I betänkandet redovisar utskottet inledningsvis hur
socialförsäkringssystemet är uppbyggt, hur det finansieras och
hur resultatet redovisas i statsbudgeten. I anslutning härtill
behandlas en motion från den allmänna motionstiden.
I betänkandet behandlas vidare följande i proposition
1990/91:100, bilaga 7 (socialdepartementet), under litt. B.
Administration av socialförsäkring m.m., litt. C. Ekonomiskt
stöd till barnfamiljer m.m. och litt D. Försäkring vid sjukdom,
handikapp och ålderdom upptagna anslag
B 1. Riksförsäkringsverket
B 2. Allmänna försäkringskassor
C 2. Bidrag till föräldraförsäkringen
C 3. Vårdbidrag för handikappade barn
C 5. Barnpensioner
D 1. Bidrag till sjukförsäkringen
D 2. Förtidspensioner
D 3. Handikappersättningar
D 4. Vissa yrkesskadeersättningar m.m.
D 5. Bidrag till ersättning vid närståendevård
D 6. Ålderspensioner
D 7. Särskilt pensionstillägg
D 8. Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension
D 9. Efterlevandepensioner till vuxna
I propositionen föreslås att det avgiftsfria året vid
sjukhusvård för förtidspensionärer avskaffas fr.o.m. den 1 juli
1991 och att sjukhusvårdsavdraget från samma tid höjs för
pensionär från 55 till 65 kr. och för den som har sjukpenning
från 65 till 70 kr. I propositionen föreslås också att den
enskildes avgift för inköp av läkemedel höjs från 75 till 90 kr.
Regeringen redovisar även vissa riktlinjer för en planerad
försöksverksamhet på tandvårdsområdet.
I betänkandet behandlas vidare ett antal motioner med
anknytning till anslagen och övriga förslag i propositionen.
Dessutom behandlas en motion rörande delpensionsförsäkringen.
I tre av motionerna föreslås att ersättningar som betalas ut
till neurosedynskadade från neurosedynskadefonden inte skall
bedömas som inkomst vid inkomstberäkningen för kommunalt
bostadstillägg. Utskottet instämmer i detta och anser att
regeringen snarast bör återkomma med ett förslag till riksdagen
i frågan. Regeringen bör samtidigt överväga i vilken mån det
finns andra likartade ersättningar som inte heller bör påverka
bostadstillägget. Utskottet föreslår ett tillkännagivande i
enlighet härmed.
Utskottet tillstyrker propositionens förslag och avstyrker
bifall till motionerna i övrigt.
Till betänkandet har fogats 86 reservationer och sex särskilda
yttranden.
Utskottet behandlar samtidigt i betänkandet 1990/91:SfU19
proposition 1990/91:119 om särskilt kommunalt bostadstillägg
till folkpension.
Propositionen
Sjukförsäkring m.m.
Regeringen (socialdepartementet) har i proposition
1990/91:100, bilaga 7 under litt. D, föreslagit riksdagen
1. att anta i propositionen framlagt förslag till lag om
ändring i lagen (1990:1467) om ändring i lagen (1981:49) om
begränsning av läkemedelskostnader, m.m.,
2. att anta i propositionen framlagt förslag till lag om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
3. att godkänna de i propositionen redovisade riktlinjerna för
planerad försöksverksamhet på tandvårdsområdet,
4. att till (D1) Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret
1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 7867000000kr.,
5. att till (D5) Bidrag till ersättning vid närståendevård
för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på
3000000kr.
Lagförslagen finns fogade till betänkandet som bilaga 1
och2.
Föräldraförsäkring m.m.
Regeringen (socialdepartementet) har i proposition
1990/91:100, bilaga 7 under litt. C, föreslagit riksdagen
1. att till (C 2) Bidrag till föräldraförsäkringen för
budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 2550000000
kr.,
2. att till (C 3) Vårdbidrag för handikappade barn för
budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 870000000
kr.
Pensioner m.m.
Regeringen (socialdepartementet) har i proposition
1990/91:100, bilaga 7 under litt. C, föreslagit riksdagen
1. att till ( C 5) Barnpensioner för budgetåret 1991/92 anvisa
ett förslagsanslag på 272 000 000 kr.,
2. att till (D 2) Förtidspensioner för budgetåret 1991/92
anvisa ett förslagsanslag på 13510000000 kr.,
3. att till (D 3) Handikappersättningar för budgetåret 1991/92
anvisa ett förslagsanslag på 860000000 kr.,
4. att till (D 4) Vissa yrkesskadeersättningar m.m. för
budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 3000000 kr.,
5. att till (D 6) Ålderspensioner för budgetåret 1991/92
anvisa ett förslagsanslag på 51345000000 kr.,
6. att till (D 7) Särskilt pensionstillägg för budgetåret
1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 41000000 kr.,
7. att till (D 8) Bidrag till kommunala bostadstillägg till
folkpension för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på
1525000000 kr.,
8. att till (D 9) Efterlevandepensioner till vuxna för
budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 1765000000
kr.
Administration
Regeringen (socialdepartementet) har i proposition
1990/91:100, bilaga 7 under litt. B, föreslagit riksdagen
1. att till (B 1) Riksförsäkringsverket för budgetåret 1991/92
anvisa ett förslagsanslag på 509952000 kr.,
2. att till (B 2) Allmänna försäkringskassor för budgetåret
1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 637951000 kr.
Motionerna
Allmänt om socialförsäkringssystemet
Motion väckt under den allmänna motionstiden 1990/91
1990/91:Sf242 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning om hur
socialförsäkringssystemen i ökad utsträckning kan få en mera
konsekvent försäkringsmässig uppbyggnad för att underlätta den
internationella anpassningen, öka den försäkringsmässiga
tryggheten samt skapa större anpassning till hushållens egna
prioriteringar och individuella önskemål.
Sjukförsäkring m.m.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1990/91
1990/91:Sf203 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär sådan ändring av
lagen om allmän försäkring att vid arbetsgivarinträde lönen
överskjutande sjukpenning på grund av annat arbete alltid
utbetalas till den anställde.
1990/91:Sf204 av Sigrid Bolkéus (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om närståendepenning.
1990/91:Sf205 av Gunilla Andersson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om närståendepenning.
1990/91:Sf207 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i 21 kap.
lagen om allmän försäkring, AFL, vad avser rätten att teckna
frivillig sjukförsäkring i enlighet med vad i motionen anförts.
1990/91:Sf221 av Elving Andersson (c) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag om ändrade regler för ersättning
och ledighet för närståendevård i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1990/91:Sf226 av Margó Ingvardsson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen under anslaget Bidrag till sjukförsäkringen
för budgetåret 1991/92 anslår 300000000kr. utöver vad
regeringen föreslagit för att täcka förtidspensionärernas fria
sjukhusår,
2. att riksdagen under anslaget Bidrag till sjukförsäkringen
för budgetåret 1991/92 anslår 180000000kr. för att
bibehålla läkemedelskostnaden på oförändrad nivå.
1990/91:Sf234 av Margitta Edgren (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att den aviserade
försöksverksamheten inom tandvården bör omfatta förslag i
enlighet med vad som i motionen anförts.
1990/91:Sf241 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om nivån på sjukförsäkringen.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A208.
1990/91:Sf243 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
4. att riksdagen beslutar om sådan ändring av 2 kap. 11§ AFL
att villkoren och maximaltiden för sjukpenning under
rehabilitering anges på sådant sätt att senare tids
praxisutveckling motverkas i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1990/91:Sf256 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
friåret inom sjukvården för förtidspensionerade bibehålls,
2. att riksdagen för budgetåret 1991/92 under
socialhuvudtiteln, littera D, till prop. 1990/91:100, bilaga 7,
beslutar anvisa ett med 145000000kr. förhöjt anslag för
att täcka kostnaderna för ett bibehållande av friåret inom
sjukvården för förtidspensionerade, i enlighet med vad i
motionen anförts.
1990/91:Sf272 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en översyn av
socialförsäkringssystemet för sjukpenning i vissa fall för
arbetsglasögon.
1990/91:Sf288 av Iréne Vestlund m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om aktualisering angående sjukpenninggrundande
inkomst.
1990/91:Sf296 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om försämrat
högkostnadsskydd till förmån för moderata samlingspartiets
förslag om en självrisk för varje behandlingsperiod på 600kr.
vilket endast leder till en fördyring för patienten med 240kr.
per behandlingsperiod,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag om
försöksverksamhet med bastandvård.
1990/91:Sf320 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en praxisändring vad gäller
sjukpenning under utbildning, i enlighet med vad i motionen
anförts.
1990/91:Sf328 av Margó Ingvardsson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att upphäva tidigare beslut om
sänkta kompensationsnivåer i sjuk- och föräldraförsäkringen samt
återta förslag om införande av en arbetsgivarperiod i
sjukförsäkringen,
2. att riksdagen beslutar att till sjukförsäkringen för
budgetåret 1991/92 anvisa 500000000kr. utöver vad
regeringen har föreslagit eller således 8367000000kr.
1990/91:Sf338 av Margareta Winberg och Rune Berglund (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en noggrann uppföljning av konsekvenserna
av förändringarna i sjukförsäkringen.
1990/91:Sf353 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att de fasta nivåerna inom
sjukpenningförsäkringen bör avskaffas,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att kravet att anmäla sjukpenninggrundande
inkomst till försäkringskassan bör slopas fr.o.m. den 1 juli
1991,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kvinnornas höga sjukfrånvaro,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att sjukpenning under utbildning måste få
en mindre omfattning,
8. att riksdagen för budgetåret 1991/92 på
socialdepartementets anslag D 1 Bidrag till sjukförsäkringen
anslår 700000000kr. mindre än vad regeringen föreslagit.
1990/91:Sf358 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om olika försöksmodeller inom
tandvårdsförsäkringen.
1990/91:Sf514 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en ändring
i 3 kap. 5§ lagen om allmän försäkring (AFL) enligt vad som i
motionen anförts.
Motion 1990/91:Sf328 yrkande 1 i vad avses kompensationsnivån
inom föräldraförsäkringen behandlas i avsnittet
Föräldraförsäkring m.m.
Föräldraförsäkring m.m.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1990/91
1990/91:Sf201 av Ingbritt Irhammar och Marianne Jönsson (c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att hälften av förmånen i
vårdbidraget alltid skall vara skattefri.
1990/91:Sf202 av Ingbritt Irhammar och Gunnar Björk (c) vari
yrkas att riksdagen begär att regeringen skall utreda
förutsättningarna för att föräldrar skall kunna vårda egna barn
och få särskild föräldrapenning då familjedaghemmet eller
daghemmet är stängt på grund av sjukdom.
1990/91:Sf213 av Margó Ingvardsson m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om kvoterad
föräldraförsäkring i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Sf216 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om slopande av åldersgräns för rätt till föräldrapenning vid
tillfällig vård av sjukt handikappat barn som bor i
föräldrahemmet.
1990/91:Sf224 av Christer Skoog (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av förändringar i avsedd lag.
1990/91:Sf231 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om en ändring av beräkningsgrunden
för vårdbidrag så att det utgår med 2,5 basbelopp vid helt
vårdbidrag (rubrik 3.2),
2. att riksdagen för budgetåret 1991/92 på
socialdepartementets anslag C 3 Vårdbidrag för handikappade barn
anslår ytterligare 212 milj.kr., dvs. 1 082 000 000 kr. (rubrik
3.2),
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett system
där merkostnadsdelen av vårdbidrag skiljs ut från vårdbidraget
(rubrik 3.3),
6. att riksdagen beslutar att tillfällig föräldrapenning skall
utgå till föräldrar som tillfälligt tvingas avstå från
förvärvsarbete för att vårda sjukt hemmaboende, vuxet
handikappat barn som studerar på högst gymnasienivå (rubrik
3.5).
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So223.
1990/91:Sf233 av Barbro Sandberg och Kenth Skårvik (fp) vari
yrkas
1. att riksdagen beslutar att de 16 kontaktdagarna kan tas ut
vid tidpunkt som föräldrarna själva bestämmer,
2. att riksdagen beslutar att kontaktdagarna skall kunna tas
ut oavsett vem som tillhandahåller barnomsorgen.
1990/91:Sf236 av Björn Samuelson och Margó Ingvardsson (v)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ändrade regler för rätten att få
vårdbidrag för vård av handikappat barn.
1990/91:Sf239 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar om lagändring som ger alla föräldrar rätt
till tillfällig föräldrapenning för kontaktbesök i barnets
dagliga vistelsemiljö utom hemmet.
1990/91:Sf263 av Rinaldo Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en översyn av föräldraförsäkringen som ger föräldrarna
ersättning från försäkringskassan vid besök i skolan två
dagar/år till dess att eleven fyllt 16 år.
1990/91:Sf264 av Gunilla Andersson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en översyn av gällande regler för tillfällig
föräldrapenning.
1990/91:Sf265 av Görel Bohlin (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av förenklingar i föräldraförsäkringen.
1990/91:Sf276 av Ivar Franzén och Rolf Kenneryd (c) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag till höjning av
garantibeloppet i föräldraförsäkringen enligt de riktlinjer som
redovisats i motionen.
1990/91:Sf286 av Eva Johansson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ersättning till föräldrar med gravt
handikappade barn.
1990/91:Sf298 av Marianne Jönsson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en översyn vad gäller reglerna
om vårdbidrag för vård av handikappade barn.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So283.
1990/91:Sf301 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av att ge biståndsarbetare sociala
förmåner,
2. att riksdagen hos regeringen begär att behovets omfattning
skall kartläggas i enlighet med utskottets uttalande i
betänkande 1986/87:5 s.6.
1990/91:Sf314 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar att kompensationsnivån i föräldraförsäkringen
fr.o.m. den 1 juli 1991 skall bestämmas till 80 % av
sjukpenninggrundande inkomst.
1990/91:Sf318 av Marianne Jönsson och Kersti Johansson (c)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till de
förändringar i AFL rörande vårdbidrag som motionen behandlar.
1990/91:Sf321 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att rätten till ersättning från
föräldraförsäkringen kvoteras så att vardera föräldern från den
1 juli 1991 tar ut minst tre månader av ersättningen,
2. att riksdagen beslutar sänka ersättningen inom
föräldraförsäkringen i enlighet med vad i motionen anförts,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om biståndsarbetares rätt till
föräldraförsäkring,
4. att riksdagen hos regeringen begär att 1,1 miljard kronor
avsätts för en månads utbyggnad av föräldraförsäkringen.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So631.
1990/91:Sf322 av Ulla Tillander m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om garantibeloppets storlek,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av att kontaktdagarna tas ut för
alla barn oavsett omsorgsform,
4. att riksdagen beslutar att de 16 kontaktdagarna kan tas ut
vid den tidpunkt som föräldrarna själva bestämmer.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So632.
1990/91:Sf325 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar att garantinivån inom föräldraförsäkringen
från den 1 januari 1991 skall uppgå till 1/365 av basbeloppet om
dagen.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So635.
1990/91:Sf327 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att genomföra den andra etappen av
tidigare planerad utbyggnad av föräldraförsäkringen fr.o.m. den
1 januari 1992,
2. att riksdagen under anslaget Bidrag till
föräldraförsäkringen för budgetåret 1991/92 anvisar 97 500 000
kr. utöver regeringens förslag eller således 2 647 500 000 kr.
1990/91:Sf328 av Margó Ingvardsson m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen beslutar att till föräldraförsäkringen för
budgetåret 1991/92 anvisa 60 000 000 kr. utöver vad regeringen
har föreslagit eller således 2 610 000 000 kr.
1990/91:Sf332 av Sinikka Bohlin och Marianne Andersson i
Gislaved (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om huvudansvaret
för och förenkling av ansökan om vårdbidrag till svårt och
långvarigt sjuka barn.
1990/91:Sf334 av Marianne Jönsson och Marianne Andersson i
Vårgårda (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om tillfällig
föräldrapenning till familjer med handikappade barn och
ungdomar.
1990/91:Sf350 av Gunilla André och Karin Starrin (c) vari
yrkas
4. att riksdagen hos regeringen begär ändring i
föräldraförsäkringslagen såvitt avser del som bör vara personlig
och direkt knuten till respektive förälder i enlighet med vad
som anförs i motionen.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A812.
1990/91:Sf353 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om införande av en möjlighet för föräldrar
att överlåta rätten till tillfällig föräldrapenning,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ersättning till föräldrarna när ett daghem
stängs eller när dagbarnvårdares eget barn är sjukt.
I detta avsnitt behandlas även yrkande 1 i motion
1990/91:Sf328 såvitt avser kompensationsnivån inom
föräldraförsäkringen.
Pensioner m.m.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1990/91
1990/91:Sf209 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om en förstärkt
grundpension enligt de i motionen angivna riktlinjerna.
1990/91:Sf211 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av lagen om
allmän försäkring så att basbeloppet kan fastställas med
beaktande av prisläget i oktober året före det år som
basbeloppet avser.
1990/91:Sf212 av Bo Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om ersättning till neurosedynskadade.
1990/91:Sf214 av Margó Ingvardsson m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om en frivillig
pensionsförsäkring i offentlig regi.
1990/91:Sf219 av Iréne Vestlund m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en översyn av det särskilda
pensionstillägget.
1990/91:Sf220 av Lennart Brunander och Karin Starrin (c) vari
yrkas att riksdagen begär att regeringen skall förändra
ATP-reglerna så att den bestraffning som nu sker av vissa
pensionärer upphör.
1990/91:Sf222 av Roland Sundgren m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utbetalning av änkepension.
1990/91:Sf225 av Birthe Sörestedt och Ingegerd Anderlund (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om möjligheter att erhålla
pensionstillskott.
1990/91:Sf228 av Gunilla Andersson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en översyn av pensionssystemet till fördel
för kvinnor med mycket låg ATP-poäng.
1990/91:Sf229 av Gunilla Andersson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om det framtida bostadsstödet till pensionärer.
1990/91:Sf230 av Anita Jönsson och Berit Oscarsson (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om barnpension från ATP i vissa fall.
1990/91:Sf237 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att kompensationsnivån i
delpensioneringen skall fastställas till 50 % för nytillträdande
fr.o.m. den 1 juli 1991,
2. att riksdagen beslutar att delpensionsavgiften skall
minskas till 0,3% fr.o.m. den 1 januari 1992.
1990/91:Sf240 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag om skatteregler
och kompletterande åtgärder för pensionärer i enlighet med vad
som anförts i motionen.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sk627.
1990/91:Sf251 av Anders Svärd och Ingbritt Irhammar (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av handikappersättning även efter
ålderspensionering.
1990/91:Sf252 av Ingrid Andersson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tidigare och regelbunden redovisning av
ATP-poäng.
1990/91:Sf254 av Margitta Edgren (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att inkomstgarantin skall betraktas som
pensionsgrundande inkomst så att den blir underlag för beräkning
av ATP,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ett likställande av tiden för
inkomstgaranti med riksdagsår bör utredas.
1990/91:Sf257 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att vårdår för särskilt
pensionstillägg till ålderspensionärer med folkpension skall
beräknas från år 1960 i enlighet med vad som i motionen anförts,
2. att riksdagen beslutar att särskilt pensionstillägg skall
kunna utgå retroaktivt i förekommande fall.
1990/91:Sf258 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om socialavgifterna efter fyllda 65 år.
1990/91:Sf259 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar reformera förtidspensioneringen så att den
överensstämmer med sjukförsäkringens krav på arbetsförmågans
nedsättning, dvs. en fjärdedels, en halv, tre fjärdedels och hel
förtidspension.
1990/91:Sf260 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar återgå till det gamla sättet att
beräkna basbeloppet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ett förslag om flexibel pensionsålder
från 60--70 år skall utarbetas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att en översyn av utlänningars och
invandrares pensioner sker snarast,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om växelvård,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om tillgodoräknande av vårdår,
6. att riksdagen beslutar om ATP-poäng för yrkesverksamma år
även efter 65 år om man ej hunnit upp till 30 års ATP-poäng,
7. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om en ny
form av grundpension,
8. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en långsiktig
utredning om ATP-systemet.
1990/91:Sf261 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av reglerna
för registrering av vårdår i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1990/91:Sf262 av Ingegerd Sahlström m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att pröva förutsättningarna för en
retroaktiv ansökningsrätt till vårdår för småbarnsföräldrar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om speciell information till
småbarnsföräldrar om vårdår.
1990/91:Sf268 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär utredning innebärande en
successiv höjning av grundpensionsförmånerna i enlighet med vad
som anförts i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär utredning om utbyggd
rätt att räkna ATP för vårdinsatser i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1990/91:Sf269 av Ragnhild Pohanka och Anita Stenberg (mp) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning av
handikappersättningen enligt vad i motionen anförts.
1990/91:Sf270 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär skyndsam utredning och
förslag avseende pensionärernas situation i enlighet med vad som
i motionen anförts,
2. att riksdagen hos regeringen begär utredning om
okorrigerade basbeloppsindex i enlighet med vad som i motionen
anförts,
3. att riksdagen beslutar att det kommunala bostadstillägget
för pensionärer från och med år 1992 inte skall avtrappas på
grund av förmögenhet.
1990/91:Sf271 av Anita Modin och Barbro Evermo Palmerlund (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en översyn av reglerna för
efterlevandepension till personer bosatta utomlands.
1990/91:Sf273 av Marianne Jönsson och Agne Hansson (c) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om en förstärkt
grundpension enligt de i motionen angivna riktlinjerna.
1990/91:Sf281 av Kersti Johansson och Martin Olsson (c) vari
yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
vårdrekvisitet i lagen om särskilt pensionstillägg till
folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
kravet på vårdår i lagen om särskilt pensionstillägg till
folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn.
1990/91:Sf289 av Per Olof Håkansson (s) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen hemställer om en översyn av
regelsystemet för kommunalt bostadstillägg (KBT) i enlighet med
vad som anförts i motionen.
1990/91:Sf290 av Rune Thorén m.fl. (c, m, fp, v, mp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om retroaktiv rätt till ansökan om vårdår,
som automatiskt ger rätt till vårdår om kvalifikationer härför
föreligger.
1990/91:Sf297 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen beslutar att principen om dubbelt
pensionstillskott för förtidspensionärer återinförs och
fastställs till 108 % av basbeloppet.
1990/91:Sf298 av Marianne Jönsson m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en översyn av
handikappersättningen i syfte att få en mer likvärdig bedömning.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So283.
1990/91:Sf299 av Charlotte Cederschiöld m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om erkännande av fostrargärningen.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A809.
1990/91:Sf300 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om information om regler i länder där makar
kan fördela sitt pensionssparande,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om missgynnande av make i pensionshänseende,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
15/30-årsreglerna inom ATP-systemet bör bibehållas.
1990/91:Sf302 av Margó Ingvardsson (v) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar höja gränsen för kommunalt
bostadstillägg enligt motionens förslag,
2. att riksdagen till Bidrag till kommunala bostadstillägg för
budgetåret 1991/92 anvisar 200000000 kr. utöver regeringens
förslag,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till tidsplan
för statens övertagande av de kommunala bostadstilläggen enligt
motionens förslag.
1990/91:Sf305 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en utredning om effekten av ökade
avgifter för handikappades ekonomiska situation enligt motionen.
1990/91:Sf309 av Ingela Mårtensson och Charlotte Branting (fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av ändrade regler för
ATP-pensionens storlek.
1990/91:Sf313 av Lars Sundin (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en ändring i beräkningsgrunden för
handikappersättning genom att införa fler lägre nivåer,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att det faktiska stödbehovet skall vara
avgörande för rätten att erhålla handikappersättning,
1990/91:Sf316 av Ewy Möller och Gullan Lindblad (m) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring så
att ersättning till neurosedynskadade enligt förlikningsavtalet
med Astra inte skall anses vara pension eller annan inkomst.
1990/91:Sf322 av Ulla Tillander m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vårdnad av egna barn.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So632.
1990/91:Sf329 av Karin Wegestål (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om kvinnor och ATP-pension.
1990/91:Sf330 av Bo Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om förbättring av de handikappades ekonomiska och sociala
villkor.
1990/91:Sf331 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till extra
ekonomiskt stöd till de sämst ställda pensionärerna,
2. att riksdagen för budgetåret 1991/92 till extra stöd för
pensionärer anslår 1 000 000 000 kr. utöver regeringens förslag.
1990/91:Sf336 av Jan Hyttring (c) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en rättvis
grundpension i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär dels redovisning av de
förändringar som inträffar i pensionärernas ekonomi vid
genomförandet av de i motionen redovisade försämringarna, dels
förslag som ger pensionärerna en reell höjning av nuvarande
pension i avvaktan på att ett rättvisare pensionssystem införes
inom ATP.
1990/91:Sf337 av Jan Hyttring (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om fribelopp för arvoden från
förtroendeuppdrag i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Sf339 av Martin Olsson (c) vari yrkas att riksdagen
beslutar att avtrappningen av folkpensionärernas kommunala
bostadstillägg, KBT, på grund av förmögenhet avskaffas fr.o.m.
den 1 juli 1991.
1990/91:Sf348 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om inriktningen av ett framtida
pensionssystem.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So332.
1990/91:Sf350 av Gunilla André och Karin Starrin (c) vari
yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om grundtrygghetsprincipen i de sociala
trygghetssystemen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om höjd
grundpension för alla till i dagsläget ca 98 000 kr. i enlighet
med vad som anförs i motionen.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A812.
1990/91:Sf353 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om underlag för KBT-beräkning.
1990/91:Sf357 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att KBT bör utgå enligt samma regler i
hela landet (avsnitt 4.1),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om speciella åtgärder för att förbättra den
ekonomiska situationen för pensionärsgruppen som bara har
grundpension och pensionstillskott/låg ATP i kombination med låg
KBT (avsnitt 4.1),
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om regelbunden information om antalet
ATP-poäng (avsnitt 4.2),
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att alla utan ATP ges rätt till
pensionstillskott (avsnitt 4.3),
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att rätten till folkpension för utländska
medborgare som får permanent uppehållstillstånd i Sverige bör
ses över (avsnitt 4.4.),
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om retroaktiv rätt till vårdår (avsnitt 4.5),
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om delning av pensionspoäng (avsnitt 4.5),
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att det särskilda pensionstillägget i
första hand skall tillförsäkra dem som redan genomfört
vårdinsatser en bättre pension (avsnitt 4.6),
9. att riksdagen beslutar att rätten till vårdår inom det
särskilda pensionstillägget fr.o.m. den 1 juli 1991 skall utgå
fr.o.m. första vårdåret i högst 15 år (avsnitt 4.6),
10. att riksdagen för budgetåret 1991/92 på
socialdepartementets anslag D 7. Särskilt pensionstillägg anslår
ytterligare 7 milj.kr.
1990/91:Sf360 av Kersti Johansson m.fl. (c) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen hemställer om att riksförsäkringsverket
får i uppdrag att utarbeta förslag till hur förälder som är
berättigad till ATP-poäng för vård av barn påförs detta utan
egen anmälan.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A814.
Motioner väckta med anledning av proposition 1990/91:119 om
särskilt kommunalt bostadstillägg till folkpension
1990/91:Sf37 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen föreslås om översyn av KBT.
1990/91:Sf38 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en förstärkt
grundpension enligt de i motionen angivna riktlinjerna,
2. att riksdagen vid avslag på yrkande 1 hos regeringen begär
att en parlamentarisk utredning tillsätts med direktiv att se
över pensionssystemet för de ekonomiskt utsatta pensionärerna,
1990/91:Sf39 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om parlamentarisk utredning av framtida KBT,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skyndsam utredning om successiv ökning av
lägsta folkpensionsnivå.
1990/91:Sf40 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om en
framtida grundpension som skall täcka samtliga grundläggande
levnadsomkostnader.
1990/91:Sf41 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag
till enhetliga regler för kommunalt bostadstillägg för hela
riket i enlighet med vad som i motionen anförts,
1990/91:Sf42 av Marianne Carlström m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utformningen av KBT.
Administration
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1990/91
1990/91:Sf208 av Barbro Sandberg och Kenth Skårvik (fp) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär att
riksförsäkringsverket får i uppdrag att skyndsamt utreda
speciella jävssituationer i socialförsäkringsnämnder.
1990/91:Sf278 av Gustav Persson och Anita Modin (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en översyn av beslutsformerna gällande
antalet socialförsäkringsnämnder i varje kassa samt resp. nämnds
verksamhetsområde.
1990/91:Sf279 av Gustav Persson och Anita Modin (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om formerna för tillsättande och entledigande
av direktörer inom försäkringskassorna.
1990/91:Sf283 av Johnny Ahlqvist och Maja Bäckström (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om decentralisering av beslut inom
försäkringskassan.
1990/91:Sf287 av Birgit Henriksson och Ing-Britt Nygren (m)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om olämpligheten av ett så omfattande
register som riskerar integritetskränkande handläggning,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
lagreglering så att de delar som får finnas i registret i alla
avseenden skyddas mot obehörigt användande.
1990/91:Sf315 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen till Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1991/92
anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med
100000000 kr. reducerat förslagsanslag på 537951000 kr.
1990/91:Sf324 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utvecklingen av försäkringskassornas
verksamhet och utvecklingen av försäkringskassornas framtida
datastöd.
1990/91:Sf340 av Gustav Persson och Anita Modin (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om överförande av tjänster och lönemedel m.m.
från riksförsäkringsverket till försäkringskassorna.
1990/91:Sf341 av Görel Bohlin (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
översyn av riksförsäkringsverkets och försäkringskassornas
arbets- och rollfördelning.
1990/91:Sf342 av Margitta Edgren och Siw Persson (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om sammanslagning av försäkringskassorna i
Skåne.
1990/91:Sf343 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utformningen av ett ADB-system för
försäkringskassan.
1990/91:Sf353 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas
5. att riksdagen för budgetåret 1991/92 på
socialdepartementets anslag B2 Allmänna försäkringskassor
anslår 15000000 kr. mindre än vad regeringen föreslagit,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om FAS90.
Utskottet
I Allmänt om socialförsäkringssystemet
Socialpolitiken
Socialpolitiken syftar till att ge människor trygghet. Främst
sker detta genom ekonomiska bidrag. Utvecklingen har gått från
behovsprövade till generella och inkomstrelaterade bidrag. I
socialpolitiken ingår även det praktiska vård- och
behandlingsarbetet samt samhällets service i form av t.ex.
daghem, färdtjänst och hemtjänst. Till socialpolitiken hör också
åtgärder som syftar till att ge människor en tryggad
sysselsättning och att motverka arbetslöshet.
De sociala trygghetssystemen omfördelar resurser mellan olika
grupper och skeden i livet. I första hand är avsikten att
inkomsterna skall utjämnas över livsförloppet.
Inkomstutjämningen syftar också till att ge alla möjlighet till
en ekonomisk grundtrygghet, t.ex. genom pensioner som det går
att leva av, och därför måste en viss omfördelning ske till
låginkomsttagarnas fördel. Genom de offentliga trygghetssystemen
omfördelas medel också till dem som drabbas av ohälsa och
arbetslöshet.
De samlade sociala utgifterna inkl. landstingens och
kommunernas utgifter för sjukvård, barnomsorg, äldre- och
handikappomsorg och andra sociala insatser beräknas år 1991
uppgå till omkring 415 miljarder kronor. Detta motsvarar ca 29 %
av bruttonationalprodukten.
Socialförsäkringsförmånerna
Grundstenen i socialpolitiken är socialförsäkringarna. Genom
socialförsäkringssystemet garanteras alla medborgare en allmän
ekonomisk trygghet vid ålderdom och ersättning för
inkomstbortfall vid sjukdom, handikapp och rehabilitering.
Socialförsäkringarna består av den allmänna försäkringen,
delpensionsförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen. Den
allmänna försäkringen omfattar sjukförsäkringen (inkl.
tandvårdsförsäkringen och föräldraförsäkringen),
folkpensioneringen och tilläggspensioneringen. Till
folkpensioneringen hör också olika tilläggsförmåner såsom
handikappersättning, vårdbidrag, pensionstillskott och kommunala
bostadstillägg. Till socialförsäkringarna räknas även
arbetslöshetsförsäkringen.
De statliga utgifterna för socialförsäkringarna, förutom
arbetslöshetsförsäkringen, beräknas budgetåret 1991/92 uppgå
till drygt 250 miljarder kronor. Jämfört med innevarande
budgetår är det en ökning med över 14 miljarder kronor.
Utgifterna avser i huvudsak följande (belopp i milj.kr.).
Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna
svarar för administrationen av huvuddelen av
socialförsäkringsförmånerna.
Sjukförsäkringen ger rätt till sjukpenning vid sjukdom med
viss del av arbetsinkomsterna upp till 7,5 gånger basbeloppet.
För de tre första dagarna med sjukpenning i varje sjukperiod är
kompensationsnivån 65%. För tid därefter t.o.m. den 90:e dagen
är kompensationsnivån 80% och för tid därefter 90 %.
Sjukpenningen minskas om arbetsgivaren betalar för hög
kompensation till den anställde under sjukperioden. Den som är
arbetslös och står till arbetsmarknadens förfogande har rätt att
ha kvar sin sjukpenninggrundande inkomst. Detta gäller även
vissa andra grupper, t.ex. studerande. Genom sjukförsäkringen
får personer, även barn, som är bosatta i Sverige ersättning för
kostnader i samband med läkarvård och annan sjukvårdande
behandling, läkemedelsinköp, sjukhusvård samt sjukresor.
Tandvårdsförsäkringen omfattar däremot endast personer som
fyller minst tjugo år under det år vården inleds. Yngre personer
har i stället rätt till fri tandvård genom folktandvården. Från
sjukförsäkringen lämnas bidrag till sjukvårdshuvudmännen för
hälso- och sjukvården. För år 1991 är ersättningen ca 15
miljarder kronor. De totala kostnaderna för hälso- och
sjukvården är betydligt högre. För år 1990 uppgick de till ca
114 miljarder kronor.
Genom föräldraförsäkringen får föräldrar ersättning för
inkomstförlust i samband med ledighet för vård av barn
(föräldrapenningförmåner). Som villkor gäller dock att föräldern
har varit inskriven i försäkringskassa under minst 180 dagar i
följd närmast före den dag för vilken föräldrapenning skall
utbetalas. Föräldrapenning i samband med barns födelse eller
adoptivbarns ankomst utbetalas under 450 dagar. För 360 av dessa
dagar betalas föräldrapenningen med belopp motsvarande 90 % av
den sjukpenninggrundande inkomsten till den av föräldrarna som
stannar hemma och vårdar barnet, dock lägst 60 kr. per dag, det
s.k. garantibeloppet. Under resterande 90 dagar utges endast
garantibeloppet. För att få ersättning med sjukpenningbelopp
förutsätts att föräldern under minst 240 dagar i följd före
barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför har varit
försäkrad för en sjukpenning över garantinivån. En förälder som
behöver avstå från förvärvsarbete för att vårda sjukt barn har
rätt till tillfällig föräldrapenning. Sådan ersättning lämnas
även i vissa andra fall. Den tillfälliga föräldrapenningen utges
med 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten för de första 14
dagarna per barn och år och 90 % för tid därefter.
Pensionsförmåner från den allmänna försäkringen utges i
form av ålderspension, förtidspension/sjukbidrag,
efterlevandepension till vuxna jämte tilläggsförmåner till olika
typer av pension (pensionstillskott, kommunalt bostadstillägg,
handikappersättning, vårdbidrag m.m.).
Berättigad till folkpension och olika folkpensionsförmåner är
svensk medborgare som är bosatt i riket. Vid bosättning utom
riket har svensk medborgare rätt till folkpension och vissa av
folkpensionsförmånerna i förhållande till det antal år för vilka
pensionspoäng tillgodoräknats. Utländsk medborgare som är bosatt
i Sverige har rätt till full folkpension och folkpensionsförmån
först efter viss tids bosättning här. Hel folkpension i form av
ålderspension eller förtidspension utgör 96 % av basbeloppet för
ogift pensionär och 78,5 % av basbeloppet för gift pensionär.
Den som har låg eller ingen tilläggspension (ATP) har även rätt
till pensionstillskott med sådant belopp att detta tillsammans
med ev. ATP uppgår till 54 % av basbeloppet vid ålderspension
och med 104 % av basbeloppet vid förtidspension. Fr.o.m. den 1
januari 1991 kan den som under längre tid vårdat sjukt eller
handikappat barn och på grund härav gått miste om
förvärvsinkomster i vissa fall få ett särskilt pensionstillägg
med 25--50 % av basbeloppet.
Tilläggspensionen beräknas på den genomsnittliga
pensionspoängen för de 15 bästa inkomståren. Pensionspoängen
utgör den pensionsgrundande inkomsten delad med det vid årets
ingång gällande basbeloppet. Såväl inkomst av anställning som
inkomst av annat förvärvsarbete är pensionsgrundande till den
del inkomsten överstiger det vid årets ingång gällande
basbeloppet. Vid beräkningen bortses från inkomst som överstiger
sju och en halv gånger basbeloppet. Som inkomst anses även
sjukpenning, föräldrapenning m.m. För full ATP erfordras att
pensionsgrundande inkomst tillgodoräknats för minst 30 år. Som
år för vilket pensionspoäng tillgodoräknats likställs s.k.
vårdår. Vårdår kan tillgodoräknas förälder som under större
delen av året vårdat barn som inte har fyllt tre år. ATP-n utgör
60 % av basbeloppet multiplicerat med medeltalet av
pensionspoängen för de 15 bästa inkomståren.
De kommunala bostadstilläggen till folkpension (KBT) är
obligatoriska för kommunerna. Fr.o.m. den 1 januari 1991 skall
KBT svara för minst 80 % av varje del av den månatliga
bostadskostnaden som ligger mellan 80 kr. och 1 900 kr. för
ogift pensionär samt mellan 80 kr. och 2 050 kr. för gift
pensionär. Kommunen får statsbidrag med 25 % av sina
KBT-kostnader i dessa intervall, men kommunen kan härutöver
bestämma generösare grunder för bostadstillägget.
Från folkpensioneringen utges även handikappersättning och
vårdbidrag. Handikappersättning utges till den som behöver mera
tidskrävande hjälp i sin dagliga livsföring eller hjälp för att
kunna förvärvsarbeta. Även den som har stora merutgifter på
grund av handikappet kan få ersättning. Handikappersättning
utges med 69, 53 eller 36 % av basbeloppet. Vårdbidrag kan utges
till förälder som vårdar handikappat barn. Bidraget utges med
hel, halv eller en fjärdedel av hel förtidspension jämte
pensionstillskott, och av bidraget kan viss del fastställas som
merkostnadsersättning.
Delpension kan fylla ut en viss andel av det
inkomstbortfall som följer när en förvärvsarbetande i åldern
60--65 år minskar arbetsinsatsen genom att övergå till
deltidsarbete. En förutsättning är att personen under det
senaste året haft förvärvsarbete av viss omfattning. Vidare
skall han fr.o.m. det år han fyllde 45 år ha förvärvsarbetat i
sådan utsträckning att han tillgodoräknats pensionsgrundande
inkomst för minst tio år. Kompensationsgraden inom
delpensionsförsäkringen är 65 % av inkomstbortfallet.
Arbetsskadeförsäkringen omfattar alla som förvärvsarbetar
i verksamhet här i riket. För annan förvärvsarbetande än
arbetstagare krävs att han är bosatt här. Försäkringen omfattar
även den som genomgår viss utbildning. Arbetsskadeförsäkringen
ger i princip full ersättning för inkomstbortfall till den som
drabbas av skada i sitt arbete. Arbetsskadeförsäkringen är
samordnad med den allmänna sjukförsäkringen under de första 90
dagarna sedan skadan uppkom (samordningstiden). Under
samordningstiden utges ersättning i huvudsak endast från
sjukförsäkringen. Efter samordningstiden utges sjukpenning och
livränta från arbetsskadeförsäkringen.
Finansieringen av socialförsäkringarna och redovisningen på
statsbudgeten
Socialförsäkringarna finansieras i huvudsak genom lagstadgade
socialavgifter som betalas av arbetsgivare och egna företagare.
Arbetsgivaravgifterna enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter utgörs av sjukförsäkringsavgift,
folkpensionsavgift, tilläggspensionsavgift, delpensionsavgift,
barnomsorgsavgift, arbetsskadeavgift, arbetsmarknadsavgift,
arbetarskyddsavgift, vuxenutbildningsavgift och
lönegarantiavgift. Avgiftsuttaget utgör för år 1991 37,13 % av
avgiftsunderlaget, vartill kommer den allmänna löneavgiften med
0,34 % (dock 1,64 % under första halvåret 1991). Den största
delen av avgiftsuttaget hänför sig till sjukförsäkringsavgiften
som är 10,10 %, folkpensionsavgiften som är 7,45 % och
tilläggspensionsavgiften som är 13,00 % av avgiftsunderlaget.
Egenavgifterna är något lägre och utgör för år 1991 33,85 % av
avgiftsunderlaget, vartill kommer den allmänna löneavgiften.
Underlaget för beräkning av arbetsgivaravgifterna är i stora
drag summan av vad arbetsgivaren under året har utgett som lön i
pengar eller skattepliktiga naturaförmåner. Vid bestämmande av
avgiftsunderlaget bortses från ersättning som understiger 1 000
kr. under ett år. Vidare bortses från bl.a. ersättning till
arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år.
Flera av avgifterna förs till olika fonder, såsom AP-fonden,
delpensionsfonden och arbetsskadefonden. Det finns även en
sjukförsäkringsfond, som inte längre används för avsättningar,
och en folkpensioneringsfond, som numera endast används för
visst särskilt ändamål.
Socialavgifterna redovisas enligt olika principer på
statsbudgeten. Vissa avgifter bruttoredovisas på statsbudgeten,
medan andra redovisas netto. Med bruttoredovisning menas att
inkomsterna av avgiften i sin helhet tillförs statsbudgetens
inkomster, medan utgifterna som avgiften avser att finansiera
redovisas på särskilda utgiftsanslag på statsbudgetens
utgiftssida. Med nettoredovisning menas att statsbudgetens
inkomstsida enbart upptar skillnaden mellan inkomsterna av
avgiften och de utgifter som avgiften avser att finansiera.
Statens inkomster från folkpensionsavgiften redovisas brutto
på statsbudgeten. Sjukförsäkringsavgiften nettoredovisas men för
sjukförsäkringskostnader finns också anslag på
statsbudgetens utgiftssida. Tillläggspensionsavgiften,
delpensionsavgiften och arbetsskadeavgiften nettoredovisas, dvs.
på inkomsttiteln anges endast belopp som inte avsatts till resp.
fond.
Inkomsterna från sjukförsäkringsavgiften skall täcka 85 % av
försäkringskassornas utgifter för sjukförsäkringen,
föräldraförsäkringen och förvaltningskostnader. Det gäller även
ersättningen som utbetalas till sjukvårdshuvudmännen. Resterande
15 % betalas med anslagna medel från statsbudgetens utgiftssida.
Budgetåret 1989/90 var de totala inkomsterna från
sjukförsäkringsavgiften 56,4 miljarder kronor. Utbetalningarna
uppgick emellertid till 61,3 miljarder kronor. Följaktligen blev
utfallet på statsbudgeten för denna inkomsttitel negativt, och
underskottet uppgick till 4,9 miljarder kronor.
I propositionen anges att enligt riktlinjer som riksdagen
antog år 1983 skall tills vidare inga ytterligare avsättningar
göras till den allmänna sjukförsäkringsfonden, som är placerad
på ett räntelöst konto hos riksgäldskontoret. Över- resp.
underskott har därefter avräknats direkt mot statsbudgeten.
Sedan år 1985 har det varit underskott i sjukförsäkringen och
underskottet beräknas till 4 900 milj.kr. för år 1990. I
propositionen anges att regeringen nu har beslutat att överföra
fondens behållning på 4 913 milj.kr. till statsbudgetens
inkomstsida.
Inkomsterna av delpensionsavgiften uppgick till 2,8 miljarder
kronor budgetåret 1989/90. Beloppet överförs i sin helhet till
delpensionsfonden.
Folkpensionsavgiften är ett bidrag till finansieringen av
folkpensioneringen. I övrigt finansieras försäkringen av
statsmedel.
Tilläggspensionsavgiften uppgick budgetåret 1989/90 till 69,1
miljard kronor. Hela beloppet överförs till den allmänna
pensionsfonden och medlen används tillsammans med avkastning
från fonden till utbetalning av den allmänna tilläggspensionen
(ATP). Sedan år 1982 har pensionsutbetalningarna varit större än
avgiftsinkomsterna och år 1989 uppgick underskottet till ca 10
miljarder kronor. Genom AP-fondernas inkomster av räntor,
utdelningar och skatter på ca 44 miljarder kronor visade det
finansiella sparandet ett överskott på ca 33 miljarder kronor år
1989. ATP-avgiften höjdes den 1 januari 1990 med 2
procentenheter. Höjningen bidrog till att avgiftsinkomsterna
balanserade utbetalningarna förra året. Det finansiella
sparandet ökade till drygt 47 miljarder kronor år 1990. Ökningen
av antalet ålderspensionärer under de senaste åren och det
förhållandet att en allt större andel av ålderspensionärerna har
tjänat in rätt till ATP-förmåner har medfört att utgifterna inom
ATP-systemet ökat. Samtidigt har utgifterna från
folkpensioneringen för pensionstillskott minskat.
95 % av arbetsskadeavgiften tillförs arbetsskadefonden.
Återstoden används för att täcka kostnaderna för
administrationen av försäkringen. Inkomsterna från
arbetsskadeavgiften som överfördes till arbetsskadefonden
uppgick till 4,3 miljarder kronor budgetåret 1989/90 medan
utbetalningarna samma år uppgick till 9,2 miljarder kronor.
Underskottet för denna avgift blev därmed 4,8 miljarder kronor.
Fonden får räntefritt disponera medel ur statsbudgeten för att
täcka underskottet.
Pågående förändringsarbete m.m.
I enlighet med vad som anförs i propositionen har utgifterna
för de socialförsäkringsförmåner som har sin grund i nedsatt
arbetsförmåga på grund av sjukdom eller handikapp ökat kraftigt
under senare år. Det s.k. ohälsotalet, som utgör ett mått på
frånvaro från arbetsmarknaden till följd av sjukdom, arbetsskada
eller förtidspension, har under den senaste tioårsperioden
stigit med omkring 20 %, vilket i sin tur resulterat i en
kraftig ökning av socialförsäkringskostnaderna. Dessa
kostnadsökningar har inneburit en kraftig påfrestning på
samhällsekonomin. Ökningen av ohälsotalet har i stort sett
avstannat under år 1989. I propositionen anges att regeringen
för budgetåret 1990/91 har angivit som mål att ohälsotalet skall
minska med två dagar.
För att snabbt komma till rätta med kostnadsökningarna inom
socialförsäkringarna och för att samhället även fortsättningsvis
skall kunna garantera inkomsttryggheten för personer vid
sjukdom, ålderdom eller handikapp har riksdagen beslutat om
sänkta kompensationsnivåer inom sjukpenningförsäkringen och
föräldraförsäkringen fr.o.m. den 1 mars 1991. Samtidigt har
riksdagen begärt att regeringen skall lägga fram förslag till en
arbetsgivarperiod innebärande att arbetsgivare utan ersättning
från försäkringskassan svarar för ersättning till de anställda
för de första 14 dagarna av varje sjukperiod.
Arbetsgivarperioden beräknas kunna införas den 1 januari 1992.
Regeringen har även aviserat en proposition med förslag om
rehabilitering, bl.a. ett system med obligatorisk
rehabiliteringsutredning och krav på rehabiliteringsplan.
Regeringen har vidare angivit att en mera fullständig samordning
av sjuk- och arbetsskadesjukpenningen senare bör ske.
För att minska utgifterna för sjukvårdsförmåner m.m. görs
kontinuerligt en anpassning av avgiftsnivåerna till den allmänna
kostnadsutvecklingen. Inom sjukvårdsområdet pågår också ett
förändringsarbete för att åstadkomma ett effektivare utnyttjande
av resurserna. Regeringen har nyligen lagt fram en proposition
om att huvudmannaskapet för sjukresorna skall överföras från
försäkringskassorna till sjukvårdshuvudmännen fr.o.m. år 1992.
Regeringen har i proposition 1990/91:121 lagt fram förslag om
försöksverksamhet med kommunalt huvudmannaansvar för primärvård
m.m. I propositionen anges bl.a. att en försöksverksamhet skall
inledas i några primärvårdsområden med en finansiell samordning
av resurserna för hälso- och sjukvård, läkemedel, sjukresor,
sjuk- och arbetsskadeförsäkring samt förtidspension. Försök bör
även övervägas där den finansiella samordningen läggs på någon
eller några försäkringskassor.
Pensionssystemet har under flera år varit föremål för översyn
av pensionsberedningen. Pensionsberedningen har i november 1990
överlämnat sitt slutbetänkande (SOU 1990:76) Allmän pension. I
betänkandet redovisas överväganden om bl.a. förutsättningarna
för finansiering framdeles av den allmänna pensioneringen,
reglerna för intjänande av rätt till ATP, indexering av
pensionsrätt och pensionsförmåner samt den övre gränsen för
beräkning av pensionsgrundande inkomst. Beredningen har även
prövat möjligheterna till integrering av folk- och
tilläggspensioneringen och presenterar olika modeller till
pensionssystem. Av betänkandet framgår att möjligheterna att
finansiera pensionsutfästelserna inom ramen för ett oförändrat
skatte- och avgiftstryck är starkt beroende av den ekonomiska
tillväxten. Beredningen har även påtalat bristen på samband
mellan avgifter och förmånsgrundande inkomster, och beredningen
anser att det kan övervägas om det inte finns skäl att försöka
förstärka det försäkringsmässiga inslaget i ATP-systemet.
Pensionsrätt som intjänas utan samband med förvärvsarbete skall
i princip motsvaras av avgifter till försäkringen. Beredningen
föreslår att avgifter framdeles skall tas ut från staten för
t.ex. sjukpenning. Pensionsberedningen har även behandlat frågan
om en anpassning av folkpensionssystemet till EGs regelsystem.
Beredningen föreslår att det för rätt till svensk folkpension
bör uppställas krav på bosättning här i landet under minst 40 år
mellan 16 och 65 års ålder. Vid kortare bosättningstid bör
folkpensionen reduceras med 1/40 för varje felande år. För rätt
till pension bör dock krävas minst tre års bosättningstid i
Sverige. Pensionsberedningen, som inte lyckats få någon bred
politisk majoritet för förändringar i övrigt av
pensionssystemet, anvisar ett flertal möjligheter till
förändringar beträffande vilka det finns anledning till fortsatt
utredning. Beredningens betänkande har nyligen sänts ut för
remissbehandling, och regeringen avser att återkomma med
konkreta förslag till förändringar av pensionssystemet.
Regeringen har även tillkallat en särskild utredare för att
utarbeta förslag till de förändringar i lagen om allmän
försäkring som blir erforderliga vid ett svenskt deltagande i
ett utvidgat europeiskt ekonomiskt samarbete (dir. 1991:2).
Pensionsberedningens förslag till intjänandetid inom
folkpensionssystemet skall därvid utgöra grunden för ett
lagförslag.
För att kompensera pensionärer med låg eller ingen ATP för
effekterna av finansieringen av det nya skattesystemet har
pensionstillskotten och de kommunala bostadstilläggen höjts. De
kraftiga hyreshöjningar som skett därutöver har dock medfört att
regeringen nu lagt fram förslag om ett särskilt kommunalt
bostadstillägg under år 1991 för att kompensera de pensionärer
som på grund av hyreshöjningarna inte når upp till
socialbidragsnivå. -- En allmän översyn av hela KBT-systemet
skall även göras.
Utskottets fortsatta behandling av olika
socialförsäkringsfrågor
Utskottet behandlar i detta betänkande såväl anslag som
motioner som rör sjukförsäkringen, föräldraförsäkringen, folk-
och tilläggspensioneringen och delpensionsförsäkringen. I
betänkandet behandlas även förslaget i propositionen om en
försöksverksamhet inom tandvårdsförsäkringen och motioner som
tar upp denna fråga. Vidare tar utskottet upp anslag och
motioner rörande administrationen av socialförsäkringarna.
Utskottet behandlar samtidigt i ett särskilt betänkande
proposition 1990/91:119 om särskilt kommunalt bostadstillägg
till folkpension.
Utskottet räknar med att senare under våren i skilda
betänkanden behandla
proposition 1990/91:135 om ändrat huvudmannaskap för
sjukreseadministrationen m.m.,
den aviserade propositionen om rehabilitering, i vilket
sammanhang även motioner om arbetsskadeförsäkringen skall
behandlas,
den aviserade propositionen om en arbetsgivarperiod inom
sjukförsäkringen.
Övriga delar av socialförsäkringssystemet avser utskottet att
behandla under hösten 1991, nämligen
tandvårdsförsäkringen i övrigt,
socialavgifter,
ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen.
Fråga om ökad försäkringsmässig uppbyggnad av
socialförsäkringarna
Utskottet tar i detta sammanhang upp motion Sf242 av Gullan
Lindblad m.fl. I motionen anförs att det svenska
socialförsäkringssystemet ursprungligen är uppbyggt som en
fristående sektor av ekonomin som bestod av fonder för speciella
syften. Enligt motionärerna har den ursprungliga konstruktionen
av försäkringssystemet nu tonats ner. Bl.a. har sambandet mellan
"inbetalade premier", avgifter och erhållna förmåner luckrats
upp. Enligt den s.k. Hagaöverenskommelsen skall avgifter för
sjukförsäkringen utgå på alla inkomster oavsett om en förmån
erhålls eller inte. Samma princip överfördes senare på
ATP-systemet. Motivet sades vara administrativa förenklingsskäl.
Motionärerna anser att dessa förändringar i realiteten har
betytt att avgifterna för sjukförsäkring och ATP delvis
förvandlats till skatter. Urholkningen av den ursprungliga
försäkringstanken har emellertid medfört bl.a. följande
nackdelar. Små aktiva årskullar får en tung börda när stora
årskullar går in i pensionsåldern. Samtidigt är det en stor risk
att förmåner av olika slag utvidgas under tider då de aktiva
grupperna är stora och pensionärsgrupperna små. Vid dålig
ekonomisk tillväxt i ekonomin är det också svårt att låta
sjukförsäkringen fördela inkomster över livscykeln och samtidigt
fördela inkomster mellan olika inkomstgrupper.
Planeringsperioden i det politiska systemet är dessutom för
kort. Vidare kräver ett närmande till EG även en samordning av
socialförsäkringssystemet, och sannolikt kommer Sverige att bli
tvunget att i större utsträckning tillämpa försäkringsprinciper.
Ett försäkringssystem medför att man inte genom politiska beslut
med kort varsel kan ändra reglerna för utlovade förmåner.
Motionärerna hävdar att budgetpropositionsutredningens förslag
att föra in hela sjukförsäkringen i statbudgeten helt skulle
göra slut på försäkringstanken. Om man inte utformar
socialförsäkringen med utgångspunkt från fasta, entydiga och
logiska principer kommer detta enligt motionärernas mening att
förr eller senare leda till svåra systemfel inom
socialförsäkringen. Systemen kommer att upplevas som orättvisa
och inbjuda till fusk. Motionärerna anser därför att regeringen
bör tillsätta en offentlig utredning som skall analysera och
lägga fram förslag om hur socialförsäkringssystemens uppbyggnad
kan göras mer konsekvent i förhållande till sitt syfte samtidigt
som människors intjänade rättigheter i form av framtida
ersättningar ges ett fast skydd. Motionärerna påpekar också att
den allt snabbare internationaliseringen accentuerar behovet av
att man går över till försäkringslösningar. I detta sammanhang
måste också socialförsäkringssystemens inverkan på
kapitalmarknaden, den offentliga sektorns tillväxt, skattetryck
etc. beaktas.
Utskottet vill med anledning av motionen framhålla följande.
Det är riktigt att socialförsäkringssystemet inte är uppbyggt
efter enbart försäkringsmässiga principer. Utskottet har ovan i
korthet redovisat vad de olika försäkringarna omfattar. För
samtliga försäkringar gäller att avgifterna beräknas på ett
underlag som inte alltid ger rätt till försäkringsförmåner. I
vissa fall då förhållandet är det omvända lämnar staten bidrag
till försäkringssystemet. T.ex. skall staten bidra med 15 % av
sjukförsäkringskostnaderna. Vid underskott i sjukförsäkringen
blir statsbidraget i praktiken högre. I övrigt kan sägas att
delpensioneringen i mycket följer försäkringsmässiga principer.
Även sjukpenning- och föräldraförsäkringarna samt
arbetsskadeförsäkringen, där ersättningsförmånerna i stor
utsträckning är inkomstrelaterade, har stora inslag av
försäkringsmässighet. Folkpensioneringen är däremot avsedd att
ge en allmän ekonomisk grundtrygghet oavsett tidigare
inkomstförhållanden, och denna försäkring bygger därför främst
på fördelningspolitiska grunder. När det gäller
tilläggspensioneringen har pensionsberedningen framhållit att
man bör överväga att förstärka det försäkringsmässiga inslaget.
Även EG-aspekterna gör att pensionsberedningen föreslagit att
det försäkringsmässiga inslaget ökar även för
folkpensioneringen, nämligen genom att rätt till folkpension
skall tjänas in under 40 år. Beredningen har också lagt fram
modeller för en samordning av folkpensions- och
tilläggspensionssystemen. Beredningens betänkande är nu ute på
remissbehandling. I övrigt har en särskild utredare tillkallats
för att lägga fram förslag till de ändringar i lagen om allmän
försäkring som erfordras för en samordning med EGs regelsystem.
Utskottet vill vidare erinra om att finansutskottet i sitt
betänkande 1990/91:FiU20 nyligen behandlat en motion vari angavs
att bedömningen av statsbudgeten försvåras av att fonder av
skilda slag används för särskilda ändamål. Finansutskottet har
därvid anfört att inrättandet av fonder och särskilt vidtagna
överföringar mellan statsbudgeten och sådana fonder kan försvåra
överblicken och minska möjligheterna till analys av
budgetutvecklingen. Enligt finansutskottet bör dylika
transaktioner därför användas med försiktighet och begränsas
till sådana situationer där det med hänsyn till andra
omständigheter ter sig särskilt påkallat. När så trots allt sker
är det angeläget att regeringen i finansplanen och
kompletteringspropositionen kommenterar de vidtagna
dispositionerna och i sammanställningar ger en överblick över
åtgärderna. Finansutskottet har även hänvisat till att
budgetpropositionsutredningen i sitt slutbetänkande (SOU
1990:83) Ny budgetproposition föreslagit att principen om
bruttoredovisning bör tillämpas mer konsekvent i statsbudgeten.
