I betänkandet tillstyrker utskottet förslag i 1990 års
budgetproposition bl.a. om inriktningen av televerkets
verksamhet under perioden 1991--1993 och om ekonomiska mål för
verksamheten under samma tid.
I betänkandet behandlas vidare motionsyrkanden från den
allmänna motionstiden innevarande år om telepolitikens
inriktning, ökad kapacitet i telenätet, ökad kostnadsanpassning
av televerkets taxor och om enhetstaxa, ökning av televerkets
till statsverket inlevererade rörelseöverskott,
telefonautomater i glesbygd, texttelefon samt om ändrat
huvudmannaskap för SOS Alarmering AB. Utskottet avstyrker
samtliga motionsyrkanden med hänvisning främst till att de
berörda frågorna är föremål för utredning eller beredning inom
regeringskansliet.
Till betänkandet är fogat sju reservationer. De avser följande
frågor och partier.
Telepolitikens inriktning (m) och (fp). I reservationen
betonas vikten av att televerkets telenät får konkurrens av
privata nät.
Ökad kapacitet i telenätet (c och mp) och (v). I den första av
dessa två reservationer framhålls att varje företag och
permanentbostad i landet bör kunna få tillgång till ett telenät
som har tillräcklig kapacitet för datatrafik av jämn och hög
kvalitet. I v-reservationen framhålls bl.a. att regionala
rättviseskäl talar för att glesbygdens telekommunikationer bör
prioriteras.
Enhetstaxa för teletjänster (v).
Televerkets till statsverket inlevererade rörelseöverskott
(fp) och (c). Enligt fp-reservationen bör televerket inleverera
ytterligare 500 milj.kr. till statsverket. Enligt
c-reservationen bör inleveransen öka med 400 milj.kr.
Telefonautomater i glesbygd (v). I reservationen framhålls att
televerket -- i likhet med SJ -- bör kunna få betalt av staten
för olönsam trafik.
Propositionen
Regeringen föreslår i proposition 1989/90:100 bilaga 8
(kommunikationsdepartementet) under avsnittet
Telekommunikationer (s.147--159)
1. att riksdagen godkänner vad i propositionen har förordats
om inriktningen av televerkets verksamhet under perioden
1991--1993,
2. att riksdagen godkänner vad i propositionen har anförts
om ekonomiska mål för televerkets verksamhet under perioden
1991--1993,
3. att riksdagen bemyndigar regeringen att godkänna ett
kapitaltillskott till Nordiska Telesatellit AB från televerket i
enlighet med vad i propositionen har anförts.
Motioner framlagda under den allmänna motionstiden i januari
1990
1989/90:T201 av Birgitta Hambraeus och Göran Engström (båda c)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om televerkets uppgift att förstärka
telenätet i hela landet.
1989/90:T215 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om telepolitiken,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att marknadsanpassa
samtliga teleavgifter och -taxor.
1989/90:T216 av Inga-Britt Johansson och Rune Evensson (båda
s) vari yrkas (delvis) att riksdagen ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om statliga uppköp av post- och
teletjänster av sociala skäl.
1989/90:T801 av Ulla Orring (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av en prioritering av utbyggnad av telenätet för
Norrlands inland samt att utreda förutsättningarna för en
enhetstaxa för rikssamtalen i hela landet.
1989/90:T802 av Maggi Mikaelsson m.fl. (vpk) vari yrkas
1. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att införa
enhetstaxa för teletjänster,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbyggnaden av
telekommunikationssystem på landsbygden.
1989/90:T803 av Kenth Skårvik och Hugo Bergdahl (båda fp) vari
yrkas att riksdagen beslutar om en sådan uppskrivning av
televerkets avkastningskrav att inleveransen till statsbudgeten
blir ytterligare 500 milj.kr.
1989/90:T804 av Jarl Lander m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att en överföring av ansvaret för det statliga
ägarinflytandet i SOS Alarmering AB från televerket till statens
räddningsverk bör utredas.
1989/90:T805 av Elisabeth Fleetwood och Gullan Lindblad (båda
m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om samtidig förbättring och
besparing såväl för den enskilde användaren som för samhället
vid dövas, hörselskadades och talskadades texttelefonering.
1989/90:T806 av Wiggo Komstedt (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att landets glesbefolkade delar får en
tillfredsställande utveckling av telekommunikationerna,
2. att riksdagen hos regeringen anhåller om att televerket
får i uppdrag att utföra den härför erforderliga utbyggnaden av
telekommunikationsnätet.
1989/90:T807 av Görel Thurdin (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
Örnsköldsvik som teleförsökskommun i norr.
1989/90:T808 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion
1989/90:N346 anförts om riktlinjer för telepolitiken.
1989/90:T809 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att
riksdagen -- med motivering i motion 1989/90:Fi213 -- hos
regeringen begär förslag om ökade inleveranser från televerket
med 400 milj.kr. budgetåret 1990/91.
Bakgrund
1988 års riksdagsbeslut om telepolitikens mål och inriktning
m.m.
Riksdagen beslutade i maj 1988 om mål och inriktning för
telepolitiken m.m. (prop. 1987/88:118, bet. TU28, rskr. 402).
Enligt beslutet är det övergripande målet för telepolitiken
att medborgarna, näringslivet och den offentliga förvaltningen i
landets olika delar skall erbjudas en tillfredsställande
tillgång på telekommunikationer till lägsta möjliga
samhällsekonomiska kostnad.
Detta mål vidareutvecklas i beslutet i följande fem delmål.
