I betänkandet behandlas ett sjuttiotal motionsyrkanden från den allmänna
motionstiden 1990 om främst barnomsorgsfrågor.
Med anledning av två motioner (c) om föräldrautbildning uttalar utskottet
att regeringen måste lägga fram förslag till hur en föräldrautbildning under
barnets förskole- och skolår kan utvecklas och stimuleras. Utskottet anför
bl.a. att en sådan föräldrautbildning skall vara frivillig för föräldrarna men
genomföras så att alla föräldrar får praktiska möjligheter att delta. Dess
syfte bör vara dels att ge ökade kunskaper om barns utveckling, dels att skapa
möjligheter till kontakt och gemenskap med andra föräldrar och med
barnomsorgs- och skolpersonal. Vad utskottet anfört om föräldrautbildning
föreslås riksdagen ge regeringen till känna.
Övriga motionsyrkanden avstyrks. Utskottets m-, fp-, c- och mp-ledamöter
reserverar sig gemensamt till förmån för motionsyrkanden om statsbidrag till
alternativ barnomsorg, till personalkooperativ och till dagbarnvårdare för
vård av egna barn samt om ökat bidrag vid adoption av utländska barn. M-, fp-
och c-ledamöterna reserverar sig gemensamt till förmån för motionsyrkanden om
ett helt nytt statsbidragssystem för barnomsorgen, knutet till ett gemensamt
borgerligt förslag om införande av vårdnadsbidrag. M-, fp- och c-ledamöterna
reserverar sig också gemensamt till förmån för motionsyrkanden om statsbidrag
till barnomsorg i svenska kyrkans regi. M- och c-ledamöterna resp.
fp-ledamöterna reserverar sig till förmån för egna motiveringar till att avslå
en c-motion om statsbidrag direkt till föräldrarna. Härutöver har ytterligare
ett tjugotal reservationer anmälts.
Motionerna
1989/90:So323 av Gunilla André och Karin Starrin (c) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en utbyggd
föräldrautbildning i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om alternativa barnomsorgsformer.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:A817.
1989/90:So326 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om valfrihet och alternativ i barnomsorgen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vårdkrisen i storstäderna.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Bo250.
1989/90:So434 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas
5. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att utarbeta direktiv för att all
barnomsorg sker i rökfri miljö.
1989/90:So437 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förändrade
statsbidragsregler för barnomsorgen i enlighet med vad i motionen anförts.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Sf259.
1989/90:So473 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för rökfria familjedaghem i
enlighet med vad som föreslås i motionen.
1989/90:So602 av Eva Björne (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att 8 § lagen (1984:1095) om förlängt bidragsförskott för studerande
ändras så att förlängt bidragsförskott/underhållsbidrag utbetalas till
barnet/ungdomen.
1989/90:So603 av Ann-Cathrine Haglund och förste vice talman Ingegerd
Troedsson (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en
skolförberedande förskola skall inrättas i enlighet med vad som i motionen
anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att skolan skall
vara huvudman för en sådan förskola,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
skolöverstyrelsen skall utforma det pedagogiska programmet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den
skolförberedande träningen på daghemmen skall ha samma inriktning och huvudman
som den skolförberedande förskolan,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att alternativa
skolförberedande förskolor skall ha ett med kommunala förskolor likvärdigt
statsbidrag,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att benämningen
förskola endast skall användas för en skolförberedande förskola.
1989/90:So604 av Ulla Tillander och Rosa Östh (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barnomsorg
i svenska kyrkans regi.
1989/90:So605 av Anita Stenberg och Gösta Lyngå (mp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om ett flexibelt system för barnomsorg,
som ger kommunerna ekonomiska möjligheter att själva välja sitt utbud.
1989/90:So606 av Rosa Östh och Ulla Tillander (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av
gällande statsbidragsförordning.
1989/90:So607 av Rune Thorén och Elving Andersson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
rättvis barnomsorg till alla.
1989/90:So608 av förste vice talman Ingegerd Troedsson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att svenska kyrkans och andra deltidsförskolor
som drivs av annan huvudman än kommunen skall få samma statsbidrag som de
kommunala deltidsförskolorna,
2. att riksdagen beslutar att även svenska kyrkans heltidsförskolor skall
få samma statsbidrag som de kommunala heltidsförskolorna.
1989/90:So610 av Ingrid Hemmingsson (m) vari yrkas att riksdagen begär att
regeringen återkommer med förslag om en höjning av den övre gränsen för stöd
till adoption av utländska barn.
1989/90:So611 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att ett för alla förskolor likvärdigt bidrag
införs fr.o.m. den 1 juli 1993,
2. att riksdagen beslutar att inrätta en skolförberedande förskola i
enlighet med vad i motionen anförts,
3. att riksdagen beslutar att den skolförberedande verksamheten på
daghemmen skall ha skolstyrelsen som huvudman fr.o.m. den 1 juli 1993.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Ub232.
1989/90:So613 av Roland Larsson och Lola Björkquist (c, fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
beträffande ändring av förordningen 1987:860.
1989/90:So614 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär ett förslag till nya statsbidragsregler med en sådan inriktning som
angetts i motionen.
1989/90:So615 av Helge Hagberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en allmän deltidsförskola
för alla 6-åringar m.m.
1989/90:So616 av Margaretha af Ugglas m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
barnomsorgspolitikens utformning.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Fi304.
1989/90:So617 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag om företagsdaghem i enlighet med vad som i motionen anförts.
1989/90:So618 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om angelägenheten av att ytterligare främja och stimulera kooperativa
lösningar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att frågan om
personalkooperativa daghem snarast bör utredas.
1989/90:So619 av Ulla Tillander m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbyggnaden av barnomsorgen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om alternativ i barnomsorgen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statsbidraget till barnomsorgen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvaliteten i barnomsorgen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rekrytering av personal till barnomsorgen, 7. att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
familjedaghemmen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av att behovet av personal i barnomsorgen
tillgodoses,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skolbarnsomsorgen.
Yrkande 2 har tidigare behandlats i 1989/90:SoU27.
1989/90:So620 av Maj Britt Theorin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av
statsbidragsförordningen.
1989/90:So621 av Ingegerd Sahlström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en
lagstiftning som ger alla barn från 1,5 år en plats i förskolan.
1989/90:So623 av Carl-Johan Wilson och Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att statsbidrag bör kunna utgå till barnomsorg i svenska kyrkans
regi.
1989/90:So624 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dagbarnvårdares rätt till
barnomsorg för sina barn.
1989/90:So626 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en lagstiftad rätt till
förskola för alla barn,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ny plan för utbyggnaden av barnomsorgen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att socialstyrelsens rekommendationer om barngruppers storlek skall
upptas som norm,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett anordningsbidrag på 20 000 kr. per plats i daghem och
fritidshem,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en höjning av
arbetsgivaravgiften för barnomsorgen till 2,44 % av löneunderlaget,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att prognossumman för
budgetåret 1990/91 på 13 139 000 000 kr. skall budgeteras,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att barnomsorgsavgiften skall användas till avsett ändamål,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att särskilda bidrag skall utgå till förskolor/fritidshem med
särskilda problem samt till vissa barnstugor i glesbygden,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om låga och enhetliga daghemstaxor,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om allmän behörighet för en enhetlig yrkeskår,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vidareutbildning av barnskötare och outbildad personal med
bibehållen lön.
1989/90:So627 av Karin Israelsson och Marianne Jönsson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
fullföljandet av föräldrautbildning som erbjuds alla föräldrar.
1989/90:So628 av Ingegerd Wärnersson och Anita Jönsson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av ändring av statsbidragen till kooperativa daghem i enlighet med
motionens syfte.
1989/90:So630 av Görel Bohlin och Ingrid Sundberg (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av en kompletterande personalgrupp inom barnomsorg och grundskola,
nämligen danspedagogen.
1989/90:So631 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att föräldrar skall ha rätt att bli kommunala
barndagvårdare åt eget barn på villkor som anges i motionen och att
statsbidrag skall utgå för detta,
2. att riksdagen beslutar att statsbidrag till föräldrakooperativa och
personalägda daghem samt föreningsdrivna daghem skall utgå med samma belopp
som till kommunala daghem,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om föräldramedverkan i barnomsorgen.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Sf345.
1989/90:So632 av Lars Leijonborg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stimulera
arbetsplatsförlagda daghem.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Fi515.
1989/90:So633 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag till sådan ändring
av socialtjänstlagen att där klart framgår att vård av egna barn skall
betraktas som jämbördigt med motsvarande förvärvsarbete,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att skolstyrelsen skall ansvara för verksamheten i förskolan under
året närmast före skolstarten,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till statsbidragsregler för
barnomsorgen i enlighet med vad i motionen anförts.
1989/90:So634 av Erkki Tammenoksa (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bidragsförskottets
utformning.
1989/90:So635 av Göran Åstrand (m) vari yrkas att riksdagen begär att
regeringen låter företa en översyn av barnomsorgens pedagogiska innehåll och
därvid särskilt belysa behovet av intellektuell stimulans, normgivning och
rätten till tystnad.
1989/90:So637 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förslag till en
lag, som ålägger kommunerna att bygga ut barnomsorgen i enlighet med
riksdagsbeslutet 1985, genast utarbetas och framläggs.
1989/90:So639 av Berith Eriksson (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en utredning för att undersöka om medel för samisk barnomsorg
kan kanaliseras genom sameskolstyrelsen.
1989/90:So642 av Olof Johansson m.fl. (c, m, fp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om vårdnadsbidrag
med följdändringar i annan lagstiftning samt därav följande förändringar av
statsbidraget till barnomsorgen i enlighet med vad som anförts i motionen,
Yrkandet delvis.
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande att kommunerna
åläggs att utbetala statsbidrag till icke-kommunala daghem som uppfyller
grundläggande kvalitetskrav.
1989/90:So644 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en lag som garanterar
alla barn rätt till barnomsorg samt beslutar att statsbidrag fr.o.m. den 1
juli 1990 via kommunerna skall utges till all barnomsorg som uppfyller
fastställda kvalitetskrav, oavsett huvudman,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att statsbidrag bör kunna utgå till barnomsorg i svenska kyrkans
regi,
3. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av de kostnadsfördyrande
normer som förhindrar utbyggnaden av barnomsorgen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om personalen inom barnomsorgen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den sociala snedfördelningen inom barnomsorgen.
1989/90:So647 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändrade statsbidragsregler för att kunna få till stånd alternativa
lösningar inom barnomsorgen.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Ju830.
Yrkande 1 behandlas i ett annat betänkande.
Utskottet
Statsbidragsreglerna
Allmän bakgrund
Riksdagen beslutade år 1985 om principerna för att förverkliga en rätt för
alla barn att delta i kommunal barnomsorgsverksamhet från ett och ett halvt
års ålder till dess de börjar skolan (prop. 1984/85:209, SoU 1985/86:5, rskr.
27).
För varje barn vars vårdnadshavare förvärvsarbetar eller studerar skall
rätten avse plats i kommunalt daghem, föräldrakooperativ eller familjedaghem.
För barn som är i familjedaghem eller vars föräldrar är hemarbetande skall
rätten gälla deltagande i öppen förskola eller plats i deltidsgrupp. Den
angivna målsättningen skall främjas genom en planmässig utbyggnad som innebär
att barnomsorgen för alla barn inom åldersgruppen är fullt utbyggd senast år
1991.
Våren 1987 beslutade riksdagen om nya statsbidragsregler för barnomsorgen,
vilka trädde i kraft den 1 januari 1988 (prop. 1986/87:117, SoU 35, rskr.
336).
Enligt det nya systemet utgår statsbidrag till daghem, fritidshem och
deltidsgrupper med en enhetlig summa för varje femtontal barn som är
inskrivna. Som inskrivna barn i daghem medräknas endast de barn som skrivits
in i institutioner som är öppna minst 8 timmar varje vardag under hela året. I
avdelnings-/enhetsbidraget ingår medel för insatser för barn med särskilda
behov och medel för fortbildningsinsatser för personalen. Utöver grundbidraget
per avdelning/enhet utgår ett särskilt bidrag för varje nattöppen avdelning på
daghem. Bidrag utgår också för öppen förskola.
Fr.o.m. år 1990 lämnas ett särskilt statsbidrag för daghemsavdelningar med
förlängt öppethållande. Bidraget utgår vid ett dagligt öppethållande som är
tre timmar längre än det normala. Ett motsvarande bidrag lämnas för
daghemsavdelningar som är öppna minst 7 timmar varje lördag och söndag.
För barn som är inskrivna i familjedaghem utgår ett bidrag per inskrivet
barn. Beloppet varierar beroende på omsorgstidens längd.
Statsbidrag för kommunal barnomsorg utgår från den 1 januari 1988 enligt
förordningen (1987:860) (ändrad senast 1989:679) om statsbidrag till
kommunerna för barnomsorg för inskrivna barn i följande omsorgsformer och
fr.o.m. år 1990 med följande belopp.
Daghem
För varje femtontal inskrivna barn 475 000
- varav för barn med behov av
särskilt stöd 20 000
- varav för fortbildning av anställda i:
* daghem 15 000
* familjedaghem 10 000
* deltidsförskola/öppen förskola 5 000
Därutöver för varje nattöppen avdelning 150 000
Därutöver för varje avdelning med förlängt
öppethållande 75 000
Fritidshem
För varje femtontal inskrivna barn 210 000
- varav för öppen fritidsverksamhet 25 000
- varav för barn med behov av särskilt
stöd 20 000
- varav för fortbildning av anställda i
fritidshem/öppet fritidshem 10 000
Deltidsgrupp
För varje femtontal inskrivna barn 50 000
Öppen förskola
För varje enhet som hålls öppen minst
tre dagar per vecka 50 000
Familjedaghem
För barn inskrivna minst 7 tim./dag 18 000
För barn inskrivna mindre än 7 tim./dag 8 000
Statsbidrag till alternativa daghem och fritidshem lämnas till kommunen
enligt samma regler som för kommunalt driven verksamhet. De delar som avser
insatser för barn med behov av särskilt stöd resp. fortbildning förmedlas av
kommunen till den som driver barnomsorgen endast i den mån denna har kostnader
för den verksamhet som avses. Förutsättningen för att statsbidrag skall lämnas
till alternativa barnomsorgsformer är att dessa finns upptagna i kommunens
barnomsorgsplan och att den som driver sådant daghem eller fritidshem är en
sammanslutning av föräldrar som gemensamt tar ansvaret för sina barn
(föräldrakooperativ), en sammanslutning som har anknytning till en ideell
organisation, erbjuder en speciell form av pedagogik eller arbetar på liknande
ideella grunder. Statsbidrag lämnas således inte till barnomsorgsverksamhet
som drivs affärsmässigt med vinstsyfte. Inte heller utgår statsbidrag för
barnomsorg i svenska kyrkans regi eller till deltidsförskolor som inte drivs i
kommunal regi.
Inom ramen för statsbidraget till barnomsorgen avsätts årligen medel för
lokalt utvecklings- och förnyelsearbete. Dessa medel fördelas efter beslut av
regeringen.
Bidragssystemet finansieras genom en socialavgift. Avgiften är 2,2 % av
avgiftsunderlaget.
Socialstyrelsen har i mars 1987 utkommit med ett pedagogiskt program för
förskolan (Allmänna råd från socialstyrelsen 1987:3) och i mars 1988 med
skriften Kommunala familjedaghem (Allmänna råd från socialstyrelsen 1988:4).
Programmet följs nu upp i kommunerna som utarbetar kommunala riktlinjer för
den pedagogiska verksamheten. Styrelsen har också utarbetat ett pedagogiskt
program för fritidshem (Allmänna råd från socialstyrelsen 1988:7). Vidare har
styrelsen i skriften Lära i förskolan utvecklat förskolans innehåll för de
äldre förskolebarnen (Allmänna råd från socialstyrelsen 1990:4).
Förslag till nya statsbidragssystem för barnomsorgen
Motionerna
I ett antal motioner läggs fram förslag om en helt annan uppbyggnad av
statsbidragssystemet för barnomsorgen.
I motion 1989/90:So605 av Anita Stenberg och Gösta Lyngå (mp) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om ett flexibelt system för barnomsorg,
som ger kommunerna ekonomiska möjligheter att själva välja sitt utbud. Nu
satsar kommunerna för litet på familjedaghem och trefamiljssystem, eftersom de
statliga bidragen inte står i proportion till kostnaderna. Motionärerna anför
att en kommitté bör utses för att ta fram ett bättre system för varierande
barnomsorg och ett statsbidragssystem som inte i sig själv profilerar
kommunernas val av omsorgsutbud.
I motion 1989/90:So607 av Rune Thorén och Elving Andersson (c) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
rättvis barnomsorg till alla. Motionärerna föreslår att barnen, genom sina
föräldrar, får ett statligt stöd som skall utgå lika till alla barn. Stödet
skall vara beskattat och föräldrarna ha rätt att dra av kostnaderna för
barnomsorg. Föräldrarna skall få bestämma om stödet skall användas för
kommunalt daghem, dagbarnvårdare, föräldrakooperativt daghem, privat daghem
eller för att själva vara hemma med barnen. Kommunen skall ha lagstadgad
skyldighet att erbjuda så många kommunala daghems- och dagbarnvårdarplatser
som familjerna efterfrågar.
I motion 1989/90:So614 av Roland Larsson (c) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär ett förslag till nya statsbidragsregler med en sådan
inriktning som angetts i motionen. Motionären anser att familjedaghemmen utgör
en resurs, som borde kunna utnyttjas bättre och i större omfattning än för
närvarande. Utbyggnaden av familjedaghemmen är i dag låg, eftersom
statsbidragen inte har någon anknytning till den faktiska kostnaden för
verksamheten. Statsbidraget bör ändras på så sätt att det utgår procentuellt i
förhållande till en godkänd bruttokostnad med samma procentsats för både
daghem och familjedaghem.
I motion 1989/90:So642 av Olof Johansson m.fl. (c, m, fp) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om vårdnadsbidrag med
följdändringar i annan lagstiftning samt därav följande förändringar av
statsbidraget till barnomsorgen i enlighet med vad som anförts i motionen
(yrkande 1, delvis). Yrkandet ingår som en del i motionärernas förslag om
familjepolitik för ökad valfrihet. Motionärerna föreslår införandet av ett
beskattningsbart vårdnadsbidrag om 15 000 kr. per barn och år för alla barn
mellan ett och sju år. Avdragsrätt införs för styrkta barnomsorgskostnader upp
till 15 000 kr. per barn och år. (Denna del av yrkandet har behandlats i
betänkandet 1988/89:SoU27.) Statsbidragen till kommunerna för barnomsorgen
minskas med motsvarande 12 000 kr. per heltidsplats. Samtidigt förutsätts att
kommunerna höjer avgifterna i motsvarande utsträckning och därigenom får samma
resurser som i dag till verksamheten. Liknande tankar framförs i motion
1989/90:So326 av Olof Johansson m.fl. (c), där det begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts om valfrihet
och alternativ i barnomsorgen (yrkande 1). (Motiveringen återfinns i
motion 1989/90:Bo250.)
Motionsförslag om att statsbidragen skall utgå procentuellt i förhållande
till bruttokostnaderna för verksamheten har tidigare avstyrkts av utskottet.
Utskottet har då hänvisat till att bidrag som har anknytning till faktiska
kostnader inte stimulerar kommunerna att utnyttja befintliga resurser och att
förslagen inte heller beaktat automatiken i utgiftsökningarna (se bl.a. SoU
1983/84:12 s. 13).
Utskottet vidhåller sin inställning och avstyrker därför motion So614 (c).
Ett motionsförslag (mp), med samma innehåll som den nu aktuella motion So605
(mp) om att utse en kommitté för att ta fram ett nytt statsbidragssystem för
barnomsorgen, avstyrktes av utskottet i betänkandet 1988/89:SoU18 (res. mp).
Inte heller nu anser utskottet att en kommitté bör utses med det syfte som
anges i motionen. Motion So605 (mp) avstyrks därför.
Utskottet har i betänkandet 1989/90:SoU27 avstyrkt motionärernas i motion
So642 (c, m, fp) framlagda förslag om införande av vårdnadsbidrag under
hänvisning bl.a. till att enligt utskottets mening en utbyggd
föräldraförsäkring är att föredra framför ett vårdnadsbidrag (res. m, c, fp).
Utskottet vidhåller sin inställning och avstyrker följaktligen även den del av
förslaget i motion So642 som hänger samman med förslaget om vårdnadsbidrag och
som innebär en minskning av statsbidragen till barnomsorgen (yrkande 1
delvis). Med samma motivering avstyrks också motion So326 (c) yrkande 1.
