I betänkandet behandlas proposition 1990/91:59 om vissa
ändringar i sjukförsäkringen m.m. och åtta motioner som väckts
med anledning av propositionen. Utskottet anser att regeringens
förslag om sänkt kompensationsnivå inom sjuk- och
föräldraförsäkringarna bör genomföras med vissa ändringar vad
avser kompensationen till långtidssjuka och föräldrar som
vårdar sjukt barn. Utskottet föreslår även några ändringar för
att förenkla administrationen av de nya reglerna.
Utskottets förslag innebär att kompensationsnivån inom
sjukpenningförsäkringen fr.o.m. den 1 mars 1991 kommer att för
varje sjukperiod vara
för de tre första sjukpenningdagarna 65 %
för tid därefter t.o.m. den 90:e dagen 80 %
fr.o.m. den 91:a dagen 90 %.
Den som lider av sådan sjukdom som kan antas medföra ett
större antal sjukperioder per år skall kunna få kompensation
med 80 % redan från den första dagen. Detta skall enligt
utskottet tillämpas restriktivt.
När sjukpenning utges med 65 resp. 80 % skall denna minskas,
om den försäkrade samtidigt får lön eller AGS-ersättning som
överstiger dessa nivåer med 10 %. När sjukpenning utgår med
90% minskas sjukpenningen med sådana ersättningar.
Kompensationsnivån för tillfällig föräldrapenning skall från
samma tidpunkt vara
för de första 14 dagarna per barn och år 80 %
fr.o.m. den 15:e dagen 90 %.
Utskottet anser att regeringen snarast bör återkomma till
riksdagen med ett förslag om införande av en arbetsgivarperiod
om 14 dagar fr.o.m. den 1 januari 1992. Ett berättigat krav
beträffande en sådan period är att kompensationsnivåerna blir
rättvisa och lika mellan olika grupper på arbetsmarknaden.
Till betänkandet har fogats nio reservationer och ett
särskilt yttrande.
Propositionen
I proposition 1990/91:59 om vissa ändringar i
sjukförsäkringen m.m. har regeringen (socialdepartementet)
föreslagit riksdagen att anta de i propositionen framlagda
förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. lag om ändring i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring,
3. lag om ändring i lagen (1990:327) om skatteavdrag från
sjukpenning m.m.
Lagförslag 3 återfinns i bilaga 2 till betänkandet.
Motioner väckta med anledning av propositionen
1990/91:Sf12 av Mona Saint Cyr (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om värdet av en helhetssyn på arbetsmiljö, arbetsskador,
arbetsgivarperiod och försäkringskassornas engagemang i
rehabiliteringsarbetet.
1990/91:Sf13 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1990/91:59
om vissa ändringar i sjukförsäkringen m.m.,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att arbetsgivaravgiften bör differentieras i förhållande till
registrerad sjukfrånvaro/arbetsskada, ohälsa och dålig
arbetsmiljö.
1990/91:Sf14 av Anita Modin m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om slopad förhandsregistrering av
sjukpenninggrundande inkomst.
1990/91:Sf15 av Anita Modin m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om arbetsgivares anmälningsskyldighet.
1990/91:Sf16 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag om
s.k. arbetsgivarperiod med de i motionen angivna
kompensationsreglerna, varvid även skall övervägas en eller
flera karensdagar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att ersättningen i sjukpenningförsäkringen efter 89 sjukdagar
skall vara 90%,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett högriskskydd i
sjukpenningförsäkringen,
4. att riksdagen beslutar att ersättningsnivån i
föräldraförsäkringen skall vara 80% den 1mars 1991,
5. att riksdagen beslutar att garantinivån i
föräldraförsäkringen skall höjas till 1/365 av basbeloppet,
vilket 1991 skulle motsvara 88 kr. om dagen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förändringar av
arbetsskadeförsäkringen.
1990/91:Sf17 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar avslå proposition 1990/91:59 om
vissa ändringar i sjukförsäkringen m.m.,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande
av lagfäst sjuklön och om kompensationsgrader för sjukpenning i
enlighet med vad i motionen anförts,
3. att riksdagen om yrkande 1 ej vinner riksdagens bifall
med avslag på proposition 1990/91:59 i denna del beslutar att
kompensationsgraden för tillfällig föräldrapenning skall vara
oförändrad i enlighet med vad i motionen anförts.
1990/91:Sf18 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen med avslag på proposition 1990/91:59 hos regeringen
begär ett förslag om sjuklön och förändringar i den allmänna
försäkringen i enlighet med de riktlinjer som anges i motionen.
1990/91:Sf19 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag vad gäller den
generella sänkningen av ersättningsnivån med 10 procentenheter
i alla inkomstskikt efter den tredje karensdagen,
2. att riksdagen i stället beslutar att ersättning skall
utgå enligt en inkomstberoende skala på sätt som anges i
motionen,
3. att riksdagen beslutar att sjukersättning vid
långtidssjukskrivning utöver 90 dagar skall utgå på sätt som
anges i motionen,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
utformning av regler för personer med frekvent sjukfrånvaro på
sätt som anges i motionen,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till undantag
från sänkningen av den tillfälliga föräldrapenningen för
lågavlönade och vissa ensamstående på sätt som anges i
motionen.
Utskottet
Besparingar inom sjukpenningförsäkringen
Sjukpenning inom den allmänna försäkringen
Den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring, AFL, och bosatt i Sverige skall vara inskriven hos
allmän försäkringskassa fr.o.m. den månad då hon eller han
fyller 16 år. Inskrivningen medför rätt till sjukpenning om den
försäkrades sjukpenninggrundande inkomst (SGI) uppgår till
minst 6000 kr. SGI motsvarar den inkomst i pengar och
naturaförmåner som den försäkrade kan antas för år räknat komma
att tills vidare erhålla av eget arbete, antingen på grund av
anställning eller genom annat förvärvsarbete. Fr.o.m den 1
januari 1991 blir även andra skattepliktiga förmåner än
naturaförmåner förmånsgrundande (prop. 1989/90:110, SkU30,
rskr. 356). Vid beräkningen av SGI bortses från inkomstdelar
som överstiger 7,5 basbelopp.
Sjukpenning utgår vid sjukdom som sätter ned arbetsförmågan
med minst en fjärdedel. Om den försäkrade är föremål för
rehabiliteringsåtgärd, skall arbetsförmågan anses nedsatt i den
mån åtgärden hindrar henne eller honom att utföra
förvärvsarbete. Saknar den försäkrade arbetsförmåga utges hel
sjukpenning. I annat fall utges antingen tre fjärdedels, halv
eller en fjärdedels sjukpenning beroende på graden av
nedsättning av arbetsförmågan.
Hel sjukpenning utgör för dag 90% av den fastställda
sjukpenninggrundande inkomsten, delad med 365
(kalenderdagberäknad sjukpenning). Särskilda regler gäller dock
fr.o.m. den 1 december 1987 för beräkning av sjukpenning under
de första 14 dagarna av ett sjukdomsfall för försäkrade som har
en SGI som helt eller delvis grundar sig på anställning
(tim/dagberäknad sjukpenning). Ersättningen har i dessa fall
anpassats till den ordinarie arbetstiden eller motsvarande
normala arbetstid då den försäkrade skulle ha utfört
förvärvsarbete om hon eller han inte blivit sjuk. Ersättningen
utges enbart för de dagar då den försäkrade avstår från
förvärvsarbete och fastställs med SGIn som utgångspunkt.
Ersättningen per timme beräknas som kvoten av 90% av den
försäkrades SGI och årsarbetstid, dvs. den ordinarie tid som
den försäkrade beräknas utföra förvärvsarbete mätt i timmar per
år.
Sjukförsäkringen finansieras till 15% med statsbidrag och
till 85% med socialavgifter från arbetsgivare och
egenföretagare. Avgiften till sjukförsäkringen utgör 10,1% av
avgiftsunderlaget för arbetsgivare och 9,6% av
avgiftsunderlaget för egenföretagare. De senare kan välja en
karenstid om 3 eller 30 dagar för sjukpenning som grundar sig
på inkomster av annat förvärvsarbete än anställning.
Sjukförsäkringsavgiften utgår då med lägre procentsatser, för
närvarande 7,3 resp. 5,8%, på inkomster upp till och med 7,5
basbelopp.
Avtalsbaserad ersättning vid sjukdom
Den allmänna sjukförsäkringen kompletteras på arbetsmarknaden
av avtalsreglerad sjuklön för den helt övervägande delen av
arbetstagarna och av avtalsgruppsjukförsäkringar (AGS). I
propositionen lämnas en närmare redogörelse för sjuklön och AGS
vid olika anställningar. I korta drag innebär avtalsregleringen
att statligt anställda och försäkringskasseanställda
erhåller sjuklön från arbetsgivaren, som uppbär den sjukpenning
som annars skulle ha utbetalats till den anställde (s.k.
arbetsgivarinträde). Övriga anställda i offentlig tjänst uppbär
själva sin sjukpenning och får sjuklön av arbetsgivaren med
10% av lönebortfallet under högst 90 dagar av en sjukperiod.
Tjänstemän och arbetare i privat tjänst är också berättigade
till sjuklön med 10% av inkomstbortfallet, tjänstemän under
insjuknandemånaden och tre månader därefter och arbetare under
de första 14 dagarna av ett sjukdomsfall.
Kommunal- och landstingsanställda och arbetare i privat
tjänst får kompensation för inkomstbortfall vid sjukdom som
varat mer än 14 dagar genom AGS-ersättningar. Beloppet varierar
mellan 6 och 21 kr. per dag under ersättningstiden fram till
dess sjukperioden varat 90 dagar. Efter 90 dagar är
ersättningen 6 kr. per dag för alla. Ersättningarna som i dag
är skattefria utgör fr.o.m. år 1991 skattepliktig inkomst av
tjänst (prop. 1989/90:110, SkU30, rskr.356).
Propositionen
I propositionen föreslås att kompensationsgraden inom
sjukförsäkringen som en grundregel sänks till 65% för de tre
första dagarna med sjukpenning i varje sjukperiod och till
80% för tid därefter. Arbetsgivaren förutsätts därvid ge
kompensation med ytterligare 10%.
För att skydda vissa kategorier försäkrade och uppnå en så
långt möjligt enhetlig kompensationsgrad mellan olika
försäkrade har förslagets grundregler kompletterats med
undantagsregler som medger högre kompensation i vissa
situationer och avräkningsregler för ersättningar som utges av
arbetsgivare.
Den närmare innebörden av förslaget är följande.
Under de tre första dagarna som sjukpenning skall utges
skall hel sjukpenning för dag utgöra 65% av den försäkrades
SGI, vid kalenderdagberäkning delad med 365 och vid
tim/dagberäkning med motsvarande arbetstidsfaktor. Om
arbetsgivaren samtidigt utger lön eller andra skattepliktiga
förmåner skall sjukpenningen minskas i den mån förmånerna,
beräknade för hel dag, ger ett tillägg till sjukpenningen med
mer än 10% av den försäkrades SGI omräknad till dagbelopp
enligt den beräkningsmetod som skall tillämpas. Om
anställningsförmånerna från arbetsgivaren för dag överstiger
den högsta SGI som kan beräknas (7,5 basbelopp), omräknad till
dagbelopp, skall förmåner som utges under sjukdom och som avser
denna del av inkomsten beaktas för minskning i den mån delen
överstiger 75%. Minskning av sjukpenningen sker därefter med
det belopp som överstiger 10% av den försäkrades SGI,
omräknad till dagbeloppet. Avräkning skall i första hand ske
mot sjukpenning som avser samma tid som de förmåner som
föranlett minskningen, men får även göras mot sjukpenning som
avser annan tid.
I de fall den försäkrade lider av sjukdom som kan antagas
medföra ett större antal sjukperioder med rätt till sjukpenning
under en tolvmånadersperiod skall försäkringskassan dock efter
skriftlig ansökan från den försäkrade kunna besluta att
kompensationsgraden skall vara 80% även för de första tre
sjukpenningdagarna.
Om sjukpenning skall utges efter de tre första
ersättningsdagarna höjs ersättningsbeloppet till 80% av den
försäkrades SGI omräknad till dagbelopp. Även i detta fall
minskas sjukpenningen på grund av förmåner som utgår från
arbetsgivare och som överstiger 10% av SGI omräknad till
dagbelopp. För överskjutande förmåner över 7,5 basbelopp skall
dock endast den del som överstiger 90% beaktas för minskning.
För tid efter den 90:e dagen i sjukperioden skall den
försäkrade kunna ansöka om att sjukpenning skall utgå med 90 %
av den försäkrades SGI delad med 365. Som förutsättning för att
denna högre sjukpenning skall kunna utges skall gälla, dels att
den försäkrade är föremål för rehabilitering eller bedöms inte
kunna påbörja sådan åtgärd på grund av att sjukdomstillståndet
hindrar det eller att sådan lämplig åtgärd inte står till buds,
dels att han visar att han inte för samma tid som sjukpenningen
avser erhåller lön eller andra skattepliktiga förmåner av
arbetsgivare eller en AGS-ersättning.
I de fall en arbetsgivare på grund av s.k. arbetsgivarinträde
är berättigad att uppbära den försäkrades sjukpenning skall
denna kunna minskas enligt regler motsvarande dem som föreslås
gälla beträffande överskjutande förmåner när den försäkrade
själv uppbär sjukpenningen.
De föreslagna ändringarna av kompensationsnivån m.m. vid
sjukdom skall gälla även för vissa andra förmåner som utges med
belopp motsvarande sjukpenningen. Detta gäller
havandeskapspenning, smittbärarersättning, sjukpenning vid
arbetsskada under den s.k. samordningstiden och ersättning vid
närståendevård. Även den tillfälliga föräldrapenningen berörs
av förslaget, dock med en annorlunda utformning. Däremot skall
föräldrapenning med anledning av ett barns födelse utgå med
oförändrad kompensationsnivå även fortsättningsvis. Utskottet
behandlar nedan under ett särskilt avsnitt besparingar m.m.
inom föräldraförsäkringen.
Förändringarna avses träda i kraft den 1 mars 1991.
Regeringen beräknar att besparingarna inom sjukpenning- och
föräldraförsäkringarna kommer att uppgå till sammanlagt 5,9
miljarder kronor för år räknat med utgångspunkt i förhållandena
år 1991. Härav belöper 350 milj. kr. på föräldraförsäkringen.