Telesystemet skall utformas så att det ger en god
tillgänglighet och service för grundläggande
telekommunikationer.
Telesystemet skall utformas så att det bidrar till ett
effektivt resursutnyttjande i samhället som helhet. Samtidigt
skall telesystemet i sig vara effektivt.
Telesystemet skall utformas så att utvecklingsmöjligheterna
tas till vara.
Telesystemet skall vara uthålligt och tillgängligt under
kriser och i krig.
1988 års riksdagsbeslut omfattar också telepolitikens
inriktning. Beslutet i den delen innebär i korthet följande.
Statens åtgärder skall utformas i en dialog med
intressenterna. Televerkets nätutbyggnadsplaner skall förankras
på regional och lokal nivå.
Konsumenterna skall ha så stor valfrihet som möjligt i sin
användning av teletjänster.
Staten skall skapa förutsättningar för en effektiv konkurrens
på utrustningsmarknaden och vid utveckling av teletjänster.
Staten skall ansvara för att det finns ett sammanhållet och
öppet telenät som täcker hela landet.
Kostnaderna för att ge alla tillgång till grundläggande
telekommunikationer och för att tillgodose totalförsvarets
intressen skall betalas solidariskt.
Utskottet
1. Telepolitikens inriktning
I motion T808 (fp) framhålls att konsumenter och företag bör
ha så stor valfrihet som möjligt i sin användning av
teletjänster. Vidare påpekar motionärerna att telekommunikation
av olika slag äger rum i ett telesystem som i ökande grad kommer
att utgöra en samverkan mellan det statliga allmänna telenätet
och ett antal privata nät. Det är viktigt -- betonas det i
motionen -- att företrädare för dessa olika nät kan verka på
lika villkor. Den svenska telepolitiken bör därför, i likhet med
vad som är fallet i en rad andra länder, söka skapa
förutsättningar för en verklig nätkonkurrens mellan jämbördiga
parter. Privata telenät, som t.ex. Comviks, bör ges vidgade
möjligheter att vidareutvecklas genom konkurrens på lika
villkor. Även helt nya nätföretag bör välkomnas. Jämlika
konkurrensförutsättningar kan skapas via t.ex. riktade
forskningsbidrag och stöd till demonstrationssystem som
finansieras av näringsliv och stat i samverkan. Om inte en
verklig telekonkurrens uppnås inom rimlig tid, bör möjligheterna
att dela upp televerket i olika bolag utredas. I samband härmed
kan en privatisering av bolagen aktualiseras.
I motion T215 (m) betonas vikten av en konkurrens på lika
villkor mellan televerket och andra operatörer.
1988 års riksdagsbeslut om telepolitiken innebär som nämnts
bl.a. att staten skall skapa förutsättningar för en effektiv
konkurrens på utrustningsmarknaden och vid utveckling av
teletjänster. I proposition 1987/88:118, som låg till grund för
beslutet, erinras också om att televerket ingalunda har någon
ensamrätt att äga och driva ett telenät. Vid sidan av
televerkets nät har SJ, statens vattenfallsverk och försvaret
drivit stora nät för eget bruk, framhölls det vidare i den
nämnda propositionen. AB Comvik, som motionärerna särskilt
nämner, tillhandahåller mobiltelefontjänster via ett eget nät.
Stora företag, såsom LM Ericsson och Volvo, förfogar också över
egna telenät för sina interna kommunikationer. EG har i sin s.k.
grönbok från den 30 juni 1987 om behovet av att utveckla en
gemensam marknad för telekommunikationsservice och utrustning
betonat vikten av konkurrens som ett medel för att främja en
sådan utveckling. Den sålunda angivna målsättningen har därefter
tagit sig uttryck i ett flertal olika direktiv inom området. I
arbetet med att uppnå ett EES-avtal har dessa direktivs innehåll
självfallet beaktats. Hittills har från svensk sida inte setts
någon svårighet att anta direktiven i fråga. Svensk telepolitik
anses ligga väl i linje med EGs och -- beträffande
liberalisering -- i många avseenden före. Frågor som gäller
samtrafik mellan televerkets telefonnät och andra nät har av
televerket underställts regeringens prövning. Verket har därvid
betonat vikten av att alla operatörer på den svenska
telemarknaden kan arbeta på konkurrensneutrala tekniska och
ekonomiska villkor. Ärendet bereds för närvarande inom
regeringskansliet.
Inom regeringskansliet pågår vidare en översyn av styrningen
av kommunikationsdepartementets affärsverk. Översynen behandlar
bl.a. kraven på treårsplanernas innehåll, ekonomisk styrning,
organisation och redovisning samt hur den ägarmässiga
uppföljningen skall ske.
Med hänvisning till det anförda kan utskottet inte för sin
del finna någon riksdagens åtgärd påkallad med anledning av
motionsyrkandena, varför desamma avstyrks.
2. Inriktningen av televerkets verksamhet under perioden
1991--1993
I den proposition som utskottet nu har att behandla framhåller
föredragande departementschefen att televerkets verksamhet under
perioden 1991--1993 skall inriktas på en fortsatt koncentration
på nätutveckling och nättjänster. Den framtida utvecklingen inom
teleområdet kräver en fortsatt kostnadsanpassning av televerkets
olika taxor för att möta den ökande konkurrensen. I och med att
tidigare överskott från t.ex. internationell trafik minskar
måste de investeringar som görs för olika kundgrupper i högre
grad än tidigare relateras till ett marknadsekonomiskt synsätt.