Motionärerna i motion So607 (c) vill genomföra en kraftig minskning av
statsbidragen till barnomsorgen och i stället lämna ett motsvarande bidrag
direkt till föräldrarna. Utskottet anser att ett genomförande av förslaget
skulle ha negativa konsekvenser för möjligheterna att upprätthålla en
fungerande barnomsorg och därmed innebära en försämring för den majoritet av
småbarnsföräldrar som vill förena föräldraskapet med en insats på
arbetsmarknaden. Det kan också innebära att resurssvaga föräldrar väljer ett
kvalitativt sämre men billigare alternativ för att spara pengar, vilket kommer
att drabba barnen. Också den nu nämnda motionen avstyrks därför.
Statsbidrag till alternativ barnomsorg m.m.
Motionerna
I motion 1989/90:So323 av Gunilla André och Karin Starrin (c) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
alternativa barnomsorgsformer (yrkande 2). En väl fungerande kommunal
barnomsorg är en stor tillgång, anförs det i motionen. Men det är också
viktigt att samhället underlättar och uppmuntrar till föräldrasamverkan och
verksamheter i egen regi, gärna i kooperativ form, anförs det vidare. Med
olika alternativa former av barnomsorg har föräldrarna större möjligheter att
tillgodose sina barns behov av lämplig barnomsorg (Motiveringen återfinns i
motion 1989/90:A817.)
I motion 1989/90:So437 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om förändrade statsbidragsregler för barnomsorgen
(yrkande 4). Motionärerna anser att statsbidragen till barnomsorgen på
sikt bör tas bort och ersättas av bl.a. ett utbyggt vårdnadsbidrag. Så länge
statsbidragen finns kvar, måste de emellertid ges en rättvis utformning. Också
alternativa daghem som Pysslingen eller personaldrivna daghem måste få rätt
till statsbidrag. Missgynnandet av familjedaghem måste upphöra och
Uppsalamodellen erkännas som ett bra alternativ. (Motiveringen återfinns i
motion 1989/90:Sf259.)
I motion 1989/90:So603 av Ann-Cathrine Haglund och förste vice talman
Ingegerd Troedsson (m) hemställs om ett tillkännagivande om att alternativa
skolförberedande förskolor skall ha ett med kommunala förskolor likvärdigt
statsbidrag (yrkande 5). För att föräldrar skall få valfrihet mellan olika
typer av förskolor måste alternativa skolförberedande förskolor uppmuntras och
få statsbidrag, som är likvärdiga med de statsbidrag som går till de allmänna
förskolorna, anförs det.
I motion 1989/90:So611 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m) yrkas
att riksdagen beslutar att ett för alla förskolor likvärdigt bidrag införs
fr.o.m. den 1 juli 1993 (yrkande 1). Samtidigt som den allmänna förskolan
utvecklas till en skolförberedande förskola bör alternativa förberedande
förskolor uppmuntras. Dessa förskolor ger föräldrarna valfrihet, samtidigt som
den pedagogiska debatten stimuleras, anför motionärerna. (Motiveringen
återfinns i motion 1989/90:Ub232.)
I motion 1989/90:So616 av Margaretha af Ugglas m.fl. (m) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
barnomsorgspolitikens utformning. Alternativ måste tillåtas inom
barnomsorgen. Bl.a. bör lex Pysslingen upphävas och Uppsalamodellen godkännas,
anförs det i motionen. (Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Fi304.)
I motion 1989/90:So617 av Bertil Persson (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om företagsdaghem -- företagsdagis. Enligt nuvarande
regler får företagsdagis stöd endast om de drivs i föräldrakooperativ form.
Företagsdagis skulle enligt motionären vara ett värdefullt komplement till
nuvarande barnomsorgsformer. Många företag är beredda att ge sina anställda
den sociala service som ett sådant dagis innebär. Denna möjlighet bör tas till
vara, anser motionären.
I motion 1989/90:So618 av Göran Magnusson m.fl. (s) hemställs om
tillkännagivanden, dels om angelägenheten av att ytterligare främja och
stimulera kooperativa lösningar (yrkande 1), dels om att frågan om
personalkooperativa daghem snarast bör utredas (yrkande 2). Enligt
motionärerna behöver det klarläggas i vilka situationer konsumentens intresse
ställer krav på konsumentkooperativ drift. Motionärerna anser vidare att
personalen är en resurs som kan vitalisera och fördjupa kvaliteten inom
förskolan. Tanken på personalkooperativa daghem reser emellertid flera
frågor, t.ex. hur man skall garantera att alla barn rekryteras och inte bara
ett selektivt urval.
I motion 1989/90:So619 av Ulla Tillander m.fl. (c) hemställs att
regeringen ges till känna vad som i motionen anförs om alternativ i
barnomsorgen (yrkande 3) och om skolbarnsomsorgen (yrkande 9).
Motionärerna vill ge utrymme för mångfald och valfrihet genom såväl
familjedaghem som daghem, drivna av kooperativ, ideella föreningar eller
enskilda. Man skall inte på förhand bestämma proportionerna mellan dessa olika
former utan det skall föräldrarna göra. Motionärerna ser ingen motsättning
mellan den traditionellt drivna kommunala verksamheten och en mångfald av
enskilda alternativ. Det väsentliga är att grundläggande kvalitetskrav
uppfylls. Motionärerna framhåller också fördelarna med en mångsidig
skolbarnsomsorg och menar att en positiv inställning till fritidshem med annan
huvudman än kommunen skulle ha en gynnsam inverkan på kvaliteten i
skolbarnsomsorgen.
I motion 1989/90:So631 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas att riksdagen
beslutar att statsbidrag till föräldrakooperativa och personalägda daghem samt
föreningsdrivna daghem skall utgå med samma belopp som till kommunala daghem
(yrkande 2). En större valfrihet måste eftersträvas i den kommunala
barnomsorgen, anser motionärerna. Olika typer av alternativa lösningar skall
aktivt uppmuntras och ges samma ekonomiska förutsättningar som rent kommunala
barnstugor. Som exempel nämner motionärerna föräldrakooperativ,
personalkooperativ, föreningsdrivna daghem och trefamiljssystem (Motiveringen
återfinns i motion 1989/90:Sf345.)
I motion 1989/90:So633 av Sten Svensson m.fl. (m) yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till statsbidragsregler för barnomsorgen i
enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 3). Motionärerna anser
att statsbidragen till barnomsorgen slår orättvist och att de på sikt bör
försvinna. Statsbidragen bör ersättas av bl.a. vårdnadsbidrag, icke styrande
"klumpbidrag" samt bättre skatteutjämningsbidrag. Så länge statsbidragen finns
kvar bör de göras mer neutrala och mindre orättvisa. Alla daghem, som
uppfyller de kvalitetskrav som måste ställas, bör enligt motionärerna ha rätt
till samma statsbidrag som de kommunala eller de kooperativa daghemmen. Det
gäller t.ex. personaldrivna daghem och daghem av typ Pysslingen. Statsbidraget
till deltidsförskolorna är orimligt lågt i förhållande till
heltidsförskolorna, anförs det vidare. Statsbidragen till heltidsdaghem, till
daghem öppna kortare tid än åtta timmar samt till deltidsförskolorna bör ges
en likvärdig utformning. Vidare bör deltidsförskolor, som drivs av annan
huvudman än kommunen, få samma statsbidrag som de kommunala
deltidsförskolorna, anförs det i motionen.
I motion 1989/90:So642 av Olof Johansson m.fl. (c, m, fp) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande att kommunerna åläggs att
utbetala statsbidrag till icke-kommunala daghem som uppfyller grundläggande
kvalitetskrav (yrkande 2). Reglerna för statsbidrag till barnomsorgen är
så utformade att vissa alternativ i praktiken är uteslutna, anför
motionärerna. Endast de verkligt förmögna föräldrarna har ekonomisk möjlighet
att själva ordna någon alternativ omsorgsform, eftersom kostnaderna för icke
subventionerade daghem blir oöverstigliga för de flesta.
I motion 1989/90:So644 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) yrkas att riksdagen
beslutar att statsbidrag fr.o.m. den 1 juli 1990 via kommunerna skall utges
till all barnomsorg som uppfyller fastställda kvalitetskrav, oavsett huvudman
(yrkande 1 delvis). Motionärerna anför bl.a. att lex Pysslingen bör
avskaffas. Denna utgör ett hinder även för enskilda förskollärare, som vill
starta ett daghem i egen regi. Motionärerna nämner vidare en rad positiva
effekter, som skulle kunna uppnås om gällande statsbidragsregler ändrades.
Sådana effekter är valfrihet, konkurrens och kreativitet, menar motionärerna.
I motion 1989/90:So647 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrade
statsbidragsregler för att kunna få till stånd alternativa lösningar inom
barnomsorgen (yrkande 2). (Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Ju830.)
De enskilda alternativen fungerar bättre än de offentliga, anför motionärerna;
ofta präglas deras personalsituation av kontinuitet och många sökande till
varje tjänst.
Tidigare behandling
Enligt de statsbidragsregler som nu gäller och om vilka riksdagen beslutade
våren 1987 och våren 1989 kan statsbidrag utgå till alternativa daghem och
fritidshem enligt samma regler som för kommunalt driven verksamhet.
Förutsättningen för att statsbidrag skall lämnas till alternativa
barnomsorgsformer är att dessa finns upptagna i kommunens barnomsorgsplan och
att den som driver sådant daghem eller fritidshem är ett föräldrakooperativ,
en sammanslutning som har anknytning till en ideell organisation, erbjuder en
speciell form av pedagogik eller arbetar på liknande ideella grunder.
För daghem med såväl kommunal som enskild huvudman gäller att de, för att
medräknas som daghem, skall hållas öppna minst åtta timmar per dag och att
verksamheten skall bedrivas fortlöpande. Frågan om öppettiderna behandlades av
utskottet i samband med införandet av det nu gällande statsbidragssystemet
(SoU 1986/87:35 s. 12--13). Utskottet fann att som villkor för statsbidrag
borde gälla en undre gräns för öppethållande, och denna gräns borde enligt
utskottets mening bestämmas så att tillsynsbehovet för barn till föräldrar som
arbetar sex timmar per dag skall kunna tillgodoses. För kommunala
institutioner med kortare öppettider utgår bidrag för deltidsförskola. Detta
bidrag har fr.o.m. år 1990 höjts från 30 000 till 50 000 kr. per
deltidsgrupp. I proposition 1988/89:150 framhölls som skäl för höjningen att
verksamhetsformen är viktig när det gäller att ge alla barn möjlighet att
delta i en pedagogisk gruppverksamhet (bil. 4 s. 12).
Den i mars 1990 tillsatta Aktionsgruppen för barnomsorg (se vidare
nedan) skall enligt sina direktiv bl.a. pröva insatser för att utveckla de
alternativa barnomsorgsformerna.
I ett interpellationssvar den 9 februari 1990 uppgav statsrådet Lindqvist
att regeringen skulle komma att öppna för statsbidrag till personalkooperativa
daghem -- daghem som drivs av yrkesutbildad personal och som ägs av den
personalen (prot. 1989/90:64).
I årets kompletteringsproposition, 1989/90:150, anförs att det statliga
bidragssystemet för barnomsorgen bör förändras så att möjligheter öppnas för
personal att äga och driva daghem eller fritidshem (personalkooperativ). Detta
bör enligt propositionen ske för att underlätta utbyggnaden till full
behovstäckning, erbjuda fler alternativ i barnomsorgen och för att erbjuda
personal som i dag står utanför barnomsorgen ytterligare en alternativ
verksamhetsform. Avsikten sägs vara att erbjuda personalkooperativa daghem och
fritidshem samma finansiella villkor som existerande former av daghem och
fritidshem (bil. 1, s. 37).
I ett frågesvar den 15 maj 1990 uppgav statsrådet Lindqvist att hans avsikt
var att lägga fram förslag så att ändrade regler om statsbidrag till
personalkooperativa daghem och fritidshem skulle kunna träda i kraft den 1
januari 1991 (prot. 1989/90:122).
Enligt vad utskottet erfarit kommer en proposition om statsbidrag till
personalkooperativa dag- och fritidshem att läggas fram för höstriksdagen. Med
hänvisning härtill anser utskottet inte att motionerna om stöd till
personalkooperativ påkallar någon åtgärd av riksdagen. Utskottet avstyrker
därför motionerna So618 (s) yrkandena 1 och 2, So437 (m) yrkande 4, delvis,
So631 (mp) yrkande 2, delvis, So633 (m) yrkande 3, delvis och So644 (fp)
yrkande 1, delvis.
Motioner om statsbidrag till alternativa barnomsorgsformer har behandlats av
utskottet flera gånger tidigare, senast våren 1989. I betänkandet
1988/89:SoU18 avstyrkte utskottet motionerna och anförde bl.a. (s. 11).
Statsbidrag utgår numera till alternativa daghem och fritidshem enligt samma
regler som gäller för kommunal verksamhet under förutsättning att
verksamheterna finns upptagna i kommunens barnomsorgsplan. Det gäller därvid
att verksamheten inte får drivas i vinstsyfte.
Utskottet kan inte godta förslaget att statsbidrag skall utgå även till
barnomsorg som drivs i vinstsyfte eftersom en sådan form av barnomsorg innebär
risk för segregation av omsorgen och för att oseriösa företag lockas att
etablera sig. Vad beträffar annan enskilt bedriven barnomsorg har utskottet
liksom tidigare en positiv inställning. Statsbidrag utgår också redan till
sådan barnomsorg enligt samma regler som gäller för kommunal verksamhet under
de förutsättningar som tidigare angivits. En förutsättning är sålunda att det
enskilda daghemmet/fritidshemmet finns upptaget i kommunens barnomsorgsplan,
en annan att detta följer de regler om öppettider som gäller även för
kommunalt driven verksamhet. Utskottet anser liksom tidigare att kommunen
såsom ansvarig för organisationen och planeringen av barnomsorgen själv måste
få avgöra vilka alternativa verksamheter som bör tas upp i kommunens
barnomsorgsplan.
Motionsförslagen innebär en inte närmare analyserad omfördelning av
statsbidraget genom att bidrag föreslås utgå till alla omsorgsformer oavsett
huvudman. Förslagen i motionerna är också ofullständiga i fråga om de
förhållanden som skall berättiga till bidrag (res. m, fp, c).
Utskottet vidhåller sin inställning och avstyrker alltså motionerna So323
(c) yrkande 2, So437 (m) yrkande 4, delvis, So603 (m) yrkande 5, So611 (m)
yrkande 1, So616 (m), So617 (m), So619 (c) yrkande 3, So631 (mp) yrkande 2,
delvis, So633 (m) yrkande 3, delvis, So642 (c, m, fp) yrkande 2, So644 (fp)
yrkande 1, delvis och So647 (fp) yrkande 2.
Regeringen beslutade den 20 april 1989 att tillsätta en kommitté för frågor
om skolan och skolbarnsomsorgen (dir. 1989:16). Kommittén skall utifrån en
helhetssyn på verksamheten i skolan och skolbarnsomsorgen påskynda och
stimulera utvecklingen mot en god heldagsomsorg av hög kvalitet i en
ekonomiskt rationell organisation. Utredningsarbetet skall vara slutfört den 1
april 1991.
Med anledning av en motion (m) om att det krävdes många olika former av
skolbarnsomsorg och att familjedaghemmen borde spela en stor roll anförde
utskottet våren 1989 att det delade uppfattningen att det borde finnas
valfrihet i skolbarnsomsorgen, men att resultaten från den nyligen tillsatta
skolbarnsomsorgskommittén borde avvaktas innan riksdagen gjorde något
uttalande om den närmare utformningen av skolbarnsomsorgen. Den då aktuella
motionen avstyrktes därför (1988/89:SoU6y). Finansutskottet delade
socialutskottets uppfattning (1988/89:FiU30 s. 99). Riksdagen följde
finansutskottet.
Med hänvisning till den här lämnade redovisningen avstyrker utskottet även
motion So619 (c) yrkande 9 om alternativ skolbarnsomsorg.
Statsbidrag till barnomsorg i svenska kyrkans regi
Motionerna
I motion 1989/90:So604 av Ulla Tillander och Rosa Östh (c) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
barnomsorg i svenska kyrkans regi. Det är enligt motionärerna ett steg i rätt
riktning att förskolor och barnomsorg i kooperativ form eller stiftelseform --
alltså även de med kristen inriktning -- kan få statsbidrag, men det måste
vara lika självklart att kyrkans församlingar jämställs med andra trossamfunds
församlingar när det gäller möjligheten att få statsbidrag till
barnomsorgsverksamhet.
I motion 1989/90:So608 av förste vice talman Ingegerd Troedsson m.fl.
(m) yrkas att riksdagen beslutar att svenska kyrkans och andra
deltidsförskolor som drivs av annan huvudman än kommunen skall få samma
statsbidrag som de kommunala deltidsförskolorna (yrkande 1) och att även
svenska kyrkans heltidsförskolor skall få samma statsbidrag som de kommunala
heltidsförskolorna (yrkande 2). Enligt motionärernas mening är det
orimligt att deltidsförskolor skall kunna få statsbidrag om de drivs av
kommunen, men inte om de drivs av t.ex. kristna organisationer. Motionärerna
anser därför att även deltidsförskolor, som drivs av svenska kyrkan eller
annan huvudman, skall få rätt till statsbidrag. Även heltidsförskolor, som
drivs av svenska kyrkan, bör få samma rätt till statsbidrag som andra
heltidsförskolor, anser motionärerna.
I motion 1989/90:So623 av Carl-Johan Wilson och Ingrid Ronne-Björkqvist
(fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att statsbidrag bör kunna utgå till barnomsorg i svenska
kyrkans regi. Det borde enligt motionärerna vara självklart att svenska
kyrkans församlingar skall jämställas med andra trossamfund när det gäller
möjligheten att vara huvudman för olika former av barnomsorg och därmed kunna
få statsbidrag, utan att de av statsbidragsskäl skall behöva organisera en
särskild förening.
I motion 1989/90:So644 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
statsbidrag bör kunna utgå till barnomsorg i svenska kyrkans regi (yrkande
2). Motionärerna anser att svenska kyrkans församlingar bör jämställas med
andra trossamfund när det gäller möjligheten att vara huvudman för olika
former av barnomsorg.
Tidigare behandling
Frågan om statsbidrag till barnomsorg i svenska kyrkans regi behandlades
ingående i betänkandet SoU 1986/87:35 s. 15--17. Utskottet hänvisade därvid
till proposition 1986/87:117 om statsbidrag till barnomsorgen och anförde
följande.
Svenska kyrkans församlingar är jämställda med primärkommuner med egen
beskattningsrätt. Det är vanligt att en församling bedriver verksamhet bland
barn och ungdomar. Den fråga som aktualiseras i propositionen är om
statsbidrag skall utgå till svenska kyrkans församlingar för en verksamhet som
motsvarar den som den borgerliga kommunen enligt en särskild lagstiftning är
ålagd. Statsrådet Lindqvist anför såvitt nu är i fråga (prop. s. 15) att
kyrkans roll när det gäller verksamhet av detta slag enligt hans mening är av
så stor principiell betydelse att ställning därtill bör tas i ett större
sammanhang. I avvaktan därpå är han inte beredd att förorda särskilda regler
om statsbidrag för barnomsorg i svenska kyrkans regi.
Det påpekas dock i propositionen att det inte finns något hinder för
enskilda medlemmar inom en församling tillhörande svenska kyrkan att bilda en
föräldraförening eller annan ideell förening med uppgift att driva daghem
eller fritidshem med en speciell inriktning. Statsbidrag kan därvid lämnas på
samma villkor som för kommuner och frikyrkliga trossamfund.
Mot bakgrund av det anförda och vad i övrigt hade anförts i propositionen
var inte heller utskottet berett att förorda särskilda regler om statsbidrag
för barnomsorg i svenska kyrkans regi. Utskottet tillstyrkte sålunda
propositionen i aktuell del och avstyrkte motionerna.
Vid frågans behandling vid förra riksmötet förklarade utskottet att det inte
ändrat uppfattning beträffande statsbidrag till barnomsorg i svenska kyrkans
regi och avstyrkte motionerna (m, fp, c) i ämnet (1988/89:SoU18 s. 12) (res.
m, fp, c).
