Utskottet behandlar i betänkandet sju motioner. I en motion
begärs att alla invandrare bör kunna ansöka om svenskt
medborgarskap efter tre år och i en annan att vissa kunskaper i
svenska språket skall utgöra ett villkor för att förvärva
svenskt medborgarskap. Utskottet avstyrker bifall till dessa
motioner. Utskottet avstyrker även bifall till två motioner som
tar upp frågor om dubbelt medborgarskap med hänvisning till
pågående beredningsarbete inom regeringskansliet.
I en motion begärs en utredning av frågan om möjligheterna att
upphäva beslut om svenskt medborgarskap på grund av falsk
identitet med hänvisning till att det inom den internationella
terrorismen och organiserade brottsligheten är vanligt att man
använder sig av olika identiteter. Utskottet erinrar om att
terroristlagstiftningskommittén ansett att detta problem bör tas
upp till behandling i lämpligt sammanhang. Utskottet förordar
att en helt förutsättningslös utredning görs i lämpligt
sammanhang av vilka möjligheter det kan finnas att genom
lagändringar komma till rätta med de problem som påtalats i
motionen och av terroristlagstiftningskommittén, och att
riksdagen som sin mening ger regeringen detta till känna.
Slutligen avstyrker utskottet bifall till två motioner med
förslag om en särskild högtidlighet för dem som förvärvat
svenskt medborgarskap.
Till betänkandet har fogats tre reservationer och ett särskilt
yttrande.
Motionerna
1989/90:Sf613 av Sten Andersson i Malmö (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en högtidlighet för dem som blivit svenska
medborgare.
1989/90:Sf615 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att alla invandrare bör kunna ansöka om svenskt medborgarskap
efter tre år.
1989/90:Sf621 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär att varje länsstyrelse skall få i uppdrag
att arrangera en välkomstceremoni för nya medborgare på
nationaldagen den 6 juni.
1989/90:Sf622 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om krav på minimikunskaper i svenska för invandrare, som söker
svenskt medborgarskap.
1989/90:Sf625 av Pär Granstedt (c) vari yrkas att riksdagen
beslutar uttala att svenskt medborgarskap skall kunna beviljas
invandrare som ansökt om befrielse från sitt tidigare
medborgarskap men inom rimlig tid inte fått svar.
1989/90:Sf637 av Håkan Holmberg (fp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär en översyn av de regler som styr frågan om
dubbelt medborgarskap.
1989/90:Sf639 av Rune Backlund (c) vari yrkas att riksdagen
begär att regeringen utreder frågan om möjligheterna att upphäva
beslut om svenskt medborgarskap när detta erhållits med hjälp av
falsk identitet.
Utskottet
Kvalifikationstid för förvärv av svenskt medborgarskap
Bestämmelser om förvärv av svenskt medborgarskap återfinns i
lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap och i
medborgarskapskungörelsen (1969:235).
Enligt medborgarskapslagen förvärvas svenskt medborgarskap
genom födelse, legitimation, naturalisation eller anmälan.
Föreskrifter om naturalisation finns i 6§
medborgarskapslagen. Enligt första stycket i lagrummet kan en
utlänning på ansökan upptas till svensk medborgare om han/hon
fyllt 18 år, sedan fem år -- eller i fråga om medborgare i annat
nordiskt land sedan två år -- har hemvist här i riket samt fört
en hederlig vandel. Avvikelse från dessa villkor kan enligt
lagrummets andra stycke ske om det skulle medföra gagn för
riket, om sökanden förut varit svensk medborgare, om sökanden är
gift med en svensk medborgare eller om det annars med hänsyn
till sökandens förhållanden finns särskilda skäl att bevilja
svenskt medborgarskap.
De gällande riktlinjerna för dispens innebär bl.a. att i fråga
om utomnordisk medborgare som är gift med svensk medborgare
sänks hemvisttiden till tre år och tiden för äktenskapets
bestånd till två år. Sammanboende under äktenskapsliknande
former jämställs med äktenskap. Dispens av andra särskilda
skäl kan ges för den som erhåller s.k. villkorat medborgarskap
och kan meddelas efter fyra års hemvist. Statslösa och politiska
flyktingar kan upptas till svenska medborgare efter fyra års
hemvist i Sverige. Utöver de nämnda dispensgrunderna kan det i
enstaka fall finnas skäl att med hänsyn till humanitära, sociala
eller personliga förhållanden medge vissa lättnader beträffande
hemvistkravet.
