dels proposition 1988/89:92 om ny minerallagstiftning m.m.
(industridepartementet),
dels fem motioner som har väckts med anledning av
propositionen,
dels -- helt eller delvis -- två motioner från allmänna
motionstiden år 1989 med yrkanden bl.a. om förstatligande av
mineralproduktionen,
dels -- helt eller delvis -- fyra motioner från allmänna
motionstiden år 1990 med yrkanden om avvikelser från regeringens
förslag i proposition 1988/89:92, bl.a. med hänsyn till vad
mineralråvarukommittén har föreslagit i betänkandet (SOU
1989:92) Prospekteringspolitik.
Skrivelser i ärendet har ingivits av statens naturvårdsverk
och boverket (gemensamt) och av Svenska gruvföreningen.
Bostadsutskottet har avgivit yttrande (1989/90:BoU6y); detta
återges som bilaga 5 (s.64). Företrädare för Svenska
gruvföreningen och för Svenska gruvindustriarbetareförbundet har
senare inför utskottet framfört synpunkter i ärendet.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att gruvlagen och
lagen om vissa mineralfyndigheter skall ersättas av en ny
minerallag. Denna innehåller enhetliga bestämmelser för en
utvidgad krets av lagreglerade mineral. Vissa av de mineral som
enligt propositionen skulle ingå i denna krets utesluts dock av
utskottet. Den nya lagen bygger på koncessionsprincipen men
ansluter sig i viss mån till den inmutningsprincip som den
nuvarande gruvlagen är baserad på. En nyhet är att minerallagen
direkt anknyts till lagen (1987:12) om hushållning med
naturresurser m.m. (NRL). NRL-prövning krävs inte för
undersökningstillstånd men skall äga rum innan
bearbetningskoncession kan ges. I anslutning till ett yttrande
av bostadsutskottet föreslår näringsutskottet ytterligare
överväganden om hur NRL-prövningen av projekt -- även utanför
mineralområdet -- skall genomföras när flera till NRL anknutna
lagar är aktuella. Utskottet avstyrker en begäran (m) om att
förslaget till minerallag skall revideras med hänsyn till
mineralråvarukommitténs förslag rörande prospekteringspolitiken.
Fyra partier vill att minerallagstiftningen skall utformas på
annat sätt och avvisar därför regeringens förslag. Tre
reservationer med riktlinjer för en ändrad lagstiftning
föreligger. Enligt den första (m, fp) skall uppdelningen på en
gruvlag och en minerallag bestå; mineralråvarukommitténs
slutsatser skall beaktas när kretsen av lagreglerade mineral
bestäms. I den andra reservationen (v) begärs att NRL-prövning
skall ha gjorts innan undersökningstillstånd kan lämnas.
Bestämmelserna mot rovbrytning skall skärpas och samhället --
staten och kommunerna -- få ensamrätt till exploatering av
mineralföreskomster. Miljöhänsyn och bevarandesynpunkter präglar
den tredje reservationen (mp); enligt denna skall markägaren,
kommunen och staten var för sig ha vetorätt mot en tilltänkt
exploatering.
Ett antal andra motionsyrkanden med anknytning till
minerallagstiftningen avstyrks av utskottet, dock i inget fall
enhälligt. I reservationer förespråkas att institutet kronoandel
skall avskaffas (m, fp), att kronoandel inte skall upplåtas till
privata intressenter (v), att markägare skall få generösare
skadeersättning (m, fp) och jordägaravgäld, dvs. del i
avkastningen av mineralprojekt (m, fp, c), att bergtäkt skall
omfattas av koncessionssystemet (mp) och att privata
mineralförekomster skall överföras i offentlig ägo (v).
Propositionen
Förslag
I proposition 1988/89:92 har regeringen -- efter föredragning
av industriminister Ivar Nordberg -- föreslagit riksdagen att
anta förslag till
1. minerallag,
2. lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med
naturresurser m.m.,
3. lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter,
4. lag om ändring i lagen (1982:618) om utländska förvärv av
fast egendom m.m.,
5. lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln.
Lagförslagen har granskats av lagrådet. De båda första återges
som bilaga 3 och bilaga 4 till detta betänkande (s.38
resp. s.63). De övriga finns i propositionen på s. 28--32.
Huvudsaklig innebörd
Den nya minerallag som föreslås i propositionen är avsedd att
ersätta gruvlagen (1974:342) och lagen (1974:890) om vissa
mineralfyndigheter.
De viktigaste nyheterna i förhållande till gällande rätt är
att den gruvrättsliga lagstiftningen blir enhetlig för de
mineral som omfattas av denna, att kretsen av lagreglerade
mineral utvidgas, att minerallagstiftningen samordnas med lagen
(1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (NRL) samt att
vissa begränsade reformbehov tillgodoses.
Den nya lagen bygger på koncessionssystemet men har starka
inmutningsrättsliga inslag. Reglerna om rätt till undersökning
överensstämmer i stora delar med vad som för närvarande gäller
om inmutning enligt gruvlagen. Reglerna om rätt till bearbetning
har inslag som syftar till att trygga gruvföretagens möjligheter
att utvinna påträffade fyndigheter.
Den nya lagen har föreslagits träda i kraft den 1 juli 1990.
Äldre rättigheter skall fortsätta att gälla under återstående
giltighetstid.
De föreslagna ändringarna i andra lagar föranleds av den nya
minerallagen.
Motionerna
Yrkanden
De motioner som har väckts med anledning av proposition
1988/89:92 är följande:
1988/89:N25 av Paul Lestander m.fl. (vpk) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om koncessionsprövning och straffavgifter,
2. avslår proposition 1988/89:92 i sin helhet.
1988/89:N26 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om grunderna för minerallagstiftningen,
2. med avslag på proposition 1988/89:92 i denna del beslutar
att 1 § i förslaget till ny minerallag beträffande lagens
tillämpningsområde ändras i enlighet med vad som anförs i
motionen,
3. med avslag på proposition 1988/89:92 i denna del
föreskriver att giltighetstiden för undersökningstillstånd och
inmutningar begränsas i enlighet med vad som anförs i motionen,
4. med avslag på proposition 1988/89:92 i denna del beslutar
att 2 kap. med reglerna för beviljande av undersökningstillstånd
utformas i enlighet med vad som anförs i motionen vad avser
skyddet för nationalparker och mark som reserverats för
naturreservat resp. rennäringen och jord- och skogsbruk,
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om uppföljning av effekterna av den nya
minerallagstiftningen beträffande motstående intressen vid
markanvändning.
1988/89:N27 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen
1. avslår regeringens förslag till ny minerallagstiftning
m.m.,
2. hos regeringen begär en ny utredning om
minerallagstiftning där synpunkterna om solidarisk hushållning
på lång sikt särskilt beaktas i enlighet med vad som anförs i
motionen.
1988/89:N28 av Lars De Geer m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen
1. avslår propositionen,
2. hos regeringen begär förslag till reformer inom ramen för
nuvarande lagstiftning enligt de riktlinjer som anges i
motionen.
1988/89:N29 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen
1. avslår regeringens förslag till minerallag,
2. beslutar om ändringar i 2§ gruvlagen (1974:342) samt
1§ lagen om vissa mineralfyndigheter (1974:890) i enlighet med
vad som föreslås i motionen,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om redovisning av undersökningsresultat.
De motioner från allmänna motionstiden år 1989 som
behandlas här är följande:
1988/89:N249 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
3. hos regeringen begär förslag som innebär att
inmutningssystemet avskaffas och ersätts med ett enhetligt
koncessionssystem,
4. som sin mening ger regeringen till känna att staten ej bör
upplåta eller överlåta sin kronoandel, som regleras i 5kap.
gruvlagen,
5. hos regeringen begär förslag om ändring i gruvlagen och
andra lagar som reglerar mineralfyndigheter så att nya
fyndigheter helt tillfaller samhället,
6. hos regeringen begär förslag innebärande att privatägda
mineralförekomster överförs i samhällets ägo.
1988/89:N276 av Lars Ahlmark (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till ändring av gruvlagen i enlighet
med vad som i motionen anförts.
De motioner från allmänna motionstiden år 1990 som
behandlas här är följande:
1989/90:N227 av Karin Falkmer (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar att det i proposition 1988/89:92 framlagda förslaget
till ny minerallagstiftning skall revideras med hänsyn till
mineralråvarukommitténs förslag i betänkandet (SOU 1989:92)
Prospekteringspolitik.
1989/90:N277 av Karin Falkmer (m) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en modernisering av gruvlagen,
2. begär förslag från regeringen om en förändring av
gruvlagen innebärande att kronoandelsinstitutet avskaffas.
1989/90:N278 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandet
(4) att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i
gruvlagen och andra lagar som reglerar mineralfyndigheter så att
nya fyndigheter helt tillfaller samhället.
1989/90:N280 av Lars Norberg (mp) och Carl Frick (mp) vari
yrkas att riksdagen beslutar att bergtäkter skall ingå i
minerallagen och behandlas som annan gruvdrift.
Innebörden av vissa motionsyrkanden
Om koncessionsprövning anförs i motion 1988/89:N25 (vpk) att
den bör göras redan när man inleder undersökningarna.
Minerallagen bör enligt denna motion innehålla bestämmelser om
hårda straffavgifter mot rovbrytning av malmer.
De grunder för en ny minerallagstiftning som förespråkas i
motion 1988/89:N26 (c) är följande. Prövningen mot annan
lagstiftning bör vara noggrann, och antalet mineral som omfattas
av koncessionsplikt bör begränsas. De inskränkningar i
äganderätten som lagstiftningen innebär skall begränsas så långt
det är möjligt utan att samhällets intressen åsidosätts. I de
fall då koncession lämnas skall markägaren få rimlig ersättning
för sin mark. Utifrån dessa grunder begärs ändringar i förslaget
till minerallag. Olivin och talk samt diatomit, fältspat,
glimmer, kvarts, kvartsit, dolomit, kalksten och krita skall
inte omfattas av krav på koncession. Giltighetstiden för
undersökningstillstånd skall inte kunna förlängas utöver sex år,
och inmutningar enligt den nuvarande gruvlagen skall upphöra att
gälla senast sex år efter det att den nya lagstiftningen har
trätt i kraft. Om en ansökan om undersökningstillstånd avser ett
särskilt skyddsvärt markområde skall en avvägning ske mot
motstående intressen; beslut beträffande hinder mot undersökning
och bearbetning skall i sådana fall fattas av regeringen.
Lantbruksstyrelsen skall när det gäller ett större
mineralföretag ha lagstadgad möjlighet att föranstalta om
utredning av dess skadeverkningar för jord- och skogsbruket och
rennäringen.
De synpunkter om solidarisk hushållning på lång sikt som
åberopas i hemställan i motion 1988/89:N27 (mp) kommer till
uttryck i tio punkter i motiveringen. Dessa innebär i huvudsak
följande. Nationella och globala hushållningssynpunkter skall
vara vägledande för utredningen om en ny minerallagstiftning.
Ökad beskattning av råvaruutvinning skall övervägas och
återvinningsaspekten beaktas. De nationella och globala
mineraltillgångarna och de olika råvarornas sannolika livslängd
vid olika förbrukningsnivåer skall redovisas. I anslutning
därtill skall kommande generationers behov diskuteras.
Markägaren, kommunen och staten bör var för sig ha vetorätt när
det gäller undersökning och exploatering av mineraltillgångar.
De reformer inom ramen för nu gällande lagar som enligt motion
1988/89:N28 (fp) skulle ersätta den föreslagna nya
lagstiftningen innefattar två element. De ytterligare mineral
som har föreslagits bli omfattade av regleringssystemet skulle
införas i gruvlagen resp. lagen om vissa mineralfyndigheter. I
nationalparker, naturreservat, obrutna fjällområden och vissa
andra naturområden av riksintresse skulle prospektering vara
förbjuden. Frågan om på vilket stadium en slutlig prövning
enligt naturresurslagen skall ske borde prövas ytterligare.
Även enligt motion 1988/89:N29 (m) skulle regleringen
beträffande ytterligare mineral komma till stånd genom ändringar
i gruvlagen och lagen om vissa mineralfyndigheter. Den senare
skulle omfatta fyndigheter av diamant, olivin och talk liksom
fyndigheter av fältspat, kvarts, kvartsit, dolomit, kalksten och
krita, medan övriga ämnen skulle hänföras till gruvlagen. På det
sätt som föreslås i propositionen skulle regleringen i vissa
fall gälla bara för sådana särskilda former av ifrågavarande
mineral som kan användas som insatsråvara i industriella
processer. Redovisningen av undersökningsresultat skulle baseras
på frivilliga överenskommelser.
De ändringar i gruvlagen som påkallas i motion 1988/89:N276
(m) innebär dels att statens rätt till kronoandel i utmål skulle
upphöra, dels att markägaren skulle få rätt att ingå med tio
procent av kapitalet i ett nytillkommande gruvföretag.
Den modernisering av gruvlagen som förespråkas i motion
1989/90:N277 (m) skulle -- förutom avskaffande av
kronoandelsinstitutet -- innebära en höjning av ersättningen
till jord- och skogsägare för skada och intrång i pågående
markanvändning.
Förslag av mineralråvarukommittén
Mineralråvarukommittén, som tillkallades år 1987, har haft
till uppgift att bedöma marknadsförutsättningarna för olika
mineralråvaror och att utifrån dessa bedömningar överväga
lämpligheten av att en övergripande strategi läggs fast för
prospekteringsverksamhetens inriktning i Sverige. Den har
avlämnat betänkandet (SOU 1989:92) Prospekteringspolitik,
åtföljt av en rapportdel (SOU 1989:93). Betänkandet har
remissbehandlats.