Motionerna
I motionerna Sf18 av Sigge Godin m.fl. och Sf17 av Karin
Israelsson m.fl. yrkas att riksdagen skall avslå propositionen
och begära förslag från regeringen om förändringar i
sjukförsäkringen som innebär dels att en lagfäst sjuklön från
arbetsgivaren införs under de första 14 dagarna av ett
sjukdomsfall, dels ändringar i kompensationsnivån vid sjukdom.
Ett skyndsamt förslag från regeringen om sjuklöneperiod och
ändrade kompensationsnivåer inom sjukpenning- och
föräldraförsäkringarna begärs också i motion Sf16 av Carl
Bildt m.fl. Även Lars Werner m.fl. yrkar i motion Sf13 att
riksdagen skall avslå propositionen, medan Claes Roxbergh m.fl.
i motion Sf19 begär ändringar i kompensationsnivån som anknyter
till inkomstförhållandena för den försäkrade.
Motionerna innebär i dessa delar följande beträffande
sjukförsäkringen.
I motion Sf16 av Carl Bildt m.fl. framhålls att det är
nödvändigt med åtgärder för att minska belastningen på framför
allt sjukförsäkringen. Motionärerna pekar på att sambandet
mellan arbetsmiljön i vid bemärkelse och sjukfrånvaron måste
tydliggöras för att på ett konkret och reellt sätt kunna
åtgärdas, vilket bäst sker genom införande av en
arbetsgivarperiod inom sjukförsäkringen. Motionärerna anser att
en sådan period skulle utgöra ett verkligt incitament för
arbetsgivaren att förbättra arbetsmiljön och på så sätt få ned
sjukfrånvaron på både kort och lång sikt. Arbetsgivaren skulle
då se ett samband mellan utgifter och utfall. En
arbetsgivarperiod skulle också minska arbetsbelastningen vid
försäkringskassorna och frigöra resurser för
rehabiliteringsarbetet. Egenföretagare och företag med få
anställda skulle ha möjlighet att teckna tilläggsförsäkring hos
t.ex. försäkringskassan för de två första veckorna för att inte
drabbas vid hög sjukfrånvaro. Motionärerna anser att
regeringens förslag till sänkta ersättningsnivåer bör gälla
inom arbetsgivarperioden och för tiden därefter under de första
89 dagarna av ett sjukfall. För att undvika byråkrati bör
emellertid antalet dagar med 65% ersättningsnivå begränsas
till 15 per år i stället för den av regeringen föreslagna högre
nivån för personer med ofta återkommande sjukdomsperioder. I
ett sjuklönesystem bör också övervägas om de tre dagarna med
lägst kompensationsnivå kan ersättas av en eller flera
karensdagar. Vid sjukfall som överstiger 89 dagar bör
ersättningsnivån vara 90%.
I motion Sf18 av Sigge Godin m.fl. framhåller
motionärerna att den överenskommelse om en arbetsgivarperiod
med lagfäst sjuklön under 14 dagar som träffades våren 1990
mellan regeringen och folkpartiet bör fullföljas. De anser att
de föreslagna reglerna i propositionen blir utomordentligt
svåra att tillämpa och kommer att kräva väsentligt ökade
administrativa resurser inom försäkringskassorna eller en
nedprioritering av andra uppgifter, t.ex. rehabilitering.
Motionärerna erinrar bl.a. om att ett sjuklönesystem skulle ha
sparat ca 2300 tjänster på försäkringskassorna som kunnat
frigöras för rehabilitering och det angelägna arbetet med att
sänka ohälsotalet. En sjuklöneperiod skulle också ge
arbetsgivarna starka motiv för att genast ta itu med
sjukfrånvaron genom olika initiativ till
arbetsmiljöförbättringar och bättre arbetsorganisation och i
praktiken innebära att arbetsgivarna i högre grad än för
närvarande fick bära sina kostnader. Motionärerna prioriterar
en reform med lagfäst sjuklön under 14 dagar före en sänkning
av ersättningsnivån, men menar att de båda åtgärderna kan och
skall kombineras, varför de begär ett nytt skyndsamt förslag
från regeringen som kan träda i kraft den l juli 1991. Vad
avser ersättningsnivån under arbetsgivarperioden anger
motionärerna att de kan tänka sig samma nivå, totalt 75% de
tre första dagarna och 90% därefter, som regeringen
föreslagit. Därefter bör ersättningsnivån på sjukpenningen vara
80% och tillägget från arbetsgivaren 10%. Motionärerna vill
emellertid inte utesluta en lösning med exempelvis en karensdag
eller en ersättningsnivå på 50% under ett par dagar med ett
särskilt skydd för hälsosvaga grupper. Motionärerna menar att
det är ett viktigt mål att alla försäkrade påverkas av
regeländringarna på lika villkor och ambitionen måste vara att
de nya avtal som träffas i samband med införande av en lagfäst
sjuklön uppfyller detta mål. Det bör därför framgå av
riksdagsbeslutet att statsmakterna förväntar sig att nya avtal
får en sådan utformning. Arbetsgivaravgifterna bör sänkas så
att det motsvarar den ökade kostnad arbetsgivarna får ta på sig
om de betalar den lägre ersättningsnivån. Möjligheten att ta ut
en extra arbetsgivaravgift från arbetsgivare som träffar
kollektivavtal som medger högre ersättningsnivåer bör enligt
motionärerna prövas ytterligare i samband med att det nya
förslaget utarbetas.
Även i motion Sf17 av Karin Israelsson m.fl. framhålls
att förslaget är administrativt komplicerat och kommer att ta
stora personella resurser i anspråk, vilket gör att det
rehabiliteringsarbete som försäkringskassornas personal
påbörjat ute på företagen kommer att avstanna. Motionärerna
anser att man med en sjuklönereform uppnår stora fördelar i
arbetet med rehabilitering, och reformen skulle frigöra ca
2000 tjänster hos försäkringskassorna för detta arbete. Den
skulle också medföra betydande besparingar inom
socialförsäkringssektorn. Även med den sjuklöneperiod om 14
dagar som motionärerna begär förslag om måste man, anför de, ha
ett visst mått av självrisk. De förordar därför att
ersättningsnivån för sjukpenning sänks till högst 50% för de
första tre dagarna och till 80% därefter. Efter 90 dagar bör
rehabiliteringslön utgå med 100%. Personer med sjukdom eller
handikapp som förorsakar ofta förekommande sjukdomsperioder
måste inom det förordade systemet tillförsäkras ett särskilt
skydd så att arbetsgivaren inte åsamkas orimliga kostnader.
Småföretagare bör också ha en möjlighet att hos
försäkringskassan försäkra sig för kostnader över en viss nivå
som följer av skyldigheten att betala sjuklön.
Motionärerna i motion Sf13 av Lars Werner m.fl. anför
inledningsvis att de inte delar uppfattningen att den
ekonomiska situationen gör det nödvändigt att skära i
socialförsäkringssystemet. Det effektivaste sättet att angripa
den ökande ohälsan är enligt motionärerna direkta åtgärder mot
dålig arbetsmiljö, och arbetsmiljökommissionens förslag om
differentierade arbetsgivaravgifter borde därför i stället
prövas. Motionärerna anser också att regeringens förslag inte
kommer att drabba alla grupper lika utan slår hårdare mot dem
som arbetar inom vård och omsorg och inom livsmedelsbranschen,
där det är olämpligt att arbeta och vara förkyld. Förslaget om
skydd för vissa svagare grupper, som i och för sig är
nödvändigt, är enligt motionärerna ett första steg till en
systemförändring från en generell försäkring till en mer
marknadsanpassad, där samhället till sist bara svarar för
svagare gruppers skydd och i övrigt hänvisar till privata
lösningar.
Motionärerna i motion Sf19 av Claes Roxbergh m.fl. anser
att kostnaderna inom sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna måste
begränsas men att regeringens förslag missgynnar
låglönegrupper. Motionärerna tillstyrker förslaget såvitt det
avser de tre första ersättningsdagarna, dock att situationen
för personer med särskilt frekvent sjukfrånvaro skall lösas
enligt ett i motionen framlagt alternativ. Motionärerna begär
vidare att efter de tre första dagarna skall ersättningsnivån
vara olika beroende på inkomstens storlek. För
inkomster/inkomstdelar under 4 basbelopp skall ersättningsnivån
vara 85% och för inkomstdelar över 4 basbelopp 50%. Efter
90 dagar skall ersättningsnivån för alla uppgå till minst
90%.
Utskottets bedömning
Såsom framgår av motionsredovisningen finns inom de flesta av
riksdagens partier en bred enighet om att
kompensationsnivåerna inom sjukförsäkringen kan minskas.
Den nuvarande sjukpenningen med en kompensationsnivå på 90%
kompletteras i de flesta fall med sjuklön eller ersättningar
från avtalsförsäkringar som ger en kompensation motsvarande
återstoden av inkomstbortfallet. Under sådana förhållanden
delar utskottet regeringens bedömning att det finns utrymme för
att sänka kompensationsgraden inom sjukförsäkringen i det
angelägna syftet att snabbt komma till rätta med
kostnadsökningarna inom socialförsäkringen och säkra
möjligheterna för samhället att för framtiden genom den ge de
försäkrade inkomsttrygghet vid sjukdom, ålderdom och handikapp.
Olika metoder har föreslagits för att nå detta syfte. Det
framlagda förslaget tillgodoser emellertid ett viktigt krav för
att man skall sänka kompensationsnivåerna, nämligen att alla så
långt möjligt skall drabbas lika av nivåsänkningen. De modeller
som i olika sammanhang tagits fram i syfte att minska
kostnaderna inom sjukpenningförsäkringen tillgodoser inte utan
ytterligare överväganden och kompletteringar kravet på
likabehandling. Utskottet anser mot denna bakgrund att det
förslag som nu lagts fram av regeringen bör genomföras med
vissa av utskottet nedan föreslagna ändringar för att redan
fr.o.m. den 1 mars 1991 åstadkomma besparingar inom
sjukpenning- och föräldraförsäkringarna, och utskottet
avstyrker bifall till motionerna Sf13, Sf17 och Sf18 i vad däri
yrkats avslag på propositionen. Utskottet kan inte heller
biträda förslaget i motion Sf19 om en differentiering av
ersättningsnivåerna i förhållande till de försäkrades inkomst,
då detta skulle medföra ett moment av inkomstprövning inom
försäkringen som i alltför hög grad avviker från dess karaktär
av generell försäkring.
I motionerna har riktats kritik mot förslaget för att det i
administrativt hänseende är svårt att tillämpa och tar i
anspråk stora personella resurser från försäkringskassorna som
behövs för det angelägna arbetet med att sänka ohälsotalet. Det
finns därför enligt utskottets mening anledning att erinra om
vad departementschefen utgått från, nämligen att parterna på
arbetsmarknaden skall anpassa avtalsbestämmelserna om förmåner
under sjukdom på sådant sätt att de inryms inom de ramar som
angetts i propositionen, och att hon avser att noga följa
utvecklingen i detta avseende. Sker den förväntade anpassningen
blir det, framhåller hon, inte nödvändigt för försäkringskassan
att för det stora flertalet försäkrade göra några särskilda
kontroller eller beräkningar av anställningsförmåner under
sjukdom, och då behöver inte heller de försäkrade lämna några
särskilda uppgifter om detta till försäkringskassan.
Utskottet har som utgångspunkt att parterna på
arbetsmarknaden anpassar sina avtalsbestämmelser till de
nya bestämmelserna om kompensation inom sjukförsäkringen.
Minskningsreglerna har utformats på ett sådant sätt att
parterna knappast har någon anledning att träffa avtal om
kompensationsnivåer som ligger över de ramar som tillåts innan
en minskning av sjukpenningen sker. Skulle de avtalade
kompensationsnivåerna ligga högre än ramarna kommer detta
sjukförsäkringen till godo genom att ersättningen från denna då
får minskas. Utskottet vill också med anledning av vad som
påtalats motionsledes om statstjänstemännens särställning inom
sjukförsäkringssystemet i detta sammanhang starkt understryka
de statliga arbetsgivarnas ansvar för att de avtal som träffas
inom deras förhandlingsområde anpassas till de angivna ramarna.
Utskottet föreslår att inte enbart förmåner från
arbetsgivaren skall beaktas för minskning utan även
AGS-ersättningar. Detta är i konsekvens med vad som
föreslagits i propositionen när det gäller möjligheten att få
sjukpenning med en kompensationsnivå på 90%. Utskottet kommer
nedan att föreslå ändringar i konstruktionen av denna nivå.
Även om den förväntade anpassningen av avtalen sker till de
angivna ramarna förutser utskottet betydande administrativa
problem vid den praktiska tillämpningen av minskningsreglerna.
Detta hänger samman med att minskningen relaterats till den
försäkrades SGI, som, i synnerhet när den beräknats på
inkomster från flera anställningar, kan avvika från aktuell lön
under samma tid som sjukdomen, medan sjuklönen beräknas på den
aktuella lönen, ofta enligt i avtal bestämda avdragsformler.
Sålunda gäller inom den privata sektorn för ett stort antal
anställda att för tjänstemän månadslönen och för arbetare
medeltimförtjänsten på tidlön och ackord (inklusive ev.
premielönedelar, bonus o.d.) enligt senast kända
kvartalslönestatistik utgör utgångspunkten för beräkningen av
sjuklönen. För den som enbart har timlön beräknas sjuklönen på
denna. Även AGS-ersättningar är under de första 90 dagarna
beloppsmässigt knutna till lönen. Uppgifter om att sjuklön och
i förekommande fall AGS-förmåner enligt avtal inte överstiger
10% av den lön som den försäkrade skulle haft om han varit i
arbete eller den lön som ligger till grund för sjuklönen enligt
avtal torde därför vara lätta att få fram, medan en närmare
beräkning i det övervägande antalet sjukpenningärenden
sannolikt måste göras av att ersättningarna i fråga inte också
överstiger 10% av SGI. Dessutom blir jämförelsen i sak
felaktig i de fall SGI grundas på flera inkomster. Utskottet
föreslår därför i stället att minskningen relateras till
löneförmåner som den försäkrade skulle ha haft om han varit i
arbete. Om sjuklönen enligt avtal beräknas enligt en bestämd
avdragsformel kan enligt utskottets uppfattning minskningen vid
den praktiska tillämpningen i stället relateras till den lön
som ligger till grund för beräkningen av sjuklönen. Med en
sådan utformning och tillämpning av minskningsreglerna vet
avtalsparterna när de håller sig inom angivna ramar, och
kontrollen för försäkringskassorna och uppgiftslämnandet från
arbetsgivare och försäkrade kan underlättas väsentligt.
Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna kan från
avtalsparterna eller deras organisationer få tillgång till de
avtal som kommer att gälla för den övervägande delen av de
försäkrade inom såväl den offentliga som enskilda sektorn.
Utskottet förutsätter att blanketten för den försäkrades
skriftliga försäkran i samband med sjukdomsfall kommer att i
erforderlig omfattning få kompletteras med andra upplysningar
av betydelse för bedömningen av sjukpenningens storlek.
Försäkringskassans kontroller och avstämningar med
arbetsgivarna kan därvid väsentligt minskas.
Utskottet har under behandlingen av propositionen
uppmärksammats på de särskilda konsekvenser som uppstår på
grund av såväl nivåsänkningen som minskningsreglerna när det
gäller arbetsgivarnas möjligheter att uppbära sjömäns
sjukpenning.
Sjömäns rätt till sjukersättning regleras i sjömanslagen
(1973:282). Enligt 34§ nämnda lag utgår lön till en sjöman
ombord även om han är arbetsoförmögen på grund av sjukdom eller
skada. Rätt till lön föreligger också under begränsad tid dels
efter det sjömannen lämnat sin befattning ombord, dels under
väntetid. Arbetsgivaren har å sin sida rätt att uppbära
sjömannen tillkommande sjukpenning. Genom den lagstadgade
rätten till full lön vid sjukdom innebär sänkningen av
kompensationsgraden inom sjukpenningförsäkringen i sig en
kostnadsökning för arbetsgivaren, eftersom den sjukpenning han
får uppbära för arbetstagarens del blir lägre än för
närvarande.
Utskottet anser det inte rimligt att det i dessa fall är
arbetsgivaren som får bära hela kostnaden för nivåsänkningen
inom sjukpenningförsäkringen genom att den sjukpenning han har
rätt att uppbära minskas till 65 resp. 80%. Än mindre rimligt
är det att arbetsgivaren dessutom måste vidkännas minskning av
sjukpenningen genom att han enligt lag måste utge full lön och
därmed inte har möjlighet att undvika att lönen under sjukdom
överstiger de angivna ramarna för sammanlagd kompensationsnivå.
Utskottet föreslår därför att regeringen får ett bemyndigande
att när lön vid sjukdom måste utges enligt lag föreskriva
undantag från sjukpenningförsäkringens regler om
kompensationsnivå och arbetsgivarinträde.
Utskottet anser också att det finns anledning för regeringen
att snarast överväga om sjömän längre skall ha full
kompensation för inkomstbortfall vid sjukdom, när andra
försäkrade får vidkännas en ökad självrisk inom
sjukpenningförsäkringen. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Administrativa svårigheter kan också förutses när andra
skattepliktiga förmåner under sjukdom än lön skall beaktas
för minskning. Utskottet vill i anslutning till förslaget i
denna del erinra om att skattepliktiga naturaförmåner för
närvarande ingår i beräkningsunderlaget för SGI. Utskottet har
senast i sitt av riksdagen godkända betänkande 1987/88:SfU22
avstyrkt motionsförslag om att sjukpenningen skulle minskas i
sådana fall där naturaförmåner får behållas under sjukdom och
därvid anfört att det för en helt rättvisande kompensationsnivå
fordras en särskild utredning vid varje sjukfall om i vilken
utsträckning förmånerna har kunnat utnyttjas. Kostnaden för
administrationen av ett sådant utredningsförfarande ansåg
utskottet inte svara mot de besparingar som skulle kunna göras
i de fall sjukpenningen reducerades i förhållande till de under
sjukdomstiden utnyttjade naturaförmånerna. Utskottet anser att
detta synsätt i än högre grad äger aktualitet om alla
skattepliktiga förmåner skall beaktas vid minskningen av
sjukpenningen. I synnerhet vid sjukskrivning under del av dag
torde det uppkomma i det närmaste omöjliga bedömningar av hur
stor del av t.ex. bilförmån eller subventionerad kost som skall
beaktas för minskning. Utskottet föreslår därför att man vid
minskningen bortser från andra skattepliktiga förmåner än lön
och AGS-ersättningar.
Enligt förslaget måste den försäkrade själv begära hos
försäkringskassan att nivån på sjukpenningen skall vara 90%
efter de första 90 dagarna av en sjukperiod. Som
förutsättning för att denna högre sjukpenning skall kunna utges
skall gälla, dels att den försäkrade är föremål för
rehabilitering eller bedöms inte kunna påbörja sådan åtgärd på
grund av att sjukdomstillståndet hindrar det eller att sådan
lämplig åtgärd inte står till buds, dels att han visar att han
inte för samma tid som sjukpenningen avser erhåller lön eller
andra skattepliktiga förmåner av arbetsgivare eller en
AGS-ersättning. Utskottet förutser att den helt övervägande
delen av försäkrade med så långa sjukdomsfall kommer att ansöka
om att få den högre nivån och också i regel beviljas den.
Behandlingen av sådana ansökningar kommer att medföra ett
betydande administrativt arbete. Det finns i detta sammanhang
anledning att erinra om att försäkringskassan redan i dag genom
bestämmelserna i 20 kap. 3§ andra stycket AFL har en
möjlighet att dra in eller minska sjukpenning om den försäkrade
utan giltig anledning vägrar att underkasta sig bl.a.
rehabilitering. Utskottet anser på grund av det anförda att
sjukpenning generellt bör utgå med en kompensationsnivå om
90% efter den nittionde dagen i ett sjukfall, men minskas om
lön och AGS-ersättningar utges som överstiger denna nivå.
Förslaget i vad det avser möjligheten för försäkrade som
lider av sjukdom som kan antagas medföra ett större antal
sjukperioder med rätt till sjukpenning under en
tolvmånadersperiod att ansöka om förhöjd kompensationsnivå
under de tre första dagarna med sjukpenning kan också
förutsättas vålla tillämpningsproblem vid försäkringskassorna.
Enligt utskottets uppfattning bör man vara restriktiv vid
tillämpningen och avgränsa den grupp försäkrade som kan
beviljas den högre nivån, så att endast försäkrade med
medicinskt väl dokumenterade sjukdomstillstånd beviljas den
högre nivån. I de fall försäkringskassan inte har god kännedom
om den försäkrades sjukdom bör i regel krävas att den
försäkrades uppgifter styrks med läkarintyg.
Med de ändringar och förtydliganden som utskottet föreslagit
synes behovet av en lagfäst utökad upplysningsplikt för
arbetsgivaren i enlighet med vad som föreslagits i motion Sf15
av Anita Modin m.fl. inte längre föreligga. Det bör ligga i
arbetsgivarnas eget intresse att samarbeta med
försäkringskassorna vid tillämpningen av de nya reglerna och
lämna uppgifter till försäkringskassorna om de avtal om sjuklön
m.m. som tillämpas inom resp. företag, för att arbetsgivarna på
så sätt skall kunna undvika förfrågningar om varje enskilt
fall.
Utskottet anser också att det av administrativa skäl bör
finnas en regel som såväl materiellt som i tiden begränsar
möjligheten att göra avdrag på annan sjukpenning än den som
är aktuell för minskning. Dels bör minskningen, i förekommande
fall tillsammans med det avdrag för sjukhusvård som gjorts före
minskningen, beloppsmässigt aldrig vara större än
sjukpenningen, dels bör en minskning, som av utredningstekniska
m.fl. skäl inte kunnat ske vid utbetalning av den sjukpenning
som skall minskas, göras senast vid nästa utbetalning av
sjukpenning. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om
möjligheten för försäkringskassorna att tillämpa bestämmelserna
i 20 kap. 4§ AFL när ersättningar obehörigen utgått med för
höga belopp.
Även om kontroller och uppgiftslämnande till stor del kan
undvikas med de ändringar utskottet föreslagit ovan och om
avtalen anpassas till de angivna ramarna, är utskottet medvetet
om att tillämpningen av de nya bestämmelserna kommer att ta
större personella resurser i anspråk vid försäkringskassorna än
vad som är fallet med det nuvarande sjukpenningsystemet. I vad
mån detta kan balanseras genom omprioriteringar inom andra
områden har utskottet inget underlag för att bedöma. I motion
Sf14 av Anita Modin m.fl. har framhållits möjligheten att slopa
förhandsregistreringen av SGI och på så sätt frigöra
resurser hos försäkringskassorna, och utskottet föreslår ett
tillkännagivande till regeringen om att denna möjlighet närmare
skall övervägas. Utskottet har erfarit att även andra
möjligheter till omfördelning av de personella resurserna vid
försäkringskassorna har aktualiserats inom
riksförsäkringsverket, och utskottet utgår från att verket och
regeringen noga prövar alla möjligheter till rationaliseringar.
Utskottet vill samtidigt kraftigt understryka att det angelägna
arbetet med att sänka det s.k. ohälsotalet genom aktiva
insatser från kassornas sida i rehabiliteringsarbetet måste
prioriteras. Regeringen måste därför fortlöpande följa upp
behovet av administrativa resurser vid försäkringskassorna, så
att inte detta arbete blir eftersatt.
Arbetsgivarperiod
I regeringsförklaringen den 7 mars 1990 uttalades att lagfäst
sjuklön för de första 14 dagarna av en sjukdomsperiod skulle
införas från den 1 januari 1991. Regeringen återkom till denna
fråga i proposition 1989/90:114 om vissa ekonomisk-politiska
åtgärder, m.m., enligt vilken regeringen avsåg att senare under
år 1990 lägga fram förslag om att arbetsgivarna fr.o.m. den 1
januari 1991 ålades att betala ut sjuklön till sina anställda
för de första 14 dagarna av varje sjukdomsperiod. Åtgärden gav
enligt propositionen förutom besparingar inom sjukförsäkringen
arbetsgivarna starkare direkta incitament att förbättra
arbetsmiljö och arbetsorganisation så att sjukfrånvaron
minskar. Regeringen beslutade också den 28 juni 1990 om remiss
till lagrådet av ett förslag till lag om sjuklön. Även i
regeringsförklaringen den 2 oktober i år uttalades att en
lagfäst sjuklön skulle införas. Tidpunkten härför angavs till
den 1 juni 1991.
Den nämnda lagrådsremissen med förslag till lag om sjuklön
innehöll även förslag om möjligheter till avsteg från
arbetsgivarens slutliga kostnadsansvar för sjuklönen. Avsteg
skulle enligt förslaget kunna göras beträffande arbetstagare
som på grund av sjukdom kunde antas komma att vara borta från
arbetet i särskilt stor omfattning. I dessa fall skulle kunna
beslutas om ersättning från den allmänna försäkringen för
kostnader för sjuklön till arbetstagaren med undantag för de
första två dagarna vid varje sjukdomsfall. -- Vidare föreslogs
i lagrådsremissen att företag med få anställda skulle ges
möjlighet att försäkra sig hos försäkringskassan mot de
sjuklönekostnader som företaget kunde drabbas av vid onormalt
hög sjukfrånvaro hos de anställda. Rätt att teckna en sådan
försäkring skulle finnas för en arbetsgivare vars sammanlagda
lönekostnader under ett kalenderår -- efter avdrag för sociala
avgifter o.d. -- beräknades inte överstiga summan av 50
basbelopp enligt AFL. De närmare villkoren för denna försäkring
skulle bestämmas av regeringen.
I motionerna Sf16, Sf17 och Sf18 har, som redovisats ovan,
begärts att en arbetsgivarperiod på 14 dagar snarast skall
införas och att riksdagen som sin mening skall ge regeringen
detta till känna. I motionerna har samtidigt angetts olika
alternativ som bör prövas när det gäller utformningen av
självrisken inom sjukförsäkringen och skyddet för försäkrade
med ofta återkommande sjukdomsfall och långtidssjukdom.
Även i motion Sf12 av Mona Saint Cyr framhålls att en
arbetsgivarperiod bör införas i stället för det föreliggande
förslaget för att man skall kunna frigöra resurser vid
försäkringskassorna. Motionären begär ett tillkännagivande till
regeringen om att en helhetssyn måste eftersträvas vid
hanteringen av arbetsskador, arbetsgivarperiod och
försäkringskassornas engagemang i rehabiliteringsarbetet.
I regeringens nyligen avgivna skrivelse 1990/91:50 om
åtgärder för att stabilisera ekonomin och begränsa tillväxten
av de offentliga utgifterna framhålls att intresse har visats
från olika håll för att tillämpa ett arbetsgivarinträde under
de första 14 dagarna av en sjukperiod, dvs. att arbetsgivaren
betalar ut lön till arbetstagaren under sjukdom och därefter
har rätt att uppbära dennes sjukpenning. Regeringen avser
enligt skrivelsen att föreslå att utökade möjligheter till
arbetsgivarinträde under de första 14 dagarna av ett sjukfall
införs, och mot denna bakgrund kommer något förslag om lagfäst
sjuklön inte att läggas fram. Finansutskottet har i sitt med
anledning av bl.a. den nämnda skrivelsen nyligen avgivna
betänkande 1990/91:FiU10 framhållit att förslaget om en
arbetsgivarperiod har fördelarna att det skapar incitament för
arbetsgivaren att reducera korttidsfrånvarons orsaker samt att
resurser frigörs hos försäkringskassan för att underlätta
rehabiliteringen av långtidssjuka. Dessa effekter kan enligt
finansutskottets mening också uppnås om man inför ökade
möjligheter till arbetsgivarinträde under de första 14 dagarna
av ett sjukfall. Finansutskottet anser att det ankommer på
socialförsäkringsutskottet att göra den slutliga avvägningen
mellan de olika förslagen.
Socialförsäkringsutskottet delar finansutskottets uppfattning
att en arbetsgivarperiod inom sjukpenningförsäkringen på 14
dagar skulle innebära ett starkt incitament för arbetsgivarna
att reducera korttidsfrånvarons orsaker. Det skulle också
frigöra avsevärda resurser hos försäkringskassorna för att
fortsätta det redan påbörjade arbetet med att aktivt verka för
en rehabilitering av sjukskrivna försäkrade redan i ett tidigt
stadium av sjukperioden. Även ett arbetsgivarinträde under 14
dagar skulle kunna ge fördelar i sådana hänseenden, men inte i
lika hög grad. Det finns därför anledning för regeringen att
snarast återkomma till riksdagen med ett förslag om införande
av en arbetsgivarperiod på 14 dagar. Ett berättigat krav
beträffande en sådan period är emellertid att
kompensationsnivåerna blir rättvisa och lika mellan olika
grupper på arbetsmarknaden. Beträffande tidpunkten för ett
genomförande av ett system med arbetsgivarperiod/sjuklön vill
utskottet erinra om att -- som också lagrådet pekat på i sitt
yttrande över regeringens remissförslag om sjuklön -- en
omläggning till ett sådant system kräver nya
personaladministrativa och kamerala rutiner hos arbetsgivarna
och leder till stora ändringar i verksamheten hos
försäkringskassorna. Vidare kan åtskilliga av förändringarna
med säkerhet framtvinga ändringar i dataprogram. Utskottet
anser därför att den 1 januari 1992 är en mer realistisk
tidpunkt för genomförande av en sådan period än den 1 juli
1991. Förslaget bör därför läggas fram i sådan tid att det kan
träda i kraft senast den 1 januari 1992.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna med anledning av motionerna Sf16, Sf17
och Sf18.
