinra mot den ordning som
departementschefen förutskickar.
Även i motionerna T419 (c) och T420 (fp) föreslås
efterkontroll genom verkstäder. I yrkande 2 i den förstnämnda
motionen begärs att en försöksverksamhet med efterkontroll
genom verkstäder i första hand skall förläggas till orter i
vilka ASB planerar att förlägga bilprovningsstationer.
Då motionsförslagen i princip syftar till den ordning som
departementschefen förutskickar kan motionerna lämnas utan
vidare åtgärd. Utskottet anser sig inte böra uttala sig om var
en eventuell försöksverksamhet på området bör lokaliseras.
3.9 Kontroll av fordon på väg
RRV anger en rad fördelar med flygande inspektioner -- eller
kontroll av fordon på väg -- såsom bl.a. följande.
Fordonen undersöks i det skick de befinner sig i trafik,
vilket bl.a. betyder att tunga fordons bromsar kan kontrolleras
vid verklig bruttovikt.
Urvalet av fordon för kontroll kan ske riktat, exempelvis mot
tung trafik.
Grupper av fordon som inte utsätts för periodisk kontroll
omfattas, t.ex. utländska fordon.
Kontroller i trafikmiljön kan betraktas som ett instrument för
att följa upp utfallet av de periodiska kontrollerna och utgöra
motiv för fordonsägarna att mer kontinuerligt åtgärda uppkomna
tekniska brister.
RRV föreslår att kontroller av fordon på väg skall öka i
omfattning och att ASB vid sådana kontroller skall ha ansvaret
för teknisk fordonskontroll. TSV bör enligt RRV inte utföra
fordonskontroller. Polisens arbete på väg bör enligt RRV
inriktas på övrig trafikövervakning, t.ex. hastighetskontroll,
förarkontroll inklusive nykterhetskontroll och övervakning av
trafikantbeteende.
I motion T417 (s) begärs med hänvisning till vad som anförs i
RRVs revisionsrapport ökade insatser för fordonskontroll på väg.
I motion T426 (c) yrkande 6 begärs också ökade insatser för
fordonskontroll på väg.
Utskottet instämmer med RRV och motionärerna i att det är
angeläget att öka kontrollen av fordon på väg.
I proposition 1989/90:155 om förnyelse inom polisen, som
riksdagen (bet. JuU1, rskr. 1) behandlade hösten 1990,
redovisade civilministern bl.a. RRVs förslag om kontrollen av
fordon på väg. Civilministerna förordade (s. 104) att RRVs
förslag skulle utredas ytterligare. Bl.a. borde man närmare
utreda vilken myndighet polisen skall samarbeta med när det
gäller kontroll av fordon på väg samt hur denna samverkan skall
utformas. I det sammanhanget borde även några andra
frågeställningar när det gäller kontrollen av fordon på väg
belysas, däribland vilka uppgifter och befogenheter som den
personal som inte tillhör polisväsendet bör ha. Civilministern
förutskickade (s. 105) att en särskild utredare skulle
tillkallas för att se över dessa och andra frågor inom
trafikövervakningsområdet. Beredning av direktiv för
utredningsarbetet pågår för närvarande inom regeringskansliet.
I direktiven för den redan tillkallade utredaren, som skall
se över det offentliga trafiksäkerhetsarbetets inriktning och
organisation, föreskrivs samråd med den särskilde utredaren för
trafikövervakningsfrågor.
Resurser som frigörs hos ASB vid införande av en ordning med
efterkontroll genom verkstadsintyg skulle kunna användas till en
ökad trafikövervakning på väg. Detta är även departementschefens
mening. Med hänsyn härtill och till att överväganden förestår om
utformningen av kontrollen på väg med beaktande av denna resurs
synes något riksdagens initiativ i frågan inte behövligt.
Motionsförslagen torde därför kunna lämnas utan vidare åtgärd.
3.10 Fordonskontrollen i övrigt
Utskottet har inte något att erinra mot vad som anförs i
budgetpropositionen om den statliga fordonskontrollen i de delar
som utskottet inte har behandlat särskilt i det föregående.
4 Bidrag till reningsutrustning på vissa bilar
4.1 Bakgrund och propositionens förslag
Under 1987/88 års riksmöte beslöt riksdagen att 450 milj.kr.
skulle anvisas som bidrag till köpare av nya lastbilar och
bussar som i förtid uppfyller de avgaskrav som förutskickades
för lätta lastbilar och bussar fr.o.m. 1992 års modeller och för
tunga lastbilar och bussar fr.o.m. 1994 års modeller och som i
stort skulle motsvara de krav som avsågs gälla federalt i USA
för 1990 års modeller (prop. 1987/88:50 s. 65--68, bet. TU23 s.
8--9, rskr. 324 samt prop. 1987/88:85 s. 114--122, bet. JoU23 s.
87--88, rskr. 373).
Bestämmelser om bidraget meddelades i förordningen
(1989:423) om statsbidrag till avgasrening av vissa nya bilar,
som trädde i kraft den 1 juli 1989 och gäller till utgången av
år 1992. Enligt bestämmelserna i förordningen lämnar TSV bidrag
med 6000 kr. för varje bil med en större skillnad mellan
totalvikt och tjänstevikt än 690 kg, som uppfyller vissa av de i
bilavgasförordningen (1987:318) angivna kraven, som skall gälla
för sådana bilar fr.o.m. 1992 års modeller.
Bidragen betalas ut från det under sjätte huvudtiteln
uppförda förslagsanslaget Bidrag till reningsutrustning på nya
lastbilar och bussar, under vilket anslag 112,5 milj.kr. har
anvisats för ettvart av budgetåren 1989/90 och 1990/91. För
tiden fr.o.m. införandet av bidraget t.o.m. början av mars 1990
har ca 35 milj.kr. utbetalats i bidrag för ca 5800 fordon.
På förslag av jordbruksutskottet beslöt riksdagen under
1987/88 års riksmöte att ett bidrag på 1000 kr. skulle utgå
till ägare av äldre bilar som låter inmontera reningsutrustning
som medför en 40-procentig minskning av utsläppen (bet. JoU
1987/88:23 s. 90--91, rskr. 373).
Bestämmelser om bidraget meddelades i förordningen (1989:422)
om statsbidrag till eftermontering av avgasrening på äldre
bilar, som trädde i kraft den 1 juli 1989. Bidraget betalas ut
av TSV. Statens naturvårdsverk har efter samråd med TSV meddelat
föreskrifter om godkännande av avgasreningsutrustning som skall
berättiga till bidrag, och AB Svensk Bilprovning meddelar beslut
om godkännande av sådan utrustning som berättigar till bidrag.
