dels proposition 1990/91:154 (finansdepartementet) om
rörelseregler för bank m.m.,
dels sju motioner som har väckts med anledning av denna
proposition,
dels proposition 1990/91:136 (finansdepartementet) om
ändringar i sparbankslagen, i vad avser två av de däri framlagda
lagförslagen,
dels proposition 1990/91:142 (finansdepartementet) om
handel och tjänster på värdepappersmarknaden, m.m., i vad avser
två av de däri framlagda lagförslagen,
dels -- delvis -- en motion som har väckts med anledning
av denna proposition,
dels -- helt eller delvis -- sex motioner från allmänna
motionstiden med yrkanden rörande bankrörelse m.m.
Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats av
näringsfrihetsombudsmannen Gunnar Hermanson och av
generaldirektör Anders Sahlén, bankinspektionen.
Den senare har tillställt utskottet en promemoria om
postservice på bankkontor m.m. Överdirektör Stig Danielsson,
bankinspektionen, har på begäran lämnat kommentarer i form av en
promemoria angående kapitaltäckningskrav för krediter mot
säkerhet i jordbruksfastighet.
Svenska bankföreningen har inkommit med två skrivelser och
Sveriges föreningsbankers förbund med en skrivelse i ärendet.
Med anledning av den senare organisationens skrivelse har
skatteutskottet avgivit yttrande (1990/91:SkU5y). Detta återges
som bilaga 6 (s.45).
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker att bankrörelselagen,
försäkringsrörelsen och ett antal andra lagar ändras, i allt
väsentligt enligt regeringens förslag. Tidpunkten för
ikraftträdandet förskjuts dock en månad, till den 1augusti
1991.
De nya bestämmelserna tillåter branschglidning inom den
finansiella sektorn, dvs. en ägarmässig integration mellan
banker och andra finansinstitut å ena sidan, försäkringsbolag å
den andra. Det krävs emellertid tillstånd för förvärv över
branschgränserna. Utskottet betonar att konkurrensaspekter skall
tillmätas vikt när tillståndsärendena avgörs. Kan
konkurrenssituationen påverkas bör näringsfrihetsombudsmannen få
yttra sig. En skärpt konkurrenslagstiftning är också ett
önskemål; även möjligheter till uppbrytning av existerande
företagskombinationer kan visa sig erforderliga. Vidare
understryks betydelsen av att konsumenterna får tillräcklig
insyn i och överblick över villkoren för bank- och
försäkringstjänster. Om företagens och tillsynsmyndighetens
insatser inte räcker till bör regeringen gripa in.
En ny beskrivning av begreppet bankverksamhet medför bl.a. att
factoring och finansiell leasing av lös egendom kan bedrivas av
en bank direkt. Inom en viss ram får bankerna, till skillnad
från nu, förvärva aktier i placeringssyfte och lämna
vinstandelslån. Utskottet vill att regeringen skall anmodas
föreslå en lagändring som medger att bankkontor i glesbygd och
på mindre orter kan åta sig postala göromål.
Bland övriga lagändringar kan nämnas följande. En beslutad
omstrukturering av föreningsbanksrörelsen underlättas genom att
en lokal föreningsbank får möjlighet att ta över en del av en
central föreningsbanks rörelse. Finansbolag får ge ut
obligationer. Det krävs i fortsättningen tillstånd om ett
finansbolag vill öppna filial utomlands. Utländska finansiella
företag får rätt till filialverksamhet i Sverige.
Från miljöpartiets sida avvisas regeringens förslag praktiskt
taget helt. Likaså reserverar sig vänsterpartiets företrädare på
åtskilliga punkter, bl.a. när det gäller branschglidning och
rätt till aktieförvärv. Från borgerligt håll krävs i
reservationer att bankerna får rätt att förvärva fast egendom i
placeringssyfte (m, fp, c), att systemet med statliga
representanter i affärsbankernas styrelser skall avskaffas (m,
fp) och att affärsbankernas val av styrelseordförande inte
längre skall behöva underställas regeringen för godkännande (m,
fp, c). De båda sistnämnda frågorna och ytterligare ett par
faller utanför propositionens område. En annan konstellation
(fp, c, mp) står bakom en reservation som siktar till lindrigare
kapitaltäckningskrav för krediter med säkerhet i
jordbruksfastighet.
Alla reservationer finns uppräknade i innehållsförteckningen
(s.48).
Propositioner
Proposition 1990/91:154
Huvudsakligt innehåll
Propositionen behandlar flera olika huvudområden. Det föreslås
att rörelsereglerna för bank skall ändras. En ny beskrivning av
begreppet bankverksamhet medför att bl.a. factoring och
finansiell leasing av lös egendom får bedrivas i banken direkt.
Förvärvsreglerna ändras så, att en bank inom en given ram får
möjlighet att förvärva placeringsaktier. Inom denna ram får
också kreditgivning ske genom t.ex. vinstandelslån. Den allmänna
s.k. matchningsregeln vad gäller en banks in-, upp- och utlåning
behålls men de särskilda begränsningarna avseende löptid och
storlek för obligationsutgivningen tas bort.
I propositionen föreslås också regler för en integration
mellan bankverksamhet och annan finansiell verksamhet å ena
sidan och försäkringsverksamhet å andra sidan, s.k.
branschglidning.
Vidare föreslås att det införs möjligheter för finansbolag att
ge ut fordringsbevis avsedda för allmän omsättning, exempelvis
obligationer. Samtidigt införs ett krav på tillstånd av
bankinspektionen om ett finansbolag skall öppna filial utomlands
eller förvärva organisationsaktier. Utländska finansiella
företag föreslås få rätt att driva verksamhet från filial i
Sverige enligt finansbolagslagen.
Slutligen föreslås att en lokal föreningsbank får möjlighet
att ta över del av en central föreningsbanks rörelse. Syftet är
att göra det möjligt för de centrala föreningsbankerna att
erhålla en enhetlig struktur inför en inom
föreningsbanksrörelsen planerad fusion mellan de centrala
föreningsbankerna.
Hemställan
Regeringen föreslår -- efter föredragning av statsrådet Erik
Åsbrink -- att riksdagen
dels antar av lagrådet granskade förslag till
1. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),
2. lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618),
3. lag om ändring i förenings[banks]lagen (1987:620),
4. lag om ändring i lagen (1963:76) om kreditaktiebolag,
5. lag om ändring i lagen (1968:555) om rätt för utlänning och
utländskt företag att idka näring här i riket,
6. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),
7. lag om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag, och
8. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,
dels antar förslag till lag om ändring i lagen (1991:000)
om värdepappersrörelse.
Lagförslagen finns på s. 4--34 i propositionen.
Proposition 1990/91:136
Regeringen föreslår -- efter föredragning av statsrådet Erik
Åsbrink -- såvitt här är i fråga att riksdagen antar av lagrådet
granskade förslag till
5. lag om ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv av
svenska företag,
6. lag om ändring i lagen (1990:655) om återföring av
obeskattade reserver.
Lagförslagen finns på s. 11--13 i propositionen.
Propositionen har i övrigt behandlats i betänkandet
1990/91:NU34.
Proposition 1990/91:142
Regeringen föreslår -- efter föredragning av statsrådet Erik
Åsbrink -- såvitt här är i fråga att riksdagen antar av lagrådet
granskade förslag till
5. lag om ändring i lagen (1968:555) om rätt för utlänning och
utländskt företag att idka näring här i riket.
18. lag om ändring i bankrörelselagen.
Lagförslagen finns på s.19 resp. s. 35 i propositionen.
Propositionen i övrigt har behandlats i betänkandet
1990/91:NU37.
Motioner
De motioner som har väckts med anledning av proposition
1990/91:154 är följande:
1990/91:N107 av Sigge Godin och Isa Halvarsson (fp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om postverkets möjligheter att sluta avtal med
bank om posthantering.
1990/91:N108 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen
1. hos regeringen begär förslag till lagregler om transparens
av regler och villkor för konsumenter av bank- och
försäkringstjänster i enlighet med vad som i motionen anförts,
2. hos regeringen begär förslag till s.k.
antitrustlagstiftning i enlighet med vad som i motionen anförts,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beaktande av konkurrenssituationen vid
tillståndsgivning.
1990/91:N109 av Rolf L Nilson m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen
1. avslår regeringens förslag att banker skall få möjlighet
att förvärva aktier i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. avslår regeringens förslag att banker och försäkringsbolag
skall få äga aktier i varandra och ingå i samma koncern,
3. hos regeringen begär förslag om ändring i lagen om
finansbolag vad gäller bestämmande inflytande över
försäkringsbolag i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. avslår regeringens förslag om finansbolags möjlighet att ge
ut obligationer i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. avslår regeringens förslag om vitesförfarande i samband med
obehörig finansieringsverksamhet.
1990/91:N110 av Nic Grönvall (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar om sådan ändring i lagstiftningen att banker även kan
köpa fast egendom i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:N111 av Lars Norberg m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen
1. avslår samtliga lagförslag i proposition 1990/91:154 med
undantag för 1kap. 5§ bankrörelselagen (1987:617),
2. som sin mening ger regeringen till känna de principer som
enligt motionen bör vara vägledande för utvecklingen inom bank-
och försäkringsväsendet,
3. hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift
att utarbeta förslag för att främja decentralisering och
mångsidighet och motverka spekulation inom bank- och
försäkringsbranscherna.
1990/91:N112 av Hadar Cars m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen
1. beslutar om sådan ändring i lagstiftningen att banker även
kan köpa fast egendom i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. hos regeringen begär förslag till regler som möjliggör för
kunderna att jämföra räntor och villkor i övrigt inom bank- och
försäkringsverksamhet i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. hos regeringen begär förslag till skärpt
konkurrenslagstiftning för att undvika skadlig dominans i
enlighet med vad som anförts i motionen,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betydelsen av konkurrenssituationen vid
tillståndsgivningen.
1990/91:N113 av Håkan Hansson m.fl. (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av konkurrenslagstiftning eller en
särskild antitrust- eller kartellagstiftning på bankområdet.
Den motion som har väckts med anledning av proposition
1990/91:142 och behandlas här är
1990/91:N98 av Krister Skånberg (mp) såvitt gäller yrkandet
(6) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ändrade instruktioner för bankinspektionen,
bl.a. för att hindra bankerna från att vältra över sina
spekulationsförluster på småsparare och allmänhet genom alltmer
hämningslösa uttag av avgifter.
De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här
är följande:
1990/91:N210 av Bengt Kronblad (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om skyldighet för bankerna att informera om räntenivån på
kontobesked etc.
1990/91:N255 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena
att riksdagen
5. beslutar att 7kap. 11§ bankaktiebolagslagen (1987:618)
skall lyda i enlighet med förslag i NU 1987/88:20 reservation 9,
val av styrelseordförande i affärsbank,
6. hos regeringen begär förslag till ändring i
bankaktiebolagslagen (1987:618) beträffande statliga
representanter i bankstyrelser i enlighet med vad som i motionen
anförts.
1990/91:N261 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag om ändring i lagbestämmelserna om
kapitaltäckningskrav så att krediter till jordbruksbostäder
jämställs med övriga villakrediter, dvs. 4%
kapitaltäckningskrav.
1990/91:N292 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av konkurrens i banksektorn,
11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av fri avgiftssättning i banksektorn.
1990/91:N322 av Håkan Hansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet
(5) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bankers och försäkringsbolags möjligheter
att verka på riskkapitalmarknaden.
1990/91:N356 av Lars Werner m.fl. (v) såvitt gäller yrkandet
(3) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kontroll över bank- och finansinstituten.
Utskottet
Inledning
De ändringar i bankrörelselagen (1987:617) som föreslås i
proposition 1990/91:154 gäller flera olika frågor. En ny
definition av begreppet bankverksamhet innebär bl.a. att
factoring och finansiell leasing av lös egendom får bedrivas av
en bank direkt; bankerna skall sålunda kunna gå in på
finansbolagens marknad. Bankerna får rätt att inom vissa gränser
förvärva aktier i placeringssyfte. Vidare skapas legala
förutsättningar för en branschglidning i den finansiella
sektorn. Banker och andra finansiella företag å ena sidan och
försäkringsbolag å den andra får möjligheter att äga aktier i
varandra och att ingå i samma koncern. För detta erfordras också
att nya bestämmelser införs i försäkringsrörelselagen
(1982:713).
Föreningsbankslagen (1987:620) föreslås bli ändrad så att en
lokal föreningsbank får överta en del av en central
föreningsbanks rörelse; därigenom skapas förutsättningar för ett
led i en beslutad omstrukturering av föreningsbanksrörelsen.
Flera ändringar i lagen (1988:606) om finansbolag föreslås.
Bl.a. öppnas möjlighet för utländska finansieringsföretag att
inrätta filial i Sverige. Utom de nämnda lagarna är flera andra
föremål för ändringsförslag i propositionen.
På flera punkter finns ett samband mellan den lagstiftning som
föreslås i detta sammanhang och den som föreslås i proposition
1990/91:142 om handel och tjänster på värdepappersmarknaden. Den
senare behandlar utskottet i sitt betänkande 1990/91:NU37. I två
fall sammanför utskottet lagförslag från de båda
propositionerna; detta görs i det betänkande som föreligger här.
Från miljöpartiet de grönas sida yrkas i motion 1990/91:N111
avslag på propositionen i alla väsentliga delar. Motiveringen
för detta redovisar utskottet i det följande, huvudsakligen när
frågan om vidgning av begreppet bankverksamhet tas upp. Bl.a. de
bestämmelser som skall möjliggöra branschglidning avvisas i
motion 1990/91:N109 av vänsterpartiet. De övriga
oppositionspartierna har med anledning av propositionen
framställt önskemål bl.a. om förbättrad redovisning av
avtalsvillkor inom bank- och försäkringsverksamhet och om
lagstiftning och andra åtgärder som kan leda till en skärpt
konkurrens på de finansiella marknaderna. I anslutning till
propositionen behandlar utskottet också några motioner från
allmänna motionstiden med yrkanden som rör banksektorn.
Med ett par undantag kommenterar utskottet propositionen
endast såvitt den berörs av motionsyrkanden. I den mån inte
annat sägs ställer sig utskottet bakom regeringens lagförslag
liksom de motiveringar som anförs för dessa.
Bankverksamhet
Konstitutivt för bankverksamhet i egentlig mening är att den
bygger på inlåning på räkning från allmänheten. På basis av och
vid sidan av inlåningen bedriver bankerna -- affärsbanker,
sparbanker och föreningsbanker -- en rikt differentierad
verksamhet i form av främst utlåning men också affärer på
penningmarknaden och värdepappersmarknaden. Det ansvar som
bankerna tar på sig genom inlåningen är det främsta motivet för
den ingående statliga kontrollen över bankväsendet.
