I detta betänkande behandlas -- helt eller delvis --
dels en motion från allmänna motionstiden år 1989,
dels 27 motioner från allmänna motionstiden år 1990,
dels en motion som har väckts med anledning av proposition
1989/90:76 om regionalpolitik för 90-talet,
dels två motioner som har väckts med anledning av
proposition 1989/90:88 om vissa näringspolitiska frågor,
dels en motion som har väckts med anledning av proposition
1989/90:109 om vissa aktiefrågor för Procordia AB.
Motionsyrkandena gäller bl.a.
ägandefrågor,
tjänstesektorn,
livsmedels- och läkemedelsindustrierna,
järn- och stålindustrin,
hantverk,
teknisk utveckling,
miljönormer och produktkrav.
Sammanfattning
Utskottet behandlade våren 1990 näringspolitiska frågor med
anledning av regeringens proposition 1989/90:88 om vissa
näringspolitiska frågor och ett antal motioner i anslutning
därtill (1989/90:NU30, 1989/90:NU35). I detta betänkande
behandlas motioner främst från allmänna motionstiden år 1990 om
näringspolitiska frågor som inte är direkt hänförbara till den
nämnda propositionen.
Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden. På många av de
områden som tas upp i motionerna pågår utrednings- och
beredningsarbete, vars resultat utskottet anser böra avvaktas
innan eventuella åtgärder vidtas.
Det föreligger ett tjugotal reservationer. De borgerliga
partiernas företrädare står gemensamt bakom en reservation till
stöd för motioner med krav på åtgärder för att främja ett mera
spritt enskilt ägande i näringslivet. Motioner (vpk) om en
samordning av den svenska stålindustrin i ett metallbolag med
staten som dominerande ägare, om satsningar på en miljöriktig
råjärnsframställning och om ett stärkt samhälleligt inflytande
över livsmedels- och läkemedelsindustrierna följs upp i
reservationer (v). Krav i motioner från miljöpartiet om
införande av s.k. livscykelspecifikationer och tillsättande av
en statlig utredning med uppgift att utarbeta lagsförslag om
produktkoncession återkommer likaledes i reservationer (v, mp
resp. mp). En fullständig förteckning över reservationerna finns
i innehållsförteckningen (s.43).
Motionerna
Den motion från allmänna motionstiden 1989 som behandlas
här är
1988/89:N248 av Lars Norberg (mp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att ett förslag till lag om
livscykelspecifikation framläggs enligt de principer som anförts
i motionen.
De motioner från allmänna motionstiden 1990 som behandlas
här är följande:
1989/90:N224 av Inger Schörling m.fl. (mp) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om anslaget till Saab-Scanias projekt SAAB 2000,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att omsorgen om miljön måste visa sig i produktionens
planering och valet av produkter.
1989/90:N241 av Lars Ahlström (m) och Karin Falkmer (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om permanent stöd till Centrala
hantverksrådet.
1989/90:N244 av Hugo Andersson (c) och Marianne Andersson (c)
vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående tjänstesektorn,
2. som sin mening ger regeringen till känna att den
delegation som har att utreda produktivitetsfrågorna även
behandlar tjänstesektorn och att delegationen kompletteras med
en ledamot från tjänstesektorn.
1989/90:N245 av Grethe Lundblad m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om särskild industripolitisk satsning på
livsmedelsindustrins utveckling.
1989/90:N246 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om miljöriktig råjärnsframställning.
1989/90:N264 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas att riksdagen
begär att regeringen inom Nordiska ministerrådet verkar för att
ett samnordiskt stöd till hantverk och hantverksutbildningar
kommer till stånd.
1989/90:N275 av Per Gahrton (mp) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna att huvudregeln
för svenska dotterföretag i utlandet bör vara att de skall följa
svenska miljönormer när dessa överstiger de som lokalt gäller
(förutsatt att sådant agerande inte strider mot lokalt gällande
lag),
2. hos regeringen begär en kartläggning av de stora svenska
exportföretagens miljöbeteende i utlandet,
3. hos regeringen begär att svenska beskickningar i utlandet
skall lämna regelbunden rapportering till riksdagen om svenska
dotterföretags miljöbeteende,
4. hos regeringen begär förslag till lagstiftning om
ekonomiska och andra sanktionsåtgärder mot svenska moderföretag
vars dotterföretag missbrukar luckor och brister i sina
placeringsländers miljölagstiftning på ett sätt som strider mot
accepterat beteende i Sverige,
5. som sin mening ger regeringen till känna att regeringen
vid kontakter med svenska exportföretags företrädare bör
understryka vikten av att svenska dotterföretag i utlandet
följer minst de normer som gäller i Sverige.
1989/90:N285 av Marianne Stålberg m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förläggning av ett IT-Centrum till
Östersund.
1989/90:N287 av Carl Frick m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena
att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna att det skall
göras en plan för hur småskalig, miljövänlig lokal tillverkning
skall kunna utvecklas och stödjas,
2. som sin mening ger regeringen till känna att de nuvarande
samhällsorganen för teknikutveckling och etableringsstöd
disponerar om personal och anslag till ett arbete enligt
hemställan under punkt 1.
1989/90:N288 av Ragnhild Pohanka (mp) och Anna Horn af
Rantzien (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts när det gäller att
ta vara på äldres och invandrares kunskap och erfarenhet.
1989/90:N300 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari -- med
motivering i motion 1989/90:Fi725 -- yrkas att riksdagen ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en frivillig
redovisning av hur företags prognosticerade verksamhet påverkar
natur och miljö.
1989/90:N306 av Per Stenmarck m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet
(1) -- med motivering i motion 1989/90:Jo824 -- att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
angående förbättrad information till företag runt Öresund.
1989/90:N313 av Gudrun Norberg m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om främjande av svenskt hantverk,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om initiativ i Nordiska rådet för hantverkssamarbete
över gränserna,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hantverkskonsulenter i länen.
1989/90:N315 av Hadar Cars m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet
(1) att riksdagen hos regeringen begär att exportstatistiken
kompletteras med siffror över försäljningen av tjänster från
utländska etableringar samt värdet av svenska tjänsteföretags
tillgångar i utlandet.
1989/90:N318 av Per Westerberg m.fl. (m) såvitt gäller
yrkandet (8) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om korsvist ägande.
1989/90:N323 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna att det årligen
bör tas fram och offentliggöras redovisningar över de
transnationella företagens omfattning och utbredning samt att
dessa uppgifter bör ställas i relation till andra variabler som
enskilda länders ekonomiska styrka, andra företagsformers
omfattning m.m.,
2. som sin mening ger regeringen till känna att initiativ bör
tas -- såväl inom Sverige som i lämpliga internationella
organisationer -- för att få till stånd en kartläggning av de
transnationella företagens olika privilegier.
1989/90:N325 av Lars Norberg (mp) såvitt gäller yrkandet (1)
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en
statlig utredning bör tillsättas med uppgift att utarbeta ett
lagförslag om produktkoncession, i enlighet med vad i motionen
anförts.
1989/90:N326 av Lars Norberg (mp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att ett lagförslag om
livscykelspecifikation skall utarbetas enligt de principer som
anförts i motionen.
1989/90:N330 av Birgitta Hambraeus (c) och Stina Gustavsson
(c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ett linberedningsverk i Sverige.
1989/90:N341 av Görel Thurdin (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att initiativ tas till åtgärder för att främja
teknisk utveckling genom ökat utnyttjande av patent.
1989/90:N342 av Anita Stenberg (mp) och Åsa Domeij (mp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
en utvecklingsfond upprättas, särskilt inriktad på att de
produkter och verksamheter som får stöd aktivt skall bidra till
att på sikt återställa den ekologiska balansen.
1989/90:N344 av Birgitta Rydle (m) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär sådana förslag till ändringar av
bestämmelserna för godkännande och registrering av elektrisk
materiel att de harmonierar med EG-ländernas i enlighet med vad
som i motionen anförts.
1989/90:N347 av Håkan Hansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet
(1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att stimulera näringslivet i
Skåne.
1989/90:N351 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari -- med
motivering i motion 1989/90:L721 -- yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen har sagts om
införandet av livscykelspecifikationer.
1989/90:N357 av Hadar Cars m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av ett mera spritt enskilt ägande,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ytterligare fonduppbyggnad och utvidgning av det
kollektiva ägandet,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att skapa gynnsamma förutsättningar för
andel-i-vinst-system,
4. hos regeringen begär förslag om att avskaffa de sociala
avgifterna på avsättningar till företagsanknutna
andel-i-vinst-stiftelser, där vinstandelarna binds minst fem år
i enlighet med vad i motionen anförts.
1989/90:N367 av Alf Wennerfors (m) såvitt gäller yrkandet (4)
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vinstandelssystem.
1989/90:N369 av Margaretha af Ugglas m.fl. (m) såvitt gäller
yrkandet (1) -- med motivering i motion 1989/90:U517 -- att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om investeringsskydd mot politiska
omvälvningar.
Den motion som har väckts med anledning av proposition
1989/90:76 om regionalpolitik för 90-talet och behandlas här
är
1989/90:A107 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandet
(20) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om stålindustrins ägarstruktur och
inriktning.
De motioner som har väckts med anledning av proposition
1989/90:88 om vissa näringspolitiska frågor och behandlas här
är följande:
1989/90:N54 av Hadar Cars m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet
(26) att riksdagen hos regeringen begär en utredning av
rättsligt skydd för enklare tekniska lösningar i enlighet med
vad i motionen anförts.
1989/90:N58 av Lars Norberg m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet
(30) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om aktiebolagsformens nackdelar.
Den motion som har väckts med anledning av proposition
1989/90:109 om vissa aktiefrågor för Procordia AB och
behandlas här är
1989/90:N66 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandet
(2) att riksdagen hos regeringen begär förslag om stärkande av
det samhälleliga inflytandet över livsmedels- och
läkemedelsindustrin.
Utskottet
Allmänna riktlinjer m.m.
Ägandefrågor
Olika aspekter på ägandet inom näringslivet tas upp i fyra
motioner.
I motion 1989/90:N357 (fp) pläderas för ett mera spritt
enskilt ägande av näringslivet. Den socialdemokratiska
regeringen har, säger motionärerna, under 1980-talet fört en
politik som har bidragit till kollektivisering och koncentration
av ägandet. Olika förslag till hur det privata ägandet skall
kunna utvecklas och spridas till flera förs fram i motionen.
Vinstdelning bör främjas, främst genom att vinstandelssystem,
där andelarna binds mer än fem år, befrias från sociala
avgifter. Individerna skulle därigenom få ett större engagemang
i sitt arbete, hävdas det i motionen, vilket skulle gagna såväl
företaget och övriga ägare som samhällsekonomin. Bättre villkor
för enskildas aktieägande och anställdas konvertibelköp måste
vidare skapas. Maktkoncentrationen inom näringslivet bör, enligt
motionärerna, minskas genom att röstvärdedifferentieringen
avskaffas och att det ömsesidiga eller cirkulära ägandet bryts.
Det ömsesidiga ägandet tas också upp i motion 1989/90:N318
(m). Sådant ägande -- korsägande -- innebär, säger motionärerna,
att ägande och inflytande, som borde höra ihop, i stor
utsträckning skiljs från varandra. I första hand borde
korsägandet bringas att upphöra genom självreglering inom
näringslivet. I andra hand anser motionärerna att lagstiftning
kan tillgripas i enlighet med vad som kan komma att gälla inom
EG.
Krav på åtgärder för att främja vinstandelssystem framförs,
förutom i den tidigare nämnda motion 1989/90:N357 (fp), också i
motion 1989/90:N367 (m). I denna sägs att ett viktigt mål för
moderat politik är att stödja den personliga direkta
äganderätten genom frivilligt och individuellt sparande.
Vinstandelssystem har, enligt motionären, visat sig vara en bra
form för att sprida ägandet. Det nya skattesystemet borde ges en
sådan utformning att vinstandelssystem uppmuntras.
Ett tillkännagivande från riksdagens sida om
aktiebolagsformens nackdelar begärs i motion 1989/90:N58 (mp).
Här deklareras att miljöpartiet de gröna är motståndare till
maktkoncentration både på det politiska och ekonomiska området.
Motionärerna säger sig vara övertygade om att ansvaret för det
personliga ägandet minskar med kvadraten på avståndet mellan
ägaren och det ägda. Därför är de kritiska till
aktiebolagsformen som sådan.
Ägarutredningen har i sitt huvudbetänkande (SOU 1988:38)
Ägande och inflytande i svenskt näringsliv redovisat en
kartläggning av förändringar i ägande- och inflytandestruktur
under 1980-talet. Den ger vid handen att institutionaliseringen
fortsatte under detta årtionde -- fysiska personers direktägande
av aktier motsvarade våren 1988 knappt en fjärdedel av den
totala börsaktiestocken. Utredningen uttalar att marknadens
funktionssätt och därigenom även näringslivets
kapitalförsörjning gynnas av ett brett enskilt direktägande av
aktier. Därför borde direktägandet inte minska ytterligare.
Flertalet remissinstanser har instämt i denna uppfattning.
Landsorganisationen i Sverige (LO) är av motsatt mening. LO
anser att ett spritt aktieägande gynnar
maktkoncentrationstendenser; motiveringen är att det krävs ett
mindre ägande för att dominera ett företag ju fler enskilda
personer som äger aktier i företaget.
I den näringspolitiska propositionen våren 1990 (prop.
1989/90:88) anfördes i anslutning till behandlingen av det
statliga ägandet (s. 23) att ett väl fungerande näringsliv
förutsätter en bred och mångsidig bedömning av olika
investeringsalternativ. Vidare refererades till ägarutredningens
uttalande om vikten av en mångfald ägare med olika uppbyggnad,
huvudmannaskap och verksamhetsinriktning (se s.8).