Självrisken inom sjukpenningförsäkringen
Beträffande de olika önskemålen om tillkännagivanden om andra
konstruktioner av självrisken inom sjukpenningförsäkringen i
motionerna Sf16 yrkandena 2 och 3, Sf17 och Sf18 i dessa delar
och Sf19 yrkande 4 vill utskottet anföra följande.
Förslagen om självrisk i form av karensdagar eller sänkt
kompensationsnivå till 50% under några dagar av ett
sjukdomsfall är inte förenliga med den av Sverige undertecknade
ILO-konventionen nr 121, vilket däremot är fallet med det av
utskottet biträdda förslaget om en nivåsänkning till 65% för
de första tre sjukpenningdagarna. Av denna anledning kan
utskottet inte biträda motionsyrkandena i dessa delar. När det
gäller förslagen om en annorlunda utformning av skyddet för
försäkrade som ofta är sjuka anser utskottet att de
undantagsregler som utskottet ovan förordat på ett bättre sätt
än en villkorslös höjning av nivån efter ett visst antal
sjukdagar tillgodoser syftet att endast försäkrade som är i
verkligt behov av en skyddsregel också får den. Såvitt avser
kompensationsnivån inom sjukförsäkringen vid
långtidssjukdom har utskottet ovan föreslagit att
kompensationsnivån efter 90 dagar i en sjukperiod skall vara
90%. Motionerna i dessa delar tillgodoses med vad utskottet
föreslagit. Vad slutligen avser ett tillkännagivande om att en
rehabiliteringspenning med en kompensationsnivå på 100% skall
utgå efter 90 dagar i en sjukperiod anser utskottet att den
beredning som pågår inom regeringskansliet av
rehabiliteringsberedningens förslag om en särskild
rehabiliteringspenning med högre kompensationsnivå bör
avvaktas.
Utskottet har ovan haft som utgångspunkt att avtalen på
arbetsmarknaden skall anpassas till de ramar som angivits för
kompensationsnivåerna. Att som föreslagits i motion Sf18 ta ut
en förhöjd arbetsgivaravgift, som i realiteten blir en form av
böter, för sådana arbetsgivare som träffar kollektivavtal som
ger högre ersättningsnivåer i ett system med arbetsgivarperiod
är enligt utskottets uppfattning inte lämpligt.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Sf16 yrkandena
2 och 3, Sf17 och Sf18, båda i dessa delar, och Sf19
yrkande4.
Besparingar inom föräldraförsäkringen
Föräldrapenning kan utgå såväl med anledning av ett barns
födelse som i form av tillfällig föräldrapenning. Den senare
ersättningen utges till en förälder som behöver avstå från
förvärvsarbete för att vårda barn under tolv år bl.a. till
följd av sjukdom eller smitta hos barnet eller barnets vårdare
eller vid besök i samhällets förebyggande barnhälsovård. Den
kan under nämnda förutsättningar också utges för vård av barn
som har fyllt tolv men inte sexton år i de fall barnet på grund
av sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller annat handikapp
är i behov av särskild tillsyn eller vård och tillsynsbehovet
inte grundat rätt till vårdbidrag. Tillfällig föräldrapenning
kan utges under högst 120 dagar per barn och år.
Föräldrapenningen motsvarar beloppsmässigt förälderns
sjukpenning, dock lägst garantinivån 60 kr. om dagen.
I propositionen föreslås att kompensationsnivån för den
tillfälliga föräldrapenningen sänks till 80%. Den lägre
kompensationsnivån under de första tre dagarna med sjukpenning
skall således inte gälla den tillfälliga föräldrapenningen. Har
tillfällig föräldrapenning utgetts för samma barn under 90
dagar under ett år skall kompensationsgraden utgöra 90% för
återstående 30 dagar under året. Förmåner som eventuellt utges
från arbetsgivare skall inte minska den särskilda
föräldrapenningen.
I motionerna Sf18 av Sigge Godin m.fl., Sf17 av Karin
Israelsson m.fl. och Sf13 av Lars Werner m.fl. yrkas avslag på
propositionen även i denna del. I den förstnämnda motionen
framhåller motionärerna att i det nya förslag om
arbetsgivarperiod och sänkta kompensationsnivåer som regeringen
bör lägga fram skall den tillfälliga föräldrapenningen inte
sänkas till 80% för längre tid än 14 dagar per barn och år.
Därigenom kommer inte föräldrar som utnyttjar försäkringen
under lång tid eller vid upprepade tillfällen att drabbas
alltför hårt. Karin Israelsson m.fl. anser att rättvise- och
jämställdhetsaspekter talar för att bibehålla den nuvarande
ersättningsnivån och att ensamstående kvinnor med minderåriga
barn skulle drabbas särskilt hårt. Även Lars Werner m.fl. anser
att förändringen får stor ekonomisk betydelse för
småbarnsföräldrar och särskilt ensamstående föräldrar med små
barn. Motionärerna framhåller att det inte finns några skäl
till att den särskilda föräldrapenningen skall följa
sjukpenningen vad gäller nivåsänkningen.
Claes Roxbergh m.fl. begär i motion Sf19 att regeringen skall
lägga fram förslag till undantagande från sänkningen av den
tillfälliga föräldrapenningen för lågavlönade och vissa
ensamstående. De anser att nuvarande ersättningsnivå skall få
bibehållas i de familjer där hushållets sammanlagda
sjukpenninggrundande inkomst inte uppgår till 4,5 basbelopp.
Vid högre inkomster bör en lämplig avtrappning ske av
ersättningsnivån.
Motionärerna i motion Sf16 av Carl Bildt m.fl. anser att
besparingar bör göras inom hela föräldraförsäkringen. De begär
att riksdagen skall besluta att fr.o.m. den 1 mars 1991 sänka
ersättningsnivån inom föräldraförsäkringen till 80%.
Samtidigt skall garantibeloppet inom denna försäkring höjas
till 1/365 av basbeloppet, vilket för år 1991 skulle motsvara
88 kr. per dag.
Den tillfälliga föräldrapenningen utgår huvudsakligen under
barnets sjukdom, och utskottet delar departementschefens
uppfattning att den har sådana likheter med sjukpenningen att
kompensationsnivån från försäkringen bör med vissa avvikelser
vara lika beträffande de båda ersättningsformerna. Den högre
kompensationsnivå som föreslagits när föräldrapenning utgetts
under 90 dagar under året för ett barn ansluter visserligen
nära till vad som föreslagits beträffande sjukpenning.
Utskottet anser dock att en så lång tid innan den högre
kompensationsnivån uppnås skulle drabba i synnerhet lågavlönade
föräldrar och föräldrar med flera barn som ofta är sjuka
alltför hårt. Till denna bedömning bidrar att kompensation för
mistad lön när tillfällig föräldrapenning uppbärs sällan utges
från arbetsgivarna. Utskottet föreslår att den högre
kompensationsnivån skall tillämpas när tillfällig
föräldrapenning utgetts under 14 dagar för ett barn under året.
Med det anförda anser utskottet att motion Sf18 i denna del
tillgodoses, ävensom till en del motionerna Sf13 yrkande 1 i
denna del, Sf17 yrkande 1 i denna del och yrkande 2 och Sf19
yrkande 5. Det förslag som framförts i den senare motionen om
att vissa ensamstående och lågavlönade skall undantas från
nivåsänkningen har utskottet inte ansett sig kunna biträda med
hänsyn till att en sådan skyddsregel skulle vålla stora
gränsdragningsproblem i den praktiska hanteringen.
Vad avser yrkandena i motion Sf16 om en generellt sänkt
kompensationsnivå och höjt garantibelopp inom
föräldraförsäkringen har utskottet senast behandlat sådana
yrkanden i sitt av riksdagen godkända betänkande 1989/90:SfU11.
Utskottet har därvid ansett att en sänkning av
kompensationsnivån inom föräldraförsäkringen till 80% skulle
innebära ett alltför kännbart ingrepp i försäkringsskyddet vid
föräldraledighet. Även om utskottet ovan tillstyrkt en sänkning
av kompensationsnivån för den tillfälliga föräldrapenningen för
de första 14 dagarna som ett barn är sjukt under ett år
vidhåller utskottet sitt tidigare ställningstagande beträffande
föräldrapenning med anledning av barns födelse som i allmänhet
utges under ett års tid utan avbrott. I det förenämnda
betänkandet har utskottet också ansett att garantinivån inte
skall bestämmas genom en automatisk anknytning till
basbeloppsutvecklingen utan att även andra omständigheter
måste tas med vid bedömningen, såsom det statsfinansiella läget
och behovet av andra familjepolitiska åtgärder inom och utom
föräldraförsäkringen. Utskottet anser fortfarande att något
ekonomiskt utrymme inte finns för en höjning av garantinivån.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Sf16
yrkandena 4 och5.
Förändringar i arbetsskadeförsäkringen
I propositionen förutskickas att regeringen återkommer under
våren till riksdagen till frågan om en mer fullständig
samordning av arbetsskadeförsäkringen med sjukpenningen. Detta
skall ske i samband med att riksdagen föreläggs förslag som
grundar sig på rehabiliteringsberedningens betänkande (SOU
1988:41) Tidig och samordnad rehabilitering.
I motion Sf16 av Carl Bildt m.fl. anför motionärerna att det
mest radikala och verkningsfulla är att man ersätter
arbetsskadeförsäkringen med en obligatorisk och lagfäst
arbetsskadeförsäkring som alla arbetsgivare skall vara skyldiga
att teckna för sina anställda. Premien för denna försäkring
skulle kunna relateras till det förväntade skadeutfallet och på
så sätt skulle det uppstå ett betydligt intresse vid företagen
att arbeta med aktiva miljöåtgärder. Det skulle också ligga i
företagens och försäkringsbolagens intresse att snabbt
rehabilitera långtidssjukskrivna. Motionärerna begär i
yrkande 6 i motionen ett tillkännagivande härom till
regeringen.
Lars Werner m.fl. begär i motion Sf13 yrkande 2 ett
tillkännagivande om att arbetsgivaravgifterna bör
differentieras i förhållande till registrerad
sjukfrånvaro/arbetsskada, ohälsa och dålig arbetsmiljö.
Utskottet har i sitt av riksdagen godkända betänkande
1990/91:SfU15 avstyrkt bifall till ett motionsförslag av samma
innebörd som det nu förevarande i motion Sf16. Utskottet har
därvid hänvisat till att arbetsmiljökommissionen hade till
uppgift att överväga ekonomiska styrmedel för att förmå
arbetsgivarna att skapa bättre arbetsmiljöer. Utskottet
hänvisade också till att utskottet i det nämnda betänkandet
tillstyrkt att revisorernas förslag om bl.a. differentierade
arbetsgivaravgifter m.m. överlämnades till regeringen.
Utskottet kunde inte se något skäl till att den nuvarande
arbetsskadeförsäkringen i sin helhet skulle ersättas med ett
försäkringssystem enligt den modell som föreslagits i motionen.
Arbetsmiljökommissionen har i sitt betänkande (SOU 1990:49)
Arbete och hälsa lagt fram ett principförslag för ett system
med differentierade avgifter som skall utgöra utgångspunkter
för vidare beredning. Betänkandet bereds för närvarande inom
regeringskansliet. Utskottet anser att denna beredning ävensom
beredningen av det förslag om en mer fullständig samordning av
arbetsskadeförsäkringen och sjukpenningförsäkringen som
regeringen nu aviserat bör avvaktas och utskottet avstyrker
bifall till motionerna Sf13 yrkande 2 och Sf16 yrkande6.
Lagförslagen
Utskottet har ovan föreslagit vissa ändringar i
propositionens förslag som medför ändringar i de i
propositionen framlagda förslagen till lag om ändring i lagen
om allmän försäkring och lag om ändring i lagen om
arbetsskadeförsäkringen. Utskottet lägger därför i bilaga 1
till betänkandet fram nya lagförslag. I förhållande till
propositionen har dessa ändrats i bl.a följande avseenden.
Utskottets förslag att en kompensationsnivå inom
sjukpenningförsäkringen på 90 % skall gälla generellt efter den
nittionde dagen i en sjukperiod föranleder ändringar i
förhållande till regeringens lagförslag i 3 kap. 4 § och,
beroende på att tim/dagberäknad sjukpenning i vissa fall kan
utges efter 14 dagar i en sjukperiod, 10 a och 10 b §§ AFL samt
följdändringar i minskningsreglernas utformning i 3 kap. 4 §
fjärde stycket och 16 § sjätte stycket. Utskottet har
föreslagit vissa ändringar i minskningsreglerna som
kommenterats ovan i betänkandet och som påverkat utformningen
av 3 kap. 4 § fjärde--sjätte styckena och 16 § sjätte stycket.
Som en följd av att en högsta generell kompensationsnivå på
90 % föreslås skola vara kvar inom sjukpenningförsäkringen
har ändringar i förhållande till regeringens förslag vidare
gjorts i 3 kap. 7a § avseende högsta belopp för ersättning
för merutgifter vid resor till och från arbetet och i 21 kap. 1
§ avseende inträde i och ersättning från den frivilliga
sjukpenningförsäkringen.
Bemyndigandet för regeringen i nya 3 kap. 16 a § är föranlett
av vad utskottet anfört ovan om de särskilda förhållanden som
gäller för lön under sjukdom till sjömän.