Aktionsgruppen för barnomsorg har i sin nyligen framlagda rapport övervägt
frågan om villkoren för statsbidrag till svenska kyrkans församlingar för
drift av daghem och fritidshem. Gruppen påpekar att frågan gäller två saker,
dels lagstiftningen som styr den kyrkokommunala kompetensen, dels
statsbidragsbestämmelserna. Enligt aktionsgruppen måste både formella och
principiella frågor utredas innan ställning kan tas till om statsbidrag bör
utgå till svenska kyrkans församlingar för dess barnomsorg. Gruppens förslag
övervägs nu inom regeringskansliet.
Utskottet vidhåller sin inställning. Motionerna So604 (c), So608 (m)
yrkandena 1 och 2, So623 (fp) och So644 (fp) yrkande 2 avstyrks alltså.
Särskilda förstärkningsresurser
I motion 1989/90:So626 av Lars Werner m.fl. (vpk) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
särskilda bidrag skall utgå till förskolor/fritidshem med särskilda problem
samt till vissa barnstugor i glesbygden (yrkande 8). Förutom de bidrag som
utgår i dag borde det enligt motionärerna utgå bidrag till extra
förstärkningsresurser till förskolor/fritidshem med särskilda problem och till
vissa barnstugor i glesbygden. Kommunerna skall söka dessa bidrag hos
socialstyrelsen, heter det i motionen.
I driftsbidraget till daghem och fritidshem ingår en viss summa för barn med
behov av särskilt stöd. Dessa kan vara barn som behöver stöd i sin
känslomässiga och sociala utveckling, barn med psykisk utvecklingsstörning,
olika fysiska handikapp, barn med allergier eller andra medicinska handikapp.
Det kan också vara barn som behöver särskilt stöd i sin språkliga utveckling
eller flyktingbarn med svåra separationer eller traumatiska upplevelser bakom
sig. Bidraget har fr.o.m. 1990 höjts från 15 000 kr. till 20 000 kr. per
enhet. Några riktlinjer för vilka tilläggsresurser som skall finnas vid
integration av t.ex. hörselskadade barn på daghem finns inte och inte heller
vilka extra resurser som kan krävas om socialt handikappade barn ingår i en
grupp.
Socialstyrelsen har i rapporten Den sociala snedfördelningen inom
barnomsorgen (1989:20) refererat en bild av en socialt segregerad förskola som
enligt styrelsen framtonar enligt olika undersökningar. I rapporten uppges att
skillnaden t.ex. kan vara ganska betydande mellan förskolor som ligger i
villa/radhusområden med en stor andel höginkomsttagare och förskolor i områden
där andelen låginkomsttagare liksom andelen socialbidragstagare och invandrare
är hög. Hypotesen i socialstyrelsens rapport -- som enligt styrelsen bekräftas
-- är att daghemsmiljöerna generellt sett snarare förstärker än tonar ner
skillnader i barnens uppväxtvillkor.
Socialstyrelsen har i skriften Barn med behov av särskilt stöd inom
barnomsorgen gjort en beskrivning av dagens förhållanden när det gäller barn
med behov av särskilt stöd. Enligt rapporten ligger den totala andelen barn
som behöver särskilt stöd i barnomsorgen mellan 13 och 23 % av alla barn.
Frågan om förskolan som resurs för barn med behov av särskilt stöd tas också
upp i socialstyrelsens rapport Växa i välfärdsland, 1990:3.
Socialstyrelsen anser att det finns en rad brister som visar att förskolan
inte alltid tas till vara som tillgång för de utsatta barnen. Enligt styrelsen
handlar det inte bara om bristande resurser utan om en rimlig
resursfördelning. Att göra resursanalyser utifrån varje bostadsområdes och
varje enskilt daghems behov ser socialstyrelsen som en av de viktigaste
frågorna framöver.
Socialstyrelsen arbetar nu med allmänna råd för barn som behöver särskilt
stöd. I råden, som beräknas ges ut under år 1990, kommer styrelsen att bl.a.
ta upp frågor om personalplanering, ansvar och samarbete i barnomsorgen kring
barn med behov av särskilt stöd. I råden kommer även frågor om olika modeller
för stöd till personalen i arbetet med barn med behov av särskilt stöd att
lyftas fram.
Ett yrkande snarlikt det som nu framställs i motion So626 behandlades och
avstyrktes våren 1989 av utskottet i betänkandet 1988/89:SoU18. Utskottet
hänvisade därvid till det tidigare betänkandet SoU 1986/87:35, där utskottet
uttalat att det är viktigt att uppmärksamma att barngruppernas storlek och
personalsammansättningen kan behöva variera beroende på bl.a. den sociala
strukturen i bostadsområdena. Enligt utskottets uppfattning var dock
kommunerna själva bäst lämpade att göra dessa avvägningar. Utskottet påpekade
även att det inom ramen för bidraget till barnomsorgen har beräknats medel för
barn med behov av särskilt stöd (res. vpk).
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är mycket viktigt att
uppmärksamma och stödja förskolor och fritidshem med särskilda problem inom
barngrupperna. Utskottet konstaterar också att socialstyrelsen ägnat dessa
frågor stor uppmärksamhet under senare tid. I övrigt vidhåller utskottet sin
tidigare inställning och avstyrker därför motion So626 (vpk) yrkande 8.
Dagbarnvårdares rätt att räkna in egna förskolebarn i underlaget för
anställning som dagbarnvårdare
Motionerna
I motion 1989/90:So606 av Rosa Östh och Ulla Tillander (c) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen
om ändring av gällande statsbidragsförordning. Eftersom det har fastslagits
att den barnomsorg som äger rum när barn är inskrivna som dagbarn i sina egna
föräldrars familjedaghem skall betraktas som all annan barnomsorg, borde det
enligt motionärerna vara självklart att förordningen ändras så att statsbidrag
utgår också till denna barnomsorg.
I motion 1989/90:So613 av Roland Larsson och Lola Björkquist (c, fp)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande ändring av förordningen 1987:860. I en kammarrättsdom har
det fastslagits att när barn är inskrivna som dagbarn i egna föräldrars
familjedaghem, är detta att betrakta som vilken annan barnomsorg som helst,
anför motionärerna. Som en konsekvens härav är det enligt motionärerna närmast
självklart att förordningen 1987:860 skall ändras så att statsbidrag också
utgår till denna barnomsorg.
I motion 1989/90:So619 av Ulla Tillander (c) begärs ett tillkännagivande
om vad som anförts om statsbidraget till barnomsorgen. Enligt motionären bör
statsbidragsreglerna ändras så att kommunerna får statsbidrag för barn till
dagbarnvårdare som är inskrivna som dagbarn hos sina egna föräldrar (yrkande
4). Motionärerna finner det oacceptabelt att dagbarnvårdare som yrkesgrupp
inte skall ha samma rätt till barnomsorg som alla andra förvärvsarbetande.
I motion 1989/90:So624 av Roland Larsson (c) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dagbarnvårdares
rätt till barnomsorg för sina barn. Alla kategorier förvärvsarbetande, som
anser sig ha behov av det, skall enligt motionären omfattas av rätten till
barnomsorg i daghem eller familjedaghem för sina förskolebarn.
I motion 1989/90:So631 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas
att riksdagen beslutar att föräldrar skall ha rätt att bli kommunala
dagbarnvårdare åt eget barn på villkor som anges i motionen och att
statsbidrag skall utgå för detta (yrkande 1). Motionärerna anser att
föräldrar skall ha rätt att bli kommunala dagbarnvårdare även åt egna barn.
Detta skall gälla såväl dem som idag är barnvårdare åt andras barn som övriga
föräldrar, som föredrar att vara hemma hos barnen medan de är små. Föräldrarna
skall ges i stort sett samma villkor som en "vanlig" dagbarnvårdare i
familjedaghem. Kostnadsersättning för egna barn bör dock utgå med halvt belopp
jämfört med vad som gäller när man tar emot andras barn. Daghemsavgift skall
betalas, och endast en förälder i varje familj skall samtidigt kunna vara
anställd som dagbarnvårdare åt eget barn. (Motiveringen återfinns i motion
1989/90:Sf345.)
Även i motionerna 1989/90:So437 av Carl Bildt m.fl. (m) och So616 av
Margaretha af Ugglas m.fl. (m) anförs att den s.k. Uppsalamodellen, dvs. då
dagbarnvårdare får lön även för egna barn, måste erkännas som ett bra
alternativ inom barnomsorgen (yrkandena behandlas under avsnittet Statsbidrag
till alternativ barnomsorg, ovan).
Tidigare behandling
Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat motioner med samma syfte
som de nu aktuella, senast våren 1989 i betänkandet 1988/89:SoU18 s. 14--15
(res. m, fp, c).
Vid behandlingen våren 1986 framförde utskottet uppfattningen att mycket
talade för att ersättning till dagbarnvårdare för vård av egna barn borde
betraktas som ett förtäckt vårdnadsbidrag (SoU 1985/86:30 s. 23). Utskottet
hänvisade vidare till att regeringsrätten flera gånger fastslagit att
vårdnadsbidrag inte är någon kommunal angelägenhet och att utgivandet därav
således strider mot 1 kap. 4 § kommunallagen. Utskottet tillade att det här
inte bara är fråga om den kommunala kompetensen att besluta om arrangemang av
angivet slag, utan även om kommunens möjligheter att uppbära statsbidrag för
verksamheten. Utskottet ansåg för sin del att dagbarnvårdares tillsyn av egna
barn inte kan jämställas med att kommunen tillhandahåller platser inom
barnomsorgen. Statsbidrag borde sålunda inte utgå till kommunen i ett sådant
fall, oavsett den rättsliga bedömningen.
Utskottet behandlade våren 1987 förslag till nya statsbidragsregler för
barnomsorgen. I propositionen (prop. 1986/87:117 s. 14) anförde statsrådet
Lindqvist att han med kommunalt familjedaghem avsåg att en dagbarnvårdare är
anställd av kommunen för att i sitt eget hem vårda andra föräldrars barn under
13 år. Som inskrivna barn medräknas inte dagbarnvårdarens egna barn. Utskottet
delade den i propositionen framförda uppfattningen. Riksdagen följde utskottet
(SoU35, rskr. 336).
Frågan har behandlats i ett frågesvar av statsrådet Lindqvist den 17 april
1990 (snabbprot. 1989/90:103 s. 31). Statsrådet Lindqvist anförde bl.a. att
det stora flertalet dagbarnvårdare som i dag slutar inom barnomsorgen är
sådana som inte längre har småbarn. Den föreslagna ändringen av
statsbidragsreglerna skulle därför vara fel medicin för att råda bot på
bristen på dagbarnvårdare.
Enligt vad utskottet erfar har regeringsrätten beslutat att pröva om den
s.k. Uppsalamodellen, dvs. den modell som innebär att dagbarnvårdare får lön
både för egna och för placerade barn, är förenlig med kommunallagen. De två
kammarrätter som hittills prövat Uppsalamodellen har fattat helt skilda
beslut, dvs. i ena fallet underkänt, i andra fallet godkänt modellen. Såsom
utskottet tidigare påpekat är det dock här inte bara fråga om den kommunala
kompetensen att införa Uppsalamodellen utan också om huruvida kommunerna bör
få statsbidrag till verksamheten. Utskottet vidhåller sin inställning att
statsbidrag inte bör utgå för barn som är inskrivna som dagbarn hos sina egna
föräldrar. Motionerna So606 (c), So613 (c, fp), So619 (c) yrkande 4, So624 (c)
och So631 (mp) yrkande 1 avstyrks alltså.
Utbyggnaden av barnomsorgen
Motionerna
I motion So619 (c) begärs ett tillkännagivande om vad som i motionen
anförts om utbyggnaden av barnomsorgen (yrkande 1).
Enligt motionärerna talar nu mycket för att utbyggnadsbehovet ligger över den
nivå som är realistisk att uppnå på den tid som återstår fram till 1991. Det
handlar om en årlig utbyggnad i en omfattning som kommunerna hittills inte
klarat av. Lägger man till detta de kapacitetsbegränsningar som finns inom
byggsektorn och bristen på personal inom barnomsorgen förefaller det, enligt
motionärerna, svårt att räkna med att utbyggnadsmålet skall kunna klaras.
Enligt motionärerna är det enbart genom att utveckla ett vårdnadsbidrag som
det är möjligt att lösa barnomsorgsmålet på ett rättvist och bra sätt.
(Motionärernas yrkande om vårdnadsbidrag har behandlats i betänkandet
1989/90:SoU27.)
I motion 1989/90:So621 av Ingegerd Sahlström m.fl. (s) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av en lagstiftning som ger alla barn från 1,5 år en plats i förskolan.
Det finns enligt motionärerna mycket som talar för att riksdagsbeslutet från
1985, att alla barn från 1,5 års ålder skall ha rätt till en plats i
barnomsorgen, skall följas upp med lagstiftning. Utbyggnadstakten varierar
mellan olika kommuner. Kraven på en hög kvalitet i den pedagogiska
verksamheten behöver läggas fast, anförs det.
I motion So626 (vpk) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag
om en lagstiftad rätt till förskola för alla barn (yrkande 1) samt att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen
dels om en ny plan för utbyggnaden av barnomsorgen (yrkande 2), dels om
ett anordningsbidrag på 20 000 kr. per plats i daghem och fritidshem
(yrkande 4). Vidare bör riksdagen hos regeringen begära förslag om en
höjning av arbetsgivaravgiften för barnomsorgen till 2,44 % av löneunderlaget
(yrkande 5), om att den prognosticerade summan av barnomsorgsavgifter för
budgetåret 1990/91 på 13 139 000 000 kr. skall budgeteras (yrkande 6) samt
ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om att barnomsorgsavgiften
skall användas till avsett ändamål (yrkande 7). Motionärerna anser att
alla barn t.o.m. 12 års ålder skall ha laglig rätt till plats på dag- eller
fritidshem i kommunal regi. Riksdagen bör fatta beslut om en ny planperiod och
i samband därmed lagstifta om kommunernas skyldighet, anför motionärerna. Fram
till dess att barnomsorgen är fullt utbyggd behövs ett anordningsbidrag.
Motionärerna anser vidare att arbetsmarknaden skall bidra till utbyggnaden
genom att barnomsorgsavgiften höjs. Den uttagna avgiften skall i sin helhet
användas till barnomsorgen. Så sker inte i dag. Sedan år 1978 har 15 miljarder
använts till andra statsutgifter än barnomsorg.
I motion 1989/90:So637 av Anita Johansson m.fl. (s) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förslag
till en lag, som ålägger kommunerna att bygga ut barnomsorgen i enlighet med
riksdagsbeslutet 1985, genast utarbetas och framläggs. När det gäller
utbyggnadsbehovet föreligger olika beräkningar, och gemensamt för dessa är att
det finns en påtaglig risk för att riksdagsbeslutet inte kan förverkligas
1991, påpekar motionärerna. Även om föräldraförsäkringen byggs ut till 18
månader anser motionärerna det helt nödvändigt att kommunerna ser till att det
finns en säkrad tillgång till barnomsorgsplatser för barn under 1,5 år för de
föräldrar som så önskar. Motionärerna anser också att vissa icke kommersiella
alternativ, såsom personalkooperativa daghem, skyndsamt bör analyseras.
I motion 1989/90:So644 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) anförs att familjer
med barn måste ges rimliga förutsättningar att inrätta sina liv efter eget
huvud. Kraven på valfrihet och trygghet förutsätter att de som vill skall
kunna få en plats i barnomsorgen. Motionärerna yrkar att riksdagen hos
regeringen begär förslag till en lag som garanterar alla barn rätt till
barnomsorg (yrkande 1 delvis). En lagstiftning skulle enligt motionärerna
utgöra en tydlig signal om att riksdagens beslut står fast och måste
uppfyllas. Detta ökar pressen på kommunerna att söka olika lösningar för att
lösa krisen inom barnomsorgen, anförs det.
Tidigare behandling
I samband med behandlingen av proposition 1984/85:209 om förskola för alla
barn behandlade utskottet frågor om bl.a. lagstadgad rätt till förskoleplats
(SoU 1985/86:5 s. 8--9). I propositionen uttalade socialministern att han hade
för avsikt att under utbyggnadsperioden och senast år 1991 återkomma till
regeringen i fråga om lagstiftning för att garantera alla barn en rätt till
barnomsorgsplats. Något formellt förslag till riksdagen framlades inte i den
delen.
Utskottet uppfattade för sin del socialministerns uttalande som en kraftig
markering av den vikt regeringen lade vid den fortsatta utbyggnaden. Utskottet
sade sig dela den synen. Något skäl för riksdagen att redan vid den aktuella
tidpunkten uttala sig i frågan om behov av eller innehåll i en eventuell
lagstiftning förelåg enligt utskottets mening inte, varför en då aktuell
motion (vpk) med begäran om lagstiftning avstyrktes.
Statsrådet Lindqvist har senare (prop. 1986/87:117) erinrat om att han
senast år 1991 avser att återkomma till regeringen med förslag om lagstadgad
rätt till förskola för alla barn.
Motioner om lagstiftad rätt till barnomsorg behandlades av utskottet senast
våren 1989. Utskottet avstyrkte de då aktuella motionerna och anförde (bet.
1988/89:SoU18 s. 18).
Utskottet konstaterar att det under senare år skett en kraftig utbyggnad av
barnomsorgen. Det är självfallet av stor vikt att utbyggnaden fortskrider i en
sådan takt att utbyggnadsmålet för barnomsorgen kan klaras till år 1991.
Problemen med kraftiga kostnadsökningar och svårigheter med
personalrekryteringen ger därför anledning till oro. Utbyggnadstakten följs
emellertid noga av regeringen som också har överläggningar med Svenska
kommunförbundet i frågan. Utskottet anser det därför inte erforderligt för
närvarande med något initiativ från riksdagens sida om lagstiftning om rätt
till förskola (res. fp, res. vpk, res. m).
I syfte att stimulera utbyggnaden av daghem och fritidshem beslutade
riksdagen i december 1985 om ett tillfälligt bidrag till anordnande av daghem
och fritidshem. Bidraget utgick per avdelning i daghem och fritidshem där
byggnadsarbeten hade igångsatts under tiden fr.o.m. den 1 juli 1985 t.o.m. den
30 juni 1986 och slutförts senast den 31 december 1986. Bidraget utgick med
300 000 kr. eller, vid ombyggnad, högst 50 % av de faktiska kostnaderna.
Yrkanden (vpk) om anordningsbidrag har avstyrkts av utskottet under de tre
senaste riksmötena (se bl.a. 1988/89:SoU18 s. 19, res. vpk). Utskottet har
bl.a. uttalat att det i och för sig var positivt till den stimulans till
utbyggnad av barnomsorgen som ett anordningsbidrag skulle utgöra. Ett sådant
anordningsbidrag fick dock övervägas i särskild ordning, bl.a. från
sysselsättningspolitiska och statsfinansiella synpunkter.
Regeringen tillsatte den 8 mars 1990 en aktionsgrupp för barnomsorg (dir.
1990:13). Aktionsgruppen fick i uppgift att snabbt analysera kommunernas
möjligheter att bygga ut barnomsorgen och pröva olika åtgärder för att nå
målet en förskola av god kvalitet för alla barn över ett och ett halvt års
ålder.
Gruppen skulle enligt direktiven pröva olika konkreta åtgärder för att
påskynda utbyggnaden av framför allt heldagsomsorgen i de kommuner som för
närvarande har uppenbara svårigheter med utbyggnadstakten. Detta arbete borde
ske i nära samarbete med berörda kommuner. Till åtgärder som borde prövas
hörde insatser för att ta bort administrativa, tekniska eller organisatoriska
hinder i kommunerna, skapa snabbare beslutsprocesser i kommunerna,
decentralisera ansvar och befogenheter samt insatser för att utveckla de
alternativa barnomsorgsformerna. Olika möjligheter för att effektivare
utnyttja barnomsorgens resurser borde prövas. Gruppen skulle också arbeta med
olika åtgärder för att förbättra personalsituationen inom barnomsorgen.
Gruppen har också haft i uppgift att bedöma hur och vid vilken tidpunkt
rätten till barnomsorg för alla barn fr.o.m. ett och ett halvt år till dess de
börjar skolan kan förverkligas, och därvid särskilt överväga möjligheten att
införa en lagstiftad rätt till plats i barnomsorgen för alla barn.
Socialstyrelsen har nyligen genomfört en enkät om kommunernas möjligheter
att tillgodose efterfrågan på daghem/familjedaghem i slutet av år 1991.
Hittills har 234 kommuner svarat. Av dem är 138, dvs. 59 %, inställda på att
på något sätt genomföra reformen. 34 har svarat att frågan var under utredning
och 42 kommuner har svarat att de inte kommer att klara att kunna tillgodose
efterfrågan.