I motion 1989/90:Sf615 yrkande 18 begär Inger Schörling m.fl.
ett tillkännagivande om att alla invandrare bör kunna ansöka om
svenskt medborgarskap efter tre år.
Riksdagen har tidigare avstyrkt motioner om en sänkning av det
lagstadgade hemvistkravet för förvärv av svenskt medborgarskap.
Senast skedde detta vid föregående riksmöte på förslag av
utskottet i betänkande 1989/90:SfU2. Utskottet redogjorde därvid
för de skäl som legat till grund för en sänkning av kravet på
hemvisttid från sju år till fem år enligt beslut av 1975/76 års
riksmöte (prop. 1975/76:136, InU44, rskr. 400). Bl.a. hade en
förändring motiverats av att dispens lämnades i sådan
utsträckning att lagtexten kommit att i allt mindre grad ge en
rättvisande bild av gällande förutsättningar för förvärv av
svenskt medborgarskap och att kravet på hemvisttidens längd inte
borde sättas högre än vad som erfarenhetsmässigt behövs för att
utlänningar i allmänhet skall hinna inlemmas i det svenska
samhället. Utskottet fann vid fjolårets behandling med beaktande
jämväl av möjligheterna att erhålla dispens från hemvistkravet
att riksdagen inte borde bifalla det då förevarande
motionsyrkandet om en sänkning av hemvistkravet till tre år.
Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla sitt tidigare
ställningstagande och avstyrker bifall till motion Sf615 yrkande
18.
Krav på kunskaper i svenska språket vid förvärv av svenskt
medborgarskap
De i 6§ medborgarskapslagen uppställda villkoren för
medborgarskap genom naturalisation innehåller inte något krav på
kunskaper i svenska språket.
I motion 1989/90:Sf622 begär Göthe Knutson ett
tillkännagivande om att det som en huvudregel bör kunna ställas
krav på att svenska medborgare skall kunna hjälpligt förstå och
kunna göra sig förstådda på svenska språket. Om särskilda skäl
föreligger, t.ex. avseende äldre invandrare som har tagits hit
av sina barn eller barnbarn, bör dispens kunna meddelas.
Riksdagen har under en följd av år och senast på förslag av
utskottet i betänkande 1989/90:SfU2 avslagit en motsvarande
motion. Utskottet har därvid framhållit att det är
utomordentligt viktigt för den enskilde invandraren att ha
kunskaper i svenska språket och att man på allt sätt bör
underlätta för invandrarna att få sådana kunskaper. Utskottet
har också framhållit att barn som invandrar hit ofta snabbt lär
sig svenska, medan föräldrarna, och då särskilt de hemarbetande
kvinnorna, kanske aldrig gör det. Personer som invandrar vid hög
ålder kan kanske ha stor svårighet att lära sig svenska. Mot
denna bakgrund var det enligt utskottets mening varken rimligt
eller möjligt att ställa krav på kunskaper i svenska språket som
en förutsättning för rätt till svenskt medborgarskap.
Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla sin tidigare
uppfattning och avstyrker bifall till motion Sf622.
Dubbelt medborgarskap
En viktig princip i medborgarskapslagstiftningen är att --
bortsett från barns förvärv av medborgarskap -- söka förhindra
uppkomsten av dubbelt medborgarskap. Sålunda krävs enligt 6§
medborgarskapslagen att en utlänning för att förvärva svenskt
medborgarskap måste kunna visa att han förlorar sitt utländska
medborgarskap vid förvärvet av det svenska. Om det utländska
medborgarskapet inte förloras automatiskt vid förvärv av det
svenska utan utlänningen måste ansöka om befrielse från
medborgarskapet, kan det i samband med naturalisationsbeslut
föreskrivas som villkor för att svenskt medborgarskap skall
kunna förvärvas att utlänningen inom viss tid visar att han
förlorar det utländska medborgarskapet.
