I betänkandet behandlar utskottet åtta motionsyrkanden om
narkotikafrågor som väckts under den allmänna motionstiden 1990.
Samtliga yrkanden avstyrks.
Utskottets m- och c-ledamöter reserverar sig gemensamt till
förmån för motionsyrkanden om snabbare ingripanden mot
syntetiska narkotiska preparat, s.k. designade droger. Fp- och
mp-ledamöterna reserverar sig gemensamt till förmån för
motionsyrkanden om bl.a. föräldrarnas roll när det gäller det
förebyggande arbetet inom narkotikaområdet. Mp-ledamoten
reserverar sig också beträffande utskottets ställningstagande
när det gäller upplysning om tung narkotika.
Motionerna
1989/90:So213 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förhindrande av att nya narkotiska
preparat sprids.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Ju607.
1989/90:So226 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förtecknandet av förbjudna narkotiska
preparat.
1989/90:So272 av Karin Israelsson och Gunhild Bolander (c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om uppförandet av kokain i
narkotikaförteckningens grupp I.
1989/90:So308 av Kent Carlsson (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om klassificering av syntetiska narkotiska preparat.
1989/90:So316 av Anita Stenberg m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att medel bör anslås för att intensifiera
upplysningen om framför allt de tunga narkotika som nu kommer in
över våra gränser,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att förutsättningarna för föräldrar måste
förbättras för att medverka i det förebyggande arbetet inom
narkotikaområdet.
1989/90:So317 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ett effektivare samarbete på
narkotikaområdet i Norden,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om information om tidiga symtom på missbruk
bland ungdomar.
Utskottet
Definition av narkotika
I tre motioner tar man upp vikten av att nya narkotiska
preparat snabbt klassificeras som narkotika och därmed faller
under den strafflagstiftning som gäller. För närvarande är
narkotikalagstiftningen tillämpbar endast på de medel som
antingen är föremål för kontroll enligt internationella
överenskommelser som Sverige har biträtt eller finns intagna i
förteckningar över vad som är att anse som narkotika.
I motion So213 av Olof Johansson m.fl. (c) hemställs att
regeringen ges till känna vad som i motionen anförts om
förhindrande av att nya narkotiska preparat sprids (yrkande
7). Motionärerna hänvisar till att nya narkotiska preparat
ständigt introduceras på den illegala narkotikamarknaden i
Sverige och att denna utveckling måste hindras. De nya
preparaten måste snabbt klassificeras som narkotika och därmed
omfattas av strafflagstiftningen.
I motion So226 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande om vad som i motionen anförts om förtecknandet
av förbjudna narkotiska preparat (yrkande 8). Motionärerna
uppger att man genom att modifiera en molekyl i ett förbjudet
narkotiskt preparat kan behålla de narkotiska effekterna, men
komma runt förbudet genom att den kemiska sammansättningen
förändras. Dessa preparat benämns ofta designer drugs, designade
droger. Tillverkarna och konsumenterna av dessa droger ligger
hela tiden många steg före politikerna och lagstiftarna.
Regeringen bör därför snarast ge socialstyrelsen i uppdrag att
prioritera den förteckning som fortlöpande förs i Sverige över
förbjudna narkotiska preparat. Syftet med detta skall bl.a. vara
att snabbare täcka in de s.k. designade drogerna.
I motion So308 av Kent Carlsson (s) hemställs att
regeringen ges till känna vad som i motionen anförts om
klassificeringen av syntetiska narkotiska preparat. På den
svenska narkotikamarknaden tillkommer ständigt nya syntetiska
narkotikapreparat, dvs. sådana som är framställda på konstgjord
väg i laboratorier, anför motionären. Genom en smärre ändring i
preparatets molekylkedja skapas lätt ett helt nytt
narkotikapreparat. För att det nya preparatet skall
klassificeras som narkotika krävs att socialstyrelsen gör
omfattande laboratorietester. Dessa är enligt motionären
kostnadskrävande och tar tid, vilket gör att samhället först en
relativt lång tid efter det att preparatet kommit in på den
svenska marknaden kan förbjuda användningen av det. Motionären
anser det inte tillfredsställande att samhället på detta sätt
får svårt att agera kraftfullt mot narkotikahandeln och
narkotikabruket.