Motionsyrkanden om åtgärder för att främja enskilda personers
aktieägande har vid två tillfällen år 1989 avslagits av
riksdagen. Näringsutskottet hänvisade (1988/89:NU24,
1989/90:NU9) till det pågående arbetet på förändring av
skattesystemet och regeringens beredning av ägarutredningens
överväganden och förslag. Företrädarna för moderata
samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet reserverade sig
till förmån för motionsyrkandena.
Frågan om skattestimulanser för vinstandelssystem, vilken tas
upp i motionerna 1989/90:N357 (fp) och 1989/90:N367 (m),
behandlades av riksdagen våren 1990 i samband med att det nya
skattesystemet antogs (1989/90:SkU30). Motionsyrkanden med
liknande innebörd som de här aktuella avstyrktes då av
skatteutskottet, i anslutning till ett yttrande från
socialförsäkringsutskottet (1989/90:SfU4y). Man hänvisade till
att de aktuella kraven strider mot grunderna för skattereformen
och att den typ av förmåner som skattestimulanser för
vinstandelssystem är ett exempel på kan uppfattas som orättvisa
av alla som inte kan åtnjuta sådana förmåner. De tre borgerliga
partiernas företrädare reserverade sig till förmån för
motionsyrkandena.
Ägarutredningen konstaterar i sitt huvudbetänkande beträffande
ömsesidigt eller cirkulärt ägande att ett från
inflytandesynpunkt omfattande sådant ägande kan försämra
näringslivets tillväxt och förnyelseförmåga. Utredningen anser
att statsmakterna noga bör följa utvecklingen av detta slags
ägarförhållanden och överväga en begränsande lagstiftning på
området efter förebild från andra länder. En parlamentarisk
kommitté (Ju 1990:08, dir. 1990:46) har nyligen tillsatts med
uppdrag att göra en översyn av aktiebolagslagen. Kommittén, som
skall utföra arbetet i samarbete med motsvarande kommittéer i
Finland och Norge, skall bl.a. föreslå de lagändringar som
erfordras med hänsyn till den pågående europeiska integrationen.
Vidare skall kommittén överväga frågor som rör aktiebolagets
kapital och finansiella instrument, aktiebolagets organisation
samt aktieägarnas minoritetsskydd. I direktiven erinras om att
det inom EG-kommissionen för närvarande förbereds förslag till
ändringar i de bolagsrättsliga direktiven i syfte att undanröja
hinder mot företagsförvärv. Utvecklingen inom detta område kan,
anförs det, senare komma att föranleda att utredningen får
tilläggsdirektiv beträffande frågan om ömsesidigt och cirkulärt
ägande. Kommitténs arbete skall vara slutfört före den 1
december 1992.
Utskottet anser i likhet med ägarutredningen att det är
nödvändigt att näringslivets riskkapitalkällor uppvisar en
inbördes variation i fråga om kompetensområde,
placeringsinriktning, tidshorisont och riskbenägenhet. Mot denna
bakgrund ansåg utredningen att det är av vikt att det finns
institutionella ägare i näringslivet med olika uppbyggnad och
huvudmannaskap, så att förutsättningar skapas för pluralism i
bedömningarna av olika investeringsprojekt. Utredningen ser det
offentliga och kollektiva ägandet som ett betydelsefullt
komplement till det privata ägandet. Den betraktar det samtidigt
som viktigt att fysiska personers direktägande av aktier inte
ytterligare minskar.
Utskottet ansluter sig till ägarutredningens bedömningar i här
redovisade avseenden. Därmed avstyrks motion 1989/90:N357 (fp) i
här aktuell del och motion 1989/90:N58 (mp). Även yrkandena om
främjande av vinstandelssystem i motionerna 1989/90:N357 (fp)
och 1989/90:N367 (m) avstyrks av utskottet, med samma motivering
som skatteutskottet anförde våren 1990. Vad gäller frågan om
ömsesidigt eller cirkulärt ägande anser utskottet att det inte
nu är befogat med någon åtgärd från riksdagens sida, eftersom
frågan kan komma att bli föremål för utredning av den nyligen
tillsatta kommittén för översyn av aktiebolagslagen. Motionerna
1989/90:N318 (m) och 1989/90:N357 (fp) avstyrks med det sagda i
här berörd del.
Övriga frågor
I detta avsnitt behandlas två motioner med yrkanden om
investeringsskydd mot politiska omvälvningar och om
redovisningar avseende de transnationella företagen. Vidare
behandlas en motion med krav på åtgärder för att stimulera
näringslivet i Skåne.
Sverige måste nu, sägs det i motion 1989/90:N369 (m),
tillsammans med övriga västländer bidra till omvandlingen av
Östeuropa mot demokrati, kapitalism och marknadsekonomi. Som ett
led i detta bör svenska företag få ett investeringsskydd mot
politiska omvälvningar. Företagen skall dock inte skyddas mot
affärsmässiga risker; det är viktigt att skyddet utformas så att
det inte motverkar syftet med förändringarna, anser
motionärerna.
Utskottet ser med tillfredsställelse på den utveckling mot
demokrati som pågår i de östeuropeiska länderna. Sverige bör på
olika sätt bidra till denna utveckling. När det gäller frågan om
investeringsskyddsavtal kan konstateras att Sverige redan i dag
har sådana avtal med tre länder i Östeuropa, nämligen
Jugoslavien (från år 1978), Ungern (från år 1987) och Polen
(från år 1989). Enligt uppgift från utrikesdepartementet
föreligger ett avtal med Tjeckoslovakien färdigförhandlat och
paraferat (juni 1990). Avtalet beräknas bli underskrivet senare
i höst. Med andra länder i Östeuropa pågår förhandlingar eller
planeras sådana tas upp. Enligt vad utskottet har erfarit
tillmäts dessa förhandlingar hög prioritet inom
utrikesdepartementet.
Med hänvisning till vad som har anförts avstyrker utskottet
motion 1989/90:N369 (m) i här berörd del.
De transnationella företagens omfattning och utbredning
skall -- mot bakgrund av dessa företags betydelse och snabba
tillväxt -- bli föremål för årliga redovisningar, begärs det i
motion 1989/90:N323 (mp). Det som hittills har redovisats, t.ex.
i industridepartementets årsrapport Svensk industri och
industripolitik, har enligt motionärerna varit alltför
summariskt. De åberopar miljöpartiets uppfattning att det inte
finns några skäl varför vissa företagsformer skall gynnas
framför andra. Som ett första steg i avvecklandet av de
transnationella företagens privilegier kräver miljöpartiet en
systematisk kartläggning av dessa privilegier.
En relativt omfattande redogörelse för de svenska
multinationella koncernerna och deras utlandsinvesteringar har
lämnats i departementspromemorian Svensk industri i utveckling
(Ds 1990:16) på basis av en kartläggning av statistiska
centralbyrån (SCB). I promemorian fanns också en redovisning av
det utländska ägandet i svenskt näringsliv, baserad bl.a. på
företagsförvärvsutredningens betänkande (SOU 1989:37).
I industridepartementets rapport för år 1990, Svensk industri
och industripolitik, lämnas, mot bakgrund av den nämnda
promemorian, en i förhållande till tidigare år fyllig
redogörelse för svenska multinationella koncerner och utländska
förvärv i Sverige. Enligt vad utskottet har erfarit är avsikten
att SCB skall göra en mer omfattande kartläggning ungefär vart
tredje år och att mindre uppdateringar skall göras
mellanliggande år.
Även i internationella sammanhang tas fram redovisningar över
de transnationella företagen. Förenta nationernas center för
transnationella företag (CTC) och Organisationen för ekonomiskt
samarbete och utveckling (OECD) tar fortlöpande fram olika
rapporter om utlandsinvesteringar och multinationella företag i
olika länder och om s.k. incentives. Inom OECD finns det ett
instrument avseende främjande och hämmande åtgärder för
internationella investeringar.
Utskottet anser, liksom motionärerna, att det, med hänsyn till
de transnationella företagens stora omfattning och betydelse, är
viktigt med en grundlig statistisk redovisning. Enligt
utskottets mening fyller den redovisning industridepartementet
tagit fram, på basis av material från SCB, detta syfte. Motion
1989/90:N323 (mp) avstyrks därmed.
Utvecklingen i Skåne under de senaste decennierna har
varit långsam, anförs det i motion 1989/90:N347 (c). En medveten
och offensiv insats från såväl samhälle som näringsliv skulle
dock kunna leda till att regionen med sitt strategiska läge nära
Danmark och kontinenten kan utvecklas till ett europeiskt
teknik- och kunskapscentrum. En sådan offensiv bör, enligt
motionärerna, baseras på en bred satsning på vitala områden
såsom kunskapsutveckling, kreativitet, kommunikationer och
kapital -- skapandet av en s.k. K-region.
Riksdagen avslog hösten 1989 ett likalydande motionsyrkande
från samma motionärer (1989/90:NU9). Utskottet anförde då --
liksom tidigare vid behandling av liknande motionsyrkanden --
att statsmakterna inte bör ge sig in på bedömningar av
angelägenheten av sådana insatser i ett visst län som här avses.
Detta gäller enligt utskottets mening alltjämt. Den aktuella
motionen avstyrks i berörd del.
Särskilda branscher
I åtta motioner tas olika branschspecifika frågor upp.
Exportstatistiken skall kompletteras med siffror över
försäljningen av tjänster från utländska etableringar samt
värdet av svenska tjänsteföretags tillgångar i utlandet, krävs
det i motion 1989/90:N315 (fp). Eftersom huvuddelen av de
svenska tjänsteföretagens försäljning till utländska kunder sker
genom etableringar i utlandet, blir exportsiffrorna missvisande
om man vill illustrera tjänsteföretagens internationella
verksamhet, sägs det i motionen.
Utredningen om kapitalavkastningens roll i bytesbalansen
(KARIB) lämnade i maj 1990 sitt betänkande (SOU 1990:45) med
förslag om ändrad beräkningsmetod för bytesbalansen. Utredningen
föreslog att vinsten på svenskt direktinvesteringskapital i
fortsättningen skulle tas med som exportinkomst i bytesbalansen.
Förslaget innebär att en återinvesterad vinst från ett svenskt
företag utomlands går in som en pluspost i bytesbalansen och
samtidigt registreras som en utgående direktinvestering i
kapitalbalansen. Om detta beräkningssätt hade använts tidigare
skulle enligt riksbankens beräkningar bytesbalansunderskotten ha
varit drygt 8 miljarder kronor lägre för år 1988 och 13
miljarder kronor lägre för år 1989. Riksbanken beräknar nu,
enligt beslut från början av augusti 1990, bytesbalansen i
enlighet med KARIBs förslag.
Utskottet konstaterar att motion 1989/90:N315 (fp) i här
aktuell del redan är tillgodosedd genom riksbankens beslut om
ändrad metod för beräkning av bytesbalansen. Då någon
ytterligare åtgärd således inte är påkallad avstyrks motionen.
Tjänstesektorn utgör i dag två tredjedelar av den svenska
ekonomin, varav de privata tjänsteföretagen svarar för två
tredjedelar, sägs det i motion 1989/90:N244 (c). Den ökade
internationaliseringen av det svenska näringslivet och en ökad
konkurrens från utländska företag kommer att i framtiden ställa
helt andra krav på de svenska tjänsteföretagen; de måste bli mer
kvalitetsmedvetna och mer produktiva. Med tanke på den tyngd som
tjänsteproduktionen har är det, menar motionärerna, nödvändigt
att kunskapen om hur man mäter produktivitetsutvecklingen inom
denna sektor förbättras. Vidare borde produktivitetsdelegationen
snarast kompletteras med en person från ett tjänsteföretag och
ges i uppdrag att även behandla frågor kring
tjänsteproduktivitet.
Produktivitetsdelegationen (I 1989:02), som tillsattes hösten
1989, har enligt sina direktiv (dir. 1989:19) till uppgift att
analysera produktivitetsutvecklingen i industrin och den privata
tjänstesektorn. Syftet skall vara att ge regeringen underlag för
åtgärder som främjar produktivitetstillväxten. I direktivens
bakgrundsbeskrivning pekas särskilt på att
produktivitetsutvecklingen inom den privata tjänstesektorn var
svag under 1970- och 1980-talen och att kunskaperna om orsakerna
till detta förhållande är otillräckliga. Även vad avser den
framtida utvecklingen lyfts tjänstesektorn särskilt fram i
direktiven; betydelsen av arbetskraftens utbildning för
produktivitetens utveckling skall särskilt analyseras, hur
vidareutvecklingen av den internationella arbetsfördelningen
påverkar produktivitetsutvecklingen -- inte minst i
tjänstesektorn -- skall utredas, och det skall läggas fram
förslag till hur statistiken över tjänstesektorn och metoderna
för att mäta produktiviteten skall kunna förbättras.
Produktivitetsdelegationen tillmäter, enligt uppgift,
tjänstesektorn hög prioritet -- i enlighet med sina direktiv. På
handels- och tjänsterådets uppdrag har professor Anders Westlund
genomfört ett projekt avseende en kunskapsöversikt och genomgång
av tillämpliga mätmetoder inom tjänstesektorn, vilket har
avrapporterats inför produktivitetsdelegationen. Detta arbete
drivs nu vidare på uppdrag av delegationen och styrelsen för
teknisk utveckling (STU) och beräknas bli avrapporterat våren
1991. Delegationen planerar att dess huvudbetänkande skall
avlämnas hösten 1991. Slutbetänkande skall, enligt direktiven,
föreligga vid utgången av år 1992.
Beträffande kravet i motion 1989/90:N244 (c) att en ledamot i
produktivitetsdelegationen skall representera tjänstesektorn,
konstaterar utskottet att så redan är fallet. Bland
delegationens ledamöter ingår en representant för tjänstesektorn
liksom en för basnäringarna och en för verkstadsindustrin.
Med det sagda avstyrker utskottet motion 1989/90:N244 (c).
Det behövs en särskild industripolitisk satsning på utveckling
av livsmedelsindustrin, sägs det i motion 1989/90:N245 (s).
