I detta betänkande behandlas regeringens förslag i proposition
1990/91:181 om sjuklön, m.m. och motioner som väckts med
anledning av propositionen samt motioner som väckts under den
allmänna motionstiden och som har anknytning till
sjuklöneförslaget.
Enligt regeringens förslag, som tillstyrks av utskottet, skall
en lagstadgad rätt till sjuklön införas. Härigenom ges ett ökat
ansvar och ekonomiskt intresse för arbetsgivarna att förbättra
arbetsvillkoren för sina anställda samt en betydande
administrativ avlastning för försäkringskassorna. Det föreslagna
systemet innebär att en arbetstagare ges lagstadgad rätt att
under de första fjorton dagarna av ett sjukdomsfall
(sjuklöneperioden) behålla viss andel av den lön och av de andra
anställningsförmåner som han går miste om till följd av
sjukdomen. Andelen skall normalt vara 75% under de första tre
dagarna med sjuklön och 90% under de återstående dagarna.
Rätten till sjukpenning, föräldrapenning m.m. upphävs för
motsvarande tid.
Lagen avses vara tvingande till arbetstagarens förmån. I vissa
avseenden skall dock avvikelse kunna göras genom kollektivavtal
som träffats eller godkänts på förbundsnivå på arbetstagarsidan.
Detta gäller bl.a. den närmare beräkningen av lön och andra
anställningsförmåner utifrån bransch- och arbetsanpassade
avtalsbestämmelser.
Särskilda regler föreslås för arbetstagare som på grund av
sjukdom kan antas komma att vara borta från arbetet i särskilt
stor omfattning. En sådan arbetstagare skall ha rätt till
sjuklön med 90% av förlorade förmåner även för de första tre
dagarna, och arbetsgivaren skall ha rätt till ersättning från
sjukförsäkringen för kostnaderna för arbetstagarens sjuklön.
Förslaget innefattar också bestämmelser om en s.k.
sjuklönegaranti vid tvister mellan arbetstagare och arbetsgivare
om rätt till sjuklön som gäller arbetsförmågans nedsättning.
Garantin innebär att försäkringskassan skall kunna lämna
ersättning från sjukförsäkringen med ett skäligt belopp och i
den utsträckning som ersättning lämnats inträder i
arbetstagarens rätt mot arbetsgivaren. -- För tvister som gäller
en arbetstagares rätt till sjuklön föreslås gälla vanliga regler
om lönefordran. Mål mellan arbetstagare och arbetsgivare om
tillämpning av den föreslagna lagen skall alltså handläggas
enligt lagen om rättegången i arbetstvister. Försäkringskassan
skall på begäran kunna avge yttrande i tvistefrågor om
arbetsförmågans nedsättning.
Sjuklönesystemet gäller endast dem som omfattas av ett
anställningsförhållande, således ej uppdragstagare eller
egenföretagare. -- Utskottet föreslår i detta avseende att
regeringen skall överväga möjligheterna att lösa de problem som
gränsdragningen mellan arbetstagar- och
uppdragstagarbegreppen kan ge upphov till i det föreslagna
sjuklönesystemet samt återkomma till riksdagen med de förslag
som övervägandena ger anledning till.
Rätten till sjuklön förutsätter att anmälan om sjukdomsfallet
görs hos arbetsgivaren. För arbetsgivaren föreslås en skyldighet
dels att hos försäkringskassan anmäla sjukdomsfall som har gett
en arbetstagare rätt till sjuklön och som fortsätter efter
sjuklöneperiodens utgång, dels att periodvis rapportera även
övriga sjukdomsfall.
Företag med få anställda ges möjlighet att försäkra sig hos
försäkringskassan mot de sjuklönekostnader över en viss nivå som
företaget kan drabbas av. Rätt att teckna en sådan försäkring
skall finnas för arbetsgivare vars sammanlagda lönekostnader
under ett kalenderår -- efter avdrag för sociala avgifter o.d.
-- beräknas inte överstiga summan av 60 basbelopp. De närmare
villkoren för försäkringen skall bestämmas av regeringen.
Arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen sätts ned från
10,10% till 8,20% i förhållande till de sänkta kostnaderna
för sjukförsäkringen. -- Utskottet föreslår också med anledning
av en motion om motsvarande sänkning av den särskilda
löneskatten att regeringen skall lägga fram ett förslag om en
justering av denna skatt.
Det föreslagna sjuklönesystemet avses träda i kraft den 1
januari 1992. -- Liksom regeringen i propositionen betonar
utskottet i betänkandet vikten av att kompensationsnivåerna blir
desamma för olika grupper på arbetsmarknaden, och utskottet
förutsätter att regeringen om så mot förmodan inte skulle bli
fallet återkommer till riksdagen med förslag till lämpliga
åtgärder.
Sjukförsäkringen finansieras till 15% genom statsbidrag, och
anslaget till sjukförsäkringen för budgetåret 1991/92 sätts ned
med 881 milj.kr. med anledning av sjuklönesystemet.
Till betänkandet har fogats fjorton reservationer och ett
särskilt yttrande.
Propositioner
Proposition 1990/91:181
I proposition 1990/91:181 om sjuklön, m.m. har regeringen
(socialdepartementet) föreslagit att riksdagen
dels antar
1. lag om sjuklön,
2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
3. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
4. lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd,
5. lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till
smittbärare,
6. lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och
ledighet för närståendevård,
7. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
8. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
9. lag om ändring i lagen (1990:327) om skatteavdrag från
sjukpenning,
10. lag om ändring i studiestödslagen (1973:349),
dels under femte huvudtitelns förslagsanslag Bidrag till
sjukförsäkringen för budgetåret 1991/92 anvisar ett belopp som
är 881000000kr. lägre än vad som föreslagits i proposition
1990/91:100 bil.7.
Proposition 1990/91:141
I proposition 1990/91:141 om rehabilitering och
rehabiliteringsersättning m.m. har regeringen
(socialdepartementet) föreslagit att riksdagen antar
11. lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och
ledighet för närståendevård,
12. lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till
smittbärare.
Lagförslagen 1--4 och 7--10 återfinns i bilaga 1 till
betänkandet. Lagförslagen 5 och 12 resp. 6 och 11 har av
utskottet sammanförts till ett förslag, som återfinns i
bilaga2.
Motioner
Motioner väckta med anledning av proposition 1990/91:181
1990/91:Sf51 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om enkel administrativ hantering av korta
sjukdomsfall mellan arbetsgivare och försäkringskassa,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om fortlöpande utvärdering av reformen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av likabehandling på
arbetsmarknaden.
1990/91:Sf52 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om en sammanläggningsregel inom
sjuklöneperioden i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
sjuklön vid vistelse utomlands bör gälla vistelse i
konventionsländer,
3. att riksdagen beslutar att försäkringskassan skall
utbetala sjukersättning vid tillfälliga anställningar under en
månad,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
förslag om avskaffande av SGI-registrering snarast bör
föreläggas riksdagen,
5. att riksdagen avslår propositionens förslag vad gäller
rapportering av korta sjukfall i enlighet med vad som anförts i
motionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om möjlighet också för företag med högre
lönesumma än motsvarande 60 basbelopp att utöver hos enskilt
försäkringsbolag teckna försäkring hos försäkringskassan,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
försäkringskassan som regel bör inhämta yttrande från
arbetsgivaren inför utbetalning av s.k. sjuklönegaranti,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en uppföljning av sänkningen av
arbetsgivaravgiften,
9. att riksdagen avslår förslaget om att sjuklön skall
utbetalas även under konflikt i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1990/91:Sf53 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om en sammanläggningsregel inom
sjuklöneperioden i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
sjuklön vid vistelse utomlands bör gälla vistelse i
konventionsländer,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om beräkningen av underlaget för SGI och
sjuklön,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om uppgiftsskyldighet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om den tillfälliga föräldrapenningen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om småbarnsföräldrarnas situation på
arbetsmarknaden,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en uppföljning av arbetsgivaravgiftens
storlek.
1990/91:Sf54 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen
beslutar avslå proposition 1990/91:181 om sjuklön, m.m.
1990/91:Sf55 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om möjligheten till ett differentierat uttag
av socialavgifter och om regeringens hot att dra tillbaka
förslaget om sjuklön,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om arbetsgivarnas uppgiftsskyldighet gentemot
försäkringskassan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om arbetsgivarinträde,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om principerna för sjukpenninggrundande
inkomst,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att slopa det allmänna kravet om att
anmäla inkomstförändringar till försäkringskassan,
6. att riksdagen beslutar att mindre företags möjligheter att
försäkra sig för sjuklönekostnader utvidgas enligt vad som
anförts i motionen,
7. att riksdagen beslutar att den särskilda löneskatten sänks
med 1 procentenhet till 21,2% den 1 januari 1992.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1990/91
1990/91:Sf243 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att en nedsättning av
sjukförsäkringsavgiften motsvarande kostnaden för
arbetsgivarperioden skall ske i samband med arbetsgivarperiodens
införande,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
egenföretagare och företag med få anställda skall ha möjlighet
att teckna tilläggsförsäkring även för de första två veckorna i
en arbetsgivarperiod och att gränsen skall sättas högre än 50
basbelopp,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
karensdagar bör övervägas i samband med utarbetandet av en
arbetsgivarperiod.
1990/91:Sf320 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om sjuklönens utformning.
1990/91:Sf352 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om lagstadgad sjuklön i
sjukförsäkringssystemet.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A493.
1990/91:Sf353 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att arbetsgivarna måste kompenseras genom
sänkta arbetsgivaravgifter när sjuklön införs,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att arbetsgivarinträde bör införas vid
sidan av en lagstadgad sjuklön.
1990/91:Sf356 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om sänkta arbetsgivaravgifter i samband med
införande av lagfäst sjuklön.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sk430.
Utskottet
Allmänt om sjukersättning
Nuvarande ersättningssystem
Den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring, AFL, och bosatt i Sverige skall vara inskriven hos
allmän försäkringskassa fr.o.m. den månad då han fyller 16 år.
Inskrivningen medför rätt till sjukpenning om den försäkrades
sjukpenninggrundande inkomst (SGI) uppgår till minst 6000 kr.
Den sjukpenninggrundande inkomsten motsvarar den inkomst i
pengar eller andra skattepliktiga förmåner som den försäkrade
kan antas för år räknat komma att tills vidare erhålla av eget
arbete, antingen på grund av anställning eller genom annat
förvärvsarbete.
Sjukpenning utgår vid sjukdom som sätter ned arbetsförmågan
med minst en fjärdedel. Om den försäkrade är föremål för
rehabiliteringsåtgärd, skall arbetsförmågan anses nedsatt i den
mån åtgärden hindrar honom att utföra förvärvsarbete. Saknar den
försäkrade arbetsförmåga utges hel sjukpenning. I annat fall
utges tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels sjukpenning,
beroende på graden av nedsättning av arbetsförmågan.
Hel sjukpenning utgår efter en viss procentsats av den
fastställda sjukpenninggrundande inkomsten, delad med 365
(kalenderdagberäknad sjukpenning). Nya regler om
kompensationsnivån trädde i kraft den 1 mars 1991 (prop.
1990/91:59, SfU9, rskr. 104, SFS 1990:1516). Dessa regler
innebär en kompensationsnivå av 65% för de första tre dagarna
med sjukpenning i varje sjukperiod och av 80% för tid därefter
t.o.m. den 90:e dagen. Fr.o.m. den 91:a dagen utgör ersättningen
90%. För vissa personer med återkommande sjukdomsfall gäller
särskilda bestämmelser. -- De flesta anställda har genom
särskilda avtal ersättning vid sjukdom utöver den ersättning den
allmänna försäkringen ger. Sådan avtalsersättning får dock inte
utgå med mer än 10% och endast t.o.m. den 90:e dagen. Om
avtalsersättningen överstiger den nivån minskas ersättningen
från den allmänna försäkringen i motsvarande mån.
För beräkning av ersättning från sjukpenningförsäkringen under
de första fjorton dagarna av ett sjukdomsfall gäller följande
för försäkrade som har en SGI som helt eller delvis grundar sig
på anställning (tim-/dagberäknad sjukpenning). Ersättningen har
anpassats till den ordinarie arbetstiden eller motsvarande
normala arbetstid då den försäkrade skulle ha utfört
förvärvsarbete om han inte blivit sjuk. Ersättning utges enbart
för de dagar då den försäkrade avstår från förvärvsarbete och
fastställs med den försäkrades SGI som utgångspunkt.
Ersättningen per timme beräknas som kvoten av 65% resp. 80%
av den försäkrades SGI och hans årsarbetstid, dvs. den ordinarie
tid som den försäkrade beräknas utföra förvärvsarbete mätt i
timmar per år.
Vid s.k. arbetsgivarinträde betalar arbetsgivaren ut sjuklön
till den anställde och erhåller i gengäld enligt bestämmelserna
i 3kap. 16§ AFL den sjukpenning som tillkommer arbetstagaren
till den del den inte överstiger den utbetalda lönen. Detta
gäller även om sjukpenningen delvis motsvarar inkomst från annat
arbete. Den försäkrade kan begära undantag från
arbetsgivarinträdet. -- Bl.a. statligt anställda omfattas av
arbetsgivarinträde.
Sjukförsäkringen finansieras till 15% med statsbidrag och
till 85% med socialavgifter från arbetsgivare och
egenföretagare. Avgiften till sjukförsäkringen utgör 10,10% av
avgiftsunderlaget för arbetsgivare och 9,60% av
avgiftsunderlaget för egenföretagare.
Föreslaget system med sjuklön
Bakgrund
Frågan om att införa en lagstadgad rätt till sjuklön i stället
för den nuvarande rätten till sjukpenning enligt AFL behandlades
av sjukpenningkommittén i dess betänkande (SOU1981:22)
Sjukersättningsfrågor. Något förslag i anledning av detta
betänkande lades emellertid inte fram förrän frågan
aktualiserades av regeringen under år 1990. I juni 1990
remitterade regeringen till lagrådet ett förslag till lag om
sjuklön, delvis grundat på kommitténs förslag. Lagrådsremissen
fullföljdes emellertid inte då genom någon proposition till
riksdagen.
Samtidigt som riksdagen i december 1990 fattade beslut om nya
kompensationsnivåer i sjukpenningförsäkringen beslöt den också
att begära att regeringen skulle återkomma med ett förslag om
införande av en arbetsgivarperiod på fjorton dagar. Förslaget
skulle läggas fram i sådan tid att det kunde träda i kraft
senast den 1 januari 1992. I det betänkande (1990/91:SfU9) som
låg till grund för riksdagsbeslutet delade
socialförsäkringsutskottet finansutskottets uppfattning att en
arbetsgivarperiod inom sjukpenningförsäkringen på fjorton dagar
skulle innebära ett starkt incitament för arbetsgivarna att
reducera korttidsfrånvarons orsaker och att det också skulle
frigöra avsevärda resurser hos försäkringskassorna för att
fortsätta det redan påbörjade arbetet med att aktivt verka för
en rehabilitering av sjukskrivna försäkrade redan i ett tidigt
stadium av sjukperioden. Även ett arbetsgivarinträde under
fjorton dagar skulle kunna ge fördelar i sådana hänseenden, men
inte i lika hög grad. Ett berättigat krav beträffande en sådan
period var emellertid, framhöll socialförsäkringsutskottet, att
kompensationsnivåerna blev rättvisa och lika mellan olika
grupper på arbetsmarknaden.
För att pröva vissa frågor i anslutning till införande av en
arbetsgivarperiod om fjorton dagar inom sjukpenningförsäkringen
tillsattes i januari 1991 en kommitté, sjuklönekommittén (dir.