I 8 § narkotikastrafflagen (1968:64) definieras narkotika som
läkemedel eller hälsofarliga varor med starkt vanebildande
egenskaper eller varor som med lätthet kan omvandlas till varor
med sådana egenskaper, och som därför antingen är föremål för
kontroll enligt en internationell konvention som Sverige har
biträtt, eller som av regeringen har förklarats skola anses som
narkotika.
Sverige har biträtt två FN-konventioner beträffande narkotika,
såvitt nu är av intresse, dels 1961 års allmänna
narkotikakonvention (den s.k. Single Convention), med
ändringsprotokoll år 1972, dels 1971 års konvention om
psykotropa substanser. I listor som fogas till konventionerna
och som fortlöpande revideras finns upptagna de ämnen som är
föremål för internationell kontroll.
I förordningen (1983:366, ändrad och omtryckt 1989:790) om att
vissa substanser skall anses som narkotika har regeringen
angivit de ytterligare substanser som skall anses som narkotika
enligt narkotikastrafflagen. Dessa indelas i centralstimulerande
medel, hallucinogener, smärtstillande medel samt sömnmedel och
lugnande medel.
I brottsförebyggande rådets (BRÅ) promemoria Narkotikabrott
(PM 1982:2) diskuterades definitionen av narkotika. I
promemorian (s. 75--78) angavs att den nuvarande
begreppsbestämningen av narkotika visserligen skapar klarhet
angående vilka ämnen som faller under narkotikalagstiftningen
men att den är behäftad med en uppenbar svaghet. Nya narkotiska
preparat framställs efter hand och kan spridas ganska snabbt.
Straffansvar kan då först bli aktuellt sedan preparatet
uttryckligen förklarats vara narkotika. Härigenom kan den
situationen uppstå att även starkt straffvärda förfaranden kan
falla utanför det straffbara området.
I promemorian anfördes vidare att om man inom ramen för
gällande narkotikastrafflag vill täppa till den nu diskuterade
luckan detta inte kan ske endast genom en förändring av
narkotikabegreppet. Härigenom skulle nämligen en mängd inte
straffvärda fall komma att träffas. Vad som ligger närmast till
hands syntes enligt promemorian i stället vara att komplettera
narkotikabrottsbestämmelsen med ett nytt stycke som riktar sig
mot vissa kvalificerade förfaranden med beroendeframkallande
medel som inte faller in under det formella narkotikabegreppet.
Redan en sådan komplettering skulle dock kräva ingående
överväganden angående såväl hur aktuella ämnen (alkohol borde
exempelvis inte omfattas) som förfaringssätt borde avgränsas.
Med hänsyn till att några påtagliga nackdelar med nuvarande
ordning ännu inte visat sig ansågs det inte påkallat att närmare
utreda frågan. Några förslag lades därför inte fram i
promemorian.
Riksdagen har tidigare i flera sammanhang behandlat frågan om
definitionen av narkotika. Olika motionärer har då ansett den
nuvarande uppräkningsdefinitionen vara behäftad med svagheter
och har i stället efterlyst en mer generell definition av
narkotika.
I betänkandet SoU 1986/87:22 (s. 12--14) behandlade utskottet
en motion med likartat innehåll som de nu aktuella. Utskottet
inhämtade därvid uppgifter om s.k. designer drugs,
"skräddarsydda" droger, vid en hearing med företrädare för
justitie-och socialdepartementen samt socialstyrelsen.