I utskottets förslag till lag om ändring i lagen om
arbetsskadeförsäkring har i 3 kap. 5 § tredje stycket tagits
in ett förtydligande om att det sammanlagda beloppet för
utbetald sjukpenning skall ökas med vad som avräknats på
sjukpenning innan beloppet ökas med de angivna procentsatserna,
då någon minskning av sjukpenningen från
arbetsskadeförsäkringen på grund av överskjutande lön från
arbetsgivaren inte är avsedd.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande sänkt kompensationsnivå inom
sjukpenningförsäkringen m.m.
att riksdagen med anledning av propositionen i motsvarande
del och motionerna 1990/91:Sf16 yrkande 2 och 1990/91:Sf19
yrkande 3 samt med avslag på motionerna 1990/91:Sf13 yrkande 1
i denna del, 1990/91:Sf17 yrkande 1 i denna del, 1990/91:Sf18 i
denna del och 1990/91:Sf19 yrkandena 1 och 2 antar
a) av utskottet framlagt förslag till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 3 kap., 4 kap. 6,
7 och 18§§ och 21 kap. 1§,
b) av utskottet framlagt förslag till lag om ändring i lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
c) i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i
lagen (1990:327) om skatteavdrag från sjukpenning m.m.
res. 1 (fp)
res. 2 (v)
res. 3 (mp)
2. beträffande sjömän
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
res. 2 (v)
3. beträffande upplysningsplikt för arbetsgivare
att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf15,
4. beträffande SGI-registrering
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf14 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. beträffande arbetsgivarperiod
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Sf12,
1990/91:Sf16 yrkande 1 i denna del, 1990/91:Sf17 yrkande 2 i
denna del och 1990/91:Sf18 i denna del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om en
arbetsgivarperiod,
res. 1 (fp)
res. 2 (v)
res. 3 (mp)
6. beträffande nytt förslag om kompensationsnivåer m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf16 yrkande 1 i
denna del och yrkande 3, 1990/91:Sf17 yrkande 2 i denna del,
1990/91:Sf18 i denna del och 1990/91:Sf19 yrkande4,
res. 1 (fp)
res. 4 (m)
res. 5 (mp)
7. beträffande tillfällig föräldrapenning
att riksdagen med anledning av
propositionen och med avslag på motionerna 1990/91:Sf13 yrkande
1 i denna del, 1990/91:Sf17 yrkande 1 i denna del och yrkande
3, 1990/91:Sf18 i denna del och 1990/91:Sf19 yrkande 5 antar
det av utskottet framlagda förslaget till lag om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring i vad det inte berörts
ovan under moment1,
res. 1 (fp)
res. 2 (v)
res. 6 (c)
res. 7 (mp)
8. beträffande sänkt kompensationsnivå inom hela
föräldraförsäkringen och höjd garantinivå
att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf16 yrkandena 4 och5,
res. 8 (m)
9. beträffande förändringar i arbetsskadeförsäkringen
att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf16 yrkande6,
res. 9 (m)
Närvarande: Doris Håvik (s), Gullan Lindblad (m), Börje
Nilsson (s), Ulla Johansson (s), Sigge Godin (fp),
Karin Israelsson (c), Lena Öhrsvik* (s), Margit Gennser (m),
Nils-Olof Gustafsson (s), Ingegerd Elm (s), Margareta Persson
(s), Barbro Sandberg* (fp), Rune Backlund* (c), Margó
Ingvardsson (v), Christina Pettersson* (s), Bertil Persson* (m)
och Gösta Lyngå* (mp).
* Ej närvarande vid justeringen av utskottets lagförslag
under momenten 1 och 7.
Reservationer
1. Sänkt kompensationsnivå inom sjukpenningförsäkringen m.m.,
arbetsgivarperiod, nytt förslag om kompensationsnivåer m.m. och
tillfällig föräldrapenning (mom. 1, 5, 6 och7)
Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar
med "Utskottets bedömning" och på s. 17 slutar med "praktiska
hanteringen." bort ha följande lydelse:
Den snabba utgiftsökningen inom socialförsäkringssystemet har
under 1980-talet haft en tendens att tränga undan andra angelägna
behov. Detta är ett tecken på att regeringen misslyckats med att
förvalta och utveckla den svenska välfärden. Transfereringarnas
tillväxt har lämnat ett mycket blygsamt utrymme såväl för ökade
insatser inom en rad viktiga offentliga verksamheter som för
reallöneökningar. Det glömda Sverige har blivit lidande av
regeringens oförmåga att ta itu med välfärdspolitikens baksidor.
Våren 1990 fick utskottet -- i samband med en överenskommelse
mellan regeringen och folkpartiet om stabiliseringspolitiken --
uppfattningen att en rad angelägna åtgärder inom området skulle
genomföras, bl.a. en reformering av arbetsskadeförsäkringen och
införande av en lagfäst sjuklön. Utskottet konstaterar att
regeringen emellertid misskött den fortsatta hanteringen av dessa
åtgärder.
En omläggning av sjukförsäkringen måste råda bot på
felaktigheterna i dess struktur. Den måste också vara lätt att
förstå och enkel att administrera samt uppmuntra till arbete och
förbättrade arbetsmiljöer.
Utskottet anser att fördelarna med en sjuklönereform är
uppenbara:
Arbetsgivarna får starka motiv att genast ta itu med
sjukfrånvaron genom olika initiativ till arbetsmiljöförbättringar
och bättre arbetsorganisation.
De långa sjukfallen bör kunna bli färre i framtiden, eftersom
alla långa sjukfall börjar som korta sjukfall. Arbetsgivarnas
ökade engagemang för att minska korttidsfrånvaron genom
arbetsmiljöinsatser bör i viss utsträckning kunna förebygga
uppkomsten av långa sjukfall.
Det faktum att sjukförsäkringsavgiften för närvarande inte är
kopplad till faktiskt utnyttjande ger arbetsgivarna dåliga
incitament till initiativ för att förbättra arbetsmiljön och på
så vis minska sjukfrånvaron.
En sjuklönereform medför i praktiken en differentiering av
sjukförsäkringsavgiften, och arbetsgivarna får i högre grad än
för närvarande bära sina kostnader.
Eventuellt fusk inom sjukförsäkringen skulle försvåras.
Den misslyckade timsjukpenningreformen avskaffas och de
orättvisor i form av överkompensation den medfört försvinner.
Skattetrycket sänks.
Försäkringskassorna avlastas tunga och meningslösa
administrativa uppgifter, och resurser frigörs för
rehabilitering.
Utskottet anser att en sänkt ersättningsnivå inom
sjukförsäkringen samtidigt måste kombineras med en lagstadgad
sjuklönereform. Utskottet hemställer därför att riksdagen avslår
regeringens förslag. Utskottet menar att riksdagen bör begära att
regeringen snarast återkommer med ett nytt förslag till
lagstiftning i början av nästa år. De nya reglerna skall träda i
kraft den 1 juli1991.
Utskottet anser att ett nytt förslag bör ha följande
huvudsakliga inriktning.
En lagstadgad sjuklöneperiod på 14 dagar införs. Under denna
period har arbetsgivarna ansvaret för att utbetala sjuklön till
sina anställda.
De första dagarna bör ersättningsnivån vara lägre för att
åstadkomma ett starkare inslag av självrisk också för löntagarna.
Utskottet kan acceptera en nivå på totalt 75% de tre första
dagarna, dvs. samma nivå som regeringen förutsätter. Utskottet
vill dock inte helt utesluta att även andra modeller kan visa sig
vara lämpliga, exempelvis en karensdag eller en ersättning på
50% under ett par dagar. Den exakta utformningen bör övervägas
närmare under arbetet med propositionen.
I förslaget bör givetvis ingå regler som skyddar arbetstagare
med ofta återkommande sjukfall. För hälsosvaga grupper måste
speciella regler gälla så att deras situation på arbetsmarknaden
inte försämras. För små arbetsgivare bör finnas en möjlighet till
återförsäkring.
Under resten av sjuklöneperioden bör ersättningsnivån vara
90%, dvs. samma nivå som regeringen förutsätter.
Utskottet vill betona att det är ett viktigt mål att alla
försäkrade påverkas av förändringar i dessa regelsystem på lika
villkor.
Ambitionen måste vara att de nya avtal som träffas i samband
med införande av en lagfäst sjuklön skall ge alla lika villkor.
Utskottet förväntar sig att nya avtal får en sådan utformning.
Arbetsgivaravgifterna bör sänkas så att de motsvarar den ökade
kostnad arbetsgivarna får ta på sig om de betalar ut den lägre
ersättningsnivån. Ett ytterligare incitament skulle kunna skapas
om någon typ av extra arbetsgivaravgift togs ut av arbetsgivare
som träffar kollektivavtal som ger ersättning utöver 75 resp.
90%. Sådana möjligheter bör prövas ytterligare i samband med
att förslaget utarbetas.
Hur reglerna mera exakt skall utformas bör riksdagen ta
ställning till när förslag till sjuklön och reformer beträffande
arbetsskadeförsäkring och rehabilitering föreläggs riksdagen i
ett sammanhang våren 1991.
Regeringens förslag beträffande långtidssjuka är både
ofullständigt och otillfredsställande. Trots de uttalade
ambitionerna i det ekonomiska paketet från våren 1990 finns
fortfarande inga åtgärder utarbetade från regeringen beträffande
arbetsskadeförsäkring och rehabilitering. Det är oklart hur de
olika regelsystemen inkl. den rehabiliteringspenning som aviseras
kommer att förhålla sig till varandra. Det är enligt utskottets
mening inte lämpligt eller tillräckligt att i detta sammanhang
bara införa en rätt att få 90% ersättning från
försäkringskassan efter särskild ansökan. Vid en given tidpunkt
-- t.ex. efter 90 dagar eller tidigare -- bör ersättningen i form
av sjukpenning i stället automatiskt gå upp från 80% till
90%.
Regeringens förslag till sänkning av kompensationsnivån vid
tillfällig föräldrapenning från 90% till 80% under 90 dagar
per barn och år kan drabba ett mindre antal barnfamiljer alltför
hårt. Det är ett fåtal föräldrar som utnyttjar denna försäkring
under lång tid eller vid flera upprepade tillfällen. För att inte
dessa skall drabbas alltför hårt av ett ekonomiskt avbräck menar
vi att den tillfälliga föräldrapenningen skall sänkas till 80%
bara under 14 dagar per barn och år. Om fler dagar måste
utnyttjas för ett och samma barn bör ersättningen för resterande
dagar vara 90%.
dels att momenten 1, 5, 6 och 7 i utskottets hemställan
bort ha följande lydelse:
1. beträffande sänkt kompensationsnivå inom
sjukpenningförsäkringen m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna
1990/91:Sf13 yrkande 1 i denna del, 1990/91:Sf17 yrkande 1 i
denna del, 1990/91:Sf18 i denna del och 1990/91:Sf19 yrkande 1
och med anledning av motion 1990/91:Sf16 yrkande 2 samt med
avslag på motion 1990/91:Sf19 yrkandena 2 och 3 avslår i
propositionen framlagda förslag till
a) lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring såvitt avser 3 kap., 4 kap. 6, 7 och 18§§ och
21 kap. 1§,
b) lag om ändring i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring,
c) lag om ändring i lagen (1990:327) om
skatteavdrag från sjukpenning m.m.,
5. beträffande arbetsgivarperiod
att riksdagen med bifall till motion
1990/91:Sf18 i denna del och med anledning av motionerna
1990/91:Sf12, 1990/91:Sf16 yrkande 1 i denna del och 1990/91:Sf17
yrkande 2 i denna del som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
6. beträffande nytt förslag om
kompensationsnivåer m.m.
att riksdagen med bifall till motion
1990/91:Sf18 i denna del och med anledning av motionerna
1990/91:Sf16 yrkande 1 i denna del och yrkande 3, 1990/91:Sf17
yrkande 2 i denna del och 1990/91:Sf19 yrkande4 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
sjukpenningsystemets utformning,
7. beträffande tillfällig föräldrapenning
att riksdagen med bifall till motionerna
1990/91:Sf13 yrkande 1 i denna del, 1990/91:Sf17 yrkande 1 i
denna del och yrkande 3 och 1990/91:Sf18 i denna del och med
avslag på motion 1990/91:Sf19 yrkande 5,
dels avslår propositionens förslag till
lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring i vad det
inte berörts ovan under moment1,
dels som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
2. Sänkt kompensationsnivå inom sjukpenningförsäkringen m.m.,
sjömän, arbetsgivarperiod, tillfällig föräldrapenning och
differentierade arbetsgivaravgifter (mom. 1, 2, 5, 7 och10)
Margó Ingvardsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar
med "Utskottets bedömning" och på s. 17 slutar med "praktiska
hanteringen." bort ha följande lydelse:
Utskottet delar inte uppfattningen att den ekonomiska
situationen gör det nödvändigt att skära i
socialförsäkringssystemet. Det höga ohälsotalet beror inte på
ökande frånvaro på grund av sjukdom utan är en följd av ökat
antal arbetsskador och att allt fler blir förtidspensionerade.
Det effektivaste sättet att angripa den ökande ohälsan är i
stället direkta åtgärder mot dålig arbetsmiljö, och
arbetsmiljökommissionens förslag om differentierade
arbetsgivaravgifter borde därför i stället ha prövats. Ett sådant
system skulle innebära att de arbetsgivare som genom dåliga
arbetsmiljöer förorsakar stor ohälsa skulle få betala större del
av kostnaden för detta.
Regeringens förslag kommer inte att drabba alla grupper lika,
utan slår hårdare mot dem som arbetar inom vård och omsorg och
inom livsmedelsbranschen, där det är olämpligt att arbeta och
vara förkyld. Förslaget om skydd för vissa svagare grupper, som i
och för sig är nödvändigt, anser utskottet vara ett första steg
till en systemförändring från en generell försäkring till en mer
marknadsanpassad, där samhället till sist bara svarar för svagare
gruppers skydd och i övrigt hänvisar till privata lösningar.
Regeringens motivering för att sänka även nivån för den
tillfälliga föräldrapenningen, nämligen att det är naturligt att
denna följer reglerna inom sjukförsäkringen, anser utskottet vara
konstruerad. Det finns enligt utskottets uppfattning inga som
helst praktiska skäl till att föräldraförsäkringen skall följa
sjukpenningförsäkringen i detta avseende. Förändringen får en
stor ekonomisk betydelse för småbarnsföräldrar och särskilt
ensamstående föräldrar med små barn som kanske drabbas av alla
barnsjukdomar.
Propositionen bör på grund av det anförda avslås. I konsekvens
härmed behövs inget tillkännagivande om sjömännens sjuklön.
Utskottet motsätter sig att en arbetsgivarperiod införs där
arbetsgivaren betalar sjuklön under de första 14 dagarna.
Utskottet hänvisar i detta sammanhang till en reservation i
sjukpenningkommitténs betänkande (SOU 1981:22)
Sjukersättningsfrågor av bl.a. kommitténs socialdemokratiska
ledamöter. Enligt den reservationen skulle en sådan period
innebära mycket genomgripande förändringar av
socialförsäkringssystemet och med långtgående konsekvenser. Det
skulle försvåra överskådligheten, och mycket av nuvarande
enhetlighet och enkelhet skulle försvinna. Vidare skulle det
innebära en hårdare sortering bland de arbetssökande vid
nyanställning och därmed stora risker för förstärkt utslagning.