Kommitténs förslag rörande prospekteringsbranschen tar sikte
på att de delar av branschen som för närvarande har en påtagligt
negativ utveckling skall få möjlighet att överleva. Kommittén
har låtit egna experter och ett antal konsulter utarbeta
översikter rörande ett urval av dels metallbärande mineral, dels
industrimineral. I anslutning till författarnas slutsatser
redovisar kommittén sina egna rekommendationer beträffande
fortsatt prospektering, kunskapsuppbyggnad och andra åtgärder. I
det följande anges i korthet vad kommittén anför beträffande
vissa industrimineral vilkas mineralrättsliga status särskilt
har övervägts vid utskottsbehandlingen av regeringens förslag
till ny minerallagstiftning.
Ytterligare prospektering av karbonatstenar (dolomit,
kalksten, krita, magnesit), som används bl.a. inom
pappersindustrin, anses enligt betänkandet inte vara särskilt
aktuell för närvarande. Möjligen skulle dock prospektering efter
krita med vissa definierade egenskaper kunna vara motiverad. I
en kompletterande skrivelse till industridepartementet den
27februari 1990 har kommittén ändrat sitt ställningstagande i
fråga om dolomit. Ytterligare kontakter med branschen har visat
att den bedömda efterfrågan på dolomit för kvalificerade ändamål
motiverar fortsatt prospektering i syfte att bibehålla eller öka
livslängden hos malmbasen och eventuellt finna alternativ
malmbas med utsikter till lägre produktionskostnader.
Fältspat har en viktig funktion vid glas- och
keramiktillverkning och utnyttjas också som fyllmedel i färg,
lim, gummi och plast. Villkor för lönsam produktion är bl.a. att
brytningen kombineras med brytning av ren kvarts och att
högkvalitativa produkter tillverkas. Sveriges behov av
kvarts och kvartsit tillgodoses till ca 40% genom
import. I den mån kvarts och kvartssand i brytvärda mängder och
av tillräcklig renhet kan lokaliseras i Sverige bör brytning och
förädling kunna bli lönsam. Det finns, säger kommittén
sammanfattningsvis, geologiska förutsättningar att hitta
fältspat- och kvartsmineral samt litium i Sverige. En fortsatt
prospektering bör med fördel inriktas på de geologiska miljöer
där alla tre slagen av mineral bedöms kunna förekomma.
Olivin används huvudsakligen som slaggbildare vid
råjärnstillverkning. Med nuvarande marknadsbild och krav på
fyndighetens omfattning och läge anses det inte motiverat att
rekommendera prospektering efter olivin. Ett undantag utgör dock
LKAB:s behov av olivin från ett närområde. Den svenska
försörjningen med talk täcks endast till 10% med egen
produktion. I Europa råder överkapacitet, och i Norden är
Finland en stor producent. Mycket tyder på att importen till
stora delar skulle kunna ersättas med inhemsk produktion. Med
hänsyn till de förutsättningar som för närvarande råder på den
europeiska marknaden anser kommittén att prospektering efter
talk inte är speciellt angelägen. Inte heller finns det, menar
kommittén, anledning att utifrån Sveriges mycket begränsade
konsumtion rekommendera prospektering efter wollastonit.
Mineralråvarukommittén framhåller i den nämnda kompletterande
skrivelsen att kommittén när den har formulerat sina
rekommendationer för de olika mineralråvarorna har förutsatt att
kretsen av koncessionsmineral kommer att bli den som föreslås i
propositionen om ny minerallagstiftning.
Utskottet
Inledning
Minerallagstiftningen har hittills haft två huvudsyften. Det
ena är näringspolitiskt. Den skall bidra till att skapa
förutsättningar för en god försörjning med mineralråvaror för
den svenska industrin. I stor utsträckning gäller som princip
att rätten att utvinna mineral kan av en statlig myndighet
tillerkännas någon annan än den som äger marken där fyndigheten
finns. Härmed sammanhänger det andra huvudsyftet, som är
civilrättsligt. Minerallagstiftningen reglerar förhållandena
mellan markägare och personer som på annans mark undersöker och
exploaterar mineralfyndigheter. Ett tredje huvudsyfte framträder
när det nu är fråga om en ny minerallagstiftning. Denna skall,
tillsammans med annan lagstiftning, ge regler för avvägningen
mellan exploateringsintresset och motstående intressen --
alternativ markanvändning och skydd för miljön.
Den nuvarande minerallagstiftningen tillkom väsentligen år
1974. Från det året härrör dels gruvlagen (1974:342), dels lagen
(1974:890) om vissa mineralfyndigheter (minerallagen). Båda går
tillbaka på äldre lagstiftning. På några punkter har de ändrats
under 1980-talet. Andra lagar som reglerar utvinning av
mineraliska ämnen är lagen (1966:314) om kontinentalsockeln,
lagen (1966:319) om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom
vissa allmänna vattenområden och lagen (1985:620) om vissa
torvfyndigheter.
Rätten att utvinna mineraltillgångar regleras i de nämnda
lagarna enligt tre olika system, nämligen inmutningssystemet,
koncessionssystemet och -- i mindre utsträckning --
jordäganderättssystemet.
Inmutningssystemet, som ligger till grund för gruvlagen, går i
princip ut på att den som först anmäler att han vill utnyttja en
fyndighet får rätt till denna. Inmutningsbara mineral är framför
allt malmer till de flesta metaller och dessutom vissa
industrimineral. Inmutningsrätt innebär tillstånd att utföra
undersökningsarbete inom det inmutade området. Bearbetning
förutsätter att inmutaren har fått sig anvisat ett utmål, dvs.
ett arbetsområde där han mot avgift till staten får bedriva
gruvdrift under en viss tid.
De övriga nämnda lagarna är baserade på koncessionssystemet.
Dess princip är att rätten att eftersöka och bearbeta en
fyndighet upplåts efter fri prövning av en statlig myndighet,
som därvid kan uppställa olika slags villkor. På motsvarande
sätt som enligt gruvlagen blir det först fråga om
undersökningskoncession och därefter, om förutsättningar finns,
om bearbetningskoncession. Minerallagen gäller fyndigheter av
bl.a. olja, gas, stenkol, vissa leror samt uran- och
toriumhaltiga mineral.
Rätten att utnyttja mineral som inte omfattas av någon av de
fem nämnda lagarna tillkommer jordägaren.
Enligt gruvlagen har staten rätt till andel med hälften
(kronoandel) i utmål som läggs för någon annan än staten. I
koncession enligt minerallagen kan föreskrivas att staten har
rätt att delta i verksamheten eller att få avgift eller
produktionsandel av koncessionsinnehavaren.
Minerallagstiftningen har sedan slutet av 1970-talet varit
föremål för flera utredningar. Senast har minerallagskommittén
fullgjort uppdraget att utarbeta förslag till enhetliga regler
som skulle ersätta gruvlagen och minerallagen. Enligt
utredningsdirektiven förutsattes den nya lagen bygga på
koncessionsprincipen men ha inmutningsrättsliga inslag.
Kommitténs betänkande (SOU 1986:53, 54) Ny minerallagstiftning
och remissyttrandena därutöver ligger till grund för det förslag
till ny minerallagstiftning som regeringen våren 1989 har
framlagt för riksdagen i proposition 1988/89:92.
Från alla de fem oppositionspartiernas sida har väckts
motioner med kritik mot regeringens förslag till ny
minerallagstiftning. I samtliga fall utom ett -- centerpartiets
motion -- utmynnar kritiken i ett yrkande om avslag på
propositionen, varvid samtidigt begärs antingen att ett nytt
lagförslag skall utarbetas eller att vissa ändringar skall
genomföras inom de nuvarande lagarnas ram. Utom dessa motioner
tar utskottet upp några fristående motioner från detta och
föregående år med yrkanden på minerallagstiftningens område. Det
sker dels i anslutning till regeringens förslag, dels i några
särskilda, avslutande avsnitt.
Regeringens förslag
Regeringens förslag till ny minerallagstiftning innebär att
gruvlagen och lagen om vissa mineralfyndigheter ersätts av en ny
minerallag med i huvudsak enhetliga bestämmelser för en utvidgad
krets av lagreglerade mineral. Liksom i de båda nämnda lagarna
föreskrivs en tillståndsgivning i två etapper. Avvägningen mot
motstående intressen kommer härvid in på ett annat sätt än
tidigare.
Den nya lagen föreslås omfatta samma mineral som gruvlagen och
den nuvarande minerallagen och därjämte en rad ytterligare
mineral. Listan över dessa har bestämts av tre kriterier. Det
skall vara fråga om mineral som är industriellt användbara.
Mineralen skall med viss sannolikhet förekomma i Sverige i sådan
omfattning och på sådant sätt att utvinning ter sig meningsfull.
Det skall vidare krävas systematisk letning och undersökning för
att de skall påträffas.
De mineraliska ämnen som nu skulle föras in under reglering
och sålunda bli koncessionsmineral är dels ett antal grundämnen,
dels vissa industriella mineral och bergarter. Grundämnena är
litium, rubidium, cesium, beryllium, strontium, sällsynta
jordartsmetaller (dvs. lantan, lantaniderna, skandium och
yttrium), zirkonium, niob, tantal och platinagruppens övriga
metaller (dvs. rutenium, rodium, palladium, osmium och iridium).
Industrimineralen indelas i två grupper. Fullt ut skall
regleringen omfatta brucit, diamant, flusspat, nefelinsyenit,
olivin, sillimanitmineral (dvs. andalusit, kyanit och
sillimanit), talk, tungspat och wollastonit. Ämnena i den andra
gruppen berörs bara när de förekommer i sådana särskilda former
att de kan användas som insatsvara i industriella processer.
Dessa ämnen är diatomit, fältspat, glimmer, kvarts, kvartsit,
dolomit, kalksten och krita.
För undersökningsarbete krävs enligt regeringens förslag
undersökningstillstånd som -- i likhet med vad som gäller för
inmutning enligt gruvlagen -- i princip skall ges till den som
först ansöker om det. Undantag gäller för fall då sökanden
uppenbarligen saknar möjlighet eller avsikt att få till stånd en
ändamålsenlig undersökning. Tillstånd avseende olja, gas eller
diamant får ges bara åt den som kan visa att han är lämplig att
bedriva sådan undersökning. En förutsättning för att tillstånd
skall ges är att det finns anledning anta att undersökning i
området kan leda till fynd av koncessionsmineral. Även i fråga
om undersökningstillståndets giltighetstid anknyter förslaget
till gruvlagens regler. I första hand ges tillstånd för tre år.
Förlängning med ytterligare sammanlagt högst tre år medges
normalt; om det finns synnerliga skäl kan giltighetstiden
förlängas ytterligare med upp till fyra år.
Ett undersökningstillstånd enligt den föreslagna lagen ger
inte obligatorisk rätt till bearbetning, om en exploateringsbar
fyndighet påträffas. Undersökarens ställning stärks dock något
jämfört med vad som gäller enligt den nuvarande minerallagen.
Vid konkurrens om bearbetningskoncession skall nämligen ges
företräde åt den som har undersökningstillstånd, om han har
resurser och avsikt att själv eller i samverkan med andra
bearbeta fyndigheten och dennas belägenhet eller art inte gör
honom olämplig. Koncession lämnas för tio år med rätt till
förlängning om verksamhet pågår. Staten får kronoandel i
bearbetningskoncession på samma sätt som i motsvarande rätt --
utmål -- enligt den nuvarande gruvlagen. En nyhet är att den som
har utfört undersökningsarbeten blir skyldig att lämna
redovisning för dessa till förvaltningsmyndigheten --
bergmästaren -- ifall de inte har resulterat i
bearbetningskoncession.
En förutsättning för att bearbetningskoncession skall kunna
ges är att det inte finns hinder enligt lagen (1987:12) om
hushållning med naturresurser m.m. (NRL) för markens användning
till mineralutvinning. Prövning enligt NRL äger rum i samband
med prövning av ansökan om bearbetningskoncession. Den nya
minerallagen anknyts sålunda enligt regeringens förslag till NRL
på samma sätt som redan gäller i fråga om plan- och bygglagen
(1987:10) och ett flertal andra lagar; även beträffande lagen
(1966:314) om kontinentalsockeln föreslås nu en sådan
anknytning. Om verksamheten senare skall prövas också enligt
annan till NRL anknuten lagstiftning, t.ex. plan- och bygglagen
(1987:10), skall inte någon ytterligare NRL-prövning vad gäller
markanvändningen ske. En bearbetningskoncession skall kunna
förenas med villkor till skydd för motstående intressen. Om en
sådan koncession går ut utan att ha utnyttjats skall en förnyad
NRL-prövning ske innan koncessionen kan förlängas.
Myndighetsutövningen på mineralområdet blir enligt regeringens
förslag i viss mån decentraliserad. Bergmästaren i distriktet --
landet är delat i två sådana -- prövar ärenden om
undersökningstillstånd och bearbetningskoncession liksom om
anvisning av mark för bearbetningen och om ersättning för denna
mark. I ärenden om bearbetningskoncession skall bergmästaren
samråda med länsstyrelsen i fråga om tillämpningen av NRL.
Sådana ärenden skall avgöras av regeringen i de fall då ärendet
är särskilt betydelsefullt från allmän synpunkt eller då
bergmästaren och länsstyrelsen är oeniga i
markanvändningsfrågan.
