I betänkandet behandlar utskottet proposition 1990/91:38 om
statsbidrag till personalkooperativ barnomsorg och de motioner
som väckts med anledning av propositionen.
Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner regeringens
förslag till riktlinjer för statsbidrag till barnomsorg i form
av personalkooperativ. Samtliga motionsyrkanden avstyrks.
Utskottets m-, fp- och c-ledamöter reserverar sig gemensamt
till förmån för ett antal motioner, som bl.a. vill ha ett
statsbidragssystem, som är neutralt gentemot alla
barnomsorgsformer av god kvalitet.
Propositionen
I proposition 1990/91:38 om statsbidrag till
personalkooperativ barnomsorg har regeringen
(socialdepartementet) föreslagit att riksdagen godkänner de
riktlinjer som angetts för statsbidrag till barnomsorg i form av
daghem och fritidshem som ägs och drivs av personal
(personalkooperativ).
Motionerna
1990/91:So1 av Maja Bäckström och Leo Persson (båda s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts om att även dagbarnvårdare med lång
erfarenhet av barnomsorg skall kunna starta personalkooperativ
med rätt till statsbidrag.
1990/91:So2 av Ulf Melin och Anders G Högmark (båda m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts om att alla omsorgs- och driftsformer
oaktat huvudmän skall ha rätt att erhålla stasbidrag på
likvärdiga villkor.
1990/91:So3 av Göran Engström m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts om att statsbidrag skall kunna utgå även
till daghem/fritidshem som bedrivs i aktiebolagsform av såväl
enskilda som företag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts om behovet av att klargöra vilket
förhållande som de personaldrivna kooperativen har gentemot
kommunerna.
1990/91:So4 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts om driftsformer för personalkooperativ,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts om föräldraavgifter,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om neutrala
statsbidrag till barnomsorgen i enlighet med vad som i motionen
anförts,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts om förändringar av regler och
förordningar för daghemsverksamhet i enlighet med vad som i
motionen anförts.
1990/91:So5 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen
till känna vad som ovan anförts om att statsbidrag bör utbetalas
till all barnomsorg som uppfyller grundläggande kvalitetskrav,
2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen
till känna vad som ovan anförts om svenska kyrkans möjligheter
att få statsbidrag för barnomsorg.
1990/91:So6 av Rosa Östh m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om statsbidrag till
Uppsala/Linköpingmodellen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om barnomsorg i svenska kyrkans regi,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om betydelsen av alternativa
barnomsorgsformer,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av utbildning av personal inom
barnomsorgen och om äldres medverkan i barnomsorgen.
1990/91:So7 av Anita Stenberg m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
statsbidrag bör utgå även till sådana dag- och fritidshem där
delägare är dagbarnvårdare med av kommunen väl dokumenterad
skicklighet och erfarenhet av dagbarnvård.
1990/91:So8 av Bengt Harding Olson och Isa Halvarsson (fp)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som ovan anförts om rätt för personalkooperativ att välja
associationsform,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som ovan anförts om precisering av begreppet personalkooperativ,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som ovan anförts om de särskilda krav som ställs på
personalkooperativ i förhållande till annan alternativ
barnomsorg.
Utskottet
Bakgrund
Riksdagen beslutade år 1985 om principerna för att förverkliga
en rätt för alla barn att delta i kommunal barnomsorgsverksamhet
från ett och ett halvt års ålder till dess de börjar skolan
(prop. 1984/85:209, SoU 1985/86:5, rskr. 27). Utbyggnaden av
verksamheten avsågs ske i sådan takt att barnomsorgen skulle
vara fullt utbyggd senast år 1991. Regeringen tillsatte i april
1990 en särskild grupp kallad Aktionsgruppen för barnomsorg, som
snabbt skulle agera för att åstadkomma en förbättring av
utbyggnadssituationen inom barnomsorgen (dir. 1990:13). Gruppen
har nyligen redovisat sitt arbete i betänkandet SOU 1990:80,
Förskola för alla barn 1991 -- hur blir det?
Våren 1987 beslutade riksdagen om nya statsbidragsregler för
barnomsorgen, vilka trädde i kraft den 1 januari 1988 (prop.
1986/87:117, SoU 35, rskr. 336). Statsbidrag för kommunal
barnomsorg utgår, enligt förordningen (1987:860, senast ändrad
1989:679) om statsbidrag till kommunerna för barnomsorg, för
inskrivna barn i följande omsorgsformer med följande belopp.
Daghem
För varje femtontal inskrivna barn 475 000 kr.
- varav för barn med behov av
särskilt stöd 20 000 kr.
- varav för fortbildning av anställda i:
* daghem 15 000 kr.
* familjedaghem 10 000 kr.
* deltidsförskola/öppen förskola 5 000 kr.
Därutöver för varje nattöppen avdelning 150 000 kr.
Därutöver för varje avdelning med förlängt
öppethållande 75 000 kr.
Fritidshem
För varje femtontal inskrivna barn 210 000 kr.
- varav för öppen fritidsverksamhet 25 000 kr.