1991:4). En huvudfråga för kommittén var att, mot bakgrund av
vad som förekom vid riksdagsbehandlingen av proposition
1990/91:59 om vissa ändringar i sjukförsäkringen m.m., utreda
vad som krävdes för att en lagstadgad arbetsgivarperiod skulle
vara förenlig med kravet på att kompensationsnivåerna vid
sjukdom skall vara rättvisa och innebära likabehandling av olika
grupper på arbetsmarknaden. Vidare ingick i kommitténs uppdrag
att lämna förslag om en garanti genom socialförsäkringen mot
oberättigade inskränkningar vid sjukersättningens utbetalning i
ett sjuklönesystem. Den i lagrådsremissen föreslagna regleringen
av rapportering och överföring av information om sjukfrånvaro
från arbetsgivaren till försäkringskassan borde också övervägas
av kommittén. -- Kommittén avlämnade den 22 mars 1991
betänkandet (SOU1991:35) Några frågor i anslutning till en
arbetsgivarperiod inom sjukförsäkringen.
Förslagets huvudsakliga innehåll
I den nu framlagda proposition 1990/91:181 föreslår regeringen
att en lagstadgad rätt till sjuklön införs. Regeringen
framhåller som ett viktigt skäl för att införa en sjuklöneperiod
att arbetsgivarna bör ges ett ökat ansvar för de anställdas
arbetsmiljö och hälsa. Åtgärder som innebär att arbetsgivarna
åläggs att betala ut sjuklön vid korta sjukfall och i början av
en längre sjukperiod leder till att arbetsgivarna, utöver andra
skäl, också får ett rent ekonomiskt intresse att förbättra
arbetsvillkoren för sina anställda. Förbättringar i arbetsmiljön
och arbetsorganisationen som minskar orsakerna till sjukfrånvaro
innebär samtidigt minskade kostnader för arbetsgivaren.
Regeringen framhåller vidare att det nuvarande
sjukersättningssystemet innebär en betydande administrativ
belastning för försäkringskassorna i och med att en stor andel
av kassornas personal är bunden av arbetsuppgifter som rör
utbetalningar av ersättning vid korta sjukfall. Enligt den
senaste tillgängliga statistiken från riksförsäkringsverket
utgör de sjukfall som varar högst fjorton dagar hela 89% av
det totala antalet sjukfall.
Det föreslagna systemet innebär att en arbetstagare ges
lagstadgad rätt att under de första fjorton dagarna av ett
sjukdomsfall (sjuklöneperioden) behålla viss andel av den
lön och av de andra anställningsförmåner som han går miste om
till följd av sjukdomen. Andelen skall normalt vara 75% under
de första tre dagarna med sjuklön och 90% under de återstående
dagarna. Rätten till sjukpenning, föräldrapenning m.m. upphävs
för motsvarande tid.
Systemet skall endast gälla dem som omfattas av ett
anställningsförhållande, således ej uppdragstagare eller
egenföretagare. Vissa kvalifikationsregler skall gälla för den
som är anställd för kortare tid än en månad.
Lagen avses vara tvingande till arbetstagarens förmån. I vissa
avseenden skall dock avvikelse kunna göras genom kollektivavtal
som träffats eller godkänts på förbundsnivå på arbetstagarsidan.
Detta gäller bl.a. den närmare beräkningen av lön och andra
anställningsförmåner utifrån bransch- och arbetsanpassade
avtalsbestämmelser.
Särskilda regler föreslås för arbetstagare som på grund av
sjukdom kan antas komma att vara borta från arbetet i särskilt
stor omfattning. Försäkringskassan skall på ansökan av en sådan
arbetstagare kunna besluta att dessa särskilda regler skall
gälla. De innebär dels att arbetstagaren har rätt till
sjuklön med 90% av förlorade förmåner, dels att
arbetsgivaren har rätt till ersättning från sjukförsäkringen för
kostnaderna för arbetstagarens sjuklön.
Företag med få anställda ges möjlighet att försäkra sig hos
försäkringskassan mot de sjuklönekostnader över en viss nivå som
företaget kan drabbas av. Rätt att teckna en sådan försäkring
skall finnas för arbetsgivare vars sammanlagda lönekostnader
under ett kalenderår -- efter avdrag för sociala avgifter o.d.
-- beräknas inte överstiga summan av 60 basbelopp. De närmare
villkoren för försäkringen skall bestämmas av regeringen.
Förslaget innefattar också bestämmelser om en s.k.
sjuklönegaranti vid tvister mellan arbetstagare och arbetsgivare
om rätt till sjuklön som gäller arbetsförmågans nedsättning.
Garantin innebär att försäkringskassan skall kunna lämna
ersättning från sjukförsäkringen med ett skäligt belopp och, i
den utsträckning som ersättning lämnats, inträder i
arbetstagarens rätt mot arbetsgivaren. -- Försäkringskassan
skall även på begäran kunna avge yttrande i tvistefrågor om
arbetsförmågans nedsättning.
Rätten till sjuklön förutsätter att anmälan om sjukdomsfallet
görs hos arbetsgivaren. Skyldighet att lämna läkar- eller
tandläkarintyg skall -- liksom i fråga om sjukpenning -- gälla
fr.o.m. den sjunde kalenderdagen efter sjukanmälningen. Intyg
som lämnas till arbetsgivaren skall dock inte behöva innehålla
närmare uppgift om sjukdomen. Detsamma gäller den försäkran som
arbetstagaren i samtliga fall skall lämna till arbetsgivaren.
Försäkringskassan skall kunna ålägga en arbetstagare att lämna
intyg tidigare. -- Arbetsmarknadens parter skall ha möjlighet
att genom kollektivavtal bestämma att läkarintyg skall ges in
från en tidigare dag än vad som gäller enligt lagen och att
intyget skall innehålla närmare uppgift om sjukdomen.
Tystnadsplikt skall gälla i arbetsgivarens
personaladministrativa verksamhet i fråga om vissa uppgifter om
arbetstagarens hälsotillstånd eller personliga förhållanden i
övrigt.
För arbetsgivaren föreslås en skyldighet dels att hos
försäkringskassan anmäla sjukdomsfall som har gett en
arbetstagare rätt till sjuklön och som fortsätter efter
sjuklöneperiodens utgång, dels att periodvis rapportera även
övriga sjukdomsfall.
För tvister som gäller en arbetstagares rätt till sjuklön
föreslås gälla vanliga regler avseende lönefordran. Mål mellan
arbetstagare och arbetsgivare om tillämpning av den föreslagna
lagen skall alltså handläggas enligt lagen om rättegången i
arbetstvister.
Bestämmelserna om sjuklön föreslås intagna i en särskild lag.
Utöver lag om sjuklön föreslås också följdändringar i vissa
andra lagar. Förslaget föreslås träda i kraft den 1 januari
1992.
Arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen föreslås sättas ned
i förhållande till de sänkta kostnaderna för sjukförsäkringen.
Slutligen föreslås i propositionen att anslaget till
sjukförsäkringen för budgetåret 1991/92 sätts ned i förhållande
till vad som tidigare anvisats.
Utskottet behandlar här dels en motion om avslag på
propositionen, dels två motioner om införande av sjuklönesystem,
dels en motion om utvärdering av förändringen.
Lars Werner m.fl. yrkar i motion Sf54 avslag på propositionen.
Motionärerna kritiserar motiven till propositionen. De anser att
differentierade arbetsgivaravgifter är ett bättre sätt att ge
arbetsgivaren ekonomisk anledning att förbättra arbetsmiljön.
Sjuklönesystemet ger enligt motionärerna arbetsgivaren det
snabbaste ekonomiska utfallet om han avstår från att anställa
människor som kan förväntas få högre sjukfrånvaro än
genomsnittet. Särskilda bestämmelser för sådana arbetstagare är
diskriminerande och innebär ett avsteg från den grundläggande
principen om lika behandling i socialförsäkringssystemet.
Motionärerna anser att försäkringskassan kan avlastas
administrativt arbete med korttidsfrånvaro genom det system med
arbetsgivarinträde i sjukförsäkringen som redan finns främst för
statsanställda, där ersättningen, på samma sätt som sjuklön,
korreleras till lönen men där de anställda inte kommer i samma
beroendeförhållande till arbetsgivaren.
I två motioner som väckts under årets allmänna motionstid,
Sf320 av Karin Israelsson m.fl. (yrkande 5) och Sf352 av Bengt
Westerberg m.fl. (yrkande 3), framhåller motionärerna fördelarna
med ett sjuklönesystem och begär tillkännagivanden om
utformningen av detta system.
Utskottet vidhåller den bedömning om fördelarna med en
arbetsgivarperiod med sjuklön som utskottet gjorde i sitt
betänkande 1990/91:SfU9, och som delades av riksdagen. Utskottet
avstyrker därför bifall till motion Sf54. Motionerna Sf320
yrkande 5 och Sf352 yrkande 3 bör anses tillgodosedda genom det
förslag om sjuklön som lagts fram.
I detta sammanhang bör uppmärksammas att utskottet i sitt
nyligen avgivna betänkande 1990/91:SfU16 med anledning av
proposition 1990/91:141 om rehabilitering och
rehabiliteringsersättning förordat att regeringen snarast
återkommer till riksdagen med förslag om differentierade
arbetsgivaravgifter som kan fungera som ekonomiska styrmedel för
att åstadkomma bättre arbetsmiljöer.
I motion Sf51 yrkande 2 begär Gösta Lyngå m.fl. ett
tillkännagivande om att förändringen av sjukersättningsreglerna
bör utvärderas fortlöpande. Särskilt gäller detta enligt
motionärerna konsekvenserna för anställda som ofta måste vara
borta från arbetet.
Utskottet utgår från att verkningarna av de förändrade
sjukersättningsreglerna kommer att följas med största
uppmärksamhet. Något tillkännagivande med anledning av motion
Sf51 yrkande 2 behövs enligt utskottets uppfattning inte.
Kompensationsnivån
Som ovan framgått utgår hel sjukpenning numera normalt med
65% för de första tre dagarna i en sjukperiod och med 80%
för tid därefter t.o.m. den nittionde dagen, samtidigt som för
de flesta anställda utgår ytterligare ersättning enligt avtal.
Som också framgått ovan får ersättning under sådan tid utgå med
högst 10% utan att sjukpenningen påverkas.
Sjuklön skall enligt regeringens förslag utgå med viss andel
av den lön och de andra anställningsförmåner som arbetstagaren
gått miste om till följd av nedsättningen i arbetsförmågan under
sjuklöneperioden. Denna andel skall normalt vara 75% för de
första tre sjuklönedagarna i varje sjukperiod och 90% för tid
därefter. Närmare precisering av sjuklönens beräkning skall få
göras genom kollektivavtal.
Särskilda regler föreslås för arbetstagare som kan beräknas
komma att ha särskilt omfattande korttidsfrånvaro med rätt till
sjuklön. Reglerna innebär att försäkringskassan på ansökan av en
sådan arbetstagare kan besluta dels att ersättning skall
utgå från den allmänna sjukförsäkringen till arbetstagarens
arbetsgivare för kostnaderna för sjuklön, dels att sjuklönen
skall utgå med 90% även för de första tre dagarna. Beslutet
skall avse arbetstagarens samtliga anställningar.
Regeringen betonar i propositionen att förslaget om sjuklön
läggs fram under förutsättningen att kollektivavtalen på
arbetsmarknaden kommer att anpassas så att nivåerna på
ersättningen för inkomstbortfall vid sjukdom blir enhetliga för
olika grupper på arbetsmarknaden. Ett lagfäst sjuklönesystem kan
enligt vad föredragande statsrådet framhåller inte ses som en
socialt tillfredsställande ordning om systemet leder till
skillnader i sjukersättning mellan olika grupper, och det är
därför av största betydelse att kunna förlita sig på att de
avsedda kompensationsnivåerna i praktiken får genomslag på hela
arbetsmarknaden. Om så inte sker, måste andra åtgärder övervägas
för att uppnå åsyftat resultat, och statsrådet avser att följa
utvecklingen mycket noga. Hon tillägger att likabehandlingen av
olika grupper på arbetsmarknaden är så nödvändig att, om avtal
träffas där den inte kommer till stånd, förslaget om införande
av sjuklön bör dras tillbaka. Dessutom anser hon att om, sedan
avtalsanpassning skett på den avsedda nivån, nya avtal träffas
om en kompensationsnivå som överstiger den avsedda, en sådan
nivå genom lagstiftning bör bli normgivande för hela
arbetsmarknaden och att det därvid bör åligga arbetsgivarna att
helt svara för kostnaderna för den på så sätt höjda
kompensationsnivån inom sjukförsäkringen. Således avser hon att
också efter ett beslut av riksdagen om lagfäst sjuklön hålla sig
underrättad om utvecklingen på arbetsmarknaden i frågan och, om
det krävs för att åstadkomma den förutsatta likabehandlingen,
återkomma till riksdagen med förslag om höjda
kompensationsnivåer.
Sigge Godin m.fl. kritiserar i motion Sf55 regeringens "hot
att dra tillbaka förslaget om sjuklön" och pekar på möjligheten
att vidta andra åtgärder, om parterna på arbetsmarknaden mot
förmodan inte skulle anpassa sina avtal till de föreslagna
nivåerna. Motionärerna hänvisar till att sjuklönekommittén
uttalat att önskemålet om följsamhet till
sjuklönelagstiftningens regler möjligen skulle kunna tillgodoses
genom ett differentierat uttag av socialavgifter, och de delar
denna uppfattning. De begär ett tillkännagivande om det anförda
(yrkande1).
Gösta Lyngå m.fl. instämmer i motion Sf51 i bedömningen av
vikten av att de avsedda kompensationsnivåerna slår igenom på
ett likartat sätt på hela arbetsmarknaden. Om arbetsmarknadens
parter inte lyckas se till det måste enligt motionärerna andra
åtgärder övervägas, och de begär ett tillkännagivande härom
(yrkande3).
Utskottet hade i sitt betänkande 1990/91:SfU9 om vissa
ändringar i sjukförsäkringen m.m. som utgångspunkt att avtalen
på arbetsmarknaden skulle anpassas till de ramar som angivits
för kompensationsnivåerna inom nuvarande sjukersättningssystem.
Utskottet ansåg det inte lämpligt att, som föreslagits i ett
motionsyrkande, ta ut en förhöjd arbetsgivaravgift, som i
realiteten blev en form av böter, för sådana arbetsgivare som
träffade kollektivavtal som gav högre ersättningsnivåer.
Som utskottet betonade i det nämnda betänkandet är ett
berättigat krav beträffande en arbetsgivarperiod att
kompensationsnivåerna blir rättvisa och lika mellan olika
grupper på arbetsmarknaden. Utskottet instämmer därför i
föredragande statsrådets uppfattning att ett lagfäst
sjuklönesystem inte kan ses som en socialt tillfredsställande
ordning om systemet leder till skillnader i sjukersättning
mellan olika grupper och att, om de avsedda
kompensationsnivåerna inte slår igenom på ett likartat sätt på
hela arbetsmarknaden, andra åtgärder måste övervägas för att
uppnå åsyftat resultat. Utskottet anser fortfarande att
utgångspunkten måste vara att avtalen på arbetsmarknaden
anpassas. Med hänsyn till uttalandena i propositionen
förutsätter utskottet att regeringen återkommer till riksdagen
om avtalen på arbetsmarknaden skulle komma att avvika från
kravet på lika kompensationsnivåer. Regeringen kan därvid, som
anges i propositionen, föreslå att ett beslut om införande av
ett sjuklönesystem upphävs eller att en för vissa grupper
avtalad högre kompensationsnivå skall få genomslag på hela
arbetsmarknaden. Utskottet vill som ett alternativ till ett
förslag om upphävande av ett beslut om sjuklönesystemet peka på
möjligheten att skjuta på ikraftträdandet. Vilken åtgärd som i
första hand bör vidtas om en anpassning mot förmodan inte skulle
ske anser utskottet inte att riksdagen nu bör ta ställning till.
Utskottet avstyrker med det anförda bifall till motion Sf55
yrkande 1.
Motion Sf51 yrkande 3 bör enligt utskottets uppfattning anses
tillgodosedd med vad som anförts i frågan i propositionen. Något
riksdagens uttalande med anledning av det motionsyrkandet behövs
därför inte.
Gullan Lindblad m.fl. anser i motion Sf243 att vid beredningen
av frågan om sjuklön bör övervägas om de tre första dagarna med
65% kompensation kan ersättas med karensdagar. De begär ett
tillkännagivande härom (yrkande3).