Det skulle också innebära ett större beroende för de anställda i
förhållande till arbetsgivarna, och utskottet tror inte heller
att det skulle stimulera arbetsgivarna till förbättringar av
arbetsmiljön. Dessutom skulle det få negativa administrativa
effekter genom att det kräver en dubbel administration, en hos
arbetsgivarna och en hos försäkringskassorna.
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort utgå,
dels att momenten 1, 5, 7 och 10 i utskottets hemställan
bort ha följande lydelse:
1. beträffande sänkt kompensationsnivå inom
sjukpenningförsäkringen m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna
1990/91:Sf13 yrkande 1 i denna del, 1990/91:Sf17 yrkande 1 i
denna del, 1990/91:Sf18 i denna del och 1990/91:Sf19 yrkande 1
och med avslag på motionerna 1990/91:Sf16 yrkande 2 och
1990/91:Sf19 yrkandena 2 och 3 avslår de i propositionen
framlagda förslagen till
a) lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring såvitt avser 3 kap., 4 kap. 6, 7 och 18§§ och
21 kap. 1§,
b) lag om ändring i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring,
c) lag om ändring i lagen (1990:327) om
skatteavdrag från sjukpenning m.m.,
5. beträffande arbetsgivarperiod
att riksdagen avslår motionerna
1990/91:Sf12, 1990/91:Sf16 yrkande 1 i denna del, 1990/91:Sf17
yrkande 2 i denna del och 1990/91:Sf18 i denna del,
7. beträffande tillfällig föräldrapenning
att riksdagen med bifall till motionerna
1990/91:Sf13 yrkande 1 i denna del, 1990/91:Sf17 yrkande 1 i
denna del och yrkande 3 och 1990/91:Sf18 i denna del och med
avslag på motion 1990/91:Sf19 yrkande 5 avslår det i
propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring i vad det inte berörts ovan under
moment1,
10. beträffande differentierade arbetsgivaravgifter
att riksdagen med bifall till motion
1990/91:Sf13 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
3. Sänkt kompensationsnivå inom sjukpenningförsäkringen m.m.
och arbetsgivarperiod (mom. 1 och5)
Gösta Lyngå (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar
med "Utskottet kan" och slutar med "generell försäkring." bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen att kostnaderna inom sjuk- och
arbetsskadeförsäkringarna måste begränsas. Det förslag som lagts
fram i propositionen missgynnar emellertid låglönegrupperna.
Nivåsänkningarna bör därför utformas så att det efter de första
tre ersättningsdagarna ger en ersättningsnivå som är olika
beroende på den försäkrades inkomst. För inkomster/inkomstdelar
under 4 basbelopp anser utskottet att ersättningsnivån skall vara
85% och för inkomstdelar över 4 basbelopp 50%. Efter 90 dagar
skall ersättningsnivån för alla uppgå till minst 90%. Utskottet
anser att regeringen bör lägga fram ett förslag med denna
inriktning som kan träda i kraft den 1 mars 1991.
Utskottet anser att i stället för en arbetsgivarperiod med
sjuklön bör vidgade möjligheter till ett arbetsgivarinträde
prövas. Härigenom kommer försäkringskassorna även i
fortsättningen att avgöra den enskildes rätt till sjukförmåner,
vilket är av väsentlig betydelse för försäkrade som ofta är
sjuka.
dels att momenten 1 och 5 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
1. beträffande sänkt kompensationsnivå inom
sjukpenningförsäkringen m.m.
att riksdagen med bifall till motion
1990/91:Sf19 yrkandena 1--3 och med anledning av propositionen
och motionerna 1990/91:Sf13 yrkande 1 i denna del, 1990/91:Sf16
yrkande 2, 1990/91:Sf17 yrkande 1 i denna del och 1990/91:Sf18 i
denna del
dels antar
a) av utskottet framlagt förslag till lag
om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 3
kap., 4 kap. 6, 7 och 18§§ och 21 kap. 1§, med den ändringen
att 3 kap. 4§ första stycket skall ha följande lydelse:
Om inte annat följer av 10--10b§§ utgör
hel sjukpenning för dag följande andel av den fastställda
sjukpenninggrundande inkomsten, delad med 365, nämligen
1. 65 procent för de första tre dagarna med
sjukpenning i varje sjukperiod, dock med undantag som anges i
4b§,
2. 90 procent för annan tid. Sjukpenningen
avrundas till närmaste hela krontal.
b) av utskottet framlagt förslag till lag
om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
c) i propositionen framlagt förslag till
lag om ändring i lagen (1990:327) om skatteavdrag från
sjukpenning m.m.,
dels som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om kompensationsnivåerna inom
sjukpenningförsäkringen,
5. beträffande arbetsgivarperiod
att riksdagen avslår motionerna
1990/91:Sf12, 1990/91:Sf16 yrkande 1 i denna del, 1990/91:Sf17
yrkande 2 i denna del och 1990/91:Sf18 i denna del,
4. Nytt förslag om kompensationsnivåer m.m. (mom.6)
Gullan Lindblad, Margit Gennser och Bertil Persson (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar
med "Förslagen om" och slutar med "dessa delar." bort ha följande
lydelse:
Utskottet har ovan accepterat förslaget om sänkt
kompensationsnivå under de tre första sjukpenningdagarna och
högriskskyddets utformning. Utskottet anser emellertid att
regeringen vid beredningen av ett förslag om sjuklön närmare bör
överväga om de tre dagarna kan ersättas av en eller flera
karensdagar. Genom det förslag som lagts fram i reservation 9 (m)
beträffande arbetsskadeförsäkringen behöver ett sådant förslag
inte stå i strid med internationella konventioner. Regeringen bör
också lägga fram förslag om en konstruktion av högriskskyddet,
som innebär att man efter en viss tid, t.ex. 15 dagars sjukdom
per år med kompensationsnivån 65%, kunde få den högre
kompensationsnivån 80%. Detta skulle innebära väsentliga
förenklingar för såväl den enskilde som försäkringskassorna.
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
6. beträffande nytt förslag om
kompensationsnivåer m.m.
att riksdagen med bifall till motion
1990/91:Sf16 yrkande 1 i denna del och yrkande 3 och med avslag
på motionerna 1990/91:Sf17 yrkande 2 i denna del, 1990/91:Sf18 i
denna del och 1990/91:Sf19 yrkande4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Nytt förslag om kompensationsnivåer m.m. (mom.6)
Gösta Lyngå (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar
med "När det" och slutar med "får den." bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan godtagit förslaget om sänkt
kompensationsnivå under de tre första sjukpenningdagarna. När det
gäller högriskskyddet anser emellertid utskottet att regeringen
bör lägga fram förslag om en konstruktion som innebär att man
efter en viss tid, t.ex. 20 eller 25 dagars sjukdom per år med
kompensationsnivån 65%, kunde få den högre kompensationsnivån
80%. Detta skulle innebära väsentliga förenklingar för såväl
den enskilde som försäkringskassorna.
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
6. beträffande nytt förslag om
kompensationsnivåer m.m.
att riksdagen med bifall till motion
1990/91:Sf19 yrkande 4 och med avslag på motionerna 1990/91:Sf16
yrkande 1 i denna del och yrkande 3, 1990/91:Sf17 yrkande 2 i
denna del och 1990/91:Sf18 i denna del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Tillfällig föräldrapenning (mom.7)
Karin Israelsson och Rune Backlund (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.17
börjar med "Den tillfälliga" och slutar med "praktiska
hanteringen." bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening talar rättvise- och
jämställdhetsapekter för att bibehålla den nuvarande
ersättningsnivån för den tillfälliga föräldrapenningen. En sänkt
kompensationsnivå för vård av sjukt barn kommer, även med de
ändringar som utskottet föreslagit, att medföra att många
föräldrar inte anser sig ha råd att vara hemma med barnen och
därigenom blir barnens behov av vård och trygghet åsidosatta.
Särskilt ensamstående föräldrar kommer att drabbas av
nivåsänkningen, och propositionen bör därför avslås i denna del.
dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
7. beträffande tillfällig föräldrapenning
att riksdagen med bifall till motionerna
1990/91:Sf13 yrkande 1 i denna del, 1990/91:Sf17 yrkande 1 i
denna del och yrkande 3 och 1990/91:Sf18 i denna del och med
avslag på motion 1990/91:Sf19 yrkande 5
dels avslår det av utskottet framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring såvitt avser ändringar i 4 kap. 14 och 14a§§,
dels antar lagförslaget i övrigt i vad
det inte berörts ovan under moment1,
7. Tillfällig föräldrapenning (mom.7)
Gösta Lyngå (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.17
börjar med "Den tillfälliga" och slutar med "praktiska
hanteringen." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att en sänkning av kompensationsnivån för den
tillfälliga föräldrapenningen vid vård av sjukt barn kommer att
slå särskilt hårt mot ensamstående lågavlönade. Nuvarande
kompensationsnivå, 90%, bör därför behållas i familjer där
hushållets sammanlagda sjukpenninggrundande inkomst understiger
ca 4,5 basbelopp. I högre inkomstlägen bör ersättningen trappas
ner på lämpligt sätt. Det får ankomma på regeringen att snarast
lägga fram ett förslag med regler av denna innebörd.
dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
7. beträffande tillfällig föräldrapenning
att riksdagen med anledning av
propositionen och motionerna 1990/91:Sf13 yrkande 1 i denna del,
1990/91:Sf17 yrkande 1 i denna del och yrkande 3, 1990/91:Sf18 i
denna del och 1990/91:Sf19 yrkande 5
dels antar utskottets förslag till lag
om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring i vad det inte
berörts ovan under moment1,
dels som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
8. Sänkt kompensationsnivå inom hela föräldraförsäkringen och
höjd garantinivå (mom.8)
Gullan Lindblad, Margit Gennser och Bertil Persson (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar
med "Vad avser" och slutar med "och5." bort ha följande
lydelse:
Utskottet har ovan tillstyrkt att kompensationsnivån sänks
såväl för sjukpenning efter de första tre dagarna som för
tillfällig föräldrapenning till normalt 80%. Av
statsfinansiella skäl bör enligt utskottets uppfattning samma
kompensationsnivå kunna godtas även för föräldrapenning som utgår
med anledning av barns födelse. Detta skulle samtidigt ge visst
utrymme för att genomföra erforderlig förändring av sättet att
bestämma garantinivån inom föräldraförsäkringen. Denna nivå visar
enligt utskottets uppfattning en tendens att släpa efter i värde,
och detta drabbar främst de ekonomiskt sämst ställda familjerna.
En regel bör därför införas som gör att garantinivån automatiskt
följer med förändringen av penningvärdet. För att åstadkomma
detta bör den ersättning som utgår enligt garantinivån bestämmas
till en trehundrasextiofemtedel av basbeloppet, vilket för år
1991 skulle motsvara 88kr. om dagen.
Det bör ankomma på regeringen att snarast utarbeta förslag i
enlighet med det anförda och lägga fram det för riksdagen.
dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
8. beträffande sänkt kompensationsnivå inom
hela föräldraförsäkringen och höjd garantinivå
att riksdagen med anledning av motion
1990/91:Sf16 yrkandena 4 och 5 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
9. Förändringar i arbetsskadeförsäkringen (mom.9)
Gullan Lindblad, Margit Gennser och Bertil Persson (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar
med "Utskottet har" och slutar med "yrkande6." bort ha följande
lydelse:
Arbetsskadeförsäkringen har i sin nuvarande utformning visat
sig vara ett mycket svårhanterligt och alltför kostnadskrävande
instrument för att tillgodose behovet av extra försäkringsskydd
utöver den allmänna sjukförsäkringen för dem som skadar sig i
arbetet. Enligt utskottets mening bör därför en ny utredning av
arbetsskadeförsäkringen omgående tillsättas. En utgångspunkt för
utredningen bör vara att den allmänna sjukförsäkringen -- oavsett
orsaken till skadan eller sjukdomen -- skall täcka alla
vårdkostnader och det huvudsakliga inkomstbortfallet under
sjukskrivningstiden. Utredningen bör få i uppdrag att undersöka
om försäkringsskyddet för dem som får sin arbetsförmåga bestående
nedsatt till följd av arbetsskada kan tillgodoses genom en
obligatorisk ansvarighetsförsäkring för arbetsgivare. En sådan
ansvarighetsförsäkring bör kunna tecknas i försäkringsbolag, och
det bör vara möjligt att i avtal mellan parterna reglera hur
försäkringen i detalj skall vara uppbyggd. En
ansvarighetsförsäkring enligt denna modell skall också kunna
omfatta i dag oförsäkrade grupper eller enskilda personer.
Försäkringspremierna som en arbetsgivare skall erlägga bör kunna
relateras till det förväntade skadeutfallet. Detta skulle utgöra
ett incitament för arbetsgivaren att ta ett ökat ansvar för
arbetsmiljön. Den personal som i dag handlägger
arbetsskadeärenden vid försäkringskassorna skulle i stället kunna
ägna sig åt rehabilitering av långtidssjukskrivna och
handikappade. Utskottet tillstyrker således bifall till motion
Sf16 yrkande6.
dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
9. beträffande förändringar i
arbetsskadeförsäkringen
att riksdagen med bifall till motion
1990/91:Sf16 yrkande6 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
Särskilt yttrande
Gullan Lindblad (m), Karin Israelsson (c), Margit Gennser (m),
Rune Backlund (c) och Bertil Persson (m) anför:
Införandet av en arbetsgivarperiod innebär betydande
kostnadsminskningar i sjukförsäkringen, och vi anser därför att
en arbetsgivarperiod omgående borde ha införts. För att snabbt
hejda kostnadsexplosionen inom sjukförsäkringen har vi dock inte
motsatt oss regeringens förslag att inom nuvarande system sänka
kompensationsnivåerna med vissa förändringar som utskottet
förordat. Vi konstaterar att besparingen inom sjukförsäkringen
fram till dess en arbetsgivarperiod kan införas den 1 januari
1992 beräknas uppgå till 4 miljarder kronor.
Vi anser också att det är nödvändigt att sänka
arbetsgivaravgifterna och förutsätter därför att regeringen även
lägger fram förslag härom i samband med förslaget om en
arbetsgivarperiod. I likhet med vad som föreslogs i regeringens
lagrådsremiss om lagfäst sjuklön förutsätter vi även att
företagare med få anställda ges möjlighet att försäkra sig mot
höga kostnader för de anställdas sjukdom. Vi anser även att
gränsen för möjligheten till tilläggsförsäkring bör sättas högre
än de 50 basbelopp som tidigare varit aktuellt i regeringens
lagrådsremiss.
