Socialförsäkringsutskottets betänkande
1990/91:SFU15

Huvudmannaskapet för sjukreseadministrationen m.m.


Innehåll

1990/91
SfU15
I betänkandet behandlas regeringens proposition 1990/91:135 om
ändrat huvudmannaskap för sjukreseadministrationen m.m. samt två
med anledning av propositionen väckta motioner. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag och avstyrker bifall till
motionerna.

Propositionen

I proposition 1990/91:135 om ändrat huvudmannaskap för
sjukreseadministrationen m.m. har regeringen
(socialdepartementet) föreslagit riksdagen  att anta de i
propositionen framlagda förslagen till
1. lag om resekostnadsersättning vid sjukresor,
2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
3. lag om ändring i lagen (1990:1466) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
4. lag om ändring i lagen (1974:525) om ersättning för viss
födelsekontrollerande verksamhet m.m.
Vidare bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad som i
propositionen anförts om ersättningarna från sjukförsäkringen
till sjukvårdshuvudmännen för övertagandet av huvudmannaskapet
för sjukreseadministrationen och av ansvaret för luftburna akuta
sjuktransporter.
Lagförslagen återfinns som bilaga till betänkandet.

Motionerna

1990/91:Sf43 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett överförande av huvudmannaskapet för
sjukreseadministrationen till den av oss föreslagna allmänna
obligatoriska sjukvårdsförsäkringen.
1990/91:Sf44 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kostnaderna för den enskilde i samband med
sjukresor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ett högkostnadsskydd för sjukresorna.