Bankverksamhet får bedrivas endast med oktroj från staten, och
den är omgärdad med en omfattande lagstiftning. Främst märks
bankrörelselagen, som är gemensam för de tre kategorierna av
banker. Insättarskyddet är inte bara ett konsumentskydd i
egentlig mening utan över huvud taget ett skydd för existensen
av ett effektivt och stabilt betalningssystem.
Effektiviteten kräver regler som främjar konkurrens.
Internationalisering och ianspråktagande av ny teknik präglar
bankväsendet. I samband därmed pågår omfattande
strukturförändringar, som bl.a. innebär att gränsen mellan
banker och andra typer av finansinstitut luckras upp. Till en
del kan dessa förändringar genomföras inom ramen för befintliga
bestämmelser, men utvecklingen ställer också krav på nya
spelregler. I Europa är liberaliseringen av kapitalrörelserna
inom EG av grundläggande betydelse för omgestaltningen av de
nationella regelsystemen. Ett visst mått av harmonisering och
därutöver ett ömsesidigt erkännande av nationella regelverk
utmärker lagstiftningen på det finansiella området såväl i
EG-länderna som i EGs närmare omvärld. Två av EG antagna
direktiv är delvis riktningsgivande för de lagändringar som nu
är aktuella.
Enligt nuvarande regler i bankrörelselagen (2 kap.) får en
bank bedriva in- och utlåning av pengar samt, med viss angiven
inskränkning, annan verksamhet som har samband därmed. Factoring
och finansiell leasing har hittills inte kunnat bedrivas inom
den egentliga bankrörelsens ram utan har varit en specialitet
för -- delvis bankägda -- finansbolag. Den vidgning av begreppet
bankverksamhet som föreslås innebär framför allt att de nu
omtalade rörelsegrenarna i fortsättningen blir tillåtna för
bankerna.
Som nämnts avstyrks från miljöpartiets sida nästan alla de
lagändringar som föreslås i propositionen. Detta gäller också
den nya definitionen av bankverksamhet. Motiveringen för
avslagsyrkandet är i huvudsak följande. Den typ av anpassning
till EGs regler som propositionen syftar till medför
maktkoncentration, storskalighet och anonymitet. Den
demokratiska kontrollen försvagas, och känslan av främlingskap
hos den stora allmänheten växer. Svängrummet för det
internationella spekulativa kapitalet ökar; vår nationella
identitet och vårt självbestämmande försvagas. Som synes riktar
sig denna argumentation i första hand mot möjligheter till
branschglidning inom den finansiella sektorn, ett ämne som
kommer upp senare i detta betänkande.
Utskottet har ingenting att erinra mot den vidgning av
begreppet bankverksamhet som kommer till uttryck bl.a. genom
ändringar i 2kap. 1§ bankrörelselagen. Motion 1990/91:N111
(mp) innehåller, menar utskottet, inga bärande argument mot
regeringens förslag i denna del. Möjligheten till
leasingverksamhet inom ramen för bankrörelsen motiverar att,
såsom föreslås, bestämmelserna i 2kap. 9a§ om kapitalbasen
blir kompletterade med en specialregel -- enligt mönster i lagen
(1988:606) om finansbolag -- beträffande reserver till följd av
avskrivning på egendom som har upplåtits till nyttjande.
I detta sammanhang vill utskottet beröra en speciell fråga som
tas upp i motion 1990/91:N107 (fp). Enligt bankinspektionens
allmänna råd, framhålls det, får en bank inte åta sig att sköta
postverksamhet. Om banker tilläts att bedriva postservice som
uppdrag på landsbygden skulle detta inte medföra någon risk för
oseriös hantering, hävdar motionärerna. De vill att riksdagen i
en framställning till regeringen skall uttala sig för att
postverket får möjlighet att sluta avtal med bank om
posthantering.
I det avsnitt i bankinspektionens allmänna råd till banker
angående bankkontors verksamhet och bankservice i butik m.m.
(BFFS 1987:22) som motionärerna åsyftar sägs följande. Även om
fri kontorsetablering gäller, är det ofrånkomligt att vissa
standardkrav måste uppställas i fråga om organisationsformerna
för ett bankkontor. Det är betingat av de allmänna krav på
säkerhet och en sund utveckling av bankverksamheten som avses i
7kap. 1§ bankrörelselagen. Om annan än banken bedriver
verksamhet inom expeditionslokalen, bör bankkontorets utrymme
vara avgränsat med tydlig markering av bankens expedition.
Avgränsningen mot annan verksamhet bör upprätthållas även
personalmässigt på så sätt att tjänsteman på bankkontoret under
tjänstgöringstid endast handlägger bankens ärenden.
Bankinspektionens nu refererade råd synes, såvitt här är i
fråga, närmast avse arrangemang enligt vilka en bank upplåter en
del av sina lokaler till annan rörelse än bankverksamhet. Om en
bank skulle vilja åta sig att själv utföra tjänster för
postverkets räkning aktualiseras frågan om detta är förenligt
med den gällande resp. den föreslagna definitionen av
bankverksamhet. Enligt bankinspektionens uppfattning är detta
icke fallet. Den del av postens verksamhet som inte avser
betalningsförmedling -- dvs. bland annat hantering av brev och
paket -- har, heter det i en promemoria som bankinspektionen har
tillställt utskottet, inte något samband med en banks "in- och
utlåning av pengar", varom definitionen nu talar. Inte heller
den föreslagna lagtexten lämnar, säger bankinspektionen, enligt
dess uppfattning utrymme för den diskuterade verksamheten, och
den bör inte heller göra det. För stabiliteten i systemet är
det, hävdar inspektionen, viktigt att bankernas verksamhet inte
upplöses i konturerna så att den får inrymma artfrämmande
inslag. Avvägningen mellan å ena sidan av skyddsintressen
motiverade krav på identifierbar bankverksamhet och å andra
sidan av regionalpolitiska skäl på bankkontor sammanblandad
verksamhet måste utfalla till förmån för skyddsintressena.
Utskottet har förståelse för bankinspektionens strävan att
särskilt beakta skyddsintressena. Önskemålet om att så många
metoder som möjligt skall kunna utnyttjas för att bibehålla och
förbättra servicefunktionerna i glesbygd väger emellertid enligt
utskottets mening också tungt. Det borde, anser utskottet, vara
möjligt att komma fram till en ordning som innebär att
bankkontor i glesbygd och på mindre orter kan få åta sig att i
viss utsträckning sköta postala göromål. Regeringen bör pröva
vilken ändring i författningsregleringen på bankområdet som en
sådan ordning kan förutsätta och därefter snarast lägga fram
förslag för riksdagen. Utskottet föreslår att riksdagen med
anledning av motion 1990/91:N107 (fp) gör ett uttalande till
regeringen av denna innebörd.
För närvarande föreskrivs straff i form av böter eller
fängelse för den som bedriver bankrörelse i Sverige utan att
vara berättigad till detta. Nya regler, med vite som sanktion,
föreslås i propositionen. Den som utan tillstånd tar emot
inlåning på räkning från allmänheten skall i första hand
föreläggas att upphöra med verksamheten. Bl.a. ett sådant
föreläggande skall kunna förenas med vite. En sådan ordning är,
anförs det i propositionen, mera effektiv än en straffrättslig
reglering. Avslagsyrkandet i motion 1990/91:N111 (mp) avser även
denna del av förslaget till ändring i bankrörelselagen.
Ändringen i sanktionssystemet avvisas även från vänsterpartiets
sida med hänvisning till ett resonemang därom i motion
1990/91:N109 (v).
Utskottet finner det föreslagna sanktionssystemet lämpligt och
ställer sig sålunda, i motsats till motionärerna, positivt till
de ändringar i 7och 9 kap. bankrörelselagen som anges i
propositionen.
Förvärvsregler
Enligt bestämmelser som i det väsentliga härrör från år 1933
är bankernas rätt att förvärva aktier -- och andra andelar i
företag -- starkt begränsad. Efter tillstånd av regeringen eller
bankinspektionen får en bank förvärva aktier i s.k.
organisationsföretag, dvs. företag vars ändamål kan anses vara
till nytta för banken eller det allmänna. Vid medverkan i en
emission av aktier på den allmänna marknaden får en bank under
begränsad tid inneha emissionsaktier, dvs. aktier som ingår i
emissionen. För sin fondkommissionsrörelse får en bank ha ett
begränsat handelslager av aktier. En bank får också förvärva
aktier för skyddande av fordran; huvudregeln är att aktierna i
sådana fall skall avyttras inom tre år.
Principiellt betydelsefullt är att bankerna nu föreslås få
rätt att i viss utsträckning förvärva aktier i placeringssyfte.
Även en annan typ av mera riskfyllda placeringar skall samtidigt
tillåtas, i det att bankerna till skillnad från nu skall få
bevilja vinstandelslån och krediter med efterställd
betalningsrätt. Den föreslagna liberaliseringen av
placeringsreglerna är ett uttryck för den anpassning till regler
inom EG som allmänt präglar lagstiftningsarbetet rörande
kreditmarknaden och värdepappershandeln. Stora variationer råder
emellertid inom EG i fråga om bankers rätt att äga aktier i
placeringssyfte. EGs andra banksamordningsdirektiv
föreskriver vissa maximinivåer för sådana innehav. Ett
väsentligt motiv för de föreslagna bestämmelserna är också,
såsom betonas i propositionen, att dessa ger bankerna nya
möjligheter att stödja småföretagsamheten.
Enligt de nu föreslagna bestämmelserna i bankrörelselagen
skall för en banks sammmanlagda placeringar av de slag som nyss
nämnts gälla att de får uppgå högst till ett belopp som
motsvarar 30% av bankens kapitalbas. Två ytterligare
begränsningar anges. Aktieinnehav i placeringssyfte skall inte
utan bankinspektionens medgivande få överstiga 5% av
röstetalet i ett enskilt bolag. Vidare skall en banks totala
engagemang i ett enskilt företag i form av aktieinnehav och lån
av angivna slag få uppgå högst till 5% av den angivna ramen,
dvs. 1,5% av kapitalbasen. Om banken ingår i en koncern skall
bestämmelserna gälla för alla företag som ingår i koncernen utom
försäkringsföretag.
Som tidigare framgått avstyrks de nu refererade
placeringsreglerna från miljöpartiets sida i motion 1990/91:N111
(mp). Samma inställning deklarerar vänsterpartiet genom motion
1990/91:N109. Bilden inom EG när det gäller rätt för banker att
göra aktieplaceringar är splittrad, framhålls det. Principen för
Sveriges del borde vara att kreditgivning och ägande hålls isär.
Ett utvidgat aktieägande hos bankerna skulle, menar
motionärerna, leda till ytterligare maktkoncentration inom
näringslivet och dessutom skapa risk för intressekonflikter i
samband med kreditgivning.
En motsatt uppfattning har under allmänna motionstiden
uttryckts i motion 1990/91:N322 (c). Där begärs att riksdagen
skall göra ett uttalande till regeringen om att banker och
försäkringsbolag bör ges möjligheter att gå in på
riskkapitalmarknaden antingen direkt eller via särskilda helägda
holdingbolag. Utskottet vill påpeka att försäkringsbolagen redan
har rätt till riskbärande placeringar i inte obetydlig
utsträckning.
Utskottet finner det, liksom regeringen, befogat att bankerna
ges viss rätt till aktieförvärv i placeringssyfte och till en
kreditgivning som kan betecknas som deltagande i
finansieringsverksamhet. De angivna gränserna för sådana
engagemang är enligt utskottets bedömning väl avvägda. Utskottet
tillstyrker sålunda de föreslagna ändringarna i 2kap. 14 och
15§§ bankrörelselagen. Vad beträffar den nytillkommande
15a§ i samma kapitel noterar utskottet att det av
specialmotiveringen (s. 98) framgår att begränsningarna i första
stycket och andra stycket första meningen skall gälla varje
enskilt företag i den koncern som en bank ingår i. För att detta
skall framgå tydligare föreslår utskottet att första och andra
styckena i paragrafen utformas på ett delvis annorlunda sätt än
i propositionen (se bilaga 1).
Utskottet avstyrker sålunda motionerna 1990/91:109 (v) och
1990/91:111 (mp) i här aktuella delar. Motion 1990/91:N322 (c)
får anses bli tillgodosedd genom vad som föreslås i
propositionen.
Fast egendom får bankerna nu inneha om den är avsedd för
bankens egen verksamhet eller för bostäder åt bankens egna
anställda. I EG-länderna har bankerna vanligen rätt att förvärva
fastigheter för olika ändamål. Regeringen föreslår emellertid
inte nu någon utvidgning av bankernas möjligheter att förvärva
fast egendom. Såsom mindre likvida placeringar ligger
fastighetsförvärv ganska långt från bankernas i huvudsak
kortfristiga verksamhet, anförs det. Vidare är fastighetsförvärv
och s.k. fastighetsrenting verksamheter som ligger nära
varandra. Med hänvisning till att leasingutredningen (Ju
1988:01) behandlar frågor om fastighetsrenting uttalas i
propositionen att ett ställningstagande till frågan om
fastighetsförvärv för bankerna bör anstå tills vidare.
En omedelbar lagändring varigenom bankerna får möjlighet att
köpa fast egendom i vidare mån än nu efterlyses i motion
1990/91:N110 (m). En sådan möjlighet är internationellt
accepterad, säger motionären. Bankrörelsereglerna borde även på
denna punkt anpassas till vad som gäller inom EG. Samma
uppfattning kommer till uttryck i motion 1990/91:N112 (fp).
Utskottet godtar de angivna motiven för regeringens
ställningstagande på denna punkt och avstyrker motionerna, den
sistnämnda i den del som är aktuell.
I fråga om banks rätt till obligationsutgivning gäller för
närvarande vissa bestämmelser om tids- och beloppsbegränsning.
De finns i 2kap. 20§ bankrörelselagen, vilken paragraf
enligt regeringens förslag blir upphävd. I bankaktiebolagslagen
finns hänvisningar till denna paragraf, vilka följaktligen skall
tas bort. Det generella avslagsyrkandet i motion 1990/91:N111
(mp) är riktat även mot den nu berörda förändringen i bankernas
rörelseregler.
Utskottet har ingenting att erinra mot regeringens förslag på
denna punkt och tillstyrker alltså propositionen i angiven del.
En bank skall enligt 2kap. 12§ bankrörelselagen hålla en
kassareserv som är tillräcklig med hänsyn till rörelsens art och
omfattning. Efter denna bestämmelse följer en närmare
precisering av vilka slags tillgångar som får ingå i
kassareserven. I propositionen föreslås att denna
detaljreglering skall slopas. Paragrafen skall i fortsättningen
innehålla en allmän föreskrift om att en bank skall ha
tillräcklig betalningsberedskap. Det
flera gånger nämnda avslagsyrkandet i motion 1990/91:N111 (mp)
innebär vad denna punkt beträffar att de nuvarande
bestämmelserna om kassareserv skall bestå.