Synpunkter och krav i motioner
De motioner från moderata samlingspartiet, folkpartiet,
vänsterpartiet kommunisterna och miljöpartiet de gröna som har
föranletts av propositionen om ny minerallagstiftning har det
gemensamt att riksdagen i alla uppmanas att avslå propositionen
i dess helhet. Detta görs emellertid från olika utgångspunkter.
Hushållningsmotiv dominerar i miljöpartiets motion
1988/89:N27. Perspektivet skall enligt denna vara inte bara
nationellt utan globalt. En ny utredning om
minerallagstiftningen begärs. Redovisning av mineraltillgångarna
med prognos för deras varaktighet vid olika förbrukningsnivåer,
vetorätt för markägaren, kommunen och vissa statliga organ mot
både undersökning och exploatering, beskattning av
råvaruutvinningen och effektivare återvinning är några nyckelord
i miljöpartiets skiss till utredningsdirektiv. Naturskydds- och
miljöintressena betonas.
Från vänsterpartiet kommunisternas sida hävdas likaledes, i
motion 1988/89:N25, att den föreslagna lagstiftningen inte ger
tillräckligt skydd för miljön. Koncessionsprövningen borde göras
redan när man inleder undersökningarna; på så sätt skulle
kommunen och länsstyrelsen få tillfälle att i tid säga sin
mening. Det borde vidare ställas höga krav på fullutnyttjande av
mineraltillgångar som bryts. Brytning av endast den rika malmen
i en fyndighet betecknas som rovbrytning; en sådan borde stävjas
genom hårda straffavgifter.
Principiella synpunkter på hur minerallagstiftningen bör vara
utformad har vänsterpartiet kommunisterna innan propositionen
avlämnades framfört i motion 1988/89:N249, som utskottet också
tar upp här. I denna motion begärs att inmutningssystemet skall
-- såsom sedermera har föreslagits i propositionen -- ersättas
med ett enhetligt koncessionssystem. Regeringen skulle anmodas
att lägga fram förslag till bestämmelser som innebär att nya
mineralfyndigheter helt tillfaller samhället, ett yrkande som
åter har förts fram i motion 1989/90:N278 (vpk). Utan direkt
krav på lagändring påyrkas i den tidigare motionen ett uttalande
till regeringen om att staten inte bör -- såsom 5kap. 3§
gruvlagen liksom 11kap. 3§ förslaget till minerallag medger
-- överlåta eller upplåta sin kronoandel. Detta sistnämnda
yrkande behandlar utskottet i det följande separat, efter sin
granskning av lagförslaget.
Även det avslagsyrkande som framställs från folkpartiets sida
i motion 1988/89:N28 grundas delvis på miljöskäl. I
nationalparker, naturreservat, obrutna fjällområden och vissa
andra naturområden av riksintresse borde ingen prospektering få
förekomma. Prövningen enligt lagen om naturresurser borde äga
rum i en tidigare fas, kanske redan innan undersökning får ske.
Regeringens förslag att ytterligare mineraliska ämnen skall
föras under reglering godtas i sak. Motionärernas slutsats är
att den nuvarande lagstiftningen bör reformeras enligt de
riktlinjer som de har angett. Regeringen borde sålunda snarast
återkomma till riksdagen med förslag till ändringar i gruvlagen
och minerallagen, syftande bl.a. till vidgning av kretsen av
lagreglerade metaller och förstärkning av skyddet för värdefull
natur. Sitt avvisande av det föreslagna enhetliga
koncessionssystemet motiverar motionärerna med att detta innebär
en ökad statlig styrning. De betonar att folkpartiet av princip
motsätter sig en utvidgad användning av olika sorters
näringstillstånd etc. och därför reagerar mot systemets starka
inslag av lämplighetsprövning.
Också moderata samlingspartiets ståndpunkt är, enligt motion
1988/89:N29, att önskvärda ändringar i minerallagstiftningen kan
göras inom de nuvarande lagarnas ram. Regeringens förslag om
utvidgning av kretsen lagreglerade mineral godtar motionärerna i
sak; bestämmelserna härom skulle på närmare angivet sätt (se
s.6) infogas i gruvlagen resp. lagen om vissa
mineralfyndigheter. Kritik mot vad som uppfattas som en strävan
efter ökad statlig styrning präglar även denna motion. Risken
för ett företag som har fått undersökningstillstånd att
bearbetningskoncession ges åt någon annan medför en osäkerhet
som kan minska prospekteringsbenägenheten, menar motionärerna.
De ser positivt på att det införs ett system som underlättar att
resultat av tidigare prospektering kan nyttiggöras i framtida
verksamhet. Detta syfte borde emellertid i första hand
tillgodoses genom frivilliga överenskommelser.
I tidigare och senare motioner har företrädare för moderata
samlingspartiet framställt flera yrkanden rörande
gruvlagstiftningen. Ett av dessa bör behandlas i direkt
anslutning till lagförslaget. Motion 1989/90:N227 går ut på att
regeringens förslag till ny minerallagstiftning skall revideras
med hänsyn till mineralråvarukommitténs förslag i betänkandet
(SOU 1989:92) Prospekteringspolitik. Enligt motionerna
1988/89:N276 och 1989/90:N277 skulle statens rätt till
kronoandel upphöra. I motion 1988/89:N276 begärs också att
markägaren skall få viss rätt att bli delägare i ett
gruvföretag. De båda sistnämnda frågorna behandlas i separata
avsnitt i detta betänkande (s.19f.).
Till skillnad från de övriga oppositionspartierna tar
centerpartiet inte helt avstånd från regeringens förslag. Från
partiets sida framställs emellertid, i motion 1988/89:N26, en
rad krav på förändringar i denna. En rad mineral skulle undantas
från den nya minerallagens tillämpningsområde. Olivin och talk
kräver inte någon systematisk letning och undersökning, hävdar
motionärerna. Även diatomit, fältspat, glimmer, kvarts,
kvartsit, dolomit, kalksten och krita skulle förbehållas
markägarna. Giltighetstiden för undersökningstillstånd skulle
inte få förlängas utöver sex år, och samma gräns skulle sättas
för äldre inmutningars giltighetstid. Skyddet för motstående
intressen vill motionärerna få förstärkt på olika sätt. När det
är fråga om nationalparker eller mark som har reserverats för
naturreservat borde sålunda NRL-prövningen ske redan när ansökan
om undersökningstillstånd behandlas. Vidare borde
lantbruksstyrelsen få lagstadgad rätt att förordna om utredning
beträffande ett tilltänkt större mineralföretags skadeverkningar
för jord- och skogsbruket och rennäringen. Som en överordnad
princip för minerallagstiftningen -- en princip som riksdagen
skulle slå fast genom ett särskilt uttalande -- anger
motionärerna att inskränkningar i äganderätten skall begränsas
så långt det är möjligt utan att samhällets intressen
åsidosätts. De vill också att riksdagen hos regeringen skall
begära en noggrann uppföljning av hur den nya
minerallagstiftningen påverkar motstående intressen.
Överväganden om regeringens förslag och motförslagen
En utgångspunkt för mineralpolitiken -- i vilken
minerallagstiftningen ingår som en central del -- är, såsom
redan har antytts, att det skall skapas förutsättningar för att
industrin och andra avnämare långsiktigt skall kunna få sitt
metall- och mineralbehov tillgodosett. Allteftersom rika och
lättillgängliga mineralfyndigheter förbrukas, ställs ökade krav
på intensiteten i och de tekniska och ekonomiska resurserna för
den prospekteringsverksamhet som har till syfte att säkra en
fortsatt tillgång på mineralråvaror. Samtidigt gör sig olika
skyddsintressen alltmera gällande. Regeringens förslag till ny
minerallagstiftning skall ses mot denna bakgrund.
Två av riksdagspartierna har i nu föreliggande motioner gett
uttryck för enligt utskottets mening orealistiska uppfattningar
om de grundläggande villkoren för mineralpolitiken.
Miljöpartiet utdömer i sin motion 1988/89:N27 såväl den nu
gällande som den föreslagna minerallagstiftningen i väsentliga
hänseenden. Motionen präglas av en lovvärd ambition att
kortsiktiga exploateringssträvanden skall motarbetas och att
hushållning med råvaror och effektivare återanvändning av
mineralkrävande produkter skall främjas. Utskottet kan
emellertid inte ansluta sig till idén att de bestämmelser som
reglerar undersökning och bearbetning av mineralfyndigheter
skulle direkt sammankopplas med bestämmelser om återvinning och
återanvändning. Vad utskottet inte minst finner orealistiskt är
motionärernas tanke att tillståndsgivning enligt
minerallagstiftningen skulle baseras på långsiktiga kalkyler av
de nationella och globala mineraltillgångarnas omfattning och
råvarufyndigheternas sannolika livslängd vid olika
förbrukningsnivåer. Utskottet vill framhålla att
marknadsförhållandena bestämmer vad som kan betecknas som
mineraltillgångar. Lågvärdiga fyndigheter som tidigare inte har
räknats in i malmbasen tilldrar sig intresse när högvärdiga
malmer tryter. Nya metoder för utvinning av mineraliska ämnen
utvecklas fortlöpande. Mineraltillgångar är sålunda i väsentlig
mån ett ekonomiskt begrepp. Gruvföretag och andra företag som
ägnar sig åt mineralutvinning tenderar att tillämpa en
framförhållning som innebär att de successivt säkrar
malmresurser etc. av viss omfattning.
Den långtgående vetorätt redan mot undersökningsarbete som
motionärerna förordar skulle, menar utskottet, kunna bli ytterst
hinderlig för prospekteringsverksamheten. Att vetorätt skulle
tillkomma markägaren strider mot den sedan länge vedertagna
principen att rätten till mineralutvinning skall kunna genom
myndighetsbeslut tilldelas någon annan än markägaren.
Sammanfattningsvis anser utskottet att en reglering enligt
intentionerna i motion 1988/89:N27 (mp) inte i rimlig
utsträckning skulle tillgodose det näringspolitiska syftet med
minerallagstiftningen.
Samma omdöme kan fällas om vänsterpartiet kommunisternas linje
i motionerna 1988/89:N249 och 1989/90:N278 -- den förra väckt
innan propositionen om ny minerallagstiftning hade framlagts --
att den mineralrättsliga regleringen skall gå ut på att nya
fyndigheter skall tillfalla samhället. Det sistnämnda begreppet
skall, enligt vad vänsterpartiets talesman i utskottet har
förklarat, anses innefatta även statsägda bolag och kommunala
intressenter av olika slag. Utskottet menar att den föreslagna
begränsningen likväl -- bortsett från övriga invändningar som
kan riktas mot den -- innebär att det inte skulle ges
tillräckligt incitament till så omfattande
prospekteringsinsatser som torde krävas för att en uthållig
mineralutvinning skall kunna upprätthållas.
Enligt det inledande yrkandet i nyss nämnda motion
1988/89:N249 (vpk) borde regeringen framlägga förslag
innebärande att inmutningssystemet avskaffas och ersätts med ett
enhetligt koncessionssystem. Detta önskemål har formellt sett
uppfyllts genom den nu aktuella propositionen. Med hänsyn till
det starka inmutningsrättsliga inslaget i den föreslagna nya
minerallagen -- förstärkt i jämförelse med vad som nu gäller i
fråga om koncessionsmineral -- anser vänsterpartiet dock att det
just refererade kravet inte har blivit tillgodosett.
Sedan propositionen om ny minerallagstiftning framlagts har
man från vänsterpartiet kommunisternas sida, i motion
1988/89:N25, betonat två ouppfyllda önskemål vilka skulle
motivera att regeringens förslag avvisas.
Det ena av dessa är att koncessionsprövning -- innefattande
NRL-prövning -- skulle göras redan när någon vill inleda
undersökningsarbete, så att kommun och länsstyrelse får ökade
möjligheter att hävda miljöskyddssynpunkter. Till frågan om en
sådan förändring återkommer utskottet i det följande.
Det andra önskemålet är att det skulle införas stränga krav på
att mineralinnehållet i en gruva blir fullt utnyttjat.
Rovbrytning, innebärande att mindre värdefull malm lämnas kvar
-- kanske med risk för att det uppstår en urlakning till
vattendrag -- skulle beläggas med hårda straffavgifter.
När det gäller denna fråga vill utskottet fästa
uppmärksamheten på att både den nuvarande och den föreslagna
minerallagstiftningen innehåller bestämmelser riktade mot
missförhållanden av nu åsyftad art. Enligt 5 kap. 7§ förslaget
till minerallag får bearbetning inte ske på sådant sätt att
framtida utvinning av något koncessionsmineral äventyras eller
att det blir omöjligt eller väsentligt svårare att utvinna en
kvarlämnad känd tillgång av sådant mineral. Inte heller får
bearbetning utföras så att uppenbar misshushållning med mineral
sker på annat sätt. Bestämmelser av samma innebörd och
väsentligen samma lydelse som dessa finns nu i gruvlagen (6 kap.
4§) och lagen om vissa mineralfyndigheter (33§). Enligt 15
kap. förslaget till minerallag får bergmästaren meddela
erforderliga förelägganden och i vissa fall t.o.m. förbud mot
arbetet (3§); om förelägganden etc. inte följs får han
förelägga vite (5§). Även i dessa hänseenden finns motsvarande
bestämmelser -- dock med ett annorlunda utformat sanktionssystem
-- i de nuvarande lagarna (se bl.a. 6 kap. 5§ och 11 kap. 1§
gruvlagen, 40 och 43§§ minerallagen). Utskottet kan inte finna
att eventualiteten att det kan behöva göras ingripanden mot
misshushållning med mineralfyndigheter skulle ha förbisetts.