- varav för barn med behov av särskilt
stöd 20 000 kr.
- varav för fortbildning av anställda i
fritidshem/öppet fritidshem 10 000 kr.
Deltidsgrupp
För varje femtontal inskrivna barn 50 000 kr.
Öppen förskola
För varje enhet som hålls öppen minst
tre dagar per vecka 50 000 kr.
Familjedaghem
För barn inskrivna minst 7 tim./dag 18 000 kr.
För barn inskrivna mindre än 7 tim./dag 8 000 kr.
Statsbidrag till alternativa daghem och fritidshem lämnas till
kommunen enligt samma regler som för kommunalt driven
verksamhet. De delar som avser insatser för barn med behov av
särskilt stöd resp. fortbildning, förmedlas av kommunen till den
som driver barnomsorgen endast i den mån denna har kostnader för
den verksamhet som avses. Förutsättningen för att statsbidrag
skall lämnas till alternativa barnomsorgsformer är att den som
driver sådant daghem eller fritidshem är en sammanslutning av
föräldrar, som gemensamt tar ansvaret för omsorgen om sina egna
eller varandras barn (föräldrakooperativ), en sammanslutning som
har anknytning till en ideell organisation, erbjuder en speciell
form av pedagogik eller arbetar på andra liknande ideella
grunder. Ytterligare förutsättningar är att daghemmet eller
fritidshemmet finns upptaget i kommunens barnomsorgsplan samt
uppfyller de krav som finns för motsvarande kommunal verksamhet,
dvs. verksamheten skall bedrivas fortlöpande, barnen skall vara
inskrivna och det skall finnas en överenskommelse med
föräldrarna om barnens vistelsetider. Statsbidrag lämnas således
inte till barnomsorgsverksamhet som drivs affärsmässigt med
vinstsyfte. Inte heller utgår statsbidrag för barnomsorg i
svenska kyrkans regi eller till deltidsförskolor, som inte drivs
i kommunal regi.
Socialstyrelsen har meddelat verkställighetsföreskrifter om de
förutsättningar som gäller för statsbidrag till alternativa
barnomsorgsformer (SOSFS 1989:47).
Bidragssystemet finansieras genom en socialavgift. Avgiften är
2,2 % av avgiftsunderlaget.
Socialstyrelsen har i mars 1987 lagt fram ett pedagogiskt
program för förskolan (Allmänna råd från socialstyrelsen 1987:3)
och i mars 1988 med skriften Kommunala familjedaghem (Allmänna
råd från socialstyrelsen 1988:4). Programmet följs nu upp i
kommunerna, som utarbetar kommunala riktlinjer för den
pedagogiska verksamheten. Styrelsen har också utarbetat ett
pedagogiskt program för fritidshem (Allmänna råd från
socialstyrelsen 1988:7). Vidare har styrelsen i skriften Lära i
förskolan utvecklat förskolans innehåll för de äldre
förskolebarnen (Allmänna råd från socialstyrelsen 1990:4).
Propositionsförslaget i huvuddrag
Statsbidrag för barnomsorg skall enligt propositionen lämnas
till kommunen även för daghem och fritidshem, som ägs och drivs
av personalen (personalkooperativ). Den personal som ingår i
kooperativet och som arbetar med barnen skall ha sådan
utbildning och erfarenhet att den kan tillgodose barnens behov
av omsorg och god pedagogisk verksamhet. Principen skall vara
att barnen i verksamheten skall hämtas ur kommunens kö enligt
samma regler, som gäller för placering i kommunala daghem och
fritidshem. För barnomsorg i personalkooperativ bör avgiften
inte överstiga den som tillämpas i kommunens barnomsorg.
Kompletterande föreskrifter om statsbidragsvillkoren avses bli
intagna i förordningen om statsbidrag till kommunerna för
barnomsorg. De nya föreskrifterna bör enligt propositionen träda
i kraft den 1 januari 1991.
Dagbarnvårdares möjlighet att starta personalkooperativ
I propositionen sägs att den personal som ingår i
kooperativet och som arbetar med barnen skall ha sådan
utbildning och erfarenhet att den kan tillgodose barnens behov
av omsorg och god pedagogisk verksamhet. En förutsättning för
statsbidrag skall vara att verksamheten finns upptagen i
kommunens barnomsorgsplan. Häri ligger ett hinder mot att
undermålig barnomsorgsverksamhet får statsbidrag, eftersom det
får förutsättas att kommunen i sin plan endast tar upp sådan
verksamhet som uppfyller grundläggande kvalitetskrav.
Beträffande personalen bör samma krav på utbildning gälla som
för övrig i barnomsorgsplanen upptagen verksamhet, anförs det.
I motion So1 av Maja Bäckström och Leo Persson (båda s)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som anförts om att även dagbarnvårdare med lång erfarenhet av
barnomsorg skall kunna starta personalkooperativ med rätt till
statsbidrag. Motionärerna framhåller att det finns
dagbarnvårdare, som inte har någon teoretisk utbildning men som
har varit dagbarnvårdare i många år och därför har en lång
erfarenhet av barn i alla åldrar och framför allt av barn med
särskilda behov. Det torde enligt motionärerna vara av stor
betydelse att även denna yrkesgrupp får möjlighet att starta ett
personalkooperativ.