Till skillnad från motionärerna tillstyrker utskottet den
föreslagna ändringen i 2kap. 12§ bankrörelselagen. Såsom
framhålls i propositionen skall bankinspektionen övervaka att
varje bank har en tillräcklig kassareserv.
Prissättning och avtalsvillkor
Folkpartiet har under allmänna motionstiden i en partimotion,
1990/91:N292, tagit upp frågan om bankernas avgifter för
tjänster av olika slag. Detta sker i anslutning till en
diskussion om konkurrensförhållandena inom denna sektor, vilken
utskottet återkommer till i det följande. Det är viktigt, sägs
det i motionen, att bankerna tillåts konkurrera genom
inlåningskonton med olika kombinationer av räntor och avgifter.
Ett förbud för bankerna att avgiftsbelägga vissa tjänster skulle
minska konkurrensen och därmed försämra småspararnas villkor.
Motionärerna vill att riksdagen skall rikta ett uttalande av
denna innebörd till regeringen.
Bankernas avgiftssystem har under senare tid tilldragit sig
åtskillig uppmärksamhet, bl.a. i massmedierna. Därvid har
förekommit kritik mot bankerna för att de i stor utsträckning
avgiftsbelägger tjänster, t.ex. kontoutdrag eller vissa uttag,
som enligt mångas uppfattning borde vara gratis. Särskilt från
bankernas sida har hävdats att avgiftsbeläggningen medverkar
till att styra kundernas beteende bort från små uttag etc. som
medför förhållandevis stora kostnader vilka i sista hand
belastar kundkollektivet. En mening som har framförts är att en
del bastjänster, t.ex. ett visst antal uttag per månad från en
räkning, borde vara avgiftsfria, medan avgifter skulle tas ut
för tjänster därutöver. Bankerna har starkt växlande praxis i
fråga om avgiftsbeläggning och avgiftsnivå.
Bankinspektionen har, enligt vad utskottet har erfarit, den
uppfattningen att det kan vara lämpligt med en avgiftsbeläggning
av vissa banktjänster som traditionellt har tillhandahållits
gratis. Kunderna skulle därigenom kunna få incitament att
utnyttja bankernas service på ett mera rationellt och
kostnadseffektivt sätt än som annars blir fallet.
Några planer på ett förbud mot avgiftsbeläggning av
banktjänster, vilket riksdagen skulle kunna ha anledning att
reagera mot, finns såvitt utskottet har sig bekant varken hos
bankinspektionen, hos någon annan myndighet eller hos
regeringen. Utskottet avstyrker därför yrkandet i motion
1990/91:N292 (fp) på att riksdagen skall göra ett uttalande till
regeringen mot sådana planer.
En annan aspekt på bankernas avgifter uppmärksammas i motion
1990/91:98 (mp), som har väckts med anledning av proposition
1990/91:142 om handel och tjänster på värdepappersmarknaden,
m.m. Bankinspektionen borde, menar motionären, få nya
instruktioner bl.a. om att den skall hindra bankerna från att
genom "alltmer hämningslösa uttag av avgifter" vältra över sina
spekulationsförluster på allmänheten, och då också på
småspararna. Samma epitet använder motionären när han
karakteriserar den skillnad mellan inlånings- och
utlåningsräntor som tillämpas. Bankinspektionen har, hävdar han,
varit alltför passiv i de senaste utlånings- och
förlustskandalerna.
Bankinspektionens roll när det gäller att bevaka pris- och
konkurrensförhållanden inom dess tillsynsområde berör utskottet
i det följande. Motioner om skärpt kontroll från
bankinspektionens sida över de finansiella instituten behandlar
utskottet i betänkandet 1990/91:NU44 om sammanslagning av
bankinspektionen och försäkringsinspektionen, m.m. I detta
sammanhang vill utskottet tillfoga några allmänna synpunkter på
den fråga som motionären har tagit upp.
Det bör normalt i första hand vara ägarna som får bära
konsekvenserna när en bank gör stora kreditförluster. Om
tillfredsställande konkurrens mellan olika kreditinstitut råder
torde ett förlustdrabbat institut ha svårt att i högre grad
belasta sina kunder. Dessa kommer ju då att lockas av
förmånligare villkor hos andra institut. Det är därför av stor
betydelse att konsumenterna har goda möjligheter att få inblick
i och jämföra de ränte- och avgiftsvillkor som tillämpas.
Utskottet återkommer i det följande till detta ämne. Något
särskilt uttalande på grundval av det berörda yrkandet i motion
1990/91:N98 (mp)-- vilken i huvudsak gäller helt andra frågor --
anser utskottet inte att det finns skäl för.
Branschglidning och konkurrens
Branschglidning -- utgångspunkter
Ett centralt inslag i den lagstiftning som föreslås i
propositionen är bestämmelser som medger branschglidning i den
finansiella sektorn. Banker och andra finansiella företag å ena
sidan och försäkringsbolag å den andra får enligt dessa
möjlighet att äga aktier i varandra och att ingå i samma
koncern. Utvecklingen på de finansiella marknaderna utomlands
åberopas som motiv för detta. I de flesta EG-länderna råder
friare samarbets- och ägarförhållanden mellan bank- och
försäkringsbolag än i vårt land, framhålls det, och det har på
många håll också skapats legala förutsättningar både för direkt
ägande över de hittillsvarande branschgränserna och för ett
ägande inom ramen för en holdingbolagskoncern. Någon särskild
EG-reglering finns emellertid i princip inte.
De åsyftade bestämmelserna om branschglidning finns i första
hand i de ändrade versioner av bankrörelselagen och
försäkringsrörelselagen som regeringen föreslår.
Bestämmelserna har i huvudsak följande innebörd. En bank får
efter tillstånd av regeringen eller bankinspektionen förvärva
organisationsaktier i ett försäkringsbolag. Insatsen skall
avräknas från bankens kapitalbas. På motsvarande sätt får ett
försäkringsbolag efter tillstånd av regeringen äga
organisationsaktier i banker och andra finansiella företag. Det
sammanlagda innehavet av sådana aktier får emellertid inte gå
utöver en ram, vars definition har en tämligen teknisk prägel.
Beträffande livförsäkringsbolag utgörs den i huvudsak av eget
kapital och 4% av vissa nettotillgångar och beträffande
skadeförsäkringsbolag av eget kapital och likställda fonder,
70% av skatteutjämningsreserv och uppskovsbelopp samt 4% av
vissa nettotillgångar.
Vissa särskilda regler införs i fråga om kapitaltäckning. Om
ett försäkringsbolag är dotterbolag till en bank behandlas det i
kapitaltäckningshänseende som om det står utanför koncernen.
Detsamma gäller om det ingår i samma holdingbolagskoncern som en
bank. Det krav på konsoliderad kapitaltäckning som annars gäller
för en finansiell koncern tillämpas alltså inte på
försäkringsbolaget. I stället avräknas holdingbolagets tillskott
till försäkringsbolaget från kapitalbasen. För att finansbolag
skall få större praktiska möjligheter att vara moderbolag till
försäkringsbolag undantas försäkringsbolag även från
finansbolagslagens regler om konsoliderat kapitalkrav.
Det kan noteras att vissa banker och större försäkringsbolag i
förväntan på en sådan lagstiftning rörande branschglidning som
nu föreslås redan har förberett och utvecklat en samverkan.
Detta har huvudsakligen skett genom optionsavtal.
Försäkringsinspektionen lämnar i sin nyligen publicerade
berättelse om försäkringsåret 1990 bl.a. följande exempel på
detta. Försäkringsföretagen Trygg-Hansa och SPP har beslutat om
ett samgående som innebär att SPP går in som delägare i
nuvarande Trygg-Hansa Holding. Detta sker genom en riktad
nyemission som SPP betalar med aktier och köpoptioner i Gota AB,
vilket kommer att få den nya försäkringsbolagskonstellationen
som majoritetsägare. SE-banken har en köpoption avseende förvärv
av 28% av aktiekapitalet i Skandia Group
Försäkringsaktiebolag. WASA Försäkring Kreditförvaltning har
förvärvat 49,9% av aktierna i Bohusbanken. Folksam har stärkt
ett mångårigt samarbete med sparbankerna genom förvärv av 17%
av aktierna, motsvarande 3,3 % av rösterna, i Sparbankernas
Bank.
Regeringens förslag till regler beträffande branschglidning
avstyrks, som redan har nämnts, från miljöpartiets sida i motion
1990/91:N111; motiveringen har refererats i det föregående.
Yrkanden av samma innebörd framställs från vänsterpartiets sida
i motion 1990/91:N109. Partiet avvisar en ytterligare
maktkoncentration på bank- och försäkringsområdena, sägs det
i motionen. Resultatet av försäkringsutredningen (Fi 1990:11)
borde inväntas. Från de borgerliga partiernas sida har man i
detta sammanhang inte framställt några yrkanden rörande de
föreslagna bestämmelserna i bankrörelselagen etc. utan i stället
på ett mera allmänt sätt tagit upp frågan om konkurrens inom den
finansiella sektorn.
Redovisning av avtalsvillkor -- utgångspunkter
Konsumenternas möjligheter att få inblick i och jämföra de
villkor som banker och försäkringsbolag tillämpar i sin
verksamhet är ämne för tre motionsyrkanden.
Enligt motion 1990/91:N108 (m) bör riksdagen hos regeringen
begära förslag till lagbestämmelser om transparens av regler och
villkor för konsumenter av bank- och försäkringstjänster. Det
måste, säger motionärerna, finnas tydliga regler om redovisning
såväl till kunderna som till den kommande finansinspektionen --
efterträdare till bankinspektionen och försäkringsinspektionen
(se 1990/91:NU44) -- av räntesatser, ränteberäkningsgrunder m.m.
Ett snarlikt yrkande framställs i motion 1990/91:N112 (fp);
enligt detta skall riksdagen hos regeringen begära förslag till
regler som möjliggör för kunderna att jämföra räntor och villkor
i övrigt inom bank- och försäkringsverksamhet. Motionärerna vill
att finansinspektionen offentligt skall redovisa de uppgifter
som det är fråga om. Skyldighet för bankerna att på kontoutdrag
vid årsskiftet tydligt ange räntesatser för ifrågavarande
kontoslag efterlyses i motion 1990/91:N210 (s).
Utskottet redovisar först i korthet olika bestämmelser och
informationsaktiviteter som har intresse i detta sammanhang.
Enligt konsumentkreditlagen (1977:981) är en näringsidkare i
regel skyldig att vid marknadsföring beträffande kredit lämna
information om den effektiva räntan för krediten. I
konsumentförsäkringslagen (1980:38) finns mera utförliga
bestämmelser om information. I första hand gäller att ett
försäkringsbolag innan försäkring tecknas skall lämna den
information om sina premier och andra försäkringsvillkor som
konsumenten behöver för att kunna bedöma kostnaden för och
omfattningen av försäkringen. Denna information skall utformas
så att den underlättar valet av försäkringsform.
Svenska bankföreningen sammanställer sedan åtskillig tid
tillbaka en månatlig översikt över de vanligaste
inlåningskontona i alla banker. Denna översikt hålls tillgänglig
för intresserade och tillställs bankinspektionen; den refereras
återkommande i dagspressen. I översikten anges även s.k.
jämförräntor enligt konsumentverkets anvisningar. Genom
bankinspektionens försorg förs ett avgiftsregister, som omfattar
ett stort antal olika avgiftstyper.
En uppgift för bankinspektionen är att på olika sätt bevaka
och söka främja kännedom om pris- och konkurrensförhållanden
inom dess tillsynsområde. Bankinspektionen har i en promemoria
den 25 mars 1991 redovisat överväganden och förslag från en
arbetsgrupp inom inspektionen vars uppgift har varit att utforma
en konsumentpolicy rörande information, avtalsvillkor och
prissättning. I promemorian diskuteras bedömningsgrunder för
konsumentskyddets kvalitet. I fråga om information ställs krav
på kontinuitet, säkerhet och valfrihet liksom på tydlighet,
kontrollerbarhet och jämförbarhet. För en rättvis prissättning
anges principen "pris efter prestation". När det gäller att söka
styra kundernas beteende anses i första hand positiva
stimulanser böra prövas; dessa bör utformas på ett sätt som inte
försvårar prisjämförelser. Rörlighetshämmande avtalsvillkor
kritiseras. Vidare behandlas bl.a. utformningen av räntevillkor.
Bankinspektionen avser, meddelas det, att i samverkan med
andra berörda myndigheter, såsom konsumentverket, NO och
datainspektionen, genom en ständigt pågående dialog med
institutens företrädare driva de konsumentskyddsfrågor som
redovisas i promemorian. Under förutsättning att en samstämmig
syn därvid uppnås och att instituten tar initiativ till egna
åtgärder i den angivna riktningen anser inspektionen att mer
ingripande normgivning inte bör komma i fråga.
Information om livförsäkringar är ämnet för en arbetsgrupp hos
försäkringsinspektionen, vari företrädare för branschen,
bankinspektionen och konsumentverket medverkar. Gruppen står
inför avslutningen av sitt arbete, vilket avses utmynna i
allmänna råd från försäkringsinspektionen rörande information
dels innan ett försäkringsavtal sluts, dels under
försäkringstiden.
Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att regler och
rekommendationer av olika slag i fråga om information till bank-
och försäkringskunder -- och presumtiva sådana -- finns
eller förbereds och att de båda tillsynsmyndigheterna spelar en
aktiv roll när det gäller att förbättra informationssystemet.
Dessa myndigheter har, som nyss antytts, föreslagits bli
sammanförda till en myndighet, benämnd finansinspektionen.
Konkurrens -- utgångspunkter
Från de borgerliga partiernas sida har man i detta sammanhang
inte framställt några yrkanden som direkt rör de föreslagna
bestämmelserna om branschglidning i bankrörelselagen och
försäkringsrörelselagen utan i stället på ett mera allmänt sätt
tagit upp frågan om konkurrens inom den finansiella sektorn.
Moderata samlingspartiets synpunkter i denna fråga framförs i
motion 1990/91:N108. Motionärerna vill att riksdagen dels skall
hos regeringen begära förslag till en antitrustlagstiftning, som
kan tillämpas på finansiella koncerner, dels göra ett uttalande
till regeringen om att konkurrenssituationen bör beaktas vid
tillståndsgivning enligt de föreslagna nya reglerna. Några stora
bankgrupper och försäkringsbolag har en dominerande ställning
inom sina områden, påpekar motionärerna. De betecknar det som
viktigt att konkurrensen mellan aktörerna på bank- och
försäkringsmarknaderna förstärks. Regleringen av bankväsendet
har medfört, hävdar motionärerna, att den normala
konkurrenslagstiftningen inte är tillämplig inom
bankverksamheten. Finansiella koncerner som skapas genom
branschglidning kan, betonar de, få en mycket stark ställning,
dels i förhållande till kunderna, dels genom sin dominans på
aktiemarknaden. Denna dominans kan dock minska om Sverige
ansluts till EG.