Denna princip innebär att både inkomster och utgifter blir
tydligt synliga. Enligt utredningen bör det inte få förekomma
att verksamheter finansieras över statsbudgeten genom underskott
på inkomsttitel som inte blir föremål för riksdagens
utgiftsbeslut. Om fonder används bör det, enligt utredningen,
vara fråga om aktiva fonder med fristående förvaltning av den
typ som AP-fonderna och den nyinrättade arbetslivsfonden
representerar. Utredningen har mot denna bakgrund funnit att
socialförsäkringarna, med huvudsakligt undantag för ATP, bör
bruttoredovisas över statsbudgeten. Även finansutskottet har
ansett att mycket talar för att man bör gå över till att
bruttoredovisa inkomster och utgifter över statsbudgeten, vilket
riksdagen också tidigare uttalat (1988/89:FiU23, rskr. 169).
Finansutskottet har vidare erinrat om att man i huvudsak
tillämpar en nettoredovisning för sjuk- och
föräldraförsäkringen, som till 15 % finansieras med statsbidrag
över tre olika anslag på socialdepartementets huvudtitel. Under
senare år har utgifterna varit större än inkomsterna och således
har ett negativt belopp förts upp på inkomsttiteln. I och med
att sjukförsäkringsfonden nu avvecklats talar enligt
finansutskottet starka skäl för att samma redovisningsprincip
bör tillämpas för sjukförsäkringen som i fråga om
folkpensioneringen. Finansutskottet har tillagt att
budgetpropositionsutredningens betänkande för närvarande är ute
på remiss, och de frågor som motionärerna aktualiserade därmed
kommer upp till prövning av regeringen.
Mot bakgrund av det anförda anser socialförsäkringsutskottet
att det inte finns skäl att tillsätta den i motionen begärda
utredningen om hur socialförsäkringssystemen i ökad utsträckning
kan få en mera konsekvent försäkringsmässig uppbyggnad.
Utskottet avstyrker därför bifall till motion Sf242.
II Sjukförsäkring m.m.
Under rubriken Sjukförsäkring m.m. behandlas de i proposition
1990/91:100, bilaga 7 (socialdepartementet), under litt. D
Försäkring vid sjukdom, handikapp och ålderdom upptagna anslagen
D 1. Bidrag till sjukförsäkringen och D 5. Bidrag till
ersättning vid närståendevård samt motioner med anknytning till
dessa anslag
Allmänt om sjukförsäkringen
Sjukförsäkringssystemet omfattar hela befolkningen.
Försäkringen ger rätt till sjukpenning vid sjukdom samt svarar
för kostnader i samband med läkarvård och annan sjukvårdande
behandling, läkemedelsinköp, tandvård, sjukhusvård och
sjukresor. Vidare ger försäkringen vid vissa sjukdomar den sjuke
rätt till kostnadsfria läkemedel och förbrukningsartiklar.
Sjukförsäkringen finansieras till 15% med statsbidrag och
till 85% med socialavgifter från arbetsgivare och
egenföretagare. Avgiften till sjukförsäkringen utgör 10,1% av
avgiftsunderlaget för arbetsgivare och 9,6% av
avgiftsunderlaget för egenföretagare.
Sjukpenningförsäkringen
Kompensationsnivån
Den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring, AFL, och bosatt i Sverige skall vara inskriven hos
allmän försäkringskassa fr.o.m. den månad då han fyller 16 år.
Inskrivningen medför rätt till sjukpenning om den försäkrades
sjukpenninggrundande inkomst (SGI) uppgår till minst 6000 kr.
Den sjukpenninggrundande inkomsten motsvarar den inkomst i
pengar eller andra skattepliktiga förmåner som den försäkrade
kan antas för år räknat komma att tills vidare erhålla av eget
arbete, antingen på grund av anställning eller genom annat
förvärvsarbete.
Sjukpenning utgår vid sjukdom som sätter ned arbetsförmågan
med minst en fjärdedel. Om den försäkrade är föremål för
rehabiliteringsåtgärd, skall arbetsförmågan anses nedsatt i den
mån åtgärden hindrar honom att utföra förvärvsarbete. Saknar den
försäkrade arbetsförmåga utges hel sjukpenning. I annat fall
utges tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels sjukpenning,
beroende på graden av nedsättning av arbetsförmågan.
Hel sjukpenning har t.o.m. februari 1991 utgjort 90% av den
fastställda sjukpenninggrundande inkomsten, delad med 365
(kalenderdagberäknad sjukpenning). Nya regler om
kompensationsnivån har trätt i kraft den 1 mars 1991 (prop.
1990/91:59, SfU9, rskr. 104, SFS 1990:1516). Dessa regler
innebär att kompensationsnivån sänkts från 90% till 65% för
de första tre dagarna med sjukpenning i varje sjukperiod och
till 80% för tid därefter t.o.m. den 90:e dagen. Fr.o.m. den
91:a dagen utgör ersättningen 90%. För vissa personer med
återkommande sjukdomsfall gäller särskilda bestämmelser. --De
flesta anställda har genom särskilda avtal ersättning vid
sjukdom utöver den ersättning den allmänna försäkringen ger.
Sådan avtalsersättning får dock inte utgå med mer än 10% och
endast t.o.m. den 90:e dagen. Om avtalsersättningen överstiger
den nivån minskas ersättningen från den allmänna försäkringen i
motsvarande mån.
För beräkning av ersättning från sjukpenningförsäkringen under
de första 14 dagarna av ett sjukdomsfall gäller följande för
försäkrade som har en SGI som helt eller delvis grundar sig på
anställning (tim-/dagberäknad sjukpenning). Ersättningen har
anpassats till den ordinarie arbetstiden eller motsvarande
normala arbetstid då den försäkrade skulle ha utfört
förvärvsarbete om han inte blivit sjuk. Ersättning utges enbart
för de dagar då den försäkrade avstår från förvärvsarbete och
fastställs med den försäkrades SGI som utgångspunkt.
Ersättningen per timme beräknas som kvoten av 65% resp. 80%
av den försäkrades SGI och hans årsarbetstid, dvs. den ordinarie
tid som den försäkrade beräknas utföra förvärvsarbete mätt i
timmar per år.
Vid s.k. arbetsgivarinträde betalar arbetsgivaren ut sjuklön
till den anställde och erhåller i gengäld enligt bestämmelserna
i 3 kap. 16§ AFL den sjukpenning som tillkommer arbetstagaren
till den del den inte överstiger den utbetalda lönen. Detta
gäller även om sjukpenningen delvis motsvarar inkomst från annat
arbete. Den försäkrade kan begära undantag från
arbetsgivarinträdet.
Samtidigt som riksdagen i december 1990 fattade beslut om nya
kompensationsnivåer i sjukpenningförsäkringen beslöt den också
att begära att regeringen återkommer till riksdagen med ett
förslag om införande av en arbetsgivarperiod på 14 dagar.
Förslaget skulle läggas fram i sådan tid att det kan träda i
kraft senast den 1 januari 1992.
Margó Ingvardsson m.fl. anför i motion Sf328 att beslutet om
sänkta kompensationsnivåer i sjukförsäkringen är
fördelningspolitiskt orättvist och innebär ett första avsteg
från ett generellt system. De anser också att ett införande av
en arbetsgivarperiod skulle vara ett första steg mot en
privatisering av sjukförsäkringen. De är tveksamma till om en
sådan åtgärd skulle få positiva effekter på arbetsmiljön och
till om frigjorda resurser inom försäkringskassorna skulle komma
rehabiliteringsarbetet till godo. Motionärerna begär därför i
yrkande1 (delvis) att riksdagens beslut i dessa frågor
upphävs.
Margareta Winberg och Rune Berglund begär i motion Sf338 att
regeringen och riksförsäkringsverket snabbt skall göra en
noggrann uppföljning av konsekvenserna av de beslutade
sänkningarna av kompensationsnivåerna i sjukförsäkringen.
Som ett inslag i en arbetsmarknadspolitisk motion anför Olof
Johansson m.fl. i motion Sf241 att sjukersättningen för den
enskilde i reala termer kan bli högre än lönen för utfört arbete
och att principen måste vara att inte stimulera människor att
stå utanför arbetsmarknaden. Motionärerna begär i yrkande 1 ett
tillkännagivande härom.
Iréne Vestlund m.fl. pekar i motion Sf288 på att försäkrade
som uppbär lön från två eller flera anställningar vid
tillämpning av reglerna om beräkning av sjukpenning för de
första 14 dagarna av ett sjukfall kan få en kompensation som är
lägre än den avsedda nivån och att detta också kan gälla för den
som uppbär bidrag för vård av anhörig. Motionärerna begär ett
tillkännagivande om aktualisering angående sjukpenninggrundande
inkomst.
Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt anser i motion Sf203
att möjligheten att begära undantag från arbetsgivarinträde
fungerar dåligt och begär att regeringen skall lägga fram
förslag som innebär att vid arbetsgivarinträde lönen
överskjutande sjukpenning på grund av annat arbete alltid
utbetalas till den försäkrade.
Som framgår ovan har riksdagen på förslag av utskottet
beslutat att kompensationsnivåerna inom sjukförsäkringen skulle
sänkas. Beslutet fattades så sent som i december 1990. Riksdagen
delade därvid i likhet med utskottet regeringens bedömning att
det fanns utrymme för att sänka kompensationsgraden inom
sjukförsäkringen i det angelägna syftet att snabbt komma till
rätta med kostnadsökningarna inom socialförsäkringen och säkra
möjligheterna för samhället att för framtiden genom den ge de
försäkrade inkomsttrygghet vid sjukdom, ålderdom och handikapp.
Utskottet framhöll särskilt att det av regeringen framlagda
förslaget tillgodosåg ett viktigt krav för att man skall sänka
kompensationsnivåerna, nämligen att alla så långt möjligt skall
drabbas lika av nivåsänkningen. I fråga om en arbetsgivarperiod
delade socialförsäkringsutskottet finansutskottets uppfattning
att en sådan period på 14 dagar inom sjukpenningförsäkringen
skulle innebära ett starkt incitament för arbetsgivarna att
reducera korttidsfrånvarons orsaker. Det skulle också enligt
utskottets uppfattning frigöra avsevärda resurser hos
försäkringskassorna för att fortsätta det redan påbörjade
arbetet med att aktivt verka för en rehabilitering av
sjukskrivna försäkrade redan i ett tidigt stadium av
sjukperioden. Det fanns enligt utskottet anledning för
regeringen att snarast återkomma till riksdagen med ett förslag
om införande av en arbetsgivarperiod på 14 dagar. Ett berättigat
krav beträffande en sådan period var att kompensationsnivåerna
blev rättvisa och lika mellan olika grupper på arbetsmarknaden.
Förslaget borde läggas fram i sådan tid att det kan träda i
kraft senast den 1januari 1992.
Utskottet anser inte att det nu -- några veckor efter det att
lagen om ändringar i kompensationsnivån trätt i kraft -- finns
anledning för riksdagen att ändra sitt ställningstagande vare
sig i fråga om kompensationsnivån eller i fråga om införande av
en arbetsgivarperiod. Utskottet avstyrker därför bifall till
motion Sf328 yrkande 1 i denna del.
Utskottet utgår vidare från att förändringarna i
kompensationsnivån kommer att följas upp, i första hand av
riksförsäkringsverket, vilket enligt förordningen (1988:1204)
med instruktion för riksförsäkringsverket särskilt skall bl.a.
följa utvecklingen av de olika grenarna inom trygghetssystemet
och utvärdera trygghetsanordningarnas effekter för individ och
samhälle. Ett ökat behov av uppföljning har också betonats i de
särskilda direktiv för anslagsframställning som verket fått för
budgetåren 1991/92--1993/94. Något riksdagens uttalande med
anledning av motion Sf338 behövs därför inte.
Utskottet delar inställningen i motion Sf241 att
sjukpenningförsäkringen inte bör stimulera människor att stå
utanför arbetsmarknaden. Utskottet, som noterar att beslutet om
sänkt kompensationsnivå innebär att den kritik mot
sjukpenningberäkningen som ligger i motionen knappast har samma
relevans som tidigare, anser dock inte att något
tillkännagivande i enlighet med motionen behövs.
Frågan om sjukersättning vid anställning hos flera
arbetsgivare, som tas upp i motionerna Sf203 och Sf288, bör
enligt utskottets uppfattning i stort sett kunna lösas genom
införande av en arbetsgivarperiod, och utskottet avstyrker
bifall till motionerna.
Som ovan anförts är en förutsättning för att sjukpenning skall
utgå att den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt av sjukdom. I
motion Sf272 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén begärs
att en översyn skall göras av reglerna om sjukpenning så att en
arbetstagare som är beroende av glasögon för att kunna utföra
sitt arbete skall kunna få sjukpenning när de har gått sönder
och han väntar på nya.
Riksdagen behandlade under 1980/81 års riksmöte frågan om
ersättning från arbetsskadeförsäkringen vid skada på glasögon. I
sitt av riksdagen godkända betänkande SfU 1980/81:9 erinrade
utskottet bl.a. om att ersättning för skadade glasögon under
vissa förutsättningar kunde utgå från TFA. Riksdagen hade under
en följd av år på förslag av utskottet avslagit motionsyrkanden
om ersättning för kostnader för glasögon antingen inom ramen för
den allmänna försäkringen eller genom att vissa grupper med
behov av glasögon skulle få ersättning för sina kostnader.
Utskottet avstyrkte med hänvisning till riksdagens tidigare
ställningstagande bifall till ett föreliggande motionsyrkande.
De flesta människor som är beroende av glasögon torde enligt
utskottets uppfattning ha tillgång till mer än ett par glasögon
som de kan använda åtminstone tillfälligtvis. För den som
behöver glasögon endast för läsning och liknande finns möjlighet
att snabbt och för en relativt billig penning skaffa
reservglasögon. Utskottet anser inte --framför allt i
nuvarande statsfinansiella läge --att det i motionen påtalade
problemet bör lösas inom sjukpenningförsäkringen och avstyrker
därmed bifall till motion Sf272.
Frågan om skillnaden i sjukfrånvaro mellan kvinnor och män tas
upp i motion Sf353 av Sigge Godin m.fl. Motionärerna framhåller
att kvinnorna genomgående har en högre sjukfrånvaro än männen
och att kvinnorna svarar för mer än två tredjedelar av ökningen
av antalet ersatta dagar per försäkrad sedan år 1983.
Motionärerna menar att det höga sjuktalet för kvinnor är en
varningssignal som tyder på brister i arbetslivet och att dessa
problem måste ägnas uppmärksamhet om det höga sjuktalet skall
kunna sänkas. De begär i yrkande 6 ett tillkännagivande om att
skillnaderna i sjukfrånvaron mellan män och kvinnor bör
analyseras som underlag för fortsatta överväganden om hur
arbetslivets villkor skall förbättras.
Vid sin behandling av motsvarande motionsyrkande under förra
årets riksmöte (se 1989/90:SfU10) hänvisade utskottet bl.a. till
riksförsäkringsverkets rapport Is-R 1989:1 Varför ökar
sjuktalet? och till arbetsmiljökommissionens arbete att
kartlägga arbeten som är utsatta för särskilda hälsorisker.
I riksförsäkringsverkets nämnda rapport fanns en statistisk
analys av skillnaderna i sjuktalsutvecklingen mellan män och
kvinnor. År 1979 var sjuktalet för män och kvinnor lika, men år
1987 var sjuktalet för kvinnor 26 och för män 20,6. För
kvinnornas del hade sjuktalet ökat i alla åldrar, medan för
männens del den stora ökningen fanns i åldrarna 60--64 år. Av
arbetsmiljökommissionens kartläggning framgick att ett flertal
kvinnodominerade yrken, såsom vårdyrken, serviceyrken och vissa
tillverkningsyrken, var utsatta för särskilda hälsorisker.
Utskottet ansåg i sitt av riksdagen godkända betänkande
1989/90:SfU10 att det var angeläget att de olika faktorer, såväl
arbetsmiljömässiga som sociala, som bidragit till att kvinnornas
sjuktal successivt ökat i betydligt högre grad än männens under
1980-talet blev föremål för en djupare analys. Det fanns
emellertid enligt utskottets uppfattning anledning att avvakta
resultatet av arbetsmiljökommissionens arbete i denna fråga.
Sedan riksdagen senast behandlade denna fråga har
riksförsäkringsverket även lämnat en Särskild rapport till
regeringen om ohälsan och insatser mot den (RFV anser 1990:5)
samt en studie Långvarig sjukfrånvaro under olika
arbetsförhållanden (RFV redovisar 1990:14) inom projektet Långa
sjukfall, rehabilitering och förtidspension, LSRF-projektet.
Vidare har arbetsmiljökommissionen avlämnat sitt betänkande (SOU
1990:49) Arbete och hälsa. Betänkandet innehåller i
bakgrundsbeskrivningen särskilda avsnitt under rubrikerna
Sociala och yrkesmässiga skillnader i hälsa i Sverige resp.
Kvinnor och män, skillnader i hälsa.
Arbetsmiljökommissionens betänkande har tillsammans med annat
material legat till grund för en lagrådsremiss den 31 januari
1991 med förslag till ändringar i brottsbalken och
arbetsmiljölagen, m.m. I remissen finns ett särskilt avsnitt om
kvinnors arbetsmiljö, där förutom arbetsmiljökommissionens
resultat även redovisas ett handlingsprogram för
arbetsmiljöinsatser i fyra kvinnodominerade branscher som
arbetarskyddsstyrelsen i mars 1990 lämnade till regeringen. I
remissen framhålls att åtgärder för att förändra kvinnors
arbetssituation måste vara en del i det reguljära
förändringsarbetet på arbetsplatserna. Det kan också enligt
remissen, särskilt i det uppbyggnadsskede som nu förestår på
arbetsmiljöområdet, vara motiverat att göra speciella insatser
för kvinnor, och det bör ankomma på bl.a. arbetsgivare och
tillsynsmyndigheter att inom ramen för sin ordinarie verksamhet
genomföra sådana satsningar. Vidare framhålls att
arbetslivsfonden skapar helt nya förutsättningar att höja
ambitionsnivån såväl i det förebyggande arbetet som i arbetet
med aktiv rehabilitering på arbetsplatserna och att det är av
stor vikt att fondens pengar används aktivt för att förbättra
kvinnornas arbetsliv. På regeringens uppdrag har inom
arbetsmiljöfonden inrättats ett särskilt program, det s.k.
KOM-programmet, för att förbättra kvinnornas villkor i
arbetslivet. Slutligen betonas angelägenheten av att kunskapen
om kvinnors arbetsförhållanden och de åtgärdsförslag som läggs
fram i arbetarskyddsstyrelsens program integreras i
arbetarskyddsverkets pågående arbete med modernisering av
tillsynen.
Även i riksförsäkringsverkets nämnda särskilda rapport till
regeringen om ohälsan och insatser mot den görs en analys av
sjuk- och ohälsotalsutvecklingen. I rapporten meddelas också att
verket tillsammans med statistiska centralbyrån och
Arbetsmiljöinstitutet planerat att genomföra en brett upplagd
studie om levnadsförhållanden, sjukfrånvaro och
förtidspensionering. Verket har också i särskilda rapporter
under det senaste året redovisat utredningar och analyser som
verket genomfört rörande bl.a. den ökande ohälsan. "Ohälsan
--uppföljning och åtgärder" har vidare av verket angivits som
ett s.k. särskilt insatsområde för budgetperioden
1991/92--1993/94.
Åtgärder i fråga om kvinnors situation på arbetsmarknaden
föreslås således i den nyligen avlämnade lagrådsremissen. En
proposition på grundval av remissen väntas läggas fram för
riksdagen inom kort. Regeringen har i olika sammanhang
framhållit betydelsen av att ohälsotalet sänks. I de särskilda
direktiven för riksförsäkringsverkets fördjupade
anslagsframställning för budgetåren 1991/92--1993/94 underströks
att analyser av den ökande ohälsan borde prioriteras, och, som
framgår ovan, har sådana analyser gjorts och fortsatta insatser
görs. Utskottet utgår från att även fortsättningsvis orsakerna
också till kvinnors sjukfrånvaro kommer att studeras. Med hänsyn
till det anförda anser utskottet att någon riksdagens åtgärd
inte behövs med anledning av motion Sf353 yrkande6.
Sjukpenning vid rehabilitering
Förutom under sjukdom kan sjukpenning, som ovan nämnts, utgå
enligt 3 kap. 8§ AFL när den försäkrade är hindrad att utföra
förvärvsarbete därför att han är föremål för
rehabiliteringsåtgärd enligt 2 kap. 11§ AFL.
I tre motioner kritiseras utvecklingen av praxis för utgivande
av sjukpenning enligt 3 kap. 8§ AFL. Gullan Lindblad m.fl.
begär i motion Sf243 yrkande 4 att riksdagen skall besluta att
villkoren och maximitiden för sjukpenning under rehabilitering
anges på sådant sätt att senare tids praxisutveckling motverkas.
Karin Israelsson m.fl. begär i motion Sf320 yrkande 7 att
sjukpenning under utbildning skall utgå enligt villkor som
gällde enligt praxis före år 1983. Även Sigge Godin m.fl. begär
i motion Sf353 yrkande 7 att sjukpenning skall utgå i mindre
omfattning under utbildning.
Riksrevisionsverket (RRV) har genomfört en
förvaltningsrevision avseende bl.a. sjukpenningrätten vid
rehabilitering och praxisutvecklingen. Resultatet av revisionen
har publicerats i en revisionsrapport den 13 december 1990, dnr
1989:1494, där verket också bedömt konsekvenserna av
praxisutvecklingen och lämnat vissa förslag. I rapporten
redovisas regler och praxisutveckling, bl.a. en år 1983 meddelad
dom av försäkringsöverdomstolen (FÖD 1984:27), där vid
yrkesinriktad rehabilitering rätt till sjukpenning ansågs
föreligga under en fyraårig omskolning. Verket framhåller i
sin bedömning att reglerna om sjukpenning är knapphändigt
utformade, att deras innebörd preciseras genom praxis och att
denna utveckling har ökat försäkringens räckvidd vad gäller
sjukpenning under rehabilitering. Verket anser att
praxisutvecklingen medfört stora nackdelar, bl.a. genom att den
blivit dyrbar för försäkringen och medfört orättvisor mellan dem
som studerar och är sjukskrivna och dem som studerar med
utbildningsbidrag. Utvecklingen har vidare enligt verket
inneburit att försäkringen ålagts ett mer tydligt utbildnings-
och arbetsmarknadspolitiskt ansvar och därmed delvis ändrat
karaktär samt att sjuk- och ohälsotalen blivit missvisande.
Regeringen har den 31 januari 1991 remitterat ett förslag till
lagrådet om nya regler om rehabilitering och
rehabiliteringsersättning m.m. I lagrådsremissen framhålls att
allt längre och alltmer omfattande utbildningar genom utveckling
av praxis kommit att bedrivas med ersättning i form av
sjukpenning. Det konstateras att vissa klarlägganden och
skärpningar är på sin plats i samband med förslaget om
rehabiliteringsersättning, som skall omfatta dels
rehabiliteringspenning motsvarande 100% av den försäkrades
sjukpenninggrundande inkomst, dels särskilt bidrag för vissa
merkostnader vid rehabilitering. Enligt remissen bör
rehabiliteringsersättning i samband med utbildning kunna utges
efter i princip samma regler som gäller enligt 3och 4§§ i
förordningen (1987:406) om arbetsmarknadsutbildning. Detta
innebär att utbildningen skall avse yrkesutbildning,
allmänteoretisk eller orienterande utbildning som är en
nödvändig förberedelse för yrkesutbildning eller orienterande
utbildning i datateknik för personer med bristfällig eller
föråldrad skolutbildning. En utbildning som kan finansieras med
studiestöd enligt avdelning B i bilaga till
studiestödsförordningen (1973:418) eller därmed jämförlig
utbildning bör kunna ge rätt till rehabiliteringsersättning
endast om den omfattar högst 40 studieveckor.
Rehabiliteringsersättningen bör som regel utges under längst ett
år från den tidpunkt rehabiliteringen startar.
En proposition om rehabilitering och rehabiliteringsersättning
m.m. på grundval av lagrådsremissen väntas inom kort läggas fram
för riksdagen. Utskottet anser inte att dessförinnan några
ändringar bör göras i frågan om rätt till sjukpenning under
utbildning, och utskottet avstyrker därför bifall till
motionerna Sf243 yrkande 4, Sf320 yrkande 7 och Sf353
yrkande7.
Del av sjukpenning
Sjukpenning utges med hel, tre fjärdedels, halv eller en
fjärdedels sjukpenning beroende på arbetsförmågans nedsättning.
Möjligheterna till tre fjärdedels och en fjärdedels sjukpenning
har funnits på försök sedan februari 1986 och infördes i AFL
fr.o.m. juli 1990 (prop. 1989/90:62, SfU12, rskr. 185, SFS
1990:157).
Sigge Godin m.fl. framhåller i motion Sf353 yrkande3 att
införandet av fler nivåer i sjukpenningförsäkringen är ett steg
i rätt riktning, men att det finns skäl att helt lämna den stela
låsningen till fasta nivåer. I stället bör det enligt
motionärerna vara läkaren, försäkringskassan och arbetsgivaren
som i samråd med den försäkrade avgör vilken procentandel som
bör tillämpas. Om det skulle främja rehabiliteringen bör man
t.ex. kunna vara sjukskriven i en omfattning av 90%.
Utskottet prövade en motion av samma innehåll under förra
årets riksmöte i samband med permanentningen av
fjärdedels-nivåerna inom sjukpenningförsäkringen och ansåg då
att ett val mellan fyra sjukpenningnivåer borde vara
tillräckligt för att möjliggöra en god rehabilitering.
Utskottet, som noterat att den ovan nämnda lagrådsremissen om
rehabilitering och rehabiliteringsersättning inte innehåller
förslag om några ytterligare delnivåer, vidhåller denna
bedömning och avstyrker därför bifall till motion Sf353
yrkande3.
Sjukpenninggrundande inkomst
En försäkrad är skyldig att anmäla omständigheter som påverkar
rätten till sjukpenning eller sjukpenningens storlek till
försäkringskassan. Anmälan skall göras så snart det kan ske och
senast inom två veckor. Ändring av en försäkrads SGI skall inte
ske förrän 14 dagar efter det att försäkringskassan fått
kännedom om att den försäkrades inkomstförhållanden ändrats. I
samband med beslutet i december 1990 om förändrad
kompensationsnivå inom sjukförsäkringen gav riksdagen också
regeringen till känna att möjligheten att slopa
förhandsregistreringen av SGI och på så sätt frigöra resurser
hos försäkringskassorna skall övervägas närmare.
I motion Sf353 yrkande 4 anser Sigge Godin m.fl. att det vore
en stor administrativ besparing att slopa det allmänna kravet om
att anmäla inkomstförändringar till försäkringskassan.
Motionärerna anser därför att i stället var och en som gör
anspråk på ersättning från försäkringskassan i samband med detta
bör uppge sin aktuella inkomst om den har ändrats, och de begär
ett tillkännagivande om att kravet att anmäla SGI till
försäkringskassan bör slopas fr.o.m. den 1 juli 1991.
Som framgår ovan har riksdagen nyligen begärt att möjligheten
att slopa förhandsregistreringen skall övervägas närmare.
Utskottet anser därför att något tillkännagivande inte behövs
med anledning av motion Sf353 yrkande4.
En studerande som uppbär studiestöd får under studietiden
behålla sitt studiestöd vid sjukdom.
Enligt 3 kap. 5 § tredje stycket AFL får SGI inte sänkas under
tid då den försäkrade bedriver studier för vilka han bl.a.
uppbär studiehjälp, studiemedel eller särskilt vuxenstudiestöd.
I motion Sf514 yrkande 6 av Lars Leijonborg m.fl. begärs att
regeringen skall lägga fram förslag till lagändring så att även
den som inte uppbär studiestöd utan själv finansierar sina
studier skall ha rätt att få behålla sin SGI före studierna
vilande under studietiden.
Riksdagen avslog på förslag av utskottet ett motsvarande
yrkande senast vid föregående riksmöte (se 1989/90:SfU10).
Utskottet konstaterade då att reglerna om vilande SGI och
studietids-SGI bygger på rätten för en studerande att under
sjukdom behålla sitt studiestöd. Utskottet var därför inte
berett att tillstyrka ett frångående av kravet på att den
studerande skulle uppbära angivet studiestöd. Utskottet
konstaterade dessutom att även den som enbart uppbär
bidragsdelen av de olika stödformerna har rätt att behålla sin
SGI under studietiden. Utskottet erinrade om att enligt
riksförsäkringsverkets kungörelse (RFFS 1981:5) om
sjukpenninggrundande inkomst den som är ledig från sin
anställning för studier inom det egna yrkesområdet eller i annat
fall för högst ett år bedriver studier inom det egna
yrkesområdet skall ha kvar sin SGI. Om vederbörande inte uppbär
studiestöd gäller i dessa fall ingen begränsning av rätten att
under utbildningstiden erhålla sjukpenning enligt denna SGI.
Utskottet anser att riksdagen skall vidhålla sin tidigare
inställning och avstyrker bifall till motion Sf514 yrkande6.
Frivillig sjukpenningförsäkring
Fr.o.m. den 1 januari 1989 har den frivilliga
sjukpenningförsäkringen byggts ut. Den är öppen för alla som
inte är obligatoriskt försäkrade för en sjukpenning som uppgår
till garantinivån inom föräldraförsäkringen, för närvarande 60
kr. per dag, och som inte uppbär hel ålders- eller
förtidspension. Det högsta ersättningsbeloppet skall motsvara
garantinivån och det lägsta ersättningsbeloppet är 20 kr. Den
som har fyllt 55 år får inte inträda i försäkringen.
I motion Sf207 av Gullan Lindblad m.fl. begärs att regeringen
skall lägga fram förslag om lagändring som ger möjlighet att
inträda i den frivilliga sjukförsäkringen efter 55 års ålder.
Utskottet behandlade senast under föregående riksmöte två
motioner med samma syfte (1989/90:SfU10). Utskottet erinrade då
om att fr.o.m. den 1 januari 1986 villkoren för tecknande av
frivillig sjukförsäkring hade mjukats upp genom att ett tidigare
villkor om att den försäkrade måste ha god hälsa togs bort.
Utskottet framhöll att det kvarvarande åldersvillkoret fick ses
som ett resultat av en försäkringsmässigt kalkylerad risk och
att avskaffandet av detta villkor skulle rubba förutsättningarna
för försäkringens finansiering. Utskottet vidhåller sin tidigare
inställning och avstyrker bifall till motion Sf207.
Sjukvård
I budgetpropositionen föreslås bl.a. mot bakgrund av
kostnadsutvecklingen vissa förändringar av sjukvårds- och
läkemedelsförmånerna.
Avgifter för sjukhusvård
När en sjukpenningförsäkrad vårdas på sjukhus gör
försäkringskassan avdrag på den försäkrades sjukpenning med
65kr. per dag, dock högst en tredjedel av sjukpenningbeloppet.
För pensionärer gäller fr.o.m. år 1989 en motsvarande ordning
innebärande att för varje vårddag tas ut en avgift som utgör en
tredjedel av summan av utbetalda pensionsförmåner från den
allmänna försäkringen, dock högst 55kr. Avgiften tas ut genom
avdrag vid utbetalning av förmånerna. Individuell nedsättning av
avgiften kan ske i särskilda fall med hänsyn till pensionärens
ekonomiska förhållanden och behov av medel för att betala egen
bostad eller för särskilda rehabiliteringsinsatser.
Vad som nu sagts om avgift vid sjukhusvård gäller dock inte
pensionärer med hel förtidspension. När det tidigare gällande
s.k. avgiftsfria året för pensionärer avskaffades gjordes
undantag för dem med tanke på deras behov av egna ekonomiska
medel för rehabilitering.
I propositionen föreslås nu dels att sjukpenningavdraget vid
sjukhusvård höjs till 70kr. och att den högsta avgiften för
pensionärer höjs till 65kr., dels att det s.k. avgiftsfria
året avskaffas även för förtidspensionärer. I denna senare del
hänvisas till att den grupp yngre förtidspensionärer, som i
första hand var de som ansågs ha behov av egna medel för
rehabilitering, utgör en mycket liten del av hela gruppen
förtidspensionärer på ca 360000, medan flertalet
förtidspensionärer lever under ekonomiska förhållanden som är
jämförbara med vad som gäller för ålderspensionärerna. Den
nuvarande ordningen anses därför ur rättvisesynpunkt inte
tillfredsställande. För den grupp av framför allt yngre
förtidspensionärer som på grund av sjukdom eller handikapp
bedöms ha särskilda behov av egna ekonomiska medel för sin
rehabilitering bör enligt propositionen åtgärder vidtas så att
de på annat sätt får erforderlig kompensation för detta.
Föredragande statsrådet aviserar därför att utredningen
(S1990:4) om det samlade förmånssystemet för försäkrade med
betydande kostnader för sjukdom eller handikapp skall ges
tilläggsdirektiv för att utarbeta förslag till lämpliga åtgärder
för nämnda grupp.
De föreslagna åtgärderna, som föreslås träda i kraft den
1juli 1991, beräknas minska försäkringsutgifterna med ca 120
milj. kr. per år.
Karin Israelsson m.fl. kritiserar i motion Sf256 yrkande1
att det i budgetpropositionen inte finns några ekonomiska
kalkyler som visar på en förbättrad ekonomisk situation för
förtidspensionärerna. Enligt motionärerna finns det åtskilligt
som tyder på att även de förtidspensionerade under senare tid
fått det sämre, och motionärerna befarar att rehabilitering av
förtidspensionerade som tvingas till längre tids sjukvård kommer
att försvåras genom att de inte kommer att få råd att behålla
sin bostad vid sjukhusvistelse. I motionen begärs därför ett
tillkännagivande om att friåret inom sjukvården för
förtidspensionerade skall behållas. Även Margó Ingvardsson m.fl.
motsätter sig i motion Sf226 yrkande1 (delvis) förslaget att
avskaffa friåret för förtidspensionärer.
Enligt beslut vid regeringssammanträde den 7 februari 1991 har
utredningen om det samlade förmånssystemet för försäkrade med
betydande kostnader för sjukdom och handikapp fått de i
budgetpropositionen aviserade tilläggsdirektiven (dir. 1991:5).
Kommittén skall enligt dessa utarbeta förslag till lämpliga
åtgärder som kompensation för att det avgiftsfria året vid
sjukhusvård för pensionärer med hel förtidspension blir
avskaffat. Kommittén bör därvid i första hand beakta den
ekonomiska situationen för de yngre förtidspensionärer som på
grund av sjukdom eller handikapp bedöms ha särskilda behov av
egna ekonomiska medel för sin rehabilitering. I första hand bör
en kompensation genom handikappersättningen utredas och
övervägas.
Utskottet delar regeringens bedömning att samma regler bör
gälla för ålders- och förtidspensionärer i fråga om avgift för
sjukhusvård och avstyrker därför motionerna Sf226 yrkande 1 i
denna del och Sf256 yrkande 1. Utskottet delar också mot
bakgrund av den allmänna kostnadsutvecklingen bedömningen i
propositionen av behovet att höja avdraget från sjukpenning och
från pensionsförmåner vid sjukhusvård.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag till
ändring i lagen om allmän försäkring.
Avgifter för läkemedel
Läkemedelsförmåner utgår enligt lagen (1981:49) om begränsning
av läkemedelskostnader, m.m. i form av antingen prisnedsättning
eller kostnadsfrihet för läkemedel eller skydd mot höga
kostnader för läkemedel och sjukvård. Med läkemedel förstås
sådana varor för vilka läkemedelsförordningen är tillämplig.
Prisnedsättningen gäller också vissa livsmedel till barn under
16 år enligt vad som finns angivet i en särskild förordning,
förordningen (1979:1132) om prisnedsatta livsmedel vid vissa
sjukdomar.
Prisnedsättning på läkemedel sker genom att den kostnad som
vid varje expeditionstillfälle överstiger 75 kr. ersätts genom
den allmänna försäkringen. Patientens kostnad blir härigenom
högst 75 kr. per expeditionstillfälle.
I propositionen framhålls att sjukförsäkringens utgifter för
läkemedelsförmånerna fortsätter att öka i ungefär samma höga
takt som tidigare och att ökningen till stor del kan hänföras
till prisutvecklingen, i synnerhet vad gäller tillkomsten av nya
produkter. Vidare hänvisas till att i den överenskommelse som
staten träffat med sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar
från sjukförsäkringen till huvudmännen m.m. anges att parterna
gemensamt skall utreda förutsättningarna för att ge
sjukvårdshuvudmännen i stället för riksförsäkringsverket det
direkta kostnadsansvaret för läkemedel inom den öppna hälso- och
sjukvården. Detta utredningsarbete skall bedrivas skyndsamt och
en första redovisning lämnas under våren 1991 som grund för ett
ställningstagande i denna fråga vid överläggningarna mellan
parterna om ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen från
sjukförsäkringen för tiden efter år 1991. I avvaktan på
genomförandet av denna systemförändring på läkemedelsområdet
förordas en höjning av den enskildes avgift för läkemedel till
högst 90kr. för varje inköpstillfälle fr.o.m. den ljuli
1991. Åtgärden beräknas minska sjukförsäkringens kostnader med
ca 180 milj. kr. per år.
Margó Ingvardsson m.fl. motsätter sig i motion Sf226
yrkande2 (delvis) den föreslagna höjningen av den enskildes
läkemedelskostnad.
Utskottet anser mot bakgrund av den allmänna
kostnadsutvecklingen att det är rimligt att nu höja också
patientavgiften vid läkemedelsinköp. Utskottet avstyrker därför
bifall till motion Sf226 yrkande 2 i denna del och ansluter sig
till regeringens förslag till ändring i lagen om begränsning av
läkemedelskostnader, m.m.
Tandvård
Den allmänna tandvårdsförsäkringen, som infördes år 1974,
ingår i sjukförsäkringen. De grundläggande bestämmelserna om
tandvårdsförsäkringen finns i 2 kap. 3§ AFL. Försäkringen
omfattar tandvård -- utom barn- och ungdomstandvård -- som
meddelas vid folktandvårdsklinik, odontologisk fakultet eller
annars genom det allmännas försorg eller lämnas av tandläkare
som är uppförd på en av den allmänna försäkringskassan upprättad
förteckning. Ersättning utges enligt grunder som regeringen
efter förslag av riksförsäkringsverket fastställer för högst två
år i sänder. För bl.a. oralkirurgisk behandling utges ersättning
enligt bestämmelserna för sjukvård.
Grunderna för ersättning från tandvårdsförsäkringen är intagna
i tandvårdstaxan (1973:638). Försäkringen ersätter kostnaderna
för vuxnas tandvård med 40% upp till 3000kr. och med 75%
för kostnader därutöver. Återstoden betalas av den försäkrade
genom patientavgift. I vissa speciella fall betalar försäkringen
hela kostnaden för tandvården. Taxan innehåller också
bestämmelser om de högsta belopp som en tandläkare får
tillgodogöra sig. Arvode utgår i allmänhet per behandlingsåtgärd
(s.k. styckepris) men kan i vissa fall utgå efter tidsåtgång.
I tandvårdslagen (1985:125) anges att varje landstingskommun
skall erbjuda en god tandvård åt dem som är bosatta inom
landstingskommunen. Även i övrigt skall landstinget verka för en
god tandhälsa hos befolkningen. I lagen anges vidare att
folktandvården --den tandvård som landstinget självt bedriver
--skall svara för dels regelbunden och fullständig tandvård
för barn och ungdomar t.o.m. det år då de fyller 19 år, dels
specialisttandvård för vuxna, dels övrig tandvård för vuxna i
den omfattning som landstinget bedömer lämpligt. Barn- och
ungdomstandvården skall vara avgiftsfri för patienten.
Riksförsäkringsverket avlämnade under år 1990 på regeringens
uppdrag en rapport (RFV anser 1990:7) Regeringens uppdrag att
utarbeta förslag till ändringar i tandvårdstaxan. Uppdraget
avsåg att utarbeta ett detaljerat förslag till en ändrad
tandvårdstaxa, inkl. erforderliga författningsändringar.
Bakgrunden till uppdraget angavs vara att försäkringens utgifter
för tandvård fortsatt att öka på ett otillfredsställande sätt,
trots att det under de senaste åren blivit uppenbart att
tandhälsan successivt förbättrats för större delen av
befolkningen. Orsakerna till detta ansågs vara flera, men det
prestationsinriktade ersättningssystemet bedömdes ha bidragit
starkt. Som riktlinjer för utformningen av förslaget till en
reformerad tandvårdstaxa angavs dels att alla försäkrade skulle
stimuleras till regelbundna vårdbesök för s.k. bastandvård, dels
att för all övrig tandvård gällande taxekonstruktion i princip
borde bibehållas, dels att tandvård och tandvårdsmaterial som
inte bedömdes vara odontologiskt nödvändiga för att nå ett
funktionellt och utseendemässigt godtagbart resultat i
fortsättningen inte skulle omfattas av tandvårdsförsäkringens
ersättningsregler och dels att förändringarna av
tandvårdsförsäkringen och tillhörande taxesystem skulle rymmas
inom ramen för nuvarande försäkringsutgifter.
I rapporten lämnade riksförsäkringsverket förslag bl.a. om
utformningen av bastandvård till en beräknad merkostnad för
tandvårdsförsäkringen i storleksordningen 500--700 milj.kr. per
år. Översynen av tandvårdstaxan ledde i övrigt till förslag i
fråga om högkostnadsskyddet, avgiftsfri tandvård, s.k. estetisk
tandvård, förhandsprövningsinstitutet, behandlingsperiodens
längd och avlägsnande av visdomständer. Vad gäller
högkostnadsskyddet föreslogs i avsikt att minska de vårdstyrande
effekterna av tandvårdstaxans ersättningsregler bl.a. att flera
nivåer skulle införas. Som exempel angav verket nivåerna 40%
vid en behandlingskostnad upp till 2000 kr., 50% vid en
behandlingskostnad mellan 2000 kr. och 7000 kr. och 75%
vid en behandlingskostnad överstigande 7000 kr. I fråga om
behandlingsperiodens längd föreslogs en striktare begränsning
till ett år.
Regeringen aviserar i propositionen en ändring av
tandvårdstaxans högkostnadsskydd fr.o.m. den 1 juli 1991
innebärande att tandvårdsersättningen för behandlingskostnad
mellan 3000kr. och 7000kr. skall utgå med endast 50% i
stället för som hittills 75%. När behandlingskostnaden
överstiger 7000kr. skall tandvårdsersättningen även i
fortsättningen utgå med 75%. Samtidigt förutsätter regeringen
att riksförsäkringsverket genomför den skärpning av
föreskrifterna om behandlingsperiodens längd som verket
föreslagit i sin rapport. Dessa åtgärder beräknas medföra en
minskning av försäkringens utgifter med ca 270 milj.kr.
I frågan om införande av bastandvård anser föredragande
statsrådet att ytterligare utredning och överväganden behövs.
Hon bedömer det därför angeläget att genom försöksverksamhet
skaffa underlag för ett beslut samt redogör för utrednings- och
utvecklingsarbete som påbörjats inom några landsting, främst
landstingen i Blekinge, Bohuslän, Gävleborg och Kristianstad
samt folktandvården i Göteborg. I propositionen begärs
godkännande av vissa riktlinjer för försöksverksamhet inom
tandvårdsområdet. De olika försöksverksamheterna skall syfta
till en jämnare resursfördelning inom riket och en bättre
hushållning med resurserna. De skall vidare innebära
decentralisering av ansvaret från central statlig nivå till
lokal nivå och möjlighet till ökad avreglering. Olika system
skall prövas för ersättning från försäkringen till huvudmännen
med utgångspunkt från att ersättningen beräknas efter ett visst
belopp per individ som omfattas av försöket. Några av försöken
omfattar även en satsning på undersökande och förebyggande
åtgärder, bl.a. i form av bastandvård. En ersättningsmodell med
klara incitament för patienterna att genom bättre förebyggande
arbete -- främst i form av egeninsatser -- kunna förbättra
tandhälsan och därmed sänka sina vårdavgifter har utvecklats för
försöksverksamhet. Det bör också öppnas möjlighet att försöksvis
helt eller delvis tillämpa lokalt anpassade ersättningssystem i
stället för den nuvarande tandvårdstaxan. En viktig utgångspunkt
för samtliga försöksverksamheter är att patienterna inte skall
komma att vidkännas några avgiftshöjningar. Inom försöken kan
såväl försäkringskassans som landstingets roll komma att
förändras väsentligt. I något av försöken kan det också bli
aktuellt att frångå nuvarande regler för anslutning till
försäkringen. Försöksverksamheterna bör enligt propositionen
kunna påbörjas den 1juli 1991 och pågå under en tid av högst
tre år med årlig uppföljning.
De föreslagna riktlinjerna för försöksverksamhet har föranlett
tre motioner.
I motion Sf296 kritiserar Sten Svensson m.fl. att förändringen
av taxesättningen inom tandvården motiveras med att utgifterna
för tandvård har ökat mer än beräknat under senare år och att
kostnadsökningen bedöms i första hand bero på försäkringens
prestationsinriktade ersättningssystem, medan dessa antaganden
inte bekräftas av något sifferunderlag i propositionen.
Motionärerna framhåller att det av riksförsäkringsverkets
fördjupade anslagsframställning för 1991/92--1993/94 framgår
att utfallet för tandvårdsförsäkringen år 1989 överstiger
beräknad kostnad med 85 milj.kr. på en totalt beräknad kostnad
på 3410 milj.kr. Detta är enligt motionärerna inte någon
anmärkningsvärd avvikelse, och tillgängligt material ger inte
underlag för slutsatser om att nuvarande taxesystem orsakat
kostnadsökningarna. Motionärerna hänvisar i fråga om tänkbara
orsaker till kostnadsökningarna till vad socialstyrelsen anfört
-- ökad andel vuxentandvård inom folktandvården, ökad
produktivitet framför allt inom folktandvården, ökad användning
av privata laboratorier från folktandvårdens sida, förändrad
tandvårdstaxa fr.o.m. februari 1987, ökad användning av
tandhygienister inom vuxentandvården, en ökad ambitions- och
kvalitetsnivå samt en minskad användning av amalgam med
åtföljande ökad användning av dyrare ersättningsalternativ. De
tillägger som tänkbara skäl till höjda tandvårdskostnader en
ändrad befolkningsutveckling med ökad andel äldre och då också
genomsnittligt större tandvårdsbehov, en växande flykting- och
invandrarbefolkning med eftersatt tandhälsa samt ökade krav på
utbyte av redan gjorda amalgamfyllningar. De nämnda
förändringarna sammanfattas av motionärerna som
strukturförändringar, motsvarande ca 3% per år. Motionärerna
anser med hänvisning till det anförda att den av regeringen
föreslagna försöksverksamheten inte är motiverad och begär
därför i yrkande2 avslag på förslaget. I motionen anges också
vissa riktlinjer som enligt motionärerna ovillkorligen måste
gälla om regeringens förslag om försöksverksamhet ändå skulle
godkännas av riksdagen. Dessa riktlinjer innefattar dels
samförstånd mellan berörda vårdgivare, försäkringskassor och
statsmakterna samt att försäkringskassan skall vara
huvudansvarig, dels försäkringsersättning till patienterna i
form av fast återbäringstaxa och rätt för försäkringskassan och
vårdgivarna att besluta om taxesystemets tillämpning och
utformning, dels frivillighet för deltagande i
försöksverksamheten och utvärdering i samråd med berörda parter
samt dels ersättande av etableringskontrollen med ett
anmälningsförfarande.
Sigge Godin m.fl. anser i motion Sf358 att en viktig
förklaring till att tandvårdens reala kostnader stigit mer än
den allmänna pris- och lönenivån är att de äldre blir fler, som
lever längre och har egna tänder. Även dessa motionärer
framhåller de av socialstyrelsen anförda ytterligare
förklaringarna till ökningen av tandvårdsförsäkringens
kostnader. Motionärerna anför att beskrivningen av den
föreslagna försöksverksamheten i budgetpropositionen är
knapphändig och väcker frågor om de rättsliga och ekonomiska
konsekvenserna för privattandläkarna som svarar för huvuddelen
av vuxentandvården i landet, om hur försökslandstingen skall
förena sina olika roller och om patienternas rätt till fritt
tandläkarval. Riktlinjerna behöver enligt motionärerna
kompletteras genom att följande faktorer framhålls: vikten av en
opartisk utvärdering, önskvärdheten av att storstadsområden kan
ingå och att försöksverksamheten inte får leda till reformstopp.
Motionärerna redovisar fem försöksmodeller som var för sig eller
i kombination skulle prövas inom ramen för planerad
försöksverksamhet. En modell avser överföring av
tandvårdsförsäkringen till försäkringskassa innebärande att
kassan inom ramen för en klumpsumma ges rätt att i samråd med
vårdgivarna besluta om taxesystem och ersättningsregler. En
annan modell gäller försök med ett ersättningssystem grundat på
överenskommelser mellan enskilda privattandläkare och
försäkringskassan, där tandläkaren gör ett flerårigt
vårdåtagande för sina patienter och ersättningen till viss del
beräknas per patient, till viss del per prestation. Försök
enligt denna modell skulle göras i storstadsområden. Den tredje
modellen innebär att landstingen uppmuntras att privatisera
folktandvårdskliniker. En fjärde modell skulle syfta till att
pröva olika former för upphandling av barn- och ungdomstandvård
inom och utom landstingets egen organisation. Enligt den femte
modellen skulle försök göras med avreglerat taxesystem och
återbäringstaxa. Nuvarande taxesystem skulle ersättas av ett
system med rekommendationer till vårdgivarna med rätt för dem
att avvika från rekommendationerna inom ett givet intervall, och
tandvårdsförsäkringen skulle ge patienterna ersättning för
utförd tandvård enligt en särskild återbäringstaxa med fasta
krontalsbelopp. Motionärerna framhåller att samtliga försök
måste ske i samförstånd mellan berörda vårdgivare,
försäkringskassan och statsmakterna och att försäkringskassan
även fortsättningsvis skall vara huvudansvarig för
tandvårdsförsäkringen med uppgiften att handha administrationen,
ombesörja utbetalning av försäkringsersättning och utöva
tillsynen över vårdgivarna. De begär iyrkande6 ett
tillkännagivande om vad de anfört om olika försöksmodeller.
I motion Sf234 av Margitta Edgren betonas vikten av att
tandsköterskor får använda hela sin yrkeskompetens. Detta ger
dels möjlighet att frigöra tandläkartid för äldretandvård, dels
större arbetstillfredsställelse för tandsköterskorna. En
styrning mot detta mål kan ske genom att i tandvårdstaxan inte
medges högre arvode för de åtgärder som får utföras av
tandsköterska eller tandhygienist även om åtgärderna utförs av
tandläkare. Motionären anser att det i den aviserade
försöksverksamheten borde ingå användning av tandvårdstaxan för
att genomföra en effektivare användning av samtliga
personalkategoriers formella behörighet. Hon begär ett
tillkännagivande härom.
Utskottet delar regeringens bedömning att försöksverksamhet
bör komma till stånd och avstyrker därför bifall till motion
Sf296 yrkande 2. Utskottet, som utgår från att en del av de i
motionerna Sf234 och Sf358 yrkande 6 framförda synpunkterna bör
kunna beaktas inom ramen för de i propositionen redovisade
försöksverksamheterna, avstyrker bifall till dessa motioner och
tillstyrker att riksdagen godkänner de av regeringen föreslagna
riktlinjerna. Efter det att försöksverksamheterna avslutats och
inför ett ställningstagande till fortsatta förändringar inom
tandvårdsförsäkringen bör en redogörelse lämnas till riksdagen
om erfarenheterna av försöksverksamheterna och för utvärderingen
av dem. Utskottet utgår från att en sådan redogörelse kommer att
lämnas.
I motion Sf296 yrkande1 motsätter sig Sten Svensson m.fl.
också den aviserade försämringen av högkostnadsskyddet och
föreslår att besparingar i stället görs genom att en självrisk
på 600 kr. införs för varje behandlingsperiod. Med bibehållna
procentsatser för tandvårdsersättningen vid olika kostnadsnivåer
skulle det innebära en fördyring för den enskilde på 240 kr. vid
en behandlingskostnad på 3000 kr. och däröver. Förslaget
innebär enligt motionärerna både en förbättrad social profil och
en minskning av de finansiella utgifterna inom
tandvårdsförsäkringen med drygt 1000 milj.kr.
Utskottet, som konstaterar att det i motionen föreslagna
systemet med självrisk gynnar patienter med höga
behandlingskostnader under en behandlingsperiod och missgynnar
dem som genom regelbundna tandläkarbesök lyckas hålla
kostnaderna nere, är inte berett att nu förorda detta system och
avstyrker bifall till motion Sf296 yrkande 1.
Medelsanvisning
I propositionen föreslås att till Bidrag till sjukförsäkringen
för budgetåret 1991/92 anvisas ett förslagsanslag på
7867milj.kr.
Anslagets storlek tas upp i fyra motioner. Margó Ingvardsson
m.fl. begär i motion Sf328 yrkande2 med hänvisning till sitt
yrkande om återställande av kompensationsnivån inom
sjukpenningförsäkringen att anslaget ökas med 500milj.kr.
Margó Ingvardsson m.fl., som motsätter sig förslagen i
propositionen om att avskaffa det s.k. avgiftsfria
sjukhusåret för förtidspensionärerna och om att höja den
enskildes avgift för läkemedelsinköp, begär i motion Sf226 att
anslaget ökas med 300milj.kr. avseende friåret (yrkande1)
och med 180milj.kr. avseende avgiften vid läkemedelsinköp
(yrkande2). Karin Israelsson m.fl., som också motsätter sig
att friåret för förtidspensionärer avskaffas, begär i motion
Sf256 yrkande2 en ökning av anslaget med 145milj.kr.
Slutligen begär Sigge Godin m.fl. i motion Sf353 yrkande8 att
anslaget minskas med 700milj.kr. till följd av den besparing
som motionärerna begär i fråga om rätten till sjukpenning under
utbildning.
Utskottet har ovan tillstyrkt de i propositionen framlagda
förslagen om ändring av reglerna om avgift m.m. vid sjukhusvård
och om avgift vid läkemedelsinköp samt avstyrkt motionsyrkanden
om avslag på propositionen i dessa delar och om återställande av
kompensationsnivån inom sjukpenningförsäkringen. Till följd
härav avstyrker utskottet också motionerna Sf226 yrkandena 1 och
2 i dessa delar, Sf256 yrkande 2 och Sf328 yrkande2.
Utskottet har också ovan avstyrkt bifall till motioner om att
förändra rätten till sjukpenning under utbildning. Avstyrkandet
har motiverats främst av att regeringen inom kort väntas lägga
fram en proposition med förslag till nya regler om
rehabilitering och rehabiliteringsersättning m.m. och av att
utskottet anser att riksdagen bör ta ställning till frågan om
rätten till ersättning från sjukförsäkringen under utbildning
i det sammanhanget. Utskottet, som noterar att det förslag om
införande av rehabiliteringsersättning fr.o.m. år 1992 som läggs
fram i lagrådsremissen kostnadsberäknats till 325 milj.kr. för
budgetåret 1991/92, anser att den ändring av reglerna om
sjukpenning under utbildning som föreslås i motion Sf353
inledningsvis knappast kan medföra några besparingar. Utskottet
avstyrker bifall till yrkande 8 i motionen.
Med det anförda tillstyrker utskottet den av regeringen
föreslagna medelsanvisningen.
Ersättning vid närståendevård
Riksdagen beslutade vid 1988/89 års riksmöte (prop.
1987/88:176, 1988/89:SoU6, rskr. 55) en ny lag (1988:1465) om
ersättning och ledighet för närståendevård, som trädde i kraft
den l juli 1989. Genom lagen ges en anhörig som vårdar en svårt
sjuk person i hemmet rätt till ersättning motsvarande
sjukpenning från sjukförsäkringen och ledighet från sitt arbete
under högst 30 hela arbetsdagar. Dagantalet räknas för den
person som vårdas. Kostnaderna för ersättningen finansieras
enligt samma regler som gäller för sjukförsäkringen, dvs. till
15 % med statsbidrag och till 85 % genom socialavgifter från
arbetsgivare och egenföretagare.
I tre motioner begärs tillkännagivanden om förändringar i
rätten till ersättning vid närståendevård. I motion Sf204 av
Sigrid Bolkéus och motion Sf205 av Gunilla Andersson anser
motionärerna att ersättningsreglerna tolkas restriktivt och att
lagen är så begränsad att i praktiken endast ett ytterst litet
fåtal människor har möjlighet att utnyttja reformen.
Motionärerna begär att en översyn skall göras av rätten till
närståendepenning så att fler människor får möjlighet till sådan
i svåra situationer. Elving Andersson framhåller i motion Sf221
att ersättningsreglerna är stelbenta och inte tar tillräcklig
hänsyn till de varierande omständigheter som kan föreligga i det
enskilda fallet. Motionären begär förslag om ändrade regler så
att ersättning för enstaka dagars vård kan utgå med samma
flexibilitet som inom föräldraförsäkringen.
Vid behandlingen av regeringens förslag till lag om ersättning
och ledighet för närståendevård yttrade sig
socialförsäkringsutskottet till socialutskottet över
motionsyrkanden som syftade till en vidgad ersättningsrätt
(1988/89:SfU1y). Utskottet anslöt sig till propositionens
inriktning att ledighet och ersättning skulle ges enbart i
sådana situationer där det finns ett mycket starkt behov för
såväl den vårdade som den närstående vårdaren att kunna vara
tillsammans i hemmet, t.ex. i livets slutskede, medan reformen
inte skulle kunna användas för att avlasta landsting och
kommuner deras ansvar för att ge vård och stöd. Utskottet
avstyrkte därför bifall bl.a. till en motion om att ersättning
skulle kunna utges när man följer med en anhörig ålderspensionär
till läkare.