Aktionsgruppen för barnomsorg har nyligen avslutat sitt uppdrag. I gruppens
rapport Förskola för alla barn 1991 -- hur blir det? föreslås bl.a. en
lagstiftad rätt till plats i daghem/familjedaghem för alla barn från 18
månaders ålder till skolåldern om föräldrarna är förvärvsarbetande eller
studerande. Rätten föreslås träda i kraft fr.o.m. den 1 januari 1993. Senast
höstterminen 1993 skall alla femåringar som inte är i daghem ha rätt att delta
i deltidsförskola. 1994 bör rätten utvidgas till att gälla alla fyraåringar.
Samma tidpunkt bör enligt aktionsgruppens förslag gälla för kommunernas
skyldighet att klara en öppen förskoleverksamhet för barn under fyra år som
inte är i daghem.
Aktionsgruppens förslag kommer nu att beredas vidare inom regeringskansliet.
Utskottet ser positivt på aktionsgruppens förslag men anser att beredningen
av förslaget bör avvaktas innan riksdagen tar ställning i frågan om en
lagstiftad rätt till barnomsorgsplats och avstyrker med hänvisning härtill
motionerna So619 (c) yrkande 1, So621 (s), So626 (vpk) yrkande 1, So637 (s)
och So644 (fp) yrkande 1, delvis. Med samma motivering avstyrker utskottet
även yrkande 2 i motion So626 (vpk) där det begärs en ny plan för utbyggnaden
av barnomsorgen.
Frågor (vpk) om användningen av barnomsorgsavgifter och om anordningsbidrag
besvarades av statsrådet Lindqvist den 16 januari 1990 (snabbprot. 1989/90:51
s. 2--3). Statsrådet Lindqvist anförde bl.a. att det är utomordentligt svårt
att budgetera och planera så att varje avgift ligger exakt på den nivå som
kommer att behövas. Man måste enligt statsrådet se finansieringarna av
socialförsäkringssystemet som ett samlat system. Totalt är det ett mycket
kraftigt minus för de avgiftsfinansierade systemen, och underskotten täcks
genom att budgetmedel skjuts till. När det gäller anordningsbidrag för
barnomsorgen uppgav statsrådet Lindqvist att Svenska kommunförbundet i de
senaste överläggningarna inför höjningen av statsbidraget avböjt ett förslag
om anordningsbidrag och i stället förordat en höjning av den totala
anslagsramen.
Med hänvisning till den här lämnade redovisningen avstyrker utskottet de
yrkanden (vpk) som gäller höjningen och användningen av barnomsorgsavgiften,
(motion So626 (vpk) yrkandena 5, 6 och 7). Utskottet avstyrker också förslaget
om anordningsbidrag i samma motion (yrkande 4).
Barnomsorgstaxor m.m.
Motionerna
I motion 1989/90:So626 av Lars Werner m.fl. (vpk) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om låga och
enhetliga daghemstaxor (yrkande 9). Daghemstaxorna varierar kraftigt
mellan kommunerna, och skillnaderna är oacceptabelt stora mellan låg- och
högtaxekommuner, menar motionärerna. Mycket tyder på att höga taxor gör att
familjer inte alltid anser sig ha råd att anlita barnomsorgen eller tvingas
välja lösningar som inte är de bästa för barnen.
Tidigare behandling
Motionsyrkanden som överensstämmer med det nu aktuella yrkandet har
behandlats av utskottet flera gånger tidigare. Utskottet hänvisade år 1987
bl.a. till att regeringen då nyligen givit socialstyrelsen i uppdrag att
belysa orsakerna till den sociala snedrekryteringen till kommunal barnomsorg.
Utskottet ansåg vidare att regeringen borde ta upp förnyade diskussioner med
Svenska kommunförbundet omkring barnomsorgstaxornas utformning med målet att
skillnaderna i taxor mellan kommunerna utjämnas. Vad utskottet anfört gavs
regeringen till känna (SoU 1986/87:35).
Vid riksmötet 1987/88 anförde utskottet följande (SoU 1987/88:13 s. 21).
Som utskottet tidigare i olika sammanhang framhållit ligger utformningen av
taxorna för bl.a. barnomsorgen inom ramen för den kommunala självstyrelsen,
varför riksdagen inte har anledning att gå in på det närmare innehållet i
taxorna. Dock bör enligt utskottets uppfattning en större enhetlighet i
taxorna eftersträvas. Som redovisats ovan -- -- -- har socialstyrelsen
fastställt en arbetsplan för sitt uppdrag att belysa orsakerna till den
sociala snedfördelningen inom den kommunala barnomsorgen. Däri ingår som ett
delprojekt barnomsorgsavgifternas betydelse för olika föräldragrupper. Enligt
vad utskottet inhämtat pågår dessutom samtal mellan regeringen och Svenska
kommunförbundet om barnomsorgstaxorna.
Utskottet anser att det i avvaktan på resultatet av det pågående arbetet
inte finns anledning till något riksdagsinitiativ då det gäller utformningen
av taxorna för den kommunala barnomsorgen. Utskottet vill dock understryka att
socialstyrelsens översyn bör genomföras skyndsamt.
Våren 1989 anförde utskottet att det var angeläget att utjämna skillnaderna
i taxor mellan kommunerna. Utskottet erinrade om sina tidigare uttalanden i
frågan. Utskottet hänvisade vidare till att avgiftsfrågan uppmärksammades av
regeringen i det fortlöpande arbetet angående barnomsorgen och att frågan även
varit föremål för en analys inom riksrevisionsverket och socialstyrelsen.
Någon åtgärd från riksdagens sida var sålunda inte erforderlig. Den då
aktuella motionen avstyrktes (res. vpk, res. m).
Socialstyrelsens uppdrag angående den sociala snedfördelningen inom den
kommunala barnomsorgen är nu avslutat och har redovisats i rapporten 1989:20
(se även ovan s. 18).
Enligt rapporten är avgiften för barnomsorgsplatsen ofta en stor post i
hushållsekonomin för den enskilda familjen. Avgiftssystemet påverkar också
föräldrarnas val av omsorgsform och styr barn från olika sociala grupper till
olika delar av den offentliga barnomsorgen.
Det är givet att hur taxesystemen konstrueras och hur mycket föräldrarna får
betala för barnomsorgen är en viktig fråga inför 1991, då alla barn skall ha
rätt till förskola, heter det i rapporten. Denna rätt kan enligt
socialstyrelsen komma att urholkas om inte de materiella betingelserna för att
nyttja barnomsorgen läggs till rätta.
En enligt rapporten viktigare orsak till den sociala snedfördelningen inom
den kommunala barnomsorgen är bristen på barnomsorg på obekväm tid, se vidare
nedan.
Riksrevisionsverket (RRV) fick den 24 mars 1988 regeringens uppdrag att
belysa vissa frågor angående de kommunala avgifterna inom bl.a. barnomsorgen.
RRV har i en rapport (Dnr 1988:219) från mars 1989 redovisat uppdraget. RRV
föreslår olika åtgärder mot avgiftsvariationer i kommunerna, t.ex. indraget
eller reducerat statsbidrag för de kommuner som avviker från en rekommenderad
taxa.
Utskottet vidhåller sin inställning att en större enhetlighet i
barnomsorgsavgifterna bör eftersträvas. Socialstyrelsens och RRV:s uppdrag att
analysera bl.a. avgiftsfrågan är nu avslutade. Aktionsgruppen för barnomsorg
har nyligen lagt fram ett förslag om lagstiftad rätt till plats i
barnomsorgen m.m. Utskottet utgår från att regeringen vid beredningen av
aktionsgruppens förslag även uppmärksammar utformningen av barnomsorgstaxorna.
Motion So626 (vpk) yrkande 9 avstyrks med hänvisning härtill.
I motion 1989/90:So644 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den sociala
snedfördelningen inom barnomsorgen (yrkande 5). Motionärerna hänvisar till
olika undersökningar vari det framkommit att barn i familjer vars föräldrar
tillhör LO-grupperna i mindre utsträckning än andra barn har plats inom den
kommunala barnomsorgen. En förklaring till detta är att den kommunala
barnomsorgen är tillgänglig på villkor som passar arbetarfamiljer sämre än
andra familjer. Det är därför viktigt att följa utbyggnaden av barnomsorgen på
obekväm arbetstid, anser motionärerna. De delar dock inte uppfattningen att
detta företrädesvis bör lösas genom kommunala
"nattdaghem". I många fall är det bättre att täcka denna efterfrågan genom
familjedaghemmen eller andra mer flexibla metoder, anförs det i motionen.
I socialstyrelsens ovannämnda rapport, Den sociala snedfördelningen inom
barnomsorgen, redovisar styrelsen flera olika förklaringar till att
tjänstemannafamiljerna utnyttjar den offentliga barnomsorgen i större
utsträckning än barnfamiljerna. Bl.a. konstateras att ramar, regler och
rutiner på daghemmen är bättre anpassade till tjänstemannafamiljen än till
arbetarfamiljen. Det gäller inte minst daghemmens tidsorganisation.
Socialstyrelsen framhåller i rapporten att mer än var fjärde
småbarnsförälder arbetar på s.k. obekväm tid eller med oregelbundna tider.
Nästan var tionde småbarnsförälder har därutöver regelbundna men förskjutna
arbetstider.
1987 års barnomsorgsundersökning visar att för 21 000 barn efterfrågades
barnomsorg på tidig morgontid -- kl. 05.00--06.30. För 18 000 barn
efterfrågades omsorg på kvällstid -- kl. 18.30--21.00. För 16 600 barn
efterfrågades barnomsorg på lördagar och/eller söndagar. Socialstyrelsens
sammanställning visar dessutom att en stor del av dessa föräldrar är
ensamstående.
I 1989 års kompletteringsproposition (prop. 1988/89:150) anförde
föredragande statsrådet, med hänvisning till socialstyrelsens rapport, att det
är en självklarhet att arbetarfamiljerna måste få samma möjligheter som
tjänstemannafamiljerna att ordna sin barnomsorg på det sätt de själva anser
vara bäst. I många familjer där föräldrarna har oregelbundna arbetstider
ordnas barnomsorgen genom familjedaghem, anförde statsrådet vidare. Enligt
hans mening måste dock även de kommunala daghemmen göras så flexibla att de
inte utestänger vissa barn från möjligheten att delta i verksamheten. I
propositionen föreslogs därför dels ett särskilt statsbidrag för
daghemsavdelningar med förlängt öppethållande, dels ett motsvarande bidrag för
daghem som är öppna under lördagar och söndagar (se även ovan s. 8). Förslagen
antogs av riksdagen, och de nya bidragen gäller sedan den 1 januari 1990.
Frågan om den sociala snedfördelningen inom barnomsorgen och dess samband
med daghemmens öppettider, som tas upp i motion So644 (fp), är enligt
utskottets mening mycket viktig. Genom riksdagens beslut våren 1989 utgår
emellertid nu särskilda statsbidrag för daghem med förlängt öppethållande och
för daghem öppna lör- och söndagar. Motion So644 (fp) yrkande 5 påkallar
därmed inte något initiativ av riksdagen och avstyrks därför.
Skolförberedande verksamhet
Motionerna
I motion 1989/90:So603 av Ann-Cathrine Haglund och förste vice talman
Ingegerd Troedsson (m) läggs fram flera förslag som rör en skolförberedande
förskola. Sverige måste enligt motionärerna bli bättre på att förbereda barn
för skolgången. Barn behöver en pedagogisk, välstrukturerad och systematisk
träning som förberedelse för skolan. Den svenska skolförberedande verksamheten
för förskolebarn behöver kunna utvecklas vidare mot en skolförberedande
"riktig" förskola med skolan som huvudman och där således skolöverstyrelsen
utformar det pedagogiska programmet. Motionärerna hemställer att en
skolförberedande förskola skall inrättas (yrkande 1), att skolan skall
vara huvudman för en sådan förskola (yrkande 2), att skolöverstyrelsen
skall utforma det pedagogiska programmet (yrkande 3), att den
skolförberedande träningen på daghemmen skall ha samma inriktning och huvudman
som den skolförberedande förskolan (yrkande 4) samt att benämningen
förskola endast skall användas för en skolförberedande förskola (yrkande
6).
Även i motion 1989/90:So611 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m) yrkas att
riksdagen beslutar att inrätta en skolförberedande förskola (yrkande 2)
och att den skolförberedande verksamheten på daghemmen skall ha skolstyrelsen
som huvudman fr.o.m. den 1 juli 1993 (yrkande 3). De flesta barn har
enligt motionärerna behov av en skolförberedande förskola som förberedelse för
skolstarten. Denna förskola skall vara basen för skolan. Den skall ha samma
huvudman som skolan. Därigenom underlättas barnens övergång från förskola till
lågstadium och möjligheter skapas för ett samarbete mellan de olika
personalkategorier som arbetar inom den skolförberedande förskolan och
lågstadiet, anförs det (Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Ub232.) Ett
motsvarande förslag framförs också i motion So633 (m). Där begärs ett
tillkännagivande om att skolstyrelsen skall ansvara för verksamheten i
förskolan under året närmast före skolstarten (yrkande 2).
I motion 1989/90:So615 av Helge Hagberg (s) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en allmän
deltidsförskola för alla sexåringar m.m. Genom den utbyggda barnomsorgen har
deltidsförskolan inte samma omfattning som tidigare, anför motionären. De barn
som startar skolan vid sju års ålder blir inte alltid en fungerande socialt
sammansatt grupp. Om gruppen hade fått sin sammansättning året innan, i
deltidsförskolan, kunde den sociala träningen ha genomförts där under ett helt
år. En sådan lösning är bättre än att tidigarelägga skolstarten, menar
motionären. Alla sexåringar borde därför enligt motionärens förslag få lämna
daghemmet, och den barnomsorg som behövs kan tillgodoses genom fritidshemmets
organisation.
Tidigare behandling
Motionsyrkanden (m) med samma innehåll som de nu aktuella motionerna
behandlades och avstyrktes senast av utskottet i betänkandet 1989/90:SoU18
(res. m).
Även i samband med propositionen om förskola för alla barn behandlade
utskottet motionsyrkanden av liknande lydelse. Utskottet anförde då följande
(SoU 1985/86:5 s. 26).
Enligt propositionen (s. 13) kan förskolan genom en mer strukturerad
verksamhet för de äldre barnen lägga en god grund för arbetet i skolan. Sett
från barnens utgångspunkter måste förskolan och skolan utgöra delar i en
helhet, där hänsyn bör tas till barnens successiva utveckling och till det
förhållandet att barnen utvecklas i olika takt. Frågan om samverkan mellan
förskola och skola har nyligen utretts av Förskola--skola-kommittén
(U 1981:01). Enligt socialministern finns det anledning att närmare återkomma
till samspelet mellan förskolans och skolans innehåll och arbetsformer efter
det att kommitténs förslag remissbehandlats. Det kan exempelvis gälla områden
som ur detta perspektiv särskilt behöver beaktas i pedagogiska program för
förskolan.
Utskottet såg det också som angeläget att undvika en splittring av
förskoleverksamheten. De frågor om förskolans innehåll som berörde övergången
till skolans lågstadium borde enligt utskottet beredas inom
socialdepartementet så att en helhetssyn kunde anläggas på förskolans
innehåll. Utskottet avstyrkte de då aktuella motionerna med hänvisning till
den pågående beredningen av Förskola--skola-kommitténs betänkande, vilket
lades fram i juni 1985.
Förskola--skola-kommitténs betänkande har inte lett till något förslag från
regeringen.
I betänkandet SoU 1986/87:35 underströk utskottet, då motsvarande motioner
behandlades, att det var viktigt med skolförberedande verksamhet inom daghem
och deltidsgrupper. Utskottet erinrade om att i det pedagogiska programmet för
förskolan poängteras bl.a. betydelsen av att ge de äldre barnen stöd för deras
läs- och skrivutveckling (programmet s. 32) samt att förskolan skall bidra
till att barnen utvecklar grundläggande begrepp om tid, matematik, förståelse
av fysikaliska och kemiska orsakssamband m.m. (s. 29).
Socialstyrelsen har nyligen givit ut skriften Lära i förskolan -- innehåll
och arbetssätt för de äldre förskolebarnen (Allmänna råd, 1990:4). I skriften
utvecklas och konkretiseras förskolans innehåll och arbetssätt för de äldre
förskolebarnen utifrån den inriktning och de principer som anges i det
pedagogiska programmet. Ett särskilt avsnitt behandlar övergången till skolan.
Socialstyrelsen betonar bl.a. vikten av en pedagogisk kontinuitet, dvs. att
det pedagogiska arbetet i förskolan får en konsekvent uppföljning i lågstadiet
och att själva övergången från förskola till lågstadium förbereds och
underlättas.
Utskottet har tidigare understrukit vikten av att skolförberedande
verksamhet bedrivs inom daghem och deltidsgrupper. Den skolförberedande
verksamhetens betydelse i förskolan betonas numera både i det pedagogiska
programmet för förskolan och i socialstyrelsens allmänna råd Lära i förskolan.
Enligt utskottets mening finns det därför inget skäl att bifalla motionerna
So603 (m) yrkandena 1--3, So611 (m) yrkande 2 och So615 (s). De nu nämnda
motionerna avstyrks därför.
Utskottet vidhåller sin inställning att det är angeläget att undvika en
splittring av förskoleverksamheten och avstyrker därför de motionsyrkanden i
vilka begärs att skolstyrelsen skall vara huvudman för den skolförberedande
verksamheten på daghemmen (motionerna So603 (m) yrkande 4, So611 (m) yrkande 3
och So633 (m) yrkande 2).
Motionärerna i motion So603 (m) anser att det rimliga vore att begreppet
barnomsorg användes för daghem, familjedaghem och annan barnomsorgsverksamhet.
Benämningen förskola bör enligt motionärerna användas för en skolförberedande,
mer strukturerad verksamhet.
Vid behandlingen av motsvarande motionsyrkande våren 1989 avstyrkte
utskottet yrkandet med hänvisning till tidigare uttalanden i betänkandet
SoU 1985/86:30 s. 19--20. Utskottet anförde då att det skulle vara en alltför
snäv begränsning av begreppet förskola om denna benämning reserverades för
deltidsgrupperna. Även i daghem bedrivs en strukturerad pedagogisk verksamhet,
påpekade utskottet. Utskottet delade dock motionärernas uppfattning att det
ibland råder en viss förvirring vid användningen av begreppen barnomsorg,
förskoleverksamhet, barnomsorgens förskoleverksamhet osv. Utskottet redovisade
vidare en genomgång av innebörden av de olika benämningarna (1988/89:SoU18 s.
23, res. m).
Utskottet vidhåller även beträffande detta yrkande sitt tidigare
ställningstagande och avstyrker motion So603 (m) också i denna del (yrkande
6).
Den pedagogiska inriktningen m.m.
Motionerna
I motion So619 (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om kvaliteten i barnomsorgen (yrkande
5). I motionen framhålls att barnomsorgens pedagogik bör utarbetas
tillsammans med föräldrarna och så att barnen får kontakt med bl.a. de
vardagssysslor som förekommer i hem och familj. Det framhålls vidare att det
är viktigt att barnen får kunskap om de etiska grunder som vårt samhälle vilar
på och bakgrunden till de traditioner som finns i vårt samhälle. Slutligen
understryks att förskolebarnen för sin utveckling i hög grad är beroende av
stabila vuxenrelationer.
I motion So631 (mp) begärs ett tillkännagivande om vad som i motionen
anförs om föräldramedverkan i barnomsorgen (yrkande 3). Motionärerna anser
att föräldramedverkan i den kommunala barnomsorgen aktivt skall uppmuntras och
på sikt ställas som krav för att erhålla en plats. En sådan medverkan är bra
både för barnen, föräldrarna och personalen, och den innebär ett
resurstillskott som gör att behovet av statsbidrag till barnomsorgen sannolikt
kan minska något. (Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Sf345.)
I motion 1989/90:So635 av Göran Åstrand (m) yrkas att riksdagen begär
att regeringen låter företa en översyn av barnomsorgens pedagogiska innehåll
och därvid särskilt belyser behovet av intellektuell stimulans, normgivning
och rätten till tystnad. Barn är olika och en del behöver ibland få vara för
sig själva och ha "rätt till sin egen tystnad". Det finns behov av en översyn
där normgivning, etik och moral liksom barns intellektuella stimulans
återfinns i barnomsorgens pedagogiska program, anför motionären.