En ökning av livsmedelsindustrins produktion för vidareförädling
skulle kunna vara en från näringspolitisk synpunkt riktig
lösning på problemet med att primärförädlingen minskar. Inför
1990-talets utmaningar krävs det ytterligare insatser för
utveckling av nya produkter och lönsamma produktionsmetoder samt
för marknadsundersökningar inom livsmedelsindustrin, anförs det
i motionen.
Forskning och utveckling inom livsmedelsområdet bedrivs genom
kollektivforskningsinstituten Svenska Livsmedelsinstitutet (SIK)
och Förpackningsforskningsinstitutet (Packforsk). SIK disponerar
för innevarande budgetår 26,5 milj.kr., varav staten via STU
svarar för 10,6 milj.kr. För budgetåret 1991/92 blir motsvarande
belopp 28,5 milj.kr. och 11,2 milj.kr. Packforsk, vars
verksamhet omfattar alla typer av förpackningar, dvs. inte
endast livsmedelsförpackningar, disponerar för innevarande
budgetår 16 milj.kr., varav staten svarar för 6,4 milj.kr.
Utskottet vill i detta sammanhang också erinra om de
strukturförändringar som kommer att uppstå inom
livsmedelsindustrin till följd av den ändrade livsmedelspolitik
som riksdagen har ställt sig bakom (prop. 1989/90:146,
1989/90:JoU25).
Med det anförda avstyrker utskottet motion 1989/90:N245 (s).
Det samhälleliga inflytandet över livsmedels- och
läkemedelsindustrierna skall stärkas, begärs det i
motion 1989/90:N66 (vpk), som har väckts med anledning av
proposition 1989/90:109 om vissa aktiefrågor för Procordia AB.
Det i propositionen presenterade avtalet mellan staten och AB
Volvo minskar, enligt motionärernas uppfattning, statens
ägarandel i Procordia AB alltför mycket.
Riksdagen godkände våren 1990 att statens aktieägande i
Procordia AB minskade till 42,5 % (prop. 1989/90:109,
1989/90:NU35). Utskottet anförde att det kan finnas betydande
fördelar i en samordning av verksamheterna inom Procordia,
Pharmacia och Provendor. Flera reservationer avgavs.
Centerpartiets företrädare kritiserade formerna för
försäljningen, vänsterpartiet kommunisternas företrädare menade
att den statliga andelen skulle bli för liten och miljöpartiets
företrädare vände sig mot den ytterligare maktkoncentration i
näringslivet som han ansåg att avtalet skulle ge upphov till.
Företrädarna för moderata samlingspartiet och folkpartiet
anförde i ett särskilt yttrande att en bred försäljning av
statens aktier i Procordia till allmänheten och anställda i
företaget omgående borde komma till stånd.
Utskottet finner inte motiv för någon annan bedömning
beträffande omfattningen av det samhälleliga inflytandet över
livsmedels- och läkemedelsindustrin än den som gjordes i våras.
Motion 1989/90:N66 (vpk) avstyrks således i här berörd del.
Järn- och stålindustrin är föremål för två motionsyrkanden
från vänsterpartiet kommunisterna.
I motion 1989/90:N246 (vpk) begärs att regeringen skall ta
sådana initiativ att en råjärnsframställning som uppfyller högt
ställda miljökrav kommer till stånd. Det finns -- av
regionalpolitiska skäl och på grund av närheten till malmråvara
-- starka argument för framtidssatsningar på järn- och
stålteknik i Luleå, anser motionärerna.
Utskottet vill framhålla att forskning på det område som tas
upp i motionen bedrivs vid de två kollektivforskningsinstituten
Metallurgiska forskningsstationen (MEFOS) och
Bearbetningstekniska forskningsstationen, båda i Luleå.
Metallurgiska forskningsstationen disponerar för innevarande
budgetår 17 milj.kr. och för nästa budgetår 17,8 milj.kr., varav
staten bidrar med 6,8 milj.kr. resp. 7,1 milj.kr.
Bearbetningstekniska forskningsstationen disponerar för
innevarande budgetår 6,8 milj.kr., varav staten bidrar med 3,5
milj.kr. STU, som förmedlar statens bidrag, har att ta
miljöhänsyn vid utveckling av ny teknik. Den konkreta
inriktningen av forskningen bestäms dock av
forskningsstationerna.
Med det anförda avstyrker utskottet motion 1989/90:N246 (vpk).
Stålindustrins ägarstruktur måste fortlöpande ses över, och
frågan om en samordning av den svenska stålindustrin i ett
metallbolag med staten som dominerande ägare bör utredas, anförs
det i motion 1989/90:A107 (vpk). Ett sådant metallbolag, där
även löntagarfonder och allmänna pensionsfondens fjärde
fondstyrelse tillsammans med staten kan bilda en aktiv
ägargrupp, kan enligt motionärerna ge stålindustrin en
inriktning mot den nordiska marknaden och mot vissa nischer på
den internationella marknaden.
Riksdagen har under en följd av år avslagit motionsyrkanden av
samma innebörd som det nu aktuella. Vid den senaste behandlingen
hösten 1989 (1989/90:NU9) upprepade utskottet tidigare
ställningstaganden: utskottet fann inte några övertygande skäl
för att staten skulle eftersträva att förvärva de privatägda
tillgångarna inom stålindustrin och tog vidare avstånd från
kravet på en nationalisering av de malmförekomster som inte är i
statens ägo. Vänsterpartiet kommunisternas företrädare
reserverade sig till förmån för motionsyrkandet.
Utskottet upprepar sina tidigare uttalanden i ämnet och
avstyrker därmed motion 1989/90:A107 (vpk).
Miljöpartiet upprepar i motion 1989/90:N224 sitt avvisande
från hösten 1989 av anslaget till Saab-Scanias projekt SAAB
2000. Partiet vidhåller sin uppfattning att det är mycket
olämpligt att staten satsar pengar på ett projekt som från
miljö- och energisynpunkt måste föranleda starka invändningar.
Riksdagen beslöt hösten 1989 på regeringens förslag att anslå
1,2 miljarder kronor för statens medverkan i finansieringen av
Saab-Scanias projekt SAAB 2000 (prop. 1989/90:51, 1989/90:NU18).
Utskottet ansåg att det var positivt att Saab-Scania hade
beslutat om en investering i ett nytt civilt flygplansprojekt
och pekade på olika positiva effekter -- utveckling av den
svenska industristrukturen inom det högteknologiska området,
ökad försäljning av SAAB 340 och positiva effekter på
Saab-Scanias flygdivisions militära del. Företrädarna för
vänsterpartiet kommunisterna och miljöpartiet reserverade sig
gemensamt mot utskottets beslut, med hänvisning dels till att
tillstyrkandet av propositionen innebar ett indirekt stöd till
JAS-projektet, dels till att miljöskäl talade mot det.
Utskottet vill här erinra om de utfästelser som Saab-Scania
gjorde i avtalet med staten. Huvuddelen av utvecklingsarbetet
med det nya flygplanet skall förläggas inom landet, liksom
tillverkningen och monteringen av flygplanet. Antalet anställda
vid flygdivisionens enhet i Malmö skall på sikt öka med minst
265 personer. Vidare kommer verksamheten vid anläggningarna i
Linköping, Dagsberg (i Norrköpings kommun), Ödeshög och Kramfors
att utvidgas. Saab-Scania åtog sig också i avtalet att skapa en
ny produktionsenhet för montering av bensinmotorer för
personbilar eller annan industriell verksamhet i Karlskrona, vid
vilken sammanlagt minst 500 personer skall vara anställda vid
utgången av år 1994, därav minst 70 personer före utgången av år
1991.
Industriminister Rune Molin besvarade den 9 oktober 1990 en
fråga (1990/91:34) i riksdagen om Saab-Scanias
industrilokalisering till Karlskrona. Frågeställaren ville få
veta vad regeringen avsåg att göra för att denna etablering
skall komma till stånd. Industriministern sade i sitt svar att
han utgick från att avtalet kommer att fullföljas;
industridepartementet hade inte fått några signaler om att så
inte skulle ske. Saab-Scania informerade den 15 oktober
industriministern om att varken Saab Automobile eller
Saab-Scania för närvarande anser det möjligt att etablera en ny
produktionsanläggning i Karlskrona. Saab-Scania uppger den
vikande marknadsutvecklingen som orsak till att beslutet
uppskjuts. I ett svar i riksdagen den 23 oktober på en fråga
(1990/91:115) om vilka åtgärder industriministern tänkte vidta
med anledning av detta uppgav industriministern att han, i
enlighet med avtalet mellan staten och Saab-Scania, ämnade uppta
överläggningar med företaget om den uppkomna situationen.
Dessförinnan avsåg industriministern att överlägga med
länsstyrelsen i Blekinge och Karlskrona kommun.
Utskottet ser ingen anledning för riksdagen att nu göra något
annat ställningstagande än vad som gjordes hösten 1989. Motion
1989/90:N224 (mp) avstyrks därmed.
Riksdagen bör uppmana regeringen att tillse att anslag från
berörda myndigheter ges en sådan inriktning att ett
linberedningsverk kan inrättas, sägs det i motion
1989/90:N330 (c). Motionärerna erinrar om att man från
centerpartiets sida i ett drygt decennium har motionerat i
riksdagen om stöd till linet och fått gehör för sina förslag.
Det som först och främst behövs nu är, enligt motionärerna, ett
linberedningsverk, dit det skördade och torkade linet kan sändas
för beredning, snarare än utvecklandet av nya sorters lin,
vilket STU enligt budgetpropositionen skall stödja.
Lin har historiskt huvudsakligen kommit till användning dels
för utvinning av linolja genom pressning av fröna, dels såsom en
textilråvara där basfibrerna i stjälken tillvaratagits.
Oljelinet skiljer sig från textillinet genom att det förra har
många grenar och är mer kortväxt än textillinet, som har få
grenar. Textillin har odlats och beretts i industriell skala i
Sverige fram till år 1966, då linberedningsverket i Laholm lades
ner. Nästa led i förädlingen efter beredningen är att det
beredda linet vid ett linspinneri spinns till linnetråd.
Ett motionsyrkande liknande det här aktuella avslogs av
riksdagen våren 1989 (1988/89:NU22). Utskottet hänvisade till
att frågan om linodling och linberedning var under beredning i
regeringskansliet. Dessutom meddelades att regeringen i maj 1988
hade föreskrivit att statens jordbruksnämnd skulle betala ut 50
milj.kr. till skogs- och jordbrukets forskningsråd, som skulle
beakta vad som i betänkandet (Ds I 1987:1) Inhemsk odling och
beredning av lin anfördes om bl.a. växtförädlingsprogram för
lin, forskning kring linfröets biokemiska egenskaper och frågor
som rör beredningsteknik.
STU redovisade i april 1989 ett uppdrag från regeringen om
linets industriella användning. Enligt utredningen har
linprodukter lågt industriellt intresse i dag, men detta kan
eventuellt öka i framtiden. I årets budgetproposition (bil. 14,
industridepartementet) sades att utvecklingen av nya sorters lin
därför borde fortsätta, eftersom det därmed skapas
handlingsfrihet inför framtiden. I budgetpropositionen sades
också att STU var beredd att inom ramen för verkets
biomassaprogram finansiera några projekt som ingick i ett av
arbetsgruppen för industriell linberedning i Bergslagen
föreslaget forsknings- och utvecklingsprogram för lin.
I februari i år startade ett linspinneri i Växbo i Hälsingland
på privat initiativ och med visst statligt stöd via
länsstyrelsen. Råvaran importeras från Belgien, men målet är att
man skall kunna spinna av inhemsk råvara, vilket förutsätter att
ett linberedningsverk inrättas. I början av september i år
etablerades Riksgruppen för linfrågor med representanter för
forsknings- och utvecklingsprojekt inom linets område, nämnden
för hemslöjdsfrågor och glesbygdsdelegationen. Gruppen planerar
att ta fram en gemensam utvecklingsplan för lin, vari ingår
etablering av ett linberedningsverk.
Riksdagen fattade våren 1990 beslut om en ny livsmedelspolitik
(prop. 1989/90:146, 1989/90:JoU25). Enligt denna kan
omställningsstöd utgå för alternativ produktion, huvudsakligen
industri- och energigrödor samt skogsproduktion. För odling av
s.k. nischgrödor på mindre arealer kan också omställningsstöd
utgå. Som ett exempel på en s.k. nischgröda har
jordbruksutskottet nämnt lin.
Av vad näringsutskottet här har anfört framgår att frågan om
linodling och linberedning är föremål för överväganden inom
regeringskansliet och på andra håll. Utskottet vill framhålla
att utskottet fäster vikt vid dessa frågor och att dess
förhoppning är att linhanteringen skall få ökad omfattning.
Enligt utskottets mening finns det dock inte anledning för
riksdagen att nu ta något initiativ i frågan om linberedning.
Motion 1989/90:N330 (c) avstyrks därmed.
Hantverk
Fyra motioner innehåller olika yrkanden om hantverk.
Centrala hantverksrådet (se s.16) bör permanentas och
riksdagen bör tillse att nödvändiga resurser för dess verksamhet
ställs till förfogande, anförs det i motion 1989/90:N241 (m).
För att Centrala hantverksrådet skall kunna nå ut med
information och bredda marknadsföringen ännu mer samt aktivt
kunna bearbeta myndigheter, organisationer, branscher,
arbetsförmedlingar, skolor m.m., anser motionärerna att det
krävs ett långsiktigt och varaktigt stöd från statens sida.
Även i motion 1989/90:N313 (fp) tas frågan om ett permanent
anslag till Centrala hantverksrådet upp. Den nuvarande ordningen
för statens stöd till hantverket anses innebära uppenbara
nackdelar; det finns risk för att frågor rörande hantverket ges
låg prioritet av statens industriverk (SIND). I motionen begärs
också att riksdagen skall göra ett uttalande om att
hantverksyrken och hantverkskunnande bör främjas. Flera motiv
talar enligt motionärerna för detta. Ett kulturarv bör bevaras.