Genom en antitrustlagstiftning skulle, menar motionärerna,
åstadkommas att ingen finansiell gruppering uppnår en skadlig
dominans. Lagstiftningen borde ge det allmänna möjlighet att
ingripa mot företag i samband med köp eller finansiering; den
kunde antingen anknytas till konkurrenslagen eller föreskriva
kontroll genom finansinspektionen. Intill dess en sådan
lagstiftning har trätt i kraft har, uttalas det i motionen,
regeringen ett övergripande ansvar för att upprätthålla en
effektiv konkurrens. Vid prövning av aktieförvärv borde
regeringen fästa särskild vikt vid konkurrenssituationen.
I huvudsak samma argumentation möter från folkpartiets sida i
motion 1990/91:N112. De här aktuella yrkandena i denna är också
likartade med de nyss nämnda. Riksdagen skulle hos regeringen
begära förslag till skärpt konkurrenslagstiftning för att
skadlig dominans skall undvikas inom finanssektorn. Vidare
skulle riksdagen för regeringen framhålla betydelsen av att
konkurrenssituationen beaktas vid tillståndsgivningen. I motion
1990/91:N292, som väcktes under allmänna motionstiden, har
folkpartiet också tagit upp frågan om konkurrens i banksektorn.
Riksdagen föreslås där göra en meningsyttring till regeringen
beträffande vikten av sådan konkurrens. Flera tecken tyder på,
säger motionärerna, att konkurrensen mellan bankerna inte är så
stark som möjligt; särskilt skulle detta gälla inlåningssidan.
Gapet mellan bankernas in- och utlåningsräntor har ökat under
senare år, framhålls det. Bankinspektionen borde uppmärksamt
bevaka marknaden.
Även från centerpartiets sida påyrkas, i motion 1990/91:N113,
att riksdagen skall göra ett uttalande i saken till regeringen.
Det är, sägs det i denna motion, nödvändigt med en skärpt
offentligrättslig lagstiftning för att garantera en
marknadskonform och pluralistisk kapitalmarknad. Den ökade
branschglidningen och rätten till koncernbildningar kan leda
till allianser, sammanslagningar, övertaganden och fusioner som
är direkt skadliga för marknaden, anförs det. Regeringen borde
överväga om den skärpta generella konkurrenslagstiftning som är
att vänta -- på grundval av förslag från konkurrenskommittén
(C1989:03) -- är till fyllest på kapitalmarknaden. I annat
fall borde en särskild antitrust- eller kartellagstiftning
övervägas.
Konkurrensaspekten berörs också i motion 1990/91:N111 (mp).
Konkurrensen upprätthålls lika effektivt genom att ytterligare
fusioner förhindras inom landet som genom att utländska företag
etablerar egen verksamhet i Sverige, säger motionärerna. Den
nuvarande utvecklingen mot ökad storskalighet och därmed
internationalisering inom kredit- och försäkringsväsendet är
olycklig och bör motverkas, tillägger de. Resonemanget utmynnar
i två yrkanden. Dels skulle riksdagen i ett uttalande till
regeringen ansluta sig till de principer som enligt motionen bör
vara vägledande för utvecklingen inom bank- och
försäkringsväsendet. Dels skulle regeringen anmodas att
tillsätta en utredning med uppgift att föreslå åtgärder som
främjar dencentralisering och mångsidighet och motverkar
spekulation inom bank- och försäkringsbranscherna.
I anslutning till de fyra nyss nämnda motioner som har väckts
från borgerligt håll med anledning av propositionen vill
utskottet först erinra om de särskilda bestämmelser om
företagsförvärv som ingår i konkurrenslagen (1982:729) och
gäller sedan år 1983. Dessa bestämmelser (5--9 och 19--23 §§) --
som inte nämns i motionerna -- beskrivs också i utskottets
betänkande 1990/91:NU33 om konkurrenslagstiftning. Deras
innebörd är i huvudsak följande. Om en konkurrensbegränsning med
skadlig verkan består i att en näringsidkare, genom att göra ett
visst företagsförvärv, får en dominerande ställning på marknaden
för en viss vara, tjänst eller annan nyttighet eller förstärker
en redan dominerande ställning, skall marknadsdomstolen söka
förhindra den skadliga verkan genom förhandling. Är saken av
särskild vikt från allmän synpunkt får förhandlingen syfta till
att näringsidkaren skall avstå från förvärvet. Som
företagsförvärv räknas också förvärv av aktier, liksom fusion. I
sista hand kan domstolen förbjuda förvärvet resp. ålägga
näringsidkaren att avhända sig aktierna. För att ett beslut om
förbud eller åläggande skall bli giltigt krävs att regeringen
fastställer det.
På grundval av dessa bestämmelser har
näringsfrihetsombudsmannen (NO) varje år prövat ett stort antal
företagsförvärv, år 1990 ett 70-tal. Några sådana fall har förts
till marknadsdomstolen, som emellertid inte har bifallit NOs
talan. Även förvärv på de finansiella marknaderna är föremål för
NOs uppmärksamhet. Ett exempel är PKbankens förvärv av dåvarande
Nordbanken år 1990.
De närmare förutsättningarna för ingripanden mot
företagsförvärv framgår av den utförliga motiveringen till
konkurrenslagen (prop. 1981/82:165 s. 95 f.). Särskilt pekas då
på situationer då ett företagsförvärv ger en sådan ökad
marknadsmakt åt förvärvaren att man riskerar olika former av
missbruk av en monopolistisk eller dominerande ställning.
Missbruket kan ta formen av monopolvinster. Effektiviteten kan
försämras. Förvärvet kan undanröja en konkurrent och alltså
minska antalet oberoende företag på marknaden. Ett förvärv kan
också påverka näringslivets struktur genom att ge upphov till
s.k. defensiva sammanslagningar bland kvarstående konkurrenter.
Också vad som kallas konglomerat får uppmärksammas med avseende
på effektivitetsaspekten och med hänsyn till
maktbalansfrågor på marknaden.
Konkurrenskommittén (C 1989:03) skall enligt sina direktiv
(dir. 1989:12) behandla reglerna om företagsförvärv i olika
avseenden. I första hand skall den utvärdera tillämpningen av de
tidsfrister som gäller. Mot bakgrund av de erfarenheter som
numera har vunnits skall kommittén utvärdera hur
konkurrenslagens regler om förvärvsprövning har fungerat i
praktisk tillämpning och om lagens syfte har uppnåtts.
Utvärderingen skall bl.a. avse hur begreppet dominans, dvs. att
ett förvärv leder till eller förstärker en dominerande
ställning, har tillämpats. I samband med den förra
konkurrensutredningen -- som lämnade underlag för den nu
gällande konkurrenslagen -- avvisades ett förslag om möjlighet
att bryta upp existerande företagskonstruktioner.
Konkurrenskommittén skall nu åter överväga möjligheten att
påverka företagsstrukturen på områden med bristande konkurrens.
Utredningens slutbetänkande beräknas föreligga under sommaren
1991.
Sist i detta sammanhang vill utskottet fästa uppmärksamheten
på vad som i propositionen sägs om branschglidningens
konkurrensaspekter. Koncentrationen på de finansiella
marknaderna i Sverige har gått tämligen långt men kan inte sägas
vara unik internationellt sett, anförs det i den allmänna
motiveringen (s. 68). På affärsbanks- och försäkringssidan
dominerar emellertid en handfull företag marknaden. Det kan
finnas risk för att det efter hand uppstår en samhällsekonomiskt
sett alltför stark marknadskoncentration. Koncentrationsgraden
får dock, framhålls det, inte bedömas i ett för snävt inhemskt
perspektiv. Skall svenska bolag hävda sig måste de tillåtas
bygga upp koncerner som drar fördel av stordrift. Detta faktum
skall dock inte få hindra att tillsynsmyndigheten, som har ett
övergripande ansvar för att verksamheten bedrivs i sunda former,
måste kunna avslå en ansökan eller påverka utformningen av en
tänkt ägarsamverkan så att den blir lämplig.
I specialmotiveringen utvecklas ämnet med utgångspunkt i de nu
refererade synpunkterna. Inom ramen för ett enskilt
tillståndsärende bör eventuella koncentrationstendenser i regel
inte ha någon avgörande betydelse, heter det i anslutning till
2kap. 6a§ bankrörelselagen. Det är emellertid tänkbart,
sägs det vidare, att en tilltänkt koncernbildning blir så
dominerande att den allvarligt försämrar den rådande
konkurrenssituationen och marknadens funktionssätt i övrigt.
Tillståndsprövningen bör omfatta sådana särskilda förhållanden,
och det är naturligt att tillståndsmyndigheten i ett sådant fall
inhämtar NOs yttrande.
Motsvarande uttalande finns i specialmotiveringen till 7kap.
17a§ försäkringsrörelselagen.
Överväganden
Efter denna bakgrundsteckning övergår utskottet till sina
överväganden i de tre ämnen som nu tillsammans är aktuella --
redovisning av avtalsvillkor, konkurrenslagstiftningens räckvidd
och till sist huvudämnet, de nya reglerna om branschglidning.
Såvitt gäller det förstnämnda ämnet vill utskottet understryka
vad som i motionerna 1990/91:N108 (m), 1990/91:N112 (fp) och
1990/91:N210 (s) sägs om betydelsen av att bankernas och
försäkringsbolagens kunder på ett enkelt sätt kan jämföra olika
företags erbjudanden i form av exempelvis räntesatser,
ränteberäkningsgrunder och försäkringsvillkor.
Tillsynsmyndigheterna visar, som har framgått, ett påtagligt
intresse för att förhållandena härvidlag skall förbättras. Vad
resultatet av de tilltänkta frivilliga insatserna från bankernas
och försäkringsbolagens sida kan bli är det ännu för tidigt att
bedöma. Utskottet vill emellertid betona att de
informationsåtgärder från bankernas och försäkringsbolagens sida
som eftersträvas har stor betydelse från konkurrenssynpunkt.
Konkurrenspolitiken bör omfatta inte bara kontrollåtgärder och
reaktion mot missförhållanden utan också positiva
konkurrensstimulerande insatser. Om det skulle visa sig att
tillsynsmyndighetens bevakning och företagens egna på
frivillighet grundade åtgärder inte räcker till för att
konsumenterna skall få tillräcklig insyn i och överblick över
villkoren för bankernas och försäkringsbolagens tjänster är det
angeläget att regeringen vidtar lämpliga åtgärder för att stärka
konsumenternas ställning inom denna marknadssektor. Riksdagen
bör i anslutning till yrkandena i detta ämne i de tre nämnda
motionerna rikta ett uttalande till regeringen av denna
innebörd.
I vad avser konkurrenslagstiftningen har utskottet i det
föregående redogjort för gällande bestämmelser om kontroll av
företagsförvärv etc. samt lämnat uppgifter om de
konkurrensvårdande myndigheternas insatser på detta område och
om konkurrenskommitténs pågående arbete. Som framgår av
utskottets referat av propositionen har regeringen i
kommentarerna till lagbestämmelserna rörande branschglidning
pekat på de grundläggande problem på konkurrensområdet som är
ett huvudtema i motionerna 1990/91:N108 (m), 1990/91:N112 (fp),
1990/91:N292 (fp) och 1990/91:N113 (c). Utskottet återkommer
till frågan om på vilken nivå konkurrensaspekter skall beaktas
vid tillståndsgivning i branschglidningsärenden.
Konkurrenskommitténs slutbetänkande är att vänta under
sommaren 1991. Enligt direktiven skall kommittén bl.a. överväga
en skärpt kontroll av företagsförvärv. Ett beslut om
bestämmelser som medger branschglidning måste emellertid enligt
utskottets mening sammankopplas med ett ställningstagande till
förmån för en mera effektiv kontroll av företagsförvärv och
fusioner än vad nuvarande lagstiftning tycks medge. För fall av
mycket utpräglad skadlig marknadsdominans kan även möjligheter
till uppbrytning av existerande företagskombinationer visa sig
erforderliga. Riksdagen bör rikta en uppmaning till regeringen
att omgående vidta åtgärder för att en sådan skärpt
konkurrenslagstiftning som utskottet här har uttalat sig för
skall komma till stånd. De nu berörda yrkandena i de nyssnämnda
tre motionerna blir därigenom tillgodosedda. Även de yrkanden i
motion 1990/91:N111 (mp) som gäller strukturutvecklingen inom
bank- och försäkringsområdena tillgodoses delvis. Motionen
präglas emellertid av en negativ inställning till
internationaliseringen inom den berörda sektorn som utskottet
tar avstånd från. Därför avstyrks den i nu nämnda delar.
Härefter kommer utskottet så till sitt ställningstagande till
här aktuella delar av regeringens lagförslag. Utskottet ser
positivt på att det införs bestämmelser som möjliggör en fastare
integration mellan banker och försäkringsbolag. Ett väsentligt
skäl för att så bör ske är, såsom betonas i propositionen, att
svensk finans- och försäkringsverksamhet bör få tillfälle att,
såväl på hemmamarknaden som internationellt, hävda sina
intressen under legala former som är likartade med dem som
gäller ute i Europa. Branschglidningen skapar också
förutsättningar för skärpt konkurrens på marknaden liksom för
ökad effektivitet till gagn för kunderna.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att
riksdagen antar regeringens lagförslag i de delar som innebär
eller hänger samman med att branschglidning inom den finansiella
sektorn möjliggörs. Motionerna 1990/91:N109 (v) och 1990/91:N111
(mp) avstyrks i motsvarande del.
Det rör sig, som nämnts, främst om ändringar i
bankrörelselagen och försäkringsrörelselagen. Därtill kommer
ändringar i bankaktiebolagslagen, lagen (1963:76) om
kreditaktiebolag, finansbolagslagen och den nya lag om
värdepappersrörelse som kommer till stånd om riksdagen bifaller
utskottets hemställan därom i betänkandet 1990/91:NU37.
I det föregående har utskottet refererat vad som i
specialmotiveringen till de här aktuella huvudreglerna sägs om
vilken betydelse konkurrensaspekter skall tillmätas vid prövning
av ärenden om tillstånd enligt de nya bestämmelserna rörande
branschglidning. Som framgått fäster utskottet stor vikt vid att
branschglidningen inte får skadliga verkningar från
konkurrenssynpunkt. En skärpt konkurrenslagstiftning kan
givetvis bli ett verkningsfullt medel däremot. Det kommer
emellertid att dröja en viss tid innan en sådan kan komma till
stånd. Strukturförändringar i branschglidningens tecken är
däremot att vänta inom en nära framtid. Utskottet vill något
skärpa de nu avsedda motivuttalandena. Vid tillståndsprövningen
bör regelmässigt beaktas hur exempelvis en tilltänkt
koncernbildning påverkar konkurrenssituationen. NOs yttrande bör
inhämtas om det inte står klart att tillståndsärendet inte
aktualiserar sådana förhållanden som NO har att bevaka.