Svensk medborgare som förvärvar utländskt medborgarskap efter
ansökan eller uttryckligt samtycke eller den som förvärvar
utländskt medborgarskap genom att inträda i allmän tjänst i
annan stat förlorar enligt 7§ medborgarskapslagen sitt svenska
medborgarskap. Även deras ogifta barn under 18 år förlorar då i
allmänhet sitt svenska medborgarskap.
Sverige har liksom nio andra europeiska länder anslutit sig
till 1963 års Europarådskonvention om begränsning av fall av
flerfaldigt medborgarskap och om militära förpliktelser i fall
av flerfaldigt medborgarskap. I denna föreskrivs bl.a. att en
vuxen person som är medborgare i en av konventionsstaterna och
som av fri vilja förvärvar medborgarskap i en annan sådan stat
genom naturalisation, anmälan eller åtagande skall förlora sitt
tidigare medborgarskap. Genom begränsningen till medborgarskap i
någon av de tio anslutna staterna har emellertid konventionen en
begränsad räckvidd.
I motion 1989/90:Sf625 av Pär Granstedt begärs ett uttalande
från riksdagen om att svenskt medborgarskap skall kunna beviljas
invandrare som ansökt om befrielse från sitt tidigare
medborgarskap men inom rimlig tid inte fått svar.
Enligt vad utskottet erfarit tillämpas villkoren om befrielse
från utländskt medborgarskap i praxis så att en sökande, som
visar att han gjort vad som skäligen kan begäras för att få
befrielse från sitt utländska medborgarskap men inte fått svar
inom två år, ändå kan beviljas svenskt medborgarskap. Någon
åtgärd med anledning av motion Sf625 anser utskottet därför inte
påkallad.
Håkan Holmberg begär i motion 1989/90:Sf637 en översyn av de
regler som styr frågan om dubbelt medborgarskap. Motionsyrkandet
är föranlett av att en naturaliserad svensk medborgare som
återvänder till sitt tidigare hemland och åter blir medborgare i
detta skall ges möjlighet att behålla sitt svenska
medborgarskap.
Frågan om dubbelt medborgarskap har utretts av den år 1985
tillkallade medborgarskapskommittén, som avgivit ett
delbetänkande DsA 1986:6, Dubbelt medborgarskap, och sedermera
slutfört sitt arbete med en rapport år 1989. Kommittén
konstaterar i betänkandet att även om målet med
Europarådskonventionen var att väsentligen reducera antalet fall
av dubbelt medborgarskap har utvecklingen i Europa inneburit ett
ständigt ökande antal personer med dubbelt medborgarskap.
Kommittén konstaterar också att om inte påtagliga nackdelar med
dubbla medborgarskap kan visas föreligga bör det intresse många
invandrare har av att kunna behålla sitt ursprungliga
medborgarskap vid förvärv av svenskt få väga över. Innan
ställning tas i frågan måste emellertid dels frågan om dubbla
medborgarskap har någon betydelse ur säkerhetssynpunkt, dels
frågan om den som har flera medborgarskap skall få utöva
politiska rättigheter i mer än ett land diskuteras. I det
förstnämnda hänseendet uttalar kommittén som sin uppfattning att
det förhållandet att en person känner lojalitet mot flera länder
kan vara en komplikation, men att det inte är visat att
innehavet av dubbla medborgarskap i och för sig skulle ha en
avgörande betydelse därvidlag. Vad gäller frågan om politiska
rättigheter anvisar kommittén vägen att med konventioner och
överenskommelser med andra länder nå ömsesidiga lösningar.
Kommittén föreslår också att Sveriges inställning till
Europarådskonventionen analyseras ytterligare och att
ytterligare underlag tas fram för bedömning av möjligheten att
anta ett andra medborgarskap efter lång tids bosättning.
Medborgarskapskommitténs betänkande, som remissbehandlats,
bereds för närvarande inom regeringskansliet, och utskottet
finner mot denna bakgrund att någon ytterligare utredning i
fråga om dubbelt medborgarskap inte är påkallad. Utskottet
avstyrker bifall till motion Sf637.