Utskottet uttalade vid sin behandling av motsvarande motioner
under förra årets riksmöte (se 1989/90:SfU10) förståelse för att
det kan uppkomma situationer där lagen och tolkningen av den kan
upplevas som restriktiva. Med hänsyn till att lagen då endast
varit i kraft drygt ett halvt år ansåg utskottet att betydligt
större erfarenheter av lagens tillämpning måste vinnas innan det
fanns anledning att företa någon översyn av lagen eller föreslå
förändringar i ersättningsreglerna.
Av årets budgetproposition framgår att under budgetåret
1989/90 totalt 11milj.kr. utbetalats i ersättning vid
närståendevård och att kostnaderna blivit lägre än de
beräkningar som gjordes när närståendepenningen infördes. Detta
torde enligt riksförsäkringsverket bero på att kännedom om
ersättningsmöjligheterna ännu inte hade nått ut till alla
berörda. För kommande budgetår räknas med viss volymökning.
I regeringens särskilda direktiv till riksförsäkringsverket
för anslagsframställningen för budgetåren 1991/92--1993/94
betonas behovet av uppföljning av nya reformer och i kraft
varande socialförsäkringar. Verket har också enligt vad som
redovisas i dess anslagsframställning för de nämnda budgetåren
gjort upp program för att åstadkomma en mera systematisk
uppföljningsverksamhet. I programmet ingår projekt som behandlar
nya ersättningsregler, av vilka ett gäller närståendepenningen.
Uppföljningen av nya regler kommer främst att inrikta sig på att
belysa huruvida kassorna med stöd av författning och allmänna
råd behandlar dessa nya ärenden på ett likformigt sätt samt i
vilken omfattning de nya försäkringsförmånerna utnyttjas, vad de
kostar och vilka grupper av försäkrade som utnyttjar dem.
Resultatet av uppföljningen av närståendepenningen skall
redovisas i en rapport bl.a. till försäkringskassorna.
--Rapporten beräknades då anslagsframställningen avlämnades
vara klar före utgången av år 1990 men har blivit försenad på
grund av arbetssituationen inom verket.
Av det anförda framgår att en uppföljning sker av de nya
reglerna om ersättning vid närståendevård. Utskottet är inte nu
berett att medverka till någon ytterligare översyn av reglerna i
syfte att utvidga rätten till ersättning från sjukförsäkringen
vid vård av närstående. Utskottet avstyrker därför bifall till
motionerna Sf204, Sf205 och Sf221.
I propositionen föreslås att till Bidrag till ersättning vid
närståendevård för budgetåret 1991/92 skall anvisas ett
förslagsanslag på 3milj.kr. Utskottet har ingen erinran mot
regeringens förslag till medelsanvisning.
III Föräldraförsäkring m.m.
Under avsnittet Föräldraförsäkring m.m. behandlas de i
proposition 1990/91:100, bilaga 7 (socialdepartementet), under
litt C. Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m. upptagna anslagen
C 2. Bidrag till föräldraförsäkringen och C 3. Vårdbidrag för
handikappade barn. Vidare behandlas ett antal under den allmänna
motionstiden väckta motioner med anknytning till anslagen.
Allmänt om föräldraförsäkringen
Föräldraförsäkringen, som infördes år 1974, omfattar numera
ersättningsförmånerna föräldrapenning, tillfällig
föräldrapenning och havandeskapspenning.
Försäkringsförmånerna har successivt byggts ut, och
föräldrapenning med anledning av barns födelse utges för
närvarande under 450 dagar. Under 360 av dessa dagar utges
föräldrapenning med belopp på sjukpenningnivå
(kompensationsnivån 90%), dock lägst med ett garantibelopp som
för närvarande är 60 kr. Under resterande 90 dagar utges
ersättning med garantibeloppet.
Tillfällig föräldrapenning utges under högst 120 dagar per år
till förälder som behöver avstå från förvärvsarbete för att
vårda barn under tolv år bl.a. till följd av sjukdom eller
smitta hos barnet eller barnets ordinarie vårdare. För barn som
har fyllt tolv men inte sexton år kan ersättning utges i vissa
fall. Tillfällig föräldrapenning kan även utges för s.k.
kontaktdagar för barn som har fyllt fyra år t.o.m. det
kalenderår då barnet fyller tolv år. Sådan ersättning utges
under högst två dagar per barn och år. Härutöver har en far rätt
till tio ersättningsdagar i samband med barns födelse.
Tillfällig föräldrapenning utges fr.o.m. den 1 mars 1991 med
80% av den sjukpenninggrundande inkomsten delad med
årsarbetstiden. Efter det att förmånen utgivits för 14 dagar för
samma barn under ett år utges ersättning med 90 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten beräknad på samma sätt.
Havandeskapspenning kan utges till gravida kvinnor som har
fysiskt påfrestande arbetsuppgifter och som inte kan omplaceras
till ett mindre ansträngande arbete. Havandeskapspenning utges
tidigast fr.o.m. den sextionde dagen före den beräknade
tidpunkten för barnets födelse och längst t.o.m. den elfte dagen
före denna tidpunkt. Ersättning utges med belopp som motsvarar
kvinnans sjukpenning.
Kompensationsnivån inom sjuk- och föräldraförsäkringen var
tidigare 90 % av den sjukpenninggrundande inkomsten. Fr.o.m. den
1 mars 1991 har kompensationsnivån sänkts i vissa avseenden
(prop. 1990/91:59, SfU9, rskr. 104). Kompensationsnivån för
sjukpenning, liksom för havandeskapspenning, är enligt
huvudregeln 65 % för de tre första sjukpenningdagarna i varje
sjukperiod, 80 % för tid därefter t.o.m. den 90:e dagen och 90 %
för tid därefter. Sjukpenningen minskas om den försäkrade
samtidigt får lön eller s.k. AGS-ersättning som överstiger viss
nivå. Kompensationsnivån för tillfällig föräldrapenning är 80%
för de första 14 dagarna per barn och år och 90% för tid
därefter. Kompensationsnivån för föräldrapenning i samband med
barns födelse är även fortsättningsvis 90 %.
I motion Sf314 yrkar Gullan Lindblad m.fl. mot bakgrund av det
samhällsekonomiska läget och behovet av åtstramning av de
offentliga utgifterna att kompensationsnivån inom
föräldraförsäkringen skall sänkas till 80% av den
sjukpenninggrundande inkomsten fr.o.m. den 1 juli 1991. I motion
Sf321 begär Claes Roxbergh m.fl. i yrkande 2 att
kompensationsnivån för den del av en försäkrads inkomst som
överstiger 4,5 basbelopp sänks till 70%. Härigenom sänks
kostnaderna för försäkringen utan att föräldrar med låga
inkomster drabbas.
I motion Sf328 yrkande 1 i denna del begär Margó Ingvardsson
m.fl. att kompensationsnivån för den tillfälliga
föräldrapenningen skall återställas till 90 % för de första 14
dagarna. Motionärerna anför att den försämrade kompensationen
slår fördelningspolitiskt orättvist och innebär ett avsteg från
ett generellt system. Försämringen av den tillfälliga
föräldrapenningen slår också hårdast mot vissa redan utsatta
grupper.
Syftet med sänkningen av kompensationsnivåerna inom sjuk- och
föräldraförsäkringen var att snabbt komma till rätta med
kostnadsökningarna inom socialförsäkringen och säkra
möjligheterna för samhället att för framtiden genom den ge de
försäkrade inkomsttrygghet vid sjukdom, ålderdom och handikapp.
I sitt av riksdagen godkända betänkande 1990/91:SfU9 anförde
utskottet att utskottet delade departementschefens uppfattning
att den tillfälliga föräldrapenningen har sådana likheter med
sjukpenningen att kompensationsnivån från försäkringen bör med
vissa avvikelser vara lika beträffande de båda
ersättningsformerna. I propositionen hade föreslagits att
tillfällig föräldrapenning skulle utges med 80 % för de första
90 dagarna under året för ett barn och därefter med 90 %.
Utskottet ansåg dock att en så lång tid innan den högre
kompensationsnivån uppnåddes alltför hårt skulle drabba i
synnerhet lågavlönade föräldrar och föräldrar med flera barn som
ofta är sjuka. Till denna bedömning bidrog att kompensation för
mistad lön när tillfällig föräldrapenning uppbärs sällan utges
från arbetsgivarna. Utskottet föreslog att den högre
kompensationsnivån skulle tillämpas när tillfällig
föräldrapenning utgetts under 14 dagar för ett barn under året.
Utskottet ansåg däremot att en sänkning av kompensationsnivån
till 80% beträffande föräldrapenning med anledning av barns
födelse, som i allmänhet utges under ett års tid utan avbrott,
skulle innebära ett alltför kännbart ingrepp i
försäkringsskyddet vid föräldraledighet.
Utskottet vidhåller sin uppfattning i dessa avseenden och
avstyrker bifall till motionerna Sf314, Sf321 yrkande2 och
Sf328 yrkande 1 i denna del.
I motion Sf265 anför Görel Bohlin att en förälder kan välja
mellan hel, halv och kvarts föräldrapenning. Efter de inledande
240 dagarna kan föräldern även byta föräldrapenning i samband
med barns födelse till tillfällig föräldrapenning.
Föräldrapenningen kan också bytas mot sjukpenning. Dessutom kan
föräldrarna omväxlande ta ut ersättningen. Allt detta gör att
föräldraförsäkringen är svår att administrera. Motionären anser
att föräldraförsäkringen behöver förenklas och att detta bör
ges regeringen till känna.
I budgetpropositionen anges att möjligheten att ta ut
ersättning i hel, halv eller fjärdedels dag skall finnas även i
framtiden. I vissa fall har emellertid flexibiliteten utnyttjats
på ett sätt som förorsakat en icke obetydlig administrativ
belastning hos försäkringskassorna. Till detta kommer att
uttagsreglerna i vissa fall ter sig svåröverskådliga. Enligt
propositionen skall riksförsäkringsverket få i uppdrag att göra
en översyn av de administrativa konsekvenserna av det nuvarande
regelsystemet och komma med de förslag till förändringar i
systemet som behövs för att underlätta handläggningen av
försäkringen. Inriktningen bör vara att uppdraget skall
redovisas så att vissa förändringar beträffande förmånerna skall
kunna träda i kraft redan den 1 juli 1991.
Med hänsyn till att riksförsäkringsverket skall göra en
översyn av och föreslå ändringar i föräldraförsäkringen i det
syfte motionären avser är något uttalande från riksdagens sida
med anledning av motion Sf265 inte påkallat.
Föräldrapenning med anledning av barns födelse
Som tidigare nämnts utges föräldrapenning under 450 dagar med
anledning av barns födelse. Detta gäller även vid adoptivbarns
ankomst. Under 360 av dessa dagar utges föräldrapenning på
sjukpenningnivå, dock lägst på garantinivån 60 kr. Under
resterande 90 dagar utges ersättning med garantibeloppet.
Föräldrapenning för de första 180 dagarna utges med belopp
motsvarande förälderns sjukpenning endast om föräldern under
minst 240 dagar i följd före barnets födelse eller den beräknade
tidpunkten härför har varit försäkrad för en sjukpenning över
garantinivån. Modern har rätt till föräldrapenning tidigast
fr.o.m. den sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för
barnets födelse. Ersättningen utges efter barnets födelse till
den av föräldrarna som till huvudsaklig del vårdar barnet. Om
båda föräldrarna är vårdnadshavare har vardera föräldern alltid
rätt till 90 egna dagar med föräldrapenning. Denna rätt kan dock
överlåtas på den andra föräldern. Förälder som är ensam
vårdnadshavare har rätt till samtliga 450 dagar med
föräldrapenning. Ersättningsdagarna får tas ut längst till dess
barnet fyller åtta år eller till den senare tidpunkt då barnet
har avslutat första skolåret.
Föräldraförsäkringen har byggts ut successivt och senast
fr.o.m. den 1 juli 1989, då försäkringen byggdes ut med tre
månaders ersättning på sjukpenningnivå (prop. 1988/89:69, SfU12,
rskr. 137). Riksdagen uttalade därvid att detta var avsett som
en första etapp i en utbyggnad i tre etapper som skulle vara
klar den 1 juli 1991. I den andra etappen skulle ersättningen
under 90 dagar på garantinivå fr.o.m. den 1 juli 1990 bytas ut
mot ersättning på sjukpenningnivå. Vidare skulle i den tredje
etappen ersättningstiden förlängas fr.o.m. den 1 juli 1991 med
ytterligare tre månader till 540 dagar med ersättning på
sjukpenningnivå.
Riksdagen beslöt under föregående riksmöte (1989/90:SfU11 och
SfU24, rskr. 305) att skjuta på genomförandet av etapp två av
utbyggnaden, och riksdagen upphävde sitt tidigare beslut om
riktlinjer för den fortsatta utbyggnaden. Enligt vad som
anfördes i utskottets betänkande 1989/90:SfU24 fick utbyggnaden
i stället göras så snart som de ekonomiska förutsättningarna
hade förbättrats, och utskottet underströk utbyggnadens höga
prioritet.
I motion Sf327 (yrkande 1) begär Lars Werner m.fl. att den
andra etappen av den tidigare planerade utbyggnaden av
föräldraförsäkringen, dvs. att ersättning under 90 dagar
på garantinivå byts mot ersättning på sjukpenningnivå, genomförs
fr.o.m. den 1 januari 1992. Motionärerna anför att många
föräldrar kommit i en besvärlig situation bl.a. beroende på att
kommunerna planerat barnomsorgen med utgångspunkt i att
föräldraförsäkringen skulle byggas ut till 18 månader. Kostnaden
för utbyggnaden enligt motionärernas förslag beräknas för
budgetåret 1991/92 till 650 milj.kr.
Claes Roxbergh m.fl. hemställer i motion Sf321 (yrkande 4) att
riksdagen hos regeringen begär att 1,1 miljard kronor avsätts
för utbyggnad av föräldraförsäkringen med en månads ersättning
på sjukpenningnivå.
Utskottet är med hänsyn till det statsfinansiella läget inte
berett att nu förorda en utbyggnad av föräldraförsäkringen, och
utskottet avstyrker bifall till motionerna Sf321 yrkande 4 och
Sf327 yrkande 1.
I tre motioner begärs att tiden för föräldrapenning delas
upp mellan föräldrarna. Margó Ingvardsson m.fl. begär i motion
Sf213 ett förslag om att, när det finns två vårdnadshavare,
förslagsvis 30 dagar med föräldrapenning skall förbehållas
pappan. I motion Sf321 (yrkande 1) begär Claes Roxbergh m.fl.
att riksdagen beslutar att vardera föräldern fr.o.m. den 1 juli
1991 skall ta ut minst tre månader av ersättningen. Gunilla
André och Karin Starrin begär i motion Sf350 (yrkande 4) förslag
om att en del av föräldrapenningen skall vara direkt knuten till
en av föräldrarna och inte kunna överlåtas.
I regeringens nyligen avgivna proposition 1990/91:113 om en ny
jämställdhetslag, m.m. anges att det för att uppnå
jämställdhetsmålen är av central betydelse att fler pappor
utnyttjar föräldraförsäkringen. I propositionen redovisas bl.a.
att år 1989 utnyttjades föräldrapenning med anledning av barns
födelse till endast 7 % av papporna. Sett över en något längre
tid har en viss, om dock marginell, ökning av pappornas andel
skett. När det däremot gäller pappornas fristående rätt till
tillfällig föräldrapenning under högst tio dagar i samband med
barns födelse, s.k. pappadagar, samt för bl.a. vård av sjukt
barn, är pappornas faktiska uttag betydligt högre. Män utnyttjar
i genomsnitt åtta till nio av de tio pappadagarna och drygt en
tredjedel av det totala antalet dagar med tillfällig
föräldrapenning. Pappor i de norra delarna av landet använder
försäkringen mest. I propositionen anförs att svårigheter att få
fram aktuell föräldraledighetsstatistik hittills har gett
begränsade möjligheter att löpande följa hur
föräldraförsäkringen används. Regeringen avser därför att uppdra
åt riksförsäkringsverket att komma med förslag till hur verkets
statistik över uttag av föräldraledighet kan förbättras. I
propositionen anförs att hindren för en mer allmänt utnyttjad
pappaledighet står att finna i traditionella roller inom
familjen men också i regler, skrivna och oskrivna, inom
arbetslivet. I propositionen anförs vidare att regeringen i
tidigare sammanhang har hävdat att en utveckling av
pappaledigheten i första hand skall främjas genom
opinionsbildningsinsatser och liknande. Regeringen utgår från
att de fortsatta informations- och opinionsbildningsåtgärderna
aktivt skall bidra till ett ökat utnyttjande av möjligheterna
till pappaledighet. Regeringen föreslår också att en bestämmelse
införs i den nya jämställdhetslagen, som innebär att
arbetsgivare skall underlätta för arbetstagare att förena
förvärvsarbete och föräldraskap. I propositionen anges att målet
bör vara att, vid utgången av år 1993, minst två tredjedelar av
papporna i någon utsträckning använder sig av möjligheten att
utnyttja föräldrapenningen med anledning av barns födelse. Om
detta mål inte nås kommer regeringen att överväga ytterligare
åtgärder som kan påskynda en sådan utveckling.
Utskottet har tidigare (se senast 1989/90:SfU11) konstaterat
att fädernas intresse av att utnyttja föräldraförsäkringen
successivt ökat. Utskottet har därför inte varit berett att
förorda en kvotering, eftersom en sådan skulle begränsa
föräldrarnas möjligheter att själva fördela föräldraledigheten
på det i deras situation mest ändamålsenliga sättet. Utskottet
har ansett att man i första hand genom informationsinsatser
borde söka förmå fäderna att i ökad omfattning utnyttja
försäkringen.
Utskottet erinrar om att för budgetåren 1989/90 och 1990/91
har särskilda medel avsatts för informationsinsatser i syfte att
öka pappornas uttag av föräldrapenning. I årets
budgetproposition föreslås att 1,5 milj.kr. avsätts för
informationsinsatser i detta syfte även under budgetåret
1991/92. Utskottet vidhåller att man i första hand genom
informationsinsatser bör söka förmå papporna att i ökad
omfattning utnyttja föräldraförsäkringen, och utskottet är inte
berett förorda en kvotering av föräldrapenningen. Utskottet
avstyrker därför bifall till motionerna Sf213, Sf321 yrkande 1
och Sf350 yrkande 4.
En höjning av garantinivån, som för närvarande uppgår till
60 kr., begärs i tre motioner. Sten Svensson m.fl. påpekar i
motion Sf325 att garantinivån inom föräldraförsäkringen inte
följer löneutvecklingen och att eftersläpningen drabbar de sämre
ställda. Motionärerna anser att garantinivån bör knytas till
basbeloppet och bestämmas till 1/365 av detta. I motion Sf322
(yrkande 2) begär Ulla Tillander m.fl. ett tillkännagivande om
att garantibeloppet med hänsyn till inflationen och de senaste
kostnadsökningarna bör höjas till 100 kr. per dag. Även Ivar
Franzén och Rolf Kenneryd i motion Sf276 anser att garantinivån
bör höjas. En sådan höjning skulle främst vara av betydelse för
unga familjer, och de anser att den övre ersättningsnivån bör
sänkas i motsvarande mån för att balansera kostnaderna. Enligt
motionärerna bör garantinivån höjas till åtminstone 100 kr., och
de begär ett förslag till höjning i enlighet härmed.
Utskottet har tidigare (se senast 1990/91:SfU9) avstyrkt
motioner om att garantibeloppet skall knytas till
basbeloppsutvecklingen. Utskottet har ansett att garantinivån
inte kan bestämmas enbart genom en automatisk anknytning till
basbeloppsutvecklingen utan att även andra omständigheter måste
tas med vid bedömningen, såsom det statsfinansiella läget och
behovet av andra familjepolitiska åtgärder inom och utom
föräldraförsäkringen. Utskottet vidhåller denna uppfattning.
Något ekonomiskt utrymme för en höjning av garantinivån finns
enligt utskottets uppfattning inte nu. En förnyad prövning av
möjligheterna att höja garantinivån bör dock göras i samband med
den fortsatta utbyggnaden av föräldraförsäkringen.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna
Sf276, Sf322 yrkande 2 och Sf325.
Tillfällig föräldrapenning
Tillfällig föräldrapenning utges till en förälder som behöver
avstå från förvärvsarbete för att vårda barn under tolv år bl.a.
till följd av sjukdom eller smitta hos barnet eller barnets
ordinarie vårdare eller vid besök i samhällets förebyggande
barnhälsovård. Under de nämnda förutsättningarna kan tillfällig
föräldrapenning också utges för vård av ett barn som har fyllt
tolv men inte sexton år i de fall barnet på grund av sjukdom,
psykisk utvecklingsstörning eller annat handikapp är i behov av
särskild tillsyn och då vård- eller tillsynsbehovet inte grundat
rätt till vårdbidrag. För barn under 240 dagar utges tillfällig
föräldrapenning endast om tillsynen av barnet i övrigt är
stadigvarande ordnad eller om barnet vårdas på sjukhus.
Tillfällig föräldrapenning kan sedan den 1 juli 1990 utges under
högst 120 dagar per barn och år. Om skälet till att föräldern
behöver avstå från förvärvsarbete är sjukdom hos barnets
ordinarie vårdare kan dock ersättning utges under högst 60
dagar.
Vidare kan tillfällig föräldrapenning utges till föräldrar
till barn som fyllt fyra år t.o.m. det kalenderår under vilket
barnet fyller tolv år, när föräldern avstår från förvärvsarbete
i samband med föräldrautbildning, besök i barnets skola eller
besök i förskola eller fritidshemsverksamhet inom samhällets
barnomsorg i vilken barnet deltar. För sådana s.k. kontaktdagar
utges ersättning under två dagar per barn och år.
Härutöver har en fader rätt till tillfällig föräldrapenning
under sammanlagt tio dagar i samband med barns födelse, s.k.
pappadagar.
Rätt till föräldrapenning tillkommer förälder. Med förälder
likställs rättslig vårdnadshavare, blivande adoptivförälder, den
med vilken en förälder är eller har varit gift eller har eller
har haft barn, om de varaktigt bor tillsammans. Vad gäller
tillfällig föräldrapenning likställs med förälder även den som
en förälder bor tillsammans med under äktenskapsliknande
förhållanden samt fosterföräldrar.
I motion Sf353 yrkande 14 begär Sigge Godin m.fl. ett
tillkännagivande om att alla föräldrar bör ha möjlighet att
överlåta rätten till tillfällig föräldrapenning.
Motionärerna påpekar att det i vissa fall kan vara svårt för
föräldrarna att ta ledigt från arbetet när ett barn är sjukt och
att det kan vara lättare att anlita någon annan närstående för
vård av barnet. En möjlighet att överlåta rätten till ersättning
bör dock kombineras med krav på läkarintyg från första dagen som
styrker barnets sjukdom.
Utskottet har senast i sitt betänkande 1989/90:SfU11 behandlat
frågan om möjlighet att överlåta rätten till tillfällig
föräldrapenning till annan person. I betänkandet redovisades
bl.a. riksförsäkringsverkets rapport (RFV anser 1989:2) Vissa
frågor inom den tillfälliga föräldrapenningen och en
kartläggning som socialstyrelsen gjort av ensamföräldrarnas
utnyttjande av de kommunala barnvårdarresurserna.
Av socialstyrelsens kartläggning framgår att
barnvårdarverksamheten minskat successivt i kommunerna under
1980-talet i takt med att föräldraförsäkringen byggts ut.
Riksförsäkringsverket anser i sin rapport att den enda
praktiska lösningen -- om man vill införa rätten till
överlåtelse av tillfällig föräldrapenning -- torde vara att låta
alla föräldrar få sådan rätt och att någon särskild prövning av
anknytningen mellan den närstående och föräldern inte bör komma
i fråga. Verket anför vidare att, om försäkringsreglerna ändras
så att ersättningsrätten kan överlåtas till vem som helst, en
förälder kan känna sig pressad att avstå från möjligheten att
själv stanna hemma hos sitt sjuka barn och att denna olägenhet
skulle vara mest besvärande för en ensamstående förälder. Om
rätten till tillfällig föräldrapenning skall kunna överlåtas
till annan person än förälder, innebär detta enligt
riksförsäkringsverket att kopplingen till familjen upphör och
att försäkringen genomgår en principiell förändring i riktning
mot en allmän barntillsynsförsäkring. En sådan förändring är
enligt verket tveksam. Verket erinrar om att, både när rätten
till föräldrapenning för tillfällig vård av barn infördes och
när den senare har utvidgats, statsmakterna med skärpa har
framhållit att dessa åtgärder inte fick innebära att kommunerna
minskade sin utbyggnad av barnvårdarverksamheten.
Föräldrapenningen fick inte tas som ett alternativ till en
utbyggnad av de kommunala barnomsorgsinsatserna.
Riksförsäkringsverket beräknade att en rätt att överlåta rätten
till tillfällig föräldrapenning skulle medföra en kostnadsökning
med 105--110 milj.kr. för ett år. En sådan rätt endast för
ensamstående föräldrar skulle ge en kostnadsökning med 75--80
milj.kr. Till detta kom enligt verket ett ökat resursbehov hos
försäkringskassorna med ca 25 resp. 20 årsarbetare.
Utskottet angav i betänkandet 1989/90:SfU11 att en möjlighet
att överlåta rätten till tillfällig föräldrapenning kunde
befaras medföra att kommunerna ytterligare minskade sin
utbyggnad av barnvårdarverksamheten och att socialförsäkringen
således fick ta över kommunernas ansvar. Farhågorna hade också
stärkts av socialstyrelsens kartläggning. En sådan möjlighet
kunde också anses innebära en principiell förändring av
föräldraförsäkringen i riktning mot en allmän
barntillsynsförsäkring, och rätten till tillfällig
föräldrapenning borde inte ses som ett alternativ till en
utbyggnad av de kommunala barnomsorgsinsatserna. Utskottet var
av de anförda skälen inte berett att tillstyrka en rätt att
överlåta tillfällig föräldrapenning, men utskottet utgick från
att frågan kom att övervägas i regeringskansliet i samband med
beredningen av riksförsäkringsverkets och socialstyrelsens
rapporter.
Utskottet vidhåller denna inställning och avstyrker bifall
till motion Sf353 yrkande 14.
Sigge Godin m.fl. begär i motion Sf353 (yrkande 15) ett
tillkännagivande om att tillfällig föräldrapenning skall kunna
utnyttjas när ett daghem stängs eller när dagbarnvårdares eget
barn är sjukt. Motionärerna anför att det visserligen är
kommunens ansvar att se till att ersättare finns tillgänglig,
men i situationer där detta inte fungerar drabbar det ändå
småbarnsföräldrarna ekonomiskt. Ingbritt Irhammar och Gunnar
Björk begär i motion Sf202 en utredning om tillfällig
föräldrapenning då dagbarnvårdares egna barn blir sjuka och då
daghemmet är stängt på grund av sjukdom.
Utskottet har tidigare vid flera tillfällen och senast i
betänkandet 1989/90:SfU11 behandlat motioner med samma syfte som
de förevarande. Utskottet erinrade därvid om att rätten till
föräldrapenning för förälder som behöver avstå från
förvärvsarbete i samband med sjukdom hos ett barn eller barnets
ordinarie vårdare infördes den 1 januari 1977 och att med
ordinarie vårdare enligt förarbetena till lagändringen kan
förstås antingen hemarbetande förälder eller någon tredje
person, exempelvis dagbarnvårdare, barnpraktikant eller någon
nära släkting.
Utskottet erinrade vidare om att frågan om rätt till
tillfällig föräldrapenning för förälder som avstår från
förvärvsarbete för att vårda barn som på grund av sjukdom eller
smitta hos ordinarie vårdares barn inte kan vistas hos den
ordinarie vårdaren har tagits upp av
föräldraförsäkringsutredningen i dess betänkande (SOU
1982:36) Enklare föräldraförsäkring. Enligt utredningen torde en
utvidgning av bestämmelserna så att föräldrapenning skall kunna
utges på grund av sjukdom eller smitta hos ordinarie vårdares
barn komma att medföra en betydande utökning av försäkringen.
Utredningen framhöll att om dagmammans barn insjuknade skulle
detta, liksom vid ordinarie vårdares sjukdom, kunna medföra rätt
till föräldrapenning för flera barn samtidigt, som normalt
vårdades hos henne. Även om det kunde finnas skäl att ge rätt
till föräldrapenning i den nämnda situationen var utredningen
därför inte beredd att föreslå någon förändring på denna punkt
bl.a. med hänsyn till de kostnader för försäkringen som en sådan
ändring skulle kunna komma att medföra.
Vid behandlingen av frågan under 1989/90 års riksmöte
inhämtade socialförsäkringsutskottet yttrande från
socialutskottet. Socialutskottet betonade att det i första hand
måste eftersträvas att barnomsorgen hålls öppen på överenskomna
tider och att det är kommunerna som ansvarar för att ersättare
finns tillgängliga i de situationer som avsågs i motionerna.
Socialutskottet ansåg att de föräldrar som drabbas av
tillfälliga eller oförutsedda stängningar av barnomsorgen bör
hållas ekonomiskt skadeslösa, och utskottet ansåg därför att
frågan om ersättning för förlorad arbetsförtjänst för föräldrar
som inte kan förvärvsarbeta på grund av tillfälliga stängningar
av barnomsorgen borde utredas.
Socialförsäkringsutskottet delade socialutskottets uppfattning
om betydelsen av att barnomsorgen hölls öppen på överenskomna
tider och om kommunens ansvar för att ersättare fanns
tillgängliga i de situationer som avsågs i motionerna.
Socialförsäkringsutskottet hade inte några invändningar mot ett
vidgat ekonomiskt ansvar för kommunerna vid utebliven
barnomsorg. Utskottet, som erinrade om att rätten till
tillfällig föräldrapenning vid sjukdom hos ordinarie vårdare
infördes vid en tidpunkt då det var vanligare än nu att den
ordinarie vårdaren var en hemarbetande förälder eller att vården
ändå skedde i barnets och föräldrarnas hem, ville däremot med
bestämdhet avvisa tanken på att ersättning skulle utges från
föräldraförsäkringen i de situationer som avsågs i motionerna.
Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning i frågan och
avstyrker bifall till motionerna Sf202 och Sf353 yrkande 15.
Villkoren för utnyttjande av kontaktdagar har föranlett
flera motionsyrkanden.
I motionerna Sf322 (yrkande 4) av Ulla Tillander m.fl. och
Sf233 (yrkande 1) av Barbro Sandberg och Kenth Skårvik begärs
att uttaget av kontaktdagar i föräldraförsäkringen inte skall
begränsas till två dagar per barn och år utan att de totalt 16
kontaktdagarna skall kunna tas ut vid den tidpunkt som
föräldrarna själva bestämmer.
I motion Sf263 begär Rinaldo Karlsson ett tillkännagivande om
att en översyn bör göras för att pröva om ersättningen för
kontaktdagar kan förlängas till dess att barnet är 16 år.
Utskottet har tidigare och senast i betänkandet 1989/90:SfU11
avvisat motionsförslag om ett valfritt uttag av kontaktdagarna.
Utskottet har ansett att en jämn fördelning av dessa dagar ökar
möjligheterna för föräldrar, förskola och skola att upprätthålla
en god kontakt under en viktig period av barnets uppväxttid.
Utskottet har vidare erinrat om att möjligheten att ta ut
föräldrapenning i samband med barns födelse till dess barnet
fyllt åtta år eller den senare tidpunkt då barnet slutat första
skolåret har vidgat möjligheterna till ersättning i sådana
sammanhang, och utskottet har därvid förutsatt att
föräldrapenning skall kunna tas ut i samband med barnets
skolstart på samma sätt som tidigare gällde för särskild
föräldrapenning.
Vidare har utskottet senast i sitt betänkande 1988/89:SfU12 av
framför allt kostnadsskäl avvisat motionsförslag om införande av
ett större antal kontaktdagar. Utskottet har inte varit berett
att förorda att rätten att utnyttja kontaktdagar utsträcks till
att omfatta barn på högstadiet.
Utskottet vidhåller sin inställning i dessa frågor och
avstyrker bifall till motionerna Sf233 yrkande 1, Sf263 och
Sf322 yrkande 4.
Charlotte Cederschiöld påpekar i motion Sf239 att behovet för
föräldrar att se hur deras barn har det på dagarna är minst lika
stort inom den privata som inom den kommunala barnomsorgen, och
hon begär att riksdagen beslutar om rätt till tillfällig
föräldrapenning vid kontaktbesök i barnets dagliga vistelsemiljö
utom hemmet oavsett barnomsorgsform. Även Barbro Sandberg och
Kenth Skårvik begär i motion Sf233 (yrkande 2) beslut om att
kontaktdagarna skall kunna tas ut oavsett vem som
tillhandahåller barnomsorgen. I motion Sf322 (yrkande 3) begär
Ulla Tillander m.fl. ett tillkännagivande om att tillfällig
föräldrapenning skall utges för kontaktdagar även vid privat
barnomsorg.
Utskottet behandlade liknande yrkanden senast i sitt
betänkande 1989/90:SfU11. Utskottet var då inte berett att
förorda en utvidgning av rätten till kontaktdagar till besök i
förskoleverksamhet som inte faller inom samhällets barnomsorg.
Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker bifall till
motionerna Sf239, Sf233 yrkande2 och Sf322 yrkande 3.
Gunilla Andersson begär i motion Sf264 en översyn av gällande
regler för tillfällig föräldrapenning i syfte att komma till
rätta med problemet att kunna umgås som uppstår då ett barn
och en förälder efter en skilsmässa mellan föräldrarna bor på
olika håll.
Utskottet behandlade en liknande motion under föregående
riksmöte (se 1989/90:SfU11). Utskottet uttalade därvid
förståelse för det problem som togs upp i motionen men ansåg att
det knappast kunde lösas inom föräldraförsäkringen.
Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker bifall
till motion Sf264.
Två motioner gäller 16-årsgränsen för rätt till tillfällig
föräldrapenning. Bengt Westerberg m.fl. begär i motion Sf231
(yrkande 6) ett beslut om att tillfällig föräldrapenning skall
kunna utges även till föräldrar som på grund av barnets sjukdom
tillfälligt tvingas avstå från förvärvsarbete för att vårda
hemmaboende vuxet handikappat barn som studerar på högst
gymnasienivå. Gunhild Bolander begär i motion Sf216 ett
tillkännagivande om slopande av åldersgränsen för rätt till
tillfällig föräldrapenning för vård av sjukt handikappat barn
som bor i föräldrahemmet.
Utskottet har vid tidigare behandling av frågan om tillfällig
föräldrapenning vid vård av vuxna handikappade barn (se senast
1989/90:SfU11) hänvisat till att ersättning från den allmänna
försäkringen till handikappade personer som är 16 år eller äldre
utges i form av handikappersättning och förtidspension. I
speciella situationer kan även ersättning för anhörigvård utges.
Utskottet har ansett att vårdbehovet för vuxna personer inte bör
lösas inom föräldraförsäkringens ram.
Utskottet finner inte heller nu skäl att frångå sin tidigare
uppfattning. Utskottet vill emellertid erinra om att 1989 års
handikapputredning (S 1988:03) har i uppdrag att kartlägga och
analysera de insatser för funktionshindrade som görs inom
socialtjänsten samt habiliteringen och rehabiliteringen.
Utgångspunkten för utredningsarbetet bör enligt direktiven vara
situationen för barn, ungdomar och vuxna med omfattande
funktionshinder samt de små och mindre kända handikappgrupperna.
Om utredningen finner att det föreligger brister i
socialtjänstens och habiliteringens/rehabiliteringens insatser
för dessa grupper, bör den lämna förslag som kan leda till
förbättringar inom områdena och som innebär att grupperna i
framtiden bör kunna tillförsäkras ett väl fungerande stöd.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna
Sf216 och Sf231 yrkande 6.
I motion Sf334 anför Marianne Jönsson och Marianne Andersson i
Vårgårda att det är angeläget att båda föräldrarna får möjlighet
att ta lika stor del i habiliteringen av ett barn med
handikapp. Olika handikapporganisationer erbjuder kurser för
familjer med handikappade barn och ungdomar. Hittills har det
inte funnits möjlighet till betald ledighet förutom
kontaktdagarna. Försäkringskassorna tillämpar dessutom
bestämmelserna om ersättning vid habiliteringsbesök och
föräldrautbildning olika. Motionärerna anser att vad sålunda
anförts bör ges regeringen till känna.
Utskottet konstaterade i sitt betänkande SfU 1987/88:6 att den
tillfälliga föräldrapenningen i flertalet fall kan användas när
en förälder tillsammans med sitt barn gör institutionsbesök
eller deltar i utbildning om barnets handikapp eller sjukdom.
Utbildning av föräldrarna sker ofta i samband med barnets
behandling. Utskottet konstaterade vidare att de s.k.
kontaktdagarna kan användas vid sådana institutionsbesök eller
för utbildning där barnet inte medföljer föräldern.
Kontaktdagarna är emellertid begränsade till att avse barn
mellan fyra och tolv år, och ersättning kan således inte utgå
till förälder till barn under fyra år som behöver göra
institutionsbesök eller delta i utbildning om inte barnet deltar
samtidigt. Behovet att utnyttja kontaktdagarna för
institutionsbesök eller för utbildning om barnets handikapp
begränsar förälderns möjlighet att utnyttja kontaktdagar för
besök i förskola, skola eller annan samhällets barnomsorg.
Utskottet anförde att det var angeläget att föräldrar till
handikappade och svårt sjuka barn kan få ersättning för sin
inkomstförlust när de måste avstå från förvärvsarbete för att
göra institutionsbesök eller för att inhämta kunskaper och
färdigheter för att barnet skall få en god omvårdnad även i de
fall barnet inte är närvarande. Med hänsyn härtill ansåg
utskottet att det fanns skäl att göra en översyn av gällande
bestämmelser om rätten till tillfällig föräldrapenning i angivet
syfte. Vad utskottet sålunda anförde gavs regeringen till känna.
Riksförsäkringsverket, som fick i uppdrag att göra den begärda
översynen, har redovisat uppdraget i rapporten (RFV anser
1989:2) Vissa frågor inom den tillfälliga föräldrapenningen.
I rapporten anges att tillfällig föräldrapenning kan betalas
ut när en förälder besöker t.ex. den psykiska barna- och
ungdomsvården, även om inte barnet är med vid besöket. Besöket
skall då vara föranlett av barnets sjukdom och efter kallelse
ingå som ett led i behandlingen av barnet. I övrigt kan
tillfällig föräldrapenning utges när en förälder tillsammans med
barnet besöker en institution (t.ex. habiliteringsklinik,
specialskola m.m.) eller på annat sätt medverkar i den
behandling av barnet som barnets sjukdom eller handikapp kräver.
Tillfällig föräldrapenning kan även betalas ut till förälder som
tillsammans med barnet besöker en institution eller deltar i
kurser som anordnas av sjukvårdshuvudman eller besöker en
specialskola för att lära sig vårda ett sjukt eller handikappat
barn. En förutsättning är att kursen huvudsakligen är inriktad
på utbildning och information om barnets sjukdom eller
handikapp. I rapporten anges att det inte är möjligt att räkna
upp de skolor eller kurser som en förälder tillsammans med
barnet kan besöka resp. delta i med rätt till föräldrapenning
utan det måste göras en individuell prövning i varje enskilt
fall. Enligt vad som anförs i rapporten ger dock de kurser som
anordnas av handikappförbund eller föräldraföreningar i regel
inte rätt till tillfällig föräldrapenning. Dessa kurser är
oftast en allmän föräldrautbildning utan direkt koppling till
ett enskilt barns sjukdom eller handikapp. I rapporten anges
vidare att när en förälder deltar i en kurs eller utbildning
utan att barnet är närvarande kan i dag endast de s.k.
kontaktdagarna användas. Ersättning för kontaktdagar kan alltid
betalas till båda föräldrarna för samma barn och tid. Den
tillfälliga föräldrapenningen i övrigt kan betalas till båda
föräldrarna när de följer med ett barn som lider av allvarlig
sjukdom till läkare. Även när båda föräldrarna som en del i
behandlingen av barnet behöver delta i ett läkarbesök eller i
någon av läkare ordinerad behandling, t.ex. sjukgymnastisk
behandling, kan ersättning betalas till båda föräldrarna för
samma barn och tid. Båda föräldrarna bör därigenom också
tillsammans kunna besöka läkare som en del i behandlingen av
barnet eller delta i en av läkare ordinerad behandling, även om
barnet inte är närvarande.
I rapporten redovisas vidare en enkät som
riksförsäkringsverket gjort hos de olika handikappförbunden. Av
enkäten framgår bl.a. att det i flera situationer är av stort
värde att föräldern kan delta i utbildning och olika former av
föräldrastöd utan att barnet är med.
Enligt riksförsäkringsverket skulle en utvidgning av
försäkringen, så att tillfällig föräldrapenning kan utges i
flera situationer utan att barnet är närvarande men fortfarande
med krav på att besöket eller utbildningen skall utgöra en del
av behandlingen av barnet, medföra ökade kostnader med ca 17
milj.kr. Denna kostnadsberäkning är dock mycket osäker.
Utskottet, som även i detta sammanhang vill erinra om det
pågående arbetet inom 1989 års handikapputredning, anser att
beredningen inom regeringskansliet av riksförsäkringsverkets
rapport bör avvaktas. Utskottet avstyrker därför bifall till
motion Sf334.
I motion Sf224 begär Christer Skoog ett tillkännagivande om
att tillfällig föräldrapenning skall kunna utges i situationer
där föräldrarna bor i olika länder, men där båda föräldrarna
har rätt till umgänge med sitt gemensamma barn. Den förälder som
för tillfället har umgängesrätten bör också ha rätt till
ersättning för att vara hemma och vårda barnet om barnet råkar
bli sjukt.
Enligt 4 kap. 1 § lagen om allmän försäkring utges
föräldrapenningförmåner för vård av barn endast om barnet är
bosatt i Sverige. Detta innebär dock inte att vården måste ske
här i landet men tillfällig föräldrapenning kan utges till den
som vistas utomlands endast under vissa angivna förutsättningar.
Genom konventioner kan undantag göras från reglerna i lagen om
allmän försäkring. Vad gäller den nordiska konventionen om
social trygghet är huvudregeln att den som bor i ett nordiskt
land har rätt till föräldrapenningförmåner eller motsvarande i
bosättningslandet. Den som är bosatt i ett annat nordiskt land
och arbetar som anställd i Sverige har dock rätt till
föräldrapenningförmåner i Sverige för barn som är bosatt i samma
land som föräldern.
Riksförsäkringsverket har i juni 1990 till regeringen
redovisat ett uppdrag att utreda behovet av
författningsändringar inom den allmänna försäkringen och
anslutande förmånssystem inför en eventuell utvidgning av den
skyddade personkretsen i enlighet med EG-lagstiftningens
principer. I riksförsäkringsverkets rapport föreslås en
lagändring, varigenom föräldrapenning skall kunna utges för barn
som vistas i Sverige tillsammans med en förälder som utan att
vara bosatt här utför förvärvsarbete här som anställd.
Utskottet finner inte skäl att nu föreslå någon ändring av
bestämmelsen i lagen om allmän försäkring om att också barnet
skall vara bosatt i Sverige. Utskottet förutsätter att behovet
av ett utökat försäkringsskydd i situationer liknande den
motionären tar upp övervägs i samband med
socialförsäkringskonventioner med det andra landet.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Sf224.
Försäkringsförmåner i samband med utlandsarbete
Den allmänna försäkringen består av sjukförsäkring
(sjukvårdsersättning, sjukpenning och föräldrapenning),
folkpensionering och försäkring för tilläggspension. I lagen om
allmän försäkring anges vilka som är försäkrade. För rätt till
de olika förmånerna skall i vissa fall även andra villkor vara
uppfyllda.
Försäkrade enligt den allmänna försäkringen är dels svenska
medborgare, dels andra personer som är bosatta i riket. En
försäkrad som lämnar Sverige skall fortfarande anses vara bosatt
i riket och således försäkrad, om utlandsvistelsen är avsedd att
vara längst ett år. Den som av en statlig arbetsgivare sänds
till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning anses
bosatt i riket under hela utsändningstiden. Detta gäller även
medföljande make samt barn som inte fyllt 18 år. Med make
likställs den som utan att vara gift med den utsände lever
tillsammans med denne, om de tidigare har varit gifta eller
gemensamt har eller har haft barn. De som är arvodesanställda av
SIDA för arbete inom det svenska biståndet i ett annat land,
eller deras medföljande familjemedlemmar, skall dock inte anses
bosatta i Sverige. Utöver dessa grupper kan ytterligare personer
vara försäkrade för tilläggspension.
Endast den som är bosatt i Sverige eller skall anses bosatt
här har enligt lagen om allmän försäkring rätt till
sjukförsäkringsförmåner. Härutöver har uppställts vissa
ytterligare villkor. Bl.a. gäller att ersättning i huvudsak inte
lämnas för sjukvård utom riket. Vidare utges sjukpenning till
den som vistas utomlands endast då den försäkrade insjuknar
medan han utför arbete som ett led i en här i riket bedriven
verksamhet eller som sjöman anställd på svenskt handelsfartyg
eller under sjukdom eller under rehabilitering reser till
utlandet med försäkringskassans medgivande. Den begränsning som
gäller för rätten att få sjukpenning under utlandsvistelse
gäller i motsvarande mån även för den tillfälliga
föräldrapenningen. Härtill kommer att föräldrapenningförmåner
utges för vård av barn endast om också barnet är bosatt i
Sverige. Vid bosättning utom riket har en svensk medborgare rätt
till folkpension men i regel endast i förhållande till det antal
år för vilka han tillgodoräknats pensionspoäng här. Också allmän
tilläggspension kan uppbäras av person bosatt utomlands. Även
andra socialförsäkringsförmåner kan vara knutna till var en
person är bosatt eller vistas.
Den som återvänder till Sverige efter att ha varit bosatt
utomlands får i princip rätt till de olika förmånerna direkt
efter bosättningen här. För rätt till sjukpenning krävs dock
bl.a. att den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst uppgår
till minst 6000 kr. Som inkomst beaktas därvid inkomst som en
försäkrad kan antas komma att tills vidare åtnjuta av eget
arbete under minst sex månader i följd eller av eget årligen
återkommande arbete. Vidare gäller att föräldrapenning endast
utges om föräldern har varit inskriven hos allmän
försäkringskassa under minst 180 dagar i följd närmast före den
dag för vilken föräldrapenningen skall utbetalas. För att
föräldern skall kunna få föräldrapenning med anledning av ett
barns födelse med belopp på sjukpenningnivå även för de första
180 dagarna krävs att föräldern under minst 240 dagar i följd
före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför har
varit försäkrad för en sjukpenning över garantinivån. För den
som beviljas förtidspension kan pensionens storlek bli beroende
av hur länge vederbörande varit utomlands när s.k.
antagandepoäng skall beräknas. Sådan poäng kan nämligen inte
beräknas för den som de närmaste fyra åren före pensionsfallet
inte tillgodoräknats ATP-poäng för minst två år. Pensionspoäng
beräknas inte heller för de år då en person skall anses ha varit
bosatt utomlands.
Genom konventioner kan avvikelser göras från nämnda
bestämmelser. I konventioner kan bestämmelser finnas om att
personer som arbetar i ett annat land fortfarande skall anses
bosatta i Sverige och således omfattas av den svenska
socialförsäkringen. I konventioner kan även finnas bestämmelser
om att vid beräkning av olika kvalifikationstider skall för
den som återvänder till Sverige kunna beaktas även tid som
fullgjorts i det andra landet. I vissa fall kan inkomsten i det
andra landet beaktas.
Ragnhild Pohanka m.fl. anför i motion Sf301 att stora grupper
biståndsarbetare ofta har låg lön och dåliga sociala förmåner.
På grund av klimat- och arbetsförhållanden har de ofta större
behov av sjukvård i utlandet än de skulle ha haft i hemlandet.
De är också i en ålder då de bildar familj. Sverige bör ge dem
den bastrygghet de behöver för att fortsätta sitt arbete.
Motionärerna begär i yrkande 1 att detta ges regeringen till
känna. I yrkande 2 begärs att den av riksdagen tidigare begärda
kartläggningen av biståndsarbetarnas behov av sociala förmåner
skall göras. I motion Sf321 yrkande 3 begär Claes Roxbergh m.fl.
ett tillkännagivande om att även biståndsarbetare skall ha rätt
till föräldraförsäkring.
Riksförsäkringsverket har i en promemoria den 7 juni 1989 till
regeringen redovisat en kartläggning av socialförsäkringsskyddet
för personer som tidigare varit försäkrade enligt lagen om
allmän försäkring och som återvänder till Sverige efter arbete
utomlands. I promemorian anges att antalet utlandssvenskar har
uppskattats till högst 100000 personer. Antalet svenska
pensionärer bosatta utomlands beräknades för några år sedan
uppgå till 50000 personer. De svenskar som arbetar utomlands
arbetar för svenska eller utländska företag, inom
utrikesförvaltningen, i svenska skolor och för FN. Antalet
volontärer som arbetar för biståndsorganisationer med
SIDA-bidrag beräknas årligen uppgå till 700--750 personer.
Kontraktstiderna för dessa är vanligtvis två--tre år, ibland med
förlängning. Utöver dessa volontärer finns ca 1800 missionärer
vilkas verksamhet helt finansieras av olika
frikyrkoförsamlingar, enskilda personer eller stiftelser. Totalt
beräknas ca 500 personer från de båda sistnämnda grupperna
årligen återvända till Sverige. Ett visst antal av dem som
återvänder till Sverige är utländska medborgare.
Riksförsäkringsverket anger att dagens biståndsarbetare är i
genomsnitt 35 år och välutbildad. Oftast har han familjen med
sig och bägge makarna är engagerade i biståndsarbetet.
I promemorian anger riksförsäkringsverket att den som arbetat
utomlands i vart fall inom rimlig tid efter återkomsten till
Sverige i regel har fått nytt arbete. När det gäller rätten till
sjukpenning och beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst
efter återkomsten till Sverige kan sådan inkomst i vissa
situationer av arbetslöshet eller sjukdom inte fastställas.
Enligt riksförsäkringsverket tycks dock bestämmelserna i
praktiken inte ha vållat några större problem. Inte heller har
utlandsvistelsen haft någon direkt betydelse för rätten till
förtidspension. Däremot kan ålderspensionens storlek påverkas
för den som vistats utomlands många år utan att tjäna in
ATP-poäng. Många svenska arbetsgivare brukar dock teckna s.k.
ATP-förbindelse eller privata försäkringar för den utsända
personalen. Riksförsäkringsverket erinrar om att en del
utlandsarbetande personer kan komma att omfattas av
arbetslandets försäkring och där tjäna in en framtida
pensionsrätt. För övriga jämte medföljande makar kan dock
utlandsvistelsen innebära en ekonomisk förlust i framtiden
och detta gäller även biståndsarbetare. Riksförsäkringsverket
anger att det ur rättvisesynpunkt inte torde vara gångbart att
när det gäller pensionsförmåner ha särskilda regler i lagen om
allmän försäkring för dem som arbetar utomlands. Det största
problemet tycks däremot vara rätten till föräldrapenning vid
återkomsten till Sverige. Riksförsäkringsverket påpekar
emellertid att de olika kvalifikationsreglerna inom
föräldraförsäkringen även gäller för försäkrade som är bosatta i
Sverige och alltså innebär att försäkringsförmånerna helt
medvetet har gjorts beroende av bosättnings- och
inkomstsituationen vissa tider före barnets födelse samt att
detta begränsar möjligheterna att genom ändringar i lagen om
allmän försäkring införa särskilda regler för volontärers och
likartade gruppers försäkringsskydd vid deras återkomst till
Sverige.
Utskottet har tidigare behandlat frågan om biståndsarbetares
sociala skydd vid hemvändandet och senast i sitt betänkande
1989/90:SfU11, varvid det dock främst gällde rätten till
föräldrapenning. Utskottet framhöll att de volontärer som avsågs
i motionen ofta utför ett utomordentligt värdefullt arbete under
svåra förhållanden, och frågan om deras möjlighet till
ekonomiskt stöd vid föräldraskap borde uppmärksammas. Utskottet
noterade emellertid att, såsom riksförsäkringsverket anfört i
den ovan redovisade rapporten, de olika kvalifikationsreglerna
inom föräldraförsäkringen gällde även för försäkrade som var
bosatta i Sverige. Utskottet ansåg att möjligheterna att genom
ändring i lagen om allmän försäkring lösa det problem som avsågs
i motionen därför syntes begränsade. Utskottet förutsatte dock
att regeringen i samband med beredningen av
riksförsäkringsverkets promemoria noga övervägde vilka
möjligheter som fanns att lösa problemet.
Utskottet vidhåller denna uppfattning. Förevarande motioner
tar emellertid även sikte på socialförsäkringsförmånerna för
biståndsarbetare under utlandsvistelsen. Som ovan framgår kan
den som arbetar i ett annat land, och som inte kan anses bosatt
i Sverige enligt de angivna bestämmelserna eller enligt
konventioner, inte uppbära sjuk- eller föräldrapenning under
utlandsvistelsen. Han har heller inte rätt till
sjukvårdsförmåner i utlandet. Utskottet finner inte skäl att
föreslå någon ändring i dessa regler. Utskottet vill emellertid
erinra om att ändringar av den skyddade personkretsen enligt den
allmänna försäkringen övervägs inom regeringskansliet i samband
med frågan om en anpassning till EG-lagstiftningens principer.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna
Sf301 yrkande 1 och Sf321 yrkande3. Yrkande 2 i motion Sf301
får däremot anses tillgodosett genom den promemoria
riksförsäkringsverket lämnat till regeringen i juni 1989.
Medelsanvisning
Regeringen har till anslaget C 2. Bidrag till
föräldraförsäkringen föreslagit ett förslagsanslag på
2550000000 kr.
I motion Sf327 yrkande2 begär Lars Werner m.fl. till följd
av den i samma motion föreslagna utbyggnaden av
föräldraförsäkringen att under anslaget anvisas ytterligare 97,5
milj.kr. Vidare begär Margó Ingvardsson m.fl. i motion Sf328
yrkande 3 till följd av den i samma motion föreslagna höjningen
av kompensationsnivån för tillfällig föräldrapenning att under
anslaget anvisas ytterligare 60 milj.kr.
Utskottet har ovan avstyrkt motionsyrkanden om såväl utbyggnad
av föräldraförsäkringen som en höjning av kompensationsnivån för
den tillfälliga föräldrapenningen. Till följd härav avstyrker
utskottet även bifall till de i motionerna Sf327 yrkande 2 och
Sf328 yrkande 3 framställda anslagsyrkandena och tillstyrker
regeringens förslag till medelsanvisning.
Vårdbidrag för handikappade barn
Allmänt om vårdbidrag
Vårdbidrag utges till förälder som vårdar barn under 16 års
ålder som behöver särskild tillsyn och vård på grund av sjukdom
eller handikapp. Även merkostnader på grund av sjukdomen eller
handikappet skall beaktas. Vårdbidraget utges med belopp
motsvarande hel, halv eller fjärdedels förtidspension till
ensamstående jämte pensionstillskott (200, 100 resp. 50 % av
basbeloppet). Vårdbidraget är skattepliktig och
pensionsgrundande inkomst för föräldern. Av vårdbidraget kan
dock en viss del bestämmas som ersättning för merkostnader.
Merkostnadsersättningen är skattefri, och denna ersättning
grundar inte någon rätt till pension. Merkostnadsersättningen
har fyra nivåer (18, 36, 53 resp. 69% av basbeloppet). Vårdar
föräldern flera handikappade barn som inte fyllt 16 år grundas
bedömningen av rätten till vårdbidrag på det sammanlagda behovet
av tillsyn och vård samt merkostnadernas omfattning.
Bengt Westerberg m.fl. begär i motion Sf231 yrkande 1 beslut
om nya beräkningsgrunder för vårdbidraget. Motionärerna
anser att bidraget skall höjas och utges med 2,5 basbelopp vid
hel förmån. De motiverar förslaget med att vården av ett
handikappat barn hemma ställer stora krav på en familj och att
en av föräldrarna ofta måste avbryta ett förvärvsarbete, vilket
leder till en svår ekonomisk situation.
I motion Sf286 anför Eva Johansson m.fl. att trots vissa
förstärkningar av det ekonomiska stödet till föräldrar med
handikappade barn behövs en fortsatt utveckling när det gäller
ekonomiska stödinsatser och socialt/medicinskt stöd. Föräldrar
med gravt handikappade barn skall av ekonomiska skäl inte
hindras att ge barnen den omvårdnad de behöver. Motionärerna
begär ett tillkännagivande om att ersättningsreglerna därför
måste ses över.
Utskottet behandlade ett motionsyrkande om en höjning av
vårdbidraget till 2,5 basbelopp under föregående riksmöte i sitt
av riksdagen godkända betänkande 1989/90:SfU9. Utskottet
hänvisade därvid till att anhörigvårdskommittén i sitt
betänkande (Ds S 1981:16) tagit upp frågan om vårdbidraget även
fortsättningsvis skulle vara anpassat till nivån på
förtidspension inom folkpensioneringen eller om vårdbidraget
skulle basbeloppsanknytas till en viss nivå. Kommittén fann att
en anknytning till förtidspensionen hade haft stora fördelar
genom att förbättringar av förtidspensionen utöver
basbeloppsuppräkningar även slagit igenom på vårdbidraget, och
kommittén föreslog ingen ändring av konstruktionen i detta
hänseende. -- Utskottet fann för sin del inte heller anledning
att beloppsmässigt skilja vårdbidraget från förtidspension och
avstyrkte bifall till motionen.
Utskottet, som även här vill erinra om det pågående arbetet
inom 1989 års handikapputredning, vidhåller sin tidigare
uppfattning och avstyrker bifall till motion Sf231 yrkande 1.
Något tillkännagivande med anledning av motion Sf286 är enligt
utskottets mening inte påkallat.
I motion Sf332 anför Sinikka Bohlin och Marianne Andersson i
Gislaved att föräldrarna kan befinna sig i en krisartad
situation när barnet drabbas av en svår sjukdom. De kan därför
uppleva svårigheter med att bl.a. fylla i en ansökan om
vårdbidrag. Enligt motionärerna borde därför vissa regler och
blanketter förenklas och en läkare ha huvudansvaret för ansökan,
och de begär ett tillkännagivande härom.