I motion So7 av Anita Stenberg m.fl. (mp) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
statsbidrag bör utgå även till sådana dag- och fritidshem där
delägare är dagbarnvårdare med av kommunen väl dokumenterad
skicklighet och erfarenhet av dagbarnvård.
I Allmänna råd från socialstyrelsen 1987:3, Pedagogiskt
program för förskolan, som gäller för närvarande, anges att
förskolans verksamhet bör ledas av förskolepedagogiskt utbildad
personal med såväl teoretisk som praktisk kompetens.
Daghem och fritidshem är definitionsmässigt att hänföra till
hem för vård eller boende enligt socialtjänstlagen (1980:620).
Enligt 69 § erfordras länsstyrelsens tillstånd när enskilda
personer eller sammanslutningar vill inrätta ett sådant hem.
Tillståndplikten gäller även sådana hem där vården avser en
begränsad del av dygnet. I socialstyrelsens föreskrifter och
allmänna råd om enskilda förskolor och fritidshem (SOSFS
1990:2), som reglerar vilka som kan få tillstånd att bedriva
förskole- och fritidshemsverksamhet, anges bl.a. att några
detaljerade normer inte kan uppställas när det gäller
personaluppsättningen. Styrelsen förutsätter dock att enskilda
förskolor och fritidshem följer den standard som är gängse i
kommunen när det gäller personalens utbildning. Socialstyrelsen
anser att föreståndaren bör vara förskollärare eller
fritidspedagog och helst ha ingående erfarenhet av arbete i
förskola eller fritidshem.
När det gäller behörighetsregler för barnomsorgspersonal i
allmänhet har utskottet tidigare uttalat att det skulle
strida mot kommunernas frihet att ordna barnomsorgen, om
riksdagen skulle fatta beslut om särskilda behörighetsregler
eller om att viss andel av personalen skulle ha genomgått visst
slag av utbildning (SoU 1983/84:18, s. 20 och 1990/91:SoU2, s.
34 f.)
Utskottets bedömning
Personalens grundutbildning är en viktig kvalitetsfaktor för
barnomsorgsverksamheten. Utskottet anser i likhet med
socialstyrelsen att det är en fördel om all förskoleverksamhet
leds av förskolepedagogiskt utbildad personal med såväl
teoretisk som praktisk kompetens. För att ett personalkooperativ
skall vara berättigat till statsbidrag bör därför åtminstone en
av delägarna i kooperativet ha en utbildning med
förskolepedagogisk inriktning, dvs. förskollärar- eller
fritidspedagogutbildning. När det gäller de övriga delägarnas
kvalifikationer anser utskottet att det inte finns skäl att
uppställa några andra krav än dem som följer av att verksamheten
skall uppfylla grundläggande kvalitetskrav. Med det anförda får
motionerna So1 (s) och So7 (mp) anses åtminstone delvis
tillgodosedda. Motionerna avstyrks.
Anställning av personal
En förutsättning för att få statsbidrag skall vara att
verksamheten ägs och drivs av en sammanslutning av dem som
arbetar på daghemmet/fritidshemmet, sägs det i
propositionen.
I motion So3 av Göran Engström m.fl. (c) hemställs om ett
tillkännagivande om behovet av att klargöra vilket förhållande
som de personaldrivna kooperativen har gentemot kommunerna
(yrkande 2). Motionärerna anser att det råder oklarhet om
vilket förhållande som råder mellan ett personalkooperativ och
kommunen, dvs. om kooperativet är uppdragstagare eller ett
självständigt företag. Det personalkooperativa företaget bör ses
som ett självständigt företag, vilket arbetar på kontraktsbas
mot kommunen, menar motionärerna.
I motion So5 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas att
riksdagen beslutar om ett tillkännagivande om att statsbidrag
bör utbetalas till all barnomsorg som uppfyller grundläggande
kvalitetskrav (yrkande 1 delvis). Motionärerna anser det
vara orimligt att varje enskild anställd måste ingå i
kooperativet för att statsbidrag skall kunna utgå. De som vill
driva ett personalkooperativ måste ha möjlighet att anställa
ytterligare personal, anförs det.
I motion So8 av Bengt Harding Olson och Isa Halvarsson (båda
fp) hemställs om ett tillkännagivande om en precisering av
begreppet personalkooperativ (yrkande 2). Propositionens
formuleringar tyder på att varje enskild anställd måste ingå i
kooperativet för att statsbidrag skall utgå, anför motionärerna.
Detta förhållande ställer till problem när det gäller att
anställa vikarier m.m. Det måste klargöras att
personalkooperativen skall ha möjlighet att anställa personal,
menar motionärerna.