Efter uppdrag från regeringen utformade socialstyrelsen år 1987 ett
pedagogiskt program för förskolan (Allmänna råd 1983:3). Socialstyrelsen har
som ovan nämnts nyligen utgivit ett kompletterande material till det
pedagogiska programmet för förskolan för de äldre förskolebarnen (Allmänna råd
1990:4). År 1988 kom ett pedagogiskt program för fritidshem (1988:7).
Socialstyrelsen har vidare utarbetat Allmänna råd för familjedaghemmen,
1988:4.
När ett yrkande med samma innehåll som det nu aktuella i motion So619 (c)
behandlades i utskottet våren 1989 hänvisades till att det i det pedagogiska
programmet för förskolan sägs följande om föräldrarnas roll.
Föräldrarna kan ge bidrag till planeringen genom sin kunskap om de egna
barnen och om närmiljön. Föräldrarna ska också ha möjligheter att ge
synpunkter på den övergripande planeringen, på hur verksamheten genomförs och
utvärderas. För att bedöma verksamhetens mer konkreta och realistiska mål,
dess innehåll och metoder krävs goda kunskaper om barn, hur barn lär och
utvecklas och hur en pedagogisk verksamhet utformas. Denna kunskap har
personalen. Föräldrarnas roll blir att komplettera med synpunkter på
verksamheten utifrån sina perspektiv. Föräldrarnas möjligheter att ge
synpunkter underlättas genom att de deltar i verksamheten när så är möjligt.
De två kontaktdagarna per år som ingår i föräldraförsäkringen är här till god
hjälp. Personalen bör på alla sätt uppmuntra och underlätta föräldrarnas
deltagande i verksamheten.
Föräldrarna bör erbjudas möjlighet att ge synpunkter i organiserade och av
dem själva väl kända former så att alla föräldrar kan framföra sina åsikter.
I avsnittet Närsamhälle, vardagsliv och övriga samhällsfrågor (programmet s.
38) framhålls bl.a. följande. Genom att barnen själva deltar i vardagssysslor
och skötsel av gemensamma ting i förskolan fyller de en egen uppgift och tar
eget ansvar. Genom att barnen mer och mer får del i vardagslivets praktiska
göromål får de grundläggande kunskap om städning, disk, klädvård, matlagning,
förvaring, enkla reparationer m.m. I programmet understryks också att barnens
behov av ro och avskildhet måste uppmärksammas (s. 47).
Utskottet (1988/89:SoU18 s. 25) fann att de krav som framställdes i motionen
väl överensstämde med förskolans pedagogiska program och avstyrkte motionen
med hänvisning härtill.
Utskottet vidhåller sin inställning och avstyrker således motion So619 (c)
yrkande 5.
Även de krav på föräldramedverkan i barnomsorgen som framställs i motion
So631 (mp) stämmer väl med vad som i det pedagogiska programmet sägs om att
uppmuntra föräldrars deltagande i verksamheten. Utskottet avstyrker därför
också motion So631 (mp) yrkande 3.
En motion (m) om rätten till tystnad m.m. samt om förändring av det
pedagogiska programmet avstyrktes i betänkande 1988/89:SoU18 (s. 24).
Utskottet anser inte heller nu att någon åtgärd av riksdagen är motiverad
med anledning av den nu aktuella motionen i samma ämne. Motion So635 (m)
avstyrks därför.
Tillgången på barnomsorgspersonal m.m.
I motion 1989/90:So326 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vårdkrisen
i storstäderna (yrkande 2). Den sociala servicen i storstäderna riskerar
att bryta samman, anför motionärerna. I sammanhanget hänvisar de till
personalomsättningen inom bl.a. barnomsorgen, sjukvården och hemtjänsten.
(Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Bo250.)
I motion 1989/90:So619 av Ulla Tillander m.fl. (c) hemställs om
tillkännagivanden om rekrytering av personal till barnomsorgen (yrkande
6), om familjedaghemmens arbetssituation (yrkande 7) och om
nödvändigheten av att behovet av personal i barnomsorgen tillgodoses
(yrkande 8). Det är enligt motionärerna inte acceptabelt att daghem
tvingas stänga på grund av personalbrist och att personalomsättningen är så
stor att barnen inte har någon känd vuxen att ty sig till under dagen. Det är
också viktigt att uppmärksamma familjedaghemmens arbetssituation.
Personalsituationen får inte vara sådan att kvalitetsfrågorna kommer i
bakgrunden, anförs det.
I motion 1989/90:So644 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om personalen
inom barnomsorgen (yrkande 4). Det är svårt att rekrytera personal till
barnomsorgen och det är svårt att behålla den, påpekar motionärerna.
Personalrekryteringen resulterar ofta i att de olika enheterna inom
barnomsorgen tar personal från varandra. Orsakerna till personalbristen är
bl.a. små möjligheter till vidareutbildning och fortbildning, för litet ansvar
för och delaktighet i verksamheten, för små resurser och för låg status.
Dessutom leder personalbristen, enligt motionärerna, till en hård
arbetsbelastning, vilket i sin tur leder till att ännu fler slutar.
Åtgärder har vidtagits, såväl i kommunerna som centralt, för att minska den
stora personalomsättningen och underlätta rekryteringen. Här kan nämnas att
socialstyrelsen under 1988 redovisat rapporten Varför slutar personalen inom
barnomsorgen (Socialstyrelsen redovisar 1988:9). Socialstyrelsen har där gjort
en sammanställning av olika rapporter i ämnet och försökt reda ut orsaker och
verkningar. Enligt rapporten går det inte att ange en enkel orsak till att
personal slutar. I stället är det sannolikt många orsaker som samverkar och
uppträder i olika kombinationer.
Prognosen från 1988 visar att det t.o.m. år 1991 behövs ett tillskott av ca
19 000 årsarbetare.
Socialstyrelsen har även vidtagit åtgärder för att stimulera forskningen på
området och förbättra statistiken över personalomsättningen.
Rekryteringskampanjer med medverkan av socialdepartementet, socialstyrelsen,
UHÄ, Svenska kommunförbundet och berörda fackliga organisationer har
genomförts för att förbättra personalrekryteringen till barnomsorgen.
De överläggningar kring utbyggnaden av barnomsorgen m.m. som förs mellan
regeringen och Svenska kommunförbundet omfattar även
personalrekryteringsfrågan.
Våren 1989 konstaterade utskottet att problemen med personalförsörjningen
inom barnomsorgen engagerade såväl kommunala instanser som centrala statliga
organ. Frågan berörde också i hög grad arbetsmarknadens parter. Mot bakgrund
av den uppmärksamhet som ägnades frågan ansåg utskottet det obehövligt med ett
riksdagsinitiativ i saken och avstyrkte en då aktuell motion om ett
åtgärdsprogram för rekrytering av personal till barnomsorgen (1988/89:SoU18 s.
26, res. c).
I årets budgetproposition har föreslagits en utökning av antalet
nybörjarplatser på förskollärarlinjen från 3 276 till 3 426 (prop.
1989/90:100 bil. 10, p. D 8). I propositionen uppges att rekryteringen till
utbildningen är fortsatt god. Samtliga utbildningsorter utom Stockholm har
betydligt fler sökande än utbildningsplatser.
Riksdagen har fastställt regeringens förslag till planeringsramar för
förskollärarutbildningen (UbU 22, rskr. 233).
Den ovan nämnda aktionsgruppen för barnomsorgen har även lagt fram förslag
till olika åtgärder för att förbättra personalsituationen inom barnomsorgen.
Sammanfattningsvis föreslår aktionsgruppen att regeringen överväger
att möjligheten till riktade barnskötarutbildningar mot nya
målgrupper prövas,
att antagningen till förskollärarlinjen ökas både vad avser 100- och
50-poängsutbildningar,
att antalet utbildningsplatser ökas även på fritidspedagoglinjen,
att 50-poängsutbildningarna görs mer flexibla i förhållande till kommunala
behov,
att extrainsatser vidtas bl.a. i form av profileringar
av utbildningen för att öka rekryteringen till förskollärarlinjen i
Stockholm,
att ett ökat antal 10-poängskurser med olika inriktning införs för
förskollärare och
att vidareutbildningsmöjligheterna förbättras för all barnomsorgspersonal.
Aktionsgruppens förslag bereds nu inom regeringskansliet. Utskottet anser
mot bakgrund härav att riksdagen inte nu bör ta något initiativ vad gäller
personalförsörjningen inom barnomsorgen och avstyrker därför motionerna So326
(c) yrkande 2 och So619 (c) yrkandena 6--8.
I aktionsgruppens rapport påpekas också att möjligheten till fortbildning
för personalen är av särskild betydelse för barnomsorgens kvalitetsmässiga
utveckling. Fortbildning och andra personalutvecklande åtgärder är också
mycket viktiga åtgärder för att få personalen att stanna i yrket.
Aktionsgruppen anser att personalutvecklingsåtgärder måste prioriteras och
föreslår kommunerna att överväga att fortsätta och fördjupa satsningen på
fortbildning och andra personalutvecklande åtgärder för att möta olika
gruppers behov.
Sedan år 1988 har särskilda medel för fortbildning avsatts i statsbidraget.
Våren 1989 hemställde riksdagen hos regeringen om en uppföljning av
kommunernas användning av de särskilda fortbildningsmedlen som avdelats inom
statsbidragets ram. Utskottet hade bl.a. påpekat att en ökad satsning på
fortbildning var angelägen för att minska den omfattande personalomsättningen
inom barnomsorgen (1988/89:SoU18, rskr. 166). Frågan bereds för närvarande i
socialdepartementet i samverkan med Svenska kommunförbundet. Regeringen har
den 17 augusti 1989 beviljat Kommunförbundet särskilda medel för att genom
enkäter och riktade konferenser belysa de hittillsvarande
fortbildningsinsatserna i kommunerna. Arbetet kommer att pågå under år 1990.
Med hänvisning till den här lämnade redovisningen avstyrker utskottet också
motion So644 (fp) yrkande 4, som tar upp bl.a. fortbildningens betydelse för
att minska personalomsättningen inom barnomsorgen.
En enhetlig utbildning för barnomsorgspersonalen
I motion So626 (vpk) hemställs om tillkännagivanden om allmän behörighet
för en enhetlig yrkeskår (yrkande 10) och om vidareutbildning av
barnskötare och outbildad personal med bibehållen lön (yrkande 11).
Socialstyrelsen har enligt motionärerna slagit fast att den viktigaste
kvalitetsfaktorn är personalen och deras utbildning samt att det bör vara en
långsiktig strävan att uppnå en enhetlig yrkeskår. Motionärerna anser att en
allmän behörighet och en enhetlig yrkeskår är viktiga krav samt att
barnskötare och obehörig personal skall erbjudas vidareutbildning till
förskollärare eller fritidspedagoger med lön under utbildningstiden.
Dessa förslag har tidigare vid ett flertal tillfällen behandlats och
avstyrkts av utskottet, senast i betänkandet 1988/89:SoU18 s. 26.
När det gäller regler för allmän behörighet för personal utan formell
behörighet att med bevarad lön erhålla sådan behörighet har utskottet tidigare
avstyrkt sådana yrkanden med hänvisning till att det skulle strida mot
kommunernas frihet att ordna barnomsorgen om riksdagen skulle fatta beslut om
särskilda behörighetsregler eller om att viss andel av personalen skulle ha
genomgått visst slag av utbildning (se bl.a. SoU 1983/84:18 s. 20).
I 1989 års budgetproposition (bil. 10 s. 219) anförde dåvarande statsrådet
Bodström att utbildningsplanerna för förskollärar- och
fritidspedagogutbildningarna borde revideras inom nuvarande ramar med
beaktande av socialstyrelsens pedagogiska program för barnomsorgen.
Utbildningsutskottet avvek inte från detta ställningstagande
(1988/89:UbU22).
UHÄ har nu påbörjat ett arbete med att revidera de nuvarande
utbildningsplanerna för fritidspedagog- och förskollärarutbildningarna.
Arbetet beräknas vara klart under hösten 1990. De nya utbildningsplanerna
avses gälla fr.o.m. läsåret 1991/92.
Genom ett beslut av riksdagen våren 1989 (prop. 1988/89:150 bil. 7, UbU32,
rskr. 330) anvisades 5 milj.kr. till UHÄ för att ordna kurser som vänder sig
till tidigare utbildade förskollärare. Regeringen har genom beslut den 7
december 1989 medgett att medel för obesatta platser på dessa kurser får
omfördelas till 50-poängsutbildning, dvs. för sökande med barnskötarutbildning
och flera års yrkesverksamhet inom förskoleverksamhet. I årets
budgetproposition föreslogs att antalet nybörjarplatser i 50-poängsutbildning
skulle ökas med 120. Riksdagen har godkänt förslaget (1989/90:UbU22, rskr.
233).
Här kan också nämnas att aktionsgruppen för barnomsorg (se ovan) föreslagit
kommunerna att överväga att genomföra en stegvis personalutbildning, främst i
kommuner med en hög andel outbildad personal.
Utskottet anser inte att det inträffat något som bör föranleda en ändrad
bedömning från utskottets sida i frågan om särskilda behörighetsregler för
barnomsorgspersonalen. Utskottet avstyrker motion So626 (vpk) yrkandena 10 och
11.
I motion 1989/90:So630 av Görel Bohlin och Ingrid Sundberg (m) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av en kompletterande personalgrupp inom barnomsorg och grundskola,
nämligen danspedagogerna. Inom den psykologiska forskningen ägnas allt större
intresse åt barnens motoriska färdigheter och rörelsebehov samt kopplingen
mellan den sensomotoriska utvecklingen och den intellektuella, emotionella och
sociala utvecklingen, uppges det i motionen. Ju bättre ett barn kan
kontrollera sina rörelser, desto bättre kan det också koncentrera sig på
utförandet av teoretiska uppgifter. Antalet barn med lässvårigheter har ökat
oroväckande i skolorna under senare år, och en bidragande orsak till detta kan
enligt motionärerna vara förskolebarnens bristande sensomotoriska färdigheter.
För verksamheten vid förskolorna och för barnens utveckling kan
danspedagogerna utgöra ett viktigt komplement till de personalkategorier som
nu finns, nämligen förskollärarna och barnvårdarna.
Socialstyrelsens pedagogiska program för förskolan tar upp rytmik, dans- och
rörelselekar (s. 34 f.). Även i Lära i förskolan, socialstyrelsens
kompletterande material för de äldre förskolebarnen, betonas vikten av
motorisk träning i form av exempelvis dans och rytmik (s. 109 f.).
Vid behandlingen av ett motsvarande yrkande våren 1989 förklarade utskottet
sig dela motionärens uppfattning att dans och rytmik var viktiga inslag i
barnomsorgsverksamheten. Utskottet ville dock inte förorda ett
riksdagsinitiativ i syfte att mer systematiskt knyta danspedagoger till
förskolan och avstyrkte därför motionen (betänkande 1988/89:SoU18, s. 26).
Utskottet vidhåller sin inställning i frågan och avstyrker därför motion
So630 (m).
Kvalitetsnormer m.m.
I motion So626 (vpk) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att socialstyrelsens rekommendationer om
barngruppers storlek skall upptas som norm (yrkande 3). Socialstyrelsens
rekommendationer bör lyftas fram och gälla som miniminormer för att undvika
framtida missförhållanden och kvalitetsförsämringar i barnomsorgen, framhålls
det i motionen.
I proposition 1984/85:209 om förskola för alla barn underströks att det är
kommunen som beslutar i frågor av organisatorisk art, t.ex. när det gäller
barngruppernas storlek, personaldimensionering, lokalutformning m.m. I
propositionen framhölls dock att socialstyrelsen även fortsättningsvis
noggrant bör följa utvecklingen i kommunerna i dessa frågor (s. 17). Riksdagen
delade propositionens bedömning (SoU 1985/86:5 s. 9, rskr. 27).
Utskottet har vid flera tidigare tillfällen behandlat yrkanden om bindande
normer beträffande barngruppernas storlek, senast våren 1989 i betänkandet
1988/89:SoU18 s. 16 (res. vpk).
Vid frågans tidigare behandling har utskottet hänvisat till att kommunerna
vad gäller barnomsorgsverksamheten inte bör bindas av detaljerade föreskrifter
som fastslagits av statsmakterna. Utskottet har även erinrat om att detta
innebar att ett stort ansvar läggs på kommunerna då det gäller kvalitetskraven
på barnomsorgen och om att borttagande av vissa statliga regler inte får leda
till en kvalitativ utarmning av förskolan.
Utskottet står fast vid sin bedömning och avstyrker motion So626 (vpk)
yrkande 3.
I motion So644 (fp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn
av de kostnadsfördyrande normer som förhindrar utbyggnaden av barnomsorgen
(yrkande 3). Om kommunerna skall få fram de resurser som krävs för att
klara det uppsatta målet vad gäller utbyggnaden, måste verksamheten bli
effektivare, anser motionärerna. Den regelflora som påverkar barnomsorgen
rymmer flera onödiga hinder som fördyrar barnomsorgen. Dessa hinder utgörs
enligt motionärerna bl.a. av byggnormer samt arbetsmiljö- och
livsmedelslagstiftning.
En arbetsgrupp i regeringskansliet ser för närvarande över regler och
administrativa hinder för barnomsorgens utbyggnad på bl.a. arbetsmiljö- och
livsmedelslagstiftningens områden.
Aktionsgruppen för barnomsorg har enligt sina direktiv prövat bl.a. insatser
för att ta bort administrativa, tekniska eller organisatoriska hinder i
kommunerna i syfte att påskynda utbyggnaden av framför allt heldagsomsorgen i
de kommuner som för närvarande har uppenbara svårigheter med utbyggnadstakten.
I sin nyligen framlagda rapport har aktionsgruppen bl.a. föreslagit en större
flexibilitet inom barnomsorgen vad gäller öppettider, gruppstorlekar och
lokalanvändning. Gruppens förslag bereds nu vidare inom regeringskansliet.
Utskottet konstaterar att det i syfte att underlätta utbyggnaden redan pågår
översyner av de regler och normer som styr barnomsorgen.
Utskottet anser att motion So644 (fp) därmed är tillgodosedd och avstyrker
därför motionen såvitt nu är i fråga (yrkande 3).
Information om arbetsplatsförlagda daghem
I motion 1989/90:So632 av Lars Leijonborg (fp) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stimulera
arbetsplatsförlagda daghem. "Arbetsplatsdaghem" ökar valfriheten för
föräldrarna, anförs det i motionen. Ett aktivt intresse från arbetsgivarnas
sida för denna barnomsorg ökar också chanserna att nå målet om full
behovstäckning 1991. Statsmakterna bör därför uppmuntra tillkomsten av sådana
daghem, anser motionärerna och påpekar att detta kan ske genom att
socialstyrelsen utger en särskild information om detta alternativ.
(Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Fi515.)
Arbetsplatsdaghem, som också kallas "företagsdagis", får statsbidrag till
verksamheten om de drivs i form av föräldrakooperativ.
I årets budgetproposition, 1989/90:100 bil. 7, uppges att regeringen nyligen
har uppdragit åt socialstyrelsen att utarbeta ett särskilt
informationsmaterial om vilka regler och villkor som gäller när man startar
alternativ barnomsorg (s. 115).
Utskottet anser att något initiativ av riksdagen i frågan därmed inte är
erforderligt. Motion So632 (fp) avstyrks därför.
Ändring av socialtjänstlagen
I motion So633 (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt
förslag till sådan ändring av socialtjänstlagen att där klart framgår att vård
av egna barn skall betraktas som jämbördigt med motsvarande förvärvsarbete
(yrkande 1). Erfarenheten av socialtjänstlagen är enligt motionärerna att
socialbidrag förvägras familjer där en förälder frivilligt tar hand om barnen.
Motionärerna anför att socialbidrag alltid är en nödlösning, men när behov
därav trots allt uppstår bör egen vård av barn jämställas med motsvarande
förvärvsarbete.
Motioner om rätt till socialbidrag vid vård av egna barn har behandlats vid
flera tidigare tillfällen och avstyrkts, senast våren 1989 (1988/89:SoU17 s. 7
f. res. m). I ett tidigare betänkande, SoU 1986/87:34 s. 8 f., hänvisade
utskottet till uttalanden som gjordes av riksdagen i samband med
socialtjänstlagens tillkomst, till innehållet i socialstyrelsens allmänna råd
på området samt slutligen till innehållet i en dom år 1985 av regeringsrätten,
i vilken domstolen avslog en begäran om bistånd i form av socialbidrag i det
fall plats hade anvisats inom kommunens barnomsorg och modern därför hade
varit oförhindrad att söka arbete. Vid riksmötet 1984/85 gjorde utskottet i
sammanhanget följande uttalande (SoU 18 s. 9).