Utskottet, som senast i sitt av riksdagen godkända betänkande
1990/91:SfU9 erinrade om att en självrisk i form av karensdagar
inte var förenlig med den av Sverige undertecknade
ILO-konventionen nr 121 (om förmåner vid yrkesskada), avstyrker
därmed bifall till motion Sf243 yrkande 3.
Sjuklöneperiod
Sjuklöneperioden föreslås omfatta den första dagen då
arbetstagarens arbetsförmåga är nedsatt på grund av sjukdom och
de därpå följande tretton kalenderdagarna i sjukperioden. För
att en sjuklöneperiod skall börja löpa, krävs att arbetstagaren
avhåller sig från arbete åt arbetsgivaren. Skyldigheten att utge
sjuklön skall gälla från anställningens början. För
korttidsanställning skall dock gälla särskilda
kvalifikationsregler. När anställningen upphör, skall också
skyldigheten att utge sjuklön upphöra. Detta gäller även om en
sjuklöneperiod börjat löpa.
Förslaget begränsar sig till att omfatta ersättning i samband
med bortovaro från arbetet på grund av sjukdom. Av detta följer
att andra typer av ledighet, som exempelvis föräldraledighet,
inte omfattas av förslaget. Det bör enligt propositionen
uppmärksammas att situationer kan uppkomma då det kan vara
oklart huruvida sjuklön eller föräldrapenning skall utges.
Föredragande statsrådet instämmer i sjuklönekommitténs
konstaterande att en översyn av reglerna om tillfällig
föräldrapenning snarast bör komma till stånd.
Bestämmelserna i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
LAF, innebär att om ett sjukdomsfall bedöms som recidiv av en
tidigare godkänd arbetsskada, skall ny samordningstid enligt
3kap. 1§ LAF inte börja löpa. Vid recidiv skall enligt
3kap. 5§ tredje stycket LAF kompensationsgraden fr.o.m.
första sjukdagen vara 100% av sjukpenningunderlaget. I
propositionen föreslås ett tillägg i 3kap. 5§ som innebär
att sjukersättningen till arbetstagare också vid sjukfall som
utgör recidiv av arbetsskada skall utges i form av sjuklön under
sjuklöneperioden. Innebörden är att bestämmelserna i LAF om
bl.a. kompensationsgraden i motsvarande utsträckning saknar
tillämplighet i dessa fall. De ytterligare frågor om
kompensationen som kan uppkomma till följd härav får enligt
uttalande i propositionen (s. 92) lösas i samband med den
översyn av arbetsskadeförsäkringen som skall ske.
Som sjukperiod skall enligt sjuklönelagen anses sådan tid
under vilken arbetstagaren i oavbruten följd lider av sjukdom
som sätter ned arbetsförmågan. Med sjukdom jämställs ett
tillstånd av nedsatt arbetsförmåga som orsakats av sjukdom för
vilken utgetts sjuklön enligt sjuklönelagen eller sjukpenning
enligt AFL m.fl. lagar och som fortfarande kvarstår efter det
att sjukdomen upphört. Definitionen ansluter till den definition
som ges i AFL. Till skillnad från kravet i AFL ställs dock inte
något krav på viss minsta nedsättning av arbetsförmågan.
I två motioner, Sf52 av Gullan Lindblad m.fl. (yrkande1) och
Sf53 av Karin Israelsson m.fl. (yrkande1), begärs att en
sammanläggningsregel införs i sjuklönelagen. Regeln skall enligt
motionärerna innebära att, när en arbetstagare efter att ha
uppburit sjuklön återgått i arbete och därefter åter insjuknar
inom viss tid, t.ex. 20 dagar, den nya sjuktiden skall läggas
samman med den tidigare vid beräkning av sjuklöneperiod. De
sjuklöneperiodsdagar som löpt under den tidigare sjukperioden
skall sålunda avräknas vid beräkning av den nya
sjuklöneperioden, och om hela sjuklöneperioden förbrukats under
den tidigare sjukperioden skall ersättning alltså inte utgå i
form av sjuklön från arbetsgivaren utan i form av sjukpenning
från den allmänna sjukförsäkringen. Som motivering till
förslaget anförs i motion Sf52 att avsaknaden av en
sammanläggningsregel kan ha icke önskvärda effekter från
rehabiliteringssynpunkt och i motion Sf53 att regeln behövs till
skydd för alltför höga kostnader för återkommande sjukdomsfall.
I utskottets betänkande 1990/91:SfU16 med anledning av
proposition 1990/91:141 om rehabilitering och
rehabiliteringsersättning diskuteras begreppet sjukperiod.
Utskottet uttalar att de sänkta kompensationsnivåerna under de
90 första dagarna av en sjukperiod har medfört att det bl.a. har
blivit svårare för försäkringskassorna att motivera sjukskrivna
personer att återvända till arbetsplatsen för ett arbetsförsök
eftersom -- om arbetsförsöket misslyckas -- kompensationsnivån
för sjukpenningen sänks under de följande tre månaderna. Frågan
kommer, enligt vad utskottet framhåller, att än mer aktualiseras
om riksdagen antar regeringens förslag om lagfäst sjuklön enligt
proposition 1990/91:181. Utskottet anser i betänkandet att det
är angeläget att begreppet sjukperiod belyses ytterligare och
att regeringen bör överväga om och i vilken form särskilda
föreskrifter i frågan bör utfärdas.
Utskottet har sålunda uttalat sig för en ytterligare belysning
av begreppet sjukperiod. Utskottet anser sig inte nu ha underlag
för att besluta om en sådan sammanläggningsregel som begärs i
motionerna Sf52 och Sf53. Utskottet förutsätter emellertid att i
samband med den belysning och de överväganden som utskottet
uttalat sig för i betänkande 1990/91:SfU16 även frågan om
sammanläggning av sjukperioder kommer att beröras. Med det
anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna Sf52 yrkande
1 och Sf53 yrkande1.
Personkretsen
Rätten till sjuklön enligt sjuklönelagen skall endast avse
arbetstagare. Om en arbetstagare har flera arbetsgivare skall
skyldigheten att utge sjuklön åvila varje arbetsgivare för sig.
Uppdragstagare och egenföretagare omfattas inte av
sjuklönesystemet. Med denna begränsning av personkretsen
beräknas ändå en överväldigande del av de förvärvsarbetande, ca
95%, omfattas av sjuklönesystemet.
Någon legal definition av arbetsgivar- eller
arbetstagarbegreppet föreslås inte med hänsyn till de
svårigheter som i andra sammanhang visat sig förbundna med en
sådan. I de flesta fall torde det enligt propositionen vara
enkelt att fastställa om ett anställningsförhållande föreligger,
och om tvist uppkommer i frågan får den avgöras efter vedertagna
arbetsrättsliga principer.
Enligt vidare uttalanden i propositionen får
arbetstagarbegreppets innehåll läggas fast i rättstillämpningen
med utgångspunkt i en civilrättslig begreppsbestämning.
Gränsdragningen mellan arbetstagare å ena sidan och olika former
av uppdragstagare och självständiga företagare å den andra torde
så som numera allmänt sker i t.ex. arbetsdomstolens praxis få
göras på grundval av en helhetsbedömning av avtalet mellan
parterna och övriga omständigheter i fallet. Huruvida den som
åtagit sig att utföra ett arbete är arbetstagare eller
egenföretagare beror på omständigheterna. Av betydelse brukar
vara bl.a. om den som åtar sig arbetet är personligen
arbetsskyldig, vem som tillhandahåller material, maskiner o.d.
för arbetet, hur ersättningen för arbetet bestämts osv. Någon
uttänjning av arbetsgivar- och arbetstagarbegreppen på sätt som
stundom förekommit i socialförsäkringspraxis med hänsyn till
kraven på schablonlösningar inom socialförsäkringsområdet är
inte avsedd.
Också i fråga om begränsningen av rätten till sjukpenning på
grund av sjuklönerätt uttalas i propositionen att
gränsdragningen mellan arbetstagare å ena sidan och bl.a.
uppdragstagare å den andra oftast inte torde vålla några
bekymmer i ett sjukpenningärende. Någon gång kan emellertid
problem i detta avseende uppstå, bl.a. av det skälet att
sjukpenninggrundande inkomst av anställning också -- på grund av
schabloniseringar av arbetstagarbegreppet inom
socialförsäkringssystemet -- kan baseras på vissa
uppdragsersättningar. Eftersom den som är att anse som
arbetstagare i allmänhet kan få sjukpenning först fr.o.m. den
femtonde dagen i sjukperioden -- medan en uppdragstagare kan
vara berättigad därtill redan från den första sjukdagen -- måste
försäkringskassan, såsom en preliminärfråga i
sjukpenningärendet, ta ställning till vilken kategori den
försäkrade tillhör. Om avgränsningsfrågan är mer svårbedömd kan
det inträffa att arbetsgivaren anser den försäkrade vara att
anse som uppdragstagare, och alltså inte berättigad till
sjuklön, medan försäkringskassan är tveksam till detta. I en
sådan situation kan det finnas skäl för kassan att tillämpa
20kap. 2a§ första meningen AFL. Enligt nämnda lagrum skall
kassan, om det inte utan betydande dröjsmål kan avgöras om rätt
till ersättning enligt AFL föreligger men det finns sannolika
skäl för att sådan rätt finns, besluta att ersättning skall
betalas ut med ett skäligt belopp om detta är av väsentlig
betydelse för den försäkrade.
Utskottet delar uppfattningen i propositionen att det i de
flesta fall torde vara enkelt att fastställa om ett
anställningsförhållande föreligger. Risken är emellertid ändå
enligt utskottets uppfattning stor att många för de första
fjorton dagarna av ett sjukfall kan hamna mellan sjuklöne- och
sjukpenningsystemen på grund av att
arbetsgivaren/uppdragsgivaren anser att uppdragsförhållande
föreligger och försäkringskassan anser att
arbetstagarförhållande föreligger. Som utskottet senare kommer
att beröra närmare finns för de fall att arbetsgivare och
arbetstagare är oense om huruvida arbetstagarens arbetsförmåga
är nedsatt en s.k. sjuklönegaranti genom försäkringskassan.
Försäkringskassan skall också enligt samma regler som hittills
kunna utge preliminär ersättning i sjukpenningärenden. Vid tvist
om huruvida den försäkrade är arbetstagare eller uppdragstagare
har emellertid inte föreslagits någon garantiregel.
Möjligheterna till preliminär ersättning i sjukpenningärenden
enligt 20kap. 2a§ AFL är enligt utskottets mening inte
heller tillräckliga för att garantera att en försäkrad inte
faller emellan de båda systemen. Utskottet vill bl.a. peka på
att oklarhet om en person är arbetstagare eller uppdragstagare
och beroende härav skall ha sjuklön eller sjukpenning kan
föranleda process dels i arbetsrättslig ordning, dels i
försäkringsrättsordningen med den tidsutdräkt som följer av
detta.
Utskottet delar uppfattningen i propositionen att någon
definition av arbetstagarbegreppet inte kan ges i lagen.
Utskottet anser emellertid att de frågor som rör arbetstagar-
resp. uppdragstagarbegreppet måste få en närmare belysning och
att lösningar för att skydda den försäkrade mot rättsförluster
måste övervägas. En möjlighet kan enligt utskottets mening vara
att en försäkrad genom försäkringskassan får någon form av
förhandsbesked om sin ställning i fråga om
sjukpenningförsäkringen. Genom att kassan ändå, enligt vad som
också framhålls i propositionen, kan behöva dela upp en
försäkrads SGI i vad som svarar mot anställningsinkomst och vad
som svarar mot uppdragsinkomst, bör detta kunna vara möjligt
utan alltför stor omgång. En annan möjlighet kan vara att
sjuklönereglerna får gälla även för uppdragstagare med uppdrag
omfattande viss minsta tid. Ytterligare en möjlighet kan vara
att även dessa frågor omfattas av den s.k. sjuklönegarantin.
Utskottet är dock medvetet om faran för att arbetsgivarnas
ansvar kan urholkas, om en alltför omfattande garanti skapas för
att sjukersättning utges oavsett deras betalningsvillighet.
Utskottet vill vidare understryka betydelsen av att parterna i
ett arbetsförhållande i största utsträckning gör klart för sig
huruvida ett anställnings- eller uppdragsförhållande föreligger.
Härvid kan ett sådant förhandsbesked från försäkringskassan som
ovan nämnts vara av värde.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att möjligheterna
att lösa de problem som gränsdragningen mellan arbetstagar- och
uppdragstagarbegreppen kan ge upphov till med ett
sjuklönesystem bör övervägas närmare. Dessa överväganden bör i
första hand göras inom regeringskansliet, och regeringen bör
därefter snarast återkomma till riksdagen med de förslag som
övervägandena ger anledning till. Utskottet föreslår att
riksdagen som sin mening ger regeringen vad utskottet i denna
del anfört till känna.
För korttidsanställningar föreslås som ovan framgår vissa
kvalifikationsregler. Om den avtalade anställningstiden är
kortare än en månad, skall rätten till sjuklön inträda endast om
arbetstagaren tillträtt anställningen och därefter varit
anställd under minst fjorton kalenderdagar i följd. Dagar med
ogiltig frånvaro medräknas inte. Rätten till sjuklön gäller i
dessa fall alltså tidigast fr.o.m. den femtonde dagen efter
tillträdet. -- För arbetstagare med återkommande kortvariga
anställningar hos samma arbetsgivare föreslås en särskild
beräkningsregel för kvalifikationstiden.
Gullan Lindblad m.fl. anser i motion Sf52 att den föreslagna
regeln kan komma att medföra icke önskvärda effekter för
korttidsanställda, t.ex. skolungdomar, och de begär därför att
riksdagen skall besluta att försäkringskassan skall betala
sjukersättning vid tillfälliga anställningar under en månad
(yrkande3).
Utskottet delar inte motionärernas bedömning av
sjuklönesystemets nackdelar för korttidsanställda. Utskottet
anser att den avvägning i fråga om omfattningen av
arbetsgivaransvaret som gjorts i propositionen bör godtas och
avstyrker bifall till motion Sf52 yrkande3.
Vid utlandsvistelse gäller vissa begränsningar för rätten
till sjukpenning. Enligt huvudregeln (3kap. 15§ första
stycket e AFL) utges inte sjukpenning för tid då den försäkrade
vistas utomlands. Undantag gäller dels om den försäkrade
insjuknar medan han utför arbete som ett led i en i Sverige
bedriven verksamhet eller som sjöman anställd på ett svenskt
handelsfartyg, dels om den försäkrade under pågående sjukdom har
rest till utlandet med försäkringskassans medgivande. Även om
den försäkrade enligt AFL inte har rätt till sjukpenning vid
utlandsvistelse kan sådan rätt föreligga på grund av någon av de
konventioner om social trygghet som Sverige har slutit.
Begränsningen av rätten till sjukpenning under vistelse
utomlands infördes år 1984. I sitt av riksdagen godkända
betänkande SfU 1983/84:10 kunde utskottet med hänsyn till de
svårigheter ur kontrollsynpunkt som förelåg när det gällde att
bedöma rätten till sjukpenning vid utlandsvistelser godta ett
förslag av regeringen om att denna rätt skulle inskränkas vid
sjukdom som inträffade under semestervistelser och liknande
vistelser utomlands. Däremot ansåg utskottet det rimligt att
sjukpenningskyddet skulle upprätthållas för försäkrade som
tillfälligt arbetade utomlands under sådana förhållanden att
bosättningen i Sverige bestod. Ett villkor borde dock vara att
det tillfälliga arbetet utomlands ingick som ett led i den
försäkrades förvärvsverksamhet i Sverige.
Sjuklön skall enligt propositionen betalas även under olika
former av ledigheter för den anställde, under förutsättning att
ledigheten är förenad med rätt till lön. En konsekvens härav
blir att sjukdom under semester medför rätt till sjuklön endast
om arbetstagaren uppbär semesterlön och enligt semesterlagens
föreskrifter begär att sjukdag inte skall räknas som
semesterdag.