Utskottets bedömning
Personalkooperativet utgör en fristående verksamhet i
förhållande till kommunerna. För att ett sådant kooperativ skall
vara statsbidragsberättigat bör den personal som fortlöpande
arbetar i barnomsorgsverksamheten också vara delägare i
kooperativet, anser utskottet. Kooperativet bör dock kunna
anställa vikarier och undantagsvis även vissa andra medarbetare,
som inte är delägare. Under vissa tider bör t.ex. särskilda
insatser för barn med behov av särskilt stöd kunna ges av
personal, som inte ingår i kooperativet som delägare. Något
särskilt uttalande från riksdagens sida i dessa frågor behövs
inte enligt utskottet. Motionerna So3 (c) yrkande 2, So5 (fp)
yrkande 1 delvis och So8 (fp) yrkande 2 avstyrks sålunda.
Valet av driftsform
I propositionen anges att den vanligaste kooperativa
driftsformen är den ekonomiska föreningen. Föredragande
statsrådet anser att denna form är lämplig för att driva ett
personalkooperativ. En tvingande bestämmelse i lagen (1987:667)
om ekonomiska föreningar, som kan utgöra ett hinder för att
driva dag- eller fritidshem i form av personalkooperativ är
emellertid regeln om att det minsta antalet medlemmar i en
ekonomisk förening skall vara fem när det är fråga om fysiska
personer. I den allmänna debatten har det ofta åberopats att det
kan finnas enskilda förskollärare, som tillsammans med en
yrkeskollega vill driva barnomsorg, sägs det i propositionen.
Föredraganden menar därför att det också måste vara möjligt för
t.ex. två förskollärare att bilda ett personalkooperativ. Det
lämpliga tillvägagångssättet är då att bilda ett handelsbolag,
som anpassas till den kooperativa formen. Aktiebolag är däremot
inte aktuella för statsbidrag, anges det.
I motion So3 av Göran Engström m.fl. (c) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om att statsbidrag skall kunna utgå även till
daghem/fritidshem som bedrivs i aktiebolagsform av såväl
enskilda som företag (yrkande 1). Motionärerna anser inte
att det finns några rationella skäl att begränsa
handlingsfriheten när det gäller val av driftsform. Detta val
bör de enskilda personerna själva göra utifrån sina egna
förutsättningar. Vidare finns det större likheter mellan en
ekonomisk förening och ett aktiebolag än mellan en ekonomisk
förening och ett handelsbolag, menar motionärerna.
I motion So4 av Sten Svensson m.fl. (m) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om driftsformer för personalkooperativ (yrkande 1).
Driftsformen skall enligt motionärerna inte behöva begränsas
till handelsbolag eller ekonomiska föreningar.
I motion So5 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas att
riksdagen beslutar om ett tillkännagivande om att statsbidrag
bör utbetalas till all barnomsorg som uppfyller grundläggande
kvalitetskrav (yrkande 1 delvis).
Skälen för propositionens förslag att aktiebolagsformen i detta
fall inte är acceptabel är enligt motionärerna outgrundliga.
Självklart måste medlemmarna i kooperativet fritt kunna välja
associationsform, anförs det.
I motion So8 av Bengt Harding Olson och Isa Halvarsson (båda
fp) hemställs om ett tillkännagivande om rätt för
personalkooperativ att välja associationsform (yrkande 1).
Utskottets bedömning
Såsom utskottet uttalat i andra sammanhang kan det inte godtas
att barnomsorg drivs i vinstsyfte, eftersom detta bl.a. innebär
en risk för segregation av barnomsorgen. Utskottet delar
inställningen i propositionen beträffande driftsform för
personalkooperativ. Utskottet anser därför inte att aktiebolag
skall kunna komma i fråga för statsbidrag. Utskottet avstyrker
således motionerna So3 (c) yrkande 1, So4 (m) yrkande 1, So5
(fp) yrkande 1 delvis och So8 (fp) yrkande 1.
Villkor för statsbidrag
Avgiften för barn i personalkooperativ bör inte överstiga den
som tillämpas i kommunens barnomsorg, anges det i
propositionen. Vidare skall principen vara att barnen i
verksamheten skall hämtas ur kommunens kö enligt samma regler
som gäller för placering i kommunala daghem och fritidshem.
Detta för att undvika att man får sociala skillnader mellan
olika former av barnomsorg. Det bör dock vara möjligt för
kommunen att medge undantag från denna princip när det gäller
arbetsplatsdaghem, anförs det i propositionen.
Personalkooperativen skall, i likhet med övrig barnomsorg, också
ta emot barn med behov av särskilt stöd.
I motion So4 av Sten Svensson m.fl. (m) yrkas ett
tillkännagivande om föräldraavgifter (yrkande 2). Det finns
enligt motionärerna ingen anledning att föreskriva hur
föräldraavgifterna skall utformas.
I motion So5 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) hemställs om
ett tillkännagivande om att statsbidrag bör utbetalas till all
barnomsorg som uppfyller grundläggande kvalitetskrav (yrkande
1 delvis) och i motion So8 av Bengt Harding Olson och Isa
Halvarsson (båda fp) yrkas ett tillkännagivande om de
särskilda krav som ställs på personalkooperativ i förhållande
till annan alternativ barnomsorg (yrkande 3). Samtliga
motionärer anser att vissa av de regler som anges i
propositionen kommer att försvåra tillkomsten av
personalkooperativ, bl.a. regeln att avgiften måste sammanfalla
med den kommunala. En sådan regel förutsätter bl.a. att
lokalkostnaden sammanfaller med kommunens genomsnitt och att
personalkooperativet skall bära kostnaden för t.ex.
syskonrabatter. Vidare anser motionärerna att en regel om att
barnen måste tas ur den kommunala kön kommer att omöjliggöra
personalkooperativ med föräldrainsatser.