En förälder som vill ha vårdbidrag skall ansöka härom hos
försäkringskassan och ansökan skall kompletteras med ett
läkarutlåtande. Utskottet finner det inte rimligt att en läkare
skall ha huvudansvaret för ifyllandet av denna ansökan.
Utskottet utgår emellertid från att riksförsäkringsverket och
försäkringskassorna löpande överväger möjligheterna att förenkla
olika blanketter och i övrigt lämnar förslag till
regelförenklingar. Något uttalande från riksdagens sida med
anledning av motion Sf332 bör därför inte göras.
Föräldrabegreppet
Vårdbidrag utges till förälder. I vårdbidragets
föräldrabegrepp innefattas, förutom biologiska föräldrar och
adoptivföräldrar, även den med vilken förälder är eller varit
gift eller har eller har haft barn, om de stadigvarande
sammanbor. Med förälder likställs även den som med
socialnämndens tillstånd har tagit emot ett utländskt barn för
vård och fostran i syfte att adoptera det. Om föräldrarna lever
åtskilda kan utbetalningen av vårdbidraget göras med hälften
till envar av dem om båda tar del i vården om barnet.
I motion Sf236 anför Björn Samuelson och Margó Ingvardsson att
föräldrar fritt kan välja vem av dem som skall få vårdbidraget.
Vårdbidraget kan även utges till en part i ett äktenskap som
inte är biologisk förälder till barnet. Motionärerna anser att
samma valfrihet borde gälla även om de sammanboende inte är
gifta, och de begär ett tillkännagivande härom.
I motion Sf318 anför Marianne Jönsson och Kersti Johansson att
det finns situationer då båda föräldrarna saknas eller är ur
stånd att ta hand om sitt handikappade barn. För barnets bästa
borde vårdbidrag i dessa situationer kunna utges till någon
annan lämplig person i barnets omgivning som är villig att ha
vårdnaden om barnet. Motionärerna begär förslag till lagändring
i detta syfte.
Utskottet har under hösten 1990 behandlat en motion om att den
som sammanbor med föräldern men inte är gift med denne skall
kunna få uppbära vårdbidraget (se 1990/91:SfU1). Utskottet
inhämtade yttrande över motionen från riksförsäkringsverket.
Riksförsäkringsverket anförde att vid bedömning av rätten till
vårdbidrag utgår man från barnets vård- och tillsynsbehov och
inte från vem som faktiskt vårdar barnet. Vårdbidrag kunde
således utges även i de fall motionärerna tog upp men beviljades
då föräldern. Verket anförde vidare att det föräldrabegrepp som
gäller inom vårdbidraget i princip är detsamma inom hela
socialförsäkrings- och skattelagstiftningen. Det måste därför
enligt riksförsäkringsverket finnas mycket starka skäl för att
bryta ut vårdbidraget ur detta komplex. En utvidgning skulle
också kunna tas till intäkt för att samtliga personer, som bor
tillsammans med föräldern och barnet, borde kunna uppbära
vårdbidrag för barnet. Verket angav vidare att beträffande
tillfällig föräldrapenning gällde att den som bor tillsammans
med en förälder under äktenskapsliknande förhållanden likställs
med förälder. Som skäl härför hade anförts att den tillfälliga
föräldrapenningen är en tidsbegränsad förmån som avser
inkomstförlust vid vård av barn i akuta situationer. En utökning
av kretsen för vårdbidraget skulle enligt riksförsäkringsverket
leda till krav att ytterligare grupper borde vara
ersättningsberättigade. Riksförsäkringsverket ansåg därför att
det inte fanns tillräckliga skäl att frångå det föräldrabegrepp
som för närvarande gäller beträffande vårdbidraget.
Utskottet vill erinra om att de personer som omfattas av
föräldrabegreppet inom vårdbidraget också har rätt till
föräldrapenningförmåner. Rätt till föräldrapenning tillkommer
också rättslig vårdnadshavare som inte är förälder och som har
vård om barnet. Fr.o.m. den 1 januari 1989 kan tillfällig
föräldrapenning dessutom utges till den som en förälder bor
tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden utan att
vara eller ha varit gift med föräldern eller ha eller ha haft
barn med denne (prop. 1984/85:78, SfU 12, rskr. 125). Härutöver
kan tillfällig föräldrapenning utges till den som utan
adoptionssyfte har tagit emot ett barn för stadigvarande vård
och fostran i sitt hem. Utskottet vill även erinra om att
förälder som under större delen av ett år har vårdat barn som
inte har fyllt tre år enligt vad som sägs i 11 kap. 6 a § lagen
om allmän försäkring har rätt att tillgodoräkna det året som ett
s.k. vårdår, dvs. år som jämställs med år för vilket
pensionspoäng tillgodoräknats. Med förälder likställs även i
detta hänseende den med vilken en förälder är eller har varit
gift eller har eller har haft barn, om de varaktigt bor
tillsammans, däremot inte annan sammanboende. Vårdår kan
tillgodoräknas också den som vårdat fosterbarn. Utskottet
vill slutligen erinra om att förälder har rätt att vara ledig
från sin anställning enligt lagen (1978:410) om rätt till
ledighet för vård av barn, m.m. Med förälder likställs härvid
rättslig vårdnadshavare som har vård om ett barn, den som tagit
emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i sitt hem och
den som stadigvarande sammanbor med förälder och som är eller
har varit gift med eller har eller har haft barn med föräldern.
Rätten till ledighet gäller hel ledighet till dess barnet har
uppnått ett och ett halvt års ålder resp. förkortning av
arbetstiden till tre fjärdedelar av normal arbetstid till dess
barnet har uppnått åtta års ålder eller till den senare tidpunkt
då barnet har avslutat det första skolåret. Härutöver har
arbetstagare rätt till ledighet i motsvarande mån som denne
uppbär föräldrapenningförmån.
Utskottet har förståelse för att det av skatte- och
pensionsskäl kan vara av intresse att vårdbidrag skall kunna
tillerkännas den som utan äktenskap eller gemensamma barn
sammanbor med en förälder. Utskottet konstaterar vad gäller
olika socialförsäkringsförmåner att den som sammanbor med en
förälder under äktenskapsliknande förhållanden utan att vara
eller ha varit gift med föräldern eller ha eller ha haft barn
med denne för närvarande endast har möjlighet att uppbära
tillfällig föräldrapenning för barnet. Vid införandet av denna
rätt angavs i propositionen 1984/85:78 att den tillfälliga
föräldrapenningen är en tidsbegränsad förmån som är avsedd att
täcka behovet av ersättning för inkomstförlust vid vård av barn
i akuta situationer. Vidare angavs att i familjer där man och
kvinna stadigvarande lever samman och gemensamt vårdar den enes
barn det får anses naturligt att de även hjälps åt med tillsynen
av barnet om detta blir sjukt. Det bör vara en fördel även för
barnet om tillsynsfrågan kan lösas på detta sätt.
Departementschefen var däremot inte beredd att låta samboende få
rätt att uppbära övriga föräldrapenningförmåner, som ju avser
planerad föräldraledighet. Dessa förmåner bör förbehållas
föräldrarna. Utskottet anser, i likhet med vad som anfördes i
betänkandet 1990/91:SfU1, att det för närvarande inte finns
tillräckligt starka skäl för att vårdbidrag som är avsett för
mer varaktiga vårdsituationer även skall kunna utges till
sammanboende med förälder utan att äktenskap eller gemensamma
barn föreligger. Utskottet noterar härvid att vårdbidrag kommer
att kunna utges även i det fall motionärerna i motion Sf236
åberopar men då tillerkännas föräldern.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Sf236.
Vad gäller ersättning till annan person som vårdar ett
handikappat eller sjukt barn anser utskottet att sådan
ersättning i första hand bör utges av kommun eller landsting.
Utskottet vill här åter erinra om den översyn som görs av 1989
års handikapputredning, och utskottet avstyrker bifall även till
motion Sf318.
Merkostnadsdelen
Vid bedömningen av rätt till vårdbidrag skall förutom barnets
vård- och tillsynsbehov även beaktas sådana merkostnader som
uppkommer på grund av barnets sjukdom eller handikapp. Av
vårdbidraget kan vidare en viss angiven del bestämmas som
ersättning för merkostnader. Denna ersättning bestäms till
följande procent av basbeloppet:
18 % om merkostnaderna uppgår till 18 men inte 36 % av
basbeloppet;
36 % om merkostnaderna uppgår till 36 men inte 53 %;
53 % om merkostnaderna uppgår till 53 men inte 69 %;
69 % om merkostnaderna uppgår till 69 % eller däröver.
I motion Sf231 yrkande 3 begär Bengt Westerberg m.fl. att
regeringen skall lägga fram förslag till ett system där
merkostnadsdelen skiljs ut från vårdbidraget och utges utöver
vårdbidraget enligt liknande principer som
handikappersättningen. Vårdbidraget bör därför i sin helhet
utgöra skattepliktig inkomst och vara pensionsgrundande.
Marianne Jönsson m.fl. anför i motion Sf298 yrkande 1 att
beräkningarna av merkostnaderna är mycket resurskrävande och
leder till orättvisor. Motionärerna anser därför att en översyn
av vårdbidragsreglerna behöver göras, och de begär ett
tillkännagivande härom.
I motion Sf201 hänvisar även Ingbritt Irhammar och Marianne
Jönsson till det tidsödande arbetet för försäkringskassorna att
beräkna merkostnadsdelen av vårdbidraget. Eftersom alla
föräldrar har ökade kostnader på grund av barnets handikapp
anser motionärerna att hälften av vårdbidraget alltid borde vara
skattefritt. De begär att detta ges regeringen till känna.
Utskottet behandlade i sitt betänkande 1990/91:SfU1 en motion
om behovet av att merkostnadsdelen av vårdbidrag får bedömas
efter schablonmässiga normer. Utskottet inhämtade yttrande över
motionen från riksförsäkringsverket och
Försäkringskasseförbundet.
Riksförsäkringsverket framhöll i sitt yttrande att en
förutsättning för att en del av vårdbidraget skall vara
skattefri är att merkostnadsdelen nära ansluter till de faktiska
merkostnaderna för det handikappade barnet. Med nuvarande
regelkonstruktion skall bedömningen av rätten till vårdbidrag
grundas på det sammanlagda behovet av tillsyn och vård samt
merkostnadernas omfattning. Med hänsyn härtill och då
merkostnaderna inom samma sjukdomsgrupp varierar kraftigt är det
nödvändigt att göra en individuell bedömning inte bara vad avser
förälderns merarbete på grund av barnets sjukdom eller handikapp
utan också avseende merkostnadernas storlek.
Riksförsäkringsverket uppgav att verket skulle göra en mera
djupgående utvärdering av försäkringskassornas tillämpning av
vårdbidragsreglerna och merkostnadsbedömningarna. Om det visade
sig att stora svårigheter kvarstod att rättvist tillämpa
reglerna, skulle riksförsäkringsverket pröva frågan om
erforderliga regelförändringar.
Försäkringskasseförbundet anförde att en bedömning efter
schablonmässiga normer skulle innebära en avsevärd förenkling
men enligt förbundets mening var det -- främst från
rättvisesynpunkt -- inte en tillfredsställande lösning på de
svårigheter som kunde finnas. Förbundet ansåg i stället att
ytterligare insatser kunde göras på utbildningsområdet för att
förbättra och underlätta handläggningen av och besluten i dessa
ärenden.
Utskottet erinrade i betänkandet 1990/91:SfU1 om att
möjligheten att fastställa en särskild merkostnadsdel infördes
den 1 januari 1983. Departementschefen anförde därvid i
proposition 1981/82:216 bl.a. att en skattefri
merkostnadsersättning som en del av vårdbidraget måste beräknas
individuellt för att det avsedda syftet med skattefrihet skulle
kunna tillgodoses. En generell skattefri merkostnadsdel lika för
alla skulle inte ge någon anpassning av förmånen till familjens
kostnader till följd av handikappet. Departementschefen delade
den åsikt som framförts av riksskatteverket, att en
förutsättning för skattefriheten var att kostnadsersättningen så
nära som möjligt anslöt till den faktiska situationen och de
verkliga merutgifter familjen kunde antas få för vården av det
handikappade barnet.
Utskottet anförde vidare i betänkandet 1990/91:SfU1 att
hanteringen av vårdbidragsärendena tycktes vara tidskrävande och
innefatta svåra bedömningar för försäkringskassorna. Utskottet
ansåg det därför lämpligt att riksförsäkringsverket gjorde en
fördjupad utvärdering av försäkringskassornas tillämpning av
vårdbidragsärenden. Frågan om beräkningen av merkostnadsdelen
borde schabloniseras eller kunde underlättas på annat sätt borde
därför anstå i avvaktan på denna utvärdering. Utskottet angav
att vårdbidragsreglerna även kunde komma att beröras av 1989 års
handikapputredning. Utredningen har i betänkandet (SOU 1990:19)
Handikapp och välfärd? -- En lägesrapport (s. 336) bl.a. angivit
att utredningen i det fortsatta arbetet även bör överväga hur
ATP-systemet fungerar för föräldrar som vårdar svårt
handikappade barn.
Utskottet vill nu också erinra om att en utredning har
tillsatts (dir. 1990:3) med uppgift att överväga och lämna
förslag till de förändringar i förmånssystemet inom
socialförsäkringen som är påkallade för att uppnå bättre
rättvisa mellan olika grupper av försäkrade som har betydande
kostnader för sjukdom och handikapp.
Utskottet anser att resultatet av det utredningsarbete som
pågår bör avvaktas, och utskottet avstyrker bifall till
motionerna Sf201 och Sf298 yrkande 1. Av främst kostnadsskäl är
utskottet inte berett förorda att merkostnadsdelen skall utges
utöver vårdbidraget, och motion Sf231 yrkande 3 bör därför
avslås.
Medelsanvisning
Regeringen har till anslaget C 3. Vårdbidrag för handikappade
barn föreslagit ett förslagsanslag på 870000000 kr.
I motion Sf231 yrkande2 begär Bengt Westerberg m.fl. till
följd av den i samma motion föreslagna höjningen av vårdbidraget
att under anslaget anvisas ytterligare 212 milj.kr.
Utskottet har ovan avstyrkt motionärernas yrkande om en
höjning av vårdbidraget. Till följd härav avstyrker utskottet
även bifall till det i motion Sf231 yrkande 2 framställda
anslagsyrkandet och tillstyrker regeringens förslag till
medelsanvisning.
IV Pensioner m.m.
Under avsnittet Pensioner m.m. behandlas de i proposition
1990/91:100, bilaga 7 (socialdepartementet), under litt. C.
Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m. upptagna anslaget C 5.
Barnpensioner samt under litt. D. Försäkring vid sjukdom,
handikapp och ålderdom upptagna anslagen D 2. Förtidspensioner,
D 3. Handikappersättningar, D6. Ålderspensioner, D 7. Särskilt
pensionstillägg, D 8. Bidrag till kommunala bostadstillägg till
folkpension och D 9. Efterlevandepensioner till vuxna. Vidare
behandlas ett antal under den allmänna motionstiden väckta
motioner med anknytning till anslagen och sex motioner som
väckts med anledning av proposition 1990/91:119. Dessutom
behandlas en motion rörande delpensionsförsäkringen.
Allmänt om pensioner
Folkpension utges i form av ålderspension, förtidspension
eller familjepension. Som särskild folkpensionsförmån finns även
handikappersättning, vårdbidrag, pensionstillskott,
hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg. Folkpensionerna
finansieras över budgeten genom en socialavgift,
folkpensionsavgiften, och genom skatter.
Utöver folkpensionens generella grundskydd ger den allmänna
tilläggspensioneringen (ATP) ett pensionsskydd som är relaterat
till den försäkrades tidigare förvärvsinkomst. ATP finansieras
helt genom socialavgifter.
Enligt nya bestämmelser för efterlevandepensionering, som har
trätt i kraft den 1 januari 1990 (prop. 1987/88:171, SfU 29,
rskr. 401), har den nuvarande änkepensionen ersatts med
omställningspension och särskild efterlevandepension som utgår
enligt samma regler för män och kvinnor. De nya reglerna är
försedda med omfattande övergångsbestämmelser.
Bestämmelserna om folkpensionsförmånerna finns i lagen
(1962:381) om allmän försäkring, lagen (1962:392) om
hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension samt
lagen (1969:205) om pensionstillskott.
Pensionerna liksom en del andra sociala förmåner är knutna
till basbeloppet inom den allmänna försäkringen.
En parlamentariskt tillsatt kommitté, pensionsberedningen, som
haft i uppdrag att göra en översyn av pensionssystemet har
nyligen avslutat sitt arbete och lagt fram huvudbetänkandet (SOU
1990:76) Allmän Pension. Pensionsberedningen har
tidigare avgivit delbetänkandena (SOU 1986:47) Deltidspension,
(SOU 1987:55) Efterlevandepension, (SOU 1989:58)
Undantagandepensionärernas ekonomi och (SOU 1989:101)
Förtidspension och rörlig pensionsålder. Beredningen har
dessutom utgivit expertrapporten (SOU 1988:57) Pensionssystemets
stabilitet.
Basbeloppet inom den allmänna försäkringen
Basbeloppet, som fastställs av regeringen för varje år, utgör
29 700 kr. multiplicerat med det tal (jämförelsetal) som anger
förhållandet mellan det allmänna prisläget i oktober året före
det som basbeloppet avser och prisläget i oktober 1989. Fr.o.m.
år 1991 fastställs basbeloppet med bortseende från den särskilda
prisutveckling som följer av vissa åtgärder som vidtas för att
finansiera sänkningen av den statliga inkomstskatten under åren
1990 och 1991 (prop. 1989/90:52, SfU 8, rskr. 100). De
prisförändringar som inte skall beaktas vid bestämmande av
basbeloppet är de som följer av ändringar av den statliga
fastighetsskatten, av indirekta skatter och av räntebidrag inom
bostadsbidragssystemet.
I motion Sf270 av Sten Svensson m.fl. begärs i yrkande 2 en
utredning om okorrigerade basbeloppsindex så att basbeloppet
räknas upp med fulla prisförändringar. Skulle pensionärer eller
andra inte få full kompensation för förändringarna bör detta
enligt motionärerna redovisas öppet, t.ex. genom att ange att
pensionen endast räknas på en mindre procentandel av fullt
basbelopp. I motion Sf260 av Ragnhild Pohanka m.fl. begärs i
yrkande 1 att riksdagen beslutar att återgå till det gamla
sättet att beräkna basbeloppet.
Utskottet erinrade senast i betänkande 1989/90:SfU20 att den
ändrade basbeloppsberäkningen fick ses mot bakgrund av de
förslag som lades fram i proposition 1989/90:50, genom vilka
sänkta inkomstskatter i betydande utsträckning finansieras genom
ökade indirekta skatter. Vid frånvaro av särskilda åtgärder
skulle enligt propositionen en betydande del av de skattskyldiga
få automatisk kompensation för denna finansiering. Höjda
indirekta skatter höjer nämligen konsumentprisindex och därmed
basbeloppet, vilket i sin tur höjer basbeloppsanknutna förmåner
såsom pensioner. En sådan automatisk kompensation skulle urholka
skattereformens finansiering och skulle innebära en betydande
omfördelning mellan kollektivet pensionärer och övriga.
Utskottet delade denna uppfattning och tillstyrkte förslaget om
en ändring av basbeloppsberäkning. Vad gällde frågan om ett
okorrigerat "basbelopp" borde fastställas, konstaterade
utskottet att ett sådant skulle komma att följa utvecklingen av
konsumentprisindex. Med hänsyn till att ett sådant index
fortfarande kommer att löpande fastställas fann utskottet inte
skäl förorda införandet av ett särskilt okorrigerat "basbelopp".
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och avstyrker
bifall till motionerna Sf270 yrkande 2 och Sf260 yrkande 1.
I motion Sf211 av Lennart Brunander m.fl. begärs förslag om
ändring så att basbeloppet kan fastställas med beaktande av
prisläget i oktober året före det år som basbeloppet avser.
Den åsyftade ändringen av basbeloppsberäkningen har redan
skett efter förslag i proposition 1989/90:110 (se SkU30, rskr.
356), varför utskottet föreslår att motionen lämnas utan
avseende.
Ålderspensioner
Allmänna förutsättningar för rätt till pension
Svenska medborgare som är bosatta i riket är berättigade till
folkpension. Svenska medborgare som är bosatta utom riket är
berättigade till folkpension i förhållande till det antal år de
har intjänat ATP-poäng. Den som inte är svensk medborgare men är
bosatt i Sverige har rätt till folkpension och tilläggsförmåner
enligt särskilda regler. För att ha rätt till folkpension i form
av ålderspension skall en utlänning ha bott här minst tio år
efter det att han fyllt sexton år och vara bosatt här sedan
minst fem år. Särskilda regler gäller för nordiska medborgare.
Bengt Westerberg m.fl. begär i motion Sf357 yrkande 5 ett
tillkännagivande till regeringen om att en översyn bör ske
beträffande rätten till folkpension för utländska medborgare som
får permanent uppehållstillstånd i Sverige. I motion Sf260 av
Ragnhild Pohanka m.fl. yrkande 3 begärs en översyn av
utlänningars och invandrares pensioner.
Pensionsberedningen har i sitt nyligen avgivna huvudbetänkande
behandlat frågan om rätt till folkpension och vilka krav som bör
gälla för bl.a. utländska medborgares rätt till folkpension. I
detta sammanhang har beredningen också aktualiserat spörsmål om
konsekvenserna av en anpassning av de svenska folk- och
tilläggspensionsreglerna till EGs regelsystem om pensionsrätt
för arbetstagare som varit verksamma i mer än ett land.
Beredningen konstaterar att om principerna för EGs regelsystem
skulle tillämpas på de nuvarande reglerna för den svenska
folkpensioneringen betyder detta bl.a. att den som en gång har
beviljats folkpension skulle ha rätt att exportera hela
pensionen vid flyttning till ett EG-land. Dessutom torde rätt
till oavkortad svensk folkpension tillkomma alla som är
medborgare i något EG-land och bosatta inom EGs område, under
förutsättning att de någon gång under sitt liv varit bosatta i
Sverige. Beredningen har mot bl.a. denna bakgrund lämnat förslag
till principlösning för intjänande av rätt till svensk
folkpension av innebörd att det för rätt till svensk folkpension
uppställs ett krav på bosättning här i landet under minst 40 år
mellan 16 och 65 års ålder. Vid kortare bosättningstid bör
folkpensionen reduceras med 1/40 för varje felande år. För rätt
till pension bör dock krävas en minsta bosättningstid i Sverige
om tre år. Principlösningen bygger på tanken att en försäkrad
vid vistelse utanför Sverige i regel har möjlighet att förvärva
pensionsrätt från ett annat land. Vad gäller flyktingar
konstaterar beredningen att denna förutsättning emellertid mera
sällan torde vara uppfylld, varför särregler bör införas för
denna kategori. Hur kategorin skall avgränsas bör enligt
beredningen övervägas vidare under det fortsatta arbetet.
Särreglerna för rätt till pension bör enligt beredningen
lämpligen utformas enligt den principen att tid för bosättning i
flyktingens hemland jämställs med bosättningstid i Sverige.
Regeringen har nyligen tillkallat en särskild utredare för att
utarbeta förslag till de förändringar i lagen om allmän
försäkring som blir erforderliga vid ett svenskt deltagande i
ett utvidgat europeiskt ekonomiskt samarbete. Beträffande
pensionslagstiftningen framhålls det i direktiven (dir. 1991:2)
att pensionsberedningens förslag till principlösning är så
genomarbetad att den kan utgöra grunden för ett lagförslag.
Utredaren bör föreslå särregler för flyktingar som i samband med
flykten tvingats lämna sina eventuellt intjänade
pensionsrättigheter bakom sig i det land man flydde från och
belysa konsekvenserna av ett införande av särregler, dels för
flyktingar enligt 3 kap. 2 § utlänningslagen, dels för övriga
utländska medborgare, som fått uppehållstillstånd i Sverige och
som omfattas av det statliga flyktingmottagandet.
Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt och vara avslutat under
första halvåret 1991.
I avvaktan på resultatet av pågående utredningsarbete anser
utskottet inte att det finns anledning till något
tillkännagivande med anledning av motionerna Sf357 yrkande 5 och
Sf260 yrkande 3, och utskottet avstyrker bifall till motionerna.
Utformningen av folk- och tilläggspensioneringen
Ålderspension liksom hel förtidspension eller änkepension från
folkpensioneringen utges för år räknat med 96 % av fastställt
basbelopp för ensam pensionär och med sammanlagt 157 % för två
pensionsberättigade makar, dvs. med 78,5 % av basbeloppet för
vardera maken. För den som inte har ATP eller har lågt
ATP-belopp kompletteras folkpensionen med pensionstillskott, som
utgår med 54 % av basbeloppet för en ålderspensionär.
Pensionstillskottet avräknas mot utgående ATP-pension. Däremot
görs ingen avräkning mot annan pension eller annat slag av
inkomst.
ATP utgår i förhållande till tidigare förvärvsinkomster.
Pensionsgrundande inkomst (PGI) fastställs för varje år från det
år den försäkrade blir 16 år och t.o.m. det år han fyller 64 år
eller fram till det år han dessförinnan uppbär hel
ålderspension. För varje år för vilket PGI fastställts för en
försäkrad skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. Med sådant
poängår jämställs sedan den 1 januari 1982 år under vilket en
förälder under större delen av året vårdat barn som inte har
fyllt tre år (s.k. vårdår). För full pension från ATP krävs att
pensionären tillgodoräknats minst 30 poängår. Pensionen beräknas
efter genomsnittspoängen under de 15 bästa åren. Inkomst av
anställning och av annat förvärvsarbete är pensionsgrundande i
den mån summan av inkomsterna överstiger det vid årets ingång
gällande basbeloppet och med bortseende från inkomst över 7,5
basbelopp.
Pensionsberedningen behandlar i sitt huvudbetänkande (SOU
1990:76) Allmän pension sambandet mellan pensionssystemet och
samhällsekonomin. Beredningen har vidare prövat utfallet för de
försäkrade av nuvarande system och systemets principiella
uppbyggnad. Frågor om möjligheter till sammanslagning av folk-
och tilläggspensioneringen, 15- och 30-årsreglerna inom ATP,
delning av pensionsrätt mellan makar, indexering av intjänad
pensionsrätt och utgående förmåner, ATP-taket, finansieringen av
den allmänna pensioneringen och vissa internationella frågor
diskuteras i betänkandet liksom möjligheten att införa en
frivillig pensionsförsäkring i offentlig regi.
Pensionsberedningen, som inte lyckats få någon bred politisk
majoritet för förändringar av pensionssystemet, anvisar ett
flertal möjligheter till förändringar beträffande vilka det nu
eller i ett senare sammanhang finns anledning till fortsatt
utredning. Beredningens betänkande har nyligen sänts ut för
remissbehandling.
En rad motioner tar upp frågor som har nära samband med
pensionsberedningens arbete och utformningen av det framtida
pensionssystemet.
Sten Svensson m.fl. begär i motion Sf268 yrkande 2 en
utredning som syftar till en successiv höjning av
grundpensionsförmånerna genom att folkpension och
pensionstillskott läggs samman. Enligt motionärerna bör endast
förvärvsinkomster över motsvarande nivå grunda rätt till ATP. I
motion Sf39 av Sten Svensson m.fl. yrkande 4 begärs en skyndsam
utredning om en successiv höjning av lägsta folkpensionsnivå. I
motionerna Sf209 av Karin Israelsson m.fl., Sf273 av Marianne
Jönsson och Agne Hansson, Sf336 yrkande 1 av Jan Hyttring,
Sf350 yrkande 3 av Gunilla André och Karin Starrin och Sf38
yrkande 1 av Karin Israelsson m.fl. begärs förslag om att en
förstärkt grundpension -- som innefattar nuvarande
pensionstillskott och bostadstillägg och som beskattas -- utges
till alla ålderspensionärer med 68 % av 4,5 basbelopp
(motsvarande ca 98000 kr. år 1991). Grundpensionsförmånerna
bör därvid kompletteras med ATP för förvärvsinkomster mellan 4,5
och 7,5 basbelopp. I motion Sf350 yrkande 1 begär motionärerna
också ett tillkännagivande om att de sociala trygghetssystemen--
för att uppnå mer likvärdiga trygghetsvillkor mellan män och
kvinnor -- i större utsträckning skall utgå från
grundtrygghetsprincipen med möjlighet till individuell påbyggnad
av det sociala skyddet. Ragnhild Pohanka m.fl. begär i
motionerna Sf260 yrkande 7 och Sf40 yrkande 2 en utredning om en
ny form av grundpension som skall täcka samtliga grundläggande
levnadsomkostnader.
I motion Sf300 av Charlotte Cederschiöld framhålls att den
nuvarande konstruktionen att betala lägre folkpension till make
än till ensamstående inte längre är i överensstämmelse med
moderna människors syn. På sikt bör därför pensionerna jämnas ut
inom samma totalram så att de blir desamma oavsett civilstånd.
Motionären begär i yrkande 2 ett tillkännagivande härom till
regeringen.
Som inledningsvis nämnts har pensionsberedningen bl.a. prövat
utfallet för de försäkrade av nuvarande folk- och
tilläggspensionssystem. Pensionsberedningen anser att alla
numera garanteras en god grundtrygghet genom folkpensioneringen
och beredningen har inte funnit anledning att föreslå några
ytterligare förbättringar av det rent ekonomiska stödet till
pensionärerna. De resurser som kommer att finnas tillgängliga
framöver för stöd till pensionärsgrupperna bör i stället tas i
anspråk för vård, service och omsorg åt äldre. Beredningen har
vid sin prövning av systemets principiella uppbyggnad tagit upp
bl.a. frågor om möjligheter att slå samman folk- och
tilläggspensioneringen. Pensionsberedningen har arbetat efter
tre olika modelltyper A, B och C, som kan varieras inom varje
modell.
Modelltypen A innebär en utvidgad folkpension och en begränsad
ATP. I modell A:1 har folkpensionens grundbelopp,
pensionstillskottet, KBT och avdraget vid beskattningen
sammanförts till en grundpension som är lika för alla, medan KBT
i modell A:2 inte ingår i grundpensionen utan finns kvar som en
extra förmån. I modell A:3 har folkpensionens olika grundbelopp
för gifta och ogifta förts samman till en grundpension,
kompletterad med KBT och skatteavdrag. ATP-golvet höjs från ett
basbelopp till den högre nivå som motsvaras av grundpensionen i
de olika varianterna och endast inkomstdelar över denna nivå är
pensionsgrundande inom ATP. ATP-taket är oförändrat 7,5
basbelopp. Grundpensionen enligt modell A:1 skulle ge en
kompensation av 68 % av en förvärvsinkomst som motsvarade 4,5
basbelopp. En förvärvsinkomst motsvarande eller överstigande 7,5
basbelopp skulle då ge 3 som högsta möjliga ATP-poäng.
Beträffande en sådan modell framhåller beredningen att den har
fördelen att ge ett enklare, överskådligare och enhetligare
system och tillgodoser önskemål om en enhetlig pension för gifta
och ensamstående pensionstagare. Den ger också pensionstagarna
frihet att prioritera olika konsumtionsönskemål, t.ex. att
välja mellan högre bostadsstandard och annan form av konsumtion.
Beredningen anser emellertid att modellen också har väsentliga
nackdelar. Den gynnar pensionärer med låga boendekostnader och
med kapitalinkomster eller andra sidoinkomster framför
pensionärer utan förmögenhet och utan annan inkomst än den
allmänna pensionen. Ett annat och principiellt viktigt argument
är att ATP minskar i betydelse. Endast inkomster överstigande
4,5 basbelopp (133600 kr. år 1990) skulle bli
pensionsgrundande för ATP vilket skulle medföra att en betydande
andel förvärvsaktiva inte skulle tjäna in någon tilläggspension
alls och ATP skulle för dem upphöra att fungera som ett
tjänstepensionssystem. Beredningen konstaterar också att modell
A:1 skulle leda till oacceptabla kostnadsökningar för
pensionssystemet till följd av att alla pensionstagare skulle
omfattas av den höjda grundpensionen. Framför allt en del gifta
pensionstagare skulle få väsentligt högre pension än enligt
nuvarande system.
I modell B, som innebär en utvidgad folkpension och oförändrad
ATP, inkluderas värdet av det extra avdraget antingen i
pensionstillskottet (B:1) eller i folkpensionens grundbelopp
(B:2). I det förstnämnda fallet sammanförs pensionstillskottet
och det extra avdraget till en s.k. tilläggsdel, som avräknas
mot ATP. I det senare fallet sammanförs grundbeloppet och det
extra avdraget till en ny grundpension till vilken utges
pensionstillskott enligt oförändrade regler. I båda alternativen
utbetalas vid sidan härav KBT och är förvärvsinkomster mellan 1
och 7,5 basbelopp ATP-grundande. Även denna modell medför ökade
kostnader, som emellertid i modell B:1 kan kompenseras av ökade
skatteintäkter. Modell B:2 gynnar främst pensionärer med hög ATP
och medför kostnadsökningar för samhället som stiger i takt med
att allt fler pensionärer kommer att ha intjänat höga
tilläggspensioner.
Modell C vilar på principen om ett utbyggt ATP-system.
ATP-golvet sänks och hela förvärvsinkomsten upp till 7,5
basbelopp är ATP-grundande. För att ATP-poäng skall
tillgodoräknas fordras dock att årsinkomsten överstiger ett
basbelopp. Folkpensionens grundbelopp och pensionstillskottet
(modell C:2) samt eventuellt värdet av det extra avdraget
(modell C:1) slås samman till en garanterad miniminivå,
varierande beroende på civilstånd, som avtrappas med en viss
andel av ATP-pensionen. Vid sidan härav utges KBT. Modell C:1
gör enligt beredningen systemet mer rationellt och överskådligt
och stärker betydelsen av ATP för den enskilde.
Tilläggspensioneringen lyfts fram som det dominerande inslaget i
det allmänna pensionssystemet och modellen tillgodoser såväl den
synpunkten att en ensamstående pensionär har högre
levnadskostnader än var och en av två gifta pensionstagare som
den att inkomstbortfallet vid pensioneringen blir detsamma för
försäkrade med lika stora förvärvsinkomster oavsett deras
civilstånd. Modellen ger inkomstförstärkningar för
pensionstagare med låg ATP och innefattar också en
inkomstomfördelning från ensamstående pensionstagare i högre
inkomstlägen till såväl ensamstående som gifta med lägre ATP.
Beredningen framhåller att de olika presenterade modellerna
inte är färdigutvecklade och att en rad frågor återstår att
lösa. Beredningen anser emellertid att ett fortsatt
utredningsarbete i första hand bör inriktas på att stärka
tilläggspensioneringens ställning inom det allmänna
pensionssystemet och att en lösning som möjliggör en
sammanslagning av folk- och tilläggspensioneringen bör sökas
enligt de principer som ligger till grund för de presenterade
modellerna enligt modelltyp C.
Den i motionerna Sf209, Sf273, Sf336 yrkande 1, Sf350 yrkande
3 och Sf38 yrkande 1 förordade grundpensionsnivån kombinerad med
ATP-förmåner på förvärvsinkomster mellan 4,5 och 7,5 basbelopp
motsvarar modell A:1 ovan medan den i motionerna Sf268 yrkande 2
och Sf39 yrkande 4 förordade grundpensionsnivån i förening med
ATP-rätt över nivån ansluter sig till modell A:3. Modell A:1,
men inte A:3, innebär lika folkpension oavsett civilstånd såsom
förordats i motion Sf300. Modell A:1 har av pensionsberedningen
beräknats öka kostnaderna för pensionssystemet med 40 miljarder
kronor brutto och 15 miljarder netto år 1989, medan modell A:3
endast skulle föranleda kostnadsökningar för personer med färre
än 30 ATP-år.
Utskottet är på de skäl som beredningen anfört mot en
förändring av pensionssystemet enligt modell A i dess olika
variationer inte berett att nu förorda en fortsatt utredning av
denna modell, utan utskottet anser att resultatet av den närmare
beredningen inom regeringskansliet av pensionsberedningens
betänkande bör avvaktas. Utskottet avstyrker sålunda bifall till
motionerna Sf209, Sf268 yrkande 2, Sf273, Sf336 yrkande 1, Sf350
yrkandena 2 och 3, Sf38 yrkande 1 och Sf39 yrkande 4.
Någon utredning om en ny form av grundpension i enlighet med
vad som begärts i motionerna Sf260 yrkande 7 och Sf40 yrkande 2
är mot bakgrund av det föreliggande utredningsarbetet inte
påkallad och utskottet avstyrker bifall även till dessa
motionsyrkanden.
En höjning av folkpensionens grundbelopp för gifta pensionärer
till den nivå som gäller för ensamstående skulle för närvarande
beröra 790000 pensionärer och kosta 4,4 miljarder. Även om en
fortsatt utjämning mellan ensamståendes och giftas
grundpensioner vore önskvärd kan utskottet av statsfinansiella
skäl inte biträda yrkande 2 i motion Sf300.
Extra åtgärder för pensionärer med låg pension
Ett flertal motioner tar upp frågor om extra åtgärder på grund
av höjda levnadsomkostnader för pensionärer med ingen eller låg
ATP. I motion Sf270 yrkande 1 av Sten Svensson m.fl. anför
motionärerna att pensionärer med låga pensioner vinner föga om
ens något på inkomstskattesänkningarna, men att de drabbas desto
hårdare av de skattehöjningar som direkt driver upp
levnadsomkostnaderna, inte minst boendekostnaderna, som utgör en
stor del av låginkomsttagarnas budget. Motionärerna begär
(yrkande 1) att regeringen skyndsamt skall låta göra en
kartläggning av pensionärernas situation i olika kommuner och
snarast återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder.
Bengt Westerberg m.fl. anför i motion Sf357 att pensionärerna
kompenserats för prisökningar som kan förklaras av
skattereformen för åren 1990 och 1991, men att det under
innevarande års första månad framkommit att det genomförts
oväntade prisökningar på bl.a. hyrorna som inte kan förklaras av
skatteomläggningen. Särskilt de pensionärer som bara har
grundpension och pensionstillskott/låg ATP i kombination med
lågt KBT kan drabbas omotiverat hårt, och en översyn av ekonomin
för denna grupp är angelägen. I avvaktan på denna översyn behövs
redan under året speciella insatser för att stärka deras
ekonomiska situation. Motionärerna begär i yrkande 2 ett
tillkännagivande om vad som anförts om speciella åtgärder för
att förbättra situationen för den angivna gruppen pensionärer. I
motion Sf331 av Lars Werner m.fl. yrkande 1 begärs att
regeringen skall lägga fram förslag om extra ekonomiskt stöd
till de sämst ställda pensionärerna. Motionärerna anför att det
för att inte öka antalet socialbidragstagare behövs ett extra
ekonomiskt stöd från staten på 1 miljard kronor, som kan
konstrueras antingen som ett extra tillägg till pensionen eller
som ett riktat stöd till de sämst ställda för boendet. Inger
Schörling m.fl. begär i motion Sf240 att regeringen skall lägga
fram ett nytt förslag om skatteregler och kompletterande
åtgärder för pensionärer med en ATP som är beräknad på poäng i
intervallet 0,83--1,5. I motion Sf336 yrkande 2 av Jan Hyttring
begärs dels en redovisning av de förändringar som inträffar i
pensionärernas ekonomi vid genomförandet av skattereformen, dels
ett förslag som ger pensionärerna en reell höjning av nuvarande
pension i avvaktan på att ett rättvisare pensionssystem införs
inom ATP. I den med anledning av proposition 1990/91:119 väckta
motionen Sf38 av Karin Israelsson m.fl. åberopas också
effekterna av skatteomläggningen, och motionärerna begär i
yrkande 2 att en parlamentarisk utredning skall tillsättas med
direktiv att se över pensionssystemet utifrån
skatteomläggningens negativa effekter för de ekonomiskt utsatta
pensionärerna.
I proposition 1990/91:119 som behandlas i utskottets
betänkande SfU19 har regeringen föreslagit att ett särskilt
kommunalt bostadstillägg införs som under år 1991 skall fylla ut
skillnaden mellan å ena sidan den pensionsberättigades allmänna
pension och övriga inkomster enligt reglerna för beräkning av
årsinkomst vid prövning av KBT och å andra sidan
socialbidragsnormen i den pensionsberättigades kommun. Från
inkomsterna skall avdrag göras för skälig boendekostnad.
Regeringen har dessutom aviserat att en utredning för översyn av
KBT-systemet kommer att föreslås inom kort.
Speciella åtgärder har således redan föreslagits av regeringen
som tillgodoser syftet med motion Sf357 yrkande 2, och utskottet
avstyrker bifall till motionen i denna del. Även syftet i motion
Sf331 yrkande 1 tillgodoses till en del med förslaget. Utskottet
är mot bakgrund härav och med hänsyn till den översyn av
KBT-systemet som förestår inte berett att nu tillstyrka att
ytterligare medel avsätts för åtgärder för pensionärskollektivet
och avstyrker bifall även till motion Sf331 yrkande 1.
Vad avser motionerna till de delar de avser krav på utredning
m.m. av pensionärernas ekonomiska situation vill utskottet
erinra om att skatteutskottet i sitt nyligen avgivna betänkande
SkU17 behandlat bl.a. motionsyrkanden som tar upp frågor om
skattereformens effekter. Skatteutskottet hänvisar bl.a. till
den särskilda kommitté -- kommittén om utvärdering av 1990--1991
års skattereform (Fi 1990:08) -- som har i uppdrag att följa upp
skattereformen och analysera dess effekter i en brett upplagd
ekonomisk utvärdering. Utredningen skall fortlöpande lägga fram
förslag om det visar sig att ej avsedda effekter uppkommer.
Skatteutskottet erinrar också om det förslag som regeringen lagt
fram i proposition 1990/91:119 om särskilt KBT för pensionärer
som särskilt drabbats av att bostadskostnaderna stigit avsevärt
jämfört med de beräkningar som ligger till grund för
skatteomläggningen. Skatteutskottet utgår från att utredningen
och regeringen ägnar fortsatt uppmärksamhet åt möjligheten att
begränsa de angivna effekterna.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet att någon
särskild åtgärd från riksdagens sida inte är påkallad med
anledning av motionerna Sf240, Sf270 yrkande 1, Sf336 yrkande 2
och Sf38 yrkande 2.
ATP-förmåner
I motion Sf348 yrkande 3 anför Carl Bildt m.fl. att en rad
åtgärder behöver vidtas i gällande pensionssystem. Samtidigt
måste intjänade pensionsrätter skyddas. Enskilt sparande bör
tryggas och familjernas möjligheter att fördela
pensionssparandet mellan man och hustru måste säkerställas.
ATP-taket bör ligga fast samtidigt som inga ATP-avgifter utgår
för inkomster som ligger över 7,5 basbelopp. Motionärerna begär
ett tillkännagivande härom till regeringen.
Ett flertal motioner berör ATP-skyddet för kvinnor. Charlotte
Cederschiöld m.fl. framhåller i motion Sf300 att kvinnorna
generellt sett har ett sämre pensionsläge än männen, trots att
de har en längre total arbetstid. Eftersom samhället är totalt
beroende av den arbetsinsats kvinnorna lägger ner på de nya
uppväxande pensionsbetalarna bör kvinnorna ha rätt till
familjens samlade pension. Motionären anser att en
faktasammanställning som visar de möjligheter som finns i
Belgien, Tyskland och Canada att rättvist fördela sitt
pensionssparande bör tas fram för att kunna utgöra ett underlag
i diskussionen härom. I yrkande 1 begärs ett tillkännagivande i
frågan till regeringen. I yrkande 3 begär motionären ett
tillkännagivande om att 15/30-årsreglerna inom ATP-systemet bör
behållas eftersom en förlängning av intjänandetid och det antal
år som pensionen beräknas efter skulle vara förödande för många
kvinnor. Ingela Mårtensson och Charlotte Branting anför i motion
Sf309 att många kvinnor har förvärvsarbetat före år 1960 då
ATP-systemet började att gälla, men har därefter varit hemma och
vårdat barn. Motionärerna begär ett tillkännagivande till
regeringen om att den skyndsamt skall verka för att kvinnor
födda 1933 eller tidigare får intjänandetiden för full ATP
förkortad genom att år med taxerad inkomst före 1960 får
avräknas från de nödvändiga 30 åren för full ATP. Även Karin
Wegestål pekar i motion Sf329 på att många kvinnor
förvärvsarbetat före år 1960 men sedan tvingats göra avbrott i
förvärvsarbetet eftersom barnomsorgen inte började byggas ut
förrän på 1970-talet. Motionärerna anser att 15/30-årsreglerna
bör finnas kvar som grundnorm, eftersom en förlängning av dessa
tider skulle ytterligare drabba kvinnornas pensioner. De som
förvärvsarbetar under många år, kanske med låg lön, kunde då få
ett procentuellt tillägg till pensionerna för fler än t.ex. 40
års förvärvsarbete. Motionärerna kan inte heller acceptera
förändringar som innebär att taket för ATP höjs, utan anser i
stället att låginkomsttagarna kan gynnas genom att även det
först intjänade basbeloppet blir ATP-grundande. Motionärerna
begär ett tillkännagivande till regeringen om vad de anfört i
motionen om kvinnor och ATP-pension. Gunilla Andersson begär i
motion Sf228 ett tillkännagivande om att en översyn bör ske av
systemet med pensionstillskott till förmån för kvinnor med
mycket låg ATP-poäng.
Pensionsberedningen har vid sina överväganden av sambandet
mellan förmåner och avgifter inom ATP-systemet erinrat om att
den grundläggande tanken bakom ATP-systemet är att det skall
finnas ett samband mellan pensionsförmånerna och de inkomster
som grundar rätt till dessa förmåner. Systemet har dock aldrig,
framhåller beredningen, varit avsett att på samma sätt som
privata försäkringar ge ett försäkringsmässigt neutralt utfall
för den enskilde försäkrade, och vissa regler har tillkommit för
att omfördela inkomster mellan olika grupper av försäkrade. Som
exempel härpå från tiden för systemets tillkomst nämner
pensionsberedningen 30-årsregeln och det sänkta kravet på
intjänandetid för en övergångsgeneration. Som exempel på att de
fördelningsmässiga inslagen därefter under hand utvecklats
alltmer nämner beredningen att förutsättningarna för att erhålla
förtidspension mildrats, att reglerna för beräkningen av
underlaget för avgifter och pensionsgrundande inkomst ändrats,
att vissa försäkringsersättningar, bidrag och sociala förmåner
gjorts pensionsgrundande utan att avgifter erläggs för dem, att
möjlighet att tillgodoräkna sig vårdår införts utan att avgifter
betalas och att basbeloppsavdraget och avgiftstaket slopades
fr.o.m. år 1982. Pensionsberedningen pekar också på att den
förstärkning som under de senaste årtiondena skett av
grundtryggheten inom pensionssystemet medfört att
inkomstbortfallsprincipen kommit att sättas ur spel vad gäller
förmåner till pensionstagare inte bara i lägre utan numera även
i relativt vanliga inkomstlägen.
Beredningen framhåller att om man försvagar de
inkomstrelaterade inslagen i pensionssystemet och i stället
betonar de fördelningspolitiska alltför starkt kan man
åstadkomma en situation där det inte längre är tal om något som
helst samband mellan tidigare förvärvsinkomster som
avgiftsbelagts och de pensionsförmåner som senare utbetalas.
Beredningen framhåller vikten av att inkomstbortfallsprincipen
hävdas inom ATP-systemet för att trovärdigheten och därmed
hållfastheten hos systemet som ett allmänt tjänstepensionssystem
för hela befolkningen skall kunna upprätthållas. Dess allmänna
bedömning är att man nu troligen gått alltför långt i fråga om
de fördelningsmässiga inslagen och att ATP-avgifterna med fog
kan sägas numera ha karaktär mer av allmän skatt än av avgift
för en förmån. Beredningens ambition har varit att åstadkomma en
närmare anknytning mellan utbetalda pensionsförmåner och
tidigare förvärvsinkomster och beredningen har i detta syfte
prövat olika regler inom ATP-systemet. Sålunda har beredningen
övervägt om 15- och 30-årsreglerna bör ändras till 20- och
40-årsregler och om taket för beräkning av pensionsgrundande
inkomst bör höjas. Vidare har beredningen såvitt gäller
pensionsskyddet över 7,5 basbelopp alternativt övervägt om andra
metoder kan sökas inom pensionssystemets ram, vilka har en mer
renodlad försäkringsmässig utformning än vad som är fallet inom
ATP-systemet. Beredningen har också undersökt möjligheten att ta
ut ATP-avgifter endast på lönedelar som är ATP-grundande, att ta
ut avgifter även på sådana förmåner som är pensionsgrundande men
inte avgiftsgrundande och om avgifter borde erläggas för rätten
att tillgodoräkna sig vårdår. Utredningsarbetet har dock inte
lett fram till något annat konkret förslag än att underlaget för
ATP-avgiften bör utvidgas till att avse vissa nu icke
avgiftsgrundande ersättningar. Beredningen har dock framhållit
vikten av fortsatt reformarbete där man beaktar de behandlade
aspekterna på pensionssystemet.
Beträffande kvinnornas ställning i ATP-systemet har
beredningen konstaterat att de skillnader som finns mellan män
och kvinnor i arbetsmarknadsbeteende och medellivslängd -- i
motsats till skillnaderna i löner -- är till fördel för
kvinnorna i pensionshänseende. Trots att kvinnorna i genomsnitt
får lägre pension från ATP än männen är kvinnornas ATP i
förhållande till deras löner högre än männens. I detta hänseende
är ATP således, anför beredningen, fördelaktigare för kvinnor än
avtalspensioner och privata pensionsförsäkringar.
Beredningen har av hänsyn främst till kvinnorna, för vilka
ATPs 15- och 30-årsregler kommit att innebära ett särskilt
skydd, och till den reform på efterlevandepensioneringens område
som trätt i kraft år 1990 valt att inte nu lägga fram något
förslag till ändring av dessa regler. Beredningen har också
prövat möjligheterna att dela pensionsrätt mellan makar och i
detta sammanhang gjort jämförelser med och lämnat en redogörelse
för lagstiftningen härom i andra länder. Även om beaktansvärda
och tungt vägande skäl talar till förmån för ett system med
delning mellan makar av pensionsrätt anser beredningen att såväl
principiella som tekniska och ekonomiska aspekter gör sig
gällande mot ett sådant system. T.ex. skulle det i grunden
förändra tilläggspensionssystemet och innebära en markant
brytning med principen om ATP såsom ett pensionssystem där
pensionen relateras till inkomsterna under arbetslivet. En
poängdelning skulle vidare bli utan verkan för de kvinnor som
skulle ha störst utbyte därav, dvs. de som i dag är äldre och
medelålders, beroende på att under ett obligatoriskt system
endast skulle kunna föras in personer som ingått äktenskap efter
det de nya reglerna trätt i kraft.
Regeringen har i årets budgetproposition aviserat att den
avser att återkomma med konkreta förslag till förändringar av
pensionssystemet. Vissa riktlinjer för en förändring återfinns i
finansplanen. I denna framhålls att pensionssystemet måste bidra
till att stärka motiven för arbete under den yrkesverksamma
perioden i livet och att inkomstbortfallsprincipen, som med
nuvarande system i alltför hög utsträckning satts ur spel, bör
stärkas. Detta innebär, enligt finansplanen, bl.a. att en större
del av den samlade inkomsten under den yrkesverksamma perioden
bör ligga till grund för pensionsförmånerna.
Utskottet anser att beredningen av pensionsberedningens
betänkande och kommande förslag till förändringar av ATP-
systemet bör avvaktas innan riksdagen gör några uttalanden i de
frågor som tas upp i motionerna Sf288, Sf300 yrkandena 1 och 3,
Sf309, Sf329 och Sf348 yrkande 3.
I motion Sf260 yrkande 8 begär Ragnhild Pohanka m.fl. ett
tillkännagivande om att en större och mer långsiktig utredning
om hela ATP-systemets giltighet nu och i framtiden bör ske i
samband med den utredning om studielön som miljöpartiet de gröna
begärt.
Utskottet anser inte att någon ny pensionsutredning av den
omfattning som motionärerna föreslår behövs, och utskottet
avstyrker bifall till motionsyrkandet.
Bengt Westerberg m.fl. begär i motion Sf357 yrkande 7 ett
tillkännagivande till regeringen om att en utredning bör ske av
möjligheten för makar att frivilligt kunna avtala att intjänade
pensionsrättigheter under äktenskapet skall kunna delas.
Pensionsberedningen har som nämnts avvisat tanken på en
obligatorisk delning av pensionsrättigheter mellan makar. En
framkomlig väg skulle emellertid enligt beredningen kunna vara
en utvidgning av tillämpningsområdet för den jämkningsregel som
nyligen införts i 10 kap. 3 § tredje stycket äktenskapsbalken.
Enligt den regeln kan rätt till vissa former av pension av
privat pensionsförsäkring helt eller delvis ingå i en bodelning
om det med hänsyn till äktenskapets längd, makarnas ekonomiska
förhållanden och omständigheterna i övrigt skulle vara oskäligt
att undanta pensionsrätten från bodelning. Denna regel skulle
enligt beredningen i en något modifierad form kunna utsträckas
till att avse även pensionsrätt inom ATP och de
kollektivavtalsreglerade tjänstepensioneringarna. Regeln kunde
då begränsas så till vida att hänsyn kunde tas till de
tillgångar en make kan ha i form av intjänade
pensionsrättigheter vid fördelningen mellan makarna av sådan
egendom som ingår i bodelningen. Beredningen framhåller vikten
av att det skisserade alternativet prövas i något härför mer
lämpligt sammanhang än inom ramen för en utredning på den
allmänna försäkringens område.
Utskottet anser att beredningen av pensionsberedningens
betänkande bör avvaktas även i denna fråga och avstyrker bifall
till motion Sf357 yrkande 7.
Pensionstillskott vid underlåten avgiftsbetalning
ATP finansieras genom avgifter från arbetsgivare och
egenavgifter från försäkrade med inkomst av annat arbete än
anställning. Egenavgiften i form av tilläggspensionsavgift
grundas på den försäkrades taxering. I den mån den
pensionsgrundande inkomsten härrör från inkomst av annat
förvärvsarbete får pensionspoäng tillgodoräknas den försäkrade
endast om tilläggspensionsavgift för året erlagts inom
föreskriven tid. Vid bestämmande av rätten till
pensionstillskott skall, om pensionspoäng inte tillgodoräknats
den försäkrade på grund av utebliven avgiftsbetalning, hänsyn
tas till den tilläggspension som skulle ha utgetts om avgift
erlagts. Detta förhållande påverkar även rätten till kommunalt
bostadsbidrag.
Två motioner tar upp frågan om möjligheten att erhålla
pensionstillskott även i de fall avgifter till ATP inte erlagts.
Såväl Bengt Westerberg m.fl. i motion Sf357 yrkande 4 som Birthe
Sörestedt och Ingegerd Anderlund i motion Sf225 begär ett
tillkännagivande om att de som inte erhåller ATP till följd av
utebliven avgiftsinbetalning skall ha rätt till
pensionstillskott. I båda motionerna framhålls att förhållandena
för dem som inte erlagt avgifter till ATP är likartade som för
dem som begärt undantagande från ATP och som numera har rätt att
erhålla pensionstillskott oberoende av undantagandet.
Utskottet vill i anslutning till de likheter som motionärerna
påtalar mellan underlåten avgiftsinbetalning och undantagande
från ATP erinra om att möjligheten att begära undantagande togs
bort år 1982, varför rätten till pensionstillskott för dem som
begärt undantagande berör försäkrade som före denna tid haft
undantagande. En motsvarande rätt att erhålla pensionstillskott
vid underlåten avgiftsinbetalning skulle beröra även dagens och
framtidens förvärvsverksamma. I praktiken skulle detta innebära
att egenföretagare med låga inkomster skulle kunna välja att stå
utanför ATP-systemet utan att detta behövde medföra minskade
pensionsförmåner. Utskottet kan inte medverka härtill och
avstyrker bifall till motionerna Sf225 och Sf357 yrkande 4.
Växelvård
Folkpensionsbeloppen är som ovan angivits lägre för gifta
pensionärer än för ogifta. En gift pensionär som stadigvarande
lever åtskild från sin make likställs, om inte särskilda skäl
föranleder annat, med en ogift pensionär och får därigenom det
högre folkpensionsbeloppet.
I motion Sf260 av Ragnhild Pohanka m.fl. begärs i yrkande 4
ett tillkännagivande om att insatser vid s.k. växelvård skall
kunna göras utan sänkt pension för den vårdande och med
bibehållet kommunalt bostadsbidrag.
Riksförsäkringsverket har i allmänna råd om ålderspension
(1987:3) och om hustrutillägg och kommunala bostadstillägg till
folkpension (1988:3) rekommenderat att -- om ena maken varaktigt
(stadigvarande) vistas på sjukhus, i servicehus för äldre
människor eller liknande -- makarna jämställs med ogifta
pensionärer även om de under veckoslut och helger bor
tillsammans i sitt hem. I de allmänna råden om bl.a. KBT
redovisas också Svenska kommunförbundets förslag till
normalgrunder för KBT (cirk. nr 81.168 samt 1983:31 och
1987:129). Enligt dessa ges KBT inte ut till en pensionär som
stadigvarande vårdas på offentlig eller privat vårdinrättning.
Praktiskt taget alla kommuner har denna bestämmelse i sina
grunder. Med stadigvarande vård på vårdinrättning avses enligt
Kommunförbundets förslag sådan vård där patienten inte har eller
med stor sannolikhet inte kommer att få möjlighet att återvända
till eget boende utanför vårdinrättningen. Patientens
möjligheter att återvända till eget boende skall alltid bedömas
individuellt, varvid hänsyn tas till ålder, sjukdomsdiagnos,
sjukdomsutveckling, permissioner i bostaden, sociala
förhållanden m.m. Om patienten vistas i sin bostad under
regelbundna permissioner kan stadigvarande vård i regel inte
anses föreligga. Den nämnda definitionen av begreppet
stadigvarande vård har emellertid inte tagits in i alla
kommuners grunder för KBT. Syftet med bestämmelserna om
stadigvarande vård i kommunernas grunder är att framför allt
ensamstående pensionärer skall ha möjlighet att behålla sin
bostad under sjukhusvistelse.