Utskottet hänvisade vidare till en utförlig behandling av frågan
i betänkandet SoU 1985/86:17 (s. 27--29) då utskottet bl.a.
redogjorde för den diskussion om narkotikadefinitionen som förts
i BRÅs ovannämnda promemoria Narkotikabrott. I sistnämnda
betänkande gjorde utskottet bedömningen att det fanns klara
fördelar med en uppräkningsdefinition av den typ som för
närvarande tillämpas då en sådan definition gör att det är
möjligt för var och en att skaffa sig kunskap om ifall ett visst
ämne är narkotika eller inte. Definitionen är dessutom enkel och
juridiskt exakt och därigenom tillfredsställande ur
rättssäkerhetssynpunkt. Utskottet ansåg att beredskapen för att
möta en situation då det på den svenska marknaden uppträder nya
narkotiska ämnen eller preparat var god. Utskottet anförde också
att oavsett vilken narkotikadefinition som tillämpas måste
enligt utskottets mening krav uppställas på en klar
identifiering av ett ämne innan någon kan ställas till ansvar
för befattning därmed. Mot bakgrund av det anförda ansåg
utskottet att det inte fanns skäl att utreda
narkotikadefinitionen och avstyrkte aktuella motioner såväl
våren 1986 som 1987.
Våren 1988 anförde utskottet med anledning av en liknande
motion att utvecklingen av nya narkotiska ämnen måste följas med
stor uppmärksamhet, men att det inte fanns anledning till ett
ändrat ställningstagande i fråga om narkotikadefinitionen
(betänkande SoU 1987/88:17, s. 32, res. vpk).
Här kan nämnas att statens kriminaltekniska laboratorium, SKL,
år l988 föreslagit socialstyrelsens dåvarande
läkemedelsavdelning att se över narkotikaförteckningen och
därvid inkludera i första hand olika amfetaminanaloger. Syftet
med en sådan översyn skulle vara att möjliggöra ingripanden mot
s.k. designer drugs.
Inom läkemedelsverket har nu påbörjats en genomgång och
omarbetning av narkotikaföreskrifterna. Enligt vad utskottet
erfarit diskuteras bl.a. den av SKL aktualiserade frågan i
samband därmed.
I USA antogs år 1986 en lagstiftning mot analoga substanser,
the Controlled Substance Analogue Enforcement Act, som riktar
sig mot designer drugs. Motsvarande lagstiftningar finns också
på Nya Zeeland och i Storbritannien.
1983 års läkemedelsutredning föreslog ingen ändring av
narkotikadefinitionen i sitt betänkande SOU 1987:20. Enligt vad
utskottet erfar kan frågan om definitionen av narkotika ändå
förväntas bli behandlad i en kommande proposition med anledning
av betänkandet.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att samhället måste
ha en god beredskap för de tillfällen då det uppträder nya
narkotiska ämnen och preparat på marknaden, så att inte
narkotikakontrollen kringgås. Samtidigt måste
narkotikadefinitionen vara tillfredsställande ur
rättssäkerhetssynpunkt.
Som framgått av den här lämnade redovisningen har både
läkemedelsverket och socialdepartementet uppmärksamheten riktad
på hithörande frågor. Enligt utskottets mening bör det översyns-
resp. lagstiftningsarbete som pågår avvaktas innan riksdagen tar
något initiativ beträffande narkotikadefinitionen. Utskottet
avstyrker därför motionerna So213 (c) yrkande 7, So226 (m)
yrkande 8 och So308 (s).
Klassificering av narkotika
I motion So 272 av Karin Israelsson (c) och Gunhild Bolander
(c) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som i
motionen anförts om uppförandet av kokain i
narkotikaförteckningens grupp I. Motionärerna anför att kokain
enligt gällande praxis, grundad på ett utslag från högsta
domstolen 1983, är att betrakta som farligare än amfetamin, men
inte lika farligt som heroin. Högsta domstolens bedömning
grundade sig på en sammanvägning av uppfattningar och
dokumentation från det tidigare åttiotalet. Enligt motionärerna
har emellertid forskningen sedan dess redovisat en rad
skrämmande rön om kokain som motiverar att kokainet jämställs
fullt ut med heroin i farlighetshänseende och därmed vid
straffmätningen vid narkotikabrott. Ett sätt för lagstiftaren
att göra detta är, enligt motionärerna, att överföra kokainet
till narkotikaförteckningen I, som i övrigt upptar bl.a. heroin
och LSD. Den ringa medicinska användning av kokain som alltjämt
förekommer inom sjukvården, bl.a. som lokalbedövningsmedel vid
ögonoperationer, kan helt undvaras, eftersom kokainet där kan
ersättas av syntetiska medel.
