I detta betänkande -- varav en sammanfattning lämnas på
s.2 f. -- behandlas
dels proposition 1990/91:88 om energipolitiken
(industridepartementet) utom såvitt gäller vissa
energibeskattningsfrågor, vilka har överlämnats till
skatteutskottet,
dels proposition 1990/91:90 om en god livsmiljö
(miljödepartementet) avsnitt 14.5 (s.296--299), som avser
frågor rörande vindkraft,
dels proposition 1990/91:100 bilaga 14
(industridepartementet) såvitt gäller tre anslag,
dels -- helt eller delvis -- 3 motioner som har väckts med
anledning av proposition 1990/91:87 om näringspolitik,
dels -- helt eller delvis -- 29 motioner som har väckts
med anledning av proposition 1990/91:88,
dels -- helt eller delvis -- 9 motioner som har väckts med
anledning av proposition 1990/91:90,
dels -- helt eller delvis -- 55 motioner från allmänna
motionstiden år 1991,
dels -- helt eller delvis -- 79 motioner från allmänna
motionstiden år 1990,
dels -- delvis -- en motion som har väckts med anledning
av proposition 1989/90:66 om särskilda regionalpolitiska
insatser i Blekinge län m.m.,
dels -- delvis -- en motion som har väckts med anledning
av proposition 1989/90:88 om vissa näringspolitiska frågor,
dels -- delvis -- en motion som har väckts med anledning
av proposition 1989/90:90 om forskning,
dels -- delvis -- en motion som har väckts med anledning
av proposition 1989/90:126 om ändring i lagen (1987:12) om
hushållning med naturresurser m.m.
En översikt över var i betänkandet förslagen i propositionerna
och de olika motionsyrkandena behandlas lämnas i bilaga 3.
Bostadsutskottet har avgivit yttrande (1990/91:BoU4y) över
proposition 1990/91:88 jämte vissa motioner med anledning av
propositionen (bilaga 1). I yttrandet behandlas även
motioner avseende energisparande i bebyggelsen, m.m. som har
väckts under allmänna motionstiden år 1990 eller år 1991 och
hänvisats till bostadsutskottet. Ifrågavarande motioner har
överlämnats till näringsutskottet och redovisas i detta
betänkande.
I samband med behandlingen av ärendet har företrädare för
olika organisationer och företag beretts tillfälle att inför
utskottet lägga fram synpunkter och svara på frågor från
utskottets ledamöter. I anslutning härtill har oftast
överlämnats skrivelser eller annat skriftligt material till
utskottet. Ytterligare skrivelser har också inkommit i ärendet.
En redogörelse för de uppvaktningar som har förekommit och för
de skrivelser och det övriga skriftliga material som har
överlämnats till utskottet i ärendet finns i bilaga 2.
Sammanfattning
Regeringens förslag till riktlinjer för energipolitiken
(prop. 1990/91:88) grundas på en överenskommelse den 15 januari
1991 mellan företrädare för socialdemokraterna, folkpartiet
liberalerna och centerpartiet. Dessa riktlinjer, som tillstyrks
av utskottet, föreslås i berörda delar ersätta riktlinjer som
riksdagen beslutade om år 1988. I övrigt innehåller
propositionen förslag om ett antal konkreta åtgärder som ligger
i linje med vad man enats om under de överläggningar som
föregick den nyssnämnda överenskommelsen. Också dessa åtgärder
tillstyrks av utskottet, utom vad gäller stöd till
kraftvärmeproduktion till biobränslen. Härvidlag har utskottet
stannat för en annan avvägning i fråga om stödbelopp till
anläggningar som har beställts under perioden 1 juli 1990--19
februari 1991.
De riktlinjer som utskottet föreslår riksdagen att godkänna
innebär bl.a. följande.
Energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga
tillgången på el och annan energi på villkor som är
konkurrenskraftiga med dem som gäller i omvärlden. Härigenom
främjas en god ekonomisk och social utveckling i Sverige.
Energipolitiken skall utgå från vad natur och miljö kan bära.
Landets elförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som
i största möjliga utsträckning grundas på varaktiga, helst
inhemska och förnybara energikällor samt en effektiv
energihushållning. Stränga krav skall ställas på säkerhet och
omsorg om miljön vid användning och utveckling av all
energiteknik.
Riksdagen uttalade år 1980 att kärnkraften skall avvecklas i
den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk
kraft för att upprätthålla sysselsättning och välfärd. Vidare
angav riksdagen att den sista reaktorn i Sverige skall stängas
senast år 2010. Av propositionen framgår att frågan om när
kärnkraften skall vara avvecklad inte har varit föremål för
förnyad prövning eller nytt ställningstagande under de
överläggningar som föregick den nyssnämnda
trepartiöverenskommelsen.
Utskottet avstyrker motionsyrkanden från moderata
samlingspartiet av innebörd att riksdagen nu skulle uttala att
tidigare uttalanden om att all kärnkraftsproduktion skall vara
avvecklad till år 2010 inte längre äger giltighet.
Enligt de riktlinjer för kärnkraftsavvecklingen som riksdagen
ställde sig bakom år 1988 skulle en första reaktor tas ur drift
år 1995 och en andra år 1996. De riktlinjer för energipolitiken
som utskottet nu föreslår riksdagen att godkänna innebär att
omställningen av energisystemet måste ske med hänsyn till,
förutom säkerhetskraven, behovet av elektrisk kraft för
upprätthållande av sysselsättning och välfärd. När
kärnkraftsavvecklingen kan inledas och i vilken takt den kan
genomföras avgörs av resultaten av hushållningen med el,
tillförseln av el från miljöacceptabel kraftproduktion och
möjligheterna att bibehålla internationellt konkurrenskraftiga
elpriser. Regeringen förutsätts årligen redovisa till riksdagen
de resultat som har uppnåtts genom de energipolitiska programmen
för omställning och utveckling av energisystemet.
Genom att förespråka dessa riktlinjer avstyrker utskottet
samtidigt förslag från de tre partier som inte har deltagit i
överenskommelsen. Moderata samlingspartiet vill att riksdagen
skall slå fast att tidigare uttalanden om avveckling av två
kärnkraftsreaktorer åren 1995 och 1996 inte längre är aktuella.
Enligt vänsterpartiet borde riksdagen nu fatta beslut om att
kärnkraftsavvecklingen skall inledas senast år 1995.
Miljöpartiet de gröna vill att riksdagen skall begära att
regeringen utarbetar en plan för avveckling av kärnkraften under
tre år med start år 1991.
I reservationer av företrädarna för nyssnämnda tre partier
utvecklas resp. partis syn på kärnenergins användning i det
svenska energisystemet.
I fråga om konkreta åtgärder i syfte att stimulera en
omläggning av det svenska energisystemet innebär utskottets
ställningstaganden i huvudsak följande.
Ett femårigt program för effektivare energianvändning skall
genomföras. Programmet innebär att det nuvarande stödet till
teknikupphandling och eleffektiva produkter, processer och
system förstärks och utvidgas till att även gälla annan
energieffektiv teknik till en kostnad under nästa budgetår av
150 milj.kr. Därutöver omfattar programmet bl.a. stöd till
demonstration av energieffektiv teknik i lokaler och bostäder
med sammanlagt 150 milj.kr. under den närmaste femårsperioden
och stöd till demonstrations- och pilotanläggningar inom
industrin med sammanlagt 50 milj.kr. under den närmaste
femårsperioden. Medel från energiteknikfonden skall få användas
för dessa två ändamål. Programmet innefattar också en
förstärkning av konsumentverkets arbete med energideklarationer
och produkttestning till en kostnad av 5milj.kr. nästa
budgetår.
Åtgärderna för att främja tillkomsten av kraftvärme ligger
delvis på energibeskattningens område och behandlas i den delen
i skatteutskottets betänkande 1990/91:SkU26. Vidare innefattar
de stöd till kraftvärmeproduktion med biobränslen. Ett bidrag
införs på 4 000 kr. per kWh installerad effekt för investeringar
i anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränslen avseende
anläggningar som har beställts tidigast den 20 februari 1991.
För förbättring av konkurrenskraften hos befintliga anläggningar
skall bidrag utgå med 1 500 kr. per kWh installerad effekt för
anläggningar som har beställts under perioden 1 juli 1990--19
februari 1991 och med 1 000 kr. per kWh installerad effekt för
anläggningar som har beställts under perioden 1 januari 1985--30
juni 1990. Kostnaderna för stödet beräknas till sammanlagt 1 000
milj.kr. under en femårsperiod. Liksom regeringen anser
utskottet att stöd inte bör lämnas till nya anläggningar för
kraftvärmeproduktion där torv svarar för den huvudsakliga
bränsleförsörjningen.
Regeringen har nyligen tillkallat en i propositionen aviserad
biobränslekommission med uppgift att bl.a. analysera de
långsiktiga förutsättningarna för en ökad kommersiell användning
av biobränslen. I syfte att annan utveckling och introduktion av
ny energiteknik skall främjas föreslås att utveckling av
storskalig vindkraft samt utvecklings- och demonstrationsprojekt
rörande användning av motoralkoholer skall ges ökad prioritet
vid fördelning av stöd från energiteknikfonden. Vidare föreslås
att 50 milj.kr. per år skall under en femårsperiod anvisas som
stöd till investeringar i små vindkraftverk, dock med en
eleffekt om minst 60kW. Ett stöd till investeringar i
solvärmeanläggningar om 10 milj.kr. per år under fem år förordas
också.
Inom ramen för 1990 års riksdagsbeslut om livsmedelspolitiken
föreslås stöd utgå till etanolframställning. Utskottet
konstaterar att de riktlinjer som lantbruksnäringen har
redovisat för det fortsatta arbetet med etanolprojektet torde
kunna tillämpas inom ramen för förslaget.
Regeringens förslag till riktlinjer och anslag m.m. till
energiforskning tillstyrks av utskottet. För nästa budgetår
innebär detta en anslagsnivå av närmare 356 milj.kr.
Kostnaderna för vissa stödåtgärder avses, som har framgått,
bli finansierade över energiteknikfonden. Denna fond skall som
hittills tillföras 10 kr. per kubikmeter olja av den allmänna
energiskatten. Därutöver föreslås att fonden över statsbudgeten
tillförs 110 milj.kr. per år under en femårsperiod. Denna summa
utgör en del av de 370 milj.kr. som för nästa budgetår föreslås
bli anvisade över anslaget Insatser för ny energiteknik.
Resterande 260 milj.kr. utgör en femtedel av det sammanlagda
beräknade totala medelsbehovet för stöden till
kraftvärmeproduktion, biobränslen, vindkraftverk och
solvärmeanläggningar om 1 300 milj.kr under en femårsperiod.
Ett anslag benämnt Vissa åtgärder för effektivare användning
av energi föreslås också, på 165 milj.kr. för nästa budgetår.
Detta belopp utgörs av summan av beräknat medelsbehov för stödet
till upphandling av energieffektiv teknik med 150 milj.kr., för
utvidgade insatser för energideklarationer med 5 milj.kr. och
för informationsinsatser riktade till små och medelstora
industriföretag med 10 milj.kr.
I reservationer till betänkandet föreslår företrädare för de
tre partier som står utanför den energipolitiska uppgörelsen
andra belopp och andra anslag än de här nämnda. Från moderata
samlingspartiets sida yrkas på en väsentligt lägre anslagsnivå,
medan särskilt miljöpartiet föreslår att stöd skall lämnas i
betydligt större skala till olika ändamål vilka har till syfte
att främja en effektivare användning av energi.
Propositionerna
Proposition 1990/91:88
Huvudsakligt innehåll
Regeringen tog hösten 1990 initiativ till överläggningar med
företrädare för folkpartiet liberalerna och centerpartiet i
syfte att skapa ett underlag för långsiktigt hållbara politiska
beslut om energipolitiken. Överläggningarna slutfördes den 15
januari 1991 med en överenskommelse mellan socialdemokraterna
och de nämnda partierna om riktlinjer för energipolitiken.
I propositionen redovisas överenskommelsen till sin exakta
ordalydelse och föreslås att de i överenskommelsen angivna
riktlinjerna för energipolitiken godkänns av riksdagen. Dessa
riktlinjer föreslås i berörda delar ersätta dem som riksdagen
beslutade om år 1988 (prop. 1987/88:90, NU 1987/88:40).
Riksdagen uttalade år 1980 (prop. 1979/80:170, NU 1979/80:70)
att kärnkraften skall avvecklas i den takt som är möjlig med
hänsyn till behovet av elektrisk kraft för att upprätthålla
sysselsättning och välfärd. Vidare angav riksdagen att det bör
slås fast att den sista reaktorn i Sverige skall stängas senast
år 2010. Under överläggningarna mellan partierna har frågan om
när kärnkraften skall vara avvecklad inte varit föremål för
förnyad prövning eller nytt ställningstagande.
I propositionen föreslås att stöd skall lämnas till
kraftvärmeproduktion med biobränslen och till investeringar i
vindkraftverk och anläggningar för utnyttjande av solvärme.
Vidare aviseras tillkallandet av biobränslekommissionen (dir.
1991:11). Utveckling av storskalig vindkraft samt utvecklings-
och demonstrationsprojekt rörande användning av motoralkoholer
skall enligt propositionen ges ökad prioritet vid fördelning av
stödet ur energiteknikfonden. Denna fond föreslås tillföras
ytterligare medel.
Kraftvärmen föreslås bli undantagen från allmän energiskatt på
bränslen. Skattebefrielsen för elkraft som används i s.k.
avkopplingsbara elpannor avskaffas.
Vidare föreslås ett program för effektivare användning av
energi. Programmet innebär att det nuvarande stödet till
teknikupphandling av eleffektiva produkter, processer och system
förstärks och utvidgas till att även gälla annan energieffektiv
teknik. Därutöver omfattar programmet bl.a. stöd för
demonstration av energieffektiv teknik i bostäder och lokaler,
stöd för energieffektiva demonstrations- och pilotanläggningar
inom industrin samt en förstärkning av arbetet med
energideklarationer och produkttestning.
Förslag lämnas också om stöd till etanolframställning.
Resultatet av insatserna för energihushållning och ny kraft-
och värmeproduktion skall fortlöpande utvärderas. Regeringen
kommer att årligen i budgetpropositionen redovisa de resultat
som har uppnåtts genom de energipolitiska programmen för
omställning och utveckling av energisystemet samt förelägga
riksdagen förslag om de ytterligare åtgärder som är motiverade.
Förslag
Regeringen föreslår i bilaga 1 -- efter föredragning av
industriminister Rune Molin -- att riksdagen godkänner de
riktlinjer som föredragande statsrådet har förordat i fråga om
bl.a.
3. energipolitiken (avsnitt 1),
4. stöd till upphandling och introduktion av energieffektiv
teknik (avsnitt 5.3),
5. stöd till demonstration av energieffektiv teknik i lokaler
och bostäder (avsnitt 5.4),
6. stöd till demonstrations- och pilotanläggningar inom
industrin (avsnitt 5.5),
7. stöd till kraftvärmeproduktion med biobränslen (avsnitt 7),
8. stöd ur energiteknikfonden (avsnitt 8.3),
9. stöd till investeringar i vindkraftverk (avsnitt 8.4.3),
10. stöd till solvärmeanläggningar (avsnitt 8.5).
Regeringen framlägger också i bilaga 1 vissa förslag om anslag
under tolfte huvudtiteln för budgetåret 1991/92. Under angivna
rubriker föreslås:
H 6. Energiforskning (s. 70--73)
att riksdagen
11. godkänner i propositionen angivna riktlinjer för
energiforskningens inriktning,
12. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1991/92 ikläda
staten ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till forskning
och utveckling inom energiområdet som, inräknat redan fattade
beslut, innebär åtaganden om 260000000 kr. för budgetåret
1992/93, 230000000 kr. för budgetåret 1993/94, 190000000
kr. för budgetåret 1994/95, 150000000 kr. för budgetåret
1995/96, 100000000 kr. för budgetåret 1996/97 samt
50000000 kr. för budgetåret 1997/98,
13. till Energiforskning för budgetåret 1991/92 anvisar
ett reservationsanslag på 365 672 000 kr.
H 13. Vissa åtgärder för effektivare användning av energi
(s.74)
14. att riksdagen till Vissa åtgärder för effektivare
användning av energi för budgetåret 1991/92 anvisar ett
reservationsanslag på 165000000 kr.
H 14. Insatser för ny energiteknik (s. 74 f.)
15. att riksdagen till Insatser för ny energiteknik för
budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 370 000 000
kr.
Bilaga 1 i propositionen innehåller också förslag som rör
energibeskattningen. Dessa förslag har näringsutskottet med eget
yttrande (1990/91:NU12y) överlämnat till skatteutskottet, som
behandlar dem i betänkandet 1990/91:SkU26.
Regeringen föreslår vidare i bilaga 2 -- efter föredragning av
jordbruksminister Mats Hellström -- att riksdagen godkänner vad
föredragande statsrådet har förordat om omställningsstöd till
etanolframställning.
Proposition 1990/91:90
Regeringen meddelar -- efter föredragning av miljöminister
Birgitta Dahl -- riksdagen vissa ställningstaganden i fråga om
miljöpolitiken, såvitt här är i fråga vad gäller vindkraftverk
(s.296--299).
Proposition 1990/91:100
I proposition 1990/91:100 bilaga 14 (industridepartementet)
framlägger regeringen -- efter föredragning av industriminister
Rune Molin -- förslag om anslag under tolfte huvudtiteln för
budgetåret 1990/91. Under här angivna rubriker föreslås:
H 3. Statens energiverk: Elsäkerhet m.m. (s.112--114)
att riksdagen till Statens energiverk: Elsäkerhet m.m. för
budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1000 kr.
H 5. Täckande av förluster i anledning av statliga garantier
inom energiområdet (s.114--115)
att riksdagen till Täckande av förluster i anledning av
statliga garantier inom energiområdet för budgetåret 1991/92
anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.
H 9. Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin,
m.m. (s.116--117)
att riksdagen till Särskilda kostnader för lagring av olja,
motorbensin m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 1000 kr.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1990/91:88 bl.a. föreslagit
5. att riksdagen godkänner de riktlinjer som föredragande statsrådet har
förordat i fråga om stöd till demonstration av energieffektiv teknik i lokaler
och bostäder (avsnitt 5.4).
Motionerna
I yttrandet behandlas
dels de under allmänna motionstiden 1990 väckta och till bostadsutskottet
hänvisade motionerna:
1989/90:Bo246 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om en sådan ändring i plan- och bygglagen att
energirådgivning blir en obligatorisk serviceuppgift för de kommunala
byggnadsnämnderna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att staten skall bidra till 50 % av kommunernas kostnad för
energirådgivning.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:N478.
1989/90:Bo502 av Eva Goës och Lars Norberg (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om
obligatoriska energirådgivare,
2. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift
att utarbeta förslag till lagstiftning om att kommunala energiplaner upprättas,
enligt vad som anförts i motionen.
1989/90:Bo534 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det i motion
1989/90:N446 yrk. 1 begärda åtgärdsprogrammet skall innebära att statsbidrag
skall utgå till återuppbyggnad av den kommunala energirådgivningen.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:N446.
1989/90:Bo544 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om introduktion av effektivare uppvärmningssystem i byggnader.
dels de under allmänna motionstiden 1991 väckta och till bostadsutskottet
hänvisade motionerna:
1990/91:Bo205 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till åtgärder så att elvärme i det befintliga
byggnadsbeståndet kan ersättas av andra uppvärmningssätt.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:N421.
1990/91:Bo242 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om introduktion av effektivare uppvärmningssystem i byggnader.
1990/91:Bo254 av Lars Norberg (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna att obligatoriska kommunala energirådgivare skall
återinföras.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:K628.
dels de med anledning av proposition 1990/91:88 väckta och till
näringsutskottet hänvisade motionerna:
1990/91:N64 av Bengt-Ola Ryttar (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lånereglernas utformning för bostäder.
1990/91:N68 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
9. att riksdagen begär att regeringen skall återkomma med förslag till
regler för statliga lån och räntegarantier för en- och flerfamiljshus som
innebär att det lönar sig för fastighetsägaren att välja hushållsutrustning som
ger lägsta totala kostnad under sin förväntade livslängd med rådande
energikostnader,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionens
kap. 6 anförts om vattenkraften,
51. att riksdagen beslutar att det i lag skall fastställas att det i varje
kommun skall finnas minst en fast anställd energirådgivare,
72. att riksdagen beslutar att statsbidrag skall beviljas för
biobränsleanläggningar i villor inom en ram av 500 000 000 kr. enligt motionens
punkt 12.8.8,
81. att riksdagen beslutar att statsbidrag skall utgå till energieffektiva
anläggningar i lokaler och bostäder inom en ram på 250 000 000 kr. enligt
motionens punkt 12.8.17,
82. att riksdagen beslutar att statsbidrag skall utgå till demonstrations-
och pilotanläggningar för energieffektiv teknik i lokaler och bostäder inom en
ram på 50 000 000 kr. enligt motionens punkt 12.8.18,
85. att riksdagen beslutar att statsbidrag skall utgå till information och
rådgivning kring energieffektivitet i bebyggelse inom en ram på 50000000
kr. enligt motionens punkt 12.8.21,
86. att riksdagen beslutar att statsbidrag på 30 000 000 kr. skall utgå som
tillägg till det generella statsbidraget till kommunerna för att täcka del av
kostnaderna för obligatoriska energirådgivare.
1990/91:N73 av Rolf L Nilson m.fl. (v) vari yrkas
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur energisnål byggteknik
skall gynnas,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag på hur kommunerna skall
stödjas vad gäller energihushållning enligt vad som anförts i motionen.
1990/91:N88 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
6. att riksdagen med avslag på regeringens förslag i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till
energieffektiv teknik i lokaler och bostäder.
1990/91:N93 av Krister Skånberg (mp) vari yrkas
15. att riksdagen hos regeringen begär att förmånliga lånevillkor och/eller
betalningsvillkor skall erbjudas dem som vill satsa på effektiv
energianvändning.
Utskottet
Stöd för energieffektiv teknik i lokaler och bostäder m.m.
I regeringsförslaget (s. 43) anförs att det är viktigt att möjligheterna till
energieffektivisering tas till vara inom lokal- och bostadssektorn.
Demonstration av ny energiteknik och nya förvaltningsformer anges vara viktiga
medel för att främja utveckling och spridning av kunskaper som leder till ett
effektivare utnyttjande av energi och till sänkta driftkostnader. Enligt
industriministern bör demonstrationsinsatser genomföras av stora
lokalförvaltare inom den offentliga sektorn. Det är enligt förslaget också
angeläget att privata lokalförvaltare engageras. Ett program för demonstration
av energieffektiv teknik i lokaler m.m. bör därför inrättas. Programmet skall
ha till syfte att initiera, samordna och stödja arbete med demonstration av
energieffektiv teknik i lokaler m.m.
Stöd bör enligt förslaget lämnas i form av bidrag och villkorslån och
begränsas till högst 50 % av godkända kostnader, dvs. tillämpliga
projekterings-, anskaffnings- och utvärderingskostnader. Enligt förslaget skall
stödet införas den 1 juli 1991 och handhas av den nya näringspolitiska
myndigheten. Vid genomförandet bör samverkan ske med boverket och statens råd
för byggnadsforskning.
Det totala medelsbehovet för programmet beräknas till 150milj.kr. under den
närmaste femårsperioden. Enligt förslaget skall medel från energiteknikfonden
utnyttjas för ändamålet. Fonden finansieras via den allmänna energiskatten.
Enligt propositionen bör fonden dessutom årligen tillföras medel över
statsbudgeten under den närmaste femårsperioden.
I miljöpartiets partimotion 1990/91:N68 avvisas förslaget till stöd för
demonstration av energieffektiv teknik i lokaler och bostäder. Enligt
motionärerna bör i stället bl.a. införas
statsbidrag till energieffektiva anläggningar inom lokaler och bostäder med
25 % av investeringskostnaden inom en ram av 250 milj.kr. för budgetåret
1991/92 (yrkande 81),
statsbidrag till demonstrations- och pilotanläggningar för energieffektiv
teknik inom lokaler och bostäder med 50 % av investeringskostnaden inom en ram
av 50 milj.kr. för budgetåret 1991/92 (yrkande 82) samt
statsbidrag till information och rådgivning kring energieffektivitet i
bebyggelse inom en ram av 50 milj.kr. för budgetåret 1991/92 (yrkande 85).
Regeringens förslag om stöd till energieffektiv teknik i lokaler och bostäder
avvisas i moderata samlingspartiets partimotion 1990/91:N88 yrkande 6. Enligt
motionärerna kan en effektiv energianvändning inte kommenderas fram genom
statliga administrativa regler. I stället bör enligt deras mening en omfattande
avreglering genomföras i syfte att bl.a. ge ökade möjligheter att i
bostadsbyggande och förvaltning ta vara på lönsamma energieffektiviseringar.
Det av regeringen förordade stödet till energieffektiv teknik i lokaler och
bostäder ingår som en del i ett omfattande program för en effektivare
användning av energi. I förhållande till tidigare program med denna inriktning
innebär det nya programmet en förstärkning och utvidgning. Det ges också en
bred utformning med insatser inom alla samhällssektorer. Det är enligt
bostadsutskottets mening mot bakgrund härav som de mot lokaler och bostäder
riktade åtgärderna skall ses. Utskottet noterar att motionärerna inte sätter
behovet av energieffektiviseringar i fråga. Det saken gäller är därför närmast
hur denna effektivisering skall nås.
I förhållande till regeringsförslaget förordas i de nu behandlade
motionsyrkandena två diametralt motsatta vägar för att nå en effektivare
energianvändning. Enligt moderata samlingspartiets partimotion kan en
effektivisering komma till stånd genom en avreglering, men utan statligt
ekonomiskt stöd. Enligt miljöpartiets partimotion förutsätter en
effektivisering ett i förhållande till regeringens förslag kraftigt utökat
statligt ekonomiskt stöd. Bostadsutskottet har för sin del inte underlag för
annan bedömning än att de av regeringen förordade åtgärderna utgör en lämplig
avvägning av insatsernas omfattning och inriktning. Regeringens förslag
avseende stöd till energieffektiv teknik i lokaler och bostäder tillstyrks
sålunda. Förslagen i partimotionerna 1990/91:N68 (mp) yrkandena 81, 82 och 85
samt 1990/91:N88 (m) yrkande 6 avstyrks.
Kommunal energirådgivning m.m.
I sammanlagt åtta motionsyrkanden tas ur olika aspekter upp frågor avseende
kommunal energirådgivning. Fem av dessa yrkanden väcktes innan
energipropositionen förelades riksdagen.
Enligt vänsterpartiets partimotion 1989/90:Bo246 bör energirådgivning genom
en ändring i plan- och bygglagen göras till en obligatorisk serviceuppgift för
de kommunala byggnadsnämnderna -- yrkande 1. Kostnaderna för verksamheten skall
enligt motionärerna delas mellan stat och kommun. Staten föreslås därför bidra
med 50 % av kommunens kostnad för energirådgivningen -- yrkande 2.
Med hänvisning till den betydelse information m.m. från energi- och
konsumentrådgivare har för att minska energiförbrukningen föreslås i motion
1989/90:Bo502 (mp) yrkande 1 att det skall lagstiftas om obligatoriska
kommunala energirådgivare.
Enligt centerpartiets partimotion 1989/90:Bo534 yrkande 2 bör statsbidrag
utgå till återuppbyggnad av den kommunala energirådgivningen.
De kommunala energirådgivarna bör enligt motion 1990/91:Bo254 (mp)
återinföras genom att de lagstiftningsvägen görs obligatoriska.
I miljöpartiets partimotion 1990/91:N68 förordas att det i lag skall
fastställas att det i varje kommun skall finnas minst en energirådgivare --
yrkande 51. För att täcka en del av kostnaderna för de obligatoriska
energirådgivarna föreslås att ett statsbidrag om 30 milj.kr. skall utgå som ett
tillägg till det generella statsbidraget till kommunerna -- yrkande 86.
Det av regeringen förordade energihushållningsprogrammet bör enligt motion
1990/91:N73 (v) yrkande 5 kompletteras med ett stöd till kommunerna för
information, energisparrådgivning och demonstration av ny teknik m.m.
Med anledning av vad i motionerna förordats beträffande kommunal
energirådgivning vill utskottet anföra följande.
Fram till utgången av år 1985 utgick ett statligt stöd till kommunerna för
besiktning och rådgivning m.m. avseende energibesparande åtgärder och annan
bostadsförbättringsverksamhet. Bostadsutskottet har vid flera tillfällen sedan
bidraget till rådgivningsverksamheten upphörde haft att ta ställning till
motionsförslag om att stödet skall återinföras. Utskottet har vid dessa
tillfällen (senast 1988/89:BoU7 s. 86) bl.a. erinrat om att det statliga
bidraget inte var avsett att permanent stödja kommunernas
rådgivningsverksamhet, utan att det syftade till att stimulera uppbyggnaden av
en långsiktig verksamhet motsvarande de varaktiga lokala behoven.
Även frågan om att genom lagstiftning ålägga kommunerna att tillhandahålla
energirådgivning har tidigare behandlats av utskottet (1989/90:BoU2 s. 17). Med
anledning av ett motionsförslag (v) om att energirådgivning skulle göras till
en obligatorisk serviceuppgift för byggnadsnämnderna uttalade utskottet att
detta inte var den lämpligaste lösningen. Det borde enligt utskottets mening i
stället avgöras av den enskilda kommunen i vilka former och i vilken omfattning
en sådan rådgivning bl.a. inom ramen för PBL borde utföras.
Som framgår av redovisningen ovan har utskottet redan tidigare avstyrkt
motionsförslag motsvarande de nu behandlade avseende energirådgivningen i
kommunerna. Utskottet har mot bakgrund av förslagen i de nu aktuella motionerna
inte funnit anledning att ompröva sina tidigare ställningstaganden. Det bör
även fortsättningsvis ankomma på den enskilda kommunen att med utgångspunkt
bl.a. i de lokala behoven och förutsättningarna avgöra hur och i vilken
utsträckning energirådgivning skall tillhandahållas. Utskottet avstyrker med
hänvisning härtill förslagen i partimotionerna 1989/90:Bo246 (v) yrkandena 1
och 2, 1989/90:Bo534 (c) yrkande 2 och 1990/91:N68 (mp) yrkandena 51 och 86
samt motionerna 1989/90:Bo502 (mp) yrkande 1, 1990/91:Bo254 (mp) och
1990/91:N73 (v) yrkande 5.
Åtgärder för introduktion av effektivare uppvärmningssystem m.m.
Utskottet behandlar i detta avsnitt motionsyrkanden som bl.a. genom åtgärder
för introduktion av effektivare uppvärmningssystem i första hand syftar till
att åstadkomma en minskad energiförbrukning i våra bostäder.
I motionerna 1989/90:Bo544 (c) yrkande 3 samt 1990/91:Bo242 (c) yrkande 4
hemställs om åtgärder för att åstadkomma en introduktion av effektivare
uppvärmningssystem i byggnader. Som ett exempel på en sådan åtgärd nämns ett
stöd till solvärmeanläggningar. Enligt motionärerna bör dessutom frågan om hur
en konvertering från direktverkande el för uppvärmning i befintliga byggnader
kan stimuleras närmare övervägas.
Enligt miljöpartiets partimotion 1990/91:Bo205 bör åtgärder vidtas så att
elvärme i det befintliga byggnadsbeståndet kan ersättas med andra
uppvärmningssätt.
Utöver de ekonomiska styrmedel för att åstadkomma en effektivare
energianvändning som föreslås i regeringens proposition bör enligt motion
1990/91:N64 (s) ytterligare åtgärder övervägas. När det gäller bostadssektorn
förordas sålunda att lånereglerna skall utformas så att hushållningen med
energi stimuleras -- yrkande 1.
För att nå de i miljöpartiets partimotion 1990/91:N68 uppsatta
energipolitiska målen förordas bl.a. följande insatser:
införande av regler för statliga lån och räntegarantier för småhus som
innebär att det lönar sig för fastighetsägaren att välja hushållsutrustning som
ger lägsta kostnad under sin förväntade livslängd med rådande energikostnader
(yrkande 9) samt
statsbidrag på 25 % av investeringskostnaden för villaägare som bygger om
sina hus till biobränsleeldning inom en ram av 500 milj.kr. för budgetåret
1991/92 (yrkande 72).
Det finns enligt motion 1990/91:N73 (v) yrkande 4 en stor energisparpotential
i bebyggelsen som kan tas till vara bl.a. genom att byggnormer och byggteknik
förändras så att energibehovet för uppvärmning minskar.
Enligt motion 1990/91:N93 (mp) skall förmånliga lånevillkor och/eller
betalningsvillkor erbjudas dem som vill satsa på effektiv energianvändning.
Med anledning av vad som i de nu behandlade motionerna förordats beträffande
introduktion av effektivare uppvärmningssystem m.m. vill utskottet anföra
följande.
Bostadsutskottet delar de strävanden att genom olika åtgärder åstadkomma en
ökad energihushållning som ligger bakom de nu aktuella motionsyrkandena. Det
finns även enligt utskottets mening skäl att både effektivisera och minska
energiförbrukningen. En rad åtgärder med denna inriktning har också redan
vidtagits. Det nu behandlade regeringsförslaget innebär dessutom att dessa
åtgärder förstärks och utvidgas.
Såvitt speciellt rör bostadsutskottets beredningsområde vill utskottet erinra
om att en ökad belåning inom bostadsfinansieringssystemets ram medges för
åtgärder som ger lägre energiförbrukning. Som redovisas i propositionen (s. 52)
avser dessutom den arbetsgrupp som ser över de övergripande administrativa
styrmedlen inom bostadsfinansieringen att behandla hur de styrmedel som krävs
inom en reformerad bostadsfinansiering skall samverka med andra regelsystem på
energiområdet. Frågan om finansieringssystemet och dess effekter på
energiförbrukningen m.m. i våra bostäder är sålunda redan föremål för
överväganden.
En ytterligare fråga som är av stor betydelse för energiförbrukningen och
energieffektiviteten i bebyggelsen är utformningen av byggregler m.m. Gällande
nybyggnadsregler innebär i förhållande till den tidigare gällande byggnormen
skärpta krav på energihushållning i alla bostadshus. Som redovisas i
regeringsförslaget (s. 51) beaktas dock i nybyggnadsreglerna elanvändningen
inte i tillräcklig grad. Ett exempel härpå är den ökade elanvändning som kan
bli följden av värmeåtervinning. Även om den totala energiförbrukningen minskar
kan det således inträffa att elkonsumtionen ökar när olika anordningar för
värmeåtervinning installeras. Boverket har mot bakgrund härav inlett en översyn
av reglerna för att tillgodose kraven på effektiv elanvändning. Även denna
fråga är således föremål för överväganden. Utskottet vill i anslutning till det
nu anförda även erinra om det arbete med att utarbeta energideklarationer för
bl.a. hushållsapparater som konsumentverket svarar för. Det nu föreliggande
regeringsförslaget innebär att detta arbete intensifieras och utvidgas.
Det är, som framhålls i regeringsförslaget (s. 30), att föredra från
miljösynpunkt om elvärme konverteras till fjärrvärme i stället för till
individuella system. Det är därför väsentligt att möjligheterna till övergång
från elvärmesystem till andra kollektiva värmesystem tas till vara så långt det
är möjligt. Kritik har i detta sammanhang riktats mot att dagens stränga
hushållningskrav i byggreglerna inom vissa områden kan motverka konvertering
från individuell eluppvärmning till fjärrvärme. Även denna fråga kommer att
ingå i den ovan redovisade översynen av byggreglerna.
Förutom redan genomförda åtgärder pågår det, som framgår av framställningen
ovan, ett omfattande arbete som bl.a. syftar till att minska
energiförbrukningen och förbättra energieffektiviteten i våra byggnader. Detta
arbete innefattar i inte ringa utsträckning överväganden om regeländringar m.m.
i enlighet med vad som förordas i de nu behandlade motionerna. Utskottet är mot
bakgrund av det pågående översynsarbetet inte nu berett ställa sig bakom
motionsförslagen. I den mån miljöpartiets partimotioner 1990/91:Bo205 och
1990/91:N68 yrkandena 9 och 72 samt motionerna 1989/90:Bo544 (c) yrkande 3,
1990/91:Bo242 (c) yrkande 4, 1990/91:N64 (s) yrkande 1, 1990/91:N73 (v) yrkande
4 och 1990/91:N93 (mp) yrkande 15 inte kan anses tillgodosedda genom det nu
anförda avstyrks de av utskottet.
Övriga frågor
I motion 1989/90:Bo502 (mp) yrkande 2 föreslås att en lagstiftning om
kommunala energiplaner skall utarbetas.
Av lagen (1977:439) om kommunal energiplanering följer att det i varje
kommun skall finnas en aktuell plan för tillförsel, distribution och användning
av energi i kommunen (4 §). Vad i motionen förordats är därmed redan
tillgodosett. Motionen avstyrks.
I miljöpartiets partimotion 1990/91:N68 yrkande 26 hemställs om ett
riksdagens tillkännagivande beträffande vattenkraften som synes innebära att
den av riksdagen fastställda ramen om 66 TWh vid normalår i huvudsak skall
uppnås genom modernisering och effektivisering av befintliga anläggningar.
Bostadsutskottet delar motionärernas principiella uppfattning om värdet av
att moderniseringar och effektiviseringar av befintliga vattenkraftverk tas
till vara för att det genom vattenkraftsplanen uppsatta produktionsmålet skall
nås. I planen ingår också att effektiviseringar skall komma till stånd i inte
ringa omfattning. Det får enligt utskottets mening mot bakgrund härav
förutsättas att den effektiviseringspotential som finns i redan befintliga
anläggningar utnyttjas så långt detta är möjligt. Utskottet är inte berett göra
det i motionen förordade tillkännagivandet. Motionen avstyrks.
Stockholm den 25 april 1991
På bostadsutskottets vägnar
Agne Hansson
Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Magnus Persson (s),
Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Erling Bager (fp), Hans Göran Franck
(s), Nils Nordh (s), Rune Evensson (s), Gunnar Nilsson (s), Jan Sandberg (m),
Siw Persson (fp), Birger Andersson (c), Jan Strömdahl (v), Kjell Dahlström
(mp), Britta Sundin (s) och Nils Fredrik Aurelius (m).
Avvikande meningar
1.Stödet till energieffektiv teknik i lokaler och bostäder
Knut Billing, Jan Sandberg och Nils Fredrik Aurelius (alla m) anser att den
del av utskottets yttrande som under rubriken Stöd för energieffektiv teknik i
lokaler och bostäder m.m. börjar med "Det av" och slutar med "6 avstyrks" bort
ha följande lydelse:
Kännetecknande för statsmakternas hittillsvarande åtgärder när det gäller
energihushållningen i bebyggelsen är kortsiktigheten och ryckigheten. Ett annat
utmärkande drag är inslaget av regleringar och olika former av statligt stöd.
Sammantaget har detta medfört att det för fastighetsägare och
fastighetsförvaltare m.fl. varit svårt att agera på ett långsiktigt riktigt
sätt. De snedvridande effekter som de statliga ingripandena haft på
energimarknaden har gjort det närmast omöjligt att vidta de på lång sikt
effektivaste och bästa energisparåtgärderna m.m. Enligt bostadsutskottets
mening bör mot bakgrund härav det nu föreliggande förslaget om statligt stöd
till energieffektiv teknik i lokaler och bostäder avvisas i enlighet med
förslaget i motion 1990/91:N88 (m) yrkande 6. Som framhålls i motionen är det
inte möjligt att på det sätt som regeringen förordar kommendera fram ett
energisparande. Vad som erfordras är i stället åtgärder som leder till en
verklig avreglering inom bl.a. byggnadssektorn. Endast härigenom skapas
förutsättningar för byggare och förvaltare att ta vara på de möjligheter till
långsiktigt verkningsfulla och för hela samhället lönsamma
energieffektiviseringar.
Vad bostadsutskottet nu med anledning av motion 1990/91:N88 (m) yrkande 6
anfört bör ges regeringen till känna. Regeringens förslag liksom förslagen i
motion 1990/91:N68 (mp) yrkandena 81, 82 och 85 avstyrks sålunda.
2.Stödet till energieffektiv teknik i lokaler och bostäder
Kjell Dahlström (mp) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken Stöd för energieffektiv teknik i lokaler och bostäder m.m. börjar med
"Det av" och slutar med "6 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Ökad effektivitet i energianvändningen innebär att man får samma eller bättre
nytta -- energitjänst -- med mindre energiförbrukning. Därigenom kan antingen
energi frigöras för användning inom andra sektorer eller den totala
energiproduktionen minskas. Det är mot bakgrund härav viktigt att alla
möjligheter till effektiviseringar tas till vara, åtminstone så länge detta kan
göras til en lägre samhällsekonomisk kostnad än för fortsatt utbyggnad av
kraftproduktionen -- denna s.k. balansprincip hänvisar regeringen till i
propositionen. Det måste skapas en fungerande marknad för energi och för
energieffektiv teknik och utrustning. Alla de hinder som i dag finns för en
effektivare energianvändning måste undanröjas. Detta är dock inte tillräckligt.
Som framhålls i miljöpartiet de grönas partimotion 1990/91:N68 finns det i
dagens system inte några "morötter" för den som satsar på att effektivisera sin
energianvändning. Med ett energisystem som först och främst främjar tillförsel
i stället för hushållning och effektivisering är det naturligtvis inte möjligt
att ta vara på alla lönsamma möjligheter utan att minska energitjänsterna.
Mot bakgrund av det nu anförda är enligt utskottets mening de av regeringen
förordade stimulansåtgärderna otillräckliga, varför de bör avvisas av
riksdagen. I enlighet med förslagen i miljöpartiets partimotion 1990/91:N68
yrkandena 81, 82 och 85 bör i stället följande stödformer införas:
statsbidrag till energieffektiva anläggningar inom lokaler och bostäder med
25 % av investeringskostnaden inom en ram av 250 milj.kr. för budgetåret
1991/92,
statsbidrag till demonstrations- och pilotanläggningar för energieffektiv
teknik inom lokaler och bostäder med 50 % av investeringskostnaden inom en ram
av 50 milj.kr. för budgetåret 1991/92 samt
statsbidrag till information och rådgivning kring energieffektivitet i
bebyggelse inom en ram av 50 milj.kr. för budgetåret 1991/92.
Utskottets ställningstagande i denna del innebär att regeringens förslag
liksom moderata samlingspartiets partimotion 1990/91:N88 yrkande 6 avstyrks.
3.Kommunal energirådgivning
Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser att den del av utskottets
yttrande som under rubriken Kommunal energirådgivning m.m. börjar med "Med
anledning" och slutar med "yrkande 5" bort ha följande lydelse:
Den kommunala energirådgivningen har otvetydigt haft stor betydelse för det
praktiska genomförandet av energisparmålen ute i kommunerna. De kommunala
energirådgivarna har på ett mycket påtagligt och aktivt sätt medverkat till att
såväl småhusägare som andra fastighetsägare har genomfört energibesparande
åtgärder som annars inte skulle ha kommit till stånd. I och med att statens
stöd till kommunernas energisparrådgivning upphörde år 1986 har dock många
kommuner inte ansett sig ha möjlighet att fortsätta med denna verksamhet. Detta
är en enligt bostadsutskottets mening olycklig utveckling. Även mot bakgrund av
den nyligen träffade energiuppgörelsen finns det enligt utskottets mening ett
fortsatt behov av en kommunal energirådgivning. Åtgärder bör därför vidtas dels
för att trygga den kommunala energirådgivningsverksamhet som trots allt
fortfarande finns kvar, dels för att återuppbygga rådgivningsverksamheten i de
kommuner där den lagts ner. I enlighet med förslaget i centerpartiets
partimotion 1989/90:Bo534 bör således ett statsbidrag införas för bl.a.
återuppbyggnaden av den kommunala energirådgivningen. Motionens yrkande 2
tillstyrks av utskottet. Vad i övriga motioner förordats är därmed i allt
väsentligt tillgodosett, varför de avstyrks.
4.Kommunal energirådgivning
Jan Strömdahl (v) och Kjell Dahlström (mp) anser att den del av utskottets
yttrande som under rubriken Kommunal energirådgivning m.m. börjar med "Med
anledning" och slutar med "yrkande 5" bort ha följande lydelse:
När det statliga stödet till kommunal energirådgivning infördes var avsikten
att det skulle medverka till att få i gång en verksamhet med information och
rådgivning m.m. i energifrågor i kommunerna. Tanken var att rådgivningen m.m.
på sikt skulle fortsätta som en reguljär kommunal verksamhet inom ramen för
kommunernas budgetar. Bakom beslutet låg också bedömningen att en kommunal
verksamhet med denna inriktning var av stor vikt för att den beslutade
energihushållningen skulle kunna genomföras.
I samband med att stödet upphörde år 1986 blev dock effekten att
energirådgivarna i mer än hälften av kommunerna försvann omedelbart. Sedan har
avtrappningen fortsatt -- men i långsam takt. Detta är en olycklig utveckling
inte minst mot bakgrund av att tidpunkten för kärnkraftsavvecklingen rycker
allt närmare. Kompetensen finns kvar hos många f.d. kommunala
energisparrådgivare. Denna kompetens måste tas till vara för att vi skall kunna
utnyttja alla de samhällsekonomiskt lönsamma möjligheterna att använda energi
effektivare och därigenom undvika onödig energiproduktion och minska
användningen av ändliga naturresurser och utsläppen av skadliga
luftföroreningar.
Med hänvisning till det ovan anförda och till de goda erfarenheterna av den
hittillsvarande verksamheten med kommunala energirådgivare samt till de goda
möjligheterna att med användning av energieffektiv teknik och utrustning minska
elförbrukningen med oförändrad eller minskad energitjänst, dvs. nytta för
användarna, bör enligt utskottets mening åtgärder vidtas för att återinföra
energirådgivarna i landets samtliga kommuner. I enlighet med förslagen i de nu
behandlade motionerna (v) och (mp) bör sålunda lagstiftningen ändras så att
kommunerna blir skyldiga att bistå med energirådgivning. En översyn av hur
kommunernas skyldighet skall lagfästas bör sålunda göras. I anslutning härtill
bör även ett statligt stöd för verksamheten införas i enlighet med förslagen i
samma motioner samt i partimotionen (c).
Vad utskottet nu med anledning av partimotionerna 1989/90:Bo246 (v) yrkandena
1 och 2, 1989/90:Bo534 (c) yrkande 2 och 1990/91:N68 (mp) yrkandena 51 och 86
samt motionerna 1989/90:Bo502 (mp) yrkande 1, 1990/91:Bo254 (mp) och
1990/91:N73 (v) yrkande 5 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
5.Introduktion av effektivare uppvärmningssystem m.m.
Knut Billing, Jan Sandberg och Nils Fredrik Aurelius (alla m) anser att den
del av utskottets yttrande som under rubriken Åtgärder för introduktion av
effektivare uppvärmningssystem m.m. börjar med "Bostadsutskottet delar" och
slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Ett utmärkande drag i den hittills förda energipolitiken är inslaget av
regleringar och olika former av statligt stöd. Detta är en enligt
bostadsutskottet felaktig väg att nå ett erforderligt och eftersträvat
energisparande. Vad som erfordras är i stället en ökad frihet för byggare och
förvaltare att finna de ur ett brett perspektiv bästa lösningarna i varje
enskilt fall. Statsmakterna bör inte genom nya regleringar m.m. bidra till att
ytterligare snedvrida en marknad i obalans. Utskottet avstyrker med hänvisning
härtill de nu aktuella motionsyrkandena.
6.Introduktion av effektivare uppvärmningssystem m.m.
Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser att den del av utskottets
yttrande som under rubriken Åtgärder för introduktion av effektivare
uppvärmningssystem m.m. börjar med "Bostadsutskottet delar" och slutar med "av
utskottet" bort ha följande lydelse:
Den nyligen träffade energiuppgörelsen innebär att grunden lagts för en
energipolitik där hushållning med energin och effektivitet i energianvändningen
spelar en avgörande roll. Det är enligt utskottets mening mot bakgrund härav
som de nu behandlade motionsförslagen skall ses. Utskottet kan också notera att
flera av de framlagda motionerna måste anses tillgodosedda genom de på
energiuppgörelsen grundade förslag som nu lagts fram. Samtidigt tvingas
utskottet konstatera att kompletterande åtgärder kan behöva vidtas för att de
uppsatta målen skall kunna nås fullt ut. För att åstadkomma en minskad
energiförbrukning i våra bostäder kan det således finnas anledning att genom
ytterligare insatser bidra till att effektivare uppvärmningssystem introduceras
i ökad utsträckning. I detta sammanhang bör bl.a. frågan övervägas hur en
konvertering från direktverkande elvärme kan stimuleras.
Vad utskottet nu med anledning av motionerna 1989/90:Bo544 (c) yrkande 3 och
1990/91:Bo242 (c) yrkande 4 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. I den mån övriga motioner inte tillgodosetts genom det nu anförda
avstyrks de av utskottet.
7.Introduktion av effektivare uppvärmningssystem m.m.
Kjell Dahlström (mp) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken Åtgärder för introduktion av effektivare uppvärmningssystem m.m.
börjar med "Bostadsutskottet delar" och slutar med "av utskottet" bort ha
följande lydelse:
Dagens regelsystem innehåller få eller inga incitament för den byggande att
förse en fastighet med det ur energisynpunkt bästa och mest effektiva
uppvärmningssystemet. För att nå de uppsatta energipolitiska målen bör därför
insatser göras i enlighet med förslagen i miljöpartiet de grönas partimotioner
1990/91:Bo205 och 1990/91:N68 yrkandena 9 och 72 samt motion 1990/91:N93 (mp)
yrkande 15. Även enligt bostadsutskottets mening bör sålunda
åtgärder vidtas så att elvärme kan ersättas med andra uppvärmningssätt,
regler införas för statliga lån och räntegarantier för småhus som innebär att
det lönar sig för fastighetsägaren att välja hushållsutrustning som ger lägsta
kostnad under sin förväntade livslängd med rådande energikostnader,
statsbidrag på 25 % av investeringskostnaden införas för villaägare som
bygger om sina hus till biobränsleeldning inom en ram av 500 milj.kr. för
budgetåret 1991/92 samt
förmånliga lånevillkor och/eller betalningsvillkor införas för dem som vill
satsa på effektiv energianvändning.
I den mån övriga motionsyrkanden inte är tillgodosedda genom det nu anförda
avstyrks de av utskottet.
8.Effektiviseringar av befintliga vattenkraftverk
Kjell Dahlström (mp) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken Övriga frågor börjar med "Bostadsutskottet delar" och slutar med
"Motionen avstyrks" bort ha följande lydelse:
Sveriges framtida energiförsörjning måste, som framhålls i motion 1990/91:N68
(mp), grundas på inhemska förnybara energikällor. Vattenkraften utgör i ett
sådant energisystem en stor och viktig nationell tillgång. Efter en avveckling
av kärnkraften kommer vattenkraften att vara basen i vår elförsörjning där den
i princip svarar för tillförseln av den elenergi som behövs för elspecifika
ändamål. Samtidigt måste det slås fast att våra kvarvarande älvar och andra
vattendrag är en omistlig naturresurs som måste bevaras för framtida
generationer. I enlighet med tidigare förslag från miljöpartiet de gröna bör
sålunda våra vattendrag skyddas från vidare utbyggnad. Den av riksdagen
fastställda ramen för vattenkraftsproduktionen måste därför uppnås i huvudsak
genom moderniseringar och effektiviseringar av befintliga vattenkraftverk.
Vad utskottet nu med anledning av motion 1990/91:N68 (mp) yrkande 26 anfört
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottets beredning av ärendet
Bilaga 2
I samband med beredningen av ärendet har utskottet genom föredragningar och
utfrågningar fått del av upplysningar och synpunkter från olika myndigheter,
organisationer, företag och fristående experter.
Samtliga föredragningar och utfrågningar har skett inför en av utskottet
utsedd särskild beredningsgrupp, bestående av företrädare för samtliga sex
riksdagspartier.
Beredningsgruppen har den 27 mars 1991 träffat dels företrädare för
Svenska torvproducentföreningen, Mellansvenska Biobränsle AB, Råsjö Torv AB och
Sandvikens energiverk samt statsgeolog Dag Fredriksson, Sveriges geologiska
undersökning rörande användningen av torv i energiproduktionen, dels
företrädare för Sveriges energiföreningars riksorganisation rörande vissa
vindkraftfrågor.
Vidare har beredningsgruppen den 10 april 1991 sammanträffat dels med
företrädare för Karlstads kommun rörande villkoren för stöd till nya och
befintliga biobränsleeldade kraftvärmeverk, dels med företrädare för
Föreningen Skogsindustrierna rörande Vattenfalls bolagisering och
stamlinjenätets ställning, alternativ för elproduktion och energibeskattningen
från internationell konkurrenssynpunkt, dels med företrädare för
Lantbrukarnas riksförbund och Svenska lantmännens riksförbund rörande villkoren
för produktion av etanol, dels med företrädare för Svenska
bioenergiföreningen rörande vissa åtgärder för att främja ökad användning av
bioenergi, dels med företrädare för Värmeverksföreningen rörande
konsekvenserna för fjärrvärme och kraftvärme av förslagen i propositionen.
Den 11 april 1991 sammanträffade beredningsgruppen med företrädare för
dels statens vattenfallsverk rörande bl.a. Vattenfalls möjligheter att
verka som en koncern efter bolagiseringen, dels Göteborgs Energi AB rörande
aktuella utbyggnadsplaner för kraftvärme samt dels Stoseb Gas AB och
Mellansvenska Naturgaskonsortiet AB rörande aktuella utbyggnadsplaner för
naturgasen i Sverige.
Utskottets beredningsgrupp sammanträffade vidare den 24 april 1991 med
avdelningsdirektör Jan Moen, Norges vassdrags- och energiverk, som bl.a.
redogjorde för nyligen fattade beslut rörande villkoren för eldistribution och
utbyggnad av elproduktion i Norge.
I samband med nyssnämnda uppvaktningar och utfrågningar har skrivelser eller
annat skriftligt material överlämnats från Svenska torvproducentföreningen,
Sveriges energiföreningars riksorganisation, Föreningen Skogsindustrierna,
Karlstads kommun, Lantbrukarnas riksförbund och Svenska lantmännens
riksförbund, Svenska Bioenergiföreningen, Värmeverksföreningen, Vattenfall,
Göteborgs Energi AB, Stoseb Gas AB och Mellansvenska Naturgaskonsortiet AB.
Skrivelser i ärendet har också inkommit från transportforskningsberedningen
(om stöd till forskning om alternativa drivmedel), statens energiverk (om
landsbygdens elektrifiering), Jernkontoret (om stöd för elproduktion med
utnyttjande av restenergi), Svensk Vindkraft Industri AB (om
teknikutvecklingsstöd till småskaliga vindkraftverk) och Svenska Gasföreningen
(om naturgas och biobränslen).