Utbyggnader eller modernisering av nätet bör relateras till
kundernas behov och den samhällsekonomiska nyttan. Insatser för
glesbygd och kraven på en modernisering av det allmänna
telenätet måste avvägas mot verkets marknadsförutsättningar på
andra områden.
Verkets treårsplan innebär -- betonar departementschefen --
en fortsatt anpassning av verksamheten till den dynamik som
kännetecknar telemarknaden. Kundernas växande krav skall
tillgodoses. Kunden sätts vidare i centrum. Tjänster och
produkter skall kunna erbjudas relaterat till kundernas
speciella krav. Det omfattande investeringsprogram -- ca 27
miljarder kronor för treårsperioden -- som verket lägger fram
utgör ett viktigt medel för att klara fastlagda, och höjda,
servicemål. Den största delen av investeringarna, ca 5,5
miljarder kronor per år, avser telenätet. Det gäller såväl en
kapacitetsutbyggnad som en modernisering.
Krav på ökad kapacitet i telenätet framställs i flera
motioner.
Sålunda begärs i motion T201 (c) en upprustning av telenätet
så att varje företag och permanentbostad får tillgång till en
modern telefonlinje som har tillräcklig kapacitet för
datatrafik.
I motion T215 (m) framhålls att goda teleförbindelser är ett
livsvillkor för det svenska näringslivet. Inte minst för områden
utanför storstadsregionerna är modern telefonteknik nödvändig.
Uppkoppling till moderna telestationer med tillräcklig kapacitet
bör kunna erbjudas på alla orter i landet.
I motionerna T801 (fp) och T802 (vpk) framförs krav på
förbättrade telekommunikationer i Norrlands inland. I båda
motionerna framhålls att telekommunikationerna i denna region är
eftersatta och att detta särskilt gäller datakommunikationerna.
Härigenom försvåras -- betonar motionärerna -- näringslivets
utveckling i regionen och därmed utvecklingen av kontakter och
arbetstillfällen. I båda motionerna understryks vidare att
glesbygdens telekommunikationer bör prioriteras av regionala
rättviseskäl.
I motion T806 (m) framförs krav på förbättrade
telekommunikationer i glesbygd, särskilt i sydöstra Skåne.
Motionären framhåller att telenätet i regionen har otillräcklig
kapacitet och att telefax- och datatrafik härigenom försvåras.
I motion T807 (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om Örnsköldsvik som
teleförsökskommun i norr. Motionären framhåller att inom
kommunen finns både gamla och nya växelstationer. Näringslivet,
bestående av stora massa- och verkstadsindustrier men också en
mängd exportinriktade småföretag, är mycket aktivt -- fortsätter
motionären -- men hindras många gånger genom en otillräcklig
service i form av telekommunikationer. Det borde för ett företag
i Sverige inte vara ett hinder att det är beläget i glesbygd.
Det skulle vara mycket intressant att kunna utvärdera betydelsen
av en fullständig utbyggnad av telekommunikationerna i en kommun
som Örnsköldsvik.
Utskottet vill med anledning av samtliga dessa motionsyrkanden
till en början erinra om att statens övergripande ansvar på
teleområdet enligt 1988 års telepolitiska beslut begränsas till
att avse grundläggande telekommunikationer. Utbudet av
teletjänster karakteriseras numera av att många andra tjänster
än telefoni erbjuds. Användarnas behov av de många olika
tjänsterna varierar. Det är inte möjligt eller lämpligt --
framhålls det i beslutet -- att staten tar ett övergripande
ansvar för att alla dessa olika behov tillgodoses. Staten bör se
till att de grundläggande telekommunikationerna erbjuds med god
tillgänglighet och service. Alla människor i landet skall
erbjudas en telefonanslutning i den permanenta bostaden till
samma pris och med samma service och kvalitet. Givetvis skall
staten genom televerket kunna erbjuda även andra
telekommunikationer än de grundläggande.
Utskottet delar departementschefens uppfattning att de
investeringar som televerket gör för olika kundgrupper i högre
grad än tidigare bör relateras till ett marknadsekonomiskt
synsätt. Utbyggnader eller modernisering av nätet bör vidare
relateras till kundernas behov och den samhällsekonomiska
nyttan. Insatser för glesbygd och kraven på en modernisering av
det allmänna telenätet bör även enligt utskottets mening avvägas
mot televerkets marknadsförutsättningar på andra områden.
Post- och teleutredningen (K 1988:02) föreslår i sitt
betänkande Affärsverk med regionalt och socialt ansvar (SOU
1990:27) att statens övergripande regionalpolitiska och sociala
ansvar på teleområdet skall begränsas till att avse normal
telefonkommunikation i hela landet till enhetliga priser för
företag resp. för hushåll. Normal telefonkommunikation bör
enligt utredningen för närvarande beskrivas som en ren
överföringstjänst för telefonsamtal mellan två fasta punkter.