Hantverksyrken och hantverkskunnande utgör stöd för dagens och
morgondagens teknik och industri. Därtill kommer beredskapsskäl
och regionalpolitiska skäl.
I motion 1989/90:N313 (fp) erinras också om folkpartiets
förslag för två år sedan att en av de två av regeringen då
föreslagna hemslöjdskonsulenttjänsterna i varje län skulle
ändras till en hantverkskonsulenttjänst. Motionärerna anser att
riksdagen bör uppmana regeringen att uppmärksamma
länsstyrelserna och landstingen på att en
hantverkskonsulenttjänst skulle kunna inrättas i de fall då den
andra hemslöjdskonsulenttjänsten inte är tillsatt eller då någon
av tjänsterna blir ledig. En viktig uppgift för
hantverkskonsulenterna skulle vara att ansvara för de
råvarudepåer och verktygsbanker vilka motionärerna föreslår
skola inrättas. Eftersom de i motionen upptagna frågorna och
problemen är gemensamma för hantverket i alla nordiska länder
borde Nordiska rådet göra en inventering av hantverk i Norden
och på basis av den en plan över hur utbildningen lämpligen bör
bedrivas med sikte på ett samarbete över gränserna.
Frågan om ett samnordiskt stöd till hantverk och
hantverksutbildning tas också upp i motion 1989/90:N264 (fp).
Regeringen bör inom Nordiska ministerrådet verka för att det
görs en inventering av hantverk och antal utövare inom resp.
specialitet i Norden och på basis av den en plan över hur
utbildningen lämpligen bör bedrivas med sikte på ett samarbete
över gränserna, sägs det i motionen.
Äldres och invandrares kunskap och erfarenhet i hantverksyrken
och hantverkskunnande bör tas till vara, anförs det i motion
1989/90:N288 (mp). Detta behövs för att glesbygdens
infrastruktur skall byggas upp och för att kunskaper i både
hantverk och ekologiskt liv i samklang med naturen skall
återinföras.
Utskottet behandlar först frågan om Centrala hantverksrådet,
därefter frågorna om främjande av hantverksyrken och
hantverkskunnande samt inrättande av hantverkskonsulenttjänster
och slutligen frågan om samnordiskt stöd till hantverket.
Centrala hantverksrådet, som är knutet till Stiftelsen
Hantverksfrämjandet och förlagt till Leksand, har till uppgift
att handlägga frågor om utrednings- och forskningsverksamhet
samt bevarande och utveckling av kunskaper, tjänster och
produkter inom hantverksområdet. Rådet skall vidare svara för
information om olika hantverksutbildningar. SIND är central
förvaltningsmyndighet för ärenden som rör hantverk. Under
innevarande budgetår bidrar SIND med ca 775000 kr. till
Centrala hantverksrådet. För övriga projekt inom
hantverksområdet har SIND avdelat 1150000 kr. för detta
budgetår.
Motionsyrkanden avseende Centrala hantverksrådet motsvarande
de nu aktuella har vid flera tillfällen avslagits av riksdagen.
Vid den senaste behandlingen våren 1989 (1988/89:NU22) anförde
utskottet att det näringspolitiskt motiverade statliga stödet
till hantverket har ett nära samband med övriga statliga
insatser för småföretagen genom de regionala utvecklingsfonderna
och SIND och att det bör ankomma på dessa att göra erforderliga
prioriteringar. Företrädarna för moderata samlingspartiet,
folkpartiet och centerpartiet reserverade sig till förmån för en
permanentning av anslaget.
Utskottet upprepar sina tidigare ställningstaganden i ämnet
och avstyrker därmed motion 1989/90:N241 (m) och motion
1989/90:N313 (fp) i här aktuell del.
Motionsyrkanden om främjande av hantverksyrken och
hantverkskunnande liknande dem som tas upp i motionerna
1989/90:N313 (fp) och 1989/90:N288 (mp) har tidigare behandlats
av riksdagen. Hösten 1989 avslog riksdagen liknande yrkanden
(1989/90:NU9). Utskottet anförde att det från sina
utgångspunkter kunde instämma i vad som sades i de aktuella
motionerna om vikten av att hantverkskunnande och hantverksyrken
bevaras och att invandrares särskilda hantverkskompetens tas
till vara. Utskottet utgick från att Centrala hantverksrådet
fortlöpande undersöker behovet av olika åtgärder till stöd för
hantverket och att rådet, när så krävs, väcker frågan om sådana
åtgärder hos de ansvariga instanserna. Företrädarna för
folkpartiet, centerpartiet och miljöpartiet reserverade sig till
förmån för motionernas krav på åtgärder. Moderata
samlingspartiets företrädare reserverade sig också mot
utskottets beslut, dock utan att direkt ställa sig bakom de
aktuella motionsyrkandena.
Utskottet ser ingen anledning att nu göra något annat
ställningstagande än vad som gjordes förra året. Det är, som
utskottet då framhöll, av vikt att hantverksyrken och
hantverkskunnande bevaras. Något särskilt uttalande av riksdagen
i frågan anser utskottet dock inte att det finns behov av.
Motion 1989/90:N313 (fp) i här berörd del och motion
1989/90:N288 (mp) avstyrks således av utskottet.
Ett motionsyrkande om inrättande av
hantverkskonsulenttjänster motsvarande det som finns i
motion 1989/90:N313 (fp) avslogs av riksdagen våren 1989
(1988/89:NU22). Utskottet anförde att en utvidgning av
arbetsområdet för hemslöjdskonsulenterna till att avse även
hantverk skulle få till följd att den avsedda förstärkningen av
stödet till hemslöjden i stort sett skulle utebli. Vidare
erinrade utskottet om att alla hantverksföretag kan få del av
utvecklingsfondernas service och rådgivning. Folkpartiets
företrädare reserverade sig till förmån för motionsyrkandet.
Utskottet finner inte anledning att nu göra något annat
ställningstagande än för ett år sedan. På nytt vill utskottet
understryka att motionärernas förslag innebär att hemslöjden
skall berövas en del av de resurser som riksdagen tidigare har
varit enig om att ställa till dess förfogande. Motion
1989/90:N313 (fp) avstyrks således i här aktuell del.
Beträffande yrkandena i motionerna 1989/90:N313 (fp) och
1989/90:N264 (fp) om ett samnordiskt stöd till hantverk och
hantverksutbildning konstaterar utskottet att det för
närvarande finns ett medlemsförslag inom Nordiska rådet om
åtgärder för att bevara och utveckla nordiskt hantverk och
hemslöjd. I medlemsförslaget, bakom vilket står fyra svenska
riksdagsledamöter -- bland dem upphovsmannen till den här
aktuella motionen 1989/90:N264 (fp) -- och tre ledamöter från
andra nordiska länder, föreslås:
en inventering och samordning av den nordiska dokumentationen
beträffande traditionellt hantverk och traditionell hemslöjd och
upprättande av förteckningar över verksamma yrkesutövare,
utarbetande av ett centralt nordiskt uppslagsverk om hantverk
och hemslöjd i de nordiska länderna,
kartläggning av nuvarande utbildningsmöjligheter, utredning av
förutsättningar för samnordiska utbildningsvägar och
framläggande av förslag om på vilket sätt utbildningen inom
nordiskt hantverk och hemslöjd kan genomföras,
utredning av förutsättningarna för upprättande av ett nordiskt
hantverksinstitut,
utredning av och framläggande av förslag om hur organisationer
som Nordisk hemslöjdsorganisation kan medverka i kurser och
utbildning.
Nordiska rådets kulturutskott behandlade förslaget vid ett
sammanträde i september i år. Därvid beslöts att utskottet skall
föreslå Nordiska rådet att rekommendera Nordiska ministerrådet
att Nordiska konst- och konstindustrikommittén ges i uppdrag att
undersöka möjligheterna av att koordinera och samordna de
nordiska insatserna inom hantverk och hemslöjdsområdet,
speciellt beträffande dokumentation, upplysningsmaterial och
läromedel och yrkesval, kartläggande av utbildningsmöjligheterna
inom Norden och utredande av möjligheterna att ge ett
hantverksinstitut i Norden en nordisk övergripande funktion. Den
verksamhet som Nordiska hemslöjdsförbundet bedriver skulle
därvid särskilt uppmärksammas. Medlemsförslaget skall, på basis
av kulturutskottets förslag till beslut, behandlas av Nordiska
rådet vid dess session den 26 februari--den 1 mars 1991.
Med hänsyn till att frågan om samnordiskt stöd till hantverk
och hantverksutbildning är föremål för behandling inom Nordiska
rådet anser utskottet att det inte finns någon anledning för
riksdagen att ta något initiativ i denna fråga. Motion
1989/90:N313 (fp) i här berörd del och motion 1989/90:N264 (fp)
blir tillgodosedda genom de nämnda aktiviteterna. Motionerna
avstyrks således.
Teknisk utveckling
Det finns ett behov av ett rättsligt skydd för enklare
tekniska lösningar, anförs det i motion 1989/90:N54 (fp).
Enskilda uppfinnare utsätts i alltför stor utsträckning för
stöld av idéer. Möjligheten att införa ett enkelt och billigt
idéskydd för smärre tekniska lösningar, t.ex. liknande det som
finns i Tyskland ("Kleinpatent") bör utredas, anser
motionärerna.
Justitieministern har enligt bemyndigande av regeringen
tillsatt en utredning angående skydd för enklare tekniska idéer
(bruksmönsterutredningen, Ju 1990:01). Den särskilde utredaren,
justitierådet Anders Knutsson, skall enligt direktiven (dir.
1989:62) överväga behovet av ett immaterialrättsligt skydd för
enklare tekniska idéer och föreslå den lagstiftning som
övervägandena kan föranleda. Inriktningen bör främst vara att
det befintliga skyddet skall kompletteras med en ny fristående
skyddsform. Utredningar om och förslag till motsvarande
lagstiftning i övriga nordiska länder bör särskilt
uppmärksammas, och intresset av att bevara nordisk rättslikhet
på området bör beaktas. Utredningsarbetet skall bedrivas
skyndsamt och redovisas före utgången av år 1991.
Utskottet har tidigare (1989/90:NU9, 1989/90:NU30) uttalat sig
om vikten av att det skapas gynnsamma förutsättningar för
enskilda uppfinnare. Dessa spelar en viktig roll för
nyföretagande och näringslivsutveckling. Införandet av ett
enkelt idéskydd kan, som anförs i motion 1989/90:N54 (fp), vara
ett sätt att stimulera uppfinnandet. Eftersom frågan är
under utredning anser utskottet att riksdagen inte nu bör vidta
någon åtgärd. Motionen avstyrks således.
Även i motion 1989/90:N341 (c) tas frågan om uppfinnarstöd
upp. Där begärs att regeringen skall ta initiativ till åtgärder
för att främja teknisk utveckling genom ökat utnyttjande av
patent. Det förekommer, framhåller motionären, att patent som
av något företag upplevs som konkurrensfarliga köps upp och
förblir outnyttjade. Samhället borde därför på ett mera aktivt
sätt bevaka patentgivningen. En möjlighet skulle enligt
motionären kunna vara att en tillverkare får anmäla sitt
intresse för ett patent till patentverket; en annan att en
tillverkare genom patentverkets förmedling betalar upphovsmannen
del i vinsten.
Den svenska patentlagen (1967:837) innehåller, liksom de
flesta länders patentlagstiftning, bestämmelser som är avsedda
att förhindra att patenträttigheter utnyttjas på ett sätt som
strider mot betydande samhällsintressen (tvångslicens). Enligt
patentlagen finns det i fyra fall möjlighet för domstol att
meddela tvångslicens:
om patenthavaren underlåter att utöva patentskyddad uppfinning
(45§),
för att möjliggöra utnyttjande av s.k. beroendepatent (46 §),
om allmänt intresse av synnerlig vikt kräver det (47 §),
för den som har utnyttjat patentskyddad uppfinning innan
patentansökningen blev offentlig (48 §).
Tvångslicens har inte meddelats någon gång i Sverige sedan
patentlagens ikraftträdande år 1968. Även om en tvångslicens
sällan begärs hos domstol kan emellertid möjligheten att få
tvångslicens i vissa fall användas som påtryckningsmedel på
patenthavaren för att få till stånd frivilliga patentupplåtelser
(se Måns Jacobsson, Erik Tersmeden, Lennart Törnroth:
Patentlagstiftningen -- en kommentar, 1980).
Att en uppfinning patentskyddas innebär definitionsmässigt att
uppfinningen offentliggörs, samtidigt som den intellektuella
äganderätten skyddas. Patentgranskare har inte till uppgift att
göra en ekonomisk bedömning av en uppfinning eller att avgöra om
en uppfinning är bättre än en annan. Att, som motionären tänker
sig, patentverket skulle fungera som förmedlare av vinst till
upphovsmannen är inte förenligt med patentverkets roll.
Utskottet anser, som tidigare nämnts, att det är viktigt att
det skapas gynnsamma förutsättningar för enskilda uppfinnare.
Det bör dock vara uppfinnarens eget avgörande om han vill
utnyttja det egna patentet själv eller sälja patentet till någon
annan. Utskottet vill också erinra om de möjligheter till
tvångslicens som patentlagen ger. Med det sagda avstyrker
utskottet motion 1989/90:N341 (c).
I motion 1989/90:N285 (s) föreslås att det skall förläggas ett
IT-centrum -- informationsteknologiskt centrum -- i
Östersund. Det erinras i motionen om att Östersundsutredningen
(Ds 1989:31) föreslog tillskapandet av ett sådant centrum i
Östersund. Att bygga vidare på områden som stärker
infrastrukturen i inlandet är av yttersta vikt, anser
motionärerna, för att åstadkomma motvikt mot den snabba
utveckling som sker i andra delar av landet.
I den regionalpolitiska propositionen våren 1990 (1989/90:76)
sades beträffande bildandet av ett IT-centrum i Östersund (s.