Utskottet vill göra ytterligare ett par påpekanden i
anslutning till de här aktuella paragraferna i
försäkringsrörelselagen.
Finansiella koncerner kan ha skiftande utseende. Det går inte
att nu förutse alla olika former av strukturer som kan uppkomma
eller te sig önskvärda. Det är angeläget att tillsynsmyndigheten
i sin tillståndsgivning enligt 7kap. 17§
försäkringsrörelselagen beaktar de grundtankar som ligger bakom
begränsningsreglerna i 7 kap. 17 a §.
Den föreslagna bestämmelsen i 7 kap. 17a§ tredje stycket
begränsar försäkringsbolagens möjlighet att använda sina
tillgångar som riskkapital i finansiella företag. Bestämmelsen
är utformad som en ram för det totala ägandet i finansiella
företag. I propositionen (s. 75) anges att kapital som ingår i
ramen för ett försäkringsbolag inte samtidigt bör få ingå i
ramen för ett annat försäkringsbolag. Om det försäkringsbolag
som önskar förvärva ett finansiellt företag har skjutit till
medel som aktiekapital eller i annan form i ett annat
försäkringsbolag, bör därför tillskottet avräknas från det
tillskjutande bolagets ram eller med andra ord fylla ut det
bolagets ram. Utskottet noterar att propositionens lagtext har
utformats i överensstämmelse härmed.
Av lagtext eller motiv framgår emellertid inte hur tillskott
från ett försäkringsbolag till ett holdingbolag som äger aktier
i försäkringsbolag skall behandlas. Enligt utskottets mening är
det uppenbart att sådana tillskott bör behandlas på samma sätt
som tillskott till försäkringsbolag. Någon justering av
propositionens lagtext torde inte krävas.
Efter att sålunda ha behandlat flertalet bestämmelser i
regeringens förslag till lag om ändring i bankrörelselagen
föreslår utskottet att riksdagen antar detta förslag i de delar
som inte omfattas av den föregående framställningen. För att de
nya bestämmelserna skall hinna publiceras tillräckligt lång tid
före ikraftträdandet bör dock detta uppskjutas till den
1augusti 1991. Det sistnämnda gäller även övriga lagförslag i
proposition 1990/91:154. Det kan noteras att miljöpartiets
representant i utskottet har frånfallit avslagsyrkandet i motion
1990/91:N111 såvitt gäller 2kap. 8§ bankrörelselagen.
Utskottet föreslår också att ingressen och
övergångsbestämmelserna till det nu aktuella lagförslaget
kompletteras på grundval av vad som föreslås i proposition
1990/91:142 om handel och tjänster på värdepappersmarknaden.
Finansbolag m.m.
Regeringens förslag till lag om ändring i finansbolagslagen
har behandlats i det föregående såvitt gäller bestämmelser
rörande branschglidning. Ytterligare ett antal paragrafer skall
enligt förslaget ändras i olika avseenden.
Genom lagändringar förra året har det öppnats möjlighet för
utländska banker att etablera filialer i Sverige. Vidare
upphävdes då förbudet för utlänningar att förvärva aktier i
svenska finansbolag. Ytterligare ändringar av samma slag har
genomförts eller föreslagits beträffande värdepappersmarknaden.
Som skäl har bl.a. anförts att den svenska lagstiftningen borde
anpassas till de regler som gäller inom EG.
Ett förslag i propositionen är att det skall öppnas möjlighet
för utländska finansieringsföretag att driva verksamhet från
filial i Sverige. Därvid skall fordras tillstånd för
verksamheten enligt finansbolagslagen. Förutom ändringar i denna
påkallas följdändringar i lagen (1968:555) om rätt för utlänning
och utländskt företag att idka näring här i riket och lagen
(1988:1385) om Sveriges riksbank.
Det generella avslagsyrkandet i motion 1990/91:N111 (mp) avser
också detta förslag. Miljöpartiet anser det onödigt att
utländska finansieringsföretag skall etablera egen verksamhet i
Sverige, säger motionärerna och hänvisar till att det redan
finns en stor flora av finansieringsföretag i landet.
Utskottet ansluter sig till regeringens förslag på denna punkt
och avstyrker alltså motionen i motsvarande del.
Ett finansbolag är för närvarande oförhindrat att vara
moderbolag till ett försäkringsbolag. Bankinspektionen har
emellertid hävdat att finansbolag inte bör kunna ha det
bestämmande inflytandet över försäkringsbolag. Denna uppfattning
får inte stöd i propositionen. Det betecknas emellertid där som
angeläget att finansbolagens ägande prövas på samma sätt som
gäller för banker och försäkringsbolag. Därför föreslås att
finansbolags förvärv av organisationsaktier och etablering av
filial i utlandet skall kräva bankinspektionens tillstånd.
Bankinspektionens nyss refererade uppfattning får stöd från
vänsterpartiets sida. I motion 1990/91:N109 (v) föreslås sålunda
att regeringen skall anmodas att lägga fram förslag till en
ändring i finansbolagslagen som får till effekt att ett
finansbolag inte kan ha det bestämmande inflytandet över ett
försäkringsbolag.
Utskottet stöder regeringens nu berörda förslag till
lagändring. Det därmed sammanhängande yrkandet i motion
1990/91:N109 (v) avstyrks.
Vidare föreslås i propositionen att finansbolagen får rätt att
ge ut obligationer och andra fordringsbevis som är avsedda för
allmän omsättning. Hittills har dessa bolag måst finansiera
såväl kort som lång utlåning med kortfristig upplåning.
Regeringen menar nu att de olika grupperna av institut på de
finansiella marknaderna bör kunna konkurrera med varandra på så
likartade villkor som möjligt. Finansbolagen borde således få
tillgång till en bredare upplåningsmarknad.
Avslagsyrkandet på denna punkt i motion 1990/91:N111 (mp)
motiveras med att motionärerna har svårt att se vikten av att
finansbolag med riskfylld utlåning skall få möjlighet att ge ut
obligationer. Därmed skulle, menar de, även de statliga
obligationernas rykte som stabila papper kunna urholkas.
Regeringens förslag stöds av utskottet, som alltså avstyrker
motionen i motsvarande del.
På motsvarande sätt som i fråga om bankrörelselagen föreslår
regeringen att bestämmelserna om straff för den som obehörigen
driver finansieringsverksamhet skall utmönstras och ersättas med
regler om ett vitesförfarande. Förutom i motion 1990/91:N111
(mp) riktas invändningar mot förslaget i motion 1990/91:N109
(v). Bankinspektionens och kreditmarknadskommitténs förord för
den nuvarande ordningen åberopas i den senare motionen.
Utskottet går, liksom i fråga om bankerna, på regeringens
linje i detta avseende. Motionsyrkandena avstyrks följaktligen.
Övriga lagändringar
Av proposition 1990/91:136 om ändringar i sparbankslagen m.m.
har huvuddelen behandlats i näringsutskottets betänkande
1990/91:NU34. Två av lagförslagen i propositionen kvarstår och
tas upp nu. Det ena är förslaget till lag om ändring i lagen
(1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. Det
tillstyrks av utskottet. Det andra är förslaget till lag om
ändring i lagen (1990/91:655) om återföring av obeskattade
reserver. Skatteutskottet har i yttrande (1990/91:SkU5y) till
näringsutskottet föreslagit att den speciella regel som tillåter
att obeskattade reserver får upplösas i företaget skall bli
tillämplig också i samband med den omorganisation av
föreningsbanksrörelsen som har antytts i det föregående.
Näringsutskottet hänvisar till skatteutskottets redogörelse för
saken och föreslår att riksdagen godkänner regeringens
ändringsförslag med den av skatteutskottet förordade
kompletteringen. Ikraftträdandetidpunkten bör vara den 1juli
1991 beträffande den del av lagändringen som föreslogs i
proposition 1990/91:136 och i övrigt den 1 augusti.
Näringsutskottet föreslår i detta sammanhang en ändring i
lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv, innebärande att en
numera felaktig hänvisning till den nyssnämnda lagen om
återföring av obeskattade reserver utgår.
Utskottet tar också upp frågan om en kompletterande lagändring
föranledd av den nya lag om handel med finansiella instrument
som riksdagen i dagarna torde besluta om (prop. 1990/91:142,
1990/91:NU37). Denna lag innehåller bestämmelser om förfoganden
över sådana instrument som tillhör någon annan. Bestämmelserna
ersätter de regler på området som för närvarande finns i bl.a.
lagen (1979:750) om rätt att förfoga över annan tillhöriga
fondpapper. I enlighet härmed föreslås 1979 års lag bli upphävd
den 1 juli 1991.
I 9 kap. 7 § lagen (1991:000) om penningmarknadskonton, vilken
nyligen har antagits av riksdagen, föreskrivs att reglerna i 10
kap. 2 § handelsbalken eller i 1979 års lag om rätt att förfoga
över annan tillhöriga fondpapper inte behöver tillämpas då en
panthavare skall försälja eller åter pantsätta skuldförbindelser
i vilka panträtt har stiftats enligt penningmarknadskontolagen.
Som en följd av att 1979 års förfogandelag nu upphävs bör den
nämnda hänvisningen till den lagen i 9 kap. 7 §
penningmarknadskontolagen utgå ur lagrummet.
Övriga frågor
I bankrörelselagen och i lagarna om andra kreditinstitut än
banker finns regler om kapitaltäckning, som har till syfte
att skapa skydd för insättarnas medel. Instituten skall ha eget
kapital av viss storlek. Beräkningen görs med utgångspunkt i
institutets placeringar, dvs. dess tillgångar och
garantiförbindelser. De nuvarande reglerna antogs hösten 1989
(prop. 1989/90:43, 1989/90:NU15; SFS 1989:1086--1096) och trädde
i kraft den 1februari 1990. De innebar skärpta krav på
kapitaltäckning jämfört med vad som tidigare gällde. Reglerna
ansluter sig till en överenskommelse inom Baselkommittén, som är
ett samarbetsorgan för den s.k. tiogruppen, ett antal länder
inom de Europiska gemenskaperna (EG) samt Canada, Förenta
staterna, Japan, Schweiz och Sverige.
I fråga om placeringar mot säkerhet i panträtt i
jordbruksfastighet innebär de nuvarande
kapitaltäckningsbestämmelserna, såsom utskottet närmare
utvecklade i samband med sin prövning när dessa tillkom
(1989:90:NU15 s. 7f.), en påtaglig skärpning av kapitalkravet.
Baselkommitténs uppläggning innebär att krediter med säkerhet i
jordbruksfastighet jämställs med alla andra placeringar som har
samband med näringsverksamhet; huvudregeln är att dessa kräver
en kapitaltäckning motsvarande 8% av kapitalbasen. Utskottet
tillstyrkte regeringens förslag om ett sådant kapitalkrav och
avvisade motionsyrkanden om att kapitalkravet när det gällde
jordbrukskrediter skulle reduceras. Sverige borde, sade
utskottet, godta de regler i fråga om värderingen av säkerhet i
jordbruksfastigheter som Baselkommittén hade funnit motiverade i
ett internationellt perspektiv. Särskilda undantagsregler för
bostadsbyggnader inom jordbruket bedömdes inte kunna komma i
fråga. I vissa fall torde emellertid, tillade utskottet, en
lösning kunna vara att en sådan byggnad avstyckas från
jordbruksfastigheten för att därefter utgöra ett särskilt
kreditobjekt. I en reservation (c, mp) begärdes att
jordbrukskrediter i kapitaltäckningshänseende skulle likställas
med bostadskrediter. Motsvarande krav i en motion och
motsvarande ställningstagande av utskottet förekom år 1990
(1990/91:NU16). Härvid tillade utskottet att en lagstiftning som
innebar en avvikelse från Baselkommitténs regelverk än mindre
kunde komma i fråga sedan Sverige, såsom då skedde, hade ändrat
sina tidigare kapitaltäckningsregler och anpassat sig till
internationell standard.
I motion 1990/91:N261 (fp) påyrkas att riksdagen hos
regeringen skall begära en sådan ändring i
kapitaltäckningsbestämmelserna att krediter till
jordbruksbostäder jämställs med övriga villakrediter. Detta
skulle innebära en halvering av kapitaltäckningskravet, som är
4% för villalån och 8% för lån med säkerhet i
jordbruksfastigheter. Vid den kommande fastighetstaxeringen
kommer bostäder på jordbruksfastigheter att få eget
taxeringsvärde och skiljas från rörelsen i övrigt. Då
jordbruksbostaden i övrigt är jämställd med villabostaden borde
den också vara det med avseende på kapitaltäckningskrav,
säger motionären. Den förhandlingspolitik som regeringen för
internationellt kan inte automatiskt godkännas, tillägger hon.
Utskottet har erfarit att det vid de diskussioner som föregick
Baselkommitténs rekommendation om de nu tillämpade
kapitaltäckningskraven från olika håll anfördes att säkerhet i
bostads- och jordbruksfastigheter inte skulle medföra någon
reducering av kraven. Starkast hävdades den åsikten från
amerikansk sida, något som får ses mot bakgrund av de
erfarenheter som man har av prisfluktuationer på den amerikanska
marknaden. I fråga om krediter mot säkerhet i fastighet för
bostadsändamål lyckades man enas om att en reduktion av
kreditbeloppet med 50% skulle kunna accepteras vid beräkning
av kapitaltäckningen.
Reglerna innebär att det är den ställda panten som i vissa
fall kan medföra en reduktion av kapitalkravet. Även om
bostadsdelen i en jordbruksfastighet i fortsättningen kommer att
åsättas ett särskilt taxeringsvärde innebär detta inte att man
kan ta ut en pant i den del av fastigheten som har åsatts detta
värde. För att så skall kunna ske fordras att bostadsdelen, på
sätt som nyss har nämnts, avstyckas till en egen fastighet.
Att Sverige accepterar det regelsystem för kapitaltäckning som
har utarbetats i samarbete mellan tiogruppens
tillsynsmyndigheter får anses vara en förutsättning för att
landets banksystem skall på bästa villkor kunna delta i
internationell finansiering. Att Sverige nu skulle söka
åstadkomma en ändring i den internationella uppgörelse på
området som har träffats så sent som år 1989 under aktiv
medverkan från svensk sida framstår mot angiven bakgrund som
orealistiskt och olämpligt. Det skulle, menar utskottet, vara
ägnat att minska trovärdigheten i Sveriges agerande i det
internationella samarbetet. Utskottet vill tillägga att
kapitaltäckningskraven även oavsett sin internationella
förankring bör ses som uttryck för en totalavvägning, vars
stundom mer och stundom mindre positiva verkningar för en viss
intressentgrupp får accepteras med hänsyn till det överordnade
syftet med bestämmelserna.