Utskottet konstaterar för sin del att riksdagens enhälliga uttalanden i
samband med socialtjänstlagens tillkomst utgår från synen att den som själv
kan försörja sig genom eget arbete inte bör ha rätt till socialbidrag.
Utskottet anser detta vara en naturlig utgångspunkt även för bedömningen av
sådana fall som motionärerna tar upp. Den som inte har ett arbete bör således
i vart fall stå till arbetsmarknadens förfogande. Utskottet konstaterar att
regeringsrättens prejudicerande avgörande går i samma riktning. I den mån det
i ett enskilt fall finns särskilda omständigheter som motiverar rätt till
bistånd trots att den sökande inte vill ställa sig till arbetsmarknadens
förfogande finns möjlighet att efter prövning ändå låta socialbidrag utgå.
Utskottet kan således inte acceptera synsättet att var och en som har barn
skall kunna välja att avstå från förvärvsarbete för att -- om inkomsterna då
inte räcker till -- i stället få socialbidrag. I första hand måste den
enskilda människan själv ta ansvar för sitt liv och efter förmåga försöka
försörja sig och sin familj. Socialbidraget bör, som framhölls då
socialtjänstlagen antogs, vara en sista resurs för att trygga den enskildes
försörjning när andra möjligheter tryter. Utskottet kan inte gå med på att
socialbidraget skall användas som ett medel för att förverkliga allmänna
familjepolitiska mål, som motionsförslaget syftar till.
När motsvarande yrkande behandlades våren 1989 vidhöll utskottet sin
tidigare ståndpunkt.
Utskottet saknar anledning att nu göra en annan bedömning och avstyrker
därför motion So633 (m) yrkande 1.
Beräkningsgrunderna för statsbidraget
När statsbidragen till kommunerna för barnomsorgen beräknas utgår man ifrån
antalet inskrivna barn vid två tillfällen, dels den 1 april, dels den 1
oktober. Statsbidrag utbetalas för det genomsnittliga antalet inskrivna barn
vid de två tidpunkterna, 3 § förordningen (1987:860) om statsbidrag till
kommunerna för barnomsorg.
I motion 1989/90:So620 av Maj Britt Theorin m.fl. (s) begärs en översyn
av statsbidragsförordningen. Motionärerna anför att eftersom statsbidrag inte
utgår för de barn som skrivs in från den 2 oktober till den 31 mars har detta
lett till att nyinskrivning av barn under denna period betraktas som en dålig
affär ekonomiskt för kommunerna. Skälet härtill är att de kommunala
kostnaderna ökar medan underlaget för statsbidrag inte påverkas. Därmed finns
risk att kommunerna inte maximalt utnyttjar varje möjlighet till kommunal
daghemsplats.
En översyn av statsbidragsförordningen i syfte att komma till rätta med de
ovan beskrivna problemen bör därför göras, anser motionärerna.
Enligt vad utskottet erfar är de allra flesta barn, som fått en
barnomsorgsplats, inskrivna i barnomsorgen när höstterminen börjar eller strax
efter, varför det i motionen beskrivna problemet inte torde vara så stort som
motionärerna gör gällande. Någonstans måste mätpunkten enligt
statsbidragsförordningen ligga. Utskottet avstyrker med hänvisning härtill
motion So620 (s).
Ändring av statsbidragen till kooperativa daghem
I motion 1989/90:So628 av Ingegerd Wärnersson och Anita Jönsson (båda s)
begärs ett tillkännagivande till regeringen om behovet av ändring av
statsbidragen till kooperativa daghem i enlighet med motionens syfte.
Motionärerna anser att föräldrakooperativens styrelser inte bör ha en
oinskränkt rätt att välja vilka som skall få bli medlemmar i
föräldrakooperativet, utan vara beredda att ta emot alla barn, oavsett fysiska
eller psykiska handikapp. När ett kooperativt daghem startas, skall givetvis
de föräldrar som tar initiativet ha sina barn på daghemmet, anför
motionärerna, men när det blir en ledig plats skall den erbjudas någon i den
kommunala barnomsorgskön. Annars leder det i förlängningen till att
segregation uppstår och i värsta fall till att de kommunala daghemmen fylls
med barn med särskilda behov.
I samband med att utskottet behandlade förslaget om statsbidrag till
föräldrakooperativa daghem (prop. 1983/84:177) hade utskottet att ta ställning
till en motion (s) i vilken det föreslogs vissa villkor för att statsbidrag
skulle utgå till föräldrakooperativ. Motionärerna ansåg bl.a. att kommunen
måste ha inflytande över förmedlingen av barn till de enskilda daghemmen.
Utskottet förklarade sig vara medvetet om den risk för framväxt av
kategoridaghem som motionärerna pekat på. Såsom framhållits i den då aktuella
propositionen måste man emellertid vara uppmärksam på att inte alla föräldrar,
på grund av sin arbetssituation, har möjlighet att delta i föräldrakooperativ.
De villkor för statsbidrag som motionärerna ställt upp skulle enligt
utskottets mening avsevärt minska möjligheterna att driva verksamhet i form
av föräldrakooperativ. Enligt utskottets mening måste därför i första hand
andra åtgärder övervägas för att motverka segregering inom barnomsorgen (SoU
1983/84:31 s. 6).
Utskottet vidhåller sin inställning att segrering inom barnomsorgen i första
hand måste angripas med andra medel än dem som föreslås i motionen. Motion
So628 (s) avstyrks därför.
Samisk barnomsorg
I motion 1989/90:So639 av Berith Eriksson (vpk) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en utredning för att undersöka om medel för samisk barnomsorg
kan kanaliseras genom sameskolstyrelsen. Motionären anser att det är bra att
sameskolstyrelsen har ansvar även för förskoleverksamheten men påpekar att
medel måste budgeteras för detta ändamål. Sameskolstyrelsen bör erhålla dels
250 000 kr. för en förskolekonsulenttjänst, dels 100 000 kr. för kostnader
avseende pedagogiskt material m.m. Motionären anser också att man bör
undersöka möjligheten att ge sameskolstyrelsen uppdrag att teckna kontrakt med
kommunerna och på så sätt kanalisera ersättning till kommunerna för eventuella
merkostnader i förhållande till om barnomsorgen för samebarnen hade ordnats på
annat sätt.
En särskild sakkunnig fick 1987 i uppdrag att göra en översyn av den samiska
kulturens fortbestånd och utveckling. Översynen redovisades i
departementspromemorian Samisk kultur, Ds 1989:38.
Av promemorian framgår att en förskolekonsulent under perioden 1986--1988 på
försök har varit knuten till sameskolstyrelsen med uppgifter som bl.a.
inneburit att ge stöd till kommuner som avsåg att upprätta samisk
förskoleverksamhet. Verksamheten har finansierats genom socialdepartementets
medel för utvecklings- och förnyelsearbete. Utredaren föreslog i promemorian
dels ett särskilt stimulansbidrag för samisk barnomsorg under en
treårsperiod, dels att medel skulle utgå för en fortsatt verksamhet med en
förskolekonsulent, också under tre år. Kostnaderna härför beräknades till 1
400 000 årligen, varav för förskolekonsulenten 250 000 kr.
Förslagen i utredningsrapporten har efter remissbehandling redovisats i
årets budgetproposition, prop. 1989/90:100, bil. 10, s. 88--95. Förslagen
beträffande samisk barnomsorg ledde emellertid inte till något förslag från
regeringen.
Enligt budgetpropositionen kan förslagen i rapporten inte ses isolerade från
de förslag som avgetts och kommer att avges av samerättsutredningen.
Samerättsutredningen har överlämnat sitt huvudbetänkande (SOU 1989:41)
Samerätt och sameting. Utredningen fortsätter sitt arbete att utreda och
föreslå insatser för att bevara och utveckla det samiska språket.
Med anledning av en motion våren 1989 om modersmålsträning för samebarn
uttalade utskottet att det delade motionärens åsikt om vikten av att de
samiska barnen inte utestängdes från möjligheten att aktivt ta del av sitt
modersmål och sitt kulturarv. Utskottet konstaterade att frågor som berör det
samiska språkets ställning i Sverige var föremål för olika utredningar.
Utskottet ansåg att resultatet av dessa utredningar borde avvaktas och
avstyrkte den då aktuella motionen (1988/89:SoU13 s. 4, res. vpk).
Som framgått av den här lämnade redovisningen fortsätter
samerättsutredningen sitt arbete. I avvaktan på utredningens resultat bör
riksdagen inte ta något initiativ i den nu aktuella frågan. Utskottet
avstyrker därför motion So639 (vpk).
Barnomsorg i rökfri miljö
I motion 1989/90:So434 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas att riksdagen
ger regeringen i uppdrag att utarbeta direktiv för att all barnomsorg sker i
rökfri miljö (yrkande 5). Alla barn borde enligt motionärerna få växa upp
i en rökfri miljö, åtminstone inom barnomsorgen.
I motion 1989/90:So473 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) yrkas att riksdagen
hos regeringen begär åtgärder för rökfria familjedaghem (yrkande 3).
Motionärerna anser att såväl barnomsorg som skola är miljöer där det är
särskilt angeläget att uppnå rökfrihet. Det bör vara självklart att föräldrar,
som så begär, alltid skall få plats för sina barn i familjedaghem där det inte
röks.
I arbetarskyddsstyrelsens och socialstyrelsens allmänna råd om begränsning
av tobaksrökning görs särskilda markeringar beträffande barnomsorgen. Där
framhålls att ett minskat tobaksbruk bland barnomsorgspersonal och föräldrar
är angeläget med tanke på barnens hälsa. Socialstyrelsen har utfärdat
kommentarer till de allmänna råden beträffande barnomsorgen.
I meddelandeblad nr 36/84 till kommunerna anför socialstyrelsen följande.
För barnomsorgens vidkommande bör de allmänna råden tolkas så, att det är av
utomordentlig betydelse att skapa en rökfri uppväxt för barn. Dels finns det
direkta hälsorisker med passiv rökning och dels utgör barnomsorgspersonal en
förebild för barnen. Att skapa en helt rökfri barnomsorg bör vara slutmålet.
Rent praktiskt innebär detta således att man inte bör röka i daghemmets,
fritidshemmets respektive familjedaghemmets lokaler och inte heller utomhus
när man arbetar med barn. Det är därför önskvärt att personal som arbetar med
barn inte röker under yrkesutövandet.
-- -- --
I de allmänna råden sägs också att barnomsorgen i sin dagliga verksamhet
både bör ha ett ansvar för och en möjlighet att ge föräldrar och barn
information om tobakens hälsorisker. Det ankommer därför på kommunen att
medverka till att all berörd personal ges de kunskaper som behövs för att
förmedla en sådan information samt att i samverkan med företrädesvis
primärvården ge dem som önskar tillgång till rökavvänjningsstöd.
I meddelandebladet redovisar socialstyrelsen vidare resultatet av en enkät
om dittillsvarande arbete mot tobaksbruket inom kommunernas barnomsorg, vilket
genomförts av socialstyrelsens byrå för hälsoupplysning. Vid enkäten framkom
bl.a. att tobaksfrågan var en i hög grad aktuell fråga för de flesta förskolor
och att man i flera kommuner hade en målsättning som stämde överens med de
allmänna råden. Ur enkätresultatet kunde också utläsas att en del kommuner
redan avskaffat rökrummet i förskolan. I allt fler kommuner tillgodosågs även
icke-rökande föräldrars önskemål om rökfritt familjedaghem.
Socialstyrelsen har vidare utarbetat informationsskrifter om rökning och
barn för personal i barnomsorgen samt föräldrar och blivande föräldrar. Även i
utbildningen av förskollärare och barnskötare inskärps vikten av att rökning
inte sker där barn vistas.
Utskottet behandlade våren 1989 motionsyrkanden om rökfri barnomsorg.
Utskottet ansåg då att det av såväl medicinska som pedagogiska skäl är
särskilt angeläget att uppnå rökfrihet i lokaler där barn vistas. Utskottet
hänvisade också till att betydelsen av en rökfri barnomsorg understryks i
allmänna råd från socialstyrelsen och i utbildningen av personal inom
barnomsorgen. Utskottet förutsatte att råden för såväl familjedaghem som annan
barnomsorg om rökfrihet följs upp av kommunerna. Redan vid rekryteringen av
familjedaghem borde således frågan om rökning tas upp. Även socialstyrelsen
borde fortlöpande följa efterlevnaden av råden om rökfrihet. Utskottet
hänvisade också till tobaksutredningens då pågående arbete och avstyrkte
motionerna (1988/89:SoU14 s. 8, res. fp, mp).
Tobaksutredningens arbete är numera avslutat. I sitt nyligen framlagda
betänkande (SOU 1990:29) Tobakslag föreslår utredningen bl.a. att det
införs lagregler som begränsar rökningen i vissa lokaler. Enligt utredningen
är det särskilt angeläget att lagreglerna omfattar sådana lokaler som är
avsedda att användas av barn och ungdomar. Rökförbud bör således införas
beträffande i första hand skollokaler och lokaler för barnomsorg och vidare
fritidshem och andra lokaler som är avsedda för ungdomens fritidsverksamhet.
Principen bör vara att alla lokaler som barn eller ungdomar har anledning att
besöka skall vara rökfria. Enligt utredningen talar mycket för att rökförbudet
också bör omfatta skolgårdar. Med skolgårdar bör i detta sammanhang jämställas
sådana platser utomhus som används i barnomsorgen (betänkandet s. 103).
Vem som är huvudman för den berörda barn- eller ungdomsverksamheten är enligt
utredningen utan betydelse. Även lokaler i privata eller kooperativa daghem
samt privatskolor m.m. omfattas således av rökförbudet.
I betänkandet påpekas att de föreslagna bestämmelserna inte gäller i fråga
om bostäder, vilket innebär att barnomsorg som bedrivs i privata familjedaghem
o.d. inte omfattas av rökförbudet. Enligt utredningen är det emellertid
angeläget att kommunen träffar överenskommelse med dem som har hand om sådan
barnomsorgsverksamhet att rökning inte skall ske i de lokaler där barn vistas
(betänkandet s. 162).
Tobaksutredningens betänkande remissbehandlas för närvarande.
Allergiutredningen föreslår i sitt betänkande (SOU 1989:76)
Allergi/överkänslighet att det blir en lagstadgad skyldighet med rökfria
offentliga lokaler, offentliga transportmedel samt arbetsplatser och att
särskild uppmärksamhet ägnas barns miljöer avseende rätt till rökfrihet (s.
130).
Även allergiutredningens betänkande är föremål för remissbehandling.
Utskottet vidhåller sin inställning att det av medicinska och pedagogiska
skäl är angeläget att uppnå rökfrihet i lokaler där barn vistas. Utskottet
anser emellertid att beredningen av tobaksutredningens resp.
allergiutredningens förslag bör avvaktas innan riksdagen vidtar någon åtgärd i
frågan och avstyrker därför motionerna So434 (mp) yrkande 5 och So473 (fp)
yrkande 3.
Föräldrautbildning
I motion 1989/90:So323 av Gunilla André och Karin Starrin (c) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om en utbyggd föräldrautbildning
(yrkande 1). I dagens samhälle går föräldrarna miste om sådana kunskaper
och erfarenheter som tidigare kunde förmedlas mellan generationerna, påpekar
motionärerna. De hänvisar till den föräldrautbildning som pågår inom mödra-
och barnhälsovården och förklarar att någon uppföljning för föräldrar med barn
i högre åldrar inte har skett. En utbyggd föräldrautbildning skulle enligt
motionärerna stärka föräldrarna i deras föräldraroll. (Motiveringen återfinns
i motion 1989/90:A817.)
I motion 1989/90:So627 av Karin Israelsson och Marianne Jönsson (c)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fullföljandet av föräldrautbildning som erbjuds alla föräldrar. Den
föräldrautbildning som genomförts har enligt motionärerna visat sig fylla ett
stort behov. Utbildningen är viktig under tiden närmast efter det att barnet
har fötts, men behovet av utbildning kvarstår under följande barnaår.
Motionärerna anser det olyckligt att verksamheten inte har utvecklats på det
sätt som var avsett. Det bör därför skapas förutsättningar för en
föräldrautbildning även för tiden efter spädbarnsperioden, anser motionärerna.
Riksdagen (prop. 1978/79:168, SoU 1978/79:45, rskr. 1978/79:385) godkände år
1979 allmänna riktlinjer för en allmän föräldrautbildning. Dessa riktlinjer
innebar bl.a. att en allmän föräldrautbildning i anslutning till barns födelse
med början år 1980 successivt skulle byggas ut i landstingskommunernas regi
som en del av den normala verksamheten vid mödra- och barnavårdscentraler samt
BB. Föräldrautbildningen skall bl.a. förmedla kunskap i frågor om hur det
fysiska och psykiska tillståndet påverkas under graviditet, förlossning och
tiden närmast efter förlossning, fostrets utveckling, förebyggande hälsovård
och det stöd som samhället kan erbjuda blivande och nyblivna föräldrar.
I barnomsorgsgruppens slutbetänkande (SOU 1980:27) Barn och vuxna
behandlades bl.a. frågor om föräldrautbildning under barnets förskole- och
skolår. Betänkandet ledde emellertid aldrig till något förslag från
regeringen.
Statsrådet Bengt Lindqvist besvarade den 9 februari 1987 en
interpellation i riksdagen om föräldrautbildning efter det att barnet passerat
spädbarnstiden (snabbprot. 1986/87 anf. 8--12). Han hänvisade bl.a. till att
det i princip är landsting och kommuner som via barnavårdscentraler,
barnomsorg och skola bedriver föräldrautbildning, men att i många fall den
kommunala verksamheten kompletteras med insatser från frivilligorganisationer.
Enligt hans mening har förskolan en viktig funktion att fylla när det gäller
föräldrautbildning för föräldrar till barn i förskoleåldern. Vidare uppgav han
att regeringen från anslaget för utvecklings- och förnyelsearbete inom
barnomsorgen beviljat medel till ett tjugotal projekt som handlar om
föräldrautbildning.
Förslag om en utbyggd föräldrautbildning har flera gånger tidigare
behandlats av utskottet, senast i betänkandet 1988/89:SoU13 (s. 13 f.) med
anledning av en motion liknande den nu aktuella. Utskottet hänvisade då till
ett tidigare uttalande att det förelåg en bred samstämmighet i fråga om vikten
av insatser på området. Det var därför enligt utskottets mening beklagligt att
något samlat initiativ ännu inte kommit till stånd. Utskottet förutsatte att
man inom regeringskansliet fortsatte ansträngningarna att undersöka hur
föräldrautbildningen kunde utvecklas och stimuleras och att regeringen snarast
skulle komma att ta initiativ i denna fråga. Motionen avstyrktes. Riksdagen
följde utskottet (res. fp, c).
Utskottet, som vid upprepade tillfällen påtalat vikten av insatser när det
gäller föräldrautbildningen, konstaterar att regeringen ännu inte tagit något
initiativ i saken. Utskottet vidhåller emellertid sin inställning att det
måste skapas förutsättningar för en föräldrautbildning för föräldrar till barn
som passerat spädbarnstiden. En sådan föräldrautbildning skall vara frivillig
för föräldrarna, men genomföras så att alla föräldrar får praktiska
möjligheter att delta. Utbildningen bör bedrivas via barnhälsovård, barnomsorg
och skola och kompletteras med insatser från frivilligorganisationer, såsom
barn- och ungdomsorganisationer och studieförbund. Föräldrautbildningens syfte
bör vara dels att ge ökade kunskaper om barns utveckling, dels att skapa
möjlighet till kontakt och gemenskap med andra föräldrar och med barnomsorgs-
och skolpersonal. Regeringen bör med utgångspunkt dels i vad utskottet här
skisserat, dels i resultaten från det bedrivna förnyelsearbetet om
föräldrautbildning lägga fram förslag till hur en föräldrautbildning under
förskole- och skolår kan utvecklas och stimuleras.
Vad utskottet här anfört om föräldrautbildning bör riksdagen med anledning
av motionerna So323 (c) yrkande 1 och So627 (c) ge regeringen till känna.
Ändrade regler för bidragsförskott
I motion 1989/90:So602 av Eva Björne (m) yrkas att 8 § lagen (1984:1095)
om förlängt bidragsförskott för studerande ändras så att det förlängda
bidragsförskottet/underhållsbidraget betalas ut till barnet/ungdomen.