Någon motsvarighet till regeln i AFL om inskränkning av rätten
till sjukersättning vid vistelse utomlands föreslås inte i
propositionen. I propositionen framhålls att en sådan regel i
fråga om sjuklön skulle generellt befria arbetsgivaren från
skyldighet att utge sjuklön under arbetstagares utlandsvistelse
och att det kan ifrågasättas om en sådan begränsning av rätten
till sjukförmåner skulle vara förenlig med Sveriges
konventionsåtaganden. Därtill kommer att det inom EG-området
gällande regelsystemet (förordningen 1408/71 om tillämpning av
system för social trygghet på arbetstagare, självständiga
förvärvsverksamma och dessas familjemedlemmar, som flyttar inom
gemenskapen) innebär att bl.a. sjukförmåner för den som arbetar
i ett medlemsland inte får dras in eller minskas av det skälet
att vederbörande vistas i ett annat medlemsland. Föredragande
statsrådet framhåller att enligt de riktlinjer som gäller för
arbetet med utformandet av ett samarbetsavtal mellan EFTA och EG
avses den nämnda förordningen tillämpas av Sverige gentemot EG
och övriga EFTA-länder. Det kan på goda grunder antas att ett
samarbetsavtal i enlighet härmed kommer att medföra att
föreskrifterna i bl.a. 3kap. 15§ första stycket e AFL inte
kommer att kunna tillämpas i fråga om en försäkrad som vistas i
något av länderna inom EG eller EFTA. Förslaget att
arbetsgivarens skyldighet att utge sjuklön även skall gälla för
tid då arbetstagaren vistas utomlands skall enligt propositionen
ses mot bakgrund av detta.
I två motioner, Sf52 yrkande2 av Gullan Lindblad m.fl. och
Sf53 yrkande2 av Karin Israelsson m.fl., begärs
tillkännagivanden om att rätten till sjuklön vid vistelse
utomlands bör gälla endast i konventionsländer.
De länder med vilka Sverige har konventioner om social
trygghet som innebär att sjukpenning kan betalas till försäkrade
som insjuknar under vistelse där är -- förutom de nordiska
länderna -- Frankrike, Italien, Marocko, Portugal, Spanien,
Tyskland, Österrike, Nederländerna, Luxemburg, Storbritannien
och Nordirland.
Förslaget i propositionen om att sjuklön skall kunna utges
även utomlands får ses mot bakgrunden att det antal länder där
rätt till sjukersättning på grund av konvention eller
motsvarande kan föreligga har ökat och kan förutses öka
ytterligare. Utskottet anser därför att den bedömning som gjorts
i propositionen får godtas och avstyrker bifall till motionerna
Sf52 yrkande 2 och Sf53 yrkande2. Utskottet vill dock
framhålla att, om utvecklingen skulle ge anledning till det,
frågan får väckas på nytt.
En förutsättning för rätt till sjukpenning enligt AFL är att
den försäkrades arbetsförmåga på grund av sjukdom är nedsatt med
minst en fjärdedel. För en försäkrad med inkomst av anställning
betalas enligt AFL tim/dagberäknad sjukpenning för de första
fjorton dagarna i en sjukperiod. Tim/dagberäknad sjukpenning
betalas endast för de dagar då den försäkrade skulle ha arbetat
om han inte blivit sjuk. Fr.o.m. den femtonde dagen betalas
enligt AFL kalenderdagsberäknad sjukpenning för alla dagar i
sjukperioden oavsett om den försäkrade skulle ha arbetat eller
inte.
Av AFL följer således att under arbetskonflikt (strejk
eller lockout) en försäkrad inte har rätt till sjukpenning under
de första fjorton dagarna av en sjukperiod eftersom han inte
skulle ha arbetat om han inte blivit sjuk. Fr.o.m. den femtonde
dagen kan dock kalenderdagsberäknad sjukpenning betalas för alla
dagar i sjukperioden oavsett om arbetskonflikt råder.
För att en sjuklöneperiod skall inledas krävs enligt 7§
sjuklönelagen att arbetsförmågan är nedsatt på grund av sjukdom.
Detta krav gäller också för att sjuklöneperioden skall löpa de
tretton följande kalenderdagarna. Det förutsätts också att
arbetstagaren skulle ha arbetat om han inte hade varit sjuk. --
Om sjukdomen inträffar under arbetstagarens semester börjar en
sjuklöneperiod att löpa endast om arbetstagaren begär uppskov
med semestern. Om sjuklöneperioden inleds före semesterns början
fortsätter sjuklöneperioden att löpa även under semestern, även
om arbetstagaren av något skäl inte skulle begära ändrad
semesterförläggning. Vad som sagts om periodberäkningen vid
semester gäller enligt propositionen även fridagar, helgdagar
eller dagar med ledighet för annat ändamål än semester. Även tid
då strejk eller lockout pågår skall behandlas på motsvarande
sätt. -- Att sjuklöneperiod löper innebär inte detsamma som att
rätt till sjuklön också föreligger. Arbetstagarens rätt härtill
får bedömas också mot bakgrund av övriga föreskrifter i
förevarande lag.
Gullan Lindblad m.fl. begär i motion Sf52 yrkande9 med
hänvisning till risken för "massjukskrivningar" som
konfliktvapen att riksdagen skall besluta att rätt till sjuklön
inte skall föreligga under en arbetsmarknadskonflikt.
För att en sjuklöneperiod skall inledas gäller enligt
förslaget förutom att en arbetstagares arbetsförmåga skall vara
nedsatt på grund av sjukdom, att arbetstagaren avhåller sig från
arbete åt arbetsgivaren, och att arbetstagaren skulle ha arbetat
om han inte hade varit sjuk. Kraven för rätt till sjuklön är
således inte uppfyllda om arbetstagaren deltar i en
arbetsmarknadskonflikt. Utskottet anser att motion Sf52
yrkande9 får anses besvarad med det anförda.
Sjuklönegaranti
Mål mellan arbetsgivare och arbetstagare om tillämpning av
lagstiftningen skall handläggas enligt lagen (1974:371) om
rättegången i arbetstvister. Om en sådan tvist gäller frågan om
arbetstagarens arbetsförmåga är nedsatt på grund av sjukdom
eller om graden av nedsättning i arbetsförmågan skall
försäkringskassan på arbetsgivares, arbetstagares,
arbetstagarorganisations eller domstols begäran avge yttrande.
Om det har uppstått tvist om rätten till sjuklön och om
tvisten gäller frågan om arbetsförmågans nedsättning, skall
vidare försäkringskassan på skriftlig ansökan av arbetstagaren
kunna utge ersättning, om sannolika skäl talar för att
arbetstagaren har rätt till den begärda sjuklönen eller del
därav. Ersättning skall lämnas med skäligt belopp, dock högst
med ett belopp som för dag utgör en trehundrasextiofemtedel av
90% av en SGI som uppgår till sju och en halv gånger
basbeloppet (f.n. 595kr.). Ersättningen skall lämnas från
sjukförsäkringen enligt AFL, och för att ersättning skall kunna
ges skall krävas att arbetstagaren är inskriven hos
försäkringskassan enligt AFL. I den utsträckning som
ersättningsbelopp har utbetalats skall försäkringskassan inträda
i arbetstagarens rätt till sjuklön gentemot arbetsgivaren.
Till följd av kravet på inskrivning hos försäkringskassan
kommer de arbetstagare som inte har fyllt 16 år att uteslutas
från sjuklönegarantin. Utskottet kan inte se något skäl till en
sådan ordning och föreslår därför ett tillägg i 20§
sjuklönelagen, som innebär att även dessa arbetstagare omfattas
av garantin.
Ersättningen bör enligt vad som framhålls i propositionen ge
arbetstagaren ett grundläggande skydd när en tvist uppkommit
mellan honom och arbetsgivaren om sjuklön. Skyddet bör knyta
nära an till de principer som gäller inom sjukförsäkringen.
Vidare framhålls i specialmotiveringen att försäkringskassan
måste göra en individuell prövning i varje ersättningsärende och
att det förutsätts att upplysningar inhämtas från både
arbetstagare och arbetsgivare.
Gullan Lindblad m.fl. begär i motion Sf52 yrkande 7 ett
tillkännagivande om att försäkringskassan som regel bör inhämta
yttrande från arbetsgivaren inför utbetalning av s.k.
sjuklönegaranti.
Som ovan angivits förutsätts i propositionen att upplysningar
i ersättningsärenden inhämtas från både arbetstagare och
arbetsgivare. Utskottet anser inte att något tillkännagivande
behövs med anledning av motion Sf52 yrkande7.
Försäkringsmöjlighet för små företag
För små företagare föreslås en möjlighet att försäkra sig hos
försäkringskassan för kostnader över en viss nivå som följer av
skyldigheten att betala sjuklön. För rätt att teckna sådan
försäkring skall krävas att arbetsgivarens lönekostnader under
ett kalenderår inte beräknas överstiga summan av 60 basbelopp
enligt AFL, motsvarande ca 10 heltidsanställda. Vid beräkningen
av lönekostnaden skall bortses från avgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter och lagen (1982:423) om allmän
löneavgift och skatt enligt lagen (1990:659) om särskild
löneskatt. Regeringen skall bemyndigas att bestämma närmare
villkor för försäkringen.
Avseende vissa av dessa villkor redovisar föredragande
statsrådet i propositionen sin uppfattning. Eftersom
försäkringmöjligheten avses täcka oförutsett höga kostnader för
sjuklön, bör även för de företag som tecknar en försäkring gälla
att de individuellt skall bära en viss del av
sjuklöneutgifterna. Enligt statsrådets mening bör detta ske
genom att företagen får stå för kostnaderna för sjuklön för ett
visst begränsat antal dagar i varje sjuklöneperiod, och hon har
funnit att en lämplig avvägning bör vara att försäkring kan
tecknas för sjuklönekostnader som hänför sig till sjukdagar
utöver de två första i varje sjuklöneperiod. Försäkringen skall
kunna tecknas hos försäkringskassan efter ansökan från
företaget. För försäkringen bör kassan ta ut en särskild avgift.
Mot redovisning till den försäkringskassa där försäkringen finns
får företaget ersättning för de kostnader för sjuklön, inkl.
beräknade lagstadgade avgifter och särskild löneskatt, som
hänför sig till sjukdagar utöver de två första dagarna i varje
sjukfall. Denna redovisning bör kunna ske månadsvis i
efterskott.
Tre motioner, av vilka två väckts med anledning av
propositionen och en under den allmänna motionstiden, rör
möjligheten för företagare att försäkra sig mot
sjuklönekostnader. Gullan Lindblad m.fl. anser i motion Sf52 att
den föreslagna gränsen på 60 basbelopp i normalfallet bör vara
tillräcklig men att det bör vara möjligt även för företag med en
något högre lönesumma att teckna försäkring hos antingen
försäkringskassa eller enskilt försäkringsbolag. Motionärerna
begär ett tillkännagivande härom (yrkande 6). I motion
Sf243 yrkande 2 begärde samma motionärer ett tillkännagivande om
att gränsen för att företag med få anställda skulle ha möjlighet
att teckna tilläggsförsäkring för de första två veckorna i en
arbetsgivarperiod skulle sättas högre än den summa av 50
basbelopp som hade föreslagits i lagrådsremissen om sjuklön.
Sigge Godin m.fl. begär i motion Sf55 yrkande 6 att riksdagen
beslutar att lönesummegränsen för företags rätt att försäkra sig
mot höga sjuklönekostnader bör sättas i sådant antal basbelopp
att företag med upp till ca 15 heltidsanställda omfattas.
I propositionen framhålls i fråga om försäkringsmöjligheten
för små företag att, utöver syftet att uppnå administrativa
förenklingar, ett grundläggande skäl för att ålägga
arbetsgivaren att svara för ersättningen till arbetstagaren
under de första fjorton dagarna av ett sjukdomsfall är att
stimulera arbetsgivaren till insatser som bl.a. förbättrar
arbetsmiljön och arbetsorganisationen och som därmed också leder
till en minskning av sjukfrånvaron. Ett sjuklönesystem bör
därför utformas så att sådana insatser för arbetsmiljön m.m. ger
ett direkt ekonomiskt resultat hos företaget i form av minskade
kostnader för sjukfrånvaron. Denna stimulans bör finnas också
för små företag. Mot bakgrund av motiven för att införa ett
system med sjuklön bör enligt propositionen gränsen för vilka
företag som skall ges möjligheten att teckna en försäkring hos
försäkringskassan sättas relativt snävt.
Utskottet vill med anledning av vad som anförs i motion Sf52
framhålla att den föreslagna sjuklönelagen inte innehåller något
förbud vare sig för större eller mindre företag att teckna avtal
med enskilda försäkringsbolag för oförutsett höga
sjuklönekostnader. Vad förslaget i detta avseende innehåller är
en skyldighet för alla arbetsgivare att utge sjuklön till sina
anställda, en motsvarande nedsättning av arbetsgivaravgiften
till sjukförsäkringen och en möjlighet för vissa arbetsgivare
att hos försäkringskassan försäkra sig för sjuklönekostnader.
Utskottet anser med detta att motion Sf52 yrkande 6 i denna del
inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utskottet delar bedömningen i propositionen om avgränsningen
av vilka företag som bör kunna teckna försäkring hos allmän
försäkringskassa för sjuklönekostnader, och utskottet avstyrker
med detta bifall till motionerna Sf52 yrkande 6 i denna del och
Sf55 yrkande 6 och Sf243 yrkande2.
Anmälnings- och uppgiftsskyldighet
Arbetsgivaren skall enligt propositionen till
försäkringskassan anmäla sjukdomsfall som har gett rätt till
sjuklön, om sjukfallet fortsätter efter sjuklöneperiodens
utgång. Sådan anmälan skall göras inom sju dagar från periodens
slut. Arbetsgivaren skall vidare rapportera till
riksförsäkringsverket om sjukdomsfall som gett rätt till sjuklön
men avslutats inom sjuklöneperioden. Sådana uppgifter skall
lämnas skriftligen senast vid utgången av den kalendermånad som
följer efter den under vilken sjuklöneperioden löpte ut.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
riksförsäkringsverket skall få föreskriva att dessa uppgifter i
stället skall lämnas till försäkringskassan samt att uppgifterna
får lämnas med hjälp av ADB-teknik.
Frågan om rapporteringsskyldigheten för korta sjukfall, som
avslutas inom sjuklöneperioden, har föranlett motioner.
Gullan Lindblad m.fl. hänvisar i motion Sf52 till de förslag
om arbetsgivarens ansvar för att rehabiliteringsutredning görs
och överlämnas till försäkringskassan som regeringen lagt fram i
proposition 1990/91:141. Motionärerna anser att denna form av
uppgiftslämnande mycket väl fyller de behov som
försäkringskassan kan efterfråga och att andra krav på
information och statistik över korta sjukfall kan tillgodoses
genom stickprov. I motionen begärs att riksdagen avslår
regeringsförslaget i vad det avser rapporteringsskyldighet för
arbetsgivaren om korta sjukfall (yrkande 5). Liknande synpunkter
framförs av Sigge Godin m.fl. i motion Sf55, och motionärerna
begär ett tillkännagivande om det anförda (yrkande 2).
Karin Israelsson m.fl. anför i motion Sf53 att det i ett
inledningsskede finns behov av att kunna kontrollera att
tillfällig föräldrapenning inte utbetalas under sjuklöneperioden
och att det även kan finnas anledning att via försäkringskassans
statistik följa sjuktalens utveckling. Dessa motionärer
motsätter sig inte förslaget om rapportering av korta sjukfall,
men de anser att arbetsgivarens skyldighet att rapportera korta
sjukfall till försäkringskassan bör upphöra sedan frågan om den
tillfälliga föräldrapenningen lösts och andra vägar kunnat visas
att erhålla nödvändig information om sjuktalets utveckling. I
varje förändring måste, enligt vad motionärerna framhåller,
behovet av skydd för småbarnsföräldrar på arbetsmarknaden
särskilt beaktas. Motionärerna begär tillkännagivanden i dessa
avseenden (yrkandena 4--6).