Regeringen får enligt 7kap. 1§ bankaktiebolagslagen utse
högst fem ledamöter, s.k. offentliga styrelseledamöter, i
ett bankaktiebolags styrelse. Deras uppgift är enligt lagen att
särskilt verka för att samhällets intressen beaktas i bolagets
verksamhet. Ursprungligen infördes denna ordning år 1971. De
offentliga styrelseledamöterna skall även få delta i
direktionens och andra s.k. delegatgruppers arbete. Moderata
samlingspartiet och folkpartiet har i oppositionsställning
motsatt sig att det skall finnas bestämmelser om offentliga
styrelseledamöter. Den uppfattningen kom till uttryck i en
reservation när frågan om avskaffande av dessa bestämmelser
senaste gången, hösten 1990, behandlades av riksdagen
(1990/91:NU2).
Moderata samlingspartiet har i motion 1990/91:255, som väcktes
under allmänna motionstiden, på nytt begärt att systemet med
offentliga ledamöter i affärsbankernas styrelser skall slopas.
Liksom tidigare konstaterar utskottet att detta system har
visat sig värdefullt och tycks vara fullt accepterat från de
berörda bankernas sida. Utskottet finner inget skäl för
riksdagen att föranstalta om en ändring av vad som nu gäller i
fråga om denna form för kontakt mellan staten och
affärsbankerna. Utskottet avstyrker motionsyrkandet.
År 1985 infördes en ordning enligt vilken val av ordförande
i en affärsbanks styrelse skall underställas regeringen för
godkännande. Bestämmelserna härom finns i 7 kap. 11§
bankaktiebolagslagen. Ordföranden skall vara ledamot i
styrelsen. Regeringen skall godkänna valet om den valde kan
förväntas verka för att såväl bankens som samhällets intressen
beaktas i verksamheten. Om valet inte godkänns skall regeringen
i stället utse en annan ledamot av styrelsen till ordförande.
Från moderata samlingspartiets, folkpartiets och
centerpartiets sida har man motsatt sig att denna ordning skulle
införas och sedermera krävt att den skulle avskaffas. Ett
yrkande härom finns nu i den nyssnämnda motionen 1990/91:N255
(m). När ämnet förra gången behandlades, hösten 1990,
reserverade sig dessa partiers representanter i utskottet till
förmån för den begärda ändringen.
Utskottet vill liksom tidigare hävda att en viss statlig
medverkan i affärsbankernas val av styrelseordförande är
välmotiverad. Den gällande ordningen möjliggör ett önskvärt
inflytande från statens sida vid dessa val utan långtgående
ingrepp i det institutionella systemet. Utskottet avstyrker det
berörda yrkandet i motion 1990/91:N255 med vad nu sagts.
Slutligen tar utskottet upp ett yrkande i motion 1990/91:N356
(v), enligt vilket riksdagen skulle som sin mening ge regeringen
till känna vad i motionen anförts om kontroll över bank- och
finansinstituten. Den passus i den åberopade
motionstexten som åsyftas innehåller följande. Demokratin i
arbetslivet skall understödjas med beslut om övergripande
riktlinjer för ekonomins utveckling samt styrning av de
avgörande samhällsinvesteringarna. Demokratiskt ägande och
demokratisk kontroll av bank- och finansinstituten är någonting
nödvändigt i en sådan politik.
Ett likadant yrkande behandlades i korthet av näringsutskottet
våren 1990. Utskottet sade sig då vilja beteckna den kontroll
som utövas på grundval av lagar, antagna av riksdagen, såsom en
demokratisk kontroll. Motionärerna hade, påtalade utskottet,
inte närmare utvecklat vad det sistnämnda begreppet enligt deras
mening innefattade. Motionsyrkandet avstyrktes; en reservation
(v) avgavs till stöd för det.
Från motionärernas sida har vid utskottsbehandlingen
klargjorts att motionsyrkandet närmast syftar till att en mera
systematisk och genomförd kontroll över de finansiella
institutionerna genom lagstiftning och tillsynsåtgärder skall
komma till stånd.
Utskottet hänvisar till sin behandling av principfrågor
rörande bankväsendet tidigare i detta betänkande och avstyrker
motionen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande bankverksamhet
att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:142 moment
18 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1990/91:N111
yrkande 1 i ifrågavarande del antar det i proposition
1990/91:154 framlagda förslaget till lag om ändring i
bankrörelselagen (1987:617) i vad avser 2 kap. 1 §, 4 § och
9a§ andra stycket samt upphävande av 2 kap. 2 och 3 §§,
res. 1 (mp)
2. beträffande postservice på bankkontor
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N107 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. beträffande sanktion mot obehörigt drivande av
bankrörelse
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:N111 yrkande 1 i
ifrågavarande del antar det i proposition 1990/91:154
framlagda förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:617) i vad avser 7 kap. 14 och 18 §§ och 9 kap. 1 §,
res. 2 (v, mp)
4. beträffande bankers förvärv av aktier, m.m.
att riksdagen
a) med avslag på motion 1990/91:109 yrkande 1 och motion
1990/91:N111 yrkande 1 i ifrågavarande del antar det i
proposition 1990/91:154 framlagda förslaget till lag om ändring
i bankrörelselagen (1987:617) i vad avser 2 kap. 14, 15 och
15a§§, den sistnämnda dock med ändrad lydelse enligt
utskottets förslag i bilaga 1,
b) avslår motion 1990/91:N322,
res. 3 (v, mp)
5. beträffande bankers förvärv av fast egendom
att riksdagen avslår motion 1990/91:N110 och motion
1990/91:N112 yrkande 1,
res. 4 (m, fp, c)
6. beträffande bankers utgivning av obligationer
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:N111 yrkande 1 i
ifrågavarande del antar
a) det i proposition 1990/91:154 framlagda förslaget till lag
om ändring i bankrörelselagen (1987:617) i vad avser upphävande
av 2 kap. 20 § och slopande av rubriken före denna paragraf,
b) det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring
i bankaktiebolagslagen (1987:618) i vad avser 5 kap. 1 och
17§§,
res. 5 (mp)
7. beträffande betalningsberedskap
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:N111 yrkande 1 i
ifrågavarande del antar det i proposition 1990/91:154 framlagda
förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617) i
vad avser 2 kap. 12 §,
res. 6 (mp)
8. beträffande prissättning av banktjänster
att riksdagen avslår motion 1990/91:N292 yrkande 11,
res. 7 (m, fp)
9. beträffande övervältring av kreditförluster
att riksdagen avslår motion 1990/91:N98 yrkande 6,
10. beträffande redovisning av avtalsvillkor
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N108 yrkande 1,
motion 1990/91:N112 yrkande 2 och motion 1990/91:N210 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. beträffande utvidgad konkurrenslagstiftning
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N108 yrkandena 2
och 3, motion 1990/91:N112 yrkandena 3 och 4, motion
1990/91:N113 och motion 1990/91:N292 yrkande 10 och med avslag
på motion 1990/91:N111 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 8 (v, mp)
12. beträffande bestämmelser om branschglidning i den
finansiella sektorn
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:N109 yrkande 2 och
motion 1990/91:N111 yrkande 1 i ifrågavarande del
dels antar i proposition 1990/91:154 framlagda förslag
till
a) lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617) i vad avser
2kap. 6 §, 6 a §, 9 a § femte stycket, 10 § och 11 §,
b) lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618) i vad
avser 1 kap. 4 och 5 §§,
c) lag om ändring i lagen (1963:76) om kreditaktiebolag, dock
med ändring av tidpunkten för ikraftträdandet till den 1 augusti
1991,
d) lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713), dock
med ändring av tidpunkten för ikraftträdandet till den 1 augusti
1991,
e) lag om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag i vad
avser 11 a §, 11 b § och 11 c §,
dels -- med ändring i ifrågavarande del av riksdagens
beslut med anledning av näringsutskottets betänkande
1990/91:NU37 moment 5 -- beslutar att 5 kap. 3 § lagen om
värdepappersrörelse skall ha i proposition 1990/91:154 (s.
33f.) föreslagen lydelse, dock -- under förutsättning av
bifall till utskottets hemställan i betänkandet 1990/91:NU44
moment 1 -- med utbyte i sista stycket av ordet
"bankinspektionen" mot "finansinspektionen",
res. 9 (v, mp)
13. beträffande ändringar i bankrörelselagen i övrigt
att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:142 moment
18 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1990/91:N111
yrkande 1 i ifrågavarande del antar det i proposition
1990/91:154 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1987:617) om bankrörelse, i den mån det inte omfattas av
utskottets hemställan under 1, 3, 4, 6, 7 och 12, dock med
tillägg i ingressen innebärande av även 2 kap. 7 § skall
upphöra att gälla, med ändring av tidpunkten för lagens
ikraftträdande till den 1augusti 1991 och med tillägg av
följande två övergångsbestämmelser:
4. För banker som inte har fått tillstånd enligt 1 kap. 3 § 5
lagen (1991:000) om värdepappersrörelse gäller föreskrifterna i
2 kap. 7 § första och andra styckena till utgången av år 1992
eller, om ansökan om sådant tillstånd då har getts in, till dess
att ansökan har prövats slutligt.
5. Föreskrifterna i 2 kap. 7 § tredje stycket gäller
fortfarande för banker som med stöd av punkt 3 i
övergångsbestämmelserna till lagen (1991:000) om
värdepappersrörelse driver rörelse enligt fondkommissionslagen
(1979:748).
14. beträffande ändringar i bankaktiebolagslagen i övrigt
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:N111 yrkande 1 i
ifrågavarande del antar det i propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618) i den mån
det inte omfattas av utskottets hemställan under 6 och 12, dock
med ändring av tidpunkten för ikrafträdandet till den 1 augusti
1991,
15. beträffande ändring i föreningsbankslagen
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:N111 yrkande 1 i
ifrågavarande del antar det i propositon 1990/91:154 framlagda
förslaget till lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:620),
dock med ändring av tidpunkten för ikraftträdandet till den 1
augusti 1991,
16. beträffande etablering av filialer till utländska
finansieringsföretag
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:N111 yrkande 1 i
ifrågavarande del,
dels antar i proposition 1990/91:154 framlagda förslag
till
a) lag om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag i vad
avser 2, 2 a, 5, 5 a, 8 och 15 §§,
b) lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,
dock med ändring av tidpunkten för ikraftträdandet till den 1
augusti 1991,
dels med anledning av proposition 1990/91:142 moment 5 och
proposition 1990/91:154 i ifrågavarande del antar det i den
senare propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att
idka näring här i riket, dock med ändring av tidpunkten för
ikraftträdandet till den 1 augusti 1991,
res. 10 (mp)
17. beträffande finansbolags inflytande över
försäkringsbolag
att riksdagen avslår motion 1990/91:N109 yrkande 3,
res. 11 (v, mp)
18. beträffande finansbolags utgivning av obligationer
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:N109 yrkande 4 och
motion 1990/91:N111 yrkande 1 i ifrågavarande del antar det i
proposition 1990/91:154 framlagda förslaget till lag om ändring
i lagen (1988:606) om finansbolag i vad avser 10 a §,
res. 13 (v, mp)
19. beträffande sanktion mot obehörig
finansieringsverksamhet
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:N109 yrkande 5 och
motion 1990/91:N111 yrkande 1 i ifrågavarande del antar det i
proposition 1990/91:154 framlagda förslaget till lag om ändring
i lagen (1988:606) om finansbolag i vad avser 23--25 och 27 §§.
res. 13 (v, mp)
20. beträffande ändring i finansbolagslagen i övrigt
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:N111 yrkande 1 i
ifrågavarande del antar det i proposition 1990/91:154 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag
i den mån det inte omfattas av utskottets hemställan under 12,
16, 18 och 19, dock med ändring av tidpunkten för lagens
ikraftträdande till den 1 augusti 1991,
21. beträffande ändring i lagen om utländska förvärv av
svenska företag m.m.
att riksdagen antar det i proposition 1990/91:136 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1982:617) om utländska
förvärv av svenska företag m.m.,
22. beträffande ändring i lagen om återföring av obeskattade
reserver
att riksdagen antar det i proposition 1990/91:136 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1990:655) om återföring
av obeskattade reserver, dock med ändrad lydelse av 8 § och
ikraftträdandebestämmelsen enligt utskottets förslag i
bilaga 2,
23. beträffande ändring i lagen om skatteutjämningsreserv
att riksdagen antar förslag till lag om ändring i lagen
(1990:654) om skatteutjämningsreserv enligt bilaga 3,
24. beträffande ändring i lagen om penningmarknadskonton
att riksdagen antar förslag till lag om ändring i lagen
(1991:000) om penningmarknadskonton enligt bilaga 4,
25. beträffande kapitaltäckningskrav för krediter mot
säkerhet i jordbruksfastighet
att riksdagen avslår motion 1990/91:N261,
res. 14 (fp, c, mp)
26. beträffande offentliga ledamöter i affärsbankernas
styrelser
att riksdagen avslår motion 1990/91:N255 yrkande 5,
res. 15 (m, fp)
27. beträffande val av styrelseordförande i affärsbank
att riksdagen avslår motion 1990/91:N255 yrkande 6,
res. 16 (m, fp, c)
28. beträffande kontroll över finansinstituten
att riksdagen avslår motion 1990/91:N356 yrkande 3.
res. 17 (v)
Stockholm den 4 juni 1991
På näringsutskottets vägnar
Lennart Pettersson
Närvarande: Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson (s), Per
Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c), Nic
Grönvall (m), Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s),
Reynoldh Furustrand (s), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg
(fp), Rolf L Nilson (v), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s),
Isa Halvarsson (fp), Björn Kaaling (s) och Håkan Hansson (c).