Av utskottet framlagda lagförslag
1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Bilaga 1
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän
försäkring1
dels att 3 kap. 4, 7 a, 10 a, 10 b och 16 §§, 4 kap. 6, 7,
14, 14 a och 18 §§ samt 21 kap. 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 3
kap. 4 b § och 16 a § av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
3 kap.
4 §2
Om inte annat följer av Om inte annat följer av
10--10 b §§ utgör hel 10--10 b §§ utgör hel
sjukpenning för dag 90 sjukpenning för dag
procent av den fastställda följande andel av den
sjukpenninggrundande fastställda
inkomsten, delad med 365. sjukpenninggrundande
Sjukpenningen avrundas till inkomsten, delad med 365,
närmaste hela krontal. nämligen 1. 65 procent
för de första tre
dagarna med sjukpenning i
varje sjukperiod, dock med
undantag som anges i 4 b§,
2. 80 procent för tid
därefter till och med den
nittionde dagen i
sjukperioden, 3. 90 procent
för tid därefter.
Sjukpenningen avrundas till
närmaste hela krontal.
För varje dag då den försäkrade får sjukhusvård skall
sjukpenning enligt denna lag minskas med 65 kronor, dock med
högst en tredjedel av sjukpenningens belopp. Därvid skall det
belopp varmed minskning sker avrundas till närmast lägre hela
krontal.
Andra stycket gäller inte i fråga om sjukpenning för tid då
den försäkrade uppbär hel ålderspension enligt denna lag.
1 Lagen omtryckt 1982:120.
2 Senaste lydelse 1990:161.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
Om den försäkrade av
arbetsgivaren erhåller
lön under sjukdom för
samma tid som sjukpenningen
avser, skall sjukpenning som
utges med den procentandel som
anges i första stycket 1
eller 2 minskas med det belopp
som lönen under sjukdom
överstiger 10 procent av
vad den försäkrade
skulle ha fått i lön om
han varit i arbete, och
sjukpenning som utges med den
procentandel som anges i
första stycket 3 minskas
med hela lönen under
sjukdom. Till den del lönen
under sjukdom utges i
förhållande till lön
i arbete som för år
räknat överstiger den
högsta sjukpenninggrundande
inkomst som kan beräknas
enligt 2 § skall minskning
dock endast ske med belopp som
överstiger 75 procent av
lönen i arbete när
sjukpenning utges med den
procentandel som anges i
första stycket 1 och 90
procent av lönen i arbete
när sjukpenning utges med
den procentandel som anges i
första stycket 2 eller 3.
Vid tillämpning av
bestämmelserna i fjärde
stycket skall ersättning
som utges på grund av
förmån av fri
gruppsjukförsäkring som
åtnjuts enligt grunder som
fastställs i kollektivavtal
mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer anses som
lön under sjukdom från
arbetsgivare.
Det belopp varmed minskning
skall göras avrundas till
närmast lägre hela
krontal. Avräkning skall i
första hand göras vid
utbetalning av sjukpenning som
avser samma tid som den lön
under sjukdom som föranlett
minskningen men får
också göras vid
närmast följande
utbetalning av sjukpenning.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
4 b §
Den allmänna
försäkringskassan kan
efter skriftlig ansökan av
den försäkrade besluta
att hel sjukpenning för dag
skall utges med 80 procent av
den försäkrades
sjukpenninggrundande inkomst
delad med 365 eller, vid
sjukpenningberäkning enligt
10 a §, med motsvarande
arbetstidsfaktor, även
för de tre första
dagarna med sjukpenning i
varje sjukperiod. Ett
sådant beslut får
meddelas endast om den
försäkrade lider av
sjukdom som kan antas
medföra ett större antal
sjukperioder med rätt till
sjukpenning under en
tolvmånadersperiod.
Ett beslut enligt första
stycket gäller från och
med den kalendermånad då
ansökan gjordes hos
försäkringskassan, om
inte annat sägs i beslutet.
Beslutet skall gälla för
viss tid som anges i beslutet
eller, om det finns
särskilda skäl, tills
vidare. Beslutet skall
upphävas om villkoret
enligt första stycket andra
meningen inte längre är
uppfyllt.
En försäkrad som har
gjort ansökan enligt
första stycket är
skyldig att genomgå
undersökning av läkare
eller tandläkare och att ge
in utlåtande över
undersökningen, om
försäkringskassan finner
att det behövs för
ärendets bedömning.
För den försäkrades
utgifter för
undersökningen och för
utlåtande över
undersökningen lämnas
ersättning i enlighet med
vad regeringen förordnar.
7 a §3
För att underlätta återgång till arbete i anslutning till ett
sjukdomsfall får i stället för den sjukpenning som annars skulle
ha utgetts enligt 7 § andra stycket ersättning utges för den
försäkrades merutgifter för resor till och från arbetet.
Merutgifterna skall ha uppkommit på grund av att den
försäkrades hälsotillstånd inte tillåter honom att utnyttja det
färdsätt som han normalt använder för sådana resor.
3 Senaste lydelse 1990:157.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
Ersättning för dag
får utges med högst ett
belopp som svarar mot hel
sjukpenning beräknad enligt
4 § första stycket på
en sjukpenninggrundande
inkomst som uppgår till sju
och en halv gånger
basbeloppet.
Ersättning för dag
får utges med högst ett
belopp som svarar mot hel
sjukpenning beräknad enligt
4 § första stycket 3
på en sjukpenninggrundande
inkomst som uppgår till sju
och en halv gånger
basbeloppet.
Ersättning enligt denna paragraf får utges endast med den
försäkrades samtycke.
10 a §4
Om den försäkrades Om den försäkrades
sjukpenning i fall som avses i sjukpenning i fall som avses i
10 § svarar mot 10 § svarar mot
sjukpenninggrundande inkomst sjukpenninggrundande inkomst
av enbart anställning, av enbart anställning
skall till grund för beräknas beloppet av hel
beräkningen av beloppet av sjukpenning för dag enligt
hel sjukpenning för dag vad som följer av denna
läggas det tal som paragraf. Skall sjukpenning
erhålls när 90 procent utges för mer än tre
av den sjukpenninggrundande dagar görs skilda
inkomsten delas med beräkningar för var och
årsarbetstiden. en av de perioder som avses i
tredje--femte styckena. Av 4 b
§ framgår att den i
fjärde stycket angivna
procentsatsen i vissa fall
skall gälla även när
sjukpenning beräknas för
de tre första dagarna. Vid
sådan beräkning skall
tid som avses i tredje och
fjärde styckena anses som
en period.
Skall sjukpenning utges för Skall sjukpenning utges för
endast en dag multipliceras endast en dag skall till grund
det enligt första stycket för beräkningen
erhållna talet med antalet läggas det tal som
timmar av ordinarie arbetstid erhålls när 65 procent
eller däremot svarande av den sjukpenninggrundande
normal arbetstid. Produkten inkomsten delas med
utgör hel sjukpenning årsarbetstiden. Talet
för dagen. avrundas till närmaste hela
krontal. Det multipliceras
därefter med antalet timmar
av ordinarie arbetstid eller
däremot svarande normal
arbetstid. Produkten utgör
hel sjukpenning för dagen.
4 Senaste lydelse 1987:1321.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
Skall sjukpenning utges för Skall sjukpenning utges för
mer än en dag multipliceras mer än en dag skall, vid
det enligt första stycket beräkning av sjukpenning
erhållna talet med det för de första tre
sammanlagda antalet timmar av dagarna, det tal som
ordinarie arbetstid eller erhållits enligt andra
däremot svarande normal stycket andra meningen
arbetstid som belöper på multipliceras med det
dagarna. Det tal som därvid sammanlagda antalet timmar av
erhålls delas med antalet ordinarie arbetstid eller
dagar med sjukpenning. Kvoten däremot svarande normal
utgör beloppet av hel arbetstid som belöper på
sjukpenning för dag. Skall dagarna. Det tal som därvid
sjukpenning utges efter olika erhålls delas med antalet
grader av nedsatt dagar med sjukpenning. Kvoten
arbetsförmåga utgör beloppet av hel
sammanläggs dock de timmar sjukpenning för dag. Skall
som avser samma grad för sjukpenning utges efter olika
sig. Sjukpenning beräknas grader av nedsatt
för varje sådan period arbetsförmåga
för sig. sammanläggs dock de timmar
som avser samma grad för
sig. Sjukpenning beräknas
för varje sådan period
för sig.
Skall sjukpenning utges för
mer än tre dagar skall till
grund för beräkningen av
sjukpenning för den
fjärde dagen och
därefter följande dagar
till och med den nittionde
dagen i sjukperioden läggas
det tal som erhålls när
80 procent av den
sjukpenninggrundande inkomsten
delas med årsarbetstiden.
Talet avrundas till
närmaste hela krontal. Om
sjukpenning inte skall utges
för mer än fyra dagar
tillämpas andra stycket
tredje och fjärde
meningarna i fråga om
sjukpenning för den
fjärde dagen. Skall
sjukpenning utges för mer
än fyra dagar tillämpas
i stället tredje stycket
på motsvarande sätt
beträffande sjukpenning som
beräknas för den
fjärde dagen och
därefter följande dagar.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
Skall sjukpenning utges för
tid efter den nittionde dagen
i sjukperioden skall till
grund för beräkningen av
sjukpenning för den
nittioförsta dagen och
därefter följande dagar
läggas det tal som
erhålls när 90 procent
av den sjukpenninggrundande
inkomsten delas med
årsarbetstiden. Talet
avrundas till närmaste hela
krontal. Om sjukpenning inte
skall utges för mer än
nittioen dagar tillämpas
andra stycket tredje och
fjärde meningarna i
fråga om sjukpenning för
den nittioförsta dagen.
Skall sjukpenning utges för
mer än nittioen dagar
tillämpas i stället
tredje stycket på
motsvarande sätt
beträffande sjukpenning som
beräknas för den
nittioförsta dagen och
därefter följande dagar.
Det enligt första stycket Om antalet timmar eller det
erhållna talet avrundas sammanlagda antalet timmar
till närmaste hela krontal. enligt andra--femte styckena
Om antalet timmar enligt andra inte uppgår till ett helt
stycket eller det sammanlagda timtal skall avrundning ske
antalet timmar enligt tredje till närmaste hela timtal,
stycket inte uppgår till varvid halv timme avrundas
ett helt timtal skall uppåt. Sjukpenning avrundas
avrundning ske till till närmaste hela krontal.
närmaste hela timtal,
varvid halv timme avrundas
uppåt. Sjukpenning avrundas
till närmaste hela krontal.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
riksförsäkringsverket får meddela föreskrifter om
schablonberäkning av ordinarie arbetstid och däremot svarande
normal arbetstid.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
10 b §5
Om den försäkrades Om den försäkrades
sjukpenning i fall som avses i sjukpenning i fall som avses i
10 § svarar mot 10 § svarar mot
sjukpenninggrundande inkomst sjukpenninggrundande inkomst
av såväl anställning av såväl anställning
som annat förvärvsarbete som annat förvärvsarbete
beräknas beloppet av hel beräknas beloppet av hel
sjukpenning för dag enligt sjukpenning för dag enligt
följande. Den del av följande. Den del av
sjukpenningen som svarar mot sjukpenningen som svarar mot
inkomst av anställning inkomst av anställning
beräknas enligt 10 a § beräknas enligt 10 a §
första--fjärde styckena. första--sjätte styckena.
Den del som svarar mot inkomst Den del som svarar mot inkomst
av annat förvärsarbete av annat förvärsarbete
beräknas enligt 4 § beräknas enligt 4 §
första stycket. första stycket.
16 §6
Om en arbetstagare har rätt till lön under sjukdom enligt
statliga, kommunala eller landstingskommunala bestämmelser, kan
regeringen föreskriva undantag helt eller delvis från
bestämmelserna om rätt till sjukpenning.
I den mån sådant undantag inte har föreskrivits får
arbetsgivaren i den ordning regeringen bestämmer uppbära
arbetstagarens sjukpenning till den del den inte överstiger den
utbetalda lönen.
En överenskommelse, som innebär att en arbetsgivare som har
utgivit lön till en arbetstagare under sjukdom har rätt att
uppbära dennes sjukpenning, är bindande för försäkringskassan om
den har form av kollektivavtal och på arbetstagarsidan har
slutits eller godkänts av en organisation som är att anse som
huvudorganisation. Ett sådant kollektivavtal får en arbetgivare
som är bunden av avtalet efter överenskommelse åberopa även i
fråga om arbetstagare som inte omfattas av avtalet men
sysselsätts i arbete som avses i det. Regeringen får meddela
föreskrifter om sjukpenningberäkning och handläggning av
sjukfall för arbetstagare hos staten som omfattas av sådant
avtal.
Regeringen får även meddela föreskrifter om
sjukpenningberäkning för arbetstagare med statligt reglerad
anställning som är anställda hos en annan arbetsgivare än staten
och som omfattas av sådant kollektivavtal som anges i tredje
stycket.
Har en försäkrad drabbats av sjukdom utom riket och därvid
erhållit underhåll genom utrikesförvaltningens försorg får
förvaltningen i den ordning regeringen bestämmer från
försäkringskassan erhålla den försäkrades sjukpenning i den mån
den inte överstiger vad som har utgivits i underhåll.
5 Senaste lydelse 1987:223.
6 Senaste lydelse 1987:223.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
Sjukpenning som betalas ut
enligt denna paragraf till en
arbetsgivare skall minskas med
lön under sjukdom som
arbetsgivaren utger till
arbetstagaren för samma tid
som sjukpenningen avser, dock
endast med den del av lönen
under sjukdom som
överstiger lönen i
arbetet med 75 procent när
sjukpenning utges med den
procentandel som anges i 4
§ första stycket 1 och
med 90 procent när
sjukpenning utges med den
procentandel som anges i 4
§ första stycket 2 eller
3. Härvid har
bestämmelserna i 4 §
femte och sjätte styckena
motsvarande tillämpning.
16 a §
Regeringen kan föreskriva
undantag från
bestämmelserna i 4 §
första stycket, 10 a §,
10 b § och 16 §
sjätte stycket när
lön under sjukdom utges
enligt lag.
4 kap.
6 §7
Hel föräldrapenning utgör lägst 60 kronor om dagen
(garantinivå).