Underhållsskyldighet till barn upphör när barnet fyller 18 år. Går barnet i
skolan vid denna tidpunkt eller återupptas skolgången innan barnet fyller 19
år, är föräldrarna dock intill dess barnet fyller 21 år underhållsskyldiga så
länge skolgången pågår.
I de fall sådant underhåll eller bidragsförskott betalas ut skall det enligt
8 § lagen (1984:1095) om förlängt bidragsförskott för studerande betalas ut
till den förälder eller tidigare vårdnadshavare som barnet varaktigt bor
tillsammans med.
Motionären anför att dessa bestämmelser i de flesta fall fungerar bra, men
att det finns föräldrar och tidigare vårdnadshavare som inte alltid sätter
barnets bästa först. Det har enligt motionären förekommit att det studerande
barnet inte fått någon del av underhållet utan behövt be om hjälp för att
klara sin ekonomi under studierna.
I motion 1989/90:So634 av Erkki Tammenoksa (s) hemställs att regeringen
ges till känna vad som i motionen anförts om bidragsförskottets utformning.
Motionären anser att bestämmelserna i bidragsförskottslagen varken tar hänsyn
till att ett barn kan ha så stora egna inkomster att det är självförsörjande
redan före myndighetsåldern eller till att vårdnadshavaren kan ha en god
ekonomi. Regeringen bör avskaffa möjligheten att bidragsförskott utgår i dessa
fall genom två tillägg till 2 § bidragsförskottslagen så att bidragsförskott
inte lämnas om 1) det enligt 7 kap. 1 § föräldrabalken anses att barnets egna
inkomster och tillgångar samt sociala förmåner täcker barnets behov, 2)
vårdnadshavarens ekonomiska förmåga anses tillräcklig för att ge en god
försörjning åt barnet.
Utformningen av reglerna om förlängt bidragsförskott diskuterades i
proposition 1984/85:39 om utformningen av det ökade stödet till barnfamiljerna
(prop. s. 15 f.). När det gällde frågan om vilka unga som skulle omfattas av
det förlängda bidragsförskottet anförde socialministern bl.a. att syftet med
reformen borde vara att förstärka ensamföräldrarnas familjeekonomi. Reglerna
borde dessutom i så stor utsträckning som möjligt anknyta till de regler som
gällde för bidragsförskott. De sistnämnda innebar bl.a. att de grupper av barn
som stod utanför rätten till bidragsförskott före 18 års ålder, t.ex. för att
de flyttat ifrån föräldrarna, inte heller skulle omfattas av rätten till
förlängt bidragsförskott. Sammantaget ansåg socialministern att det föreslagna
förlängda bidragsförskottet borde kunna utgå för de barn som bor ihop med den
ene av sina föräldrar eller bor kvar hos den som var vårdnadshavare när barnet
fyllde 18 år.
I propositionen framhölls också (s. 30) att det inte är barnet utan den
förälder eller tidigare vårdnadshavare som barnet bor ihop med som äger rätten
att uppbära det förlängda bidragsförskottet.
1987 års underhållsbidragskommitté har haft i uppgift att se över frågorna
om bidragsförskottets konstruktion och dess anknytning till föräldrabalkens
regler om underhållsbidrag. Kommittén har i januari 1990 lagt fram betänkandet
(SOU 1990:8) Samhällsstöd till underhållsberättigade barn. Kommittén avser
att i en slutrapport våren 1990 lägga fram ytterligare fakta samt presentera
en kartläggning och analys av den sociala och ekonomiska situationen för
särlevande föräldrar med särskilt låga inkomster.
Kommittén har bl.a. prövat om vårdnadshavarens och barnets inkomster skall
påverka storleken av samhällsstödet och om en ny partners inkomster skall
medföra att samhällsstödet sänks. I en av de modeller som kommittén lagt fram,
kallad bostadsbidragsmodellen, föreslås att bidragsförskottet inkomstprövas
mot vårdnadshavarens inkomster, när de överstiger mera genomsnittliga nivåer.
Underhållsbidragskommitténs betänkande remissbehandlas för närvarande.
Utskottet anser att den fortsatta beredningen av underhållsbidragskommitténs
betänkande bör avvaktas innan riksdagen tar några initiativ i de nu aktuella
frågorna. Utskottet avstyrker därför motionerna So602 (m) och So634 (s).
Bidrag vid adoption av utländska barn
Riksdagen antog hösten 1988 en lag (1988:1463) om bidrag vid adoption av
utländska barn (prop. 1988/89:3, SoU8, rskr. 53). Enligt lagen lämnas bidrag
till adoptivföräldrars kostnader vid adoption av utländska barn med hälften av
genomsnittskostnaden för en adoption från barnets ursprungsland, dock högst
med 20 000 kr. (4 §). Syftet med lagen är att människor inte av ekonomiska
skäl måste avstå från en adoption. En annan orsak till det enhälliga beslut
riksdagen tog var att man ville skapa möjligheter för adoptivbarnet att få
syskon.
I motion 1989/90:So610 av Ingrid Hemmingsson (m) hemställs att riksdagen
begär att regeringen återkommer med förslag om en höjning av den övre gränsen
för stöd till adoption av utländska barn. Enligt motionären överstiger nu
genomsnittskostnaden 40 000 kr. i många länder. För att inte effekten av
stödet skall minska med åren bör stödet vid behov kunna höjas för att även i
fortsättningen täcka hälften av kostnaderna.
Utskottet är medvetet om att adoptionskostnaderna beträffande barn från
vissa länder ökat och nu ligger betydligt över 40 000 kr. Utskottet utgår dock
från att man inom regeringskansliet följer utvecklingen och efter hand
omprövar den nu gällande gränsen för stöd. Med hänvisning härtill avstyrks
motion So610 (m).
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande nytt statsbidragssystem
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So326 yrkande 1, 1989/90:So614 och
1989/90:So642 yrkande 1, delvis,
res. 1 (m, fp, c)
2. beträffande bidrag direkt till föräldrarna
att riksdagen avslår motion 1989/90:So607,
res. 2 (m, c) - motiv.
res. 3 (fp) - motiv.
3. beträffande en kommitté för översyn av statsbidragen
att riksdagen avslår motion 1989/90:So605,
res. 4 (mp)
4. beträffande statsbidrag till personalkooperativ
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So618 yrkandena 1 och 2,
1989/90:So437 yrkande 4, delvis, 1989/90:So631 yrkande 2, delvis,
1989/90:So633 yrkande 3, delvis och 1989/90:So644 yrkande 1, delvis,
res. 5 (m, fp, c, mp)
5. beträffande statsbidrag till alternativ barnomsorg m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So323 yrkande 2, 1989/90:So437
yrkande 4, delvis, 1989/90:So603 yrkande 5, 1989/90:So611 yrkande 1,
1989/90:So616, 1989/90:So617, 1989/90:So619 yrkandena 3 och 9,
1989/90:So631 yrkande 2 delvis, 1989/90:So633 yrkande 3, delvis,
1989/90:So642 yrkande 2, 1989/90:So644 yrkande 1, delvis och
1989/90:So647 yrkande 2,
res. 6 (m, fp, c, mp)
6. beträffande statsbidrag till barnomsorg i svenska kyrkans regi
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So604, 1989/90:So608 yrkandena 1 och
2, 1989/90:So623 och 1989/90:So644 yrkande 2,
res. 7 (m, fp, c)
8. beträffande bidrag till dagbarnvårdares tillsyn av egna barn
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So606, 1989/90:So613, 1989/90:So619
yrkande 4, 1989/90:So624 och 1989/90:So631 yrkande 1,
res. 9 (m, fp, c, mp)
9. beträffande utbyggnaden av barnomsorgen
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So619 yrkande 1, 1989/90:So621,
1989/90:So626 yrkande 1, 1989/90:So637 och 1989/90:So644 yrkande 1, delvis,
res. 10 (fp)
res. 11 (v)
res. 12 (m, c) - motiv.
10. beträffande en plan för utbyggnaden
att riksdagen avslår motion 1989/90:So626 yrkande 2,
res. 13 (v)
31. beträffande rökfri barnomsorg
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So434 yrkande 5 och 1989/90:So473
yrkande 3,
res. 28 (fp, mp)
32. beträffande föräldrautbildning
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:So323 yrkande 1 och
1989/90:So627 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört,
33. beträffande ändrade regler för bidragsförskott
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So602 och 1989/90:So634,
34. beträffande bidrag till adoptionskostnader
att riksdagen avslår motion 1989/90:So610.
res. 29 (m, fp, c, mp)
Stockholm den 13 september 1990
På socialutskottets vägnar
Daniel Tarschys
Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Anita Persson (s), Sten Svensson (m),
Aina Westin (s), Ingrid Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Ingrid
Hemmingsson (m), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp), Rosa Östh (c), Gudrun Schyman
(v), Anita Stenberg (mp), Jan Andersson (s), Sinikka Bohlin (s), Maj-Inger
Klingvall (s) och Ingvar Eriksson (m).
Reservationer
1. Nytt statsbidragssystem (mom. 1)
Daniel Tarschys (fp), Sten Svensson (m), Ingrid Hemmingsson (m), Ingrid
Ronne-Björkqvist (fp), Rosa Östh (c) och Ingvar Eriksson (m) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 10 som börjar med
"Utskottet vidhåller" och slutar med "motion So614 (c)" bort utgå,
dels att det avsnitt på s. 10 som börjar med "Utskottet har" och slutar
med "(So326 (c) yrkande 1)" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening finns det skäl att införa ett beskattningsbart
vårdnadsbidrag om 15 000 kr. per barn och år för alla barn mellan 1 och 7 år
(se betänkandet SoU27, res. 10 och 11). I samband härmed bör statsbidraget
till barnomsorgen minskas på det sätt som anges i motion So642. Härvid
förutsätts också att avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader upp till 15
000 kr. per barn och år införs.
Vad utskottet här anfört med bifall till motionerna So642 (m, fp, c) yrkande
1, delvis, och So326 (c) yrkande 1 samt med anledning av motion So614 (c) bör
ges regeringen till känna.
Utskottet återkommer i det följande till valfrihet och alternativ i
barnomsorgen (se res. 6).
dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa:
1. beträffande nytt statsbidragssystem
att riksdagen med anledning av motion l989/90:So614 och med bifall till
motionerna l989/90:So642 yrkande 1, delvis, och l989/90:So326 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
2. Bidrag direkt till föräldrarna (motiveringen till mom. 2)
Sten Svensson (m), Ingrid Hemmingsson (m), Rosa Östh (c) och Ingvar Eriksson
(m) anser att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 10 med
"Motionärerna i" och slutar på s. 11 med "avstyrks därför" bort ha följande
lydelse:
Utskottet har i det föregående tillstyrkt det förslag till
statsbidragssystem som lagts fram i motionerna So 642 (c, m, fp) och So326 (c)
(se res. 1). Hur familjepolitiken ytterligare skall kunna utvecklas till att
motsvara barnfamiljernas krav på rättvisa och valfrihet återkommer utskottet
till efter den allmänna motionstiden i januari l99l. Utskottet saknar därmed
anledning att nu gå in på förslaget till bidragssystem i motion So607 (c), som
därför avstyrks.
3. Bidrag direkt till föräldrarna (motiveringen till mom. 2)
Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) anser att det avsnitt
i utskottets betänkande som börjar på s. 10 med "Motionärerna i" och slutar på
s. 11 med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:
Enligt motion So607 (c) skall, om utskottet rätt uppfattar motionärernas
intentioner, hela det statliga stödet till barnomsorgen delas ut till
föräldrarna samt kommunerna därefter kompensera sig för de bortfallna
statsbidragen genom att höja sina barnomsorgstaxor. Med en sådan förändring
skulle taxorna för flertalet föräldrar sannolikt hamna i intervallet
40000--50 000 kr. per barn. I flerbarnsfamiljer skulle den andra
förvärvsinkomsten i många fall inte vara tillräcklig för att betala
kostnaderna för barnomsorgen. Härigenom skulle det för många föräldrar uppstå
oacceptabla tröskeleffekter. Konstruktionen motverkar på så vis strävandena
till jämställdhet i familjelivet och på arbetsmarknaden. Också den nu nämnda
motionen avstyrks därför.
4. En kommitté för översyn av statsbidragen (mom.3)
Anita Stenberg (mp) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 10 som börjar med
"Inte heller" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar inställningen i motion So605 (mp) att en kommitté bör utses
för att ta fram ett system för varierande barnomsorg och ett
statsbidragssystem som inte låser formerna för barnomsorgen. Detta bör
regeringen ges till känna med anledning av motionen.
dels att utskottet under mom. 3 bort hemställa:
3. beträffande en kommitté för översyn av statsbidragen
att riksdagen med anledning av motion l989/90:So605 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Statsbidrag till personalkooperativ (mom. 4)
Daniel Tarschys (fp), Sten Svensson (m), Ingrid Hemmingsson (m), Ingrid
Ronne-Björkqvist (fp), Rosa Östh (c), Anita Stenberg (mp) och Ingvar Eriksson
(m) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 14 som börjar med
"Enligt vad" och slutar med "So644 (fp) yrkande 1, delvis" bort ha följande
lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att statsbidrag till
personalkooperativa daghem och fritidshem bör utgå på samma villkor som till
kommunala eller föräldrakooperativa daghem och fritidshem. Från regeringens
sida har man länge motsatt sig en sådan möjlighet. I februari aviserade
statsrådet Lindqvist visserligen en ändrad inställning, men ännu har ingenting
hänt. Utskottet anser därför att regeringen snarast bör lägga fram förslag
till ändrade statsbidragsregler som gör det möjligt för enskilda förskollärare
och fritidshemspedagoger att starta daghem och fritidshem i egen regi. Detta
bör riksdagen ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa:
4. beträffande statsbidrag till personalkooperativ
att riksdagen med anledning av motionerna l989/90:So618 yrkandena 1 och 2,
l989/90:So437 yrkande 4, delvis, l989/90:So631 yrkande 2, delvis,
l989/90:So633 yrkande 3, delvis, och l989/90:So644 yrkande 1, delvis, som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Statsbidrag till alternativ barnomsorg m.m. (mom.5)
Daniel Tarschys (fp), Sten Svensson (m), Ingrid Hemmingsson (m), Ingrid
Ronne-Björkqvist (fp), Rosa Östh (c), Anita Stenberg (mp) och Ingvar Eriksson
(m) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande som på s. 14 börjar med
"Motioner om" och på s. 15 slutar med "alternativ skolbarnsomsorg" bort ha
följande lydelse:
Utskottet har i det föregående uttalat sig för ett nytt statsbidragssystem
för barnomsorgen (se res. 1 resp. res. 4). Så länge det nuvarande
statsbidragssystemet finns kvar måste det emellertid ges en rättvis utformning
och föräldrarna ges möjlighet att välja mellan olika alternativa former av
barnomsorg. Riksdagen bör enligt utskottets mening hos regeringen begära att
statsbidragsreglerna ändras, så att statsbidragen blir neutrala gentemot alla
omsorgsformer oavsett huvudman. Familjedaghemmen och deltidsförskolan får inte
diskrimineras. Alternativ skolbarnsomsorg bör uppmuntras. Statsbidragssystemet
bör inte ensidigt gynna långa vistelsetider. Vidare bör kommunerna vara
skyldiga att i barnomsorgsplanerna uppta alla alternativa omsorgsformer som
uppfyller de kvalitetskrav som alltid måste ställas.
Vad utskottet här anfört om statsbidrag till alternativ barnomsorg m.m. bör
riksdagen med anledning av de nu aktuella motionerna ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa:
5. beträffande statsbidrag till alternativ barnomsorg m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna l989/90:So323 yrkande 2,
l989/90:So437 yrkande 4, delvis, l989/90:So603 yrkande 5, l989/90:So611
yrkande 1, l989/90:So616, l989/90:So617, l989/90:So619 yrkandena 3 och 9,
1989/90:So631 yrkande 2 delvis, l989/90:So633 yrkande 3, delvis,
l989/90:So642 yrkande 2, l989/90:So644 yrkande 1, delvis, och
l989/90:So647 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
7. Statsbidrag till barnomsorg i svenska kyrkans regi (mom. 6)
Daniel Tarschys (fp), Sten Svensson (m), Ingrid Hemmingsson (m), Ingrid
Ronne-Björkqvist (fp), Rosa Östh (c) och Ingvar Eriksson (m) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 17 som börjar med
"Utskottet vidhåller" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande
lydelse:
Många föräldrar har en stark önskan att deras barn skall få del av kristen
förskoleverksamhet. Hittills har dock kyrkliga församlingar nekats statsbidrag
för sin barnomsorgsverksamhet. Utskottet anser det viktigt att behovet av
barnomsorg med kristen inriktning tillgodoses. Enligt utskottets mening bör
därför svenska kyrkans församlingar jämställas med andra trossamfunds
församlingar när det gäller möjligheten att få statsbidrag till
barnomsorgsverksamhet.
Vad utskottet här anfört om att statsbidrag skall utgå även till förskolor
som drivs av församlingar inom svenska kyrkan bör riksdagen med anledning av
de nu aktuella motionerna som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 6 bort hemställa:
6. beträffande statsbidrag till barnomsorg i svenska kyrkans regi
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:So604, 1989/90:So608
yrkandena 1 och 2, 1989/90:So623 och 1989/90:So644 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Särskilda förstärkningsresurser (mom. 7)
Gudrun Schyman (v) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 18 som börjar med
"Utskottet delar" och slutar med "(vpk) yrkande 8" bort ha följande lydelse:
För barn med särskilda behov utgår ett visst särskilt bidrag. Förutom detta
särskilda bidrag borde enligt utskottets mening de bostadsområden som har
särskilt svåra sociala problem få extra förstärkningsresurser. Dessa bidrag
skall utgå efter ansökan och fördelas av socialstyrelsen.
Vad utskottet nu anfört om särskilda förstärkningsresurser bör riksdagen med
anledning av motion So626 (vpk) yrkande 8 ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 7 bort hemställa:
7. beträffande särskilda förstärkningsresurser
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:So626 yrkande 8 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Bidrag till dagbarnvårdares tillsyn av egna barn (mom. 8)
Daniel Tarschys (fp), Sten Svensson (m), Ingrid Hemmingsson (m), Ingrid
Ronne-Björkqvist (fp), Rosa Östh (c), Anita Stenberg (mp) och Ingvar Eriksson
(m) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande som på s. 20 börjar med
"Enligt vad" och på s. 21 slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande
lydelse:
Den s.k. Uppsalamodellen har godkänts efter kommunalbesvär i ett avgörande
av kammarrätten i Stockholm. Enligt utskottets mening bör det vara möjligt för
de kommuner som så önskar att ersätta dagbarnvårdare även för vård av egna
barn. Statsbidrag skall i sådana fall kunna utgå även för dagbarnvårdarens
egna barn som är inskrivna i kommunal barnomsorg och som samtidigt med dagbarn
vistas i dagbarnvårdarens hem. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till
känna med anledning av de aktuella motionerna.
dels att utskottet under mom. 8 bort hemställa:
8. beträffande bidrag till dagbarnvårdares tillsyn av egna barn
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:So606, 1989/90:So613,
1989/90:So619 yrkande 4, 1989/90:So624 och 1989/90:So631 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Utbyggnaden av barnomsorgen (mom. 9)
Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 24 som börjar med
"Utskottet ser" och slutar med "yrkande 1, delvis" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att alla barn bör ges rätt till
plats i barnomsorgen. Samtidigt måste de hinder som i dag finns för dem som
vill utveckla barnomsorgen rivas. Den s.k. lex Pysslingen bör upphävas.
Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna med anledning av
motion So644 (fp) yrkande 1 delvis och med avslag på motionerna So619 (c)
yrkande 1, So621 (s), So626 (vpk) yrkande 1 och So637 (s).
dels att utskottet under mom. 9 bort hemställa:
9. beträffande utbyggnaden av barnomsorgen
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:So644 yrkande 1, delvis, och
med avslag på motionerna 1989/90:So619 yrkande 1, 1989/90:So621, 1989/90:So626
yrkande 1, 1989/90:So637 och 1989/90:So644 yrkande 1, delvis, som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Utbyggnaden av barnomsorgen (mom. 9)
Gudrun Schyman (v) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 24 som börjar med
"Utskottet ser" och slutar med "yrkande 1, delvis" bort ha följande lydelse:
Vad gäller frågan om lagstiftning för att garantera alla barn en rätt till
förskoleplats delar utskottet den uppfattning som framförts i motion So631
(vpk) yrkande 1 i motsvarande del, nämligen att riksdagen så snart det kan ske
bör besluta om lagstadgad rätt till plats i barnomsorgen. En sådan
lagstiftning skulle, menar utskottet, påskynda den nödvändiga utbyggnaden.