Motion 1988/89:N25 (vpk) avstyrks såvitt den går ut på att
regeringen skall anmodas lägga fram förslag om straffavgifter.
Den i motionerna 1988/89:N29 (m) och 1988/89:N28 (fp)
framförda tanken att önskvärda förändringar i
minerallagstiftningen skulle genomföras inom de nuvarande båda
lagarnas ram kan utskottet inte ansluta sig till. Som framhålls
i propositionen är det i vissa avseenden påkallat med ett ökat
samhällsinflytande över gruvverksamheten. Önskvärdheten av att
det allmänna vid behov kan styra mineralutvinningen mot ett mera
effektivt resursutnyttjande talar enligt utskottets mening för
att det traditionella inmutningssystemet överges till förmån för
ett system som medger en viss diskretionär prövning. För att
prospekteringsverksamhet skall te sig tillräckligt lockande
måste emellertid en prospektör få vissa garantier för att han
och inte någon annan skall få utvinna en fyndighet som han
påträffar. Enligt det modifierade koncessionssystem som
regeringen föreslår får prospektören företrädesrätt när det
uppstår konkurrens om koncession för ett område. Regeringens
förslag innebär, anser utskottet, en lämplig avvägning i
näringspolitiskt hänseende. Utskottet avstyrker följaktligen
yrkandena i motionerna 1988/89:N29 (m) och 1988/89:N28 (fp) om
att riksdagen skall avslå regeringens lagförslag och föranstalta
om vissa ändringar inom den nuvarande lagstiftningens ram. Den
miljöpolitiska argumentationen i den sistnämnda motionen kommer
utskottet att beröra i det följande.
Efter att sålunda ha anslutit sig till principen om en
samordnad minerallagstiftning, baserad på ett koncessionssystem
med inmutningsrättsliga inslag, övergår utskottet till att
närmare granska ett antal olika punkter i regeringens förslag.
Härvid tar utskottet också ställning till de ändringsönskemål
som framförs i motion 1988/89:N26 (c).
De mineraliska ämnen som enligt förslaget till ny minerallag
skall vara koncessionsmineral har i den inledande paragrafen
delats upp i fyra grupper. Den tredje av dessa består av ett
antal mineral som används som insatsvara i industriella
processer och som avses bli omfattade av regleringen endast
såvitt de är av viss kvalitet. Det heter sålunda att lagen
gäller i fråga om de former av diatomit, dolomit, fältspat,
glimmer, kalksten, krita, kvarts och kvartsit som regeringen
bestämmer. Det begärs i motion 1988/89:N26 (c) att dessa ämnen
helt skall undantas från koncessionssystemet och sålunda även
fortsättningsvis förbehållas markägaren. Även olivin och talk,
två ämnen i den andra gruppen i uppräkningen, skulle enligt
motionen undantas från lagens tillämpningsområde. Utskottet
tillstyrker dessa avvikelser från regeringens förslag. Genom den
ändring som utskottet sålunda föreslår blir det nu berörda
motionsyrkandet väsentligen tillgodosett.
Mineralråvarukommittén har, som redan berörts, nyligen
avlämnat betänkandet (SOU 1989:92) Prospekteringspolitik. Detta
innehåller bedömningar av förutsättningar för prospektering m.m.
i fråga om ett flertal olika mineralråvaror. Vissa av kommitténs
slutsatser och rekommendationer har refererats i det föregående
(s.6).
Av det nyss sagda framgår att utskottet inte ansluter sig till
det tidigare nämnda yrkandet i motion 1989/90:N227 (m) att
regeringens lagförslag skall revideras med hänsyn till vad
mineralråvarukommittén har föreslagit. Motionens förespråkare
har bl.a. hävdat att ett undantagande av dolomit, fältspat och
kvarts från koncessionssystemet inte står i god överensstämmelse
med kommitténs rekommendation att det skall bedrivas
prospektering efter dessa mineral. De har också hänvisat till
att kommittén säger sig ha grundat sina förslag på
förutsättningen att kretsen av koncessionsmineral skall
överensstämma med vad regeringen har föreslagit i den
proposition som nu behandlas. Även Svenska gruvföreningens
uppfattning, framförd till utskottet såväl skriftligen som
muntligen, har åberopats. Enligt den borde statsmakterna först
bestämma sig för en prospekteringspolitik och inte förrän
därefter besluta om en ny minerallag. Utskottet delar inte denna
uppfattning. En lämplig inriktning av prospekteringsverksamheten
får genomföras inom ramen för det regelsystem som har
fastställts utifrån ett mera långsiktigt perspektiv.
Mineralråvarukommitténs förslag bör inte tas till intäkt för en
förhalningspolitik på minerallagstiftningens område.
Enligt motion 1988/89:N26 (c) skulle riksdagen vidare i
samband med lagstiftningsbeslutet som sin mening ge regeringen
till känna vad motionärerna har anfört om grunderna för
minerallagstiftningen. Härmed synes i huvudsak åsyftas att
inskränkningar i äganderätten skall begränsas så långt det är
möjligt utan att samhällets intressen åsidosätts. Grunderna för
minerallagstiftningen kommer, vill utskottet framhålla, till
uttryck genom lagtexten med tillhörande motivering. Något
särskilt tillkännagivande av angiven art finner utskottet inte
skäl för. Vad beträffar den inskränkning i äganderätten som det
utvidgade koncessionssystemet innebär vill utskottet fästa
uppmärksamheten på att markägaren själv kan få rätt att utvinna
en fyndighet som finns på hans mark och att de föreslagna
reglernas utformning innebär att han genom egna åtgärder kan få
en viss förtur.
Undersökningstillstånd skall enligt lagförslaget beviljas för
en tid av tre år. Under vissa förutsättningar skall det därefter
kunna förlängas med sammanlagt högst tre år. Vad som då krävs är
att ändamålsenlig undersökning har utförts inom området eller
att, om så inte har skett, godtagbara skäl finns för detta och
tillståndshavaren dessutom gör sannolikt att området kommer att
undersökas under den tid som ansökan om förlängning av fristen
avser. Om det finns synnerliga skäl skall giltighetstiden för
tillståndet kunna förlängas med ytterligare sammanlagt högst
fyra år. Dessa bestämmelser motsvarar vad som nu enligt 3 kap.
5§ gruvlagen gäller beträffande rätt till undersökningsarbete
inom inmutat område. I lagförslaget ingår en
övergångsbestämmelse (4a), enligt vilken bl.a. sistnämnda
paragraf skall förbli giltig i fråga om inmutningar enligt
gruvlagen.
Ett yrkande i motion 1988/89:N26 (c) går ut på att möjligheten
till förlängning av ett undersökningstillstånd utöver sex år
skall slopas. Utskottet vill understryka att en sådan extra
förlängning förutsätter "synnerliga skäl", vilket är ett strängt
krav och begränsar förlängningsmöjligheten till att gälla i
enstaka undantagsfall. Med det sagda avstyrker utskottet
motionen i denna del.
En bestämmelse i förslaget till minerallag (14 kap. 3§)
ålägger den som har haft ett undersökningstillstånd vilket icke
åtföljs av bearbetningskoncession att -- under förutsättning att
han bedriver undersökningsarbete yrkesmässigt -- inge en
redovisning till bergmästaren över utförda undersökningsarbeten.
Tidsfristen är en månad; i fyra punkter anger lagen vad som
skall framgå av redovisningen. Det kan noteras att gruvlagen
inte innehåller någon motsvarande bestämmelse; däremot ger en
bestämmelse i den nuvarande minerallagen (10§) möjlighet för
koncessionsmyndigheten att föreskriva redovisningsskyldighet.
I motion 1988/89:N29 (m) understryks värdet av sådana
redovisningar som det nu är fråga om. Det bör emellertid, menar
motionärerna, vara möjligt för Sveriges geologiska undersökning
(SGU) att få till stånd frivilliga överenskommelser i saken med
det begränsade antalet företag som bedriver prospekteringsarbete
i Sverige. De avstyrker följaktligen att en lagbestämmelse av
angivet slag införs och föreslår i stället att frivilliglinjen
skall prövas.
Utskottet anser att en lagbestämmelse -- i sak inte mera
betungande än en genomförd ordning med frivilliga
överenskommelser -- är motiverad och avstyrker sålunda det
nämnda motionsyrkandet.
En huvudpunkt i regeringens förslag är att, som nämnts,
minerallagstiftningen samordnas med NRL, varvid ordningen blir
att NRL-prövning skall ske i samband med att ansökan om
bearbetningskoncession prövas. Att prövningen skall genomföras
på detta stadium godtas i motion 1988/89:N26 (c) med hänvisning
till att det bara är ett begränsat antal undersökningstillstånd
som leder till exploatering. Motionärerna framhåller emellertid
att ett undersökningstillstånd i vissa fall kan leda till
betydande påverkan på bl.a. markanvändningen. Om det gäller ett
markområde som det har ansetts vara särskilt viktigt att skydda
borde, menar de, redan vid behandlingen av ansökan om
undersökningstillstånd ske en avvägning mot motstående
intressen. Detta skulle gälla i fråga om nationalparker och mark
som har avsatts till naturreservat. Som tidigare har berörts
begär motionärerna vidare att lantbruksstyrelsen skall -- efter
mönster av vad som i fråga om vattenföretag gäller enligt
11kap. 10§ vattenlagen (1983:291) -- få möjlighet att
förordna om behövlig utredning när ett begärt
undersökningstillstånd kan komma att resultera i väsentlig skada
för rennäringen, jordbruket eller skogsbruket. Ett närbesläktat
resonemang förs i motion 1988/89:N28 (fp). Vissa områden, såsom
nationalparker, naturreservat, obrutna fjällområden och vissa
andra naturområden av riksintresse borde undantas från
prospektering, hävdas det i denna motion. En översiktlig
prövning redan i det första ledet skulle minska risken för att
prospektören i ett senare skede hindras att bearbeta en
fyndighet.
Utskottet vill först hänvisa till vad som i propositionen sägs
om prövningen av ansökningar om undersökningstillstånd (s.59).
Behovet av att skyddsintressena blir beaktade på ett tidigt
stadium bör, anförs det, kunna tillgodoses genom administrativa
förfaranden som säkerställer att kommuner, länsstyrelser och
andra berörda får kännedom om planerade undersökningsarbeten och
att innehavare av undersökningsrättigheter får kännedom om
särskilt skyddsvärda områden. Föredragande statsrådet aviserar
att det skall utfärdas administrativa föreskrifter som leder
till att erforderliga kontakter mellan den som har fått
undersökningstillstånd och berörda samhällsorgan kan etableras
på ett tidigt stadium. En prövning av markanvändningen redan i
samband med att ansökan om undersökningstillstånd prövas skulle,
anförs det i propositionen, få karaktär av en förhandsprövning
av markens eventuella användning för mineralutvinning och därför
rubba förutsättningarna för den föreslagna lagstiftningen. Det
påpekas också att en del prospekteringsmetoder inte har någon
som helst inverkan på miljön och att kanske bara en
undersökningsrätt på hundra leder till bearbetning.
Enligt utskottets mening är de nu refererade argumenten i
huvudsak riktiga. Det bör också framhållas att lagförslaget --
på samma sätt som gruvlagen och lagen om vissa
mineralfyndigheter -- föreskriver betydelsefulla restriktioner
för undersökningsarbetet. Sådant får man bedriva endast för att
visa att mineral som omfattas av tillståndet finns inom området
och för att ta närmare reda på fyndighetens storlek,
beskaffenhet och brytvärdhet. Arbetet skall utföras så, att
minsta skada och intrång vållas.
Ett av de önskemål som i sammanhanget framförs i motion
1988/89:N26 (c) bör dock enligt utskottets mening delvis
tillgodoses. Det gäller den tilltänkta möjligheten för
lantbruksstyrelsen att i vissa fall förordna om särskild
utredning av ett begärt undersökningstillstånds konsekvenser.
Utskottet anser att lantbruksstyrelsen bör få en sådan
befogenhet såvitt gäller befarad väsentlig skada för jordbruket
eller skogsbruket. Någon särbestämmelse beträffande sådan skada
för rennäringen är utskottet däremot inte berett att förorda.
Regeringen bör anmodas att med det snaraste föreslå erforderligt
tillägg till den föreslagna minerallagen i nu angivet hänseende,
så att bestämmelsen i fråga kan träda i kraft samtidigt med
lagen i övrigt.
I fråga om prövning enligt NRL i koncessionsärenden innebär
regeringens förslag såsom tidigare (s.10) har nämnts att den
prövning som sker innan bearbetningskoncession meddelas inte
skall efterföljas av någon ny NRL-prövning därest den planerade
verksamheten senare skall bedömas enligt någon annan till NRL
anknuten lag. Enligt ett föreslaget nytt andra stycke i 1kap.