Enligt 8 § andra stycket narkotikastrafflagen meddelar
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer föreskrifter
om innehav av och annan befattning med narkotika för medicinskt
eller vetenskapligt ändamål. Enligt 1 § narkotikaförordningen
(1962:704) åligger det läkemedelsverket att låta upprätta och
kungöra förteckningar över narkotika. Närmare föreskrifter om
utlämnande av narkotiska läkemedel meddelas enligt 6 § 2 mom. av
läkemedelsverket.
I läkemedelsverkets föreskrifter om förteckningar över
narkotika (SOSFS 1987:2, numera LVFS 1990:47) preciseras vad som
avses med narkotika. Föreskrifterna upptar fem förteckningar där
olika preparat finns uppräknade. Förteckningarna bygger på vad
som skall utgöra narkotika enligt bl.a. den ovan nämnda
förordningen l983:366 (se s. 3). Förteckningarna anger
förutsättningarna för den vetenskapliga och medicinska
användningen av de preparat som omfattas av narkotikakontrollen.
Enligt läkemedelsverkets narkotikakungörelse (MF 1972:30, numera
LVFS 1990:45) får de i förteckning I upptagna varorna inte
införas eller utföras eller här tillverkas, saluhållas eller
överlåtas. I förteckning I ingår, som framgår av motionen, bl.a.
heroin och LSD. Läkemedelsverket kan dock ge tillstånd att
använda dessa varor för medicinsk och vetenskaplig forskning. I
läkemedelsverkets föreskrifter (SOSFS [M] 1984:16, numera LVFS
1990:27), om förordnande och utlämnande av läkemedel från apotek
m.m. (receptföreskrifterna), finns närmare föreskrifter om
förordnande av narkotiska läkemedel. Av 4 § receptföreskrifterna
framgår att narkotika som upptagits på förteckningarna II--V kan
få förordnas med iakttagande av olika säkerhetsföreskrifter.
För närvarande finns kokain upptaget på narkotikaförteckning
II, dvs. kokain kan under vissa betingelser förskrivas som
läkemedel.
Motionsyrkanden med liknande syfte som det nu aktuella har
behandlats av utskottet i betänkandena SoU 1983/84:20,
1984/85:8, 1984/85:14 och 1985/86:17. Utskottet har därvid
konstaterat att kokainberedningar i dag används som läkemedel
bara i ett mycket litet antal fall, men att de i dessa fall har
stor betydelse. Utskottet har vidare understrukit att den
straffrättsliga bedömningen av ett narkotikabrott inte är
beroende av på vilken av socialstyrelsens narkotikaförteckningar
ett preparat finns uppfört och att en strängare straffrättslig
klassificering av t.ex. kokain torde förutsätta en ändring i
narkotikastrafflagen.
I betänkandet 1985/86:17 delade utskottet motionärens oro för
konsekvenserna av ett ökat kokainmissbruk. Enligt vad utskottet
då erfarit fanns det dock inget som tydde på att
receptförskrivet kokain fått icke avsedd spridning. Utskottet
påpekade vidare att socialstyrelsens narkotikaförteckningar bara
angav förutsättningarna för legal användning av narkotiska
preparat för vetenskapliga eller medicinska ändamål. Den
straffrättsliga bedömningen av illegal befattning med narkotika
skedde med utgångspunkt i narkotikastrafflagen och den
domstolspraxis som utvecklats på det området. Utskottet såg
därför inte anledning att av narkotikapolitiska skäl föra över
kokain till narkotikaförteckning I och därmed hindra den
visserligen begränsade medicinska användning som socialstyrelsen
fortfarande bedömde befogad. Utskottet förutsatte att
socialstyrelsen fortlöpande prövade om det fanns skäl att företa
ändringar i förteckningarna.
Den då aktuella motionen avstyrktes med hänvisning härtill.
Enligt vad utskottet inhämtat från läkemedelsverket anses det
fortfarande befogat med en viss medicinsk användning av kokain.
Det är därför inte för närvarande aktuellt att överföra kokain
till narkotikaförteckning I.