Översikt av utskottets behandling av propositionerna och motionerna
Bilaga 3
________________________________________________________________________
Proposition/ Utskottets Utskottets Reservation
motion yttrande s. hemställan nr
moment
________________________________________________________________________
________________________________________________________________________
Proposition/ Utskottets Utskottets Reservation
motion yttrande s. hemställan nr
moment
________________________________________________________________________
________________________________________________________________________
Proposition/ Utskottets Utskottets Reservation
motion yttrande s. hemställan nr
moment
________________________________________________________________________
________________________________________________________________________
Proposition/ Utskottets Utskottets Reservation
motion yttrande s. hemställan nr
moment
________________________________________________________________________
________________________________________________________________________
Proposition/ Utskottets Utskottets Reservation
motion yttrande s. hemställan nr
moment
________________________________________________________________________
________________________________________________________________________
Proposition/ Utskottets Utskottets Reservation
motion yttrande s. hemställan nr
moment
________________________________________________________________________
________________________________________________________________________
Proposition/ Utskottets Utskottets Reservation
motion yttrande s. hemställan nr
moment
________________________________________________________________________
________________________________________________________________________
Proposition/ Utskottets Utskottets Reservation
motion yttrande s. hemställan nr
moment
________________________________________________________________________
Utskottet40
Inledning40
Bakgrund42
Riktlinjer för energipolitiken44
Regeringens ståndpunkt45
Motionssynpunkter46
Utskottets ställningstagande52
Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken52
Kärnkraftens roll i det svenska energisystemet54
Andra frågor av riktlinjekaraktär62
Övriga förslag till riktlinjer för energipolitiken64
Kärnsäkerhetsfrågor m.m.66
Säkerhet och strålskydd66
Vissa ansvarsfrågor68
Kompetensfrågor69
Kärnavfallskostnader70
Vissa övriga kärnkraftsfrågor70
Elförsörjning och elprissättning71
Elförsörjning72
Transitering av el72
Elbörs75
Elprissättning75
Internationalisering av elmarknaden78
Landsbygdens elektrifiering78
Effektivare energianvändning, m.m.81
Inledning81
Allmänt om programmet för effektivare energianvändning81
Stöd till upphandling och introduktion av energieffektiv teknik84
Stöd till demonstration av energieffektiv teknik i lokaler och bostäder,
m.m.84
Stöd till energieffektivisering inom industrin86
Övriga frågor87
Energiforskning, m.m.89
Elproduktionsfrågor93
Vattenkraft93
Allmänt93
Vinstmedel från vattenkraftsproduktionen95
Stöd till kraftvärmeproduktion med biobränslen96
Vindkraft99
Riktlinjer, m.m.99
Storskalig vindkraftsproduktion101
Små och medelstora vindkraftverk102
Investeringslån till leverantörer av vindkraftsanläggningar103
Överföring av elenergi från vindkraftsproduktion104
Kommunernas planering104
Lokalisering av vindkraftsproduktion105
Vågkraft107
Bränsleförsörjning107
Fossila bränslen utom naturgas107
Allmänt107
Utsläpp av svaveldioxider och kvävedioxider109
Övrigt111
Naturgas112
Biobränsleteknik m.m.113
Stöd till etanolframställning119
Solenergi121
Övriga frågor124
Vissa anslagsfrågor125
Hemställan126
Reservationer
1. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (m)140
2. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (v)143
3. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (mp)144
4. Synen på kärnenergi (v, mp)146
5. Kärnkraftsavvecklingens inledning (m)147
6. Kärnkraftsavvecklingens inledning (v)148
7. Kärnkraftsavvecklingens inledning (mp)149
8. Lagstiftning om en nioårig avvecklingstid för kärnkraften (mp)150
9. Lagstiftning om kärnkraftsavveckling senast år 2010 (mp)150
10. Avstängning av reaktorer i Barsebäck som en inledning av
kärnkraftsavvecklingen (v, mp)151
11. Kärnkraftsreaktorernas användningstid och tekniska livslängd (m)151
12. Kärnkraftsreaktorernas användningstid och tekniska livslängd (mp)152
13. Återgivande av uppgifter om livslängd för kärnkraftsreaktorer (mp)152
14. År 2010 som sluttidpunkten för användning av kärnkraft (m)153
15. År 2010 som sluttidpunkten för användning av kärnkraft (mp)153
16. Mål för Sveriges energibalans om 25 år (mp)154
17. Mål för Sveriges elbalans om 25 år (mp)154
18. Negativa konsekvenser av en kärnkraftsavveckling för landsbygden (m)155
19. Negativa konsekvenser av en kärnkraftsavveckling för landsbyden (mp)155
20. Miljökonsekvenser av en avveckling av kärnkraftverken (m)156
21. Koldioxidtaket (mp)156
22. Säkerhetspolitiska skäl för avveckling av den svenska kärnkraften
(mp)157
23. Förbud mot investeringar i svensk och utländsk kärnkraft (m)157
24. Förbud mot investeringar i svensk och utländsk kärnkraft (v, mp)158
25. Energifrågorna som en del av det europeiska samarbetet (m)158
26. Energifrågorna som en del av det europeiska samarbetet (c)159
27. Energifrågorna som en del av det europeiska samarbetet (mp)160
28. Handlingsplan för att minska utsläppen av växthusgaser (m)160
29. Handlingsplan för att minska utsläppen av växthusgaser (mp)161
30. Åtgärder för att minska nuvarande elöverskott (mp)161
31. Styrsignaler till kraftindustrin och elanvändarna (mp)162
32. Statens energiverks roll på en avreglerad energimarknad (m)162
33. Utredning om energibalk (mp)162
34. Vissa anslag för att täcka kostnader för kärnkraftsavveckling och
omställning av energisystemet (mp)163
35. Snabbavveckling av kärnkraftverket i Forsmark (mp)163
36. Effekthöjningar i kärnkraftverk (m, fp)164
37. Effekthöjningar i kärnkraftverk (v, mp)164
38. Tyngdpunkten i Sveriges insatser för internationellt kärnsäkerhetsarbete
(v, mp)165
39. Ökat samarbete med Östeuropa vad gäller kärnsäkerhet (m, fp)165
40. Kärnkraftens försäkringskostnader (mp)166
41. Utredning om elproduktionsbranschens totala kostnader (c, v, mp)166
42. Kärnkraftens elpris (v, mp)167
43. Vissa kostnader i samband med kärnkraftsolyckor
(c,v,mp)167
44. Kompetensfrågor (v, mp)168
45. Finansieringssystemet för använt kärnbränsle (v, mp)168
46. Överförande i statlig ägo av kärnkraftverken (mp)169
47. Åtgärder för att ersätta arbetstillfällen i Oskarshamn vid en
kärnkraftsavveckling (mp)169
48. Upplysningskampanj om kärnenergins faror, m.m.
(v,mp)170
49. Undersökning av miljöeffekterna av kärnbränslecykeln (v, mp)170
50. Ökad rätt till transitering av elenergi (m)171
51. Ökad rätt till transitering av elenergi (mp)171
52. Elbörs (mp)172
53. Marginalkostnadsprissättning (v)173
54. Marginalkostnadsprissättning (mp)174
55. Konsumenternas möjligheter att påverka elprissättningen (v, mp)174
56. Internationalisering av elmarknaden(v)175
57. Internationalisering av elmarknaden(mp)175
58. Landsbygdens elektrifiering (c)176
59. Landsbygdens elektrifiering (v, mp)177
60. Elektrifiering av fjällgårdar (c, v)177
61. Elektrifiering av fjällgårdar (mp)177
62. Den allmänna inriktningen av programmet för effektivare energianvändning
(m)178
63. Den allmänna inriktningen av programmet för effektivare energianvändning
(v)179
64. Den allmänna inriktningen av programmet för effektivare energianvändning
(mp)180
65. Riktlinjer för stöd till upphandling och introduktion av energieffektiv
teknik, m.m. (m)181
66. Riktlinjer för stöd till upphandling och introduktion av energieffektiv
teknik, m.m. (mp)182
67. Riktlinjer för stöd till demonstration av energieffektiv teknik i lokaler
och bostäder (m)182
68. Riktlinjer för stöd till demonstration av energieffektiv teknik i lokaler
och bostäder (mp)183
69. Kommunal energirådgivning, m.m. (c)184
70. Kommunal energirådgivning, m.m. (v)184
71. Kommunal energirådgivning, m.m. (mp)185
72. Introduktion av effektivare uppvärmningssystem (m)185
73. Introduktion av effektivare uppvärmningssystem (c)186
74. Introduktion av effektivare uppvärmningssystem (mp)186
75. Lagstiftning om kommunala energiplaner (mp)187
76. Riktlinjer för stöd till energieffektiva demonstrations- och
pilotanläggningar inom industrin (m)187
77. Riktlinjer för stöd till energieffektiva demonstrations- och
pilotanläggningar inom industrin (mp)188
78. Anslag för vissa åtgärder för effektivare användning av energi (m)188
79. Anslag för vissa åtgärder för effektivare användning av energi (mp)189
80. Anslag för energideklarationer, m.m. (mp)189
81. Anslag för kompensation till svensk industri för försämrad
konkurrensförmåga till följd av höjda energipriser (mp)189
82. Energisparfonder (mp)190
83. Energisparkampanj (v, mp)190
84. Vissa uppslag till ytterligare åtgärder för energieffektivisering m.m.
(mp)191
85. Riktlinjer för energiforskningens inriktning (m)191
86. Riktlinjer för energiforskningens inriktning (mp)192
87. Anslag m.m. för Huvudprogram Energiforskning (m)193
88. Anslag m.m. för Huvudprogram Energiforskning (mp)193
89. Anslag till Studsvik för energirelaterad grundforskning (v, mp)194
90. Inrättande av en delegation för ekologisk teknik (mp)194
91. Vätgas (c, v, mp)195
92. Effektiviseringar av befintliga vattenkraftverk (mp)195
93. Oberoende vattenkraftsrådgivare (mp)196
94. Småskalig vattenkraftsproduktion (m)197
95. Småskalig vattenkraftsproduktion (mp)197
96. Vinstmedel från vattenkraftsproduktionen (c, v,)197
97. Finansiering av infrastrukturen genom övervinster från
vattenkraftsproduktionen (v)198
98. Finansiering av infrastrukturen genom övervinster från
vattenkraftsproduktionen (mp)199
99. Riktlinjer för stöd till kraftvärmeproduktion med biobränslen (m)199
100. Riktlinjer för stöd till kraftvärmeproduktion med biobränslen (mp)200
101. Åtgärder för att förbättra konkurrenskraften för befintliga anläggningar
för kraftvärmeproduktion med biobränslen (m)200
102. Åtgärder för att förbättra konkurrenskraften för befintliga anläggningar
för kraftvärmeproduktion med biobränslen (mp)201
103. Förutsättningar för vindkraftsproduktion (m)201
104. Förutsättningar för vindkraftsproduktion (v)202
105. Förutsättningar för vindkraftsproduktion (mp)203
106. Riktlinjer för stöd ur energiteknikfonden till vindkraftsproduktion
(m)204
107. Riktlinjer för stöd ur energiteknikfonden till vindkraftsproduktion
(mp)204
108. Riktlinjer för stöd till investeringar i vindkraftverk (m)205
109. Riktlinjer för stöd till investeringar i vindkraftverk (mp)205
110. Investeringslån till leverantörer av specialutrustning för
vindkraftsaggregat (m)207
111. Investeringslån till leverantörer av specialutrustning för
vindkraftsaggregat (mp)207
112. Överföring av elenergi från vindkraftsproduktion (mp)207
113. Kommunernas planering i fråga om vindkraftsproduktion (m)208
114. Havsbaserad vindkraftsproduktion i Blekinge (c, v)209
115. Lokalisering av landbaserad vindkraftsproduktion (mp)209
116. Vågkraft (c)210
117. Vågkraft (v, mp)210
118. Strategi för minskad användning av fossila bränslen (m)211
119. Strategi för minskad användning av fossila bränslen
(v, mp)211
120. Utsläpp av svaveldioxider från fossila bränslen (mp)212
121. Nya förbränningsanläggningar för kol och olja (mp)213
122. Utsläpp av kväveoxider (c)214
123. Utsläpp av kväveoxider (mp)214
124. Typgodkännande och obligatorisk besiktning av villapannor (mp)215
125. Förgasade restoljor (v, mp)216
126. Naturgasens roll i den svenska energiförsörjningen (m)216
127. Naturgasens roll i den svenska energiförsörjningen (v)217
128. Naturgasens roll i den svenska energiförsörjningen (mp)218
129. Riktlinjer för stöd ur energiteknikfonden till utvecklings- och
demonstrationsprojekt rörande användning av motoralkoholer m.m. (mp)218
130. De långsiktiga förutsättningarna för utveckling av biobränsleteknik
(m)218
131. De långsiktiga förutsättningarna för utveckling av biobränsleteknik
(v)219
132. De långsiktiga förutsättningarna för utveckling av biobränsleteknik
(mp)220
133. Statsbidrag för biobränsleanläggningar i villor (mp)221
134. Utvecklingsarbete för alternativa drivmedel och eldrivna bilar (fp, c,
v)221
135. Utvecklingsarbete för alternativa drivmedel och eldrivna bilar (mp)222
136. Omställningsstöd för odling av rörflen (mp)223
137. Användning av åkermark för produktion av energiskog, m.m. (mp)223
138. Vissa planfrågor vid storskalig introduktion av bl.a.
biobränsleanvändning (m)224
139. Bidrag till projekt Energiskog (mp)224
140. Subventioner för etanolframställning (m)224
141. Riktlinjer för stöd till solvärmeanläggningar (m)225
142. Riktlinjer för stöd till solvärmeanläggningar (v)225
143. Riktlinjer för stöd till solvärmeanläggningar (mp)226
144. Ekonomiska styrmedel för främjande av solvärmeanläggningar (m)227
145. Ekonomiska styrmedel för främjande av solvärmeanläggningar (v, mp)228
146. Stöd till produktion av solvärmeanläggningar (m)228
147. Stöd till produktion av solvärmeanläggningar (mp)228
148. Energiforskningsstation i Härnösand (mp)229
149. Bostadsuppvärmning med solcellsteknik (mp)229
150. Anslag för insatser för ny energiteknik (m)230
151. Anslag för insatser för ny energiteknik (mp)230
Särskilda yttranden
1. Redovisningen av 1980 års riksdagsbeslut (m)231
2. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (c)231
3. Statens energiverks roll på en avreglerad energimarknad (c)233
4. Statens energiverks roll på en avreglerad energimarknad (mp)233
5. Effekthöjningar i kärnkraftverk (c)234
6. Tyngdpunkten i Sveriges insatser för internationellt kärnsäkerhetsarbete
(c)234
7. Utredning om elproduktionsbranschens totala kostnader (c)234
8. Kompetensfrågor (c)235
9. Ökad rätt till transitering av elenergi (fp)235
10. Energisparfonder (c)235
11. Åtgärder för att förbättra konkurrenskraften för befintliga anläggningar
för kraftvärmeproduktion med biobränslen (m)235
12. Förutsättningar för vindkraftsproduktion (c)236
13. Riktlinjer för stöd till solvärmeanläggningar (c)236
Bilagor
Bilaga 1Bostadsutskottets yttrande 1990/91:BoU4y237
Bilaga 2Utskottets beredning av ärendet252
Bilaga 3Översikt av utskottets behandling av propositionerna och
motionerna253
Motionerna
Yrkanden
De motioner som har väckts med anledning av proposition
1990/91:87 och behandlas här är följande:
1990/91:N26 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om ett vätgasprojekt i samarbete mellan stat, forskning och
näringsliv.
1990/91:N43 av Kjell Dahlström (mp) och Gösta Lyngå (mp)
såvitt gäller yrkandet (2) -- med motivering i motion
1990/91:T67 -- att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om stängning av Barsebäcksverket
och satsning på vindkraft, solceller och biogas i Malmöregionen.
1990/91:N45 av Lars Werner m.fl. (v) såvitt gäller yrkandena
att riksdagen
8. hos regeringen begär [förslag till lag] som förbjuder
investeringar i svensk och utländsk kärnkraft i enlighet med vad
som anförts i motionen,
9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de naturskyddade älvarna.
De motioner som har väckts med anledning av proposition
1990/91:88 och behandlas här är följande:
1990/91:N64 av Bengt-Ola Ryttar (s) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lånereglernas utformning för bostäder,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om trappstegstariffer för den elintensiva industrin.
1990/91:N65 av Kjell Ericsson (c) och Karin Starrin (c) vari
yrkas att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts
beslutar om inrättande av energisparfonder.
1990/91:N66 av Sten Östlund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om ändrad inriktning för projekt om alternativa drivmedel.
1990/91:N67 av Kaj Nilsson (mp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att styrelsen för teknisk utveckling eller
motsvarande får i uppdrag att starta försöksverksamhet med
uppvärmning av bostadshus medelst solceller.
1990/91:N68 av Inger Schörling (mp) såvitt gäller yrkandena
att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna de synpunkter på
energianvändningen som anförts i motionen under rubriken 2.1
Vetenskaplig bakgrund,
2. som sin mening ger regeringen till känna de nödvändiga
etiska kraven på energipolitiken i enlighet med motionens
kapitel 2.2,
3. som sin mening ger regeringen till känna de brister som
enligt motionens kapitel 2.3 vidlåder regeringens proposition
när det gäller vetenskap och etik,
4. som sin mening ger regeringen till känna vilka krav som med
utgångspunkt från vetenskap och etik enligt kapitel 2.4 måste
ställas på energipolitiken,
5. som sin mening ger regeringen till känna, att, i enlighet
med kapitel 3, balansprincipen skall tillämpas på
energimarknaden så att koncession för nya kraftanläggningar ej
beviljas så länge investeringar i eleffektivisering och
hushållning för att frigöra motsvarande mängd elenergi inte är
högre per kWh,
8. som sin mening ger regeringen till känna att krav skall
ställas på stora energiförbrukare att de skall upprätta
energibalanser som en del av underlaget för
koncessionsansökningar i enlighet med vad som anförts i kapitel
3,
9. begär att regeringen skall återkomma med förslag till
regler för statliga lån och räntegarantier för en- och
flerfamiljshus som innebär att det lönar sig för
fastighetsägaren att välja hushållsutrustning som ger lägsta
totala kostnad under sin förväntade livslängd med rådande
energikostnader,
12. som sin mening ger regeringen till känna att krav skall
ställas att stora energiförbrukare skall upprätta energibalanser
som en del av underlaget för koncessionsansökning,
13. som sin mening ger regeringen till känna hur man i
enlighet med motionens kapitel 4.1 bör betrakta kärnenergin,
14. som sin mening ger regeringen till känna den kritik som
enligt motionens kapitel 4.2 måste riktas mot regeringens syn på
kärnkraften,
15. som sin mening ger regeringen till känna hur kärnkraften
enligt motionens kapitel 4.3 bör avvecklas,
16. som sin mening ger regeringen till känna att en
snabbavvecklingsplan för kärnkraften måste utarbetas,
17. som sin mening ger regeringen till känna vad i kapitel
5.1, 5.2 och 5.3 anförts om de problematiska fossila bränslena,
18. som sin mening ger regeringen till känna den kritik som i
kapitel 5.4 riktas mot regeringens politik när det gäller
fossila bränslen,
19. som sin mening ger regeringen till känna den strategi som
enligt motionens kapitel 5.5 bör användas för att eliminera
huvuddelen av de fossila bränslena i svensk energiförsörjning,
20. beslutar att förordningen om svavelhaltigt bränsle ändras
så att eldningsolja med högre svavelhalt än 0,2 viktsprocent
inte får användas efter den 1 januari 1993,
21. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bränslekvaliteter,
22. som sin mening ger regeringen till känna att nya
förbränningsanläggningar för kol och olja inte skall få
anläggas,
23. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skärpta villkor för utsläpp av kväveoxider,
24. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om typgodkännande av villapannor,
25. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om obligatorisk besiktning av villapannor,
26. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionens
kapitel 6 anförts om vattenkraften,
27. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionens
kapitel 7 anförts om biobränslenas möjligheter,
28. som sin mening ger regeringen till känna att i enlighet
med motionens kapitel 7.4 regeringens otillräckliga insatser för
biobränslen gör att kärnkraftsavvecklingsplanen ej är trovärdig,
ej heller nedtrappningen av koldioxidutsläppen,
29. som sin mening ger regeringen till känna hur enligt
motionens kapitel 7.5 ett effektivt bioenergiprogram bör se ut,
30. som sin mening ger regeringen till känna, i enlighet med
motionens kapitel 8, att regeringens vindkraftsprogram år 2010
kan uppskattas ge 1 TWh vindkraft per år vilket är otillräckligt
vid en kärnkraftsavveckling,
31. som sin mening ger regeringen till känna de åtgärder som
enligt motionens kapitel 8 bör vidtas för att en
vindkraftsutbyggnad av betydelse skall komma till stånd,
32. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionens
kapitel 9 anförts om solenergins möjligheter,
33. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regeringens program för solenergi, nämligen att det
är praktiskt taget verkningslöst som bidrag till
kärnkraftsavveckling,
34. som sin mening ger regeringen till känna vad som enligt
motionens kapitel 9 krävs för ett trovärdigt solenergiprogram,
35. som sin mening ger regeringen till känna vad som enligt
motionens kapitel 10.1 är en lämplig inriktning på
energiforskningen,
36. som sin mening ger regeringen till känna vad som enligt
motionens kapitel 10.2 är en lämplig inriktning på arbete med
nya energisystem,
37. som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionens kapitel 10.3 anförts om bristerna i regeringens
energiforskningsprogram,
38. beslutar att ingen ny forskningsreaktor skall byggas i
Sverige,
39. beslutar att anslaget till Studsvik AB skall halveras,
40. beslutar att ramen för energiforskningsprogrammet skall
ökas med 144 328 000 kr. till 500 000 000 kr. genom överföring
av utvecklingsmedel från Vattenfall i enlighet med motionens
kapitel 10.4,
41. som sin mening ger regeringen till känna att
energiforskningsprogrammet bör ha den inriktning som anges i
motionens kapitel 10.4,
42. som sin mening ger regeringen till känna att den av
miljöpartiet föreslagna delegationen för ekologisk teknik bör
ingå bland programråden för energiforskning,
43. som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionens kapitel 11.1 anförts om Sveriges nuvarande
energibalans och den historiska utvecklingen,
44. som sin mening ger regeringen till känna att den
inriktning för Sveriges energibalans om 25 år som anges i
motionens kapitel 11.1 är en lämplig målsättning för
energipolitiken,
45. som sin mening ger regeringen till känna att den
målsättning för Sveriges elbalans om 25 år som anges i kapitel
11.2 är en lämplig målsättning för energipolitiken,
46. hos regeringen begär ett lagförslag om en treårig
kärnkraftsavveckling med start 1991,
47. om yrkande [46] ej bifalls, hos regeringen begär ett
lagförslag om en nioårig avveckling av kärnkraften med start
1991,
48. om yrkande [47] ej bifalls, hos regeringen begär ett
lagförslag om kärnkraftsavveckling med avslutning senast under
år 2010,
49. beslutar att det i lag skall fastställas att Sveriges
energihushållningsmål skall vara 2 % per år ända tills en
halvering av energianvändningen skett,
50. beslutar att det i lag skall fastställas att målet för
reduktion av fossilbränsleanvändningen skall vara 85 % på 25 år,
51. beslutar att det i lag skall fastställas att det i varje
kommun skall finnas minst en fast anställd energirådgivare,
52. som sin mening ger regeringen till känna att en lag om fri
transiteringsrätt på högspänningsnätet bör utarbetas,
53. som sin mening ger regeringen till känna att samarbete med
övriga nordiska länder skall tas upp för att göra hela det
nordiska nätet till en "common carrier" för transitering av
elström till självkostnad,
54. som sin mening ger regeringen till känna att regeringen
bör ta initiativ till skapandet av en elbörs i Sverige,
55. som sin mening ger regeringen till känna att regeringen i
samarbete med övriga nordiska regeringar bör verka för
inrättandet av en nordisk elbörs,
66. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionens
kapitel 12.4 anförts om investeringsstöd och dess finansiering,
67. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionens
kapitel 12.6 anförts om konsekvenser av den statliga styrningen
enligt propositionens förslag,
68 (delvis). avslår regeringens förslag i hemställanspunkterna
10.[3]--10.7 samt 10.9 och 10.10 i enlighet med vad som anförts
i motionens kapitel 12.7,
69. avslår regeringens förslag under punkterna H 6, H 13, H 14
i propositionen i enlighet med vad som anförs i kapitel 12.7 i
motionen,
71. beslutar att statsbidrag skall beviljas för byggande och
ombyggning av kraftvärmeverk för biologiska bränslen inom en
budgetram på 400 000 000 kr. enligt motionens punkt 12.8.7,
72. beslutar att statsbidrag skall beviljas för
biobränsleanläggningar i villor inom en ram av 500 000 000 kr.
enligt motionens punkt 12.8.8,
73. som sin mening ger regeringen till känna att
investeringslån skall beviljas producenter av biobränslen enligt
motionens punkt 12.8.9,
74. som sin mening ger regeringen till känna att
investeringslån skall beviljas till anläggningar för förädling
av biobränsle enligt motionens punkt 12.8.10,
75. beslutar att statsbidrag skall utgå till byggandet av
vindkraftverk inom en ram av 400 000 000 kr. i enlighet med
motionens punkt 12.8.11,
76. som sin mening ger regeringen till känna att
investeringslån skall beviljas till industrier som investerar i
specialutrustning för byggandet av vindkraftverk i enlighet med
motionens punkt 12.8.12,
77. beslutar att statsbidrag skall utgå till byggandet av
solvärmeanläggningar inom en ram av 50 000 000 kr. enligt
motionens punkt 12.8.13,
78. som sin mening ger regeringen till känna att
investeringslån skall beviljas till industrier som producerar
solvärmeanläggningar enligt motionens punkt 12.8.14,
79. beslutar att statsbidrag skall utgå till investeringar i
energieffektiva anläggningar i industrin inom en ram på 270 000
000 kr. enligt motionens punkt 12.8.15,
80. beslutar att statsbidrag skall utgå till demonstrations-
och pilotanläggningar för energieffektiv teknik i industrin
inom en ram på 50000000 kr. enligt motionens punkt 12.8.16,
81. beslutar att statsbidrag skall utgå till energieffektiva
anläggningar i lokaler och bostäder inom en ram på 250 000 000
kr. enligt motionens punkt 12.8.17,
82. beslutar att statsbidrag skall utgå till demonstrations-
och pilotanläggningar för energieffektiv teknik i lokaler och
bostäder inom en ram på 50 000 000 kr. enligt motionens punkt
12.8.18,
83. beslutar att statsbidrag skall utgå till kompensation till
industrier för försämrad konkurrensförmåga genom höjda
energipriser inom en ram på 1 000 000 000 kr. enligt motionens
punkt 12.8.19,
84. beslutar att statsbidrag skall utgå till
energideklarationer, prototyper och information inom en ram på
50 000 000 kr. enligt motionens punkt 12.8.20,
85. beslutar att statsbidrag skall utgå till information och
rådgivning kring energieffektivitet i bebyggelse inom en ram på
50 000 000 kr. enligt motionens punkt 12.8.21,
86. beslutar att statsbidrag på 30 000 000 kr. skall utgå som
tillägg till det generella statsbidraget till kommunerna för att
täcka del av kostnaderna för obligatoriska energirådgivare.
1990/91:N70 av Anders G Högmark m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att torv skall betraktas och klassas som biobränsle
med begränsningen att det totala uttaget inte får överskrida den
sammanlagda torvtillväxten, med nuvarande bedömningar för
närvarande 25 TWh/år,
2. uttalar att torv skall berättiga till investeringsstöd på
samma grunder som övriga biobränslen enligt energipropositionens
förslag till investeringsstöd för kraftvärmeproduktion med
biobränslen,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att någon som är väl förtrogen med torvens speciella
förutsättningar [bör] bered[a]s plats i den planerade
bioenergikommissionen,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att torv skall klassas som biobränsle (tak 25 TWh)
när en strategi för minskad klimatpåverkan skall utarbetas.
1990/91:N71 av Börje Hörnlund (c) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statligt stöd för en fullskaleanläggning för
förädling av rörflen,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om omställningsstöd till vall för rörflensodling i
Norrland och liknande områden,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om medel till Röbäcksdalen för forskning och utveckling
från växtförädling till teknikutveckling för små- och storskalig
energiproduktion,
4. bemyndigar regeringen att inom en ram av 100 000 000 kr.
anvisa medel till stöd för rörflensodling i enlighet med vad i
motionen anförts.
1990/91:N72 av Rolf L Nilson m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen
1. begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift
att kartlägga effekterna av principen om
marginalkostnadsprissättning inom elsektorn,
2. begär att regeringen tillsätter en utredning om
internationaliseringen av elmarknaden enligt vad som anförts i
motionen.
1990/91:N73 av Rolf L Nilson m.fl. (v) såvitt gäller yrkandena
att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bristen på offensiv satsning vad gäller miljöteknik,
2. hos regeringen begär förslag om hur energisnåla processer,
konstruktioner och varor skall gynnas,
3. hos regeringen begär en handlingsplan för hur
energikonsumtionen kan minskas inom transportsektorn,
4. hos regeringen begär förslag om hur energisnål byggteknik
skall gynnas,
5. hos regeringen begär förslag på hur kommunerna skall
stödjas vad gäller energihushållning enligt vad som anförts i
motionen,
6. hos regeringen begär förslag om energisparkampanjer,
7. hos regeringen begär en handlingsplan för biobränslen
enligt vad som anförts i motionen,
9. till projekt energiskog vid lantbruksuniversitetet för
budgetåret 1991/92 anslår 3 000 000 kr. utöver regeringens
förslag eller således 10000000 kr.,
10. hos regeringen begär en handlingsplan för vindkraften
enligt vad som anförts i motionen,
12. hos regeringen begär förslag om upplysningskampanjer kring
vindkraften,
13. beslutar om ett 50% investeringsbidrag för solkraften,
14. hos regeringen begär förslag om hur andra alternativa
energislag skall utnyttjas i framtiden enligt vad som anförts i
motionen.
1990/91:N74 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen
1. beslutar om 1995 som startår för avvecklingen av
kärnkraften,
2. hos regeringen begär förslag om lag för
kärnkraftsavveckling,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Östersjöområdet som kärnkraftsfritt område,
4. avslår de riktlinjer som regeringen föreslår i avsnitt 1 i
proposition 1990/91:88 om energipolitiken,
5. hos regeringen begär förslag om nya riktlinjer för
energipolitiken enligt vad som anförts i motionen.
1990/91:N75 av Ivar Franzén (c) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förslaget om stöd till kraftvärmeproduktion med
biobränslen och att det generella stödet till kraftvärme skall
ges den utformning som anges i motionen,
2. beslutar om investeringsstöd och utvecklingsstöd från
energiteknikfonden för produktionsanläggningar avseende
förädlade biobränslen enligt de riktlinjer som anges i motionen,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fullföljande av pågående energiskogsforskning.
1990/91:N76 av Ivar Franzén (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
åtgärder som främjar vindkraftens utveckling och utbyggnad.
1990/91:N77 av Karin Wegestål (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
metangas producerad ur gröda.
1990/91:N78 av Krister Skånberg (mp) vari yrkas att riksdagen
beslutar att hälften av det teknikutvecklingsstöd som avsätts
till vindkraft skall ges främst till medelstor vindkraft med
effekt mellan 60 och 1 000 kW men en del även till utveckling av
småskalig vindkraft med effekt på högst 60 kW.
1990/91:N79 av Krister Skånberg (mp) vari yrkas att riksdagen
1. beslutar att det i investeringsbidraget till medelstor
vindkraft avsätts medel till fem heltidstjänster som oberoende
vindkraftsrådgivare samt till utbildningsverksamheten om
vindkraft,
2. beslutar att det ur investeringsbidraget till solenergi
avsätts medel motsvarande två heltidstjänster som oberoende
rådgivare till dem som tänker investera i solenergi med
bidragets hjälp,
3. beslutar att avsätta medel till två tjänster som oberoende
vattenkraftsrådgivare, för att understödja tillkomsten av ny
elproduktion från tidigare nedlagda mindre
vattenkraftsanläggningar.
1990/91:N80 av Krister Skånberg (mp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till lag om transitering av el i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:N81 av Krister Skånberg (mp) vari yrkas att riksdagen
beslutar att bidragsnivån till Projekt Energiskog vid
lantbruksuniversitetet återställs till förra budgetårets nivå 10
milj.kr. för att säkerställa verksamheten åtminstone på den
nivån och därmed fortsatt försöksverksamhet på Malmön.
1990/91:N82 av Birger Andersson (c) och Marianne Andersson i
Vårgårda (c) vari yrkas att riksdagen beslutar om komplettering
av ellagen (1902:71 s.1) i enlighet med vad i motionen
anförts.
1990/91:N83 av Jan Hyttring (c) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett stödbelopp på 4 000 kr. per kW installerad
eleffekt för delar av genomförda investeringar i
kraftvärmeanläggning för biobränsle i Karlstads kommun,
2. -- därest yrkande 1 ej vinner riksdagens bifall -- som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av generösa övergångsbestämmelser genom jämkning mellan
de olika stödbeloppen,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förhandlingar i syfte att få ett jämkat stöd per kW
installerad eleffekt.
1990/91:N84 av Birger Rosqvist (s) och Nils T Svensson (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om angelägenheten av även framtida
tillgång på högt kvalificerad och kompetent personal inom det
kärnfysiska och kärntekniska området.
1990/91:N85 av Birger Rosqvist (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om åtgärder för att ersätta arbetstillfällen inför ett framtida
beslut om stängning av kärnkraftverket i Oskarshamn.
1990/91:N86 av Åke Selberg (s) och Iréne Vestlund (s) vari
yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om torv som biobränsle,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sammansättningen av den planerade
bioenergikommissionen.
1990/91:N87 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att torven blir klassad som biobränsle,
2. beslutar att torv skall berättiga till investeringsstöd för
kraftvärmeproduktion,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att torvuttaget inte får överskrida tillväxten,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om torvens betydelse för den framtida
energiförsörjningen,
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om representation i den planerade
biobränslekommissionen.
1990/91:N88 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena
att riksdagen
1. godkänner de riktlinjer för energipolitiken som anges i
motionen,
2 (delvis). som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts angående förutsättningar för hur olika
energislag skall utvecklas,
3. som sin mening ger regeringen till känna att tidigare
uttalanden om avveckling av två kärnkraftsreaktorer 1995/96 inte
längre äger giltighet,
4. som sin mening ger regeringen till känna att tidigare
uttalanden om att all kärnkraft skall vara avvecklad till år
2010 inte längre äger giltighet,
5. med avslag på regeringens förslag i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd
till upphandling och introduktion av energieffektiv teknik,
6. med avslag på regeringens förslag i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd
till energieffektiv teknik i lokaler och bostäder,
7. med avslag på regeringens förslag i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd
till demonstrations- och pilotanläggningar inom industrin,
8. med avslag på regeringens förslag i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd
till kraftvärmeproduktion med biobränslen,
9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd ur energiteknikfonden,
10. med avslag på regeringens förslag i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd
till investeringar i vindkraftverk,
11. med avslag på regeringens förslag i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd
till solvärmeanläggningar,
12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bidrag till etanolproduktion,
13. med avslag på regeringens förslag i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
energiforskningen,
15. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1991/92 ikläda
staten ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till forskning
och utveckling inom energiområdet som, inräknat redan fattande
beslut, innebär åtaganden om 240 000 000 kr. för budgetåret
1992/93, 210000000 kr. för budgetåret 1993/94, 170000000
kr. för budgetåret 1994/95, 125000000 kr. för budgetåret
1995/96, 75000000 kr. för budgetåret 1996/97 samt
25000000 kr. för budgetåret 1997/98,
16. till energiforskning för budgetåret 1991/92 anvisar ett
reservationsanslag av 300 000 000 kr.,
17. till Vissa åtgärder för effektivare användning av energi
för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag av 5 000
000 kr.,
18. avslår regeringens förslag att till Insatser för ny
energiteknik för budgetåret 1991/92 anvisa ett
reservationsanslag av 370 000 000 kr.,
19. till utveckling av vindkraft för budgetåret 1991/92
anvisar ett reservationsanslag av 10 000 000 kr.
1990/91:N89 av Magnus Persson (s) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av övergångsbestämmelser för stöd till
fastbränsleprojektet Heden i Karlstads kommun för
kraftvärmeproduktion med biobränsle,
2. medger att regeringen får ges fullmakt att besluta om ett
jämkat bidrag per kW installerad eleffekt.
1990/91:N90 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s) såvitt gäller
yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om bidrag till i gång varande
anläggningar.
1990/91:N91 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär en jämförande utredning om
elproduktionsbranschens totala kostnader.
1990/91:N92 av Isa Halvarsson (fp) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av övergångsbestämmelser för stöd till
fastbränsleprojektet Heden i Karlstads kommun för
kraftvärmeproduktion med biobränsle,
2. medger att regeringen får ges fullmakt att besluta om ett
jämkat bidrag per kW installerad eleffekt.
1990/91:N93 av Krister Skånberg (mp) vari yrkas att riksdagen
1. avslår regeringens proposition i de stycken som behandlar
kärnkraftsavvecklingen och begär att regeringen återkommer med
en handlings- och tidplan för den fortsatta fullständiga
avvecklingen av kärnkraften,
2. som sin mening ger regeringen till känna att
kärnkraftsavvecklingen skall börja 1991 genom att minst en av
Barsebäcksreaktorerna tas ur drift,
3. ------ hos regeringen begär en handlings- och tidplan
för att minska utsläppen av växthusgaser -- som bl.a. också
omfattar trafiken -- för att följa internationella
rekommendationer och för att minska den totala
energianvändningen enligt Brundtlandrapportens rekommendationer,
5. som sin mening ger regeringen till känna att den med
ekonomiska styrmedel måste göra det lönsammare att driva
anläggningar för industriell mottryckskraft och kraftvärmeverk
med biobränsle än med fossila bränslen och att bygga nya
kraftvärmeverk för biobränslen än att bygga anläggningar för
"produktion" av icke förnybar energi,
6. som sin mening ger regeringen till känna att den med
ekonomiska styrmedel måste göra det lönsammare att bygga och
driva vindkraftverk och solvärmeanläggningar än att bygga
anläggningar för "produktion" av icke förnybar energi,
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att snarast sätta in åtgärder för att
kraftigt minska nuvarande överskott, bland andra: en snabb,
stegvis avveckling av kärnkraften från 1991, ökad export av
el, främst till Danmark och Finland,
8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att främja effektivare energianvändning och
hushållning genom: att låta balansprincipen styra
energiförsörjningen, minst lika bra ekonomiska villkor som för
nya kraftverk och förmånliga lånevillkor även för små
investeringar, bättre information, bl.a. produktmärkning och
rådgivning,
9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om klara styrsignaler till kraftindustrin och
elanvändarna genom: eltaxor som uppmuntrar minskad
elförbrukning, att avveckla skatterabatterna för stora
elförbrukare, normer för högsta elförbrukning på vanliga
apparater, krav på energibalanser för stora energiförbrukare,
10. beslutar att det svenska högspänningselnätet skall öppnas
för transitering av elström till självkostnad,
11. hos regeringen begär initiativ till samarbete med övriga
nordiska länder för att göra hela det nordiska elnätet till en
"common carrier" för transitering av elström till självkostnad,
12. hos regeringen begär att en elbörs skall inrättas i likhet
med vad chefen för statens energiverk, Hans Rode, har föreslagit
och även i övrigt ta[r] initiativ till att skapa en effektiv
elmarknad i Sverige,
13. hos regeringen begär initiativ till samarbete med övriga
nordiska länder för att inrätta en gemensam nordisk elbörs,
14. hos regeringen begär överläggningar med kraftindustrin och
den elintensiva industrin om hur de skall anpassa sig till och
medverka i den nya energipolitik som regeringen föreslår i sin
proposition,
15. hos regeringen begär att förmånliga lånevillkor och/eller
betalningsvillkor skall erbjudas dem som vill satsa på effektiv
energianvändning.
De motioner som har väckts med anledning av proposition
1990/91:90 och behandlas här är följande:
1990/91:N49 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen
begär att regeringen utreder hur förgasade restoljor kan ersätta
kol i energisystemet i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:N50 av Ivar Virgin (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
de miljömässiga effekterna av ökad användning av värmepumpar.
1990/91:N52 av Carl Bildt m.fl. (m) vari -- med motivering i
motion 1990/91:Jo105 -- yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett ökat effektuttag från de svenska kärnkraftverken,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kommunernas inblandning i lokaliseringen av
storskalig vindkraft och bioenergiproduktion.
1990/91:N55 av Carl Frick (mp) vari -- med motivering i motion
1990/91:Jo112 -- yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten att komma bort från icke förnybara
energikällor,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att i stigande omfattning öka användningen av
förnybara energikällor,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att öka energieffektiviteten för att
minska energianvändningen.
1990/91:N56 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller
yrkandena -- med motivering i motion 1990/91:Jo113 -- att
riksdagen
2 (delvis). som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om [utveckling av miljövänliga motorer och]
användning av miljövänliga bränslen och alternativa drivmedel
inom biltrafiken, flygtrafiken och sjöfarten (se i övrigt
1990/91:NU35),
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sambanden mellan energi och miljö.
1990/91:N59 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) såvitt gäller
yrkandet (1 delvis) -- med motivering i motion 1990/91:T82 --
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att alla
motorfordon fr.o.m. [1997] års modell skall kunna drivas med
biobränslen [eller vara eldrivna] (se i övrigt 1990/91:NU35),
1990/91:N60 (delvis) av Jan Sandberg (m) vari -- med
motivering i motion 1990/91:T83 -- yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utvecklingen av [renare motorer och] alternativa drivmedel (se i
övrigt 1990/91:NU35).
1990/91:N61 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) vari -- med motivering i
motion 1990/91:T84 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att en av de två reaktorerna i Barsebäck
skall avställas omedelbart och att förberedelser för avstängning
av den andra reaktorn skall inledas.
1990/91:N62 av Eva Goës (mp) och Krister Skånberg (mp) vari
yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om internationell forskning och stimulans av forskning
och projekt med vätgas,
2. säger upp oljeavtal/kontrakt för att kunna stimulera
nytänkande på vätgasens område,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att i en övergångsperiod utnyttja spill av väte från
industriprocesserna till att driva fordon.
De motioner från allmänna motionstiden år 1991 som
behandlas här är följande:
1990/91:N235 av Lennart Brunander (c) såvitt gäller yrkandet
(5) -- med motivering i motion 1990/91:A419 -- att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
jordbruket och produktion av bioenergi.
1990/91:N317 av Inger Schörling m.fl. (mp) såvitt gäller
yrkandet (11) att riksdagen inrättar ett nytt anslag H 11
"Kärnkraftsavveckling och omställning" på 2 100 milj.kr. i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:N318 av Per Stenmarck (m) och Rune Rydén (m) vari --
med motivering i motion 1990/91:Jo313 -- yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utveckling av olika slag av biobränslen.
1990/91:N352 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) såvitt gäller
yrkandena -- med motivering i motion 1990/91:A489 -- att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om infrastrukturen,
2. reserverar 1 öre/kWh av inkomsterna från
vattenkraftsskatten till infrastruktur enligt vad som anförts i
motionen.
1990/91:N355 av Börje Hörnlund m.fl. (c) såvitt gäller
yrkandena -- med motivering i motion 1990/91:A491 -- att
riksdagen
2. hos regeringen begär förslag till system med återföring av
vattenkraftsvinster till vattenkraftskommunerna i enlighet med
vad i motionen anförts,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att 6,5 öre/kWh bör gå direkt till regionalt utsatta
vattenkraftskommuner.
1990/91:N370 (delvis) av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari -- med
motivering i motion 1990/91:T267 -- yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
beträffande forskningsprogram för utveckling av mer miljövänliga
[motorer och] drivmedel (se i övrigt 1990/91:NU35).
1990/91:N377 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) såvitt gäller
yrkandet (2) -- med motivering i motion 1990/91:Jo818 -- att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behov av stimulanser till Stockholmsregionen
för att få till stånd en ökad användning av biobränsle.
1990/91:N403 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena
att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna att de svenska
kärnkraftsreaktorerna får användas så länge de uppfyller de krav
på säkerhet som regering och riksdag fastställt,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående 1980 års folkomröstning om kärnkraft som en
grund för den svenska energiförsörjningen,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående kärnkraftsreaktorernas tekniska livslängd,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående behovet av att tillgodose en växande
efterfrågan på elkraft,
5. som sin mening ger regeringen till känna behovet av en fri
energimarknad inom ramen för de miljö- och säkerhetsmässiga krav
som regering och riksdag har att fastställa,
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om energifrågorna som en del av det europeiska
samarbetet,
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående biobränslenas roll i den svenska
energiförsörjningen,
8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående naturgasens roll i den svenska
energiförsörjningen,
10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående behovet av en fri energiprissättning,
13. hos regeringen begär översyn av kommunallagen i syfte att
klarlägga kommunernas roll på en avreglerad energimarknad,
14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökad konkurrens i de lokala distributionsnäten,
15. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av statens energiverks uppgifter på en
avreglerad energimarknad.
1990/91:N405 av Stina Eliasson (c) vari yrkas att riksdagen
1. beslutar att ett halvt öre/kWh producerad vattenkraftsel
återförs till de vattenkraftsproducerande kommunerna och ett
halvt öre/kWh återförs till länet, där de
vattenkraftsproducerande kommunerna ingår,
2. beslutar att utbetalningarna sker den 1 juli 1991.
1990/91:N407 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen
1. beslutar att i lag förbjuda projektering och byggande av
anläggningar avsedda för förbränning av fossila bränslen med en
planerad årlig energiomsättning överstigande 15 GWh,
2. beslutar att i lag förbjuda konvertering av
biobränsleeldade förbränningsanläggningar med en årlig
energiomsättning överstigande 15 GWh.
1990/91:N408 av Bengt Kronblad m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utveckla ett alternativt energisystem för
transportsystemet och för uppvärmningssystemet,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ekonomiskt stöd för att på sikt utveckla
etanolproduktion baserad bl.a. på socker,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att utveckla ett biogasbaserat
uppvärmningssystem samt att inleda försök med omvandling av
biogas till etanol,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ekonomiskt stöd för att utveckla oljeväxtforskningen
samt för att i regionen stödja uppbyggnaden av en
växtoljebaserad omestringsanläggning för tillverkning av
miljövänlig vegetabilisk "dieselolja",
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att utveckla metoder för att
kostnadseffektivt omvandla skogsavfall, lövmassa etc. till
etanol.
1990/91:N409 av Birger Andersson (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en fullskaleanläggning för etanolproduktion i Köping.
1990/91:N412 av Carl Bildt m.fl. (m) vari -- med motivering i
motion 1990/91:Jo722 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om effektivare
energianvändning.
1990/91:N413 av Stina Eliasson (c) och Gunhild Bolander (c)
vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förlängd projektperiod för utvecklingsarbete på
området gengasdrift av motorfordon,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om export av svenskt kunnande på gengasområdet.
1990/91:N414 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari -- med
motivering i motion 1990/91:So226 -- yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att kärnkraften skall avvecklas
snarast möjligt för att inte öka skuldbördan både ekologiskt och
ekonomiskt för våra barn och barnbarn i samband med
nedläggningen.
1990/91:N415 av Sigge Godin (fp) vari -- med motivering i
motion 1990/91:A412 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande ett
konkurrenskraftigt energipris för den elkraftsintensiva
industrin.
1990/91:N416 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari -- med
motivering i motion 1990/91:T207 -- yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
nödvändigheten att snabbt utveckla såväl eldrift som drift med
biogas hos vägfordon.
1990/91:N417 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen beslutar att kärnkraftsaggregatet Barsebäck 1 skall
avvecklas under år 1991.
1990/91:N419 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om förläggning av etanolfabrik till Västmanland.
1990/91:N421 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna att
energipolitiken i första hand skall styras av de långsiktiga
krav som solidariteten med naturen, världens alla folk och
kommande generationer bjuder,
2. som sin mening ger regeringen till känna att bibehållen
välfärd kräver minskad energiförbrukning,
3. som sin mening ger regeringen till känna att en ekonomisk
tillväxt som leder till ökad energi- och råvaruförbrukning inte
är acceptabel och därför måste förhindras,
4. som sin mening ger regeringen till känna att Sveriges
framtida energiförsörjning i allt väsentligt måste baseras på
inhemska, förnybara energikällor i enlighet med vad som anförts
i motionen, uran elimineras och användningen av fossil energi
minskas drastiskt,
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ökad energieffektivitet och energihushållning som
primära mål i energipolitiken,
6. som sin mening ger regeringen till känna att det
långsiktiga målet för energipolitiken bör vara en halvering av
energianvändningen i Sverige,
7. som sin mening ger regeringen till känna att minskningen av
den totala energianvändningen skall ske med 2 % per år tills
halveringen uppnåtts,
8. som sin mening ger regeringen till känna att ett primärt
mål för energipolitiken bör vara att användningen av fossila
bränslen skall minskas drastiskt, målet är 85 % på 25 år,
9. som sin mening ger regeringen till känna att staten vid
genomförandet av energipolitiken skall ta i anspråk samtliga de
medel som anförs i motionen: skatter, subventioner, information
och lagstiftning,
10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de energipolitiska misslyckandena under 1980-talet,
11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det är riksdagen och regeringen som skall ha det
slutliga avgörandet i energipolitiken, inte storindustrin,
12. som sin mening ger regeringen till känna att fortsatt bruk
av uranenergi är oacceptabelt från såväl miljösynpunkt som
moralisk synpunkt,
13. begär att regeringen utarbetar en plan för en treårig
kärnkraftsavveckling och förelägger riksdagen erforderliga
lagförslag och äskanden för dess genomförande,
14. som sin mening ger regeringen till känna att det år 1988
beslutade koldioxidtaket får överskridas under den treåriga
avvecklingstiden och de därpå följande åren, dock längst
t.o.m. 1999,
15. -- om yrkandena 13 och 14 avslås -- som sin mening ger
regeringen till känna att kärnkraften skall avvecklas stegvis
med avslutning år 1999 och att därvid 1988 års koldioxidtak
skall vidmakthållas,
16. som sin mening ger regeringen till känna att
kärnkraftsavvecklingen skall påbörjas år 1991 med minst en
reaktor,
17. hos regeringen begär ett förslag på överförande av
samtliga kärnkraftverk i statlig ägo i enlighet med vad som
anförts i motionen,
18. som sin mening ger regeringen till känna att även efter
ett statligt övertagande av kärnkraftverken de tidigare ägarna
har det ekonomiska ansvaret för slutförvaring av det
kärnkraftsavfall som uppstått under den tid man ägde verken,
19. begär att regeringen tar initiativ till en mångsidig
upplysningskampanj om kärnenergins faror och fördelen med en
satsning på energieffektivitet, hushållning och övergång till
inhemsk förnybar energi,
20. begär att regeringen förelägger riksdagen förslag om
åtgärder för att viss åkermark men också diverse impediment
skall användas för energiodlingar av exempelvis luzern och
salix.
1990/91:N423 av Bengt Kindbom (c) och Gunilla André (c) vari
-- med motivering i motion 1990/91:Jo207 -- yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om lokalisering av en etanolfabrik till Lidköping.
1990/91:N424 av Bertil Måbrink m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen
1. beslutar att Blekingeprojektet får de resurser som krävs
för utveckling, uppförande och utvärdering av en försöksgrupp av
havsbaserade vindkraftverk i Kalmarsund,
2. beslutar att motsvarande satsning som görs på havsbaserade
vindkraftverk i Kalmarsund även skall göras på en grupp
landbaserade vindkraftverk.
1990/91:N425 av Ulla Tillander (c) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär att styrelsen för teknisk utveckling (STU)
får i uppdrag att starta försöksverksamhet med solcellsuppvärmda
bostadshus.
1990/91:N426 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av erforderliga beslut vad gäller
utveckling och etablering av etanolframställning i Norrköping.
1990/91:N427 av Roland Sundgren m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Köping är
en lämplig lokalisering för en etanolfabrik.
1990/91:N429 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari -- med
motivering i motion 1990/91:Jo752 -- yrkas att riksdagen begär
att regeringen snarast upprättar en nationell avvecklingsplan
för fossila bränslen.
1990/91:N431 av Börje Nilsson (s) och Yvonne Sandberg-Fries
(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om forsknings- och
försöksverksamhet om fasta bränslen i Kronobergs, Kalmar,
Blekinge och Kristianstads län.
1990/91:N432 av Inger Hestvik (s) och Leo Persson (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ombyggnad av dieseldrivna lok och
motorvagnar till etanoldrift.
1990/91:N433 av Karl-Göran Biörsmark (fp) och Lola Björkquist
(fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förläggning av
etanolframställning till Norrköping.
1990/91:N434 av Bruno Poromaa (s) och Åke Selberg (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtgärder för att få till stånd en
elektrifiering av våra fjällgårdar.
1990/91:N435 av Ingegerd Wärnersson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om elkonsumentens möjlighet att påverka
prissättningen.
1990/91:N436 av Ivar Franzén (c) och Rolf Kenneryd (c) vari
yrkas
1. att anslaget till landsbygdens elektrifiering skall
fortsätta ytterligare en femårsperiod inom en ram av 10 000 000
kr. så att de mest angelägna elektrifieringarna och
upprustningarna kan genomföras,
2. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anvisar 2 000 000 kr.
till anslaget Främjande av landsbygdens elektrifiering.
1990/91:N437 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om medel till landsbygdens elektrifiering.
1990/91:N439 av Eva Goës (mp) och Roy Ottosson (mp) vari --
med motivering i motion 1990/91:Ub628 -- yrkas att riksdagen
1. hos regeringen begär förslag i enlighet med motionen till
utvecklingscentrum i Sollefteå och [Ljungaverken] för
biogastillverkning och biobränsle m.m.,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en energiforskningsstation för att utveckla sol- och
vindkraft m.m. i Härnösand.
1990/91:N440 av Gullan Lindblad (m) och Göthe Knutson (m) vari
-- med motivering i motion 1990/91:A451 -- yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att en god tillgång till billig energi är av avgörande
betydelse för den framtida utvecklingen av värmländsk industri
och värmländsk arbetsmarknad.
1990/91:N441 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om medel till
elektrifiering av landsbygden i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1990/91:N442 av Ivar Virgin (m) och Sten Svensson (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ett bioenergiinstitut i Skara.
1990/91:N443 av Karin Starrin (c) och Lennart Brunander (c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att torven har en central roll
att spela som ett inhemskt biobränsle i Sveriges framtida
energiförsörjning.
1990/91:N444 av Hans Dau m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att torven som ett inhemskt förnybart biobränsle har en roll
att fylla i Sveriges framtida energiförsörjning.
1990/91:N445 av Åke Selberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ett entydigt klarläggande av torvens
ställning som ett inhemskt biobränsle,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kompetensen hos biobränslekommissionen.
1990/91:N446 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna att Sverige bör
sätta upp nationella mål för introduktionen av vindkraft,
2. som sin mening ger regeringen till känna att första målet
för medelstora vindkraftverk skall vara 150 MW installerad
effekt fram till den 31 december 1993, för verk med mindre
effekt än 1 000 kW,
3. som sin mening ger regeringen till känna att målet för
vindkraftsutbyggnaden skall vara 1 500 MW till den 31 december
1996,
4. som sin mening ger regeringen till känna att introduktionen
av vindkraftverk skall stimuleras genom ett investeringsbidrag
på 25 % av normalkostnaden för ett verk, dock högst 2 000 kr./kW
och 2 milj.kr. per verk,
5. som sin mening ger regeringen till känna att
investeringsbidrag för vindkraftverk skall utgå från den 1 juli
1991, enligt regler som statens energiverk bör få i uppdrag att
utarbeta,
6. som sin mening ger regeringen till känna att bidrag skall
utgå även till de vindkraftverk som börjat byggas sedan
miljöavgiftsutredningen lade fram sitt förslag om en bonus för
vindkraftsgenererad el,
7. som sin mening ger regeringen till känna att den
tillfälliga tjänsten vid statens energiverk som oberoende
rådgivare/konsulent för rådgivning till allmänheten i
vindkraftsfrågor bör förlängas åtminstone till utgången av 1996
och att ytterligare minst tre likadana tjänster bör inrättas
under 1991 för minst sex år framåt.
1990/91:N447 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari -- med motivering
i motion 1990/91:Sk698 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att subventioner
till kraftproduktion och processindustri bör tas upp i
GATT-förhandlingar.
1990/91:N448 av Bo Hammar (v) och Jan Strömdahl (v) såvitt
gäller yrkandet (1) att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om stöd till forskning om och
utveckling av alternativa energikällor på Gotland.
1990/91:N449 av Barbro Sandberg (fp) och Håkan Holmberg (fp)
vari -- med motivering i motion 1990/91:T250 -- yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om etanolanläggning i Uppsala län.
1990/91:N450 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari -- med motivering
i motion 1990/91:T253 -- yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ekonomiska stimulanser för att uppmuntra alternativa
bränslen, eldrift m.m.,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de negativa miljöeffekter eldriven trafik får vid en
avveckling av kärnkraften.
1990/91:N451 av Lars Norberg (mp) och Krister Skånberg (mp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna att en parlamentarisk utredning skall tillsättas för att
utarbeta förslag till en energibalk.
1990/91:N452 av Krister Skånberg (mp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av effektivare energianvändning.
1990/91:N453 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att
riksdagen
1. hos regeringen begär förslag om inrättandet av AB Svensk
Förnybar Energi, i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en kraftfullare satsning på vätgas.
1990/91:N456 av Krister Skånberg (mp) vari yrkas att riksdagen
1. hos regeringen begär förslag om inrättande av en elbörs i
Sverige enligt vad som anförts i motionen,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att alla som genererar elström i Sverige och de som
planerar att förbruka mer än vad som är normal
hushållsförbrukning skall ges rätt och möjlighet att till
självkostnadspris transitera elström på det svenska elnätet och
så snart ske kan på elnäten i våra nordiska grannländer.
1990/91:N458 av Börje Hörnlund (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om ökat statligt engagemang för forskning, utveckling och
produktion av alternativa drivmedel.
1990/91:N459 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
1. hos regeringen begär att den snabbavvecklar
kärnkraftsanläggningen i Forsmark,
2. hos regeringen begär att Forsmarks kärnkraftverk ej får
köras så länge ingen existerande evakueringsplan för Stockholm
med omnejd finns,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kärnkraftens elpris skall inkludera skatt på
uran, kostnad för avfallshantering, underhåll, investeringar och
kärnkraftsförsäkring som täcker utgifterna för en katastrof,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att planera energianvändningen och göra kommunala
energiplaner för hushållning av el och reducering av
koldioxidutsläppen.
1990/91:N460 av Olof Johansson m.fl. (c) vari -- med
motivering i motion 1990/91:Bo543 -- yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förnyelse av Stockholmsregionens energisystem,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om övergång från fossila bränslen till miljövänligare
drivmedel som t.ex. etanol.
1990/91:Bo205 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari -- med
motivering i motion 1990/91:N421 -- yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till åtgärder så att elvärme i det
befintliga byggnadsbeståndet kan ersättas av andra
uppvärmningssätt.
1990/91:Bo242 av Agne Hansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet
(4) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionens anförts om introduktion av effektivare
uppvärmningssystem i byggnader.
1990/91:Bo254 av Lars Norberg (mp) vari -- med motivering i
motion 1990/91:K628 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att obligatoriska kommunala
energirådgivare skall återinföras.
De motioner från allmänna motionstiden år 1990 som
behandlas här är följande:
1989/90:N248 av Viola Furubjelke m.fl. (s) såvitt gäller
yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en snar satsning på
framställning av etanol i Östergötland för användning som
bilbränsle.
1989/90:N270 av Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om resurs- och energisparande genom minskad användning av
plastkassar.
1989/90:N331 av Kent Lundgren (mp) och Carl Frick (mp) såvitt
gäller yrkandena att riksdagen
2. hos regeringen begär en utredning i syfte att åstadkomma en
energisänkning med ca 3 % per år inom pappers- och
massaindustrin vad gäller fossila bränslen och el,
4. begär att regeringen även låter den i motionen föreslagna
utredningen komma med förslag till åtgärder i motionens anda vad
gäller att utarbeta motsvarande energisparplan för övriga
storförbrukare.
1989/90:N359 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktning och åtgärder för att uppfylla fastlagda
energi- och miljöpolitiska mål,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av insatser för att både utnyttja befintliga
kraftvärmeanläggningar och stimulera byggande av nya.
1989/90:N361 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandet
(4) -- med motivering i motion 1989/90:Fi212 -- att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om energipolitiken och införande av trappstegstariffer för
elkrävande produktion.
1989/90:N369 av Margaretha af Ugglas m.fl. (m) såvitt gäller
yrkandet (2) -- med motivering i motion 1989/90:U517 -- att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om samarbete vad gäller reaktorsäkerhet.
1989/90:N401 av Birger Rosqvist m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stamledning för naturgas i sydöstra Sveriges
kustlän.
1989/90:N402 av Sten Andersson i Malmö (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en folkomröstning angående kärnkraftens
fortsatta användning.
1989/90:N403 av Iréne Vestlund m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den elintensiva industrins tillgång till
energi och goda konkurrensvillkor.