Statens regionalpolitiska och sociala ansvar bör således --
betonar utredningen -- inte omfatta olika slags tilläggstjänster
eller data- och telefaxöverföringar och inte heller mobil
telefoni. Sådana tjänster bör kunna tillhandahållas av
televerket eller andra företag på marknadens villkor. Detta
synsätt hindrar inte att utredningen ser det som
regionalpolitiskt betydelsefullt att nya typer av nättjänster
blir tillgängliga i hela riket och att företag i stödområdena
bör kunna få statligt ekonomiskt stöd till sina utgifter för
kostsamma nätanslutningar. Utredningen, vars förslag för
närvarande bereds inom regeringskansliet, noterar att regeringen
i proposition 1989/90:76 Regionalpolitik för 90-talet föreslagit
att sådant stöd skall bli möjligt. Utskottet antecknar för sin
del att riksdagen i juni innevarande år beslutat i enlighet med
regeringens förslag (bet. 1989/90:AU13, rskr. 346)
Med anledning av de motionsyrkanden som nu är i fråga vill
utskottet vidare återge vissa synpunkter som under hand
inhämtats från televerket.
Det svenska telefonnätet är byggt för telefoni enligt
internationell standard. Den standard som gäller för telefax-
och dataöverföring innebär högre tekniska krav. En snabb
upprustning av hela telenätet till en sådan standard skulle
enligt televerkets bedömning kräva investeringar i
storleksordningen 7 miljarder kronor. Kundernas krav på telefax-
och datakommunikation i telefonnätet söker verket tillgodose i
den utsträckning det kan ske till rimliga kostnader.
Möjligheterna till telefax- och datakvalitet i telefonnätet ökar
för övrigt successivt i takt med moderniseringen av nätet. Den
genomsnittliga sannolikheten för att ett telefax- eller
datasamtal skall lyckas var 86% under år 1989 och beräknas öka
till 96% år 1995. För AXE-anslutna kunder utvecklas
sannolikheten från 91% år 1989 till 96% år 1995.
Vid slutet av år 1989 hade knappt 40% av alla abonnenter
tillgång till AXE. Vid slutet av år 1992 beräknas 65% ha det
och vid slutet av år 1995 ca 75%. I teleområden med stor andel
glesbygd är motsvarande siffror ca 25% år 1989, 50% år 1992
och 60% år 1995. AXE-täckningen växer sålunda snabbare i
glesbygdsområden än i genomsnitt. Investeringar i nya
telefonstationer uppgår till mellan 1700 och 2000 milj.kr.
per år.
Telenätet i Norrlands inland och i sydöstra Skåne har
enligt televerket en hög kvalitet och en god framkomlighet som
är helt i nivå med standarden i landet i övrigt.
Telenätet i Örnsköldsvik och Västernorrlands län har en hög
kvalitet jämfört med övriga landet. Flera satsningar görs också
för att modernisera telenätet i regionen. Örnsköldsviks kommun
ligger på grund härav väl framme när det gäller modern
teleteknik. Förutsättningar finns härigenom för
försöksverksamheter av olika slag. Kommunen har kontinuerligt
informerats om dessa satsningar. Televerket är berett att också
fortsättningsvis diskutera sådana konkreta förslag som kommunen
och andra kunder kan ha när det gäller att utveckla servicen.
Den första AXE-stationen i Ångermanland tas i drift i slutet av
innevarande år.
I sin treårsplan för perioden 1992--1994, som är daterad den
26 juni 1990 och som regeringen ännu inte tagit ställning till,
förordar televerket att moderniseringstakten av telenätet skall
öka. Införandet av AXE-teknik bör enligt verket påskyndas och
vara klart till år 2000. Vidare förordas insatser för att
modernisera och förbättra telenätet i glesbygd genom utnyttjande
av småskalig, ny teknik.
Med hänvisning till det anförda samt i avvaktan på
statsmakternas ställningstagande till televerkets treårsplan för
perioden 1992--1994 och resultatet av pågående beredning av
post- och teleutredningens förslag avstyrker utskottet samtliga
de motionsyrkanden som nu är i fråga. Förslaget i propositionen
om godkännande av vad departementschefen anfört om inriktningen
av televerkets verksamhet tillstyrks i motsvarande del.
Taxefrågor behandlas i tre motioner.
I motion T215 (m) framhålls att televerket bör tillämpa en
marknadsanpassad prissättning för att en konkurrens på lika
villkor skall bli möjlig och för att investeringar och övrig
verksamhet inte skall få en felaktig inriktning.
I motion T801 (fp) framhålls att en enhetstaxa för
rikssamtal i hela landet bör införas.
I motion T802 (vpk) framhålls att en enhetstaxa för
teletjänster bör införas.
Riksdagen godkände år 1987 en omläggning av televerkets taxor
som innebär att verket successivt ges möjlighet att anpassa
dessa till vad som är affärsmässigt inom ramen för de krav som
ställs på service, regional balans och sociala hänsyn (prop.
1987/88:118, bet. TU28, rskr. 402). Riksdagens telepolitiska
beslut år 1988 innebar bl.a. också godkännande av en ökad
kostnadsanpassning av televerkets taxor och av att en sådan
anpassning delvis skulle få ske selektivt. I den proposition som
utskottet nu har att behandla framhåller departementschefen, som
nämnts, att den framtida utvecklingen inom teleområdet kräver en
fortsatt kostnadsanpassning av televerkets olika taxor för att
möta den ökande konkurrensen. Utskottet delar denna uppfattning.
Den kostnadsanpassning av taxorna som pågår kommer successivt
att leda till en alltmer marknadsanpassad prissättning. Som
utskottet framhållit i det föregående föreslår post- och
teleutredningen att staten skall ansvara för att normal
telefonkommunikation erbjuds i hela landet till enhetliga priser
för företag resp. för hushåll. Enhetliga priser innebär en
utjämning av priserna mellan t.ex. tätort och glesbygd och att
prissättningen sålunda inte kan bli helt marknadsanpassad.