Gösta Lyngå m.fl. anser i motion Sf51 att det är viktigt att
rapporteringen om korta sjukfall kan göras administrativt enkel,
och den bör därför eventuellt kunna ske kvartalsvis (yrkande 1).
De begär ett tillkännagivande härom.
I propositionen påpekas att situationer kan uppkomma då det
kan vara oklart huruvida sjuklön eller föräldrapenning skall
utges, och att det inte är sannolikt att kompensationsnivån blir
exakt densamma oavsett om en sjuklönelagstiftning eller AFL
tillämpas. Bl.a. eftersom avsikten naturligtvis inte är att
arbetsgivaren och/eller arbetstagaren skall kunna förfoga över
vilket av de båda regelsystemen som skall tillämpas, bör enligt
propositionen en översyn av reglerna om tillfällig
föräldrapenning snarast komma till stånd.
I propositionen framhålls också att
försäkringsadministrationen bör ha tillgång till en
ändamålsenlig sjukstatistik och också kan behöva en riktig
sjukhistorik för enskilda personer. Dessa uppgifter är av värde
från rehabiliteringssynpunkt och för att belysa sjukfrånvaron i
olika arbeten och arbetsmiljöer, bl.a. som underlag för
yrkesinspektionens bevakning av arbetsmiljöinsatser m.m. En hög
sjukfallsfrekvens indikerar ofta brister i arbetsmiljö och
arbetsorganisation hos den enskilde arbetsgivaren. Föredragande
statsrådet instämmer i sjuklönekommitténs synpunkter att
uppgiftslämnandet om sjukfall inom sjuklöneperioden inte bör få
leda till en betungande administration för den enskilde
arbetsgivaren och bör begränsas till att avse endast det absolut
nödvändiga för att tillgodose behovet av information.
Uppgiftsskyldigheten bör enligt hennes uppfattning omfatta
arbetstagarnas personnummer, arbetsgivarens organisationsnummer
samt arbetsställenummer, sjuklöneperiodens längd och dagar med
ersättning för hel eller partiell nedsättning av arbetsförmågan
inom nämnda period.
Utskottet har ovan utgått från att verkningarna av de
förändrade sjukersättningsreglerna kommer att följas med största
uppmärksamhet. Utskottet anser det vara av mycket stor betydelse
att en så grundläggande förändring av systemet för ersättning
vid sjukdom som sjuklöneförslaget innebär följs upp, och att
möjligheter finns att värdera förändringen. Detsamma gäller även
i övrigt förändringar i fråga om befolkningens hälsa och ohälsa.
En rapportering även av korta sjukfall i enlighet med
regeringens förslag behövs därför enligt utskottets mening, och
utskottet avstyrker därmed bifall till motionerna Sf52 yrkande 5
och Sf55 yrkande 2.
Utskottet anser vidare att rapporteringsskyldigheten enligt
propositionen är så administrativt enkel som för närvarande kan
begäras. Utskottet utgår från att regeringen och
riksförsäkringsverket kommer att uppmärksamma möjligheter att
ytterligare förenkla administrationen, och utskottet avstyrker
därmed bifall även till motionerna Sf53 yrkandena 4--6 och Sf51
yrkande1.
Avgifter
Arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen uppgår f.n. till
10,10% av avgiftsunderlaget. I propositionen föreslås att
avgiften sänks till 8,20% av avgiftsunderlaget. Vidare
föreslås att avgiften skall kunna användas även till den
allmänna försäkringens kostnader enligt sjuklönelagen.
Den föreslagna skyldigheten för arbetsgivarna att svara för
sjuklön innebär en minskning av sjukförsäkringens kostnader för
korta sjukfall, och en motsvarande justering av
arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen bör därför göras. Det
är enligt propositionen varken möjligt eller önskvärt att
kompensera enskilda arbetsgivare med exakt det belopp som
sjuklönekostnaderna uppgår till för en viss tidsperiod. En
generell minskning av arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen
får i stället, framhålls det i propositionen, den effekten att
en arbetsgivare som genom aktiva arbetsmiljöförbättrande
åtgärder minskar sjukfrånvaron bland sina anställda tjänar på
reformen, medan den arbetsgivare som missköter sig i det här
avseendet får ökade utgifter.
Som påpekas i propositionen anfördes i proposition 1990/91:141
om rehabilitering och rehabiliteringsersättning att
arbetsmiljökommissionen i sitt arbete uppmärksammade frågan om
ekonomiska styrmedel för att åstadkomma
arbetsmiljöförbättringar. Kommissionen presenterade ett förslag
att differentiera arbetsgivaravgifterna i en s.k.
arbetslivsavgift. Detta förslag borde utvecklas vidare.
Statsrådet erinrade i den propositionen om att en
arbetsgivarperiod inom sjukförsäkringen i praktiken också
innebar en form av differentiering av arbetsgivarnas kostnader
med hänsyn till korttidsfrånvaron. I ett eventuellt framtida
system med differentierade avgifter syntes emellertid även
kostnaderna för långtidsfrånvaron böra beaktas, och statsrådet
avsåg att föreslå att en utredning tillsattes med uppgift att
utreda möjligheterna och konsekvenserna av ett system med
differentierade arbetsgivaravgifter. Utredningen borde särskilt
uppmärksamma de administrativa konsekvenserna av ett sådant
avgiftssystem och vidare beakta att systemet inte får leda till
ökad utslagning och utestängning av arbetskraft.
I sitt betänkande 1990/91:SfU16 har utskottet ansett det
angeläget att ekonomiska styrmedel införs som kan medverka till
att åstadkomma bättre arbetsmiljöer och att regeringen därför
snarast bör återkomma till riksdagen med förslag om
differentierade arbetsgivaravgifter som kan fungera som sådant
styrmedel.
Den föreslagna avgiftssänkningen har enligt propositionen
beräknats mot bakgrund av de hittillsvarande kostnaderna för de
första fjorton dagarna av en sjukperiod, sjuktalsutvecklingen
och de förändrade kompensationsnivåerna inom
sjukpenningförsäkringen fr.o.m. den 1 mars 1991. Sänkningen har
beräknats utifrån nu kända förhållanden.
I motionerna Sf52 yrkande 8 av Gullan Lindblad m.fl. och Sf53
yrkande 7 av Karin Israelsson m.fl. betonas vikten av att
sänkningen blir kostnadsneutral, och motionärerna begär
tillkännagivanden om att frågan om storleken av sänkningen måste
följas uppmärksamt och regeringen återkomma med förslag om
ytterligare sänkning om kostnadsläget förändras. -- I tre
motioner från den allmänna motionstiden 1991, Sf243 yrkande 1 av
Gullan Lindblad m.fl., Sf356 av Bengt Westerberg m.fl. och Sf353
yrkande 1 av Sigge Godin m.fl. begärs att arbetsgivaravgiften
skall sänkas när sjuklön införs.
Motionerna Sf243 yrkande 1, Sf353 yrkande 1 och Sf356 har
tillgodosetts i propositionen, och utskottet avstyrker bifall
till dem. Utskottet utgår i övrigt från att frågan om storleken
av arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen följs uppmärksamt
av regeringen, och utskottet avstyrker därmed bifall även till
motionerna Sf52 yrkande 8 och Sf53 yrkande7.
I motion Sf55 anför Sigge Godin m.fl. att den särskilda
löneskatten på 22,2%, som motsvarar den del av
arbetsgivaravgifterna som inte ger upphov till några förmåner,
också bör sänkas. De framhåller att i skattereformen ingår att
den särskilda löneskatten skall justeras när
arbetsgivaravgifterna förändras. När sjukförsäkringsavgiften nu
sänks måste därför också denna skatt sänkas. Motionärerna begär
att den särskilda löneskatten sänks till 21,2% fr.o.m. den 1
januari 1992 (yrkande7).
Över detta motionsyrkande har socialförsäkringsutskottet
inhämtat yttrande av skatteutskottet. Skatteutskottet redogör i
yttrandet 1990/91:SkU7y, vilket är fogat till detta betänkande
som bilaga 3, för principerna för den särskilda löneskatten.
Skatteutskottet delar mot bakgrund av dessa principer
motionärernas uppfattning att den särskilda löneskatten skall
justeras och föreslår att regeringen med anledning av motionen
får i uppdrag att återkomma till riksdagen med förslag om hur en
sådan justering skall ske.
Socialförsäkringsutskottet har i denna fråga inte någon annan
uppfattning än skatteutskottet. Socialförsäkringsutskottet anser
således att regeringen med anledning av motion Sf55 yrkande 7
bör ges det uppdrag som skatteutskottet föreslagit.
Medelsanvisning
Sjukförsäkringen finansieras som inledningsvis nämnts till
15% över anslaget Bidrag till sjukförsäkringen.
Riksdagen har på förslag i årets budgetproposition för
budgetåret 1991/92 till anslaget anvisat ett förslagsanslag på
7867000000kr. (prop. 1990/91:100, SfU11, rskr. 200).
I proposition 1990/91:181 föreslår regeringen att till
anslaget för budgetåret 1991/92 i stället anvisas ett
881000000kr. lägre belopp.
Förslaget till medelsanvisning har inte föranlett något
särskilt motionsyrkande, och utskottet tillstyrker att anslaget
till Bidrag till sjukförsäkringen sätts ned med det belopp
regeringen föreslagit.
Förslaget i övriga delar
Regeringens förslag i de delar förslaget inte berörts ovan har
inte föranlett några motionsyrkanden, och utskottet har inte
någon erinran i dessa delar. Utskottet återkommer dock i
följande avsnitt till vissa ändringar som behöver göras av
författningstekniska skäl.
Lagförslagen
Utöver de lagförslag som lagts fram i proposition 1990/91:181
om sjuklön, m.m. tas i detta betänkande också upp två lagförslag
från proposition 1990/91:141 om rehabilitering och
rehabiliteringsersättning, som nyligen behandlats i utskottets
betänkande 1990/91:SfU16. Här är fråga om följdändringar till
huvudförslagen i de båda propositionerna. För att undvika
onödiga ändringslagar har förslagen förts samman i detta
betänkande, och förslagen läggs fram i bilaga2.
Som framgår ovan i avsnittet om sjuklönegaranti föreslår
utskottet en ändrad lydelse av 20 § lagen om sjuklön. Utskottet
har också observerat en felaktig hänvisning i 3kap. 5§
förslaget till lag om ändring i lagen om arbetsskadeförsäkring,
som bör rättas på sätt framgår av utskottets hemställan.
Beträffande vissa av de bestämmelser som föreslås ändrade i
proposition 1990/91:181 har riksdagen nyligen fattat beslut om
ändring på grundval av regeringsförslag i andra propositioner
eller väntas fatta sådana beslut under tiden mellan justeringen
av detta betänkande och behandlingen av betänkandet i kammaren.
Detta gäller 11 kap. 2 § och 20 kap. 3 § AFL (se 1990/91:SfU16,
rskr. 303), 2 kap. 1 § lagen om socialavgifter (se
1990/91:UbU16) samt punkt 12 av anvisningarna till 32 §
kommunalskattelagen (se 1990/91:SfU16 och 1990/91:UbU17).
Utskottet föreslår beträffande dessa bestämmelser att riksdagen
ändrar sina tidigare beslut i enlighet med de förslag som
framgår av utskottets hemställan.
Andra frågor om sjukpenningförsäkringen
Arbetsgivarinträde
Vid s.k. arbetsgivarinträde betalar arbetsgivaren ut sjuklön
till den anställde och erhåller i gengäld enligt bestämmelserna
i 3kap. 16§ AFL den sjukpenning som tillkommer arbetstagaren
till den del den inte överstiger den utbetalda lönen. Detta
gäller även om sjukpenningen delvis motsvarar inkomst från annat
arbete. Den försäkrade kan begära undantag från
arbetsgivarinträdet.
Sigge Godin m.fl. anser i motionerna Sf55 (yrkande 3) och
Sf353 (yrkande 2) att systemet med arbetsgivarinträde bör
uppmuntras och stimuleras vid sidan av sjuklönesystemet och
gälla för tiden efter sjuklöneperioden. Fördelarna med
arbetsgivarinträde är enligt motionärerna flera. Den försäkrade
behöver bara vända sig till en instans. Den försäkrade skulle få
sin lön regelbundet från arbetsgivaren och inkomsterna därigenom
bli regelbundna. Försäkringskassorna skulle ytterligare avlastas
vissa tunga administrativa uppgifter. Dessutom skulle
arbetsgivarinträde fylla ett viktigt syfte i
rehabiliteringshänseende, eftersom den sjuke mindre lätt skulle
bli bortglömd av arbetsgivaren genom att denne måste
administrera sjukersättningen. Särskilt praktiskt är systemet
enligt motionärerna inom stora företag.
Arbetsgivarinträde på den privata arbetsmarknaden har hittills
tillämpats efter avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare. --
Bl.a. i proposition 1989/90:62 om insatser för aktiv
rehabilitering och arbetslivsfondens verksamhet, m.m. lades dock
fram ett förslag om försöksverksamhet med förenklade rutiner för
beräkning och utbetalning av sjukpenning m.m. i samband med
arbetsgivarinträde vid företag inom det privata avtalsområdet.
Den avsedda försöksverksamheten skulle gälla de första fjorton
dagarna av en sjukperiod. Även det förslag till utökade
möjligheter till arbetsgivarinträde som aviserades i regeringens
skrivelse 1990/91:50 om åtgärder för att stabilisera ekonomin
och begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna avsåg de
första fjorton dagarna av ett sjukfall. Något utökat
arbetsgivarinträde har inte föranletts av någon av dessa
propåer, eftersom frågan om en motsvarande arbetsgivarperiod i
stället aktualiserades. -- Utskottet anser att de största
fördelarna med en arbetsgivaradministration just gäller de korta
sjukfallen, och att fördelarna med ett arbetsgivarinträde vid
längre sjukfall inte är lika påtagliga. Utskottet anser inte att
statsmakterna för närvarande behöver ta något initiativ i fråga
om att förenkla rutinerna vid arbetsgivarinträde, och utskottet
avstyrker bifall till motionerna Sf55 yrkande 3 och Sf353
yrkande2.
Sjukpenninggrundande inkomst
En försäkrads sjukpenninggrundande inkomst (SGI) är enligt
3kap. 2§ AFL den årliga inkomst i pengar eller andra
skattepliktiga förmåner som en försäkrad kan antas komma att
tills vidare få för eget arbete, antingen såsom arbetstagare i
allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller på
annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). Med inkomst av
anställning likställs vissa kostnadsersättningar. -- Vid
beräkning av SGI bortses från sådan inkomst av anställning och
annat förvärvsarbete som överstiger sju och en halv gånger
basbeloppet.
SGI fastställs av försäkringskassan. Den försäkrade skall
anmäla ändring av sådana omständigheter som påverkar hans rätt
till sjukpenning eller sjukpenningens storlek. Ändring av SGI
skall ske tidigast fjorton dagar efter det att försäkringskassan
fått kännedom om sådana ändrade omständigheter. -- I samband med
beslutet i december 1990 om förändrad kompensationsnivå inom
sjukförsäkringen gav riksdagen också regeringen till känna att
möjligheten att slopa förhandsregistreringen av SGI och på så
sätt frigöra resurser hos försäkringskassorna skall övervägas
närmare.
Vid bestämmande av underlaget för sjuklön enligt
propositionens förslag skall principen vara att detta skall ge
en så riktig bild som möjligt av det inkomstbortfall som
arbetstagaren gör i anställningsförhållandet när ett
sjukdomsfall inträffar. Den ersättning i form av sjuklön som
utbetalas till den anställde bör således stå i relation till den
inkomstförlust han gör. Av detta resonemang följer, framhålls
det i propositionen, att sjuklön inte skall beräknas på
anställningsförmåner, exempelvis i form av fri bil, som inte går
förlorade i samband med sjukdom, eller på ersättning som avser
att täcka kostnader som den anställde har endast när han
arbetar.