Utskottet

Yttrande
Nuvarande regelsystem för ersättning från sjukförsäkringen
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, för
resekostnader vid sjukresa har i princip gällt sedan år 1976.
Frågan om att överföra det ekonomiska och administrativa
ansvaret för utgivande av kostnadsersättningar för sjukresorna
från försäkringskassorna till sjukvårdshuvudmännen har länge
varit föremål för utredning och diskussion. Frågan har berörts i
de senaste årens överenskommelser mellan staten och
sjukvårdshuvudmännen om ersättningar från sjukförsäkringen.
Först i december 1990 nådde emellertid parterna en
överenskommelse om en överflyttning av huvudmannaskapet för
sjukresorna till sjukvårdshuvudmännen, och övertagandet skall
ske fr.o.m. år 1992. Överenskommelsen omfattar även ett
överförande av ansvaret för luftburna akuta sjuktransporter från
rikspolisstyrelsen till sjukvårdshuvudmännen från samma
tidpunkt.
Enligt 2kap. 6§ AFL lämnas ersättning till den försäkrade
för resekostnader i samband med läkarvård eller annan
sjukvårdande behandling eller sjukhusvård under förutsättning
att vården erhållits med anledning av sjukdom. Vidare lämnas
ersättning för resekostnader i samband med tillhandahållande av
hjälpmedel åt handikappad, tandvård, besök med anledning av
sjukdom hos läkare eller sjukgymnast inom företagshälsovård och
studerandehälsovård samt konvalescentvård som lämnas i
konvalescenthem. Resekostnadsersättningen utges enligt grunder
som regeringen fastställer. De närmare föreskrifterna har
meddelats i förordningen (1987:82) om ersättning vid sjukresa.
Vidare gäller att, om en arbetsgivare för sjömän jämlikt
sjömanslagen (1973:282) haft att vid en sjömans sjukdom
vidkännas kostnad för resor för läkarvård eller annan
behandling, han har rätt att erhålla gottgörelse för denna
kostnad hos försäkringskassan.
Ersättning för resekostnader lämnas enligt
återbäringsprincipen. Det innebär att den försäkrade svarar för
hela resekostnaden och därefter ansöker hos försäkringskassan om
ersättning för resan. Kassan prövar ersättningsanspråken och
betalar ut ersättning till den försäkrade.
Sammanfattningsvis gäller att den försäkrade betalar en fast
avgift (karensbelopp) för varje enkel resa. De resekostnader som
överstiger denna avgift utgör i allmänhet sjukreseersättningen
från försäkringen. För resa med allmänna färdmedel är
karensbeloppet för närvarande 15kr., för resa med privatbil
20kr. och för resa med taxi 30kr. Vid samåkning i taxi eller
privatbil utgör karensbeloppet 15kr. per vårdtagare. Den 1
juli 1990 infördes dessutom ett s.k. återbäringstak för
sjukresor med taxi med syftet att begränsa försäkringens
ersättning i fall av särskilt höga taxitaxor.
Ersättningen till den försäkrade beräknas -- med vissa
begränsningar för resa med taxi eller flyg -- efter det faktiska
färdsätt som använts. Vid sjukresa med taxi eller flyg lämnas
ersättning bara om annat och billigare färdsätt inte kunnat
användas med hänsyn till den försäkrades tillstånd, resans längd
eller andra omständigheter. Kan ersättning därvid inte beräknas
för en sådan resa får ersättning ändå lämnas enligt vad som
anses skäligt. För sjukresa med privatbil beräknas ersättningen
till 1kr. per kilometer.
Särskilda ersättningsregler finns för övernattning i samband
med sjukresa samt vid resa för besök i öppen vård med anledning
av barns sjukdom eller för besök hos sjukt barn som vårdas på
sjukhus. Från sjukförsäkringen enligt AFL utges också ersättning
för resekostnad i samband med rådgivning som lämnas i
födelsekontrollerande syfte eller om abort eller sterilisering.
Detta följer av lagen (1974:525) om ersättning för viss
födelsekontrollerande verksamhet m.m. Bestämmelserna i
förordningen om ersättning vid sjukresa skall tillämpas i dessa
fall.
Till ledning för tillämpningen av förordningens bestämmelser
har riksförsäkringsverket utfärdat allmänna råd.
I propositionen föreslås att huvudmannaskapet för
administrationen av ersättning som utges från sjukförsäkringen
enligt AFL för sjukresor förs över från försäkringskassorna till
sjukvårdshuvudmännen fr.o.m. år 1992 och att
sjukvårdshuvudmännens skyldighet att utge sjukreseersättning
till de försäkrade regleras i en särskild lag om
resekostnadsersättning vid sjukresor.
Skälen till förslaget är att sjukförsäkringens utgifter för
sjukresor har ökat snabbare än den allmänna kostnadsutvecklingen
under senare år. De medel som står till buds för att bromsa
denna utveckling -- utan att påtagligt försämra sjukreseförmånen
för de försäkrade -- är enligt propositionen i första hand en
mer aktiv planering och samordning av sjukresorna. Eftersom det
råder varierande förhållanden i landet med avseende på t.ex.
kommunikationsnätets utformning och hälso- och sjukvårdens
organisation, bedöms det inte möjligt för försäkringskassorna
att inom ramen för ett enhetligt och detaljerat
ersättningssystem åstadkomma en sådan planering och samordning
av sjukresorna som skulle krävas för att bromsa
kostnadsutvecklingen. En överflyttning av ansvaret för
sjukreseadministrationen till sjukvårdshuvudmännen skulle
däremot skapa förutsättningar för ett effektivare
resursutnyttjande av de samhällssubventionerade transporterna av
äldre, sjuka och handikappade. Detta gäller under förutsättning
att sjukvårdshuvudmännen samtidigt ges möjlighet att i viss
utsträckning utforma regelsystem som bättre än det nuvarande kan
anpassas till de lokala förhållandena.
Huvudmannaskapsförändringen bedöms dessutom skapa större
förutsättningar att hålla tillbaka de offentliga utgifterna
genom att ersättningen för dessa transporter, bl.a. vad gäller
taxitransporter, kan fastställas genom avtal med trafikföretag i
resp. län. Sjukvårdshuvudmännen har möjligheter att samordna
patienternas besökstider vid de olika vårdmottagningarna med
tillgängliga transporter till och från dessa mottagningar. En
sjukreseadministration i sjukvårdshuvudmännens regi skapar också
förutsättningar för en samordning av samtliga förekommande
samhällssubventionerade transporter, särskilt resorna inom den
kommunala färdtjänsten.
I propositionen föreslås att det bemyndigande som finns i AFL
för regeringen att bestämma grunder för ersättningar från
sjukförsäkringen för resor i samband med läkarvård och andra
vårdinsatser som anges i lagrummet behålls. I anslutning härtill
klargörs att regeringen i grunderna kan föreskriva ett maximum
för den resekostnad som den försäkrade skall svara för samt ett
lägsta belopp som skall tillämpas vid beräkningen av ersättning
vid sjukresa med privatbil. I övrigt slopas med några undantag
den statliga regleringen av hur ersättningen skall beräknas i
individuella fall. Grunderna för beräkning av
resekostnadsersättning skall i stället i huvudsak bestämmas av
resp. sjukvårdshuvudman.
Vidare föreslås att en särskild bestämmelse införs i AFL för