1989/90:N404 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående folkomröstningen om kärnkraft år 1980 som en
grund för den svenska energipolitiken,
2. hos regeringen begär en utredning om de miljömässiga
konsekvenser som skulle följa av en avveckling av den svenska
kärnkraften,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående vikten av att elkraftsförsörjningen säkras,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående kärnkraftsreaktorernas livslängd,
5. som sin mening ger regeringen till känna att någon förtida
avveckling av kärnkraften inte skall ske, i enlighet med vad i
motionen anförts,
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående tillståndsprövning för fossilbränslebaserad
kraftproduktion,
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående marknadsanpassning av energisystemet.
1989/90:N405 av Rosa Östh (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
den enskilde bör hållas skadeslös vad gäller ekonomiska effekter
av kärnkraftsolyckor.
1989/90:N407 av Martin Olsson (c) och Sigge Godin (fp) såvitt
gäller yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om etablering i
Västernorrlands inland av biobränsleutveckling inom statens
vattenfallsverk.
1989/90:N409 av Stina Eliasson (c) och Gunhild Bolander (c)
vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förlängd projektperiod för utvecklingsarbete på
området gengasdrift av motorfordon,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om export av svenskt kunnande på gengasområdet.
1989/90:N410 av Hugo Bergdahl (fp) och Erling Bager (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts mot förtida avveckling av
kärnkraftsreaktorer.
1989/90:N411 av Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen anhåller om förslag till förstärkta stimulansåtgärder
för småskalig energiproduktion i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1989/90:N412 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari -- med
motivering i motion 1989/90:U404 -- yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att kärnkraften av
säkerhetspolitiska skäl omgående bör avvecklas.
1989/90:N413 av Inger Schörling m.fl. (mp) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de förlorade åren i svensk energipolitik,
7. under en ny anslagspost, C 16, anslår 2 000 000 000 kr.
till energihushållning och inhemsk energiproduktion enligt de
riktlinjer som anges i motionen.
1989/90:N414 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna att
energipolitiken i första hand skall styras av de långsiktiga
krav som solidariteten med naturen, världens alla folk och
kommande generationer bjuder,
2. som sin mening ger regeringen till känna att det
långsiktiga målet för energipolitiken bör vara en halvering av
energianvändningen i Sverige,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ökad energieffektivitet och energihushållning som
primära mål i energipolitiken,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att energipolitiken skall inriktas på inhemsk
försörjning med energi, varvid uran och i möjligaste mån fossila
bränslen skall elimineras och försörjningen grundas på inhemsk
förnybar energi,
5. som sin mening ger regeringen till känna att fortsatt bruk
av uranenergi är oacceptabelt ur såväl miljösynpunkt som
moralisk synpunkt,
6. begär att regeringen utarbetar en plan för en treårig
kärnkraftsavveckling och förelägger riksdagen erforderliga
lagförslag och äskanden för dess genomförande,
7. hos regeringen begär ett förslag om överförande av samtliga
kärnkraftverk i statlig ägo i enlighet med vad som i motionen
anförs,
8. som sin mening ger regeringen till känna att även efter ett
statligt övertagande av kärnkraftverket de tidigare ägarna har
det ekonomiska ansvaret för slutförvaring av det
kärnkraftsavfall som uppstått under den tid man ägde verken,
9. hos regeringen begär förslag till åtgärder så att, så snart
som möjligt, elvärme i befintligt byggnadsbestånd kan ersättas
av andra uppvärmningssätt,
10. begär att regeringen tar initiativ till en mångsidig
upplysningskampanj om kärnenergins faror och fördelen med en
satsning på energieffektivitet, hushållning och övergång till
inhemsk förnybar energi,
11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att målet för energipolitiken på 25 års sikt bör vara
att fossilbränslena genom årlig besparing och reduktion
minskas till 15 % av dagens användning,
12. som sin mening ger regeringen till känna att det
långsiktiga målet för svensk energianvändning bör vara en
halvering av dagens nivå,
13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om erforderligt stöd till elintensiv industri under en
övergångstid.
1989/90:N416 av Ingrid Hasselström Nyvall (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utveckling av vindkraften.
1989/90:N417 av Sture Thun m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om etanoltillverkning i Östergötland.
1989/90:N418 av Gullan Lindblad (m) och Göthe Knutson (m) vari
-- med motivering i motion 1989/90:A423 -- yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att en god tillgång
till billig energi är av avgörande betydelse för den framtida
utvecklingen av värmländsk industri och värmländsk
arbetsmarknad.
1989/90:N419 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen beslutar att Barsebäck 1 skall avvecklas under år
1990.
1989/90:N420 av Birger Andersson (c) och Marianne Andersson i
Vårgårda (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär
förslag till sådan ändring/komplettering i ellagen [1902:71
s.1] att allmän rätt att transitera elenergi till
självkostnadspris införs.
1989/90:N421 av Roland Larsson (c) och Hugo Andersson (c)
såvitt gäller yrkandet (1) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd för
produktion av biobränslen.
1989/90:N422 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till placering av en
fullskaleanläggning för etanolproduktion i Örebro län.
1989/90:N426 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari -- med
motivering i motion 1989/90:T220 -- yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av att minska förbrukningen av fossila
bränslen i bl.a. vägfordon,
2. som sin mening ger regeringen till känna att målsättningen
vad gäller medelsförbrukningen av bensin för personbilar bör
sänkas till högst 0,6 liter/mil till år 1995,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av att snabbt utveckla såväl eldrift
som drift med biogas hos vägfordon.
1989/90:N427 av Carl Bildt m.fl. (m) vari -- med motivering i
motion 1989/90:Jo773 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att oljeförbrukningen skall minskas till
en nivå motsvarande 40 % av den svenska energiförbrukningen.
1989/90:N428 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om förtida avveckling av vissa kärnkraftsreaktorer.
1989/90:N429 av Margareta Gard (m) och Karin Falkmer (m) vari
yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna att någon förtida
avveckling av kärnkraften inte skall ske,
2. som sin mening ger regeringen till känna att
folkomröstningens krav för avveckling av kärnkraften skall
gälla.
1989/90:N430 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av energipolitiska åtgärder.
1989/90:N431 av Marianne Jönsson (c) och Birger Andersson (c)
vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om investeringsbidrag till vindkraftverk,
2. begär att regeringen i övrigt beaktar vad i motionen
anförts om främjande av vindkraftsproduktion.
1989/90:N432 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen beslutar att i lag förbjuda projektering och byggande
av anläggningar avsedda för förbränning av fossila bränslen med
en planerad årlig energiomsättning överstigande 10 GWh.
1989/90:N433 av Karl-Gösta Svenson (m) och Anders G Högmark
(m) såvitt gäller yrkandet (3) att riksdagen beslutar att
befintliga kärnkraftverk får utnyttjas i elkraftsproduktionen så
länge ansvariga myndigheter finner det förenat med fullgod
säkerhet.
1989/90:N434 av Börje Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utbyggnad av stambasledning för naturgas i
sydöstra Sverige.
1989/90:N435 av Roland Larsson (c) och Hugo Andersson (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om statligt stöd för produktion av
drivmedelsetanol.
1989/90:N436 av Karl-Göran Biörsmark (fp) och Lola Björkquist
(fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förläggning av
etanolframställning till Östergötland.
1989/90:N437 av Ivar Franzén (c) vari yrkas att riksdagen
uppdrar åt regeringen att ta initiativ till bildande av
Nationalföreningen för Energisparinformationens Främjande (NEF)
enligt vad som anförts i motionen.
1989/90:N441 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om investeringsbidrag för projekteringsbidrag till småskalig
vattenkraftsproduktion.
1989/90:N446 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att
riksdagen
1. hos regeringen begär ett åtgärdsprogram för förnyelse av
energisystemet, byggt på effektivare energianvändning och
utnyttjande av inhemsk förnybar miljövänlig energi -- och i
enlighet med riksdagens tidigare beslut trygga sysselsättningen,
avvecklingen av kärnkraften, bevarande av de fyra outbyggda
älvarna och upprätthållande av målet att koldioxidutsläppen inte
får öka -- enligt vad som anförts i motionen,
2. som sin mening ger regeringen till känna att det i yrkande
1 begärda åtgärdsprogrammet skall innebära att riktlinjer för
kärnkraftens avveckling läggs fast och en avvecklingsplan för
kärnkraften upprättas samt att avvecklingen inleds genom att
reaktorerna i Barsebäck och Ringhals tas ur drift så snart det
är möjligt av bl.a. juridiska skäl,
3. som sin mening ger regeringen till känna att det i yrkande
1 begärda åtgärdsprogrammet skall innebära att förutsättningar
för en energimarknad med många aktörer skapas genom ökad
konkurrens, satsning på effektivare energianvändning och
utnyttjande av inhemsk förnybar energi,
4. som sin mening ger regeringen till känna att det i yrkande
1 begärda åtgärdsprogrammet skall innebära att Energins
Utvecklingsfond inrättas, finansierad med en avgift på 2 öre/kWh
el i produktionsledet,
5. som sin mening ger regeringen till känna att det i yrkande
1 begärda åtgärdsprogrammet skall innebära att en begränsad
introduktion av naturgas sker,
6. som sin mening ger regeringen till känna att det i yrkande
1 begärda åtgärdsprogrammet skall innebära att åkermark som inte
behövs för produktion av livsmedel skall användas för odling av
bl.a. energiskog och energigrödor,
7. som sin mening ger regeringen till känna att det i yrkande
1 begärda åtgärdsprogrammet skall innebära att
fullskaleanläggningar för produktion av bioetanol byggs,
8. som sin mening ger regeringen till känna att det i yrkande
1 begärda åtgärdsprogrammet skall innebära att möjligheter till
stöd för avancerade energiprojekt med högt risktagande och stort
värde ur miljösynpunkt öppnas.
1989/90:N447 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari -- med
motivering i motion 1989/90:U637 -- yrkas att riksdagen begär
att regeringen snarast upprättar en nationell avvecklingsplan
för fossila bränslen.
1989/90:N448 av Anders Castberger m.fl. (fp) vari -- med
motivering i motion 1989/90:A443 -- yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
vikten av en energipolitik som säkrar den elintensiva industrins
framtid i Älvsborgs län.
1989/90:N449 av Lars Norberg (mp) och Rolf L Nilson (vpk) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
maximala reaktoreffekten på Sveriges reaktorer skall återgå till
den vid i ursprungligt drifttillstånd fastställda.
1989/90:N450 av Krister Skånberg m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kärnkraftsanläggningen i Forsmark snarast bör
avvecklas,
2. hos regeringen begär att en plan för att utrymma Stockholm
efter en kärnkraftsolycka i Forsmark snarast upprättas.
1989/90:N451 av Eva Björne (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att kärnkraften måste finnas kvar så länge den är driftsäker och
det inte finns bättre alternativ.
1989/90:N452 av Kent Carlsson (s) och Anneli Hulthén (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om undersökning för att utröna
miljöeffekterna av kärnbränsleframställning.
1989/90:N455 av Krister Skånberg (mp) och Lars Norberg (mp)
vari yrkas att riksdagen ger regeringen i uppdrag att utarbeta
förslag till ändring och utökning av ellagen (1902:71 s.1), så
att bestämmelser för allmän rätt att transitera el till
självkostnadspris införs samt att tvister i ärendet får
hänskjutas till prisregleringsnämnden för elektrisk ström, vid
statens energiverk, för avgörande.
1989/90:N456 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om industrins behov av säker eltillförsel till
konkurrenskraftiga priser.
1989/90:N457 av Yngve Wernersson (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om industrins behov av elenergi till konkurrenskraftiga priser.
1989/90:N458 av Krister Skånberg m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen
1. beslutar om nationella mål för introduktionen av vindkraft
i tid och installerad effekt,
2. beslutar att första målet skall vara 200 MW installerad
effekt fram till den 31 december 1992 samt 3 000 MW före år
1997,
3. beslutar att introduktionen stimuleras genom ett
investeringsbidrag på 25 % av totalkostnaden för verk,
fundament, nätanslutning och eventuell nätförstärkning för verk
under 1 000 kW enligt regler som kan utarbetas av statens
energiverk och avse en investering som i sin helhet uppfyller
vissa samhällsekonomiska kriterier,
4. beslutar att investeringsbidraget utgår från den 1 april
1990,
5. beslutar att det för rådgivning till allmänheten i
vindkraftsfrågor inrättas minst fem tjänster som oberoende
rådgivare/konsulenter samt att dessa tjänster eventuellt kan
knytas till Svensk vindkraftsförening, enligt danskt mönster,
för en väl fungerande rådgivning.
1989/90:N459 av Ivar Franzén (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att inget gaskondenskraftverk skall byggas i Ringhals.
1989/90:N460 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ökat statligt engagemang för forskning,
utveckling och produktion av alternativa drivmedel.
1989/90:N461 av Birger Andersson (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om förläggning av en etanolfabrik till Västmanland.
1989/90:N462 av Ivar Franzén m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena
att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjligheterna och vikten av att minska
energianvändningen i bostäder och lokaler,
2. begär att regeringen verkar för att småskaliga lösningar
hos elabonnenterna används för att lösa en del av
effektproblemen i vårt elsystem,
3. hos regeringen begär förslag om ändrade nedsättningsregler
för den energiintensiva industrin enligt vad som anförs i
motionen,
4. hos regeringen begär förslag om åtgärder som stimulerar
till inköp av energisnåla hushållsmaskiner enligt de riktlinjer
som redovisas i motionen,
5. begär att regeringen skyndsamt utreder möjligheterna att
väsentligt öka transiteringsrätten på stamlinjenätet enligt de
riktlinjer som redovisas i motionen,
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten [av] och möjligheterna att utnyttja modern
förgasningsteknik vid biobränslebaserad samproduktion av el och
värme,
8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ekologisk -- och samhällsekonomisk -- värdering av
förnybar energi,
9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett miljöanpassat energisystem och vikten av
kraftfull satsning på effektivare energianvändning och förnybar
energi samt skillnaden mellan kostnaden för elproduktionen och
elpriset.
1989/90:N463 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att göra det lönsamt att satsa på effektiv
energiteknik,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statliga lågräntelån eller räntebidrag för
energieffektiv utrustning,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om prissättning för att uppmuntra effektivare
elanvändning,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avtal med energitjänstföretag,
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ekonomiska incitament för energisnål elutrustning,
8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om mer informativa elräkningar,
9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av information om effektiv elanvändning,
10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till fortsatt utveckling och staten som
föregångare,
11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att överföra el på ledningsnätet,
12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att välja efter lägsta totala kostnad,
13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om redovisning av förväntade minskningar av
elförbrukningen.
1989/90:N466 av Lars Bäckström (vpk) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stöd till inhemsk etanolproduktion.
1989/90:N467 av Annika Åhnberg m.fl. (vpk) vari -- med
motivering i motion 1989/90:Jo267 -- yrkas att riksdagen
1. beslutar inrätta ett projektstöd för utveckling av
produktion av energi och drivmedel,
2. hos regeringen begär förslag till riktlinjer för ett sådant
projektstöd i enlighet med vad i motionen anförts,
3. anslår 5 milj.kr. till projektstöd för egenproducerad
energi och drivmedel inom jordbruket.
1989/90:N468 av Lars Norberg (mp) och Carl Frick (mp) vari --
med motivering i motion 1989/90:Jo860 -- yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
anläggandet av ett vindkraftsfält och en experimentstation till
Vätternstranden vid Ödeshög.
1989/90:N469 av Pär Granstedt (c) och Karin Söder (c) vari --
med motivering i motion 1989/90:T246 -- yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
en energiplan för Stockholmsregionen.
1989/90:N470 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari -- med motivering
i motion 1989/90:T248 -- yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ekonomiska stimulanser för att uppmuntra alternativa
bränslen, eldrift m.m.,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de negativa miljöeffekter eldriven trafik får vid en
avveckling av kärnkraften.
1989/90:N471 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari -- med motivering i
motion 1989/90:Jo863 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande den
framtida energipolitiken och skogsskadeutvecklingen.
1989/90:N472 av Carl Bildt m.fl. (m) vari -- med motivering i
motion 1989/90:Jo268 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om elanvändningens
betydelse och de negativa konsekvenserna av en
kärnkraftsavveckling för landsbygden.
1989/90:N473 av Olof Johansson m.fl. (c) vari -- med
motivering i motion 1989/90:T250 -- yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nya
drivmedel.
1989/90:N474 av Eva Goës (mp) och Roy Ottosson (mp) vari --
med motivering i motion 1989/90:Ub822 -- yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag i enlighet med motionen till
utvecklingscentrum i Sollefteå för biogastillverkning m.m.
1989/90:N475 av Bengt Kindbom (c) och Gunilla André (c) vari
yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om byggande av en etanolfabrik,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försöksanläggning för värmeproduktion.
1989/90:N476 av Ingbritt Irhammar (c) och Ulla Tillander (c)
vari -- med motivering i motion 1989/90:Jo266 -- yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om [trädgårds]näringens energiproblem.
1989/90:N477 av Hadar Cars m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet
(1) att riksdagen hos regeringen begär att en
biobränslekommission tillsätts,
1989/90:N478 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
1. hos regeringen begär förslag om en nationell
energieffektivitetsplan,
2. hos regeringen begär förslag om energiminimering i
bebyggelse,
3. hos regeringen begär en avvecklingsplan för kärnkraften i
enlighet med vad som anförts i motionen,
4. beslutar att Barsebäcksverket skall vara det första
kärnkraftverket som tas ur drift, så snart det är juridiskt
möjligt,
8. hos regeringen begär förslag så att produktionen och
konsumtionen av biobränslen gynnas,
9. hos regeringen begär förslag om vindkraftslokalisering på
västkusten,
10. hos regeringen begär förslag om en plan för vindkraftens
utveckling som garanterar en utbyggnad till minst l5 TWh år
2010,
11. hos regeringen begär förslag om en plan för utbyggnad av
vågenergi som garanterar en utbyggnad till minst 5 TWh år 2010,
12. hos regeringen begär förslag om samarbete med Norge om
vågenergi med mål att importera minst 10 TWh vågenergi från
Norge år 2010,
13. hos regeringen begär förslag om en konverteringsplan för
kolkraftverken,
14. hos regeringen begär förslag till en kraftig utveckling av
solenergin, så att den ger minst 10 TWh år 2010,
15. hos regeringen begär en tidsplan för avveckling av bensin,
diesel och olja som bränsle,
16. hos regeringen begär förslag, så att naturgas introduceras
i enlighet med vad som i motionen anförts.
1989/90:N479 av Ivar Franzén m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet
(1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inledningen av kärnkraftens avveckling.
1989/90:N480 av Åsa Domeij (mp) och Roy Ottosson (mp) såvitt
gäller yrkandet (1) att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att ett nationellt biogasprogram skall upprättas
enligt de riktlinjer som angivits i motionen.
1989/90:N481 av Lars Norberg (mp) och Krister Skånberg (mp)
vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna att statliga medel
skall beviljas för satsning på biologiska bränslen i enlighet
med vad som i motionen anförts,
2. som sin mening ger regeringen till känna att statliga medel
skall anslås till satsningar på solvärmeanläggningar i enlighet
med vad som i motionen anförts.
1989/90:N482 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari -- med motivering
i motion 1989/90:Jo270 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om satsning på
biobränslen.
1989/90:N483 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari -- med motivering
i motion 1989/90:Jo879 -- yrkas att riksdagen
1. beslutar att kärnkraften skall avvecklas i enlighet med vad
i motionen anförts,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om satsningar på produktion av drivmedel med låga
emissioner.
1989/90:N484 av Olof Johansson m.fl. (c) vari -- med
motivering i motion 1989/90:Bo250 -- yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förnyelse av storstädernas energisystem,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om övergång från fossila bränslen till miljövänligare
drivmedel som t.ex. etanol.
1989/90:N485 av Åsa Domeij (mp) och Roy Ottosson (mp) vari --
med motivering i motion 1989/90:Jo882 -- yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att Sverige skall skaffa avsvavlingskapacitet för tyngre
eldningsoljor.
1989/90:N486 av Krister Skånberg (mp) såvitt gäller yrkandet
(1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lån med låg ränta eller räntebidrag för
investeringar i eleffektiv utrustning.
1989/90:Bo246 av Lars Werner m.fl. (v) vari -- med motivering
i motion 1989/90:N478 -- yrkas att riksdagen
1. beslutar om en sådan ändring i plan- och bygglagen att
energirådgivning blir en obligatorisk serviceuppgift för de
kommunala byggnadsnämnderna,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att staten skall bidra till 50% av kommunernas
kostnad för energirådgivning.
1989/90:Bo502 av Eva Goës (mp) och Lars Norberg (mp) såvitt
gäller yrkandena att riksdagen
1. hos regeringen begär förslag till lagstiftning om
obligatoriska energirådgivare,
2. begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift
att utarbeta förslag till lagstiftning om att kommunala
energiplaner upprättas, enligt vad som anförts i motionen.
1989/90:Bo534 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller
yrkandet (2) -- med motivering i motion 1989/90:N446 -- att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det i
motion 1989/90:N446 yrkande1 begärda åtgärdsprogrammet skall
innebära att statsbidrag skall utgå till återuppbyggnad av den
kommunala energirådgivningen.
1989/90:Bo544 av Agne Hansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet
(3) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om introduktion av effektivare
uppvärmningssystem i byggnader.
Den motion som har väckts med anledning av proposition
1989/90:66 och behandlas här är
1989/90:A12 av Sven-Olof Petersson m.fl. (c) såvitt gäller
yrkandet (5) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om havsbaserad vindkraft.
Den motion som har väckts med anledning av proposition
1989/90:88 och behandlas här är
1989/90:N58 av Lars Norberg m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena
att riksdagen
6. som sin mening ger regeringen till känna att
Brundtlandkommissionens målsättning, att energianvändningen
skall på sikt halveras, skall vara en utgångspunkt för
näringspolitiken,
7. som sin mening ger regeringen till känna att
Brundtlandkommissionens målsättning skall uppfyllas genom en
årlig minskning av den totala energianvändningen med 2 %.
Den motion som har väckts med anledning av proposition
1989/90:90 och behandlas här är
1989/90:N39 av Krister Skånberg (mp) och Lars Norberg (mp)
såvitt gäller yrkandena att riksdagen
1. hos regeringen begär förslag om system för
energiförsörjning och energianvändning inom naturens ramar
enligt vad i motionen anförs,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av FoU-insatser för effektivare
energianvändning.
Den motion som har väckts med anledning av proposition
1989/90:126 och behandlas här är
1989/90:Bo60 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller
yrkandet (6) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om naturgasintroduktionen och
byggande av ledningar för naturgas samt hos regeringen
hemställer om förslag till en strukturplan för dragning av
naturgasledningar i enlighet med vad som anförs i motionen.
Utskottet
Inledning
Sedan mitten av 1970-talet har olika regeringar, med tre till
fyra års mellanrum, förelagt riksdagen förslag till riktlinjer
för energipolitiken. Riksdagens beslut -- senast år 1988 (prop.
1987/88:90, NU 1987/88:40) -- har regelmässigt fattats under
oenighet mellan de politiska partierna, inte minst vad gäller
kärnkraftens roll i det svenska energisystemet.
Hösten 1990 inleddes överläggningar mellan företrädare för
socialdemokraterna, folkpartiet liberalerna och centerpartiet i
syfte att skapa ett underlag för långsiktigt hållbara politiska
beslut om energipolitiken. Överläggningarna ledde den 15 januari
1991 till en överenskommelse mellan de tre nämnda partierna om
energipolitiken.
Denna överenskommelse redovisas i den nu framlagda
propositionen till sin exakta ordalydelse. Regeringen föreslår i
propositionen att de i överenskommelsen angivna riktlinjerna för
energipolitiken skall antas av riksdagen och att dessa
riktlinjer i berörda delar skall ersätta dem som riksdagen
beslutade om år 1988. I övrigt innehåller propositionen förslag
om ett antal konkreta åtgärder som ligger i linje med vad man
har enats om under överläggningarna mellan de tre partierna.
Bland dessa åtgärder ingår att beskattningen av bränsle som
används för kraftvärmeproduktion skall ändras och att nuvarande
skattebefrielse för elkraft som förbrukas i s.k. avkopplingsbara
elpannor skall upphöra. Dessa förslag, jämte motionsyrkanden i
anslutning härtill, har av näringsutskottet med yttrande
(1990/91:NU12y) överlämnats till skatteutskottet, som behandlar
dem i sitt betänkande 1990/91:SkU26.
Som har framgått av det föregående behandlas i detta
betänkande motioner inte bara med anledning av propositionen om
energipolitik (1990/91:88), med anledning av andra propositioner
och från allmänna motionstiden 1991, utan även kvarstående
motioner från år 1990. Antalet motionsyrkanden som behandlas i
detta betänkande uppgår till 456.
Både i partimotioner och i andra motioner förekommer att samma
motionär vid olika tidpunkter har lagt fram identiska, eller i
det närmaste identiska, yrkanden. Utskottet sakbehandlar i
sådana fall endast det sist framlagda yrkandet och avstyrker med
hänvisning till denna behandling motsvarande tidigare yrkande.
Ett antal yrkanden i de från år 1990 kvarstående
partimotionerna (motsvarande) från folkpartiet och från
centerpartiet har sådan innebörd att resp. partis företrädare i
utskottet har förklarat att dessa yrkanden, till följd av de
förslag som propositionen innehåller, har tillgodosetts eller
saknar aktualitet. Utskottet avstyrker dessa yrkanden utan
ytterligare sakbehandling.
Utskottets hemställan har delats upp på olika ämnesområden med
användande av samma rubriker som i framställningen under
rubriken Utskottet.
Utskottet behandlar först -- efter att ha ytterligare belyst
bakgrunden till det nuvarande beslutsläget -- frågor om allmänna
riktlinjer för energipolitiken inkl. kärnkraftens roll i det
svenska energisystemet. Utgångspunkten är här dels vad som
föreslås i propositionen, dels ett antal motionsyrkanden, vilka
till större delen gäller kärnkraftens roll i det svenska
energisystemet.
Därefter tas upp frågor om kärnsäkerhet, elförsörjning och
elprissättning, effektivare energianvändning m.m.,
energiforskning m.m., elproduktion och bränsleförsörjning. I ett
avslutande avsnitt behandlas bl.a. sådana anslagsfrågor som inte
har berörts i den tidigare framställningen.
Avsnittet om elproduktionsfrågor innehåller bl.a.
ställningstaganden till regeringens förslag om stöd till
kraftvärmeproduktion med biobränslen och om stöd till vindkraft.
I avsnittet om bränsleförsörjning tar utskottet ställning bl.a.
till regeringens förslag om stöd till etanolframställning och
behandlar frågor om biobränslenas och naturgasens roll i det
svenska energisystemet.
Bakgrund
Folkomröstningen i kärnkraftsfrågan i mars 1980 kan betecknas
som en vändpunkt i den svenska energipolitiken. Resultatet av
denna innebar i huvudsak följande. Ingen ytterligare
kärnkraftsutbyggnad skulle förekomma utöver de tolv reaktorer
som var i drift, färdiga eller under arbete. Kärnkraften skulle
avvecklas i den takt som var möjlig med hänsyn till behovet av
elektrisk kraft för att upprätthålla sysselsättning och välfärd.
Säkerhetssynpunkter borde vara avgörande för i vilken
ordningsföljd reaktorerna skulle tas ur drift.
Vid den riksdagsbehandling av energifrågor som ägde rum kort
därefter (prop. 1979/80:170, NU 1979/80:70) kunde konstateras
att alla riksdagspartier utom vänsterpartiet kommunisterna ansåg
att resultatet av folkomröstningen borde ligga till grund för
inriktningen av den framtida energipolitiken. Vänsterpartiet
kommunisternas linje innebar att det pågående arbetet på de två
av de tolv reaktorerna som ännu inte var färdiga skulle avbrytas
och att kärnkraftsprogrammet skulle avvecklas så fort som
möjligt.
Regeringen hade inte i proposition 1979/80:170 satt något
bestämt slutår för kärnkraftsproduktionen. På förslag av
näringsutskottet -- i anslutning till en socialdemokratisk
partimotion -- beslöt riksdagen emellertid uttala att den sista
reaktorn i Sverige skulle tas ur drift senast år 2010. Moderata
samlingspartiets representanter i utskottet stod inte bakom
förslaget i den delen. De anförde emellertid att det i fråga om
avvecklingsperiodens längd inte förelåg någon avgörande skillnad
mellan propositionen och den ifrågavarande motionen.
Uttalandet om år 2010 som slutpunkt för avvecklingsperioden
gjorde näringsutskottet efter att ha nämnt att
kärnkraftsreaktorernas tekniska livslängd enligt propositionen
bedömdes vara ca 25 år. Denna uppgift kom tillbaka i olika
sammanhang. Våren 1988 tog utskottet upp den till närmare
diskussion (NU 1987/88:40 s.41, 53). Därvid konstaterades att
avskrivningstiden för de svenska kärnkraftsreaktorerna är 25 år
men att anläggningarna har konstruerats för att ha en livslängd
av minst 40 år. Hittillsvarande analyser motsäger inte, sade
utskottet, det ursprungliga konstruktionsvillkoret att en
reaktortanks livslängd är minst 40 år. Riksdagens beslut om en
bortre tidpunkt för kärnkraftsavvecklingen fick emellertid inte,
framhöll utskottet, ses som en ren framräkning grundad på
bedömningar om reaktorernas sannolika livslängd. Grundläggande
för beslutet hade varit att utifrån folkomröstningens resultat
skulle anges en väl anpassad tidsram inom vilken omställningen
av energisystemet skulle kunna äga rum.
Under perioden 1981--1990 har regeringen fyra gånger förelagt
riksdagen mera övergripande förslag till riktlinjer för
energipolitiken.
Första gången var våren 1981 (prop. 1980/81:90,
NU1980/81:60). Ett kraftigt minskat oljeberoende angavs då som
ett centralt mål. Det gällde också att skapa förutsättningar för
kärnkraftsavvecklingen. En successiv utveckling skulle ske mot
ett energisystem i huvudsak baserat på varaktiga, helst
förnybara och inhemska, energikällor med minsta möjliga
miljöpåverkan. En rad beslut om olika stödformer,
beskattningsåtgärder m.m. tillkom under de närmast följande
åren.
Våren 1985 avlämnade regeringen, såsom hade förutsatts fyra år
tidigare, på nytt en proposition om riktlinjer för
energipolitiken (prop. 1984/85:120, NU1984/85:30). Dess
förslag innebar att de tidigare riktlinjerna skulle ligga fast.
En strategi för oljeersättning och för kärnkraftsavvecklingen
redovisades. Huvuduppgiften för energipolitiken under resten av
1980-talet skulle, enligt regeringens formulering, vara att
fullfölja omställningen av energisystemet från olja till
förnybara och inhemska energikällor, samtidigt som
förutsättningarna steg för steg lades fast för en avveckling av
kärnkraften. Konkreta frågor som aktualiserades inom ramen för
detta program gällde bl.a. energihushållning -- inte minst en
ändamålsenlig elanvändning --, fjärrvärmeutbyggnad, införande av
ny teknik och nya energikällor samt forskning och utveckling.
Våren 1986 beslöts om ett nytt stöd till utveckling och
introduktion av ny teknik inom energiområdet (prop. 1985/86:102,
NU 1985/86:17). Ett år senare genomfördes en mera grundlig
prövning av Vattenfalls organisation och verksamhetsinriktning
(prop. 1986/87:87, NU1986/87:34). Samtidigt fastställdes ett
program för energiforskningen, vilket omfattade tre budgetår
t.o.m. 1989/90 (prop. 1986/87:80, NU1986/87:33).
En proposition våren 1987 om vissa utgångspunkter för
energisystemets omställning blev föremål för riksdagsbeslut på
hösten samma år (prop. 1986/87:158, NU 1987/88:7). I huvudsak
gick beslutet ut på följande. Processen med att utveckla
alternativa energiformer och förbättra hushållningen med energi
skulle sättas i gång så snabbt som möjligt. Avvecklingen av
kärnkraften skulle i enlighet med tidigare riktlinjer vara
genomförd senast år 2010. Ett steg vidare mot en avvecklingsplan
togs genom en avsiktsförklaring innebärande att en reaktor
skulle kunna tas ur drift under perioden 1993--1995 och en andra
reaktor under perioden 1994--1996. Tillförseln av ny energi och
hushållningens resultat skulle dock, tillfogades det, avgöra när
avvecklingen av reaktorerna kunde påbörjas.
En ytterligare precisering av hur kärnkraftsavvecklingen
skulle genomföras gjorde regeringen våren 1988 i en proposition
med titeln Energipolitik inför 1990-talet (prop. 1987/88:90, NU
1987/88:40). En första reaktor skulle tas ur drift år 1995 och
en andra år 1996, och dessa reaktorer skulle vara en av de två
reaktorerna i Barsebäcksverket och en av de fyra i
Ringhalsverket. Vilka reaktorer som skulle tas ur drift och i
vilken ordning detta skulle ske var frågor som riksdagen
förbehöll sig att få ta ställning till. Riksdagens beslut
präglades av oenighet. Varje oppositionsparti stod för en egen
reservation mot näringsutskottets förslag beträffande
kärnkraftsavvecklingens inledning. Reservationerna gav på nytt
uttryck för uppfattningar som i väsentliga delar årligen hade
ställts mot varandra vid riksdagsbehandlingen av propositioner
och motioner rörande energipolitiken. Regeringen hade i
propositionen föreslagit att en avstämning skulle ske år 1990 av
hur användning och tillförsel av el utvecklas. På förslag av
utskottet uttalade sig riksdagen för en kontrollstation år 1990,
vid vilken det skulle konkret klargöras vilka åtgärder för
energitillförsel som måste vidtas för att inte den tidigarelagda
avvecklingen av de två kärnkraftsreaktorerna skulle resultera i
elbrist eller osäker eltillförsel vid mitten av 1990-talet och
för att den elintensiva industrins energiförsörjning skulle
tryggas.
På förslag av regeringen beslöt riksdagen våren 1990 om ett
nytt treårigt energiforskningsprogram (prop. 1989/90:90,
1989/90:NU40). Detta har inriktats främst på stöd till
utveckling av sådan teknik som kan komma till praktisk
användning efter år 2000. För innevarande budgetår anvisades, i
enlighet med regeringens förslag, ca 345 milj.kr. I
reservationer hade föreslagits anslag av ca 292 milj.kr. (m),
315 milj.kr. (c) och 545 milj.kr. (mp). Reservanterna hade också
föreslagit vissa ändringar i riktlinjerna för energiforskningen;
sålunda förordade moderata samlingspartiets företrädare att
forskningen på klimatområdet skulle prioriteras, medan
företrädarna för centerpartiet och miljöpartiet krävde utökade
forskningsinsatser kring bioenergi och biogas. Den sistnämnde
ansåg att också forskningsinsatser rörande vindkraft borde
intensifieras.
I ett inledande avsnitt i industridepartementets bilaga till
budgetpropositionen år 1991 (bil. 14 s.28--36) lämnar
regeringen aktuell information om bl.a. användningen av energi,
energihushållning, bränsleförsörjning vad gäller olja, naturgas,
energikol, inhemska bränslen och uran, elförsörjning, fjärrvärme
och kraftvärme, energiforskning samt försörjningsberedskap.
Utskottet hänvisar till denna redogörelse som utgör en del av
underlaget för utskottets fortsatta framställning.
När det gäller förutsättningarna för nytillkommande
kraftproduktion bör vissa betydelsefulla restriktioner noteras.
Bl.a. de fyra outbyggda huvudälvarna -- Torneälven, Kalixälven,
Piteälven och Vindelälven -- är skyddade från
vattenkraftsutbyggnad. Detta förhållande, som tidigare kom till
uttryck genom riktlinjer i den fysiska riksplaneringen, är
numera fastslaget i lagen (1987:12) om hushållning med
naturresurser m.m. Beträffande koldioxidutsläppen -- en av de
miljöskadliga verkningar som förbränningen av fossila ämnen
medför -- har riksdagen som ett nationellt delmål angett att de
inte bör ökas utöver 1988 års nivå (JoU 1987/88:23 s.83).
Riktlinjer för energipolitiken
I proposition 1990/91:88 uttalas inledningsvis (s.6) att
frågan om när kärnkraften skall vara avvecklad, dvs. år 2010
enligt riksdagens uttalande år 1980, inte har varit föremål för
förnyad prövning eller nytt ställningstagande under
överläggningarna mellan de tre partier som står bakom
överenskommelsen om riktlinjer för energipolitiken.
Regeringens ståndpunkt
Energipolitikens mål anges i överenskommelsen mellan de tre
partierna (prop. 1990/91:88 s.6f.) vara att på kort och lång
sikt trygga tillgången på el och annan energi på med omvärlden
konkurrenskraftiga villkor. Härigenom främjas en god ekonomisk
och social utveckling i Sverige. Energipolitiken skall utgå
ifrån vad natur och miljö kan bära. Landets elförsörjning skall
tryggas genom ett energisystem som i största möjliga
utsträckning grundas på varaktiga, helst inhemska och förnybara,
energikällor samt en effektiv energihushållning. Stränga krav
skall ställas på säkerhet och omsorg om miljön vid användning
och utveckling av all energiteknik.
I överenskommelsen understryks att omställningen och
utvecklingen av energisystemet bör grundas på långsiktigt
hållbara politiska beslut, vilka framstår som trovärdiga över
tiden. Enligt överenskommelsen finns det förutsättningar för ett
energipolitiskt beslut i brett och stabilt parlamentariskt
samförstånd. Det sägs i överenskommelsen också att de åtgärder
som nu föreslås lägger grunden till en konkurrenskraftig och
miljöriktig svensk energiförsörjning.
I övrigt anges i överenskommelsen i huvudsak följande
energipolitiska utgångspunkter.
Riksdagen uttalade år 1980 (prop. 1979/80:170, NU 1979/80:70)
att kärnkraften skall avvecklas i den takt som är möjlig med
hänsyn till behovet av elektrisk kraft för att upprätthålla
sysselsättning och välfärd. Vidare angav riksdagen att det bör
slås fast att den sista reaktorn i Sverige skall stängas senast
år 2010.
En trovärdig politik för omställningen och utvecklingen av
energisystemet förutsätter konkreta åtgärder som förenar en
stabil och tillräcklig tillförsel av energi med energipolitikens
övriga mål. Stränga miljökrav skall gälla för el- och
värmeproduktion.
En säker tillgång på el till ett rimligt pris är en viktig
förutsättning för den svenska industrins internationella
konkurrenskraft. Energipolitiken skall utformas så att denna
förutsättning bevaras. Särskilt för den elintensiva industrin --
vilken omfattar viktiga basnäringar såsom pappersindustrin,
gruvindustrin och stålindustrin -- är detta ett grundläggande
krav. Det är därför nödvändigt att det finns tillräcklig
kapacitet i elproduktionen och att priset på el sätts efter
marknadens villkor.
Riksdagen och regeringen anger de förutsättningar som
kraftföretagen skall arbeta inom. Det är kraftföretagens uppgift
att med utgångspunkt i den av statsmakterna fastlagda
energipolitiken planera och utveckla kraftsystemet så att
landets behov av el blir tillgodosett.
Det kan förutses att de nationella el- och naturgassystemen i
Europa alltmer växer samman till en mångnationell energimarknad.
Ambitionerna att främja en sådan utveckling är påtagliga främst
inom EG-staterna, men även andra stater i Väst- och Östeuropa
kan väntas bli berörda. Det finns anledning att se positivt på
en sådan utveckling.
En elmarknad som möjliggör en omfattande internationell handel
med elkraft leder bl.a. till att de samlade
produktionsresurserna kan utnyttjas bättre. En europeisk
elmarknad kan leda till att elpriserna i de berörda länderna
utjämnas på sikt. I en internationalisering ligger också att
beskattningen av elproduktionen i ett enskilt land inte kan
utformas så att den väsentligt höjer totalkostnaden för
konkurrensutsatt verksamhet.
Utsläpp av koldioxid vid förbränning av fossila bränslen
påverkar klimatet. Det är därför angeläget att i största möjliga
utsträckning undvika eldning med fossila bränslen. Detta kan ske
genom en aktiv energihushållning och genom utnyttjande av
förnybara energislag som inte ger något nettotillskott av
koldioxid till atmosfären. Biobränslen, som redan nu spelar en
väsentlig roll i den svenska energiförsörjningen, har mot den
bakgrunden en viktig uppgift att fylla i omställningen och
förnyelsen av energisystemet. Av fossila bränslen ger naturgas
minst utsläpp av koldioxid. Även andra fossila bränslen kan dock
behöva utnyttjas för elproduktion baserad på förgasning eller
annan miljövänlig teknik.
Tekniken för att utnyttja vindkraft och biobränslen i
storskalig elproduktion behöver ytterligare utvecklas. Det kan
krävas särskilda åtgärder avseende bl.a. teknikutveckling för
att främja en på sikt ökad användning på kommersiella villkor av
biobränslen och andra förnybara energislag för storskalig
elproduktion.
De orörda älvarna och de älvsträckor som riksdagen har
undantagit från utbyggnad skyddas även fortsättningsvis.
Utbyggnaden av vattenkraft begränsas därmed till högst den av
riksdagen antagna vattenkraftsplanen.
Det är viktigt att riksdagen och regeringen har möjlighet att
bedöma resultatet av insatserna för energihushållning och ny
kraft- och värmeproduktion. Myndigheterna bör därför fortlöpande
göra utvärderingar. Regeringen bör årligen i budgetpropositionen
redovisa de resultat som har uppnåtts genom de energipolitiska
programmen för omställning och utveckling av energisystemet samt
förelägga riksdagen förslag om de ytterligare åtgärder som är
motiverade. I budgetpropositionen bör regeringen även
fortsättningsvis redovisa drifts- och säkerhetsförhållandena i
de svenska kärnkraftsreaktorerna.
Omställningen av energisystemet måste, vid sidan av
säkerhetskraven, ske med hänsyn till behovet av elektrisk kraft
för upprätthållande av sysselsättning och välfärd. När
kärnkraftsavvecklingen kan inledas och i vilken takt den kan ske
avgörs av resultaten av hushållningen med el, tillförseln av el
från miljöacceptabel kraftproduktion och möjligheterna att
bibehålla internationellt konkurrenskraftiga priser.
Motionssynpunkter
Regeringens ståndpunkt, som grundas på överenskommelsen mellan
socialdemokraterna, folkpartiet liberalerna och centerpartiet,
kritiseras starkt av övriga partier i riksdagen.
Den kritik som kommer från moderata samlingspartiet tar i
första hand fasta på inställningen till den planerade
kärnkraftsavvecklingen och innebär bl.a. ett förord för en
avreglerad energimarknad och för att riksdagen skall upphäva
sitt uttalande om att kärnkraften skall vara avvecklad år 2010.
Kritik riktas också mot ett stort antal av de förslag till
åtgärder, av vilka flera innebär ökade statliga anslag, som
propositionen innehåller och som motionärerna anser onödiga. De
menar också att dessa åtgärder medför en ökad politisk styrning
av tillförseln och omvandlingen av bränslen.
Motsatt utgångspunkt har kritiken från vänsterpartiet och
miljöpartiet de gröna. Båda partierna är starkt kritiska till
fortsatt användning av kärnkraften och menar att det är möjligt
att påbörja kärnkraftsavvecklingen under de närmaste åren.
Vänsterpartiet efterlyser en klar signal till energimarknaden,
nämligen ett beslut om startår för kärnkraftsavvecklingen. Detta
startår bör vara senast år 1995. Propositionen kritiseras för
brist på förslag till konkreta åtgärder i syfte att främja
energihushållning och energieffektivitet.
Miljöpartiet uttalar att mänsklighetens stora energiproblem --
liksom Sveriges -- heter uran, kol, olja, fossilgas och en
ineffektiv energianvändning. Politiken bör enligt miljöpartiet
syfta till att åstadkomma en effektiv energianvändning och
utveckla de på solen grundade flödande energikällorna.
Kärnkraftsavvecklingen bör påbörjas omgående och vara helt
genomförd inom tre år.
Utskottet ger i det följande en något mer fyllig redogörelse
för de uttalanden av riktlinjekaraktär som återfinns i
partimotionerna.
I motion 1990/91:N403, som väcktes under allmänna motionstiden
i januari 1991, kritiserar moderata samlingspartiet den
energipolitik som regeringen företräder och utvecklar samtidigt
sin egen grundsyn. I motion 1990/91:N88, som väcktes senare med
anledning av regeringens proposition om energipolitiken,
utvecklas kritiken ytterligare.
I sammanfattning anförs bl.a. följande i de båda motionerna.
En tryggad energiförsörjning är en grundläggande förutsättning
för en utvecklad industrination. Socialdemokraternas
energipolitik under 1980-talet har starkt oroat såväl
allmänheten som företrädare för näringslivet.
Socialdemokraternas avvecklingspolitik har skapat osäkerhet,
vilket har bidragit till att minska industriinvesteringarna.
Därmed har regeringens politik även på detta område försämrat
den svenska ekonomin.
Regeringens politik har varit att lägga ner alla kärnkraftverk
med start 1995. För att ge -- den tidigare oåterkalleliga, nu
förhandlingsbara -- avvecklingspolitiken någon form av
trovärdighet har regeringen velat göra alla frågor kring
energiförsörjning och energianvändning till politiska frågor.
Men planekonomiska lösningar fungerar inte, lika litet på
energiområdet som på andra områden. Försök att politiskt
detaljreglera energiområdet är dömda att misslyckas.
Erfarenheterna från de stora energibesparingsprojekten under de
senaste 15 åren är också negativa. Förändringarna av
energianvändningen under denna period är främst resultat av en
naturlig anpassning till förändrade reala priser.
Moderata samlingspartiet förordar en aktiv miljöpolitik i
stället för en styrande energipolitik. Energipolitiken i dess
traditionella betydelse -- en politik avsedd att styra
tillförsel och användning av energi -- bör snarast avvecklas.
Riksdagens och regeringens framtida roll på energiområdet bör
syfta till att fastställa miljö- och säkerhetsbetingade
spelregler.
Riksdagens beslut om ett koldioxidtak är ett mycket viktigt
miljöbeslut, som regeringen måste respektera. Med en fortsatt
användning av kärnkraften finns det för Sveriges del goda
förutsättningar att inte bara klara koldioxidtaket utan också
reducera utsläppen. Regeringen måste i fortsättningen respektera
riksdagens beslut.
Därutöver skall utfallet av 1980 års folkomröstning följas --
de tolv nuvarande kärnkraftsreaktorerna skall drivas, och några
andra reaktorer skall inte tas i drift.
Folkomröstningsresultatet skall också respekteras beträffande
villkoren för avvecklingen av kärnkraften. Väljarna tog inte
ställning till något avvecklingsår -- årtalet 2010 är ett
resultat av ett riksdagsbeslut och har således ingen direkt
koppling till folkomröstningsresultatet.
Riksdagen bör nu uttala att det inte finns någon bestämd
tidpunkt när alla reaktorer skall vara tagna ur drift.
Nedläggningen skall inte bli föremål för något politiskt beslut
utan måste avgöras av säkerhetskraven och de ekonomiska
förutsättningarna.
Olika energiformer måste utvecklas utifrån sina ekonomiska
meriter inom ramen för gällande miljökrav. Energibeskattningen
skall relateras till energislagens miljöeffekter och utformas så
att miljövänliga energiformer främjas. Nya energiformer kommer
därmed att kunna spela en växande roll.
En fortsatt utbyggnad av naturgasnätet i Sverige måste ske på
marknadsekonomiska grunder. Introduktion av naturgas och så
kallade alternativa energiformer bidrar till ett flexiblare och
därmed stabilare system för energiförsörjning. En fungerande
energimarknad bidrar till en väl fungerande energiförsörjning
även i händelse av försörjningskriser.
Prissättningsprinciperna för elkraft bör inte ändras genom
politiska beslut. Den förutskickade bolagiseringen av Vattenfall
får inte tas som en förevändning för politiskt dikterade
elprishöjningar. Kommunala energiverk bör överföras i privat
regi.
Regeringens proposition eliminerar inte osäkerheten kring den
svenska energiförsörjningen. Överenskommelsen mellan regeringen,
folkpartiet liberalerna och centerpartiet undviker den centrala
fråga som har skapat osäkerhet i svensk energiförsörjning,
nämligen den framtida användningen av kärnkraften.
Överenskommelsen visar -- förutom vällovliga skrivningar och
målsättningar om låga elpriser och en internationaliserad
elmarknad -- att det man är överens om är det som inte rör
kärnkraften, nämligen ett femårigt utgiftsprogram om 3,8
miljarder kronor. Oavsett hur man bedömer detta är det
självfallet verklighetsfrämmande att tro att det skulle
möjliggöra att kärnkraften kan avvecklas utan stigande elpriser,
betydande miljökonsekvenser, arbetslöshet och försämrad
ekonomisk tillväxt. Fördyringen av den svenska elproduktionen
vid en avveckling av kärnkraften har beräknats till mellan 200
och 300 miljarder kronor. Trepartiöverenskommelsen och
regeringens proposition torde inte upphäva detta.
Överenskommelsen är utformad så att varje parti kan göra en
egen tolkning. Den innehåller visserligen en gemensam text, men
eftersom denna tolkas på tre olika sätt kommer överenskommelsen
att leda till att osäkerheten kring svensk energiförsörjning
kvarstår.
Regeringens nu framlagda subventionsprogram är en dyrbar
illusion, i den bemärkelsen att insatta medel knappast kommer
att leda till några bestående effekter. Offentliga utgifter på
3,8 miljarder kronor eliminerar inte de omfattande negativa
konsekvenser för svensk ekonomi och miljö som följer av en
avveckling till år 2010. Subventionerna kan inte driva fram
bränslen som kan ersätta kärnkraften utan utgör ett allvarligt
slöseri med skattebetalarnas medel.
Moderata samlingspartiet förordar en aktiv miljöpolitik i
stället för en styrande energipolitik. Energipolitiken i dess
traditionella betydelse -- en politik avsedd att styra
tillförsel och användning av energi -- bör snarast avvecklas.
Riksdagens och regeringens framtida roll på energiområdet bör
syfta till att fastställa miljö- och säkerhetsbetingade
spelregler.
Vänsterpartiets energipolitiska grundsyn framgår dels av
motion 1989/90:N478, dels av två motioner, 1990/91:N73 och
1990/91:N74, som har väckts med anledning av proposition
1990/91:88 om energipolitiken, dels av en motion, 1990/91:N45,
som har väckts med anledning av proposition 1990/91:87 om
näringspolitik för tillväxt. I de fyra motionerna sägs
sammanfattningsvis bl.a. följande.
I den energipolitiska debatten sedan folkomröstningen 1980 har
i stort sett alla parter efterlyst klara signaler som kan läggas
till grund för långsiktig planering.
Regeringen och partierna bakom energiöverenskommelsen anser
att de genom denna och genom proposition 1990/91:88 ger sådana
signaler. Det kan starkt ifrågasättas om budskapet är klart och
entydigt och vilar på en sådan stabil grund att det kan utgöra
fundamentet för en långsiktig energipolitik. Folkpartiet svävar
på målet när det gäller avveckling av kärnkraften. Dess position
har successivt närmat sig moderata samlingspartiets.
En rimlig bedömning är att energiöverenskommelsen vilar på
lösan sand och att proposition 1990/91:88, som bygger på
överenskommelsen, inte är en stabil grund för en långsiktig
energipolitik. Därmed är den viktiga uppgiften att tala om hur
kärnkraften skall avvecklas fortfarande olöst. Vänsterpartiet
anser att den klara signal som behövs till energimarknaden är
ett beslut om startår för kärnkraftens avveckling, årtalet då
den första reaktorn skall stängas.
Vänsterpartiets bedömning är att tillgången på el är så god
att i princip minst en reaktor kan stängas omedelbart utan
större olägenheter. Därför bör startåret sättas till senast
1995. Dessutom behövs en konkret plan för den följande
avvecklingen.
Garantier måste lämnas för bevarandet av de naturskyddade
älvarna.
Partiet anser att Sverige med sin höga kunskapsstandard och
sin goda tillgång till energi- och råvaror är ett av de länder
som skulle kunna vara världsledande när det gäller utveckling
och drift av miljöanpassade system, t.ex. alternativa
energisystem.
Energipropositionen faller in i den sedvanliga
regeringstraditionen att vackert och korrekt beskriva målet men
sedan visa en påtaglig brist på konkreta åtgärder för att nå
målet. Denna oförmåga att påverka verkligheten har bidragit till
det svenska näringslivets problem bland annat när det gäller
osäkerheten om energiförsörjningen.
Ett exempel på hur regeringar under 15 år har misslyckats med
sitt måluppfyllande är utvecklingen av miljövänliga, inhemska
och förnybara energislag. Vissa resultat har uppnåtts, men dessa
har i huvudsak sin grund i prissättning och privata företags
insatser. I dag får Sverige inte ens 1% av sitt energibehov
tillgodosett av de inhemska, förnybara energislagen vind-, sol-
och vågenergi. I Danmark står t.ex. enbart vindenergin för 2%
av elkonsumtionen. Svensk energitillförsel utgörs i dag till
70% av importerad energi.
Energihushållning m.m. har ej heller medfört att
energikonsumtionen har minskat. Regeringen tycks leva i den
föreställningen att en förutsättning för att samhället skall
fortleva och produktiviteten öka är att energikonsumtionen skall
öka per capita. Så har hittills varit fallet, men med dagens
avancerade teknik, branschomstruktureringar och
effektiviseringar är det troligt att energikonsumtionen kommer
att minska per capita trots ökad produktivitet. Att
energikonsumtionen kan hållas tillbaka och att teknik och
processer blir energisnåla kan bli en betydelsefull
internationell konkurrensfaktor.
Miljöpartiet preciserar i motion 1990/91:N68 de
grundläggande utgångspunkter som enligt partiet bör gälla för
energipolitiken. I motionen uttalas bl.a. följande.
Världens energisystem måste i grunden förändras. Både
vetenskapliga och etiska utgångspunkter leder till denna
slutsats. Mänskligheten måste komma bort från användningen av de
ändliga och miljöförstörande energikällorna uran, kol, olja och
fossilgas.
Medlen att nå detta mål utgörs av effektiv energianvändning
och utveckling av de på solen grundade flödande och förnybara
energikällorna.
Sverige skall utifrån detta formulera en konkret energipolitik
med konkreta mål, konkreta tidsplaner och konkreta medel för
genomförandet.
Miljöpartiets grundkrav för energipolitiken är:
en årlig minskning av den totala energianvändningen med 2%
tills en halvering uppnåtts, framför allt genom
effektivisering av energianvändningen,
en snabb avveckling av kärnkraften som startar med den första
reaktorn år 1991,
en gradvis omställning av energisystemet till inhemska
förnybara energikällor,
en avveckling av de fossila bränslena med 85% på 25 år.
Detta kräver planmässighet, vilket inte är detsamma som
planhushållning. Det kräver att marknadshushållningen med hjälp
av normala statliga styråtgärder såsom skatter och lagstiftning
anpassas till målsättningarna. Det kräver att staten på energi-
och kommunikationsområdena helhjärtat inriktar investeringarna
för att målet skall nås. Därvid skall man välja att satsa på
effektivare energianvändning så länge inte detta ger högre
marginalkostnad än utbyggnad av kraftproduktionen. Detta kallas
balansprincipen.
Sverige måste givetvis ta hänsyn till sin internationella
omgivning, men detta får inte betyda kritiklös anpassning.
Tvärtom bör Sverige gå före med en energipolitik som bättre än
andra länders anpassas till de vetenskapliga och etiska kraven.
I den mån detta leder till svårigheter för vår exportindustri
skall de lösas individuellt för varje exportgren. En ansvarslös
politik i andra länder får aldrig bli norm för Sverige. Om
svensk industri får betala för de skador den gör på miljön och
andra länders industri inte betalar, så är det de andra länderna
som gör fel. Detta får ej döljas genom generella
energisubventioner till svensk industri. Däremot kan ett sådant
ansvarstagande motivera helt öppna subventioner till de utsatta
industrierna.
Utifrån denna grundsyn kritiseras propositionen enligt i
huvudsak följande.
Trots snart två årtionden av energidebatt koncentrerar sig
regeringen på tillförseln av energi och särskilt el, som om
knapphet på energi vore ett stort problem i det svenska
samhället. Det finns i propositionen ingen diskussion om de
verkliga problem i energipolitiken som användningen av uran,
kol, olja och naturgas medför. Inte heller diskuteras hur en
omställning till en energieffektiv teknik och samhällsstruktur
skall kunna genomföras snabbt och effektivt.
Uran och de fossila bränslena är för lågt beskattade. Skatten
svarar inte mot den skada och den utarmning av jorden som
användningen förorsakar. Det måste löna sig att använda de
inhemska förnybara energikällorna och att satsa på effektiv
energianvändning.
Det är uppenbart att den sortens ekonomiska tillväxt som
regeringen i realiteten förordar, vilken redovisas som tillväxt
i bruttonationalprodukten (BNP) och kräver ökad
energitillförsel, är en tillväxt som i realiteten gör oss alla
fattigare. Det syns i propositionen inte ett spår av den kritik
mot det klassiska tillväxt- och BNP-begreppet som har fått
genomslag i allt fler länder och som har tagit sig uttryck i en
utredning om en "grön BNP" även i Sverige.
Regeringen registrerar tillväxtens debetsida med ökad
varuproduktion och ökade exportinkomster som kan utnyttjas till
vad man kallar ökad välfärd, men den försummar kreditsidan.
Kreditsidan är uttömningen av mänsklighetens ändliga tillgångar
i form av lagrad energi, andra ändliga råvaror, matjord, friska
skogar och mångsidiga ekosystem, ren luft, rent färskvatten och
rena hav.
Regeringen säger, uttalar motionärerna, att beslutet att
kärnkraften skall avvecklas till år 2010 står fast. Men den
politik som anvisas av regeringen är uppenbarligen helt
otillräcklig för att det beslutet skall bli genomfört. De små
insatser som föreslås för att främja energihushållning och
inhemsk energi är helt otillräckliga. Därför är påståendet att
man fasthåller målet total kärnkraftsavveckling till år 2010 ett
bedrägeri mot svenska folket.