Denna princip får inte på samma sätt genomslag i
sjukpenningförsäkringen. Medan sjuklönen beräknas på den
aktuella lönen, ofta enligt i avtal bestämda avdragsformler kan
den försäkrades SGI, i synnerhet när den beräknats på inkomster
från flera anställningar, avvika från aktuell lön under samma
tid som sjukdomen. Sålunda gäller inom den privata sektorn för
ett stort antal anställda att för tjänstemän månadslönen och för
arbetare medeltimförtjänsten på tidlön och ackord (inklusive ev.
premielönedelar, bonus o.d.) enligt senast kända
kvartalslönestatistik utgör utgångspunkten för beräkningen av
sjuklönen. För den som enbart har timlön beräknas sjuklönen på
denna.
Endast sådana situationer där ett anställningsförhållande
föreligger kommer att omfattas av systemet med sjuklön. För den
vars inkomster helt eller delvis består av uppdragsinkomster
skall ersättning vid sjukdom för bortfall av sådana inkomster
utges enligt nuvarande regler inom sjukpenningförsäkringen.
Detta kommer att medföra ett behov av att göra en uppdelning av
SGI för personer med inkomst av såväl uppdrag som anställning,
så att den försäkrade vid sjukdomsfall under tid då en
sjuklöneperiod löper får sjukpenning från försäkringskassan
endast för den del av SGIn som svarar mot uppdragsinkomsten. När
ett sådant ersättningsfall blir aktuellt måste kassan därför
fördela den fastställda SGIn på anställningsinkomst resp.
uppdragsinkomst. Eftersom varje arbetsgivare skall svara för
ersättningen vid arbetstagarens sjukdom under en
fjortondagarsperiod, kommer sjuklöneperioderna för en
arbetstagare som har flera arbetsgivare att kunna i tiden
infalla olika hos olika arbetsgivare. Med avseende på en och
samma kalenderdag kommer alltså ersättningsfrågan att kunna
ligga såväl hos försäkringskassan -- dvs. när en sjuklöneperiod
hos en arbetsgivare gått till ända -- som hos en arbetsgivare,
där sjuklöneperioden inte har löpt ut. För att försäkringskassan
skall kunna beräkna sjukpenningen i ett sådant fall kommer den
försäkrades SGI att behöva delas upp med hänsyn till inkomsten
hos varje arbetsgivare.
Sigge Godin m.fl. pekar i motion Sf55 på ytterligare en
skillnad som kommer att föreligga mellan ett sjuklönesystem och
sjukpenningförsäkringen. Vid utgivande av sjuklön kommer
arbetsgivaren inte att kompensera sådana förmåner som
arbetstagaren får behålla under sjukdom. Motionärerna begär i
yrkande4 ett tillkännagivande om att SGI -- liksom sjuklön --
bör beräknas endast efter de förmåner som förloras vid sjukdom.
Samma yrkande framförs av Karin Israelsson m.fl. i motion Sf53
yrkande3.
Utskottet framhöll i sitt betänkande 1990/91:SfU9 de
administrativa svårigheterna att i beräkningsunderlaget för SGI
särskilja förmåner som utgår och som inte utgår vid sjukdom.
Utskottet hade senast i sitt av riksdagen godkända betänkande
1987/88:SfU22 avstyrkt motionsförslag om att sjukpenningen
skulle minskas i sådana fall där naturaförmåner fick behållas
under sjukdom och därvid anfört att det för en helt rättvisande
kompensationsnivå fordrades en särskild utredning vid varje
sjukfall om i vilken utsträckning förmånerna kunnat utnyttjas.
Kostnaden för administrationen av ett sådant
utredningsförfarande hade utskottet inte ansett svara mot de
besparingar som skulle kunna göras i de fall sjukpenningen
reducerades i förhållande till de under sjukdomstiden utnyttjade
naturaförmånerna.
Sedan alla skattepliktiga förmåner i samband med
skattereformen nu kommit att ingå i SGI-underlaget och dessutom
sjukpenning numera kan utgå på fyra nivåer, anser utskottet att
detta synsätt i än högre grad äger aktualitet. Utskottet har
därför svårt att se någon annan lösning om man vill undvika
överkompensation genom att vissa förmåner kan kvarstå vid
sjukdom än att begränsa beräkningsunderlaget för SGI till i
princip inkomster i pengar. Därmed skulle emellertid sambandet
mellan avgifter och förmåner ytterligare urholkas.
En översyn av SGI-beräkningen pågår enligt vad utskottet
erfarit inom regeringskansliet bl.a. med anledning av de
komplikationer som sjuklönelagen ger upphov till och som
redovisas ovan. Bland de frågor som diskuteras finns också
frågan om vilka förmåner som kan och bör ingå i beräkningen.
Utskottet anser inte att motionerna Sf53 yrkande 3 och Sf55
yrkande4 nu bör föranleda något riksdagens tillkännagivande
utan att resultatet av den nämnda översynen bör avvaktas.
Gullan Lindblad m.fl. begär i motion Sf52 yrkande4 att
regeringen skall lägga fram förslag om att SGI-registreringen
avskaffas. Även Sigge Godin m.fl. anser, i motion Sf55 yrkande
5, att det allmänna kravet att anmäla inkomstförändringar till
försäkringskassan bör slopas, och de begär ett tillkännagivande
om detta. Motionärerna anser att i stället var och en som gör
anspråk på ersättning från försäkringskassan i samband med detta
bör uppge sin aktuella inkomst, om den har ändrats, och att i
ett system med arbetsgivarinträde arbetsgivaren kan bistå
försäkringskassan med uppgiftslämnandet när arbetstagaren är
sjukskriven mer än fjorton dagar.
Som framgår ovan har riksdagen nyligen begärt att möjligheten
att slopa förhandsregistreringen skall övervägas närmare. Frågor
om SGI-beräkningen övervägs för närvarande inom
regeringskansliet, och även i propositionen anges att frågan om
väntetid för SGI-ändring skall tas upp senare.
Utskottet anser med hänsyn till det anförda att något
tillkännagivande inte behövs med anledning av motionerna Sf52
yrkande 4 och Sf55 yrkande5.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på proposition 1990/91:181 m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf54, 1990/91:Sf320
yrkande 5 och 1990/91:Sf352 yrkande3,
res. 1 (v)
2. beträffande uppföljning av sjuklönesystemet
att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf51 yrkande2,
res. 2 (mp)
3. beträffande kompensationsnivåns genomslag
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf51 yrkande 3 och
1990/91:Sf55 yrkande1,
res. 3 (fp)
8. beträffande sjuklön utomlands
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf52 yrkande2 och
1990/91:Sf53 yrkande2,
res. 7 (m, fp, c)
9. beträffande arbetsmarknadskonflikt
att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf52 yrkande9,
10. beträffande sjuklönegaranti
att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf52 yrkande7,
11. beträffande försäkring för små företag
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Sf52
yrkande6, 1990/91:Sf55 yrkande 6 och 1990/91:Sf243 yrkande2
antar det i proposition 1990/91:181 framlagda förslaget till lag
om sjuklön såvitt avser 17§,
res. 8 (m, fp, c, mp)
12. beträffande rapporteringsskyldighet
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Sf51
yrkande1, 1990/91:Sf52 yrkande5, 1990/91:Sf53 yrkandena 4--6
och 1990/91:Sf55 yrkande2 antar det i proposition 1990/91:181
framlagda förslaget till lag om sjuklön såvitt avser 12§ andra
stycket,
res. 9 (m, fp)
res. 10 (c)
13. beträffande avgiften till sjukförsäkringen
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf52 yrkande8,
1990/91:Sf53 yrkande7, 1990/91:Sf243 yrkande1, 1990/91:Sf353
yrkande1 och 1990/91:Sf356,
res. 11 (m, fp, c)
14. beträffande särskild löneskatt
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Sf55 yrkande7
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. beträffande förslag till lag om sjuklön m.m.
att riksdagen antar de i proposition 1990/91:181 framlagda
förslagen till
dels lag om sjuklön i vad förslaget inte berörts ovan
under momenten 11 och12 med den ändringen att
20§ erhåller den i bilaga 3 som Utskottets förslag
betecknade lydelsen,
dels lag om ändring i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring, med den ändringen att i 3kap. 5§
första stycket femte meningen ordet "första" skall bytas ut mot
"tredje",
dels lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd,
dels lag om ändring i lagen (1990:327) om skatteavdrag
från sjukpenning,
dels lag om ändring i studiestödslagen (1973:349),
16. beträffande lagen om ersättning till smittbärare m.m.
att riksdagen med anledning av propositionerna 1990/91:141
och 1990/91:181 antar de av utskottet i bilaga2 framlagda
förslagen till
dels lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till
smittbärare,
dels lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och
ledighet för närståendevård,
17. beträffande lagen om allmän försäkring
att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:181
dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 11kap.
2§, 20kap. 3§ och punkt 2 i ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna samt antar regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring i övrigt,
dels med ändring av sitt beslut den 28 maj 1991
(1990/91:SfU16, rskr.303) såvitt gäller lagen om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring beslutar dels att 11kap.
2§ och 20kap. 3§ sistnämnda lag skall ha de i bilaga 4
såsom Utskottets förslag betecknade lydelserna, dels att i
ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen skall
införas en ny punkt, 3, med i bilaga 4 såsom Utskottets
förslag betecknade lydelse,
18. beträffande lagen om socialavgifter
att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:181
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1981:691) om socialavgifter,
dels -- under förutsättning av att riksdagen såvitt
gäller lagen om ändring i lagen om socialavgifter beslutat i
enlighet med betänkande 1990/91:UbU16 -- med ändring av det
beslutet beslutar att 2kap. 1§ sistnämnda lag skall ha den i
bilaga 5 som Utskottets förslag betecknade lydelsen,
19. beträffande kommunalskattelagen
att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:181
dels med ändring av sitt beslut den 28 maj 1991
(1990/91:SfU16, rskr. 303) såvitt gäller lagen om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370) beslutar att punkt 12 av
anvisningarna till 32§ sistnämnda lag skall ha den i bilaga
6:1 som Utskottets förslag betecknade lydelsen,
dels -- under förutsättning av att riksdagen såvitt
gäller lagen om ändring i kommunalskattelagen beslutat i
enlighet med betänkande 1990/91:UbU17 -- med ändring av det
beslutet beslutar att punkt 12 av anvisningarna till 32§
sistnämnda lag skall ha den i bilaga 6:2 som Utskottets
förslag betecknade lydelsen,
20. beträffande medelsanvisningen
att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:181 och med
ändring av riksdagens tidigare beslut (1990/91:SfU11,
rskr.200) under femte huvudtiteln till Bidrag till
sjukförsäkringen för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 6986000000kr.,
21. beträffande arbetsgivarinträde
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf55 yrkande 3 och
1990/91:Sf353 yrkande2,
res. 12 (fp)
22. beträffande beräkning av SGI
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf53 yrkande 3 och
1990/91:Sf55 yrkande4,
res. 13 (m, fp, c)
23. beträffande SGI-anmälan
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf52 yrkande 4 och
1990/91:Sf55 yrkande5.
res. 14 (m, fp)
Stockholm den 28 maj 1991
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Doris Håvik
Närvarande: Doris Håvik (s), Gullan Lindblad (m), Börje
Nilsson (s), Ulla Johansson (s), Sigge Godin (fp),
Karin Israelsson (c), Lena Öhrsvik (s), Margit Gennser (m),
Nils-Olof Gustafsson (s), Margareta Persson (s), Barbro Sandberg
(fp), Margó Ingvardsson (v), Maud Björnemalm (s), Christina
Pettersson (s), Bertil Persson (m), Marianne Jönsson (c) och
Gösta Lyngå (mp).
Reservationer
1. Avslag på proposition 1990/91:181 m.m. (mom.1)
Margó Ingvardsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10
börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "bättre
arbetsmiljöer." bort ha följande lydelse:
Som främsta motiv till det föreslagna sjuklönesystemet
framhålls i propositionen att ett sådant system skapar ett ökat
ekonomiskt intresse hos arbetsgivarna för de anställdas
arbetsmiljö och en minskad administrativ belastning på
försäkringskassorna. Utskottet befarar emellertid att
arbetsgivaren med sjuklönesystemet får det snabbaste ekonomiska
utfallet om han avstår från att anställa människor som kan
förväntas få högre sjukfrånvaro än genomsnittet. De särskilda
bestämmelser för sådana arbetstagare som föreslås i
propositionen är diskriminerande och innebär enligt utskottets
mening ett avsteg från den grundläggande principen om lika
behandling i socialförsäkringssystemet. Ett bättre sätt att ge
arbetsgivaren ekonomiskt intresse av att förbättra arbetsmiljön
anser utskottet vara att införa differentierade
arbetsgivaravgifter. Riksdagen har också på hemställan av
utskottet i betänkande 1990/91:SfU16 begärt att regeringen skall
lägga fram ett förslag om sådana avgifter. Vad beträffar behovet
att avlasta försäkringskassan administrativt arbete med
korttidsfrånvaro anser utskottet att det kan ske genom ett
system med arbetsgivarinträde i sjukförsäkringen. Ersättningen
kan i sådant system på samma sätt som sjuklön korreleras till
inkomstbortfallet men de anställda kommer inte i samma
beroendeförhållande till arbetsgivaren som i det i propositionen
föreslagna sjuklönesystemet.
Med hänsyn till det anförda delar utskottet uppfattningen i
motion Sf54 att förslaget om införande av sjuklön i proposition
1990/91:181 bör avslås.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
1. beträffande avslag på proposition 1990/91:181 m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf54 avslår
proposition 1990/91:181 och motionerna 1990/91:Sf320 yrkande 5
och 1990/91:Sf352 yrkande3,
2. Uppföljning av sjuklönesystemet (mom.2)
Gösta Lyngå (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10
börjar med "Utskottet utgår" och slutar med "uppfattning inte."
bort ha följande lydelse:
Den största risken med sjuklönesystemet ligger enligt
utskottets mening i att arbetsgivarna kan bli mer selektiva och
undviker att anställa personer som ofta måste vara borta från
arbetet av olika skäl. Det är här viktigt att utvärdera hur
möjligheten att efter ansökan få ersättning efter särskilda
bestämmelser kommer att fungera i praktiken. Utskottet anser att
regelbundna utvärderingar måste göras under de närmaste åren
efter införandet av sjuklönesystemet för att bedöma behovet av
anpassningar i bestämmelserna.
Det anförda bör med bifall till motion Sf51 yrkande 2 ges
regeringen till känna.
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
2. beträffande uppföljning av sjuklönesystemet
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf51 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Kompensationsnivåns genomslag (mom.3)
Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12
börjar med "Utskottet hade" och slutar med "yrkande 1." bort ha
följande lydelse:
Utskottet utgår från att parterna på arbetsmarknaden anpassar
sina avtal till de föreslagna nivåerna och att
kompensationsnivåerna blir enhetliga mellan olika grupper. Om så
inte skulle ske avser regeringen enligt propositionen att
föreslå att beslutet att införa sjuklönesystemet upphävs. En
lämpligare åtgärd är enligt utskottets mening att uttaget av
socialavgifter differentieras på det sätt som sjuklönekommittén
pekat på som en möjlighet och som föreslås i motion Sf55.
Det anförda bör ges regeringen till känna.
dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
3. beträffande kompensationsnivåns genomslag
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf55 yrkande 1
och med avslag på motion 1990/91:Sf51 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Karensdagar (mom.4)
Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Margit Gennser (m),
Barbro Sandberg (fp) och Bertil Persson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12
börjar med "Utskottet, som" och på s. 13 slutar med "yrkande 3."
bort ha följande lydelse:
Regeringen har i propositionen föreslagit att sjuklönesystemet
skall avse en kompensationsnivå på 75% av lön och andra
anställningsförmåner under de tre första dagarna av en
sjuklöneperiod. Enligt utskottets uppfattning hade vid
utarbetandet av propositionen även bort övervägas frågan om att
ersätta dessa tre lågkompensationsdagar med karensdagar helt
utan kompensation. Med en annan konstruktion av
arbetsskadeförsäkringen skulle ett sådant förslag inte behöva
stå i strid med internationella konventioner. Utskottet anser
alltjämt att frågan om att införa karensdagar bör övervägas.