att klargöra att ersättning för resekostnad skall utges vid
besök för sjukvårdande behandling som sker inom ramen för de
särskilda omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda.
Möjligheten för arbetsgivare för sjömän att få gottgörelse
från försäkringskassa för kostnad för reseersättning som utgetts
enligt sjömanslagen (1973:282) föreslås bli slopad.
För finansiering av sjukvårdshuvudmännens kostnader för
sjukresor skall en schablonmässig ersättning utgå från
sjukförsäkringen. Storleken på och fördelningen av denna
ersättning skall fastställas årsvis efter överläggningar mellan
staten och företrädare för sjukvårdshuvudmännen. Den nu träffade
överenskommelsen är att betrakta som en principöverenskommelse
om de olika huvudvillkoren för att överföra huvudmannaskapet för
sjukreseadministrationen till sjukvårdshuvudmännen fr.o.m. år
1992. Storleken av det totala ersättningsbelopp som skall utges
från sjukförsäkringen för år 1992 skall fastställas senast den 1
oktober 1991 genom en särskild överenskommelse mellan staten och
sjukvårdshuvudmännen. Denna överenskommelse kommer därefter att
redovisas för riksdagen. Parterna har enats om storleken på
ersättningen för administrativa merkostnader som bedöms uppkomma
för sjukvårdshuvudmännen genom det nya åtagandet. För år 1992
utgör ersättningsbeloppet för samtliga sådana kostnader 100
milj.kr., varav 20 milj.kr. avser ett engångsbelopp för olika
initialkostnader i anslutning till genomförandet och 80 milj.kr.
avser övrig administration. Ersättningsbeloppet på 80 milj.kr.
skall i den överenskommelse för år 1992 som förutsätts bli
träffad före den 1 oktober 1991 läggas samman med beloppet för
resekostnadsersättning vid fördelningen på resp.
sjukvårdshuvudman. För det nya åtagandet att svara för akuta
ambulansflygningar med helikopter eller flygplan skall
sjukvårdshuvudmännen erhålla ersättning med 16 milj.kr. avseende
år 1992. -- För tiden efter år 1992 skall parterna efter
förhandlingar fastställa ersättningsbeloppet senast den 1
oktober året före det år ersättningen avser.
Regeringens förslag har föranlett två motioner.
Sten Svensson m.fl. hänvisar i motion Sf43 till det förslag om
en allmän obligatorisk sjukvårdsförsäkring som motionärerna
anser skall ersätta den nuvarande landstingsskatten. Enligt
motionärerna cementeras det s.k. Dagmarsystemet ytterligare av
den föreslagna förändringen av huvudmannaskapet för sjukresor,
och motionärerna kan inte acceptera ett system som så uppenbart
strider mot principen att det är den enskilde patienten som
skall påverka vården och dess utformning genom eget val. De
begär ett tillkännagivande om ett överförande av
huvudmannaskapet för sjukreseadministrationen till den
föreslagna allmänna sjukvårdsförsäkringen.
Sigge Godin m.fl. tillstyrker i motion Sf44 förslaget om ett
ändrat huvudmannaskap men begär tillkännagivanden i två
avseenden. Motionärerna pekar på den parlamentariska kommitté
(merkostnadskommittén) som har till uppgift att överväga och
lämna förslag till de förändringar i förmånssystemet inom
socialförsäkringen som är påkallade för att uppnå bättre
rättvisa mellan olika grupper av försäkrade som har betydande
kostnader för läkemedel, förbrukningsartiklar, vård och annan
behandling samt resor till följd av sjukdom eller handikapp, och
motionärerna anser det olyckligt att samordning inte sker med
kommitténs förslag som planeras föreligga vid kommande
halvårsskifte. De anser att sjukresor bör omfattas av ett
högkostnadsskydd men avstår med hänsyn till
merkostnadskommitténs arbete från att lägga fram förslag om
detta. I stället föreslår de att kostnaderna för varje sjukresa
skall belasta den enskilde i samma omfattning som för
närvarande, vilket inte framgår av propositionen. Motionärerna
begär tillkännagivanden om vad som anförts om kostnaderna för
den enskilde i samband med sjukresor (yrkande1) och om ett
högkostnadsskydd för sjukresorna (yrkande2).
Utskottet har senast i sitt av riksdagen godkända betänkande
1990/91:SfU7 avstyrkt bifall till motionsyrkanden om införande
av en sådan allmän obligatorisk sjukförsäkring som motionärerna
i motion Sf43 hänvisar till. Utskottet delar den bedömning som
gjorts i propositionen om fördelarna med att föra över det
ekonomiska och administrativa ansvaret för att utge
kostnadsersättningar för sjukresorna till sjukvårdshuvudmännen.
Utskottet avstyrker med detta bifall till motion Sf43 och
tillstyrker bifall till propositionen.
Vad avser yrkandena i motion Sf44 vill utskottet framhålla
följande. Av redogörelsen i propositionen framgår att frågan om
ett överförande av huvudmannaskapet för sjukresor till
sjukvårdshuvudmännen diskuterats länge och att parterna först nu
lyckats nå en överenskommelse. Det är enligt utskottets mening
viktigt att denna åtgärd nu kommer till stånd, och tid behövs
för parterna att förbereda förändringen. Att avvakta
merkostnadskommitténs förslag samt sedvanlig remissbehandling
och övrig beredning av detta skulle enligt utskottets
uppfattning medföra alltför lång tidsutdräkt. Av propositionen
framgår att sjukvårdshuvudmännen skall få utfärda lokalt
anpassade föreskrifter men att regeringen i grunderna för
ersättningen skall kunna föreskriva bl.a. den högsta resekostnad
som den försäkrade skall svara för. Utskottet utgår från att
regeringen därvid kommer att beakta behovet av att begränsa den
enskildes kostnader. Med det anförda avstyrker utskottet bifall
till motion Sf44.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande ändrat huvudmannaskap för
sjukreseadministrationen m.m.
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Sf43
dels antar de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om resekostnadsersättning vid sjukresor,
2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
3. lag om ändring i lagen (1990:1466) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
4. lag om ändring i lagen (1974:525) om ersättning för viss
födelsekontrollerande verksamhet m.m.,
dels lägger propositionen till handlingarna i den del
däri redogörs för ersättningarna från sjukförsäkringen till
sjukvårdshuvudmännen för övertagandet av huvudmannaskapet för
sjukreseadministrationen och av ansvaret för luftburna akuta
sjuktransporter,
res. 1 (m)
2.        beträffande den enskildes kostnader för sjukresor
att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf44.
res. 2 (fp)
Stockholm den 18 april 1991
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Doris Håvik
Närvarande: Doris Håvik (s), Gullan Lindblad (m), Börje
Nilsson (s), Ulla Johansson (s), Sigge Godin (fp),
Karin Israelsson (c), Margit Gennser (m), Nils-Olof Gustafsson
(s), Ingegerd Elm (s), Margareta Persson (s),  Barbro Sandberg
(fp), Margó Ingvardsson (v), Ragnhild Pohanka (mp), Christina
Pettersson (s), Arne Mellqvist (s), Bertil Persson (m) och
Marianne Jönsson (c).