Regeringen har uppenbarligen "förhäxats av
kärnkraftsproblematiken", säger motionärerna vidare. Det gör att
man betraktar elförsörjningen som ett separat problem utan att
sätta den i samband med landets totala energiförsörjning och
energianvändning. Trots att propositionen kallas
energiproposition finns inget kapitel som ger en helhetssyn på
energiförsörjningen. Detta är avslöjande för regeringens brist
på vetenskaplig och etisk bakgrund för sina förslag.
Utskottets ställningstagande
Utskottet behandlar först frågor kring målen i stort för
svensk energipolitik, dvs. riktlinjer för den långsiktiga
energipolitiken. Därefter tar utskottet upp olika frågor kring
kärnkraftens roll i det svenska energisystemet. Avslutningsvis
behandlas övriga frågor som har riktlinjekaraktär.
Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken
De riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken som omfattas
av överenskommelsen den 15 januari 1991 mellan
socialdemokraterna, folkpartiet liberalerna och centerpartiet,
och som regeringen föreslår att riksdagen skall godkänna,
återges i proposition 1990/91:88 under rubriken Energipolitiska
utgångspunkter (s.6--8). Riktlinjerna har i sina huvuddrag
refererats i ett föregående avsnitt i detta betänkande (s.45).
Kritiken i de i anslutning härtill refererade partimotionerna,
1990/91:N88 (m) och 1990/91:N403 (m), 1990/91:N74 (v) och
1990/91:N68 (mp), utmynnar i förslag om att riksdagen skall
besluta om riktlinjer för energipolitiken enligt vad som uttalas
i resp. partimotion. Också motionerna 1989/90:N414 (mp),
1990/91:N45 (v), 1990/91:N93 (mp), 1990/91:N412 (m),
1990/91:N414 (mp), 1990/91:N421, och 1990/91:N429 (mp) och
1990/91:N447 (mp) utmynnar i yrkanden om riktlinjer för
energipolitiken som bör behandlas i detta sammanhang. Ett
yrkande i motion 1989/90:N39 (mp) om utredning av system för
energiförsörjning och energianvändning inom naturens ramar samt
ett yrkande i motion 1990/91:N56 (c) om ett uttalande av
riksdagen om sambanden mellan energi och miljö tas också upp
här.
Vidare innehåller motionerna 1990/91:N415 (fp) och
1990/91:N460 (c) förslag om uttalanden som nära ansluter till de
riktlinjer som föreslås i propositionen. Syftet med yrkandet i
motion 1990/91:N440 (m) tillgodoses om riksdagen ansluter sig
till de riktlinjer som förordas av moderata samlingspartiet i de
nyssnämnda partimotionerna 1990/91:N88 och 1990/91:N403.
Som framhålls i propositionen är energipolitikens mål att på
kort och lång sikt trygga tillgången på el och annan energi på
med omvärlden konkurrenskraftiga villkor. Härigenom främjas en
god ekonomisk och social utveckling i Sverige. Energipolitiken
skall utgå ifrån vad natur och miljö kan bära.
Landets elförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som
i största möjliga utsträckning grundas på varaktiga, helst
inhemska och förnybara energikällor samt en effektiv
energihushållning. Stränga krav skall ställas på säkerhet och
omsorg om miljön vid användning och utveckling av all
energiteknik.
Riksdagen uttalade år 1980 (prop. 1979/80:170, NU 1979/80:70)
att kärnkraften skall avvecklas i den takt som är möjlig med
hänsyn till behovet av elektrisk kraft för att upprätthålla
sysselsättning och välfärd. Vidare angav riksdagen att den sista
reaktorn i Sverige skall stängas senast år 2010.
En säker tillgång på el till ett rimligt pris är en viktig
förutsättning för den svenska industrins internationella
konkurrenskraft. Energipolitiken skall utformas så att denna
förutsättning bevaras. Särskilt för den elintensiva industrin är
detta ett grundläggande krav. Det är därför nödvändigt att det
finns tillräcklig kapacitet i elproduktionen och att priset på
el sätts efter marknadens villkor.
Utsläpp av koldioxid vid förbränning av fossila bränslen
påverkar klimatet. Det är därför angeläget att i möjligaste mån
undvika eldning med fossila bränslen. Detta kan ske genom en
aktiv energihushållning och genom utnyttjande av förnybara
energislag som inte ger något nettotillskott av koldioxid till
atmosfären.
De orörda älvarna och de älvsträckor som riksdagen har
undantagit från utbyggnad skall skyddas även fortsättningsvis.
Utbyggnaden av vattenkraft anges i den av riksdagen antagna
vattenkraftsplanen.
Omställningen av energisystemet måste, vid sidan av
säkerhetskraven, ske med hänsyn till behovet av elektrisk kraft
för upprätthållande av sysselsättning och välfärd. Regeringen
bör, som sägs i propositionen, årligen i budgetpropositionen
redovisa de resultat som har uppnåtts genom de energipolitiska
programmen för omställning och utveckling av energisystemet.
Det är kraftföretagens uppgift att med utgångspunkt i den av
statsmakterna fastlagda energipolitiken planera och utveckla
kraftsystemet så att landets behov av el blir tillgodosett.
Utskottet konstaterar att dessa riktlinjer för den långsiktiga
energipolitiken ligger i linje med vad som anförs i motion
1990/91:N415 (fp) beträffande ett konkurrenskraftigt energipris
för den elkraftsintensiva industrin och i motion 1990/91:N460
(c) beträffande förnyelse av Stockholmsregionens energisystem.
Vad utskottet här anfört innebär att de riktlinjer för den
långsiktiga energipolitiken som föreslagits av moderata
samlingspartiet i motionerna 1990/91:N88, 1990/91:N403 och
1990/91:N412, av vänsterpartiet i motionerna 1990/91:N45 och
1990/91:N74 och av miljöpartiet i motionerna 1989/90:N414,
1990/91:N55, 1990/91:N68, 1990/91:N93, 1990/91:N421,
1990/91:N429 och 1990/91:N447 avstyrks. Även motion
1990/91:N440 (m) avstyrks, liksom de här behandlade yrkandena
i motionerna 1989/90:N39 (mp) och 1990/91:N56 (c).
Kärnkraftens roll i det svenska energisystemet
Kärnkraftens roll i det svenska energisystemet har berörts
översiktligt i avsnittet om riktlinjer för den långsiktiga
energipolitiken.
Utskottet behandlar i föreliggande avsnitt ett tiotal mer
specificerade frågor inom detta område. Till grund för
behandlingen ligger bl.a. dels ett antal motionsyrkanden med
utpräglat kärnkraftsskeptisk inriktning från miljöpartiet och
vänsterpartiet, dels yrkanden -- från moderata samlingspartiet
-- som avspeglar en motsatt grundinställning till kärnkraften.
I miljöpartiets partimotion 1990/91:N68 presenterar partiet
sin starkt kritiska syn på kärnenergin. Denna kritiska syn
motiveras, framhåller motionärerna, till en början av de
förödande konsekvenserna av ett stort utsläpp som skulle kunna
vara följden av en härdsmälta. Andra motiv som motionärerna
anför är miljöförstöringen i samband med uranbrytning, den
omfattande miljöförstöringen vid vissa anläggningar för militär
kärnenergi i USA, problem kring slutlig hantering av det använda
kärnbränslet, sambandet mellan kärnkraft och kärnvapen samt
kärnkraftens bristande lönsamhet. Motionärerna vänder sig också
mot tanken att kärnkraften skulle vara väsentlig för att lösa
koldioxidproblemet. De föreslår att riksdagen i ett
uttalande ansluter sig till detta synsätt. Vad som anförs i
denna motion utgör en upprepning och utvidgning av motiven för
yrkanden från miljöpartiet av likartad innebörd även i motioner
från allmänna motionstiderna år 1991 (1990/91:N421) och år 1990
(1989/90:N414).
Utskottet finner inte anledning föreslå riksdagen att göra ett
uttalande av den innebörd som föreslås i motionerna. Frågor om
när en sådan avveckling bör inledas och när den bör vara
genomförd återkommer utskottet till i det följande. Motionerna
1989/90:N414 (mp), 1990/91:N68 (mp) och 1990/91:N421 (mp)
avstyrks sålunda i här behandlade delar.
Utskottet övergår härefter till frågor kring
kärnkraftsavvecklingens inledning.
Enligt de riktlinjer för kärnkraftsavvecklingen som riksdagen,
på förslag av näringsutskottet, ställde sig bakom år 1988 skulle
en första reaktor tas ur drift år 1995 och en andra år 1996.
Dessa reaktorer skulle vara en av de två reaktorerna i
Barsebäcksverket och en av de fyra i Ringhalsverket. Vilka
reaktorer som skulle tas ur drift och i vilken ordning detta
skulle ske var frågor som riksdagen förbehöll sig att få ta
ställning till. I enlighet med regeringens förslag uttalade sig
riksdagen för en s.k. kontrollstation år 1990, vid vilken det
skulle konkret klargöras vilka åtgärder för energitillförsel som
måste vidtas för att inte den tidigarelagda avvecklingen av de
två reaktorerna skulle resultera i elbrist eller osäker
eltillförsel vid mitten av 1990-talet och för att den
elintensiva industrins energiförsörjning skulle tryggas.
Riksdagsbeslutet år 1988 präglades av oenighet. Varje
oppositionsparti stod för en egen reservation mot
näringsutskottets förslag beträffande kärnkraftsavvecklingens
inledning.
I den överenskommelse mellan socialdemokraterna, folkpartiet
liberalerna och centerpartiet som ligger till grund för
propositionen framhålls att omställningen av energisystemet
måste ske med hänsyn till, förutom säkerhetskraven, behovet av
elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och
välfärd. När kärnkraftsavvecklingen kan inledas och i vilken
takt den kan ske avgörs av resultaten av hushållningen med el,
tillförseln av el från miljöacceptabel kraftproduktion och
möjligheterna att bibehålla internationellt konkurrenskraftiga
elpriser. Regeringen förutsätts årligen redovisa till riksdagen
de resultat som har uppnåtts genom de energipolitiska programmen
för omställning och utveckling av energisystemet.
Dessa uttalanden ingår i de förslag till riktlinjer för
energipolitiken som regeringen föreslår att riksdagen skall
godkänna och som i berörda delar skall ersätta dem som riksdagen
beslutade om år 1988.
Kritiken mot vad som sålunda föreslås som riktlinjer för
kärnkraftsavvecklingens inledning har två teman. Det ena
temat, som utvecklas av moderata samlingspartiet i motion
1990/91:N88, utgår från uppfattningen att 1988 års beslut om
s.k. förtida avveckling var felaktigt och bör rivas upp.
Motionärerna menar att de riktlinjer som nu föreslås brister i
tydlighet i fråga om startpunkten för kärnkraftsavvecklingen.
Riksdagen bör därför, anser moderata samlingspartiet, uttala att
tidigare uttalanden om avveckling av två kärnkraftsreaktorer
åren 1995 och 1996 inte längre äger giltighet.
En motsatt utgångspunkt har kritik från vänsterpartiet och
från miljöpartiet.
Partimotionen 1990/91:N74 (v) utmynnar i yrkanden om att
riksdagen skall fatta ett beslut om senast år 1995 som startår
för avvecklingen av kärnkraften och att riksdagen skall begära
att regeringen lägger fram ett förslag till en lag av den
innebörden.
Riksdagen skall, förordas det av miljöpartiet i motion
1990/91:N68, begära att regeringen utarbetar en
snabbavvecklingsplan för kärnkraften. Samma motion innehåller
också ett yrkande om att riksdagen skall begära att regeringen
lägger fram ett förslag till en lag om avveckling av kärnkraften
under en treårsperiod med start år 1991. Motionärerna vill också
att riksdagen skall göra ett uttalande om hur kärnkraften bör
avvecklas. Motion 1990/91:N93 (mp) innehåller två yrkanden kring
inledningen av kärnkraftsavvecklingen med samma sakliga innebörd
som i nyss refererade yrkanden i partimotionen 1990/91:N68.
Samma innebörd har två yrkanden i en partimotion från
miljöpartiet som väcktes under allmänna motionstiden år 1991
(1990/91:N421).
Utskottet vill i detta sammanhang även redovisa att frågor
kring kärnkraftsavvecklingens inledning har berörts i riksdagen
vid två tillfällen efter det att proposition 1990/91:88 lades
fram.
I en reservation (m, fp) till finansutskottets betänkande
(1990/91:FiU20) om den ekonomiska politiken och
budgetregleringen görs sålunda bedömningen (s.86) att någon
avveckling av kärnkraften inte kan bli aktuell under 1990-talet.
Som skäl anger reservanterna att energipolitiken måste utformas
så att svensk industri kan få en säker tillgång till energi till
konkurrenskraftiga priser. Energipolitiken måste, uttalar
reservanterna, anpassas till såväl hänsyn till välfärd och
sysselsättning som manifesterade resultat av
hushållningsåtgärder och alternativ elproduktion.
I en annan reservation (c) i samma betänkande uttalas (s.97)
att hushållningsåtgärder och tillförsel av el från
miljöacceptabel kraftproduktion avgör när den beslutade
kärnkraftsavvecklingen kan påbörjas.
Industriminister Rune Molin sade i ett svar på en
interpellation (1990/91:168) den 15 april 1991 (RD 1990/91:94)
att det i dag finns skilda bedömningar om när det är möjligt att
inleda kärnkraftsavvecklingen. I enlighet med överenskommelsen
om energipolitiken menar regeringen, uttalade industriministern,
att resultaten av de energipolitiska programmen avgör när
avvecklingen kan påbörjas. Det är således för tidigt att i dag
ange en bestämd tidpunkt. -- Under den debatt som följde efter
interpellationssvaret framhöll industriministern att
riktlinjernas innebörd är att metoden med fixerade tidpunkter
(åren 1995 och 1996) nu ersätts med en metod där man varje år
prövar om förutsättningar finns för att påbörja avvecklingen.
Utskottet vill understryka att, som också framhålls i
propositionen, frågan om när kärnkraftsavvecklingen kan inledas
och i vilken takt den kan ske avgörs av resultaten av
hushållningen med el, tillförseln av el från miljöacceptabel
kraftproduktion och möjligheterna att bibehålla internationellt
konkurrenskraftiga priser. Utskottet vill också erinra om vad
som sägs i propositionen om att omställningen av energisystemet
måste ske med hänsyn till, förutom säkerhetskraven, behovet av
elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och
välfärd.
Med hänvisning till vad som här har sagts finner inte
utskottet att riksdagen särskilt bör uttala, såsom föreslås i
motion 1990/91:N88 (m), att tidigare uttalanden om avveckling av
två reaktorer åren 1995 och 1996 inte längre äger giltighet.
Resultaten av de energipolitiska programmen avgör när
avvecklingen kan påbörjas. Som framhålls i propositionen skall
regeringen varje år informera riksdagen om hur detta arbete
bedrivs.
Med samma argument avvisar utskottet även förslaget i motion
1990/91:N74 (v) att riksdagen nu skall uttala sig för år 1995
som senaste startår för kärnkraftsavvecklingen och begära att
ett lagförslag av den innebörden läggs fram.
Likaså avvisar utskottet förslagen i motionerna 1990/91:N68,
1990/91:N93 och 1990/91:N421 -- samtliga från företrädare för
miljöpartiet -- av innebörd att kärnkraften skall snabbavvecklas
under en treårsperiod med början år 1991.
Om riksdagen skulle avslå det nyssnämnda förslaget i motion
1990/91:N68 (mp) om en treårig avvecklingstid för kärnkraften
med start år 1991 föreslås i samma motion att riksdagen skall
begära att regeringen lägger fram ett lagförslag om en nioårig
avvecklingstid med start samma år. Ett villkor skall då vara att
1988 års "koldioxidtak" aldrig får överskridas. Ett likalydande
yrkande finns även i motion 1990/91:N421 (mp).
Utskottet avstyrker de båda här aktuella yrkandena i
motionerna 1990/91:N68 (mp) och 1990/91:N421 (mp).
Om riksdagen även skulle avslå yrkandet om lagstiftning om en
nioårig avvecklingstid föreslås i motion 1990/91:N68 att
riksdagen skall begära ett lagförslag från regeringen om
kärnkraftsavveckling med avslutning senast under år 2010.
Liksom det nyss behandlade yrkandet om en nioårig
avvecklingstid avstyrker utskottet det nu aktuella yrkandet i
motion 1990/91:N68.
Utskottet tar härefter upp frågan om vilken reaktor som
först bör stängas av som en inledning av
kärnkraftsavvecklingen.
Fem av de motioner som utskottet har att behandla innehåller
yrkanden av innebörd att riksdagen skall uttala sig för att
kärnkraftsavvecklingen skall inledas genom att den ena eller
båda reaktorerna i Barsebäck stängs av. En av dessa motioner är
en partimotion, kvarstående från år 1990, från dåvarande
vänsterpartiet kommunisterna (1989/90:N478). De fyra andra
motionerna (1990/91:N43, 1990/91:N61, 1990/91:N93 och
1990/91:N417) har samtliga undertecknats av företrädare för
miljöpartiet.
Utskottet har i det föregående uttalat sig om vilka faktorer
som bör vara avgörande för när kärnkraftsavvecklingen skall
inledas. Av detta följer att utskottet inte anser att det finns
skäl att föreslå riksdagen att nu ta ställning till vilken
reaktor som först bör ställas av. Yrkandena om ett sådant
uttalande i motionerna 1989/90:N478 (vpk), 1990/91:N43 (mp),
1990/91:N61 (mp), 1990/91:N93 (mp) och 1990/91:N417 (mp)
avstyrks sålunda.
Frågor kring kärnkraftsreaktorernas användningstid och
livslängd aktualiseras av moderata samlingspartiet i
partimotionen 1990/91:N403. Motionärerna föreslår att riksdagen
skall göra ett uttalande av innebörd att svenska
kärnkraftsreaktorer får användas så länge de uppfyller de krav
på säkerhet som regering och riksdag har fastställt. Vidare vill
motionärerna att riksdagen i ett annat uttalande klart skall ta
avstånd från det antagande om 25 års teknisk livslängd för
kärnkraftverk som har gjorts tidigare och som enligt
motionärerna -- och enligt vad utskottet har redovisat i det
föregående (s.42) -- utgjorde grunden för 1980 års
riksdagsbeslut om år 2010 som slutlig tidpunkt för avvecklingen
av kärnkraft i Sverige. Motionärerna erinrar i detta sammanhang
om det uttalande som näringsutskottet gjorde år 1988 (NU
1987/88:40 s. 41f.) om att reaktorerna har konstruerats för
en teknisk livslängd av 40 år.
Utskottet berörde, som påpekas av motionärerna, frågor om
kärnkraftverkens tekniska livslängd i ett betänkande år 1988 (NU
1987/88:40). Utskottet konstaterade därvid (s. 41f., 53f.)
att avskrivningstiden för de svenska kärnkraftsreaktorerna är 25
år, men att anläggningarna har konstruerats för att ha en
livslängd av 40 år. Uppgiften om att kärnkraftverkens tekniska
livslängd var ca 25 år fanns i propositionen år 1980. Men det på
utskottets förslag grundade riksdagsbeslutet år 1980 om år 2010
som bortre tidpunkt för kärnkraftsavvecklingen fick, sade
utskottet (s.54), inte ses som en ren framräkning grundad på
bedömningar av en reaktortanks sannolika livslängd.
Grundläggande för beslutet hade varit att utifrån
folkomröstningens resultat skulle anges en väl anpassad tidsram
inom vilken omställningen av energitillförsel skulle kunna äga
rum.
De uttalanden som motionärerna menar att riksdagen skall göra
måste, anser utskottet, ses mot bakgrund av den positiva
grundsyn på fortsatt användning av kärnkraften även efter år
2010 som motionärerna har. Denna grundsyn framgår dels av
uttalanden som motionärerna gör i den nu behandlade motionen,
dels av ett yrkande i partimotionen 1990/91:N88 (m), som
utskottet behandlar längre fram i detta betänkande.
De båda nu aktuella förslagen i motion 1990/91:N403 (m) om
uttalanden avstyrks av utskottet med hänvisning till att de är
ett uttryck för grundsynen att kärnkraft skall användas i vårt
land även efter år 2010.
I propositionen redovisas (s. 32 f.) huvudinnehållet i en
rapport som statens kärnkraftinspektion och statens
strålskyddsinstitut lade fram i januari 1990 om säkerhets- och
strålskyddsläget vid de svenska kärnkraftverken. Bl.a. återges i
propositionen ett påpekande i rapporten att reaktortank och
tillhörande primärkretsar i svenska reaktorer ursprungligen är
dimensionerade mot utmattning med sikte på en teknisk livslängd
av ca 40 år. Enligt partimotionen 1990/91:N68 (mp) innebär
redogörelsen i propositionen att regeringen i stort sett
accepterar att reaktorernas livslängd är 40 år, något som
miljöpartiet vänder sig emot. Motionärerna önskar att riksdagen
i ett uttalande skall uttrycka kritik mot regeringen för detta
antagande av en livslängd om 40 år.
Utskottet finner det naturligt att regeringen i en proposition
återger relevanta uttalanden av de säkerhetsansvariga
myndigheterna om den tekniska livslängd som svenska
kärnkraftverk har konstruerats för. Förslaget i motion
1990/91:N68 (mp) att regeringen skall kritiseras för att den har
återgett dessa uttalanden avstyrks alltså.
Utskottet har i det föregående återgivit påpekandet i
proposition 1990/91:88 (s.6) att riksdagens uttalande år
1980 om att kärnkraften skall vara avvecklad senast år 2010
inte har varit föremål för förnyad prövning eller nytt
ställningstagande under överläggningarna mellan de tre partier
som står bakom överenskommelsen om riktlinjer för
energipolitiken.
Ett yrkande från moderata samlingspartiet, motion 1990/91:N88,
går ut på att riksdagen i ett uttalande skall ge till känna att
tidigare uttalanden om att all kärnkraft skall vara avvecklad
till år 2010 inte längre äger giltighet. Av liknande innebörd är
ett yrkande från samma parti i motion 1990/91:N403 om ett
tillkännagivande angående 1980 års folkomröstning om kärnkraft
som grund för den svenska energipolitiken.
I båda motionerna erinras om texten på valsedlarna för linje 1
och linje 2 i folkomröstningen 1980 vad gäller frågan om under
vilka former kärnkraften skall avvecklas. Motionärerna hävdar
att dessa villkor är av den arten att nedläggningen inte går att
årtalsfixera. Kostnaderna och möjligheterna att upprätthålla
säkerhetskraven i förhållande till förutsättningarna för andra
energikällor blir avgörande för när en nedläggning blir aktuell,
menar de.
Med hänvisning till vad utskottet har anfört i det föregående
om föreslagna uttalanden beträffande kärnkraftsreaktorernas
användningstid och tekniska livslängd avstyrker utskottet
också de här behandlade förslagen i motionerna 1990/91:N88 (m)
och 1990/91:N403 (m) till uttalanden av riksdagen.
Motion 1990/91:N68 (mp) innehåller bl.a. en analys av Sveriges
nuvarande energibalans och den historiska utvecklingen.
Motionärerna hänvisar inledningsvis till den redovisning
avseende åren 1972, 1982 och 1989 som finns i propositionen
(s.21) och säger att det inte finns mycket att invända mot
denna. De önskar dock komplettera bilden med vad som erhålls om
man i stället bruttoredovisar hela den värmeenergi som utvecklas
i reaktorerna och som har en låg verkningsgrad vid omvandling
till elenergi. Denna metod för redovisningen, som följer Förenta
nationernas rekommendation och som motionärerna anser riktigast,
visar enligt dem att energianvändningen har stigit från år 1972
till år 1989, till stor del beroende på kärnkraftverkens låga
verkningsgrad. Motionärerna önskar att riksdagen i ett uttalande
till regeringen skall ställa sig bakom denna analys av hur
energibalansen har utvecklats.
Samma motion innehåller också ett yrkande om att riksdagen
skall uttala sig om ett lämpligt mål för energibalansen om 25
år. Detta mål innebär en reduktion med 40 % från 1989 års nivå.
Utskottet, som inte har någon invändning mot den metod för
redovisning av energibalansen som används, avstyrker förslagen i
motion 1990/91:N68 (mp) till uttalanden om hur energibalansen
har utvecklats och bör utvecklas i framtiden. Det är, anser
utskottet, inte lämpligt att riksdagen uttalar sig om vilken
energibalans som bör eftersträvas i Sverige om ett visst antal
år.
Miljöpartiet anger i partimotionen 1990/91:N68 att målet för
Sveriges elbalans om 25 år bör vara en produktion av 95 TWh,
vilket ställs mot 1989 års produktion av 139 TWh. De menar att
det, vare sig kärnkraften avvecklas på tre, nio eller nitton år,
är av vikt att veta hur elförsörjningen skall se ut när
kärnkraften är avvecklad. Motionärerna vill att riksdagen skall
som sin mening ge regeringen till känna att det mål för
elbalansen som anges i motionen bör vara bestämmande för
energipolitiken.
Den elbalans om 25 år som motionärerna förordar framgår av
följande uppställning.
Produktion i TWh 1989 Om 25 år enligt
motion 1990/91:N68
________________________________________________________________
Som framhålls i propositionen (s.24) är alla prognoser över
elanvändningen med nödvändighet behäftade med stora osäkerheter.
De prognoser om elbehovet under 1990-talet som har gjorts av
statens energiverk och av Kraftsam pekar på ett ökat elbehov
under denna tid, även med beaktande av en viss sparpotential.
Att riksdagen mot denna bakgrund skulle fastslå ett mål av den
innebörd som föreslås i motionen finner utskottet dels
orealistiskt, dels olämpligt mot bakgrund av den ytterst hårda
statliga styrning som torde vara förutsättningen för att
elkonsumtionen skulle kunna nedbringas till den förutsatta
nivån. Förslaget i motion 1990/91:N68 (mp) om ett uttalande av
denna innebörd avstyrks således.
Moderata samlingspartiet understryker i en motion från
allmänna motionstiden 1990 (1989/90:N472) elanvändningens
betydelse för landsbygdens befolkning och de negativa
konsekvenserna av en kärnkraftsavveckling för landsbygden.
Motionärerna önskar att riksdagen gör ett uttalande av innebörd
att en kärnkraftsavveckling medför negativa verkningar för
landsbygden.
Det nu framlagda förslaget till riktlinjer för energipolitiken
lämnar, finner utskottet, inte underlag för ett sådant
påstående. Motion 1989/90:N472 (m) avstyrks alltså.
Ytterligare ett argument mot avveckling av kärnkraften tas upp
i motion 1990/91:N450 (m). Motionärerna menar att en
avveckling får negativa effekter på den eldrivna trafiken.
Särskilt gäller detta en förtida avveckling. Enligt motionärerna
skulle en sådan medföra att den el som behövs för den angelägna
ökningen av den spårbundna trafiken i framtiden måste produceras
i kraftverk som i motsats till kärnkraftverken släpper ut
koldioxid och kväveoxider. Vidare kommer en eldriven bil, om den
drivs med elkraft från olje- eller kolkraftverk, att medföra
större utsläpp av kväveoxid än vad en katalytiskt avgasrenad bil
avger. I motionen föreslås att riksdagen skall göra ett
uttalande till regeringen om detta.
Utskottet är inte berett att föreslå riksdagen att göra ett
uttalande av den här angivna innebörden. Yrkandet härom i
motionen 1990/91:N450 (m) avstyrks sålunda.
I tre motioner från moderata samlingspartiets sida yrkas på
riksdagsuttalanden som alla har anknytning till
miljökonsekvenser av en avveckling av kärnkraften.
Under allmänna motionstiden 1990 har sålunda i partimotionen
1989/90:N404 (m) föreslagits att riksdagen skall begära att
regeringen låter göra en utredning om de miljömässiga
konsekvenser som skulle följa av en avveckling av kärnkraften i
Sverige. I en annan partimotion under år 1991 (1990/91:N52)
anförs kärnkraften som exempel på en särskilt väl miljöanpassad
energiproduktion och hävdas att det finns goda möjligheter att
förbättra effektuttagen hos svenska verk om nedläggningshotet
undanröjs. Ett uttalande av riksdagen av den innebörden
föreslås. Den tredje motionen, 1990/91:N50 (m), innehåller ett
resonemang som går ut på att en ökning av effektuttagen från
svenska kärnkraftverk skulle kunna medverka till en ökad
elproduktion utan koldioxidutsläpp. Om en del av denna elkraft
kunde användas till värmepumpar, som ersätter fossilbränsle,
skulle våra koldioxidutsläpp kunna pressas ned ytterligare,
framhåller motionären och föreslår ett tillkännagivande av
riksdagen av den innebörden.
De tre förslag till riksdagsuttalanden som behandlas här är
ett uttryck för en syn på kärnkraften som utskottet inte kan
ställa sig bakom. Därför avstyrker utskottet de tre aktuella
yrkandena i motionerna 1989/90:N404 (m), 1990/91:N50 (m) och
1990/91:N52 (m).
Frågan om det av riksdagen år 1988 beslutade
koldioxidtaket måste överskridas i samband med en
kärnkraftsavveckling tas upp av miljöpartiet i motion
1990/91:N421.
Som har framgått av avsnittet om kärnkraftsavvecklingens
inledning förordar miljöpartiet i första hand att kärnkraften
skall avvecklas under tre år med början år 1991. Enligt motion
1990/91:N421 (mp) accepterar partiet dock att koldioxidutsläppen
från energisektorn ökar under en begränsad tidsperiod, eftersom
en stor del av kärnkraften vid en snabb avveckling måste
ersättas dels genom ökad elproduktion i befintliga
oljekraftverk, dels genom minskad elanvändning på så sätt att
elvärme ersätts med oljevärme i hus som har kombipannor. Även om
avvecklingsperioden utsträcks till år 1999 accepterar
motionärerna en viss ökning av koldioxidutsläppen. De föreslår
att riksdagen i ett uttalande skall ansluta sig till deras
uppfattning.
Med hänvisning till de riktlinjer för den långsiktiga
energipolitiken som utskottet i det föregående har uttalat sig
för avstyrker utskottet motion 1990/91:N421 (mp) i den mån den
avser förslag om särskilda uttalanden om koldioxidtaket i
samband med en kärnkraftsavveckling.
Säkerhetspolitiska skäl talar enligt motion 1989/90:N412
(mp) för att kärnkraften omgående bör avvecklas. Motionärerna
föreslår ett riksdagsuttalande av den innebörden.
Motionärerna hänvisar till vad som anförs i motion
1989/90:U404 om säkerhetspolitik. Utskottet finner i denna
motion ingen motivering för det föreslagna yrkandet. Det
resonemang som i den motionen förs om kärnvapen finner utskottet
icke relevant i diskussionen om energipolitiken. Utskottet
avstyrker motion 1989/90:N412 (mp).
Ett förbud mot investeringar i svensk och utländsk
kärnkraft krävs i ett yrkande i partimotionen 1990/91:N45 (v).
Av motiveringen framgår att kravet i första hand riktar sig mot
Vattenfall som ägare av svenska kärnkraftverk. De förbud
motionärerna önskar är främst förbud mot sådana investeringar i
kärnkraftverken som gör att kapaciteten påtagligt ökar eller som
i praktiken innebär att man stegvis ersätter ett åldrande
kraftverk med ett nytt. Förbud måste också finnas mot
investeringar i utländsk kärnkraft, säger motionärerna vidare.
De önskar ett uttalande av riksdagen av denna innebörd.
Regeringen har i februari 1991 beslutat om tilläggsdirektiv
(dir. 1991:14) till utredningen (ME 1989:03) om översyn av
kärntekniklagstiftningen. Av tilläggsdirektiven framgår bl.a.
att utredningen skall överväga möjligheterna att begränsa
reaktorinnehavares rätt till ersättningsinvesteringar i
kärnkraftsreaktor. Övervägandena skall enligt direktiven avse de
fall där det enda syftet med investeringen är att förlänga
livslängden hos ett kärnkraftverk och investeringen således inte
är nödvändig från säkerhetssynpunkt.
Frågor om förbud mot vissa investeringar i kärnkraftverk
övervägs sålunda för närvarande. Den nämnda utredningen väntas
lägga fram sitt betänkande i oktober 1991. Med hänvisning
härtill avstyrker utskottet det aktuella yrkandet i motion
1990/91:N45 (v).
Andra frågor av riktlinjekaraktär
Utskottet tar under denna rubrik upp ett antal ytterligare
motionsyrkanden, vilkas sakliga innebörd gör det befogat att
utskottet behandlar dem i samband med att utskottet tar
ställning till riktlinjerna för energipolitiken.
I moderata samlingspartiets partimotion 1990/91:N403 föreslås
ett uttalande rörande energifrågorna som en del i det
europeiska samarbetet. Motionärerna framhåller att
aktörerna på den svenska energimarknaden måste vara
konkurrenskraftiga på en större marknad än tidigare. De måste
också framstå som trovärdiga samarbetspartner i ett längre
perspektiv. Enligt motionärerna kommer ett svenskt plansystem,
med ständiga kontrollstationer och där politiken syftar till att
minska produktionskapaciteten, inte att ge de svenska
kraftföretagen denna möjlighet.
Utskottet har i betänkandet 1990/91:NU38 (s.15 f.)
understrukit betydelsen av att den störste aktören på den
svenska marknaden, Vattenfall, också när verksamheten sker i
bolagsform, hålls samman i en koncern. Ett skäl som utskottet
åberopade i det betänkandet var, att den pågående
internationaliseringen av elmarknaden kräver att det nya bolaget
ges erforderliga möjligheter att kunna konkurrera med övriga
företag på likvärdiga villkor. Uttalandet gjordes i samband med
att utskottet avstyrkte motionsyrkanden från bl.a. moderata
samlingspartiet om uppdelning av Vattenfall i olika bolag.
Utskottet menar att den lösning som regeringen har valt -- och
som utskottet har ställt sig bakom -- när det gäller det största
kraftföretaget, Vattenfall, innebär att det inte finns grund för
motionärernas farhågor om bristande konkurrensförmåga hos svensk
kraftindustri vid en integration i det europeiska
energisystemet. Därför avstyrker utskottet det aktuella yrkandet
i motion 1990/91:N403 (m).
Regeringen bör utarbeta en handlings- och tidsplan för att
minska utsläppen av växthusgaser, sägs i motion 1990/91:N93
(mp). Planen borde också omfatta trafiken, stå i överenstämmelse
med internationella rekommendationer och syfta till att minska
den totala energianvändningen enligt den s.k.
Brundtlandkommissionens rekommendationer.
Som framhålls i proposition 1990/91:88 (s.14f.) deltar
Sverige aktivt i det internationella arbetet för att begränsa
utsläpp av koldioxid och andra växhusgaser. Det nationella
arbetet mot klimatförändringar bör utformas så att Sverige
tillsammans med övriga västeuropeiska länder, och i
överensstämmelse med de mål som har antagits av EG och EFTA, kan
vara pådrivande i det internationella arbetet. Propositionen
innehåller också (s.16f.) en redovisning av ett antal
åtgärder som planeras eller pågår i detta syfte. Bland dessa
åtgärder märks effektiv energianvändning, miljöanpassad
energiproduktion, införandet av koldioxidskatten, olika åtgärder
på trafikens område, bättre omhändertagande av avfall, åtgärder
inom jordbruket, avveckling av användningen av freoner samt
åtgärder mot flyktiga organiska ämnen.
Utskottet kan inte, mot bakgrund av den redogörelse som här
lämnats för vad som redan pågår, finna anledning för riksdagen
att rikta en uppmaning till regeringen att den skall utforma en
sådan plan för att minska utsläppen av växhusgaser som föreslås
i motion 1990/91:N93 (mp). Ifrågavarande yrkande avstyrks
alltså.
Önskemål om ett särskilt uttalande av riksdagen av innebörd
att regeringen snarast bör sätta in åtgärder för att minska
nuvarande elöverskott förs fram i motion 1990/91:N93 (mp).
Åtgärderna bör enligt motionären innefatta bl.a. en snabb,
stegvis avveckling av kärnkraften från år 1991 samt ökad export
av el, främst till Danmark och Finland.
Utskottet anser inte att riksdagen bör göra ett sådant
uttalande som föreslås i den här behandlade delen av motion
1990/91:N93 (mp). Förslaget avstyrks således.
Det behövs klara styrsignaler till kraftindustrin och
elanvändarna och detta bör riksdagen ge regeringen till känna
genom ett särskilt uttalande, hävdas i motion 1990/91:N93 (mp).
Motionären anger innehållet i sådana signaler enligt följande:
eltaxor som uppmuntrar minskad elförbrukning,
ersättande av skatterabatterna för stora elförbrukare med viss
återbetalning baserad på tillverkad varumängd, så att det lönar
sig att effektivisera elförbrukningen och hushålla,
normer för högsta elförbrukning på vanliga apparater,
krav på energibalanser för stora energiförbrukare.
Utskottet avstyrker att riksdagen gör det i motion 1990/91:N93
(mp) föreslagna uttalandet om s.k. styrsignaler.
Den avveckling av nuvarande energipolitik som förespråkas av
moderata samlingspartiet skulle, sägs i motion 1990/91:N403 (m),
innebära ändrade förhållanden för statens energiverk. Vissa
uppgifter kan troligen överföras till statens naturvårdsverk,
andra uppgifter kan helt och hållet avskaffas. Motionärerna
föreslår en översyn av verkets framtida uppgifter med syfte att
sådan verksamhet som inte längre är berättigad skall avskaffas.
Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen i ämnet, anser
motionärerna.
Utskottet konstaterar att regeringen i proposition 1990/91:87
har föreslagit bl.a. att statens energiverk läggs ned vid
utgången av innevarande budgetår och att en ny näringspolitisk
myndighet då skapas. Den översyn som motionärerna efterlyser
pågår redan, vilket också framgår av utskottets betänkande
1990/91:NU35 med anledning av bl.a. nyssnämnda proposition. Det
finns därför inte anledning för riksdagen att göra några
uttalanden i frågan. Motion 1990/91:N403 (m) avstyrks alltså i
här behandlad del.
Enligt motion 1990/91:N451 (mp) bör en s.k. energibalk
utarbetas. Med energibalk menar motionärerna en lag som reglerar
användningen av den naturresurs som energin utgör. De önskar att
regeringen skall tillsätta en parlamentarisk utredning för att
utarbeta förslag till en energibalk och föreslår ett
riksdagsuttalande i ämnet. Motionärerna skisserar också vilken
typ av bestämmelser som energibalken bör innehålla.
Utskottet finner inte att några övertygande skäl har förts
fram som skulle motivera det omfattande lagstiftningsarbete som
skisseras i motion 1990/91:N451 (mp). Denna avstyrks sålunda.
Under allmänna motionstiden 1991 har miljöpartiet i motion
1990/91:N317 föreslagit att ett särskilt anslag om 2100
milj.kr. förs upp på statsbudgeten för budgetåret 1991/92 under
industridepartementets huvudtitel. Medlen skulle vara avsedda
att täcka kostnader för omställning av energisystemet för
att möjliggöra påbörjandet av kärnkraftsavvecklingen och
övergången till en mer miljövänlig, inhemsk energiförsörjning.
Motion 1989/90:N413 innehåller ett motsvarande förslag som avser
det innevarande budgetåret.
Utskottet avstyrker förslagen i motionerna 1989/90:N413 (mp)
och 1990/91:N317 (mp) om ett anslag på statsbudgeten för det nu
angivna ändamålet.
Övriga förslag till riktlinjer för energipolitiken
Utskottet har inledningsvis förklarat skälen för en summarisk
behandling av ett antal motionsyrkanden. Med hänvisning härtill
avstyrker utskottet yrkanden som gäller energipolitiken enligt
vänstra kolumnen i följande sammanställning:
Motion/yrkande, Ställningsta- Jfr motion/yrkande,
parti gande till ett parti
senare, mot- (alt. prop.
svarande yr- 1990/91:88 bilaga 1
kande redovi- moment 3)
sas i utskot-
tets hemstäl-
lan, moment
______________________________________________________________
1989/90:N58 yrk. 6 (mp) 1 1990/91:N68 yrk. 49 (mp)
1989/90:N58 yrk. 7 (mp) 1 1990/91:N68 yrk. 49 (mp)
1989/90:N359 yrk. 3 (c) 1 prop.
1989/90:N402 (m) 6 1990/91:N403 yrk. 2 (m)
1989/90:N403 (s) 1 prop.
I de riktlinjer för energipolitiken som regeringen föreslår
att riksdagen skall godkänna ingår ett kort avsnitt under
rubriken Vissa kärnsäkerhetsfrågor (prop. 1990/91:88 s. 17 f.).
I huvudsak innehåller det avsnittet att regeringen aviserar ett
förslag om ändring i atomansvarighetslagen så att gränsen för
kärnkraftsindustrins ansvar vid en eventuell kärnkraftsolycka
höjs från 800 till 1000 milj.kr. och att regeringen förklarar
sin avsikt att verka för ett vidgat ansvar i internationella
sammanhang. Vidare görs ett uttalande av innebörd att Sverige
bör på olika sätt, bl.a. bilateralt, stödja säkerhetshöjande
insatser vid kärnkraftverken i Östeuropa.
Dessa frågor avhandlas något mera utförligt under rubriken
Kärnsäkerhetsfrågor (s. 32). Framställningen är uppdelad på fyra
teman: säkerhet och strålskydd, vissa ansvarsfrågor,
kompetensfrågor samt kärnavfallskostnader. Några
ställningstaganden från riksdagens sida begärs inte i denna del
av propositionen.
Ett tjugotal motionsyrkanden gäller frågor som antingen knyter
an till framställningen i propositionen eller som på annat sätt
bör behandlas i detta sammanhang. Ett av dessa yrkanden -- i
motion 1990/91:N68 (mp) -- innehåller dels kritik av innebörd
att regeringens uppläggning av avsnittet Kärnsäkerhetsfrågor
medför att övriga frågor som hänger samman med kärnkraften sopas
under mattan, dels kritik mot vad som anförs eller inte anförs i
vart och ett av de fyra nyssnämnda delavsnitten i propositionen.
Utskottet har i det föregående behandlat delar av denna kritik
och tar i det följande ställning till kritiken i återstående
delar.
Säkerhet och strålskydd
Förslag till uttalanden med uppmaning till regeringen att låta
stänga av Forsmarks kärnkraftverk finns i motionerna
1989/90:N450 (mp) och 1990/91:N459 (mp). I båda motionerna
anförs som huvudsakligt motiv att någon evakueringsplan för
Stockholm i händelse av olycka inte existerar. I den förstnämnda
motionen begärs samtidigt att en sådan plan skall upprättas.
Utskottet erinrar om att beredskapsåtgärder mot
kärnkraftsolyckor har redovisats i betänkandet (SOU 1989:86)
Samhällets åtgärder mot allvarliga olyckor. Förslagen i detta
betänkande bereds för närvarande inom försvarsdepartementet.
Utskottet vill understryka att planeringen av åtgärder mot
allvarliga kärnkraftsolyckor kräver en genomtänkt strategi. En
sådan måste bygga på utredningar av ansvariga
säkerhetsmyndigheter och andra organ som särskilt tillkallas för
ändamålet. Det står enligt utskottets uppfattning från
säkerhetssynpunkt inget att vinna på att riksdagen gör
uttalanden till förmån för enstaka åtgärder som inte ingår i en
sådan genomtänkt strategi. Därför avstyrker utskottet de två här
aktuella motionerna.
I motion 1989/90:N449 vänder sig företrädare för
vänsterpartiet kommunisterna och miljöpartiet mot att regeringen
har beviljat tillstånd till höjning av effekten för ett antal
kärnkraftsreaktorer utöver vad som ursprungligen medgavs.
Motionärerna menar att dessa tillstånd har inneburit att
regering och riksdag smygvägen har ökat kärnkraftsberoendet och
att säkerhetsmarginalerna har minskat. I detta sammanhang tar de
avstånd från en formulering av utskottet år 1989 av innebörd att
tillståndsprövningen skapar garantier för att säkerheten i de
berörda kärnkraftverken inte försämras, en formulering som
motionärerna betecknar som nonsens. Motionen utmynnar i ett
förslag att riksdagen skall ge regeringen till känna att
reaktoreffekten bör återföras till den nivå som bestämdes när
det ursprungliga driftstillståndet gavs.
En kärnkraftsreaktors maximala effekt bestäms i princip när
reaktorn konstrueras. Den tekniska utvecklingen möjliggör
emellertid att befintliga reaktorers maximieffekt i vissa fall
kan höjas. Av de fyra kärnkraftverkens nettoeffekt våren 1991,
vilken uppgår till ca 10000 MW elenergi, har ca 640 MW
tillkommit genom effekthöjningar t.o.m. år 1990 i reaktorerna
Barsebäck 1 och 2, Oskarshamn 2 och 3, Forsmark 1, 2 och 3 samt
Ringhals 1 och 2.
Utskottet redogjorde i ett betänkande år 1989 för de starka
ekonomiska skäl som finns för de beslutade effekthöjningarna
(1988/89:NU25 s. 24). Utskottet konstaterar vidare att de
tillstånd till effekthöjning som regeringen har givit i samtliga
fall har skett efter tillstyrkan av säkerhetsansvariga
myndigheter. Denna beslutsordning, som innebär att
bestämmelserna i kärntekniklagen tillämpas, ger enligt
utskottets uppfattning de garantier som måste finnas för att
säkerheten i berörda kärnkraftverk behålls på den höga nivå som
krävs. Motionärernas karakteristik av denna prövning som
"nonsens" vittnar, anser utskottet, knappast om en vilja till
seriös analys av de viktiga säkerhetsfrågorna. Något uttalande
enligt motionärernas förslag finner utskottet sålunda inte
påkallat. Motion 1989/90:N449 (vpk, mp) avstyrks alltså.
Av proposition 1990/91:88 framgår (s. 18) att
säkerhetsprogrammen vid sovjetiska och andra östeuropeiska
reaktorer är under omdaning och att internationella
atomenergiorganet (IAEA) medverkar i detta arbete. Det sägs
också i propositionen att Sverige även bilateralt bör stödja
säkerhetshöjande insatser i framför allt Östersjöstaterna.
Uppfattningen att Sverige bör verka i denna riktning delas av
vänsterpartiet, sägs det i motion 1990/91:N74 (v). Motionärerna
föreslår emellertid att riksdagen gör ett uttalande till
regeringen av innebörd att åtgärder från svensk sida med syfte
att öka säkerheten vid sovjetiska och vissa tyska kärnkraftverk
framför allt bör inriktas på att Östersjöområdet skall bli ett
kärnkraftsfritt område.
Utskottet ansluter sig till den bedömning som görs i
propositionen. Något uttalande i denna fråga i den riktning som
föreslås i motion 1990/91:N74 (v) från riksdagens sida ser
utskottet inte några skäl till. Yrkandet härom avstyrks således.
I detta sammanhang tar utskottet upp motion 1989/90:N369 (m),
i vilken framhålls att Östeuropa är beroende av kärnkraft som i
många fall har bristfällig säkerhet. För att i möjligaste mån
förhindra en ny reaktorolycka borde svensk kärnkraftsindustri,
med sin höga tekniska nivå och sina goda erfarenheter, få spela
en betydande roll. Motionärerna föreslår att riksdagen skall som
sin mening ge regeringen till känna vad sålunda uttalats i denna
motion om samarbete vad gäller reaktorsäkerhet.
Som redan har nämnts, framgår av proposition 1990/91:88 att
regeringen anser att Sverige bör, både via internationella
atomenergiorganet (IAEA) och bilateralt, stödja säkerhetshöjande
insatser i framför allt Östersjöstaterna. Utskottet har inhämtat
från miljödepartementet, statens kärnkraftinspektion och statens
strålskyddsinstitut att åtskilliga kontakter under hösten 1990
och våren 1991 har förevarit mellan företrädare för de svenska
säkerhetsmyndigheterna och främst sovjetiska myndigheter.
Studiebesök har från svensk sida kunnat göras vid flera
sovjetiska reaktorer. I Sverige pågår diskussioner mellan
myndigheterna och berörda departement om inriktning och
finansiering av ett eventuellt svenskt Östeuropaprojekt inom
reaktorsäkerhets- och strålskyddsområdet.
Mot bakgrund av vad som här redovisats om pågående arbete med
det syfte som motionärerna har, finner utskottet ingen anledning
för riksdagen att göra ett sådant uttalande som föreslås i
motion 1989/90:N369 (m). Denna avstyrks således.
Vissa ansvarsfrågor
Regeringen aviserar i proposition 1990/91:88 (s. 17 f. och 33
f.) kommande förslag om en höjning av det i
atomansvarighetslagen (1968:45) fastställda begränsningsbeloppet
för reaktorinnehavares ansvar från 800 milj.kr. till 1000
milj.kr. Samtidigt redogörs för innehållet i de internationella
konventioner i ämnet som Sverige har anslutit sig till och som
utgör grundvalarna för den svenska lagstiftningen. I detta
sammanhang förklarar regeringen också att den har för avsikt att
i ett internationellt sammanhang aktivt driva frågan om ett
vidgat ansvar för reaktorägaren.
Fyra motioner i vilka ansvars- och försäkringsfrågor
aktualiseras behandlas av utskottet i detta avsnitt.
Begränsningen av den aviserade höjningen av ansvarsbeloppet
enligt atomansvarighetslagen kritiseras av miljöpartiet i
partimotion 1990/91:N68. Motionärerna menar att det enda rimliga
är att kraftföretagen skall ha ett strikt och obegränsat ansvar,
och de betecknar det som en statssubvention till
kärnkraftsindustrin att staten enligt gällande regler täcker
skadeståndsrisker i nivån 800 milj.kr. till 4000 milj.kr.
Motionen utmynnar i förslag om att riksdagen som sin mening
skall ge till känna dessa synpunkter för regeringen.
Också i motion 1990/91:N91 (c) aktualiseras försäkringsfrågor.
Motionären, som vill att riksdagen skall begära att regeringen
låter genomföra en jämförande utredning om olika
elproduktionsbranschers totala kostnader, motiverar sitt förslag
i första hand med att kärnkraftsföretagens försäkringskostnader
är kraftigt subventionerade av staten.
Som påpekas i propositionen grundas den svenska lagstiftningen
på internationella konventioner som Sverige har anslutit sig
till. Det kan knappast komma i fråga att Sverige skulle utträda
ur dessa. Utskottet noterar att regeringen har för avsikt att i
internationella sammanhang ta upp frågor om vidgat ansvar för
kärnkraftsföretagen i samband med olyckor. Därför saknas, enligt
utskottets bedömning, anledning för riksdagen att göra ett
sådant tillkännagivande som motionärerna föreslår i motion
1990/91:N68 (mp).
Inte heller förslaget i motion 1990/91:N91 (c) är utskottet
berett att tillstyrka.
I detta sammanhang tar utskottet också upp ett yrkande i
motion 1990/91:N459 (mp) med förslag att riksdagen i ett
uttalande skall ge regeringen till känna vad i motionen anförts
om att kärnkraftens elpris skall inkludera skatt på uran samt
kostnader för avfallshantering, underhåll, investeringar och
kärnkraftsförsäkringar som täcker utgifterna för en katastrof.
Utskottet konstaterar att motion 1990/91:N459 (mp), som
handlar om snabbavveckling av kärnkraftsanläggningen i Forsmark,
inte innehåller någon ytterligare motivering för det nu aktuella
yrkandet än vad som framgår av detta. Något uttalande av
riksdagen enligt motionärernas förslag finner utskottet inte
påkallat. Yrkandet härom avstyrks således.
I en kvarstående motion från år 1990, 1989/90:N405 (c), begärs
att riksdagen skall uttala sig för att den enskilde hålls
skadeslös vad gäller ekonomiska effekter av kärnkraftsolyckor. I
motionen ges exempel på hur enskilda personer och kommuner i
Sverige har drabbats av kostnader till följd av Tjernobylolyckan
år 1986. Motionären noterar att staten redan har svarat för
vissa typer av ersättningar, men anser att staten också bör
överta ansvaret för bl.a. analyskostnader som är hänförliga till
en olycka.
Utskottet erinrar om att riksdagen, som motionärerna
framhåller, redan har anslagit stora belopp som ersättning för
kostnader i samband med radioaktivt nedfall i vårt land efter
Tjernobylolyckan. Utskottet ser inte skäl för riksdagen att nu
anslå ytterligare medel. Motion 1989/90:N405 (c) avstyrks
alltså.
Kompetensfrågor
Regeringen tillsatte våren 1989 en särskild arbetsgrupp med
uppdrag att kartlägga och redovisa dels personal- och
kompetenssituationen vid kärnkraftsföretagen, dels
kärnkraftsavvecklingens väntade direkta och indirekta
sysselsättningseffekter inom berörda län och orter.
I proposition 1990/91:88 redovisar regeringen innehållet i
arbetsgruppens betänkande (SOU 1990:40) Kärnkraftsavveckling --
kompetens och sysselsättning. Härvid uttalar regeringen bl.a.
(s.35) att den delar arbetsgruppens uppfattning att en
fortsatt hög kompetensnivå inom det kärntekniska området måste
tryggas.
I motion 1990/91:N84 (s) görs bedömningen att det efter
trepartiuppgörelsen om energipolitiken blir lättare att
rekrytera lämpliga och goda krafter för det kärnfysiska och
kärntekniska området. Motionärerna framhåller också att det är
viktigt att vi i Sverige har tillräcklig förmåga att inhämta och
införliva utländskt kunnande inom de kärntekniska
verksamheterna. Fortsatt internationellt engagemang från
Sveriges sida inom det tekniska och vetenskapliga området och
kontakter med utländsk kärnkraftsindustri är enligt motionärerna
angeläget för framtiden. De föreslår att riksdagen i ett
uttalande skall ge regeringen till känna vad som anförts i
motionen om även framtida tillgång till högt kvalificerade och
kompetenta personer inom kärnkraftsområdet.
Enligt motion 1990/91:N68 (mp) är det märkligt att regeringen
i propositionen uttalar att det är önskvärt att en hög kompetens
långsiktigt skall vidmakthållas. Detta uttalande ser
motionärerna som ett ytterligare belägg för att regeringen i
realiteten har avskrivit årtalet 2010 som slutår för
kärnkraften. De önskar att riksdagen skall rikta kritik mot
regeringen för denna inställning.
Utskottet konstaterar att tankegångarna i motion 1990/91:N84
(s) överensstämmer med den grundsyn som präglar regeringens
inställning i kompetensfrågorna. Något särskilt uttalande av
riksdagen finner utskottet inte påkallat, varför motion
1990/91:N84 (s) avstyrks. Den i föregående stycke återgivna
kritiken mot regeringen i motion 1990/91:N68 (mp) finner
utskottet sakna grund; det aktuella yrkandet avstyrks därför.
Kärnavfallskostnader
I proposition 1990/91:88 redovisar regeringen (s.35 f.) att
den inte har funnit anledning att nu föreslå sådana ändringar i
finansieringssystemet för använt kärnbränsle, vilket statens
kärnbränslenämnd på uppdrag av regeringen utredde under år 1989.
Miljöpartiet anför i sin partimotion 1990/91:N68 att partiet
ifrågasätter nuvarande system och föreslår att riksdagen skall
ge denna uppfattning till känna för regeringen.
Utskottet finner ingen anledning för riksdagen att i detta
sammanhang uttala sig om finansieringssystemet för använt
kärnbränsle utan hänvisar till vad som anförts tidigare i år i
betänkandet 1990/91:NU28 (s.9 f.). Det aktuella yrkandet i
motion 1990/91:N68 (mp) avstyrks alltså.
Vissa övriga kärnkraftsfrågor
I likalydande yrkanden i miljöpartiets motioner 1989/90:N414
och 1990/91:N421 föreslås att riksdagen skall uttala sig för att
samtliga kärnkraftverk skall överföras i statlig ägo. Samtidigt
föreslås riksdagen uttala att även efter ett statligt
övertagande av kärnkraftverken de tidigare ägarna skall ha det
ekonomiska ansvaret för slutförvaringen av det kärnkraftsavfall
som uppstått under den tid man ägde kärnkraftverken.
Utskottet avstyrker de här aktuella yrkandena i motionerna
1989/90:N414 (mp) och 1990/91:N421 (mp) om ett uttalande av
innebörd att samtliga kärnkraftverk bör överföras i statlig ägo.
Härav följer att utskottet även avstyrker de förslag till
uttalande om ekonomiskt ansvar för slutförvaringen som finns i
samma motioner.
Frågor om åtgärder för att ersätta arbetstillfällen inför ett
framtida beslut om stängning av kärnkraftverket i Oskarshamn tas
upp i motion 1990/91:N85 (s). Motionären instämmer i uttalanden
som har gjorts i det tidigare nämnda betänkandet (SOU 1990:40)
Kärnkraftsavveckling -- kompetens och sysselsättning, av
innebörd att staten i samband med en sådan avstängning behöver
medverka till lokalisering av verksamhet för alternativ
elproduktion i kommunen. Statens medverkan borde också gälla
annan verksamhet än elproduktion. Motionären föreslår ett
uttalande av riksdagen av denna innebörd.
Utskottet delar motionärens grundsyn men anser inte att
riksdagen nu har anledning att göra ett sådant uttalande som
föreslås. Motion 1990/91:N85 avstyrks således.
Motion 1990/91:N421 (mp) innehåller ett yrkande om att
regeringen skall ta initiativ till en mångsidig
upplysningsverksamhet om kärnenergins faror och fördelen med en
satsning på energieffektivitet, hushållning och övergång till
inhemsk förnybar energi.
Utskottet ser ingen anledning för regeringen och riksdagen att
engagera sig i en upplysningskampanj med den inriktning
motionärerna föreslår. Yrkandet härom i motion 1990/91:N421 (mp)
avstyrks därmed.
En från år 1990 kvarstående motion, 1989/90:N452 (s), utmynnar
i ett yrkande om att riksdagen skall uttala sig till förmån för
en undersökning om miljöeffekterna av kärnbränsleframställning.
Bl.a. förordar motionärerna att Sverige skall verka inom
internationella atomenergiorganet (IAEA) för att en undersökning
kommer till stånd.