Svenskt medborgarskap som förvärvats med falsk identitet
I de grundlagsskyddade fri- och rättigheterna ingår att ingen
medborgare som är eller har varit bosatt i riket får berövas
sitt medborgarskap i annat fall än då han samtidigt, efter
uttryckligt samtycke eller genom att inträda i allmän tjänst,
blir medborgare i annan stat. Utan hinder härav får dock
föreskrivas att barn under 18 år i fråga om sitt medborgarskap
skall följa föräldrarna eller en av dem. Vidare får föreskrivas
att, i enlighet med överenskommelse med annan stat, den som
sedan födelsen är medborgare även i den staten och är varaktigt
bosatt där förlorar sitt svenska medborgarskap vid 18 års ålder
eller senare. Medborgarskapslagens regler överensstämmer med
detta stadgande i regeringsformens 2 kap. 7§. I nämnda lagrum
stadgas även att ingen medborgare får landsförvisas eller
hindras resa in i riket.
I motion 1989/90:Sf639 av Rune Backlund begärs en utredning av
frågan om möjligheterna att upphäva ett beslut om svenskt
medborgarskap när detta erhållits med hjälp av falsk identitet.
Motionären hänvisar till att det inom den internationella
terrorismen och organiserade brottsligheten är vanligt att man
använder sig av olika identiteter och att det i flera
brottsutredningar upptäckts att den åtalade varit bosatt i
Sverige under en falsk identitet. Mot bakgrund härav
ifrågasätter motionären om man inte bör införa en möjlighet att
återkalla naturalisationsbeslut men framhåller att en sådan
åtgärd självfallet måste vara förbunden med starka
rättssäkerhetsgarantier. Motionären påpekar också att något
hinder i internationella konventioner mot en sådan ändring av
lagstiftningen inte finns. Han pekar på art. 8 i FNs konvention
från 1961 om begränsning av statslöshet, enligt vilken det finns
möjlighet att utan hinder av statslöshet beröva en person dennes
medborgarskap, när detta erhållits genom osanna uppgifter eller
bedrägligt förfarande.
I enlighet med riksdagens beslut med anledning av proposition
1988/89:86 om ny utlänningslag m.m. har i utlänningsförordningen
(1989:57) föreskrivits att resedokument och främlingspass, när
de utfärdas, får förses med en anteckning om att innehavarens
identitet inte är styrkt. I sådana fall beviljas i praxis inte
heller en ansökan om svenskt medborgarskap.
Även om de problem som påtalats i motionen till en del kommer
att lösas genom att svenskt medborgarskap inte beviljas den som
inte styrkt sin identitet, kvarstår dock problemen i de fall där
identiteten styrkts genom uppgifter som senare visar sig falska.
Någon möjlighet att återkalla medborgarskapsbeslutet torde inte
finnas i dessa fall. Svea hovrätt har i en dom den 21 april
1989 vid prövning av frågan om utvisning av den tilltalade i ett
brottmål anfört att de oriktiga uppgifter som den tilltalade
lämnat om sin identitet inte innebar att invandrarverket
förväxlat honom med någon annan person. Det var inte heller
utrett i målet att hans ansökan om svenskt medborgarskap skulle
ha avslagits om han lämnat riktiga uppgifter om sin identitet.
Beslutet om svenskt medborgarskap kunde därför enligt hovrätten
inte anses vara en nullitet, och den tilltalade kunde
följaktligen inte utvisas ur riket.
Terroristlagstiftningskommittén har i betänkandet (SOU
1989:104) Terroristlagstiftningen diskuterat den nu aktuella
frågan. Kommittén konstaterar att gällande folkrättsliga regler
inte torde utgöra något hinder mot att man inför en möjlighet
att under vissa förhållanden återkalla ett naturalisationsbeslut
som meddelats under oriktiga förutsättningar. Problemen med
förvärv av medborgarskap på grund av falsk identitet reser
enligt kommittén en rad delfrågor av principiell och praktisk
art. Spörsmålet har, anför kommittén, en räckvidd långt över det
rättsområde som kommittén har att behandla. Det har betydelse
inte bara för skyddet mot terrorism utan också för skyddet av
rikets säkerhet liksom naturligtvis för intresset att motverka
att utlänningslagstiftningen kringgås. Kommittén anser sig
därför inte böra anlägga några synpunkter på hur problemet skall
lösas men anser att detta bör tas upp till behandling i lämpligt
sammanhang. Problemet är, anför kommittén avslutningsvis, från
både principiella och praktiska synpunkter av sådan vikt att man
förutsättningslöst bör pröva även frågan om ändring i
grundlagen, om en sådan skulle visa sig nödvändig för att en
lämplig lösning skall nås.