Bidragen betalas ut från det under sjätte huvudtiteln
uppförda förslagsanslaget Bidrag till reningsutrustning på äldre
personbilar, under vilket 50 milj.kr. har anvisats för ettvart
av budgetåren 1989/90 och 1990/91. För tiden fr.o.m. införandet
av bidraget t.o.m. början av mars 1990 har ca 1,2 milj.kr.
utbetalats i bidrag, dvs. för ca 1200 bilar.
Departementschefen anför att när det gäller bidrag till köpare
av nya lastbilar och bussar har regeringen beslutat att skärpta
avgaskrav skall införas tidigare än som föreslogs i proposition
1987/88:50.
När det gäller bidrag avseende äldre personbilar anför
departementschefen att bidrag har utnyttjats i mycket liten
utsträckning.
Departementschefen föreslår att bidragen avvecklas fr.o.m.
budgetåret 1991/92 som ett led i regeringens
"åtstramningspaket".
I propositionen föreslås att riksdagen skall godkänna att
systemet med bidrag till reningsutrustning på nya lastbilar och
bussar och systemet med bidrag till reningsutrustning på äldre
personbilar skall upphöra.
4.2 Systemet med bidrag till reningsutrustning på nya
lastbilar
och bussar
Förslaget i propositionen att systemet med bidrag till
reningsutrustning på nya lastbilar och bussar skall upphöra har
inte mött någon erinran i motioner. Utskottet tillstyrker att
riksdagen godkänner att detta system upphör.
4.3 Systemet med bidrag till reningsutrustning på äldre
personbilar
4.3.1 Godtagbar reningsteknik
I motion T207 (mp) yrkande 14 begärs att bidraget till
avgasrening på äldre personbilar skall utgå oberoende av teknik
för avgasreningen, förutsatt att avgaskraven uppfylls.
Motionärerna framhåller att det är viktigt att beträffande
förutsättningarna för bidrag strikt teknikneutralitet råder
mellan olika sätt att minska avgasutsläppen.
Vid behandlingen i betänkande 1989/90:TU21 (s. 16) av ett
motionsförslag som var likartat med det här aktuella redogjorde
utskottet för att statens naturvårdsverk i skriften
Eftermonterbar avgasrening på äldre personbilar hade lämnat en
beskrivning av huvuddragen i kraven för bidrag. Dessa innebär
bl.a. följande.
AB Svensk Bilprovning (ASB) utför s.k. certifieringsprovning
enligt en standardiserad provmetod på vissa provbilar. Tidigare
oprövad teknologi anges kräva mer omfattande provning, bl.a. med
hänsyn till utrustningens hållbarhet. Förutom kravet på
reningseffektivitet -- utsläppen av luftföroreningar skall
minskas med som nämnts minst 40% -- ställs vissa
konstruktionskrav på utrustningen. När ASB har godkänt viss
utrustning för montering på äldre bilar i bruk utfärdar ASB ett
certifikat, vilket innebär att den eftermonterbara avgasreningen
kan erbjudas till försäljning och att ägare till sådana biltyper
som har specificerats i ansökningen om certifiering kan låta
montera utrustningen. Avsikten med certifieringssystemet är,
sägs det, att förhindra att oseriösa och tvivelaktiga produkter
kommer ut på marknaden. Miljöeffekten står och faller med
utrustningens funktionsduglighet och hållbarhet, sägs det
vidare.
Utskottet anförde i betänkandet att det inte kan bedöma vilken
teknik för avgasrening på äldre bilar som bör vara godtagbar för
bidrag. I överensstämmelse med vad utskottet tidigare under
förra riksmötet hade gjort i betänkande 1989/90:TU9 (s. 35--36)
underströk emellertid utskottet att man inte en gång för alla
kan bestämma vilka metoder för avgasrening som bör komma i fråga
för bidrag.
Avgasreningen på nya bensinmotordrivna personbilar bygger,
anförde utskottet, på användning av katalysatorer. Alternativ
som bygger på behandling av insugningsluften/gasen kan, anförde
utskottet vidare, bli effektiva liksom andra metoder som
forsknings- och utvecklingsverksamhet kan frambringa. Även
utrustning som bygger på sådan alternativ teknik borde därför
kunna komma i fråga för bidrag, framhöll utskottet.
Utskottet underströk att avgaskraven samt certifierings- och
bilprovningsbestämmelserna inte fick vara så utformade att de
förhindrade utveckling och försök med ny teknik.
På förslag av utskottet beslöt riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna vad utskottet anförde i betänkande
1989/90:TU21.
Utskottet får erinra om vad utskottet sålunda anförde i
betänkande 1989/90:TU21. Något ytterligare initiativ av
riksdagen i frågan om bidragsberättigande teknik när det gäller
bidrag till avgasrening på äldre personbilar synes inte vara
påkallat. Det nu aktuella motionsförslaget torde därför kunna
lämnas utan vidare åtgärd av riksdagen.
4.3.2 Fortsatt bidragsgivning, m.m.
I åtta motioner framförs yrkanden vari begärs eller
förutskickas att bidrag även skall utgå under nästa budgetår.
Motionsyrkandena kan grupperas enligt det följande.
I motion T446 (m) begärs ett förslag av regeringen om ett
större bidrag än 1000 kr. per bil, i motion T253 (m) yrkande
11 dels att ett bidrag på 3000 kr. skall utgå, dels att
bidragen skall finansieras via bilskrotningsfonden. Även i
motion T83 (m) yrkande 1 föreslås höjning av bidraget till
3000 kr.
I motion T423 (c) begärs höjning av bidraget till
2000 kr. per bil. I motion T215 (c) begärs -- för att
intensifiera verksamheten med inmontering av
avgasreningsutrustning i befintlig fordonspark -- i yrkande 17
större bidrag än 1000 kr. samt informationsinsatser och i
yrkande 18 en medelsanvisning till bidrag på 160 milj.kr. I
motion T78 (c) yrkande 4 begärs att bidraget skall höjas till
4000 kr.
I motion T207 (mp) begärs i yrkande 13 höjning av bidraget
till 1500 kr. för bilar av årsmodell 1982 och äldre och i
yrkande 12 höjning till 4000 kr. för bilar av årsmodell 1983
och senare samt i yrkande 15 en medelsanvisning på 70 milj.kr. I
motion T82 (mp) yrkande 11 begärs att bidrag skall utgå med
5000 kr. för bilar av årsmodell 1985 och senare under
förutsättning att utsläppen av kväveoxider, kolväten och koloxid
minskas med 50%.
I betänkande 1989/90:TU21 (s. 16--17) behandlade utskottet
under förra riksmötet också motionsförslag om högre bidrag än
1000 kr. till reningsutrustning på äldre personbilar.
Utskottet nämnde att kostnaden för inmontering av avgasrening på
äldre personbilar varierade mellan ca 4000 kr. och ca 6000
kr. Sedan bidraget från staten avdragits, hade bilägaren att stå
för mellan ca 3000 kr. och ca 5000 kr. Utskottet fortsatte.