202) att en bättre anpassning av informationsteknologin till
inlandets förutsättningar är viktig. Östersundsutredningens
förslag ansågs dock inte tillräckligt preciserat. Ansvaret för
att utveckla förslaget borde, enligt propositionen, ligga på
länsstyrelsen. Vissa medel föreslogs avsättas från anslaget för
särskilda regionalpolitiska insatser i Jämtlands län för att
göra det möjligt att utreda frågan vidare och att bedriva viss
projektverksamhet. Riksdagen beslöt i enlighet med propositionen
(1989/90:AU13). Moderata samlingspartiets företrädare
reserverade sig mot den särskilda medelstilldelningen. I
regleringsbrevet för innevarande budgetår åläggs, i enlighet med
riksdagens beslut, länsstyrelsen i Jämtlands län att före
utgången av år 1990 redovisa förslag till hur medlen skall
användas.
Med det anförda avstyrker utskottet motion 1989/90:N285 (s).
Regeringen skall göra en plan för hur småskalig,
miljövänlig, lokal tillverkning skall kunna utvecklas och
stödjas, krävs det i motion 1989/90:N287 (mp). Starka ekonomiska
intressen bromsar den nödvändiga förändringen av det svenska
samhället i riktning mot mindre slöseri och mot mindre
förbrukning i framtiden, hävdar motionärerna. De tekniska
förutsättningarna finns för en sådan förändring, men de
ekonomiska förutsättningarna och den politiska viljan saknas. De
samhällsorgan som har teknikutveckling och etableringsstöd bland
sina uppgifter kan, inom nu gällande ramar, disponera om
personal och anslag så att en lokalt anpassad produktion
främjas, säger motionärerna.
Riksdagen avslog hösten 1989 motionsyrkanden från samme
motionär, identiska med de nu föreliggande (1989/90:NU9).
Utskottet hänvisade till den positiva utvecklingen inom
småföretagssektorn och till de kommande propositionerna om
näringspolitik och regionalpolitik. Miljöpartiets företrädare
reserverade sig till förmån för motionen.
I den näringspolitiska propositionen (1989/90:88) betonades
småföretagens stora betydelse för förnyelse och tillväxt liksom
för dynamiken i näringslivet. SIND, STU och de regionala
utvecklingsfonderna skulle ytterligare inrikta sin verksamhet
mot insatser för små och medelstora företag. I propositionen
föreslogs också ett särskilt treårigt program för
verkstadsteknisk utvecklingsverksamhet, vars syfte skulle vara
att förbättra de små och medelstora verkstadsföretagens
konkurrensförmåga och produktivitet. Riksdagen anslöt sig till
regeringens förslag i här redovisade avseenden (1989/90:NU30).
I den regionalpolitiska propositionen (1989/90:76) föreslogs
förändringar av det regionalpolitiska företagsstödet så att det
förskjuts från direkt företagsstöd till insatser för att
förbättra infrastrukturen och att en tyngdpunktsförskjutning
sker från stöd i samband med investeringar och maskiner till
stöd för immateriella investeringar. Vidare skulle åtgärderna
koncentreras till de områden som bedöms ha de långsiktigt
svåraste problemen och handläggningen förenklas och
decentraliseras ytterligare. Riksdagen ställde sig bakom det som
här redovisats (1989/90:AU13).
Vad beträffar det livsmedelstekniska området, som särskilt tas
upp i den aktuella motionen, vill utskottet peka på att det
bedrivs ett treårigt program, "Småskalig livsmedelsteknik i
Norrbotten" med medel från STU och Sveriges lantbruksuniversitet
(SLU). Programmets syfte är att stimulera kompetensuppbyggnad
och en ökad användning av småskalig teknik för att
livsmedelsproduktionen skall kunna bibehållas och utvecklas i
framför allt Norrbottens län. Slutrapport skall lämnas senast
den 1 oktober 1991.
Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet motion
1989/90:N287 (mp) i här berörda delar.
Det bör inrättas en utvecklingsfond med ekologisk
inriktning, anförs det i motion 1989/90:N342 (mp). En sådan
utvecklingsfond skulle vara särskilt inriktad på att de
produkter och verksamheter som får stöd aktivt skall bidra till
att på sikt återställa den ekologiska balansen. De flesta
uppfinnare och nydanare av miljövänliga produkter har i dag att
vända sig till STU och utvecklingsfonder för att få stöd. I
alltför många fall får dock, hävdar motionärerna, dessa
upphovsmän avslag på sina äskanden, med hänvisning till att det
för tillfället sägs inte finnas marknad för de aktuella varorna
eller processerna. Den föreslagna typen av utvecklingsfond
skulle kunna anlägga ett mer långsiktigt ekologiskt synsätt.
Vid behandlingen av den näringspolitiska propositionen våren
1990 tog riksdagen ställning till de regionala
utvecklingsfondernas fortsatta verksamhet (1989/90:NU30).
Fonderna skall vidareutveckla och förstärka sin rådgivnings-,
informations- och utbildningsverksamhet. Deras
finansieringsverksamhet skall begränsas.
Förslag till ökade stimulansåtgärder på det miljötekniska
området framlades våren 1990 både i den näringspolitiska
propositionen (prop. 1989/90:88) och i forskningspropositionen
(prop. 1989/90:90). I den förra föreslogs att
utvecklingsfonderna skulle ges möjlighet att använda s.k.
miljöcheckar för att stimulera företagen i fråga om satsningar
på exempelvis internutbildning om den yttre miljön samt
konsultinsatser m.m. Arbetet skulle utformas i samverkan mellan
SIND, STU, utvecklingsfonderna och statens naturvårdsverk. I
forskningspropositionen föreslogs att särskilda medel skulle
avsättas för forskning kring avfallshantering och miljöanpassad
produktion. Riksdagen beslöt i enlighet med förslagen i de båda
propositionerna.
Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) har, på
industridepartementets uppdrag, gjort en studie avseende
industriella affärsmöjligheter inom miljötekniken, grundade på
fattade miljöpolitiska beslut (IVA-rapport nr 377). Rapportens
främsta syfte är att tydliggöra problem och aktualisera frågor;
åtgärdsförslagen är därför generella och ger bara antydningar
till lösningar. Rapporten övervägs för närvarande inom
regeringskansliet.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion
1989/90:N342 (mp).
Miljönormer och produktkrav
Produktkoncession och livscykelspecifikation
Frågor rörande produktionens planering och krav som bör
ställas på denna tas upp i fem motioner från miljöpartiet.
Omsorgen om miljön måste visa sig i produktionens planering
och valet av produkter, sägs det i motion 1989/90:N224 (mp), och
riksdagen bör göra ett uttalande om detta. Regeringen har,
enligt motionärerna, inte förstått att miljöomsorgen skall börja
redan när produktionen planeras och sedan vara med hela tiden
från användning till kassering och återanvändning.
I motionerna 1988/89:N248 (mp) och 1989/90:N326 (mp) begärs
att riksdagen skall ge regeringen i uppdrag att utarbeta ett
lagförslag om livscykelspecifikation. En livscykelspecifikation
skall tala om hur man väntar sig att den process man startat
genom att tillverka varan skall utveckla sig ända tills varan är
uttjänt. Följande information skulle ingå i en
livscykelspecifikation:
produktens syfte,
vilka naturtillgångar som tas i anspråk, vilka biprodukter som
alstras, hur mycket materiel som recirkuleras, hur mycket
föroreningar som alstras, vilka arbetsrisker som finns,
om produkten omsätter energi: vilken verkningsgraden är och om
det uppstår någon miljöpåverkan vid användning,
varudeklaration, teknisk beskrivning och bruksanvisning,
tekniska garantier och garantitid,
förväntad teknisk livslängd,
serviceanvisningar,
tillverkarens avsikter beträffande service,
skrotningsspecifikation.
Även i motion 1989/90:N351 (mp) föreslås att
livscykelspecifikationer skall införas. Förslaget till vad en
livscykelspecifikation skall innehålla överensstämmer med de
förslag som lämnas i motionerna 1988/89:N248 (mp) och
1989/90:N326 (mp).
En statlig utredning skall tillsättas med uppgift att utarbeta
ett lagförslag om produktkoncession, begärs det i motion
1989/90:N325 (mp). Gällande lagstiftning rörande spridning av
skadliga ämnen vid produktion är inte tillräcklig, eftersom
hänsyn till den totala omgivningseffekten till följd av
produktionen inte tas, anser motionären. Han föreslår att det
skall inrättas en varukoncessionsnämnd som skall ha till uppgift
att på basis av en livscykelspecifikation fastställa en varas
tillåtlighet och ställa de krav som behövs för att produkten
skall kunna accepteras.
Frågor rörande producentansvaret togs upp i årets
budgetproposition (bilaga 16, miljö- och energidepartementet) i
anslutning till behandlingen av vissa avfallsfrågor (s. 43 f.).
Där föreslogs bl.a. en skärpning av producentansvaret. Det
konstaterades att producenter av varor och produkter har det
yttersta ansvaret för den miljöpåverkan och misshushållning med
resurserna som kan bli följden av såväl tillverkningen och
användningen som slutbehandlingen i avfallsledet (dvs. hela
produktionskedjan).
I budgetpropositionen aviserades också utredningar om
utformning av materialbalanser (råvaror och kemiska produkter
som används i verksamheten) och miljövarudeklarationer
(sammanfattning av en varas miljörelaterade egenskaper). För att
utreda vissa frågor rörande miljöfarligt avfall m.m. tillsattes
sommaren 1990 en särskild utredare (M 1990:04), föreståndaren
för statens råd för byggnadsforskning Rune Olsson. Utredaren
skall enligt sina direktiv (dir. 1990:45) belysa utvecklingen av
miljöfarligt avfall under 1990-talet, klarlägga möjligheter att
omhänderta sådant avfall och ange kostnadseffekter.
Utredningsarbetet skall vara avslutat före utgången av år 1991.
Enligt vad utskottet erfarit pågår det också ett internt
utrednings- och beredningsarbete inom miljödepartementet
beträffande varors miljöpåverkan och ansvarsfrågor. En
miljöpolitisk proposition är aviserad till våren 1991.
Vad gäller den information som de i motionerna föreslagna
livscykelspecifikationerna avses ge konstaterar utskottet att
den förekommer i dagsläget i viss begränsad omfattning.
Konsumentverket uppställer -- efter uppgörelser med näringslivet
-- riktlinjer för enskilda produktområden. Bland riktlinjerna
ingår energideklarationer för vissa hushållsapparater. Riksdagen
fattade i december 1990 beslut om införande av miljömärkning
(prop. 1989/90:25, 1989/90:LU13). Huvudmålen för miljömärkningen
är att vägleda konsumenterna och stimulera till en
produktutveckling som tar hänsyn till miljön. Bedömningen skall
gälla produktens hela livscykel. Sverige är anslutet till en
gemensam nordisk ordning för miljömärkning. Miljömärkningen är
organiserad inom ramen för standardiseringskommissionens i
Sverige (SIS) certifieringsverksamhet och handhas av en särskild
miljömärkningsstyrelse och en referensgrupp.
Utskottet tar först ställning till yrkandena om
livscykelspecifikationer i motionerna 1988/89:N248 (mp),
1989/90:N326 (mp) och 1989/90:N351 (mp) samt yrkandet i motion
1989/90:N224 (mp) om att riksdagen skall göra ett uttalande
rörande miljöhänsyn vid produktionsplaneringen och valet av
produkter.
Som framgår av den tidigare redovisningen är frågor om varors
miljöpåverkan och producenters ansvar föremål för utredning och
överväganden inom regeringskansliet. En miljöpolitisk
proposition har aviserats till våren 1991. Mot denna bakgrund
anser utskottet att det inte är befogat att riksdagen nu tar
något initiativ på de områden som berörs i de förstnämnda
motionerna.
Även vad avser yrkandet i motion 1989/90:N325 (mp) om att en
utredning skall tillsättas med uppgift att utarbeta ett
lagförslag om produktkoncession, är utskottets slutsats att det
tidigare redovisade utrednings- och beredningsarbete som bedrivs
inom regeringskansliet bör avvaktas, innan riksdagen tar
ställning till eventuella åtgärder på området.
Med det sagda avstyrks motion 1989/90:N325 (mp) i här aktuell
del.
Miljöfrågor m.m.
I detta avsnitt behandlas fyra motioner med yrkanden om
S-märkning av elektrisk materiel, miljöinformation till företag,
svenska utlandsföretags miljöansvar och företags
miljöredovisningar.
Riksdagen bör hos regeringen begära förslag till sådana
ändringar av de bestämmelser för godkännande av elektrisk
materiel, som trädde i kraft den 1 januari 1990, att de
harmoniserar med EG-ländernas, anförs det i motion 1989/90:N344
(m). I motionen anges att bestämmelserna bör ändras på följande
punkter:
Produkt som av nationell behörighet i något EG-land är
tillåten för försäljning och allmänt bruk skall få registreras i
Sverige utan speciella svenska provningskrav.
Produkt som i ett EG-land inte omfattas av speciell provnings-
eller registreringsplikt skall ej behandlas annorlunda i
Sverige.
För produkt som är avsedd att installeras fast av behörig
elektriker skall inte samma rigorösa krav gälla som för andra,
enklare produkter.
Riksdagen beslöt våren 1988 att en ny kontrollordning för
elektrisk materiel skulle införas den 1 januari 1990 (prop.
1987/88:82, NU 1987/88:30). Syftet med den nya kontrollordningen
var bl.a. att kontrollen, med bibehållen nivå vad gäller
elsäkerhet och konsumentskydd, skulle anpassas till den ordning
som råder inom EG. Detta innebär att det förekommer skillnader
mellan regler som gäller i Sverige och regler som gäller i olika
EG-länder. Enligt den nya kontrollordningen har möjligheter
öppnats för tillverkare och importörer att -- som alternativ
till kontroll utförd av SEMKO (Svenska Elektriska
Materielkontrollanstalten AB) med åtföljande S-märkning --
utföra motsvarande kontroll vid vissa andra, med SEMKO
samarbetande provningsinstitutioner eller att själva utföra
denna kontroll, som i så fall övervakas av SEMKO. Kravet på
typgodkännande av SEMKO har för flertalet produkter ersatts med
ett krav på registrering hos SEMKO före marknadstillträdet.