Prissättningen på tjänster som televerket tillhandahåller utöver
normal telefonkommunikation -- såsom t.ex. data- och
telefaxtrafik, mobil telefoni och AXEs tilläggstjänster -- kan
däremot marknadsanpassas.
Av post- och teleutredningens betänkande framgår att
utredningen studerat effekterna av ett införande av en
enhetstaxa, dvs. en taxa som ger samma samtalskostnad per minut
oavsett avstånd. Därvid har förutsatts att televerkets intäkter
skall hållas oförändrade och att nuvarande tidszoner och
markeringsavgift bibehålls. Resultatet visar att lokalsamtalen
skulle bli tre à fyra gånger dyrare än nu och att kostnaden för
rikssamtal skulle minska med allt från 20% till upp emot 80%
beroende på avståndet. Troligtvis -- säger utredningen -- skulle
en enhetstaxa leda till delvis nya samtalsmönster vilket i sin
tur skulle påverka behovet av investeringar i telenätet. Hur
mycket större investeringar televerket skulle behöva göra är
svårt att förutse, men det kan röra sig om avsevärda belopp.
Utredningens slutsats är att enhetstaxa inte bör införas.
Med hänvisning till det anförda och i avvaktan på resultatet
av beredningen av post- och teleutredningens förslag avstyrker
utskottet motionsyrkandena. Förslaget i propositionen om
riksdagens godkännande av vad departementschefen förordat om
inriktningen av televerkets verksamhet tillstyrks i den del som
nu är i fråga.
Vidare tillstyrker utskottet att riksdagen godkänner vad
departementschefen förordat om inriktningen av televerkets
verksamhet i de delar som inte behandlats ovan.
3. Ekonomiska mål för televerkets verksamhet under perioden
1991--1993 m.m.
I propositionen erinras att riksdagen fastställt som
räntabilitetsmål för televerket att avkastningen på det egna
kapitalet skall vara tillräckligt hög för att soliditeten för
koncernen skall uppgå till minst 65% år 1992 (prop.
1987/88:118, bet. TU28, rskr. 402). Detta soliditetsmål ligger
fast. Televerket räknar med att taxorna under perioden
behöver höjas med 2% per år med givna antaganden om inflation
och löneökningar. För att minska effekterna av föreslagen moms
på teletjänster har verket föreslagit att taxenivån höjs med
3% år 1990 och med 1% år 1991.
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner vad
departementschefen anfört om ekonomiska mål för televerkets
verksamhet under perioden 1991--1993.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
I motionerna T803 (fp) och T809 (c) framhålls att
televerkets till statsverket inlevererade rörelseöverskott
bör öka med 500 resp. 400 milj.kr.
Utskottet vill med anledning av dessa motionsyrkanden erinra
om riksdagens beslut (prop. 1983/84:100 bil. 8, bet. TU 16,
rskr. 249) att dels omvandla televerkets statskapital per
den 30 juni 1984 till ett amorteringsfritt statslån att
redovisas som en långfristig skuld i verkets räkenskaper och med
en ränta som är lika med statens utlåningsränta, dels bilda
ett nytt fast statskapital genom en uppvärdering av vissa av
televerkets fastigheter med 1 760 milj.kr. Statens krav på
överskott skulle baseras på detta nya statskapital. Räntesatsen
sattes till statens avkastningsränta. Statens utlåningsränta och
statens avkastningsränta är båda för närvarande 11,5 %.
Televerket beräknas enligt proposition 1989/90:150
(kompletteringspropositionen) för budgetåret 1990/91 betala en
ränta med 257,3 milj.kr. på det amorteringsfria statslånet och
inleverera 202 milj.kr. i rörelseöverskott till statsverket.
Sammanlagt betalar televerket sålunda under budgetåret 1990/91
ca 460 milj.kr. till statsverket. Motionärernas krav på ökade
inleveranser innebär en ungefärlig fördubbling av sistnämnda
belopp -- med negativa återverkningar på televerkets likviditet
och soliditet som följd. Detta skulle i sin tur innebära att
teleabonnenterna genom höjda taxor belastas med kostnader som
verket inte självt kan påverka eller förutse, något som
utskottet för sin del inte vill förorda. Det nuvarande
inleveranskravet bör vidare ses mot bakgrund av televerkets
uppgifter för totalförsvaret och dess sociala och
regionalpolitiska förpliktelser.
Med hänvisning till det anförda och i avvaktan på resultatet
av den i det föregående nämnda översynen av
kommunikationsdepartementets affärsverk avstyrker utskottet
motionsyrkandena.
4. Kapitaltillskott till Nordiska Telesatellit AB (Notelsat)
från televerket
I propositionen erinras om att riksdagen år 1982 beslutade om
en satsning på Tele-X-projektet. Tele-X-satelliten, som avsågs
skjutas upp år 1986, planerades innehålla utrustning för
experiment med överföring av data, video och direkt-TV. Enligt
ett avtal mellan televerket och Svenska rymdaktiebolaget
(Rymdbolaget) skulle verket ansvara för utformningen och
genomförandet av experimenten. Televerket skulle, enligt
avtalet, då projektet övergick till preoperativt eller operativt
bruk överta satelliten.
År 1983 träffades en överenskommelse mellan Sverige och
Norge beträffande projektet. Härvid överfördes televerkets
rättigheter och skyldigheter till driftbolaget Notelsat, som
till lika delar ägs av de svenska och norska televerken. Som
avtalspart insattes Nordiska Satellitaktiebolaget (NSAB). NSAB
skulle utnyttja Rymdbolaget vid upphandling och driftsättning av
satelliten.