Den ringa efterfrågan på bidrag hittills och angelägenheten av
att även äldre bilar förses med reningsutrustning motiverar
enligt utskottets mening en höjning av bidraget. Utskottet
förutsätter härvid att utrustningen har sådana prestanda och
sådan kvalitet att reningseffekten genom inmonterad utrustning
bibehålls över en rimlig tidsperiod. Utskottet anser vidare att
informationen bör förbättras om det angelägna i avgasrening av
äldre bilar och om möjligheten till bidrag härför.
Utskottet förutsätter därför att regeringen överväger frågan
om storleken på bidraget och frågan om förbättring av
informationen om detsamma.
Utskottet erinrade i betänkandet om att den år 1988
tillkallade miljöavgiftsutredningen (ME 1988:03) i betänkandet
(SOU 1989:83) Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Energi och
trafik bl.a. hade föreslagit (s. 338--341) att bidraget till
reningsutrustning under åren 1991 och 1992 skulle höjas till
4000 kr. per bil för ägare av personbilar av 1985 års modell
och senare modeller som lät eftermontera katalysatorer.
Miljöavgiftsutredningens förslag har emellertid inte tagits upp
av regeringen i den för närvarande aktuella propositionen
1990/91:90 om en god livsmiljö. Enligt underhandsuppgift skulle
en analys av kostnader och effekter visa att skärpta avgaskrav
för nya bilar, som förutskickas i nämnda proposition, ger bättre
effekt än en höjning av här aktuellt bidrag.
Det finns uppskattningsvis 500000 bilar av 1985 eller senare
års modell, vilka kan köras på blyfri bensin och på vilka det
därför är möjligt att eftermontera katalysatorer. Den totala
kostnaden för att i efterhand förse samtliga dessa bilar med
katalysatorer uppskattades år 1989 till ungefär 2,5 miljarder
kronor. Sett över bilarnas återstående livslängd är potentialen
för minskade utsläpp 40000 ton kväveoxider. Kostnaden för att
reducera ett kilo kväveoxider blir mellan 50 och 160 kr.
beroende på bilarnas återstående livslängd.
Genom den hastighetssänkning som har genomförts på vägarna
under det senaste året har kväveoxidutsläppen minskat med 2200
ton. Om motsvarande minskning skulle kunna ske genom
installation av katalysatorer krävs det att 70000--75000
katalysatorer installeras. Kostnaden härför för samhället blir
på 400 milj.kr. medan kostnaden för hastighetssänkningen är
högst obetydlig.
I proposition 1990/91:90 om en god livsmiljö anges (s. 364)
att kostnaden för att installera effektivare reningsutrustning i
nya lätta bilar har beräknats till ca 5 kr. per kilo minskade
kväveoxidutsläpp. I propositionen framhålls att förslag i
propositionen om att införa miljöklasser för nya bilar samt
skärpta krav på bilar, bussar och arbetsfordon är
kostnadseffektiva sätt att minska utsläppen av kväveoxider.
Av det anförda framgår att inmontering av reningsutrustning på
äldre personbilar inte är en kostnadseffektiv åtgärd för att
minska kväveoxidutsläppen. Systemet med bidrag till
reningsutrustning för dessa bilar kan därför upphöra.
De här aktuella motionsförslagen avstyrks sålunda.
5 Anslag till trafiksäkerhet, m.m.
5.1 Anslag C1. Trafiksäkerhetsverket: Samordning,
Trafikmiljö, Fordon och Trafikant
Anslaget, som är ett förslagsanslag, avser TSVs
verksamhetsområden Samordning, Trafikmiljö, Fordon och
Trafikant.
Inkomsterna och utgifterna inom här aktuella
verksamhetsområden, vilka redovisas på anslaget, beräknas nästa
budgetår till 228,6 milj.kr. resp. 229,2 milj.kr.
I budgetpropositionen föreslås ett formellt belopp på
1000 kr. bli uppfört under anslaget för nästa budgetår.
Utskottet tillstyrker förslaget.
5.2 Anslag C 2. Trafiksäkerhetsverket: Bil- och
körkortsregister m.m.
Anslaget, som är ett förslagsanslag, avser TSVs
verksamhetsområde Register.
Inkomsterna och utgifterna inom verksamhetsområdet, vilka
redovisas på anslaget, beräknas nästa budgetår till 544,1
milj.kr. resp. 569,8 milj.kr.
I budgetpropositionen föreslås ett formellt belopp på
1000 kr. bli uppfört under anslaget för nästa budgetår.
Utskottet tillstyrker förslaget.
5.3 Anslag C3. Bidrag till Nationalföreningen för
trafiksäkerhetens främjande (NTF)
5.3.1 Propositionens förslag
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen för nästa
budgetår skall anvisa ett anslag på 31799000 kr. i bidrag
till NTF. NTF har för budgetåret 1991/92 budgeterat
nettokostnaderna för sin verksamhet till 43 milj.kr. (dvs.
kostnader som inte täcks med intäkter från förlagsverksamhet och
medlemsavgifter m.m.). Nettokostnaderna beräknas täckas med
bidrag från staten och med bidrag på drygt 8 milj.kr. från
försäkringsbranschen.
I tre motionsförslag tas frågor upp om användningen av
bidraget till NTF.
5.3.2 Användning av bidraget till att främja resande med
kollektiva färdmedel
I motion T412 (mp) anförs bl.a. att det i
trafiksäkerhetsarbetet är särskilt viktigt att förbättra
informationen om hur man kan undvika olycksriskerna genom att
åka kollektivt -- och då inte minst med järnväg. Ett effektivt
och bra resande med kollektivtrafik ställer, framhåller
motionärerna, förhållandevis stora krav på kunskaper om hur man
kan resa, utnyttja olika rabatter, kombinera med hyrbil och taxi
etc. En stor del av den trafiksäkerhetsinformation som i dag ges
är kraftigt bilfixerad och ger därigenom sken av att alternativ
saknas, påpekas det. Motionärerna begär med denna motivering i
yrkande 8 att trafiksäkerhetsinformationen i högre utsträckning
skall inriktas mot att få fler att kunna utnyttja trafiksäkrare
trafikslag och i yrkande 9 att hälften av bidraget till NTF
skall användas för att informera om och propagera för
trafiksäker kollektivtrafik.