Det anförda bör ges regeringen till känna.
dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
4. beträffande karensdagar att riksdagen med bifall till
motion 1990/91:Sf243 yrkande 3 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
5. Sammanläggningsregel (mom.5)
Gullan Lindblad (m), Karin Israelsson (c), Margit Gennser (m),
Bertil Persson (m), Marianne Jönsson (c) och Gösta Lyngå (mp)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14
börjar med "Utskottet har" och slutar med "yrkande 1." bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motionerna Sf52 och Sf53 att
en sammanläggningsregel bör införas inom sjuklönesystemet. En
sådan regel skulle kunna skydda arbetsgivaren mot alltför höga
kostnader för återkommande sjukdomsfall och avsaknaden av en
sådan regel kan ha icke önskvärda effekter från
rehabiliteringssynpunkt. Sålunda finns risk att en arbetsgivare
avråder en anställd att komma tillbaka så snart som möjligt
efter en sjukperiod, eftersom arbetsgivaren kan riskera att
genast få betala sjuklön för en ny sjuklöneperiod.
Sjuklöneperiodsdagar som löpt under en tidigare sjukperiod bör
därför avräknas vid beräkning av en ny sjuklöneperiod som börjar
inom 20 dagar från det att den tidigare perioden avslutades.
Regeringen bör överväga detta och lägga fram förslag av denna
innebörd.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
5. beträffande sammanläggningsregel
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Sf52
yrkande 1 och 1990/91:Sf53 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Kvalifikationsregler (mom.7)
Gullan Lindblad, Margit Gennser och Bertil Persson (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande 3." bort ha
följande lydelse:
Den föreslagna regeln om sjuklönesystemets tillämpning på
arbetstagare som är anställda för kortare tid än en månad kan
enligt utskottets uppfattning medföra icke önskvärda effekter
för sådana korttidsanställda. Utskottet anser därför, liksom
motionärerna i motion Sf52, att sjuklönesystemet inte skall
omfatta tillfälliga anställningar under en månad.
Det bör ankomma på regeringen att lägga fram förslag i
enlighet med det anförda.
dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
7. beträffande kvalifikationsregler
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Sf52
yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
7. Sjuklön utomlands (mom.8)
Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c),
Margit Gennser (m), Barbro Sandberg (fp), Bertil Persson (m) och
Marianne Jönsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18
börjar med "Förslaget i" och slutar med "på nytt." bort ha
följande lydelse:
Regeringens förslag innebär att sjuklön skall kunna utgå
utomlands i större utsträckning än sjukpenning kan utgå enligt
nuvarande regler. Med hänsyn till de svårigheter som föreligger
lika väl för arbetsgivare som för försäkringskassan att
kontrollera en arbetstagares eller försäkrads hälsotillstånd vid
vistelse utomlands anser utskottet att en sådan ordning inte är
tillfredsställande. Skyldigheten att utge sjuklön vid vistelse
utomlands bör därför inte vara större än skyldigheten att utge
sjukpenning.
Det anförda bör ges regeringen till känna, och regeringen bör
lägga fram förslag av den angivna innebörden.
dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
8. beträffande sjuklön utomlands
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sf52 yrkande
2 och 1990/91:Sf53 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
8. Försäkring för små företag (mom.11)
Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c),
Margit Gennser (m), Barbro Sandberg (fp), Bertil Persson (m),
Marianne Jönsson (c) och Gösta Lyngå (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande 2." bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar inte bedömningen i propositionen om
avgränsningen av vilka företag som bör kunna teckna försäkring
hos allmän försäkringskassa för oförutsett höga
sjuklönekostnader. Gränsen bör enligt utskottets mening sättas
högre, och möjligheten att teckna försäkringen bör omfatta
företag med upp till ca 15 anställda. Detta innebär att
lönesummegränsen bör sättas vid 90 basbelopp i stället för 60
basbelopp.
dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
11. beträffande försäkring för små företag
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sf52 yrkande
6, 1990/91:Sf55 yrkande 6 och 1990/91:Sf243 yrkande 2 antar det
i proposition 1990/91:181 framlagda förslaget till lag om
sjuklön såvitt avser 17§ med den ändringen att talet "60" byts
ut mot talet "90",
9. Rapporteringsskyldighet (mom.12)
Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Margit Gennser (m),
Barbro Sandberg (fp) och Bertil Persson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23
börjar med "Utskottet har" och slutar med "yrkande 1." bort ha
följande lydelse:
Det uppgiftslämnande som skall åligga arbetsgivaren enligt
riksdagens beslut om rehabilitering och
rehabiliteringsersättning (se 1990/91:SfU16) är enligt
utskottets uppfattning till fyllest för att försäkringskassan
skall få de uppgifter den kan behöva om enskilda försäkrade. För
att tillgodose andra typer av krav på information och statistik
över korta sjukfall anser utskottet att stickprov kan göras på
olika grupper inom exempelvis vissa branscher eller för att
följa upp och kartlägga kvinnors ohälsa. Även undersökningar av
AKU-modell kan tänkas om behov av sådan information föreligger.
Utskottet anser med hänsyn till det anförda att någon sådan
skyldighet att rapportera även sjukfall som avslutas inom
sjuklöneperioden som föreslås i propositionen inte bör införas.
Propositionens förslag i denna del bör därför avslås.
dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
12. beträffande rapporteringsskyldighet
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sf52 yrkande
5 och 1990/91:Sf55 yrkande 2 och med avslag på motionerna
1990/91:Sf51 yrkande 1 och 1990/91:Sf53 yrkandena 4--6 avslår
det i proposition 1990/91:181 framlagda förslaget till lag om
sjuklön såvitt avser 12§ andra stycket,
10. Rapporteringsskyldighet (mom.12)
Karin Israelsson och Marianne Jönsson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23
börjar med "Utskottet har" och slutar med "yrkande 1." bort ha
följande lydelse:
I ett inledningsskede finns det enligt utskottets uppfattning
behov av att kunna kontrollera att tillfällig föräldrapenning
inte utbetalas under sjuklöneperioden. Likaså kan det finnas
anledning att via försäkringskassans statistik följa sjuktalens
utveckling. Utskottet delar därför regeringens bedömning att
rapportering behövs även av korta sjukfall. Skyldigheten för
arbetsgivare att rapportera sådana sjukfall till
försäkringskassan bör emellertid upphöra sedan frågan om den
tillfälliga föräldrapenningen lösts och andra vägar kunnat visas
att erhålla nödvändig information om sjuktalets utveckling.
Utskottet vill understryka att behovet av skydd för
småbarnsföräldrar på arbetsmarknaden måste beaktas särskilt vid
övervägandet av sådana lösningar.
Det anförda bör ges regeringen till känna.
dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
12. beträffande rapporteringsskyldighet
att riksdagen
dels med avslag på motionerna 1990/91:Sf52 yrkande 5 och
1990/91:Sf55 yrkande 2 antar det i proposition 1990/91:181
framlagda förslaget till lag om sjuklön såvitt avser 12§ andra
stycket,
dels med bifall till motion 1990/91:Sf53 yrkandena 4--6 och
med anledning av motion 1990/91:Sf51 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Avgiften till sjukförsäkringen (mom.13)
Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c),
Margit Gennser (m), Barbro Sandberg (fp), Bertil Persson (m) och
Marianne Jönsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24
börjar med "Utskottet utgår" och slutar med "yrkande 7." bort ha
följande lydelse:
Den i propositionen föreslagna sänkningen av
arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen anges vara beräknad på
nu kända förhållanden. Utskottet vill understryka vad
sjuklönekommittén anfört om att arbetsgivarna som grupp skall
kompenseras med sänkta socialavgifter så att sjuklönereformen
blir kostnadsneutral. Utvecklingen måste därför följas med
största uppmärksamhet och avgiften sänkas om kostnadsläget ger
anledning till det. Regeringen bör i sådant fall återkomma till
riksdagen med ett förslag om ytterligare sänkning av avgiften.
dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
13. beträffande avgiften till sjukförsäkringen
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Sf52
yrkande 8 och 1990/91:Sf53 yrkande 7 och med avslag på
motionerna 1990/91:Sf243 yrkande 1, 1990/91:Sf353 yrkande 1 och
1990/91:Sf356 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
12. Arbetsgivarinträde (mom.21)
Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26
börjar med "Utskottet anser att" och slutar med "yrkande 2."
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning har ett system med
arbetsgivarinträde stora fördelar, och utskottet anser därför
att ett sådant system bör uppmuntras och stimuleras vid sidan av
sjuklönereformen. Det bör ankomma på regeringen att överväga
lämpliga åtgärder i detta syfte.
dels att moment 21 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
21. beträffande arbetsgivarinträde
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sf55 yrkande
3 och 1990/91:Sf353 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
13. Beräkning av SGI (mom. 22)
Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c),
Margit Gennser (m), Barbro Sandberg (fp), Bertil Persson (m) och
Marianne Jönsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28
börjar med "Sedan alla" och slutar med "bör avvaktas." bort ha
följande lydelse:
Den princip som gäller inom sjuklönesystemet, nämligen att
ersättning inte skall beräknas på anställningsförmåner som inte
går förlorade i samband med sjukskrivning, bör enligt utskottets
uppfattning gälla även för ersättning genom sjukpenning.
Beräkningen av SGI bör därför, som framhålls i motionerna Sf53
och Sf55, ändras i enlighet med denna princip.
Det anförda bör ges regeringen till känna.
dels att moment 22 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
22. beträffande beräkning av SGI
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sf53 yrkande
3 och 1990/91:Sf55 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
14. SGI-anmälan (mom. 23)
Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Margit Gennser (m),
Barbro Sandberg (fp) och Bertil Persson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29
börjar med "Som framgår" och slutar med "yrkande 5." bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör kravet på förhandsanmälan
och förhandsregistrering av SGI kunna slopas. Utom andra
fördelar bör detta också medföra en administrativ besparing.
Regeringen bör med anledning härav lägga fram förslag om att
kravet avskaffas.
dels att moment 23 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
23. beträffande SGI-anmälan
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sf52 yrkande
4 och 1990/91:Sf55 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Särskild löneskatt (mom. 14)
Gullan Lindblad, Margit Gennser och Bertil Persson (alla m)
anför:
I samband med skattereformen våren 1990 (prop. 1989/90:110,
SkU30) motsatte sig moderata samlingspartiet den särskilda
löneskatt för pensionärer och på näringsinkomster som då
genomfördes. Partiet har därefter vidhållit denna inställning,
senast i betänkande 1990/91:SkU29 då skatten utvidgades till
pensionsförmåner. Den särskilda löneskatten bör enligt vår
mening avskaffas så snart som möjligt, i första hand i fråga om
pensionärers inkomster. De snedvridande effekter som följer av
det höga skattetrycket kan inte botas med nya skatter och
avgifter. I stället bör de egentliga
socialförsäkringsavgifterna, ATP- och
sjukförsäkringsavgifterna förmånsrelateras.
I propositionen framlagda lagförslag
Bilaga 1
Av utskottet framlagda lagförslag (mom. 16 i utskottets
hemställan)
Bilaga 2
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till
smittbärare
Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1989:225) om ersättning
till smittbärare skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6 §
Smittbärarpenningen skall minskas med följande förmåner i den
utsträckning förmånerna utges för samma tid:
1. sjukpenning och sjukpenningtillägg enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring, lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd eller motsvarande äldre lagstiftning,
1. sjukpenning och sjukpenningtillägg enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring, lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd eller motsvarande äldre lagstiftning samt
rehabiliteringspenning enligt lagen om allmän försäkring,
2. havandeskapspenning och föräldrapenningförmåner enligt
lagen om allmän försäkring samt ersättning enligt lagen
(1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård,
3. livränta enligt lagen om arbetsskadeförsäkring eller lagen
om statligt personskadeskydd eller motsvarande äldre författning
som smittbäraren får på grund av att han är smittbärare,
4. ersättning enligt utländsk lagstiftning om
arbetsskadeförsäkring som smittbäraren får på grund av att han
är smittbärare.
4. ersättning enligt utländsk lagstiftning om
arbetsskadeförsäkring som smittbäraren får på grund av att han
är smittbärare,
5. sjuklön eller annan ersättning enligt lagen (1991:000) om
sjuklön.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet
för närståendevård
Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1988:1465) om ersättning
och ledighet för närståendevård skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
11 §
Ersättning utges inte i den mån vårdaren för samma dag får
sjukpenning, havandeskapspenning eller
föräldrapenningförmåner enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring eller sjukpenning enligt lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring eller får motsvarande ersättning enligt
annan författning eller på grund av regeringens beslut i ett
särskilt fall. Utan hinder härav utges dock ersättning enligt
denna lag om den avser annan tid än den andra ersättningen.
Ersättning utges inte i den mån vårdaren för samma dag får
sjukpenning, havandeskapspenning, föräldrapenningförmåner
eller rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring eller sjukpenning enligt lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring eller får motsvarande ersättning enligt
annan författning eller på grund av regeringens beslut i ett
särskilt fall eller uppbär sjuklön eller annan ersättning
enligt lagen (1991:000) om sjuklön. Utan hinder härav utges
dock ersättning enligt denna lag om den avser annan tid än den
andra ersättningen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
Utskottets förslag till ändrad lydelse av 20 § lagen
(1991:000) om sjuklön (mom. 15 i utskottets hemställan)
Bilaga 3
20 §
Regeringens förslag
Utskottets förslag
Om tvist har uppkommit om arbetstagarens rätt till sjuklön och
tvisten gäller huruvida arbetsförmågan är nedsatt på grund av
sjukdom eller nedsättningens omfattning, kan den allmänna
försäkringskassa hos vilken arbetstagaren är inskriven, efter
skriftlig ansökan av denne, besluta att ersättning för tid
som den omtvistade sjuklönen avser skall utges från
sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring.
Om tvist har uppkommit om arbetstagarens rätt till sjuklön och
tvisten gäller huruvida arbetsförmågan är nedsatt på grund av
sjukdom eller nedsättningens omfattning, kan den allmänna
försäkringskassa hos vilken arbetstagaren är inskriven eller
skulle ha varit inskriven, om han hade uppfyllt åldersvillkoret
i 1 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, efter
skriftlig ansökan av arbetstagaren, besluta att ersättning
för tid som den omtvistade sjuklönen avser skall utges från
sjukförsäkringen enligt lagen om allmän försäkring.
Utskottets förslag till ändrad lydelse av 11 kap. 2 § och 20
kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring samt förslag till
ny punkt, 3, av ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till
lagen (1991:000) om ändring i lagen om allmän försäkring
(mom.17 i utskottets hemställan)
Bilaga 4
Lydelse enligt riksdagens beslut (rskr. 1990/91:303)
Utskottets förslag
11 kap.