Utskottets bedömning
Utskottet anser i likhet med föredraganden att en
förutsättning för statsbidrag skall vara att den avgift som tas
ut för barn i personalkooperativ inte är högre än den avgift som
fastställts för den kommunala barnomsorgen. Om en högre avgift i
personalkooperativen accepteras, skulle risk föreligga för
social skiktning mellan personalkooperativen och annan
barnomsorg. Därmed avstyrker utskottet motionerna So4 (m)
yrkande 2, So5 (fp) yrkande 1 delvis och So8 (fp) yrkande 3
delvis.
En annan förutsättning för statsbidrag bör vara att barnen i
den personalkooperativa barnomsorgsverksamheten hämtas ur
kommunens barnomsorgskö, anges det i propositionen. Utskottet
delar denna uppfattning eftersom i annat fall sociala skillnader
mellan de olika barnomsorgsformerna kunde uppkomma. Utskottet
avstyrker därmed motionerna So5 (fp) yrkande 1 delvis och So8
(fp) yrkande 3 i resterande del.
Statsbidrag till annan alternativ barnomsorg
I motion So2 av Ulf Melin och Anders G Högmark (båda m)
yrkas ett tillkännagivande om att alla omsorgs- och driftsformer
oaktat huvudmän skall ha rätt att erhålla statsbidrag på
likvärdiga villkor. För att nå balans inom barnomsorgen måste
det finnas fler alternativ. Inte heller bör familjedaghem och
deltidsförskolor diskrimineras, anförs det i motionen.
I motion So4 av Sten Svensson m.fl. (m) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om neutrala statsbidrag
till barnomsorgen (yrkande 3). Statsbidragen skall enligt
motionärerna utgå oberoende av huvudman, vilket skulle öppna
möjligheter till en rad alternativa omsorgsformer liksom till
daghem öppna under t.ex. 5--6 timmar. Missgynnandet av
familjedaghem och deltidsförskolor borde också upphöra, anser
motionärerna.
I motion So5 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) hemställs om
tillkännagivanden dels om att statsbidrag bör utbetalas till all
barnomsorg som uppfyller grundläggande kvalitetskrav (yrkande
1 i resterande del), dels om svenska kyrkans möjligheter att
få statsbidrag för barnomsorg (yrkande 2). En sådan
förändring skulle enligt motionärerna betyda ökad valfrihet,
kvalitetsutveckling, ett bättre resursutnyttjande, en starkare
position för personalen, möjligheter för barnomsorgspersonal att
utvecklas i yrket, minskad personalflykt samt utnyttjande av nya
krafter. Det formella hindret för svenska kyrkans möjligheter
att få statsbidrag, som bottnar i svenska kyrkans ställning som
kommun, bör snarast undanröjas.
I motion So6 av Rosa Östh m.fl. (c) yrkas
tillkännagivanden dels om statsbidrag till
Uppsala/Linköpingsmodellen (yrkande 1), dels om barnomsorg i
svenska kyrkans regi (yrkande 2) och dels om betydelsen av
alternativa barnomsorgsformer (yrkande 3). Dagbarnvårdares
egna barn bör enligt motionärerna inräknas i
ersättningsunderlaget. Vidare anför motionärerna att svenska
kyrkans församlingar måste jämställas med andra trossamfunds
församlingar när det gäller möjligheten att få statsbidrag.
Statsbidragen måste bli neutrala gentemot alla omsorgsformer
oavsett huvudman. Familjedaghem och deltidsförskola får inte
diskrimineras. Det krävs en medveten satsning på
arbetsplatsdaghem, anför motionärerna som också anser att daghem
bedrivna enligt Waldorf- och Montessoripedagogiken utgör ett
viktigt inslag i barnomsorgsverksamheten.
Motioner om statsbidrag till alternativa barnomsorgsformer har
behandlats av utskottet flera gånger tidigare, senast helt
nyligen i betänkandet 1990/91:SoU2. Utskottet hänvisade
därvid till betänkandet 1988/89:SoU18, vari utskottet
uttalade bl.a. följande (s. 11).
Statsbidrag utgår numera till alternativa daghem och
fritidshem enligt samma regler som gäller för kommunal
verksamhet under förutsättning att verksamheterna finns upptagna
i kommunens barnomsorgsplan. Det gäller därvid att verksamheten
inte får drivas i vinstsyfte.