Utskottet behandlade i betänkande 1989/90:TU21 (s. 13)
motionsförslag som var likartade med de här aktuella. Utskottet
hänvisade till att man i Trafiksäkerhetsprogram 1989 hade pekat
på att ett åtgärdsområde, som hade varit föremål för mycket
begränsat intresse från trafiksäkerhetshåll, var trafikarbetet
som sådant och kanske framför allt dess sammansättning. Det
anfördes att om trafiksäkerhetsmålen skall kunna uppnås torde
det under 1990-talet bli nödvändigt att i betydligt högre
utsträckning än som varit fallet vidta åtgärder som är direkt
inriktade mot trafikarbetet och då särskilt mot dess
sammansättning. Högrisktrafik borde där det är praktiskt möjligt
ersättas av lågrisktrafik, och en överföring av
persontransporter från bilar till kollektiva färdmedel, såväl
buss som spårbundna, anfördes som exempel på åtgärder av detta
slag.
Inom ramen 43 milj.kr. har NTF för nästa budgetår beräknat
kostnader för regional och lokal verksamhet till 9,8 milj.kr.,
för de prioriterade åtgärdsområdena hastighetsanpassning,
oskyddade trafikanter, barn i trafiken och trafikonykterhet till
16,8 milj.kr. Vidare har NTF beräknat kostnader för
åtgärdsområdena nyblivna bilförare och äldre trafikanter, för
utbildning, för utvecklingsprojekt och för opinionsbildning m.m.
Budgeten är slutresultatet av en sammanvägning av olika önskemål
om aktiviteter som har framförts inom det frivilliga
trafiksäkerhetsarbetet. Utskottet är därför inte berett att
föreslå att statens bidrag skall "specialdestineras" och
användas på sätt som föreslås i motionsförslagen. Dessa avstyrks
således.
5.3.3 Användning av bidraget till stöd för det ideella
trafiksäkerhetsarbetet
I motion T431 (fp) yrkande 3 begärs att det ideella
trafiksäkerhetsarbetet skall uppmuntras och stöttas.
Motionärerna påpekar att RRV i sin revisionsrapport bl.a. har
kritiserat att uppdelningen av informationsarbetet mellan TSV
och NTF inte hade lett till att stödet för
trafiksäkerhetsinformation genom enskilda
frivilligorganisationer hade ökat.
Under verksamhetsåret 1990 lämnade NTF -- inom en ram på
62459000 kr. för kostnaderna för NTFs verksamhet --
11333000 kr. i bidrag till
trafiksäkerhetsförbund/föreningar och 1803000 kr. i
bidrag till elva organisationer med olika kategorier trafikanter
som medlemmar såsom cyklande, motorcyklister, bilister. Som
redovisas ovan har NTF för nästa budgetår beräknat överföringar
av medel till regional och lokal verksamhet till 9,8 milj.kr. I
direktiven för översynen av det offentliga
trafiksäkerhetsarbetets inriktning och organisation framhålls
att verksamheten på den regionala/lokala nivån bör stärkas och
breddas. Med hänsyn till det anförda torde motionsförslaget inte
böra föranleda något initiativ av riksdagen. Det avstyrks
sålunda.
5.3.4 Medelsanvisning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag beträffande
medelsanvisning för bidrag till NTF för nästa budgetår.
Hemställan
Utskottet hemställer
Inriktningen av trafiksäkerhetsverkets (TSVs) verksamhet,
m.m.
1. beträffande minskning av vägtrafiken som ett led i
trafiksäkerhetsarbetet
att riksdagen avslår motion 1990/91:T412 yrkande 2,
res. 1 (v, mp)
2. beträffande operativt mål för trafiksäkerhetsarbetet
att riksdagen avslår motion 1990/91:T412 yrkande 1,
res. 2 (v, mp)
3. beträffande inriktningen av trafiksäkerhetsarbetet
att riksdagen lämnar motionerna 1990/91:T253 yrkande 16 och
1990/91:T425 yrkande 4 utan vidare åtgärd,
res. 3 (m, fp)
4. beträffande förbättring av olycksstatistiken
att riksdagen lämnar motion 1990/91:T425 yrkande 3 utan vidare
åtgärd,
res. 4 (m, fp)
5. beträffande inrättande av haverikommission(-er)
att riksdagen lämnar motion 1990/91:T425 yrkande 5 utan vidare
åtgärd,
res. 5 (m, fp, c)
6. beträffande inriktningen av TSVs verksamhet
att riksdagen godkänner vad i proposition 1990/91:100 bilaga 8
har förordats om inriktningen av trafiksäkerhetsverkets
verksamhet,
Ledningen av trafiksäkerhetsarbetet m.m.
7. beträffande ledning och samordning av
trafiksäkerhetsarbetet
att riksdagen lämnar motionerna 1990/91:426 yrkandena 1 och 2
samt 1990/91:431 yrkande 1 utan vidare åtgärd,
8. beträffande ansvaret för trafiksäkerhetsinformation
att riksdagen avslår motion 1990/91:T431 yrkande 2,
9. beträffande vikten av reflexer m.m. för oskyddade
trafikanter
att riksdagen avslår motion 1989/90:T424 yrkande 2,
Frågor kring kontrollbesiktningen
10. beträffande kontrollbesiktningsskyldighet för vissa
truckar
att riksdagen avslår motion 1990/91:T430 yrkande 2 och yrkande
3 i denna del,
11. beträffande uppskov med kontrollbesiktningen av äldre
personers bilar
att riksdagen avslår motion 1990/91:T421,
12. beträffande kontrollbesiktningsintervall för vanliga
personbilar
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:T211 yrkande 11
i denna del och 1990/91:T253 yrkande 22 lämnar utan erinran vad
som anförts i propositionen om den statliga fordonskontrollen i
här aktuell del,
res. 6 (m, fp)
13. beträffande kontrollbesiktningen av tunga lastbilar
och släpvagnar
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:T426 yrkande
9 och 1990/91:T436 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
14. beträffande kontrollbesiktning av begagnade bilar före
ägarbyte
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T414, 1990/91:T430
yrkande 1 och yrkande 3 i denna del samt 1990/91:T442,
15. beträffande upphävande av ASBs "monopol"
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T211 yrkande 11 i
denna del, 1990/91:T253 yrkande 21 och 1990/91:T407,
res. 7 (m, fp)
16. beträffande kontrollbesiktningar i glesbygd genom
verkstäder
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T408 och 1990/91:T426
yrkande 5,
res. 8 (m, fp, motiveringen)
res. 9 (c, v, mp)
17. beträffande efterkontroll genom verkstäder
att riksdagen
a) lämnar motionerna 1990/91:T419 och 1990/91:T420 utan
vidare åtgärd,
b) lämnar utan erinran vad som anförts i propositionen om
den statliga fordonskontrollen i här aktuell del,
18. beträffande kontroll av fordon på väg
att riksdagen lämnar motionerna 1990/91:T417 och 1990/91:T426
yrkande 6 utan vidare åtgärd,
19. beträffande fordonskontrollen i övrigt
att riksdagen lämnar utan erinran vad som anförts i
propositionen om den statliga fordonskontrollen i den mån det ej
omfattas av vad utskottet hemställt ovan,
Bidrag till avgasreningsutrustning på vissa bilar
20. beträffande systemet med bidrag till reningsutrustning
på nya lastbilar och bussar
att riksdagen godkänner att systemet med bidrag till
reningsutrustning på nya lastbilar och bussar skall upphöra,
21. beträffande godtagbar reningsteknik för bidrag för
äldre personbilar
att riksdagen lämnar motion 1990/91:T207 yrkande 14 utan
vidare åtgärd,
22. beträffande systemet med bidrag till reningsutrustning
på äldre personbilar
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1990/91:T78 yrkande 4, 1990/91:T82 yrkande 11,
1990/91:T83 yrkande 1, 1990/91:T207 yrkandena 12, 13 och 15,
1990/91:T215 yrkandena 17 och 18, 1990/91:T253 yrkande 11,
1990/91:T423 och 1990/91:T446 godkänner att systemet med bidrag
till reningsutrustning på äldre personbilar skall upphöra,
res. 10 (c, v, mp)
res. 11 (m)
Anslag till TSV och bidrag till NTF, m.m.