Utskottet har inhämtat att de frågor som motionärerna vill
låta undersöka nyligen har blivit föremål för ökad uppmärksamhet
vid IAEA. Ett första sammanträde med en arbetsgrupp, i vilken
Sverige deltar, anordnas i dagarna.
Utskottet noterar IAEAs arbete med frågan och Sveriges
deltagande i detta. Mot den bakgrunden finns det, anser
utskottet, ingen anledning för riksdagen att nu göra ett sådant
uttalande som motionärerna föreslår. Motion 1989/90:N452 (s)
avstyrks alltså.
Elförsörjning och elprissättning
Regeringens bedömningar av elförsörjningen under 1990-talet
redovisas i propositionens avsnitt 3 (s. 20--32). Där redogörs
också för regeringens syn på några med elförsörjningen
sammanhängande frågor. Det gäller kostnads- och prisutvecklingen
på elmarknaden, den elintensiva industrins konkurrenskraft,
kostnaderna för bostadsuppvärmning med el och konvertering till
annan uppvärmning samt elmarknadens internationalisering.
Sedan år 1970 har den prima elanvändningen (el levererad inom
ramen för ordinarie abonnemang och kontrakt) ökat med i
genomsnitt 4 % per år. Den totala elanvändningen uppgick, enligt
preliminär statistik, till 140 TWh år 1990 och den prima
elanvändningen till 131 TWh. Vid mitten av 1990-talet beräknas
den prima elanvändningen, enligt energiverkets prognoser, ligga
i intervallet 125--158 TWh per år. I propositionen tas inte
ställning till vilket prognosalternativ som är mest sannolikt.
Däremot betonas nödvändigheten av att det arbete för en effektiv
elanvändning som har bedrivits under senare år fortsätter och
intensifieras.
Det svenska kraftsystemet bedöms, enligt propositionen, tåla
en elanvändning på upp till ca 145 TWh per år. Marginalen mellan
denna och 1990 års temperaturkorrigerade prima elanvändning, som
uppgick till 135 TWh, är således 10 TWh.
I propositionen konstateras att utredningen (ME 1988:05) om
konkurrensvillkoren för elintensiv industri (EL 90) och
energiverket har kommit fram till i stort sett samstämmiga
bedömningar av kostnadsutvecklingen inom kraftsektorn.
Genomsnittskostnaden kan beräknas öka med 4 öre till 29 öre per
kWh (i 1987 års prisläge) från år 1989 till 1990-talets mitt.
Den långsiktiga marginalkostnaden bedöms uppgå till ca 30 öre
per kWh vid mitten av 1990-talet. Elprisutvecklingen beror i hög
grad på den framtida elanvändningen, vilken i sin tur är
beroende av bl.a. den ekonomiska tillväxten. Andra faktorer som
påverkar prisutvecklingen är t.ex. elproduktionskapacitetens
sammansättning och inom kraftindustrin gällande avkastningskrav,
sägs det vidare i propositionen.
Elförsörjning
Transitering av el
Ökade möjligheter att få transitera el på stamnätet begärs i
motioner från moderata samlingspartiet, centerpartiet och
miljöpartiet.
I motion 1990/91:N403 (m) begärs att regeringen skall låta
utreda hur man genom förändringar i ellagen (1902:71 s. 1) skall
kunna uppnå en ökad konkurrens inom den lokala distributionen.
Även andra än de som i dag har ensamrätten borde kunna få
distribuera el. De förändringar som genomförs i Norge och
Storbritannien inom dessa områden kan, enligt motionärerna, vara
värda att studera utifrån svenska förhållanden.
Förutsättningarna för de mindre vattenkraftproducenternas
leveransmöjligheter borde också beaktas.
Två motioner från centerpartiets sida, 1989/90:N420 och
1989/90:N462, innehåller också krav på ökad rätt att transitera
el på stamnätet. I den förstnämnda motionen sägs att det --
inför introduktionen av vindkraft i Sverige -- är viktigt att
frågan om rätten att transitera el löses genom tvingande
lagstiftning. I nuläget har, anför motionärerna, den ena parten
-- distributörerna inom Svenska elverksföreningen -- ett starkt
överläge vid förhandlingarna. I den senare motionen begärs att
regeringen skyndsamt skall låta utreda möjligheterna att
väsentligt öka rätten till transitering på stamlinjenätet.
Därigenom kan det, anför motionärerna, skapas en friare
konkurrens mellan olika energiproducenter, vilket främjar en
effektivare energiproduktion.
I fem motioner från miljöpartiet, 1989/90:N455, 1989/90:N463,
1990/91:N68, 1990/91:N93 och 1990/91:N456, begärs också en
utvidgning av rätten att transitera el på stamnätet. I den
förstnämnda motionen sägs att det vid introduktionen av
medelstor vindkraft kan förväntas problem, innebärande dels
vägran att transitera, dels uttag av ett oskäligt pris. Med en
allmän rätt till transitering skulle man, enligt motionärerna,
bryta den nuvarande monopolsituationen, där elproducenten har
endast en tänkbar köpare av den el som produceras.
Underlättande för små leverantörer av elkraft att få överföra
el på ledningsnätet mot en låg avgift anges i motion
1989/90:N463 (mp) som en av tolv metoder för att främja satsning
på eleffektiv utrustning.
I motionerna 1990/91:N68 (mp) och 1990/91:N456 (mp) föreslås
inrättande av en elbörs (se s. 75). Detta förutsätter att köpare
och säljare får använda högspänningsnätet till en inte alltför
hög kostnad. Motionärerna förordar en självkostnadsprissättning.
Vidare föreslås i motionerna att nätet skall förvaltas av en
organisation som är fristående från de stora kraftföretagen.
I motion 1990/91:N93 (mp) framförs återigen kravet att det
svenska högspänningselnätet skall öppnas för transitering av
elström till självkostnadspris. Där föreslås också att riksdagen
skall begära att regeringen tar initiativ till ett samarbete med
övriga nordiska länder med syfte att göra hela det nordiska
elnätet till en "common carrier" för transitering av elström
till självkostnadspris.
Riksdagen har i dagarna, på regeringens förslag i proposition
1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt, beslutat att
verksamheten vid statens vattenfallsverk -- utom storkraftnätet
-- skall föras över till ett av staten ägt aktiebolag vid
årsskiftet 1991-1992 (1990/91:NU38). I propositionen aviserades
ett uppdrag till energiverket att utreda stamnätets framtida
organisation. Motionsyrkanden (m; mp) om att storkraftnätet
skall ägas och drivas av ett särskilt bolag resp. att
högspänningsdistributionen skall sammanföras i ett statligt
affärsverk avslogs av riksdagen. Företrädarna i utskottet för
moderata samlingspartiet och folkpartiet liberalerna resp.
miljöpartiet reserverade sig till förmån för resp. yrkande.
En ny organisation omfattande stamnätet och eventuellt även
övriga delar av storkraftnätet kommer därmed att påbörja sin
verksamhet från årsskiftet 1992-1993. Som en övergångslösning --
tills en permanent organisation införts -- skall stamnätet och
övriga av Vattenfall förvaltade delar av storkraftnätet ingå i
ett för ändamålet bildat affärsverk. Under övergångsperioden
skall det blivande aktiebolaget Vattenfall svara för
storkraftnätets driftsledning och skötsel på uppdrag av
affärsverket.
Storkraftnätet omfattar 220- och 400-kV-näten i Sverige. Dess
ledningslängd uppgår till drygt 15000 km. Stamnätet är den del
av storkraftnätet som ligger söder om Ume- och Skellefteälvarna.
Utnyttjandet av stamnätet regleras genom ett särskilt avtal,
stamnätsavtalet. Gällande avtal avser perioden 1 januari
1981--31 december 2004. Avtalsparter förutom Vattenfall är ASEA
AB, Avesta AB, Bålforsens Kraft AB, Graningeverkens AB,
Gullspångs Kraft AB, Stockholms Energi AB, Stora Kraft AB,
Sydkraft AB och Värmlands Energi AB. Undertecknarna av
stamnätsavtalet utom Vattenfall kallas transitörer. En särskild
nämnd, stamnätsnämnden, har inrättats för samråd mellan
transitörerna och Vattenfall i frågor som gäller planering,
drift och ekonomi i stamnätet.
Energiverket fick i mars 1991 regeringens uppdrag att utreda
den framtida organisationsformen för det svenska stamnätet.
Energiverket skall utreda hur en ny organisation för stamnätet
kan utformas samt klarlägga de frågor som sammanhänger med
övergången till en ny organisation för stamnätet.
Utredningsarbetet bör enligt direktiven bedrivas utifrån de
riktlinjer för den nya organisationen som angavs i proposition
1990/91:87. Två alternativa former för organisation för
stamnätet bör i första hand studeras, nämligen affärsverk och
statligt aktiebolag. Även andra organisations- och ägarformer,
t.ex. aktiebolag med kraftföretag som huvudägare och aktiebolag
med spritt ägande, bör studeras.
Målet med utredningen bör enligt direktiven vara att
åstadkomma en organisation som, med kommersiella affärsprinciper
som grund, kan upprätthålla hög drifts- och leveranssäkerhet
samt låga överföringskostnader i stamnätet. Vidare sägs att
verksamheten bör vara organiserad på ett sådant sätt att ett
ökat antal aktörer kan beredas faktiska möjligheter att utnyttja
stamnätet. Energiverket bör utreda och föreslå de regler,
tillsynsorgan m.m. som kan behövas för att säkerställa att
nyttjarna av stamnätet ges möjligheter att verka på lika och
rättvisa villkor. I samband med detta bör särskilt beaktas
stamnätets karaktär av naturligt monopol och de krav som därmed
bör ställas, när det gäller bl.a. redovisning och prissättning
samt öppenhet för nya aktörer och likvärdig behandling av dessa.
Energiverket bör vidare, enligt direktiven, ägna frågan om
import och export av el särskild uppmärksamhet. Eventuella
konsekvenser av den påverkan den nya stamnätsorganisationen kan
få på gällande avtal för svensk och internordisk samkörning bör
klarläggas. Avstämning bör ske mot utvecklingen på
elförsörjningsområdet inom EG och i de nordiska länderna samt
inom Nordelsamarbetet.
Utredningsuppdraget skall redovisas senast den 1 november
1991.
Utskottet instämmer i den synpunkt som framförs i flera av de
här aktuella motionerna, att det är viktigt med ökad konkurrens
mellan olika elproducenter. En ökad transiteringsrätt på
stamlinjenätet kan vara ett sätt att effektivisera
elproduktionen. Det utredningsuppdrag energiverket har fått
avser just sådana frågor som tas upp i motionerna. Med
hänvisning till detta avstyrker utskottet samtliga här aktuella
motioner i berörda delar.
Elbörs
Det behövs en elbörs i Sverige, anförs det i tre motioner från
miljöpartiet, 1990/91:N68, 1990/91:N93 och 1990/91:N456. På en
elbörs skall stora och små elproducenter kunna bjuda ut elenergi
till distributörer och stora kunder. Dessa kan välja leverantör
på basis av pris, eventuella tilläggskostnader, leveransförmåga
och leveranstrygghet. I motionerna sägs också att regeringen bör
verka för att den svenska elbörsen skall samarbeta med andra
elbörser som, enligt motionärerna, kan förväntas bli inrättade i
de övriga nordiska länderna. Riksdagen borde anmoda regeringen
att i samarbete med regeringarna i de övriga nordiska länderna
verka för inrättandet av en nordisk elbörs.
I propositionen (s. 53 f.) lämnas en redovisning av en
försöksverksamhet rörande effektiv energianvändning som
energiverket stöder i samverkan med energimarknadens aktörer.
Det gäller bl.a. en utveckling av energitjänstföretagens och
kommunernas möjligheter att engagera sig aktivt på
energiområdet. Energiverket har i en skrivelse till regeringen i
september 1990 redovisat en modell för att konkurrens skall
kunna skapas mellan å ena sidan åtgärder som syftar till en ökad
eltillförsel, å andra sidan effektivare användning av el.
Modellen innebär bl.a. att kraftproducenter skall kunna lösa in
effektiviseringsåtgärder hos distributörer genom en s.k. elbörs.
Genom modellen avses konkurrensen mellan tillförsel- och
användaråtgärder öka på elmarknaden. Energiverket föreslår att
en sådan modell skall prövas.
Industriministern säger i propositionen att han inte nu är
beredd att ta ställning till vilka möjligheter den föreslagna
elbörsen kan ge, när det gäller att effektivisera
energianvändningen. Han finner det motiverat att den nya
näringspolitiska myndigheten i samråd med kraftproducenterna och
eldistributörerna undersöker förutsättningarna för
försöksverksamhet med köp av energieffektiviseringsåtgärder
(elbörs), exempelvis i ett storstadsområde.
Med hänsyn till att förutsättningarna för inrättande av en
elbörs kommer att undersökas av den nya näringspolitiska
myndigheten anser utskottet det inte motiverat med något sådant
initiativ från riksdagens sida som efterlyses i de här aktuella
motionerna. Dessa avstyrks sålunda i berörda delar.
Elprissättning
Det bör tillsättas en utredning med uppgift att kartlägga
effekterna av ett prissättningssystem inom elsektorn enligt
principen om marginalkostnadsprissättning, anförs det i
motion 1990/91:N72 (v). Enligt ekonomisk teori skall en varas
pris sättas efter marginalkostnaden, dvs. priset skall
överensstämma med kostnaden för att producera ytterligare en
enhet av varan, säger motionären. Generellt gäller att
marginalkostnadsbaserade priser genererar effektiva
marknadslösningar. Ett prissättningssystem baserat på
genomsnittskostnader medför att Sverige blir alltmer
kärnkraftsberoende. Vidare leder det till slöseri med el och en
ineffektiv resursanvändning, hävdar motionären.
En särskild utredare, generaldirektör Ulf Larsson, har haft i
uppdrag att undersöka hur konkurrensförhållandena för den
elintensiva industrin påverkas under kärnkraftsavvecklingen (EL
90). Utredningen har redovisat resultatet av sitt arbete i
betänkandet (SOU 1990:21) Den elintensiva industrin under
kärnkraftsavvecklingen. Betänkandet har remissbehandlats.
EL 90 redovisar beräkningar av kostnadsutvecklingen i
elproduktionen under perioden 1990--2010 med olika antaganden
vad gäller elförbrukningens tillväxt och förläggningen i tiden
av kärnkraftens avveckling. Utredningen konstaterar att
storleken på de elprishöjningar som kan förväntas under
1990-talet i hög grad beror på faktorer som principerna för
prissättning av el och restriktioner för utbyggnad av olika
kraftslag. Kärnkraftsavvecklingen spelar i sammanhanget en
mindre roll, även om dess förläggning i tiden är av betydelse
för vid vilken tidpunkt prisökningarna inträder.
EL 90 avråder från en prissättning av el som leder till priser
på nivån för långsiktig marginalkostnad. En rimlig
prissättningsprincip är enligt EL 90s mening att kraftindustrin
får en skälig avkastning på sitt samlade investeringskapital,
dvs. att tariffnivån även fortsättningsvis motsvarar
kraftföretagens genomsnittskostnad.
Utredningen understryker att med en prissättning efter
genomsnittskostnad uppkommer vissa samhällsekonomiska
kostnader. Dessa kostnader beror på att eltariffer på
genomsnittskostnadsnivån kan medföra att elhushållningen inte
genomförs i önskvärd takt. EL 90 pekar på två vägar för att
undvika detta problem -- att övergå till ett tvåprissystem eller
att utnyttja punktskatterna på el. Remissutfallet är delat
beträffande utredningens förslag om prissättning på elmarknaden.
Priserna på den svenska elmarknaden fastställs efter
förhandlingar mellan kraftföretagen och deras kunder --
eldistributörer och större industrier. Riksdagen och regeringen
har undvikit att styra elprissättningen. Vattenfall svarar för
hälften av den svenska elproduktionen och är genom sin storlek
prisledande. För närvarande gäller treåriga tariffer
(1989--1991) för Vattenfalls kunder.
Ett elpris som ligger under den långsiktiga marginalkostnaden
informerar inte elanvändarna om kostnaderna för ny kraft, sägs
det i propositionen. Det kan innebära en fortsatt hög
ökningstakt i elförbrukningen. I propositionen (s. 36) lämnas
förslag till ett program för effektivare användning av energi.
Vidare anförs att, med de riktlinjer för energipolitiken som
angivits, förutsättningarna torde vara goda för att endast
måttliga höjningar av elpriserna skall inträffa under
1990-talets första hälft.
Utskottet ser ingen anledning för riksdagen att, som föreslås
i motion 1990/91:N72 (v), föranstalta om en särskild utredning
om effekten av ett prissättningssystem inom elsektorn enligt
principen om marginalkostnadsprissättning. Priset på el bör
bestämmas på marknaden som en funktion av utbud och efterfrågan.
Varje försök att politiskt etablera ett "system" för
prissättning kommer att få negativa miljö- och
sysselsättningseffekter. Utskottet vill därför understryka det
angelägna i att statsmakterna, liksom hittills, undviker att
styra elprissättningen.
Frågan om konsumenternas möjligheter att påverka
elprissättningen tas upp i motion 1990/91:N435 (s). Det
statliga organet, prisregleringsnämnden för elektrisk ström, har
enligt motionärerna inte längre samma möjlighet som tidigare att
ingripa mot oskälig prissättning. Detta sammanhänger med de
ökade krav på avkastning för Vattenfall som riksdagen har
beslutat om. Konsumentens enda möjlighet att påverka elpriset
blir därmed genom kommunen, hävdar motionärerna. Eftersom allt
fler kommuner bolagiserar och privatiserar sina elverk kommer
även denna väg att försvinna. Riksdagen bör mot denna bakgrund
anmoda regeringen att dra försorg om att konsumenternas
möjligheter att påverka elprissättningen förbättras, anför
motionärerna.
Statens prisregleringsnämnd för elektrisk ström har enligt sin
instruktion (SFS 1979:467) till uppgift att handlägga ärenden
som avser åstadkommande av skälig prissättning av elström om
detta inte ankommer på energiverket.
I propositionen 1990/91:87 sades (s. 174) att övervakningen av
elmarknaden kommer att få en ökad betydelse i och med
Vattenfalls bolagisering. Regeringen har i december 1988
uppdragit åt statens pris- och konkurrensverk (SPK) att med
särskild uppmärksamhet följa och årligen redovisa pris- och
konkurrensförhållandena på elenergiområdet. SPK publicerade
hösten 1990 en första rapport (Elmarknaden 1988--1989, SPK R
1990:5). En sammanfattande slutsats i rapporten är att de gjorda
prishöjningarna, huvudsakligen till följd av det ökade
avkastningskravet på Vattenfall, och de goda förutsättningarna
för vattenkraftsproduktion medförde lönsamhetsförbättringar inom
kraftproduktionssektorn under år 1989. I rapporten betonas
dock att den period som har studerats -- åren 1988 och 1989 --
är för kort för att några bestämda utsagor om produktivitets-
och effektivitetsutvecklingen skall kunna göras. I den
nyssnämnda propositionen sägs vidare att övervakningen av pris-
och konkurrensförhållandena på elmarknaden kan behöva förstärkas
ytterligare i samband med bolagiseringen av Vattenfall.
SPK har vidare -- på uppdrag av konkurrenskommittén (C
1989:03) -- i februari 1991 redovisat en undersökning av pris-
och konkurrensförhållandena på elmarknaden (SPKs bokserie
1991:4). Där konstateras bl.a. att Vattenfall, i och med sin
dominerande ställning på elmarknaden, intar en prisledande roll.
Olika förslag till åtgärder för att öka konkurrensen på
elmarknaden förs fram. I konkurrenskommitténs slutbetänkande
sommaren 1991 avses den offentliga sektorns verksamhetsformer
inom energisektorn komma att behandlas.
Med hänsyn till att de frågor som tas upp i den här aktuella
motionen är föremål för bevakning och utredning på olika håll
anser utskottet det inte motiverat att riksdagen tar något
särskilt initiativ. Motionen avstyrks.
Internationalisering av elmarknaden
Det är hög tid att regeringen tillsätter en utredning om
internationaliseringen av elmarknaden, anförs det i motion
1990/91:N72 (v). Handeln med el över gränserna på kontinenten
kommer enligt motionärerna med all sannolikhet att öka kraftigt
som en följd av utvecklingen inom EGs inre marknad. Sverige har
i dag små möjligheter att delta i en europeisk elhandel.
I propositionen finns ett särskilt avsnitt som behandlar
elmarknadens internationalisering (s. 30--32). Där sägs bl.a.
att energipolitiken måste utformas med beaktande av vad som sker
i vår omvärld. Utvecklingen utomlands kan på sikt få stor
betydelse för den svenska elförsörjningen. Industriministern
betonar vikten av att man från svensk sida följer utvecklingen
på elområdet i Europa. Det aviseras ett uppdrag till
energiverket med denna inriktning.
Energiverket fick i mars 1991 regeringens uppdrag att -- i
samråd med SPK -- årligen senast den 1 oktober redovisa den
aktuella utvecklingen på elmarknaderna i Europa från
energipolitiska utgångspunkter. Tyngdpunkten bör därvid läggas
på utvecklingen inom EG. I arbetet bör ingå att redovisa
utvecklingen vad gäller produktion, överföring och förbrukning
av el i olika länder. De miljöpolitiska restriktionerna bör
kartläggas och aktuella utvecklingstendenser analyseras.
I direktiven sägs vidare att det är av stort intresse att
beskriva och analysera hur utvecklingen inom bl.a. EG påverkar
strukturen för högspänningsnät, reservkraft, leveranssäkerhet
och utbyggnadstakt inom området. Energiverket bör samråda med
SPK i frågor som rör marknadens funktionssätt, effekter av
marknadsregleringar samt de internationella
konkurrensaspekterna.
Den första redovisningen av energiverkets uppdrag skall lämnas
hösten 1991.
Med hänvisning till energiverkets uppdrag att följa
utvecklingen på elmarknaderna i Europa avstyrker utskottet
motion 1990/91:N72 (v). De frågor som tas upp i motionen torde
komma att bevakas genom detta uppdrag.
Landsbygdens elektrifiering
Frågan om fortsatta åtgärder för att främja landsbygdens
elektrifiering tas upp i tre motioner. Åtgärder för att få till
stånd en elektrifiering av fjällgårdar efterlyses i ytterligare
en motion.
Staten har sedan början av 1940-talet lämnat stöd för
landsbygdens elektrifiering. Riksdagen beslutade våren 1980
(prop. 1979/80:100 bil. 17, NU 1979/80:36) om stödverksamhetens
omfattning för en tioårsperiod. Stöd skulle lämnas för
upprustning med 2 milj.kr. per år under fem år (t.o.m.
budgetåret 1984/85) och för nyanläggningar med 2,5 milj.kr. per
år under tio år (t.o.m. budgetåret 1989/90). Våren 1985 beslöt
riksdagen att medelsramen 2,5 milj.kr. per år för nyanläggningar
skulle få användas även för upprustningsändamål.
I budgetpropositionen 1987 tillkännagav regeringen som sin
uppfattning att fr.o.m. budgetåret 1987 ytterligare medel inte
skulle tillföras den ifrågavarande stödverksamheten. Utskottet
föreslog dock (NU 1986/87:24) att i konsekvens med 1980 års
riksdagsbeslut 2,5 milj.kr. skulle anvisas för budgetåret
1987/88 till främjande av landsbygdens elektrifiering. Riksdagen
följde utskottet.
I budgetpropositionen 1990 föreslogs inga fortsatta medel för
främjande av landsbygdens elektrifiering. Statens energiverk
hade i sin anslagsframställning för budgetåret 1990/91
föreslagit att 2,5 milj.kr. skulle anvisas till anslaget
Främjande av landsbygdens elektrifiering. Energiverket anförde
att det trots omfattande insatser från staten alltjämt fanns
helårsbebodda fastigheter som saknade elkraft. Vidare hade ett
antal påbörjade projekt som gällde upprustning av lokala
eldistributionsnät inte kunnat slutföras på grund av
otillräckliga anslag. Därtill kom, enligt energiverket, att det
fanns ett antal eldistributionsnät som var så nedslitna att de
snarast borde tas över av angränsande bärkraftiga företag.
Energiverket uppgav att det hade gjorts stora ansträngningar för
att distributionsföretagen skulle ta ett större ansvar för
nyelektrifiering. Enligt energiverkets uppfattning krävdes det
dock statliga insatser under ytterligare ett övergångsår.
Svenska kommunförbundet hade i en skrivelse till regeringen i
december 1989 hemställt dels att fortsatta anslag till
upprustning av elnät skulle beviljas, så att elkunderna hos
företag som frivilligt hade övertagit nedslitna elnät inte
skulle åläggas att finansiera upprustningen genom onormalt höga
elpriser, dels att fortsatt stöd skulle ges till
nyelektrifiering av helårsbebodda fastigheter så att de mest
angelägna behoven kunde tillgodoses. Kommunförbundet anförde att
det med fortsatt statligt stöd skulle vara möjligt att
ytterligare minska antalet helårsbebodda fastigheter som saknade
elkraft, medan en avveckling av stödet skulle innebära att
ytterligare elektrifiering inte kunde genomföras. Enligt
Kommunförbundets uppfattning borde det statliga stödet
bibehållas tills de mest angelägna nyelektrifieringsbehoven hade
tillgodosetts.
Riksdagen anslog, på utskottets enhälliga förslag, 2,5
milj.kr. för budgetåret 1990/91 för främjande av landsbygdens
elektrifiering (1989/90:NU25). Utskottet anförde att
energiverket vid beviljandet av bidrag borde beakta de totala
kostnaderna för anläggningens utförande, ställda i relation till
den samhällsnytta investeringen kunde medföra och det ekonomiskt
rimliga i det enskilda fallet.
Regeringen har inför budgetåret 1991/92 inte föreslagit några
särskilda medel för ändamålet. Inte heller har energiverket i
sin anslagsframställning lämnat något sådant förslag.
I tre motioner begärs att fortsatta medel skall ställas till
förfogande för främjande av landsbygdens elektrifiering.
Det finns alltjämt helårsbostäder som saknar el för ljus,
kraft och värme, sägs det i motion 1990/91:N437 (s). Det
aktuella anslaget har inte varit tilräckligt dimensionerat,
hävdar motionärerna. Vidare sägs att en elektrifiering av
landsbygden inte bör betraktas som en isolerad fråga utan som
ett riksintresse. Från försvars- och räddningssynpunkt anses det
värdefullt att det finns en fast befolkning i t.ex. glest
bebyggda fjällområden.
Liknande argumentering förs i motion 1990/91:N436 (c). Där
preciseras anslagsbehovet till 2 milj.kr. för budgetåret 1991/92
och 10 milj.kr. för femårsperioden 1991/92--1995/96.
I den tredje motionen, 1990/91:N441 (c), begärs att riksdagen
skall anmoda regeringen att återkomma till riksdagen med en
redogörelse för hur stora medel som behövs för att alla
permanentbostäder i landet skall kunna elektrifieras och på
basis därav förslag om anslag.
Svenska kommunförbundet har i en skrivelse till regeringen i
september 1990 upprepat de synpunkter som förbundet framförde
året innan och som nyss redogjorts för.
Energiverket har i en skrivelse till utskottet i mars 1991
lämnat en aktuell statistik över antalet helårsbebodda
fastigheter som saknar elkraft. Totalt rör det sig om 204
fastigheter. Verket bedömer den totala kostnaden för
elektrifiering av dessa fastigheter till ca 70 milj.kr., varav
ca 45 milj.kr. avser de tre nordligaste länen. I skrivelsen
uppges att verket avser att framöver närmare gå igenom behovet
av elektrifiering med de berörda distributörerna.
Utskottet föreslog förra året enhälligt ett anslag på 2,5
milj.kr. för innevarande budgetår för främjande av landsbygdens
elektrifiering. Något motsvarande anslag för nästa budgetår är
utskottet inte berett att förorda. Däremot anser utskottet att
den nya näringspolitiska myndigheten, som övertar energiverkets
uppgifter, bör följa utvecklingen på området och återkomma med
redovisningar av antalet kvarstående helårsbebodda fastigheter
som inte är elektrifierade. Vidare anser utskottet att verket
bör ta upp diskussioner om åtgärder med de berörda
distributörerna. Med det sagda avstyrker utskottet motionerna
1990/91:N436 (c), 1990/91:N437 (s) och 1990/91:N441 (c).
I motion 1990/91:N434 (s) efterlyses åtgärder för att en
elektrifiering av fjällgårdar som saknar el skall komma till
stånd. Att producera el med hjälp av kolvmotorer drivna med
dieselolja eller gasol kan enligt motionärerna vara ett
alternativ för dessa fjällgårdar. Motionärerna pekar på de
problem som kan uppstå vid finansieringen, mot bakgrund av
fjällkommunernas ekonomiska situation. För att en elektrifiering
av de fjällgårdar som fortfarande saknar el skall möjliggöras
begär motionärerna att riksdagen skall anmoda regeringen att
låta göra en studie av olika alternativa lösningar och tillse
att statliga medel ställs till förfogande.
Energiverkets tidigare nämnda redovisning av icke
elektrifierade helårsbebodda fastigheter visar att drygt en
tredjedel av dessa finns i de tre nordligaste länen. Den
genomsnittliga anläggningskostnaden för dessa fastigheter bedöms
ligga i intervallet 600000 kr.--650000 kr. Motsvarande
kostnader för fastigheter i mellersta Sverige bedöms ligga i
intervallet 200000 kr.--250000 kr. och i södra Sverige i
intervallet 75000 kr.--150000 kr.
Utskottet har i det föregående uttalat att den nya
näringspolitiska myndigheten, som övertar energiverkets
uppgifter, bör följa utvecklingen beträffande icke
elektrifierade helårsbebodda fastigheter. Vidare har utskottet
ansett att denna myndighet bör ta upp diskussioner om åtgärder
med de berörda distributörerna. I detta arbete bör självfallet
också de här aktuella icke elektrifierade fjällgårdarna
uppmärksammas. Därmed avstyrker utskottet motion 1990/91:N434
(s).
Effektivare energianvändning, m.m.
Inledning
I detta avsnitt behandlas de förslag i proposition 1990/91:88
bilaga 1 som avser riktlinjer i fråga om stöd till upphandling
och introduktion av energieffektiv teknik, stöd till
demonstration av energieffektiv teknik i lokaler och bostäder
samt stöd till demonstrations- och pilotanläggningar inom
industrin (momenten 4, 5 och 6 i propositionen). Utskottet tar
också ställning till regeringens förslag till anslag för
täckande av kostnaderna för det föreslagna stödet. En del
kostnader föreslås komma att belasta energiteknikfonden.
Hithörande anslagsfrågor behandlas av utskottet i samband med
frågan om riktlinjer för stöd ur energiteknikfonden.
Vidare behandlas ett 60-tal motionsyrkanden som antingen är
föranledda av regeringens förslag inom nyss nämnda områden eller
allmänt gäller frågor kring energihushållning.
De riktlinjer som regeringen begär att riksdagen skall ta
ställning till redovisas närmare i propositionen främst i
avsnitt 5, Program för effektivare energianvändning
(s.36--54), men i någon mån också i avsnitt 8.3, En utvidgad
energiteknikfond (s.62--65). Dessa redovisningar innehåller
också redogörelser för ställningstaganden från regeringens sida
som inte bedömts kräva något beslut av riksdagen.
För att så långt möjligt få framställningen överskådlig har
utskottet funnit det lämpligt att först ta upp ett antal
yrkanden i motioner som innebär krav på ett väsentligt
annorlunda sätt än regeringens att angripa frågorna kring
energisparande och energieffektivitet. Härefter följer en
genomgång av de olika konkreta förslagen i propositionen och de
ändringsförslag som föreligger. De resterande motionsyrkandena
utgörs till större delen av förslag som väckts under allmänna
motionstiden 1990.
Allmänt om programmet för effektivare energianvändning
En av utgångspunkterna för det program för effektivare
energianvändning som ingår i trepartiöverenskommelsen är de
bedömningar av potentialen för elhushållning som redovisas i
propositionen. Enligt dessa bedömningar finns en tekniskt och
ekonomiskt realistisk elhushållningspotential i
storleksordningen 10--15 TWh vid måttliga elprishöjningar under
1990-talet. Även med ett framgångsrikt elhushållningsprogram
kan det emellertid inte uteslutas att den totala elanvändningen
ökar, framhålls i propositionen.
En alltmer effektiv energianvändning och en ökad
energihushållning är enligt trepartiuppgörelsen (prop.
1990/91:88 s.11) en förutsättning för att viktiga energi- och
miljöpolitiska mål skall kunna uppnås. En effektiv
energianvändning bör prägla samtliga verksamhetsområden i
samhället. Det innebär för elmarknaden att den s.k.
balansprincipen bör gälla och att investeringar i
eleffektivisering och hushållning således bör genomföras så
länge kostnaderna per kWh inte överstiger kostnaderna för ny
elproduktion.
I propositionen erinras (s.36) om att riksdagen år 1988
beslöt om ett program för effektivare användning och ersättning
av el (prop. 1987/88:90, NU 1987/88:40). Nu bör, anser
regeringen, ett nytt program för effektivare användning av
energi genomföras. Detta program innebär, framhålls det
(s.39), att programmet för effektivare användning och
ersättning av el förstärks på en rad punkter och utvidgas. Fem
år anges vara en lämplig tid för programmet. Medelsbehovet under
denna period bedöms vara ca 1000 milj.kr. Programmet består av
följande punkter:
Teknikupphandlingsprogrammet ges ökade resurser och breddas
till att omfatta hela energianvändningsområdet.
Ett stöd införs för demonstration i större skala av ny
energieffektiv teknik i statliga, kommunala och privatägda
lokaler samt bostäder.
Statligt stöd införs för energieffektiva demonstrations- och
pilotanläggningar inom industrin.
Den energiinriktade informationen till icke-energiintensiva
företag utvecklas.
Arbetet med energideklarationer av bl.a. hushållsapparater
intensifieras och utvidgas.
Statens energiverk ges kompletterande uppgifter utöver de nu
aktuella avseende bl.a. samordning och utvärdering av
programmet.
Härutöver bör, sägs det i propositionen, en förstärkning ske
av bl.a. den samhälls- och beteendevetenskapliga forskningen om
implementering av ny energiteknik.
Moderata samlingspartiet kritiserar i partimotionen
1990/91:N88 innehållet i praktiskt taget samtliga delar av
programmet. Utskottet redogör för denna kritik och för de
yrkanden som den utmynnar i när de olika delförslagen behandlas
längre fram i detta avsnitt.
I motion 1990/91:N73 (v) görs bedömningen att regeringens
satsning med 1000 milj.kr. på energieffektivisering kan vara
rimlig, men, sägs det i motionen, vänsterpartiet kommer att
noggrant överväga om ytterligare medel skall tillföras kommande
budgetår. Motionärerna understryker att energikonsumtionen måste
hållas tillbaka och att teknik och processer måste göras
energisnåla. De önskar bl.a. att riksdagen i ett uttalande skall
rikta kritik mot regeringen för bristande offensiva satsningar
vad gäller miljöteknik. Enligt motionärerna bör riksdagen i
detta uttalande också begära att regeringen lägger fram förslag
om hur energisnåla processer, varor och konstruktioner skall
gynnas. Vidare bör regeringen, anser motionärerna, utarbeta en
handlingsplan för hur energikonsumtionen kan minskas inom
transportsektorn. I detta sammanhang bör även nämnas ett förslag
i partimotionen 1989/90:N478 (vpk) att riksdagen skall begära
att regeringen lägger fram ett förslag om en nationell
energieffektivitetsplan.
I miljöpartiets partimotion 1990/91:N68 diskuteras de
teknisk-ekonomiska möjligheterna för energieffektivisering och
hushållning inom olika samhällssektorer samt lämnas förslag till
styrmedel för att dessa mål skall uppnås. Motionärerna
understryker att effektivare energianvändning kan vara ett
billigt och bra alternativ till att bygga nya kraftverk och
kraftledningar för att möta ökade behov. De vill bl.a. att den i
propositionen (s.13) nämnda balansprincipen skall tillämpas på
energimarknaden. Detta innebär att kraftbolagen förväntas välja
investeringar i eleffektivisering och hushållning för att
frigöra elenergi, så länge kostnaderna för det inte är högre per
kWh än att bygga nya kraftverk. Motionärerna föreslår att
riksdagen skall uttala att koncession för nya kraftanläggningar
ej skall beviljas om inte balansprincipen tillämpas och att
stora energiförbrukare skall upprätta energibalanser som en del
av underlaget för koncessionsansökningar. Motionärerna anser att
den i propositionen föreslagna kostnadsramen är helt
otillräcklig. De är övertygade om att investeringar i bioenergi,
vindkraft, solenergi och energihushållning kommer att visa sig
utomordentligt lönsamma. Motionärerna föreslår att riksdagen
skall uttala att under den närmaste femårsperioden ca 5
miljarder kronor per år ur statskassan bör användas för
investeringar och statlig finansiering i ny energiteknik som
bedöms vara samhällsekonomiskt lönsam på sikt. Lika mycket bör
på samma villkor investeras i ny transportteknik. Dessa
investeringar skall enligt motionärernas förslag finansieras
genom försäljning av Vattenfalls vattenkraftverk,
fossilbränsleeldade kraftverk, detaljdistribution och
fjärrvärmeverksamhet.
Samma synsätt ligger bakom ytterligare tre motionsyrkanden av
företrädare för miljöpartiet. Enligt ett yrkande i motion
1990/91:N55 (mp) bör riksdagen i ett uttalande understryka
behovet av att energieffektiviteten ökas för att
energianvändningen skall minska. I motionerna 1990/91:N93 (mp)
och 1990/91:N452 (mp) föreslås att riksdagen skall uttala att
regeringen bör främja en effektivare energianvändning och
hushållning genom att låta balansprincipen styra
energiförsörjningen, genom att skapa minst lika bra ekonomiska
villkor för små investeringar som de som gäller för nya
kraftverk samt genom att verka för bättre information, bl.a.
energideklarationer på produkter och rådgivning.
I en partimotion våren 1990 från miljöpartiet, 1989/90:N463,
finns en rad förslag till åtgärder i syfte att främja en
effektiv energianvändning. I detta sammanhang tar utskottet upp
några yrkanden av mer övergripande art. Hit hör förslag om att
riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad som
anförts i motionen om behovet av att det görs lönsamt att satsa
på effektiv energiteknik, om prissättning för att uppmuntra till
effektivare elanvändning, om stöd till fortsatt utveckling,
utprovning och demonstration i full skala av eleffektiv
utrustning och om att statliga verk och företag bör vara
föregångare genom att satsa på den mest energieffektiva
utrustning som finns tillgänglig. I en annan partimotion från
samma parti, 1989/90:N426, finns förslag till uttalanden om
nödvändigheten av att förbrukningen av fossila bränslen i bl.a.
vägfordon minskas och om en målsättning att medelförbrukningen
av bensin för personbilar år 1995 bör vara högst 0,6 liter per
mil. Motion 1989/90:N39 (mp) innehåller ett förslag om ett
uttalande av riksdagen rörande behovet av forsknings- och
utvecklingsinsatser för effektivare energianvändning.
Utskottet anser att de förslag om energieffektiviserande
åtgärder som nu läggs fram som helhet är väl avvägda och finner
ingen anledning till ytterligare uttalanden från riksdagens sida
när det gäller den allmänna inriktningen och omfattningen av
programmet. Utskottet avstyrker alltså de här behandlade
yrkandena i motionerna 1989/90:N39 (mp), 1989/90:N426 (mp),
1989/90:N463 (mp), 1989/90:N478 (vpk), 1990/91:N55 (mp),
1990/91:N68 (mp), 1990/91:N73 (v), 1990/91:N93 (mp) och
1990/91:N452 (mp).
Stöd till upphandling och introduktion av energieffektiv
teknik
Innebörden av de riktlinjer för stöd till upphandling och
introduktion av energieffektiv teknik som regeringen föreslår
riksdagen att godkänna är i huvudsak följande (prop. 1990/91:88
s.40). Stödet till upphandling och introduktion av eleffektiva
och elersättande produkter, processer och system intensifieras
och utvidgas. Verksamheten breddas till att gälla stöd till
upphandling och introduktion av energieffektiv teknik. Därmed
ges ytterligare möjligheter att effektivisera användningen av
såväl el som bränslen. Regeringen bedömer att 750 milj.kr. bör
anvisas för detta stöd under den närmast följande
femårsperioden, varav 150 milj.kr. för budgetåret 1991/92.
Sistnämnda belopp ingår i anslaget (H13) Vissa åtgärder för
effektivare användning av energi, till vilket utskottet
återkommer.
Förslaget om ett anslag av 150 milj.kr. för nästa budgetår
avvisas av moderata samlingspartiet i motion 1990/91:N88. Enligt
motionärerna bör stöd till ny energiteknik utgå enligt samma
regler och villkor som för annan ny teknik. Förslaget till
riktlinjer avstyrks också av miljöpartiet, som i motion
1990/91:N68 bl.a. föreslår anslag för budgetåret 1991/92 med 270
milj.kr. för statsbidrag till energieffektiva anläggningar i
industrin och med 50 milj.kr. för statsbidrag till
demonstrations- och pilotanläggningar för energieffektiv teknik
i industrin.
Utskottet instämmer i regeringens förslag till riktlinjer för
stöd till upphandling och introduktion av energieffektiv teknik.
Vidare har utskottet ingen erinran mot regeringens bedömning av
de belopp som bör disponeras för detta stöd. Invändningarna i
motionerna 1990/91:N68 (mp) och 1990/91:N88 (m) avvisas
sålunda.
Stöd till demonstration av energieffektiv teknik i lokaler och
bostäder, m.m.
I propositionen föreslås att ett nytt stöd skall införas den 1
juli 1991 till demonstration av energieffektiv teknik i lokaler
och bostäder. Stödet skall lämnas i form av bidrag och
villkorslån och begränsas till högst 50% av godkända
kostnader. Det totala medelsbehovet för den kommande
femårsperioden beräknas till 150 milj.kr., varvid medel skall få
utnyttjas från energiteknikfonden.
Bostadsutskottet har avgivit yttrande (1990/91:BoU4y) till
näringsutskottet rörande detta förslag. Yttrandet omfattar även
ett 20-tal motionsyrkanden som gäller energisparande i
bebyggelsen m.m. Näringsutskottet hänvisar till detta yttrande
(bilaga 1 till detta betänkande). I vissa frågor har inom
bostadsutskottet avvikande mening anmälts av företrädarna för
moderata samlingspartiet, centerpartiet, vänsterpartiet och
miljöpartiet.
När det gäller stöd till demonstration av energieffektiv
teknik i lokaler och bostäder finner näringsutskottet
följande.
Utskottet ansluter sig till vad som anförts av
bostadsutskottet i dess yttrande 1990/91:BoU4y (s. 3--5).
Regeringens förslag tillstyrks sålunda, medan förslag i
motionerna 1990/91:N68 (mp) och 1990/91:N88 (m) om andra
åtgärder avstyrks.
Syftet med ett förslag i motion 1989/90:N462 (c) till
riksdagsuttalande om vikten av att energianvändningen i bostäder
och lokaler minskar, är tillgodosett genom regeringens förslag,
varför också detta förslag avstyrks.
Näringsutskottet övergår så till frågor om kommunal
energirådgivning, m.m.
Bostadsutskottet har behandlat åtta motionsyrkanden i vilka
frågor avseende kommunal energirådgivning tas upp. Yrkandena
finns i motionerna 1989/90:Bo246 (vpk), 1989/90:Bo502 (mp),
1989/90:Bo534 (c), 1990/91:N68 (mp), 1990/91:N73 (v) och
1990/91:Bo254 (mp).
Utskottet instämmer i de synpunkter som framförs av
bostadsutskottet i dess yttrande 1990/91:BoU4y (s. 5 f.).
Samtliga här aktuella yrkanden avstyrks sålunda.
Tio motionsyrkanden gäller åtgärder för introduktion av
effektivare uppvärmningssystem, m.m. Dessa åtgärder skall i
första hand syfta till att åstadkomma en minskad
energiförbrukning i våra bostäder.
Bostadsutskottet har behandlat åtta av dessa motionsyrkanden,
vilka återfinns i motionerna 1989/90:Bo544 (c), 1990/91:Bo205
(mp), 1990/91:Bo242 (c), 1990/91:N64 (s), 1990/91:N68 (mp),
1990/91:N73 (v) och 1990/91:N93 (mp). Därutöver föreslås i
motion 1989/90:N414 (mp) att riksdagen skall begära att
regeringen utarbetar förslag till åtgärder så att elvärme i det
befintliga byggnadsbeståndet kan ersättas av andra
uppvärmningssätt. I motion 1989/90:N478 (vpk) föreslås att
riksdagen skall begära att regeringen utarbetar förslag till
energiminimering i bebyggelse.
Näringsutskottet ansluter sig till vad som anförs av
bostadsutskottet i dess yttrande 1990/91:BoU4y (s. 6--8). Med
hänvisning till vad där sägs avstyrker näringsutskottet också de
här behandlade yrkandena i motionerna 1989/90:N414 (mp) och
1989/90:N478 (vpk). Samtliga här aktuella motionsyrkanden
avstyrks därmed.
En lagstiftning om kommunala energiplaner begärs i motion
1989/91:Bo502 (mp). En sådan plans syfte skall enligt
motionärerna vara att minska elförbrukningen och utsläppen av
koldioxid. Enligt ett yrkande i motion 1990/91:N459 (mp) bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad som anförs
i motionen om planering av energianvändningen och om att göra
kommunala energiplaner för hushållning av el och reducering av
koldioxidutsläppen.
Utskottet konstaterar, liksom bostadsutskottet i sitt yttrande
1990/91:BoU4y (s.8) över motion 1989/90:Bo502 (mp), att det
sedan år 1977 finns en lag om kommunal energiplanering
(1977:439, ändrad senast 1985:47). Enligt denna lag skall det i
varje kommun finnas en aktuell plan för tillförsel, distribution
och användning av energi i kommunen. Utskottet konstaterar
vidare att motion 1990/91:N459 (mp) i övrigt enbart handlar om
snabbavveckling av kärnkraftsanläggningen i Forsmark och
avstyrker de båda här aktuella yrkandena.
Stöd till energieffektivisering inom industrin
De riktlinjer för stöd till demonstrations- och
pilotanläggningar inom industrin som regeringen föreslår
riksdagen att godkänna innebär i huvudsak (prop. 1990/91:88
s.44f.) att möjligheterna till statligt stöd för
energieffektiva demonstrations- och pilotanläggningar utökas.
Detta skall enligt propositionen kunna bidra till att nya
energieffektiva lösningar utnyttjas vid processomläggningarna
inom den elintensiva industrin. Stödet bör normalt utgå för
utvecklingsinsatser eller som ett investeringsstöd till pilot-
och demonstrationsanläggningar och motsvara högst 25% av
godkända kostnader. Medelsbehovet uppskattas till 10 milj.kr.
per år under den närmaste femårsperioden. Medel från
energiteknikfonden skall utnyttjas.
Vidare innebär riktlinjerna att små och medelstora
industriföretag i större utsträckning skall få del av
information och rådgivningsverksamhet rörande effektiv
energianvändning. Den energiinriktade informationen skall därför
samordnas och utvecklas. Medelsbehovet beräknas till 10 milj.kr.
för budgetåret 1991/92, ett belopp som ingår i anslaget Vissa
åtgärder för effektivare användning av energi.
Det föreslagna stödet till demonstrations- och
pilotanläggningar inom industrin samt förslaget om information
och rådgivning till små och medelstora industriföretag rörande
effektiv energianvändning avvisas av moderata samlingspartiet i
motion 1990/91:N88. Motionärerna anser inte att riksdagen har
tillräckliga skäl att anslå medel för dessa ändamål.
Även miljöpartiet yrkar -- i motion 1990/91:N68 -- avslag på
de i propositionen föreslagna riktlinjerna för stöd till
demonstrations- och pilotanläggningar inom industrin.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner de riktlinjer för
stöd till energieffektiva demonstrations- och pilotanläggningar
inom industrin som föreslås i propositionen. Utskottet har ingen
annan uppfattning än regeringen när det gäller avvägningen av de
anslag som behövs. Vad utskottet här anfört innebär sålunda att
här aktuella yrkanden i motionerna 1990/91:N68 (mp) och
1990/91:N88 (m) avstyrks.
Övriga frågor
Kostnaderna för åtgärderna för effektivare användning av
energi kommer enligt regeringens beräkning att för budgetåret
1991/92 uppgå till 165 milj.kr. I detta belopp ingår 150
milj.kr. för stöd till upphandling och introduktion av
energieffektiv teknik och 10 milj.kr. för kostnader för
energiinriktad information till små och medelstora
industriföretag. Dessa två delposter har utskottet behandlat
tidigare i detta avsnitt. Härtill kommer 5 milj.kr. utgörande
beräknad kostnad för en utvidgning av insatserna för
energideklarationer m.m. för hushållsapparater (jfr prop.
1990/91:88 s.48). Denna verksamhet är avsedd att äga rum vid
konsumentverket. Beloppet i sin helhet föreslås anvisas under
ett anslag benämnt H13, Vissa åtgärder för effektivare
användning av energi.
Av det föregående har framgått att förslagen om anslag med 150
milj.kr. för stöd till upphandling och introduktion till
energieffektiv teknik och 10 milj.kr. för kostnader för
energiinriktad information till små och medelstora
industriföretag avstyrks av moderata samlingspartiet i motion
1990/91:N88. Motionärerna föreslår att 5 milj.kr. anvisas för
budgetåret 1991/92 under anslaget Vissa åtgärder för effektivare
användning av energi.
Miljöpartiet yrkar i partimotionen 1990/91:N68 avslag på
regeringens förslag om nyssnämnda anslag. Partiets förslag till
vissa andra anslag i syfte att främja en effektivare användning
av energi har behandlats i det föregående.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt H13 i
proposition 1990/91:88 bilaga 1 att för budgetåret 1991/92 till
Vissa åtgärder för effektivare användning av energi skall
anvisas ett reservationsanslag på 165000000 kr.
Bland åtgärder för en effektivare användning av energi som
föreslås i motion 1990/91:N68 (mp) finns också ett yrkande om
att 50 milj.kr. skall anslås för statsbidrag till
energideklarationer och prototyper för energisnåla
hushållsprodukter jämte informationskampanjer kring
energihushållning.
Förslaget i motion 1999/91:N68 (mp) att 50 milj.kr. skall
anvisas för detta ändamål avstyrks av utskottet.
Motion 1990/91:N68 (mp) innehåller också ett förslag om ett
anslag under budgetåret 1991/92 på 1000 milj.kr., avsett för
kompensation till industrier för försämrad konkurrensförmåga
genom höjda energipriser.
Utskottet avstyrker förslaget i nyssnämnda motion om ett
anslag på 1000 milj.kr.
Utskottet redovisar i det följande översiktligt ett tjugotal
motionsyrkanden som närmast har karaktär av uppslag för det
fortsatta arbetet för en effektivare energianvändning. Den
formella innebörden av dessa yrkanden är att motionärerna
önskar att riksdagen genom uttalanden skall påverka regeringen
att vidta de åtgärder som motionärerna förordar. Tre av dessa
uppslag finns i motioner som har väckts med anledning av
proposition 1990/91:88, medan övriga uppslag finns i motioner,
främst undertecknade av företrädare för miljöpartiet, från
allmänna motionstiden 1990.
I motion 1990/91:N64 (s) förordas att ett system med
trappstegstariffer används för den elintensiva industrin.
Samma önskemål förs fram i motion 1989/90:N361 (vpk). Hithörande
frågor granskas av utredningen (Fi1990:10) om översyn av
reglerna om skattenedsättning för industrin och växthusnäringen,
m.m. Utskottet avstyrker motionerna.
Motion 1990/91:N65 (c) innehåller förslag om att riksdagen
skall inrätta s.k. energisparfonder med förebild i systemet
med investeringsfonder.
Förslaget avstyrks av utskottet.
Riksdagen bör begära att regeringen utarbetar förslag om
energisparkampanjer, sägs i motion 1990/91:N73 (v).
Utskottet ser inte någon anledning för riksdagen att ta något
initiativ i denna fråga och avstyrker därför motionen.
I motion 1989/90:N462 (c) begärs att regeringen skall verka
för att småskaliga lösningar hos elabonnenterna väljs för att
lösa en del av effektproblemen i vårt elsystem. Utskottet
ser inte skäl för riksdagen att ta något initiativ i frågan och
avstyrker motionen.
Motion 1989/90:N437 (c) innehåller en begäran att regeringen
skall ta initiativ till bildande av en s.k. Nationalförening
för energisparinformationens främjande. Utskottet avstyrker
denna begäran.
Företrädare för miljöpartiet har i motion 1989/90:N331 lagt
fram förslag om riksdagsuttalanden om åtgärder för att
energiförbrukningen inom pappers- och massaindustrin och inom
andra storförbrukande industrier skall sänkas genom effektivare
energianvändning. Vidare innehåller miljöpartiets partimotion
1989/90:N463 bl.a. förslag om statliga lågräntelån eller
räntebidrag för energieffektiv utrustning, om avtal med
energitjänstföretag, om ekonomiska incitament för energisnål
utrustning, om mer informativa elräkningar, om behovet av
information om effektiv elanvändning och om redovisning av
förväntade minskningar av elförbrukningen. Förslag om
lågräntelån etc. förs också fram i motionerna 1989/90:N486 (mp)
och 1989/90:N462 (c). I en annan motion, 1989/90:N270 (mp),
föreslås ett uttalande om resurs- och energisparande genom
minskad användning av plastkassar.
Utskottet avstyrker att riksdagen, på sätt motionärerna
föreslår, ställer sig bakom allmänt hållna uppslag till
ytterligare åtgärder inför det fortsatta arbetet med
energisparande och effektivare energianvändning. Samtliga här
behandlade motionsyrkanden avstyrks alltså.
Energiforskning, m.m.
Riksdagen beslutade våren 1990 om ett nytt statligt
energiforskningsprogram för budgetåren 1990/91--1992/93 (prop.
1989/90:90, 1989/90:NU40). Beslutet innebär bl.a. en fortsatt
satsning på grundläggande forskning inom energiområdet. För
budgetåret 1990/91 anvisade riksdagen totalt 372,4 milj.kr.,
fördelade på 343,8 milj.kr. på Huvudprogram Energiforskning och
28,6 milj.kr. på Integrerade insatser. Förslagen byggde på de
överväganden och förslag som redovisats i
energiforskningsutredningens (EFU 90) betänkande (SOU 1989:48)
Energiforskning för framtiden.
Huvudprogram Energiforskning har uppdelats på teknikområden
där i vissa fall fler än en myndighet har ansvar.
I proposition 1990/91:88 bilaga 1 redovisas (s.70--74)
regeringens överväganden och förslag rörande Huvudprogram
Energiforskning under det andra året i den treåriga
programperiod som riksdagen fattade beslut om våren 1990.
Riksdagen föreslås i propositionen ta ställning till tre
frågor: riktlinjer för energiforskningens inriktning,
bemyndiganden att under budgetåret 1991/92 ikläda staten vissa
ekonomiska förpliktelser under budgetåren 1992/93--1997/98 i
samband med stöd till forskning och utveckling inom
energiområdet samt storleken av anslaget Energiforskning för
budgetåret 1991/92, närmare 356 milj.kr.
Systemet med bemyndiganden har tillämpats under en följd av år
för att möjliggöra kontinuitet och långsiktighet i forsknings-
och utvecklingsverksamheten. I propositionen understryks
(s.73) att detta är av särskild vikt med hänsyn till att
energiforskningen under innevarande programperiod har givits en
mer långsiktig inriktning, bl.a. genom ett utökat stöd till
grundläggande forskning.
Över anslaget Energiforskning anvisas de olika kostnaderna
för det s.k. Huvudprogram Energiforskning oavsett vilket
programorgan som har ansvar för genomförandet av olika delar av
detta huvudprogram. I propositionen finns (s.72) en
redovisning av den fördelning av medlen mellan olika
teknikområden som regeringen anser lämplig.
Kritik -- men från diametralt olika utgångspunkter -- mot
väsentliga delar i regeringens förslag finns i partimotioner
från å ena sidan moderata samlingspartiet och å andra sidan
miljöpartiet.
Enligt motion 1990/91:N88 (m) har, trots betydande insatser på
energiforskningsområdet, inga egentliga nya kommersiella
genombrott gjorts. Den statliga energiforskningen präglas enligt
motionärerna av beslutet om kärnkraftsavveckling till år 2010. I
stället för politiskt önsketänkande behövs realism, säger
motionärerna. Därför bör tidigare forskningsprojekt utvärderas
och anslaget för nästa budgetår fastställas till 300 milj.kr. En
motsvarande minskning av regeringens bemyndiganden under detta
anslag föreslås också.
Ett motsatt synsätt präglar motion 1990/91:N68 (mp).
Motionärerna menar att de resurser som regeringen har anvisat
dels är för små, dels delvis är felinriktade. Forskningen bör
främst gälla energisystem som är baserade på inhemsk förnybar
energi samt energianvändning på alla samhällsområden. Den skall
även vara inriktad på teknik som i dag inte är ekonomiskt eller
tekniskt möjlig men som ligger inom ramen för ett ekologiskt
sunt och solidariskt framtidssamhälle. Prioriterade områden bör
vara energieffektivitet, biobränslen, vindenergi och solenergi.
Mot denna bakgrund yrkar motionärerna avslag på regeringens
förslag till riktlinjer, till bemyndiganden och till
anslagsbelopp för nästa budgetår. Motionärernas förslag till
anslag för budgetåret 1991/92 är 500 milj.kr. Höjningen med
drygt 144 milj.kr. jämfört med regeringens förslag kan
finansieras, menar motionärerna, genom att sistnämnda belopp
överförs till statsverket från Vattenfalls planerade
forskningsmedel.