2§ NRL (se s.63) skulle motsvarande gälla också i fråga om
dessa övriga lagar; beträffande varje projekt skulle alltså den
NRL-prövning som först äger rum bli bestämmande. Statens
naturvårdsverk och boverket har i en skrivelse till utskottet
anfört betänkligheter mot en sådan ordning. Bostadsutskottet,
som av näringsutskottet har ombetts att yttra sig i frågan, har
avstyrkt att det föreslagna andra stycket nu införs i NRL (se
s.64f.). Enligt bostadsutskottets uppfattning bör saken
övervägas ytterligare. Regeringen bör, menar bostadsutskottet,
kunna förelägga riksdagen ett nytt förslag i detta hänseende i
sådan tid att en ändring i NRL kan träda i kraft samtidigt med
den nya minerallagen. Näringsutskottet hänvisar till yttrandet
och rekommenderar att den av bostadsutskottet anvisade
handlingslinjen följs. Samtidigt vill näringsutskottet uttala
att det, såvitt gäller exploateringsföretag på mineralområdet,
finner den av regeringen föreslagna nya bestämmelsen i NRL
lämplig.
I motion 1988/89:N26 (c) framförs avslutningsvis krav på en
noggrann uppföljning av den nya minerallagstiftningens effekter
beträffande motstående intressen vid markanvändning. Utskottet
utgår från att en sådan uppföljning ingår som ett naturligt led
i det fortlöpande arbetet på miljöskyddsområdet och finner inte
anledning för riksdagen att rikta någon särskild framställning
till regeringen i detta ämne.
Vissa bestämmelser i förslaget till minerallag om skyldighet
för bergmästaren att samråda med länsstyrelse behöver
kompletteras. Utskottet föreslår härvidlag en utformning av 8
kap. 3§ som innebär att bergmästaren blir skyldig att dels
samråda med länsstyrelsen såvitt gäller tillämpningen av NRL i
ärenden om förlängning av bearbetningskoncession enligt 4 kap.
10§, dels att hänskjuta sådana ärenden till regeringens
prövning om han vill frångå vad länsstyrelsen har föreslagit.
Utskottet har därmed behandlat de frågor rörande
minerallagstiftningens innehåll som i första hand är aktuella.
Utöver vad som sagts ger regeringens lagförslag inte anledning
till någon erinran i sak. Utskottet föreslår att riksdagen antar
dessa med angivna ändringar.
Ett par justeringar i lagtexten av formell natur bör
verkställas (se bilaga 1). Terminologin i den hänvisning till
strålskyddslagen (1988:220) som görs i 1kap. 7§ bör ändras.
Utskottet föreslår också några rent redaktionella ändringar.
Tidpunkten för den nya lagstiftningens ikraftträdande bör, med
hänsyn till att riksdagen kommer att fatta beslut i ärendet
väsentligt senare än regeringen har räknat med, förskjutas
från den 1juli 1990 till den 1juli 1992. Detta medför
motsvarande ändring av tidpunkter som anges i
övergångsbestämmelserna till den föreslagna minerallagen.
Övriga frågor
I anslutning till sin granskning av regeringens förslag och de
motioner som har föranletts därav behandlar utskottet vissa
andra motionsyrkanden som går ut på ändringar i gruv- och
minerallagstiftningen eller eljest har nära samband med denna.
De delar av lagstiftningen som ändringsförslagen avser har i
huvudsak samma innebörd för närvarande som enligt regeringens
förslag till ny minerallagstiftning.
Kronoandel
Genom institutet kronoandel ger gruvlagen, såsom tidigare har
nämnts, staten rätt att bli hälftenägare i varje gruvprojekt.
Den nuvarande minerallagen möjliggör koncessionsvillkor av
motsvarande eller liknande innebörd. Enligt förslaget till ny
minerallag (11 kap.) får staten rätt till kronoandel i varje
bearbetningskoncession som meddelas någon annan än staten.
Minerallagskommittén har enhälligt föreslagit denna ordning.
Rätten till kronoandel bör upphöra, hävdas det i motionerna
1988/89:N276 (m) och 1989/90:N277 (m). Staten brukar inte delta
i nya gruvprojekt utan arrenderar ut sin andel till
gruvinnehavaren. Förhandlingarna härom skapar, menar
motionärerna, en rättsosäkerhet hos den enskilde motparten i
förhandlingen, och denna osäkerhet kan vara ägnad att hålla
riskkapital borta från prospekteringsbranschen. Kronoandelen kan
också, tilläggs det, försvaga statens intresse av att motverka
miljöförstöring i samband med gruvdrift. Motionsyrkandena riktar
sig i båda fallen mot gruvlagens bestämmelser om kronoandel. Som
tidigare har nämnts innebär regeringens förslag att dessa
bestämmelser i sak förs över till den nya minerallagen.
Utskottet finner inte motionärernas invändningar bärande utan
anser liksom minerallagskommittén och regeringen att det
hävdvunna institutet kronoandel bör bibehållas. Motion
1988/89:N276 (m) avstyrks sålunda i angiven del.
Från motsatt utgångspunkt behandlas kronoandelsinstitutet i
motion 1988/89:N249 (vpk). Här begärs att riksdagen skall ge
regeringen till känna som sin mening att staten inte bör --
såsom nu är gängse -- upplåta eller överlåta kronoandelen till
någon annan intressent.
År 1987 lämnade utskottet vid behandlingen av ett motsvarande
motionsyrkande (NU 1986/87:32 s. 8) uppgifter -- avseende
förhållandena vid slutet av år 1985 -- om förekomsten och
utnyttjandet av kronoandel och om statens medverkan i övrigt
inom gruvnäringen. I samtliga fall, då 13 till antalet, där
reguljär brytning förekom vid av staten hel- eller delägda
gruvfyndigheter var de statliga rättigheterna utarrenderade till
etablerade gruvföretag, nämligen Boliden Mineral AB eller
Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB). Även om ingen ny detaljerad
redovisning finns tillgänglig kan konstateras att motsvarande
gäller nu.
Utskottet kvarstår vid den ståndpunkt som utskottet har givit
uttryck åt såväl vid det nu berörda tillfället som tidigare. I
den mån staten har kronoandel i en mineralfyndighet bör
omständigheterna i det särskilda fallet bli avgörande för om
staten skall utnyttja kronoandelen genom direkt medverkan i
driften eller i stället upplåta eller överlåta den till någon
annan intressent. Motionsyrkandet i frågan avstyrks alltså.
Ersättning för skada och intrång
Ökad ersättning till jord- och skogsbrukare för skada och
intrång i pågående markanvändning till följd av mineralprojekt
påkallas i motion 1989/90:N277 (m).
För närvarande gäller i huvudsak följande på detta område.
Om undersökningsarbete enligt gruvlagen föranleder skada eller
intrång skall ersättning härför utgå (3 kap. 8§). Vid tvist om
sådan ersättning väcks talan hos fastighetsdomstol. Om tvisten
inte vid utmålsförrättningen har hänskjutits till avgörande av
skiljemän eller domstol prövas frågan vid förrättningen. I
specialmotiveringen till bestämmelsen (prop. 1974:32 s.158)
anfördes att tvistiga frågor i praktiken regelmässigt avgjordes
vid utmålsförrättningen. Av inmutaren har fastighetsägaren rätt
att få intrångsersättning och ersättning för annan skada till
följd av att mark tas i anspråk för gruvdrift (4kap. 4§).
Även skada eller intrång i övrigt på grund av utmålsläggningen
skall ersättas. Vid bestämmande av ersättningen skall vissa
regler i expropriationslagen (1972:719) gälla i tillämpliga
delar. I lagen om vissa mineralfyndigheter finns bestämmelser av
motsvarande innebörd.
De nuvarande reglerna återfinns i sak i regeringens förslag
till ny minerallag (7kap.). En kompletterande bestämmelse i
markägarnas intresse har tillagts. Om det uppstår synnerligt
men för någon fastighet eller del därav på grund av att mark tas
i anspråk för bearbetning etc. skall koncessionshavaren, om
ägaren begär det, lösa den fastighet eller fastighetsdel som
lider sådant men. Denna bestämmelse har motiverats på följande
sätt. Den nya lagen innebär en utvidgning av lagstiftningens
tillämpningsområde till att avse ett flertal mineral som ofta
bryts i dagbrott. Sådana ämnen förekommer i stor utsträckning
också utanför de traditionella gruvlänen, och konflikter med
skogs- och jordbrukares intressen kan förväntas öka i antal.
Enligt den äldre gruvlagen (1938:314) skulle sådan ersättning
som nu har berörts utgå med belopp motsvarande full gottgörelse
och hälften därutöver. I propositionen år 1974 med förslag till
ny gruvlag (prop. 1974:329) föreslogs att regeln om förhöjning
skulle slopas; ersättningsreglerna borde, anfördes det, anpassas
till reglerna i expropriationslagen. Näringsutskottet (NU
1974:39) tillstyrkte, med reservation från moderata
samlingspartiets sida, denna ändring, och riksdagen beslöt i
enlighet med utskottets förslag.
Minerallagstiftningskommittén föreslog enhälligt de
ersättningsregler som, enligt det referat som nyss har lämnats,
ingår i regeringens förslag till ny minerallag. Ledamoten
riksdagsman Karl Björzén (m) uttalade dock i ett särskilt
yttrande (SOU 1986:53 s. 270) att det kunde finnas skäl att
överväga en viss förbättring av jordägarnas villkor. En något
generösare inställning härvidlag från lagstiftarens sida i
stället för en successiv urholkning av äganderätten kunde, sade
han, tänkas medverka till bibehållande av den viktiga balansen i
minerallagstiftningen mellan stimulans och styrning.
Utskottet finner inte skäl för att de nuvarande principerna
för intrångsersättning etc., vilka trädde i kraft år 1974, nu
skulle ändras i riktning mot vad som gällde dessförinnan enligt
en lag som tillkom för över ett halvt sekel sedan, då
expropriationslagstiftningen var annorlunda utformad.
Följaktligen avstyrker utskottet motion 1989/90:N277 (m) i här
angiven del.
Jordägaravgäld
Önskemål om rätt för markägaren "att ingå med tio procent i
gruvföretaget" framförs i motion 1988/89:N276 (m). Härigenom
skulle, menar motionären, en tidigare ordning som var ägnad att
stimulera tillvaratagande av brytvärda malmförekomster
återinföras.
Enligt 1938 års gruvlag -- vilken som nämnts avlöstes av den
nuvarande år 1974 -- hade fastighetsägaren rätt att av
gruvinnehavaren få viss ersättning, kallad jordägaravgäld.
Avgälden motsvarade 1% av värdet av alla de inmutningsbara
mineral som brutits och uppfordrats inom utmålet. Den var dock
maximerad till 10000 kr. för år. Rätten till avgäld upphörde
när regelbunden brytning hade pågått inom utmålet under
sammanlagt 20 år. Utskottet har i ett betänkande för ett år
sedan (1989/90:NU5) lämnat en närmare redogörelse för de
ifrågavarande bestämmelserna och motiven för att de slopades.
Motionärens uttryck "ingå -- -- -- i gruvföretaget" påminner
om vad som gällde enligt den äldre lagstiftning som föregick
1938 års gruvlag. Enligt den var fastighetsägaren berättigad
till s.k. jordägarandel, vilket innebar att han hade rätt att
till hälften med inmutaren delta i företaget. Genom gruvlagen
byttes jordägarandelen ut mot kronoandel. Bestämmelserna om
avgäld tillkom under riksdagsbehandlingen av förslaget till
gruvlag (se redogörelse i prop. 1974:32, s. 129).
Förslag om återinförande av regler om jordägaravgäld har
framförts genom motionsyrkanden vid flera tillfällen under
senare år. De har avstyrkts av näringsutskottet och avslagits av
riksdagen. Åren 1985 (NU 1984/85:20) och 1986 (NU 1985/86:19)
avgavs reservationer (m, fp, c), enligt vilka
minerallagskommittén borde få i uppdrag att lägga fram förslag
om regler som skulle ge markägaren rätt till en viss del av
avkastningen från gruvdrift. Senast frågan var aktuell, hösten
1989 (1989/90:NU5), hänvisade utskottet enhälligt till att
frågan skulle komma upp på nytt vid behandlingen av den motion
som tas upp här. Moderata samlingspartiets, folkpartiets och
centerpartiets företrädare förklarade i ett särskilt yttrande
att de vidhöll sina tidigare ställningstaganden angående
jordägares rätt till viss del av avkastningen från gruvdrift.
Utskottet har inte vunnit klarhet om vad motionären rent
tekniskt sett åsyftar med sin begäran. Närmast torde denna gå ut
på att ett system med jordägaravgäld skall återinföras. Hur stor
avgälden skulle vara enligt motionen kan svårligen bedömas --
att "ingå -- -- -- i gruvföretaget" med de förpliktelser och
risker som en sådan medverkan skulle kunna medföra synes vara
något annat än att ha obetingad rätt till viss andel i värdet av
brutna mineral.
Utskottet hänvisar till den beredning som frågan har fått
genom minerallagskommittén och avstyrker motionsyrkandet.
Bergtäkt
Ett nytt förslag som framförs i motion 1989/90:N280 (mp) är
att bergtäkt skall omfattas av minerallagen och behandlas som
annan gruvdrift. Bergtäkt -- som ibland får ersätta grustäkt --
är, menar motionärerna, en verksamhet som är helt jämförbar med
gruvdrift och därför bör behandlas på samma sätt i
lagstiftningen. Från motionärernas sida har vid
utskottsbehandlingen understrukits att deras krav gäller oavsett
vilken principiell inriktning -- enligt alternativ som har
diskuterats tidigare i detta betänkande -- som kännetecknar
minerallagstiftningen.
Bestämmelser om täkt av sten, grus och sand m.m. finns i 18§
naturvårdslagen (1964:822). Sådan täkt för annat ändamål än
markägarens husbehov får inte ske utan länsstyrelsens tillstånd.
I fråga om tillstånd gäller bl.a. att det skall förenas med de
villkor som behövs för att begränsa eller motverka företagets
menliga inverkan på naturmiljön.