23. beträffande anslag till TSV
att riksdagen
a) till Trafiksäkerhetsverket: Samordning, Trafikmiljö,
Fordon och Trafikant för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 1000 kr.,
b) till Trafiksäkerhetsverket: Bil- och körkortsregister
m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på
1000 kr.,
24. beträffande användningen av bidraget till NTF
att riksdagen avslår motion 19890/91:T412 yrkandena 8 och 9,
res. 12 (v, mp)
25. beträffande stöd till det ideella
trafiksäkerhetsarbetet
att riksdagen avslår motion 1990/91:T431 yrkande 3,
26. beträffande bidrag till TSV
att riksdagen till Bidrag till Nationalföreningen för
trafiksäkerhetens främjande för budgetåret 1991/92 anvisar ett
anslag på 31799000 kr.
Stockholm den 26 mars 1991
På trafikutskottets vägnar
Birger Rosqvist
Närvarande: Birger Rosqvist (s), Ove Karlsson (s), Olle
Östrand (s), Kenth Skårvik (fp), Elving Andersson (c), Görel
Bohlin (m), Margit Sandéhn (s), Rune Johansson (s), Sten-Ove
Sundström (s), Rune Thorén (c), Viola Claesson (v), Roy Ottosson
(mp), Jarl Lander (s), Yngve Wernersson (s), Tom Heyman (m),
Anders Castberger (fp) och Jan Sandberg (m).
Reservationer
1. Minskning av vägtrafiken som ett led i
trafiksäkerhetsarbetet (mom.1)
Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar
med "I likhet" och slutar med "avstyrks således" bort ha
följande lydelse:
Om antalet dödade och skadade i vägtrafiken minskas i samma
proportion som en minskning i trafiken skulle en minskning av
vägtrafiken med 25% till år 1995 innebära att antalet dödade
och skadade detta år skulle vara ca 220 resp. ca 5900 färre än
år 1989. En minskning av vägtrafiken skulle således vara ett
mycket verksamt sätt att förbättra trafiksäkerheten.
Som framhållits av företrädare för vänsterpartiet och
miljöpartiet de gröna i olika motioner och riksdagsdebatter bör
kollektivtrafik, järnväg och sjöfart stimuleras till och stödjas
i att ta över en avsevärd del av de person- och godstransporter
som sker på väg.
Utskottet ställer sig därmed bakom det här aktuella
motionsförslaget.
Vad utskottet sålunda har anfört om minskning av vägtrafiken
som ett led i trafiksäkerhetsarbetet bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande minskning av vägtrafiken som ett led i
trafiksäkerhetsarbetet
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T412 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Operativt mål för trafiksäkerhetsarbetet (mom.2)
Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som
börjar med "Självfallet bör" och slutar med "avstyrks
följaktligen" bort ha följande lydelse:
Det operativa målet för trafiksäkerhetsarbetet måste sättas
högre än det av statsmakterna under 1989/90 års riksmöte
godkända. Såsom motionärerna föreslår bör målet vara att antalet
vägtrafikolyckor samt antalet dödade och skadade i trafiken
skall nedbringas till hälften under 1990-talet.
Det kan i sammanhanget tilläggas att en minskning av
biltrafiken torde vara en viktig förutsättning för att klara ett
sådant mer ambitiöst operativt mål för trafiksäkerheten.
Vad utskottet sålunda har anfört om operativt mål för
trafiksäkerhetsarbetet bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande operativt mål för trafiksäkerhetsarbetet
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T412 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Inriktningen av trafiksäkerhetsarbetet (mom.3)
Kenth Skårvik (fp), Görel Bohlin (m), Tom Heyman (m), Anders
Castberger (fp) och Jan Sandberg (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10
börjar med "Utskottet avstyrkte" och på s. 11 slutar med "av
riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet är ense med motionärerna i motion T253 (m) att det
är en felaktig prioritering att koncentrera
trafiksäkerhetsdebatten och övervakningsresurserna på problemet
med hastighetsanpassning, då detta riskerar att hota ett
allsidigt och framgångsrikt trafiksäkerhetsarbete. Det finns ju
som motionärerna pekar på också andra orsaker till
trafikolyckor, t.ex. dålig trafikmiljö, dåliga vägar, otydlig
skyltning, omdömeslöshet, ohälsa och alkohol- eller
drogpåverkan.
Utskottet är också ense med motionärerna i motion T425 (m)
om att trafiksäkerhetsarbetet måste förnyas. Det är, som anförs
i denna motion, viktigt att koncentrera åtgärderna på sådant som
kan förväntas ge resultat i form av lägre olyckstal och mindre
antal dödade. Motionärerna pekar på att en undersökning har
visat att de vanligaste olycksorsakerna är att föraren gör
följande fel, nämligen han/hon respekterar ej högerregeln och
väjningsskyldighet, svänger åt vänster utan att ha förvissat sig
om att fara inte föreligger, byter fil utan att ägna tillräcklig
uppmärksamhet åt bakomvarande samt gör omkörning utan att ha
förvissat sig om att omkörningssträckan är tillräcklig.
Utskottet ställer sig således bakom de här aktuella
motionsförslagen.
Vad utskottet sålunda har anfört om inriktningen av
trafiksäkerhetsarbetet bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande
lydelse:
3. beträffande inriktningen av trafiksäkerhetsarbetet
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T253 yrkande
16 och 1990/91:T425 yrkande 4 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
4. Förbättring av olycksstatistiken (mom.4)
Kenth Skårvik (fp), Görel Bohlin (m), Tom Heyman (m), Anders
Castberger (fp) och Jan Sandberg (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11
börjar med "Regeringen uppdrog" och på s. 12 slutar med "av
riksdagen" bort ha följande lydelse:
De flesta vägtrafikolyckor tillskrivs enligt den nuvarande
statistiken förarfel. Många gånger kan emellertid, som framhålls
i motionen, vägmiljö, dålig vägbeläggning, förvirrande skyltning
etc. vara starkt bidragande orsaker till en trafikolycka.