Utskottet har vid ett flertal tidigare tillfällen, senast i
det av riksdagen godkända betänkandet 1989/90:SfU9 behandlat
liknande motionsyrkanden. Utskottet har då funnit att det inte
torde vara möjligt att ge mer långtgående generella regler för
och rekommendationer om när makar skall anses sammanboende resp.
ensamstående i pensionshänseende än vad som för närvarande är
fallet, utan bedömningen måste i sista hand göras utifrån de
individuella omständigheterna. Utskottet finner inte anledning
för riksdagen att frångå sin tidigare bedömning av frågan och
avstyrker därför bifall till motion Sf260 yrkande 4.
Frivillig pensionsförsäkring
I motion Sf214 av Margó Ingvardsson m.fl. anförs att även in
på 2000-talet kommer kvinnorna att tillhöra gruppen
låginkomstpensionärer och att man måste söka vägar att förbättra
kvinnornas pensioner. Mot bakgrund av den stora ökningen av
nytecknade pensionsförsäkringar under senare år, varav kvinnorna
svarar för en stor del, anser motionärerna att man på nytt bör
införa en frivillig pensionsförsäkring i offentlig regi och att
riksdagen skall begära förslag härom från regeringen.
En på frivilliga avgifter grundad pensionsförsäkring kunde
under åren 1914--1980 tecknas i statlig regi. År 1989 kvarstod
32 500 försäkrade, varav drygt 14 800 var pensionärer. Utgående
pensionsbelopp uppgick till 50,7 milj.kr. Försäkringen slopades
på förslag av riksförsäkringsverket sedan en kraftig nedgång
skett under 1970-talet av premieinbetalningarna.
Pensionsberedningen har i sitt huvudbetänkande även övervägt
frågan om en frivillig pensionsförsäkring i offentlig regi skall
införas. Beredningens slutsats är att det på nuvarande stadium
inte är möjligt att bedöma om en sådan försäkring skulle kunna
vinna en sådan omfattning på marknaden att den blev ekonomiskt
bärkraftig. Mot bakgrund av de förändringar som skett och i
framtiden kan väntas ske på den privata försäkringsmarknaden har
beredningen ansett det tveksamt om det för närvarande finns
något reellt behov av ett offentligt försäkringsalternativ. En
försäkringsverksamhet av det nu aktuella slaget skulle innebära
ett ekonomiskt risktagande från statens sida som enligt
beredningens bedömning inte kan anses motiverat utifrån
behovssynpunkt. Beredningen lägger därför inte fram något
förslag i frågan, men föreslår att regeringen ger
riksförsäkringsverket i uppdrag att följa marknadens vidare
utveckling och försäkringstagarnas önskemål och behov samt att
ta initiativ till förnyad prövning av frågan om verket finner
det vara påkallat.
Utskottet förutsätter att frågan följs upp i enlighet med det
anförda och anser inte att motion Sf214 påkallar någon
riksdagens åtgärd.
Pensionsåldern m.m.
Den allmänna pensionsåldern är 65 år, och ålderspension
utbetalas fr.o.m. den månad den försäkrade fyller 65 år. Det är
också möjligt att göra förtida resp. uppskjutet uttag av
ålderspension. Förtida uttag kan ske tidigast fr.o.m. den månad
då den försäkrade fyller 60 år. Pensionsbeloppet minskas då med
0,5 % för varje månad pensionen tas ut före den månad den
försäkrade fyller 65 år. Minskningen av pensionsbeloppet blir
sedan livsvarig. På motsvarande sätt innebär uppskjutet uttag av
ålderspension att pensionsbeloppet höjs med 0,7 % för varje
månad som uttaget skjuts upp efter den månad den försäkrade
fyller 65 år. Hänsyn tas dock inte till tid efter ingången av
den månad under vilken den försäkrade fyllt 70 år. Förtida resp.
uppskjutet uttag av pension måste i förekommande fall avse såväl
folkpension som tilläggspension.
I motion Sf260 av Ragnhild Pohanka m.fl. begärs i yrkande 2
ett tillkännagivande till regeringen om att ett förslag skall
utarbetas om flexibel pensionsålder mellan 60 och 70 år och i
yrkande 6 att riksdagen skall besluta att ATP-poäng skall kunna
beräknas även för yrkesverksamma år efter 65 år om man inte
tjänat in 30 poängår före denna ålder. I motion Sf258 av
Ragnhild Pohanka m.fl. begärs ett tillkännagivande om att en
analys bör ske av de olika socialavgifterna efter 65 års ålder,
t.ex. för dem som inte tjänat in 30 poängår inom ATP.
Pensionsberedningen har i sitt betänkande (SOU 1989:101)
Förtidspension och rörlig pensionsålder ansett att den generella
pensionsåldern bör vara oförändrad, 65 år. Pensionsberedningens
allmänna bedömning är att de syften som ligger bakom det
nuvarande systemet för rörlig pensionsålder i stora delar har
blivit uppfyllda. Önskemålen om flexibilitet, om anpassning till
olika individers arbetsförmåga och hälsotillstånd och om en mjuk
övergång från arbete till ålderspension synes vara väl
tillgodosedda med den nuvarande regelutformningen.
Pensionsberedningen föreslog dock att påslagsfaktorn för
uppskjutet uttag av folk- och tilläggspension skulle höjas från
0,6 till 0,7 % per månad, en förändring som numera genomförts
(prop. 1989/90:150, FiU40, rskr. 358).
Ändringar i lagen om anställningsskydd har också nyligen
beslutats (prop. 1990/91:25, AU15, rskr. 99) som ger individen
ökade möjligheter att få behålla sin anställning fram till 67
års ålder.
Utskottet anser att möjligheterna till flexibel pensionsålder
är väl tillgodosedda genom nuvarande regelverk. Den förändring i
påslagsfaktorn som nyligen skett vid uppskjutet uttag har också
ökat möjligheten för den som önskar arbeta efter 65-årsåldern
att förbättra sin pension. Utskottet avstyrker på grund härav
bifall till motionerna Sf258 och Sf260 yrkande 2.
Vårdår
Såsom ovan nämnts jämställs med poängår vid ATP-beräkning
sådant år under vilket en förälder under större delen vårdar
barn under tre år (vårdår). För samma barn och år får endast en
förälder tillgodoräkna sig vårdår. Möjligheten att tillgodoräkna
sig vårdår infördes fr.o.m. år 1982. En förälder som vill ha ett
vårdår tillgodoräknat skall skriftligen ansöka härom hos
försäkringskassan senast ett år efter utgången av det år som
skall tillgodoräknas.
Frågan om ökade möjligheter att tillgodoräkna sig vårdår tas
upp i flera motioner. Sten Svensson m.fl. begär i motion Sf268
yrkande 3 en utredning som syftar till att vård av förskolebarn
och anförvanter skall ge rätt att tillgodoräkna sig vårdår.
Charlotte Cederschiöld hänvisar i motion Sf299 till att fostran
av barn ger bättre pension i vissa andra länder än i Sverige,
och hon begär i yrkande 2 ett tillkännagivande om att en rätt
att räkna pensionstid för vård av barn under sju år påtagligt
skulle höja pensionen för svenska kvinnor. Ulla Tillander m.fl.
begär i motion Sf322 yrkande 1 ett tillkännagivande om att
rätten att räkna pensionsår för vård av eget barn skall
förlängas med tre år.
I motionerna Sf357 yrkande 6 av Bengt Westerberg m.fl. och
Sf290 (delvis) av Rune Thorén m.fl. begärs ett tillkännagivande
om att retroaktiv rätt till vårdår skall införas fr.o.m. år 1960
då ATP infördes. I den sistnämnda motionen begärs alternativt
att rätt att tillgodoräkna sig vårdår skall införas fr.o.m. år
1982. Även Ingegerd Sahlström m.fl. begär i motion Sf262 yrkande
1 ett tillkännagivande om retroaktiv rätt att tillgodoräkna sig
vårdår fr.o.m. år 1982 och i yrkande 2 ett tillkännagivande om
att speciell information samtidigt måste utarbetas för att de
som gått miste om rätten till vårdår fr.o.m. år 1982 skall
uppmärksammas på möjligheten till retroaktiv ansökan.
I fyra motioner, Sf260 yrkande 5 av Ragnhild Pohanka m.fl.,
Sf261 av Charlotte Cederschiöld, Sf360 av Kersti Johansson m.fl.
och Sf290 av Rune Thorén m.fl. (delvis), begärs att
tillgodoräknande av vårdår bör kunna ske automatiskt och således
utan egen anmälan.
Frågan om retroaktiv rätt till ATP för vård av barn före år
1982 har tidigare behandlats av utskottet och senast i det av
riksdagen godkända betänkandet 1989/90:SfU9. Utskottet har
därvid erinrat om att dåvarande departementschefen i samband med
införandet av rätt till ATP för vård av barn uttalat att
reformen var klart avgränsad och att utskottet i det
sammanhanget inte ansåg att någon retroaktiv rätt till ATP för
vård av barn borde införas. I stället borde olika åtgärder av
social- och arbetsmarknadspolitiskt slag genomföras för att
stärka ATP-skyddet för småbarnsföräldrar. Utskottet har också
erinrat om att de nuvarande reglerna för ATP-beräkning ger ett
visst skydd för föräldrar som avstår från förvärvsarbete för att
vårda egna barn.
Utskottet finner inte anledning till annat ställningstagande
än tidigare vad gäller retroaktiv rätt till ATP för vård av barn
före år 1982 och avstyrker bifall till motionerna Sf357 yrkande
6 och Sf290 i motsvarande del. Utskottet kan inte heller
tillstyrka en utvidgning av rätten till ATP för vård av barn vad
gäller antal vårdår per barn eftersom en sådan utvidgning med
hänsyn till att intjänandetiden för oreducerad ATP endast är 30
år i alltför hög grad skulle förändra tilläggspensioneringens
karaktär av en försäkring grundad på förvärvsarbete. Utskottet
avstyrker därför bifall även till motionerna Sf268 yrkande 3,
Sf299 yrkande 2 och Sf322 yrkande 1.
Riksförsäkringsverket har den 20 juni 1989 (RFV anser 1989:8)
föreslagit regeringen vissa ändringar i reglerna om vårdår.
Verket har anfört bl.a. följande:
Första gången möjlighet att ansöka om vårdår förelåg var år
1982, då 17 159 försäkrade tillgodoräknades sådant år. Antalet
har sedan sjunkit fram till år 1987 då antalet personer som
tillgodoräknades vårdår var 5645. En viss uppgång har noterats
år 1988 (7 208), sannolikt beroende på de informationsinsatser
som gjorts av riksförsäkringsverket och försäkringskassorna.
Det sjunkande antalet försäkrade som anmäler vårdår har
uppmärksammats i olika sammanhang och frågan har bl.a.
aktualiserats i riksdagen. Riksförsäkringsverket beslutade
därför att genomföra en enkät till 1 000 småbarnsföräldrar som
kunnat vara berättigade att tillgodoräkna sig vårdår. -- -- --
Av de svarande i enkäten var det ca 58 % som inte hade hört
talas om vårdår och av dem som hade sådan kännedom var det ca 46
% som inte kände till reglerna.
Enligt riksförsäkringsverket finns det anledning att förbättra
den nuvarande informationen om möjligheten att tillgodoräkna sig
vårdår. Detta skulle kunna ske genom att föräldrar som under ett
år haft barn under tre år registrerade i bidragsregistret och
som för detta år inte tillgodoräknats någon ATP-poäng får en
ansökningsblankett hemsänd tillsammans med information om
gällande regler. De nuvarande reglerna innebär bl.a. att rätt
till vårdår inte föreligger om den hemmavarande föräldern
studerat. I vissa samboendefall kan det också finnas bristande
överensstämmelse mellan förälder som har rätt till vårdår och
förälder som finns registrerad i bidragsregistret. Mot denna
bakgrund är det inte lämpligt att automatiskt tillgodoräkna
någon ett vårdår.
Enligt gällande regler skall ansökan om vårdår göras senast
ett år efter utgången av det år som skall tillgodoräknas.
Eftersom uppgift om ATP-poäng för det år som eventuellt skall
tillgodoräknas som vårdår är känd först i december året efter,
saknas enligt riksförsäkringsverket praktiska förutsättningar
att hinna avisera aktuella föräldrar i sådan tid att de har
möjlighet att komma in med ansökan före årsskiftet. Med hänsyn
till de omfattande ändringar i övrigt som görs i ADB-systemet
vid årsskiftet (bl.a. på grund av ändrat basbelopp) är det
enligt verket också önskvärt att denna avisering kan göras efter
årsskiftet. För att den föreslagna aviseringen skall kunna
genomföras och föräldrarna få rimlig tid att lämna in sin
ansökan bör, framhåller riksförsäkringsverket,
ansökningstiden förlängas till två år efter utgången av det år
som skall tillgodoräknas.
Av riksförsäkringsverkets redovisning framgår sålunda att
antalet personer som tillgodoräknats vårdår kraftigt sjunkit
efter det första året reformen införts och fram till år 1987. Av
den enkät som gjorts kan man även dra slutsatsen att reglerna om
vårdår är relativt okända inom den berörda gruppen.
Riksförsäkringsverket har därför ansett att informationen om
vårdår bör förbättras och att ansökningstiden bör förlängas till
två år efter utgången av det år som skall tillgodoräknas.
Däremot har riksförsäkringsverket funnit att det inte är
lämpligt att automatiskt tillgodoräkna någon ett vårdår.
Beträffande motionsyrkandena om rätt att retroaktivt få
tillgodoräkna sig vårdår från år 1982 anser utskottet att den
allmänna principen om att förmåner inom
socialförsäkringssystemet inte utgår retroaktivt annat än för en
särskilt begränsad tid bör upprätthållas även vad gäller rätten
att få vårdår beräknade. Utskottet avstyrker således motionerna
Sf262 yrkandena 1 och 2 och Sf290 i motsvarande del.
Vad härefter gäller motionsyrkandena om att vårdår automatiskt
skall påföras en försäkrad ansåg utskottet vid sin behandling av
frågan vid föregående riksmöte (se 1989/90:SfU9) att beredningen
av riksförsäkringsverkets förslag borde avvaktas. Utskottet
vidhåller denna inställning och avstyrker bifall till motionerna
Sf260 yrkande 5, Sf261, Sf290 i denna del och Sf360.
Pensionsrätt för inkomstgaranti
En ledamot av riksdagen är berättigad till ekonomiska förmåner
enligt lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens
ledamöter. I lagen finns bestämmelser om arvode och olika
kostnadsersättningar. Vidare finns bestämmelser om egenpension
(i form av ålders- och sjukpension), familjepension och
grupplivförsäkring. Enligt lagen har riksdagsledamot under
vissa förutsättningar också rätt till inkomstgaranti.
De närmare bestämmelserna om inkomstgaranti innebär att en
ledamot som lämnar riksdagen efter minst tre års sammanhängande
tjänstgöring fr.o.m. den tidpunkt arvodet upphör är berättigad
till inkomstgaranti. Garantitidens längd och garantins storlek
är beroende av den tid ledamoten tjänstgjort i riksdagen och
ledamotens ålder då han eller hon lämnar riksdagen.
Inkomstgarantin minskas även med vissa sidoinkomster.
För en ledamot som tjänstgjort kortare sammanhängande tid än
sex år gäller inkomstgarantin ett år. För en ledamot som
tjänstgjort minst sex år men inte uppnått 40 års ålder då han
lämnar riksdagen gäller inkomstgarantin i fem år. För övriga
ersättningsberättigade gäller inkomstgarantin till ingången av
den månad varunder vederbörande fyller 65 år, varefter
ålderspension kan beviljas i förhållande till antal
tjänstgöringsår i riksdagen. Om ledamoten åter tar plats i
riksdagen upphör garantin så länge uppdraget att vara ledamot
består. -- Om särskilda skäl föreligger får riksdagens
förvaltningskontor för de två förstnämnda grupperna förlänga den
tid under vilken garantin gäller med högst ett år eller medge
att även tjänstgöringstid som inte är sammanhängande får
tillgodoräknas. Garantin kan därvid bestämmas till ett lägre
belopp.
Inkomstgarantin beräknas på pensionsunderlaget, dvs. det
månadsarvode som utgår till en ledamot, och storleken är
beroende av ledamotens tjänstgöringstid i riksdagen. Garantin är
högre under det första året och utgår då med 80 % av
ledamotsarvodet för den som har en sammanhängande
tjänstgöringstid av minst sex år och 66% för övriga
ersättningsberättigade. För tid därefter utgår inkomstgarantin
med 66% av ledamotsarvodet för den som tjänstgjort minst tolv
riksdagsår och med lägre andel för varje mindre antal år än tolv
som ledamoten har tjänstgjort, ned till 33 % av ledamotsarvodet
för den som tjänstgjort minst sex men ej sju år.
Inkomstgarantin minskas med vad ledamoten uppbär i form av
sjukbidrag och förtidspension enligt lagen om allmän försäkring
under samma tid. Inkomstgarantin minskas dessutom med viss del
av inkomst som den ersättningsberättigade uppbär i form av
pensionsgrundande inkomst, inkomst av anställning eller uppdrag
utomlands som inte beskattas i Sverige, kompletterande
delpension samt pension och livränta i andra fall. Minskningen
på grund av sådana inkomster beräknas i huvudsak som en
tolftedel av skillnaden mellan å ena sidan 65 % av inkomsten
beräknad per kalenderår och å andra sidan ett belopp som svarar
mot två gånger det basbelopp som enligt lagen om allmän
försäkring gäller för det år inkomstgarantin avser.
Närmare bestämmelser om pensionsgrundande inkomst finns i 11
kap. lagen om allmän försäkring. Enligt 1 § grundas rätt till
tilläggspension på inkomst av förvärvsarbete. I princip för
varje år, varunder någon varit försäkrad enligt lagen, skall för
denne beräknas pensionsgrundande inkomst på grundval av hans
inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete under
året. I 2 § anges bl.a. att med inkomst av anställning avses den
lön i pengar eller skattepliktiga naturaförmåner som en
försäkrad har fått såsom arbetstagare i allmän eller enskild
tjänst. Såsom inkomst av anställning avses även vissa uppräknade
förmåner, t.ex. sjukpenning enligt samma lag.
I motion Sf254 begär Margitta Edgren ett tillkännagivande till
regeringen om dels att inkomstgarantin skall betraktas som
pensionsgrundande inkomst (yrkande 1), dels att en utredning
skall ske i syfte att tid med inkomstgaranti skall likställas
med tid då riksdagsledamot fullgör tjänstgöring i riksdagen
(yrkande 2).
Utskottet behandlade i början av detta riksmöte ett yrkande
från samma motionär om att inkomstgarantin bl.a. skulle
betraktas som pensionsgrundande inkomst och utskottet hade då
inhämtat yttrande över motionen från riksförsäkringsverket och
statens löne- och pensionsverk (SPV).
Riksförsäkringsverket avstyrkte bifall till motionen.
Verket anförde att inkomster som beräknas inflyta eller som
intjänas genom eget arbete är sjukpenning- och
pensionsgrundande. Däremot har ersättningar i form av
avgångsvederlag, avgångsbidrag (AGB), som utbetalats av
Arbetsmarknadens Försäkrings AB (AFA), och avgångsersättning
(AGE), som utbetalats av Trygghetsrådet på grund av driftsmässig
förändring inom ett företag, inte ansetts vara sjukpenning-
eller pensionsgrundande. Samma bedömning har gjorts beträffande
förlorad arbetsförtjänst utbetalad av AMF-trygghetsförsäkring.
Riksförsäkringsverket ansåg att inkomstgarantin kan jämställas
med de ersättningar som exempelvis betalas ut av Trygghetsrådet,
och inkomstgarantin borde således vara varken pensions- eller
sjukpenninggrundande.
SPV instämde i vad riksförsäkringsverket anfört och
avstyrkte således bifall till motionen. SPV anförde dock att vad
som möjligen kunde övervägas vore att utreda en regel om att tid
för inkomstgaranti finge likställas med riksdagsår vid
bestämmande av storleken av pension till f.d. riksdagsman.
Härför skulle erfordras ändringar i 14 och 15 §§ i
ersättningsstadgan.
I sitt av riksdagen godkända betänkande 1990/91:SfU1 anförde
utskottet följande vid behandlingen av frågan om inkomstgarantin
skulle anses som pensionsgrundande inkomst:
Riksförsäkringsverket anser att inkomstgarantin kan jämställas
med t.ex. avgångsersättning som utbetalas av Trygghetsrådet och
således inte är pensionsgrundande. Utskottet vill därvid även
nämna att avgångsvederlag, som arbetsgivaren betalar till en
person i samband med att denne slutar sin anställning, i princip
anses som skadestånd. I praxis har dock den del av ersättningen
som motsvarar lön under skälig uppsägningstid betraktats som lön
i pengar och således utgjort pensionsgrundande inkomst. En
riksdagsledamot väljs emellertid för viss mandatperiod, och
ledamoten har i förväg kännedom om när uppdraget kan komma att
upphöra. Enligt utskottets mening kan därför inkomstgarantin
under viss tid inte jämställas med ersättning under
uppsägningstid. Inkomstgarantin utges dessutom även om
riksdagsledamoten själv väljer att inte kandidera vid ny
valperiod. Inkomstgarantin skulle enligt utskottets mening lika
gärna kunna betraktas som en pensionsförmån. Oavsett vilket
betraktelsesätt man bör anlägga, kan inkomstgarantin enligt
utskottets uppfattning med nuvarande regler inte anses utgöra
pensionsgrundande inkomst. Utskottet finner inte heller skäl för
riksdagen att särskilt förordna att inkomstgarantin skall vara
pensionsgrundande. Ett sådant förordnande skulle troligen
aktualisera en förändring även för andra grupper med liknande
förmåner, t.ex. förordnandepension för statsråd och verkschefer
m.fl. samt visstidspension till förtroendevalda i kommuner
och landsting.
Utskottet finner inte anledning att frångå sitt tidigare
ställningstagande och avstyrker bifall till motion Sf254 yrkande
1.
Vad avser yrkande 2 i motionen om ett likställande av tiden
med inkomstgaranti med riksdagsår, dvs. att riksdagsledamots
ålderspension från riksdagen skall beräknas även på grundval av
det antal år som en ledamot som lämnat riksdagen uppbär
inkomstgaranti, kan i princip samma resonemang som ovan anföras
mot en förändring av ersättningsstadgan i detta hänseende.
Förslaget skulle också i vissa fall få egendomliga effekter.
Utskottet vill illustrera detta med några exempel. Om en ledamot
lämnar riksdagen efter tre--fem års tjänstgöring utges
inkomstgaranti under ett år. Ålderspension kan utges först då en
ledamot tjänstgjort i riksdagen i sex år. Endast den som
fullgjort fem års tjänstgöring skulle därför kunna beviljas
ålderspension om året med inkomstgaranti räknas som fullgjort
riksdagsår. En ledamot som fyllt 40 år och tjänstgjort i
riksdagen i sex år kan enligt ersättningsstadgan beviljas halv
inkomstgaranti fram till 65 års ålder då inkomstgarantin avlöses
av halv ålderspension. Full ålderspension skulle däremot kunna
utgå om de sex åren med inkomstgaranti skulle jämställas med
riksdagsår enligt motionärens förslag. Utskottet anser inte att
detta vore rimligt och avstyrker bifall även till yrkande 2 i
motion Sf254.
Övergångsregler inom ATP
För försäkrade födda åren 1915--1923 skall för full pension
enligt huvudregeln talet 30 utbytas mot talet 20 utökat med ett
för varje år som den försäkrade är född senare än år 1914.
Dessutom skall för varje år som den försäkrade är född senare än
år 1914 en ökning ske med en tiondel av det antal år som den
försäkrade inte tillgodoräknats pensionspoäng på grund av
undantagande från ATP.
När möjligheten att begära undantagande från ATP upphörde med
utgången av år 1981 avskaffades den särskilda reduktionsregeln
för personer födda år 1924 eller senare. Personer som är födda
före år 1924 fick dock möjlighet att behålla ett tidigare
undantagande från ATP och för försäkrade födda åren 1915--1923
bibehölls därför reduktionsregeln.
Lennart Brunander och Karin Starrin begär i motion Sf220 att
den som begärt undantagande från ATP inte skall få sin ATP
reducerad utöver den reducering som själva undantagandet
omfattar. Motionen riktar sig således mot de övergångsregler som
gäller för personer födda under åren 1915--1923.
Den särskilda reduktionsregeln behandlades senast i utskottets
av riksdagen godkända betänkande 1989/90:SfU9. Utskottet anförde
därvid att regler angående reducering av ATP för den som var
född under åren 1915--1923 och som helt eller delvis stod
utanför ATP tillkom redan i samband med införandet av ATP.
Syftet härmed var att undvika att någon skaffade sig obefogade
fördelar på pensioneringens bekostnad. Mot denna bakgrund fann
utskottet inte anledning förorda någon ändring i bestämmelserna
i fråga. Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker
bifall till motion Sf220.
Information om intjänad ATP
En försäkrads pensionsgrundande inkomst fastställs i samband
med den årliga inkomsttaxeringen av lokala skattemyndigheten.
Försäkringskassan tillgodoräknar därefter den försäkrade
pensionspoäng för varje år under vilket sådan inkomst har
fastställts. Tilläggspensionen i form av ålderspension beräknas
som tidigare nämnts i princip på medeltalet av de 15 högsta
pensionspoängtalen. Storleken av den utgående pensionen påverkas
emellertid även av andra faktorer, såsom om vederbörande inte
har tillgodoräknats pensionspoäng för minst 30 år, inberäknat
s.k. vårdår.
I två motioner, Sf357 av Bengt Westerberg m.fl. yrkande 3 och
Sf252 av Ingrid Andersson m.fl., begärs ett tillkännagivande
till regeringen om att en regelbunden information till de
försäkrade om antalet ATP-poäng skall ske. I motion Sf357
framhålls att många, främst kvinnor, blir både chockade och
besvikna när de ett antal år före pensioneringen får besked om
sin kommande pension. För att eventuellt kunna bedöma värdet av
att säkerställa en hyfsad pension genom att komplettera med en
pensionsförsäkring är det viktigt att det ges en regelbunden
information om pensionspoäng och en sådan kan enligt
motionärerna enkelt tryckas upp på den slutliga skattsedeln. I
motion Sf252 framhålls att en tidigare information skulle ge den
enskilde en större medvetenhet om de faktorer som påverkar
pensionen i ett skede då det finns stora möjligheter att planera
det egna arbetslivet och därmed sin kommande pension.
Riksdagen avslog senast vid föregående riksmöte liknande
motionsyrkanden på förslag av utskottet i betänkande
1989/90:SfU9. Utskottet framhöll därvid att storleken av
pensionen är beroende av många olika faktorer och att utskottet
därför var tveksamt till värdet av en löpande uppgift om
vederbörandes pensionspoäng. Utskottet erinrade om att alla
försäkrade har möjlighet att vända sig till försäkringskassan
för att få ett preliminärt besked om den framtida pensionens
storlek och att riksförsäkringsverket sänder ut individuell
information om intjänade pensionspoäng, den framtida pensionens
storlek m.m. till försäkrade som fyller 50, 60 eller 63 år.
Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla sin tidigare
inställning och avstyrker bifall till motionerna Sf252 och Sf357
yrkande 3.
Medelsanvisning
Från anslaget D 6. Ålderspensioner betalas folkpension i form
av ålderspension, pensionstillskott till ålderspension,
hustrutillägg och barntillägg till folkpension. I propositionen
föreslås att till anslaget skall anvisas ett förslagsanslag på
51 345 000 000 kr. för budgetåret 1991/92.
I motion Sf331 yrkande 2 av Lars Werner m.fl. yrkas att
ytterligare 1 miljard kronor skall anslås till följd av
motionärernas begäran i yrkande 1 i samma motion om förslag till
extra stöd till de ekonomiskt sämst ställda pensionärerna.
Utskottet har ovan avstyrkt bifall till yrkande 1 i motion
Sf331 och avstyrker även bifall till yrkande 2 i samma motion.
Regeringens förslag till medelsanvisning tillstyrks av
utskottet.
Förtidspension
Förtidspension utges till en försäkrad som har fyllt 16 år för
tid före den månad då han fyller 65 år eller ålderspension
dessförinnan börjar utges till honom, om hans fysiska eller
psykiska prestationsförmåga är nedsatt med minst hälften och
nedsättningen kan anses varaktig. Kan nedsättningen av
arbetsförmågan inte anses varaktig men kan antas bli bestående
under avsevärd tid, har den försäkrade rätt till sjukbidrag.
Förtidspension utges i form av hel, halv eller två tredjedels
pension. Hel förtidspension från folkpensioneringen utges med
samma belopp som ålderspensionens grundbelopp. För
förtidspensionär som saknar eller har låg ATP utges
pensionstillskott med 104 % av basbeloppet.
Gullan Lindblad m.fl. erinrar i motion Sf259 om att
sjukpenning fr.o.m. den 1 juli 1990 kan utges i rehabiliterande
syfte på fyra nivåer, hel, tre fjärdedels, halv och en
fjärdedels sjukpenning. Detta medför, anför motionärerna, att en
person som tidigare arbetat tre fjärdedels tid och haft en
fjärdedels sjukpenning nödgas arbeta halvtid och få pension till
hälften vid övergången till förtidspension. Motionärerna begär
att riksdagen skall fatta beslut om att även
förtidspensioneringen reformeras så att den kan utges på samma
nivåer som sjukpenning.
Rehabiliteringsberedningen föreslog i sitt betänkande (SOU
1988:41) Tidig och samordnad rehabilitering att hel, tre
fjärdedels, halv och en fjärdedels förtidspension skulle kunna
utges som en konsekvens av beredningens samtidiga förslag till
motsvarande sjukpenningnivåer. Som skäl för sitt förslag att
anpassa förtidspensioneringen till de föreslagna
sjukpenningnivåerna angav beredningen att den, inte minst av
kostnadsskäl, ville undanröja konsekvensen av att skiktet 25--49
procents varaktig arbetsoförmåga inom förtidspensioneringen i
annat fall skulle komma att täckas av sjukpenning. Beredningen
pekade i detta sammanhang på att sjukpenning kunde komma att
utges fram till dess den försäkrade fyllt 70 år + 180 dagar.
Beredningen pekade även på konsekvenserna för den försäkrade av
att han inte skulle få skiktet mellan 67 och 85 % täckt av
pensionen.
Regeringen har i en lagrådsremiss den 31 januari i år lämnat
förslag till nya regler om rehabilitering och
rehabiliteringsersättning på grundval av bl.a.
rehabiliteringsutredningens förslag. Något förslag om
ytterligare nivåer inom förtidspensioneringen läggs dock inte
fram. Däremot föreslås att en fjärdedels sjukpenning får
utbetalas under högst ett år, såvida inte
rehabiliteringsåtgärder pågår som grundar rätt till en ny
föreslagen ersättningsform, rehabiliteringspenning.
Kvartsnivåerna inom sjukpenningförsäkringen infördes för att
underlätta för den försäkrade att återgå till arbetslivet.
Rehabiliteringsberedningens motiv för att föreslå kvartsnivåer
även inom förtidspensioneringen var som nämnts bl.a. att
förhindra att den dyrare ersättningen i form av en fjärdedels
sjukpenning kunde utgå under lång tid. Detta motiv faller bort
om regeringens förslag i den nämnda lagrådsremissen om att tiden
för rätt till en fjärdedels sjukpenning begränsas till ett år
genomförs. Utskottet ser för närvarande inga bärande skäl för
att införa fyra nivåer inom förtidspensioneringen, men utgår
från att effekterna för förtidspensioneringen av de nya
sjukpenningnivåerna noga följs upp. Med det anförda avstyrker
utskottet bifall till motion Sf259.
Pensionstillskotten till förtidspensionärer har tidigare varit
dubbelt så höga som för ålderspensionärer. Detta förhållande
ändrades i samband med de förbättringar av pensionstillskotten
som genomfördes i anslutning till skattereformen (prop.
1989/90:145, SfU20, rskr. 347).
I motion Sf297 av Sten Svensson m.fl. begärs i yrkande 2 att
riksdagen skall besluta att principen om dubbla
pensionstillskott till förtidspensionärer skall återinföras och
att pensionstillskotten följaktligen skall höjas till 108 % av
basbeloppet.
Den senaste höjningen av pensionstillskotten vidtogs för att
de pensionärer som har de lägsta inkomsterna skulle kompenseras
för effekterna av skattereformens finansiering. Eftersom
ålderspensionärer med enbart folkpension och pensionstillskott
eller så låg ATP att den inte överstiger pensionstillskottets
belopp inte erlägger skatt kompenserades dessa med ett i
förhållande till pensionen högre belopp än förtidspensionärer
som erhöll en viss kompensation för kostnadsökningar på grund av
skattereformen. Mot denna bakgrund avstyrkte utskottet i
betänkandet 1989/90:SfU20 bifall till ett motionsyrkande om att
pensionstillskotten till förtidspensionärer skulle höjas dubbelt
så mycket som pensionstillskotten till ålderspensionärer.
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och avstyrker
bifall till motion Sf297 yrkande 2.
Jan Hyttring m.fl. anför i motion Sf337 att en
förtidspensionerad person har svårt att i förväg beräkna sina
eventuella sidoinkomster och tjänstgöringstider på grund av
förtroendeuppdrag. Motionärerna begär att regeringen skall lägga
fram förslag till riksdagen om att förtidspensionärer som uppbär
arvoden från förtroendeuppdrag skall ha rätt till ett fribelopp
som inte inverkar på rätten till förtidspension.
Storleken av förtidspensionen är beroende av i vilken grad
förmågan till förvärvsarbete är nedsatt. Det är därför
nödvändigt att försäkringskassan vid prövningen av rätten till
förtidspension gör en bedömning i varje enskilt fall om i vilken
utsträckning den försäkrade har förmåga att arbeta efter en
förtidspensionering. Såväl förväntad inkomst som tid som den
försäkrade kan antas orka arbeta är faktorer som därvid måste
vägas in vid bedömningen av om förtidspensionen skall beviljas
och på vilken nivå den i så fall skall utges. Utskottet anser
det därför inte lämpligt att införa schabloner för bedömningen
av graden av nedsättning av förvärvsförmågan och avstyrker
bifall till motion Sf337.
Från anslaget D 2. Förtidspensioner bekostas förtidspension
från folkpensioneringen, pensionstillskott till förtidspension,
barntillägg till förtidspension och vissa läkarundersökningar
m.m. för den allmänna försäkringens behov.
I propositionen föreslås att till Förtidspensioner för
budgetåret 1991/92 skall anvisas ett förslagsanslag på
13510000 000 kr. och utskottet har inte någon erinran mot
detta förslag.
Barnpension
Barnpension från folk- och tilläggspensioneringen utges till
barn under 18 år, vars far eller mor eller båda föräldrar
avlidit. Om barnet bedriver gymnasiestudier eller annan
grundutbildning kan barnpension utges efter 18 år längst t.o.m.
första halvåret det år barnet fyller 20 år.
I motion Sf230 av Anita Jönsson och Berit Oscarsson begärs ett
tillkännagivande om att barnpension i form av tilläggspension
skall kunna utges till dess barnet fyller 21 år med hänsyn till
att föräldrar enligt föräldrabalkens bestämmelser är
underhållsskyldiga så länge skolgång i form av studier i
grundskolan eller gymnasieskolan eller annan jämförlig
grundutbildning pågår.
I samband med att nya regler om efterlevandepension infördes
(prop. 1987/88:171, SfU 29, rskr. 401) beslöt riksdagen också
att ändra åldersgränserna för rätt till barnpension.
Åldersgränsen för barnpension vid studier anpassades därvid till
åldersgränserna för andra former av samhällsstöd till familjer
med barn i gymnasial utbildning, såsom flerbarnstillägg,
förlängt bidragsförskott och studiehjälp. Utskottet finner inte
anledning att frångå detta beslut och avstyrker bifall till
motion Sf230.
Från anslaget C 5. Barnpensioner bekostas barnpensioner från
folkpensioneringen. I propositionen föreslås att under anslaget
skall anvisas ett förslagsanslag på 272 000 000 kr. för
budgetåret 1991/92 och utskottet biträder förslaget.
Efterlevandepensioner till vuxna
Fr.o.m. den 1 januari 1990 utgår efterlevandeförmåner till
efterlevande make i form av omställningspension och särskild
efterlevandepension till såväl män som kvinnor som inte fyllt 65
år. Förmånerna utgår från såväl folk- som
tilläggspensioneringen. Omställningspension utges under ett år
efter dödsfallet eller under längre tid om den efterlevande har
barn under 12 år. Särskild efterlevandepension utbetalas till
den som vid omställningsperiodens slut inte kan försörja sig
genom eget förvärvsarbete och inte har rätt till förtidspension.
Genom omfattande övergångsbestämmelser till den nya
lagstiftningen utges fortfarande efterlevandestöd, i de flesta
fall i form av änkepensioner, enligt äldre lagstiftning.
I motion Sf271 av Anita Modin och Barbro Evermo Palmerlund
begärs ett tillkännagivande till regeringen om att en översyn
bör ske av reglerna för särskild efterlevandepension till
personer som är bosatta utomlands. Motionärerna erinrar om att
pensionsformen har starka inslag av behovsprövat socialt
grundskydd och att rätten till förmånen förutsätter en ingående
behovsprövning i nära samarbete med arbetsmarknadsmyndigheter
m.m. Försäkringskassorna har mycket små möjligheter att se att
villkoren uppfylls för personer som är bosatta utomlands.
Eftersom det är väsentligt att efterlevandeskyddet inte får en
annan innebörd för dem som är bosatta utanför Sverige än för dem
som är bosatta här anser motionärerna att särskild
efterlevandepension endast bör beviljas personer som är bosatta
i Sverige.
Pensionsberedningen hade i sitt betänkande (SOU 1987:55)
Efterlevandepension, reformering av den allmänna försäkringens
efterlevandeförmåner föreslagit att särskild efterlevandepension
från såväl folk- som tilläggspensioneringen som huvudregel
endast skulle kunna utbetalas till personer som är bosatta i
Sverige. Beredningen framhöll den särskilda
efterlevandepensionens starka inslag av ett behovsprövat socialt
grundskydd och ansåg det väsentligt att efterlevandeskyddet inte
fick en annan innebörd för dem som är bosatta utanför Sverige än
för dem som bor kvar här i landet. Förslaget kritiserades under
remissbehandlingen av statens invandrarverk, som ansåg att det
innebar en avsevärd försämring för invandrarkvinnornas möjlighet
att välja mellan att stanna i Sverige och återvända till
hemlandet när de blev änkor. Riksförsäkringsverket ifrågasatte
också förslaget i denna del och konstaterade att Sverige genom
sina internationella åtaganden har förbundit sig att utge
tilläggspension vid bosättning utomlands för en betydande
personkrets och att den av beredningen föreslagna regeln skulle
få en mycket marginell betydelse i praktiken. I proposition
1987/88:171 om reformering av den allmänna försäkringens
efterlevandeförmåner framhöll föredragande statsrådet att han
för egen del ansåg att de omständigheter som pensionsberedningen
angett utgjorde starka skäl för den av beredningen föreslagna
begränsningen att särskild efterlevandepension skulle utbetalas
endast vid bosättning i Sverige. Å andra sidan fann han det inte
lämpligt att införa en lagregel som i det stora hela skulle vara
verkningslös i den praktiska tillämpningen. Härtill kom att den
av beredningen föreslagna regeln skulle innebära en nyhet inom
ATP och utgöra en avvikelse från den allmänna principen att
förmåner från tilläggspensioneringen utbetalas oberoende av den
berättigades bostadsort. I propositionen föreslogs därför att
tilläggspension i form av särskild efterlevandepension skulle
kunna utges även till efterlevande som är bosatta utanför
Sverige och att särskild efterlevandepension från
folkpensioneringen, i likhet med den dåvarande änkepensionen,
skulle utges utomlands i förhållande till det antal år för vilka
den avlidna tillgodoräknats pensionspoäng vid beräkning av
tilläggspension. Riksdagen (SfU 1987/88:29, rskr. 401) godkände
propositionens förslag i denna del.
Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda bifall
till motion Sf271.
Pensionsförmåner kan utges retroaktivt för tre månader före
ansökningsmånaden, dock att barnpension och handikappersättning
kan utges retroaktivt för två år före ansökningsmånaden.
Roland Sundgren m.fl. anför i motion Sf222 att det i en tid av
sorg och kaos när en nära anhörig går bort kan vara svårt att ta
till sig den information som man tillställs om rätt till
efterlevandeförmåner. Det är också vanligt att man begär uppskov
med bouppteckningen och först i samband med att man upprättar
denna upptäcker att något glömts bort. Det händer därför enligt
motionärerna inte så sällan att ansökan om änkepension lämnas
senare än inom tre månader. Motionärerna begär ett
tillkännagivande till regeringen om att änkepension skall kunna
utbetalas retroaktivt för minst sex månader.
Utskottet anser inte att tillräckliga skäl föreligger för att
göra avsteg från huvudregeln för pensionsförmåner om en
retroaktiv tid av tre månader när det gäller pensionsförmåner
till vuxna efterlevande, och utskottet avstyrker bifall till
motion Sf222.
Från anslaget D 9. Efterlevandepensioner till vuxna bekostas
folkpensionsförmånerna omställningspension, särskild
efterlevandepension, änkepension samt pensionstillskott till
dessa förmåner.
I propositionen föreslås att till anslaget skall anvisas ett
förslagsanslag på 1 765 000 000 kr. för budgetåret 1991/92 och
utskottet biträder förslaget.
Vissa yrkesskadeersättningar m.m.
Från anslaget D 4. Vissa yrkesskadeersättningar m.m. bekostas
tillägg till vissa äldre livräntor samt ersättning i anledning
av skadefall, där ersättningen på grund av speciella
författningar eller särskilda beslut helt eller delvis utges av
statsmedel.
I propositionen föreslås att till anslaget skall anvisas ett
förslagsanslag på 3000000 kr., och utskottet biträder
förslaget.
Handikappersättning
Handikappersättning utges till en försäkrad som har fyllt 16
år och som före 65 års ålder fått sin funktionsförmåga varaktigt
nedsatt i sådan omfattning att han i sin dagliga livsföring
behöver mera tidskrävande hjälp av annan eller behöver hjälp av
annan för att kunna förvärvsarbeta eller eljest får vidkännas
betydande merutgifter på grund av sitt handikapp.
Handikappersättning utges för år räknat med 69, 53 eller 36 % av
basbeloppet alltefter hjälpbehovets omfattning och
merutgifternas storlek. Behovet av handikappersättning skall
omprövas i samband med förtids- eller ålderspensionering.
Handikappersättning utges alltid till den som är blind, döv
eller gravt hörselskadad om handikappet inträffat före 65 års
ålder. Till den som är blind utges ersättning regelmässigt med
69 % före pensionering och för tid efter pensionering med 36 %,
om inte stödbehovet då motiverar högre ersättning. Till den som
är döv eller gravt hörselskadad utges ersättning med 36 % av
basbeloppet, om inte stödbehovet motiverar högre ersättning.
I motion Sf298 av Marianne Jönsson m.fl. begärs ett
tillkännagivande till regeringen om behovet av en översyn av
handikappersättningen i syfte att få en mer likvärdig bedömning
av rätten till ersättningen. Lars Sundin m.fl. begär i motion
Sf313 att fler lägre nivåer bör införas inom
handikappersättningen (yrkande 1) och att det faktiska
stödbehovet skall vara avgörande för rätten att erhålla
handikappersättning (yrkande 2). Lars Werner m.fl. anser i
motion Sf305 att riksdagen bör begära en skyndsam utredning av
handikappades ekonomiska situation, särskilt med avseende på
effekterna av avgifter på olika slag av handikappolitiska
åtgärder inom stat, landsting och kommuner, samt avgifter inom
verksamheter av vilka handikappade är i högre grad beroende än
andra medborgargrupper. Även Bo Nilsson m.fl. hänvisar i motion
Sf330 till att besparingar inom socialförsäkringen och i
landsting och kommuner gör att handikappade personer får en
särskilt utsatt situation. Motionärerna begär att en översyn
skall göras för att undersöka vilka åtgärder som kan vidtas för
att förbättra de handikappades ekonomiska och sociala villkor.
För närvarande arbetar två statliga utredningar med frågor om
samhällets insatser för handikappade personer.
1989 års handikapputredning (S 1988:03, dir. 1988:53) har till
uppgift att utreda vissa frågor om kommunernas och landstingens
insatser för människor med omfattande funktionshinder.
Kommitténs huvuduppgift bör enligt direktiven vara att kartlägga
och analysera de insatser för funktionshindrade som görs inom
socialtjänsten samt habiliteringen och rehabiliteringen.
Utgångspunkten för utredningsarbetet bör vara situationen för
barn, ungdomar och vuxna med omfattande funktionshinder samt
situationen för de små och mindre kända handikappgrupperna. Om
kommittén finner att det föreligger brister i socialtjänstens
och habiliteringens/rehabiliteringens insatser för dessa grupper
bör den lämna förslag som kan leda till förbättringar inom
områdena och som innebär att grupperna i framtiden bör kunna
tillförsäkras ett väl fungerande stöd. Utredningens arbete
beräknas vara avslutat under första halvåret 1991.
Utredningen om det samlade förmånssystemet för försäkrade med
betydande kostnader för sjukdom och handikapp (S 1990:04, dir.
1990:34) har till uppgift att överväga och lämna förslag till de
förändringar i förmånssystemet inom socialförsäkringen som är
påkallade för att uppnå bättre rättvisa mellan olika grupper av
försäkrade som har betydande kostnader för läkemedel,
förbrukningsartiklar, vård och annan behandling samt resor till
följd av sjukdom eller handikapp. Kommittén bör enligt sina
direktiv inledningsvis göra en kartläggning och analys av hur
det nuvarande förmånssystemet tar hänsyn till situationen för de
olika grupper av försäkrade som har betydande sådana
merkostnader till följd av sin sjukdom eller sitt handikapp.
Utifrån en sådan genomgång skall kommittén bl.a. överväga vilka
åtgärder som behövs och bedöms vara finansiellt genomförbara för
att undanröja brister i förmånssystemet. Övervägandena bör ta
sikte på i första hand systemet med läkemedelsförmåner,
införande av ytterligare en nivå inom handikappersättningen
under den nu lägsta nivån och införande av ett särskilt
högkostnadsskydd för resor. Vid utformningen av förslagen bör
skälig hänsyn tas till att möjligheten till avdrag för
sjukdomskostnader avskaffats fr.o.m. den 1 januari 1991.
Utredningen väntas avge sitt slutbetänkande under andra halvåret
1991.
De frågor som tagits upp i motionerna faller inom ramen för
pågående utredningsarbete, och utskottet anser att resultatet av
detta bör avvaktas innan riksdagen gör några uttalanden med
anledning av motionerna. Utskottet avstyrker sålunda bifall till
motionerna Sf298 yrkande 2, Sf313 yrkandena 1 och 2, Sf305 och
Sf330.
Anders Svärd och Ingbritt Irhammar framhåller i motion Sf251
att även personer som drabbas av handikapp först efter 65 års
ålder har behov av handikappersättning och de begär ett
tillkännagivande till regeringen härom. Ragnhild Pohanka och
Anita Stenberg begär i motion Sf269 en utredning av
handikappersättningen för personer som fyllt 65 år.
Riksdagen har tidigare avstyrkt liknande motionsyrkanden.
Utskottet har därvid (se senast betänkande 1989/90:SfU9)
framhållit att syftet med handikappersättning är att ge
kompensation för hjälpbehov som uppkommit på grund av sjukdom
eller skada, medan de hjälpbehov som hänför sig till åldrandet
inte bör ersättas genom handikappersättning.
Utskottet, som vill erinra om att frågan om stöd till äldre
handikappade också ryms inom ramen för pågående
utredningsarbete, föreslår att riksdagen avslår även motionerna
Sf251 och Sf269.
Från anslaget D 3. Handikappersättningar bekostas
handikappersättning, dels som tilläggsförmån till folkpension,
dels som självständig ersättning.
I propositionen föreslås att till anslaget skall anvisas ett
förslagsanslag på 860 000 000 kr. för budgetåret 1991/92, och
utskottet biträder förslaget.
Särskilt pensionstillägg
Fr.o.m den l januari i år kan föräldrar, som på grund av vård
av ett sjukt eller handikappat barn under lång tid har gått
miste om förvärvsinkomster, erhålla ett särskilt skattefritt
pensionstillägg till folkpension i form av ålderspension.
För att få förmånen skall föräldern ha vårdat barnet under
minst tio år. Pensionstillägget utges då med 25 % av basbeloppet
per kalenderår. Har vårdtiden överstigit tio år ökas beloppet
med 5 % av basbeloppet per vårdår upp till en vårdtid av 15 år.
Högsta pensionstillägg som kan utges per kalenderår utgör
sålunda 50 % av basbeloppet. Vid förtida eller uppskjutet uttag
av ålderspensionen minskas resp. ökas pensionstillägget i
motsvarande mån som pensionen.
Någon övre åldersgräns ligger inte i uttrycket barn, utan här
åsyftas endast relationen mellan den vårdade och vårdaren.
Däremot kommer en undre åldersgräns att finnas genom att ett
krav uppställs på att barnet under större delen av vårdåret
skall ha fått hel förtidspension eller helt sjukbidrag jämte
handikappersättning. Dessa förmåner kan endast utgå först sedan
barnet fyllt 16 år. Enligt särskilda övergångsregler till
lagstiftningen skall dock med vårdår likställas varje
kalenderår, fr.o.m. år 1964 t.o.m. år 1973, under vilket
föräldern vårdat sjukt eller handikappat barn som inte uppnått
16 års ålder och barnet har fått vårdbidrag i form av
invaliditetsersättning. Sådan ersättning skall år 1964 ha utgått
under sex månader och övriga år fram t.o.m. år 1973 under större
delen av året. Motivet för dessa särskilda regler är att
invaliditetsersättningen, till skillnad från vad som är fallet
med vårdbidraget, inte varit ATP-grundande.
Förälder får tillgodoräknas vårdår t.o.m. 64 års ålder eller,
om föräldern är född under något av åren 1911--1927, t.o.m. 65
års ålder. Under sådana år som föräldern har fått förtidspension
eller sjukbidrag under större delen av året eller
tillgodoräknats pensionspoäng, alternativt skulle ha
tillgodoräknats ATP-poäng om tilläggspensionsavgift hade
betalats inom föreskriven tid eller undantagande från ATP inte
gällt, kan vårdår inte tillgodoräknas föräldern.
I motion Sf257 av Gullan Lindblad m.fl. begärs i yrkande 1 att
riksdagen skall besluta att vårdår för rätt till särskilt
pensionstillägg skall kunna beräknas från år 1960 och i yrkande
2 att tillägget skall kunna utgå retroaktivt i förekommande
fall. Motionären anför att särskilt pensionstillägg kan sägas
vara en form av ersättning för förlorad ATP och att det därför
bör kunna beräknas från det år ATP började gälla.
För rätten till särskilt pensionstillägg krävs som nämnts att
barnet har uppburit vissa socialförsäkringsförmåner på grund av
sjukdom eller handikapp. Härigenom kan den grupp barn som
föranleder att särskilt pensionstillägg kan utges klart
avgränsas. Bestämmelsen om att till grund för rätt till eller
beräkning av särskilt pensionstillägg inte får läggas vård som
getts före år 1964 motiverades i proposition 1989/90:117 med att
vårdbidraget infördes den 1 juli 1964 och att det därför var
följdriktigt att en förälder fick tillgodoräkna sig vårdår
fr.o.m. samma år. Om även tid före år 1964 skulle läggas till
grund för rätt till särskilt pensionstillägg skulle detta enligt
utskottet medföra stora svårigheter att i efterhand klarlägga
vilka barn som hade ett så stort vårdbehov att det skulle
föranlett utgivande av vårdbidrag om denna form av stöd då hade
funnits. Utskottet kan därför inte tillstyrka bifall till
yrkandena i motion Sf257 om att vårdtid redan fr.o.m. år 1960
skall berättiga till särskilt pensionstillägg.
Bengt Westerberg m.fl. begär i motion Sf357 yrkande 8 ett
tillkännagivande om att det särskilda pensionstillägget i första
hand skall tillförsäkra dem som redan genomfört vårdinsatser en
bättre pension. Motionärerna begär vidare i yrkande 9 att
riksdagen skall besluta att fr.o.m. den 1 juli 1991 skall rätten
att tillgodoräkna sig vårdår gälla fr.o.m. det första vårdåret.
Även i motion Sf281 av Kersti Johansson och Martin Olsson
yrkande 2 begärs att rätten att tillgodoräkna sig vårdår skall
gälla fr.o.m. första vårdåret, och motionärerna begär ett
tillkännagivande härom till regeringen.
Vid behandlingen av proposition 1989/90:117 uttalade utskottet
med anledning av ett motsvarande motionsyrkande som yrkande 8 i
motion Sf357 att utskottet i likhet med vad som framhållits i
såväl propositionen som motionen såg det särskilda
pensionstillägget som en övergångslösning för dem som inte
kommit i åtnjutande av vårdarlön, och utskottet fann inte att
något särskilt uttalande härom från riksdagens sida var
påkallat. Utskottet vidhåller denna inställning och avstyrker
bifall till yrkande 8 i motion Sf357.
Utskottet avstyrkte vidare ett motionsyrkande om att rätt att
tillgodoräkna sig vårdår skulle föreligga fr.o.m. det första
vårdåret. Utskottet erinrade om att kravet på att tio års vård
skulle föreligga för att pensionstillägg skulle utges motiverats
i propositionen med att förmånen av särskilt pensionstillägg bör
förbehållas den som under lång tid vårdat ett sjukt eller
handikappat barn. Utskottet delade föredragande statsrådets
uppfattning att det är rimligt att kräva minst tio års vård som
kvalifikationsgrund.
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning även i denna
fråga och avstyrker bifall till motionerna Sf281 yrkande 2 och
Sf357 yrkande 9.
Tillämpningen av de nya reglerna om rätt till särskilt
pensionstillägg kritiseras i två motioner.
Kersti Johansson och Martin Olsson anför i motion Sf281 att i
tillämpningen innebär hänvisningarna till lagens förarbeten
beträffande vårdrekvisitet att flertalet sökande får avslag på
sina ansökningar om särskilt pensionstillägg därför att de mer
än någon dag i veckan eller mer än några få timmar varje dag
lämnat sina barn till lekskolor, sysselsättningsskolor,
särskolor, tränings- och yrkesträningsskolor, terapiliknande
skyddat arbete och dagcenterverksamhet. Enligt motionärernas
mening borde lagen ändras så att vårdrekvisitet anses vara
uppfyllt trots att barnen mer än några timmar per dag eller mer
än någon dag i veckan vistats utanför hemmet i syfte att
utvecklas till ett självständigt och så långt möjligt normalt
och oberoende liv, och vårdaren under denna tid inte haft
möjlighet att utföra arbete av någon större omfattning med rätt
till pensionspoäng. Motionärerna hemställer att riksdagen skall
begära förslag från regeringen till ändring av vårdrekvisitet i
enlighet härmed.
Även Iréne Vestlund m.fl. uppger i motion Sf219 att det är
mycket få pensionärer som kan få del av det särskilda
pensionstillägget. Motionärerna vänder sig särskilt emot att en
mycket låg pensionspoäng för sysslor som kvinnor som vårdat
handikappat barn utfört på deltid eller kvällstid gör att
särskilt pensionstillägg inte kan utges, inte ens om
pensionspoängen är så låg att pensionen endast uppgår till
belopp som motsvarar folkpension och pensionstillskottet.
Motionärerna begär ett tillkännagivande till regeringen om att
en översyn bör ske av det särskilda pensionstillägget.
Utskottet vill erinra om att vårdår för vård av sjukt och
handikappat barn under 16 år endast kan beräknas för åren
1964--1973, då vårdbidraget i form av invaliditetsersättning
inte var pensionsgrundande. Därefter kan vårdår endast beräknas
för vård av barn som fyllt 16 år och uppbär hel förtidspension
eller sjukbidrag jämte handikappersättning. Förarbetena till
reformen gör emellertid inte någon skillnad mellan de båda
åldersgrupperna vad beträffar vårdrekvisitet, vilket medför att
rekvisitet när det gäller barn som haft skolplikt är svårare att
uppfylla. Samtidigt kan skolgången ha gett föräldrarna möjlighet
att förvärvsarbeta i viss utsträckning, vilket medför att de
inte fyller rekvisitet att på grund av vården av barnet ha
avstått från förvärvsarbete.
Enligt den allmänna motiveringen till lagen anges beträffande
vårdrekvisitet bl.a. att kortare avbrott i vården inte bör
påverka föräldrarnas rätt att tillgodoräkna sig vårdår.
Föräldrarna får sålunda anses vårda barnet även om detta
dagligen vistas någon eller några enstaka timmar inom
barnomsorg eller skola. I specialmotiveringen anges att
vårdrekvisitet bl.a. inte kan sägas ha uppfyllts om barnet
större delen av dagen gått i skola eller vistats inom
kommunal barnomsorg eller annan omsorg. Det kan emellertid anses
uppfyllt även om barnet vistats utanför hemmet några få timmar
varje dag eller hel dag någon gång per vecka.
Enligt förarbetena är sålunda vårdrekvisitet inte uppfyllt om
barnet större delen av dagen gått i skola m.m., men uppfyllt om
barnet vistats utanför hemmet någon eller några enstaka timmar,
resp. enligt specialmotiveringen några få timmar. Dessa tre
olika tidsangivelser ger utrymme för olika tolkningar av hur
lång tids bortovaro från barnet som diskvalificerar vårdaren för
förmånen. I riksförsäkringsverkets allmänna råd 1990:6 anges
under rubriken Kortare avbrott i vården tiden för avbrott till
några enstaka timmar, vilket måste anses vara en aning mindre
restriktivt än någon eller några enstaka timmar, men mer
restriktivt än några få timmar och väsentligt retriktivare än
motsatsen till större delen av dagen.