Införandet av den nya kontrollordningen innebar, som nämnts,
ingen ändring av de säkerhetskrav som gäller för elprodukter.
Harmonisering av de svenska säkerhetskraven med de
västeuropeiska pågår kontinuerligt. Svensk standard
överensstämmer till största delen med internationellt
harmoniserad standard, som utarbetas bl.a. inom det
västeuropeiska standardiseringsorganet CENELEC. Det finns dock
produkter för vilka harmoniserad västeuropeisk standard saknas.
Antalet avvikelser har minskat betydligt under senare år, bl.a.
till följd av att svenska säkerhetskrav har införts som
västeuropeiska. Utländska provningsanstalter inom vissa system
-- EMKO-, CCA- och CB-systemen -- accepteras utan SEMKOs
godkännande. Dessutom accepteras provningsanstalter som har
överenskommelser med SEMKO. Detta innebär att den provning som
krävs kan utföras i tillverkarlandet, i stället för som tidigare
endast i Sverige. Utskottet vill påpeka att mindre förändringar
av en produkt, t.ex. nytt armstöd i en bubbelpool, inte kräver
någon ny registrering, vilket sägs i motionen.
Ett viktigt inslag i den nya kontrollordningen är en förstärkt
marknadskontroll, som utövas av statens energiverk. Enligt
uppgift från energiverket planeras en utvärdering bli genomförd
när den nya kontrollordningen har varit i kraft någon tid,
sannolikt under år 1991. Inom EFTA och EG pågår för närvarande
översyner av de s.k. lågspänningsdirektiven, varvid utfallet av
de pågående EES-förhandlingarna har betydelse.
Som framgår av den tidigare redovisningen var ett av syftena
med den nya kontrollordningen att uppnå en harmonisering med EG.
Utskottet anser nu, liksom för två år sedan, att en sådan
harmonisering är mycket angelägen. Samtidigt menar utskottet att
det är viktigt att den nuvarande nivån vad avser elsäkerhet och
konsumentskydd bibehålls. Mot bakgrund av att energiverket har
aviserat att en utvärdering av den nya kontrollordningen kommer
att ske anser utskottet inte att riksdagen nu bör ta något
initiativ. Motion 1989/90:N344 (m) avstyrks därmed.
Det bör ges en förbättrad miljöinformation till företag runt
Öresund, sägs det i motion 1989/90:N306 (m). Bakgrunden är de
svåra miljöföroreningarna i Öresund och Östersjön med höga
halter av fosfor, kväve och de organiska gifterna PCB och DDT.
Olika åtgärder föreslås i motionen, däribland förbättrad
information till företag runt Öresund för att åstadkomma ett
större ansvarstagande.
Miljödelegationen Västra Skåne (ME 1989:01), som tillsattes
våren 1989, har enligt sina direktiv (dir. 1989:5) till uppgift
att initiera och samordna åtgärder som kan väsentligt förbättra
miljön i västra Skåne inom en tioårsperiod. Delegationen bör,
enligt direktiven, ha ett löpande samarbete med länsstyrelserna
och andra berörda statliga organ, med berörda kommunala
instanser samt med näringslivet i området. Delegationen bör
vidare samråda med Öresundskommissionen, 1984 års svenska
Öresundsdelegation (K 1984:02) och kommittén (K 1988:01) för
översyn av storstadsområdenas miljö- och trafikfrågor samt
orientera sig om planer på den danska sidan. Senast den 1
december 1990 skall uppdraget avrapporteras, varvid vidtagna
samordningsinsatser, initiativ m.m. skall redovisas.
Med hänvisning till det uppdrag Miljödelegationen Västra Skåne
har, vilket skall avrapporteras inom kort, anser utskottet inte
att det behövs ett sådant initiativ från riksdagen som begärs i
motion 1989/90:N306 (m). Motionen avstyrks således.
En rad förslag till åtgärder, avsedda att öka svenska
företags miljöansvar i utlandet, läggs fram i motion
1989/90:N275 (mp). Huvudregeln för svenska dotterföretag i
utlandet bör, enligt motionären, vara att de skall följa svenska
miljönormer när dessa är strängare än de som gäller lokalt;
riksdagen borde göra ett tillkännagivande om detta. En första
åtgärd borde därefter vara en genomgripande utredning av svenska
utlandsföretags miljöbeteende. En särskild utredning borde få i
uppdrag att granska skillnader i miljöbestämmelser mellan
Sverige och länder där svenska dotterföretag är verksamma,
kartlägga hur sådana skillnader utnyttjas av dotterföretagen,
genom fältstudier undersöka miljöeffekten av sådan verksamhet
samt genom kontakter med lokala myndigheter, massmedia,
miljögrupper, fackföreningar och opinionsbildare ta reda på hur
de svenska dotterföretagens verksamhet ur miljösynvinkel
uppfattas av olika delar av lokalbefolkningen. Vidare föreslår
motionären att svenska beskickningar i utlandet skall åläggas
att lämna regelbundna rapporter till riksdagen om svenska
dotterföretags miljöbeteende. Det borde också läggas fram
förslag till lagstiftning om ekonomiska och andra
sanktionsåtgärder mot svenska moderföretag, vars dotterföretag
missbrukar luckor och brister i sina placeringsländers
miljölagstiftning på ett sätt som strider mot accepterat
beteende i Sverige. Slutligen anser motionären att riksdagen bör
göra ett uttalande om att regeringen vid kontakter med svenska
exportföretags företrädare bör understryka vikten av att svenska
dotterföretag i utlandet följer minst de normer som gäller i
Sverige.
Internationella riktlinjer för miljöskydd finns inom ramen för
både OECD och Internationella handelskammaren (ICC). I OECDs
riktlinjer för multinationella företag ingår ett särskilt
avsnitt om miljöskydd. Enligt detta skall företagen:
värdera och beakta förutsebara miljökonsekvenser vid beslut om
investeringar,
samarbeta med lokala myndigheter och tillhandahålla rapporter
och expertis,
vidta lämpliga åtgärder för att minimera risk för miljöskador,
t.ex. utbildning och teknikval.
Riktlinjerna är inte rättsligt bindande men får betecknas som
auktoritativa rekommendationer. Internationella och nationella
organisationer rekommenderar sina medlemsföretag att följa dem.
Detta gäller t.ex. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF).
Inom ramen för ICC finns det också riktlinjer för miljöskydd
(Environmental Guidelines for World Industry). På initiativ från
ICCs svenska nationalkommitté har rekommendationer avseende
miljörevision ställts upp.
Enligt utskottets mening främjar Sverige den globala
miljöomsorgen bäst genom att i olika internationella sammanhang
verka för att riktlinjer av den typ som finns inom ramen för
OECD och ICC får så stor räckvidd och anslutning som möjligt.
Utskottet noterar också att det från formell, rättslig synpunkt
inte är någon framkomlig väg att, som föreslås i motionen,
försöka komma till rätta med dotterföretags brister i
miljöbeteende genom sanktionsåtgärder mot de svenska
moderföretagen. Med det anförda avstyrker utskottet motion
1989/90:N275 (mp).
Företag bör lämna en frivillig redovisning av hur deras
prognosticerade verksamhet påverkar natur och miljö, en s.k.
miljöredovisning, sägs det i motion 1989/90:N300 (mp).
Motionärerna hänvisar till miljöpartiets förslag i motion
1989/90:Fi725 om miljöredovisning i statens budget och anser att
en miljöredovisning av föreslagen typ bör finnas med i alla
prognoser som ett företag gör samt i företagens
årsredovisningar. I miljöredovisningen skall det ingå
materialbalanser, som visar vad företaget tar in i
tillverkningen och vad som går ut som produkter, avfall och
avgaser. Motionärerna anser att prognosdelen bör kunna vara en
frivillig handling från företagens sida.
Riksdagen avslog våren 1990 det tidigare nämnda förslaget från
miljöpartiet att statens budget skall omfatta en redovisning av
hur den föreslagna ekonomiska politiken påverkar vår miljö och
vår hälsa, liksom hur vårt handlande påverkar miljön i andra
länder (1989/90:FiU20). Finansutskottet anförde att utskottet
delade motionärernas uppfattning att det är nödvändigt att även
de miljömässiga konsekvenserna av olika åtgärder beaktas, men
framhöll samtidigt att det inte är möjligt att enkelt ange eller
beräkna miljöeffekterna av olika ekonomisk-politiska åtgärder.
Den av regeringen aviserade utredningen om hur miljöaspekterna
bättre skall komma till uttryck i nationalräkenskaperna sågs som
ett grundläggande steg mot åstadkommande av ett bättre
beslutsunderlag när det gäller att ge miljön en större vikt i
ekonomiska beräkningar och bedömningar. Företrädare för
vänsterpartiet kommunisterna och miljöpartiet reserverade sig
till förmån för motionsyrkandet.
Innehållet i företags årsredovisningar regleras genom
aktiebolagslagen, och regler för hur de skall ställas upp
utfärdas av Föreningen auktoriserade revisorer (FAR). Enligt vad
utskottet erfarit har vissa större företag börjat inkludera
redovisningar med koppling till miljöområdet (främst
arbetsmiljö) i sina förvaltningsberättelser -- dock i ytterst
begränsad omfattning.
Utskottet delar motionärernas och finansutskottets mening att
det är nödvändigt att de miljömässiga konsekvenserna av olika
åtgärder och beslut beaktas. Detta gäller såväl offentlig som
privat verksamhet. Vad gäller företags redovisningar av hur
deras prognosticerade verksamhet kan beräknas påverka natur och
miljö anser utskottet, i likhet med motionärerna, att sådana bör
bygga på frivillighet. Utskottet ser inte något behov av
lagstiftning eller särskilt initiativ från riksdagens sida.
Motion 1989/90:N300 (mp) avstyrks därmed.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande ett spritt enskilt ägande i näringslivet
m.m.
att riksdagen avslår motion 1989/90:N58 yrkande 30, motion
1989/90:N318 yrkande 8, motion 1989/90:N357 och motion
1989/90:N367 yrkande 4,
res. 1 (m, fp, c)
res. 2 (mp)
2. beträffande investeringsskydd mot politiska
omvälvningar
att riksdagen avslår motion 1989/90:N369 yrkande 1,
res. 3 (m, fp, c)
3. beträffande åtgärder för att stimulera näringslivet i
Skåne
att riksdagen avslår motion 1989/90:N347 yrkande 1,
4. beträffande transnationella företag
att riksdagen avslår motion 1989/90:N323,
res. 4 (v, mp)
5. beträffande komplettering av exportstatistiken
att riksdagen avslår motion 1989/90:N315 yrkande 1,
6. beträffande tjänstesektorn
att riksdagen avslår motion 1989/90:N244,
7. beträffande industripolitisk satsning på
livsmedelsindustrin
att riksdagen avslår motion 1989/90:N245,
8. beträffande samhälleligt inflytande över livsmedels- och
läkemedelsindustrierna
att riksdagen avslår motion 1989/90:N66 yrkande 2,
res. 5 (v)
10. beträffande stålindustrins ägarstruktur och inriktning
att riksdagen avslår motion 1989/90:A107 yrkande 20,
res. 7 (v)
11. beträffande Saab-Scanias projekt SAAB 2000
att riksdagen avslår motion 1989/90:N224 yrkande 1,
res. 8 (mp)
12. beträffande linberedningsverk
att riksdagen avslår motion 1989/90:N330,
13. beträffande Centrala hantverksrådet
att riksdagen avslår motion 1989/90:N241 och motion
1989/90:N313 yrkande 1 i ifrågavarande del,
res. 9 (m, fp, c, mp)
14. beträffande främjande av svenskt hantverk
att riksdagen avslår motion 1989/90:N288 och motion
1989/90:N313 yrkande 1 i ifrågavarande del,
res. 10 (fp, c, mp)
res. 11 (m)
Närvarande: Rune Jonsson (s), Per Westerberg (m), Åke
Wictorsson (s), Birgitta Johansson (s), Inga-Britt Johansson
(s), Reynoldh Furustrand (s), Roland Larsson (c), Rolf L Nilson
(v), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s),
Karin Falkmer (m), Kjell Ericsson (c), Stig Bertilsson (m),
Christer Eirefelt (fp), Björn Kaaling (s) och Lars De Geer (fp).
Reservationer
1. Ett spritt enskilt ägande i näringslivet (mom.1)
Per Westerberg (m), Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m),
Kjell Ericsson (c), Stig Bertilsson (m), Christer Eirefelt (fp)
och Lars De Geer (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.8 som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "berörd del" bort ha
följande lydelse:
Ett spritt ägande och därmed mindre koncentrerad makt är en av
grundstenarna för en samhällsekonomiskt ansvarsfull politik. Ett
spritt ägande innebär också att det ekonomiska inflytandet
sprids på fler -- ägande och inflytande hör ihop. Den politik
som har förts under 1980-talet och som har inneburit en
kollektivisering och koncentration av ägandet måste nu brytas.
Makt- och ägarkoncentration måste ersättas med sin motsats,
maktspridning och ägandespridning. Det gäller såväl kollektiv
som enskild koncentration. Därför bör det privata ägandet inte
motarbetas utan utvecklas och spridas till flera och det
kollektiva ägandet minska. Så bör t.ex. löntagarfonderna
avvecklas.
Ägandespridning kan främjas genom olika åtgärder, såsom
föreslås i motionerna 1989/90:N357 (fp), 1989/90:N318 (m) och
1989/90:N367 (m). Tillämpning av frivilliga vinstandelssystem är
ett positivt sätt att sprida ägandet. Utskottet instämmer
sålunda i de bedömningar som företrädare för de borgerliga
partierna gjorde våren 1990, då frågan om vinstandelssystem
behandlades av skatte- och socialförsäkringsutskotten.