Utskottet har full förståelse för vad kommittén anfört i denna
fråga beträffande skyddet för samhället. Liksom motionären vill
utskottet samtidigt framhålla vikten av rättssäkerhet för den
enskilde och bl.a. erinra om att barn under 18 år till
naturaliserade svenska medborgare förvärvat sitt svenska
medborgarskap som en följd av vårdnadshavarens förvärv av
medborgarskap. Utskottet förordar att en helt förutsättningslös
utredning görs i lämpligt sammanhang av vilka möjligheter det
kan finnas att genom lagändringar komma till rätta med de
problem som påtalats i motionen och av
terroristlagstiftningskommittén. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna med anledning av motion Sf639.
Högtidlighet vid erhållande av svenskt medborgarskap
När någon efter ansökan om naturalisation blir svensk
medborgare utfärdar invandrarverket ett skriftligt bevis om det.
Två motioner tar upp frågan om särskilda högtidligheter för
dem som blir svenska medborgare. Göthe Knutson begär i motion
1989/90:Sf621 att varje länsstyrelse skall få i uppdrag att
arrangera en välkomstceremoni för nya medborgare på
nationaldagen den 6 juni, medan Sten Andersson i Malmö i motion
1989/90:Sf613 begär ett tillkännagivande om att man ute i
kommunerna vid några tillfällen under året borde samla dem som
erhållit medborgarskap till någon form av högtidlighet. Detta
bör enligt motionären ske under för kommunerna frivilliga
former.
Även denna fråga har tidigare behandlats av riksdagen, senast
i utskottets av riksdagen godkända betänkande 1989/90:SfU2.
Utskottet fann då inte anledning frångå sin tidigare uppfattning
att -- med hänsyn till det stora antalet utländska medborgare
som beviljas svenskt medborgarskap -- skälen mot att åter införa
en ceremoni vid förvärv av svenskt medborgarskap var avsevärt
starkare än skälen för ett sådant förslag. Utskottet erinrade
dock ånyo om att kommunerna har möjlighet att, om de så finner
lämpligt, anordna en högtidlighet för sådana kommuninvånare som
beviljats svenskt medborgarskap. Utskottet såg emellertid gärna
att invandrarverket ger bevisen om svenskt medborgarskap en
utformning som mer än för närvarande markerar dokumentets stora
betydelse för den enskilde.
Utskottet finner fortfarande inte anledning att föreslå en
statligt arrangerad ceremoni vid förvärv av svenskt
medborgarskap. I motion Sf613 har föreslagits att kommunerna
skall anordna en ceremoni, men att det skall ske på frivillig
väg. Utskottet vill med anledning härav ånyo framhålla att det
står kommunerna fritt att anordna en sådan ceremoni. Såvitt
utskottet erfarit sker detta redan i vissa kommuner. Utskottet
har också erfarit att statens invandrarverk för närvarande
arbetar med att utforma ett bevis om svenskt medborgarskap i
enlighet med de önskemål utskottet uttryckte vid föregående
riksmöte.
Utskottet avstyrker bifall till motionerna Sf613 och Sf621.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande kvalifikationstid för att bli svensk
medborgare att riksdagen avslår motion 1989/90:Sf615 yrkande
18,
res. 1 (mp)
2. beträffande krav på kunskaper i svenska språket att
riksdagen avslår motion 1989/90:Sf622,
res. 2 (m, fp)
3. beträffande svenskt medborgarskap när befrielse från
tidigare medborgarskap ej erhållits att riksdagen avslår
motion 1989/90:Sf625,
4. beträffande dubbelt medborgarskap vid återvandring
att riksdagen avslår motion 1989/90:Sf637,
5. beträffande falsk identitet vid förvärv av svenskt
medborgarskap att riksdagen med bifall till motion
1989/90:Sf639 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
6. beträffande en högtidlighet för nyblivna svenska
medborgare
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sf613 och
1989/90:Sf621.
res. 3 (m)
Stockholm den 23 oktober 1990
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Doris Håvik
Närvarande: Doris Håvik (s), Gullan Lindblad (m), Ulla
Johansson (s), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Lena
Öhrsvik (s), Margit Gennser (m), Nils-Olof Gustafsson (s),
Ingegerd Elm (s), Margareta Persson (s), Barbro Sandberg (fp),
Rune Backlund (c), Margó Ingvardsson (v), Ragnhild Pohanka (mp),
Maud Björnemalm (s), Christina Pettersson (s) och Bertil Persson
(m).