Om motionärernas förslag rörande bergtäkt skulle genomföras
skulle -- för så vitt minerallagstiftningen inte utformas enligt
miljöpartiets önskemål med vetorätt för markägaren -- den mest
påtagliga konsekvensen bli att det i motsats mot vad nu gäller
skulle bli möjligt att någon annan än markägaren kan efter
ansökan erhålla rätt att exploatera berg mot markägarens vilja.
Utskottet finner inte skäl för en sådan ordning och avstyrker
följaktligen motionen.
Överföring i offentlig ägo av privata mineralförekomster
Utöver yrkanden som gäller minerallagstiftningens utformning
eller tillämpning framförs i motion 1988/89:N249 (vpk) önskemål
om att riksdagen hos regeringen skall begära förslag till
åtgärder som innebär överföring av privatägda mineralförekomster
i samhällets ägo.
Utskottet har i det föregående avstyrkt det yrkande i den
nämnda motionen som går ut på att alla mineralfyndigheter som i
framtiden blir aktuella för utvinning skall tillfalla staten. I
konsekvens härmed tar utskottet avstånd från kravet på en
nationalisering av de mineralfyndigheter som nu är privatägda.
Även det nu berörda yrkandet i motionen avstyrks alltså.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande ny minerallag, m.m.
att riksdagen med anledning av proposition 1988/89:92 och
motion 1988/89:N26 och med avslag på motionerna 1988/89:N25,
1988/89:N27, 1988/89:N28 och 1988/89:N29, motion 1988/89:N249
yrkandena 3 och 5, motion 1989/90:N227 och motion 1989/90:N278
yrkande 4 antar i propositionen framlagda förslag till
a) minerallag,
b) lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med
naturresurser m.m.,
c) lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter,
d) lag om ändring i lagen (1982:618) om utländska förvärv av
fast egendom m.m.,
e) lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln,
de båda förstnämnda med ändringar enligt utskottets
förslag i bilaga 1 och bilaga 2 och de tre sistnämnda med
ändring av tidpunkten för ikraftträdandet till den 1 juli 1992,
och härvid som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om viss befogenhet för lantbruksstyrelsen,
res. 1 (m, fp)
res. 2 (v)
res. 3 (mp)
2. beträffande avskaffande av institutet kronoandel
att riksdagen avslår motion 1988/89:N276 i ifrågavarande del
och motion 1989/90:N277 yrkande 2,
res. 4 (m, fp)
res. 5 (mp)
7. beträffande överföring i offentlig ägo av privata
mineralförekomster
att riksdagen avslår motion 1988/89:N249 yrkande 6.
res. 14 (v)
Stockholm den 22 november 1990
På näringsutskottets vägnar
Lennart Pettersson
Närvarande: Lennart Pettersson (s), Hadar Cars (fp), Rune
Jonsson (s), Per Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Per-Ola
Eriksson (c), Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s),
Reynoldh Furustrand (s), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg
(fp), Rolf L Nilson (v), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s),
Mats Lindberg (s), Karin Falkmer (m) och Sven-Olof Petersson
(c).
Reservationer
1. Ny minerallag, m.m. (mom.1)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m),
Gudrun Norberg (fp) och Karin Falkmer (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.14 med "Den i" och slutar på s.19 med "föreslagna
minerallagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet övergår så till att kommentera propositionen.
Förslaget till ny minerallagstiftning syftar till stora
förändringar i branschens regelsystem vilka inte gagnar
utvecklingen av en livskraftig gruv- och mineralindustri. Vad
som föreslås ger anledning till en rad invändningar.
Den mest påtagliga ändring i själva minerallagstiftningen som
regeringen föreslår är att den gruvlag och den minerallag som nu
gäller ersätts av en enda minerallag, varvid de mineral som nu
omfattas av inmutningssystemet inordnas under ett enhetligt
koncessionssystem. Jämfört med det nuvarande har detta i någon
mån modifierats genom inmutningsrättsliga inslag. Totalt sett
innebär regeringens förslag att staten skaffar sig ökad makt att
bestämma vem som skall få utvinna vissa mineraltillgångar.
Enligt utskottets mening saknas bärande skäl för en sådan
ordning. Den medför att sambandet mellan rätten till
prospektering och möjligheten att få bearbeta en genom
prospekteringen påträffad fyndighet försvagas. Detta är ägnat
att minska intresset för prospektering. Ett av
minerallagstiftningens grundläggande syften motverkas sålunda.
Utskottet instämmer i vad som anförs härvidlag i motionerna
1988/89:N29 (m) och 1988/89:N28 (fp). Den nuvarande ordningen
med en gruvlag och en minerallag bör bibehållas. I den mån
ytterligare mineral skall inordnas under minerallagstiftningen
bör de fördelas på de båda lagarna i enlighet med de grunder som
kommer till uttryck i den förstnämnda motionen.
Regeringen har på grundval av minerallagskommitténs betänkande
föreslagit en utvidgning av kretsen av lagreglerade mineral.
Utskottet ställer sig i princip positivt till en sådan
förändring. Den återspeglar det vidgade intresse för olika slags
mineralråvaror som gör sig märkbart inom flera
industribranscher. En väsentlig invändning mot propositionen är
emellertid att det brister i samordning mellan den föreslagna
minerallagstiftningen och den prospekteringspolitik som den --
vilket Svenska gruvföreningen skriftligen och muntligen har
framhållit för utskottet -- borde vara ett uttryck för. Tre
kvarts år innan propositionen avlämnades till riksdagen
tillkallade industriministern enligt beslut av regeringen
mineralråvarukommittén. Denna har sedermera framlagt ett
betänkande om prospekteringspolitik (se s. 8), vilket har
remissbehandlats. Förslaget till ny minerallagstiftning borde,
såsom påyrkas i motion 1989/90:N227 (m), revideras med hänsyn
till resultatet av mineralråvarukommitténs arbete. Förslagen
till lagstiftning och till prospekteringspolitik borde sålunda
samordnas och behandlas i ett sammanhang.
Vid utskottsbehandlingen har regeringspartiets företrädare
gått motsatt väg och delvis frånfallit regeringens på
minerallagstiftningskommitténs betänkande baserade förslag om
nya koncessionsmineral. Flera mineral som enligt
mineralråvarukommittén är särskilt intressanta i
prospekteringssammanhang -- dolomit, fältspat, kvarts -- skulle
enligt denna nya linje undantas från minerallagstiftningen.
Utskottet finner att det sålunda ändrade förslaget till
minerallag ännu mindre än regeringens förslag är lämpligt att
ligga till grund för ett lagstiftningsbeslut av riksdagen.
En bestämmelse -- -- -- (= utskottet, s.16f.) -- -- --
skall prövas.
Enligt utskottets mening är den föreslagna bestämmelsen ett
exempel på onödig lagreglering. Den redovisning av detta slag
som kan vara önskvärd bör, såsom anförs i motion 1988/89:N29
(m), kunna åstadkommas på basis av frivilliga överenskommelser.
Blott om detta skulle visa sig icke fungera tillfredsställande
bör lagstiftning övervägas.
Ytterligare en invändning mot propositionen gäller förslaget
till ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser
m.m. (NRL). Bostadsutskottet har enhälligt rekommenderat
riksdagen att göra en väsentlig avvikelse från detta förslag.
Uppenbarligen har beredningen av den viktiga frågan om
avvägningen mellan motstående intressen när det gäller
utnyttjande av naturtillgångar etc. inte varit tillräckligt
grundlig. Det ter sig väl befogat att regeringen anmodas att --
enligt tankegångar som kommer till uttryck i motion 1988/89:N28
(fp) -- på nytt överväga förutsättningarna för NRL-prövning på
olika stadier liksom behovet av ett särskilt skydd mot
exploatering av naturområden som har riksintresse.
Med det sagda avstyrker utskottet propositionen i dess helhet.
Det bör ankomma på regeringen att med ledning av vad utskottet
här har anfört lägga fram förslag till ändringar i gruvlagen och
minerallagen som tillgodoser det reformbehov som de båda nämnda
kommittéerna har påvisat.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande ny minerallag, m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N28, motion
1988/89:N29 yrkandena1 och3 och motion 1989/90:N227 och med
anledning av motion 1988/89:N25 yrkande2, motion 1988/89:N27
yrkande1 och motion 1988/89:29 yrkande2 avslår proposition
1988/89:92 och motion 1988/89:N25 yrkande1, motion
1988/89:N26, motion 1988/89:N27 yrkande 2, motion 1988/89:N249
yrkandena3 och5 och motion 1989/90:N278 yrkande4 och
därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
2. Ny minerallag, m.m. (mom.1)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.13 med "Två av" och slutar på s.19 med "föreslagna
minerallagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till den kritik som från vänsterpartiet
kommunisternas sida i motion 1988/89:N25 har riktats mot
regeringens förslag och till de synpunkter på hur
minerallagstiftningen bör vara utformad som partiet har framfört
i här aktuella delar av motionerna 1988/89:N249 och
1989/90:N278.
Vad gäller miljöaspekter på den aktuella lagstiftningen vill
utskottet först fästa uppmärksamheten på den svaghet som
vidlåder förslaget till ändring i lagen (1987:12) om hushållning
med naturresurser m.m. (NRL). Bostadsutskottet har enhälligt
rekommenderat riksdagen att göra en väsentlig avvikelse från
detta förslag. Uppenbarligen har beredningen av den viktiga
frågan om avvägningen mellan motstående intressen när det gäller
utnyttjande av naturtillgångar etc. inte varit tillräckligt
grundlig.
Denna brist kommer ytterligare till synes i reglerna om
undersökningstillstånd och bearbetningskoncession. Det är
uppenbart otillfredsställande att prövningen enligt lagen
(1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (NRL) skall äga
rum först i det senare ledet. Regeringen har härvidlag inte
beaktat vare sig att undersökningsarbetet kan innebära ett från
miljösynpunkt betänkligt intrång i ett skyddsvärt område eller
att det i realiteten kan bli svårt att sätta stopp för
exploatering när genom undersökningsarbetet starka ekonomiska
intressen redan har börjat göra sig gällande i samband med ett
möjligt mineralprojekt. NRL-prövningen, vid vilken vederbörande
kommun och länsstyrelse får tillfälle att säga sin mening, borde
i stället genomföras redan när frågan om undersökningstillstånd
skall avgöras.
Såväl från miljösynpunkt som utifrån behovet av en långsiktig
och ansvarsfull mineralpolitik, vilken tar sikte på hushållning
med naturtillgångarna, är det också angeläget att det införs
stränga krav på att mineralinnehållet i en gruva blir fullt
utnyttjat. Rovbrytning, innebärande att mindre värdefull malm
lämnas kvar -- kanske med risk för att det uppstår en urlakning
till vattendrag --, måste beläggas med hårda straffavgifter.
Från rent mineralpolitisk synpunkt har regeringens förslag
flera grundläggande svagheter.
Vänsterpartiet kommunisterna har länge krävt att
inmutningssystemet skall avskaffas och ersättas med ett
enhetligt koncessionssystem. Enligt regeringens förslag skulle
detta krav bli uppfyllt rent formellt sett. Men den föreslagna
minerallagen har alltjämt ett starkt inmutningsrättsligt inslag
-- i fråga om nuvarande koncessionsmineral har detta i själva
verket förstärkts. Reellt skulle det angivna kravet följaktligen
inte bli tillgodosett. Redan detta är för utskottet, som
ansluter sig till kravet, ett tillräckligt skäl att avstyrka
propositionen.
Därtill kommer att regeringspartiets företrädare har givit
efter för privatkapitalistiska intressen och vid
utskottsbehandlingen delvis frånfallit regeringens förslag om
nya koncessionsmineral. Flera mineral som enligt
minerallagskommittén är särskilt intressanta i
prospekteringssammanhang -- dolomit, fältspat, kvarts -- skulle
enligt denna nya linje undantas från minerallagstiftningen.
Fyndigheter av dem skulle alltså inte få utnyttjas utan
jordägarens medgivande.
Ett viktigt inslag i en offensiv mineralpolitik måste över
huvud taget vara att privata exploatörer hindras att lägga sig
till med påträffade mineralfyndigheter. Endast ett samhälleligt
ägande -- vilket kan utövas inte bara direkt av staten utan
också av statsägda bolag och av kommunala intressenter -- skapar
garanti för att mineraltillgångarna utnyttjas till gagn för
folkflertalet. Minerallagstiftningen måste utformas så att
samhället tillförsäkras ensamrätt till nya mineralfyndigheter.
Utskottet avstyrker alltså propositionen. Regeringen bör komma
med ett nytt förslag, grundat på de principer som utskottet, i
anslutning till motionerna 1988/89:N25 (vpk), 1988/89:N249 (vpk)
och 1989/90:N278, här har angivit.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande ny minerallag m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N25, motion
1988/89:N249 yrkandena 3 och5 och motion 1989/90:N278
yrkande4 och med anledning av motion 1988/89:N27 yrkande1,
motion 1988/89:N28 yrkande1, motion 1988/89:N29 yrkande1 och
motion 1989/90:N227 avslår proposition 1988/89:92 och motion
1989/90:N26, motion 1988/89:N27 yrkande2, motion 1989/90:N28
yrkande2 och motion 1989/90:N29 yrkandena 2 och3 och därvid
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Ny minerallag, m.m. (mom.1)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.13 med "Två av" och slutar på s.19 med "föreslagna
minerallagen" bort ha följande lydelse:
Vad regeringen i propositionen kallar en "ny"
minerallagstiftning skiljer sig endast marginellt från vad som
för närvarande, i enlighet med en lång och olycklig tradition,
gäller som regler för mineralutvinningen. Utskottet finner det
angeläget att i anslutning till motion 1988/89:N27 (mp) ange
några principer som högst ofullständigt eller inte alls kommer
till uttryck i regeringens förslag men som måste prägla en
lagstiftning som utgår från naturens villkor för överlevnad samt
solidaritet med kommande generationer och andra folk.