Reformen är i sig starkt begränsad och tar sikte på en mycket
liten grupp föräldrar. Utskottet ser emellertid inte något
hinder för att man inom de angivna ramarna tillämpar förarbetena
på det sätt som är förmånligast för den enskilde. Enligt vad
utskottet erfarit har riksförsäkringsverket, sedan det kommit
till verkets kännedom att en stor del av de ansökningar om
särskilt pensionstillägg som kommer in till försäkringskassorna
utmynnar i avslag, bett att kassorna skall skicka in beslut och
beslutsunderlag i de ärenden som har avslagits på grund av att
vårdrekvisitet inte är uppfyllt. Avsikten härmed är att verket i
samråd med ombudsavdelningen redan i inledningsskedet skall
följa upp de eventuella problemställningar som kan dyka upp.
Utskottet anser med hänvisning till det anförda att någon
riksdagens åtgärd med anledning av motionerna Sf281 yrkande 1
och Sf219 för närvarande inte är påkallad.
I propositionen föreslås att till anslaget Särskilt
pensionstillägg skall för budgetåret 1991/92 anvisas ett
förslagsanslag på 41 000 000 kr.
I motion Sf357 av Bengt Westerberg m.fl. yrkande 10 begärs att
ytterligare 7 milj.kr. skall anslås som en följd av yrkande 9 i
samma motion om att rätten till vårdår skall beräknas fr.o.m.
det första året.
Utskottet har ovan avstyrkt bifall till yrkande 9 i motion
Sf357 och avstyrker därför också bifall till yrkande 10.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning
till anslaget D 7. Särskilt pensionstillägg för budgetåret
1991/92.
Kommunalt bostadstillägg (KBT)
Kommunalt bostadstillägg (KBT) utges som tilläggsförmån till
den som är mantalsskriven i en kommun och uppbär folkpension i
form av ålderspension, förtidspension eller änkepension. KBT
utgår dock inte till ålderspension för tid före den månad
vederbörande fyller 65 år. KBT, som är inkomstprövat, utges
enligt grunder som den enskilda kommunen bestämmer, dock lägst
med belopp som svarar mot den del av den bostadskostnad som
enligt föreskrifter som regeringen meddelar skall täckas av
bostadstillägg för att statsbidrag skall lämnas. Statsbidrag
utgår under förutsättning att kommunen täcker minst 80 % av den
del av den månatliga bostadskostnaden som överstiger 80 kr. men
inte 1900 kr. för ogift pensionär och 2 050 kr. för makar.
Kommunerna får statsbidrag med 25 % av sina KBT-kostnader i
dessa intervall. Statsbidrag utgår inte om bostadstillägget
täcker bostadskostnader som utgör en del av en avgift som
bestäms enbart på grundval av pensionärens inkomster. Fr.o.m.
den 1 juli 1989 utgår dock statsbidrag för bostadskostnader
för psykiskt utvecklingsstörda pensionärer m.fl. som bor i
gruppbostad.
Inkomstprövningsreglerna, som är fastlagda i lag, innebär
bl.a. att bostadstillägget minskas med 35 % av den
pensionsberättigades årsinkomst som överstiger 750 kr. för den
som är gift och 1 000 kr. för annan pensionär. Som inkomst
räknas t.ex. ATP, tjänstepension, arbetsinkomst samt avkastning
av kapital och fastighet enligt särskilda regler. I
inkomstunderlaget inräknas dock inte ATP till den del den
föranlett minskning av pensionstillskott. För den som är
ålderspensionär beaktas inte sådan intäkt av tjänst som avses i
32 § 1 mom. a kommunalskattelagen (löneinkomst) eller inkomst av
aktiv näringsverksamhet.
Som inkomst vid beräkningen av KBT anses även avkastning av
förmögenhet. Värdet av fastigheter som utgör
privatbostadsfastighet och privatbostad för ägaren eller
närståendes permanenta boende eller fritidsboende räknas inte in
i förmögenheten. För jordbruks- och övriga fastigheter beräknas
avkastningen till 5 % av fastighetens taxeringsvärde. Samma
procentsats gäller vid beräkning av avkastning av
banktillgodohavanden, aktier, bostadsrättslägenheter och andelar
i ekonomiska föreningar. Förmögenhetsavkastningen höjs enligt
lagen med 10 % av det förmögenhetsbelopp som överstiger 120 000
kr. för makar gemensamt och 75 000 kr. för en ogift pensionär.
I flera motioner riktas kritik mot det nuvarande systemet. I
motion Sf357 av Bengt Westerberg m.fl. anförs att betydande
skillnader finns mellan kommunerna vad gäller bl.a. KBT.
Motionärerna anser att KBT borde utgå enligt samma regler i hela
landet och att detta skulle underlätta uppföljningen av
effekterna av olika ekonomiska förändringar angående stödet till
pensionärerna. Motionärerna begär ett tillkännagivande härom i
yrkande 1. Även i motion Sf41 av Bengt Westerberg m.fl. begärs i
yrkande 2 ett tillkännagivande om att regeringen skall lägga
fram förslag till enhetliga regler för KBT för hela riket. I
motion Sf302 av Margó Ingvardsson anförs att de nyligen
genomförda höjningarna av pensionstillskotten och KBT som
kompensation för skatteomläggningen i många fall inte täcker de
höjda boendekostnaderna och dessutom räknas basbeloppet inte upp
med den del av inflationen under åren 1990 och 1991 som beror på
skatteomläggningen. Motionären begär i yrkande 1 att riksdagen
skall besluta att höja de övre gränserna för KBT med 200 kr.
till 2 100 kr. för ensamstående och 2 250 kr. för makar. Vidare
framhåller motionären att på sikt bör systemet med KBT ändras så
att bostadsstödet täcker den faktiska hyreskostnaden, en
förändring som kräver att man fastställer vad som är en rimlig
bostadsstandard och att staten tar över ansvaret för
pensionärernas bostadskostnader. Motionären hemställer i yrkande
3 att riksdagen skall begära förslag från regeringen till
tidsplan för statens övertagande av de kommunala
bostadstilläggen i enlighet med det anförda. I motion Sf37 av
Lars Werner m.fl. begärs i yrkande 3 ett tillkännagivande om en
översyn av KBT med den ovan i motion Sf302 nämnda inriktningen.
Gunilla Andersson framhåller i motion Sf229 att pensionärerna
har olika ekonomisk standard beroende på i vilken kommun de bor
och att en konsekvens av kommunernas sämre ekonomiska situation
är att KBT inte kommer att höjas i takt med bostadsmarknadens
kostnadsökningar. Motionären anser att en målsättning för
framtiden bör vara att bostadsstödet till pensionärer är lika
oavsett bostadsort. En annan målsättning borde enligt motionären
vara att den som i ett visst skede av livet har haft möjlighet
att skaffa sig en stor bostad, självklart skall ha rätt att
välja att bo kvar där så länge han eller hon önskar. Motionären
anser det inte rimligt att t.ex. en pensionär som förlorar sin
make/maka/samboende av ekonomiska skäl dessutom skall behöva
söka en annan mindre och billigare bostad. Hon begär ett
tillkännagivande till regeringen om vad som anförts om det
framtida bostadsstödet till pensionärer. Per Olof Håkansson
erinrar i motion Sf289 om att boendekostnaderna varierar
kraftigt i landet och att KBT-reglerna som är styrande för
utformningen av de lokala reglerna för ersättningsnivåerna
saknar anpassning till olika hyresnivåer. Motionärerna begär att
en översyn görs av regelsystemet för KBT så att stödet riktas
till de pensionärer som har de största behoven av att få
boendekostnaderna täckta. I motion Sf42 begär Marianne Carlström
ett tillkännagivande om att KBT bör utformas så att reglerna
blir enhetliga och på ett likartat sätt skyddar alla
KBT-berättigade pensionärer mot kraftiga hyreshöjningar. Den
övre hyresgränsen bör motsvara det aktuella hyresläget för en
normalstor lägenhet.
I proposition 1990/91:119 som behandlas i utskottets
betänkande SfU19 har regeringen, som tidigare nämnts, föreslagit
att ett särskilt kommunalt bostadstillägg införs under år 1991
som skall fylla ut skillnaden mellan å ena sidan den
pensionsberättigades allmänna pension och övriga inkomster
enligt reglerna för beräkning av årsinkomst vid prövning av KBT
och å andra sidan socialbidragsnormen i den pensionsberättigades
kommun. Från inkomsterna skall avdrag göras för skälig
boendekostnad. Regeringen har dessutom aviserat att en utredning
för översyn av KBT-systemet kommer att föreslås inom kort.
Med hänsyn till det särskilda kommunala bostadstillägg som
föreslagits för de ekonomiskt sämst ställda pensionärerna bör
förslaget i motion Sf302 om höjda gränser för KBT med 200 kr.
inte föranleda någon riksdagens åtgärd. Inte heller övriga
motionsyrkanden om ändrat system för KBT bör nu föranleda någon
åtgärd utan prövningen av hur KBT-systemet skall utformas för
framtiden bör överlåtas åt den kommande utredningen. Utskottet
avstyrker med det anförda bifall till motionerna Sf229, Sf289,
Sf302 yrkandena 1 och 3, Sf357 yrkande 1, Sf37 yrkande 3, Sf41
yrkande 2 och Sf42.
Sten Svensson m.fl. begär i motion Sf39 yrkande 3 ett
tillkännagivande till regeringen om att den aviserade
utredningen för översyn av KBT bör vara parlamentariskt
sammansatt.
Utskottet anser att det bör ankomma på regeringen att besluta
om hur översynen skall genomföras, varför motion Sf39 yrkande 3
inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
I två motioner, Sf270 yrkande 3 av Sten Svensson m.fl. och
Sf339 av Martin Olsson m.fl., begärs att riksdagen skall besluta
att KBT inte skall avtrappas på grund av förmögenhet. I den
förstnämnda motionen begärs lagändring fr.o.m. den 1 januari
1992 och i den senare motionen redan fr.o.m. den 1 juli 1991.
Utskottet vill erinra om att när det gäller pensionärernas
särskilda grundavdrag vid beskattningen har riksdagen beslutat
att avtrappningen av detta på grund av förmögenhet av
statsfinansiella skäl skall finnas kvar under 1992 och 1993 års
taxering, för att därefter slopas (prop. 1989/90:110, SkU30,
rskr. 356). Något skäl att fr.o.m. den 1 juli 1991 eller den 1
januari 1992 enbart slopa avtrappningen mot förmögenhet inom
KBT-systemet anser utskottet inte föreligga, och utskottet
avstyrker bifall till motionerna Sf270 yrkande 3 och Sf339.
I lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till
folkpension anges att som årsinkomst avses den inkomst, för år
räknat, som någon kan antas komma att åtnjuta under den närmaste
tiden. I lagen anges vidare vad som inte skall räknas som
inkomst. Till dessa inkomster hör bl.a. allmänt barnbidrag,
folkpension och ATP till den del den föranlett minskning av
pensionstillskott. Därutöver anges i riksförsäkringsverkets
föreskrifter (RFFS 1979:5) om inkomstberäkning m.m. vissa
intäkter, bl.a. studiehjälp och studiemedel, som inte skall ingå
i inkomstunderlaget.
I tre motioner, Sf212 av Bo Nilsson m.fl., Sf316 av Ewy Möller
och Gullan Lindblad och Sf353 yrkande 13 av Sigge Godin m.fl.,
begärs tillkännagivanden till regeringen om att ersättningar som
betalas ut till neurosedynskadade från neurosedynskadefonden
inte heller skall bedömas som inkomst vid inkomstberäkningen för
KBT. I de två senare motionerna erinras om att det kan finnas
likartade ersättningar som inte heller bör ingå i
inkomstunderlaget för KBT och att denna fråga bör utredas i
samband med att man ändrar KBT-reglerna för neurosedynskadade.
Riksdagen har tidigare på förslag av utskottet avslagit
motsvarande motionsyrkanden. I betänkande 1989/90:SfU5 hänvisade
utskottet till att frågan om betydelsen av
neurosedynskadeersättning för en försäkrads rätt till KBT
nyligen varit föremål för bedömning i ett mål vid
försäkringsrätten för södra Sverige. Försäkringsrätten hade
beslutat att inte göra ändring i vederbörande försäkringskassas
beslut, vari kassan funnit att det inte förelåg något skäl för
att undanta ersättning från neurosedynskadefonden från
inkomstunderlaget vid beräkning av KBT. Domen hade då inte
vunnit laga kraft. I betänkande 1989/90:SfU9 hänvisade utskottet
till att försäkringsrättens dom hade överklagats till
försäkringsöverdomstolen, och utskottet ansåg då att riksdagen
inte vid den tidpunkten borde göra något uttalande i frågan.
Försäkringsöverdomstolen har nu avgjort målet och inte ändrat
försäkringsrättens dom.
Genom en särskild lag (1971:118) om skattefrihet för
ersättning till neurosedynskadade undantogs från skatteplikt
ersättningar på grund av ett förlikningsavtal som träffats
mellan AB Astra och representanter för neurosedynskadade barn.
Av förarbetena till lagen (prop. 1971:66) framgår att det totala
ersättningsbeloppet 600 000 kr. om året beräknats efter att det
i medeltal för de då kända neurosedynskadade barnen skulle
erläggas 6 000 kr. om året fr.o.m. den 1 januari 1968
(motsvarande det vid förlikningen den 5 november 1969 aktuella
basbeloppet). Ersättningsbeloppet, som är knutet till
basbeloppet, skulle fördelas mellan barnen efter grunder som
bolagets motparter själva fick bestämma. I motiveringen för
propositionens förslag om skattefrihet för ersättningsbeloppen
framhölls att ersättningens belopp är knutet till
invaliditetsgraden och kan anses vara avsett bl.a. att täcka den
ökning av vårdkostnaden som följer med ökad invaliditet. Vidare
framhölls att ersättning dessutom utgår när särskilda kostnader
inträffat och att ersättningen samtidigt kan anses utgöra
ideellt skadestånd för lyte i proportion till invaliditetens
omfattning. Ersättningen var, framhöll departementschefen,
däremot inte kompensation för mistad arbetsförtjänst, eftersom
mottagarna i samtliga fall var minderåriga barn. Slutligen
åberopades i propositionen de speciella omständigheter som
förelåg för en tillstyrkan av skattefrihet för beloppen.
Utskottet anser mot bakgrund av vad som framhölls i
proposition 1971:66 att man bör bortse från ersättningar från
neurosedynskadefonden vid beräkning av inkomst som skall
reducera KBT. Regeringen bör därför snarast återkomma med ett
förslag till riksdagen i frågan. Utskottet förutsätter därvid
att regeringen samtidigt överväger i vilken mån det finns andra
likartade ersättningar som inte heller bör påverka KBT. Vad
utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motionerna Sf212,
Sf316 och Sf353 yrkande 13 som sin mening ge regeringen till
känna.
Från anslaget D 8. Bidrag till kommunala bostadstillägg till
folkpension finansieras statsbidrag till kommunerna med 25 % av
deras bidragsberättigade kostnader för KBT. I propositionen
föreslås att till anslaget skall anvisas ett förslagsanslag på
1 525 000 000 kr. för budgetåret 1991/92.
I motion Sf302 yrkande 2 av Margó Ingvardsson begärs att
ytterligare 200 000 000 kr. skall anslås för ändamålet för att
finansiera motionärens ovannämnda förslag i yrkande 1 i motionen
om att de övre gränserna för KBT skall höjas med 200 kr.
Utskottet har ovan avstyrkt yrkande 1 i motion Sf302, varför
utskottet avstyrker även bifall till yrkande 2 om ytterligare
medelstilldelning under anslaget och tillstyrker proposionen i
denna del.
Delpension
Delpensionsförsäkringen för arbetstagare trädde i kraft den 1
juli 1976. Fr.o.m. den 1 januari 1980 omfattar försäkringen även
egna företagare och uppdragstagare. Delpensionen syftar till att
ge möjlighet till en mjuk övergång från arbete till
ålderspension genom en nedtrappning av arbetsinsatsen under de
sista yrkesverksamma åren. Delpensionen ger kompensation för en
del av det inkomstbortfall som uppstår på grund av
arbetstidsminskningen.
Delpensionsnivån bestämdes vid reformens införande till 65 %
av den försäkrades pensionsunderlag. Nivån sänktes fr.o.m. år
1981 till 50% av pensionsunderlaget men är fr.o.m. den 1 juli
1987 åter 65 %.
Försäkringen finansieras genom avgifter från arbetsgivare och
egna företagare. Avgiften, som för närvarande uppgår till 0,50 %
av avgiftsunderlaget, tillförs en särskild fond som förvaltas av
riksförsäkringsverket.
Antalet delpensionärer ökade under åren 1978--1980 från ca 33
900 till ca 67 800. Fr.o.m. år 1981 skedde en successiv
minskning av antalet personer med delpension och i slutet av år
1986 hade endast 32200 personer delpension. Antalet
delpensionärer har därefter sakta ökat och vid utgången av år
1990 beräknas antalet ha uppgått till 40400.
Gullan Lindblad m.fl. begär i motion Sf237 yrkande 1 att
kompensationsnivån inom delpensionsförsäkringen skall sänkas
till 50 % för nytillkommande delpensionstagare fr.o.m. den 1
juli 1991. I yrkande 2 begär motionärerna även att
delpensionsavgiften fastställs till 0,3 % fr.o.m. den 1 januari
1992.
När kompensationsnivån inom delpensionsförsäkringen fr.o.m.
den 1 juli 1987 återställdes till den ursprungliga nivån, 65 %
av pensionsunderlaget, påpekade utskottet bl.a. att antalet
delpensionstagare hade mer än halverats sedan
kompensationsgraden sänktes den 1 januari 1981 och att
minskningen av antalet delpensionstagare främst hänförde sig
till personer med lägre inkomster. Riksdagen har därefter på
förslag av utskottet senast vid föregående riksmöte (se
1989/90:SfU9) avslagit motioner om att kompensationsnivån åter
skulle sänkas och därvid erinrat om vilka effekter den tidigare
sänkningen fått. Utskottet vidhåller sin tidigare inställning
och avstyrker bifall till yrkande 1 i motion Sf237.
I anslagsframställningen för budgetåret 1991/92 redovisar
riksförsäkringsverket sin prognos över delpensionsfondens
utveckling t.o.m. år 1996, dels vid ett oförändrat avgiftsuttag,
dels vid ett avgiftsuttag på 0,25 %. Vid prognosen har
basbeloppet 30 750 använts för budgetåret 1990/91 och 31 800 för
budgetåren därefter och förutsatts att antalet nybeviljade
delpensioner uppgår till 13 200 per år. Verket konstaterar att
fonden kan förväntas öka kraftigt med ett oförändrat
avgiftsuttag. Med ett avgiftsuttag på 0,25 % måste däremot en
del av fondavkastningen tas i anspråk för att täcka
pensionsutbetalningarna. Om antalet nybeviljade delpensioner
blir högre än beräknat räcker dock inte ett avgiftsuttag på 0,25
%. Enligt SCBs befolkningsprognos kommer antalet personer i
åldersgruppen 60--64 år att öka kraftigt de första åren på
2000-talet och beräknas år 2008 vara 617 000 jämfört med för
närvarande ca 430 000. Det bör enligt riksförsäkringsverket
därför finnas en betydande buffertfond inför de kostnadsökningar
som kan förväntas på längre sikt.
Mot bakgrund av det ovan anförda kan utskottet inte tillstyrka
en sänkning av delpensionsavgiften. Även yrkande 2 i motion
Sf237 bör därför avslås av riksdagen.
V Administration
Under rubriken Administration behandlas de i proposition
1990/91:100, bilaga 7 (socialdepartementet), under litt B.
Administration av socialförsäkring m.m. upptagna anslagen B 1.
Riksförsäkringsverket och B 2. Allmänna försäkringskassor samt
motioner med anknytning till dessa anslag.
Ansvarsfördelning inom socialförsäkringsadministrationen
Den allmänna försäkringen handhas enligt 1kap. 2§ lagen
(1962:381) om allmän försäkring, AFL, av riksförsäkringsverket,
de allmänna försäkringskassorna och de lokala organ som
regeringen bestämmer.
Bestämmelser om allmänna försäkringskassor finns i 18kap.
AFL. Riksförsäkringsverket utövar enligt 18kap. 2§ AFL
tillsyn över kassorna, och är enligt förordningen (1988:1204)
med instruktion för riksförsäkringsverket central
förvaltningsmyndighet för socialförsäkringen och anslutande
bidragssystem. Verket skall särskilt bl.a. svara för den
centrala ledningen och för tillsynen av försäkringskassornas
verksamhet, verka för att socialförsäkrings- och bidragssystemet
tillämpas likformigt och rättvist samt följa utvecklingen av de
olika grenarna inom trygghetssystemet och utvärdera
trygghetsanordningarnas effekter för individ och samhälle.
Verket svarar dessutom för handläggning av bl.a. ärenden enligt
lagen om yrkesskadeförsäkring och vissa andra äldre
författningar.
Riksförsäkringsverket är organiserat på en administrativ
avdelning, en försäkringsavdelning, en utvärderingsavdelning, en
ombudsavdelning och en ADB-avdelning. Dessutom finns två
fristående enheter, stabsenheten för lagfrågor samt yrkesskade-
och avgiftsenheten. ADB-avdelningen är placerad i Sundsvall.
För varje landstingskommun och varje kommun som inte tillhör
landstingskommun skall det enligt 18kap. 1§ AFL finnas en
allmän försäkringskassa, och det finns 26 allmänna
försäkringskassor i landet. De är offentligrättsliga organ med
egna styrelser. Försäkringskassornas huvudsakliga uppgift är att
handlägga enskilda ärenden inom försäkrings- och
bidragsområdet. I varje kommun finns minst ett lokalkontor, och
sammanlagt finns ca 420 sådana kontor. Härtill kommer ett 30-tal
filialexpeditioner/servicekontor. Hos försäkringskassorna finns
för närvarande omkring 15100 årsarbetare, varav ca 11700 vid
lokalkontoren.
I en allmän försäkringskassa skall det finnas en styrelse och
en eller flera socialförsäkringsnämnder (18kap. 6§ AFL).
Ärenden som skall avgöras av socialförsäkringsnämnd är bl.a.
frågor om rätt till förtidspension, handikappersättning och
vårdbidrag samt flertalet beslut i arbetsskadeärenden. Vidare
skall omprövningsbeslut i sjukpenningärenden fattas av
nämnd. Ett ärende avgörs efter föredragning av en tjänsteman hos
försäkringskassan. Regeringen beslutar hur många
socialförsäkringsnämnder som skall finnas i riket.
Riksförsäkringsverket beslutar för varje kassa om antalet
nämnder i kassan. Föreskrifter härom och om det geografiska
område som nämndernas verksamhet skall omfatta finns i
riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1986:15) om
socialförsäkringsnämnder i de allmänna försäkringskassorna.
Vidare skall det i en allmän försäkringskassa finnas en
direktör, en eller flera förtroendeläkare och
förtroendetandläkare (18kap. 12§ AFL). Därutöver skall det
finnas personal i försäkringskassan i mån av behov och tillgång
på medel. Direktören och de andra tjänstemän, beträffande vilka
regeringen föreskriver det, tillsätts och entledigas av
riksförsäkringsverket (18kap. 13§ AFL). Övriga tjänstemän
tillsätts och entledigas av kassan. Enligt regeringsbeslut
gäller att verket efter hörande av styrelsen för vederbörande
försäkringskassa skall tillsätta och entlediga -- förutom
direktör -- avdelningschef och högre tjänsteman hos
försäkringskassan.
Under flera år har det pågått ett omfattande förändringsarbete
inom socialförsäkringsadministrationen. Genom riksdagsbeslut år
1983 (prop. 1982/83:127, SfU 24, rskr. 342) fastlades
riksförsäkringsverkets roll och uppgifter som central
förvaltnings- och tillsynsmyndighet inom
socialförsäkringsområdet och arbetsfördelningen mellan verket
och försäkringskassorna. Handläggningen av det stora flertalet
enskilda försäkringsärenden har successivt anförtrotts kassorna.
Inom kassorna pågår ett utvecklingsarbete där målet är att i
princip all individinriktad handläggning av försäkringsärenden
skall förläggas till kassornas lokalkontor. Denna
decentralisering skall i huvudsak vara genomförd under
budgetåret 1991/92. Huvuddelen av den verksamhet inom kassorna
som innebär kontakt med de försäkrade i form av ansökningar
angående olika försäkringsförmåner, information etc. bedrivs vid
kassornas lokalkontor samt vid filialexpeditioner/servicekontor
som finns knutna till vissa lokalkontor. Riksförsäkringsverket
rekommenderar i sina allmänna råd (1989:5) om de allmänna
försäkringskassornas kontorsnät att lokalkontor har en i princip
heltäckande försäkringskompetens.
I budgetpropositionen framhålls de avsikter att genomföra ett
program för att reducera den statliga administrationen med 10%
på tre år som regeringen presenterat bl.a. i skrivelse
1990/91:50 till riksdagen. För socialförsäkringsadministrationen
bedöms enligt föredragande statsrådet resursneddragningar av
denna storleksordning inte möjliga att uppnå genom marginella
anpassningar eller allmän produktivitetsförbättring. Vad som
måste övervägas är i stället annorlunda organisationsstrukturer
och regelförenklingar som påtagligt reducerar omständlig och
komplicerad ärendehandläggning. Med hänsyn härtill avser
statsrådet att initiera en intern översyn i samråd med
riksförsäkringsverket och Försäkringskasseförbundet. Syftet med
översynen är att, med utgångspunkt i dels det pågående
förnyelsearbetet inom socialförsäkringsadministrationen, dels
regeringens program för besparingar av de statliga
administrationskostnaderna, inför kompletteringspropositionen
utforma en strategi för regelförändringar, rationaliseringar och
organisatoriska strukturförändringar. I översynen skall ingå att
utarbeta förslag till en tydligare rollfördelning mellan verket
och försäkringskassorna och att pröva vilken innebörd ett
beställar-utförarkoncept skulle kunna ges vad gäller
socialförsäkringsadministrationen. Med utgångspunkt i ambitionen
att skapa en mer resultatorienterad styrning i
statsförvaltningen bör vidare riksförsäkringsverkets resp.
kassornas ansvar och förutsättningar vad gäller
uppföljning/utvärdering analyseras.
Gustav Persson och Anita Modin har väckt tre motioner om
frågor som de anser skall behandlas inom den i
budgetpropositionen aviserade översynen av
socialförsäkringsadministrationen. I motion Sf278 pekar de på
att kassastyrelserna har ansvar för tillämpningen av
socialförsäkringen och för ledningsfunktionerna inom kassorna.
Eftersom socialförsäkringsnämnderna verkat sedan år 1987 och i
stora drag funnit formerna för sin verksamhet måste det enligt
motionärerna anses rimligt att kassorna också får fatta beslut i
fråga om nämndernas antal och verksamhetsområde. De begär ett
tillkännagivande till regeringen om att en översyn av
beslutsformerna gällande antalet socialförsäkringsnämnder i
varje kassa samt resp. nämnds verksamhetsområde bör kunna ingå i
den aviserade översynen. I motion Sf279 anför de att
riksförsäkringsverket överväger att låta försäkringskassorna
tillsätta vissa högre tjänster, avdelningschef och motsvarande.
Mot bakgrund av kassornas självständiga ställning och
styrelsernas allt större ansvar anser de att kassorna även skall
få tillsätta direktörer för kassorna, eventuellt efter samråd
med riksförsäkringsverket. Med nuvarande förfarande tar
tillsättningen av direktörer enligt motionärerna dessutom mycket
lång tid. De anser att den berörda frågan bör kunna behandlas i
samband med översynen av socialförsäkringsadministrationen, och
de begär ett tillkännagivande om detta till regeringen. I motion
Sf340 framhåller samma motionärer att en omfördelning av
personal från central administrationsnivå till regional och
lokal nivå är ett led i strävandena att förlägga utredningar och
beslut m.m. så nära människorna som möjligt, samtidigt som det
är ett viktigt led i decentraliseringssträvandena att sprida
arbeten över hela landet. Motionärerna anser att
ansvarsfördelningen mellan riksförsäkringsverket och
försäkringskassorna måste renodlas. Verkets främsta uppgifter
bör vara att utöva tillsyn över kassorna och att utvärdera
socialförsäkringens verksamhet. All ärendehandläggning bör ske
vid kassorna. Även annan verksamhet bör kunna överföras till
kassorna. Kassorna bör självständigt klara administrationen, och
kassornas centralkontor bör åläggas att i större omfattning öva
tillsyn och fortlöpande utvärdera verksamheten vid
lokalkontoren. Enligt motionärerna bör det vara en allmän
strävan att göra riksförsäkringsverket till en betydligt mindre
central myndighet. De begär ett tillkännagivande om att frågan
om att föra över tjänster och lönemedel från verket till
kassorna bör behandlas inom översynen av
socialförsäkringsadministrationen. -- Görel Bohlin begär i
motion Sf341 av i huvudsak samma skäl som anförs i motion Sf340
ett tillkännagivande om behovet av en översyn av
riksförsäkringsverkets och försäkringskassornas arbets- och
rollfördelning.
Motioner motsvarande de nu aktuella behandlades av utskottet i
dess av riksdagen godkända betänkande 1989/90:SfU13. Utskottet
konstaterade därvid att riksförsäkringsverkets roll och
arbetsfördelningen mellan verket och försäkringskassorna
fastlagts av regering och riksdag och att en fortlöpande
decentralisering dessutom sker inom de nämnda organen. Något
riksdagens tillkännagivande behövdes därför inte enligt
utskottet. -- Den i budgetpropositionen aviserade översynen
skall omfatta bl.a. övervägande av annorlunda
organisationsstrukturer och regelförenklingar och utarbetande av
förslag till en tydligare rollfördelning mellan verket och
kassorna. Utskottet, som utgår från att de frågor som tas upp i
motionerna kommer att beröras även inom denna översyn, anser att
något ytterligare uttalande av riksdagen inte heller nu behövs.
Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna Sf278, Sf279,
Sf340 och Sf341.
I Malmöhus län finns två allmänna försäkringskassor, nämligen
en för Malmö och en för Malmöhus län i övrigt. Margitta Edgren
och Siw Persson anför i motion Sf342 att översynen av
administrationen bör omfatta frågan om sammanslagning av
kassorna. En sådan åtgärd skulle innebära administrativa
besparingar och frigörande av personal för
rehabiliteringsarbete. På sikt bör enligt motionärerna övervägas
om det behövs mer än en allmän försäkringskassa i hela Skåne.
Motionärerna begär ett tillkännagivande till regeringen om det
anförda.
Enligt vad utskottet erfarit har styrelsen för Malmö allmänna
försäkringskassa vid sammanträde nyligen funnit att det med
hänsyn till pågående förändringar inom socialförsäkringen och
dess administration för närvarande inte finns förutsättningar
för en så stor organisationsförändring som en sammanslagning med
Malmöhuskassan skulle innebära. Utskottet utgår från att även de
i motion Sf342 nämnda frågorna kan komma att beröras inom
översynen, bland vars syften nämns att utforma en strategi för
rationaliseringar och organisatoriska strukturförändringar.
Vidare utgår utskottet från att dessa frågor fortlöpande bevakas
inom arbetet för förenklad organisation och besparingar och att
erforderliga initiativ till lagändringar tas inom
socialförsäkringsadministrationen, i första hand kassorna.
Utskottet anser därmed att något tillkännagivande med anledning
av motion Sf342 inte behövs och avstyrker bifall till motionen.
I en motion, Sf283 av Johnny Ahlqvist och Maja Bäckström,
framhålls behovet av viss återhållsamhet vad gäller
decentralisering av beslut till lokalkontor. Motionärerna
påpekar att beslut om bidrag till hörselskadade/vuxendöva och
deras familjer kräver kunnande och erfarenhet beträffande deras
behov och livsvillkor. På varje lokalkontor blir antalet sådana
ärenden få. De bör därför enligt motionärerna handläggas på
centralkontor, där en kompetens kan byggas upp kring
hörselskadades och vuxendövas behov och livsvillkor.
Motionärerna begär ett tillkännagivande till regeringen härom.
Av riksförsäkringsverkets anslagsframställning för budgetåren
1991/92--1993/94 framgår att verket kontinuerligt följer den
pågående decentraliseringen från försäkringskassornas
centralkontor till lokalkontoren. Kassornas erfarenheter
redovisas. Dessa är huvudsakligen positiva, men bland de
negativa effekterna nämns att personalen främst vid mindre
lokalkontor anser att det är svårt att handlägga lågfrekventa
ärendeslag. -- Utskottet vill understryka behovet av fortsatt
utveckling av organisationen mot större ansvar och befogenheter
på den lokala nivån. En sådan utveckling förutsätter vissa
närmare avvägningar om handläggningen av olika ärendetyper.
Sådana frågor följs av berörda organ, och de nämnda
avvägningarna bör enligt utskottets uppfattning göras inom ramen
för den fortsatta decentraliseringsprocessen och inte av
riksdagen. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till motion
Sf283.
En socialförsäkringsnämnd skall enligt 18kap. 20§ AFL
bestå av ordförande och sex övriga ledamöter med sex
suppleanter. Nämnden är beslutför då minst fyra ledamöter är
närvarande.
I förvaltningslagen (1986:223) finns föreskrifter om jäv
som i försäkringskassa gäller för den som handlägger eller
beslutar i ett ärende. I 11§ förvaltningslagen föreskrivs
sålunda att den som skall handlägga ett ärende är jävig bl.a. om
saken angår honom själv eller någon närstående, om han eller
någon närstående är ställföreträdare för den som saken angår
eller för någon som kan vänta synnerligen nytta eller skada av
ärendets utgång, eller om han har fört talan som ombud eller mot
ersättning biträtt någon i saken. Handläggaren är även jävig om
det finns någon särskild omständighet som är ägnad att rubba
förtroendet till hans opartiskhet i ärendet, s.k. delikatessjäv.
Den som känner till en omständighet som kan antas utgöra jäv mot
honom skall självmant ge det till känna.
Barbro Sandberg och Kenth Skårvik påpekar i motion Sf208 att
hela socialförsäkringsnämnden i vissa fall kan hamna i en
jävssituation. Som exempel nämns fall då en av ledamöterna eller
en föredragande ansöker om en socialförsäkringsförmån. Enligt
motionärerna skulle en lösning kunna vara att direktören för
försäkringskassan får befogenhet att flytta ärendet till en
annan socialförsäkringsnämnd. De anför att riksförsäkringsverket
förbereder ändringar av föreskrifterna, men de anser att frågan
brådskar och begär att verket får i uppdrag att skyndsamt utreda
frågan om speciella jävssituationer i socialförsäkringsnämnder.
Genom en ändring av riksförsäkringsverkets föreskrifter om
socialförsäkringsnämnder i de allmänna försäkringskassorna
gäller sedan den 1maj 1990 att, om så många av ledamöterna i
en socialförsäkringsnämnd är jäviga i ett ärende att nämnden
inte är beslutför, ärendet avgörs av den nämnd som
försäkringskassans direktör bestämmer (se RFFS 1990:4). Enligt
utskottets uppfattning bör motion Sf208 härigenom kunna anses
tillgodosedd, och utskottet avstyrker bifall till motionen. --
Utskottet har inhämtat att riksförsäkringsverket avser att ge ut
allmänna råd om socialförsäkringsnämnder, och att verket också
fortsätter att se över sina föreskrifter för att nå en lösning
av frågan om jävssituationer inom Gotlands allmänna
försäkringskassa, där det bara finns en socialförsäkringsnämnd.
ADB-verksamhet
Till stöd för administrationen av socialförsäkringen finns i
dag en central dataanläggning vid riksförsäkringsverkets
ADB-avdelning i Sundsvall. I det centrala systemet finns
rikstäckande register för sjukförsäkrings-, pensions- och
bidragsärenden. Försäkringskassorna är anslutna till den
centrala dataanläggningen via det gemensamma
kommunikationsnätet. På kassorna finns drygt 3000 terminaler
av persondatortyp hopkopplade i lokala nätverk. Kassornas
datasystem fick sin nuvarande utformning i början av 1970-talet.
År 1988 lade den s.k. FAS 90-utredningen inom
riksförsäkringsverket efter flera års utredande fram ett förslag
som bl.a. innebar att grundinformationen för sjuk- och
föräldraförsäkringen skulle lagras i lokala register, medan
lagring av register där betydande stordriftsfördelar fanns i
första hand skulle ske centralt. -- Inom ramen för FAS
90-projektet bedriver verket och försäkringskassorna ett
utvecklingsarbete med inriktning mot en struktur där
registerhanteringen inom sjukförsäkringen förläggs lokalt.
Utvecklingsarbetet bedrivs bl.a. i form av olika delprojekt hos
ett antal kassor. Syftet med dessa delprojekt är att utveckla
teknikstöd för rationell och effektiv sjukfallshantering,
uppföljning och utvärdering, samverkan med sjukvården och
samverkan med arbetsgivare. Avsikten har angivits vara att
lokala sjukförsäkringsregister skall ha upprättats vid samtliga
försäkringskassor budgetåret 1991/92.
I 1990 års budgetproposition betonades bl.a. att investering i
lokala sjukförsäkringsregister borde ses inte bara som en
administrativ rationalisering utan också som ett väsentligt
hjälpmedel i arbetet med att minska sjukfrånvaron och antalet
arbetsskador samt att förbättra rehabiliteringsarbetet.
I årets budgetproposition uttalar föredragande statsrådet att
hon i princip delar riksförsäkringsverkets uppfattning om
uppbyggnaden av ett kraftfullt lokalt datorstöd vid
försäkringskassorna för att möjliggöra rationell
ärendehandläggning, tidig bevakning och uppföljning av sjukfall
och sammanställning av mer systematisk information om
sjukfrånvaron och dess orsaker. Datorstödet kommer enligt
statsrådet att vara av stor betydelse för effektiviteten i
försäkringskassornas arbete. En förutsättning för det slutliga
ställningstagandet till utformning och innehåll av de lokala
registren är emellertid att riksdagen tagit ställning till
regleringen av de ADB-baserade personregister som är aktuella i
sammanhanget. Med hänsyn till vikten av att integritetsfrågorna
beaktas i samband med ADB-utvecklingen har en särskild utredare
(S1990:05) tillkallats för att utreda och lägga fram förslag
om författningsreglering av personregister på
socialförsäkringsområdet. Enligt direktiven (dir. 1990:59) bör
utredaren i en första etapp redovisa förslag till reglering av
lokala sjukförsäkringsregister. Avsikten är att regeringen
senare i proposition till riksdagen skall lägga fram förslag om
en särskild registerlag.
Frågan om dataregister hos försäkringskassorna har föranlett
fyra motioner.
Gullan Lindblad m.fl. anför i motion Sf324 att en helt ny
analys av kraven på utformningen av försäkringskassornas
datorstöd kan behövas. Motionärerna framhåller
integritetsfrågornas utomordentliga vikt för allmänheten,
särskilt när det gäller omfattande offentliga register.
Uppgifter som berör den enskildes strängt personliga sfär som
medicinska diagnoser, tidigare sjukdomar etc. är särskilt
integritetskänsliga. Mycket omfattande offentliga register och
samkörningar mellan vissa känsliga register utan den enskildes
vetskap och medgivande måste så långt möjligt begränsas. Varken
datalagen eller en registerlag kan enligt motionärerna i grunden
på ett tillfredsställande sätt lösa problemen. Ofta finns enligt
motionärerna lösningarna utanför själva datasystemen. Dåligt
definierade begrepp kan leda till så omfattande organisatoriska
konstruktioner att integritetsfrågorna inte kan få någon god
lösning. Motionärerna anser att begreppet ohälsa och vad det
står för måste analyseras noga, innan bl.a. beslut om FAS 90 och
kassornas ändrade roll fastläggs. Införandet av en 14 dagars
arbetsgivarperiod innebär en ändrad roll för kassorna och en
helt ändrad situation vad gäller ärendemängden, och kassornas
behov av ett heltäckande medicinskt diagnosmaterial blir
överflödigt om tyngdpunkten i fråga om rehabiliteringsarbete
läggs på företagshälsovården och andra medicinska instanser.
Motionärerna begär ett tillkännagivande om vad som anförts om
utvecklingen av försäkringskassornas verksamhet och utvecklingen
av kassornas framtida datastöd. -- Birgit Henriksson och
Ing-Britt Nygren kritiserar också i motion Sf287 främst av
integritetshänsyn planerna på sjukförsäkringsregister enligt FAS
90-modellen och begär i yrkande 1 ett tillkännagivande om
olämpligheten av ett så omfattande register som riskerar
integritetskränkande handläggning och i yrkande 2 ett förslag
till lagreglering så att de delar som får finnas i registret i
alla avseenden skyddas mot obehörigt användande.
Även Sigge Godin m.fl. pekar i motion Sf353 på att det
planerade införandet av en arbetsgivarperiod kommer att avsevärt
reducera antalet ärenden som försäkringskassorna behöver
administrera i framtiden. Att därutöver införa
arbetsgivarinträde, som motionärerna också föreslår, skulle
ytterligare underlätta kassornas administration. Ett
dataregister hos kassorna skulle komma att innehålla en
rad integritetskänsliga uppgifter, och FAS 90 skulle för den
enskilde vara ett system svårt att överblicka. Motionärerna
ställer sig mycket tveksamma till FAS 90 och anser att
socialförsäkringens behov av ADB-stöd måste ses över med hänsyn
till de förändringar som förestår på socialförsäkringsområdet
och de konsekvenser dessa kan ha för kassornas verksamhet. De
begär i yrkande 11 ett tillkännagivande härom till regeringen.
Karin Israelsson m.fl. betonar i motion Sf343 också
integritetsaspekterna på ett ADB-system för försäkringskassorna.
Motionärerna kräver ett större säkerhetsansvar för datafrågorna
och en ökad beredskap mot olika former av dator- och
programmanipulation. För registrering i offentliga och enskilda
register bör enligt motionärerna följande gälla: En restriktiv
praxis måste upprätthållas för tillståndsgivning till register
med stora informationsmängder eller känsliga uppgifter.
Uppgifter insamlade för ett ändamål får inte användas för andra
ändamål. Samkörning bör i princip inte tillåtas. Den enskilde
måste få större möjlighet att påverka uppgifternas hantering i
ett datasystem. Informationen från datasystemen måste förbättras
och den enskilde få oinskränkt rätt att ta del av innehållet om
honom själv i olika system. Regler om sekretess, rättelse och
gallring måste ses över och utformas till stöd för den enskilde.
-- Motionärerna anser att även framtida pålagor väl kan klaras
med nuvarande datorisering och ifrågasätter starkt att insatser
mot arbetsskador och dålig arbetsmiljö är så beroende av FAS 90
som hävdats. Om systemet skall fungera som ett effektivt redskap
i kampen mot ohälsan och därmed leda till en snabb
rehabilitering krävs, framhåller motionärerna, ett allmänt
förtroende, inte som nu en utbredd misstro. Övertron på den
datoriserade informationens betydelse är uppenbar, medan den
primära frågan om vad informationen egentligen skall användas
till sällan eller aldrig besvaras. Motionärerna ämnar återkomma
när förslaget om regler för FAS 90 läggs fram för riksdagen. De
begär i yrkande 2 ett tillkännagivande om vad som anförts i
motionen om utformningen av ett ADB-system för
försäkringskassan.
Utredningen om socialförsäkringsregisterlag, SFRL-utredningen,
har nyligen avgivit sitt delbetänkande (SOU 1991:9) Lokala
sjukförsäkringsregister. I betänkandet konstaterar
utredningen att -- även om en arbetsgivarperiod införs i
sjukförsäkringen -- det är angeläget att försäkringskassorna får
tillgång till ett betydligt bättre teknikstöd än för närvarande
vid sin handläggning av ärenden om sjukpenninggrundande inkomst
och om sjukpenning. Även vid rehabiliteringsverksamhet bedömer
utredningen att kassorna behöver få tillgång till ett förbättrat
teknikstöd för att verksamheten skall bli effektiv.
Utredningen framhåller att en noggrann avvägning måste göras
mellan hänsynen till den personliga integriteten och
försäkringskassornas behov av tillgång till uppgifter, när det
gäller att avgöra vilka uppgifter som skall få föras in i ett
ADB-register och vad som i övrigt skall gälla för registret. En
grundläggande förutsättning är därvid enligt utredningen att de
uppgifter av integritetskänslig karaktär som försäkringskassorna
behöver ha tillgång till på ADB-medium så långt möjligt lagras i
lokala register och att möjligheterna att sprida uppgifterna
utanför detta register är ytterst begränsade. En annan
utgångspunkt är att de lokala sjukförsäkringsregistren om
möjligt skall helt regleras i lag och att lagen i vart fall bör
innebära en fullständig reglering när det gäller
integritetskänsliga uppgifter.
Om datasystemet skall kunna utgöra ett sådant förbättrat
teknikstöd som försäkringskassorna behöver, måste enligt
utredningen vissa uppgifter få föras in i registren utöver dem
som redan finns i de nuvarande centrala registren. Sådana
uppgifter finns i handlingar av olika slag, främst i intyg eller
utlåtanden från läkare, som förvaras på försäkringskassorna. I
de lokala registren skall enligt utredningsförslaget endast få
föras in uppgifter som är nödvändiga för kassornas personal vid
handläggningen av sjukpenningärenden och vissa andra
sjukförsäkringsärenden samt för kassornas
rehabiliteringsverksamhet. Lagförslaget innehåller en uppräkning
av vilka uppgifter som de lokala registren får innehålla. För
handläggningen av sjukpenningärenden anses sådana uppgifter
nödvändiga som medger att ärendena i stor utsträckning kan
handläggas med stöd enbart av det lokala registret. För
rehabiliteringsärenden, som i allmänhet kan antas bli mer
komplicerade och innehålla mer omfattande material, anser
utredningen att det lokala registrets uppgift främst bör vara
att ge handläggaren upplysning om vilket material som finns i
kassans handlingar och att underlätta nödvändiga
bevakningsrutiner. Genom att också uppgifter om arbetsplats och
arbetsuppgifter föreslås få registreras skall kassan dessutom i
många fall kunna få en uppfattning om vilken omfattning
sjukfrånvaron har vid en viss arbetsplats och huruvida vissa
typer av sjukdomsbesvär är mer förekommande än andra. För båda
ärendegrupperna blir det dock enligt utredningsförslaget endast
fråga om mycket kortfattade uppgifter.
Sökmöjligheterna när det gäller integritetskänsliga uppgifter
skall enligt utredningsförslaget regleras i lagen och begränsas
så långt möjligt. Alla uppgifter i ett ärende skall gallras ut
ur registret tio år efter det att ärendet avslutats. Vissa
uppgifter, t.ex. om diagnos, skall dock tas bort ur registret
redan efter tre år. Registren skall få användas av
riksförsäkringsverket och försäkringskassorna för deras
uppföljning och för statistik över verksamheten. Om regeringen
eller, i förekommande fall, datainspektionen för visst fall så
beslutar, skall ett lokalt sjukförsäkringsregister även få
användas för forskning och framställning av statistik. Någon
försäljning skall inte få förekomma. Uppgifter från ett lokalt
register skall få lämnas ut på ADB-medium endast i de fall det
anges i lagen. Ett urval av uppgifterna i registren skall enligt
utredningens förslag få sparas efter de tidpunkter då de
egentligen skulle gallras, om regeringen så förordnar. Sådana
sparade uppgifter skall förvaras av arkivmyndighet, och de skall
endast få användas för forskningsändamål.
I nästa etapp av arbetet skall utredningen lämna förslag till
en reglering av de centrala registren inom riksförsäkringsverket
och försäkringskassorna. Utredningen räknar då med att återkomma
till bl.a. frågan om inrättande av ett centralt
statistikregister där uppgifter från de lokala registren skall
kunna samlas och användas i icke personidentifierbar form.
SFRL-utredningens betänkande om lokala sjukförsäkringsregister
remissbehandlas för närvarande, och remisstiden går ut den 15
april 1991.
Som framhållits i motionerna rör frågorna om
sjukförsäkringsregister med hjälp av automatisk databehandling
utomordentligt känsliga integritetsintressen. Det obehag som
enskilda upplever inför vetskapen om att känsliga uppgifter om
dem lagras med hjälp av ADB och de risker som är förknippade
därmed måste enligt utskottets uppfattning tas på allvar.
Samtidigt går det inte att bortse från behovet av en rationell
ärendehantering inom socialförsäkringsadministrationen.
SFRL-utredningen har, som nämnts, bedömt att lokala
sjukförsäkringsregister kommer att behöva föras med hjälp
av ADB även sedan en arbetsgivarperiod införts och att sådana
register behövs för försäkringskassornas arbete med
rehabilitering. Utredningen har vid denna bedömning utgått från
de förslag som nu remitterats till lagrådet om att ett större
ansvar för rehabilitering skall läggas på arbetsgivarna.
De utgångspunkter som SFRL-utredningen i övrigt har haft för
sitt arbete sammanfaller enligt utskottets uppfattning i mycket
med vad som framhållits i motionerna och främst i motion Sf343.
Vid utformningen av utredningens förslag har stor hänsyn tagits
till behovet av restriktivitet i fråga om känsliga register.
Utredningen har bedömt behovet av lokala sjukförsäkringsregister
i förhållande till de ändamål som registren skall användas till,
och användningen av uppgifter begränsas i princip till de
ändamål som de insamlats för. Utredningen har också övervägt
frågorna om sekretess och gallring. -- Utredningens betänkande
remissbehandlas, som nämnts, för närvarande.
Enligt utskottets uppfattning bör resultatet av
remissbehandlingen och övrig beredning i regeringskansliet i
sedvanlig ordning avvaktas. Motionerna Sf287, Sf324, Sf343
yrkande 2 och Sf353 yrkande11 bör därför inte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Medelsanvisning
Såväl riksförsäkringsverket som försäkringskassorna ingår i
den grupp myndigheter som förts till den första av de nya
treåriga budgetcyklerna med start budgetåret 1991/92.
Förutsättningarna för den fördjupade anslagsframställningen har
emellertid ändrats, och för både verket och kassorna föreslås en
ettårig budgetram för budgetåret 1991/92.
I budgetpropositionen beräknas för budgetåret 1991/92 ett
förslagsanslag på 509952000 kr. till
riksförsäkringsverket. Regeringens förslag till
medelsanvisning i denna del har inte föranlett några motioner,
och utskottet har ingen erinran mot förslaget.
Kostnaderna för försäkringskassornas administration
finansieras till 15% över ett förslagsanslag i statsbudgeten.
Resterande 85% av kostnaderna finansieras med
arbetsgivaravgifter och egenavgifter från inkomsttitel på
statsbudgeten. Anvisade medel fördelas av riksförsäkringsverket
mellan de olika försäkringskassorna.
Till de allmänna försäkringskassorna föreslås i
budgetpropositionen att för budgetåret 1991/92 anvisas ett
förslagsanslag på 637951000 kr. Förslaget innebär att
kassorna får i princip oförändrade resurser. Eftersom
förutsättningarna för försäkringsadministrationen kommer att
påverkas av införande av en arbetsgivarperiod den 1 januari 1992
bör hälften av kassornas förvaltningskostnader enligt
budgetpropositionen ställas till regeringens disposition, och
regeringen avser att återkomma till riksdagen om
försäkringskassornas förvaltningskostnader i samband med ett
förslag om införande av en arbetsgivarperiod. Regeringen avser
vidare att återkomma till riksdagen i 1991 års
kompletteringsproposition om medelsbehov för ADB-resurser
budgetåret 1991/92.
I två motioner begärs att anslaget till försäkringskassorna
sänks.
I motion Sf315 anför Gullan Lindblad m.fl. att en
arbetsgivarperiod på två veckor bör innebära att belastningen
och personalbehovet på de allmänna försäkringskassorna minskar.
Motionärerna begär därför att anslaget minskas med 100 milj.kr.
i förhållande till vad regeringen begär.
Sigge Godin m.fl. begär i motion Sf353 yrkande 5 att anslaget
minskas med 15 milj.kr. i förhållande till vad regeringen begär.
Motionsyrkandet hänför sig till en besparing som motionärerna
beräknar på att slopa skyldigheten för försäkrade att anmäla
ändring av sjukpenninggrundande inkomst (SGI) fr.o.m. den 1 juli
1991.
Utskottet behandlade även under förra årets riksmöte
motionsyrkanden om minskning av försäkringskassornas anslag på
grund av att införande av en arbetsgivarperiod planerades. I
sitt av riksdagen godkända betänkande 1989/90:SfU13 erinrade
utskottet om att regeringen då avsåg att lägga fram förslag om
en arbetsgivarperiod fr.o.m. den 1 januari 1991. Utskottet ansåg
att en arbetsgivarperiod på 14 dagar skulle innebära att
besparingar kunde göras i försäkringskassornas administrativa
arbete med korta sjukfall, men påpekade att arbetsgivarperioden
skulle införas först under mitten av nästa budgetår. Vidare
framhöll utskottet att en hel del arbete torde komma att
erfordras från försäkringskassornas sida i samband därmed.
Utskottet ville därför inte tillstyrka att försäkringskassornas
resurser redan i samband med den ordinarie budgetbehandlingen
skulle minskas med hänvisning till införandet av en
arbetsgivarperiod. -- Utskottet gör samma bedömning i denna
fråga nu men vill erinra om att ett syfte med att införa en
arbetsgivarperiod är att frigöra resurser hos kassorna för
rehabilitering. Utskottet vill härvid också hänvisa till
regeringens i budgetpropositionen uttalade avsikt att återkomma
till riksdagen om försäkringskassornas förvaltningskostnader i
samband med förslag om införande av en arbetsgivarperiod. Med
det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Sf315.
Utskottet behandlar frågan om att slopa förhandsanmälan av
SGI-ändring i avsnittet om sjukförsäkring ovan. Utskottet
erinrar därvid om att riksdagen i december 1990 på förslag av
utskottet gett regeringen till känna att möjligheten att slopa
förhandsregistreringen av SGI och på så sätt frigöra resurser
hos försäkringskassorna skall övervägas närmare. Utskottet
avstyrker i det sammanhanget bifall till ett yrkande i motion
Sf353 om slopad förhandsanmälan av SGI-ändring fr.o.m. den 1
juli 1991. Utskottet avstyrker till följd härav även yrkande 5 i
motionen om minskning av anslaget.
Med hänsyn till det anförda anser utskottet att regeringens
förslag till medelsanvisning till försäkringskassorna bör
godtas.
Hemställan
Utskottet hemställer
I Allmänt om socialförsäkringssystemet
1. beträffande ökad försäkringsmässig uppbyggnad av
socialförsäkringarna
att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf242,
res. 1 (m)
II Sjukförsäkring m.m.
2. beträffande kompensationsnivån inom
sjukpenningförsäkringen
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf328 yrkande 1 i
denna del och 1990/91:Sf338,
res. 2 (v)
3. beträffande beräkning av kompensation inom
sjukpenningförsäkringen
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf203, 1990/91:Sf241
yrkande 1 och 1990/91:Sf288,
4. beträffande sjukpenning för trasiga glasögon
att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf272,
11. beträffande förtidspensionärers avgifter för
sjukhusvård
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Sf226 yrkande 1
i denna del och 1990/91:Sf256 yrkande 1 antar det i
propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 2kap. 12§ andra
stycket,
res. 9 (c, v, mp)
12. beträffande höjda avgifter för sjukhusvård
att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring i
vad det inte berörts under moment11,
13. beträffande läkemedelskostnader
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Sf226 yrkande 2 i
denna del antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1990:1467) om ändring i lagen (1981:49) om
begränsning av läkemedelskostnader, m.m.,
res. 10 (v)
14. beträffande försöksverksamhet inom tandvården
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Sf234,
1990/91:Sf296 yrkande 2 och 1990/91:Sf358 yrkande 6 godkänner de
i propositionen redovisade riktlinjerna för planerad
försöksverksamhet på tandvårdsområdet,
res. 11 (m)
res. 12 (fp)
15. beträffande högkostnadsskyddet i tandvårdstaxan
att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf296 yrkande1,
res. 13 (m)
16. beträffande medelsanvisning till sjukförsäkringen
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1990/91:Sf226 yrkandena 1 och 2 i dessa delar,
1990/91:Sf256 yrkande2, 1990/91:Sf328 yrkande 2 och
1990/91:Sf353 yrkande 8 till Bidrag till sjukförsäkringen
för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på
7867000000kr.,
res. 14 (fp) - villk. 4
res. 15 (c) - villk. 9
res. 16 (v) - villk. 2, 9, 10
17. beträffande ersättning vid närståendevård
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf204, 1990/91:Sf205
och 1990/91:Sf221,
18. beträffande medelsanvisning till närståendevård
att riksdagen med bifall till propositionen till Bidrag
till ersättning vid närståendevård för budgetåret 1991/92
anvisar ett förslagsanslag på 3000000kr.
III Föräldraförsäkring m.m.
19. beträffande kompensationsnivån inom
föräldraförsäkringen
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf314, 1990/91:Sf321
yrkande2 och 1990/91:Sf328 yrkande 1 i denna del,
res. 17 (m)
res. 18 (c, v)
res. 19 (mp)
20. beträffande förenkling av föräldraförsäkringen
att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf265,
21. beträffande utbyggnad av föräldraförsäkringen
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf321 yrkande 4 och
1990/91:Sf327 yrkande 1,
res. 20 (v)
res. 21 (mp)
23. beträffande garantinivån inom föräldraförsäkringen
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf276, 1990/91:Sf322
yrkande 2 och 1990/91:Sf325,
res. 24 (m)
res. 25 (c)
24. beträffande rätt att överlåta tillfällig
föräldrapenning
att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf353 yrkande 14,
res. 26 (fp)
25. beträffande tillfällig föräldrapenning vid stängning av
daghem m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf202 och
1990/91:Sf353 yrkande 15,
res. 27 (fp, c, mp)
26. beträffande flexibelt uttag av kontaktdagar
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf233 yrkande 1 och
1990/91:Sf322 yrkande 4,
res. 28 (m, fp, c)
27. beträffande utökat antal kontaktdagar
att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf263,
28. beträffande kontaktdagar vid privat barnomsorg
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf233 yrkande 2,
1990/91:Sf239 och 1990/91:Sf322 yrkande 3,
res. 29 (m, fp, c)
29. beträffande tillfällig föräldrapenning vid
umgängesrätt
att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf264,
30. beträffande 16-årsgränsen för tillfällig
föräldrapenning
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf216 och
1990/91:Sf231 yrkande 6,
res. 30 (fp)
31. beträffande tillfällig föräldrapenning vid barns
habilitering
att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf334,
res. 31 (m, c)
32. beträffande föräldrapenning när föräldrarna bor i olika
länder
att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf224,
33. beträffande försäkringsförmåner i samband med
utlandsarbete
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf301 och
1990/91:Sf321 yrkande 3,
res. 32 (mp)
34. beträffande medelsanvisning till föräldraförsäkringen
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1990/91:Sf327 yrkande 2 och 1990/91:Sf328 yrkande 3
till Bidrag till föräldraförsäkringen för budgetåret 1991/92
anvisar ett förslagsanslag på 2550000000 kr.,
res. 33 (v) - villk. 18
res. 34 (v) - villk. 20
35. beträffande beräkningsgrunden för vårdbidrag
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf231 yrkande 1 och
1990/91:Sf286,
res. 35 (fp)
36. beträffande ansökan om vårdbidrag
att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf332,
37. beträffande föräldrabegreppet inom vårdbidraget
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf236 och
1990/91:Sf318,
res. 36 (fp, v, mp)
38. beträffande beräkningen av merkostnadsersättning
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf201, 1990/91:Sf231
yrkande 3 och 1990/91:Sf298 yrkande 1,
res. 37 (fp)
39. beträffande medelsanvisning till vårdbidrag
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1990/91:Sf231 yrkande2 till Vårdbidrag för
handikappade barn för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 870000000kr.
res. 38 (fp) - villk. 35
IV Pensioner m.m.