Reservationer
1. Bankverksamhet (mom. 1)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.8 som
börjar med "Utskottet har" och slutar med "till nyttjande" bort
ha följande lydelse:
Factoring och leasing har hittills på goda grunder betraktats
som någonting för egentlig bankrörelse artfrämmande. Bankerna
saknar i dag kompetens för sådana verksamheter och det finns
inga skäl för dem att bygga upp en kompetens för dessa ändamål i
konkurrens med existerande företag. Det kan endast leda till en
skadlig splittring av intresset från den ansvarsfulla
huvudverksamheten. Samtidigt kan banker i kraft av sin
kapitalstyrka komma att konkurrera ut existerande factoring- och
leasingföretag. Detta leder till ökad storskalighet och
maktkoncentration, vilket motion 1990/91:N111 (mp) på goda
grunder varnar för. Utskottet avstyrker förslaget till ändringar
i bankrörelselagen i den del som nu är aktuell.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande bankverksamhet
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N111 yrkande1 i
ifrågavarande del avslår det i proposition 1990/91:154 framlagda
förslaget till ändring i bankrörelselagen (1987:617) i vad avser
2kap. 1§, 4§ och 9a§ andra stycket samt upphävande av
2kap. 2 och 3§§,
2. Sanktion mot obehörigt drivande av bankrörelse (mom. 3)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.10 som
börjar med "Utskottet finner" och slutar med "i propositionen"
bort ha följande lydelse:
Utskottet stöder på denna punkt avslagsyrkandet i motion
1990/91:N111 (mp). Det är, menar utskottet, olyckligt att
möjligheten till straffrättslig sanktion mot olovlig
bankverksamhet avskaffas. En sådan sanktion torde på ett annat
sätt än ett vitesföreläggande uppfattas som en klar markering av
gränsen för det tillåtna och därigenom totalt sett vara den
effektivaste reaktionsformen. Regeringens förslag till ändring i
7 och 9 kap. bankrörelselagen avstyrks alltså.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande
lydelse:
3. beträffande sanktion mot obehörigt drivande av
bankrörelse
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N111 yrkande1
i ifrågavarande del avslår det i proposition 1990/91:154
framlagda förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:617) i vad avser 7 kap. 14 och 18 §§ och 9kap. 1§.
3. Bankers förvärv av aktier, m.m. (mom. 4)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.11 som
börjar med "Utskottet finner" och slutar med "i propositionen"
bort ha följande lydelse:
Den föreslagna möjligheten för bankerna att göra aktieförvärv
i placeringssyfte öppnar väg för en spekulativ verksamhet som
bankerna alltsedan 1930-talets krisår på goda grunder har fått
avhålla sig ifrån. Även om man bortser från den risk som ligger
däri kvarstår faran för ökad maktkoncentration i näringslivet
och intressekonflikter i samband med kreditgivningen. Utskottet
instämmer alltså beträffande de nu aktuella bestämmelserna i de
yrkanden om avslag på regeringens förslag som framförs i
motionerna 1990/91:N109 (v) och 1990/91:N111 (mp). Av det sagda
följer att motion 1990/91:N322 (c) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande
lydelse:
4. beträffande bankers förvärv av aktier, m.m.
att riksdagen
a) med bifall till motion 1990/91:N109 yrkande1 och motion
1990/91:N111 yrkande1 i ifrågavarande del avslår det i
proposition 1990/91:154 framlagda förslaget till lag om ändring
i bankrörelselagen (1987:617) i vad avser 2kap. 14, 15 och
15a§§,
b) avslår motion 1990/91:N322 yrkande 5.
4. Bankers förvärv av fast egendom (mom. 5)
Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall (m),
Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Isa Halvarsson (fp) och
Håkan Hansson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.11 som
börjar med "Utskottet godtar" och slutar med "är aktuell" bort
ha följande lydelse:
Utskottet instämmer när det gäller denna fråga med vad som
anförs i motionerna 1990/91:N110 (m) och 1990/91:N112 (fp). Det
bör ankomma på regeringen att med det snaraste föreslå
erforderlig lagändring. Riksdagen bör klargöra detta genom ett
tillkännagivande till regeringen.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande
lydelse:
5. beträffande bankers förvärv av fast egendom
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N110 och motion
1990/91:N112 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
5. Bankers utgivning av obligationer (mom. 6)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.12 som
börjar med "Utskottet har" och slutar med "angiven del" bort ha
följande lydelse:
Regeringen har inte anfört några nackdelar med nuvarande
lagstiftning. Bankernas normala sätt att skaffa likvida medel är
inlåning. Det finns goda skäl att obligationsmarknaden
förbehålls åt andra aktörer på kreditmarknaden.
I enlighet med det berörda yrkandet i motion 1990/91:N111 (mp)
avstyrker utskottet således regeringens förslag på denna punkt.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande
lydelse:
6. beträffande bankers utgivning av obligationer
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N111 yrkande1
i ifrågavarande del avslår
dels det i proposition 1990/91:154 framlagda förslaget
till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617) i vad avser
upphävande av 2kap. 20§ och slopande av rubriken före denna,
dels det i propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618) i vad avser 5kap.
1och 17§§.
6. Betalningsberedskap (mom. 7)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.12 som
börjar med "Till skillnad" och slutar med "tillräcklig
kassareserv" bort ha följande lydelse:
Den nuvarande bestämmelsen är enligt utskottets uppfattning
bättre än den föreslagna ägnad att skapa garanti för att varje
bank i alla lägen har tillräcklig betalningsberedskap.
Utskottet instämmer därför, såvitt gäller ändrad lydelse av 2
kap. 12§ bankrörelselagen, i det avslagsyrkande som framställs
i motion 1990/91:N111 (mp).
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande
lydelse:
7. beträffande betalningsberedskap
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N111 yrkande1
i ifrågavarande del avslår det i proposition 1990/91:154
framlagda förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:617) i vad avser 2kap. 12§.
7. Prissättning av banktjänster (mom. 8)
Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark (m),
Gudrun Norberg (fp) och Isa Halvarsson (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.13 som
börjar med "Några planer" och slutar med "sådana planer" bort ha
följande lydelse:
Mot angiven bakgrund finner utskottet det angeläget att
riksdagen, såsom föreslås i motion 1990/91:N292 (fp), i ett
uttalande till regeringen tar bestämt avstånd från tanken att
bankernas avgiftssättning skulle -- på annat sätt än genom
konkurrenslagen (1982:729) och bankinspektionens normala tillsyn
-- styras genom föreskrifter eller andra åtgärder från statens
sida. Full frihet för varje bank att själv fastställa i vilken
mån och på vad sätt dess verksamhet skall finansieras genom
avgifter anser utskottet vara någonting självklart i ett
marknadsekonomiskt system.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande
lydelse:
8. beträffande prissättning av banktjänster
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N292 yrkande11
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. Utvidgad konkurrenslagstiftning (mom. 11)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.20 med "I vad" och slutar på s.20 med "nämnda delar" bort
ha följande lydelse:
Etableringen av utländska företag i Sverige, på de finansiella
marknaderna och annorstädes, försvaras ibland med att den bidrar
till ökad konkurrens och därmed gynnar konsumenterna. Ett minst
lika effektivt medel att främja konkurrensen är emellertid, vill
utskottet framhålla, att det reses hinder mot den fusionsvåg i
Sverige som håller på att kraftigt förändra bankväsendets och
försäkringsväsendets struktur. Utskottet stöder mot denna
bakgrund de yrkanden i motion 1990/91:N111 (mp) som går ut på
att riksdagen skall ange vissa riktlinjer för utvecklingen inom
dessa branscher och begära att regeringen föranstaltar om en
utredning beträffande dem, med det grundläggande syftet att
motverka spekulation.
En skärpning av konkurrenslagstiftningen med sikte på att
olämpliga företagsförvärv och fusioner skall kunna stoppas är en
viktigt ämne för den begärda utredningen. Önskemål i samma
riktning har framförts i motion 1990/91:N104 (v), som behandlas
i utskottets betänkande 1990/91:N33. Även motionerna
1990/91:N108 (m), 1990/91:N112 (fp) och 1990/91:N113 (c)
innehåller krav på en skärpt konkurrenslagstiftning.
Utgångspunkten för dessa krav är emellertid att statsmakterna
skall ge klartecken för branschglidning inom den finansiella
sektorn, något som utskottet motsätter sig. Därför avstyrker
utskottet dessa motioner i här aktuella delar. Motion
1990/91:N292 (fp) i motsvarande del avstyrks på samma grund.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande
lydelse:
11. beträffande utvidgad konkurrenslagstiftning
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N111 yrkandena
2 och 3 och med avslag på motion 1990/91:N108 yrkandena 2 och 3,
motion 1990/91:N112 yrkandena 3 och 4, motion 1990/91:N113 och
motion 1990/91:N292 yrkande 10 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
9. Bestämmelser om branschglidning i den finansiella sektorn
(mom. 12)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.
20 med "Härefter kommer" och slutar på s. 21 med
"överensstämmelse härmed" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i den kritik som i motionerna 1990/91:N109
(v) och 1990/91:N111 (mp) framförs mot de föreslagna reglerna
för integration mellan banker etc. och försäkringsbolag.
Maktkoncentration och försvagad demokratisk kontroll blir
ofrånkomliga följder av den branschglidning som regeringen
önskar främja. Inga belägg finns för att vare sig den egentliga
bankverksamheten eller försäkringsrörelsen, som i väsentliga
hänseenden är vitt skild från denna, skulle gagnas av att stora
finanskonglomerat kommer att behärska marknaden. Däremot öppnas
nya möjligheter till spekulativa transaktioner av olika slag.
Försäkringsbolagens verksamhet är sedan hösten 1990 föremål för
en översyn genom försäkringsutredningens (Fi 1990:11) försorg.
Såsom framhålls i den förstnämnda motionen bör statsmakterna
avvakta utredningens resultat innan frågor om ändrade
förutsättningar för försäkringsbolagens verksamhet
aktualiseras.
Utskottet tar alltså avstånd från regeringens lagförslag i vad
avser de bestämmelser som skall möjliggöra branschglidning.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande
lydelse:
12. beträffande bestämmelser om branschglidning i den
finansiella sektorn
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N109 yrkande2
och motion 1990/91:N111 yrkande1 i ifrågavarande del avslår
proposition 1990/91:154 i vad avser förslag till
a) lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617) i vad avser
2kap. 6 §, 6 a §, 9 a § femte stycket, 10 § och 11 §,
b) lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618) i vad
avser 1 kap. 4 och 5 §§,
c) lag om ändring i lagen (1963:76) om kreditaktiebolag,
d) lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),
e) lag om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag i vad
avser 11 a §, 11 b § och 11 c §,
f) lag om ändring i lagen (1991:000) om värdepappersrörelse.
10. Etablering av filialer till utländska finansieringsföretag
(mom. 16)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.22 som
börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "motsvarande del"
bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i de invändningar som i motion
1990/91:N111 (mp) riktas mot regeringens förslag att utländska
finansieringsföretag skall få etablera filialer i Sverige.
Förslaget avstyrks på denna grund.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande
lydelse:
16. beträffande etablering av filialer till utländska
finansieringsföretag
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N111 yrkande1 i
ifrågavarande del avslår i proposition 1990/91:154 framlagda
förslag till
a) lag om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag i vad
avser 2, 2a, 5, 5a, 8 och 15 §§,
b) lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,
c) lag om ändring i lagen (1968:555) om rätt för utlänning och
utländskt företag att idka näring här i riket.
11. Finansbolags inflytande över försäkringsbolag (mom. 17)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.22 som
börjar med "Utskottet stöder" och slutar med "1990/91:N109 (v)
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen att en sådan begränsningsregel
är önskvärd och tillstyrker alltså motion 1990/91:N109 (v) på
denna punkt.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande
lydelse:
17. beträffande finansbolags inflytande över
försäkringsbolag
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N109 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
12. Finansbolags utgivning av obligationer (mom. 18)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.22 som
börjar med "Regeringens förslag" och slutar med "motsvarande
del" bort ha följande lydelse:
Med instämmande i vad som anförs på denna punkt i motion
1990/91:N111 (mp) avstyrker utskottet regeringens förslag om att
finansbolag skall få rätt att ge ut obligationer.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande
lydelse:
18. beträffande finansbolags utgivning av obligationer
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N109 yrkande 4
och motion 1990/91:N111 yrkande 1 i ifrågavarande del
avslår det i proposition 1990/91:154 framlagda förslaget till
lag om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag i vad avser
10a§.
13. Sanktion mot obehörig finansieringsverksamhet (mom. 19)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.23 som
börjar med "Utskottet ställer" och slutar med "avstyrks
följaktligen" bort ha följande lydelse:
Även för finansbolagens del anser utskottet att en
straffrättslig sanktion mot obehörig verksamhet bör bibehållas.
Utskottet går alltså på den linje som förespråkas i motionerna
1990/91:N109 (v) och 1990/91:N111 (mp) och avstyrker
propositionen i nu angiven del.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande
lydelse:
19. beträffande sanktion mot obehörig
finansieringsverksamhet
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N109 yrkande5
och motion 1990/91:N111 yrkande1 i ifrågavarande del avslår
det i proposition 1990/91:154 framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1988:606) om finansbolag i vad avser 23--25 och
27 §§.
14. Kapitaltäckningskrav för krediter mot säkerhet i
jordbruksfastighet (mom. 25)
Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp), Lars Norberg (mp),
Isa Halvarsson (fp) och Håkan Hansson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.25 med "Att Sverige" och slutar på s.26 med "med
bestämmelserna" bort ha följande lydelse:
Den nya ordningen att bostäder på jordbruksfastigheter får ett
eget taxeringsvärde innebär ökad rättvisa vid beskattningen.
Kvar står emellertid att kostnaderna för belåning har ökat till
följd av det kraftigt höjda kravet på kapitaltäckning. Den
likställdhet mellan jordbrukets bostäder och vanliga
villafastigheter som har uppnåtts i fråga om taxeringen borde
motsvaras av en likställdhet också med avseende på
kapitaltäckningskrav och därmed på lånekostnader.
De resultat som uppnås vid internationella förhandlingar om
kapitaltäckningskraven kan inte automatiskt godtas.
Bestämmelserna måste grundas på en saklig och rättvis värdering
av förutsättningarna för olika slags krediter och andra
placeringar. Utskottet finner det angeläget att regeringen, i
enlighet med syftet med motion 1990/91:N261 (fp), verkar för att
den överenskommelse som ligger till grund för de nuvarande
svenska bestämmelserna om kapitaltäckning blir ändrade på ett
sätt som skapar rättvisa åt jordbruksbefolkningen i här berört
avseende.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande
lydelse:
25. beträffande kapitaltäckningskrav för krediter mot
säkerhet i jordbruksfastighet
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N261 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
15. Offentliga ledamöter i affärsbankernas styrelser (mom. 26)
Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark (m),
Gudrun Norberg (fp) och Isa Halvarsson (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.26 som
börjar med "Liksom tidigare" och slutar med "avstyrker
motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den i motion 1990/91:N255 (m) framförda
uppfattningen att systemet med statliga representanter i
affärsbankernas styrelser bör avskaffas. Den positiva bedömning
av systemet som dess anhängare åberopar är helt obestyrkt, och
någon egentlig utvärdering av det har aldrig redovisats. Starka
principiella skäl talar mot att denna form av statligt
inflytande inom banksektorn tillämpas. Regeringen bör med det
snaraste lägga fram förslag till sådana ändringar i
bankaktiebolagslagen som är påkallade.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande
lydelse:
26. beträffande offentliga ledamöter i affärsbankernas
styrelser
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N255 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
16. Val av styrelseordförande i affärsbank (mom. 27)
Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall (m),
Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Isa Halvarsson (fp) och
Håkan Hansson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.26 som
börjar med "Utskottet vill" och slutar med "nu sagts" bort ha
följande lydelse:
Regeringens förslag år 1984 om statlig intervention i
affärsbankernas val av styrelseordförande blev vid
riksdagsbehandlingen föremål för en ingående kritik från
principiella utgångspunkter. Bl.a. påpekades att det fanns risk
för att såväl presumtiva som redan godkända styrelseordförande
skulle känna osäkerhet om vilket mått av handlings- och
yttrandefrihet de kunde räkna med utan fara för negativa
reaktioner från regeringens sida. De skäl som då anfördes mot
att systemet skulle införas talar för att det nu omgående
avskaffas. Utskottet ansluter sig till det berörda yrkandet i
motion 1990/91:N255 (m) och föreslår sålunda att
bankrörelselagen ändras i enlighet med vad här har sagts.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande
lydelse:
27. beträffande val av styrelseordförande i affärsbank
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N255 yrkande 6
antar förslag till lag om ändring i bankaktiebolagslagen
(1987:618) enligt bilaga 5.