Vinstdelningssystem innebär bl.a. bättre tillfredsställelse i
arbetet och ökad samhörighetskänsla. Därmed skapas starkare
företag till gagn för anställda, ägare, kunder och leverantörer.
Därför bör inte vinstandelssystemen beläggas med sociala
avgifter, ifall andelarna binds mer än fem år.
Det ömsesidiga eller cirkulära ägandet innebär att ägandet i
stor utsträckning skiljs från inflytandet. Därför måste, anser
utskottet, denna företeelse bringas att upphöra. I första hand
bör det ske genom självreglering, i andra hand kan lagstiftning
övervägas, i enlighet med vad som kan komma att gälla inom EG.
Ägandespridning bör i övrigt främjas på olika sätt -- genom att
det skapas bättre förutsättningar för aktiesparande och förvärv
av konvertibla skuldebrev.
Utskottet anser vidare att en ökad ägarspridning bör
åstadkommas genom försäljning av statliga företag. Mycket stora
delar av den affärsverksamhet som nu bedrivs i verks- och
bolagsform bör kunna avyttras. Utskottet hänvisar till förslag
härom i utskottets betänkande om statliga företag under
föregående riksmöte (1989/90:NU35 res. 1 s. 29). Frågan kommer
att inom kort -- på grundval av motionsyrkanden -- tas upp på
nytt i samband med behandlingen av regeringens redogörelse för
de statliga företagen (skr. 1990/91:20).
Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till
regeringen ansluter sig till vad utskottet nu har anfört. Därmed
blir de aktuella yrkandena i motionerna 1989/90:N318 (m),
1989/90:N357 (fp) och 1989/90:N367 (m) tillgodosedda. Motion
1989/90:N58 (mp) i här aktuell del avstyrks -- utskottet
instämmer emellertid i motionärernas kritik mot
maktkoncentration på det ekonomiska området.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande ett spritt enskilt ägande i näringslivet
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N318 yrkande 8,
motion 1989/90:N357 och motion 1989/90:N367 yrkande 4 och med
avslag på motion 1989/90:N58 yrkande 30 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Ett spritt enskilt ägande i näringslivet (mom.1)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.8 som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "berörd del" bort ha
följande lydelse:
Koncentrationen av ägande och makt inom näringslivet har,
enligt utskottets mening, tillåtits gå för långt och måste
brytas genom åtgärder på flera plan. På de grunder som anges i
motion 1989/90:N58 (mp) är utskottet kritiskt till
aktiebolagsformen som sådan.
En ytterligare liberalisering av bestämmelserna om
aktieägande, vilken gynnar uppkomsten av multinationellt ägande,
kan inte accepteras. I stället bör regeringen förelägga
riksdagen förslag till hur ägarkoncentrationen nationellt och
internationellt skall kunna minskas och hur andra företagsformer
än aktiebolagen med mera direkt ansvar mellan ägande och
verksamhet skall främjas, liksom en starkare koppling mellan
ägande och arbete.
Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till
regeringen ansluter sig till vad utskottet här har anfört. Genom
ett sådant tillkännagivande skulle motion 1989/90:N58 (mp) bli
tillgodosedd i nu berörd del. Övriga här aktuella motioner --
motionerna 1989/90:N318 (m), 1989/90:N357 (fp) och 1989/90:N367
(m) -- avstyrks samtidigt. När det gäller yrkandena om det
ömsesidiga ägandet i motionerna 1989/90:N318 (m) och
1989/90:N357 (fp) har utskottet emellertid samma uppfattning som
motionärerna vad beträffar det bakomliggande motivet till
yrkandena, dvs. önskemålet att maktkoncentrationen på det
ekonomiska området skall minska.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande ett spritt enskilt ägande i näringslivet
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N58 yrkande 30
och med avslag på motion 1989/90:N318 yrkande 8, motion
1989/90:N357 och motion 1989/90:N367 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Investeringsskydd mot politiska omvälvningar (mom.2)
Per Westerberg (m), Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m),
Kjell Ericcson (c), Stig Bertilsson (m), Christer Eirefelt (fp)
och Lars De Geer (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.9 som
börjar med "Med hänvisning" och slutar med "berörd del" bort ha
följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1989/90:N369 (m)
beträffande behovet av investeringsskydd för svenska företag mot
politiska omvälvningar i Östeuropa. Utskottet vill understryka
vikten av att förhandlingarna om ytterligare
investeringsskyddsavtal genomförs skyndsamt, så att sådana avtal
med det snaraste kan ingås med samtliga länder i Östeuropa.
Riksdagen bör göra ett uttalande av denna innebörd till
regeringen. Därmed blir motion 1989/90:N369 (m) tillgodosedd i
här berörd del.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande investeringsskydd mot politiska
omvälvningar
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N369 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Transnationella företag (mom. 4)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.9 som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "avstyrks därmed"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion
1989/90:N323 (mp), att de transnationella företagens betydelse
och snabba tillväxt motiverar att sammanfattande översikter
årligen tas fram. Det som industridepartementet hittills har
presenterat är, enligt utskottets mening, inte tillräckligt. En
systematisk kartläggning av de transnationella företagens
privilegier borde vidare göras. Detta skulle kunna vara ett
första steg mot avvecklandet av dessa privilegier. Utskottet
anser, i likhet med motionärerna, att det inte finns några skäl
varför vissa företagsformer skall gynnas framför andra.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande
lydelse:
4. beträffande transnationella företag
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N323 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Samhälleligt inflytande över livsmedels- och
läkemedelsindustrierna (mom. 8)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.12 som
börjar med "Utskottet finner" och slutar med "berörd del" bort
ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning om behovet av ett starkt
statligt engagemang inom de strategiskt viktiga sektorerna
livsmedelsindustrin och läkemedelsindustrin som förs fram i
motion 1989/90:N66 (vpk). Staten har, enligt utskottets mening,
en viktig roll som ägare av företag inom olika branscher, så att
en angelägen motvikt till de privata maktgrupperna inom
näringslivet kan åstadkommas. Riksdagen bör därför, som föreslås
i motionen, hos regeringen begära förslag om stärkande av
statens inflytande över livsmedels- och läkemedelsindustrierna.
Med vad som nu sagts tillstyrker utskottet motion 1989/90:N66
(vpk) i här aktuell del.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande
lydelse:
8. beträffande samhälleligt inflytande över livsmedels- och
läkemedelsindustrierna
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N66 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Miljöriktig råjärnsframställning (mom.9)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.12 som
börjar med "Med det" och slutar med "motion 1989/90:N246 (vpk)"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion
1989/90:N246 (vpk), att den traditionella tekniken för
råjärnsframställning inte är godtagbar från miljösynpunkt. Det
är, enligt utskottets mening, ett nationellt intresse att det
finns en stålindustri som står under ett starkt samhälleligt
inflytande och är offensiv och framtidsinriktad. Därför bör
regeringen vidta sådana åtgärder att en råjärnsframställning som
uppfyller högt ställda miljökrav kommer till stånd. Starka
regionalpolitiska skäl talar för ökade satsningar på järn- och
stålteknik i Luleå. Riksdagen bör göra ett uttalande av här
angiven innebörd, varigenom motion 1989/90:N246 (vpk) blir
tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande
lydelse:
9. beträffande miljöriktig råjärnsframställning
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N246 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Stålindustrins ägarstruktur och inriktning (mom.10)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.13 som
börjar med "Utskottet upprepar" och slutar med "motion
1989/90:A107 (vpk)" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill framhålla att det är ett nationellt intresse
att det i Sverige finns kvar en uthållig, modern och
konkurrenskraftig järn- och stålindustri. Den svenska
stålindustrin borde, som anförs i motion 1989/90:A107 (vpk),
ägna sig åt framtidsinriktade satsningar på miljöns och
energiteknikens områden. De svenska ägarna av stålindustrin ger,
enligt utskottets mening, ibland ett intryck av trötthet och en
önskan att helst slippa sitt ägaransvar. Utskottet anser därför
att ägarstrukturen bör ses över vid en utredning som tar sikte
på att den svenska stålindustrin skall samordnas i ett
metallbolag med staten som dominerande ägare. Riksdagen bör göra
ett uttalande med denna innebörd. Därmed blir motion
1989/90:A107 (vpk) tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande
lydelse:
10. beträffande stålindustrins ägarstruktur och inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A107 yrkande 20
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. Saab-Scanias projekt SAAB 2000 (mom.11)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.14 som
börjar med "Utskottet ser" och slutar med "avstyrks därmed" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser att anslaget på 1,2 miljarder kronor inte
borde ha beviljats Saab-Scania. Som anförs i motion 1989/90:N224
(mp) är det mycket olämpligt att staten satsar pengar på ett
projekt som ger anledning till starka invändningar från miljö-
och energisynpunkt. Miljöpartiets tidigare uttalade skepsis om
värdet av Saab-Scanias regionalpolitiska löften har redan i hög
grad besannats. Riksdagen bör göra ett uttalande av här angiven
innebörd, varmed motion 1989/90:N224 (mp) blir tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande
lydelse:
11. beträffande Saab-Scanias projekt SAAB 2000
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N224 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
9. Centrala hantverksrådet (mom.13)
Per Westerberg (m), Roland Larsson (c), Lars Norberg (mp),
Karin Falkmer (m), Kjell Ericsson (c), Stig Bertilsson (m),
Christer Eirefelt (fp) och Lars De Geer (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.16 som
börjar med "Utskottet upprepar" och slutar med "aktuell del"
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning innebär den nuvarande ordningen
för statens stöd till hantverket uppenbara nackdelar. Utskottet
anser, i likhet med vad som anförs i motionerna 1989/90:N241 (m)
och 1989/90:N313 (fp), att statens stöd till Centrala
hantverksrådet bör ges i form av permanenta årliga anslag.
Därmed skulle Centrala hantverksrådet få en stabil grund för
sitt viktiga arbete med att informera om och marknadsföra
hantverket, samtidigt som risken för att hantverksfrågorna kan
komma att ges låg prioritet av SIND undviks.
Utskottet föreslår att riksdagen genom ett uttalande ansluter
sig till vad som nu anförts. Därmed blir motion 1989/90:N241 (m)
och motion 1989/90:N313 (fp) i här berörd del tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande
lydelse:
13. beträffande Centrala hantverksrådet
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N241 och motion
1989/90:N313 yrkande 1 i ifrågavarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
10. Främjande av svenskt hantverk (mom.14)
Roland Larsson (c), Lars Norberg (mp), Kjell Ericsson (c),
Christer Eirefelt (fp) och Lars De Geer (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.17 som
börjar med "Utskottet ser" och slutar med "av utskottet" bort ha
följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till kraven i de nu aktuella motionerna
på åtgärder med syfte att främja hantverket.
Ett stort och varierat utbud av hantverkstjänster utgör ett
väsentligt inslag i tjänstesektorn och har därmed också stor
betydelse för näringslivets funktion och för sysselsättningen,
inte minst i glesbygder. Av särskild vikt för bevarande av
hantverksyrkena är att utbildningsfrågorna får en ändamålsenlig
lösning. Enligt utskottets mening bör regeringen utarbeta ett
åtgärdsprogram för hantverket på grundval av motionärernas
förslag. Därvid bör regeringen samråda med hantverkets
organisationer, i första hand Centrala hantverksrådet, vilket i
viss utsträckning torde kunna svara för genomförandet av de
åtgärder som erfordras. En utgångspunkt för åtgärdsprogrammet
bör vara att det skall genomföras inom ramen för befintliga
resurser. Även de äldres och invandrarnas hantverkskunnande bör
uppmärksammas vid utarbetandet av programmet.
Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ställa sig
bakom vad som nu har anförts. Utskottet tillstyrker med det
sagda motion 1989/90:N313 (fp) i här aktuell del och motion
1989/90:N288 (mp).
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande
lydelse:
14. beträffande främjande av svenskt hantverk
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N288 och
1989/90:N313 yrkande 1 i ifrågavarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
11. Främjande av svenskt hantverk (mom.14)
Per Westerberg, Karin Falkmer och Stig Bertilsson (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.17 som
börjar med "Utskottet ser" och slutar med "av utskottet" bort ha
följande lydelse:
Ett stort och varierat utbud av hantverkstjänster utgör ett
väsentligt inslag i tjänstesektorn och har därmed också stor
betydelse för näringslivets funktion och för sysselsättningen,
inte minst i glesbygder. Av särskild vikt för bevarande av
hantverksyrkena är att utbildningsfrågorna får en ändamålsenlig
lösning. Regeringen bör i samråd med hantverkets organisationer,
i första hand Centrala hantverksrådet, vidta erforderliga
åtgärder inom ramen för befintliga resurser. Även de äldres och
invandrarnas hantverkskunnande bör uppmärksammas.
Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ställa sig
bakom vad som nu har anförts. Ett sådant uttalande skulle till
viss del tillgodose motion 1989/90:N313 (fp) i här aktuell del
och motion 1989/90:N288 (mp).
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande
lydelse:
14. beträffande främjande av svenskt hantverk
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:N288 och
1989/90:N313 yrkande 1 i ifrågavarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
12. Hantverkskonsulenter (mom.15)
Christer Eirefelt (fp) och Lars De Geer (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.17 som
börjar med "Utskottet finner" och slutar med "aktuell del" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion
1989/90:N313 (fp), att det är mycket angeläget att
hantverksfrågorna får en bättre bevakning i länen. Regeringen
bör därför uppmärksamma länsstyrelserna och landstingen på
behovet av en hantverksresurs i varje län. På de platser där den
andra hemslöjdskonsulenttjänsten ännu inte är inrättad eller där
en hemslöjdskonsulenttjänst blir ledig kan det vara ett lämpligt
tillfälle att vidga verksamheten till hantverkets alla grenar.
Hantverkskonsulenternas arbetsuppgifter skulle bl.a. vara att
bevaka hantverksfrågorna i högstadie- och gymnasieutbildningen
och att ansvara för råvarudepåer och verktygsbanker av den typ
som har föreslagits i den aktuella motionen. Arbetsfältet skulle
naturligtvis även omfatta hemslöjden.
