I betänkandet behandlar utskottet proposition 1990/91:139 om
avgifter för kontrollen av teknisk sprit och alkoholhaltiga
preparat.
Utskottet tillstyrker propositionens förslag. Lagändringen
föreslås träda i kraft den 1 juli 1991. I anslutning härtill
avstyrker utskottet ett motionsyrkande (v) om att ta ut en extra
avgift per liter teknisk sprit för att täcka kostnaderna för
vården av grava alkoholmissbrukare.
Propositionen
I proposition 1990/91:139 om avgifter för kontrollen av
teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat har regeringen
(socialdepartementet) föreslagit riksdagen att anta ett förslag
till lag om ändring i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk
sprit och alkoholhaltiga preparat.
Lagförslaget fogas till betänkandet som bilaga.
Motionen
1990/91:So58 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen beslutar att utta en extra avgift om 90 öre per liter
teknisk sprit för att enligt vad som i motionen anförts täcka
kostnaderna för förebyggande verksamhet och omvårdnad om grava
alkoholmissbrukare.
Utskottet
Bakgrund
Läkemedelsverket inrättades den 1 juli 1990 och övertog då
från socialstyrelsen bl.a. kontrollen och tillsynen i fråga om
teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat (prop. 1989/90:99,
SoU21, rskr. 270). I propositionen föreslogs att verksamheten
vid läkemedelsverket skulle avgiftsfinansieras. Vad gäller
finansieringen av kontrollen och tillsynen enligt lagen
(1961:181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga
preparat (LFTA) anfördes att denna under budgetåret 1990/91 -- i
avvaktan på regeringens ställningstagande till avgiftens
utformning och storlek -- skulle finansieras över statsbudgeten.
Propositionsförslaget
I propositionen föreslås att statens kostnader för kontrollen
av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat skall täckas av
särskilda avgifter som bestäms av regeringen, eller, efter
regeringens bemyndigande, läkemedelsverket. Avgifterna skall tas
ut av de partihandlare och förbrukare som har tillstånd till
import av teknisk sprit, av tillverkare av teknisk sprit, av
partihandelsbolaget och av dem som har fått tillstånd till
import av alkoholpreparat.
Enligt propositionen är avsikten att avgifterna inte skall tas
ut i vidare mån än som behövs för att täcka läkemedelsverkets
kostnader för tillståndsgivningen och den övriga kontrollen och
tillsynen enligt LFTA. För att motverka ett överuttag kan man,
enligt propositionen, överväga att ta ut preliminära avgifter
vid avgiftsårets ingång. Dessa kan bestämmas med utgångspunkt
från tidigare importerad eller tillverkad volym. Vid
avgiftsårets slut får slutliga avgifter fastställas på grundval
av de faktiska volymerna och en avräkning göras på lämpligt
sätt.
Motionens förslag
Motionärerna i motion 1990/91:So58 av Gudrun Schyman m.fl.
(v) vill öka läkemedelsverkets avgift, utöver verkets
kostnader för hanteringen, så att det även blir pengar över till
en verksamhet bland tunga alkoholmissbrukare. Vänsterpartiet
tycker inte att man skall blunda för det problem som
tillgängligheten av tekniska alkoholprodukter utgör. I motionen
hänvisas till att det enligt socialstyrelsens uppfattning finns
ca 4 000 kända missbrukare av dessa preparat. Enligt motionen
har vänsterpartiet inställningen att alkoholen så långt möjligt
skall ha ett pris som även täcker åtgärder mot dess
skadeverkningar. Motionärerna föreslår därför att riksdagen
beslutar att ta ut en extra avgift om 90 öre per liter teknisk
sprit för att täcka kostnaderna för förebyggande verksamhet
bland exempelvis ungdomar och omvårdnad om grava
alkoholmissbrukare. Enligt motionärerna planerar
läkemedelsverket att ta ut en avgift om 10 öre per liter för att
täcka sina kostnader. Om ytterligare 90 öre per liter togs ut
skulle omkring 35 milj.kr. kunna tillföras statskassan och
kommunerna kunna få öronmärkta pengar till missbrukarvården.
Tidigare riksdagsbehandling
Motioner (fp, c) om att införa en s.k. sjukvårdsavgift på
alkohol och tobak, där intäkterna skulle gå direkt till
sjukvårdshuvudmännen, har avstyrkts av skatteutskottet med
hänvisning till att en sådan avgift givetvis borde ses som en
skatt och att det inte fanns någon anledning att dela upp
beskattningen av de aktuella varorna på det sätt som
motionärerna föreslagit (se bl.a. 1989/90:SkU3).
En motion (vpk) om att överföra en väsentlig del av
inkomsterna från alkoholbeskattningen till de organ som ansvarar
för alkoholvården behandlades av socialutskottet våren 1980
efter yttrande av finansutskottet.
Finansutskottet konstaterade sammanfattningsvis i sitt
yttrande (FiU 1979/80:4y) att specialdestinationer av
statsinkomster var under avveckling. Skälet härför var framför
allt att statsmakternas handlingsfrihet minskar och att
fortlöpande avvägningar mellan olika handlingsalternativ
försvåras då medel specialdestineras. En ny specialdestination
borde enligt finansutskottet därför inte införas. I yttrandet
konstaterades vidare att strävandena i frågan om
statsbidragsgivning till kommunerna gick i riktning mot mer av
generell bidragsgivning och mindre av specialdestinerade bidrag.