Utskottet ansluter sig till de riktlinjer för
energiforskningens inriktning budgetåret 1991/92 som förordas i
propositionen. Detta innebär i huvudsak samma inriktning som den
som riksdagen tog ställning till våren 1990 i samband med
beslutet om det treåriga energiforskningsprogrammet. Utskottet
vill understryka att avsikten med att fastställa treåriga
program bl.a. är att ge verksamheten en viss stadga och
kontinuitet. Det kan därför inte komma i fråga att det utan
starka sakskäl redan efter ett år skulle företas större ingrepp
i programmet. Förslaget i motionerna 1990/91:N68 (mp) och
1990/91:N88 (m) om annan inriktning av energiforskningen än vad
riksdagen nyligen har fattat beslut om avstyrks därför av
utskottet.
Vidare ansluter sig utskottet till regeringens förslag till
anslagsnivå för budgetåret 1991/92 och om vissa bemyndiganden
för regeringen i syfte att möjliggöra kontinuitet och
långsiktighet i energiforskningsprogrammet. Utskottet avstyrker
motsvarande yrkanden i motion 1990/91:N88 (m), i vilken förordas
en betydligt lägre anslagsnivå.
Förslaget i motion 1990/91:N68 (mp) att anslaget för
budgetåret 1991/92 till Huvudprogram Energiforskning skall vara
500 milj.kr. bygger på en finansiering -- överföring av medel
som Vattenfall avser att använda för forskning i företagets regi
-- som utskottet inte kan godta. Motion 1990/91:N68 (mp)
innehåller även, som nyss nämnts, ett yrkande om avslag på
förslaget i propositionen om vissa bemyndiganden för regeringen
som hänger samman med konstruktionen av anslaget
Energiforskning. Bemyndigandena syftar, som har framgått av det
föregående, till att möjliggöra kontinuitet och långsiktighet i
energiforskningsprogrammet. Något alternativt belopp för
bemyndigandena eller något alternativt sätt för att tillgodose
behovet av kontinuitet och långsiktighet föreslås inte.
Utskottet konstaterar att förslaget till anslag m.m. för
energiforskning i motion 1990/91:N68 (mp) också av detta skäl
inte bör läggas till grund för beslut av riksdagen.
Ett av de teknikområden som regeringen föreslår under
Huvudprogram Energiforskning är Energirelaterad grundforskning
m.m. Under detta teknikområde redovisas bl.a. anslag för
forsknings- och utvecklingsverksamheten vid Studsvik AB. För
budgetåret 1991/92 beräknar regeringen här drygt 67,7 milj.kr.
I motion 1990/91:N68 (mp) föreslås att anslaget till Studsvik
skall halveras och att frigjorda medel i stället skall överföras
till teknikområdet Energirelaterad transportforskning. Enligt
motionärerna bör kärnteknisk forskning endast inriktas på sådan
skyddsforskning som är motiverad när kärnkraften avvecklas och
det högaktiva avfallet skall tas om hand.
Utskottet vill först erinra om sin redogörelse för ett år
sedan för användningen av anslaget för energirelaterad
grundforskning m.m. vid Studsvik (1989/90:NU40 s.30f.). Av
denna redogörelse framgår att anslaget innevarande budgetår
används dels för kostnader för icke-kärnteknisk forskning och
utveckling med 20 milj.kr., dels för ett driftsbidrag till
R2-reaktorn med 24 milj.kr., dels för bidrag för övrig
kärnteknisk forskning och utveckling med 19 milj.kr.
Utskottet finner regeringens förslag till stöd till
energirelaterad grundforskning m.m. vid Studsvik väl avvägt och
avstyrker sålunda förslaget i motion 1990/91:N68 (mp) om en
halvering av detta stöd.
Motion 1990/91:N68 (mp) innehåller ett yrkande om att
riksdagen skall besluta att ingen ny forskningsreaktor skall
byggas i Sverige.
I den forskningspolitiska propositionen våren 1990 (prop.
1989/90:90 s.443) anmälde regeringen till riksdagen att
användningen inom forskningen av R2-reaktorn i Studsvik borde
analyseras ytterligare. Ett uppdrag med den innebörden gavs till
naturvetenskapliga forskningsrådet. Det gällde alltså ingen ny
reaktor. Rådet har i december 1990 till industridepartementet
redovisat de behov som svenska universitet och högskolor har av
R2-reaktorn och hur kostnaderna skall kunna täckas. Det är denna
redovisning som åsyftas i redogörelsen i den nu aktuella
propositionen om energipolitik (prop. 1990/91:88 s.73).
Eftersom det inte är aktuellt att en ny forskningsreaktor
skall uppföras i Sverige ser inte utskottet någon anledning för
riksdagen att fatta ett sådant beslut som motionärerna föreslår.
Motion 1990/91:N68 (mp) avstyrks alltså vad gäller förslaget att
riksdagen nu skulle besluta att ingen ny forskningsreaktor skall
byggas i Sverige.
Ett yrkande i motion 1990/91:N68 (mp) innebär att regeringen
skall uppmanas att inrätta en delegation för ekologisk
teknik att ingå bland programorganen för energiforskning.
Utskottet, som nyligen har avstyrkt ett förslag från
miljöpartiet av likartad innebörd (1990/91:NU35 s. 43 f.), kan
inte finna att några nya skäl har tillkommit som motiverar
inrättandet av en sådan delegation. Förslaget härom i motion
1990/91:N68 (mp) avstyrks sålunda.
I en från år 1990 kvarstående motion, 1989/90:N446, har
centerpartiet föreslagit att en energins utvecklingsfond
inrättas med uppgift att bl.a. ge stöd för avancerade
energiprojekt med högt risktagande och stort värde från
miljösynpunkt.
Utskottet konstaterar att förslaget numera saknar aktualitet,
varför motionen avstyrks.
I motionerna 1990/91:N26 (c), 1990/91:N62 (mp) och
1990/91:N453 (c) föreslås att riksdagen skall uttala sig till
förmån för ökade satsningar på forskning och teknikutveckling
kring vätgas som drivmedel. Även i motion 1990/91:N73 (v)
finns krav på att regeringen skall lägga fram förslag om
kraftigare satsningar på bl.a. forskning och utveckling rörande
vätgas.
Utskottet har våren 1989 och våren 1990 behandlat motioner med
likartade krav. Som framgår av utskottets betänkande förra året
(1989/90:NU40 s.34) har utskottet intagit ståndpunkten att
vätgas på lång sikt kan komma att spela en viktig roll i
energiförsörjningen. Med hänsyn bl.a. till de forskningsinsatser
på området som görs med stöd från olika program inom
energiforskningsprogrammet har utskottet emellertid inte funnit
anledning att förorda något initiativ från riksdagens sida.
Återigen hänvisar utskottet till de forsknings- och
utvecklingsinsatser som bedrivs kring vätgastekniken inom ramen
för energiforskningsprogrammet. De berörda yrkandena i de nu
aktuella motionerna avstyrks sålunda.
Förslag om ökad satsning på gengas som alternativt
drivmedel förs fram av samma motionärer i de två likalydande
motionerna 1989/90:N409 (c) och 1990/91:N413 (c). Motionärerna
önskar att riksdagen skall uttala sig för dels en förlängning av
pågående projektperiod för utvecklingsarbete kring gengas, dels
export av svenskt kunnande på gengasområdet.
Utskottet hänvisar till det arbete som pågår inom ramen för
energiforskningsprogrammet och ser inte någon anledning för
riksdagen att ta initiativ i frågan.
Nya organisationsformer för energitekniskt forsknings- och
utvecklingsarbete efterlyses i motion 1990/91:N453 (c).
Motionären vill att regeringen skall bilda ett tillsammans med
näringslivet hälftenägt företag, AB Svensk förnybar energi. Som
förebild anges den samverkan mellan stat och näringsliv som har
legat till grund både för satsningarna på vattenkraft under
1900-talets första hälft och för satsningarna på kärnkraften
från slutet av 1950-talet.
Utskottet utgår från att regeringen tar de initiativ till
former för samverkan mellan stat och näringsliv som resultaten
av energiforskningen kan föranleda. Något initiativ från
riksdagens sida behövs enligt utskottets mening inte. Motionen
avstyrks därmed.
Elproduktionsfrågor
Vattenkraft
Allmänt
Målet för vattenkraftsproduktionen är enligt gällande
riktlinjer 66 TWh per år (prop. 1983/84:160, BoU1983/84:30;
prop. 1984/85:120, BoU 1984/85:25). I proposition 1990/91:88
lämnas (s. 24--26) en redovisning när det gäller kapacitet och
produktion av vattenkraftsproducerad elenergi. År 1990
beräknades vattenkraftsproduktionen till 71 TWh, vilket utgjorde
hälften av den totala elproduktionen om 142 TWh. Inom ramen för
den plan för utbyggnaden av vattenkraften som antogs av
riksdagen enligt de nyssnämnda besluten avses projekt
motsvarande en årskapacitet av minst 2,5 TWh bli genomförda.
Hittills har utbyggnader motsvarande en årsproduktion av
0,6TWh tagits i drift. Lika stor mängd, ca 0,6 TWh, är under
utbyggnad eller har fått tillstånd efter prövning i
vattendomstol. Drygt 0,1TWh är under prövning i
vattendomstolen. Utöver planen bedöms ny vattenkraft motsvarande
en årsproduktion om ca 0,2 TWh tillkomma till år 1995. Mot den
nu angivna bakgrunden räknar regeringen med att uppemot 1 TWh ny
vattenkraft skall tillkomma till mitten av 1990-talet.
Vidare sägs att vattenkraftskapaciteten kan komma att påverkas
av de omprövningar av nu gällande tillstånd enligt vattenlagen
som kommer att ske efter utgången av år 1993.
Enligt regeringens bedömning kommer kraftsystemets
produktions- och leveransförmåga att bli tillräcklig för att
elsystemet skall kunna hålla en tillfredsställande
leveranssäkerhet fram till mitten av 1990-talet. Samtidigt är
det, fortsätter regeringen, angeläget att på både kort och lång
sikt en god marginal upprätthålls mellan tåld och prima
elanvändning. Det hänvisas till förslag som läggs fram senare
för att utbyggnad av miljövänlig elproduktion skall främjas.
Inga förslag om vattenkraften läggs fram i propositionen.
Ett uttalande om effektiviseringar av befintliga
vattenkraftverk begärs i motion 1990/91:N68 (mp). Eftersom
miljöpartiet anser att Sveriges energiförsörjning skall grundas
på inhemska förnybara energikällor, betraktar man vattenkraften
som en stor nationell tillgång. Å ena sidan måste vattenkraften
-- när kärnkraften är avvecklad -- vara basen för vår
elförsörjning. Å andra sidan är det angeläget att inte en
fortsatt storskalig utbyggnad av vattenkraften genomförs. Därför
accepterar miljöpartiet bara den av riksdagen fastställda ramen
66 TWh vid normalår. Denna produktionsnivå bör i huvudsak uppnås
genom modernisering och effektivisering av befintliga
anläggningar, anser motionärerna.
Bostadsutskottet har i yttrande till näringsutskottet sagt sig
dela motionärernas principiella uppfattning om värdet av att
moderniseringar och effektiviseringar av befintliga
vattenkraftverk tas till vara för att det genom
vattenkraftsplanen uppsatta produktionsmålet skall nås. I planen
ingår också, fortsätter utskottet, att effektiviseringar skall
komma till stånd i inte ringa omfattning. Mot bakgrund härav får
förutsättas, menar bostadsutskottet, att den
effektiviseringspotential som finns i redan befintliga
anläggningar utnyttjas så långt detta är möjligt.
Bostadsutskottet är inte berett att göra det i motionen
förordade tillkännagivandet och avstyrker motionen.
Näringsutskottet gör ingen annan bedömning än
bostadsutskottet. Det här aktuella yrkandet i motion 1990/91:N68
(mp) avstyrks således.
Två tjänster som oberoende vattenkraftsrådgivare behövs
för att tillkomsten av ny elproduktion från tidigare nedlagda,
mindre vattenkraftsanläggningar skall främjas, hävdas det i
motion 1990/91:N79 (mp). Motionären begär ett beslut av
riksdagen i detta avseende.
Sveriges energiföreningars riksorganisation (SERO) har från
statens energiverk erhållit bidrag som har använts till två
halvtidstjänster som vindkraftsrådgivare under viss begränsad
tid.
Inom ramen för de berörda myndigheternas stödgivande funktion
sker regelmässigt information och rådgivning i nu aktuella
frågor. Enligt utskottets uppfattning tillgodoser denna
verksamhet i huvudsak det krav som motionären för fram. Någon
åtgärd från riksdagens sida är därför inte motiverad. Motion
1990/91:N79 (mp) i berörd del avstyrks med det nu sagda.
I motion 1989/90:N411 (m) begärs förslag från regeringen om
förstärkta stimulansåtgärder för i huvudsak småskalig
vattenkraftsproduktion. Vattenkraften är helt
överlägsen andra energislag och nationalekonomiskt mycket
angelägen, heter det. Den i dag beprövade tekniken medger en
verkningsgrad på hela 85%. Den är dessutom inhemsk, förnybar,
miljövänlig och går att lagra. En småskalig drift -- i närhet
till förbrukningen -- innebär dels att överföringsförlusterna
minimeras, dels att beredskapsintresset kan tillgodoses. I
motionen skisseras ett antal åtgärder för att en nybyggnad skall
komma till stånd, innebärande framför allt alternativa låne- och
bidragsmöjligheter, anpassade till de olika energislagens
"amorteringsförmåga".
Stimulansåtgärder för småskalig vattenkraftsproduktion
efterlyses också i motion 1989/90:N441 (c). I motionen begärs
uttalande av riksdagen om investerings- och projekteringsbidrag
för detta slags energiproduktion. Motionären åberopar en rapport
från statens energiverk från år 1984 enligt vilken det finns en
ekonomiskt lönsam potential i små vattenkraftverk av ca 2,5 TWh
per år. Denna produktion skulle förutsätta en nyanläggning av
40000 små vattenkraftverk. För närvarande finns 1200 sådana
anläggningar med en sammanlagd produktion av ca 1,4 TWh per år.
Motionären finner -- efter att ha diskuterat olika hinder för en
fortsatt utbyggnad -- att de finansieringsmöjligheter som i dag
finns inte kan kompensera de höga initialkostnaderna. Han
föreslår därför att man återinför numera borttagna bidrag till
investeringar om 35% och till förprojektering om 50%.
I propositionen föreslår regeringen (s. 67--69) stöd till
investeringar i dels småskalig vindkraftsproduktion (se s. 102 i
det följande), dels solvärmeanläggningar (se s. 121 i det
följande). Enligt utskottets uppfattning innebär de föreslagna
investeringsstöden att viktiga steg för en stimulans till
uppbyggnad av småskalig energiproduktion nu tas. De energislag
som omfattas av stimulansåtgärderna har i stor utsträckning
samma fördelar som motionärerna tillskriver vattenkraften. Med
det nu sagda avstyrker utskottet motionerna 1989/90:N411 (m) och
1989/90:N441 (c).
Vinstmedel från vattenkraftsproduktionen
Frågan om de s.k. övervinster som kan uppstå från produktion
av elkraft berörs i tre motioner.
En återföring av vinstmedel från vattenkraftsproduktionen
till de områden -- län och kommuner -- där elkraften har
producerats är angelägen, heter det i motion 1990/91:N355 (c).
Därför bör regeringen förelägga riksdagen ett förslag med ett
sådant syfte. Motsvarande krav har framställts också i motion
1990/91:N405 (c).
I ett nyligen publicerat betänkande (SOU 1991:8) Beskattning
av kraftföretag har utredningen om kraftföretagens vinster lagt
fram förslag om hur sådana vinster skall behandlas. Bakgrunden
till utredningen var förväntningar om kraftiga elprisökningar
under 1990-talet. Sådana prisökningar skulle bli följden av den
s.k. omställningen av energisystemet och skulle innebära att
befintliga kraftanläggningar skulle få en ökad vinst.
Efter att ha övervägt fyra alternativa lösningar har
utredningen stannat för att den nuvarande beskattningen av
elkraftsproduktionen, en kWh-skatt, bör ersättas med en
fastighetsskatt, baserad på markvärdena enligt nu gällande
principer för taxering. En sådan beskattningsprincip, menar
utredningen, skulle tillgodose flertalet av de krav som i
utredningsdirektiven hade ställts upp för ett
beskattningssystem. Ett av kraven gällde att skattemodellen
skulle möjliggöra en återföring av vinsterna från äldre
vattenkraftsproduktion till de regioner där dessa har
genererats. I fråga om detta sistnämnda krav uttalas i
betänkandet (s. 22) att ingenting i den föreslagna modellen
hindrar en återföring av beskattade medel till de regioner där
vattenkraften produceras.
Utskottet konstaterar att det system som har förordats synes
tillgodose kravet om återföring av vinstmedel på sätt som torde
motsvara motionärernas önskemål. Betänkandet remissbehandlas för
närvarande. Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen avvakta
den fortsatta beredningen av betänkandet. Utskottet finner det
därför inte befogat att riksdagen gör något uttalande i enlighet
med motionsyrkandena. Regeringens förslag med anledning av
utredningsförslaget och remissutfallet bör enligt utskottets
mening avvaktas. Med vad nu har sagts avstyrker utskottet
motionerna 1990/91:N355 (c) och 1990/91:N405 (c), den förra i
berörd del.
Övervinsterna från produktionen av elenergi genom vattenkraft
är föremål för intresse även i motion 1990/91:N352 (v). I denna
begärs ett uttalande om infrastrukturens betydelse för att en
regional balans skall kunna upprätthållas. Motionärerna anser
vidare att 1 öre per kWh av inkomsterna från vattenkraftsskatten
bör reserveras för investeringar i infrastruktur. Riksdagen
bör besluta i enlighet härmed, anser de.
I det föregående har refererats till det betänkande om
vinsterna från elkraftsindustrin som för närvarande bereds inom
regeringskansliet.
Av proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt
framgår (s. 69 f.) beträffande kommunikationer och infrastruktur
att regeringens strategi för ökad tillväxt innebär att
investeringar i järnvägar, vägar och kollektivtrafikanläggningar
skall fördubblas och uppgå till drygt 100 miljarder kronor under
1990-talet.
Inom övriga delar av kommunikationssektorn skall en hög
investeringsnivå vidmakthållas, heter det vidare. Regeringen
föreslår att en infrastrukturfond inrättas för att möjliggöra
finansiering av större, för landet strategiska
investeringsprojekt. Fondmedlen -- minst 20 miljarder kronor --
skulle användas i enlighet med de riktlinjer som riksdagen
fastställer. För innevarande budgetår föreslår regeringen att
5 miljarder kronor anvisas, och samma belopp bör avsättas för
budgetåret 1991/92, anser regeringen. Denna del av
tillväxtpropositionen och övriga frågor som rör
infrastrukturinvesteringar har hänvisats till trafikutskottet.
Riksdagen har nyligen på förslag av trafikutskottet
(1990/91:TU24) avslagit regeringens förslag om inrättande av en
infrastrukturfond. Riksdagen har dock anslagit medel för
investeringar i trafikens infrastruktur i enlighet med
regeringens förslag.
Med hänvisning till vad som anförts i det föregående anser
utskottet att någon åtgärd i enlighet med motionärernas önskemål
inte är påkallad. Motion 1990/91:N352 (v) avstyrks i nu berörd
del.
Stöd till kraftvärmeproduktion med biobränslen
Regeringen föreslår i proposition 1990/91:88 bilaga 1 åtgärder
för att främja investeringar i anläggningar för
kraftvärmeproduktion med biobränslen samt särskilda åtgärder för
att förbättra konkurrenskraften för befintlig biobränslebaserad
kraftvärme (s.57--60).
För främjande av investeringar i anläggningar för
kraftvärmeproduktion med biobränslen föreslås i propositionen
att ett bidrag på 4000 kr. per kW installerad effekt skall
lämnas. Bidrag skall enligt förslaget lämnas även för ombyggnad
av befintliga värmeverk och fossilbränslebaserade kraftvärmeverk
till anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränslen.
Bidrag lämnas i sådana fall med 25% av investeringskostnaden
för ombyggnaden. Bidraget får dock inte överstiga 4000 kr. per
kW installerad effekt. Stödsystemet föreslås träda i kraft den 1
juli 1991 och avse anläggningar som har beställts tidigast den
20 februari 1991. Stödsystemet förutsätts gälla under en
femårsperiod.
Av propositionen framgår att med biobränslen här avses
exempelvis trädbränslen, energigrödor och halm, även i förädlad
form såsom biogas, pellets m.m., och att stöd inte bör lämnas
till anläggningar där torv svarar för den huvudsakliga
bränsleförsörjningen (s.59).
Förslagen om åtgärder för att förbättra konkurrensen för
befintliga anläggningar innebär följande. Ett bidrag på 1000
kr. per kW installerad eleffekt lämnas till befintliga
anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränslen. Tidigare
erhållet statligt stöd till investeringen räknas av. En
förutsättning för stöd skall vara att kraftvärmeverket har
beställts under perioden den 1 januari 1985--den 19 februari
1991.
Moderata samlingspartiet avvisar i partimotionen 1990/91:N88
de föreslagna stödformerna. Huvudargumentet är att tillfälliga
subventioner i syfte att främja efterfrågan på biobränslen inte
kommer att ge tillräckligt långsiktiga spelregler för att olika
aktörer skall vara beredda att satsa på ny teknik. Från
vänsterpartiets och från miljöpartiets sida betecknas insatserna
som otillräckliga. I motion 1990/91:N73 (v) efterlyses en
handlingsplan från regeringen för hur biobränslen snabbt och i
rimlig takt skall få en avgörande roll i den svenska
energiförsörjningen, en fråga som utskottet behandlar längre
fram i detta betänkande. Motion 1990/91:N68 (mp) innehåller
yrkanden om avslag på regeringens förslag och om väsentligt
större ekonomiska insatser av staten i syfte att främja
bioenergibaserad kraftvärmeproduktion.
Utskottet tillstyrker, med de undantag som framgår av det
följande, i alla delar regeringens förslag och avstyrker sålunda
det yrkande i motion 1990/91:N88 (m) som går ut på avslag på
förslagen samt de yrkanden i motion 1990/91:N68 (mp) som
innefattar avslag på förslagen till förmån för ökade ekonomiska
insatser av staten. I detta sammanhang konstaterar utskottet
även att regeringens förslag tillgodoser syftet med ett yrkande
i motion 1989/90:N359 (c) från allmänna motionstiden 1990.
Därför avstyrker utskottet även detta yrkande.
Den del av förslaget som innebär att investeringsbidraget med
4000 kr. per kW installerad effekt endast avser anläggningar
som har beställts tidigast den 20 februari 1991 har föranlett
tre motioner, nämligen 1990/91:N83 (c), 1990/91:N89 (s) och
1990/91:N92 (fp). Motionärerna har uppmärksammat att den
föreslagna tidpunkten skulle få särskilt stora negativa effekter
för fastbränsleanläggningen Heden i Karlstads kommun.
Anledningen är att en stor del av beställningen har tecknats
relativt kort tid före den 20 februari 1991. Motionärerna
föreslår att stödsystemet får en sådan utformning att nämnda
anläggning kan få större bidrag än som skulle utgå enligt
förslaget i propositionen.
Utskottet vill understryka att det bidrag på 4000 kr. per kW
installerad effekt som föreslås i propositionen har till syfte
att främja tillkomsten av nya anläggningar. Den anläggning som
motionärerna syftar på har till väsentliga delar beställts före
den 20 februari 1991. Detta datum har valts med hänsyn till den
tidpunkt då propositionen offentliggjordes.
Det kan inte komma i fråga att riksdagen skulle göra en sådan
ändring i de föreslagna bidragsvillkoren att den åsyftade
anläggningen skulle kunna få en större del av stödet för att
främja tillkomsten av nya anläggningar än vad som följer av
förslaget i propositionen. Däremot har utskottet stannat för en
annan avvägning vad gäller bidragsbelopp som skall kunna utgå
till befintliga anläggningar. En sådan avvägning bör ta särskild
hänsyn till de anläggningar som har beställts kort före den 20
februari 1991.
Utskottet förordar att bidrag utgår med 1500 kr. per kW
installerad effekt för anläggningar som har beställts under
perioden den 1 juli 1990--den 19 februari 1991. Det i
propositionen föreslagna bidraget om 1000 kr. per kW
installerad effekt bör utgå för anläggningar som beställts under
perioden den 1 januari 1985--den 30 juni 1990. De av utskottet
förordade bidragsbeloppen skall rymmas inom den medelsram om
1000 milj.kr. under en femårsperiod som föreslås i
propositionen. Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som nu sagts. Genom ett sådant
uttalande tillgodoses önskemålen i motionerna 1990/91:N83 (c),
1990/91:N89 (s) och 1990/91:N92 (fp) i betydande mån.
I en annan motion, 1990/91:N90 (s) kritiseras förslaget att
stöd till befintliga anläggningar endast skall kunna utgå till
anläggningar som har beställts under perioden den 1 januari
1985--den 19 februari 1991. Motionärerna önskar att den bortre
tidsgränsen sätts till den 1 januari 1980. Utskottet hänvisar
till den avvägning som har redovisats i föregående stycke och
avstyrker motionen.
I detta sammanhang tar utskottet också upp ett yrkande i
motion 1990/91:N93 (mp) som går ut på att riksdagen skall uttala
att regeringen med ekonomiska styrmedel bör göra det lönsammare
att driva anläggningar för industriell mottryckskraft och
kraftvärmeverk med biobränsle än med fossila bränslen och
lönsammare att bygga nya kraftvärmeverk för biobränslen än att
bygga anläggningar för produktion av icke förnybar energi.
Det av utskottet förordade höjda bidragsbeloppet ligger också,
menar utskottet, i linje med vad som föreslås i det här
behandlade förslaget i motion 1990/91:N93 (mp) till uttalande om
bättre lönsamhet för anläggningar för kraftvärmeverk med
biobränslen.
En särskild fråga som har uppmärksammats under motionstiden
och också under utskottsbehandlingen gäller uttalandet i
propositionen om att stöd inte bör lämnas till nya anläggningar
för kraftvärmeproduktion där torv svarar för den
huvudsakliga bränsleförsörjningen (s.59). Detta
ställningstagande görs i anslutning till att föredragande
statsrådet har uttalat att han med biobränslen avser "exempelvis
trädbränslen, energigrödor och halm, även i förädlad form såsom
biogas, pellets m.m.".
Yrkanden av innebörd att riksdagen skall uttala att det
föreslagna stödet till nya kraftvärmeanläggningar skall kunna
utgå också till anläggningar där torv utgör det huvudsakliga
bränslet finns i motionerna 1990/91:N86 (s), 1990/91:N70 (m) och
1990/91:N87 (c). I de två sistnämnda av dessa motioner föreslås
dessutom uttalanden av innebörd att torv definitionsmässigt
skall anses vara ett biobränsle. Sistnämnda förslag ingår också
i yrkanden i ett antal andra motioner från allmänna motionstiden
1990 och 1991 vilka utskottet behandlar senare i detta
betänkande.
Frågan om torv är ett fossilt eller ett förnybart bränsle, om
det med andra ord är att hänföra till kategorin biobränslen
eller inte, har diskuterats i olika sammanhang. Frågan har också
belysts vid flera av de utfrågningar som har ägt rum inför
utskottet under beredningen av detta betänkande. Här finns olika
uppfattningar. Utskottet vill erinra om att den parlamentariskt
sammansatta miljöavgiftsutredningen diskuterade denna fråga i
samband med förslaget om koldioxidskatt och därvid ansåg att
torv inte på samma sätt som biomassa kan ses som ett förnybart
bränsle.
Det är knappast lämpligt att utskottet eller riksdagen
generellt uttalar sig om torv definitionsmässigt skall anses
omfattas av begreppet biobränslen. Utskottet utgår från att
hithörande frågor kommer att diskuteras ytterligare inom den
biobränslekommission som regeringen nu har tillkallat (se vidare
s.113). Frågan kan också komma att övervägas av statens
naturvårdsverk, bl.a. i samband med att verket fullgör ett
uppdrag som regeringen har givit verket den 23 mars 1991 att
redovisa en fördjupad analys av åtgärder mot klimatförändringar
m.m.
Däremot är det utskottets och riksdagens uppgift att ta
ställning i frågan om sådana nya anläggningar för
kraftvärmeproduktion där torv svarar för den huvudsakliga
bränsleförsörjningen skall kunna komma i fråga för det
föreslagna stödet. Utskottet ansluter sig härvidlag till
regeringens bedömning och tillstyrker alltså förslaget i
propositionen.
Av detta ställningstagande följer att utskottet avstyrker här
behandlade delar av motionerna 1990/91:N86 (s), 1990/91:N70 (m)
och 1990/91:N87 (c).
Slutligen behandlar utskottet i detta sammanhang också ett
yrkande i motion 1990/91:N75 (c) som går ut på att regeringen
skall uppmanas att om ett år lägga fram förslag om vissa
ändringar i utformningen av stödet till kraftvärmeproduktion
med biobränslen. Utskottet anser att erfarenheterna från det
stödsystem som riksdagen står i begrepp att besluta om först bör
avvaktas och avstyrker därför det aktuella yrkandet.
Vindkraft
Riktlinjer, m.m.
Frågan om elenergiproduktion genom vindkraft har varit föremål
för överväganden och bedömningar. I detta avsnitt tas upp
frågor som gäller den huvudsakliga inriktningen av den fortsatta
vindkraftsproduktionen. Följande avsnitt berör konkreta förslag
beträffande stöd till dels storskalig vindkraftsproduktion, dels
produktion vid små och medelstora vindkraftverk.
Vindkraftsutredningen har i sitt betänkande (SOU 1988:32) Läge
för vindkraft behandlat förutsättningarna för och konsekvenserna
av lokalisering av stora vindkraftverk i grupper både på land
och till havs. Små och medelstora vindkraftverk har inte
berörts. Vidare har utredningen lämnat redogörelser för den
energipolitiska bakgrunden och sina bedömningar rörande
vindkraftens möjliga roll i det svenska elsystemet. Betänkandet
har remissbehandlats.
I propositionen 1990/91:90 om en god livsmiljö har regeringen
behandlat vissa frågor om vindkraftverk. Dessa gäller i första
hand energipotential och lokalisering. Regeringen anser (s.
296--299) bl.a. att det är angeläget att de goda förutsättningar
för vindkraft som finns i vårt land utnyttjas. Mot bakgrund av
vindkraftsutredningens redovisning kan det bedömas vara möjligt
att finna lägen för lokalisering av en årlig produktion genom
storskalig vindkraft på 2--5 TWh på land och omkring 20 TWh till
havs.
När det gäller lokalisering av storskalig vindkraftsproduktion
anser regeringen att de närmare förutsättningarna bör bedömas i
kommunernas fysiska planering. Vidare tar regeringen upp buller,
skyddsavstånd och övriga frågor som kan bli aktuella vid
planering och bygglovsprövning för vindkraftverk av olika
storlek. Enligt regeringens mening ankommer det på berörda
myndigheter -- närmast boverket, statens energiverk och statens
naturvårdsverk -- att utarbeta föreskrifter och råd och att ge
vägledning i detta avseende.
I den energipolitiska propositionen (1990/91:88) har
regeringen lagt fram konkreta förslag om stöd till utveckling
och introduktion av vindkraft.
Utvecklingsinsatserna gäller i första hand den storskaliga
vindkraften och går ut på att en ökad prioritet skall ges åt
detta slags teknik vid fördelning av medel ur
energiteknikfonden. Introduktionen av vindkraftstekniken skall
underlättas genom att små och medelstora vindkraftverk medges
ett bidrag om 25 % av investeringskostnaderna. Dessa förslag
behandlas i det följande (s. 102).
Flera motioner innehåller yrkanden om förutsättningar för
vindkraftsproduktion.
Kompletterande åtgärder behövs för att de föreslagna bidragen
till vindkraftsproduktion skall få optimal effekt, sägs i motion
1990/91:N76 (c). De förslag som därvid anges rör bl.a.
skattelindring för små vindkraftverk, investeringsstöd ur
energiteknikfonden såväl till de minsta vindkraftverken (upp
till 60 kW) som till de små och medelstora (mellan 100 kW och
1000 kW), obunden rådgivningsverksamhet samt viss utbildning
vad gäller småskalig vind- och vattenkraftsproduktion.
Motionären begär att riksdagen skall göra ett tillkännagivande
till regeringen av nu angiven innebörd.
En handlingsplan för vindkraftsproduktion krävs i motion
1990/91:N73 (v). En sådan borde klart visa hur en kraftig
utbyggnad av vindkraften skall ske i takt med avvecklingen av
kärnkraften, heter det. Planen borde vidare omfatta förslag om
ett -- jämfört med den nivå som regeringen förordar -- såväl
tids- som volymmässigt utökat investeringsstöd och om
skattelindring till leverantörer av elenergi från
vindkraftsproduktion. I motionen tas också frågan om information
och rådgivning upp. En under allmänna motionstiden år 1990 väckt
motion, 1989/90:N478 (v), går också ut på att nationella mål för
vindkraftsproduktion bör sättas upp.
Utvecklingen av vindkraften bör främjas, är innebörden i
motion 1989/90:N416 (fp). Också i denna berörs frågan om ett mål
för elenergiproduktionen med vindkraftsteknik.
Regeringens uppsatta mål för vindkraftsproduktion om 1 TWh per
år fram till år år 2010 är otillräckligt vid en
kärnkraftsavveckling, hävdas i motion 1990/91:N68 (mp).
Motionärerna begär att riksdagen skall göra ett uttalande till
regeringen av denna innebörd. Krav på ett tillkännagivande om de
åtgärder som bör vidtas för att en vindkraftsutbyggnad av
betydelse skall komma till stånd framställs också.
"Energietablissemanget" kritiseras för att -- genom bl.a.
lågprispolitik på elkraft och satsning på alltför stora
prototyper -- ha saboterat utvecklingen i Sverige av
vindkraften. Miljöpartiet föreslår ett mål för
vindkraftsproduktion om 17 TWh per år som skall uppnås på 25 år.
I motion 1990/91:446 (mp) har närbesläktade synpunkter
framförts. Ett nationellt mål för introduktionen av vindkraft
bör sättas upp, heter det. Motionärerna lämnar härvid konkreta
förslag på hur ett sådant bör utformas. För medelstora
vindkraftverk (dvs. med mindre effekt än 1000 kW) skall ett
mål om en installerad effekt på 150 MW vara uppnått vid utgången
av år 1993. För vindkraftsproduktionen generellt bör målet
sättas till 1500 MW och ha uppnåtts vid utgången av år 1996,
anförs det. Riksdagen bör göra tillkännagivanden till regeringen
av nu angiven innebörd, anser motionärerna. Också i en motion
från allmänna motionstiden förra året, 1989/90:N458 (mp), berörs
dessa frågor. I motion 1990/91:N93 (mp) begärs att riksdagen
skall göra ett uttalande till regeringen om att man genom
ekonomiska styrmedel måste göra det mer lönsamt att bygga och
driva vindkraftverk än att bygga anläggningar för produktion av
icke förnybar energi.
Enligt regeringens bedömning bör -- om vindkraften skall kunna
ge ett betydande tillskott till landets elenergiförsörjning --
utbyggnaden sannolikt ske med stora vindkraftverk. Medelstora
och mindre verk kan ge värdefulla tillskott till lokal och
regional elförsörjning. För den storskaliga vindkraften fordras
fortfarande flera utvecklingssteg innan tekniken blir fullt
kommersiell. Utvecklingen vad gäller de små och medelstora
vindkraftsverken har däremot hunnit längre; tekniken kan
betraktas som beprövad och kostnaderna är i nivå med vad som
gäller för annan ny kraftproduktion. Utskottet ansluter sig till
regeringens refererade bedömningar i fråga om
vindkraftsproduktion. Därmed avstyrker utskottet motionerna
1990/91:N76 (c), 1990/91:N73 (v), 1989/90:N478 (v), 1990/91:N68
(mp), 1990/91:N93 (mp), 1990/91:N446 (mp), 1989/90:N458 (mp) och
1989/90:N416 (fp) i berörda delar.
Storskalig vindkraftsproduktion
I den energipolitiska propositionen föreslås -- såsom har
framgått i det föregående -- insatser för utveckling av
storskalig vindkraft. Enligt riktlinjerna för
energiteknikfonden, som inrättades år 1988, kan stöd ur fonden
lämnas till projekt, vars ändamål är att utveckla eller
förbereda kommersiell introduktion av ny energi- eller
miljöskyddsteknik. I propositionen lämnas exempel på hittills
stödda projekt. Regeringen anser nu att några teknikområden bör
ges ökad prioritet, däribland projekt som innebär utveckling av
storskalig vindkraft. I fråga om utformning av stödet sägs (s.
63 f.) bl.a. att det i fortsättningen skall kunna lämnas i form
av bidrag, villkorliga bidrag, lån och lånegarantier.
Grundläggande forskning inom vindkraftsområdet stöds av staten
genom bl.a. energiforskningsprogrammet. Utvecklingen och
demonstrationen av den storskaliga vindkraften ankommer däremot
i första hand på kraftföretagen, sägs det i propositionen. Den
kan åstadkommas bl.a. genom att kraftindustrin beställer och
utprovar aggregat. Regeringen anför att staten kan understödja
denna verksamhet genom bl.a. stöd ur energiteknikfonden och
uttalar att ökad prioritet vid stödgivningen ur fonden bör ges
åt projekt som innebär utveckling av storskalig vindkraft. I
propositionen begärs att riksdagen godkänner de riktlinjer som
regeringen har förordat i fråga om stöd ur energiteknikfonden.
Avslag på regeringens förslag om stöd till utveckling av
storskalig vindkraftsproduktion begärs i motion 1990/91:N68
(mp). Under utskottets behandling har emellertid framkommit att
yrkandet i denna del skall innebära att förslaget om stöd till
energiteknikfonden tillstyrks. I motion 1990/91:N78 (mp) sägs
att riksdagen bör besluta att hälften av det
teknikutvecklingsstöd som regeringen har avsett för den
storskaliga vindkraften skall avse i första hand
vindkraftsproduktion i medelstor skala men också småskalig.
Utskottet ansluter sig till de i proposition 1990/91:88
föreslagna riktlinjerna för stöd ur energiteknikfonden såvitt de
avser utveckling av storskalig vindkraftsproduktion. Med det
sagda torde motion 1990/91:N68 (mp) i nu aktuellt avseende bli
tillgodosedd. Utskottet delar inte den uppfattning om hur stödet
bör fördelas som kommer till uttryck i motion 1990/91:N78 (mp).
Denna avstyrks alltså.
Små och medelstora vindkraftverk
I den energipolitiska propositionen lämnas (s. 67 f.) vidare
förslag rörande små och medelstora vindkraftverk. Ett bidrag med
25% av investeringskostnaden bör lämnas för investeringar i
vindkraftverk med en eleffekt på minst 60 kW. Stödet skall inte
kunna kombineras med statligt forsknings- eller utvecklingsstöd.
Därmed utesluts reellt sett den storskaliga
vindkraftsproduktionen från investeringsbidraget. Reglerna om
bidrag avses träda i kraft den 1 juli 1991 och gälla under en
femårsperiod. Regeringen hemställer att riksdagen godkänner
riktlinjerna för stöd till investeringar i vindkraftverk.
Kostnaderna för stödet beräknas till 250 milj.kr. under en
femårsperiod. Medel bör anvisas i form av årliga anslag på 50
milj.kr., anförs det.
Vindkraft kan under vissa förutsättningar spela en viss roll
för framtida svensk energiförsörjning, är innebörden i motion
1990/91:N88 (m). Med nuvarande kostnadsbild skulle dock inte
ens ett så stort investeringsbidrag som det av regeringen
föreslagna räcka för att motivera enskilda aktörer att
kommersiellt satsa på vindkraft, heter det vidare. Förslaget om
investeringsbidrag bör därför avslås. Ett tillkännagivande
begärs härom men också om att staten i stället bör anvisa 50
milj.kr. för teknikutveckling för femårsperioden. I enlighet
härmed föreslås ett anslag av 10 milj.kr. för nästkommande
budgetår.
Storleken på regeringens föreslagna investeringsbidrag
underkänns i motion 1990/91:N68 (mp). Det föreslagna anslaget
för nästa budgetår -- 50 milj.kr. -- borde i stället uppgå till
400 milj.kr., anser miljöpartiet. Det är emellertid inte möjligt
att få i gång ett investeringsprogram av denna storlek
omedelbart, medges det. Man nöjer sig därför med att föreslå
medel om 100 milj.kr. för nästa budgetår. Den totala ramen för
femårsperioden -- med viss angiven fördelning mellan åren --
skall uppgå till sammanlagt 1950 milj.kr., att jämföra med
regeringens förslag om sammanlagt 250 milj.kr. Av det föreslagna
investeringbidraget bör medel avsättas för rådgivningsverksamhet
när det gäller vindkraftsproduktion, heter det i motion
1990/91:N79 (mp). Medel till sådan rådgivning begärs också i
motionerna 1989/90:N458 (mp) och motion 1990/91:N446 (mp), dock
utan formell anknytning till det nu i propositionen föreslagna
stödet. I den sistnämnda motionen lämnas vidare konkreta förslag
rörande konstruktion och ikraftträdande när det gäller
investeringsbidraget. En motion från allmänna motionstiden förra
året, 1989/90:N458 (mp), gäller också stimulans till
vindkraftsproduktion genom investeringsstöd.
Förslag om investeringsstöd har tagits upp i motion
1989/90:N431 (c), även den från förra årets allmänna motionstid.
Utskottet ansluter sig till regeringens förslag om
investeringsbidrag till små och medelstora vindkraftverk. Inte
heller har utskottet några erinringar mot regeringens bedömning
av kostnaderna för stödet. Utskottet vill framhålla att
rådgivningsverksamhet ingår i de stödgivande myndigheternas
uppgifter. Därmed avstyrker utskottet motionerna 1990/91:N68
(mp), 1989/90:N458 (mp), 1990/91:N79 (mp), 1990/91:N446 (mp),
1990/91:N431 (c) och 1990/91:N88 (m) i berörda delar.
Investeringslån till leverantörer av vindkraftsanläggningar
Investeringslån till leverantörer av specialutrustning för
vindkraftsaggregat bör kunna medges, är innebörden av ett
yrkande i motion 1990/91:N68 (mp). Motionärerna anser att även
tidigare led, dvs. industriledet där aggregaten tillverkas,
borde stödjas. Först genom en sådan åtgärd kan man förutse att
tillräcklig energiproduktion med hjälp av vindkraft kan
realiseras, anser de och begär att riksdagen skall göra ett
uttalande av denna innebörd.
Utskottet finner att de nu av regeringen föreslagna
stödformerna för främjande av utveckling och introduktion av
vindkraftverk är väl avvägda. Någon ytterligare stödform är
enligt utskottets uppfattning inte erforderlig. Med det sagda
avstyrker utskottet motion 1990/91:N68 (mp) i nu behandlad del.
Överföring av elenergi från vindkraftsproduktion
För att intentionerna när det gäller vindkraftsutbyggnad skall
kunna förverkligas inom rimlig tid krävs en ändring i ellagen
(1902:71 s. 1), hävdas i motion 1990/91:N82 (c). Denna ändring
skulle gå ut på att transitering av elkraft till flera mottagare
skall tillåtas. Motionärerna riktar kritik mot att den
energipolitiska propositionen inte innehåller konkreta förslag i
denna riktning. Liknande synpunkter förs fram i motion
1990/91:N80 (mp). I båda motionerna görs jämförelser med
förhållandena i Danmark, där flera elkonsumenter tillåts slå i
hop sig till ett s.k. møllelag.
Regeringen framhåller i den energipolitiska propositionen (s.
66) att det är angeläget att småskalig vindkraftsproduktion
erbjuds rimliga villkor för leverans till nätet. Det erinras
härvid om den ändring av ellagen (prop. 1986/87:167, NU
1987/88:7) genom vilken infördes en skyldighet för
eldistributionsföretag att köpa el från små
produktionsanläggningar inom företagets distributionsområde.
Samtidigt gavs de små producenterna möjlighet att få skäligheten
i pris och andra villkor prövade av en oberoende statlig
instans. Genom lagändringen, fortsätter regeringen, gav man alla
små elproducenter den fasthet i reglerna som krävs för att de
skall våga investera i en elproduktionsanläggning som i
praktiken endast kan leverera till det lokala
eldistributionsföretaget. Den valda storleksgränsen -- upp till
1500 kW -- inrymmer flertalet "oberoende" små vatten- och
vindkraftverk.
Regeringen bedömer nu att dessa regler har varit i kraft så
lång tid att en första utvärdering bör göras. Därvid, anser
regeringen, bör behovet av regeländringar prövas. Utvärderingen
bör omfatta alla de lagregler eller andra förutsättningar som
kan ha betydelse för utbyggnad och drift av småskalig vindkraft.
Föredragande statsrådet anmäler sin avsikt att återkomma i
frågan.
Såsom har framgått av det föregående (s. 74) har regeringen
lämnat ett uppdrag till statens energiverk att utreda stamnätets
framtida organisation.
Enligt vad utskottet har erfarit avser regeringen att i en
nära framtid lämna ett uppdrag till statens energiverk i fråga
om en total översyn av gällande regelsystem. Utskottet utgår
från att de nu påtalade förhållandena kommer att belysas därvid.
Även den nyssnämnda utredningen om stamnätet kan komma att
beröra här aktualiserade frågor. Med hänsyn till förestående
utredningsarbete finner utskottet inte att någon åtgärd från
riksdagens sida är motiverad. Motionerna 1990/91:N82 (c) och
1990/91:N80 (mp) avstyrks med vad nu har anförts.
Kommunernas planering
Vad regeringen i den miljöpolitiska propositionen (1990/91:90)
har uttalat om kommunernas fysiska planering när det gäller
vindkraftverk har föranlett ett yrkande i motion 1990/91:N52
(m). Kritik riktas mot uttalandet (s. 64) om att den fysiska
riksplaneringen bör utformas så att bl.a. energikällan vindkraft
skall utnyttjas optimalt och föranleda så begränsade konflikter
som möjligt med andra markanspråk. Motionärerna finner
regeringens formulering otydlig. Den skulle, menar de, kunna
tolkas så att kommunerna i framtiden skall få möjlighet att
hindra ny bebyggelse i områden som kan komma i fråga för
placering av vindkraftverk. I motionen begärs därför att
riksdagen gör ett tillkännagivande till regeringen av innebörden
att kommunernas möjlighet till inblandning inte bör utökas så
att en sådan styrning till vissa energislag kan bli följden.
I den miljöpolitiska propositionen (s. 299) anför regeringen
beträffande de områden som vindkraftsutredningen har utpekat som
lämpliga för utbyggnad att det är angeläget att berörda kommuner
i sin översiktliga planering bedömer de närmare
förutsättningarna för lokalisering och byggande av stora
vindkraftverk. Vidare sägs bl.a. att kommunerna enligt plan- och
bygglagen (1987:10) har ett starkt inflytande över
markanvändningen. I den kommuntäckande översiktsplanen gör
kommunen överväganden för olika mark- och vattenområden om
allmänna intressen som skall beaktas vid prövning av bebyggelse
och andra explorateringsföretag. Om bindande bestämmelser behövs
kan sådana meddelas i områdesbestämmelser eller detaljplan.
Vidare sägs att områden som är särskilt lämpade för
vindkraftsproduktion kan ges skydd enligt bestämmelserna i 2
kap. 8 § naturresurslagen (1987:12). När det gäller de områden
som vindkraftsutredningen har pekat ut som lämpliga för
utbyggnad anser regeringen att det är angeläget att berörda
kommuner i sin översiktliga planering bedömer de närmare
förutsättningarna för lokalisering och byggande av stora
vindkraftverk.
Enligt utskottets uppfattning skall kommunerna i sin planering
göra en avvägning mellan berörda intressen i samband med
vindkraftsutbyggnad.
Utskottet konstaterar att kommunerna i sin översiktsplanering
av markanvändningen skall ta hänsyn också till de behov av mark
som kan följa av en storskalig introduktion av bl.a.
vindkraftsproduktion. Det aktuella yrkandet -- till den del det
avser biobränsleanvändning -- behandlas i det följande (s.117).
Någon anledning för riksdagen att i ett uttalande till
regeringen göra en ytterligare markering i detta avseende finns
inte, menar utskottet och avstyrker därmed motion 1990/91:N52
(m) i behandlat avseende.
Lokalisering av vindkraftsproduktion
I propositionen görs vissa bedömningar när det gäller
lokaliseringen av vindkraftsproduktion. I ett uttalande sägs (s.
67) att en förutsättning för investeringsstöd till
vindkraftsanläggningar skall kunna vara att dessa förläggs till
platser med acceptabla vindförhållanden. Utskottet har ingen
erinran mot vad regeringen har anfört i denna del.
I flera motioner tas önskemål om vindkraftsproduktion upp som
går ut på att sådan produktion bör förläggas till vissa platser
eller regioner.
I motion 1989/90:A12 (c) föreslås att riksdagen skall göra ett
uttalande om havsbaserad vindkraft. Av vad som framgår av
motionen bör Blekinge härvid komma i fråga för sådan placering.
Även i motion 1990/91:N424 (v) har frågan om havsbaserad
vindkraft i detta område berörts.
I den miljöpolitiska propositionen omnämns (s. 298) den
försöksverksamhet, den första i sitt slag, med havslokalisering
av vindkraftverk som sedan sommaren 1990 pågår i Nogersund i
Blekinge. Verket ingår i det s.k. Blekingeprojektet, som syftar
till att klarlägga tekniska, ekonomiska och industriella
förutsättningar för byggande av havsbaserade storskaliga
vindkraftverk.
Goda förutsättningar för en havsbaserad vindkraftsutbyggnad
finns enligt regeringens bedömning i Hallands, Malmöhus,
Kristianstads och Blekinge län samt på Gotland. En viss
potential finns i Gävlebukten. Med hänsyn till motstående
intressen och konsekvenser för närboende torde, menar
regeringen, större förutsättningar finnas för en storskalig
vindkraftsutbyggnad till havs än på land. Dessutom ger de bättre
vindförhållandena till havs högre energiproduktion per aggregat,
framhålls det.
Också i den energipolitiska propositionen berörs frågor med
anknytning till specifika projekt och därmed viss lokalisering
av vindkraftsproduktionen. Bl.a. lämnas en redogörelse för
de prototypaggregat som finns i Skåne (Maglarp) och på Gotland
(Näsudden). Vidare refereras till den studie som har genomförts
rörande de industriella förutsättningarna för en havsbaserad
storskalig vindkraftsproduktion i Blekinge (södra Kalmarsund).
Utskottet noterar att regeringens bedömning av lämplig
lokalisering av havsbaserad vindkraftsproduktion nu har
redovisats och att Blekinge ingår bland dessa områden. Med
hänvisning härtill och till att riksdagen inte bör uttala någon
mening om var i landet en viss verksamhet av detta slag bör
genomföras avstyrker utskottet motionerna 1989/90:A12 (c) och
1990/91:N424 (v), båda i berörda delar.
I flera motioner har också lämnats förslag om lokalisering av
landbaserad vindkraftsproduktion.
I motion 1989/90:N468 (mp) föreslås att ett vindkraftsfält och
en experimentstation skall förläggas till Vätternstranden vid
Ödeshög, enligt motionärerna en av de få platser i landet där
det blåser så kraftigt att det skulle vara ekonomiskt att bygga
vindkraftverk. Härnösand bör komma i fråga för lokalisering,
hävdas det i motion 1990/91:439 (mp). Gotland förespråkas i
motion 1990/91:N448 (v), och enligt vad som sägs i motion
1990/91:N424 (v) bör landbaserad vindkraftsproduktion förläggas
till kusten vid Kalmarsund. Västkusten förordas i motion
1989/90:N478 (v).
I det föregående har refererats vad regeringen anför i den
miljöpolitiska propositionen när det gäller tänkbar lokalisering
av vindkraftsproduktion. Utskottet finner inte skäl för
riksdagen att göra några uttalanden till förmån för viss lokal
eller regional placering av någon sådan verksamhet. Med det
sagda avstyrker utskottet motion 1989/90:N468 (mp).
Vågkraft
Vågenergi är liksom vindkraften förnybar och har liten
inverkan på miljön, heter det i motion 1989/90:N478 (v). Energi
genererad genom vågkraft kan ge minst 5 TWh utanför Sveriges och
minst 25 TWh utanför Norges kuster, sägs det vidare. Regeringen
borde därför lägga fram förslag till en plan för inhemsk
utbyggnad av vågenergi som garanterar en utbyggnad som år 2010
omfattar en produktion av minst 5 TWh. Dessutom krävs att
regeringen förelägger riksdagen ett förslag om samarbete mellan
de båda länderna om vågkraft och som samtidigt innebär att
Sverige från Norge får importera minst 10 TWh, producerad genom
vågkraft.
Frågan om vågenergi behandlades av
energiforskningsutredningen. I betänkandet (SOU 1989:48)
Energiforskning för framtiden erinras om (s. 176) att
vågkraftsforskning har bedrivits i Sverige alltsedan
energiforskningsprogrammet påbörjades. Den slutsats som kan dras
från denna forskning, anförs det, är att tekniken har små
möjligheter att bli konkurrenskraftig.
Utskottet delar den uppfattning om vågkraften som kommer till
uttryck i energiforskningsutredningens betänkande. Vågkraften
har små möjligheter att bli konkurrenskraftig. Med hänvisning
härtill och till den grundforskning om vågenergi som pågår
avstyrker utskottet motion 1989/90:N478 (v) i här behandlat
avseende.
Bränsleförsörjning
Fossila bränslen utom naturgas
Allmänt
Frågor om verkningar av användningen av fossila bränslen
berörs i den tidigare nämnda trepartiöverenskommelsen som i
januari 1991 träffades mellan socialdemokraterna, folkpartiet
liberalerna och centerpartiet. Hithörande frågor behandlas i
propositionen under rubriken En strategi för minskad
klimatpåverkan (s. 13--19).
Härvid erinras inledningsvis om riksdagens uttalande år 1988
genom vilket riktlinjerna för arbetet på att minska
koldioxidutsläppen fastställdes. Problemets globala karaktär
gjorde det nödvändigt med en internationell reglering. Som ett
nationellt delmål borde sättas att koldioxidutsläppen inte bör
ökas utöver den nivå som gällde vid denna tidpunkt. I
överenskommelsen pekar man nu på de olika insatser -- bl.a. i
form av utredningar och inledandet i februari 1991 av
förhandlingar om en internationell klimatkonvention -- som har
genomförts efter denna tidpunkt. Samtidigt påminner man om att
ökade koldioxidutsläpp har skett i Sverige, främst genom
den intensifierade bil- och flygtrafiken. Mot denna bakgrund,
heter det, bör riksdagen på nytt ta ställning i klimatfrågan. En
samlad svensk strategi för att klimatpåverkan skall minskas bör
sålunda behandlas av riksdagen under innevarande riksmöte,
anförs det vidare. Den av Sverige hävdade
försiktighetsprincipen (precautionary principle)
nödvändiggör åtgärder innan man har vunnit fullständig kunskap
om storleken av de befarade klimatförändringarna.
När det gäller det internationella arbetet sägs inledningsvis
att Sverige bör aktivt delta i internationella diskussioner på
området. Särskild vikt bör Sverige lägga vid möjligheterna till
en gemensam linje för EG och EFTA-länderna. Också relationerna
till Östeuropa och till utvecklingsländerna berörs. På det
nationella planet bör arbetet utformas så att Sverige
tillsammans med övriga västeuropeiska länder kan vara pådrivande
i det internationella arbetet.
Den strategi för minskad klimatpåverkan som redovisas i
propositionen ingår i de riktlinjer för energipolitiken som
utskottet har tagit ställning till i det föregående. Några
ytterligare förslag till beslut från riksdagens sida i
hithörande frågor ingår inte i proposition 1990/91:88.
I motion 1990/91:N68 (mp) begärs att riksdagen skall göra
uttalanden om vad som i motionen har anförts om de problematiska
fossila bränslena. Önskemål framförs om att riksdagen i ett
tillkännagivande till regeringen skall vidarebefordra
motionärernas kritik mot regeringspolitiken när det gäller
fossila bränslen. Sverige har mycket goda förutsättningar dels
att få fram ersättningar till fossila bränslen, dels att
åstadkomma en energieffektivisering, heter det. Därför bör
Sverige kunna minska användningen av fossila bränslen i snabbare
takt än andra länder, menar motionärerna, som anser att ett mål
om att användningen skall minskas med 85% på 25 år är
realistiskt. En strategi för att detta mål skulle nås redovisas;
huvuddelen av de fossila bränslena skall härigenom kunna
elimineras. Motionärerna begär att regeringen skall delges
innehållet i denna strategi.
I motion 1989/90:N404 (m) anser man att tillståndsprövningen i
fråga om fossilbränslebaserad kraftproduktion måste ske utifrån
kravet att energisektorn skall bidra till att koldioxidtaket
respekteras.
En tidsplan för avvecklingen av olja såsom bränsle begärs i
motion 1989/90:478 (vpk). I samma motion berörs även frågor om
miljöeffekterna vid förbränning av kol. Större
energiproduktionsanläggningar som är baserade på kolanvändning,
t.ex. Värtaverket i Stockholm, bör konverteras till användning
av naturgas så snart denna energikälla är tillgänglig. En plan
för ersättning av kolkraften med naturgas efterlyses vidare.
Den strategi för minskad klimatpåverkan som är resultatet av
trepartiöverenskommelsen är enligt utskottets mening väl ägnad
att tillgodose kravet på en energipolitik som utgår från vad
natur och miljö kan bära. I det föregående har utskottet tagit
ställning i dessa avseenden. Med hänvisning härtill avstyrker
utskottet motionerna 1990/91:N68 (mp), 1989/90:N404 (m) och
1989/90:N478 (vpk) i nu behandlade delar.
Utsläpp av svaveldioxider och kvävedioxider
Fossila bränslen ger förutom utsläpp av koldioxid -- vilket
har behandlats i det föregående -- också utsläpp av
svaveldioxider och kvävedioxider. Verkningarna av sådana utsläpp
har behandlats i den miljöpolitiska propositionen (1990/91:90).