Riksdagen bör göra ett uttalande av här angiven innebörd.
Därigenom blir motion 1989/90:N313 (fp) i berörd del
tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande
lydelse:
15. beträffande hantverkskonsulenter
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N313 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
13. Småskalig, miljövänlig tillverkning (mom.20)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.21 som
börjar med "Mot bakgrund" och slutar med "berörda delar" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion
1989/90:N287 (mp), att det är nödvändigt att det svenska
samhället förändras i riktning mot mindre slöseri och mot mindre
förbrukning i framtiden. De tekniska förutsättningarna för en
sådan förändring finns, men de ekonomiska förutsättningarna och
den politiska viljan saknas. Riksdagen bör därför uppmana
regeringen att utarbeta en plan för hur småskalig, miljövänlig,
lokal tillverkning skall kunnas utvecklas och stödjas. En sådan
plan bör, i enlighet med förslag som har framförts av
miljöpartiet i andra sammanhang, innefatta inrättande av
närfonder, ändrad offentlig upphandling, höjda drivmedelsskatter
och sänkta arbetsgivaravgifter utanför de ekonomiskt överhettade
områdena. Det bör vara fullt möjligt att åstadkomma denna
förändring av det svenska samhället mot en mer lokalt anpassad
produktion för lokala behov, genom att de samhällsorgan som
stödjer utveckling av teknik och lokala etableringar åläggs att
disponera om personal och anslag inom nu gällande ramar.
Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av här
angiven innebörd. Därmed blir motion 1989/90:N287 (mp) i här
berörda delar tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande
lydelse:
20. beträffande småskalig, miljövänlig tillverkning
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N287 yrkandena 1
och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
14. Utvecklingsfond med ekologisk inriktning (mom.21)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.22 som
börjar med "Med hänvisning" och slutar med "motion 1989/90:N342
(mp)" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som förs fram i motion
1989/90:N342 (mp) -- att det behövs en utvecklingsfond med
ekologisk inriktning. Regeringen bör vidta åtgärder för att det
skall inrättas en utvecklingsfond, särskilt inriktad på att de
produkter och verksamheter som får stöd aktivt skall bidra till
att på sikt återställa den ekologiska balansen. Nya alternativa
energiformer och ett jordbruk i ekologisk balans kräver
innovationer med avseende på teknik, apparatur, maskiner och
redskap. De befintliga samhällsorgan som tillhandahåller stöd
för uppfinnare o.d. anlägger ofta ett alltför kortsiktigt
ekonomiskt synsätt. Riksdagen bör göra ett uttalande av här
angiven innebörd, varmed motion 1989/90:N342 (mp) blir
tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande
lydelse:
21. beträffande utvecklingsfond med ekologisk inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N342 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
15. Livscykelspecifikation (mom.22, motiveringen)
Per Westerberg (m), Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m),
Kjell Ericsson (c), Stig Bertilsson (m), Christer Eirefelt (fp)
och Lars De Geer (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.23 som
börjar med "Motionerna 1989/90:N224 (mp)" och slutar med
"avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill emellertid samtidigt framhålla att regeringens
agerande på dessa områden har kännetecknats av förhalning och
försening. Mycket av det utrednings- och beredningsarbete som nu
pågår eller aviseras borde redan ha varit utfört.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1989/90:N224
(mp), 1988/89:N248 (mp), 1989/90:N326 (mp) och 1989/90:N351
(mp).
16. Livscykelspecifikation (mom.22)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.23 som
börjar med "Som framgår" och slutar med "avstyrks därmed" bort
ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till de bedömningar som görs i
motionerna 1989/90:N224 (mp), 1988/89:N248 (mp), 1989/90:N326
(mp) och 1989/90:N351 (mp). Omsorgen om miljön måste visa sig
redan när produktionen planeras och sedan vara med hela tiden
från användning till kassering och återanvändning. Den gällande
lagstiftningen är enligt utskottets mening inte tillräcklig.
Därför bör riksdagen, som föreslås i de tre sistnämnda
motionerna, uppmana regeringen att utarbeta ett förslag till en
lag om livscykelspecifikation. En sådan skall tala om hur man
väntar sig att den process man har satt i gång genom att
tillverka varan skall utveckla sig ända till dess att varan är
uttjänt. Det närmare innehållet i en livscykelspecifikation
framgår av de aktuella motionerna.
Riksdagen bör göra ett uttalande av här angiven innebörd.
Därmed blir motionerna 1989/90:N224 (mp), 1988/89:N248 (mp),
1989/90:N326 (mp) och 1989/90:N351 (mp) tillgodosedda i här
aktuella delar.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande
lydelse:
22. beträffande livscykelspecifikation
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N248, motion
1989/90:N224 yrkande 2 och motionerna 1989/90:N326 och
1989/90:N351 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
17. Produktkoncession (mom.23, motiveringen)
Per Westerberg (m), Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m),
Kjell Ericsson (c), Stig Bertilsson (m), Christer Eirefelt (fp)
och Lars De Geer (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.24 som
börjar med "Med det" och slutar med "aktuell del" bort ha
följande lydelse:
Utskottet vill emellertid återigen framhålla att regeringens
agerande på dessa områden har kännetecknats av förhalning och
försening, med påföljd att ett utredningsmaterial som länge hade
bort föreligga alltjämt saknas.
Med det sagda avstyrker utskottet motion 1989/90:N325 (mp) i
här aktuell del.
18. Produktkoncession (mom.23)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.24 som
börjar med "Även vad" och slutar med "aktuell del" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion
1989/90:N325 (mp), att gällande lagstiftning avseende spridning
av skadliga ämnen vid produktion inte är tillräcklig. Därför bör
riksdagen anmoda regeringen att tillsätta en statlig utredning
som skall ha till uppgift att utarbeta förslag till en lag om
produktkoncession i enlighet med vad som anförs i den aktuella
motionen. En varukoncessionsnämnd bör inrättas med uppgift att
på basis av en livscykelspecifikation bestämma om en ny vara
skall tillåtas och ställa de krav som måste uppfyllas för att
produkten skall kunna accepteras.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion 1989/90:N325 (mp)
i här aktuell del.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande
lydelse:
23. beträffande produktkoncession
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N325 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
19. S-märkning av elektrisk materiel (mom.24)
Per Westerberg (m), Karin Falkmer (m), Stig Bertilsson (m),
Christer Eirefelt (fp) och Lars De Geer (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.25 som
börjar med "Som framgår" och slutar med "avstyrks därmed" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion
1989/90:N344 (m), att det är mycket angeläget att Sverige uppnår
en harmonisering med EG vad gäller reglerna för godkännande och
registrering av elektrisk materiel. Detta var ju också ett av
syftena när den nya kontrollordningen infördes. Riksdagen bör
därför hos regeringen begära förslag till sådana förändringar av
bestämmelserna att kvarstående avvikelser i förhållande till EGs
regler elimineras -- med beaktande av säkerhetskrav. Genom ett
uttalande av här angiven innebörd blir motion 1989/90:N344 (m)
tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande
lydelse:
24. beträffande S-märkning av elektrisk materiel
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N344 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
20. Svenska företags miljöansvar i utlandet (mom.26)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.26 som
börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "motion
1989/90:N275 (mp)" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion
1989/90:N275 (mp), att det är anmärkningsvärt och stötande att
svenska företag i utlandet inte sällan ytterst brutalt
exploaterar brister i där gällande miljölagstiftning eller
övervakning. Åtgärder mot detta bör vidtas med största
skyndsamhet. I motionen lämnas, som tidigare har redovisats, en
rad förslag till åtgärder. Riksdagen bör genom ett uttalande
till regeringen ställa sig bakom detta åtgärdsprogram. Den
första åtgärden bör vara en genomgripande utredning av svenska
utlandsföretags miljöbeteende. Genom ett uttalande av riksdagen
av här angiven innebörd blir motion 1989/90:N275 (mp)
tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande
lydelse:
26. beträffande svenska företags miljöansvar i utlandet
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N275 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
21. Företags miljöredovisningar (mom.27)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.27 som
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "avstyrks därmed"
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den i motion 1989/90:N300 (mp) framförda
uppfattningen att en miljöredovisning bör finnas med i alla
prognoser som ett företag gör samt i företagens
årsredovisningar. I redovisningen skall ingå materialbalanser,
som visar vad företaget tar in i tillverkningen och vad som går
ut som produkter, avfall och avgaser.
Redovisning av miljökonsekvenser av verksamheten måste
troligen lagregleras, men prognosdelen bör, enligt utskottets
mening, kunna vara en frivillig handling från företagens sida.
Riksdagen bör därför nu göra ett tillkännagivande att en sådan
frivillig redovisning bör komma till stånd. Därmed blir motion
1989/90:N300 (mp) tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande
lydelse:
27. beträffande företags miljöredovisningar
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N300 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Miljöriktig råjärnsframställning (mom.9)
Lars Norberg (mp) anför:
Det torde föreligga en betydande nationell enighet med
motionärerna om att det är önskvärt med framtidssatsningar när
det gäller ståltillverkningen i Luleå. Närheten till råvaran,
gjorda investeringar och personalens kunnande torde vara
tillräckliga motiveringar för detta. Miljöfrågorna måste beaktas
främst genom att miljövårdande instanser -- miljö- och
hälsovårdsnämnd, länsstyrelse och naturvårdsverk -- ställer
krav. Ståltillverkningen i Luleå är en mycket betydande
föroreningskälla och situationen behöver snabbt förbättras.
Stålindustrin har undantagits från de utsläppsskatter och
avgifter som gäller för annan energianvändning. Jag utgår ifrån
att regeringen i nästa års miljöproposition kommer att ta upp
denna brist så att även stålindustrin får ett ekonomiskt
incitament att minska sina utsläpp.
2. Saab-Scanias projekt SAAB 2000 (mom.11)
Per Westerberg (m), Karin Falkmer (m), Stig Bertilsson (m),
Christer Eirefelt (fp) och Lars De Geer (fp) anför:
Vi anser att staten inte skall engagera sig i enskild
näringsverksamhet, vare sig som ägare eller som finansiär.
Avtalet mellan Saab-Scania och staten hösten 1989 accepterades
dock. I detta sammanhang vill vi framhålla som önskvärt att en
utredning skall tillkallas med uppgift att undersöka
möjligheterna för enskild finansiär att på sätt som staten har
gjort i det här aktuella fallet och på liknande villkor lämna
stöd till utvecklingsföretag eller till särskilda projekt. Hos
stödgivaren skulle sålunda utbetalningar av stödet
omkostnadsföras, medan återbetalningen av stödet skulle
intäktsredovisas när projektet gav avkastning i form av t.ex.
avtalad royalty. Ett motionsyrkande (m) med sådan innebörd
bereds för närvarande genom remissbehandling m.m.
3. Saab-Scanias projekt SAAB 2000 (mom.11)
Rolf L Nilson (v) anför:
Jag ansåg hösten 1989 att det inte fanns anledning för staten
att engagera sig i Saab-Scanias flygplansprojekt SAAB 2000. Även
om projektet var positivt med hänsyn till behovet av ökad civil
produktion inom krigsmaterieltillverkande industri borde något
anslag inte ha beviljats. Att medel anvisas till projektet
innebär ett indirekt stöd till JAS-projektet, vilket med det
snaraste bör avvecklas. Dessutom borde riksdagen ha sagt nej
till förslaget med hänvisning till miljöskäl. De redovisade
synpunkterna är, enligt min mening, fortfarande giltiga.
4. S-märkning av elektrisk materiel (mom.24)
Lars Norberg (mp) anför:
Miljöpartiet har tidigare i motioner och reservationer motsatt
sig den försvagning av konsumentskyddet som borttagandet av den
obligatoriska S-märkningen innebär och som vi menar är ett
typiskt exempel på en negativ effekt av EG-harmoniseringen. Vi
har dock nu avstått från att ånyo ta upp detta ärende i avvaktan
på energiverkets utvärdering.
Innehåll
Ärendet1
Sammanfattning1
Motionerna2
Utskottet6
Allmänna riktlinjer m.m.6
Ägandefrågor6
Övriga frågor8
Särskilda branscher10
Hantverk15
Teknisk utveckling18
Miljönormer och produktkrav22
Produktkoncession och livscykelspecifikation22
Miljöfrågor m.m.24
Hemställan27
Reservationer
1. Ett spritt enskilt ägande i näringslivet (m, fp, c)30
2. Ett spritt enskilt ägande i näringslivet (mp)31
3. Investeringsskydd mot politiska omvälvningar (m, fp, c)32
4. Transnationella företag (v, mp)32
5. Samhälleligt inflytande över livsmedels- och
läkemedelsindustrierna (v)32
6. Miljöriktig råjärnsframställning (v)33
7. Stålindustrins ägarstruktur och inriktning (v)33
8. Saab-Scanias projekt SAAB 2000 (mp)34
9. Centrala hantverksrådet (m, fp, c, mp)34
10. Främjande av svenskt hantverk (fp, c, mp)35
11. Främjande av svenskt hantverk (m)35
12. Hantverkskonsulenter (fp)36
13. Småskalig, miljövänlig tillverkning (mp)36
14. Utvecklingsfond med ekologisk inriktning (mp)37
15. Livscykelspecifikation (m, fp, c)38
16. Livscykelspecifikation (v, mp)38
17. Produktkoncession (m, fp, c)39
18. Produktkoncession (mp)39
19. S-märkning av elektrisk materiel (m, fp)39
20. Svenska företags miljöansvar i utlandet (mp)40
21. Företags miljöredovisningar (v, mp)40
Särskilda yttranden
1. Miljöriktig råjärnsframställning (mp)41
2. Saab-Scanias projekt SAAB 2000 (m, fp)41
3. Saab-Scanias projekt SAAB 2000 (v)41
4. S-märkning av elektrisk materiel (mp)42