Utskottet vidhåller med hänvisning härtill sitt tidigare
ställningstagande och avstyrker motion So272 (c). Liksom
tidigare utgår utskottet från att läkemedelsverket fortlöpande
prövar om det finns skäl att företa ändringar i förteckningarna.
Upplysning om tung narkotika, m.m.
I motion So 316 av Anita Stenberg m.fl. (mp) begärs ett
tillkännagivande om att medel bör anslås för att intensifiera
upplysningen om framför allt den tunga narkotika som nu kommer
in över våra gränser (yrkande 1). Motionärerna anser också
att förutsättningarna för föräldrar att medverka i det
förebyggande arbetet inom narkotikaområdet måste förbättras
(yrkande 3).
Enligt motionärerna är risken stor att ungdomar som tidigare
använt hasch och/eller marijuana går över till allt tyngre
droger. Narkotikatillverkningen måste därför följas speciellt
noga för att undvika en upptrappning av tung narkotika på den
svenska marknaden. Motionärerna anser det viktigt att föräldrar,
skolpersonal och annan personal i ungdomsverksamheten känner
till verkan och konsekvenserna av de tunga narkotikapreparat som
nu introduceras. Föräldrarna måste också få möjligheter att
engagera sig i samhällsarbetet med att förebygga
narkotikamissbruk.
I motion So317 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) hemställs
att regeringen ges till känna vad som i motionen anförts om
information om tidiga symtom på missbruk bland ungdomar
(yrkande 8). Enligt motionärerna behövs information till
föräldrar, lärare och andra som möter ungdomar om hur man ser
tidiga symtom på missbruk och om vart man kan vända sig för att
få råd och hjälp. Motionärerna pekar också på vikten av att
stärka föräldrarnas roll när det gäller de förebyggande
insatserna, bl.a. bör föräldrarna få kunskap om hur man
informerar om droger och andra risker.
Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning,
CAN, är ett organ för folkrörelserna med uppgift främst att
förmedla basfakta på drogområdet, följa drogutvecklingen och
sprida information om förändringarna.
Enligt CANs Rapport 90, Alkohol- och narkotikautvecklingen i
Sverige, har antalet beslag av framför allt centralstimulantia
och cannabis ökat mellan åren l986 och l989. Indikationer finns
på att också tillgången på amfetamin och cannabis ökat.
Under de senaste åren har nyrekryteringen av heroinmissbrukare
bedömts vara liten. Antalet heroinbeslag har dock ökat stadigt
från 160 år l986 till 210 år 1987, 294 år l988 och 319 år l989.
Antalet kokainbeslag var under samma år 30, 48, 78 och 101. Den
bedömning som kan göras med utgångspunkt i inrapporteringen från
uppgiftslämnarna i CANs regionala rapporteringssystem tyder på
att såväl kokaintillgången som missbruket av kokain har ökat.
Enligt CAN pekar data på att nyrekryteringen av unga till
narkotikamissbruk har minskat under senare år. Förutom
minskningar i andelen skolungdomar och värnpliktiga som prövat
narkotika har såväl andelen som antalet yngre personer som
misstänkts och lagförts för narkotikabrott minskat.
Vissa indikatorer antyder enligt CAN att det tunga
narkotikamissbruket ökade mellan l979 och l982, att det minskade
mellan l982 och l986 och att det har ökat under de senaste åren.
CAN påpekar att det emellertid är oklart i vilken utsträckning
dessa förändringar är reella och i vilken utsträckning de
återspeglar ändrade förhållanden när det gäller resurser till
narkotikabekämpning, praxis och annat som påverkar statistiken.
Under alla förhållanden är den aktuella nivån tillräckligt hög
för att inge oro, anser CAN. Det tunga narkotikamissbruket
ligger i dag -- trots den nedgång som förefaller ha skett mellan
åren l982 och l985 -- troligen på en något högre nivå än vad det
gjorde enligt den totalundersökning som genomfördes år 1979 av
Utredningen om narkotikamissbrukets omfattning (UNO).