40. beträffande återställande av basbeloppet
att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf260 yrkande 1,
res. 39 (v, mp)
56. beträffande pensionsåldern m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf258 och
1990/91:Sf260 yrkandena 2 och 6,
res. 56 (mp)
57. beträffande förlängd rätt till vårdår
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf268 yrkande
3, 1990/91:Sf299 yrkande 2 och 1990/91:Sf322 yrkande
1,
res. 57 (m)
res. 58 (c)
58. beträffande vårdår från år 1960
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf290 i
denna del och 1990/91:Sf357 yrkande 6,
res. 59 (fp, c, v)
59. beträffande retroaktiv rätt till vårdår från år 1982
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf262 och
1990/91:Sf290 i denna del,
res. 60 (c, v, mp)
60. beträffande automatisk beräkning av vårdår
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf260
yrkande 5, 1990/91:Sf261, 1990/91:Sf290 i denna del
och 1990/91:Sf360,
res. 61 (m, c, v, mp)
61. beträffande pensionsrätt för inkomstgaranti
att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf254,
62. beträffande övergångsregler inom ATP
att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf220,
res. 62 (c)
63. beträffande information om intjänad ATP
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf252 och
1990/91:Sf357 yrkande 3,
res. 63 (fp)
64. beträffande medelsanvisning till ålderspensioner
att riksdagen med bifall till propositionen och med
avslag på motion 1990/91:Sf331 yrkande 2 till
Ålderspensioner för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 51 345 000 000 kr.,
res. 64 (v) - villk. 45
65. beträffande nivåer inom förtidspensioneringen
att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf259,
res. 65 (m)
66. beträffande pensionstillskott till förtidspensionärer
att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf297 yrkande 2,
res. 66 (m)
67. beträffande sidoinkomster vid förtidspension
att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf337,
68. beträffande medelsanvisning till förtidspensioner
att riksdagen till Förtidspensioner för
budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på
13510000 000 kr.,
69. beträffande åldersgräns för barnpension
att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf230,
70. beträffande medelsanvisning till barnpensioner
att riksdagen till Barnpensioner för budgetåret
1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 272000000 kr.,
71. beträffande särskild efterlevandepension utomlands
att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf271,
72. beträffande retroaktiv rätt till änkepension
att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf222,
73. beträffande medelsanvisning till efterlevandepensioner
till vuxna
att riksdagen till Efterlevandepensioner till
vuxna för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 1765000000 kr.,
74. beträffande medelsanvisning till vissa
yrkesskadeersättningar m.m.
att riksdagen till Vissa yrkesskadeersättningar
m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag
på 3000000 kr.,
75. beträffande översyn m.m. av handikappersättning
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf298
yrkande 2, 1990/91:Sf305, 1990/91:Sf313 yrkandena 1 och 2
och 1990/91:Sf330,
res. 67 (v)
76. beträffande handikappersättning vid
funktionsnedsättning efter
65 års ålder
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf251 och
1990/91:Sf269,
res. 68 (mp)
77. beträffande medelsanvisning till handikappersättningar
att riksdagen till Handikappersättningar för
budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på
860000000 kr.,
78. beträffande särskilt pensionstillägg från år 1960
att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf257,
res. 69 (m)
79. beträffande uttalande om särskilt pensionstillägg
att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf357 yrkande 8,
res. 70 (fp)
80. beträffande särskilt pensionstillägg fr.o.m. första
vårdåret m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf281 yrkande 2
och 1990/91:Sf357 yrkande 9,
res. 71 (m, fp, c)
81. beträffande översyn av särskilt pensionstillägg
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf219 och
1990/91:Sf281 yrkande 1,
res. 72 (c)
82. beträffande medelsanvisning till särskilt
pensionstillägg
att riksdagen med bifall till propositionen och med
avslag på motion 1990/91:Sf357 yrkande 10 till
Särskilt pensionstillägg för budgetåret 1991/92
anvisar ett förslagsanslag på 41000000 kr.,
res. 73 (fp) - villk. 71
85. beträffande en parlamentarisk utredning
att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf39
yrkande 3,
res. 77 (m, mp)
86. beträffande slopad förmögenhetsprövning
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf270 yrkande 3
och 1990/91:Sf339,
res. 78 (m, fp)
res. 79 (c)
87. beträffande ersättningar från neurosedynskadefonden
att riksdagen med bifall till motionerna
1990/91:Sf212, 1990/91:Sf316 och 1990/91:Sf353 yrkande
13 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
88. beträffande medelsanvisning till kommunala
bostadstillägg
att riksdagen med bifall till propositionen och med
avslag på motion 1990/91:Sf302 yrkande 2 till Bidrag
till kommunala bostadstillägg till folkpension för
budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på
1525000000 kr.,
res. 80 (v) - villk. 74
90. beträffande ansvarsfördelningen mellan
riksförsäkringsverket och försäkringskassorna
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf340 och
1990/91:Sf341,
91. beträffande beslut om nämndorganisation och
tjänstetillsättningar
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf278 och
1990/91:Sf279,
92. beträffande sammanslagning av försäkringskassor
att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf342,
res. 82 (fp)
93. beträffande decentralisering av vissa ärenden
att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf283,
96. beträffande medelsanvisning till riksförsäkringsverket
att riksdagen med bifall till propositionen till
Riksförsäkringsverket för budgetåret 1991/92 anvisar
ett förslagsanslag på 509952000 kr.,
97. beträffande medelsanvisning till allmänna
försäkringskassor
att riksdagen med bifall till propositionen och med
avslag på motionerna 1990/91:Sf315 och 1990/91:Sf353
yrkande 5 till Allmänna försäkringskassor för
budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på
637951000 kr.
res. 85 (m)
res. 86 (fp) - villk. 6
Stockholm den 28 mars 1991
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Doris Håvik
Närvarande: Doris Håvik (s), Gullan Lindblad (m), Ulla
Johansson (s), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Lena
Öhrsvik (s), Margit Gennser (m), Nils-Olof Gustafsson (s),
Ingegerd Elm (s), Margareta Persson (s), Hans Dau (m), Barbro
Sandberg (fp), Margó Ingvardsson (v), Ragnhild Pohanka (mp),
Maud Björnemalm (s), Arne Mellqvist (s) och Marianne Jönsson
(c).
Reservationer
1. Ökad försäkringsmässig uppbyggnad av socialförsäkringarna
(mom.1)
Gullan Lindblad, Margit Gennser och Hans Dau (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar
med "Det är" och på s. 27 slutar med "motion Sf242." bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att den ursprungliga
konstruktionen av försäkringssystemet har tonats ner. Bl.a. har
sambandet mellan sociala avgifter och erhållna förmåner luckrats
upp och avgifterna för sjukförsäkring och ATP har således delvis
förvandlats till skatter. I motionen framhålls vissa nackdelar
med att den ursprungliga försäkringstanken urholkats. Bl.a. får
mindre årskullar i förvärvsaktiv ålder sörja för stora årskullar
när dessa går in i pensionsåldern. Under perioder när det omvända
förhållandet råder är det däremot risk att förmåner av olika slag
utvidgas. Om den ekonomiska tillväxten är dålig blir det också
svårt att låta sjukförsäkringen fördela inkomster över livscykeln
och samtidigt fördela inkomster mellan olika inkomstgrupper.
Enligt utskottets mening bör socialförsäkringssystemet vara
stabilt, och utskottet anser att det bör byggas upp efter
försäkringsmässiga principer. Dessutom torde ett närmande till EG
kräva att Sverige i större utsträckning måste tillämpa
försäkringsmässiga principer för socialförsäkringarna. Utskottet
anser att regeringen bör tillsätta en offentlig utredning som
skall analysera och lägga fram förslag om hur
socialförsäkringssystemets uppbyggnad kan göras mer konsekvent i
förhållande till sitt syfte samtidigt som människors intjänade
rättigheter i form av framtida ersättningar ges ett fast skydd. I
detta sammanhang måste också socialförsäkringssystemets inverkan
på kapitalmarknaden, den offentliga sektorns tillväxt,
skattetryck etc. beaktas.
Det anförda bör riksdagen med bifall till motion Sf242 som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
1. beträffande ökad försäkringsmässig uppbyggnad av
socialförsäkringarna
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf242 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Kompensationsnivån inom sjukpenningförsäkringen (mom.2)
Margó Ingvardsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "därför inte." bort
ha följande lydelse:
Utskottet vill framhålla sjukförsäkringens oerhört stora
betydelse inom vårt trygghetssystem. Försäkringen har under lång
tid utsatts för massiv kritik och mytbildning. Besparingar bör
enligt utskottets uppfattning inte göras på det sätt som skett
genom försämringar i sjukförsäkringen. Dessa försämringar drabbar
inte alla grupper lika utan slår hårdare mot dem som har lägre
inkomster och mot dem som arbetar inom vård och omsorg och inom
livsmedelsbranschen, där det är olämpligt att arbeta och vara
förkyld. Försämringarna slår också hårdare mot dem som arbetar
med fysiskt tunga arbeten, som inte går att utföra vid sjukdom,
än mot dem som har tjänstemannayrken och kan tillbringa en dag på
arbetet, även om de inte är alldeles friska. Det beslut om
försämringar inom sjukförsäkringen som riksdagen fattade i
december 1990 slår alltså fördelningspolitiskt orättvist. Det
innebär vidare ett första avsteg från ett generellt system.
Utskottet anser med hänsyn till det anförda att -- som anges i
motion Sf328 -- kompensationsnivån inom sjukförsäkringen snarast
bör återställas. Någon uppföljning av konsekvenserna av de
genomförda försämringarna, som begärs i motion Sf338, behövs
därmed inte.
En arbetsgivarperiod inom sjukförsäkringen skulle enligt
utskottets uppfattning innebära ett första steg mot att
privatisera sjukförsäkringen. Argumentet att arbetsgivaren på så
sätt skall få ett omedelbart intresse att förbättra arbetsmiljön
och att personalresurser samtidigt frigörs på försäkringskassorna
anser utskottet inte vara hållbart. Satsningar på arbetsmiljön
ger arbetsgivaren ekonomisk utdelning först på sikt, medan det
innebär en omedelbar besparing att anställa endast personer utan
förväntad sjuklighet, och i fråga om försäkringskassorna aviseras
i budgetpropositionen stora personalminskningar till följd av
kommande rationaliseringar. Något förslag om arbetsgivarperiod
bör således enligt utskottets uppfattning inte läggas fram.
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
2. beträffande
kompensationsnivån inom sjukpenningförsäkringen
att riksdagen med
anledning av motion 1990/91:Sf328 yrkande 1 i denna del och med
avslag på motion 1990/91:Sf338 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33 börjar
med "Åtgärder i fråga" och slutar med "yrkande 6." bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att det höga sjuktalet bland kvinnor är en
varningssignal som tyder på brister i arbetslivet. Om sjuktalet
skall kunna sänkas måste dessa problem ägnas än mer ökad
uppmärksamhet. Skillnaderna i sjukfrånvaron mellan män och
kvinnor bör enligt utskottets uppfattning analyseras ytterligare
som underlag för fortsatta diskussioner om hur arbetsvillkoren
skall kunna förbättras.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
5. beträffande kvinnors
sjukfrånvaro
att riksdagen med bifall
till motion 1990/91:Sf353 yrkande 6 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
4. Sjukpenning under utbildning (mom. 6)
Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c),
Margit Gennser (m), Hans Dau (m), Barbro Sandberg (fp) och
Marianne Jönsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar
med "En proposition" och slutar med "yrkande 7." bort ha följande
lydelse:
Den utveckling av praxis som skett sedan år 1983 i fråga om
sjukpenning under utbildning och som innebär att en försäkrad
numera måste kunna direktplaceras i arbete innan
sjukförsäkringens ansvar upphör är enligt utskottets mening
olycklig. Utvecklingen skapar orättvisor mellan å ena sidan dem
som studerar och är sjukskrivna och å andra sidan dem som
studerar med utbildningsbidrag eller studiestöd. Vidare skapas
risk för att det s.k. sjuktalet och därmed även ohälsotalet blir
missvisande. Kostnaderna för försäkringen har också blivit
onödigt höga. Enligt utskottets uppfattning bör reglerna ändras
så att sjukpenning under utbildning utgår i mindre omfattning och
så att större jämlikhet uppstår mellan olika studerandetyper.
Det bör ankomma på regeringen att lägga fram förslag som
tillgodoser de synpunkter som utskottet anfört.
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
6. beträffande sjukpenning
under utbildning
att riksdagen med bifall
till motionerna 1990/91:Sf320 yrkande 7 och 1990/91:Sf353 yrkande
7 och med anledning av motion 1990/91:Sf243 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Del av sjukpenning (mom. 7)
Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar
med "Utskottet prövade" och på s. 35 slutar med "yrkande 3." bort
ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening finns det skäl att helt lämna den
stela låsningen till fasta nivåer i sjukpenningförsäkringen.
Efter en längre tids sjukdom skulle en återgång till arbete kunna
underlättas om det fanns möjlighet att fritt välja vilken
procentandel av hel sjukpenning som skall gälla för den
försäkrade. Detta val bör göras av läkaren, försäkringskassan och
arbetsgivaren i samråd med den försäkrade. Såsom begärts i motion
Sf353 bör regeringen lägga fram förslag som innebär att de fasta
nivåerna i sjukpenningförsäkringen avskaffas.
dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
7. beträffande del av
sjukpenning
att riksdagen med bifall
till motion 1990/91:Sf353 yrkande 3 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
6. Anmälan om SGI (mom.8)
Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Margit Gennser (m), Hans
Dau (m) och Barbro Sandberg (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar
med "Som framgår" och slutar med "yrkande 4." bort ha följande
lydelse:
En tredjedel av de anmälningar om ändrad inkomst som görs av
försäkringskassan kommer inte till användning på grund av att de
försäkrade som anmälningarna gäller inte är sjuka. Enligt
utskottets uppfattning vore det en administrativ besparing att
slopa det allmänna kravet om att anmäla inkomstförändringar till
försäkringskassan. I stället bör var och en som gör anspråk på
ersättning från försäkringskassan i samband därmed kunna uppge
sin aktuella inkomst och sjukpenning kunna utbetalas med ledning
av uppgiften. Någon anledning att avvakta de överväganden om
möjligheten att slopa förhandsregistreringen och på så sätt
frigöra resurser hos försäkringskassorna som riksdagen begärt i
december 1990 finns enligt utskottets mening inte.
Det bör ankomma på regeringen att lägga fram förslag om nya
regler i enlighet med det anförda, och dessa regler bör kunna
börja gälla den 1 juli 1991.
dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
8. beträffande anmälan om
SGI
att riksdagen med bifall
till motion 1990/91:Sf353 yrkande 4 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
7. SGI vid studier (mom. 9)
Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c),
Margit Gennser (m), Hans Dau (m), Barbro Sandberg (fp) och
Marianne Jönsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar
med "Riksdagen avslog" och på s. 36 slutar med "yrkande 6." bort
ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör en försäkrad få ha sin
sjukpenninggrundande inkomst vilande under den tid han bedriver
studier som berättigar till studiestöd i form av t.ex.
studiehjälp, studiemedel eller särskilt vuxenstudiestöd. Det bör
således inte vara en förutsättning att han faktiskt uppbär sådant
stöd. Regeringen bör snarast lägga fram förslag till riksdagen
härom.
dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
9. beträffande SGI vid
studier
att riksdagen med bifall
till motion 1990/91:Sf514 yrkande 6 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
8. Frivillig sjukpenningförsäkring (mom. 10)
Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Margit Gennser (m), Hans
Dau (m) och Barbro Sandberg (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar
med "Utskottet behandlade" och slutar med "motion Sf207." bort ha
följande lydelse:
Några bärande skäl finns inte enligt utskottets mening för att
behålla bestämmelsen om att man måste inträda i den frivilliga
sjukförsäkringen före 55 års ålder. Det begränsade skydd denna
försäkring ger bör kunna omfatta alla som inte har möjlighet att
vara obligatoriskt försäkrade fram till pensioneringen.
Regeringen bör därför lägga fram förslag om att inträde i
försäkringen skall kunna ske även efter 55 års ålder.
dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
10. beträffande frivillig
sjukpenningförsäkring
att riksdagen med bifall
till motion 1990/91:Sf207 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
9. Förtidspensionärers avgifter för sjukhusvård (mom.11)
Karin Israelsson (c), Margó Ingvardsson (v), Ragnhild Pohanka
(mp) och Marianne Jönsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar
med "Utskottet delar" och på s. 38 slutar med "allmän
försäkring." bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning finns det åtskilligt som tyder på
att såväl förtidspensionärer som låginkomsttagare bland
ålderspensionärer har fått det sämre sedan skattereformen trädde
i kraft. Förtidspensionärer har svårt att få de ökade bostads-
och vårdkostnaderna kompenserade. Höjningen av bostadstilläggen
varierar kraftigt mellan kommunerna och är ofta otillräcklig.
Utskottet anser det inte vara acceptabelt att i en sådan
situation ytterligare försämra den ekonomiska situationen för
förtidspensionärer. Även om lagen ger möjlighet till reduktion av
sjukhusvårdsavgiften på grund av dålig ekonomi, är dessa
möjligheter små och förutsätter en integritetskränkande genomgång
av de ekonomiska förutsättningarna. Ett avskaffande av det s.k.
friåret även för förtidspensionärer kommer att minska
möjligheterna för dem att behålla sin bostad vid längre tids
sjukdom och därigenom även försvåra rehabilitering. Utskottet
delar således uppfattningen i motionerna Sf226 och Sf256 att
regeringens förslag till ny lydelse av 2kap. 12§ andra
stycket i lagen om allmän försäkring bör avslås, och utskottet
avstyrker bifall till regeringsförslaget i denna del.
dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
11. beträffande
förtidspensionärers avgifter för sjukhusvård
att riksdagen med bifall
till motionerna 1990/91:Sf226 yrkande 1 i denna del och
1990/91:Sf256 yrkande 1 avslår det i propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring såvitt avser 2kap. 12§ andra stycket,
10. Läkemedelskostnader (mom.13)
Margó Ingvardsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar
med "Utskottet anser" och slutar med "läkemedelskostnader, m.m."
bort ha följande lydelse:
Den av regeringen föreslagna höjningen av den enskildes
läkemedelskostnad drabbar de svaga grupperna hårdast.
Höjningen från 75 kr. till 90 kr. innebär för många pensionärer
som ständigt medicinerar en stor utgift. Enligt utskottets
uppfattning bör det nuvarande beloppet behållas som maximibelopp
för varje inköpstillfälle. Utskottet avstyrker därför bifall till
regeringens förslag i denna del.
dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
13. beträffande
läkemedelskostnader
att riksdagen med bifall
till motion 1990/91:Sf226 yrkande 2 i denna del avslår det i
propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1990:1467) om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av
läkemedelskostnader, m.m.,
11. Försöksverksamhet inom tandvården (mom.14)
Gullan Lindblad, Margit Gennser och Hans Dau (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar
med "Utskottet delar" och slutar med "att lämnas." bort ha
följande lydelse:
De förändringar som orsakat ökade kostnader inom
tandvårdsförsäkringen kan enligt utskottets uppfattning
sammanfattas under rubriken strukturförändringar. Underlaget
i propositionen för förslaget om försöksverksamhet är
bristfälligt, och utskottet anser inte att de skäl som
presenteras utgör tillräcklig grund för att någon
försöksverksamhet av det slag som beskrivits behövs. Det förslag
om bastandvårdssystem som presenterats av riksförsäkringsverket i
en rapport till regeringen skulle medföra en orimlig
administration och knappast reducera tandskadorna i sådan
omfattning att tandvårdens totala kostnader minskar. Däremot
torde en sådan förändring enligt utskottets uppfattning
underminera privattandläkarvården och ge patienter med större
tandvårdsbehov -- i praktiken ofta äldre -- väsentligt högre
kostnader och sannolikt sämre service.
Med hänsyn till det anförda anser utskottet att regeringens
begäran om godkännande av riktlinjer för försöksverksamhet bör
avslås.
dels att moment 14 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
14. beträffande
försöksverksamhet inom tandvården
att riksdagen med bifall
till motion 1990/91:Sf296 yrkande 2 och med avslag på motionerna
1990/91:Sf234 och 1990/91:Sf358 yrkande 6 beslutar att ej
godkänna de i propositionen redovisade riktlinjerna för planerad
försöksverksamhet på tandvårdsområdet,
12. Försöksverksamhet inom tandvården (mom.14)
Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar
med "Utskottet delar" och slutar med "att lämnas." bort ha
följande lydelse:
Beskrivningen av den föreslagna försöksverksamheten i
budgetpropositionen är enligt utskottets uppfattning knapphändig
och väcker frågor om de rättsliga och ekonomiska konsekvenserna
för privattandläkarna, om hur försökslandstingen skall förena
sina olika roller och om patienternas rätt till fritt
tandläkarval. Riktlinjerna behöver därför kompletteras. Bl.a. bör
vikten av en opartisk utvärdering, som förutom kostnadsanalyser
även belyser tandhälsoeffekter och patientreaktioner, framhållas.
Önskvärdheten av att också storstadsområden eller delar av sådana
områden kan ingå i försöksverksamheten bör uttalas.
Försöksverksamheten får inte leda till reformstopp inom
tandvårdsförsäkringen under försöksperioden.
Utskottet anser att fem försöksmodeller var för sig eller i
kombination bör prövas inom ramen för den planerade
försöksverksamheten. En modell avser överföring av
tandvårdsförsäkringen till försäkringskassa innebärande att
kassan inom ramen för en klumpsumma ges rätt att i samråd med
vårdgivarna besluta om taxesystem och ersättningsregler. En
annan modell gäller försök med ett ersättningssystem grundat på
överenskommelser mellan enskilda privattandläkare och
försäkringskassan, där tandläkaren gör ett flerårigt vårdåtagande
för sina patienter och ersättningen till viss del beräknas per
patient, till viss del per prestation. Försök enligt denna modell
skall göras i storstadsområden. Den tredje modellen innebär att
landstingen uppmuntras att privatisera folktandvårdskliniker. En
fjärde modell skall syfta till att pröva olika former för
upphandling av barn- och ungdomstandvård inom och utom
landstingets egen organisation. Enligt den femte modellen skall
försök göras med avreglerat taxesystem och återbäringstaxa.
Nuvarande taxesystem ersätts av ett system med rekommendationer
till vårdgivarna med rätt för dem att avvika från
rekommendationerna inom ett givet intervall, och
tandvårdsförsäkringen ger patienterna ersättning för utförd
tandvård enligt en särskild återbäringstaxa med fasta
krontalsbelopp.
Utskottet vill också framhålla att samtliga försök måste ske i
samförstånd mellan berörda vårdgivare, försäkringskassan och
statsmakterna. Försäkringskassan skall även fortsättningsvis vara
huvudansvarig för tandvårdsförsäkringen med uppgiften att handha
administrationen, ombesörja utbetalning av försäkringsersättning
och utöva tillsynen över vårdgivarna.
I den aviserade försöksverksamheten bör också enligt utskottets
uppfattning ingå en användning av tandvårdstaxan för att
genomföra en effektivare användning av samtliga
personalkategoriers formella behörighet. Detta ger dels möjlighet
att frigöra tandläkartid för äldretandvård, dels större
arbetstillfredsställelse för tandsköterskorna. En styrning kan
ske genom att i tandvårdstaxan inte medges högre arvode för de
åtgärder som får utföras av tandsköterska eller tandhygienist
även om åtgärderna utförs av tandläkare.
Det anförda bör med bifall till motionerna Sf234 och Sf358
yrkande 6 ges regeringen till känna.
dels att moment 14 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
14. beträffande
försöksverksamhet inom tandvården
att riksdagen med
anledning av propositionen och med bifall till motionerna
1990/91:Sf234 och 1990/91:Sf358 yrkande 6 samt med avslag på
motion 1990/91:Sf296 yrkande 2 dels godkänner de i
propositionen redovisade riktlinjerna för planerad
försöksverksamhet på tandvårdsområdet, dels som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Högkostnadsskyddet i tandvårdstaxan (mom.15)
Gullan Lindblad, Margit Gennser och Hans Dau (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 43 börjar
med "Utskottet, som" och slutar med "yrkande 1." bort ha följande
lydelse:
Den förändring av tandvårdstaxan som regeringen aviserar i
budgetpropositionen innebär att högkostnadsskyddet försämras.
Liksom regeringen anser utskottet att en besparing av finansiella
skäl behövs inom tandvårdsförsäkringen. En försämring av
högkostnadsskyddet enligt regeringens modell medför emellertid
negativa sociala och försäkringsmässiga konsekvenser. Det är
framför allt de äldre som behöver mer omfattande och dyrbara
tandvårdsbehandlingar, och ett försämrat högkostnadsskydd skulle
drabba många pensionärer som redan genom skatteomläggningen har
fått betydande svårigheter att få hushållsekonomin att gå ihop.
-- En grundläggande princip för ett bra utformat försäkringsskydd
är, som framhålls i motion Sf296, att det i första hand ger stöd
vid stora och oförutsedda kostnader. Den behövliga besparingen
inom tandvårdsförsäkringen bör därför i stället göras genom att
en självrisk införs. En självrisk på 600 kr. för varje
behandlingsperiod innebär för patienten endast en fördyring med
240 kr. om behandlingskostnaden uppgår till 3000 kr. För
tandvårdsförsäkringens del innebär en självrisk med detta belopp
en besparing med ytterligare 800 milj.kr. jämfört med vad den
aviserade försämringen av högkostnadsskyddet skulle innebära.
Till detta bör komma sänkta kostnader för administration,
eftersom behandlingar inom ramen för självrisken enligt
utskottets uppfattning inte skulle behöva följa de för
ersättningsberättigade behandlingar nödvändiga rapportrutinerna.
Utskottet anser således att den av regeringen aviserade
försämringen av högkostnadsskyddet inte bör genomföras utan att i
stället bör införas en självrisk om 600 kr. inom
tandvårdsförsäkringen. Detta bör riksdagen med bifall till motion
Sf296 yrkande 1 ge regeringen till känna.
dels att moment 15 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
15. beträffande
högkostnadsskyddet i tandvårdstaxan
att riksdagen med bifall
till motion 1990/91:Sf296 yrkande 1 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
14. Medelsanvisning till sjukförsäkringen (mom.16)
Under förutsättning av bifall till reservation 4
Sigge Godin och Barbro Sandberg (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 43 börjar
med "Utskottet har också" och på s. 44 slutar med "föreslagna
medelsanvisningen." bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan tillstyrkt att reglerna om sjukpenning under
utbildning ändras så att sådan sjukpenning skall utgå i mindre
omfattning än vad som nu gäller. Denna åtgärd bör enligt
utskottets uppfattning leda till att anslaget till Bidrag till
sjukförsäkringen kan sänkas med 700 milj.kr.
dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
16. beträffande
medelsanvisning till sjukförsäkringen
att riksdagen med
bifall till motion 1990/91:Sf353 yrkande 8 och med anledning av
propositionen samt med avslag på motionerna 1990/91:Sf226
yrkandena 1 och 2 i dessa delar, 1990/91:Sf256 yrkande2,
1990/91:Sf328 yrkande 2 till Bidrag till sjukförsäkringen för
budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på
7167000000kr.,
15. Medelsanvisning till sjukförsäkringen (mom.16)
Under förutsättning av bifall till reservation 9
Karin Israelsson och Marianne Jönsson (båda c) anser
dels att de delar av utskottets yttrande som på s. 43
börjar med "Utskottet har ovan" och slutar med "yrkande 2." och
på s. 44 börjar med "Med det" och slutar med "föreslagna
medelsanvisningen." bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan tillstyrkt de i propositionen framlagda
förslagen om höjda avgifter vid sjukhusvård och vid
läkemedelsinköp samt avstyrkt motionsyrkanden om avslag på
propositionen i dessa delar och om återställande av
kompensationsnivån inom sjukpenningförsäkringen. Till följd härav
avstyrker utskottet också bifall till motionerna Sf328 yrkande 2
och Sf226 yrkande 2. Utskottet har däremot avstyrkt regeringens
förslag om att det s.k. friåret för förtidspensionärer avskaffas.
Till följd härav behöver i enlighet med vad som anförs i motion
Sf256 yrkande 2 anslaget till Bidrag till sjukförsäkringen höjas
med 145 milj.kr. Härigenom tillgodoses också i viss mån motion
Sf226 yrkande 1.
dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
16. beträffande
medelsanvisning till sjukförsäkringen
att riksdagen med bifall
till motion 1990/91:Sf256 yrkande 2 och med anledning av
propositionen och motion 1990/91:Sf226 yrkande1 i denna del
samt med avslag på motionerna 1990/91:Sf226 yrkande 2 i denna
del, 1990/91:Sf328 yrkande 2 och 1990/91:Sf353 yrkande 8 till
Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1991/92 anvisar
ett förslagsanslag på 8012000000kr.,
16. Medelsanvisning till sjukförsäkringen (mom.16)
Under förutsättning av bifall till reservationerna 2, 9 och 10
Margó Ingvardsson (v) anser
dels att de delar av utskottets yttrande som på s. 43
börjar med "Utskottet har ovan" och slutar med "yrkande 2." och
på s. 44 börjar med "Med det" och slutar med "föreslagna
medelsanvisningen." bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan tillstyrkt bifall till en motion om att
kompensationsnivåerna i sjukförsäkringen skall återställas till
den nivå som gällde före den 1 mars 1991. Utskottet har vidare
avstyrkt regeringens förslag om att det s.k. friåret för
förtidspensionärer avskaffas och om att den enskildes kostnader
vid inköp av läkemedel skall höjas. Till följd härav behöver, som
anförs i motionerna Sf226 och Sf328 yrkande 2, anslaget till
Bidrag till sjukförsäkringen höjas med 500 milj.kr. avseende
kompensationsnivån i sjukpenningförsäkringen, 300 milj.kr.
avseende förtidspensionärernas friår och 180 milj.kr. avseende
den enskildes läkemedelskostnader. Genom höjningen tillgodoses
också motion Sf256 yrkande2.
dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
16. beträffande
medelsanvisning till sjukförsäkringen
att riksdagen med bifall
till motionerna 1990/91:Sf226 yrkandena 1 och 2 i dessa delar och
1990/91:Sf328 yrkande 2 och med anledning av propositionen och
motion 1990/91:Sf256 yrkande2 samt med avslag på motion
1990/91:Sf353 yrkande 8 till Bidrag till sjukförsäkringen för
budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på
8847000000kr.,
17. Kompensationsnivån inom föräldraförsäkringen (mom.19)
Gullan Lindblad, Margit Gennser och Hans Dau (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47 börjar
med "Syftet med" och slutar med "denna del." bort ha följande
lydelse:
Riksdagen har tidigare under detta riksmöte beslutat om sänkta
kompensationsnivåer inom sjukförsäkringen och för den tillfälliga
föräldrapenningen. Det samhällsekonomiska läget kräver emellertid
en ytterligare åtstramning av de offentliga utgifterna. Utskottet
anser därför att kompensationsnivån inom hela
föräldraförsäkringen skall vara 80 % fr.o.m. den 1 juli 1991 och
att detta med anledning av motion Sf314 bör ges regeringen till
känna. Regeringen bör snarast lägga fram lagförslag i enlighet
härmed.
dels att moment 19 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
19. beträffande kompensationsnivån inom
föräldraförsäkringen
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Sf314 och med
avslag på motionerna 1990/91:Sf321 yrkande2 och 1990/91:Sf328
yrkande 1 i denna del som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
18. Kompensationsnivån inom föräldraförsäkringen (mom.19)
Karin Israelsson (c), Margó Ingvardsson (v) och Marianne
Jönsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47 börjar
med "Syftet med" och slutar med "denna del." bort ha följande
lydelse:
Kompensationsnivån för den tillfälliga föräldrapenningen har
fr.o.m. den 1 mars i år sänkts till 80 % för de första 14 dagarna
per barn och år. Enligt utskottets mening kan detta medföra att
föräldrar inte anser sig ha råd att vara hemma med barnen.
Försämringen av den tillfälliga föräldrapenningen slår också
hårdast mot vissa redan utsatta grupper såsom ensamstående
föräldrar med små barn. Enligt utskottets mening bör
kompensationsnivån för den tillfälliga föräldrapenningen därför
återställas till 90 % såsom föreslås i motion Sf328. Regeringen
bör snarast återkomma med lagförslag i enlighet härmed.
dels att moment 19 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
19. beträffande kompensationsnivån inom
föräldraförsäkringen
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Sf328 yrkande 1 i
denna del och med avslag på motionerna 1990/91:Sf314 och
1990/91:Sf321 yrkande2 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
19. Kompensationsnivån inom föräldraförsäkringen (mom.19)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47 börjar
med "Syftet med" och slutar med "denna del." bort ha följande
lydelse:
Nuvarande ersättning inom föräldraförsäkringen är helt
proportionell mot inkomsten upp till ersättningstaket vid 7,5
basbelopp (241500 kr. i årsinkomst år 1991). Utskottet, som
anser att inkomstspridningen inom samhället bör minskas, anser
att denna uppfattning bör markeras genom
socialförsäkringssystemets utformning. Enligt utskottets mening
bör därför ersättning inom föräldraförsäkringen utgå med endast
70% av inkomsten för den del av årsinkomsten som överstiger 4,5
basbelopp (144900 kr. år 1991). Härigenom sänks kostnaderna för
föräldraförsäkringen utan att föräldrar med låga inkomster
drabbas. Det bör ankomma på regeringen att utforma förslag i
enlighet med det anförda och lägga fram det för riksdagen. Detta
bör med bifall till motion Sf321 yrkande 2 ges regeringen till
känna.
dels att moment 19 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
19. beträffande kompensationsnivån inom
föräldraförsäkringen
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf321 yrkande2
och med avslag på motionerna 1990/91:Sf314 och 1990/91:Sf328
yrkande 1 i denna del som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
20. Utbyggnad av föräldraförsäkringen (mom.21)
Margó Ingvardsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49 börjar
med "Utskottet är" och slutar med "yrkande 1." bort ha följande
lydelse:
Riksdagen har tidigare uttalat att föräldraförsäkringen skulle
ha byggts ut till 18 månader den 1 juli 1992. Eftersom den
planerade utbyggnaden inte har fullföljts har många föräldrar nu
enligt utskottets mening kommit i en besvärlig situation, bl.a.
beroende på att kommunerna planerat barnomsorgen med utgångspunkt
i att föräldraförsäkringen skulle byggas ut. Utskottet anser att
den tidigare planerade andra etappen av utbyggnaden, dvs. att
ersättning under 90 dagar på garantinivå byts mot ersättning på
sjukpenningnivå, bör genomföras fr.o.m. den 1 januari 1992.
Regeringen bör därför snarast lägga fram förslag till lagändring
härom.
dels att moment 21 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
21. beträffande utbyggnad av föräldraförsäkringen
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Sf327 yrkande 1
och med avslag på motion 1990/91:Sf321 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. Utbyggnad av föräldraförsäkringen (mom.21)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49 börjar
med "Utskottet är" och slutar med "yrkande 1." bort ha följande
lydelse:
Riksdagen har tidigare uttalat att föräldraförsäkringen bör
byggas ut till 18 månader. Utskottet anser att en utbyggnad nu
bör ske med en månads ersättning på sjukpenningnivå. Regeringen
bör snarast lägga fram förslag till en lagändring härom.
dels att moment 21 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
21. beträffande utbyggnad av föräldraförsäkringen
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf321 yrkande 4
och med avslag på motion 1990/91:Sf327 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. Kvoterad föräldraledighet (mom. 22)
Margó Ingvardsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar
med "Utskottet erinrar" och slutar med "Sf350 yrkande4." bort
ha följande lydelse:
År 1989 utnyttjades föräldrapenning med anledning av barns
födelse till endast 7 % av papporna. 24,6 % av de försäkrade som
hade uppburit föräldrapenning under året var pappor. Med de
snabba förändringar som nu sker inom arbetslivet kan ett och ett
halvt års frånvaro från arbetsmarknaden medföra stora problem vid
återkomsten. En sådan lång frånvaro kan också generellt påverka
arbetsgivarnas inställning till kvinnor som arbetskraft.
Fördelningen av föräldraledigheten mellan föräldrarna är viktig
inte bara för kvinnornas situation på arbetsmarknaden utan också
för männens syn på arbetsfördelningen i hemmet. Sjutton år med
information och attitydpåverkande arbete för en jämnare sådan
fördelning har inte haft önskad effekt. Utskottet anser därför
att en kvotering av föräldraledigheten behövs som stöd för männen
att i större utsträckning än för närvarande stanna hemma hos sina
barn under deras första år. Kvoteringen bör utformas så att, när
det finns två vårdnadshavare, en viss tid, förslagsvis 30 dagar,
reserveras för pappan. Regeringen bör lägga fram förslag i
enlighet med vad utskottet anfört.
dels att moment 22 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
22. beträffande kvoterad föräldraledighet
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf213 och med
anledning av motionerna 1990/91:Sf321 yrkande 1 och 1990/91:Sf350
yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
23. Kvoterad föräldraledighet (mom. 22)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar
med "Utskottet erinrar" och slutar med "Sf350 yrkande4." bort
ha följande lydelse:
Under år 1989 utnyttjades föräldrapenning med anledning av
barns födelse till endast 7 % av papporna. 24,6 % av de
försäkrade som hade uppburit föräldrapenning under året var
pappor. Utskottet anser att det både för barnens och pappornas
skull är ytterst angeläget att papporna är hemma en tid hos
barnen när de är små. Utskottet anser mot denna bakgrund att en
kvotering av föräldraledigheten behövs. Fr.o.m. den 1 juli 1991
bör i enlighet med vad som föreslås i motion Sf321 yrkande 1
minst tre månader av föräldraförsäkringen tas ut av vardera
föräldern. Regeringen bör snarast återkomma med förslag i
enlighet härmed.
dels att moment 22 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
22. beträffande kvoterad föräldraledighet
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Sf213,
1990/91:Sf321 yrkande 1 och 1990/91:Sf350 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
24. Garantinivån inom föräldraförsäkringen (mom.23)
Gullan Lindblad, Margit Gennser och Hans Dau (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar
med "Utskottet har" och på s. 51 slutar med "och Sf325." bort ha
följande lydelse:
Ersättning enligt garantinivån visar enligt utskottets
uppfattning en tendens att släpa efter i värde. Höjningen den 1
januari 1987 från 48 kr. till 60 kr. återställer inte värdet.
Detta drabbar främst de sämst ställda familjerna. En regel bör
därför införas som gör att garantinivån automatiskt följer med
förändringen av penningvärdet. För att åstadkomma detta bör
ersättningen enligt garantinivån bestämmas till en
trehundrasextiofemtedel av basbeloppet, vilket i år skulle
innebära en garantinivå på 88 kr. Den närmare utformningen av
erforderliga bestämmelser bör ankomma på regeringen, och förslag
till lagändring bör snarast föreläggas riksdagen.
dels att moment 23 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
23. beträffande garantinivån inom föräldraförsäkringen
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Sf325 och med
avslag på motionerna 1990/91:Sf276 och 1990/91:Sf322 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
25. Garantinivån inom föräldraförsäkringen (mom.23)
Karin Israelsson och Marianne Jönsson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar
med "Utskottet har" och på s. 51 slutar med "och Sf325." bort ha
följande lydelse:
Med hänsyn till de kostnadsökningar som skett sedan
garantibeloppet fastställdes till 60 kr. anser utskottet att
garantibeloppet snarast bör höjas till 100 kr. Härigenom kommer
föräldrastödet att också fördelas mer rättvist mellan olika
grupper. Det anförda bör med bifall till motionerna Sf276 och
Sf322 yrkande 2 ges regeringen till känna.
dels att moment 23 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
23. beträffande garantinivån inom föräldraförsäkringen
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sf276 och
1990/91:Sf322 yrkande 2 och med avslag på motion 1990/91:Sf325
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
26. Rätt att överlåta tillfällig föräldrapenning (mom.24)
Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 52 börjar
med "Utskottet angav" och slutar med "yrkande 14." bort ha
följande lydelse:
I vissa fall kan det vara svårt för föräldrarna att ta ledigt
från arbetet när ett barn är sjukt och i stället lättare att
engagera någon annan närstående. Enligt utskottets uppfattning
bör därför möjlighet införas för alla föräldrar att överlåta
rätten till tillfällig föräldrapenning till någon närstående.
Vad utskottet anfört bör med bifall till motion Sf353 yrkande
14 ges regeringen till känna.
dels att moment 24 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
24. beträffande rätt att överlåta tillfällig
föräldrapenning
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf353 yrkande 14
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
27. Tillfällig föräldrapenning vid stängning av daghem m.m.
(mom.25)
Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Barbro Sandberg (fp),
Ragnhild Pohanka (mp) och Marianne Jönsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54 börjar
med "Utskottet vidhåller" och slutar med "yrkande 15." bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det klart otillfredsställande att
föräldrapenning inte kan utgå till en förälder vars barn inte kan
tas emot av dagbarnvårdaren på grund av att dagbarnvårdarens egna
barn är sjuka. Om problemet inom den kommunala barnomsorgen inte
kan lösas genom omplacering till någon annan dagbarnvårdare som
känner barnet, tvingas en förälder att stanna hemma utan rätt
till ersättning. Detsamma gäller när ett daghem stängs på grund
av sjukdom hos personalen eller av andra plötsligt uppkommande
orsaker. Utskottet anser att regeringen bör tillsätta en
utredning som skall lämna förslag till hur föräldrar som inte kan
förvärvsarbeta på grund av tillfälliga stängningar av
barnomsorgen skall kunna få ersättning för förlorad
arbetsförtjänst. Det anförda bör med bifall till motionerna Sf202
och Sf353 yrkande 15 ges regeringen till känna.
dels att moment 25 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
25. beträffande tillfällig föräldrapenning vid stängning av
daghem m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sf202 och
1990/91:Sf353 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
28. Flexibelt uttag av kontaktdagar (mom. 26)
Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c),
Margit Gennser (m), Hans Dau (m), Barbro Sandberg (fp) och
Marianne Jönsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54 börjar
med "Utskottet har" och slutar med "yrkande 4." bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att kontaktdagarna inte bör vara bestämda till
ett visst antal per år utan att det totala antalet dagar bör
kunna tas ut när som helst under den tid då barnets ålder
berättigar till sådan ersättning. Härigenom skapas en större
valfrihet för barnfamiljerna och en möjlighet att ta en längre
tids ledighet vid t.ex. inskolning på daghem eller vid
skolstarten. Detta bör med anledning av motionerna Sf233 yrkande
1 och Sf322 yrkande 4 ges regeringen till känna, och regeringen
bör snarast återkomma till riksdagen med förslag i enlighet med
det anförda.
dels att moment 26 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
26. beträffande flexibelt uttag av kontaktdagar
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Sf233 yrkande
1 och 1990/91:Sf322 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
29. Kontaktdagar vid privat barnomsorg (mom. 28)
Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c),
Margit Gennser (m), Hans Dau (m), Barbro Sandberg (fp) och
Marianne Jönsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54 börjar
med "Utskottet behandlade" och slutar med "yrkande 3." bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör tillfällig föräldrapenning
utges för kontaktdagar oavsett vilken barnomsorgsform som
utnyttjas. Det finns ingen anledning att från förmånen utesluta
föräldrar som har sina barn i ett privat familjedaghem. Detta
gäller så mycket mer som förhållandet på många håll är sådant att
kommunen inte kan erbjuda barnomsorg utan hänvisar föräldrarna
till privat verksamhet. Det bör ankomma på regeringen att utforma
och snarast lägga fram förslag härom.
Det anförda bör med bifall till motion Sf322 yrkande 3 och med
anledning av motionerna Sf233 yrkande 2 och Sf239 ges regeringen
till känna.
dels att moment 28 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
28. beträffande kontaktdagar vid privat barnomsorg
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf322 yrkande 3
och med anledning av motionerna 1990/91:Sf233 yrkande 2 och
1990/91:Sf239 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
30. 16-årsgränsen för tillfällig föräldrapenning (mom.30)
Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55 börjar
med "Utskottet har" och slutar med "yrkande 6." bort ha följande
lydelse:
Tillfällig föräldrapenning kan i dag utges för vård av barn som
fyllt 12 men inte 16 år i de fall barnet på grund av sjukdom,
psykisk utvecklingsstörning eller annat handikapp är i behov av
särskild tillsyn eller vård. För denna grupp av barn upphör detta
tillsynsbehov naturligtvis inte när barnet fyller 16 år. Enligt
utskottets mening är det därför nödvändigt att tillfällig
föräldrapenning kan utgå även för hemmaboende vuxet, handikappat
barn då föräldern måste avstå från förvärvsarbete på grund av att
barnets tillstånd försämrats. Det bör ankomma på regeringen att
snarast utforma och lägga fram förslag i enlighet med det
anförda.
Det anförda bör med anledning av motion Sf231 yrkande 6 ges
regeringen till känna.
dels att moment 30 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
30. beträffande 16-årsgränsen för tillfällig
föräldrapenning
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Sf216 och
1990/91:Sf231 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
31. Tillfällig föräldrapenning vid barns habilitering
(mom.31)
Gullan Lindblad (m), Karin Israelsson (c), Margit Gennser (m),
Hans Dau (m) och Marianne Jönsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 57 börjar
med "Utskottet, som" och slutar med "motion Sf334." bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att det är av stor betydelse att föräldrar till
barn med funktionsnedsättning kan delta i rehabilitering,
habilitering och utbildning som anordnas med anledning av barnets
handikapp och att de då får ersättning från föräldraförsäkringen.
Det är också viktigt att båda föräldrarna samtidigt deltar i
sådan verksamhet. Båda lär sig då att på bästa sätt stimulera
barnets utveckling men de kan också stödja och hjälpa varandra i
en svår livssituation. Om båda föräldrarna deltar, ökar
möjligheterna att ge barnet bra vård och träning i hemmet.
Utskottet konstaterar att möjligheterna för föräldrarna att få
ersättning när de utan att barnet är närvarande t.ex. besöker en
institution är för närvarande begränsade och det gäller även
möjligheterna för båda föräldrarna att få ersättning när de
samtidigt deltar i sådan verksamhet som nu avses. Dessutom
varierar tillämpningen mellan försäkringskassorna vad gäller rätt
till tillfällig föräldrapenning. Regeringen bör snarast lägga
fram förslag till ändring av nuvarande regler i enlighet med det
anförda.
Det anförda bör med bifall till motion Sf334 ges regeringen
till känna.
dels att moment 31 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
31. beträffande tillfällig föräldrapenning vid barns
habilitering
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf334 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
32. Försäkringsförmåner i samband med utlandsarbete (mom.33)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 61 börjar
med "Utskottet vidhåller" och slutar med "juni 1989." bort ha
följande lydelse:
De sociala förmånerna för personer som arbetar utomlands kan
variera. De som sänds ut till ett annat land av en statlig
arbetsgivare bibehåller i regel sina socialförsäkringsförmåner.
Det finns dock stora grupper av volontärer och andra
biståndsarbetare som, förutom att de ofta har låg lön, har ett
mycket dåligt socialt skydd under utlandsvistelsen. Enligt
utskottets mening är de otrygga förhållanden som dessa
biståndsarbetare lever under inte acceptabla. De bör ha en
bastrygghet genom det svenska socialförsäkringssystemet. Härtill
kommer att personer som har arbetat utomlands i vissa fall har
ett mycket bristfälligt skydd genom socialförsäkringssystemet,
och särskilt inom föräldraförsäkringen, när de återvänder hem.
Enligt utskottet är det angeläget att främst de s.k. volontärerna
snarast erbjuds ett bättre skydd.
Vad ovan anförts bör med bifall till motionerna Sf301 yrkande 1
och Sf321 yrkande 3 ges regeringen till känna.
dels att moment 33 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
33. beträffande försäkringsförmåner i samband med
utlandsarbete
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sf301 yrkande
1 och 1990/91:Sf321 yrkande 3 och med avslag på motion
1990/91:Sf301 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
33. Medelsanvisning till föräldraförsäkringen (mom.34)
Under förutsättning av bifall till reservation 18
Margó Ingvardsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 61 börjar
med "Utskottet har" och slutar med "till medelsanvisning." bort
ha följande lydelse:
Utskottet har ovan tillstyrkt yrkande 1 (delvis) i motion Sf328
om att kompensationsnivån för tillfällig föräldrapenning skall
återställas till 90%. Till följd härav tillstyrks bifall även
till yrkande 3 i samma motion om höjt anslag med 60 milj.kr.
dels att moment 34 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
34. beträffande medelsanvisning till föräldraförsäkringen
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf328 yrkande 3
och med anledning av propositionen samt med avslag på motion
1990/91:Sf327 yrkande 2 till Bidrag till föräldraförsäkringen
för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på
2610000000 kr.,
34. Medelsanvisning till föräldraförsäkringen (mom.34)
Under förutsättning av bifall till reservation 20
Margó Ingvardsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 61 börjar
med "Utskottet har" och slutar med "till medelsanvisning." bort
ha följande lydelse:
Utskottet har ovan tillstyrkt yrkande 1 i motion Sf327 om en
utbyggnad av föräldraförsäkringen. Till följd härav tillstyrks
bifall även till yrkande 2 i samma motion om höjt anslag med 97,5
milj.kr.
dels att moment 34 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
34. beträffande medelsanvisning till föräldraförsäkringen
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf327 yrkande 2
och med anledning av propositionen samt med avslag på motion
1990/91:Sf328 yrkande 3 till Bidrag till föräldraförsäkringen
för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på
2647500000 kr.,
35. Beräkningsgrunden för vårdbidrag (mom. 35)
Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 62 som börjar
med "Utskottet behandlade" och slutar med "inte påkallat." bort
ha följande lydelse:
Att vårda ett handikappat barn hemma ställer stora krav på
familjen. Oftast måste någon av föräldrarna avbryta sitt
förvärvsarbete, vilket givetvis leder till en svår situation. Den
förälder som stannar hemma får ett vårdbidrag som vid helt bidrag
under år 1991 uppgår till två basbelopp eller 64400 kr. per år.
Denna ersättning är otillräcklig. Det är därför angeläget att
vårdbidraget höjs. Utskottet anser att grunden för vårdbidraget
bör vara 2,5 basbelopp. För den enskilda familjen skulle detta
innebära att ett helt vårdbidrag skulle uppgå till 80500 kr.,
dvs. en förbättring med drygt 1300 kr. i månaden.
Det bör ankomma på regeringen att lägga fram förslag till
lagändringar i enlighet härmed. Det anförda bör med anledning av
motion Sf231 yrkande 1 ges regeringen till känna.
dels att moment 35 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
35. beträffande beräkningsgrunden för vårdbidrag
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Sf231 yrkande
1 och 1990/91:Sf286 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 64 börjar
med "Utskottet har" och på s. 65 slutar med "motion Sf236." bort
ha följande lydelse:
Vårdbidraget är med undantag för merkostnadsdelen skattepliktig
inkomst för den som uppbär det. Det är också pensionsgrundande.
Förutom till biologiska föräldrar och adoptivföräldrar kan
vårdbidrag utges till den med vilken förälder är eller varit gift
eller har eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbor.
Parterna kan själva välja vem av dem som skall uppbära
vårdbidraget. Utskottet anser att parter som stadigvarande
sammanbor under äktenskapsliknande förhållanden skall kunna välja
vem av dem som skall uppbära vårdbidraget.
Det anförda bör med bifall till motion Sf236 ges regeringen
till känna.
dels att moment 37 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
37. beträffande föräldrabegreppet inom vårdbidraget
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf236 och med
avslag på motion 1990/91:Sf318 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
37. Beräkningen av merkostnadsersättning (mom.38)
Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 66 börjar
med "Utskottet anser" och slutar med "därför avslås." bort ha
följande lydelse:
Av de utbetalade vårdbidragen under budgetåret 1989/90 utgjorde
ca 7 % skattefri merkostnadsersättning. De föräldrar som erhåller
merkostnadsersättning har ofta barn som är gravt handikappade.
Den nuvarande konstruktionen medför att dessa föräldrar kan få en
lägre ATP. Enligt utskottets mening bör vårdbidraget i sin helhet
utges som en skattepliktig ersättning och vara ATP-grundande.
Merkostnadsersättningen bör i princip jämställas med
handikappersättning och utges utöver vårdbidraget. Det anförda
bör med bifall till motion Sf231 yrkande 3 ges regeringen till
känna.
dels att moment 38 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
38. beträffande beräkningen av merkostnadsersättning
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf231 yrkande 3
och med avslag på motionerna 1990/91:Sf201 och 1990/91:Sf298
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
38. Medelsanvisning till vårdbidrag (mom. 39)
Under förutsättning av bifall till reservation 35
Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 67 börjar
med "Utskottet har" och slutar med "till medelsanvisning." bort
ha följande lydelse:
Utskottet har ovan tillstyrkt yrkande 1 i motion Sf231 om
höjning av vårdbidragets grundbelopp. Till följd härav tillstyrks
bifall även till yrkande 2 i samma motion om höjt anslag med 212
milj.kr.
dels att moment 39 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
39. beträffande medelsanvisning till vårdbidrag
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf231 yrkande2
och med anledning av propositionen till Vårdbidrag för
handikappade barn för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 1082000000kr.
39. Återställande av basbeloppet (mom.40)
Margó Ingvardsson (v) och Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 68
börjar med "Utskottet erinrade" och slutar på s. 69 med "yrkande
1." bort ha följande lydelse:
Beslutet att ändra basbeloppet så att detta inte påverkas av de
delar av skattereformen som finansieras med höjda indirekta
skatter och räntebidrag inom bostadsbidragssystemet innebar att
tryggheten urholkades för pensionärer som har låg eller ingen
ATP. Dessa pensionärer får därigenom vara med och betala
höginkomsttagarnas skattesänkningar. Utskottet anser att detta är
oacceptabelt och att man snarast måste återgå till det tidigare
sättet att beräkna basbeloppet i förhållande till prisökningarna.
Regeringen bör skyndsamt lägga fram förslag härom.
dels att moment 40 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
40. beträffande
återställande av basbeloppet
att riksdagen med bifall
till motion 1990/91:Sf260 yrkande 1 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
40. Okorrigerat basbelopp (mom.41)
Gullan Lindblad, Margit Gennser och Hans Dau (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 68 börjar
med "Vad gällde" och på s. 69 slutar med "yrkande 1." bort ha
följande lydelse:
Genom den ändring av basbeloppet som vidtagits i samband med
skatteomläggningen räknas basbeloppet inte upp med en extra
inflation på över 6%. Utskottet anser därför att det är
angeläget att en utredning görs om okorrigerade basbelopp som
skall räknas upp med fulla inflationen. Om pensionärer eller
andra inte skall få full kompensation för inflationen bör detta
redovisas öppet, t.ex. genom att man anger att pensionen endast
skall räknas på viss procent av angivet basbelopp. På så sätt får
pensionärer och andra lättare att göra korrekta jämförelser och
bedömningar.
dels att moment 41 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
41. beträffande okorrigerat
basbelopp
att riksdagen med bifall
till motion 1990/91:Sf270 yrkande 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
41. Folkpension till invandrare (mom.43)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 70 börjar
med "I avvaktan" och slutar med "till motionerna." bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör alla svenska medborgare eller
de som kommer hit som flyktingar på äldre dagar ha möjlighet att
erhålla folkpension. Annars blir personer, bosatta i Sverige, som
kommit hit vid relativt hög ålder och inte hunnit kvalificera sig
för folkpension hänvisade till socialhjälp. Pension i stället för
socialhjälp medför inte någon ökad samhällsekonomisk kostnad och
ger dessutom en förenklad byråkrati. Vad utskottet anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 43 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
43. beträffande folkpension
till invandrare
att riksdagen med bifall
till motion 1990/91:Sf260 yrkande 3 och med anledning av motion
1990/91:Sf357 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
42. Grundpensionsförmåner m.m. (mom.44)
Gullan Lindblad, Margit Gennser och Hans Dau (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 73 börjar
med "Utskottet är" och på s. 74 slutar med "yrkande 4." bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att folkpension och pensionstillskott bör
sammanföras till en grundpension och att endast förvärvsinkomster
över motsvarande nivå och upp till nuvarande tak, 7,5 basbelopp,
skall grunda rätt till ATP. I takt med att realinkomstnivån höjs
bör också golvet för ATP höjas. Detta skulle medföra att trycket
på ATP-systemet avtar genom att staten tar över pensionsansvaret
för successivt högre inkomster "i botten". Utskottet anser att en
utredning snarast bör tillsättas för att närmare studera denna
modell och att riksdagen som sin mening bör ge regeringen detta
till känna.
dels att moment 44 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
44. beträffande
grundpensionsförmåner m.m.
att riksdagen med bifall
till motionerna 1990/91:Sf268 yrkande 2 och 1990/91:Sf39 yrkande
4 och med avslag på motionerna 1990/91:Sf209, 1990/91:Sf273,
1990/91:Sf336 yrkande 1, 1990/91:Sf350 yrkandena 2 och 3 och
1990/91:Sf38 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
43. Grundpensionsförmåner m.m. (mom.44)
Karin Israelsson och Marianne Jönsson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 73 börjar
med "Utskottet är" och på s. 74 slutar med "yrkande 4." bort ha
följande lydelse:
Dagens pensionssystem med nuvarande regler om KBT och med
gällande skatteregler leder till synnerligen höga
marginaleffekter för personer med låg pension. Det är enligt
utskottets mening därför nödvändigt att införa ett system med
avsevärt höjd grundpension, så att även folkpensionärer kan
betala skatt enligt den normala skatteskalan och ändå ha en
tillfredsställande levnadsstandard. Förmånerna inom
folkpensioneringen och tilläggspensioneringen bör enligt
utskottets uppfattning samordnas så att inom ATP-systemet utgår
en grundpension för alla om 68 % av 4,5 basbelopp, motsvarande i
dagens läge ca 96 000 kr. per år. Kostnaderna för
folkpensionsförmånerna kan därvid lyftas ut ur statsbudgeten, och
nuvarande finansiering i form av såväl socialavgifter som
statliga budgetmedel kan ställas till förfogande inom
ATP-systemet. En grundpension enligt denna modell skapar
möjlighet att avveckla pensionstillskott och KBT samt
pensionärernas avdrag vid taxeringen. Ovanpå grundpensionen kan
en inkomstrelaterad pension utgå för den som har inkomster mellan
4,5 och 7,5 basbelopp. Härutöver kan pension utgå antingen genom
pensioner som avtalats fram eller genom sparande i personliga,
frivilliga försäkringar. Utskottet beräknar att kostnaden för en
reform som bygger på principen om en grundpension enligt det
anförda kan beräknas till ca 10 miljarder kronor per år.