Reservationer
1. Kvalifikationstid för att bli svensk medborgare (mom. 1)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar
med "Riksdagen har vid" och slutar med "motion Sf615." bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att det är viktigt att en utlänning som varit
bosatt i Sverige en längre tid skall ha samma rättigheter och
skydd som en svensk medborgare. En utlänning bör därför kunna
ansöka om och erhålla svenskt medborgarskap efter tre års
bosättning i landet. Detta bör riksdagen med bifall till motion
Sf615 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
1. beträffande kvalifikationstid för att bli svensk
medborgare att riksdagen med anledning av motion
1989/90:Sf615 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
2. Krav på kunskaper i svenska språket (mom. 2)
Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Margit Gennser (m),
Barbro Sandberg (fp) och Bertil Persson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar
med "Riksdagen har under" och på s. 4 slutar med "motion Sf622."
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att krav på vissa kunskaper i svenska språket
bör ställas på dem som söker svenskt medborgarskap. Den sökande
skall hjälpligt kunna förstå och göra sig förstådd på svenska.
Undantag från detta krav skall dock kunna göras om särskilda
skäl föreligger, t.ex. när det gäller äldre invandrare som
tagits till Sverige av sina barn eller barnbarn. Vad sålunda
anförts bör riksdagen med bifall till motion Sf622 som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
2. beträffande krav på kunskaper i svenska språket att
riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sf622 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. En högtidlighet för nyblivna svenska medborgare (mom. 6)
Gullan Lindblad, Margit Gennser och Bertil Persson (alla m)
anser:
dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar
med "Även denna" och slutar med "motionerna Sf613 och Sf621."
bort ha följande lydelse:
I motion Sf613 har föreslagits att kommunerna skall anordna en
ceremoni, men att det skall ske på frivillig väg. Utskottet vill
framhålla att det står kommunerna fritt att anordna en sådan
ceremoni och såvitt utskottet erfarit sker detta redan i vissa
kommuner.
I likhet med vad som framhållits i motion Sf621 anser
emellertid utskottet att det bör vara en statlig angelägenhet
att anordna en högtidlighet för nyblivna svenska medborgare.
Staten kan t.ex. genom sina länsstyrelser arrangera en
ceremoniell högtidlighet varje år på nationaldagen den 6 juni
för att då officiellt välkomna nyblivna svenska medborgare till
gemenskapen i den svenska nationen. Vad utskottet anfört med
anledning av motion Sf621 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
6. beträffande en högtidlighet för nyblivna svenska
medborgare att riksdagen med bifall till motion
1989/90:Sf621 och med avslag på motion 1989/90:Sf613 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Dubbelt medborgarskap vid återvandring
Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anför:
Som framhållits i motion Sf637 kan problem uppstå när en
naturaliserad svensk medborgare återvänder till sitt forna
hemland för att under nya politiska förhållanden göra en insats
t.ex. för att bygga upp en administration efter en gammal
diktaturregim. Vederbörande kan då mista sitt svenska
medborgarskap samtidigt som hans maka och barn som under denna
tid stannar kvar i Sverige behåller sina svenska medborgarskap.
Frågan om dubbla medborgarskap vid såväl förvärv som förlust
av svenskt medborgarskap har som framgår ovan utretts av
medborgarskapskommittén, och kommitténs betänkande bereds för
närvarande inom regeringskansliet. Kommittén har bl.a.
föreslagit att Sveriges fortsatta inställning till
Europarådskonventionen analyseras ytterligare. Med hänsyn till
att ifrågavarande bestämmelser om förlust av svenskt
medborgarskap har ett samband med Sveriges förpliktelser enligt
Europarådskonventionen har vi för närvarande inget yrkande om en
ny utredning. Vi förutsätter emellertid att den speciella
situation som motionären pekat på uppmärksammas i det fortsatta
beredningsarbetet inom regeringskansliet.