Tele-X-projektets förutsättningar ändrades markant under år
1988. Det klargjordes då att det TV-utbyte mellan de nordiska
länderna, vilket utretts i ministerrådets regi, inte skulle
komma till stånd. Som en följd härav enades de svenska och
norska regeringarna om att skapa en ny ägar- och
driftsorganisation för Tele-X-satelliten. Ett avtal mellan
Sverige och Norge som reglerar den nya inriktningen av projektet
undertecknades i maj 1989.
Departementschefen framhåller att avtalet innebär att
Notelsats roll i projektet upphört. Bolaget bör därför avvecklas
genom likvidation. Med beaktande av de kvarstående förpliktelser
som bolaget har, som kan uppgå till ca 10 milj.kr., förutsätts
ett visst kapitaltillskott från delägaren televerket.
Departementschefen avser, i avvaktan på riksdagens
ställningstagande, föreslå regeringen att uppdra åt televerket
att förhandla fram en överenskommelse om likvidation av
Notelsat, som innebär att Tele-X-projektet i övrigt inte
belastas med kostnader till följd av regeringens godkännande av
avtalet om projektets nya inriktning.
I propositionen föreslås att riksdagen bemyndigar regeringen
att godkänna ett kapitaltillskott till Notelsat i enlighet med
vad departementschefen anfört.
Utskottet tillstyrker förslaget.
5. Televerkets sociala ansvar
I motion T216 (s) yrkas, såvitt nu är i fråga, att riksdagen
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statliga
uppköp av teletjänster av sociala skäl. Av motionen framgår att
de teletjänster som motionärerna främst åsyftar är
tillhandahållande av telefonautomater i glesbygd.
Televerkets mål för verksamheten med telefonautomater är att
den skall gå ihop samt att en rimlig andel av överskottet från
lönsamma automater skall täcka förluster i glesbygd. Post- och
teleutredningen framhåller att televerket så långt det är
möjligt bör låta överskott från den kommersiellt betingade
automatverksamheten till skälig del finansiera installationer
som ger möjligheter för allmänheten att telefonera på platser
där det finns konstaterade behov. Det gäller -- säger
utredningen -- i glesbygd, fjällområden, fritidshamnar,
turistanläggningar etc. Utredningen framhåller särskilt att
televerket, innan man beslutar om indragningar eller flyttningar
av automater, bör samråda med kommunerna för att pröva olika
tekniska och ekonomiska lösningar.
Utskottet avstyrker motionen i avvaktan på resultatet av
pågående beredning av post- och teleutredningens förslag.
I motion T805 (m) behandlas texttelefonering för döva och
talskadade. Motionärerna vill att texttelefonförmedlingen
skall göras effektivare -- och därmed billigare både för
abonnenter och staten -- vid kommunikation med döva som kan tala
genom s.k. genomgående tal. Motionärerna framhåller att i stort
sett alla vuxendöva och många barndomsdöva kan tala. Vidare
förordas i motionen att man genom subventionering underlättar
för icke-handikappade, som ofta kommunicerar med
texttelefonabonnenter, att skaffa texttelefoner. Härigenom
skulle någon medverkan av televerkets förmedlingscentraler inte
behövas. Vidare skulle abonnenterna få en förbättring i och med
att ingen utomstående skulle kunna ta del av deras samtal.
Texttelefonering innebär att kommunikation mellan en
hörselskadad och en icke handikappad abonnent förmedlas av en
telefonist, som skriver vad den icke handikappade säger så att
det kan läsas på den handikappades texttelefon. Den
hörselskadade abonnenten skriver sitt svar på texttelefonen, och
telefonisten läser upp svaret för den icke handikappade. Sedan
hösten 1989 finns möjligheter till s.k. genomgående tal, som
innebär att en döv person, som kan tala, talar direkt till en
annan -- icke handikappad -- abonnent utan medverkan av
telefonist vid någon av televerkets förmedlingscentraler. Den
icke handikappades svar skrivs av en telefonist på en
förmedlingscentral på den döves texttelefon. Motionärernas
önskemål om införande av genomgående tal är således
tillgodosett.
Post- och teleutredningen behandlar frågan om texttelefoner
men går inte in på det av motionärerna aktualiserade spörsmålet
att underlätta anskaffandet av texttelefon för andra än döva och
hörselskadade. Som motionärerna framhåller torde en ökad direkt
kommunikation mellan texttelefoner komma att minska behovet av
att gå via förmedlingscentraler och därmed i motsvarande mån
minska statsverkets kostnader för den servicen. Ett generellt
utdelande av texttelefoner till anhöriga till hörselhandikappade
abonnenter torde dock komma att medföra ökade totalkostnader för
statsverket. Det synes nämligen osannolikt att minskade
kostnader för trafik över förmedlingscentralerna skulle kunna
kompensera de ökade kostnaderna för terminaler.
Inom televerket gör man den bedömningen att en vanlig
persondator med kommunikationsprogram kan komma att bli ett
betydligt bättre alternativ än texttelefoner för de flesta
hörselhandikappade och andra abonnenter som ofta kommunicerar
med hörselhandikappade. Prisutvecklingen för persondatorer är
sådan att dessa blir allt billigare, medan motsatt utveckling
förväntas för specialapparater med små volymer som texttelefon.