Utskottet anser att regeringen bör lägga fram förslag om en
förstärkt grundpension i enlighet med dessa riktlinjer.
dels att moment 44 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
44. beträffande
grundpensionsförmåner m.m.
att riksdagen med bifall
till motionerna 1990/91:Sf209, 1990/91:Sf273, 1990/91:Sf336
yrkande 1, 1990/91:Sf350 yrkandena 2 och 3 och 1990/91:Sf38
yrkande 1 och med avslag på motionerna 1990/91:Sf268 yrkande 2
och 1990/91:Sf39 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
44. Ny utredning om grundpension (mom.45)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 74 börjar
med "Någon utredning" och slutar med "dessa motionsyrkanden."
bort ha följande lydelse:
För att ge pensionärerna en grundtrygghet anser utskottet att
en utredning bör göras om en ny form av grundpension som täcker
alla former av bidrag, pensionstillskott och andra
transfereringar till pensionärer.
dels att moment 45 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
45. beträffande ny utredning
om grundpension
att riksdagen med bifall
till motionerna 1990/91:Sf260 yrkande 7 och 1990/91:Sf40 yrkande
2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
45. Extra åtgärder för pensionärer (mom.47)
Margó Ingvardsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 75 börjar
med "Speciella åtgärder" och slutar med "yrkande 1." bort ha
följande lydelse:
Den grupp pensionärer som har så låg pension att de får
pensionstillskott, ca 500 000 personer, har fått en drastiskt
försämrad ekonomi efter skatteuppgörelsen. Detta märks redan på
socialbyråer och försäkringskassor. För att inte öka antalet
socialbidragstagare behövs det ett extra ekonomiskt tillskott
till pensionärer med låg pension, som kan konstrueras antingen
som ett extra tillägg till pensionen eller som ett riktat stöd
till boendet. Det senare alternativet har den fördelen att det
riktas direkt till de sämst ställda. För att inte de kommuner,
som i dag betalar högre KBT än vad de enligt statsbidragsreglerna
är skyldiga att göra, skall sänka sin gräns för KBT bör
statsbidragsreglerna ändras så att de blir skyldiga att betala
100% av det fastställda beloppet, samtidigt som statsbidraget
höjs i motsvarande grad. Regeringen bör snarast lägga fram
förslag om ökade insatser, utöver vad som föreslagits i
proposition 1990/91:119, för de sämst ställda pensionärerna inom
den ram, 1 miljard kronor, som föreslås anvisas ytterligare för
nästa budgetår i reservation 64.
dels att moment 47 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
47. beträffande extra
åtgärder för pensionärer
att riksdagen med bifall
till motion 1990/91:Sf331 yrkande 1 och med avslag på motion
1990/91:Sf357 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
46. Pensionärernas ekonomi (mom. 48)
Gullan Lindblad, Margit Gennser och Hans Dau (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 75 börjar
med "Vad avser" och slutar med "yrkande 2." bort ha följande
lydelse:
Genom de hyreshöjningar som följer av skatteomläggningen kan
tiotusentals pensionärer beräknas komma att leva på gränsen till
existensminimum. För många av dem återstår i dag endast att söka
socialbidrag. Samtidigt kommer många pensionärer i det längsta
att dra sig för detta. Utskottet anser att regeringen skyndsamt
bör göra en kartläggning av pensionärernas situation i olika
kommuner med anledning av skatteomläggningen och snarast
återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder.
dels att moment 48 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
48. beträffande
pensionärernas ekonomi
att riksdagen med bifall
till motionerna 1990/91:Sf270 yrkande 1 och med avslag på
motionerna 1990/91:Sf240, 1990/91:Sf336 yrkande 2 och
1990/91:Sf38 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
47. Pensionärernas ekonomi (mom.48)
Karin Israelsson och Marianne Jönsson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 75 börjar
med "Vad avser" och slutar med "yrkande 2." bort ha följande
lydelse:
I reservation 43 ovan har utskottet förordat att en
grundpension motsvarande 68 % av 4,5 basbelopp skall införas för
att ge alla pensionärer en grundtrygghet. Kraven på en rättvis
fördelningspolitik gör sig än mer gällande när det visar sig att
det är de mest utsatta pensionärsgrupperna, de med låg eller
ingen ATP, som förlorar mest på skatteomläggningen. Höjda boende-
och matkostnader och höjda avgifter och taxor på exempelvis
läkarbesök och färdtjänst är en effekt av denna. Flera hundra
tusen pensionärer vet inte hur de skall få pensionen att räcka,
och för många återstår bara att söka socialbidrag. Enligt
utskottets uppfattning behöver en parlamentarisk utredning
tillsättas med direktiv att se över pensionssystemet utifrån de
ovan påtalade negativa effekterna för de ekonomiskt utsatta
pensionärerna.
dels att moment 48 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
48. beträffande
pensionärernas ekonomi
att riksdagen med bifall
till motion 1990/91:Sf38 yrkande 2 och med anledning av motion
1990/91:Sf336 yrkande 2 samt med avslag på motionerna
1990/91:Sf240 och 1990/91:Sf270 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
48. Pensionärernas ekonomi (mom.48)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 75 börjar
med "Vad avser" och slutar med "yrkande 2." bort ha följande
lydelse:
Enligt utskottets uppfattning måste målet för
skatteomläggningen vara att de ekonomiska effekterna av
skattereformen för pensionärer i olika inkomstlägen ungefär skall
överensstämma med effekterna för löntagare. Emellertid har
pensionärer med 0,83--1,5 ATP-poäng missgynnats genom att de inte
får del av pensionstillskottshöjningen och får mycket obetydliga
skattesänkningar. Utskottet kan inte acceptera detta utan
föreslår att regeringen återkommer till riksdagen med ett förslag
till teknisk lösning som tillgodoser det uppställda målet av
neutralitet. En möjlig lösning kan därvid vara att i stället för
en höjning av pensionstillskottet höja folkpensionen med
motsvarande procenttal. För att inte pensionärer med hög ATP då
skall bli överkompenserade kunde den procentsats av lön under
aktiv tid för vilken ATP utgår sänkas något.
dels att moment 48 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
48. beträffande
pensionärernas ekonomi
att riksdagen med bifall
till motion 1990/91:Sf240 samt med avslag på motionerna
1990/91:Sf270 yrkande 1, 1990/91:Sf336 yrkande 2 och 1990/91:Sf38
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
49. Åtgärder inom ATP-systemet (mom.49)
Gullan Lindblad, Margit Gennser och Hans Dau (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 78 börjar
med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 3." bort ha
följande lydelse:
I reservation 42 ovan har utskottet förordat att
grundpensionsnivåerna successivt skall höjas och att ATP endast
skall utges på inkomstdelar över grundpensionsnivån och upp till
nuvarande tak, dvs. 7,5 basbelopp. Det är enligt utskottets
mening viktigt att framtidens pensionssystem inte skapar
instabilitet och att det är oantastbart. Enligt utskottets mening
behöver därför en rad åtgärder vidtas i nu gällande
pensionssystem, och intjänade pensionsrättigheter måste tryggas.
Framtidens pensionssystem bör göra skillnad mellan det system som
skall säkra en tillfredsställande minimistandard --
folkpensionssystemet -- och det som skall skydda mot en alltför
betydande standardsänkning vid pensionsålderns inträde. Utskottet
anser att systemet i den sistnämnda delen bör bygga på
premiereservtekniken och i allt större utsträckning
tillhandahållas av fristående försäkringsbolag och andra
finansinstitut. Åtgärder bör därför vidtas som bl.a. uppmuntrar
enskilt pensionssparande och som säkerställer familjernas
möjligheter att fördela pensionssparandet rättvist. ATP-taket bör
ligga fast, men tilläggspensionsavgift bör endast erläggas för
den del av inkomsten som är ATP-grundande. Ett fast ATP-tak
kommer med tiden att innebära att ATP förvandlas till en bra
folkpension.
dels att moment 49 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
49. beträffande åtgärder
inom ATP-systemet
att riksdagen med bifall
till motion 1990/91:Sf348 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
50. Kvinnors pensionsrätt (mom.50)
Gullan Lindblad, Margit Gennser och Hans Dau (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 78 börjar
med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 3." bort ha
följande lydelse:
Kvinnorna har generellt sett ett sämre pensionsläge än männen.
Utskottet anser det därför rimligt att de familjer som så vill
ges möjlighet att rättvist fördela sitt pensionssparande.
Pensionsberedningen har i sitt huvudbetänkande redovisat vissa
uppgifter från andra länder om möjligheter för makar att fördela
pensionssparandet. För att få ett underlag för den fortsatta
diskussionen borde en faktasammanställning av möjligheterna i
detta hänseende i Belgien, Tyskland och Canada tas fram av
regeringen.
15- och 30-årsreglerna för intjänande av ATP är av stor
betydelse för särskilt kvinnornas möjligheter att skapa sig en
trygghet i form av en egen ATP. Utskottet anser därför att dessa
regler bör behållas oförändrade och att riksdagen som sin mening
bör ge regeringen detta till känna.
dels att moment 50 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
50. beträffande kvinnors
pensionsrätt
att riksdagen med bifall
till motion 1990/91:Sf300 yrkandena 1 och 3 och med avslag på
motionerna 1990/91:Sf228, 1990/91:Sf309 och 1990/91:Sf329 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
51. Långsiktig utredning av ATP (mom.51)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 78
börjar med "Utskottet anser inte" och slutar med "till
motionsyrkandet." bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör en större och mer långsiktig
utredning om hela ATP-systemets giltighet nu och i framtiden
komma till stånd.
dels att moment 51 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
51. beträffande långsiktig
utredning av ATP
att riksdagen med bifall
till motion 1990/91:Sf260 yrkande 8 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
52. Frivillig delning av pensionsrätt (mom.52)
Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 79 börjar
med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 7." bort ha
följande lydelse:
Pensionsberedningen har som framgår av utskottets betänkande
lagt fram en tänkbar modell för frivillig delning av pensionsrätt
mellan makar vid bodelning. Utskottet anser att denna fråga bör
närmare utredas tillsammans med andra möjliga lösningar på
problemet att rättvist dela pensionsrättigheter mellan makar.
dels att moment 52 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
52. beträffande frivillig
delning av pensionsrätt
att riksdagen med bifall
till motion 1990/91:Sf357 yrkande 7 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
53. Pensionstillskott vid underlåten avgiftsbetalning
(mom.53)
Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 80 börjar
med "Utskottet vill" och slutar med "yrkande 4." bort ha följande
lydelse:
Bakgrunden till att egenföretagare inte betalt de egenavgifter
som debiterats dem har ofta varit knappa ekonomiska förhållanden.
Enligt utskottets mening förefaller det omotiverat att göra
skillnad på personer som begärt undantagande, och som numera
genom beslut av riksdagen vid förra riksmötet erhåller
pensionstillskott m.m., och personer som inte betalat sina
egenavgifter. Utskottet anser därför att även de som före år
1982, då undantagandet från ATP avskaffades, gått miste om
ATP-poäng för att de inte betalt sina egenavgifter, bör få rätt
till de olika pensionsförmånerna med beaktande endast av faktiskt
utgående ATP.
dels att moment 53 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
53. beträffande
pensionstillskott vid underlåten avgiftsbetalning
att riksdagen med bifall
till motion 1990/91:Sf225 och 1990/91:Sf357 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
54. Växelvård (mom.54)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 80 börjar
med "Utskottet har" och på s. 81 slutar med "yrkande 4." bort ha
följande lydelse:
I många fall vårdas en sjuk pensionär växelvis i hemmet av en
pensionerad make. Denna vårdinsats är mycket betydelsefull. Den
nuvarande tillämpningen av pensionssystemets regler om när makar,
som båda är pensionärer, skall betraktas som ensamstående resp.
samboende utgör emellertid i många fall ett ekonomiskt hinder för
s.k. växelvård. Enligt utskottets mening bör därför riksdagen
begära förslag från regeringen i syfte att skapa bättre villkor
för anhörigas insatser vid sådan vård.
dels att moment 54 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
54. beträffande växelvård
att riksdagen med bifall
till motion 1990/91:Sf260 yrkande 4 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
55. Frivillig pensionsförsäkring (mom.55)
Margó Ingvardsson (v) och Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 81 börjar
med "Utskottet förutsätter" och slutar med "riksdagens åtgärd."
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att frivilliga pensionsförsäkringar i offentlig
regi, som innebär en statlig garanti för pensionsbeloppen, skulle
kunna bli ett konkurrenskraftigt alternativ till privata
försäkringar. Den privata marknadens försäkringar, som nu många
kvinnor nytecknar för att förbättra sin pensionsnivå, är
avhängiga marknadens villkor och därmed osäkrare. Staten kan
också konstruera en offentlig försäkring så att låglönegrupper
har råd att teckna en sådan. De som i dag har störst behov av att
komplettera sitt pensionsskydd har egentligen inte råd att ta
privata pensionsförsäkringar, därför att dessa bygger på att man
skall ha så hög inkomst att pensionsförsäkringen skall minska
skatten genom de avdrag man är berättigad till. Utskottet anser
därför att regeringen bör lägga fram förslag om en frivillig
pensionsförsäkring i offentlig regi.
dels att moment 55 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
55. beträffande frivillig
pensionsförsäkring
att riksdagen med bifall
till motion 1990/91:Sf214 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
56. Pensionsåldern m.m. (mom.56)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 82 börjar
med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 2." bort ha
följande lydelse:
Friheten att själv få bestämma över sin vardagssituation måste
också få gälla äldre människor. Enligt utskottets mening skall
människor kunna välja om de -- utan att förlora på det ekonomiskt
-- vill gå i pension redan vid 60 års ålder eller vänta till 70
års ålder. Utskottet anser inte att nuvarande regler ger
tillräckliga möjligheter till flexibilitet. På grund av vård av
barn drabbas många kvinnor av 10--20 års förlorade ATP-år och en
försenad karriär, medan kvinnan vid 65 års ålder fortfarande är
vital och kan fortsätta arbeta några år till. Utskottet anser att
hon då bör ha möjlighet att förbättra sin ATP-poäng genom att få
räkna ATP-år efter 65 års ålder på samma sätt som vårdnadshavare
får göra när de stannar hemma för vård av barn. Därvid bör också
socialavgifter erläggas. Vad utskottet anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 56 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
56. beträffande
pensionsåldern m.m.
att riksdagen med bifall
till motionerna 1990/91:Sf258 och 1990/91:Sf260 yrkandena 2 och 6
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
57. Förlängd rätt till vårdår (mom.57)
Gullan Lindblad, Margit Gennser och Hans Dau (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 83 börjar
med "Utskottet kan" och slutar med "yrkande 1." bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att frågan om utbyggd rätt att räkna vårdår
inom ATP för dem som själva tar hand om äldre och sjuka
anförvanter eller barn under skolåldern bör utredas och att
riksdagen som sin mening skall ge regeringen detta till känna.
dels att moment 57 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
57. beträffande förlängd
rätt till vårdår
att riksdagen med bifall
till motion 1990/91:Sf268 yrkande 3 och med anledning av
motionerna 1990/91:Sf299 yrkande 2 och 1990/91:Sf322 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
58. Förlängd rätt till vårdår (mom.57)
Karin Israelsson och Marianne Jönsson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 83 börjar
med "Utskottet kan" och slutar med "yrkande 1." bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att möjligheten att räkna pensionsår för vård
av egna barn bör förlängas från nuvarande treårsperiod fram till
dess barnet börjar skolan och att riksdagen som sin mening bör ge
regeringen detta till känna.
dels att moment 57 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
57. beträffande förlängd
rätt till vårdår
att riksdagen med bifall
till motion 1990/91:Sf322 yrkande 1 och med anledning av
motionerna 1990/91:Sf268 yrkande 3 och 1990/91:Sf299 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
59. Vårdår från år 1960 (mom.58)
Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Barbro Sandberg (fp),
Margó Ingvardsson (v) och Marianne Jönsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 83 börjar
med "Frågan om" och slutar på s. 84 med "motsvarande del." bort
ha följande lydelse:
År 1982 beslutade riksdagen om rätt för småbarnsföräldrar att
tillgodoräkna sig ATP-år för vård av egna barn. För den förälder
som väljer att stanna hemma hos barnen medan de är små eller som
av andra orsaker inte kan få ett annat arbete eller kanske inte
kan få barnomsorgen ordnad på annat sätt har rätten att
tillgodoräkna sig ATP-år en mycket stor betydelse. Eftersom
kravet för full pension är att man intjänat pensionspoäng under
30 år, blir ofta följden den att företrädesvis kvinnor som ägnat
sig åt vården av egna barn inte når upp till erforderliga 30
poängår. Detta får i sin tur den konsekvensen att pensionen för
vederbörande reduceras. Enligt utskottets mening är det ett
rättvisekrav att även de kvinnor, som sedan ATP-systemet infördes
vårdat egna barn under tre år, får rätt att tillgodoräkna sig
ATP-år härför. Frågan om hur rätten till vårdår skall tillgodoses
bör därför utredas.
dels att moment 58 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
58. beträffande vårdår från
år 1960
att riksdagen med bifall
till motionerna 1990/91:Sf290 i denna del och 1990/91:Sf357
yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
60. Retroaktiv rätt till vårdår från år 1982 (mom.59)
Karin Israelsson (c), Margó Ingvardsson (v), Ragnhild Pohanka
(mp) och Marianne Jönsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 84 börjar
med "Beträffande motionsyrkandena" och slutar med "motsvarande
del." bort ha följande lydelse:
Av den enkät riksförsäkringsverket gjort om utnyttjandet av
rätten till vårdår framgår att många inte känt till möjligheten
att få sådana år tillgodoräknade när de stannat hemma för vård av
barn. Antalet ansökningar har också minskat kraftigt efter det
första året reformen infördes. Sannolikt har därför många
försäkrade gått miste om förmånen trots att de varit berättigade
till den. Utskottet anser att detta inte är tillfredsställande,
och en möjlighet att retroaktivt ansöka om rätt att få
tillgodoräkna sig vårdår från år 1982 bör därför införas. Detta
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 59 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
59. beträffande retroaktiv
rätt till vårdår från år 1982
att riksdagen med bifall
till motionerna 1990/91:Sf262 och 1990/91:Sf290 i denna del som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
61. Automatisk beräkning av vårdår (mom.60)
Gullan Lindblad (m), Karin Israelsson (c), Margit Gennser (m),
Hans Dau (m), Margó Ingvardsson (v), Ragnhild Pohanka (mp) och
Marianne Jönsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 84 börjar
med "Vad härefter" och på s. 85 slutar med "och Sf360." bort ha
följande lydelse:
Rätten att inom den allmänna tilläggspensioneringen få
tillgodoräkna sig s.k. vårdår för vård av barn utnyttjas numera i
en anmärkningsvärt låg grad. Utskottet anser att det mot denna
bakgrund är nödvändigt att den som har rätt till vårdår
tillgodoräknas sådant automatiskt. Regeringen bör därför lägga
fram förslag i enlighet härmed.
dels att moment 60 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
60. beträffande automatisk
beräkning av vårdår
att riksdagen med bifall
till motionerna 1990/91:Sf260 yrkande 5, 1990/91:Sf261,
1990/91:Sf290 i denna del och 1990/91:Sf360 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
62. Övergångsregler inom ATP (mom.62)
Karin Israelsson och Marianne Jönsson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 88 börjar
med "Den särskilda" och slutar med "motion Sf220." bort ha
följande lydelse:
En person som haft undantagande från ATP får sin pension
beräknad i förhållande till den pensionspoäng han faktiskt
tillgodoräknats och det antal år han tillgodoräknats
pensionspoäng. Personer födda under åren 1915--1923 får därutöver
en minskning av pensionen på så sätt att, för varje år som den
försäkrade är född senare än år 1914, det antal år som erfordras
för full pension ökas med en tiondel av det antal år som den
försäkrade på grund av undantagandet från ATP gått miste om
pensionspoäng. Utskottet anser detta vara en orimlig konsekvens
av undantagandet. Samtliga personer som haft undantagande från
ATP bör behandlas lika. Regeringen bör därför lägga fram ett
förslag om förändring av ATP-reglerna som tillgodoser motion
Sf220.
dels att moment 62 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
62. beträffande övergångsregler inom ATP
att riksdagen med bifall
till motion 1990/91:Sf220 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
63. Information om intjänad ATP (mom.63)
Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 88 börjar
med "Riksdagen avslog" och på s. 89 slutar med "yrkande 3." bort
ha följande lydelse:
Med hänsyn till att många försäkrade troligen även i framtiden
kommer att välja deltidsarbete anser utskottet att alla
försäkrade regelbundet bör få information om hur många
pensionspoäng vederbörande har. Många, främst kvinnor, blir både
chockade och besvikna när de ett antal år före pensioneringen får
besked om en låg pension. För att de eventuellt skall kunna
bedöma värdet av att säkerställa en hyfsad pension genom att
komplettera med en pensionsförsäkring bör informationen ges
tidigare än för närvarande och regelbundet. Ett enkelt sätt att
göra detta är att redovisa vars och ens intjänade ATP-poäng på
den årliga slutliga skattsedeln.
dels att moment 63 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
63. beträffande information
om intjänad ATP
att riksdagen med bifall
till motionerna 1990/91:Sf252 och 1990/91:Sf357 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
64. Medelsanvisning till ålderspensioner (mom.64)
Under förutsättning av bifall till reservation 45
Margó Ingvardsson (v) anser att moment 64 i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
64. beträffande
medelsanvisning till ålderspensioner
att riksdagen med bifall
till motion 1990/91:Sf331 yrkande 2 och med anledning av
propositionen till Ålderspensioner för budgetåret 1991/92
anvisar ett förslagsanslag på 52 345 000 000 kr.
65. Nivåer inom förtidspensioneringen (mom. 65)
Gullan Lindblad, Margit Gennser och Hans Dau (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 90 börjar
med "Kvartsnivåerna inom" och slutar med "motion Sf259." bort ha
följande lydelse:
Reformen om kvartsnivåer inom sjukpenningförsäkringen var
enligt utskottets uppfattning välgrundad såväl från humanitär som
samhällsekonomisk synpunkt, och hittills gjorda erfarenheter av
en "fingraderad" sjukpenningförsäkring är goda. Vid övergången
till förtidspension/sjukbidrag inträffar emellertid det
förhållandet att samma person, som tidigare kunnat vara
sjukskriven till endast en fjärdedel och utföra arbete på tre
fjärdedels tid, nu nödgas bli förtidspensionerad eller erhålla
sjukbidrag till hälften och endast arbeta halvtid. Detta beror på
att förtidspensioneringen endast har tre graderingar, halv, två
tredjedels och hel förtidspension. Mot denna bakgrund är det
enligt utskottets uppfattning synnerligen befogat att reformera
även förtidspensioneringens nivåer så att de bringas i
överensstämmelse med sjukförsäkringens nivåer. Regeringen bör
snarast lägga fram förslag härom.
dels att moment 65 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
65. beträffande nivåer inom
förtidspensioneringen
att riksdagen med bifall
till motion 1990/91:Sf259 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
66. Pensionstillskott till förtidspensionärer (mom. 66)
Gullan Lindblad, Margit Gennser och Hans Dau (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 90 börjar
med "Den senaste" och slutar med "yrkande 2." bort ha följande
lydelse:
Genom den senaste höjningen av pensionstillskotten -- till 54 %
till ålderspensionärer och 104 % till förtidspensionärer --
frångicks principen om att förtidspensionärer skall ha dubbelt
pensionstillskott. Enligt utskottets mening skall det dubbla
pensionstillskottet främst vara till för att underlätta
situationen för dem som blivit handikappade i unga år utan att
dessförinnan ha haft möjlighet att bygga upp ett eget hem eller
att tjäna in någon ATP-rätt. Härvid bör även beaktas att
förtidspensionärer måste betala skatt på sitt extra
pensionstillskott, och att de genom urholkningen av basbeloppet
inte får full kompensation för de kommande prisökningarna.
Utskottet anser att riksdagen bör ge regeringen till känna att
principen skall vara att förtidspensionärer även i fortsättningen
skall erhålla dubbelt pensionstillskott.
dels att moment 66 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
66. beträffande
pensionstillskott till förtidspensionärer
att riksdagen med bifall
till motion 1990/91:Sf297 yrkande 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
67. Översyn m.m. av handikappersättning (mom. 75)
Margó Ingvardsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 95 börjar
med "De frågor" och slutar med "och Sf330." bort ha följande
lydelse:
Kostnaderna för den som har ett funktionshinder tenderar för
närvarande att öka fullständigt okontrollerat. Stat, landsting
och kommun höjer var för sig och oberoende av varandra avgifter
som enbart eller särskilt hårt drabbar handikappgrupperna.
Situationen för många människor med funktionsnedsättningar är
sådan att de drabbas av samtliga dessa höjda avgifter. För en
person med förtidspension och pensionstillskott är det inte
möjligt att klara denna ekonomiska situation utan
inskränkningar. Man tvingas avstå från vård och behandling och
från nödvändig personlig service och även från att delta i
samhällslivet. Kostnadsökningarna håller på att förvandla
samhällets handikappolitik, så som den bl.a. uttrycktes i det
gemensamma handlingsprogrammet i handikappfrågor från år 1982,
till ett stort fiasko.
För att ytterligare klarlägga allvaret i situationen och för
att finna verksamma motåtgärder bör riksdagen hos regeringen
begära en skyndsam utredning av handikappades ekonomiska
situation, särskilt med avseende på effekterna av avgifter på
olika slag av handikappolitiska åtgärder inom stat, landsting och
kommuner, samt avgifter inom verksamheter av vilka handikappade
är i högre grad beroende än andra medborgargrupper.
dels att moment 75 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
75. beträffande översyn m.m.
av handikappersättning
att riksdagen med bifall
till motion 1990/91:Sf305 och med anledning av motion
1990/91:Sf330 samt med avslag på motionerna 1990/91:Sf298 yrkande
2 och 1990/91:Sf313 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
68. Handikappersättning vid funktionsnedsättning efter 65 års
ålder (mom. 76)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 95 börjar
med "Riksdagen har" och slutar med "och Sf269." bort ha följande
lydelse:
En person som får en funktionsnedsättning efter sin 65-årsdag
har lika stora merkostnader till följd av sitt handikapp som den
som fått funktionsnedsättningen före 65 år. Utskottet anser att
frågan om hur en sådan person skall kunna få sina merutgifter
täckta bör utredas.
dels att moment 76 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
76. beträffande
handikappersättning vid funktionsnedsättning efter 65 års
ålder
att riksdagen med bifall
till motionerna 1990/91:Sf251 och 1990/91:Sf269 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
69. Särskilt pensionstillägg från år 1960 (mom. 78)
Gullan Lindblad, Margit Gennser och Hans Dau (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 96 börjar
med "För rätten" och på s. 97 slutar med "särskilt
pensionstillägg." bort ha följande lydelse:
Det särskilda pensionstillägget kan sägas vara en form av
ersättning för förlorad ATP för föräldrar som måst avstå från
förvärvsarbete för att vårda svårt sjukt eller handikappat barn.
Särskilt pensionstillägg bör då också kunna beräknas fr.o.m. år
1960 då ATP infördes, och regeringen bör snarast lägga fram
förslag härom.
dels att moment 78 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
78. beträffande särskilt
pensionstillägg från år 1960
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf257 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
70. Uttalande om särskilt pensionstillägg (mom. 79)
Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 97 börjar
med "Vid behandlingen" och slutar med "motion Sf357." bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion Sf257 att det särskilda
pensionstillägget bör ses som en provisorisk och tillfällig
lösning för redan genomförda vårdinsatser, och att det i
framtiden måste bli möjligt att tillförsäkra anhöriga
pensionsgrundande ersättning när vården ges. Detta bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 79 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
79. beträffande uttalande om
särskilt pensionstillägg
att riksdagen med bifall
till motion 1990/91:Sf357 yrkande 8 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
71. Särskilt pensionstillägg fr.o.m. första vårdåret m.m. (mom.
80)
Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c),
Margit Gennser (m), Hans Dau (m), Barbro Sandberg (fp) och
Marianne Jönsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 97 börjar
med "Utskottet avstyrkte" och slutar med "yrkande 9." bort ha
följande lydelse:
Kravet på minst tio vårdår för rätt till särskilt
pensionstillägg ger enligt utskottets uppfattning upphov till
olyckliga tröskeleffekter. För att undvika detta bör rätt till
särskilt pensionstillägg föreligga redan fr.o.m. första vårdåret
upp till högst 15 vårdår. Det får ankomma på regeringen att lägga
fram förslag till lagändring som tillgodoser vad utskottet
anfört.
dels att moment 80 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
80. beträffande särskilt
pensionstillägg fr.o.m. första vårdåret m.m
att riksdagen med bifall
till motionerna 1990/91:Sf281 yrkande 2 och 1990/91:Sf357 yrkande
9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
72. Översyn av särskilt pensionstillägg (mom. 81)
Karin Israelsson och Marianne Jönsson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 99 börjar
med "Utskottet anser" och slutar med "är påkallad" bort ha
följande lydelse:
I tillämpningen av vårdrekvisitet för det särskilda
pensionstillägget innebär lagens förarbeten att flertalet
föräldrar får avslag på sina ansökningar om särskilt
pensionstillägg, därför att de mer än någon dag i veckan eller
mer än några få timmar per dag lämnat sina barn till lekskolor,
sysselsättningsskolor, särskolor, tränings- och
yrkesträningsskolor, terapiliknande skyddat arbete och
dagcenterverksamhet. Dessa korta avbrott i en annars intensiv
vårdarinsats leder enligt utskottets mening till orimliga beslut
om avslag på ansökningar om särskilt pensionstillägg. Lagen bör
därför ändras så att vårdrekvisitet anses uppfyllt även vid
längre avbrott än som förutsatts av lagstiftaren och så att fler
föräldrar kan beviljas förmånen i fråga.
dels att moment 81 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
81. beträffande översyn av särskilt pensionstillägg
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf281 yrkande 1
och med anledning av motion 1990/91:Sf219 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
73. Medelsanvisning till särskilt pensionstillägg (mom.82)
Under förutsättning av bifall till reservation 71
Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser att moment 82 i
utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
82. beträffande
medelsanvisning till särskilt pensionstillägg
att riksdagen med bifall
till motion 1990/91:Sf357 yrkande 10 och med anledning av
propositionen till Särskilt pensionstillägg för budgetåret
1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 48000000 kr.
74. Höjt KBT (mom. 83)
Margó Ingvardsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 101
börjar med "Med hänsyn " och slutar med "riksdagens åtgärd." bort
ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning har pensionärer med låga
inkomster inte blivit tillräckligt kompenserade för
skatteomläggningen. Höjningen av pensionstillskotten och det
kommunala bostadstillägget täcker i många fall inte ens de höjda
boendekostnader som är en följd av skatteomläggningen. Dessutom
räknas basbeloppet inte upp med den del av inflationen som beror
på skatteomläggningen. Eftersom de sämst ställda pensionärernas
ekonomi främst bestäms av hur hög hyran är och om de bor i en
kommun som betalar ut högre KBT än vad reglerna anger som
miniminivå föreslår utskottet att den övre hyresgränsen för KBT
fr.o.m. den 1 juli 1991 höjs med 200 kr. till 2 100 kr. för
ensamstående och till 2 250 kr. för makar. Vad utskottet anfört
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 83 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
83. beträffande höjt KBT
att riksdagen med bifall
till motion 1990/91:Sf302 yrkande 1 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
75. Översyn av KBT (mom. 84)
Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 101
börjar med "Inte heller" och slutar med "yrkande 2." bort ha
följande lydelse:
De skillnader i KBT-reglerna som kan uppstå mellan kommunerna
är en följd av det kommunala självstyret. Utskottet anser
emellertid att det finns skäl att låta den aviserade utredningen
för en översyn av KBT-systemet överväga om KBT i framtiden skall
vara en primärkommunal uppgift och om KBT skall utgå efter samma
regler över hela landet. Detta bör med bifall till motionerna
Sf357 yrkande 1 och Sf41 ges regeringen till känna.
dels att moment 84 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
84. beträffande översyn av
KBT
att riksdagen med bifall
till motionerna 1990/91:Sf357 yrkande 1 och 1990/91:Sf41 yrkande
2 och med anledning av motionerna 1990/91:Sf302 yrkande 3 och
1990/91:Sf37 yrkande 3 samt med avslag på motionerna
1990/91:Sf229, 1990/91:Sf289 och 1990/91:Sf42 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
76. Översyn av KBT (mom. 84)
Margó Ingvardsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 101
börjar med "Inte heller" och slutar med "och Sf42." bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar regeringens uppfattning att KBT-systemet måste
ses över. Utskottet föreslår att översynen får en inriktning som
innebär att staten tar ett större ansvar än i dag för kostnaderna
för KBT. På sikt bör staten betala hela kostnaden och stödet utgå
efter den faktiska hyran på orten. Utskottet anser också att det
nuvarande systemet där miniminormen för KBT är 80 % av summan
mellan nedre och övre hyresgränsen måste ändras omedelbart,
eftersom miniminormen inbjuder till varianter mellan 80 och 100
%. En fast summa minskar skillnaderna mellan kommunerna och
minskar risken för att vissa kommuner som redan betalar mer än
normen skall sänka sitt bostadsstöd när den övre hyresgränsen
höjs. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att moment 84 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
84. beträffande översyn av
KBT
att riksdagen med bifall
till motionerna 1990/91:Sf302 yrkande 3 och 1990/91:Sf37 yrkande
3 och med anledning av motionerna 1990/91:Sf357 yrkande 1 och
1990/91:Sf41 yrkande 2 samt med avslag på motionerna
1990/91:Sf229, 1990/91:Sf289 och 1990/91:Sf42 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
77. En parlamentarisk utredning (mom. 85)
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Hans Dau (m) och
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 101
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "riksdagens åtgärd."
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är en översyn av KBT-systemet en
fråga av sådan vikt och omfattning att den av regeringen
aviserade utredningen bör ha en parlamentarisk sammansättning.
dels att moment 85 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
85. beträffande en
parlamentarisk utredning
att riksdagen md bifall
till motion 1990/91:Sf39 yrkande 3 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
78. Slopad förmögenhetsprövning (mom. 86)
Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Margit Gennser (m), Hans
Dau (m) och Barbro Sandberg (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 101
börjar med "Utskottet vill" och slutar med "och Sf339." bort ha
följande lydelse:
Riksdagen har på senare tid genom olika beslut minskat
betydelsen av förmögenhetsinnehav vid prövningen av rätten till
KBT. Detta gäller dock främst vissa fastigheter, bostadsrätter
o.d. Enligt utskottets mening är besluten inte tillräckligt
långtgående. Regeringen bör därför lägga fram förslag om att
förmögenhetsinnehav inte alls skall beaktas vid beviljande av KBT
fr.o.m. den 1 januari 1992.
dels att moment 86 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
86. beträffande slopad
förmögenhetsprövning
att riksdagen med bifall
till motion 1990/91:Sf270 yrkande 3 och med anledning av motion
1990/91:Sf339 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
79. Slopad förmögenhetsprövning (mom. 86)
Karin Israelsson och Marianne Jönsson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 101
börjar med "Utskottet vill" och slutar med "och Sf339." bort ha
följande lydelse:
Riksdagen har på senare tid genom olika beslut minskat
betydelsen av förmögenhetsinnehav vid prövningen av rätten till
KBT. Detta gäller dock främst vissa fastigheter, bostadsrätter
o.d. Enligt utskottets mening är besluten inte tillräckligt
långtgående. Regeringen bör därför skyndsamt lägga fram förslag
om att förmögenhetsinnehav inte alls skall beaktas vid beviljande
av KBT fr.o.m. den 1 juli 1991.
dels att moment 86 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
86. beträffande slopad
förmögenhetsprövning
att riksdagen med bifall
till motion 1990/91:Sf339 och med avslag på motion 1990/91:Sf270
yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
80. Medelsanvisning till kommunala bostadstillägg (mom. 88)
Under förutsättning av bifall till reservation 74
Margó Ingvardsson (v) anser att moment 88 i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
88. beträffande
medelsanvisning till kommunala bostadstillägg
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf302 yrkande 2
och med anledning av propositionen till Bidrag till kommunala
bostadstillägg till folkpension för budgetåret 1991/92 anvisar
ett förslagsanslag på 1725000000 kr.,
81. Delpension (mom. 89)
Gullan Lindblad, Margit Gennser och Hans Dau (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 104
börjar med "När kompensationsnivån" och slutar med "motion
Sf237." bort ha följande lydelse:
Nuvarande kompensationsnivå inom delpensioneringen, 65% av
pensionsunderlaget, innebär med skatteeffekter en kompensation
som gör det mindre ekonomiskt rationellt att fortsätta med ett
heltidsarbete. En sänkning av kompensationsnivån till 50%
skulle i stället kunna påverka människor att öka arbetsinsatsen.
Regeringen bör därför skyndsamt återkomma med förslag i enlighet
härmed som kan träda i kraft fr.o.m. den 1 juli 1991 och avse
nytillkommande delpensionärer.
Riksförsäkringsverket beräknar att delpensionsfonden kommer att
öka kraftigt vid ett oförändrat avgiftsuttag (0,50%). Genom en
sänkning av kompensationsnivån för nya delpensionärer i enlighet
med vad ovan förordas, kommer behovet av avgiftsmedel att
ytterligare minska. Utskottet anser därför att
delpensionsavgiften bör sänkas till 0,30% fr.o.m. den 1 januari
1992 och att regeringen snarast bör återkomma med ett förslag
även i denna del.
Vad sålunda anförts bör riksdagen med anledning av motion Sf237
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 89 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
89. beträffande delpension
att riksdagen med bifall
till motion 1990/91:Sf237 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
82. Sammanslagning av försäkringskassor (mom.92)
Sigge Godin och Barbro Sandberg (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 108
börjar med "Enligt vad" och slutar med "till motionen." bort ha
följande lydelse:
Inom den översyn av socialförsäkringsadministrationen som
aviseras i årets budgetproposition bör enligt utskottets
uppfattning prövas om de allmänna försäkringskassorna i Malmö och
i Malmöhus län skall slås ihop. Detta skulle kunna innebära att
administrativa kostnader skärs bort och att personal frigörs som
kan arbeta aktivt med rehabiliteringsarbete. På sikt bör vidare
enligt utskottets mening övervägas om inte sammanslagning kan ske
även med den allmänna försäkringskassan i Kristianstads län.
dels att moment 92 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
92. beträffande
sammanslagning av försäkringskassor
att riksdagen med bifall
till motion 1990/91:Sf342 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
83. Jävssituationer (mom.94)
Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 109
börjar med "Genom en" och slutar med "till motionen." bort ha
följande lydelse:
I motion Sf208 framhålls att det, då det gäller
socialförsäkringsärenden som rör personal vid en
försäkringskassa, borde vara naturligt att vederbörande
tillfrågas om hon/han vill att ärendet skall handläggas av
arbetskamraterna eller vid annat kontor. En lösning skulle,
enligt vad som vidare framhålls i motionen, kunna vara att
kassadirektören eller motsvarande får befogenhet att överflytta
ärendet. Riksförsäkringsverket bör få i uppdrag att skyndsamt
utreda speciella jävssituationer i socialförsäkringsnämnder.
Det anförda bör ges regeringen till känna.
dels att moment 94 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
94. beträffande
jävssituationer
att riksdagen med bifall
till motion 1990/91:Sf208 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
84. ADB-system (mom.95)
Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c),
Margit Gennser (m), Hans Dau (m), Barbro Sandberg (fp), Ragnhild
Pohanka (mp) och Marianne Jönsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 113
börjar med "Som framhållits" och slutar med "riksdagens åtgärd."
bort ha följande lydelse:
Som framhållits i motionerna rör frågorna om
sjukförsäkringsregister med hjälp av automatisk databehandling
utomordentligt känsliga integritetsintressen. De risker av
integritetsnatur som uppstår vid omfattande ADB-register manar
till försiktighet. Utskottet anser att det krävs ett större
säkerhetsansvar för datafrågorna och en ökad beredskap mot olika
former av dator- och programmanipulation. Mycket omfattande
offentliga register och möjlighet till samkörningar mellan vissa
känsliga register utan den enskildes vetskap och medgivande måste
så långt möjligt begränsas. Regler om sekretess, rättelse och
gallring måste utformas till skydd för den enskilde.
Innan ett beslut fattas om inrättande av ett ADB-register måste
ändamålet med det planerade registret noga övervägas. Införandet
av en arbetsgivarperiod kommer att avsevärt reducera det antal
ärenden som försäkringskassorna behöver administrera i framtiden.
Kassornas behov av ett heltäckande medicinskt diagnosmaterial
kommer också att minska betydligt om tyngdpunkten i fråga om
rehabiliteringsarbete läggs på arbetsgivare och
företagshälsovård. Utskottet anser därför att en helt ny
kravanalys av försäkringskassornas behov av datorstöd behövs,
innan beslut fattas om FAS90. En sådan analys bör kunna ske
utan alltför stor fördröjning.
dels att moment 95 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
95. beträffande ADB-system
att riksdagen med bifall
till motionerna 1990/91:Sf324, 1990/91:Sf343 yrkande 2 och
1990/91:Sf353 yrkande 11 och med anledning av motion
1990/91:Sf287 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
85. Medelsanvisning till allmänna försäkringskassor (mom.97)
Gullan Lindblad, Margit Gennser och Hans Dau (alla m) anser
dels att de delar av utskottets yttrande som på s. 114
börjar med "Utskottet behandlade" och på s. 115 slutar med
"motion Sf315." och på s. 115 börjar med "Med hänsyn" och slutar
med "bör godtas." bort ha följande lydelse:
Riksdagen har gett regeringen i uppdrag att återkomma med ett
förslag om en arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen. Belastningen
och personalbehovet hos försäkringskassorna bör till följd därav
minska. Utskottet anser därför att anslaget till de allmänna
försäkringskassorna bör minskas med 100milj.kr.
dels att moment 97 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
97. beträffande
medelsanvisning till allmänna försäkringskassor
att riksdagen med
anledning av propositionen och med bifall till motion
1990/91:Sf315 samt med avslag på motion 1990/91:Sf353 yrkande 5
till Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1991/92
anvisar ett förslagsanslag på 537951000kr.
86. Medelsanvisning till allmänna försäkringskassor (mom.97)
Under förutsättning av bifall till reservation 6
Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 115
börjar med "Utskottet behandlar" och slutar med "bör godtas."
bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan tillstyrkt bifall till yrkande 4 i motion
Sf353, vari begärs att skyldigheten att förhandsanmäla
SGI-ändring skall slopas fr.o.m. den 1 juli 1991. Utskottet anser
att detta bör leda till ett minskat resursbehov för
försäkringskassorna. Till följd härav bör, som begärs i motion
Sf353 yrkande 5, anslaget minskas med 15milj.kr.
dels att moment 97 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
97. beträffande
medelsanvisning till allmänna försäkringskassor
att riksdagen med
anledning av propositionen och med bifall till motion
1990/91:Sf353 yrkande 5 samt med avslag på motion 1990/91:Sf315
till Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1991/92
anvisar ett förslagsanslag på 622951000 kr.
Särskilda yttranden
1. Kompensationsnivån inom sjukpenningförsäkringen
Ragnhild Pohanka (mp) anför:
Miljöpartiet de grönas inställning till kompensationsnivån inom
sjukpenningförsäkringen utvecklas i reservation 3 till utskottets
betänkande 1990/91:SfU9. Inställningen innebär att för att
låglönegrupperna inte skall missgynnas kompensationsnivån efter
de första tre ersättningsdagarna skall vara olika beroende på den
försäkrades inkomst. För inkomster/inkomstdelar under fyra
basbelopp bör ersättningsnivån vara 85% och för inkomstdelar
över fyra basbelopp 50%, medan kompensationsnivån efter 90
dagar för alla bör uppgå till minst 90%. Vidare framgår av
reservationen att vidgade möjligheter till arbetsgivarinträde
bör prövas i stället för en arbetsgivarperiod med sjuklön.
2. Försöksverksamhet inom tandvården
Karin Israelsson och Marianne Jönsson (båda c) anför:
I vår motion Sf217 om tandvården framhåller vi värdet av att
den försöksverksamhet som skall bedrivas också sker i
glesbygdslän. Vi framhåller också vikten av att försök görs att
avbyråkratisera verksamheten. Vidare pekar vi på att
försöksverksamheten bör innefatta flera inslag för att förbättra
och effektivisera tandhälsovården samt att i detta sammanhang
även möjligheterna till samarbete med privattandvården måste
prövas. Vi förutsätter att dessa synpunkter kommer att beaktas.
3. Medelsanvisning till sjukförsäkringen
Gullan Lindblad, Margit Gennser och Hans Dau (alla m) anför:
De moderata ställningstagandena i föreliggande betänkande leder
till betydande finansiella neddragningar inom
transfereringssystemen. De finansiella konsekvenserna redovisas
-- eftersom det är fråga om förslagsanslag -- inte i detta
betänkande utan tas upp i ett sammanhang vid finansutskottets
behandling av budgetregleringen.
4. Beräkningen av merkostnadsersättning
Karin Israelsson och Marianne Jönsson (båda c) anför:
Vi anser att de beräkningar som försäkringskassorna nu måste
göra i vårdbidragsärenden är mycket resurskrävande och att
systemet kan leda till orättvisor. Eftersom riksförsäkringsverket
nu skall göra en mera djupgående utvärdering av
försäkringskassornas tillämpning av vårdbidragsreglerna och
merkostnadsbedömningarna och det även i övrigt pågår utredningar
som anknyter till frågan avstår vi dock från att reservera oss
till förmån för motionerna Sf201 och Sf298 yrkande 1.
I motion Sf357 yrkande 5 av Bengt Westerberg m.fl. har begärts
att en översyn bör ske beträffande rätten till folkpension för
utländska medborgare som får permanent uppehållstillstånd i
Sverige. Vi anser att det är viktigt att kraven på bosättningstid
och tiden för svenskt medborgarskap mildras för dessa grupper.
Med hänsyn till att en särskild utredare nu tillkallats för att
skyndsamt utarbeta förslag till de förändringar i bl.a.
pensionslagstiftningen som blir erforderliga vid ett svenskt
deltagande i ett utvidgat europeiskt samarbete, och särregler
enligt direktiven skall föreslås för utländska medborgare som
fått uppehållstillstånd i Sverige och som omfattas av det
statliga flyktingmottagandet, har vi för dagen inget yrkande med
anledning av motionen i denna del.
6. Pensionärernas ekonomi
Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anför:
I ett rättfärdigt samhälle måste de gamla ha rätt till
ekonomisk trygghet, fungerande omvårdnad och en högklassig
sjukvård. Strävan att garantera en trygg och rejäl pension har
varit väglednade för liberaler i Sverige under en lång följd av
år -- ända sedan en liberal regering drev igenom införandet av en
allmän folkpension.
För att förbättra de ekonomiska villkoren för de mest utsatta
pensionärerna i dag har vi för folkpartiet liberalernas del
reserverat oss till detta betänkande för införande av enhetliga
regler för KBT i hela landet. Det skulle innebära betydande
förbättringar för pensionärer i kommuner där bidragsreglerna är
mindre generösa.
Det viktigaste som i dag kan göras för pensionärernas trygghet
är att bryta den ekonomiska stagnationen i Sverige. En ökad
ekonomisk tillväxt är av helt avgörande betydelse för
möjligheterna att trygga pensionerna för framtiden. Den uppgiften
står högst på folkpartiet liberalernas dagordning.
I några motioner föreslås en höjd grundpension. Vi kan för vår
del instämma i den önskan att samordna förmåner och undvika
särregler för pensionärer som förslagen är uttryck för. Det finns
emellertid också en del invändningar, bl.a. att pensionärer med
låg eller ingen ATP i kommuner med generösa KBT-regler skulle
drabbas av försämringar.
En helt avgörande svaghet är att en grundpension av det slag
som föreslås i motion Sf209 (c) innebär ökade utgifter med minst
10 miljarder kronor som det inte finns någon finansiering för.
Det är därmed i praktiken omöjligt att genomföra i den form som
förslaget nu föreligger.
I propositionen framlagt lagförslag
Bilaga 1
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1990:1467) om ändring i lagen (1981:49)
om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1981:49) om
begränsning av läkemedelskostnader, m.m. att 3 § i dess lydelse
enligt lagen (1990:1467) om ändring i nämnda lag samt
ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen
(1990:1467) skall ha följande lydelse.
I propositionen framlagt lagförslag
Bilaga 2
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionen 2
Motionerna 3
Utskottet 18
I Allmänt om socialförsäkringssystemet 18
Socialpolitiken 18
Socialförsäkringsförmånerna 18
Finansieringen av socialförsäkringarna och redovisningen på
statsbudgeten 21
Pågående förändringsarbete m.m. 23
Utskottets fortsatta behandling av olika
socialförsäkringsfrågor 25
Fråga om ökad försäkringsmässig uppbyggnad av
socialförsäkringarna 25
II Sjukförsäkring m.m. 27
Allmänt om sjukförsäkringen 28
Sjukpenningförsäkringen 28
Kompensationsnivån 28
Sjukpenning vid rehabilitering 33
Del av sjukpenning 34
Sjukpenninggrundande inkomst 35
Frivillig sjukpenningförsäkring 36
Sjukvård 36
Avgifter för sjukhusvård 36
Avgifter för läkemedel 38
Tandvård 38
Medelsanvisning 43
Ersättning vid närståendevård 44
III Föräldraförsäkring m.m. 45
Allmänt om föräldraförsäkringen 46
Föräldrapenning med anledning av barns födelse 48
Tillfällig föräldrapenning 51
Försäkringsförmåner i samband med utlandsarbete 58
Medelsanvisning 61
Vårdbidrag för handikappade barn 61
Allmänt om vårdbidrag 61
Föräldrabegreppet 63
Merkostnadsdelen 65
Medelsanvisning 67
IV Pensioner m.m. 67
Allmänt om pensioner 67
Basbeloppet inom den allmänna försäkringen 68
Ålderspensioner 69
Allmänna förutsättningar för rätt till pension 69
Utformningen av folk- och tilläggspensioneringen 70
Extra åtgärder för pensionärer med låg pension 74
ATP-förmåner 76
Pensionstillskott vid underlåten avgiftsbetalning 79
Växelvård 80
Frivillig pensionsförsäkring 81
Pensionsåldern m.m. 81
Vårdår 82
Pensionsrätt för inkomstgaranti 85
Övergångsregler inom ATP 87
Information om intjänad ATP 88
Medelsanvisning 89
Förtidspension 89
Barnpension 91
Efterlevandepensioner till vuxna 92
Vissa yrkesskadeersättningar m.m. 93
Handikappersättning 94
Särskilt pensionstillägg 96
Kommunalt bostadstillägg (KBT) 99
Delpension 103
V Administration 104
Ansvarsfördelning inom socialförsäkringsadministrationen 104
ADB-verksamhet 109
Medelsanvisning 114
Hemställan 115
Reservationer 123
1. Ökad försäkringsmässig uppbyggnad av socialförsäkringarna
(m) 123
2. Kompensationsnivån inom sjukpenningförsäkringen (v) 124
3. Kvinnors sjukfrånvaro (fp, mp) 125
4. Sjukpenning under utbildning (m, fp, c) 125
5. Del av sjukpenning (fp) 126
6. Anmälan om SGI (m, fp) 126
7. SGI vid studier (m, fp, c) 127
8. Frivillig sjukpenningförsäkring (m, fp) 127
9. Förtidspensionärers avgifter för sjukhusvård (c, v, mp)
128
10. Läkemedelskostnader (v) 128
11. Försöksverksamhet inom tandvården (m) 129
12. Försöksverksamhet inom tandvården (fp) 129
13. Högkostnadsskyddet i tandvårdstaxan (m) 131
14. Medelsanvisning till sjukförsäkringen (fp) 132
15. Medelsanvisning till sjukförsäkringen (c) 132
16. Medelsanvisning till sjukförsäkringen (v) 133
17. Kompensationsnivån inom föräldraförsäkringen (m) 133
18. Kompensationsnivån inom föräldraförsäkringen (c, v) 134
19. Kompensationsnivån inom föräldraförsäkringen (mp) 134
20. Utbyggnad av föräldraförsäkringen (v) 135
21. Utbyggnad av föräldraförsäkringen (mp) 135
22. Kvoterad föräldraledighet (v) 136
23. Kvoterad föräldraledighet (mp) 136
24. Garantinivån inom föräldraförsäkringen (m) 137
25. Garantinivån inom föräldraförsäkringen (c) 137
26. Rätt att överlåta tillfällig föräldrapenning (fp) 138
27. Tillfällig föräldrapenning vid stängning av daghem m.m.
(fp, c, mp) 138
28. Flexibelt uttag av kontaktdagar (m, fp, c) 139
29. Kontaktdagar vid privat barnomsorg (m, fp, c) 139
30. 16-årsgränsen för tillfällig föräldrapenning (fp) 140
31. Tillfällig föräldrapenning vid barns habilitering (m, c)
140
32. Försäkringsförmåner i samband med utlandsarbete (mp) 141
33. Medelsanvisning till föräldraförsäkringen (v) 141
34. Medelsanvisning till föräldraförsäkringen (v) 142
35. Beräkningsgrunden för vårdbidrag (fp) 142
36. Föräldrabegreppet inom vårdbidraget (fp, v, mp) 143
37. Beräkningen av merkostnadsersättning (fp) 143
38. Medelsanvisning till vårdbidrag (fp) 144
39. Återställande av basbeloppet (v, mp) 144
40. Okorrigerat basbelopp (m) 145
41. Folkpension till invandrare (mp) 145
42. Grundpensionsförmåner m.m. (m) 145
43. Grundpensionsförmåner m.m. (c) 146
44. Ny utredning om grundpension (mp) 147
45. Extra åtgärder för pensionärer (v) 147
46. Pensionärernas ekonomi (m) 148
47. Pensionärernas ekonomi (c) 148
48. Pensionärernas ekonomi (mp) 149
49. Åtgärder inom ATP-systemet (m) 149
50. Kvinnors pensionsrätt (m) 150
51. Långsiktig utredning av ATP (mp) 150
52. Frivillig delning av pensionsrätt (fp) 151
53. Pensionstillskott vid underlåten avgiftsbetalning (fp)
151
54. Växelvård (mp) 151
55. Frivillig pensionsförsäkring (v, mp) 152
56. Pensionsåldern m.m. (mp) 152
57. Förlängd rätt till vårdår (m) 153
58. Förlängd rätt till vårdår (c) 153
59. Vårdår från år 1960 (fp, c, v) 154
60. Retroaktiv rätt till vårdår från år 1982 (c, v, mp) 154
61. Automatisk beräkning av vårdår (m, c, v, mp) 155
62. Övergångsregler inom ATP (c) 155
63. Information om intjänad ATP (fp) 155
64. Medelsanvisning till ålderspensioner (v) 156
65. Nivåer inom förtidspensioneringen (m) 156
66. Pensionstillskott till förtidspensionärer (m) 157
67. Översyn m.m. av handikappersättning (v) 157
68. Handikappersättning vid funktionsnedsättning efter 65 års
ålder (mp) 158
69. Särskilt pensionstillägg från år 1960 (m) 158
70. Uttalande om särskilt pensionstillägg (fp) 158
71. Särskilt pensionstillägg fr.o.m. första vårdåret m.m. (m,
fp, c) 159
72. Översyn av särskilt pensionstillägg (c) 159
73. Medelsanvisning till särskilt pensionstillägg (fp) 160
74. Höjt KBT (v) 160
75. Översyn av KBT (fp) 161
76. Översyn av KBT (v) 161
77. En parlamentarisk utredning (m, mp) 162
78. Slopad förmögenhetsprövning (m, fp) 162
79. Slopad förmögenhetsprövning (c) 162
80. Medelsanvisning till kommunala bostadstillägg (v) 163
81. Delpension (m) 163
82. Sammanslagning av försäkringskassor (fp) 164
83. Jävssituationer (fp) 164
84. ADB-system (m, fp, c, mp) 164
85. Medelsanvisning till allmänna försäkringskassor (m) 165
86. Medelsanvisning till allmänna försäkringskassor (fp) 166
Särskilda yttranden
1. Kompensationsnivån inom sjukpenningförsäkringen (mp) 166
2. Försöksverksamhet inom tandvården (c) 166
3. Medelsanvisning till sjukförsäkringen (m) 167
4. Beräkningen av merkostnadsersättning (c) 167
5. Folkpension till invandrare (fp, v) 167
6. Pensionärernas ekonomi (fp) 168
Bilaga 1 169
Bilaga 2 171