Den mineralutvinning som skall komma till stånd, liksom de
undersökningsarbeten som den baseras på, måste genomföras med
full respekt för naturskydds- och miljövårdsintressen. Framför
allt måste den nuvarande inriktningen på ofta kortsiktig
exploatering av påträffade mineralfyndigheter ges upp. I stället
bör nationella och globala hushållningssynpunkter bli
vägledande.
Återanvändningsaspekten måste betonas i hela förloppet från
metallutvinning till skrotning av metallprodukter. Hushållning
med mineraltillgångarna bör främjas bl.a. genom beskattning av
den utvunna råvaran. Målet bör vara att sådana skatter blir
internationellt genomförda. En redovisning av de nationella och
globala mineraltillgångarna och av råvarureservernas sannolika
livslängd vid olika förbrukningsnivåer bör utarbetas genom
statens försorg. Planeringen av den framtida mineralutvinningen
måste ske med hänsynstagande till kommande generationers behov.
Eftersom bevarandesynpunkterna måste ha företräde framför
exploateringsintressena bör markägaren, kommunen och staten var
för sig ha vetorätt när det gäller undersökning och utvinning av
mineraltillgångar. Sysselsättningsintressena måste vika för
hushållnings- och miljöaspekter. Förutom markägaren, exploatören
och staten måste hela det internationella samfundet få del i de
vinster som mineralutvinningen ger upphov till. Detta kan ske
genom att vinstmedel destineras till internationellt bistånd i
olika former.
Utskottet avstyrker alltså propositionen. Regeringen bör komma
med ett nytt förslag, grundat på de principer som utskottet, i
anslutning till motion 1988/89:N27 (mp), här har angivit.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande ny minerallag m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N27 och med
anledning av motion 1988/89:N25 yrkande1, motion 1988/89:N28
yrkande1 och motion 1988/89:N29 yrkande1 avslår proposition
1988/89:N92 och motion 1988/89:N25 yrkande 2, motion
1988/89:N26, motion 1988/89:N28 yrkande2 och motion
1988/89:N29 yrkandena 2 och3, motion 1988/89:N249 yrkandena 3
och5, motion 1989/90:N227 och motion 1989/90:N278 yrkande4
och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
4. Avskaffande av institutet kronoandel (mom.2)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m),
Gudrun Norberg (fp) och Karin Falkmer (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.20 som
börjar med "Utskottet finner" och slutar med "angiven del" bort
ha följande lydelse:
Utskottet delar den i motion 1988/89:N276 (m) uttryckta
uppfattningen att institutet kronoandel inverkar skadligt genom
att prospekteringsbenägenheten motverkas. Ett avskaffande av
kronoandelsinstitutet frigör marknaden och öppnar för fler
aktörer. Bestämmelserna om kronoandel bör följaktligen upphävas.
Regeringen bör med det snaraste framlägga förslag härom.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande avskaffande av institutet kronoandel
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:N276 i
ifrågavarande del och motion 1989/90:N277 yrkande2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Avskaffande av institutet kronoandel (mom.2)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.20 som
börjar med "Utskottet finner" och slutar med "angiven del" bort
ha följande lydelse:
I linje med vad som framhålls i motion 1988/89:N27 (mp) bör
statens medverkan vid bearbetning av mineraltillgångar inskränka
sig till koncessionsförfarandet. Någon kronoandel bör ej komma i
fråga. Detta hindrar inte att statliga aktiebolag kan starta
gruvdrift på samma villkor som privata företag. Utan att
instämma i det resonemang beträffande kronoandelsinstitutet som
förs i motion 1989/90:N276 (m) kommer alltså även utskottet till
slutsatsen att detta institut bör avskaffas.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande avskaffande av institutet kronoandel
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:N276 i
ifrågavarande del och motion 1989/90:N277 yrkande2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Upplåtelse av kronoandel (mom.3, motiveringen)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m),
Gudrun Norberg (fp) och Karin Falkmer (m) anser att den del av
utskottets yttrande på s.20 som börjar med "Utskottet
kvarstår" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande
lydelse:
I den mån staten har kronoandel i en mineralfyndighet är det
enligt utskottets mening önskvärt att staten överlåter eller i
vart fall upplåter denna andel till någon annan intressent.
Uppfattningen att staten i sådana fall själv skall aktivt
medverka i mineralprojekten tar utskottet avstånd från och
avstyrker sålunda motion 1988/89:N249 (vpk) i här aktuell del.
7. Upplåtelse av kronoandel (mom.3)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.20 som
börjar med "Utskottet kvarstår" och slutar med "avstyrks alltså"
bort ha följande lydelse:
Så länge staten tillåter enskilda att exploatera
mineralfyndigheter måste det vara en bestämd princip att staten
inte avstår från den aktiva medverkan i mineralprojekten som
gällande lagbestämmelser ger den möjlighet till. I enlighet med
vad som anförs i motion 1988/89:N249 (vpk) bör som en riktlinje
för den statliga mineralpolitiken gälla att kronoandelar inte
bör upplåtas eller överlåtas till privata intressenter.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande
lydelse:
3. beträffande upplåtelse av kronoandel
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:N249 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. Upplåtelse av kronoandel (mom.3, motiveringen)
Lars Norberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande på
s.20 som börjar med "Utskottet kvarstår" och slutar med
"avstyrks alltså" bort ha följande lydelse:
I linje med vad som framhålls i motion 1989/90:N27 (mp) bör
statens medverkan vid bearbetning av mineraltillgångar inskränka
sig till koncessionsförfarandet. Någon kronoandel bör ej komma i
fråga. Detta hindrar inte att statliga aktiebolag kan starta
gruvdrift påsamma villkor som privata företag. Med vad nu sagts
avstyrker utskottet motion 1988/89:N249 (vpk) i nu aktuell del.
9. Ersättning för skada och intrång (mom.4)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m),
Gudrun Norberg (fp) och Karin Falkmer (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.21 som
börjar med "Utskottet finner" och slutar med "angiven del" bort
ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som moderata samlingspartiets
representant i minerallagstiftningskommittén gav uttryck för.
Regeringen bör anmodas att lägga fram förslag till lagändringar
som innebär att de generösare ersättningsregler som har
efterlysts kommer till stånd. Därmed blir motion 1989/90:N277
(m) tillgodosedd i nu aktuell del.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande
lydelse:
4. beträffande ersättning för skada och intrång
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:N277 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
10. Ersättning för skada och intrång
(mom.4, motiveringen)
Lars Norberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande på
s.21 som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "angiven
del" bort ha följande lydelse:
I linje med vad som framhålls i motion 1989/90:N27 (mp) bör
villkoren i förhållandet mellan markägare och exploatör regleras
genom ett civilrättsligt avtal. Frågan om intrångsersättning bör
därför aldrig bli aktuell. Följaktligen avstyrker utskottet
motion 1989/90:N277 (m) i här angiven del.
11. Jordägaravgäld (mom.5)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c),
Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m) och
Sven-Olof Petersson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.22 som
börjar med "Utskottet hänvisar" och slutar med "avstyrker
motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:
Starka skäl talar enligt utskottets uppfattning för att en
ordning med jordägaravgäld bör återinföras. På grundval av den
nu aktuella delen av motion 1988/89:N276 (m) bör regeringen
anmodas att med det snaraste förelägga riksdagen förslag härom.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande
lydelse:
5. beträffande jordägaravgäld
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:N276 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
12. Jordägaravgäld (mom. 5, motiveringen)
Lars Norberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande på
s.22 som börjar med "Utskottet hänvisar" och slutar med
"avstyrker motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att enligt en kommande minerallagstiftning
markägaren skall vara huvudman för exploateringen, på sätt som
utvecklas i motion 1988/89:N27 (mp). Markägaren kommer då att ha
alla möjligheter att hävda sina intressen. Någon framställning
till regeringen i saken på grundval av den nu aktuella delen av
motion 1988/89:N276 (m) finner utskottet inte motiverad.
13. Bergtäkt (mom. 6)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.23 som
börjar med "Utskottet finner" och slutar med "följaktligen
motionen" bort ha följande lydelse:
Bergtäkt bör enligt utskottets mening bli föremål för samma
koncessionsförfarande som gruvdrift, dvs. granskas enligt alla
de miljölagar som kan vara aktuella. Starka skäl talar alltså
för att bergtäkt bör, såsom föreslås i motion 1989/90:N280 (mp),
jämställas med den mineralutvinning som regleras genom
minerallagstiftningen och sålunda omfattas av denna. Regeringen
bör anmodas att lägga fram förslag till lagändringar som
tillgodoser detta önskemål.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande
lydelse:
6. beträffande bergtäkt
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:N280 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
14. Överföring i offentlig ägo av privata mineralförekomster
(mom. 7)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.23 som
börjar med "Utskottet har" och slutar med "avstyrks alltså"
bort ha följande lydelse:
Ägarförhållandena utgör ett kraftigt hinder mot en önskvärd
expansion och vitalisering av gruvnäringen. Att viktiga
naturtillgångar bör ligga i samhällets händer är en grundsats
som tidigare har haft starkt stöd hos det socialdemokratiska
partiet. Genom åtgärder som tillför staten initiativet inom hela
gruvsektorn borde det vara möjligt att skapa förutsättningar för
att gruvindustrin kan återta och förstärka sin position bland de
svenska basnäringarna. Riksdagen bör på grundval av det berörda
yrkandet i motion 1988/89:N249 (vpk) begära att regeringen
lägger fram förslag till sådana åtgärder.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande
lydelse:
7. beträffande överföring i offentlig ägo av privata
mineralförekomster
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N249 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till
minerallag
Bilaga 1
Regeringens förslag Utskottets förslag
1 kap.
1§
Denna lag gäller Denna lag gäller
undersökning och undersökning och
bearbetning av fyndigheter bearbetning av fyndigheter
på egen eller annans mark på egen eller annans mark
av följande mineraliska av följande mineraliska
ämnen (koncessionsmineral): ämnen (koncessionsmineral):
1. antimon, arsenik, 1. antimon, arsenik,
beryllium, bly, cesium, guld, beryllium, bly, cesium, guld,
iridium, järn som iridium, järn som
förekommer i berggrunden, förekommer i berggrunden,
kobolt, koppar, krom, kobolt, koppar, krom,
kvicksilver, lantan och kvicksilver, lantan och
lantanider, litium, mangan, lantanider, litium, mangan,
molybden, nickel, niob, molybden, nickel, niob,
osmium, palladium, platina, osmium, palladium, platina,
rodium, rubidium, rutenium, rodium, rubidium, rutenium,
silver, skandium, strontium, silver, skandium, strontium,
tantal, tenn, titan, torium, tantal, tenn, titan, torium,
uran, vanadin, vismut, uran, vanadin, vismut,
volfram, yttrium, zink, volfram, yttrium, zink,
zirkonium, zirkonium,
2. alunskiffer, andalusit, 2. alunskiffer, andalusit,
apatit, brucit, flusspat, apatit, brucit, flusspat,
grafit, kyanit, leror som grafit, kyanit, leror som
är eldfasta eller är eldfasta eller
klinkrande, magnesit, klinkrande, magnesit,
magnetkis, nefelinsyenit, magnetkis, nefelinsyenit,
olivin, sillimanit, stenkol, sillimanit, stenkol, stensalt
stensalt eller annat salt som eller annat salt som
förekommer på liknande förekommer på liknande
sätt, svavelkis, talk, sätt, svavelkis, tungspat
tungspat och wollastonit, och wollastonit,
3. de former av diatomit,
dolomit, fältspat, glimmer,
kalksten, krita, kvarts och
kvartsit, som regeringen
bestämmer,
4. Olja, gasformiga 3. olja, gasformiga
kolväten och diamant. kolväten och diamant.
7§
Bestämmelser som --------kulturminnen m.m.
Bestämmelser om rätt att Bestämmelser om rätt att
förvärva och inneha förvärva och inneha
eller på annat sätt ta eller på annat sätt ta
befattning med kärnämne befattning med kärnämne
eller mineral med halt av eller mineral med halt av
sådant ämne finns sådant ämne finns
även i lagen (1984:3) om även i lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet. kärnteknisk verksamhet.
Bestämmelser om rätt i Bestämmelser om rätt i
övrigt att bedriva övrigt att bedriva
radiologiskt arbete finns i verksamhet med strålning
strålskyddslagen finns i strålskyddslagen
(1988:220). (1988:220).
Bestämmelser som -------- -- egendom m.m.
Regeringens förslag Utskottets förslag
2 kap.
7§
Om giltighetstiden för Har giltighetstiden för
tillstånd har tillstånd förlängts
förlängts enligt 6§, enligt 6§, skall den på
skall den på ansökan av ansökan av
tillståndshavaren tillståndshavaren
förlängas i ytterligare förlängas med
sammanlagt högst fyra ytterligare sammanlagt
år, om det finns synnerliga högst fyra år, om det
skäl. finns synnerliga skäl.
7 kap.