Regeringen tog under hösten l989 initiativ till en ny offensiv
för att stärka den nationella kampen mot narkotikan. En
aktionsgrupp mot narkotika inrättades, bestående av cheferna för
berörda myndigheter, företrädare för kommun- och
landstingsförbunden och ordförandena för den s.k. Athenagruppen,
statens ungdomsråd och för regeringens samordningsgrupp för
narkotikafrågor (SAMNARK).
Gruppen skall ta initiativ för att stärka det arbete mot
narkotika som bedrivs av statliga myndigheter, kommuner,
landsting och olika organisationer. Högsta prioritet skall ges
åt preventiva åtgärder inom olika områden. Insatser mot kokain
och andra nya preparat liksom insatser mot narkotikahantering på
gatunivå skall uppmärksammas särskilt. Gruppen skall också
analysera hur samhällets samlade resurser används i kampen mot
narkotika.
Motionärerna i motion So316 (mp) begär medel till en
intensifierad upplysning om framför allt tung narkotika (yrkande
1). Utskottet konstaterar att det under senare år har genomförts
en stor satsning mot narkotikamissbruket. Den nya aktionsgrupp
mot narkotika som tillsattes hösten 1989 skall ge högsta
prioritet åt preventiva åtgärder inom olika områden. Den skall
också, som ovan nämnts, särskilt uppmärksamma insatser mot
kokain och andra nya preparat. Vidare har regeringen tillsatt
den s.k. Athenagruppen, som initierar olika drogförebyggande
verksamheter och opinionsbildande insatser. Utskottet utgår från
att Athenagruppen kommer att överväga bl.a. informationen om
tung narkotika. Någon åtgärd från riksdagens sida med anledning
av motionen behövs därmed inte. Motion So316 (mp) yrkande 1
avstyrks alltså.
Socialstyrelsen har det samlade ansvaret för den statliga
droginformationen. Styrelsen har utarbetat ett långsiktigt
program för detta område, Strategi för droginformation
(Socialstyrelsen redovisar, l986:13). Strategin behandlar bl.a.
mål och riktlinjer för droginformation, drogförebyggande
aktiviteter, drogupplysning för olika målgrupper och
folkrörelsernas insatser. Där understryks bl.a. (s. 24--25)
föräldrarnas, särskilt tonårsföräldrarnas, viktiga roll när det
gäller drogförebyggande insatser. Föräldrarna är oftast de som
är närmast sina barn och som har störst möjlighet att påverka
dem, både genom sitt eget beteende och sina attityder och
kunskaper, anförs det i strategin. Föräldrarna behöver dock god
kunskap om identitetsutvecklingen och frigörelseprocessen under
tonåren och faktakunskaper om alkohol och olika narkotiska
preparat. Denna faktainformation bör enligt socialstyrelsen
innehålla information om lagstiftningen, preparaten och metoder
för hur dessa frågor kan tas upp. Huvudansvaret för att
föräldrar får kontinuerlig information åvilar socialstyrelsen.
Enligt styrelsen måste också skolöverstyrelsen, SÖ, och
länsskolnämndernas ANT-kontaktpersoner ansvara för att föräldrar
och barn får information på föräldramöten. Viktiga
organisationer i detta sammanhang är enligt socialstyrelsen
Riksförbundet Hem och Skola och Föräldraföreningen Mot
Narkotika.
Styrelsen framhåller vidare att kommunerna har viktiga
uppgifter när det gäller informationen till föräldrarna och att
de även har möjlighet att påverka fritidsutbudet för barn och
ungdom.
Socialstyrelsen gav år l983 ut Haschboken -- en faktaskrift om
hasch -- till tonårsföräldrar. Riksförbundet Hem och Skola och
Föräldraföreningen Mot Narkotika har följt upp boken på det
lokala planet. Dessutom har styrelsen nyligen givit ut
Narkotikaboken (SoS-rapport 1990:22) i syfte att förmedla
grundläggande kunskaper om olika narkotiska preparat och deras
effekter.
Athenagruppen har i år utkommit med boken Att upptäcka sitt
barn -- om droger, ungdomar och utmaningen att vara förälder.
Boken, som är avsedd att användas bl.a. i studiecirklar och på
klassmöten, handlar om föräldrarnas roll i kampen mot
drogmissbruk.