Statistiken över trafikolyckor måste detaljeras och nyanseras
för att man skall få veta mera om olycksorsakerna. Uppgifter
från försäkringsbolag, sjukhus och kommuner skulle kunna
komplettera bilden.
Det är bra att TSV numera har inlett ett utvecklingsarbete
på området -- med anledning av ett uppdrag som gavs redan år
1986. Behovet av en bättre olycksstatistik är emellertid så
trängande att utvecklingsarbetet inte får ytterligare fördröjas.
Det måste prioriteras. Utskottet ställer sig därmed bakom
motionsförslaget.
Vad utskottet sålunda har anfört om förbättring av
olycksstatistiken bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande
lydelse:
4. beträffande förbättring av olycksstatistiken
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T425 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Inrättande av haverikommission(-er) (mom.5)
Kenth Skårvik (fp), Elving Andersson (c), Görel Bohlin (m),
Rune Thorén (c), Tom Heyman (m), Anders Castberger (fp) och Jan
Sandberg (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12
börjar med "Utskottet har" och på s. 13 slutar med "av
riksdagen" bort ha följande lydelse:
Även om 90 % av vägtrafikolyckorna sägs bero på förarna är,
som framhålls i motion T425 (m), förarnas förmåga att tackla
svårigheterna ofta betydande och sammanhängande med andra
faktorer. Utskottet anser det därför angeläget att det skapas
en ordning där haveriundersökningar blir ett reguljärt inslag i
trafiksäkerhetsarbetet. Noggranna stickprovsundersökningar och
sammanställningar av erfarenheter från inträffade olyckor skulle
ha stort värde för trafiksäkerhetsarbetet. Som framhålls i
motionen behövs det en eller flera haverikommissioner för
vägtrafikolyckor som klargör samband och orsaker vid olyckor. En
eller flera haverikommissioner för vägtrafiken bör inrättas
snarast.
Vad utskottet sålunda har anfört om inrättande av
haverikommission(-er) bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande
lydelse:
5. beträffande inrättande av haverikommission(-er)
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T425 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Kontrollbesiktningsintervall för vanliga personbilar
(mom.12)
Kenth Skårvik (fp), Görel Bohlin (m), Tom Heyman (m), Anders
Castberger (fp) och Jan Sandberg (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19
börjar med "ASB framhöll" och slutar med "kan avslås" bort ha
följande lydelse:
Bland andra följande omständigheter talar enligt utskottets
mening för att tidsintervallen för kontrollbesiktningarna för
personbilar m.fl. fordon som körs i vanlig trafik ändras.
De nya bilarna blir allt bättre. Man bör därför kunna minska
kontrollen av nya bilar och därmed frigöra resurser för
kontrollen av de äldre bilarna.
"Utglesning" av kontrollbesiktningarna då bilarna är nya
skulle vidare medföra besparingar i avgifter, reskostnader och
tidsåtgång för bilägarna.
Bestämmelserna om kontrollbesiktning för personbilar m.fl.
fordon som körs i vanlig trafik bör såsom föreslås i motion T253
(m) ändras så att den första kontrollbesiktningen skall äga rum
tredje kalenderåret efter det år som anges i
årsmodellbeteckningen; den andra under det femte kalenderåret.
Därefter bör återgång ske till ordningen med årliga
kontrollbesiktningar.
Vad utskottet sålunda har anfört om
kontrollbesiktningsintervall för vanliga personbilar bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande
lydelse:
12. beträffande kontrollbesiktningsintervall för vanliga
personbilar
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T211 yrkande
11 i denna del och 1990/91:T253 yrkande 22 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Upphävande av ASBs "monopol" (mom.15)
Kenth Skårvik (fp), Görel Bohlin (m), Tom Heyman (m), Anders
Castberger (fp) och Jan Sandberg (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23
börjar med "Utskottet har" och slutar med "av verkstäder" bort
ha följande lydelse:
Något allmänt missnöje med bilprovningens kvalitet i vårt
land finns inte. Många bilägare menar dock att väntetiderna på
besiktningar kunde vara kortare och öppethållandet längre. Det
finns emellertid skäl att ifrågasätta om vi skall ha monopol i
fråga om bilprovning i vårt land. Rent generellt gäller att
monopol av olika slag kan medföra sämre service och högre priser
än om konkurrens finns. Genom konkurrens stimuleras också
utvecklingsarbete på ett effektivt sätt. Om man hade provplatser
med olika huvudmän -- som man t.ex. har i Västtyskland -- skulle
bl.a. väntetiderna kunna förkortas och bilägarna kunna få
provningarna utförda på närmare håll. Vi har i vårt land väl
utrustade bilverkstäder och provplatser som lika väl som ASBs
anläggningar skulle kunna svara för besiktningar av fordon.
Förslag bör föreläggas riksdagen om en organisation för provning
av motordrivna m.fl. fordon som baserar sig både på provplatser
för vilka ASB är huvudman och på provplatser som har andra
huvudmän samt på fullt utrustade verkstäder. Märkesverkstäder
bör lika väl som andra fullt utrustade verkstäder kunna komma i
fråga för sådan auktorisation som torde bli aktuell för
överenskommelse mellan Sverige och EG.
Vad utskottet sålunda har anfört om upphävande av ASBs
"monopol" bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande
lydelse:
15. beträffande upphävande av ASBs "monopol"
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T211 yrkande
11 i denna del och 1990/91:T253 yrkande 21 samt med anledning av
motion 1990/91:T407 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
8. Kontrollbesiktningar i glesbygd genom verkstäder (mom.16,
motiveringen)
Under förutsättning av bifall till reservation 7
Kenth Skårvik (fp), Görel Bohlin (m), Tom Heyman (m), Anders
Castberger (fp) och Jan Sandberg (m) anser
att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med
"Detta vill" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande
lydelse:
Utskottet har föreslagit att riksdagen som sin mening skall
ge regeringen till känna att förslag bör föreläggas riksdagen om
en organisation för provning av motordrivna m.fl. fordon som
baserar sig både på provplatser för vilka ASB är huvudman och på
provplatser som har andra huvudmän samt på fullt utrustade
verkstäder. Bilägarna får därigenom frihet att välja mellan
provplatser som har ASB som huvudman och provplatser som har
annan huvudman. Med en sådan ordning behövs inte för glesbygd
ett arrangemang där ASB på något sätt auktoriserar en
bilverkstad för provningsuppgifter. De här aktuella förslagen i
motionerna T408 (c) och T426 (c) bör därför inte föranleda någon
vidare åtgärd av riksdagen. De avstyrks sålunda.