5§
Återkallas ett Återkallas ett
undersökningstillstånd undersökningstillstånd
eller en eller en
bearbetningskoncession på bearbetningskoncession av
grund av synnerliga skäl synnerliga skäl enligt 6
enligt 6kap. 3§, har kap. 3§, har tillstånds-
tillstånds- eller eller koncessionshavaren
koncessionshavaren rätt rätt till ersättning av
till ersättning av staten staten för den skada han
för den skada han lider lider till följd av
till följd av återkallelsen.
återkallelsen.
8 kap.
3§
Ärenden i -- -- -- -- -- -- -- har meddelats.
I ärenden om
förlängning av
bearbetningskoncession enligt
4kap. 10§ skall
bergmästaren, såvitt
gäller tillämpningen av
lagen (1987:12) om
hushållning med
naturresurser m.m., samråda
med länsstyrelsen i det
eller de län där
koncessionsområdet ligger.
Ärenden om återkallelse Ärenden om
av förlängning av
undersökningstillstånd bearbetningskoncession enligt
eller bearbetningskoncession 4kap. 10§ skall
på grund av synnerliga hänskjutas till regeringens
skäl enligt 6kap. 3§ prövning om bergmästaren
skall hänskjutas till vid tillämpningen av lagen
regeringens prövning. (1987:12) om hushållning
Detsamma gäller övriga med naturresurser m.m. finner
ärenden enligt denna skäl att frångå vad
paragraf som bergmästaren länsstyrelsen har
bedömer vara särskilt föreslagit. Hänskjutande
betydelsefulla ur allmän skall också ske av
synpunkt. ärenden om återkallelse
av
undersökningstillstånd
eller bearbetningskoncession
av synnerliga skäl enligt
6kap. 3§ samt av övriga
ärenden enligt denna
paragraf som bergmästaren
bedömer vara särskilt
betydelsefulla från
allmän synpunkt.
9 kap.
12§
Om ansökningen -- -- -- -- -- avhjälpa bristen.
Om ett föreläggande Följer sökanden inte ett
enligt första stycket inte föreläggande enligt
följs, skall ansökningen första stycket, skall
avvisas, om den är så ansökningen avvisas, om den
ofullständig att den inte är så ofullständig
utan väsentlig olägenhet att den inte utan väsentlig
kan läggas till grund olägenhet kan läggas
för en förrättning till grund för en
eller om underlåtenheten förrättning eller om
avser betalning av underlåtenheten avser
ansökningsavgift eller betalning av
förskott. ansökningsavgift eller
förskott.
Övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft 1. Denna lag träder i kraft
den 1 juli 1990, den 1 juli 1992,
Om det -- -- -- -- -- till bearbetning.
2. Vad som -- -- -- -- bestämmelser tillämpas.
3. 14 kap. 3§ gäller 3. 14 kap. 3§ gäller
inte inmutning och inte inmutning och
undersökningskoncession som undersökningskoncession som
upphör före den 1 juli upphör före den 1 juli
1991. 1993.
Om ersättning -- -- -- -- -- och utmål.
4. Beträffande inmutningar -- -- -- 9 kap. gruvlagen.
d. När en inmutning d. När en inmutning
upphör att gälla skall upphör att gälla skall
inte bestämmelserna i 2 inte bestämmelserna i 2
kap. 9§ nya lagen om kap. 9§ nya lagen om
karenstid tillämpas på karenstid tillämpas på
mark som har omfattats av mark som har omfattats av
inmutningen. I stället inmutningen. I stället
skall gälla att skall gälla att
ansökningar om ansökningar om
undersökningstillstånd undersökningstillstånd
för sådan mark, som ges för sådan mark, vilka
in inom ett år från det ges in inom ett år från
att inmutningen upphörde det att inmutningen
att gälla, får beviljas upphörde att gälla,
endast efter medgivande av den får beviljas endast efter
myndighet som regeringen medgivande av den myndighet
föreskriver. som regeringen föreskriver.
5. Beträffande utmål -- -- -- -- regeringen bestämmer.
6. Beträffande koncessioner -- -- -- tillståndet består.
7. Den som vid utgången av 7. Den som vid utgången av
juni 1990 bedriver juni 1992 bedriver
undersökning eller undersökning eller
bearbetning för vilken bearbetning för vilken
tillstånd eller koncession tillstånd eller koncession
därefter behövs till därefter behövs till
följd av denna lag får, följd av denna lag får,
under förutsättning att under förutsättning att
ansökan om tillstånd ansökan om tillstånd
eller koncession görs eller koncession görs
före den 1 juli 1991, före den 1 juli 1993,
fortsätta verksamhet för fortsätta verksamhet för
samma ändamål utan samma ändamål utan
tillstånd eller koncession tillstånd eller koncession
till dess ansökningen till dess ansökningen
slutligt har prövats. Vid slutligt har prövats. Vid
prövning av en sådan prövning av en sådan
ansökan om ansökan om
bearbetningskoncession skall bearbetningskoncession skall
följande iakttas. följande iakttas.
a. Vid prövning -- -- -- -- -- -- och 6§§.
8. Före den 1 juli 1991 8. Före den 1 juli 1993
får koncession för får koncession för
koncessionsmineral som inte koncessionsmineral som inte
omfattas av gruvlagen eller omfattas av gruvlagen eller
den gamla minerallagen inte den gamla minerallagen inte
meddelas annan än meddelas annan än
markägaren utan dennes markägaren utan dennes
medgivande. Detta gäller medgivande. Detta gäller
dock bara fyndigheter där dock bara fyndigheter där
bearbetning inte har bearbetning inte har
påbörjats då den nya påbörjats då den nya
lagen träder i kraft. lagen träder i kraft.
Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med
naturresurser m.m.
Bilaga 2
Regeringens förslag Utskottets förslag
1 kap.
2 §
Bestämmelserna i -- -- -- -- om kontinentalsockeln.
Om tillåtligheten av ett
visst exploateringsföretag
eller annat ingrepp i
miljön skall prövas
enligt flera av de lagar som
anges i första stycket,
tillämpas 2 och 3 kap. i
denna lag endast vid den
prövning som först
äger rum.
Denna lag träder i kraft Denna lag träder i kraft
den 1 juli 1990. den 1 juli 1992.
Äldre föreskrifter -- -- -- före ikraftträdandet.
Regeringens förslag till
Bilaga 3
Regeringens förslag till
Bilaga 4
Bostadsutskottets yttrande
1989/90:BoU6y
Bilaga 5
Ny minerallagstiftning m.m.
Till näringsutskottet
Näringsutskottet har beslutat bereda bostadsutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 1988/89:92 om ny
minerallagstiftning m.m. jämte motioner.
Utskottet
I proposition 1988/89:92 läggs fram förslag till en ny
minerallag. Förslag läggs också fram om ändringar i annan
lagstiftning, bl.a. i lagen (1987:12) om hushållning med
naturresurser m.m. Bostadsutskottet begränsar sitt yttrande till
att avse de föreslagna ändringarna i sistnämnda lag.
I vissa med anledning av propositionen väckta motioner yrkas
avslag på regeringens förslag. Med den avgränsning som nu gjorts
behandlar utskottet inte denna fråga eller andra frågor som
tagits upp i de motioner som väckts med anledning av
propositionen.
I lagen om hushållning med naturresurser (NRL) anges i 1 kap.
2 § första stycket att bestämmelserna i 2 och 3 kap. i lagen
skall tillämpas enligt vad som är föreskrivet i vissa lagar,
bl.a. i plan- och bygglagen, vattenlagen, miljöskyddslagen och
naturvårdslagen. Vid lagens tillkomst (prop. 1985/86:3, s. 149)
anfördes att det fanns starka skäl att bl.a. även minerallagen
och kontinentalsockellagen skulle anknytas till NRL. Att något
konkret förslag därom inte lades fram för riksdagen i samband
med tillkomsten av NRL berodde på att dessa lagar då sågs över
av minerallagskommittén. Kommitténs arbete har avslutats. I den
nu behandlade propositionen läggs fram förslag om att också
dessa båda lagar skall anknytas till NRL genom att de tas in i
lagens 1 kap. 2 § första stycket. Bostadsutskottet tillstyrker
detta förslag.
I propositionen föreslås att den nu behandlade paragrafen
tillförs ett nytt andra stycke. Det föreslagna stycket innebär
att om tillåtligheten av ett visst exploateringsföretag eller
annat ingrepp i miljön skall prövas enligt flera av de lagar som
anges i första stycket skall 2 och 3 kap. NRL tillämpas endast
vid den prövning som först äger rum.
Med anledning av detta förslag vill bostadsutskottet anföra
följande. Frågan om utformningen av prövningssystemet i NRL
ägnades stort intresse i den proposition (prop. 1985/86:3) i
vilken förslaget till lagen lades fram. I propositionen anfördes
bl.a. (s. 145--149) att för att en prövning enligt en viss lag
skall anknytas till NRL det bör krävas att det finns behov av
att göra en bred prövning av verksamhetens ställning i
förhållande till andra markanvändningsintressen. Vidare
framhölls det angelägna i att få till stånd en samordning mellan
NRL och lagar som sedermera kom att tas in i 1 kap. 2 § NRL.
Vad i propositionen i denna del anfördes mötte ingen erinran
under riksdagsbehandlingen. Inte heller därefter har grunderna
för prövningssystemet satts i fråga i motioner i riksdagen.
Ett accepterande av det i propositionen nu förordade andra
stycket innebär att den eftersträvade samordningen inte kommer
till stånd på det sätt som avsetts vid tillkomsten av NRL. Från
de utgångspunkter bostadsutskottet närmast har att beakta finner
utskottet det motiverat att frågan om prövningssystemet övervägs
ytterligare.
Frågan har aktualiserats i en skrivelse till näringsutskottet
från statens naturvårdsverk och boverket. De båda verken pekar
på att frågan om prövningssystemet i NRL kan behöva revideras om
ett system med miljökonsekvensbeskrivningar införs i det svenska
plan- och beslutssystemet. De båda verken anser att det
föreslagna nya stycket utgår alternativt att det endast knyts
till minerallagen. Ytterligare överväganden i frågan om
prövningssystemet bör enligt verken göras och då lämpligen när
den första generationens översiktsplaner enligt plan- och
bygglagen kommit fram.
Inte heller enligt bostadsutskottets mening bör det föreslagna
andra stycket nu införas i NRL. Det finns anledning att
ytterligare överväganden görs. Som verken framhåller finns då
möjligheter att bedöma frågan både mot bakgrund av ett system
med miljökonsekvensbeskrivningar och med hänsyn till utfallet av
översiktsplaneringen enligt PBL. Kommunerna skall före den 1
juli 1990 ha antagit en sådan plan.
Såvitt kan bedömas torde en eventuellt ny minerallag komma att
träda i kraft den 1 juli 1991. Det finns sålunda möjligheter att
ytterligare överväga den i propositionen och av verken
aktualiserade frågan före lagens ikraftträdande. Regeringen kan
förelägga riksdagen ett nytt förslag i sådan tid att en ändring
i NRL i nu berört avseende kan övervägas av riksdagen och, om så
befinns lämpligt, träda i kraft samtidigt med den nya
minerallagen. Det föreslagna andra stycket i 1 kap. 2 § NRL bör
alltså inte nu antas av riksdagen.
Vad bostadsutskottet nu anfört om ytterligare överväganden om
utformningen av prövningssystemet enligt NRL m.m. bör
näringsutskottet föreslå riksdagen att som sin mening ge
regeringen till känna.
Stockholm den 27 mars 1990
På bostadsutskottets vägnar
Agne Hansson
Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Magnus
Persson (s), Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Erling Bager
(fp), Hans Göran Franck (s), Bertil Danielsson (m), Nils Nordh
(s), Gunnar Nilsson (s), Jan Sandberg (m), Birger Andersson (c),
Jan Strömdahl (vpk), Kjell Dahlström (mp), Britta Sundin (s),
Berndt Ekholm (s) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp).
Innehåll
Ärendet1
Sammanfattning1
Propositionen2
Förslag2
Huvudsaklig innebörd2
Motionerna3
Yrkanden3
Innebörden av vissa motionsyrkanden5
Förslag av mineralråvarukommittén6
Utskottet7
Inledning7
Regeringens förslag9
Synpunkter och krav i motioner10
Överväganden om regeringens förslag och motförslagen12
Övriga frågor19
Kronoandel19
Ersättningsbestämmelser20
Jordägaravgäld21
Bergtäkt22
Överföring i offentlig ägo av privata mineralförekomster23
Hemställan23
Reservationer
1. Ny minerallag, m.m. (m, fp)24
2. Ny minerallag, m.m. (v)26
3. Ny minerallag, m.m. (mp)28
4. Avskaffande av institutet kronoandel (m, fp)29
5. Avskaffande av institutet kronoandel (mp)29
6. Upplåtelse av kronoandel (m, fp)30
7. Upplåtelse av kronoandel (v)30
8. Upplåtelse av kronoandel (mp)30
9. Ersättning för skada ocn intrång (m, fp)31
10. Ersättning för skada och intrång (mp)31
11. Jordägaravgäld (m, fp, c)31
12. Jordägaravgäld (mp)32
13. Bergtäkt (mp)32
14. Överföring i offentlig ägo av privata mineralförekomster
(v)32
Bilagor
1. Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag
till minerallag34
2. Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag
till lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med
naturresurser m.m.37
3. Regeringens förslag till minerallag38
4. Regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.63
5. Bostadsutskottets yttrande 1989/90:BoU6y64