Med hänvisning till det anförda och i avvaktan på resultatet
av beredningen av post- och teleutredningens förslag avstyrker
utskottet motionen.
6. SOS Alarmering AB
I motion T804 (s) begärs en utredning om att föra över
ansvaret för det statliga ägarinflytandet i SOS Alarmering AB
från televerket till statens räddningsverk.
Post- och teleutredningen föreslår en översyn av hur det
statliga ägarskapet i SOS Alarmering bör utövas och av frågan om
vem som skall bära statens kostnader för verksamheten. I
avvaktan på resultatet av beredningen av utredningens förslag
avstyrker utskottet motionen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande telepolitikens inriktning
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T808 och 1989/90:T215
yrkande 25 i denna del,
res. 1 (m, fp)
2. beträffande ökad kapacitet i telenätet
att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:T201 yrkande 1,
1989/90:T215 yrkande 25 i denna del, 1989/90:T801 i denna del,
1989/90:T802 yrkande 2, 1989/90:T806 och 1989/90:T807 godkänner
den inriktning av televerkets verksamhet i denna del under
perioden 1991--1993 som förordas i propositionen,
res. 2 (c, mp)
res. 3 (v)
3. beträffande taxefrågor
att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:T215 yrkande
26, 1989/90:T801 i denna del och 1989/90:T802 yrkande 1
godkänner den inriktning av televerkets verksamhet i denna del
under perioden 1991--1993 som förordas i propositionen,
res. 4 (v)
4. beträffande inriktningen av televerkets verksamhet i
övrigt
att riksdagen godkänner den inriktning av televerkets
verksamhet under perioden 1991--1993 som förordas i
propositionen och som ej omfattas av vad utskottet hemställt
ovan,
5. beträffande ekonomiska mål för televerket
att riksdagen godkänner vad som anförs i propositionen om
ekonomiska mål för televerkets verksamhet under perioden
1991--1993,
6. beträffande televerkets till statsverket inlevererade
rörelseöverskott
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T803 och 1989/90:T809,
res. 5 (fp)
res. 6 (c)
7. beträffande kapitaltillskott till Notelsat
att riksdagen bemyndigar regeringen att godkänna ett
kapitaltillskott till Nordiska Telesatellit AB från televerket i
enlighet med vad som anförs i propositionen,
8. beträffande telefonautomater i glesbygd
att riksdagen avslår motion 1989/90:T216 i denna del,
res. 7 (v)
9. beträffande texttelefonering för döva och hörselskadade
att riksdagen avslår motion 1989/90:T805,
10. beträffande SOS Alarmering AB
att riksdagen avslår motion 1989/90:T804.
Stockholm den 25 augusti 1990
På trafikutskottets vägnar
Birger Rosqvist
Närvarande: Birger Rosqvist (s), Olle Östrand (s), Elving
Andersson (c), Sven-Gösta Signell (s), Görel Bohlin (m), Margit
Sandéhn (s), Rune Johansson (s), Sten-Ove Sundström (s), Sten
Andersson i Malmö (m), Hugo Bergdahl (fp), Rune Thorén (c),
Viola Claesson (v), Roy Ottosson (mp), Jarl Lander (s), Tom
Heyman (m), Anita Jönsson (s) och Anders Castberger (fp).
Reservationer
1. Telepolitikens inriktning (mom.1)
Görel Bohlin (m), Sten Andersson i Malmö (m), Hugo Bergdahl
(fp), Tom Heyman (m) och Anders Castberger (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar
med "1988 års riksdagsbeslut" och slutar med "densamma avstyrks"
bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig helt till de överväganden som enligt
motionerna T808 (fp) och T215 (m) talar för för att konsumenter
och företag bör ha så stor valfrihet som möjligt i sin
användning av teletjänster och att den svenska telepolitiken bör
skapa förutsättningar för en verklig nätkonkurrens mellan
jämbördiga parter. Privata telenät, som t.ex. Comviks, bör ges
vidgade möjligheter att vidareutvecklas genom konkurrens på lika
villkor. Även helt nya nätföretag bör välkomnas. Jämlika
konkurrensförutsättningar kan skapas t.ex. via riktade
forskningsbidrag och stöd till demonstrationssystem som
finansieras av näringsliv och stat i samverkan. Med det anförda
tillstyrker utskottet motion T808 (fp). Utskottets
ställningstagande innebär att syftet med motion T215 (m), såvitt
nu är i fråga, torde få anses tillgodosett.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande telepolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T808 och med
anledning av motion 1989/90:T215 yrkande 25 i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,
2. Ökad kapacitet i telenätet (mom.2)
Elving Andersson (c), Rune Thorén (c) och Roy Ottosson (mp)
anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar
med "Utskottet vill" och på s. 8 slutar med "motsvarande del"
bort ha följande lydelse:
En förutsättning för välfärd och livskvalitet är enligt
utskottets mening att man kan bo och arbeta i hela Sverige.
Befolkningskoncentrationer är en påfrestning både på människor
och miljö, som kostar mycket att kompensera. En väl utbyggd
infrastruktur är en förutsättning för utveckling på landsbygden.
Med modern datateknik kan arbetsplatser med fördel flyttas till
landsbygden, under förutsättning att telenätet fungerar.
Utskottet delar den i motion T201 (c) uttalade uppfattningen
att varje företag och permanentbostad i landet bör kunna få
tillgång till ett telenät som har tillräcklig kapacitet för
datatrafik av en hög och jämn kvalitet. Detta innebär att
telenätet i hela landet måste förstärkas i snabbare takt än
planerat och mer än vad som kan motiveras företagsekonomiskt.