Regeringen bör därför snarast framlägga erforderliga lagförslag för riksdagen.
Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna med anledning av
motion So626 (vpk) yrkande 1 och med avslag på övriga nu aktuella motioner.
dels att utskottet under mom. 9 bort hemställa:
9. beträffande utbyggnaden av barnomsorgen
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:So626 yrkande 1 och med avslag
på motionerna 1989/90:So619 yrkande 1, 1989/90:So621, 1989/90:So637 och
1989/90:So644 yrkande 1, delvis, som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
12. Utbyggnaden av barnomsorgen (motiveringen till mom. 9)
Sten Svensson (m), Ingrid Hemmingsson (m), Rosa Östh (c) och Ingvar Eriksson
(m) anser att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 24 som börjar med
"Utskottet ser" och slutar med "yrkande 1, delvis" bort ha följande lydelse:
Enligt 17 § SoL skall kommunen genom en planmässig utbyggnad av förskole-
och fritidshemsverksamheten sörja för att de barn som på grund av föräldrarnas
förvärvsarbete eller studier eller av andra skäl behöver omvårdnad får sådan
omvårdnad när inte behovet tillgodoses på annat sätt. Med de borgerligas
förslag till vårdnadsbidrag och rättvisa statsbidrag för alla alternativa
daghemsformer som fyller kvalitetskraven avlastas trycket på den kommunala
barnomsorgen. Kommunerna skulle därigenom få väsentligt bättre möjligheter att
tillgodose efterfrågan från familjer som föredrar kommunal barnomsorg.
Något behov av lagstadgad rätt till kommunal barnomsorg uppkommer därvid
inte. Utskottet avstyrker därför de nu aktuella motionerna.
13. En plan för utbyggnaden (mom. 10)
Gudrun Schyman (v) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 24 som börjar med
"Med samma" och slutar med "av barnomsorgen" bort ha följande lydelse:
Som framgått av socialstyrelsens enkät om kommunernas möjligheter att
tillgodose efterfrågan på daghem/familjedaghem är det en avsevärd andel av
kommunerna som inte kommer att klara detta i slutet av år 1991. Utskottet
anser i likhet med motionärerna i motion So626 (vpk) att riksdagen i det läget
bör fatta beslut om en ny planperiod för utbyggnaden. Fram till årsskiftet
1991-1992 är utbyggnadsbehovet 63000 platser. Under budgetåret 1990/91 bör
40 000 daghems- och fritidshemsplatser byggas och under andra halvåret 1991 23
000 platser.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 10 bort hemställa:
10. beträffande en plan för utbyggnaden
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:So626 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Barnomsorgsavgiften (mom. 11)
Gudrun Schyman (v) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 24 som börjar med
"Med hänvisning" och slutar med "yrkandena 5, 6 och 7" bort ha följande
lydelse:
Utskottet delar uppfattningen hos motionärerna i motion So626 (vpk) att
statsbidragen bör höjas så att de gynnar en snabb utbyggnad och en god
kvalitet i barnomsorgen. Barnomsorgsavgiften bör därför höjas till 2,44 % av
löneunderlaget, hela den prognosticerade summan bör budgeteras och riksdagen
bör till regeringen som sin mening uttala att hela barnomsorgsavgiften skall
användas för det ändamål den är avsedd för, nämligen till barnomsorg.
dels att utskottet under mom. 11 bort hemställa:
11. beträffande barnomsorgsavgiften
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:So626 yrkandena 5--7 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Anordningsbidrag (mom. 12)
Gudrun Schyman (v) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 24 som börjar med
"Utskottet avstyrker" och slutar med "yrkande 4" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser liksom motionärerna att ett anordningsbidrag bör införas för
dag- och fritidshem för att säkra den kvantitativa och kvalitativa utbyggnaden
av barnomsorgen. Bidraget bör utgå med 20000 kr. per plats i dag- och
fritidshem och vara en hjälp för kommunerna att förverkliga utbyggnadsmålet
förskola för alla barn senast år 1991. Riksdagen bör enligt utskottets mening
uttala sig för inrättandet av ett sådant bidrag.
dels att utskottet under mom. 12 bort hemställa:
12. beträffande anordningsbidrag
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:So626 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Barnomsorgstaxor (mom. 13)
Gudrun Schyman (v) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 26 som börjar med
"Utskottet vidhåller" och slutar med "hänvisning härtill" bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna i motion So626 (vpk) att
skillnaderna i barnomsorgstaxorna mellan olika kommuner är oacceptabelt stora.
Enligt utskottets mening bör låga och enhetliga taxor på daghem/fritidshem
eftersträvas så att ingen skall tvingas avstå från bra barnomsorg av
ekonomiska skäl. På sikt bör all barnomsorgsverksamhet vara avgiftsfri för
föräldrarna och i stället finansieras över skatten.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 13 bort hemställa:
13. beträffande barnomsorgstaxor
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:So626 yrkande 9 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Barnomsorg på obekväm arbetstid (mom. 14)
Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 27 som börjar med
"Frågan om" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:
Den sociala snedfördelningen inom barnomsorgen bör ägnas fortsatt
uppmärksamhet. Utskottet anser i likhet med motionärerna i motion So644 (fp)
att det är viktigt att följa utbyggnaden av barnomsorg på obekväm arbetstid så
att målet att barnomsorgen skall bli tillgänglig för alla kan uppfyllas.
Statsbidrag för barnomsorg på obekväm tid utgår för närvarande enbart till
institutionella lösningar. Behovet av barnomsorg på nätter, helger och sena
kvällar kan dock ofta bättre täckas genom familjedaghem. Vad utskottet här
anfört med anledning av motion So644 (fp) yrkande 5 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 14 bort hemställa:
14. beträffande barnomsorg på obekväm arbetstid
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:644 yrkande 5 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. En skolförberedande förskola m.m. (mom. 15, 16 och 17).
Sten Svensson, Ingrid Hemmingsson och Ingvar Eriksson (alla m) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande som på s. 29 börjar med
"Utskottet har" och på s. 30 slutar med "del (yrkande 6)" bort ha följande
lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att barn behöver en pedagogisk,
välstrukturerad och systematisk träning som förberedelse för skolan. Deras
nyfikenhet och intresse av att lära måste tas till vara och stimuleras i
homogena grupper. Deltidsförskolan bör därför utvecklas till en mer
skolförberedande förskola.
Skolstyrelsen bör ha ansvaret för den del av verksamheten i förskolan som
förbereder barnen för lågstadiet under året närmast före skolstarten, och
skolöverstyrelsen bör ges i uppdrag att utforma det pedagogiska programmet för
denna del av verksamheten. Detta gäller även den skolförberedande verksamheten
på daghemmen.
Utskottet delar också uppfattningen att benämningen förskola bör reserveras
för en skolförberedande verksamhet som förbereder barnen för lågstadiet under
året före skolstarten.
Vad utskottet här anfört om skolförberedande verksamhet m.m. bör riksdagen
med anledning av de nu aktuella motionerna ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 15, 16 och 17 bort hemställa:
15. beträffande en skolförberedande förskola
att riksdagen med anledning av motionerna l989/90:So603 yrkandena 1--3,
l989/90:So611 yrkande 2 och l989/90:So615 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
16. beträffande skolstyrelsens ansvar för skolförberedande verksamhet
att riksdagen med anledning av motionerna l989/90:So603 yrkande 4,
l989/90:So611 yrkande 3 och l989/90:So633 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. beträffande användningen av benämningen förskola
att riksdagen med anledning av motion l989/90:So603 yrkande 6 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. En skolförberedande förskola (motiveringen till mom. 15)
Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) anser att det avsnitt
i utskottets betänkande på s. 29 som börjar med "Utskottet har" och slutar med
"avstyrks därför" bort ha följande lydelse:
Genom en skolstart vid 6 års ålder skulle alla sexåringar få del av en
strukturerad pedagogik och en tidigare och effektivare inlärning bli möjlig.
En skolstart vid 6 år har i andra sammanhang föreslagits av folkpartiet.
Om en tidigare skolstart införs, vilket utskottet förordar, finns det enligt
utskottets mening inget skäl att bifalla förslagen om en särskild
skolförberedande förskola, såvitt avser 6-åringar. De nu aktuella motionerna
avstyrks.
20. Barnomsorgens pedagogiska innehåll (mom. 18)
Sten Svensson (m), Ingrid Hemmingsson (m), Rosa Östh (c) och Ingvar Eriksson
(m) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 31 som börjar med "En
motion (m)" och slutar med "avstyrks därför" bort utgå,
dels att det avsnitt på s. 31 som börjar med "Utskottet vidhåller" och
slutar med "yrkande 5" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill understryka vikten av att barnen på ett naturligt sätt får
kontakt med vuxenvärlden och de vardagssysslor som förekommer i hem och
familj. Utskottet anser att det är angeläget att barnen får kunskap om de
etiska grunder som vårt samhälle vilar på. Det pedagogiska programmet skall
utgå från att varje människa är unik och har ett egenvärde. Utskottet vill i
detta sammanhang också understryka vikten av stabila vuxenkontakter i
barnomsorgen.
Det anförda bör ges regeringen till känna med anledning av motionerna So619
(c) yrkande 5 och So635 (m).
dels att utskottet under mom. 18 bort hemställa:
18. beträffande barnomsorgens pedagogiska innehåll
att riksdagen med anledning av motionerna l989/90:So619 yrkande 5 och
l989/90:So635 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. Föräldramedverkan i barnomsorgen (mom. 19)
Anita Stenberg (mp) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 31 som börjar med
"Även de" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna i motion So631 (mp) att
föräldramedverkan i den kommunala barnomsorgen aktivt bör uppmuntras. En
föräldramedverkan är bra för både barnen, föräldrarna och personalen och
innebär ett resurstillskott som gör att behovet av statsbidrag till
barnomsorgen kan minska något.
Vad utskottet här anfört med anledning av motion So631 (mp) yrkande 3 bör
riksdagen ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 19 bort hemställa:
19. beträffande föräldramedverkan i barnomsorgen
att riksdagen med anledning av motion l989/90:So631 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. Fortbildningens betydelse (mom. 21)
Daniel Tarschys (fp), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) och Rosa Östh (c) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 34 som börjar med
"Med hänvisning" och slutar med "inom barnomsorgen" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion So644 (fp) att orsakerna till
personalbristen inom barnomsorgen bl.a. är att söka i dåliga möjligheter till
vidareutbildning och fortbildning. Personalen måste få återkommande utbildning
och stöd i sin yrkesroll. Den outbildade personal som anställs måste få
vidareutbildning. Ledningspersonalen inom barnomsorgen måste få återkommande
utbildning bl.a. i arbetsledning. Vad utskottet här anfört med anledning av
motion So644 (fp) yrkande 4 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 21 bort hemställa:
21. beträffande fortbildningens betydelse
att riksdagen med anledning av motion l989/90:So644 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
23. Behörighet för personalen, m.m. (mom. 22)
Gudrun Schyman (v) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 35 som börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "yrkandena 10 och 11" bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att det är ytterst väsentligt att personalen inom
barnomsorgen är utbildad för sin uppgift. Enligt utskottets mening bör det
ankomma på regeringen att lämna förslag till riksdagen som innebär att regler
för allmän behörighet för personalen inom barnomsorgen införs. Regeringen bör
även vidta åtgärder i syfte att bereda redan anställd personal som saknar
formell behörighet möjlighet att med bevarad lön erhålla sådan behörighet. Vad
utskottet nu anfört bör i enlighet med motion So626 (vpk) yrkandena 10 och 11
ges regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 22 bort hemställa:
22. beträffande behörighet för personalen, m.m.
att riksdagen med anledning av motion l989/90:So626 yrkandena 10 och 11 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
24. Normer för barngruppernas storlek (mom. 24)
Gudrun Schyman (v) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 36 som börjar med
"Utskottet står" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan inte godta att kvalitetskraven på barnomsorgen sänkts. För att
kvaliteten inom barnomsorgen skall kunna upprätthållas och utvecklas måste det
införas bindande miniminormer i fråga om barngruppernas storlek. För
åldersgrupperna 3--12 år inom förskolan och fritidshemmen bör grupperna inte
vara större än 15 barn. För de s.k. småbarnsgrupperna, i åldrarna upp till 3
år, bör antalet inte överstiga 10 barn. När det gäller s.k. utvidgad
syskongrupp, barn från 0,5 år till 12 år, bör barnantalet vara 12--15,
beroende på åldersfördelningen i gruppen. Det är viktigt att antalet barn i
grupperna inte är för stort, men det är också viktigt att barngrupperna i
största möjliga utsträckning hålls ihop under hela förskoleperioden. Att
barnen har en fast grupptillhörighet under en lång tid är väsentligt för
trygghet och kontinuitet i deras tillvaro.
Utskottet tillstyrker således motion So626 (vpk) yrkande 3.
dels att utskottet under mom. 24 bort hemställa:
24. beträffande normer för barngruppernas storlek
att riksdagen med anledning av motion l989/90:So626 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
25. Information om arbetsplatsförlagda daghem (mom. 26)
Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 37 som börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:
Arbetsplatsdaghem ökar valfriheten för föräldrarna, och flera platser inom
denna omsorgsform ökar också chanserna att nå målet om full behovstäckning år
l99l. Utskottet delar därför uppfattningen i motion So632 (fp) att
statsmakterna bör uppmuntra tillkomsten av arbetsplatsförlagda daghem.
dels att utskottet under mom. 26 bort hemställa:
26. beträffande information om arbetsplatsförlagda daghem
att riksdagen med anledning av motion l989/90:So632 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
26. Ändring av socialtjänstlagen (mom. 27)
Sten Svensson, Ingrid Hemmingsson och Ingvar Eriksson (alla m) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 37 med
"Motioner om" och slutar på s. 38 med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Socialbidragen skall utgöra ett sista skyddsnät när ekonomin inte räcker
till för att möjliggöra en skälig levnadsnivå. Vad barnfamiljerna beträffar är
erfarenheten av socialtjänstlagen att socialnämnderna vägrar att betala ut
socialbidrag åt familjer där en förälder frivilligt tar hand om barnen.
Regeringsrätten har med tre röster mot två beslutat att socialtjänstlagens
stadgande om bistånd inte ger en småbarnsförälder rätt att uppbära
socialbidrag för att själv kunna ta hand om sina barn. I det avgjorda ärendet
lösgjordes i stället två daghemsplatser med förtur, platser som familjen inte
ville ha och som skulle förlänga väntetiden ytterligare för andra föräldrar
som verkligen önskar daghemsplats för sina barn.
I den gamla socialhjälpslagen berättigade vård av små barn till obligatorisk
socialhjälp. En överenskommelse mellan kommunerna gav rätt till socialbidrag
om familjerna hade minst ett barn under fyra år eller två barn under
skolåldern. Så ej med den nya lagen, trots dess stolta portalparagraf:
Verksamheten skall bygga på respekt för människors självbestämmande och
integritet.
En hemarbetande förälder som inte ställt sig i daghems- och arbetslöshetskö
anses således "frivilligt avhålla sig från att arbeta", trots att vederbörande
utför ett arbete som på ett daghem skulle kosta ca 130000 kr. för två barn
och över 200000 kr. för tre barn.
Socialbidrag är naturligtvis alltid en nödlösning som så långt möjligt skall
undvikas genom ett skattesystem som tar hänsyn till försörjningsbördan m.m.
När behov av socialbidrag trots allt uppstår bör egen vård av barn jämställas
med motsvarande förvärvsarbete.
Socialtjänstlagen måste därför ändras så att det klart framgår att vård av
egna småbarn betraktas som jämbördigt med motsvarande förvärvsarbete.
Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So633 (m) yrkande 1 ges
regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 27 bort hemställa:
27. beträffande ändring i socialtjänstlagen
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:So633 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
27. Samisk barnomsorg (mom. 30)
Gudrun Schyman (v) och Anita Stenberg (mp) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 40 som börjar med
"Som framgått" och slutar med "motion So639 (vpk)" bort ha följande lydelse:
Det är enligt utskottets mening betydelsefullt att insatser görs för att
stärka det samiska språket och den samiska kulturen. I konsekvens härmed måste
samebarnen ges möjligheter att tillägna sig sitt modersmål och sitt kulturarv.
Den viktigaste perioden när det gäller att tillägna sig ett språk är
förskoleåldern. Då läggs den grund som senare kunskaper skall bygga på.
Regeringen bör därför tillsätta en utredning för att undersöka om medel för
samisk barnomsorg kan kanaliseras genom sameskolstyrelsen. Vidare bör
undersökas om sameskolstyrelsen kan ges i uppdrag att teckna kontrakt med
kommunerna och på så sätt kanalisera ersättning till kommunerna för eventuella
merkostnader för samisk barnomsorg.
Detta bör ges regeringen till känna med anledning av motion So639 (vpk).
dels att utskottet under mom. 30 bort hemställa:
30. beträffande samisk barnomsorg
att riksdagen med anledning av motion l989/90:So639 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
28. Rökfri barnomsorg (mom. 31)
Daniel Tarschys (fp), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) och Anita Stenberg (mp)
anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 42 som börjar med
"Utskottet vidhåller" och slutar med "So473 (fp) yrkande 3" bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att lokaler för barnomsorg är miljöer där det är särskilt
angeläget att uppnå rökfrihet. Dels har barnomsorgspersonal ett ansvar som
normbildare för barn, dels är hälsoriskerna med passiv rökning numera
vetenskapligt belagda. Det bör vara självklart att föräldrar som så begär
alltid får plats i familjedaghem där det inte röks. Regeringen bör initiera
åtgärder så att rätten till rökfri barnomsorg säkerställs. Vad utskottet här
anfört om en rökfri barnomsorg bör riksdagen med anledning av motionerna So434
(mp) yrkande 5 och So473 (fp) yrkande 3 ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 31 bort hemställa:
31. beträffande rökfri barnomsorg
att riksdagen med anledning av motionerna l989/90:So434 yrkande 5 och
l989/90:So473 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
29. Bidrag till adoptionskostnader (mom. 34)
Daniel Tarschys (fp), Sten Svensson (m), Ingrid Hemmingsson (m), Ingrid
Ronne-Björkqvist (fp), Rosa Östh (c), Anita Stenberg (mp) och Ingvar Eriksson
(m) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 46 som börjar med
"Utskottet är" och slutar med "motion So610 (m)" bort ha följande lydelse:
Utskottet är medvetet om att kostnaderna vid adoption av utländska barn ökat
och nu i många fall ligger betydligt över 40 000 kr. Den övre gränsen för stöd
till adoption av utländska barn bör därför höjas. Regeringen bör skyndsamt
göra en översyn av de nu gällande bestämmelserna.
Vad utskottet anfört med anledning av motion So610 (m) bör ges regeringen
till känna.
dels att utskottet under mom. 34 bort hemställa:
34. beträffande bidrag till adoptionskostnader
att riksdagen med anledning av motion l989/90:So610 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Motionerna 1
Utskottet 7
Statsbidragsreglerna 7
Allmän bakgrund 7
Förslag till nya statsbidragsregler för barnomsorgen 9
Motionerna 9
Statsbidrag till alternativ barnomsorg m.m. 11
Motionerna 11
Tidigare behandling 13
Statsbidrag till barnomsorg i svenska kyrkans regi 15
Motionerna 15
Tidigare behandling 16
Särskilda förstärkningsresurser 17
Dagbarnvårdares rätt att räkna in egna förskolebarn i underlaget för
anställning som dagbarnvårdare 19
Motionerna 19
Tidigare behandling 20
Utbyggnaden av barnomsorgen 21
Motionerna 21
Tidigare behandling 22
Barnomsorgstaxorna 24
Motionerna 24
Tidigare behandling 25
Skolförberedande verksamhet 27
Motionerna 27
Tidigare behandling 28
Den pedagogiska inriktningen m.m. 30
Motionerna 30
Tillgången på barnomsorgspersonal m.m. 31
En enhetlig utbildning för barnomsorgspersonalen 34
Kvalitetsnormer m.m. 35
Information om arbetsplatsförlagda daghem m.m. 36
Ändring av socialtjänstlagen 37
Beräkningsgrunderna för statsbidraget 38
Ändring av statsbidragen till kooperativa daghem 38
Samisk barnomsorg 39
Barnomsorg i rökfri miljö 40
Föräldrautbildning 42
Ändrade regler för bidragsförskott 44
Bidrag vid adoption av utländska barn 45
Hemställan 46
Reservationer 49