2 §
Med inkomst av anställning avses lön eller annan
ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner, som en
försäkrad har fått såsom arbetstagare i allmän eller enskild
tjänst. Med lön likställs kostnadsersättning som inte enligt 10
§ uppbördslagen (1953:272) undantas vid beräkning av preliminär
A-skatt. Till sådan inkomst räknas dock inte från en och samme
arbetsgivare utgiven lön som under ett år ej uppgått till 1 000
kronor. Till sådan inkomst räknas inte heller intäkt som avses i
32 § 1 mom. första stycket h och i kommunalskattelagen
(1928:370) eller sådan ersättning som enligt 1 § första stycket
2--6 lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt. I fråga om
arbete som har utförts utomlands bortses vid beräkningen av
pensionsgrundande inkomst från sådana lönetillägg som betingas
av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i
sysselsättningslandet. Såsom inkomst av anställning anses även
a) sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt denna lag
samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår
enligt annan författning eller på grund av regeringens
förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för
försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild
tjänst,
b) föräldrapenningförmåner,
c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §, i den mån bidraget inte är
ersättning för merkostnader,
d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,
e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd,
f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och
yrkesinriktad rehabilitering i form av dagpenning,
g) korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag och utbildningsarvode
enligt studiestödslagen (1973:349),
h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om
delpensionsförsäkring,
i) dagpenning till värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga
under repetitionsutbildning, frivilliga som genomgår utbildning
under krigsförbandsövning eller särskild övning inom
värnpliktsutbildningen, läkare under försvarsmedicinsk
tjänstgöring samt civilförsvarspliktiga,
j) utbildningsbidrag för doktorander,
k) timersättning vid grundutbildning för vuxna (grundvux), vid
vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) och vid
grundläggande svenskundervisning för invandrare,
Lydelse enligt riksdagens beslut (rskr 1990/91:303)
Utskottets förslag
l) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som bestäms med
tillämpning av sagda lag,
m) från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden utgående
bidrag som ej är att hänföra till inkomst av annat
förvärvsarbete enligt 3§, i den mån regeringen så förordnar,
n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras
försörjning när de startar egen rörelse,
o) värdet av vad den försäkrade tillgodoförs som följd av att
en arbetsgivare lämnar sådant bidrag som tillställs med lön
enligt 2 kap. 3§ andra stycket lagen (1981:691) om
socialavgifter,
p) ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och
ledighet för närståendevård,
q) tillfälliga förvärvsinkomster av verksamhet som inte
bedrivs självständigt.
q) tillfälliga förvärvsinkomster av verksamhet som inte
bedrivs självständigt,
r) ersättning som en allmän försäkringskassa utger enligt 20
§ lagen (1991:000) om sjuklön.
I fråga om ersättning i pengar eller andra skattepliktiga
förmåner för utfört arbete i annan form än pension samt i fråga
om ersättning till idrottsutövare från visst slag av ideell
förening gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 2 §
andra stycket.
Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till
lön eller annan ersättning, som den försäkrade har fått från en
arbetsgivare, som är bosatt utom riket eller är utländsk
juridisk person, endast i fall då den försäkrade sysselsatts här
i riket och överenskommelse inte träffats enligt 3 kap. 2 a §
eller då han tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt
handelsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön
till svenska medborgare, om svenska staten eller, där lönen
härrör från utländsk juridisk person, en svensk juridisk person,
som äger ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska
personen, enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse
har att svara för tilläggspensionsavgiften.
Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning
från främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i
riket eller från arbetsgivare, som tillhör sådan beskickning
eller sådant konsulat och som inte är svensk medborgare. Vad som
sägs här skall inte gälla beträffande lön till svensk medborgare
eller till den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i
riket, om en utländsk beskickning här i riket enligt av
riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för
tilläggspensionsavgiften.
Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde
stycket skall anses såsom arbetsgivare.
Lydelse enligt riksdagens beslut (rskr. 1990/91:303)
Utskottets förslag
20 kap.
3 §
Ersättning enligt denna lag får dras in eller sättas ned, om
den som är berättigad till ersättningen
a) uppsåtligen åsamkat sig sjukdom eller skada, som orsakat
den utgift eller nedsättning av arbetsförmågan, för vilken
ersättning begäres;
b) ådragit sig sjukdomen eller skadan vid förövandet av
handling, för vilken ansvar genom lagakraftägande dom ådömts
honom;
a) ådragit sig sjukdomen eller skadan vid uppsåtligt
brott som han har dömts för genom dom som har vunnit laga
kraft;
c) vägrar att underkasta sig undersökning av läkare
eller att följa läkares föreskrifter eller eljest gör sig
skyldig till grov ovarsamhet ur hälsosynpunkt;
b) vägrar att genomgå undersökning av läkare eller att
följa läkares föreskrifter;
d) medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller
vilseledande uppgift angående förhållande, som är av betydelse
för rätten till ersättning.
c) medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller
vilseledande uppgift angående förhållande, som är av betydelse
för rätten till ersättning.
Vägrar en försäkrad utan giltig anledning att underkasta sig
sådan rehabilitering som avses i 22 kap. 7 § får sjukpenning
eller förtidspension helt eller delvis tills vidare förvägras
honom, under förutsättning att han erinrats om denna påföljd.
Motsvarande skall gälla i fråga om särskild efterlevandepension,
om den efterlevande utan giltig anledning vägrar att följa ett
villkor som uppställts med stöd av 16 kap. 3 §.
Övergångsbestämmelserna
3. Den nya föreskriften i 11 kap. 2 § tillämpas första
gången när pensionsgrundande inkomst bestäms för år 1992.
Utskottets förslag till ändrad lydelse av 2 kap. 1 § lagen
(1981:691) om socialavgifter (mom. 18 i utskottets hemställan)
Bilaga 5
Lydelse enligt 1990/91:UbU16
Utskottets förslag
2 kap.
1 §
En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 3--5
§§ för varje år betala
1. sjukförsäkringsavgift med 10,10 procent,
1. sjukförsäkringsavgift med 8,20 procent,
2. folkpensionsavgift med 7,45 procent,
3. tilläggspensionsavgift efter den procentsats som anges i
särskild lag,
4. delpensionsavgift med 0,50 procent,
5. barnomsorgsavgift med 2,20 procent,
6. arbetsskadeavgift med 0,90 procent,
7. arbetsmarknadsavgift med 2,04 procent,
8. arbetarskyddsavgift med 0,35 procent,
9. utbildningsavgift med 0,39 procent samt
10. lönegarantiavgift med 0,20 procent.
Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock
betala endast tilläggspensionsvgift.
Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock
beträffande ersättning som avses i 11 kap. 2 § första stycket
m och femte stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring
betala endast tilläggspensionsavgift.
Staten betalar inte arbetsskadeavgift.
Utskottets förslag till ändrad lydelse av punkt 12 av
anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) (mom.19
i utskottets hemställan, första dels-satsen)
Bilaga 6:1
Lydelse enligt riksdagens beslut (rskr. 1990/91:303)
Utskottets förslag
Anvisningar
till 32 §
12. Sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring och sjukpenning enligt lagen
(1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning
till sjömän utgör skattepliktig intäkt av tjänst om förmånen
grundas på förvärvsinkomst, som hänför sig till tjänst. Till
intäkt av tjänst hänföres under nämnda förutsättning också
ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning till
smittbärare samt annan lag eller författning, som utgått
annorledes än på grund av försäkring, som nyss sagts, till någon
vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av
militärtjänstgöring.
Föräldrapenningförmåner och vårdbidrag enligt lagen om allmän
försäkring samt ersättning enligt lagen (1988:1465) om
ersättning och ledighet för närståendevård utgör skattepliktig
intäkt av tjänst, dock ej sådan del av vårdbidrag som utgör
ersättning för merkostnader.
Föräldrapenningförmåner och vårdbidrag enligt lagen om allmän
försäkring, ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning
och ledighet för närståendevård samt ersättning som en allmän
försäkringskassa utger enligt 20 § lagen (1991:000) om sjuklön
utgör skattepliktig intäkt av tjänst, dock ej sådan del av
vårdbidrag som utgör ersättning för merkostnader.
Korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag och utbildningsarvode
enligt studiestödslagen (1973:349), utbildningsbidrag för
doktorander, timersättning vid grundutbildning för vuxna
(grundvux), vid vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda
(särvux) och vid grundläggande svenskundervisning för invandrare
räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.
Dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa, kontant
arbetsmarknadsstöd, statsbidrag motsvarande dagpenning från
erkänd arbetslöshetskassa eller kontant arbetsmarknadsstöd som
lämnas till arbetslös som startar egen rörelse samt ersättning
enligt 16 § lagen (1989:425) om särskilda inskolningsplatser hos
offentliga arbetsgivare räknas som skattepliktig intäkt av
tjänst.
Dagpenning vid utbildning och tjänstgöring inom totalförsvaret
räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.
Detsamma gäller dagpenning och stimulansbidrag, vilka enligt
av regeringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser
utgå till deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i
fråga om sådana bidrag likställda.
Utskottets förslag till ändrad lydelse av punkt 12 av
anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) (mom.19
i utskottets hemställan, andra dels-satsen)
Bilaga 6:2
Lydelse enligt 1990/91:UbU17
Utskottets förslag
Anvisningar
till 32 §
12. Sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring och sjukpenning enligt lagen
(1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning
till sjömän utgör skattepliktig intäkt av tjänst om förmånen
grundas på förvärvsinkomst, som hänför sig till tjänst. Till
intäkt av tjänst hänföres under nämnda förutsättning också
ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning till
smittbärare samt annan lag eller författning, som utgått
annorledes än på grund av försäkring, som nyss sagts, till någon
vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av
militärtjänstgöring.
Föräldrapenningförmåner och vårdbidrag enligt lagen om allmän
försäkring samt ersättning enligt lagen (1988:1465) om
ersättning och ledighet för närståendevård utgör skattepliktig
intäkt av tjänst, dock ej sådan del av vårdbidrag som utgör
ersättning för merkostnader.
Föräldrapenningförmåner och vårdbidrag enligt lagen om allmän
försäkring, ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning
och ledighet för närståendevård samt ersättning som en allmän
försäkringskassa utger enligt 20 § lagen (1991:000) om sjuklön
utgör skattepliktig intäkt av tjänst, dock ej sådan del av
vårdbidrag som utgör ersättning för merkostnader.
Korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag och utbildningsarvode
enligt studiestödslagen (1973:349), utbildningsbidrag för
doktorander, timersättning vid kommunal vuxenutbildning
(komvux), vid vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda
(särvux) och vid svenskundervisning för invandrare (sfi) räknas
som skattepliktig intäkt av tjänst.
Dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa, kontant
arbetsmarknadsstöd, statsbidrag motsvarande dagpenning från
erkänd arbetslöshetskassa eller kontant arbetsmarknadsstöd som
lämnas till arbetslös som startar egen rörelse samt ersättning
enligt 16 § lagen (1989:425) om särskilda inskolningsplatser hos
offentliga arbetsgivare räknas som skattepliktig intäkt av
tjänst.
Dagpenning vid utbildning och tjänstgöring inom totalförsvaret
räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.
Detsamma gäller dagpenning och stimulansbidrag, vilka enligt
av regeringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser
utgå till deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i
fråga om sådana bidrag likställda.
Socialförsäkringsutskottet har berett skatteutskottet
tillfälle att yttra sig över den med anledning av proposition
1990/91:181 väckta motionen 1990/91:Sf55 av Sigge Godin
m.fl. (fp), yrkande 7.
Motionsyrkandet innebär att riksdagen -- som en följd av att
sjukförsäkringsavgiften enligt propositionen skall sänkas med
1,9 procentenheter fr.o.m. 1992 -- beslutar att sänka den
särskilda löneskatten med 1 procentenhet.
De nya regler om sjuklön som föreslås i propositionen innebär
att arbetsgivarna skall svara för kostnaderna för sjuklön till
sina anställda under de första 14 dagarna av en sjukperiod.
Samtidigt minskar sjukförsäkringens kostnader för korta
sjukfall. I propositionen föreslås därför att
arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen sätts ned från 10,10
till 8,2% av avgiftsunderlaget. Denna nedsättning har
beräknats motsvara de minskade kostnaderna för
sjukförsäkringen. I propositionen anförs att arbetsgivarna
därmed generellt sett får kompensation för de ökade kostnader
som den nya ordningen medför.
Den särskilda löneskatten ingår i den skattereform som har
genomförts fr.o.m. 1991. Skatten kommer att tas ut på ett
underlag av ca 53 miljarder kronor. Syftet är att åstadkomma
en likvärdig beskattning av förvärvsinkomster. Samtidigt utgör
löneskatten en väsentlig del av finansieringen av reformen.
Principen är att skatten skall utgå på sådana
förvärvsinkomster och näringsinkomster som är undantagna från
socialavgifter och på pensionskostnader. Skattesatsen har
upptagits till 22,2% för att motsvara den s.k. skattedelen
av socialavgifterna. Häri ingår sjukförsäkringsavgiften och
vissa andra socialavgifter med hälften av avgiftsuttaget. För
försäkringsavgifter för egenpension i näringsverksamhet är
skattesatsen 11,1%.
I proposition 1989/90:110, som grundade sig på en
överenskommelse mellan s och fp om skattereformen, uttalades
att det inte fanns tillräcklig anledning att låta löneskatten
automatiskt följa eventuella förändringar av socialavgifterna.
Skattesatsen borde i stället läggas fast. I propositionen
uttalades också att framtida förändringar av skattesatsen
borde företas genom särskilda riksdagsbeslut om det skett
sådana mer betydande förändringar av socialavgiftsuttaget att
även den särskilda löneskatten borde ändras.
Mot den angivna bakgrunden delar utskottet motionärernas
uppfattning att den särskilda löneskatten skall justeras.
Utskottet föreslår att regeringen med anledning av motionen
får i uppdrag att återkomma till riksdagen med förslag om hur
en sådan justering skall kunna ske.
Stockholm den 23 maj 1991
På skatteutskottets vägnar
Bo Forslund
Närvarande: Bo Forslund (s), Torsten Karlsson (s), Kjell
Johansson (fp), Hugo Hegeland (m), Bruno Poromaa (s), Yvonne
Sandberg-Fries (s), Sverre Palm (s), Karl-Gösta Svenson (m),
Leif Olsson (fp), Rolf Kenneryd (c), Gösta Lyngå (mp), Kjell
Nordström (s), Knut Wachtmeister (m), Lisbeth Staaf-Igelström
(s), Marianne Andersson i Gislaved (s), Martin Olsson (c) och
Maggi Mikaelsson (v).
Avvikande mening
Hugo Hegeland, Karl-Gösta Svenson och Knut Wachtmeister (alla
m) anför:
I samband med skattereformen våren 1990 (prop. 1989/90:110,
SkU30) motsatte sig moderata samlingspartiet den särskilda
löneskatt för pensionärer och på näringsinkomster som då
genomfördes. Vi har därefter vidhållit denna inställning,
senast i betänkandet 1990/91:SkU29 då skatten utvidgades
till pensionsförmåner. Den särskilda löneskatten bör avskaffas
så snart som möjligt, i första hand i fråga om pensionärers
inkomster. De snedvridande effekter som följer av det höga
skattetrycket kan inte botas med nya skatter och avgifter. I
stället bör de egentliga socialförsäkringsavgifterna, ATP- och
sjukförsäkringsavgifterna förmånsrelateras. De avgifter som
inte är förmånsrelaterade bör avskaffas successivt.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositioner 2
Motioner 3
Utskottet 6
Allmänt om sjukersättning 6
Nuvarande ersättningssystem 6
Föreslaget system med sjuklön 7
Kompensationsnivån 11
Sjuklöneperiod 13
Personkretsen 14
Sjuklönegaranti 19
Försäkringsmöjlighet för små företag 20
Anmälnings- och uppgiftsskyldighet 21
Avgifter 23
Medelsanvisning 25
Förslaget i övriga delar 25
Lagförslagen 25
Andra frågor om sjukpenningförsäkringen 26
Arbetsgivarinträde 26
Sjukpenninggrundande inkomst 26
Hemställan 29
Reservationer 32
1. Avslag på proposition 1990/91:181 m.m. (v)32
2. Uppföljning av sjuklönesystemet (mp)33
3. Kompensationsnivåns genomslag (fp) 33
4. Karensdagar (m, fp) 34
5. Sammanläggningsregel (m, c, mp) 34
6. Kvalifikationsregler (m) 35
7. Sjuklön utomlands (m, fp, c) 35
8. Försäkring för små företag (m, fp, c, mp) 35
9. Rapporteringsskyldighet (m, fp) 36
10. Rapporteringsskyldighet (c) 37
11. Avgiften till sjukförsäkringen (m, fp, c) 37
12. Arbetsgivarinträde (fp) 38
13. Beräkning av SGI (m, fp, c) 38
14. SGI-anmälan (m, fp) 38
Särskilt yttrande 39
Särskild löneskatt (m)39
Bilagor
I propositionen framlagda lagförslag 40
Av utskottet framlagda lagförslag 61
Skatteutskottets yttrande 1990/91:SkU7y 70