Televerket bör därför få extra resurser för att den erforderliga
nätutbyggnaden skall kunna genomföras.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion T201 (c)
yrkande1.
Genom utskottets ställningstagande torde syftet med de
övriga motionsyrkanden som nu är i fråga få anses tillgodosett.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande ökad kapacitet i telenätet
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T201 yrkande 1
samt med anledning av vad som förordas i propositionen om
inriktningen av televerkets verksamhet i denna del under
perioden 1991--1993 och motionerna 1989/90:T215 yrkande 25 i
denna del, 1989/90:T801 i denna del, 1989/90:T802 yrkande 2,
1989/90:T806 och 1989/90:T807 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet härom anfört,
3. Ökad kapacitet i telenätet (mom.2)
Viola Claesson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar
med "Utskottet vill" och på s. 8 slutar med "motsvarande del"
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den i motionerna T801 (fp) och T802 (vpk)
uttalade uppfattningen att telenätet i glesbygd, inte minst i
norra Norrlands inland, har otillräcklig kapacitet för
datakommunikationer. I likhet med de motionärer som står bakom
dessa båda motioner finner även utskottet att regionala
rättviseskäl talar för att glesbygdens telekommunikationer bör
prioriteras. Det skall enligt utskottets bestämda uppfattning
vara lika lätt att använda televerkets olika tjänster i t.ex.
Västerbottens inland som i storstadsområdena.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion T801 (fp) i den
del som nu är i fråga och yrkande 2 i motion T802 (vpk).
Utskottets ställningstagande innebär att syftet med de övriga
motionsyrkanden som nu är i fråga torde få anses tillgodosett.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande ökad kapacitet i telenätet
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:T801 i denna
del och 1989/90:T802 yrkande 2 samt med anledning av vad som
förordas i propositionen om inriktningen av televerkets
verksamhet under perioden 1991--1993 och motionerna 1989/90:T201
yrkande 1, 1989/90:T215 yrkande 25 i denna del, 1989/90:T806 och
1989/90:T807 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet härom anfört,
4. Taxefrågor (mom. 3)
Viola Claesson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar
med "Riksdagen godkände" och på s. 9 slutar med "i fråga" bort
ha följande lydelse:
Utskottet delar den i motionerna T801 (fp) och T802 (vpk)
uttalade uppfattningen att de olika taxor som televerket
tillämpar för rikssamtal och lokalsamtal innebär att stora
tätorter gynnas på bekostnad av landsorten. För att undanröja
den orättvisan bör en enhetstaxa för teletjänster införas. Det
ankommer på regeringen att se till att så sker.
Med det anförda tillstyrker utskottet yrkande 1 i motion
T802 (vpk). Genom detta ställningstagande torde syftet med
motion T801 (fp), i den del som nu är i fråga, få anses
tillgodosett. Motion T215 (m) yrkande 26 avstyrks.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande
lydelse:
3. beträffande taxefrågor
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T802 yrkande 1
och med avslag på motion 1989/90:T215 yrkande 26 samt med
anledning av vad som förordas i propositionen om inriktningen av
televerkets verksamhet i denna del under perioden 1991--1993 och
motion 1989/90:T801 i denna del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet härom anfört,
5. Televerkets till statsverket inlevererade rörelseöverskott
(mom.6)
Hugo Bergdahl och Anders Castberger (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som
börjar med "Utskottet vill" och slutar med "utskottet
motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör televerkets statskapital
skrivas upp så att inleveranserna till statsbudgeten blir 500
milj.kr. utöver de ca 460 milj.kr. som regeringen räknar med för
nästa budgetår. Med det anförda torde syftet med motion
T803 (fp) få anses tillgodosett och syftet med motion T809 (c)
få anses i huvudsak tillgodosett.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande
lydelse:
6. beträffande televerkets till statsverket inlevererade
rörelseöverskott
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:T803 och
1989/90:T809 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet härom anfört,
6. Televerkets till statsverket inlevererade rörelseöverskott
(mom.6)
Elving Andersson och Rune Thorén (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som
börjar med "Utskottet vill" och slutar med "utskottet
motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör televerkets statskapital
skrivas upp så att inleveranserna till statsbudgeten blir 400
milj.kr. utöver de ca 460 milj.kr. som regeringen räknar med för
nästa budgetår. Med det anförda tillstyrker utskottet motion
T809 (c). Utskottets ställningstagande innebär att syftet med
motion T803 (fp) torde få anses i huvudsak tillgodosett.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande
lydelse:
6. beträffande televerkets till statsverket inlevererade
rörelseöverskott
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T809 och med
anledning av motion 1989/90:T803 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet härom anfört,
7. Telefonautomater i glesbygd (mom.8)
Viola Claesson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som
börjar med "Utskottet avstyrker" och slutar med
"teleutredningens förslag" bort ha följande lydelse.
Enligt utskottets mening bör lokaliseringen av
telefonautomater inte styras av privatekonomiska
lönsamhetsberäkningar utan med beaktande av sociala skäl samt
samhällsekonomiska och regionalpolitiska överväganden. I likhet
med t.ex. SJ bör televerket kunna få betalt av staten för s.k.
olönsam trafik.
Vad utskottet sålunda anfört -- och som innebär att motionen
tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande
lydelse:
8. beträffande telefonautomater i glesbygd
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T216 i denna del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom
anfört,