En motion (mp) med samma lydelse som den nu aktuella So316
yrkande 3 behandlades av utskottet hösten 1989 (betänkandet
l989/90:SoU 2 s. 43). Utskottet instämde i motionärernas
uppfattning att förutsättningarna borde förbättras för föräldrar
att medverka i det förebyggande arbetet på drogområdet. Vad
utskottet uttalat med anledning av denna och flera andra
drogpolitiska motioner gavs regeringen till känna.
Utskottet vidhåller sin inställning att det är viktigt att
föräldrarna engageras i det drogförebyggande arbetet. Även i
socialstyrelsens Strategi för droginformation understryks
föräldrarnas, särskilt tonårsföräldrarnas, betydelsefulla roll
när det gäller drogförebyggande insatser. Athenagruppen har
nyligen utarbetat ett särskilt informationsmaterial riktat till
föräldrar om deras roll i kampen mot drogmissbruk. Med
hänvisning härtill och till det tillkännagivande riksdagen
gjorde förra hösten avstyrks motionerna So316 (mp) yrkande 3 och
So317 (fp) yrkande 8.
Det nordiska samarbetet på narkotikaområdet
I motion So317 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) begärs ett
tillkännagivande av vad som i motionen anförts om ett
effektivare samarbete på narkotikaområdet i Norden (yrkande
6). För att komma åt narkotikamissbruket och narkotikahandeln
krävs, enligt motionärerna, insatser både internationellt och
nationellt. Ökad tullkontroll är en betydelsefull åtgärd. Redan
inom Norden behövs ett effektivare samarbete. Motionärerna anför
att den danska gränsen, som är yttre gräns i det nordiska
viseringsområdet, är särskilt viktig att bevaka. Enligt
motionärerna bör Sverige i Nordiska rådet kräva ett gemensamt
agerande när det gäller att hindra införsel av narkotika till de
nordiska länderna.
De nordiska länderna samarbetar i kampen mot
narkotikamissbruket. Detta sker dels i form av ett samarbete
mellan tull- och polisväsendena, dels i form av utbyte av
erfarenheter inom förebyggande arbete, vård och behandling samt
inom kriminalvården.
År l984 rekommenderade Nordiska rådet det nordiska
ministerrådet att utarbeta en nordisk handlingsplan mot
narkotika. År l985 antogs en sådan handlingsplan, där olika
områden prioriterades för det fortsatta arbetet. Bl.a. ville man
ägna uppmärksamhet åt tekniska hjälpmedel och samarbetsrutiner
inom tull- och polisområdet, kartlägga införsel och distribution
av illegal narkotika, undersöka okonventionella arbetsmetoder,
stationera nordiska poliser och tulltjänstemän som s.k.
samarbetsmän i andra länder samt förbättra utbildning och
fortbildning av personal.
Ansvarigt för handlingsplanens genomförande är det nordiska
kontaktmannaorganet för narkotikafrågor, som sedan år 1971
fungerar som de nordiska regeringarnas organ för
informationsutbyte. Fr.o.m. i år är organet en permanent
kommitté under Nordiska ministerrådet.I kontaktmannaorganet
behandlas narkotikafrågor beträffande såväl social- och
hälsovårdssektorn som rättsväsendet och kontrollapparaten i
övrigt. Vid sidan härav drivs sedan år 1984 ett organiserat och
operativt inriktat samarbete mot narkotikan mellan tull- och
polismyndigheterna i de nordiska länderna, den s.k. PTN-gruppen.
Ett nordiskt ministermöte om narkotika ägde rum i januari
l990. Vid mötet antogs ett treårigt handlingsprogram i åtta
punkter om nordiskt samarbete mot narkotika. Programmet
innehåller åtgärder för information, undervisning, vård och
praktiskt samarbete inom polis- och tullmyndigheter. Bl.a.
kommer de nordiska regeringarna att även i fortsättningen
prioritera en samordning av polis- och tullinsatser mellan de
nordiska länderna och olika producent- och transitländer.
Den tidigare nämnda aktionsgruppen mot narkotika, som
inrättades hösten l989, kommer bl.a. att följa upp de insatser
som tullen gör på narkotikaområdet.