Föräldrapenning för de första 180 dagarna utges med belopp
motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte
stycket, om föräldern under minst 240 dagar i följd före barnets
födelse eller den beräknade tidpunkten härför har varit
försäkrad för en sjukpenning över garantinivån.
Utöver vad som anges i andra stycket utges föräldrapenning för
varje barn för 180 dagar med belopp motsvarande förälderns
sjukpenning, beräknad enligt femte stycket, och 90 dagar med
belopp enligt garantinivån.
Vid flerbarnsbörd utges föräldrapenning enligt 3 § andra
stycket för 90 dagar med belopp motsvarande förälderns
sjukpenning, beräknad enligt femte stycket, och 90 dagar med
belopp enligt garantinivån.
När föräldrapenning När föräldrapenning
enligt andra--fjärde enligt andra--fjärde
styckena skall utges med styckena skall utges med
belopp motsvarande belopp motsvarande
förälderns sjukpenning, förälderns sjukpenning,
skall beräkningen ske skall beräkningen ske
enligt 3 kap. med undantag av enligt 3 kap. med undantag av
5 § fjärde och femte 5 § fjärde och femte
styckena samt 10 a och 10 b styckena samt 10 a och 10 b
§§. §§. Därvid skall dock
föräldrapenning för
dag beräknas efter 90
procent av den fastställda
sjukpenninggrundande
inkomsten, delad med 365.
7 Senaste lydelse 1989:100.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
Utan hinder av vad som föreskrivs i andra--fjärde styckena
skall, om förälderns sjukpenninggrundande inkomst har sänkts
enligt 3 kap. 5 § tredje stycket 5, föräldrapenningen till dess
barnet fyller två år beräknas lägst på grundval av den
sjukpenninggrundande inkomst som gällde innan sänkningen skedde
eller den högre inkomst som löneutvecklingen inom yrkesområdet
därefter föranleder, om föräldern avstår från förvärvsarbete för
vård av barn. Är kvinnan gravid på nytt vid utgången av denna
tid och beräknas barnets födelse ske inom sex månader eller föds
barnet inom nämnda tid, skall hennes föräldrapenning även
fortsättningsvis beräknas på motsvarande sätt.
7 §8
Hel föräldrapenning Hel föräldrapenning
för dag utges med belopp för dag utges med belopp
motsvarande förälderns motsvarande förälderns
sjukpenning när sjukpenning, beräknad
föräldern inte enligt 6 § femte stycket,
förvärvsarbetar. Halv när föräldern inte
eller fjärdedels förvärvsarbetar. Halv
föräldrapenning med eller fjärdedels
belopp motsvarande föräldrapenning med
förälderns sjukpenning belopp motsvarande
utges när föräldern förälderns sjukpenning,
förvärvsarbetar högst beräknad enligt nämnda
hälften respektive tre lagrum, utges när
fjärdedelar av normal föräldern
arbetstid. förvärvsarbetar högst
hälften respektive tre
fjärdedelar av normal
arbetstid.
Vid tillämpning av första stycket skall som förvärvsarbete
inte betraktas vård av barn, som har tagits emot för
stadigvarande vård och fostran i förälderns hem. Vårdar
föräldern ett sådant barn och betalas ersättning för vården,
skall vid beräkningen av föräldrapenning bortses från den del av
den sjukpenninggrundande inkomsten som grundas på ersättningen
för vården. Hel föräldrapenning skall dock alltid utgöra lägst
60 kronor om dagen.
14 §9
Hel tillfällig föräldrapenning utges till en förälder som
avstår från förvärvsarbete. Halv eller fjärdedels tillfällig
föräldrapenning utges till en förälder som arbetar högst hälften
respektive högst tre fjärdedelar av den tid han skulle ha
arbetat om han inte vårdat barnet. Bestämmelserna i 7 § andra
stycket gäller i tillämpliga delar även i fråga om tillfällig
föräldrapenning.
8 Senaste lydelse 1986:384.
9 Senaste lydelse 1989:219.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
Tillfällig
föräldrapenning utges
med belopp som svarar mot
förälderns sjukpenning
och beräknas, för den
tid som förmånen avser,
enligt 3 kap. 10 a § när
den skall utges på grundval
av sjukpenninggrundande
inkomst av anställning och
enligt 10 b § nämnda
kapitel när den skall utges
på grundval av
sjukpenninggrundande inkomst
av såväl anställning
som annat
förvärvsarbete.
Om inte annat följer av
tredje eller fjärde stycket
eller 14 a § skall till
grund för beräkningen av
beloppet för hel
tillfällig
föräldrapenning för
dag läggas det tal som
erhålls när 80 eller,
efter det att förmånen
utgetts för 14 dagar för
samma barn under ett år, 90
procent av den
sjukpenninggrundande inkomsten
av anställning delas med
årsarbetstiden. Vid
beräkningen tillämpas 3
kap. 10 a § på
motsvarande sätt för den
tid som förmånen avser.
Tillfällig Skall tillfällig
föräldrapenning som föräldrapenning utges
utges på grundval av enbart på grundval av inkomst av
inkomst av annat annat förvärvsarbete
förvärvsarbete beräknas hel förmån
beräknas enligt 3 kap. 4 för dag efter 80 eller,
§ första stycket. efter det att förmånen
utgetts för 14 dagar för
samma barn under ett år, 90
procent av den fastställda
sjukpenninggrundande
inkomsten, delad med 365.
Beloppet avrundas till
närmaste hela krontal.
Skall tillfällig
föräldrapenning utges
på grundval av
sjukpenninggrundande inkomst
av såväl anställning
som annat förvärvsarbete
beräknas den del av
förmånen som svarar mot
inkomst av anställning
enligt andra stycket medan den
del av förmånen som
svarar mot inkomst av annat
förvärvsarbete
beräknas enligt tredje
stycket.
14 a §10
Utan hinder av Tillfällig
föreskrifterna i 14 § föräldrapenning
andra stycket beräknas beräknas enligt 14 §
tillfällig tredje stycket
föräldrapenning enligt 3
kap. 4 § första stycket
1. när den försäkrade 1. när den försäkrade
skall uppbära tillfällig skall uppbära tillfällig
föräldrapenning för föräldrapenning för
tid då annars tid då annars
havandeskapspenning eller havandeskapspenning eller
föräldrapenning skulle föräldrapenning skulle
ha uppburits, eller ha uppburits, eller
10 Senaste lydelse 1989:1046.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
2. i fall som avses i 3 kap. 2. i fall som avses i 3 kap.
10 c § första stycket 1 10 c § första stycket 1
och 3 samt andra stycket. och 3 samt andra stycket.
18 §11
Bestämmelserna i 3 kap. 13 Bestämmelserna i 3 kap. 13
§ första stycket, 16 § första stycket, 16
§ och 17 § första § första--femte styckena
stycket a) och c) samt andra och 17 § första stycket
stycket tillämpas även i a) och c) samt andra stycket
fråga om tillämpas även i
föräldrapenningförmåner. fråga om
Bestämmelserna i 3 kap. 15 föräldrapenningförmåner.
§ och 17 § första Bestämmelserna i 3 kap. 15
stycket b) tillämpas § och 17 § första
även i fråga om stycket b) tillämpas
tillfällig även i fråga om
föräldrapenning. tillfällig
föräldrapenning.
Vid beräkning av antalet dagar med rätt till
föräldrapenningförmån anses två dagar med halv eller fyra dagar
med fjärdedels föräldrapenning som en dag.
Om en föräldrapenningförmån tillkommer en förälder som inte
har fyllt 18 år, får försäkringskassan på framställning av
socialnämnden besluta att föräldrapenningen helt eller delvis
skall utbetalas till annan person eller till nämnden att
användas till förälderns och familjens nytta.
Är en kvinna vid tiden för förlossningen intagen i
kriminalvårdsanstalt eller ett hem som avses i 12 § lagen
(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, får
försäkringskassan på framställning av föreståndaren för
inrättningen besluta, att den föräldrapenning som tillkommer
kvinnan skall utbetalas till föreståndaren för att användas till
kvinnans och barnets nytta.
21 kap.
1 §12
Den som är inskriven hos en Den som är inskriven hos en
allmän allmän
försäkringskassa, men försäkringskassa, men
inte är försäkrad inte är försäkrad
för en sjukpenning som, för en sjukpenning som,
beräknad enligt 3 kap. 4 beräknad enligt 3 kap. 4
§ första stycket, § första stycket 3,
uppgår till garantinivån uppgår till garantinivån
enligt 4 kap. 6 §, skall enligt 4 kap. 6 §, skall
kunna genom frivilliga kunna genom frivilliga
avgifter försäkra sig avgifter försäkra sig
för erhållande av för erhållande av
sjukpenning eller sjukpenning eller
sjukpenningtillägg. sjukpenningtillägg.
11 Senaste lydelse 1990:56. 12
Senaste lydelse 1987:223.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
Den som inte har rätt till
sjukpenning enligt 3 kap. 1
§ får försäkra sig
för sjukpenning som
uppgår till lägst 20
kronor och högst till
garantinivån enligt 4 kap.
6 §. Den som har rätt
till sjukpenning enligt 3 kap.
1 § får försäkra
sig för
sjukpenningtillägg, som
tillsammans med den
sjukpenning som han är
berättigad till enligt 3
kap. 4 § första stycket
uppgår till lägst 20
kronor och högst till
garantinivån.
Den som inte har rätt till
sjukpenning enligt 3 kap. 1
§ får försäkra sig
för sjukpenning som
uppgår till lägst 20
kronor och högst till
garantinivån enligt 4 kap.
6 §. Den som har rätt
till sjukpenning enligt 3 kap.
1 § får försäkra
sig för
sjukpenningtillägg, som
tillsammans med den
sjukpenning som han är
berättigad till enligt 3
kap. 4 § första stycket
3 uppgår till lägst 20
kronor och högst till
garantinivån.
En frivillig försäkring påverkas inte av att den försäkrades
sjukpenning enligt 3 kap., under där angivna förutsättningar,
beräknas med tillämpning av 5 § femte stycket eller 10 a eller
10 b § nämnda kapitel.
Försäkringen skall efter den försäkrades val gälla utan
karenstid eller med en karenstid av 3 eller 30 dagar.
Rätt till inträde i den frivilliga försäkringen eller
förkortning av gällande karenstid enligt tredje stycket
tillkommer endast den som är under 55 år.
Ersättning enligt denna paragraf utges inte för tid efter
ingången av den månad då den försäkrade börjar uppbära hel
förtids- eller ålderspension.
1. Denna lag träder i kraft den 1 mars 1991.
2. Äldre föreskrifter i 3 kap. 4, 7 a, 10 a, 10 b och 16 §§
samt 4 kap. 14 och 14 a §§ tillämpas fortfarande i fråga om
ersättning som avser tid före ikraftträdandet.
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 § lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Utskottet förslag
3 kap.
5 §2
Vid sjukdom som efter samordningstidens slut sätter ned den
försäkrades förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete med
minst en fjärdedel utges sjukpenning från
arbetsskadeförsäkringen.
Saknar den försäkrade förmåga att skaffa sig inkomst, utges
hel sjukpenning. Om denna förmåga inte saknas helt men är
nedsatt med minst tre fjärdedelar utges tre fjärdedels
sjukpenning. Är förmågan nedsatt i mindre grad men med minst
hälften utges halv sjukpenning. I annat fall utges en fjärdedels
sjukpenning.
Om inte annat följer av 5 Om inte annat följer av 5
a--5 c §§ utgör hel a--5 c §§ utgör hel
sjukpenning för dag en sjukpenning för dag en
trehundrasextiofemtedel av den trehundrasextiofemtedel av den
försäkrades försäkrades
sjukpenningunderlag enligt 6 sjukpenningunderlag enligt 6
§. Sjukpenningen avrundas §. Sjukpenningen avrundas
till närmaste hela krontal. till närmaste hela krontal.
När sjukpenning skall utges När sjukpenning skall utges
till den försäkrade till den försäkrade
för sådan tid, för för sådan tid, för
vilken denne har erhållit vilken denne har erhållit
sjukpenning enligt lagen sjukpenning enligt lagen
(1962:381) om allmän (1962:381) om allmän
försäkring, får försäkring, får
sjukpenningen dock beräknas sjukpenningen dock beräknas
till det sammanlagda belopp till det sammanlagda belopp
som har betalats ut för som har betalats ut för
samma tid ökat med en samma tid med tillägg
niondel. Det sålunda för vad som avräknats
beräknade beloppet avrundas enligt 3 kap. 4 §
till närmaste hela krontal. fjärde--sjätte styckena
lagen om allmän
försäkring och ökat
med 54, 25 eller 11 procent,
beroende på om den tidigare
ersättningen utgetts på
grundval av 65, 80 eller 90
procent av den
sjukpenninggrundande
inkomsten.
Som sjukperiod anses tid, under vilken en försäkrad i
oavbruten följd lider av sjukdom som avses i första stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 mars 1991.
1 Lagen omtryckt 1977:264.
2 Senaste lydelse 1990:158.
I propositionen framlagt lagförslag
Bilaga 2
Innehållsförteckning
Sammanfattning1
Propositionen2
Motioner väckta med anledning av propositionen2
Utskottet3
Besparingar inom sjukpenningförsäkringen3
Sjukpenning inom den allmänna försäkringen3
Avtalsbaserad ersättning vid sjukdom4
Propositionen5
Motionerna6
Utskottets bedömning9
Arbetsgivarperiod13
Självrisken inom sjukpenningförsäkringen15
Besparingar inom föräldraförsäkringen16
Förändringar i arbetsskadeförsäkringen18
Lagförslagen18
Hemställan19
Reservationer21
1. Sänkt kompensationsnivå inom sjukpenningförsäkringen m.m.,
arbetsgivarperiod, nytt förslag om kompensationsnivåer m.m. och
tillfällig föräldrapenning (fp)21
2. Sänkt kompensationsnivå inom sjukpenningförsäkringen m.m.,
sjömän, arbetsgivarperiod, tillfällig föräldrapenning och
differentierad arbetsgivaravgifter (v)24
3. Sänkt kompensationsnivå inom sjukpenningförsäkringen m.m.
och arbetsgivarperiod (mp)26
4. Nytt förslag om kompensationsnivåer m.m. (m)27
5. Nytt förslag om kompensationsnivåer m.m. (mp)27
6. Tillfällig föräldrapenning (c)28
7. Tillfällig föräldrapenning (mp)28
8. Sänkt kompensationsnivå inom hela föräldraförsäkringen och
höjd garantinivå (m) 29
9. Förändringar i arbetsskadeförsäkringen (m)30
Särskilt yttrande30