Utskottet kan inte godta förslaget att statsbidrag skall utgå
även till barnomsorg som drivs i vinstsyfte eftersom en sådan
form av barnomsorg innebär risk för segregation av omsorgen och
för att oseriösa företag lockas att etablera sig. -- -- --
Motionsförslagen innebär en inte närmare analyserad
omfördelning av statsbidraget genom att bidrag föreslås utgå
till alla omsorgsformer oavsett huvudman. Förslagen i motionerna
är också ofullständiga i fråga om de förhållanden som skall
berättiga till bidrag.
I betänkandet 1990/91:SoU2 (s. 15) vidhöll utskottet sin
inställning och avstyrkte motionerna (res. m, fp, c, mp).
Frågan om statsbidrag till barnomsorg i svenska kyrkans regi
behandlades ingående i betänkandet SoU 1986/87:35,
s. 15--17. Utskottet hänvisade därvid till proposition
1986/87:117 om statsbidrag till barnomsorgen och anförde
följande.
Svenska kyrkans församlingar är jämställda med primärkommuner
med egen beskattningsrätt. Det är vanligt att en församling
bedriver verksamhet bland barn och ungdomar. Den fråga som
aktualiseras i propositionen är om statsbidrag skall utgå till
svenska kyrkans församlingar för en verksamhet som motsvarar den
som den borgerliga kommunen enligt en särskild lagstiftning är
ålagd. Statsrådet Lindqvist anför såvitt nu är i fråga (prop.
s. 15) att kyrkans roll när det gäller verksamhet av detta slag
enligt hans mening är av så stor principiell betydelse att
ställning därtill bör tas i ett större sammanhang. I avvaktan
därpå är han inte beredd att förorda särskilda regler om
statsbidrag för barnomsorg i svenska kyrkans regi.
Det påpekas dock i propositionen att det inte finns något
hinder för enskilda medlemmar inom en församling tillhörande
svenska kyrkan att bilda en föräldraförening eller annan ideell
förening med uppgift att driva daghem eller fritidshem med en
speciell inriktning. Statsbidrag kan därvid lämnas på samma
villkor som för kommuner och frikyrkliga trossamfund.
Utskottet var inte berett att förorda särskilda regler om
statsbidrag för barnomsorg i svenska kyrkans regi. Utskottet
tillstyrkte sålunda propositionen i aktuell del och avstyrkte
motionerna i ämnet.
Vid frågans behandling helt nyligen vidhöll utskottet sin
inställning och avstyrkte motionerna (1990/91:SoU2, s. 17)
(res. m, fp, c).
Aktionsgruppen för barnomsorg har i sin nyligen framlagda
rapport övervägt frågan om villkoren för statsbidrag till
svenska kyrkans församlingar för drift av daghem och fritidshem.
Gruppen påpekar att frågan gäller två saker, dels lagstiftningen
som styr den kyrkokommunala kompetensen, dels
statsbidragsbestämmelserna. Enligt aktionsgruppen måste både
formella och principiella frågor utredas, innan ställning kan
tas till om statsbidrag bör utgå till svenska kyrkans
församlingar för dess barnomsorg (s. 77 ff.). Gruppens förslag
övervägs nu inom regeringskansliet.
Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat motioner om
den s.k. Uppsalamodellen, senast i betänkandet 1990/91:SoU2
(s. 19 ff.). Enligt vad utskottet hade erfarit har
regeringsrätten beslutat att pröva, om den modell som innebär
att dagbarnvårdare får lön både för egna och för placerade barn
är förenlig med kommunallagen. De två kammarrätter som hittills
prövat Uppsalamodellen har fattat helt skilda beslut, dvs. i ena
fallet underkänt, i andra fallet godkänt modellen. Det är dock
här inte bara fråga om den kommunala kompetensen att införa
Uppsalamodellen utan också om huruvida kommunerna bör få
statsbidrag till verksamheten, uttalade utskottet. Utskottet
vidhöll sin inställning att statsbidrag inte bör utgå för barn
som är inskrivna som dagbarn hos sina egna föräldrar. Motionerna
avstyrktes (res. m, fp, c, mp).
Utskottet gör nu följande bedömning.
Motioner med samma syfte som de nu aktuella behandlades och
avstyrktes av utskottet så sent som i september i år. Utskottet
vidhåller sin tidigare inställning och avstyrker därmed
motionerna So2 (m), So4 (m) yrkande 3, So5 (fp) yrkande 1 i
resterande del och yrkande 2 samt So6 (c) yrkandena 1--3.
Kostnadsfördyrande normer
I motion So4 av Sten Svensson m.fl. (m) yrkas ett
tillkännagivande om förändringar av regler och förordningar för
daghemsverksamhet (yrkande 4). Motionärerna hänvisar till
den kritik som flera kommuner har framfört till den s.k.
aktionsgruppen beträffande de alltmer dramatiska kostnaderna för
nya daghemsavdelningar. Kostnaderna beror i hög grad på de hårda
regler och förordningar som gäller för bl.a.
daghemsverksamheten.
Aktionsgruppen för barnomsorg har enligt sina direktiv
prövat bl.a. insatser för att ta bort administrativa, tekniska
eller organisatoriska hinder i kommunerna i syfte att påskynda
utbyggnaden av framför allt heldagsomsorgen i de kommuner som
för närvarande har uppenbara svårigheter med utbyggnadstakten.