Utskottet konstaterar att det för närvarande bedrivs ett
aktivt nordiskt samarbete på narkotikaområdet. Bl.a. kommer de
nordiska regeringarna att fortsätta att prioritera en samordning
av polis- och tullinsatser mellan de nordiska länderna och olika
producent- och transitländer. Enligt utskottets uppfattning är
motion So317 (fp) tillgodosedd. Motionen avstyrks därför såvitt
nu är i fråga (yrkande 6).
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande definition av narkotika
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So213 yrkande 7,
1989/90:So226 yrkande 8 och 1989/90:So308,
2. beträffande läkemedelsverkets narkotikaförteckningar
att riksdagen avslår motion 1989/90:So272,
3. beträffande upplysning om tung narkotika
att riksdagen avslår motion 1989/90:So316 yrkande 1,
4. beträffande information till föräldrar om narkotika
m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So316 yrkande 3 och
1989/90:So317 yrkande 8,
5. beträffande nordiskt samarbete på narkotikaområdet
att riksdagen avslår motion 1989/90:So317 yrkande 6.
Stockholm den 25 oktober
På socialutskottets vägnar
Daniel Tarschys
Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Bo Holmberg (s), Anita
Persson (s), Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Per
Stenmarck (m), Johnny Ahlqvist (s), Rinaldo Karlsson (s),
Ingegerd Anderlund (s), Ingrid Hemmingsson (m), Ingrid
Ronne-Björkqvist (fp), Rosa Östh (c), Gudrun Schyman (v), Jan
Andersson (s), Maj-Inger Klingvall (s), Göran Engström (c) och
Paul Ciszuk (mp).
Reservationer
1. Definition av narkotika (mom. 1)
Sten Svensson (m), Per Stenmarck (m), Ingrid Hemmingsson (m),
Rosa Östh (c) och Göran Engström (c) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 5 som
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "och So308 (s)" bort
ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är mycket
otillfredsställande att nya narkotiska preparat kan introduceras
på den illegala narkotikamarknaden utan att samhället omedelbart
kan reagera mot dem. Det är angeläget att de nya preparaten
snabbt klassificeras som narkotika och därmed omfattas av
strafflagstiftningen. Regeringen bör snarast ge läkemedelsverket
i uppdrag att se över narkotikaförteckningarna i syfte att nya
narkotiska preparat, särskilt de s.k. designade drogerna,
snabbare skall kunna täckas in.
dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa:
1. beträffande definition av narkotika
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:So213
yrkande 7, 1989/90:So226 yrkande 8 och 1989/90:So308 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Upplysning om tung narkotika (mom. 3)
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 8 som
börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "avstyrks
alltså" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att medel bör anslås
för att intensifiera upplysningen om framför allt den tunga
narkotika som nu kommer in i vårt land. Risken är annars stor
att ungdomar som tidigare använt hasch och/eller marijuana går
över till allt tyngre droger. Det är särskilt viktigt att
föräldrar, skolpersonal och annan personal i undomsverksamheten
känner till de tunga narkotikapreparat som nu introduceras, hur
de verkar och konsekvenserna för missbrukaren.
dels att utskottet under mom. 3 bort hemställa:
3. beträffande upplysning om tung narkotika
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:So316 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Information till föräldrar om narkotika m.m. (mom. 4)
Daniel Tarschys (fp), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) och Paul
Ciszuk (mp) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s.9 som
börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "(fp) yrkande 8"
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar helt motionärernas uppfattning att
förutsättningarna för föräldrar att medverka i det förebyggande
arbetet på drogområdet måste förbättras. Föräldrar bör bl.a. få
kunskap om hur man informerar om droger och andra risker. De
behöver också information om hur man ser tidiga symptom på
missbruk och om vart man kan vända sig för att få råd och hjälp.
Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna So316
(mp) yrkande 3 och So317 (fp) yrkande 8 bör riksdagen ge
regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa:
4. beträffande information till föräldrar om narkotika
m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:So316
yrkande 3 och 1989/90:So317 yrkande 8 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.