Reservationer

1. Ändrat huvudmannaskap för sjukreseadministrationen m.m.
(mom.1)
Gullan Lindblad, Margit Gennser och Bertil Persson (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar
med "Utskottet har" och slutar med "till propositionen." bort ha
följande lydelse:
I motion Sf43 hänvisas till det förslag om en allmän
obligatorisk sjukvårdsförsäkring som moderata samlingspartiet
anser skall ersätta den nuvarande landstingsskatten. Utskottet
anser att sjukreseersättningen bör ingå i en sådan försäkring.
En sådan förändring av huvudmannaskapet för
sjukreseadministrationen som föreslås i propositionen skulle
enligt utskottets uppfattning cementera det s.k. Dagmarsystemet
ytterligare. Utskottet anser därför att förändringen inte bör
genomföras.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
1. beträffande ändrat huvudmannaskap för
sjukreseadministrationen m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf43 och med
avslag på propositionen som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

2. Den enskildes kostnader för sjukresor (mom.2)
Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5
börjar med "Vad avser" och på s. 6 slutar med "motion Sf44."
bort ha följande lydelse:
En parlamentarisk kommitté (merkostnadskommittén) utreder för
närvarande det samlade förmånssystemet för försäkrade med
betydande kostnader för sjukdom och handikapp. Bland
utredningens uppgifter ingår också att överväga ett
högkostnadsskydd för sjukresor. I avvaktan på att ett sådant
högkostnadsskydd genomförs måste enligt utskottets uppfattning
tillses att kostnaderna för den enskilde i samband med sjukresor
inte ökar.
Det anförda bör med bifall till motion Sf44 ges regeringen
till känna.
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
2. beträffande den enskildes kostnader för sjukresor
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf44 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
I propositionen framlagda lagförslag
Bilaga