I sin nyligen framlagda rapport har aktionsgruppen bl.a.
föreslagit en större flexibilitet inom barnomsorgen vad gäller
öppettider, gruppstorlekar och lokalanvändning.
Vidare har aktionsgruppen anfört att i stort sett alla
kommuner har framfört klagomål mot den lagstyrning som
förekommer när det gäller lokalers utformning m.m.
Aktionsgruppen har inte fortsatt utreda dessa frågor eftersom en
interdepartemental arbetsgrupp, den s.k. Kringla gruppen
(barnomsorgens kringlagstiftning), för närvarande arbetar med
frågorna. Gruppen beräknas slutföra sitt arbete inom kort (s.
49).
Utskottet behandlade i betänkandet 1990/91:SoU2 (s. 36) en
motion (fp) om en översyn av de kostnadsfördyrande normerna.
Utskottet konstaterade att det i syfte att underlätta
utbyggnaden redan pågår översyner av de regler och normer som
styr barnomsorgen. Utskottet ansåg därmed motionen tillgodosedd.
Utskottet anser motionen tillgodosedd genom den översyn som
för närvarande pågår av barnomsorgens kringlagstiftning. Motion
So4 (m) yrkande 4 avstyrks därmed.
Behovet av utbildning m.m.
I motion So6 av Rosa Östh m.fl. (c) yrkas ett
tillkännagivande om behovet av utbildning av personal inom
barnomsorgen och om äldres medverkan i barnomsorgen (yrkande
4). Kraven på personalens kunskaper är stora inom
barnomsorgen, anförs det i motionen. Kunskap måste finnas om
barn med handikapp, och vidare måste personalen kunna tyda
tecken på att barn utsätts för misshandel eller incest.
Möjligheterna till fortbildning i dessa frågor bör därför
förbättras. Personalbristen inom barnomsorgen kan delvis lösas
genom äldres medverkan i barnomsorgen, anför motionärerna
vidare.
I aktionsgruppens rapport påpekas att möjligheten till
fortbildning för personalen är av särskild betydelse för
barnomsorgens kvalitetsmässiga utveckling. Fortbildning och
andra personalutvecklande åtgärder är också mycket viktiga
åtgärder för att få personalen att stanna i yrket.
Aktionsgruppen anser att personalutvecklingsåtgärder måste
prioriteras och föreslår kommunerna att överväga att fortsätta
och fördjupa satsningen på fortbildning och andra
personalutvecklande åtgärder för att möta olika gruppers behov.
Sedan år 1988 har särskilda medel för fortbildning avsatts
inom ramen för statsbidraget. Våren 1989 hemställde riksdagen
hos regeringen om en uppföljning av kommunernas användning av de
särskilda fortbildningsmedlen. Utskottet hade bl.a. påpekat att
en ökad satsning på fortbildning var angelägen för att minska
den omfattande personalomsättningen inom barnomsorgen
(1988/89:SoU18, rskr. 166). Frågan är för närvarande föremål för
en analys, som görs av socialdepartementet i samarbete med
Svenska kommunförbundet. Regeringen har i augusti 1989 beviljat
Kommunförbundet särskilda medel för att genom enkäter och
riktade konferenser belysa de hittillsvarande
fortbildningsinsatserna i kommunerna. Arbetet kommer att pågå
under år 1990.
I betänkandet 1990/91:SoU2 (s. 34) avstyrkte utskottet,
med hänvisning till det arbete som pågår på området, en motion
(fp) om fortbildningens betydelse för att minska
personalomsättningen inom barnomsorgen (res. fp, c).
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning. Utskottet
förutsätter att de ansvariga myndigheterna överväger i vad mån
medverkan av äldre kan förbättra personalsituationen inom
barnomsorgen. Utskottet avstyrker därmed motion So6 (c) yrkande
4.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande dagbarnvårdares möjlighet att starta
personalkooperativ
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So1 och 1990/91:So7,
res. (m, fp, c)
2. beträffande anställning av personal
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So3 yrkande 2,
1990/91:So5 yrkande 1 delvis och 1990/91:So8 yrkande 2,
res. (m, fp, c)
3. beträffande valet av driftsform
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So3 yrkande 1,
1990/91:So4 yrkande 1, 1990/91:So5 yrkande 1 delvis och
1990/91:So8 yrkande 1,
res. (m, fp, c)
4. beträffande föräldraavgifterna
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So4 yrkande 2,
1990/91:So5 yrkande 1 delvis och 1990/91:So8 yrkande 3 delvis,
res. (m, fp, c)
5. beträffande den kommunala kön
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So5 yrkande 1 delvis
och 1990/91:So8 yrkande 3 i resterande del,
res. (m, fp, c)
6. beträffande annan alternativ barnomsorg
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So2, 1990/91:So4
yrkande 3, 1990/91:So5 yrkande 1 i resterande del och yrkande 2
samt 1990/91:So6 yrkandena 1--3,
res. (m, fp, c)
7. beträffande kostnadsfördyrande normer
att riksdagen avslår motion 1990/91:So4 yrkande 4,
res. (m, fp, c)
8. beträffande behovet av utbildning m.m.
att riksdagen avslår motion 1990/91:So6 yrkande 4,
res. (m, fp, c)
9. beträffande godkännande av riktlinjer
att riksdagen med bifall till propositionen godkänner i
propositionen angivna riktlinjer i den mån de inte behandlats
under föregående moment.