9. Kontrollbesiktningar i glesbygd genom verkstäder (mom.16)
Elving Andersson (c), Rune Thorén (c), Viola Claesson (v) och
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23
börjar med "Detta vill" och slutar med "avstyrks sålunda" bort
ha följande lydelse:
I vissa områden av vårt land har bilägarna lång väg till
ASBs bilprovningsstationer. Kontrollbesiktningarna blir för
bilägarna i dessa områden extra kostsamma och tidsödande. Som
begärs i motion T426 (c) bör det därför för bilägarna i sådana
områden finnas en ordning där en lokal verkstad samarbetar med
ASB så att kontrollbesiktningarna får ske på den lokala
verkstaden. En sådan ordning bör kunna prövas i Årjäng och
Torsby som föreslås i motion T408 (c).
Vad utskottet sålunda har anfört om kontrollbesiktningar i
glesbygd genom verkstäder bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande
lydelse:
16. beträffande kontrollbesiktningar i glesbygd genom
verkstäder
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T408 och
1990/91:T426 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
10. Systemet med bidrag till reningsutrustning på äldre
personbilar (mom. 22)
Elving Andersson (c), Rune Thorén (c), Viola Claesson (v) och
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29
börjar med "Det finns" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha
följande lydelse:
När det gäller att förbättra miljön får man enligt
utskottets mening inte avstå från det bidrag till förbättring
som åtgärder mot utsläppen från äldre personbilar ger. I detta
sammanhang måste också beaktas att en sedan år 1990 fortsatt
minskning av nybilsförsäljning kommer att innebära att de äldre
bilarna utnyttjas längre.
Utskottet vill särskilt framhålla svårigheterna att uppnå
det av riksdagen år 1985 beslutade miljömålet att minska
kväveoxidutsläppen till luft från 1980 års nivå med 30 % till år
1995 (prop. 1984/85:127, bet. JoU28, rskr. 275). Till detta kan
fogas att tillförseln av kväveföreningar till hav bör enligt en
överenskommelse mellan de nordiska miljöministrarna halveras
mellan år 1985 och 1995. Eftersom personbilstrafiken står för
drygt 50% av kväveoxidutsläppen krävs ytterligare åtgärder
även på den befintliga fordonsparken. Med hänsyn till att
personbilar utan effektiv avgasrening har flerdubbelt större
utsläpp per bil och att många av dessa bilar ännu har en
betydande körsträcka kvar är det motiverat att stimulera en ökad
eftermontering av reningsutrustning på dessa bilar med ett
statligt bidrag. Särskilt gäller detta då äldre bilar renoveras
och på så sätt får en avsevärt förlängd livslängd. Kostnadsnivån
för reningsåtgärder på äldre bilar torde ligga i nivå med vad
ytterligare åtgärder för att minska kväveoxidutsläppen från
industri och energiproduktion kostar. Denna åtgärdsnivå ligger
på ca 40 kr. per kg kväveoxid, vilket bl.a. illustreras av att
en miljöavgift på 40 kr. per kg kväveoxid påförs större
energianläggningar fr.o.m. den 1 januari 1992.
Utskottet kan således inte biträda regeringens förslag att
systemet med bidrag till reningsutrustning på äldre personbilar
skall upphöra vid utgången av innevarande budgetår.
Med utgångspunkt i utskottets ovan återgivna uttalanden
under förra riksmötet om angelägenheten av höjning av bidraget,
om krav på utrustningens prestanda och kvalitet och om
förbättring av informationen om bidrag samt med hänsyn till vad
utskottet ovan framhållit om positiva miljöeffekter bör bidraget
till reningsutrustning på äldre personbilar snarast och senast
fr.o.m. den 1 juli 1991 höjas till 4000 kr. per bil för bilar
av 1985 eller senare års modell. Bidraget bör oförändrat utgå
med 1000 kr. per bil för bilar av 1984 eller tidigare års
modell.
TSV, som förutsätts administrera bidraget även i
fortsättningen, bör verka för att kraftfulla
informationsinsatser görs om bidraget.
Kostnaderna för bidrag och informationsinsatser samt för
TSVs administration av bidrag bör fortsatt betalas från
förslagsanslaget Bidrag till reningsutrustning på äldre
personbilar. Utskottet föreslår således att detta anslag även
uppförs i statsbudgeten för nästa budgetår och att därunder
anvisas 50 milj.kr. Anslaget torde i statsbudgeten böra uppföras
efter de anslag till trafiksäkerhet för nästa budgetår som
utskottet tillstyrker i det följande och därvid utmärkas med
littera C4.
Utskottet ställer sig med det anförda bakom syftet med de
här aktuella motionsförslagen.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande
lydelse:
22. beträffande systemet med bidrag till reningsutrustning
på äldre personbilar
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:T78 yrkande
4, 1990/91:T82 yrkande 11, 1990/91:T83 yrkande 1, 1990/91:207
yrkandena 12, 13 och 15, 1990/91:215 yrkandena 17 och 18,
1990/91:253 yrkande 11, 1990/91:423 och 1990/91:446 samt med
avslag på propositionen under sjätte huvudtiteln och littera C
4. till Bidrag till reningsutrustning på äldre personbilar
för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på
50000000 kr.,
11. Systemet med bidrag till reningsutrustning på äldre
personbilar (mom.22)
Görel Bohlin, Tom Heyman och Jan Sandberg (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29
börjar med "Det finns" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha
följande lydelse:
När det gäller att förbättra miljön får man enligt
utskottets mening inte avstå från det bidrag till förbättring
som åtgärder mot utsläppen från äldre personbilar ger. I detta
sammanhang måste också beaktas att en sedan år 1990 fortsatt
minskning av nybilsförsäljning kommer att innebära att de äldre
bilarna utnyttjas längre. Utskottet kan således inte biträda
regeringens förslag att ordningen med bidrag till
reningsutrustning på äldre personbilar skall upphöra vid
utgången av innevarande budgetår.
Med utgångspunkt i utskottets ovan återgivna uttalanden
under förra riksmötet om angelägenheten av höjning av bidraget,
om krav på utrustningens prestanda och kvalitet och om
förbättring av informationen om bidrag bör bidraget snarast och
senast fr.o.m. den 1 juli 1991 höjas till 3000 kr. per bil för
bilar av 1985 eller senare års modell -- men oförändrat utgå med
1000 kr. per bil för bilar av 1984 eller tidigare års modell.
TSV, som förutsätts administrera bidraget även i
fortsättningen, bör verka för att kraftfulla
informationsinsatser görs om bidraget.