Ett förbud mot användningen av eldningsolja med svavelhalt
överstigande 0,2 viktprocent bör införas i förordningen
(1976:1055) om svavelhaltigt bränsle, heter det i motion
1990/91:N68 (mp). Förbudet bör enligt motionärernas uppfattning
träda i kraft den 1 januari 1993. I motionen begärs vidare ett
uttalande av riksdagen om att minskade utsläpp av svaveldioxid
vid förbränning kan åstadkommas genom byte av bränsle eller
byte av olika kvaliteter av samma bränsle. Vidare erinras om att
sådan minskning också kan åstadkommas genom olika åtgärder vid
själva förbränningen eller genom energisparande. Också i motion
1989/90:N485 (mp) från allmänna motionstiden förra året berörs
frågan om utsläpp av svavel. Den går ut på att Sverige borde
skaffa avsvavlingskapacitet för tyngre oljor.
I den miljöpolitiska propositionen (1990/91:90) redovisas
(s.292--296) vissa ställningstaganden beträffande el- och
värmeproduktionen. Det är främst utsläppen av svaveldioxider och
kväveoxider som avses bli föremål för skärpta regler. Regeringen
erinrar (s. 294) om vad jordbruksutskottet (1990/91:JoU16)
nyligen har konstaterat i dessa avseenden. Jordbruksutskottet
anförde sålunda att ett uttalande om rättstillämpningen inte
ändrar det grundläggande förhållandet att prövningsmyndigheterna
gör sin prövning från fall till fall med beaktande av samtliga
omständigheter i varje enskilt ärende. Regeringen delar, heter
det, självfallet denna bedömning. Dock anser man att riktlinjer
för utsläpp av svavel och kväveoxider är värdefulla för att ange
statsmakternas ambitioner vad gäller utsläppsminskningar.
I propositionen sägs vidare att utsläppskraven för svavel
kommer att skärpas generellt med början år 1993 i storstäderna
och södra Sverige. Skärpningen skall vara genomförd i hela
landet senast år 1997. Utsläppen från nya stora
förbränningsanläggnigar bör enligt regeringens mening ligga
betydligt under de generella kraven. Som riktlinje för
prövningen enligt miljöskyddslagen skall sålunda gälla att
utsläppen inte bör överskrida 30 mg per MJ tillfört bränsle.
Det föreslagna förbudet innebär i praktiken att endast lätt
eldningsolja skulle bli tillåten. Utskottet finner det inte
rimligt att nu genomföra ett förbud av det begärda slaget. Med
det sagda avstyrker utskottet motion 1990/91:N68 (mp) i nu
behandlat avseende. Med hänvisning till vad som anförts i den
miljöpolitiska propositionen om skärpta regler för svavelutsläpp
avstyrker utskottet även övriga berörda delar av denna motion
liksom motion 1989/90:485 (mp).
Nya förbränningsanläggningar för kol och olja bör inte
tillåtas, deklarerar miljöpartiet i motion 1990/91:N68 och begär
att riksdagen skall göra ett uttalande härom till regeringen.
Ett förslag med samma syfte men med en mer preciserad utformning
förs fram i motion 1990/91:N407 (mp). Här krävs att riksdagen
skall lagfästa ett förbud mot projektering och byggande av
anläggningar avsedda för fossila bränslen. Den storleksordning
som åsyftas gäller anläggningar med en planerad årlig
energiomsättning överstigande 15 GWh. Inte heller skulle
konvertering av biobränsleeldade förbränningsanläggningar av
samma storleksordning tillåtas. Ett liknande krav har framförts
i motion 1989/90:N432 (mp).
Regeringen uttalar i den miljöpolitiska propositionen
(1990/91:90) att kraven för utsläpp från nya stora
förbränningsanläggningar bör skärpas för såväl svavel som
kväveoxider. I båda fallen anser regeringen att som riktlinje
för prövning enligt miljöskyddslagen skall gälla att utsläppen
inte bör överskrida 30 mg per MJ tillfört bränsle. I
propositionen redovisas vad regeringens ställningstagande och
riksdagens tidigare ställningstagande innebär i fråga om de
riktlinjer för utsläpp av kväveoxider som bör gälla för
prövningen enligt miljöskyddslagen.
Utskottet anser det inte lämpligt att riksdagen lagstiftar om
förbud med det innehåll som föreslås i motionerna 1990/91:N68
(mp) och 1990/91:N407 (mp). Dessa avstyrks, den förstnämnda i
ifrågavarande del.
Också utsläppen av kväveoxider vid förbränning med fossila
bränslen tas upp i en motion. Ett uttalande om skärpta villkor
för sådana utsläpp begärs i motion 1990/91:N68 (mp). I första
hand är det större anläggningar som avses med yrkandet.
Som har nämnts i det föregående har regeringen i den
miljöpolitiska propositionen redovisat sina ställningstaganden i
fråga om åtgärder mot kväveoxidutsläpp. Med hänvisning till vad
regeringen har anfört i detta avseende avstyrks motion
1990/91:N68 (mp).
Även utsläpp från mindre pannor berörs i motion 1990/91:N68
(mp). I denna framförs önskemål om att riksdagen skall göra ett
uttalande till regeringen om typgodkännande av villapannor.
Innebörden härav är att ett sådant godkännande bör bygga på
kravet om en viss högsta utsläppsgräns för såväl kväveoxider som
kolväten. Likaså ställs i motionen krav på att villapannor skall
underkastas obligatorisk besiktning.
Som nyss har nämnts gör regeringen i den miljöpolitiska
propositionen vissa ställningstaganden (s. 292--296) som gäller
el- och värmeproduktion. Vad gäller utsläpp från mindre
anläggningar säger (s. 295 f.) regeringen att det är viktigt att
undersöka förutsättningarna för att man skall kunna minska
utsläppen från villapannor. Det gäller bl.a. att analysera
möjligheterna att införa positiv miljömärkning och att överväga
system för obligatoriskt typgodkännande och system med
utsläppsdeklaration och åtgärder som leder till bättre drift och
underhåll, sägs det. Regeringen konstaterar att det ligger inom
statens naturvårdsverks ansvarsområde att i samråd med andra
berörda myndigheter bedriva ett sådant arbete. Enligt vad
regeringen har erfarit har naturvårdsverket redan påbörjat ett
ambitiöst arbete för att utsläppen från mindre
förbränningsanläggningar skall reduceras.
Utskottet finner det angeläget att utsläppen av skadliga ämnen
från mindre anläggningar minskas. Såsom framgår av propositionen
har arbete redan inletts med denna inriktning. Någon anledning
för riksdagen att göra ett uttalande i ämnet i enlighet med vad
som begärs i motionen finns inte, menar utskottet. Motion
1990/91:N68 (mp) avstyrks därmed i nu aktuellt avseende.
Övrigt
En utredning om hur förgasade restoljor kan ersätta kol i
energisystemet begärs i motion 1990/91:N49 (v).
Vattenfall har i sin investeringsplan för åren 1991--1993
tagit upp olika projekt. Ett av dem, projekt Brofjorden, har
viss anknytning till det förslag som tas upp i motionen. Sedan
år 1988 skall Vattenfalls investerings- och finansieringsplaner
för koncernen godkännas av riksdagen. I samband med att
Vattenfall nu ombildas (prop. 1990/91:87, 1990/91:NU38) till
aktiebolag anser regeringen att riksdagens ställningstagande
bara bör omfatta investeringsramen för år 1991. När det gäller
projekt Brofjorden hänvisar regeringen till att detta kommer att
prövas ytterligare av Vattenfall och att investeringar i bl.a.
detta projekt inte kommer att starta under år 1991. Vattenfalls
investeringsplan behandlas av näringsutskottet i betänkandet
1990/91:NU38.
Med hänvisning till vad som i det föregående har anförts om
Vattenfalls investeringsplaner avstyrker utskottet motion
1990/91:N49 (v).
I motion 1989/90:N462 (c) berörs en fråga om modern
förgasningsteknik vid biobränslebaserad samproduktion av el och
värme. Motionärerna hävdar att sådan teknik innebär klara
miljöfördelar genom att de miljökrävande utsläppen kan bli i
särklass låga. Samtidigt möjliggörs att den tillkommande
produktion av elkraft som blir erforderlig i samband med
kärnkraftsavvecklingen kan klaras av utan att man behöver bygga
kondenskraftverk, baserade på kol eller gas.
Regeringen har nyligen tillsatt en biobränslekommission (se
s.113 i det följande). Det synes naturligt att den i motionen
aktualiserade frågan kommer att behandlas av kommissionen. Mot
denna bakgrund saknas enligt utskottets mening skäl för
riksdagen att göra ett uttalande av det slag som begärs i motion
1989/90:N462 (c). Denna avstyrks i berörd del.
I motion 1989/90:N459 (c) yrkas att uppförandet av ett
gaskondensverk i Ringhals inte bör komma till stånd.
Av proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt
framgår (s. 283) att vissa av de projekt som ingår i Vattenfalls
investeringsplan, bl.a. det som berörs i den nu nämnda motionen,
saknar omedelbar aktualitet. Utskottet avstyrker med det nu
sagda motion 1990/91:N459 (c).
Naturgas
Frågor om naturgasens roll behandlas i den energipolitiska
propositionen under avsnittet 1.2, Åtgärder för ny
kraftproduktion m.m. Detta avsnitt är en del av
trepartiöverenskommelsen och ingår i de riktlinjer för
energipolitiken som utskottet har behandlat tidigare i detta
betänkande. Följande sägs under rubriken Kraftproduktionen under
1990-talet (s. 10):
Naturgas och biobränslen är konkurrerande bränslen i bl.a.
kraftvärmen. Naturgas kan utnyttjas inom det nuvarande
naturgasområdet i södra och västra Sverige utan att det
inskränker förutsättningarna för utveckling av
biobränsleanvändningen i landet som helhet.
Den kraftbalans som för närvarande råder gör att det inte kan
förutses någon nämnvärd utvidgning av naturgasområdet under
tiden fram till mitten av 1990-talet. Genom de föreslagna
åtgärderna kan biobränslena under denna period få en mer
etablerad ställning på värme- och kraftvärmemarknaden.
Vidare hänvisas i propositionen till den aviserade -- och
numera av regeringen tillkallade -- biobränslekommissionens
uppdrag att bl.a. bedöma behovet av åtgärder för att
biobränslenas konkurrenskraft på lång sikt skall stärkas. Under
tiden till dess att kommissionen skall redovisa resultat av sitt
arbetete, nämligen sommaren 1992, torde en utbyggnad av
naturgasnätet utanför det nuvarande naturgasområdet inte bli
aktuell, anförs det.
Några motioner med anledning av den energipolitiska
propositionen i denna del har inte väckts. Motioner från
moderata samlingspartiet -- från allmänna motionstiden i år --
och från centern och vänsterpartiet kommunisterna -- från
allmänna motionstiden förra året -- gäller allmänna frågor om
naturgasens roll i den svenska energiförsörjningen.
Naturgas är generellt att föredra framför olja och kol, heter
det i motion 1990/91:N403 (m). Naturgasen går att förbränna i
såväl stora som små anläggningar och är dessutom väl lämpad för
elkraftsproduktion. Dessa och andra fördelar gör att naturgasen
är betydelsefull för en effektiv och konkurrenskraftig
energianvändning i Sverige. Motionärerna förutser att naturgasen
redan under 1990-talet kommer att kunna tillföra betydande
mängder energi för värmeproduktion men också för att ett växande
behov av elkraft skall kunna mötas. I motionen betonas dock att
varje energislag måste leva på sina egna meriter; kommersiella
och inte politiska beslut skall ligga till grund för
introduktion eller expansion av energislagen, är innebörden.
Uttalande om åtgärder för en begränsad naturgasintroduktion
begärs i motion 1989/90:N446 (c). Liknande önskemål förs fram i
motion 1989/90:Bo60 (c), som dessutom innehåller krav på bl.a.
en strukturplan för framdragning av naturgasledningar i
enlighet med vad som har förordats av motionärerna.
Användning av naturgas som reservenergikälla förespråkas i
motion 1989/90:N478 (vpk). Enligt den energiplan för tiden fram
till år 2010 som vänsterpartiet presenterade under den allmänna
motionstiden år 1990 skulle naturgasintroduktion ske under vissa
angivna villkor. Ett sådant är att SwedeGas AB, det bolag som
ansvarar för transportnätet i Sverige på riksnivå, skall stå
under statlig kontroll.
I det föregående har redovisats vad trepartiöverenskommelsen
innehåller när det gäller naturgasens utbyggnad i Sverige.
Utskottet finner inte att några ågärder från riksdagens sida av
den art som begärs i motionerna är motiverade. Med det nu sagda
avstyrker utskottet motionerna 1990/91:N403 (m), 1989/90:N446
(c), 1989/90:Bo60 (c) och 1989/90:N478 (vpk), alla i berörda
delar.
Två motioner om naturgasen har i huvudsak regional anknytning.
Upphovsmännen till motion 1989/90:N401 (s) och motion
1989/90:N434 (s) anser att en utbyggnad av stamledningen i
sydöstra Sverige bör genomföras.
Utskottet hänvisar till vad som i det föregående har uttalats
om naturgasens roll i Sveriges energiförsörjning och avstyrker
därmed motionerna 1989/90:N401 (s) och 1989/90:N434 (s).
Biobränsleteknik m.m.
Propositionen innehåller förslag om utvidgning av det stöd som
för närvarande kan utgå från energiteknikfonden. Bl.a. föreslås
(s.62) att utvecklings- och demonstrationsprojekt rörande
användning av motoralkoholer skall ges ökad prioritet vid
fördelning av stöd ur fonden.
Med hänvisning till detta förslag föreslås i motionerna
1990/91:N66 (s) och 1990/91:N77 (s) att även projekt som avser
användning av metangas som drivmedel skall kunna ges ökad
prioritet.
Liksom motionärerna anser utskottet att det är viktigt att
stöd kan ges för fortsatt teknikutveckling kring metangas.
Utskottet har emellertid inte grund för att göra en annan
bedömning än regeringen när det gäller denna prioriteringsfråga
och tillstyrker således förslaget i propositionen.
Under rubriken Särskilda insatser för utveckling av
biobränsleteknik har i propositionen (bil. 1 s.61f.)
aviserats att regeringen skulle tillkalla en
biobränslekommission för att analysera de långsiktiga
förutsättningarna för en ökad kommersiell användning av
biobränslen och lämna förslag till åtgärder för att stärka
biobränslenas konkurrenskraft på lång sikt.
Regeringen har utfärdat direktiv för arbetet inom
bioenergikommissionen, som sedermera har tillsatts. Kommissionen
har ett parlamentariskt inslag. Sakkunniga och experter har
förordnats. Arbetet har nyligen påbörjats.
Enligt direktiven för kommissionen (dir. 1991:11) bör arbetet
vara avslutat den 1 juli 1992, men överväganden och förslag som
rör samordning och förstärkning av pågående utvecklingsinsatser
för biobränslen bör redovisas senast den 30 oktober 1991.
Kommissionens samlade förslag skall rymmas inom en finansiell
ram av 625 milj.kr. Direktiven för arbetet innehåller i övrigt i
huvudsak följande.
Som utgångspunkt för sitt arbete bör kommissionen inventera de
faktorer som i dag försvårar en ökad användning av biobränslen.
Därvid bör beaktas såväl tekniska och ekonomiska som
institutionella eller andra hinder. Hänsyn bör tas till den
pågående internationaliseringen av energimarknaderna.
En grundläggande princip vid bedömningen av tillgången på
biobränsle bör vara att produktionen och investeringarna inom
skogsindustrin inte får äventyras av att användningen av
träfiberråvara för energiändamål ökar.
Skogsbränslen i form av avverkningsrester från skogsbruket
svarar för en stor del av de biobränslen som i dag används inom
fjärrvärmesektorn. Sådana bränsleråvaror anses inte vara
industriellt förädlingsbara. Användningen av avverkningsrester
är därför inte prövningspliktig enligt träfiberlagen. Tillgången
på skogsbränslen är således beroende av bl.a. den avverkning som
sker för skogsindustrins råvaruförsörjning och av ekologiska
begränsningar för uttag av skogsråvara. Kommissionen bör belysa
hur utvecklingen av skogsindustrins produktion och råvarubehov
påverkar tillgången på skogsbränslen.
Inför kärnkraftsavvecklingen är möjligheten till elproduktion
baserad på biobränslen av särskilt intresse. Kommissionen bör
värdera möjligheten till elproduktion med biobränslen i större
skala. Härvid bör särskilt bedömas behovet av fortsatt forskning
och teknikutveckling för att uppnå en hög elverkningsgrad i
biobränslebaserade anläggningar.
Utvecklingsinsatser rörande bioenergi görs i dag bl.a. av
statliga myndigheter, forskningsinstitutioner, kraftföretag,
bränsleproducenter och berörd tillverkningsindustri.
Kommissionen bör med förtur redovisa ett förslag till samordning
och förstärkning av detta arbete. Syftet bör vara att statliga
och andra satsningar på ett effektivt sätt skall kunna
kanaliseras till lämpliga kommersiella utecklingsprojekt.
Samordningen kan ske exempelvis genom bildande av ett
industriellt utvecklingsbolag med huvuduppgift att initiera och
delta i industriella utvecklingsprojekt för biobränsle.
Kommissionen bör i övrigt vara oförhindrad att lägga fram
förslag som främjar en ökad kommersiell användning av
biobränslen.
Kommissionen bör redovisa en bedömning av biobränslenas roll
för el- och värmeförsörjningen i första hand under perioden fram
till år 2010. Hänsyn bör därvid tas till såväl den fysiska
potentialen som möjligheterna till ekonomiskt bärkraftig
etablering på en marknad. Såväl skogsbränslen och energigrödor
som vissa sorterade avfallsfraktioner bör omfattas av
kommissionens bedömning.
Kommissionen bör även bedöma storleken av det
sysselsättningstillskott som en ökad användning av biobränslen
kan innebära i olika delar av landet.
En väsentligt ökad användning av biobränslen kan komma att
innebära miljöproblem bl.a. i form av utsläpp av
luftföroreningar, svårigheter att hantera askan, påverkan på
landskapsbilden och andra allmänna markanvändningsintressen,
försämring av markens långsiktiga produktionsförmåga och läckage
av växtnäring och bekämpningsmedel.
Kommissionen bör utgå från en helhetssyn på användningen av
biobränslen som energiråvara. Därför bör så långt det är möjligt
hänsyn tas till miljöpåverkan och ekonomi i samtliga led i
kedjan från odling och skörd via bränsleframställning,
transport, lagring och nyttiggörande av energiinnehållet till
omhändertagande av restprodukterna.
Kommissionen bör bedöma risken för såväl direkta som indirekta
miljöeffekter av ökad biobränsleanvändning och utforma sina
förslag med utgångspunkt i att de samlade negativa effekterna
för miljön skall bli så små som möjligt.
Frågor som mer allmänt gäller de långsiktiga förutsättningarna
för en ökad användning av biobränslen i det svenska
energisystemet tas upp i ett 25-tal motionsyrkanden. I följande
översikt redovisas det huvudsakliga innehållet i dessa yrkanden.
De yrkanden som har ungefär samma sakliga innebörd har härvid
förts samman kring ett och samma tema.
Yrkandets huvudsakliga Motion/yrkande
innebörd
En biobränslekommission bör 1989/90:N477 yrk. 1 (fp)
tillsättas (uttalande)
I bioenergikommissionen bör 1990/91:N70 yrk. 3 (m)
ingå person som är förtrogen 1990/91:N86 yrk. 2 (s)
med torvens speciella förut- 1990/91:N87 yrk. 5 (c)
sättningar (uttalanden) 1990/91:N445 yrk. 2 (s)
Torven bör ha en viktig 1990/91:N70 yrk. 4 (m)
roll i den framtida energi- 1990/91:N87 yrk. 4 (c)
försörjningen och svara för 1990/91:N443 (c)
ca 25 TWh/år; torv bör klas- 1990/91:N444 (m)
sificeras som biobränsle 1990/91:N445 yrk. 1 (s)
(uttalanden)
Utvecklingsarbete bör ske för att 1990/91:N318 (m)
finna möjligheter att utnyttja 1990/91:N403 yrk. 7 (m)
biobränslen på ett ekonomiskt för-
svarbart sätt (uttalanden)
Regeringen kritiseras för bris- 1990/91:N68 yrk. 27-29,
tande satsningar på bioenergi, 73, 74 (mp)
förslag till ett "effektivt bio- 1989/90:N480 yrk. 1 (mp)
energiprogram" (uttalanden, anslag) 1989/90:N481 yrk. 1 (mp)
Regeringen kritiseras för bris- 1990/91:N73 yrk. 7 (v)
tande satsningar på bioenergi, 1989/90:N478 yrk. 8 (vpk)
begäran att regeringen utarbetar 1989/90:N482 (vpk)
ett handlingsprogram (uttalanden)
Förslag om stöd för utveckling av 1989/90:N467 yrk. 1-3
egenproducerad energi och drivmedel (vpk)
inom jordbruket bör läggas fram
Ett nationellt biogasprogram bör 1989/90:N480 yrk. 1 (mp)
utarbetas (uttalande)
Insatser behövs för att främja 1990/91:N377 yrk. 2 (fp)
ökad användning av biobränsle i
Stockholmsregionen (uttalande)
De förslag och synpunkter som framförs i motionerna i
ovanstående sammanställning gäller de långsiktiga
förutsättningarna för en ökad användning av biobränslen i det
svenska energisystemet. De har alla det gemensamt att de kan tas
upp av biobränslekommissionen under dess arbete. Mot denna
bakgrund ser utskottet ingen anledning för riksdagen att nu göra
något uttalande i den riktning som motionärerna har föreslagit.
Motionerna avstyrks alltså.
Ytterligare ett yrkande i miljöpartiets partimotion
1990/91:N68 har samband med de långsiktiga förutsättningarna för
utveckling av biobränsleteknik. Enligt motionärerna bör
riksdagen för budgetåret 1991/92 anslå 500 milj.kr. som
statsbidrag till biobränsleanläggningar i villor. Bidraget
bör enligt förslaget utgå med 25% av investeringskostnaderna
för villaägare som vill bygga om sina hus till
biobränsleeldning.
Detta förslag ingår bland ett antal motionsyrkanden rörande
energisparande i bebyggelsen m.m. som bostadsutskottet
behandlar i ett yttrande till näringsutskottet (1990/91:BoU4y).
Bostadsutskottet avstyrker ifrågavarande yrkande, men
miljöpartiets företrädare i bostadsutskottet uttalar sig i en
avvikande mening till förmån för detta anslag.
Även näringsutskottet avstyrker det föreslagna anslaget.
Ökade insatser för att utveckla teknik för användning av
etanol och andra alternativa drivmedel krävs i ett 20-tal
motionsyrkanden. I vissa av dessa föreslås också
utvecklingsinsatser beträffande eldrivna bilmotorer.
Förslag om uttalanden av riksdagen rörande behovet av insatser
för utveckling av teknik för ökad användning av etanol och
andra miljövänliga drivmedel finns i motionerna 1989/90:N421
(c), 1989/90:N460 (c), 1989/90:N466 (vpk), 1989/90:N473 (c),
1989/90:N483 (vpk), 1989/90:N484 (c), 1990/91:N56 (c),
1990/91:N408 (s), 1990/91:N432 (s), 1990/91:N458 (c) och
1990/91:N460 (c).
Utskottet anser att det, mot bakgrund av direktiven för
biobränslekommissionen samt de insatser som görs via det
pågående energiforskningsprogrammet, inte nu finns behov av
några ytterligare uttalanden från riksdagens sida i dessa
frågor. De i närmast föregående stycke uppräknade
motionsyrkandena om sådana uttalanden avstyrks alltså.
I motionerna 1989/90:N426 (mp), 1989/90:N470 (m), 1989/90:N478
(vpk), 1990/91:N59 (mp), 1990/91:N60 (m), 1990/91:N370 (fp),
1990/91:N416 (mp) och 1990/91:N450 (m) föreslås uttalanden av
riksdagen rörande behov av utvecklingsarbete för alternativa
drivmedel och eldrift av bilar (jfr 1990/91:NU35 s.84--86).
Enligt en av motionerna, 1990/91:N59 (mp), bör riksdagen också
göra ett uttalande av innebörd att motorfordon fr.o.m. 1997 års
modell skall kunna drivas med biobränslen eller vara eldrivna.
Utskottet kan rent allmänt ansluta sig till den grundsyn som
ligger bakom motionärernas förslag, nämligen att
utvecklingsarbete för alternativa drivmedel är betydelsefullt,
bl.a. från miljösynpunkt. Med stöd av anslag från det pågående
energiforskningsprogrammet görs redan nu stora insatser.
Utskottet finner därför inte något uttalande av riksdagen
påkallat och avstyrker sålunda förslagen till sådana i
motionerna 1989/90:N426 (mp), 1989/90:N470 (m), 1989/90:N478
(vpk), 1990/91:N59 (mp), 1990/91:N60 (m), 1990/91:N370 (fp),
1990/91:N416 (mp) och 1990/91:N450 (m).
Ett antal motionsyrkanden föreligger med förslag att riksdagen
skall uttala att olika områden i Sverige är särskilt lämpliga
för lokalisering av olika typer av forsknings- och
utvecklingscentra kring bioenergi. Förslagen till uttalanden
sammanfattas i nedanstående sammanställning.
Yrkandets huvudsakliga innehåll Motion/yrkande
Västernorrlands inland är särskilt 1989/90:N407 yrk. 2
lämpligt för etablering av bio- (c; fp)
bränsleutveckling
Skaraborgs län är särskilt lämp- 1989/90:N475 yrk. 2 (c)
ligt för byggande av en pilotan-
läggning för småskalig värmepro-
duktion, baserad på t.ex. flis
Sollefteå och Ljungaverk är sär- 1989/90:N474 (mp)
skilt lämpliga för lokalisering 1990/91:N439 yrk. 1 (mp)
av ett utvecklingscentrum för
biogastillverkning och biobränsle
Sjuhäradsbygden är särskilt lämpad 1990/91:N235 yrk. 5 (c)
för omläggning av jordbruket till
produktion av bioenergi
Forsknings- och försöksverksamhet 1990/91:N431 (s)
om fasta bränslen bör ske inom
Kronobergs, Kalmar, Blekinge och
Kristianstads län
Skara är särskilt lämpligt som 1990/91:N442 (m)
lokaliseringsort för ett bioenergi-
institut
Utskottet avstyrker de nu uppräknade motionsyrkanden som avser
uttalanden av innebörd att riksdagen skall uttala sig om lämplig
lokalisering av eventuella framtida forsknings- och
utvecklingscentra för bioenergi.
Enligt motion 1990/91:N71 (c) bör särskilda åtgärder inriktas
på stöd till en omställning av jordbruksproduktion till att avse
odling av rörflen att användas som energigröda. Motionären
föreslår bl.a. att 100 milj.kr. skall anslås för detta ändamål.
Utskottet avstyrker förslaget med hänvisning till insatser för
utveckling av bioenergi som föreslås i propositionen. Enligt nu
gällande regler kan omställningsbidrag utgå vid övergång från
brödsädsproduktion till rörflensodling. Frågor om
omställningsbidragets användning i övrigt får övervägas inom
ramen för jordbrukspolitiken.
I den mån rörflen används inom energiproduktion behandlas den
som övriga biobränslen.
I motion 1990/91:N75 (c) föreslås att en viss del av de medel
som regeringen har avsatt för stödet till kraftvärmeproduktion
med biobränslen i stället skall användas som investeringsstöd
och utvecklingsstöd från energiteknikfonden för
produktionsanläggningar avseende förädlade biobränslen.
Utskottet erinrar om sitt ställningstagande i det föregående
till ett annat yrkande i nämnda motion -- om ändringar i
utformningen av stödet till kraftvärmeproduktion -- och
avstyrker även det här aktuella yrkandet.
I motion 1990/91:N421 (mp) föreslås att riksdagen skall begära
att regeringen lägger fram förslag om åtgärder för att viss
åkermark, men också diverse impediment, skall bli använda för
energiodlingar av exempelvis lusern och salix. Förslaget,
som inte utvecklas närmare i motionen, synes ha viss likhet med
ett yrkande i motion 1989/90:N446 (c) om ett åtgärdsprogram för
förnyelse av energisystemet, innefattande bl.a. att åkermark som
inte behövs för produktion av livsmedel skall användas för
odling av energiskog och energigrödor.
Utskottet konstaterar att motionärernas önskemål i huvudsak
har tillgodosetts genom 1990 års livsmedelspolitiska beslut,
vilket bl.a. gör det möjligt att få anläggningsstöd för
plantering av energiskog. Motionerna avstyrks.
I proposition 1990/91:90 uttalas att den fysiska
planeringen bör utformas så att bl.a. energikällan biobränslen
skall utnyttjas optimalt och föranleda så begränsade konflikter
som möjligt med andra markanspråk (s.64).
Detta uttalande är enligt motion 1990/91:N52 (m) otydligt till
sin innebörd. Det kan innebära att kommunerna i framtiden kan
tvinga fram konsumtion av vissa energislag, hävdar motionärerna.
De föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen skall
avvisa tankar på kommunal inblandning i lokaliseringen av
storskalig bioenergiproduktion.
Utskottet finner att det åsyftade uttalandet i proposition
1990/91:90 inte har den innebörd som motionärerna menar.
Uttalandet får tolkas som ett konstaterande av att kommunerna
vid sin översiktsplanering skall ta hänsyn också till de behov
av mark som kan följa av en storskalig introduktion av bl.a.
biobränsleanvändning. Motion 1990/91:N52 (m) avstyrks därför i
här aktuell del.
Slutligen behandlar utskottet i detta sammanhang tre
motionsyrkanden som alla gäller kostnaderna för det pågående
projekt Energiskog vid lantbruksuniversitetet. I tre motioner,
1990/91:N73 (v), 1990/91:N75 (c) och 1990/91:N81 (mp), påtalas
att detta projekt under innevarande budgetår har drabbats av
reala nedskärningar av anslagen med ca 30%. Motionärerna menar
att den reala anslagsnivån måste återställas, vilket enligt dem
innebär en höjning från ca 7 milj.kr. till ca 10 milj.kr. per
budgetår.
Av en skrivelse från Sveriges lantbruksuniversitet till
industridepartementet den 31 januari 1991 framgår att denna
verksamhet finansieras med medel från energiforskningsprogrammet
och att statens energiverk för innevarande budgetår hade
beslutat om ca 30% sänkning i reala termer av anslaget för
innevarande treårsperiod. I ett yttrande över skrivelsen
förklarade energiverket anledningen till nedskärningarna och
föreslog samtidigt att regeringen för innevarande budgetår
skulle ställa ytterligare medel till förfogande ur den del av
energiforskningsanslaget som står till regeringens
disposition. För kommande budgetår föreslog energiverket att
olika alternativ skulle övervägas, t.ex. bidrag ur den medelsram
som står till bioenergikommissionens förfogande. Regeringen har
den 18 april 1991 beslutat att Sveriges lantbruksuniversitet
under budgetåret 1990/91 får disponera 1640000 kr. av den
del av anslaget (H6) Energiforskning som står till regeringens
disposition för bibehållande av kompetensen inom
energiskogsområdet.
Mot denna bakgrund saknar utskottet anledning att föreslå
riksdagen någon åtgärd. De aktuella yrkandena i motionerna
1990/91:N73 (v), 1990/91:N75 (c) och 1990/91:N81 (mp) avstyrks
sålunda.
Stöd till etanolframställning
Av olika anledningar har möjligheterna till inhemsk produktion
av etanol för drivmedel kommit i blickpunkten under senare år.
I trepartiöverenskommelsen om energipolitiken ingår åtgärder
för att främja etanoltillverkning (prop. 1990/91:88 s.11).
Utgångspunkten för dessa åtgärder är riksdagens beslut våren
1990 om en ny livsmedelspolitik (prop. 1989/90:146,
1989/90:JoU25). Beslutet innebär en successiv marknadsanpassning
och avreglering av jordbruket. För åstadkommande av detta lämnas
bl.a. ett omställningsstöd för areal som varaktigt ställs om
från livsmedelsproduktion till alternativ användning. Enligt den
nyssnämnda överenskommelsen skall en del av stödet för
omställning av åkermark alternativt kunna ges direkt till
anläggning för etanolframställning. En förutsättning härför är
enligt överenskommelsen att eventuella handelspolitiska
konsekvenser först har klarats ut.
Efter föredragning av jordbruksminister Mats Hellström
föreslår regeringen riksdagen att godkänna följande beträffande
omställningsstöd till etanolframställning (prop. 1990/91:88 bil.
2 s.81).
För åkerareal som används för odling av grödor som används i
anläggning för etanolframställning skall omställningsstöd kunna
lämnas direkt till etanolanläggningen. Stödet skall motsvara det
omställningsstöd som odlaren skulle ha fått enligt
bestämmelserna för omställningsstödet för den areal som odlaren
ställer om. Stödet får motsvara högst omställningsstödet för
100000 ha. Odlingen skall ske på kontrakt.
I propositionen anges bl.a. följande som skäl för förslaget.
1990 års livsmedelspolitiska beslut innebär bl.a. att det
under budgetåren 1991/92--1993/94 utgår ett omställningsstöd för
åkermark som varaktigt tas ur produktion och överförs till annan
användning än livsmedelsproduktion. Stödet uppgår under de tre
åren till i genomsnitt 9000 kr., 6000 kr. resp. 4000 kr.
per ha. Omställningsstöd utgår även för odling av ettåriga
energigrödor, förutsatt att odlingen sker på kontrakt.
Kontraktsproduktion av spannmål och andra grödor för
etanolproduktion berättigar således till omställningsstöd.
Produktionen som sådan kräver dock ingen egentlig omställning,
medan däremot stora investeringar krävs i de anläggningar där
etanolframställningen sker. Spannmålsodlaren fortsätter i
praktiken med samma produktion som tidigare. Om spannmålen
används för etanolframställning undandras emellertid arealen
från livsmedelsproduktion på ett varaktigt sätt, vilket är det
grundläggande kravet för omställningsstödet.
För att möjliggöra etanolproduktion inom ramen för jordbrukets
omställning bör omställningsstödet kunna utbetalas direkt till
etanolanläggningen. Därvid lämnas givetvis inget
omställningsstöd direkt till odlaren för den areal som ställs om
på detta sätt.
Stödet till etanolanläggningen skall motsvara det
omställningsstöd som odlaren skulle ha fått enligt
bestämmelserna för omställningsstöd för den areal han ställer
om. Detta innebär att stödet per hektar är olika stort i olika
delar av landet och större ju tidigare omställningen sker.
Spannmålsareal för etanolproduktion skall kontrakteras. Detta
innebär alltså att etanolanläggningen för att erhålla stöd måste
uppvisa kontrakt. Stödet uppgår till aktuellt omställningsstöd
för den kontrakterade arealen. Sådan areal får inte användas för
livsmedelsproduktion.
Av propositionen framgår även vissa ytterligare villkor som
skall vara uppfyllda.
Omställningsstöd enligt de villkor som anges i propositionen
lämnas alltså direkt till tillverkaren av etanol. Det står dock
parterna i kontrakten fritt att fördela stödet så, att en del
kan tillfalla odlaren.
Det påpekas också i propositionen att övriga villkor än de som
har berörts i denna avgörs av parterna. Det är sålunda
eventuella intressenters sak att bedöma om produktion skall
startas med hänsyn till marknadsbedömningar m.m., var eventuella
fabriker skall lokaliseras, osv.
Några motionsyrkanden med krav på att riksdagen skulle avslå
förslaget finns inte. Inte heller finns det några
motionsyrkanden om andra villkor för stödet än de som regeringen
har föreslagit. Däremot finns ett yrkande i motion 1990/91:N88
(m) om ett uttalande av innebörd att lantbrukarna bör vara
medvetna om att framtida etanolproduktion inte kan stödjas med
budgetmedel eller andra subventioner.
Lantbrukarnas riksförbund och Svenska lantmännens riksförbund
har för utskottet redovisat sina planer att tillsammans med
enskilda jordbrukare bilda ett företag, Agro Etanol AB, med
uppgift att äga och driva en sådan etanolanläggning som enligt
propositionen skulle kunna komma i åtnjutande av stöd.
Organisationerna har i samband härmed framfört synpunkter på
förslaget i propositionen och begärt vissa förtydliganden.
Utskottet ansluter sig till regeringens förslag och
konstaterar samtidigt att de riktlinjer som näringen har
redovisat för det fortsatta arbetet med etanolprojektet torde
kunna tillämpas inom ramen för den ordning som regeringen
föreslår. Härigenom tillgodoses önskemål om stöd för produktion
av etanol som tidigare har förts fram i motionerna 1989/90:N435
(c) och 1989/90:N446 (c).
Särskilt vill utskottet understryka att det föreslagna stödet
inte bygger på någon bedömning från statsmakternas sida av
möjligheten till lönsamhet i produktionen. Det är en sak för
intressenterna att bedöma. Den modell som har valts för stödet
har sin utgångspunkt i beslutet vid 1990 års riksmöte att
jordbrukets omställning från livsmedelsproduktion till
alternativ produktion på olika sätt skall underlättas. Redan
enligt detta beslut kan omställningsstöd utgå till odlare av
grödor för etanolproduktion. Den nu föreslagna formen för stöd
ger praktiska möjligheter till att stödet kan gå direkt till en
anläggning för produktion av etanol. Denna stödform är alltså
inte avsedd att innebära några ytterligare kostnader eller
åtaganden för staten utöver de som följer av 1990 års
riksdagsbeslut om livsmedelspolitiken. Det är alltså den
enskilde jordbrukarens sak att avgöra om omställningsstödet
genom kontrakt med etanolfabrik skall användas på detta sätt.
Av praktiska skäl bör accepteras att spannmålen köps upp på
marknaden, dvs. att den rent fysiskt kan komma från en annan
areal än den kontrakterade.
Mot denna bakgrund avstyrker utskottet förslaget i motion
1990/91:N88 (m) att riksdagen skall göra ett särskilt uttalande
rörande framtida etanolproduktion.
Enligt propositionen är en förutsättning för att
omställningsstödet skall få användas på föreslaget sätt att
handelspolitiska konsekvenser först har klarats ut. Utskottet
har inhämtat att konsultationer i frågan för närvarande äger rum
med företrädare för å ena sidan regeringskansliet och å andra
sidan EFTA-sekretariatet i Genève och EG-kommissionen i Bryssel
men att resultatet av dessa konsultationer ännu inte föreligger.
Utskottet utgår från att regeringen snarast möjligt offentliggör
resultatet och i lämpligt sammanhang redovisar detta för
riksdagen.
I ett antal motioner föreslås att riksdagen skall uttala sig
för att en etanolanläggning lokaliseras till en viss region
eller ort. Sådana förslag finns i motionerna 1990/91:N409 (c),
1990/91:N419 (fp), 1990/91:N423 (c), 1990/91:N426 (s),
1990/91:N427 (s), 1990/91:N433 (fp) och 1990/91:N449 (fp). Det
finns också ett antal kvarstående motioner från år 1990 med
liknande innebörd, nämligen 1989/90:N248 (s), 1989/90:N417
(s), 1989/90:N422 (c), 1989/90:N436 (fp), 1989/90:N461 (c) och
1989/90:N475 (c). De regioner och orter som nämns i 1991 års
motioner är Uppsala (1990/91:N449), Norrköping (1990/91:N426 och
1990/91:N433), Lidköping (1990/91:N423), Västmanland
(1990/91:N419) och Köping (1990/91:N409 och 1990/91:N427). I
1990 års motioner finns förslag om lokalisering till
Östergötland (1989/90:N248, 1989/90:N417 och 1989/90:N436),
Lidköping (1989/90:N475), Örebro (1989/90:N422) och
Västmanland (1989/90:N461).
Det är inte riksdagens uppgift att lägga synpunkter på var i
landet intressenter bör förlägga en anläggning för produktion av
etanol. Yrkandena i nämnda motioner om uttalanden med ett sådant
innehåll avstyrks av utskottet.
Solenergi
I propositionen (s.68 f.) lägger regeringen fram förslag om
stöd till solenergi. Det avses omfatta ett bidrag med högst
25% av investeringskostnaden för solvärmeanläggningar.
Stödsystemet skall träda i kraft den 1 juli 1991 och gälla under
en femårsperiod. Regeringen föreslår att medel om totalt 50
milj.kr. ställs till förfogande för detta ändamål och anvisas i
form av årliga anslag om 10 milj.kr.
Inledningsvis lämnas en redogörelse för tidigare
samhällsinsatser för solenergin, bl.a. i form av ett bidrag --
ursprungligen på 50% och sedermera på 35% -- till
investeringskostnaden för solvärmeanläggningar. Härefter
utvecklas motiven till det nu framlagda förslaget. Regeringen
slår fast att kostnaden för solvärmetekniken än så länge är
alltför hög för att solvärme utan särskilda bidrag skall kunna
klara konkurrensen med andra uppvärmningsalternativ. Emellertid
har bidragsbehovet sjunkit, anförs det. Regeringen hänvisar
härvid till att de konkurrerande energislagen har fördyrats
genom den nyligen införda koldioxid- resp. svavelskatten. I den
investeringskostnad som skall vara bidragsgrundande bör, enligt
regeringens mening, kostnaderna för såväl solfångare som
ledningar, reglerutrustning och installation inräknas.
Riksdagen föreslås nu godkänna de riktlinjer som har förordats
(avsnittet 8.5) i fråga om stöd till solvärmeanläggningar.
Regeringen har vidare (s. 75) föreslagit medel för stödet.
Motioner med anknytning till regeringens förslag om
riktlinjer för stöd till solvärmeanläggningar har väckts
från moderata samlingspartiet, miljöpartiet och vänsterpartiet.
Kritiska synpunkter på regeringens förslag när det gäller
solvärmeanläggningar kommer fram i motion 1990/91:N68 (mp).
Enligt motionärernas mening har regeringen inte i tillräcklig
omfattning tagit fasta på solenergins möjligheter. I motionen
lämnas en utförlig beskrivning av olika metoder för
tillvaratagandet av solenergin, de ekonomiska förutsättningarna
och utvecklingspotentialen. Kritik riktas mot regeringens
förslag, som man anser vara avsett mer som ett medel att blidka
opinionen än ett verkningsfullt inslag i förberedelserna för
avvecklingen av kärnkraften. Enligt miljöpartiets uppfattning
krävs betydligt kraftigare signaler för att marknaden skall
påverkas. Målet bör vara att 8 TWh per år skall utvinnas från
solenergi om 25 år.
I samma motion sägs att regeringens förslag om
investeringsstöd skall tillbakavisas. Ett uttalande av riksdagen
om att regeringens förslag är praktiskt taget verkningslöst som
inslag i kärnkraftsavvecklingen begärs. Ett annat uttalande
skulle gå ut på att riksdagen instämmer i vad som i motionen
anförs om de krav som bör ställas på ett trovärdigt
solenergiprogram. Miljöpartiets alternativa förslag presenteras
härefter. I en motion från förra året, 1989/90:N481 (mp), sägs
att tidigare bidrag till solvärmeanläggningar bör återinföras.
Den som utnyttjar investeringsbidraget för
solvärmeanläggningar behöver också stöd av annat slag, anförs
det i motion 1990/91:N79 (mp). Av medlen till
investeringsbidraget borde därför pengar reserveras för två
heltidstjänster som oberoende rådgivare i fråga om solenergi.
Inte heller vänsterpartiet finner regeringens förslag om stöd
tillfredsställande. I motion 1990/91:N73 (v) anses att riksdagen
bör besluta att investeringsbidraget skall vara det dubbla, dvs.
50%. Också i två motioner från år 1990, tas frågan om satsning
på solenergi upp. Enligt innebörden i motion 1989/90:N478 (vpk)
borde målet vara att solenergi år 2010 lämnar ett bidrag till
landets energiförsörjning av minst 10 TWh. Kravet ingår som ett
led i förverkligandet av partiets energiplan fram till detta år,
vilken för solkraftens del innebär en ökning med 15% i
förhållande till nuvarande produktionsnivå.
Avslag på regeringens förslag till stöd yrkas också i motion
1990/91:N88 (m) men med motsatta utgångspunkter. Energiteknik av
olika slag bör introduceras på sina egna ekonomiska villkor, är
en grundsats i moderata samlingspartiets energipolitik. Detta
gäller även solvärme, framhålls det i motionen. I stället bör
statens stöd lämnas i form av bidrag till forskning och
utveckling. Medel hos energiteknikfonden borde kunna användas
för ändamålet, anförs det.
Utskottet finner regeringens förslag väl avvägt och ansluter
sig till de förordade riktlinjerna för stöd till
solvärmeanläggningar. Enligt utskottets uppfattning ligger
önskemålet i motion 1990/91:N68 (mp) i linje med vad utskottet
nu har ställt sig bakom. Något särskilt uttalande från
riksdagens sida i denna fråga är emellertid inte erforderligt,
anser utskottet, som med det sagda avstyrker motionerna
1990/91:N68 (mp), 1989/90:N481 (mp) och 1990/91:N79 (mp) i nu
behandlade delar. Likaså avstyrker utskottet motionerna
1990/91:N73 (v), 1989/90:N478 (vpk) och 1990/91:N88 (m), båda i
berört avseende.
Ekonomiska styrmedel för främjande av solvärmeanläggningar
bör användas i betydligt större utsträckning än som sker i dag,
är innebörden i motion 1990/91:N93 (mp). Det är angeläget att
man gör det mer lönsamt att producera förnybar energi än att
producera energi vid anläggningar där fossila bränslen används.
Riksdagen föreslås göra ett uttalande i enlighet härmed.
Enligt utskottets uppfattning kommer det nu föreslagna
investeringsbidraget att ge en sådan ekonomisk styreffekt att
motionärens krav om gynnande av förnybara energikällor i i hög
grad blir tillgodosett. Utskottet erinrar också om att
energibeskattningssystemet i allt större utsträckning inriktas
på att fossila bränslen skall belastas för de koldioxidutsläpp
de ger upphov till. Med vad utskottet nu har anfört avstyrks
motion 1990/91:N93 (mp) såvitt gäller solvärmeanläggningar.
Stöd till producenter av solvärmeanläggningar efterlyses i
motion 1990/91:N68 (mp). Ett investeringsstöd borde på
gynnsamma villkor lämnas till sådana industrier som producerar
solfångare och annan utrustning som är speciell för solvärme.
Såsom har anförts i det föregående anser utskottet att det av
regeringen föreslagna investeringsstödet tillgodoser kravet på
att solvärmetekniken skall stimuleras. Med hänvisning härtill
avstyrker utskottet motion 1990/91:N68 (mp) i nu aktuellt
avseende.
Inrättande av en energiforskningsstation i Härnösand
förespråkas i motion 1990/91:N439 (mp). Motionärerna anknyter
till det s.k. Welgasprojektet i Härnösand. Detta har nu
avslutats och utvärderats. Någon fortsättning är inte planerad.
Utskottet saknar anledning att uttala sig till förmån för
projekt och liknande som är särskilt inriktade på vissa orter
eller regioner. Med vad nu har sagts avstyrker utskottet motion
1990/91:N439 (mp) såvitt gäller solenergiteknik.
Frågan om bostadsuppvärmning genom solcellsteknik
aktualiseras i motion 1990/91:N425 (c). Administration av
försöksverksamhet bör uppdras åt styrelsen för teknisk
utveckling, heter det i motionen. Samma innebörd har yrkandet i
motion 1990/91:N67 (mp).
Solenergi kan tas till vara för produktion av såväl värme som
elkraft. Tillvaratagande av värme kan i sin tur ske på två sätt.
Genom anläggningar för solvärme -- t.ex. solfångare --
åstadkommer man ett aktivt utnyttjande. Passivt kan solvärmen
tillvaratas genom en medveten utformning av byggnader och
husgrupperingar. Elkraft kan produceras enligt tre principer,
nämligen termiskt, fotokemiskt eller med hjälp av solceller. Den
sistnämnda tekniken innebär att man utnyttjar olika grundämnen,
t.ex. kisel. Kostnaderna har hittills bedömts för höga för att
solcellsteknik skall kunna användas för storskalig produktion av
elkraft. Vissa försöksanläggningar finns i Sverige.
I motionerna hänvisas till solcellsteknik. Såsom har framgått
av det föregående är sådan teknik inriktad på framställning av
elkraft. Användningen av solcellsteknik för uppvärmningsändamål
skulle därmed innebära en omväg över elenergiproduktion.
Enligt vad utskottet har erfarit kan stöd för det åsyftade
ändamålet lämnas genom energiforskningsprogrammet. I
propositionen anmäler regeringen som sin mening att ansvaret för
stöd till solvärme i bostäder bör ligga hos boverket. Den nya
näringspolitiska myndigheten avses ansvara för stöd till
motsvarande ändamål vad gäller andra användningsområden. Med
hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna
1990/91:N425 (c) och 1990/91:N67 (mp).
Övriga frågor
Regeringen begär i proposition 1990/91:88 att riksdagen skall
godkänna vissa riktlinjer för stöd ur energiteknikfonden.
Dessa riktlinjer presenteras i propositionen som avsnitt 8.3, En
utvidgad energiteknikfond (s.62--65).
Stöd ur energiteknikfonden, som inrättades den 1 juli 1988,
lämnas för "att utveckla eller förbereda kommersiell
introduktion av ny energiteknik eller ny miljöskyddsteknik" (SFS
1988:805). Fonden finansierades ursprungligen via den särskilda
skatten på olja. Sedan denna skatt slopades vid utgången av år
1990 finansieras fonden via den allmänna energiskatten. Den
tillförs för närvarande medel som motsvarar 10 kr. per
kubikmeter olja.
Regeringen föreslår nu att utveckling av storskalig vindkraft
samt utvecklings- och demonstrationsprojekt rörande användning
av motoralkoholer skall ges ökad prioritet vid fördelning av
stödet ur energiteknikfonden. Utskottet har tagit ställning till
dessa förslag i avsnitten om vindkraft och om biobränsleteknik
m.m.
Regeringens förslag till stöd till demonstration av
energieffektiv teknik i lokaler och bostäder samt till stöd till
energieffektivisering inom industrin förutsätter också att medel
skall kunna utnyttjas från energiteknikfonden.
När det gäller utformning av stöd ur energiteknikfonden sägs
det i propositionen att stöd i fortsättningen bör kunna lämnas
även till programorienterad verksamhet och kollektivforskning
inom energiområdet. Vidare skall stöd ur fonden i fortsättningen
kunna lämnas i form av bidrag, villkorliga bidrag, lån och
lånegarantier.
En förutsättning för att de föreslagna insatserna skall kunna
göras är enligt propositionen att energiteknikfonden tillförs
ytterligare medel med 110 milj.kr per år under en femårsperiod.
Dessa medel bör enligt propositionen tillföras fonden via anslag
på statsbudgeten.
Utskottet återkommer i det följande till den sistnämnda
anslagsfrågan. De delar i övrigt av förslaget till riktlinjer
för stöd ur energiteknikfonden som utskottet här behandlar har
inte föranlett några motionsyrkanden.
Utskottet har inga invändningar mot regeringens förslag till
riktlinjer för stöd ur energiteknikfonden i de delar som inte
har behandlats tidigare i detta betänkande. Förslaget tillstyrks
sålunda.
Vissa anslagsfrågor
Under punkten H14 har regeringen föreslagit ett särskilt
anslag på statsbudgeten för budgetåret 1991/92, benämnt Insatser
för ny energiteknik (prop. 1990/91:88 s.74). Det föreslagna
anslagsbeloppet är 370 milj.kr. I detta belopp ingår till en
början nyss nämnda 110 milj.kr., avsedda att överföras till
energiteknikfonden. Vidare ingår ett delbelopp av 260 milj.kr.
Den sistnämnda summan utgör en femtedel av det beräknade totala
medelsbehovet under en femårsperiod, 1300 milj.kr., för de
stöd till kraftvärmeproduktion med biobränslen (1000
milj.kr.), vindkraftverk (250 milj.kr.) och solvärmeanläggningar
(50 milj.kr.) som regeringen har föreslagit och som utskottet
har tagit ställning till tidigare i detta betänkande.
Regeringens förslag till anslag avstyrks i partimotionerna
1990/91:N88 från moderata samlingspartiet och 1990/91:N68
från miljöpartiet.
Avslagsyrkandet i motion 1990/91:N88 (m) följer av att
motionärerna har yrkat avslag på de förslag om stöd -- till en
sammanlagd kostnad av 260 milj.kr. under nästa budgetår -- till
kraftvärmeproduktion med biobränslen, till vindkraftverk och
till solvärmeanläggningar som regeringen lagt fram och som
utskottet har behandlat tidigare i detta betänkande. Vidare har
moderata samlingspartiet i samma motion motsatt sig förslaget
att särskilda statliga medel -- 110 milj.kr. -- skall tillföras
energiteknikfonden för att användas för stöd till
energieffektiva demonstrations- och pilotanläggningar inom
industrin.
I motion 1990/91:N68 (mp) har avslagsyrkandet en annan
motivering. Som har framgått av tidigare avsnitt i detta
betänkande föreslår miljöpartiet i stället ett antal andra
anslag med väsentligt högre belopp i syfte att bl.a. främja en
effektivare energianvändning och en förnyelse av energisystemet.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att för budgetåret
1991/92 skall anslås 370 milj.kr. till insatser för ny
energiteknik. De här behandlade yrkandena i motionerna
1990/91:N68 (mp) och 1990/91:N88 (m) avstyrks alltså.
Utskottet tar i detta sammanhang också upp tre förslag till
anslag för budgetåret 1991/92 som regeringen har lagt fram i
proposition 1990/91:100 bilaga 14 (s.112--117). Det gäller
reservationsanslaget (H3) Statens energiverk: Elsäkerhet m.m.,
förslagsanslaget (H5) Täckande av förluster i anledning av
statliga garantier inom energiområdet och förslagsanslaget
(H9) Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin m.m.
I alla tre fallen föreslås anslag till ett formellt belopp av
1000 kr.
Regeringens förslag till nämnda tre anslag tillstyrks i sak av
utskottet. Utskottet föreslår emellertid, mot bakgrund av att
verksamheten vid statens energiverk förutsätts övertas av en ny
näringspolitisk myndighet, att det förstnämnda anslaget för
nästa budgetår benämns Elsäkerhet m.m.
Hemställan
Utskottet hemställer
Riktlinjer för energipolitiken
1. beträffande riktlinjer för den långsiktiga
energipolitiken
att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:88 moment 3
i ifrågavarande del, med anledning av motion 1990/91:N415 och
motion 1990/91:N460 yrkande 1 och med avslag på motion
1989/90:N39 yrkande 1, motion 1989/90:N414 yrkande 13, motion
1990/91:N45 yrkande 9, motion 1990/91:N55 yrkandena 1 och 2,
motion 1990/91:N56 yrkande 3, motion 1990/91:N68 yrkandena 1--4,
49, 50, 67 och 68, det sistnämnda i ifrågavarande del, motion
1990/91:N74 yrkandena 4 och 5, motion 1990/91:N88 yrkandena 1
och 2, det sistnämnda i ifrågavarande del, motion 1990/91:N93
yrkande 14, motion 1990/91:N403 yrkandena 4, 5, 10 och 13,
motion 1990/91:N412 i ifrågavarande del, motion 1990/91:N414,
motion 1990/91:N421 yrkandena 1--11, motionerna 1990/91:N429,
1990/91:N440 och l990/91:N447 godkänner i propositionen
angivna riktlinjer,
res. 1 (m)
res. 2 (v)
res. 3 (mp)
2. beträffande synen på kärnenergi
att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:88 moment 3
i ifrågavarande del och med avslag på motion 1989/90:N414
yrkande 10, motion 1990/91:N68 yrkande 13 och motion
1990/91:N421 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
res. 4 (v, mp)
3. beträffande kärnkraftsavvecklingens inledning
att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:88 moment 3
i ifrågavarande del och med avslag på motion 1990/91:N68
yrkandena 15, 16, 46 och 68, det sistnämnda i ifrågavarande del,
motion 1990/91:N74 yrkandena 1 och 2, motion 1990/91:N88 yrkande
3, motion 1990/91:N93 yrkandena 1 och 2, det sistnämnda i
ifrågavarande del, och motion 1990/91:N421 yrkandena 13 och 16
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 5 (m)
res. 6 (v)
res. 7 (mp)
4. beträffande lagstiftning om en nioårig avvecklingstid för
kärnkraften
att riksdagen avslår motion 1990/91:N68 yrkande 47 och motion
1990/91:N421 yrkande 15 i ifrågavarande del,
res. 8 (mp) - villk. 7
5. beträffande lagstiftning om kärnkraftsavveckling senast
år 2010
att riksdagen avslår motion 1990/91:N68 yrkande 48,
res. 9 (mp) - villk. 8
6. beträffande avstängning av reaktorer i Barsebäck som en
inledning av kärnkraftsavvecklingen
att riksdagen avslår motion 1989/90:N478 yrkande 4, motion
1990/91:N43 yrkande 2, motion 1990/91:N61, motion 1990/91:N93
yrkande 2 i ifrågavarande del och motion 1990/91:N417,
res. 10 (v, mp)
7. beträffande kärnkraftsreaktorers användningstid och
tekniska livslängd
att riksdagen avslår motion 1990/91:N403 yrkandena 1 och 3,
res. 11 (m)
res. 12 (mp) - motiv.
8. beträffande återgivande av uppgifter om livslängd för
kärnkraftsreaktorer
att riksdagen avslår motion 1990/91:N68 yrkande 14 i
ifrågavarande del,
res. 13 (mp)
9. beträffande år 2010 som sluttidpunkten för användning av
kärnkraft
att riksdagen avslår motion 1990/91:N88 yrkande 4 och motion
1990/91:N403 yrkande 2,
res. 14 (m)
res. 15 (mp) - motiv.
10. beträffande mål för Sveriges energibalans om 25 år
att riksdagen avslår motion 1990/91:N68 yrkandena 43 och 44,
res. 16 (mp)
11. beträffande mål för Sveriges elbalans om 25 år
att riksdagen avslår motion 1990/91:N68 yrkande 45,
res. 17 (mp)
12. beträffande negativa konsekvenser av en
kärnkraftsavveckling för landsbygden
att riksdagen avslår motion 1989/90:N472,
res. 18 (m)
res. 19 (mp) - motiv.