Finansutskottet ansåg att motionärernas förslag gick i motsatt
riktning och föreslog att motionen avstyrktes.
Socialutskottet avstyrkte den då aktuella motionen med
hänvisning till vad finansutskottet anfört (SoU 1979/80:31).
Senast i betänkande 1990/91:FiU19 har finansutskottet upprepat
att en specialdestinering av inkomster för vissa ändamål
förhindrar en prioritering av utgifterna på rationella grunder
mot övriga behov och önskemål och att specialdestineringar
därför bör undvikas.
Socialutskottet behandlade frågan om åtgärder mot missbruk av
teknisk sprit senast hösten 1989. Utskottet underströk då att
missbruket av teknisk sprit och liknande preparat är ett
allvarligt medicinskt problem. De som berörs är oftast grava
alkoholmissbrukare och mycket vårdkrävande. Utskottet fann det
tillfredsställande att socialstyrelsen i en rapport till
regeringen bl.a. föreslagit ökade insatser på vård- och
behandlingsområdet och, som komplement härtill, att de aktuella
preparaten i fortsättningen endast skulle få försäljas över
disk.
Utskottet ansåg det viktigt att regeringen följer denna fråga
och även i fortsättningen uppmärksammar problemet med missbruk
av tekniska alkoholprodukter. Vad utskottet anfört gavs
regeringen till känna (1989/90:SoU2, rskr. 13).
Utskottet gör nu följande bedömning.
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning att en
specialdestinering av inkomster för vissa ändamål bör undvikas.
Utskottet anser vidare att frågan om behovet av insatser för
bl.a. grava alkoholmissbrukare bör prövas i samband med andra
missbruks- och alkoholpolitiska frågor.
Regeringen har aviserat en proposition om folkhälsofrågor, där
bl.a. alkoholpolitiska frågor avses behandlas, till den 22
april. Utskottet utgår från att åtgärder mot missbruk av teknisk
sprit kommer att ingå i regeringens förslag.
Enligt den nu aktuella propositionen är avsikten att
avgifterna inte skall tas ut i vidare mån än som behövs för att
täcka läkemedelsverkets kostnader för tillståndsgivningen och
den övriga kontrollen och tillsynen enligt LFTA. Utskottet
tillstyrker det i propositionen framlagda lagförslaget och
avstyrker motion So58 (v) med hänvisning till vad utskottet här
anfört.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen med bifall till propositionen och med
avslag på motion 1990/91:So58 antar det i propositionen
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1961:181) om
försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat.
Stockholm den 18 april 1991
På socialutskottets vägnar
Daniel Tarschys
Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Bo Holmberg (s), Anita
Persson (s), Aina Westin (s), Ulla Tillander (c), Ingrid
Andersson (s), Per Stenmarck (m), Rinaldo Karlsson (s), Ingegerd
Anderlund (s), Ingrid Hemmingsson (m), Rosa Östh (c), Gudrun
Schyman (v), Anita Stenberg (mp), Jan Andersson (s), Maj-Inger
Klingvall (s), förste vice talman Ingegerd Troedsson (m) och
Barbro Westerholm (fp).
Reservation
Gudrun Schyman (v) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 3
börjar med "Utskottet vidhåller" och på s. 4 slutar med "här
anfört" bort ha följande lydelse:
Enligt socialstyrelsens uppfattning finns det ca 4 000 kända
missbrukare av tekniska alkoholprodukter i landet. Såsom påpekas
i motion So58 (v) är det ett klart samband mellan regelbundet
missbruk av sådana produkter och social utslagning, dvs.
arbetslöshet, bostadslöshet, hög vårdkonsumtion, ensamhet, etc.
Missbrukarna av teknisk sprit är alltså mer utslagna än
missbrukare i gemen och har också ofta allvarliga hjärnskador.
Utskottet delar vänsterpartiets uppfattning att alkoholen så
långt möjligt skall ha ett pris som även täcker åtgärder mot
dess skadeverkningar. Utskottet anser därför att
läkemedelsverket bör ta ut en högre avgift än vad som föreslås i
propositionen. Utöver vad som krävs för att täcka verkets
kostnader för kontroll och tillsyn bör ytterligare 90 öre per
liter teknisk sprit tas ut för att gå till förebyggande
verksamhet bland exempelvis ungdomar och till omvårdnad av grava
missbrukare. Även importen bör avgiftsbeläggas på motsvarande
sätt.
Utskottet avstyrker alltså det nu aktuella lagförslaget.
Regeringen bör skyndsamt återkomma till riksdagen med ett nytt
lagförslag om en högre avgift för kontrollen av teknisk sprit
och alkoholhaltiga preparat, utformat i enlighet med vad
utskottet här uttalat. Detta bör riksdagen med anledning av
motion So58 (v) som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So58
a) avslår det i propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit och
alkoholhaltiga preparat,
b) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.