Stockholm den 15 november 1990
På socialutskottets vägnar
Daniel Tarschys
Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Bo Holmberg (s), Anita
Persson (s), Sten Svensson (m), Aina Westin (s), Ulla Tillander
(c), Ingrid Andersson (s), Per Stenmarck (m), Johnny Ahlqvist
(s), Ingrid Hemmingsson (m), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp), Rosa
Östh (c), Gudrun Schyman (v), Anita Stenberg (mp), Jan Andersson
(s), Sinikka Bohlin (s) och Maj-Inger Klingvall (s).
Reservation
Statsbidrag till barnomsorgen (mom. 1--8)
Daniel Tarschys (fp), Sten Svensson (m), Ulla Tillander (c),
Per Stenmarck (m), Ingrid Hemmingsson (m), Ingrid
Ronne-Björkqvist (fp) och Rosa Östh (c) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 6 som börjar med
"Utskottets bedömning" och slutar med "Motionerna avstyrks."
bort utgå,
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 7 som börjar med
"Utskottets bedömning" och slutar med "avstyrks sålunda." bort
utgå,
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 8 som börjar med
"Utskottets bedömning" och slutar med "yrkande 1." bort utgå,
dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 8 börjar med
"Utskottets bedömning" och på s. 9 slutar med "resterande del."
bort utgå,
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 11 som börjar med
"Utskottet gör" och slutar med "yrkandena 1--3." bort utgå,
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 12 som börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "avstyrks därmed." bort utgå,
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 13 som börjar med
"Utskottet vidhåller" och slutar med "yrkande 4." bort utgå,
dels att utskottet bort anföra följande:
Utskottet gör följande bedömning.
Riksdagen bör hos regeringen begära att statsbidragsreglerna
ändras, så att statsbidragen till kommunerna för barnomsorg blir
neutrala gentemot alla omsorgsformer oavsett huvudman. Vidare
bör kommunerna vara skyldiga att i barnomsorgsplanerna uppta
alla alternativa omsorgsformer, som uppfyller de kvalitetskrav
som alltid måste ställas. Svenska kyrkans församlingar bör
jämställas med andra trossamfunds församlingar när det gäller
möjligheten att få statsbidrag till barnomsorgsverksamheten.
Statsbidrag skall även kunna utgå för dagbarnvårdarens egna
barn, som är inskrivna i kommunal barnomsorg och som samtidigt
med dagbarn vistas i dagbarnvårdarens hem.
När det gäller statsbidrag till personalkooperativ finns det
enligt utskottet inte skäl att uppställa andra krav på delägarnas
utbildning än de krav som följer av att verksamheten skall hålla
en hög kvalitet. Ett sådant kooperativ måste också, i likhet med
andra företag, ha möjlighet att anställa vikarier och annan
personal, som inte är delägare, när behov föreligger. De
enskilda personer som står i begrepp att starta ett kooperativ
bör själva, utifrån sina egna förutsättningar, kunna välja
driftsform. Utskottet kan således inte ställa sig bakom
föredragandens uttalande att endast personalkooperativ i form av
ekonomiska föreningar och handelsbolag skall vara berättigade
till statsbidrag. Vilken associationsform som väljs bör staten
inte bestämma.
Det finns heller inte skäl att reglera avgiftssättningen på
det sätt som föreslås i propositionen. Om ett villkor för
statsbidrag skall vara att barnen i den personalkooperativa
verksamheten hämtas ur kommunens barnomsorgskö försvårar detta
t.ex. för kooperativen att ta föräldrainsatser i anspråk för
verksamheten. Utskottet kan därför inte acceptera ett sådant
villkor.
De allt högre kostnaderna för att inrätta nya
daghemsavdelningar beror i viss utsträckning på de normer som
gäller. En gallring i denna regelflora bör ske. Slutligen vill
utskottet understryka att personalen inom barnomsorgen måste få
återkommande utbildning och stöd i sin yrkesroll.
Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna med
anledning av de aktuella motionerna.
dels att utskottet under mom. 1--8 bort hemställa:
1--8. beträffande statsbidrag till barnomsorgen
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:So1,
1990/91:So2, 1990/91:So3, 1990/91:So4, 1990/91:So5, 1990/91:So6,
1990/91:So7 och 1990/91:So8 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
Innehållsförteckning
Sammanfattning1
Propositionen1
Motionerna1
Utskottet3
Bakgrund3
Propositionsförslaget i huvuddrag4
Dagbarnvårdares möjlighet att starta personalkooperativ5
Anställning av personal6
Valet av driftsform7
Villkor för statsbidrag8
Statsbidrag till annan alternativ barnomsorg9
Kostnadsfördyrande normer11
Behovet av utbildning m.m.12