Under anslaget Bidrag till reningsutrustning på äldre
personbilar anvisade medel beräknas räcka till för bestridande
av kostnader för bidrag och informationsinsatser samt för TSVs
kostnader för administration för tid t.o.m. utgången av
innevarande budgetår. För tid därefter bör dessa kostnader
bestridas ur den genom bilskrotningslagen (1975:343) tillskapade
bilskrotningsfonden (prop. 1975:32, bet. JoU 10, rskr. 161).
Fondens behållning var vid ingången av innevarande budgetår ca
228 milj.kr. Regeringen bör snarast förelägga riksdagen förslag
till de författningsändringar som bör vidtas för att betalningar
ur bilskrotningsfonden skall kunna ske även för här förordade
ändamål.
Utskottet ställer sig med det anförda bakom syftet med de
här aktuella motionsförslagen.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande
lydelse:
22. beträffande systemet med bidrag till reningsutrustning
på äldre personbilar
att riksdagen med anledning av propositionen samt motionerna
1990/91:T78 yrkande 4, 1990/91:T82 yrkande 11, 1990/91:T83
yrkande 1, 1990/91:207 yrkandena 12, 13 och 15, 1990/91:215
yrkandena 17 och 18, 1990/91:253 yrkande 11, 1990/91:423 och
1990/91:446 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
12. Användningen av bidraget till NTF (mom.24)
Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som
börjar med "Utskottet behandlade" och slutar med "avstyrks
således" bort ha följande lydelse:
För att man skall lyckas med olika åtgärder för ökad
trafiksäkerhet krävs information. Informationen kan gälla såväl
riskerna i trafiken som hur man på olika sätt skall kunna
undvika riskerna. Som påpekas i motion T412 (mp) är det särskilt
viktigt att förbättra informationen om hur man kan undvika
olycksriskerna genom att åka kollektivt och då inte minst med
järnväg. Att resa effektivt och bra med kollektivtrafik ställer
förhållandevis stora krav på kunskaper om hur man kan resa,
utnyttja olika rabatter, kombinera med hyrbil och taxi. En stor
del av den trafiksäkerhetsinformation som i dag ges är, som
också påpekas i motionen, kraftigt bilfixerad och ger därigenom
sken av att alternativ saknas. Utskottet instämmer däri med
motionärerna. Såsom föreslås i båda motionerna bör hälften av
statens bidrag till NTF användas för att informera och propagera
för resande i kollektivtrafiken.
Vad utskottet sålunda har anfört om användningen av bidraget
till NTF bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande
lydelse:
24. beträffande användningen av bidraget till NTF
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T412 yrkandena 8
och 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
Särskilda yttranden
1. Ledning och samordning av trafiksäkerhetsarbetet (mom.7)
Elving Andersson och Rune Thorén (båda c) anför:
Vi vill understryka det angelägna i att
folkrörelseförankringen av trafiksäkerhetsarbetet säkerställs --
särskilt på lokal och regional nivå. Vi vill också betona att
man vid överväganden om utvecklingen av organisationen måste
väga in att, vid sidan av TSV och NTF, andra myndigheter --
säskilt vägverket -- gör stora insatser för ökad trafiksäkerhet.
2. Vikten av reflexer m.m. för oskyddade trafikanter (mom.9)
Kenth Skårvik och Anders Castberger (båda fp) anför:
Det är bra att man har uppmärksammat att en stor del av
trafikolyckorna med gående och cyklister inträffar under de
mörka timmarna och oftast i tätorter och att man har startat en
informationskampanj som förhoppningsvis skall leda till att
gående verkligen använder reflexer och de cyklande belysning på
cyklarna under de mörka timmarna.
Innehållsförteckning
Sammanfattning1
Propositionen2
Motionerna2
Motioner framlagda under den allmänna motionstiden i januari
19912
Motioner väckta med anledning av proposition 1990/91:90 om
en god livsmiljö5
Organisationen av trafiksäkerhetsarbetet6
Styrningen av trafiksäkerhetsverket (TSV) m.m.7
Utskottet7
1 Inriktningen av TSVs verksamhet m.m.7
1.1 Bakgrund7
1.2 Propositionsförslaget8
1.3 Minskning av vägtrafiken som ett led i
trafiksäkerhetsarbetet9
1.4 Operativt mål för trafiksäkerhetsarbetet10
1.5 Inriktningen av trafiksäkerhetsarbetet10
1.6 Förbättring av olycksstatistiken11
1.7 Inrättande av haverikommission(-er) för utredning av
vägtrafikolyckor12
1.8 Inriktningen av TSVs verksamhet13
2 Ledningen av trafiksäkerhetsarbetet13
2.1 Ledning och samordning av trafiksäkerhetsarbetet
m.m.13
2.2 Ansvaret för trafiksäkerhetsinformationen m.m.14
2.3 Information om vikten av reflexer m.m. för oskyddade
trafikanter15
3 Frågor kring fordonskontrollen15
3.1 Nuvarande ordning, riksrevisionsverkets förslag samt
propositionens förslag15
3.1.1 Nuvarande ordning15
3.1.2 Riksrevisionsverkets (RRVs) förslag16
3.1.3 Uttalanden i propositionen17
3.2 Utsträckning av kontrollbesiktningsskyldigheten till
vissa truckar17
3.3 Uppskov med kontrollbesiktningen av äldre personers
bilar18
3.4 Kontrollbesiktningsintervall för vanliga personbilar19
3.5 Kontrollbesiktningen av tunga lastbilar och
släpvagnar20
3.6 Besiktning av begagnade bilar före ägarbyte21
3.7 ASBs "monopolställning"23
3.8 Efterkontroll genom verkstäder24
3.9 Kontroll av fordon på väg24
3.10 Fordonskontrollen i övrigt25
4 Bidrag till reningsutrustning på vissa bilar26
4.1 Bakgrund och propositionens förslag26
4.2 Systemet med bidrag till reningsutrustning på nya
lastbilar och bussar27
4.3 Systemet med bidrag till reningsutrustning på äldre
personbilar27
4.3.1 Godtagbar reningsteknik27
4.3.2 Fortsatt bidragsgivning, m.m.28
5 Anslag till trafiksäkerhet30
5.1 Anslag C1. Trafiksäkerhetsverket: Samordning,
Trafikmiljö, Fordon och Trafikant30
5.2 Anslag C2. Trafiksäkerhetsverket: Bil- och
körkortsregister m.m.30
5.3 Anslag C3. Bidrag till Nationalföreningen för
trafiksäkerhetens främjande (NTF)30
5.3.1 Propositionens förslag30
5.3.2 Användning av bidraget till att främja resande med
kollektiva färdmedel30
5.3.3 Användning av bidraget till stöd för det ideella
trafiksäkerhetsarbetet31
5.3.4 Medelsanvisning32
Hemställan32
Reservationer35
Särskilda yttranden43