17. Kontroll över finansinstituten (mom. 28)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.27 som
börjar med "Utskottet hänvisar" och slutar med "avstyrker
motionen" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att en utveckling i den angivna riktningen är
angelägen och föreslår att riksdagen anmodar regeringen att
vidta åtgärder för att en mera effektiv demokratisk kontroll av
bankväsendet skall komma till stånd.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande
lydelse:
28. beträffande kontroll över finansinstituten
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N356 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Av utskottet framlagt förslag till ändring i regeringens
förslag till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)
Bilaga 1
Regeringens förslag
Utskottets förslag
2 kap.
15 a §
En bank får inom en ram som motsvarar trettio procent av
kapitalbasen
1. förvärva aktier utöver vad som sägs i 4, 6, 6 a och 8
§§ och 2. bevilja krediter med sådana villkor som avses i 14
och 15 §§.
En banks innehav och åtaganden enligt första stycket
i ett enskilt företag får sammanlagt uppgå till högst fem
procent av den i första stycket angivna ramen. Om banken
ingår i en koncern, gäller denna begränsning för varje
företag i koncernen utom försäkringsföretag och sådana
dotterföretag till försäkringsföretag som inte driver någon form
av finansiell verksamhet.
En bank får inom en ram som motsvarar trettio procent av
kapitalbasen förvärva aktier utöver vad som sägs i 4, 6, 6 a och
8 §§ samt bevilja krediter med sådana villkor som avses i 14
och 15 §§. Sådana innehav och åtaganden i ett enskilt
företag får sammanlagt uppgå till högst fem procent av ramen.
Om banken ingår i en koncern, gäller begränsningarna i
första stycket för varje företag i koncernen utom
försäkringsföretag och sådana dotterföretag till
försäkringsföretag som inte driver någon form av finansiell
verksamhet.
Ett aktieinnehav -- -- -- till försäkringsföretagen.
Om någon -- -- -- är lämpligt.
Av utskottet framlagt förslag till ändring i regeringens
förslag (prop. 1990/91:136 s. 12 f.) till lag om ändring i lagen
(1990:655) om återföring av obeskattade reserver
Bilaga 2
Regeringens förslag1
Utskottets förslag
8 §
Vid fusion som avses i 2 § 4 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt samt vid ombildning av sparbank till
bankaktiebolag enligt 8 kap. sparbankslagen (1987:619) skall
överlåtande och övertagande företag anses som en skattskyldig.
Vid fusion som avses i 2 § 4 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt, vid ombildning enligt 8 kap. sparbankslagen
(1987:619) och vid övertagande enligt 10 kap. 8a§
föreningsbankslagen (1987:620) skall överlåtande och
övertagande företag anses som en skattskyldig.
Har uppskovsbeloppet för det överlåtande företaget bestämts
enligt 4 och 5§§ och är det övertagande företaget ett sådant
företag som avses i 6 § skall återstående del av
uppskovsbeloppet samt i förekommande fall tillägg enligt 5§
tredje stycket omedelbart tas upp till beskattning hos det
övertagande företaget. Bestämmelserna i 6 § skall därvid äga
motsvarande tillämpning.
Denna lag träder i kraft den 1juli 1991.
Denna lag träder i kraft såvitt gäller ombildning enligt 8
kap. sparbankslagen den 1juli 1991 och i övrigt den 1
augusti 1991.
1 Lydelse enligt prop. 1990/91:136.
Av utskottet framlagt förslag till
Lag om ändring i lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv
Bilaga 3
Härigenom föreskrivs att punkt 4 av övergångsbestämmelserna
till lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Utskottets lydelse
4. Vid beräkning av kapitalunderlaget för sådana juridiska
personer som avses i 1 § första stycket 1--6 skall vid 1992 års
taxering eller, om företaget inte skall taxeras detta år, vid
1993 års taxering, 15 procent av sådana obeskattade reserver som
avses i 1 § lagen (1990:655) om återföring av obeskattade
reserver räknas som skuld. Vid följande års taxeringar skall 30
procent av det uppskovsbelopp som vid beskattningsårets ingång
ännu inte återförts till beskattning räknas som skuld. Har
uppskovsbeloppet övertagits med stöd av 5 § fjärde stycket
nämnda lag skall även 30 procent av detta belopp räknas som
skuld. Däremot skall uppskovsbelopp vid beskattningsårets utgång
inte räknas som skuld.
4. Vid beräkning av kapitalunderlaget för sådana juridiska
personer som avses i 1 § första stycket 1--6 skall vid 1992 års
taxering eller, om företaget inte skall taxeras detta år, vid
1993 års taxering, 15 procent av sådana obeskattade reserver som
avses i 1 § lagen (1990:655) om återföring av obeskattade
reserver räknas som skuld. Vid följande års taxeringar skall 30
procent av det uppskovsbelopp som vid beskattningsårets ingång
ännu inte återförts till beskattning räknas som skuld. Har
uppskovsbelopp övertagits skall även 30 procent av detta
belopp räknas som skuld. Däremot skall uppskovsbelopp vid
beskattningsårets utgång inte räknas som skuld.
Beräkning av beskattningsårets inkomstskatt enligt 3 § första
stycket andra meningen sker utan hänsyn till dels återföring av
sådana obeskattade reserver som avses i första stycket denna
punkt, dels den del av det uppskovsbelopp som enligt 5 § lagen
om återföring av obeskattade reserver tas upp till beskattning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
1 Senaste lydelse 1990:1446
Av utskottet framlagt förslag till
Lag om ändring i lagen (1991:000) om penningmarknadskonton
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 7 § lagen (1991:000) om
penningmarknadskonton skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Förslagen lydelse
9 kap.
7 §
En skuldförbindelse i vilken panträtt har stiftats enligt
denna lag får av panthavaren försäljas eller åter pantsättas
utan tillämpning av 10 kap. 2 § handelsbalken eller lagen
(1979:750) om rätt att förfoga över annan tillhöriga
fondpapper.
En skuldförbindelse i vilken panträtt har stiftats enligt
denna lag får av panthavaren försäljas eller åter pantsättas
utan tillämpning av 10 kap. 2 § handelsbalken.
Till reservation 16 hörande förslag till
Lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618)
Bilaga 5
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
Skatteutskottets yttrande
1990/91:SkU5y
Bilaga 6
Ombildning av föreningsbanker
Till näringsutskottet
Näringsutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att
yttra sig med anledning av en skrivelse av den 15 april 1991
från Sveriges föreningsbankers förbund i anslutning till
proposition 1990/91:154 om rörelseregler för bank m.m. I
skrivelsen har förbundet begärt att de obeskattade reserver
(värderegleringskonton) som finns i Mälarprovinsernas
Föreningsbank (MÄL) delvis skall få övertas och skattas av i de
tre nya lokala föreningsbankerna vid den förestående uppdelning
(fission) av MÄL som skall ske enligt den i proposition
1990/91:154 föreslagna 10 kap. 8 a § föreningsbankslagen
(1987:629). I en skrivelse av den 23 april 1991 till
skatteutskottet har förbundet lämnat vissa kompletterande
uppgifter.
I proposition 1990/91:154 föreslås att det införs en möjlighet
för en lokal föreningsbank att överta en del av en central
föreningsbanks rörelse. Bakgrunden till förslaget är en stor
fusion av föreningsbanksrörelsen. Nuvarande tolv regionala
föreningsbanker skall fusioneras genom kombination till en
riksomfattande central föreningsbank, Sveriges Föreningsbank,
central föreningsbank.
Uppdelningen av MÄL ingår som ett första led i ombildningen.
Av de tolv centrala föreningsbankerna har elva en enhetlig
organisationsstruktur med central föreningsbank vars medlemmar
utgörs av lokala föreningsbanker som i sin tur har enskilda
medlemmar. MÄL har däremot inga lokala föreningsbanker som
medlemmar utan ca 58 000 direktanslutna enskilda medlemmar. För
att möjliggöra en lämplig struktur av den nya riksomfattande
centrala föreningsbanken måste MÄL först klyvas i en central
föreningsbank och tre lokala föreningsbanker. De tre lokala
föreningsbankerna skall per den 1 januari 1991 överta tillgångar
och skulder avseende den del av MÄLs verksamhet som är hänförlig
till en lokal föreningsbanks verksamhet, dvs. utlåningen till
allmänheten.
MÄLs verksamhet är indelad i distrikt. Dessa är sammanhållna i
tre regioner med intern redovisning i resultat- och
balansräkningar. De nya lokala föreningsbankernas verksamhet
skall -- bortsett från inlåningen från allmänheten som skall
ligga kvar i den centrala banken -- i princip fullt ut motsvara
de nuvarande regionerna och kallas Föreningsbanken Uppland,
Föreningsbanken Stockholm och Föreningsbanken Södermanland. En
lokal föreningsbank får nämligen inte låna in pengar från
allmänheten och inte heller utan den centrala föreningsbankens
tillstånd låna av annan än denna (1 kap. 5 §
föreningsbankslagen).
Vid uppdelningen av MÄL avses de obeskattade reserverna
(värderegleringskonto för utlåning) fördelas mellan den centrala
föreningsbanken och de lokala föreningsbankerna i enlighet med
den genomsnittliga fördelning som föreligger i detta avseende
mellan övriga centrala föreningsbanker (35 %) och till dem
anslutna lokala föreningsbanker (65 %). Fördelningen mellan de
tre nya lokala föreningsbankerna skall göras på basis av resp.
balansomslutning, dvs. utlåning till allmänheten. I fråga om
fördelningen har förbundet hänvisat till att i det gamla
skattesystemet har en större nedskrivning av lånefordringar i
det enskilda företaget godtagits om det visats att den
sammanlagda nedskrivningen inte blivit för stor (jfr
riksskatteverkets anvisningar om värdering av bl.a. bankers
lager av lånefordringar m.m., RSV Dt 1984:23).
Föreningsbankers liksom andra finansiella företags
värderegleringsreserver enligt bokslut den 31 december 1990
skall enligt huvudregeln -- liksom andra företags
varulagerreserver -- återföras till beskattning vid 1992 års
taxering enligt lagen (1990:655) om återföring av obeskattade
reserver. Det belopp (uppskovsbeloppet) som skall återföras till
beskattning utgörs av skillnaden mellan de obeskattade
reserverna och årets avsättning till skatteutjämningsreserv.
För enskilda näringsidkare som övergår till att bedriva sin
näringsverksamhet indirekt genom ett aktiebolag har det ansetts
motiverat att tillåta att de obeskattade reserverna i den
enskilda näringsverksamheten får upplösas i aktiebolaget (prop.
1989/90:110 s. 606). Tidigare i år har vidare föreslagits att en
sådan möjlighet införs för sparbanker som ombildas till
bankaktiebolag (prop. 1990/91:136) samt vid ombildning av
Stadshypotek till aktiebolag (prop. 1990/91:190).
Skatteutskottet anser att en sådan möjlighet bör införas för
detta slags ombildning. En fråga som inte aktualiserats i de
nyss nämnda ombildningsfallen är hur de obeskattade reserverna
som skall skattas av skall fördelas mellan de skilda
rättssubjekten. Enligt utskottets mening bör den fördelning som
MÄL stannat för kunna godtas vid beskattningen. Några
uttryckliga regler om fördelningen är inte erforderliga.
Mot bakgrund av det anförda föreslår skatteutskottet att
näringsutskottet i anslutning till behandlingen av proposition
1990/91:154 förelägger riksdagen det vid proposition 1990/91:136
fogade förslaget till ändring i lagen om återföring av
obeskattade reserver med den ändringen i detsamma att en
hänvisning även till 10 kap. 8 a § föreningsbankslagen införs i
8 § första stycket.
Stockholm den 2 maj 1991
På skatteutskottets vägnar
Lars Hedfors
Närvarande: Lars Hedfors (s), Bo Lundgren (m), Bo Forslund
(s), Torsten Karlsson (s), Kjell Johansson (fp), Görel Thurdin
(c), Anita Johansson (s), Hugo Hegeland (m), Bruno Poromaa (s),
Yvonne Sandberg-Fries (s), Sverre Palm (s), Karl-Gösta Svenson
(m), Leif Olsson (fp), Rolf Kenneryd (c), Gösta Lyngå (mp),
Kjell Nordström (s) och Maggi Mikaelsson (v).
Innehåll
Ärendet1
Sammanfattning1
Propositionen3
Motionerna4
Utskottet6
Inledning6
Bankverksamhet7
Förvärvsregler10
Prissättning och avtalsvillkor12
Branschglidning och konkurrens13
Branschglidning -- utgångspunkter13
Redovisning av avtalsvillkor -- utgångspunkter15
Konkurrens -- utgångspunkter16
Överväganden19
Finansbolag m.m.22
Övriga lagändringar23
Övriga frågor24
Hemställan27
Reservationer
1. Bankverksamhet (mp)31
2. Sanktion mot obehörigt drivande av bankrörelse (v, mp)32
3. Bankers förvärv av aktier , m.m. (v, mp)32
4. Bankers förvärv av fast egendom (m, fp, c)33
5. Bankers utgivning av obligationer (mp)33
6. Betalningsberedskap (mp)34
7. Prissättning av banktjänster (m, fp)34
8. Utvidgad konkurrenslagstiftning (v, mp)34
9. Bestämmelser om branschglidning i den finansiella sektorn
(v, mp)35
10. Etablering av filialer till utländska finansieringsföretag
(mp)36
11. Finansbolags inflytande över försäkringsbolag (v, mp)36
12. Finansbolags utgivning av obligationer (mp)37
13. Sanktion mot obehörig finansieringsverksamhet (v, mp)37
14. Kapitaltäckningskrav för krediter mot säkerhet i
jordbruksfastighet (fp, c, mp)37
15. Offentliga ledamöter i affärsbankernas styrelser (m,
fp)39
16. Val av styrelseordförande i affärsbank (m, fp, c)38
17. Kontroll över finansinstituten (v)39