13. beträffande negativa effekter av eldriven trafik vid en
avveckling av kärnkraften
att riksdagen avslår motion 1990/91:N450 yrkande 2,
14. beträffande miljökonsekvenser av en avveckling av
kärnkraftverken
att riksdagen avslår motion 1989/90:N404 yrkande 2, motion
1990/91:N50 och motion 1990/91:N52 yrkande 1,
res. 20 (m)
15. beträffande koldioxidtaket
att riksdagen avslår motion 1990/91:N421 yrkandena 14 och 15,
det sistnämnda i ifrågavarande del,
res. 21 (mp)
16. beträffande säkerhetspolitiska skäl för avveckling av
den svenska kärnkraften
att riksdagen avslår motion 1989/90:N412,
res. 22 (mp)
17. beträffande förbud mot investeringar i svensk och
utländsk kärnkraft
att riksdagen avslår motion 1990/91:N45 yrkande 8,
res. 23 (m)
res. 24 (v, mp)
18. beträffande energifrågorna som en del av det europeiska
samarbetet
att riksdagen avslår motion 1990/91:N403 yrkande 6,
res. 25 (m)
res. 26 (c)
res. 27 (mp) - motiv.
19. beträffande handlingsplan för att minska utsläppen av
växthusgaser
att riksdagen avslår motion 1990/91:N93 yrkande 3,
res. 28 (m) - motiv.
res. 29 (mp)
20. beträffande åtgärder för att minska nuvarande
elöverskott
att riksdagen avslår motion 1990/91:N93 yrkande 7,
res. 30 (mp)
21. beträffande styrsignaler till kraftindustrin och
elanvändarna
att riksdagen avslår motion 1990/91:N93 yrkande 9,
res. 31 (mp)
22. beträffande statens energiverks roll på en avreglerad
energimarknad
att riksdagen avslår motion 1990/91:N403 yrkande 15,
res. 32 (m)
23. beträffande utredning om energibalk
att riksdagen avslår motion 1990/91:N451,
res. 33 (mp)
24. beträffande vissa anslag för att täcka kostnader för
kärnkraftsavveckling och omställning av energisystemet
att riksdagen avslår motion 1989/90:N413 yrkande 7 och motion
1990/91:N317 yrkande 11,
res. 34 (mp) - motiv.
25. beträffande övriga förslag till riktlinjer för
energipolitiken
att riksdagen avslår motion 1989/90:N58 yrkandena 6 och 7,
motion 1989/90:N359 yrkande 3, motionerna 1989/90:N402 och
1989/90:N403, motion 1989/90:N404 yrkandena 1, 3--5 och 7,
motion 1989/90:N410, motion 1989/90:N413 yrkande 1, motion
1989/90:N414 yrkandena 1--6, 11 och 12, motionerna
1989/90:N418, 1989/90:N419, 1989/90:N427 och 1989/90:N428,
motion 1989/90:N429 yrkandena 1 och 2, motion 1989/90:N430,
motion 1989/90:N433 yrkande 3, motion 1989/90:N446 yrkandena
1--3, motionerna 1989/90:N447, 1989/90:N448, 1989/90:N451,
1989/90:N456 och 1989/90:N457, motion 1989/90:N462 yrkandena
3, 8 och 9, motion 1989/90:N469, motion 1989/90:N470 yrkande
2, motionerna 1989/90:N471 och 1989/90:N476, motion
1989/90:N478 yrkande 3, motion 1989/90:N479 yrkande 1, motion
1989/90:N483 yrkande 1 och motion 1989/90:N484 yrkande 1,
Kärnsäkerhetsfrågor, m.m.
26. beträffande snabbavveckling av kärnkraftverket i
Forsmark
att riksdagen avslår motion 1989/90:N450 yrkandena 1 och 2 och
motion 1990/91:N459 yrkandena 1 och 2,
res. 35 (mp)
27. beträffande effekthöjningar i kärnkraftverk
att riksdagen avslår motion 1989/90:N449,
res. 36 (m, fp) - motiv.
res. 37 (v, mp)
28. beträffande tyngdpunkten i Sveriges insatser för
internationellt kärnsäkerhetsarbete
att riksdagen avslår motion 1990/91:N74 yrkande 3,
res. 38 (v, mp)
29. beträffande ökat samarbete med Östeuropa vad gäller
kärnsäkerhet
att riksdagen avslår motion 1989/90:N369 yrkande 2,
res. 39 (m, fp)
30. beträffande kärnkraftens försäkringskostnader
att riksdagen avslår motion 1990/91:N68 yrkande 14 i
ifrågavarande del,
res. 40 (mp)
31. beträffande utredning om elproduktionsbranschens totala
kostnader
att riksdagen avslår motion 1990/91:N91,
res. 41 (c, v, mp)
33. beträffande vissa kostnader i samband med
kärnkraftsolyckor
att riksdagen avslår motion 1989/90:N405,
res. 43 (c, v, mp)
34. beträffande kompetensfrågor
att riksdagen avslår motion 1990/91:N68 yrkande 14 i
ifrågavarande del och motion 1990/91:N84,
res. 44 (v, mp)
35. beträffande finansieringssystemet för använt
kärnbränsle
att riksdagen avslår motion 1990/91:N68 yrkande 14 i
ifrågavarande del,
res. 45 (v, mp)
36. beträffande överförande i statlig ägo av
kärnkraftverken
att riksdagen avslår motion 1989/90:N414 yrkandena 7 och 8 och
motion 1990/91:N421 yrkandena 17 och 18,
res. 46 (mp)
37. beträffande åtgärder för att ersätta arbetstillfällen i
Oskarshamn vid en kärnkraftsavveckling
att riksdagen avslår motion 1990/91:N85,
res. 47 (mp)
38. beträffande upplysningskampanj om kärnenergins faror,
m.m.
att riksdagen avslår motion 1990/91:N421 yrkande 19,
res. 48 (v, mp)
39. beträffande undersökning av miljöeffekterna av
kärnbränslecykeln
att riksdagen avslår motion 1989/90:N452,
res. 49 (v, mp)
Elförsörjning och elprissättning
40. beträffande ökad rätt till transitering av elenergi
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:N420 och
1989/90:N455, motion 1989/90:N462 yrkande 5, motion
1989/90:N463 yrkande 11, motion 1990/91:N68 yrkandena 52 och
53, motion 1990/91:N93 yrkandena 10 och 11, motion
1990/91:N403 yrkande 14 och motion 1990/91:N456 yrkande 2,
res. 50 (m)
res. 51 (mp)
41. beträffande elbörs
att riksdagen avslår motion 1990/91:N68 yrkandena 54 och 55,
motion 1990/91:N93 yrkandena 12 och 13 och motion 1990/91:N456
yrkande 1,
res. 52 (mp)
43. beträffande konsumenternas möjligheter att påverka
elprissättningen
att riksdagen avslår motion 1990/91:N435,
res. 55 (v, mp)
44. beträffande internationalisering av elmarknaden
att riksdagen avslår motion 1990/91:N72 yrkande 2,
res. 56 (v)
res. 57 (mp)
45. beträffande landsbygdens elektrifiering
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:N436, 1990/91:N437 och
1990/91:N441,
res. 58 (c)
res. 59 (v, mp)
46. beträffande elektrifiering av fjällgårdar
att riksdagen avslår motion 1990/91:N434,
res. 60 (c, v) - motiv.
res. 61 (mp)
Effektivare energianvändning, m.m.
47. beträffande den allmänna inriktningen av programmet för
effektivare energianvändning
att riksdagen avslår motion 1989/90:N39 yrkande 3, motion
1989/90:N426 yrkandena 1 och 2, motion 1989/90:N463 yrkandena 1,
3, 10 och 12, motion 1989/90:N478 yrkande 1, motion 1990/91:N55
yrkande 3, motion 1990/91:N68 yrkandena 5, 8, 12 och 66, motion
1990/91:N73 yrkandena 1--3, motion 1990/91:N88 yrkande 5 i
ifrågavarande del, motion 1990/91:N93 yrkande 8, motion
1990/91:N412 i ifrågavarande del och motion 1990/91:N452,
res. 62 (m)
res. 63 (v)
res. 64 (mp)
48. beträffande riktlinjer för stöd till upphandling och
introduktion av energieffektiv teknik, m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:88 bilaga 1
moment 4 och med avslag på motion 1990/91:N68 yrkandena 68, 79
och 80, det förstnämnda i ifrågavarande del, och motion
1990/91:N88 yrkande 5 i ifrågavarande del godkänner i
propositionen angivna riktlinjer,
res. 65 (m)
res. 66 (mp)
49. beträffande riktlinjer för stöd till demonstration av
energieffektiv teknik i lokaler och bostäder, m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:88 bilaga 1
moment 5 och med avslag på motion 1989/90:N462 yrkande 1, motion
1990/91:N68 yrkandena 68, 81, 82 och 85, det förstnämnda i
ifrågavarande del, och motion 1990/91:N88 yrkande 6 godkänner i
propositionen angivna riktlinjer,
res. 67 (m)
res. 68 (mp)
52. beträffande lagstiftning om kommunala energiplaner
att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo502 yrkande 2 och motion
1990/91:N459 yrkande 4,
res. 75 (mp)
53. beträffande riktlinjer för stöd till energieffektiva
demonstrations- och pilotanläggningar inom industrin
att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:88 bilaga 1
moment 6 och med avslag på motion 1990/91:N68 yrkande 68 i
ifrågavarande del och motion 1990/91:N88 yrkande 7 godkänner i
propositionen angivna riktlinjer,
res. 76 (m)
res. 77 (mp)
54. beträffande anslag för vissa åtgärder för effektivare
användning av energi
att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:88 bilaga 1
moment 14 och med avslag på motion 1990/91:N68 yrkande 69 i
ifrågavarande del och motion 1990/91:N88 yrkande 17 till Vissa
åtgärder för effektivare användning av energi för budgetåret
1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
på 165000000 kr.,
res. 78 (m)
res. 79 (mp)
55. beträffande anslag för energideklarationer, m.m.
att riksdagen avslår motion 1990/91:N68 yrkande 84,
res. 80 (mp)
56. beträffande anslag för kompensation till svensk industri
för försämrad konkurrensförmåga till följd av höjda
energipriser
att riksdagen avslår motion 1990/91:N68 yrkande 83,
res. 81 (mp)
57. beträffande trappstegstariffer för elintensiv industri
att riksdagen avslår motion 1989/90:N361 yrkande 4 och motion
1990/91:N64 yrkande 2,
60. beträffande vissa effektproblem i elsystemet
att riksdagen avslår motion 1989/90:N462 yrkande 2,
61. beträffande förening för energisparande
att riksdagen avslår motion 1989/90:N437,
62. beträffande vissa uppslag till ytterligare åtgärder för
energieffektivisering m.m.
att riksdagen avslår motion 1989/90:N270, motion 1989/90:N331
yrkandena 2 och 4, motion 1989/90:N462 yrkande 4, motion
1989/90:N463 yrkandena 2, 4, 7--9 och 13 och motion
1989/90:N486 yrkande 1,
res. 84 (mp)
Energiforskning, m.m.
63. beträffande riktlinjer för energiforskningens
inriktning
att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:88 bilaga 1
moment 11 och med avslag på motion 1990/91:N68 yrkandena 35--37,
41 och 69, det sistnämnda i ifrågavarande del, och motion
1990/91:N88 yrkande 13 godkänner i propositionen angivna
riktlinjer,
res. 85 (m)
res. 86 (mp)
64. beträffande anslag m.m. för Huvudprogram
Energiforskning
att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:88 bilaga 1
momenten 12 och 13 och med avslag på motion 1990/91:N68
yrkandena 40 och 69, det sistnämnda i ifrågavarande del, och
motion 1990/91:N88 yrkandena 15 och 16
a) bemyndigar regeringen att under budgetåret 1991/92 ikläda
staten ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till forskning
och utveckling inom energiområdet som, inräknat redan fattade
beslut, innebär åtaganden om 260000000 kr. för budgetåret
1992/93, 230000000 kr. för budgetåret 1993/94, 190000000
kr. för budgetåret 1994/95, 150000000 kr. för budgetåret
1995/96, 100000000 kr. för budgetåret 1996/97 och
50000000 kr. för budgetåret 1997/98,
b) till Energiforskning för budgetåret 1991/92 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
355672000 kr.,
res. 87 (m)
res. 88 (mp)
65. beträffande anslag till Studsvik för energirelaterad
grundforskning m.m.
att riksdagen avslår motion 1990/91:N68 yrkande 39,
res. 89 (v, mp)
66. beträffande byggande av en ny forskningsreaktor i
Sverige
att riksdagen avslår motion 1990/91:N68 yrkande 38,
67. beträffande inrättande av en delegation för ekologisk
teknik
att riksdagen avslår motion 1990/91:N68 yrkande 42,
res. 90 (mp)
68. beträffande inrättande av en energins utvecklingsfond
att riksdagen avslår motion 1989/90:N446 yrkandena 4 och 8,
69. beträffande vätgas
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:N26 och 1990/91:N62,
motion 1990/91:N73 yrkande 14 och motion 1990/91:N453 yrkande 2,
res. 91 (c, v, mp)
70. beträffande gengas
att riksdagen avslår motion 1989/90:N409 yrkandena 1 och 2 och
motion 1990/91:N413 yrkandena 1 och 2,
71. beträffande inrättande av AB Svensk förnybar energi
att riksdagen avslår motion 1990/91:N453 yrkande 1,
Elproduktionsfrågor
72. beträffande effektiviseringar av befintliga
vattenkraftverk
att riksdagen avslår motion 1990/91:N68 yrkande 26,
res. 92 (mp)
74. beträffande småskalig vattenkraftsproduktion
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:N411 och 1989/90:N441,
res. 94 (m) - motiv.
res. 95 (mp)
75. beträffande vinstmedel från vattenkraftsproduktionen
att riksdagen avslår motion 1990/91:N355 yrkandena 2 och 3 och
motion 1990/91:N405,
res. 96 (c, v)
76. beträffande finansiering av infrastrukturen genom
övervinster från vattenkraftsproduktionen
att riksdagen avslår motion 1990/91:N352 yrkandena 1 och 2.
res. 97 (v)
res. 98 (mp) - motiv.
77. beträffande riktlinjer för stöd till
kraftvärmeproduktion med biobränslen
att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:88 bilaga 1
moment 7 i ifrågavarande del, med anledning av motion
1989/90:N359 yrkande 4 och med avslag på motion 1990/91:N68
yrkandena 68 och 71, det förstnämnda i ifrågavarande del, och
motion 1990/91:N88 yrkande 8 godkänner i propositionen angivna
riktlinjer,
res. 99 (m)
res. 100 (mp)
78. beträffande åtgärder för att förbättra konkurrenskraften
för befintliga anläggningar för kraftvärmeproduktion med
biobränslen
att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:88 bilaga 1
moment 7 i ifrågavarande del, motion 1990/91:N83 yrkandena 1--3,
motion 1990/91:N89 yrkandena 1 och 2, motion 1990/91:N92
yrkandena 1 och 2 och motion 1990/91:N93 yrkande 5 och med
avslag på motion 1990/91:N90 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 101 (m)
res. 102 (mp)
79. beträffande visst stöd till torveldade
kraftvärmeanläggningar
att riksdagen avslår motion 1990/91:N70 yrkande 2, motion
1990/91:N86 yrkande 1 och motion 1990/91:N87 yrkande 2,
80. beträffande definition av torv som biobränsle
att riksdagen avslår motion 1990/91:N70 yrkande 1 och motion
1990/91:N87 yrkandena 1 och 3,
81. beträffande omprövning av riktlinjer för stöd till
kraftvärmeproduktion med biobränslen
att riksdagen avslår motion 1990/91:N75 yrkande 1,
82. beträffande förutsättningar för vindkraftsproduktion
att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:90 i
ifrågavarande del och med avslag på motion 1989/90:N416, motion
1989/90:N458 yrkandena 1 och 2, motion 1989/90:N478 yrkande 10,
motion 1990/91:N68 yrkandena 30 och 31, motion 1990/91:N73
yrkandena 10 och 12, motion 1990/91:N76, motion 1990/91:N93
yrkande 6 i ifrågavarande del och motion 1990/91:N446
yrkandena 1--3 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
res. 103 (m) - motiv.
res. 104 (v)
res. 105 (mp)
83. beträffande riktlinjer för stöd ur energiteknikfonden
till vindkraftsproduktion
att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:88 moment 8
i ifrågavarande del, med anledning av motion 1990/91:N68 yrkande
68 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1990/91:N78
godkänner i propositionen angivna riktlinjer,
res. 106 (m) - motiv.
res. 107 (mp)
84. beträffande riktlinjer för stöd till investeringar i
vindkraftverk
att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:88 moment 9
och med avslag på motion 1989/90:N431, motion 1989/90:N458
yrkandena 3--5, motion 1990/91:N68 yrkandena 68 och 75, det
förstnämnda i ifrågavarande del, motion 1990/91:N79 yrkande 1,
motion 1990/91:N88 yrkandena 10 och 19 och motion 1990/91:N446
yrkandena 4--7 godkänner i propositionen angivna riktlinjer,
res. 108 (m)
res. 109 (mp)
85. beträffande investeringslån till leverantörer av
specialutrustning för vindkraftsaggregat
att riksdagen avslår motion 1990/91:N68 yrkande 76,
res. 110 (m) - motiv.
res. 111 (mp)
86. beträffande överföring av elenergi från
vindkraftsproduktion
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:N80 och 1990/91:N82,
res. 112 (mp)
87. beträffande kommunernas planering i fråga om
vindkraftsproduktion
att riksdagen avslår motion 1990/91:N52 yrkande 2 i
ifrågavarande del,
res. 113 (m)
88. beträffande havsbaserad vindkraftsproduktion i
Blekinge
att riksdagen avslår motion 1989/90:A12 yrkande 5 och motion
1990/91:N424 yrkande 1,
res. 114 (c, v)
89. beträffande lokalisering av landbaserad
vindkraftsproduktion
att riksdagen avslår motion 1989/90:N468, motion 1989/90:N478
yrkande 9, motion 1990/91:N424 yrkande 2, motion 1990/91:N439
yrkande 2 i ifrågavarande del och motion 1990/91:N448 yrkande
1,
res. 115 (mp)
90. beträffande vågkraft
att riksdagen avslår motion 1989/90:N478 yrkandena 11 och 12,
res. 116 (c)
res. 117 (v, mp)
Bränsleförsörjning
91. beträffande strategi för minskad användning av fossila
bränslen
att riksdagen avslår motion 1989/90:N404 yrkande 6, motion
1989/90:N478 yrkandena 13 och 15, det sistnämnda i ifrågavarande
del och motion 1990/91:N68 yrkandena 17--19,
res. 118 (m)
res. 119 (v, mp)
92. beträffande utsläpp av svaveldioxider från fossila
bränslen
att riksdagen avslår motion 1989/90:N485 och motion
1990/91:N68 yrkandena 20 och 21,
res. 120 (mp)
93. beträffande nya förbränningsanläggningar för kol och
olja
att riksdagen avslår motion 1989/90:N432, motion 1990/91:N68
yrkande 22 och motion 1990/91:N407,
res. 121 (mp)
94. beträffande utsläpp av kväveoxider
att riksdagen avslår motion 1990/91:N68 yrkande 23,
res. 122 (c)
res. 123 (mp)
95. beträffande typgodkännande och obligatorisk besiktning
av villapannor
att riksdagen avslår motion 1990/91:N68 yrkandena 24 och 25,
res. 124 (mp)
97. beträffande modern förgasningsteknik vid
biobränslebaserad samproduktion av elenergi och värme
att riksdagen avslår motion 1989/90:N462 yrkande 7,
98. beträffande gaskondensverk i Ringhals
att riksdagen avslår motion 1989/90:N459,
99. beträffande naturgasens roll i den svenska
energiförsörjningen
att riksdagen avslår motion 1989/90:N446 yrkande 5, motion
1989/90:N478 yrkande 16, motion 1989/90:Bo60 yrkande 6 och
motion 1990/91:N403 yrkande 8,
res. 126 (m)
res. 127 (v)
res. 128 (mp) - motiv.
100. beträffande utbyggnad av stamledningen i sydöstra
Sverige
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:N401 och 1989/90:N434,
101. beträffande riktlinjer för stöd ur energiteknikfonden
till utvecklings- och demonstrationsprojekt rörande användning
av motoralkoholer, m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:88 bilaga 1
moment 8 i ifrågavarande del och med avslag på motionerna
1990/91:N66 och 1990/91:N77 godkänner i propositionen angivna
riktlinjer,
res. 129 (mp)
102. beträffande de långsiktiga förutsättningarna för
utveckling av biobränsleteknik
att riksdagen avslår motion 1989/90:N467 yrkandena 1--3,
motion 1989/90:N477 yrkande 1, motion 1989/90:N478 yrkande 8,
motion 1989/90:N480 yrkande 1, motion 1989/90:N481 yrkande 1,
motion 1989/90:N482, motion 1990/91:N68 yrkandena 27--29, 73 och
74, motion 1990/91:N70 yrkandena 3 och 4, motion 1990/91:N73
yrkande 7, motion 1990/91:N86 yrkande 2, motion 1990/91:N87
yrkandena 4 och 5, motion 1990/91:N318, motion 1990/91:N377
yrkande 2, motion 1990/91:N403 yrkande 7, motionerna
1990/91:N443 och 1990/91:N444 och motion 1990/91:N445
yrkandena 1 och 2,
res. 130 (m)
res. 131 (v)
res. 132 (mp)
103. beträffande statsbidrag för biobränsleanläggningar i
villor
att riksdagen avslår motion 1990/91:N68 yrkande 72,
res. 133 (mp)
104. beträffande stöd för teknik för ökad användning av
etanol m.m.
att riksdagen avslår motion 1989/90:N421 yrkande 1, motionerna
1989/90:N460, 1989/90:N466 och 1989/90:N473, motion
1989/90:N483 yrkande 2, motion 1989/90:N484 yrkande 2, motion
1990/91:N56 yrkande 2 i ifrågavarande del, motion 1990/91:N408
yrkandena 1--5, motion 1990/91:N432, motion 1990/91:N458 och
motion 1990/91:N460 yrkande 2,
105. beträffande utvecklingsarbete för alternativa drivmedel
och eldrivna bilar
att riksdagen avslår motion 1989/90:N426 yrkande 3, motion
1989/90:N470 yrkande 1, motion 1989/90:N478 yrkande 15 i
ifrågavarande del, motion 1990/91:N59 yrkande 1 i ifrågavarande
del och motion 1990/91:N60 i ifrågavarande del, motionerna
1990/91:N370 och 1990/91:N416 och motion 1990/91:N450 yrkande 1,
res. 134 (fp, c, v)
res. 135 (mp)
106. beträffande lokalisering av framtida forsknings- och
utvecklingscentra för bioenergi
att riksdagen avslår motion 1989/90:N407 yrkande 2, motion
1989/90:N474, motion 1989/90:N475 yrkande 2, motion
1990/91:N235 yrkande 5, motion 1990/91:N431, motion
1990/91:N439 yrkande 1 och motion 1990/91:N442,
107. beträffande omställningsstöd för odling av rörflen
att riksdagen avslår motion 1990/91:N71 yrkandena 1--4,
res. 136 (mp)
108. beträffande stöd från energiteknikfonden för
produktionsanläggningar avseende förädlade biobränslen
att riksdagen avslår motion 1990/91:N75 yrkande 2,
109. beträffande användning av åkermark för produktion av
energiskog, m.m.
att riksdagen avslår motion 1989/90:N446 yrkande 6 och motion
1990/91:N421 yrkande 20,
res. 137 (mp)
110. beträffande vissa planfrågor vid storskalig
introduktion av bl.a. biobränsleanvändning
att riksdagen avslår motion 1990/91:N52 yrkande 2 i
ifrågavarande del,
res. 138 (m)
111. beträffande bidrag till projekt Energiskog
att riksdagen avslår motion 1990/91:N73 yrkande 9, motion
1990/91:N75 yrkande 3 och motion 1990/91:N81,
res. 139 (mp)
112. beträffande omställningsstöd till etanolframställning
att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:88 bilaga 2
och med avslag på motion 1989/90:N435 och motion 1989/90:N446
yrkande 7 godkänner vad som i propositionen anförts om
omställningsstöd till etanolframställning,
113. beträffande subventioner för etanolframställning
att riksdagen avslår motion 1990/91:N88 yrkande 12,
res. 140 (m)
114. beträffande uttalanden av riksdagen om lokalisering av
anläggning för etanolproduktion
att riksdagen avslår motion 1990/91:N449 (Uppsala), motion
1989/90:N248 yrkande 2, motionerna 1989/90:N417, 1989/90:N436
(Östergötland), motionerna 1990/91:N426 och 1990/91:N433
(Norrköping), motion 1989/90:N475 yrkande 1 och motion
1990/91:N423 (Lidköping), motion 1989/90:N422 (Örebro),
motionerna 1989/90:N461 och 1990/91:N419 (Västmanland),
motionerna 1990/91:N409 och 1990/91:N427 (Köping)
115. beträffande riktlinjer för stöd till
solvärmeanläggningar
att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:88 moment 10
och med avslag på motion 1989/90:N478 yrkande 14, motion
1989/90:N481 yrkande 2, motion 1990/91:N68 yrkandena 32--34, 68
i ifrågavarande del och 77, motion 1990/91:N73 yrkande 13,
motion 1990/91:N79 yrkande 2 och motion 1990/91:N88 yrkande 11
godkänner i propositionen angivna riktlinjer,
res. 141 (m)
res. 142 (v)
res. 143 (mp)
116. beträffande ekonomiska styrmedel för främjande av
solvärmeanläggningar
att riksdagen avslår motion 1990/91:N93 yrkande 6 i
ifrågavarande del,
res. 144 (m) - motiv.
res. 145 (v, mp)
117. beträffande stöd till produktion av
solvärmeanläggningar
att riksdagen avslår motion 1990/91:N68 yrkande 78,
res. 146 (m) - motiv.
res. 147 (mp)
118. beträffande energiforskningsstation i Härnösand
att riksdagen avslår motion 1990/91:N439 yrkande 2 i
ifrågavarande del,
res. 148 (mp)
119. beträffande bostadsuppvärmning genom solcellsteknik
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:N67 och 1990/91:N425,
res. 149 (mp)
Övriga frågor
120. beträffande övriga riktlinjer för stöd ur
energiteknikfonden
att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:88 bilaga 1
moment 8 i ifrågavarande del godkänner övriga i propositionen
angivna riktlinjer,
121. beträffande anslag för insatser för ny energiteknik
att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:88 bilaga 1
moment 15 och med avslag på motion 1990/91:N68 yrkande 69 i
ifrågavarande del och motion 1990/91:N88 yrkandena 9 och 18 till
Insatser för ny energiteknik för budgetåret 1991/92 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
370000000 kr.,
res. 150 (m)
res. 151 (mp)
122. beträffande vissa övriga anslag
att riksdagen
a) med anledning av proposition 1990/91:100 bilaga 14 punkt
H3 till Elsäkerhet m.m. för budgetåret 1991/92 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 1000 kr.,
b) med bifall till proposition 1990/91:100 bilaga 14 punkt
H5 till Täckande av förluster i anledning av statliga
garantier inom energiområdet för budgetåret 1991/92 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,
c) med bifall till proposition 1990/91:100 bilaga 14 punkt
H9 till Särskilda kostnader för lagring av olja,
motorbensin, m.m. för budgetåret 1991/92 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,
Stockholm den 30 maj 1991
På näringsutskottets vägnar
Hadar Cars
Närvarande: Hadar Cars (fp), Rune Jonsson (s), Per
Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c), Nic
Grönvall (m), Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s),
Reynoldh Furustrand (s), Roland Larsson (c), Rolf L Nilson (v),
Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s), Lars
Ahlström (m), Lars De Geer (fp) och Christina Raud (s).
Reservationer
1. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (mom.1)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.52 med "Som framhålls" och slutar på s.53 med "och
1990/91:N56 (c)" bort ha följande lydelse:
Som framhålls i bl.a. motion 1990/91:N403 (m) är en tryggad
energiförsörjning en grundläggande förutsättning för en
utvecklad industrination.
Energipolitiken i dess traditionella betydelse -- en politik
avsedd att styra tillförsel och användning av energi -- bör
snarast avvecklas och ersättas av en aktiv miljöpolitik.
Riksdagens och regeringens framtida roll på energiområdet bör
vara att fastställa miljö- och säkerhetsbetingade spelregler.
Som påtalats i motion 1990/91:N88 (m) eliminerar inte
regeringens proposition osäkerheten kring den svenska
energiförsörjningen. Överenskommelsen mellan regeringen,
folkpartiet liberalerna och centerpartiet undviker den centrala
fråga som skapat osäkerhet i svensk energiförsörjning, nämligen
den framtida användningen av kärnkraften.
Överenskommelsen visar -- förutom vällovliga skrivningar och
målsättningar om låga elpriser och en internationaliserad
elmarknad -- att det man är överens om är det som inte rör
kärnkraften, nämligen ett femårigt utgiftsprogram om 3,8
miljarder kronor. Oavsett hur man bedömer detta är det
självfallet verklighetsfrämmande att tro att detta skulle
möjliggöra att kärnkraften kan avvecklas utan stigande elpriser,
betydande miljökonsekvenser, arbetslöshet och försämrad
ekonomisk tillväxt.
Regeringens nu framlagda subventionsprogram är en dyrbar
illusion, i den bemärkelsen att insatta medel knappast kommer
att leda till några bestående effekter. Offentliga utgifter på
3,8 miljarder kronor eliminerar inte de omfattande negativa
konsekvenser för svensk ekonomi och miljö som följer av en
avveckling till år 2010. Subventionerna kan inte driva fram
bränslen som kan ersätta kärnkraften utan utgör ett allvarligt
slöseri med skattebetalarnas medel.
Moderata samlingspartiet förordar en aktiv miljöpolitik i
stället för en styrande energipolitik. Energipolitiken i dess
traditonella betydelse -- en politik avsedd att styra tillförsel
och användning av energi -- bör snarast avvecklas. Riksdagens
och regeringens framtida roll på energiområdet bör syfta till
att fastställa miljö- och säkerhetsbetingade spelregler.
Riksdagens tidigare fattade beslut om ett koldioxidtak är
viktigt. Med en fortsatt användning av kärnkraften finns det för
Sveriges del goda förutsättningar att inte bara klara
koldioxidtaket utan också reducera utsläppen.
De orörda älvarna och de älvsträckor som riksdagen har
undantagit från utbyggnad skall skyddas även fortsättningsvis.
Utbyggnaden av vattenkraft anges i den av riksdagen antagna
vattenkraftsplanen.
Olika energiformer måste utvecklas utifrån sina ekonomiska
meriter inom ramen för gällande miljöbestämmelser.
Energibeskattningen skall relateras till energislagens
miljöeffekter och utformas så att miljövänliga energiformer
främjas. Nya energiformer kommer därigenom att kunna spela en
växande roll.
En fortsatt utbyggnad av naturgasnätet i Sverige måste ske på
marknadsekonomiska grunder. Introduktionen av naturgas och så
kallade alternativa energiformer bidrar till ett flexiblare och
därmed stabilare system för energiförsörjning. En fungerande
energimarknad bidrar till en väl fungerande energiförsörjning
även i händelse av försörjningskriser.
Den svenska energidebatten har i många stycken varit
onyanserad. Debatten borde inte handla om antingen kärnkraft
eller s.k. alternativa energikällor, om antingen
energihushållning eller ökad energikapacitet. I stället borde
debatten handla om både kärnkraft och alternativen resp. om både
energihushållning och bättre kapacitetsutnyttjande.
Marknadsekonomin skapar de bästa förutsättningarna för
utforskning av den mångfald av möjligheter som finns. Politisk
styrning av energianvändningen motverkar en sund utveckling och
kan leda till felsatsningar, vilket erfarenheten av
planhushållning inom andra områden har visat. Principerna för
prissättning av elkraft bör inte ändras genom politiska beslut.
För att den lokala distributionen skall få en affärsmässig
prägel är det angeläget att kommunala energiverk överförs i
privat regi.
Riksdagen bör nu uttala att det inte finns någon bestämd
tidpunkt när alla reaktorer skall ha tagits ur drift.
Nedläggningen skall inte bli föremål för något politiskt beslut
utan måste avgöras av säkerhetskraven och de ekonomiska
förutsättningarna.
Den politiska kontrollen över energiproduktionen måste
inskränkas till att endast avse de miljö- och säkerhetsbetingade
aspekterna och syfta till att ställa upp väl definierade miljö-
och säkerhetskrav. Energiproducenternas uppgift är att producera
energi på ett sådant sätt att dessa krav uppfylls.
Genom att göra ett uttalande av här angiven innebörd skulle
riksdagen i det väsentliga ansluta sig till de riktlinjer för
den långsiktiga energipolitiken som föreslås av moderata
samlingspartiet i motionerna 1990/91:N88, 1990/91:N403 och
1990/91:412. Även syftet med motion 1990/91:N440 (m) tillgodoses
med ett sådant uttalande. Detta innebär samtidigt att utskottet
avstyrker de förslag till riktlinjer för den långsiktiga
energipolitiken som förordas av regeringen i proposition
1990/91:88, av vänsterpartiet i motionerna 1990/91:N45 och
1990/91:N74 och av miljöpartiet i motionerna 1989/90:N414,
1990/91:N55, 1990/91:N68, 1990/91:N93, 1990/91:N414,
1990/91:N421 och 1990/91:N429. Också föreslagna uttalanden i
motion 1990/91:N415 (fp) och i här behandlade delar av
motionerna 1989/90:N39 (mp), 1990/91:N56 (c) och 1990/91:N460
(c) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande riktlinjer för den långsiktiga
energipolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N88 yrkandena 1
och 2, det sistnämnda i ifrågavarande del, motion 1990/91:N403
yrkandena 4, 5, 10 och 13 och motion 1990/91:N412 i
ifrågavarande del, med anledning av motion 1990/91:N440 samt med
avslag på proposition 1990/91:88 moment 3 i ifrågavarande del,
motion 1989/90:N39 yrkande 1, motion 1989/90:N414 yrkande 13,
motion 1990/91:N45 yrkande 9, motion 1990/91:N55 yrkandena 1 och
2, motion 1990/91:N56 yrkande 3, motion 1990/91:N68 yrkandena
1--4, 49, 50, 67 och 68, det sistnämnda i ifrågavarande del,
motion 1990/91:N74 yrkandena 4 och 5, motion 1990/91:N93 yrkande
14, motionerna 1990/91:N414 och 1990/91:N415, motion
1990/91:N421 yrkandena 1--11, motionerna 1990/91:N429 och
1990/91:N447 och motion 1990/91:N460 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (mom.1)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.52 med "Som framhålls" och slutar på s. 53 med "och
1990/91:N56 (c)" bort ha följande lydelse:
Efter den energipolitiska debatten sedan folkomröstningen om
kärnkraften år 1980 har i stort sett alla parter efterlyst klara
signaler som kan läggas till grund för långsiktig planering. Den
överenskommelse mellan socialdemokraterna, folkpartiet
liberalerna och centerpartiet som läggs fram i proposition
1990/91:88 vilar inte på en så stabil grund att den kan utgöra
fundamentet för en långsiktig energipolitik.
Därmed är den viktiga uppgiften att tala om hur kärnkraften
skall avvecklas fortfarande olöst. Som framhålls i motion
1990/91:N74 (v) är den klara signal som behövs till
energimarknaden att startåret för kärnkraftens avveckling anges.
Sverige har tappat åtskilliga år i utvecklingen av
miljöanpassad energiteknik samt av alternativa, förnybara och
inhemska energislag. Sådan teknik och sådana system utgör goda
framtida exportbranscher.
Mot denna bakgrund bör riksdagen avslå de riktlinjer för den
långsiktiga energipolitiken som har presenterats i propositionen
1990/91:88 och i stället begära att regeringen lägger fram nya
riktlinjer som bygger på vad vänsterpartiet har utvecklat i
motionerna 1989/90:N478, 1990/91:N45 och 1990/91:N74. Utskottet
avstyrker samtidigt de förslag till riktlinjer som förordas av
moderata samlingspartiet i motionerna 1990/91:N88, 1990/91:N403
och 1990/91:N412 samt av miljöpartiet i motionerna 1989/90:N414,
1990/91:N55, 1990/91:N68, 1990/91:N93, 1990/91:N421 och
1990/91:N429. Vidare avstyrker utskottet att riksdagen uttalar
sig enligt här behandlade förslag i motionerna 1989/90:N39 (mp),
1990/91:N56 (c), 1990/91:N415 (fp), 1990/91:N440 (m) och
1990/91:N460 (c).
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande riktlinjer för den långsiktiga
energipolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N45 yrkande 9 och
motion 1990/91:N74 yrkandena 4 och 5 samt med avslag på
proposition 1990/91:88 moment 3 i ifrågavarande del, motion
1989/90:N39 yrkande 1, motion 1989/90:N414 yrkande 13, motion
1990/91:N55 yrkandena 1 och 2, motion 1990/91:N56 yrkande 3,
motion 1990/91:N68 yrkandena 1--4, 49, 50, 67 och 68, det
sistnämnda i ifrågavarande del, motion 1990/91:N88 yrkandena 1
och 2, det sistnämnda i ifrågavarande del, motion 1990/91:N93
yrkande 14, motion 1990/91:N403 yrkandena 4, 5, 10 och 13,
motion 1990/91:N412 i ifrågavarande del, motionerna 1990/91:N414
och 1990/91:N415, motion 1990/91:N421 yrkandena 1--11,
motionerna 1990/91:N429, 1990/91:N440 och 1990/91:N447 och
motion 1990/91:N460 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
3. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (mom.1)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.52 med "Som framhålls" och slutar på s. 53 med "och
1990/91:N56 (c)" bort ha följande lydelse:
Energipolitiken skapar förutsättningar för all annan politik.
Det är vetenskapligt fastlagt att de stora energiproblemen i
världen och i vårt land orsakas av användningen av lagrad
solenergi i form av fossila bränslen -- kol, olja och naturgas
-- och av uranenergi. Därtill kommer att den moderna
civilisationen använder energin ineffektivt och slösaktigt.
En etisk grundsyn som baseras på solidaritet med djur och
natur, med kommande generationer, med folken i
utvecklingsländerna och med svaga grupper inom vårt eget folk
leder till en kritisk inställning till den civilisation som
genom sin energianvändning förslösar ändliga naturresurser och
utarmar planeten. Sverige måste arbeta för en global
energipolitik som förhindrar miljökatastrofer och uttömning av
ändliga naturresurser.
I Sverige är vi storförbrukare av energi. Därför måste svensk
energipolitik, om den skall vara ansvarsfull inför andra folk
och inför våra efterkommande, vara inriktad på att minska
energikonsumtionen i samhället.
Sverige bör utifrån detta synsätt formulera en energipolitik
med konkreta mål, konkreta tidsplaner och konkreta medel för
genomförandet.
Målet för en sådan energipolitik är
en årlig minskning av den totala energianvändningen med 2%
tills en halvering har uppnåtts, främst med hjälp av effektivare
energianvändning,
en snabb avveckling av kärnkraften som startar med den första
reaktorn år 1991,
en gradvis omställning av energisystemet till inhemska,
förnybara energikällor,
en avveckling av användningen av de fossila bränslena med
85% under en 25-årsperiod.
Genomförandet av dessa energipolitiska mål kräver
planmässighet, vilket inte är detsamma som planhushållning.
Detta innebär att man med marknadshushållningen som grund skall
använda normala statliga styråtgärder såsom skatter,
investeringsbidrag, fördelaktiga lån och lagstiftning som medel
för att nå målet. Ett ytterligare medel är att helhjärtat ge
statens investeringar på energi- och kommunikationsområdena en
sådan inriktning att de främjar dessa mål.
Svensk energipolitik måste visserligen ta hänsyn till den
internationella omgivningen, men detta får inte betyda kritiklös
anpassning. Sverige bör gå före med en energipolitik som bättre
än andra länders anpassas till de vetenskapliga och etiska
kraven. Om detta skulle leda till svårigheter för svensk
exportindustri, kan det ge ett motiv för öppna subventioner till
utsatta industrier. Om svensk industri får betala för de skador
den gör på miljön och andra länders industri inte betalar, så är
det de andra länderna som gör fel. En ansvarslös politik i andra
länder får aldrig bli norm för Sverige. Däremot får problemet
inte döljas genom generella energisubventioner till svensk
industri.
I propositionen finns ingen diskussion om de verkliga
problemen i energipolitiken, dvs. utnyttjandet av uran, kol,
olja och naturgas och svårigheterna att ställa om samhället till
en energieffektiv teknik.
Det saknas också en diskussion om sambandet mellan
energiförbrukning och ekonomisk tillväxt. Mot tillväxtens
debetsida i form av ökad varuproduktion och ökade
exportinkomster måste ställas kreditsidan: uttömningen av
mänsklighetens ändliga tillgångar i form av lagrad energi och
andra ändliga råvaror samt matjord, friska skogar, mångsidiga
ekosystem, ren luft, rent färskvatten och rena hav.
Att söka utröna vad naturen tål är en riskabel politik.
Naturen har redan "fått mer än den tål" på planeten Tellus.
Sammantaget kommer den av miljöpartiet de gröna föreslagna
inriktningen av energipolitiken att leda till ett samhälle med
hållbarare produkter, cyklisk resursanvändning, minskad
storskalighet och drastiskt minskade miljöskador.
Riksdagen bör därför avslå de riktlinjer för den långsiktiga
energipolitiken som regeringen har föreslagit i proposition
1990/91:88. I stället bör regeringen lägga fram förslag om andra
riktlinjer, grundade på vad miljöpartiet har utvecklat i dels
motion 1990/91:N68, dels motionerna 1989/90:N39, 1989/90:N414,
1990/91:N55, 1990/91:N93, 1990/91:N421 och 1990/91:N429.
Utskottet avstyrker samtidigt de förslag till riktlinjer som
förordas av moderata samlingspartiet i motionerna 1990/91:N88,
1990/91:N403 och 1990/91:N412 och av vänsterpartiet i motionerna
1990/91:N45 och 1990/91:N74. Vidare avstyrker utskottet att
riksdagen uttalar sig enligt här behandlade förslag i motionerna
1990/91:N56 (c), 1990/91:N415 (fp), 1990/91:N440 (m) och
1990/91:N460 (c).
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande riktlinjer för den långsiktiga
energipolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N39 yrkande 1,
motion 1989/90:N414 yrkande 13, motion 1990/91:N55 yrkandena 1
och 2, motion 1990/91:N68 yrkandena 1--4, 49, 50, 67 och 68, det
sistnämnda i ifrågavarande del, motion 1990/91:N93 yrkande 14,
motion 1990/91:N414, motion 1990/91:N421 yrkandena 1--11 och
motionerna 1990/91:N429 och 1990/91:N447 samt med avslag på
proposition 1990/91:88 moment 3 i ifrågavarande del, motion
1990/91:N45 yrkande 9, motion 1990/91:N56 yrkande 3, motion
1990/91:N74 yrkandena 4 och 5, motion 1990/91:N88 yrkandena 1
och 2, det sistnämnda i ifrågavarande del, motion 1990/91:N403
yrkandena 4, 5, 10 och 13, motion 1990/91:N412 i ifrågavarande
del, motionerna 1990/91:N415 och 1990/91:N440 och motion
1990/91:N460 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
4. Synen på kärnenergi (mom.2)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.54 som
börjar med "Utskottet finner" och slutar med "behandlade delar"
bort ha följande lydelse:
Riksdagen har redan år 1980 med stor majoritet uttalat sig för
att kärnkraften skall avvecklas i vårt land. Till frågan om när
en sådan avveckling bör inledas och när den bör vara genomförd
återkommer utskottet i det följande.
Bakom avvecklingsbeslutet bör emellertid ligga en grundsyn på
utnyttjande av uranenergi, som utskottet anser behöva
tydliggöras bättre än vad som skett hittills. En sådan grundsyn
kan sammanfattas enligt följande.
Även om de svenska kärnkraftverken, på goda grunder, kan
bedömas vara bland de säkrare i världen, kan de inte vara helt
säkra. Det finns en möjlighet att en härdsmälta inträffar som
leder till radioaktiva utsläpp med förödande följder för
omgivningen.
Vid sidan av denna typ av risker finns andra argument mot
kärnenergin. Uranbrytningen leder till en miljöförstöring och
till skador på lokalbefolkningen på de platser där gruvorna
finns som är moraliskt oförsvarbara. Avfallsvolymerna från
uranbrytningen är av samma storleksordning per TWh som
kolmängden till ett kolkraftverk.
Utsläpp vid kärnkraftverk under normaldrift och vid
driftsstörningar höjer bakgrundsstrålningen i omgivningen och
totalt i världen.
Miljöförstöringen vid militära kärnenergianläggningar, bl.a. i
USA och Sovjetunionen, har visat sig vara ofantlig och
informationen om den har undertryckts systematiskt. Problemen
och skandalerna vid de upparbetningsanläggningar för använt
kärnbränsle som varit aktuella för svensk del -- La Hague i
Frankrike och Sellafield i Storbritannien -- har varit stora.
Någon acceptabel metod att direktförvara det använda
kärnbränslet -- som planeras i Sverige -- finns inte.
Förbindelsen mellan kärnkraft och kärnvapen är
tekniskt-vetenskapligt intim. Kärnkraften saknar dessutom
existensberättigande från ekonomisk synpunkt, eftersom den inte
bär sina egna kostnader. Tanken att kärnenergin skulle kunna
bidra till en lösning av världens koldioxidproblem är orimlig,
eftersom kärnkraftsproduktionen i så fall skulle behöva
15-dubblas, något som i sin tur skulle leda till
kärnkraftskatastrofer.
Den grundsyn som här antytts, och som utvecklas ytterligare i
motionerna 1989/90:N414 (mp), 1990/91:N68 (mp) och 1990/91:N421
(mp), bör enligt utskottets synsätt prägla regeringens handlande
inför den konkreta avvecklingen av kärnkraften i vårt land.
Utskottet föreslår att riksdagen ställer sig bakom ett sådant
uttalande.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande synen på kärnenergi
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N414 yrkande 10,
motion 1990/91:N68 yrkande 13 och motion 1990/91:N421 yrkande 12
och med avslag på proposition 1990/91:88 moment 3 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
5. Kärnkraftsavvecklingens inledning (mom.3)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.56 som
börjar med "Utskottet vill" och slutar med "år 1991" bort ha
följande lydelse:
Utskottet finner att den i propositionen redovisade
överenskommelsen mellan regeringen, folkpartiet liberalerna och
centern undviker den centrala fråga som har skapat osäkerhet i
svensk energipolitik, nämligen den framtida användningen av
kärnkraften. Beslutet om den s.k. förtida avvecklingen synes
visserligen försvinna genom de riktlinjer som läggs fram i
propositionen. Hur den årliga "kontrollstationen" i praktiken
skall fungera är emellertid oklart. Det finns en avsevärd risk
för att den kommer att ge upphov till en årlig debatt om
grunderna för energipolitiken. En fortsatt osäkerhet kring denna
motverkar strävandena att långsiktigt trygga energiförsörjningen
för vårt land och hotar därmed Sveriges ställning som en
utvecklad industrination.
Som framhålls i motion 1990/91:N88 (m) har de tre partierna i
sin överenskommelse nogsamt undvikit att ta ställning till när
en framtida avveckling av kärnkraften skall påbörjas. Den s.k.
förtida avvecklingen skulle inte bara innebära en gigantisk
kapitalförstöring. En sådan avveckling skulle också leda till
oacceptabelt höga elpriser till följd av bristen på
elproduktionskapacitet. Därför bör det nu skapas klarhet om att
tidigare uttalanden om avveckling av två kärnkraftsreaktorer
åren 1995 och 1996 inte längre äger giltighet. Utskottet
föreslår att riksdagen nu gör ett uttalande av den innebörden.
Av vad utskottet nu anfört följer att riksdagen bör avvisa det
i motion 1990/91:N74 (v) framförda yrkandet om 1995 som startår
för avvecklingen. Med samma motivering avstyrker utskottet de
yrkanden i motionerna 1990/91:N68 (mp), 1990/91:N93 (mp) och
1990/91:N421 (mp) som syftar till ett beslut om snabbavveckling
av kärnkraften under tre år med början redan 1991.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande
lydelse:
3. beträffande kärnkraftsavvecklingens inledning
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N88 yrkande 3 och
med avslag på proposition 1990/91:88 moment 3 i ifrågavarande
del, motion 1990/91:N68 yrkandena 15, 16, 46 och 68, det
sistnämnda i ifrågavarande del, motion 1990/91:N74 yrkandena 1
och 2, motion 1990/91:N93 yrkandena 1 och 2, det sistnämnda i
ifrågavarande del och motion 1990/91:N421 yrkandena 13 och 16
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Kärnkraftsavvecklingens inledning (mom.3)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.56 som
börjar med "Utskottet vill" och slutar med "år 1991" bort ha
följande lydelse:
Utskottet finner att den i propositionen redovisade
överenskommelsen mellan regeringen, folkpartiet liberalerna och
centern har tolkats på olika sätt när det gäller frågan om
tidpunkten för starten av kärnkraftsavvecklingen. Regeringen
undviker att uttala sig om när avvecklingen skall börja, medan
man från centerpartiets sida har uttalat att överenskommelsen
möjliggör en tidig avvecklingsstart.
Den ingångna överenskommelsen synes alltså inte vara en stabil
grund för en långsiktig energipolitik. Det behövs nu en klar
signal till energimarknaden. Denna signal bör vara att riksdagen
anger det årtal då den första reaktorn skall stängas, alltså
starten för kärnkraftsavvecklingen.
Utskottet bedömer att tillgången på el är så god att minst en
reaktor i princip kan stängas omedelbart utan större
olägenheter. Därför bör startåret sättas till senast 1995 och en
lag stiftas om kärnkraftens avveckling. Genom att ge denna
uppfattning till känna för regeringen skulle riksdagen ställa
sig bakom kraven i motion 1990/91:N74 (v), som sålunda
tillstyrks av utskottet.
De yrkanden i motionerna 1990/91:N68 (mp), 1990/91:N93 (mp)
och 1990/91:N421 (mp) som syftar till en snabbavveckling av
kärnkraften under tre år med början redan år 1991 kan utskottet
däremot inte ställa sig bakom. Motionerna avstyrks sålunda.
Av vad utskottet nu har anfört följer att riksdagen även bör
avvisa det i motion 1990/91:N88 (m) framförda yrkandet att
riksdagen skall uttala att tidigare uttalanden om avveckling av
två reaktorer åren 1995 och 1996 inte längre äger giltighet.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande
lydelse:
3. beträffande kärnkraftsavvecklingens inledning
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N74 yrkandena 1
och 2 och med avslag på proposition 1990/91:88 moment 3 i
ifrågavarande del, motion 1990/91:N68 yrkandena 15, 16, 46 och
68, det sistnämnda i ifrågavarande del, motion 1990/91:N88
yrkande 3, motion 1990/91:N93 yrkandena 1 och 2, det sistnämnda
i ifrågavarande del och motion 1990/91:N421 yrkandena 13 och 16
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Kärnkraftsavvecklingens inledning (mom.3)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.56 som
börjar med "Utskottet vill" och slutar med "år 1991" bort ha
följande lydelse:
Den starkt kritiska syn på användandet av kärnenergi som
miljöpartiet har utvecklat i bl.a. motion 1990/91:N68 och som
även avspeglas i reservation 4 (s.145 f.) kan endast leda till
slutsatsen att kärnkraftens avveckling måste inledas omedelbart.
Om det funnes politisk enighet så vore det enligt utskottets
bedömning möjligt att utan otillbörliga konsekvenser avveckla
kärnkraften på tre år. En sådan snabb avveckling skulle dock
innebära att koldioxidutsläppen tillfälligt skulle öka under
några år på 1990-talet. Om riksdagen anser detta oacceptabelt,
bör avvecklingsperioden kunna sträckas ut under perioden fram
till år 2000, en fråga som utskottet återkommer till i det
följande. Viktigast av allt är enligt utskottets mening dock att
statsmakterna ger en signal att kärnkraften skall bort. Detta
kan ske genom att en reaktor stoppas redan under innevarande år.
Riksdagen bör därför begära att regeringen utarbetar en plan
för en avveckling av kärnkraften under tre år med början år
1991. Det finns också andra argument för behovet av en plan för
snabb avveckling av kärnkraften. Utskottet vill här peka på att
allmänheten sannolikt skulle kräva en snabb avveckling, om en
stor reaktorolycka inträffade med liknande konsekvenser som
Tjernobylkatastrofen år 1986.
Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande i enlighet
med vad som anförts. Härigenom tillgodoses de här behandlade
yrkandena i motionerna 1990/91:N68 (mp), 1990/91:N93 (mp) och
1990/91:N421 (mp). Yrkanden i motion 1990/91:N74 (v) om att
riksdagen skall fatta beslut om år 1995 som startår för
kärnkraftsavvecklingen bygger visserligen också på en kritisk
syn på kärnkraften, men utskottet anser inte att yrkandena i den
motionen är tillräckligt långtgående och avstyrker dem sålunda.
Av vad utskottet nu anfört följer att riksdagen även bör
avvisa det i motion 1990/91:N88 (m) framförda yrkandet att
riksdagen skall uttala att tidigare uttalanden om avveckling av
två reaktorer åren 1995 och 1996 inte längre äger giltighet.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande
lydelse:
3. beträffande kärnkraftsavvecklingens inledning
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkandena 15,
16, 46 och 68, det sistnämnda i ifrågavarande del, motion
1990/91:N93 yrkandena 1 och 2, det sistnämnda i ifrågavarande
del och motion 1990/91:N421 yrkandena 13 och 16 och med avslag
på proposition 1990/91:88 moment 3 i ifrågavarande del, motion
1990/91:N74 yrkandena 1 och 2 och motion 1990/91:N88 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. Lagstiftning om en nioårig avvecklingstid för kärnkraften
(mom.4)
under förutsättning av avslag på reservation 7
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.57 som
börjar med "Utskottet avstyrker" och slutar med "och
1990/91:N421 (mp)" bort ha följande lydelse:
Om riksdagen inte vill uttala sig för en treårig
kärnkraftsavveckling med start år 1991 anser utskottet att
riksdagen i stället bör, som föreslagits i motionerna
1990/91:N68 (mp) och 1990/91:N421 (mp), begära att regeringen
utarbetar förslag till en lag av innebörd att kärnkraften skall
avvecklas inom en nioårsperiod, dvs. fram till år 1999. Ett
villkor skall då vara att 1988 års "koldioxidtak" aldrig får
genombrytas.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande
lydelse:
4. beträffande lagstiftning om en nioårig avvecklingstid för
kärnkraften
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 47
och motion 1990/91:N421 yrkande 15 i ifrågavarande del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
9. Lagstiftning om kärnkraftsavveckling senast år2010
(mom.5)
under förutsättning av avslag på reservation 8
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.57 som
börjar med "Liksom det" och slutar med "motion 1990/91:N68" bort
ha följande lydelse:
Om riksdagen inte vill uttala sig för en nioårig
kärnkraftsavveckling med start år 1991 anser utskottet att
riksdagen bör, som föreslås i motion 1990/91:N68 (mp), begära av
regeringen att den lägger fram förslag till en lag om
kärnkraftsavveckling med avslutning senast under år 2010.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande
lydelse:
5. beträffande lagstiftning om kärnkraftsavveckling senast
år 2010
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 48
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
10. Avstängning av reaktorer i Barsebäck som en inledning av
kärnkraftsavvecklingen (mom.6)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.57 som
börjar med "Utskottet har" och slutar med "avstyrks sålunda"
bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående behandlat
kärnkraftsavvecklingens inledningsskede och därvid understrukit
betydelsen av en snabb och målmedveten avveckling. Först bör då
det kärnkraftverk stängas av, där konsekvenserna av en eventuell
olycka med radioaktiva utsläpp sannolikt blir svårast. Det är
uppenbart att Barsebäcksverket, lokaliserat mitt i den
tättbefolkade Öresundsregionen, är den anläggning som först bör
tas ur drift.
Utskottet föreslår att riksdagen uppmanar regeringen att lägga
fram förslag av innebörd att kärnkraftsavvecklingen påbörjas
genom avstängning av Barsebäcksverket. Ett uttalande av denna
innebörd innebär bifall till motsvarande yrkanden i motionerna
1989/90:N478 (vpk), 1990/91:N43 (mp), 1990/91:N61 (mp),
1990/91:N93 (mp) och 1990/91:N417 (mp).
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande
lydelse:
6. beträffande avstängning av reaktorer i Barsebäck som en
inledning av kärnkraftsavvecklingen
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N478 yrkande 4,
motion 1990/91:N43 yrkande 2, motion 1990/91:N61, motion
1990/91:N93 yrkande 2 i ifrågavarande del och motion
1990/91:N417 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
11. Kärnkraftsreaktorernas användningstid och tekniska
livslängd (mom.7)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.57 med "Utskottet berörde" och slutar på s.58 med "år
2010" bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion 1990/91:N403 (m) grundades 1980 års
riksdagsbeslut om att kärnkraften skulle vara avvecklad år 2010
på en felaktig sammanblandning av den kalkylmässiga ekonomiska
avskrivningstiden för kärnkraftverk -- 25 år -- och den tekniska
livslängden. Denna hade av beställarna beräknats till 40 år.
Näringsutskottet konstaterade år 1988 att hittillsvarande
analyser inte motsade det ursprungliga konstruktionsvillkoret
att en reaktortanks livslängd är minst 40 år (NU 1987/88:40
s.42). I USA diskuteras för närvarande om reaktorernas
tekniska livslängd, utan inverkan på säkerheten, skulle kunna
förlängas till 60 år.
Det finns mot denna bakgrund inte någon anledning för
statsmakterna att grunda beslut om kärnkraftens användning på
antaganden om viss teknisk livslängd. Endast myndigheternas
säkerhetskrav och den ekonomiska livslängd som dessa krav leder
till bör vara avgörande för besluten. Utskottet föreslår att
riksdagen ger denna uppfattning till känna i ett uttalande till
regeringen. Genom ett sådant uttalande skulle riksdagen
tillgodose de två yrkanden i motion 1990/91:N403 (m) som
behandlas i detta sammanhang.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande
lydelse:
7. beträffande kärnkraftsreaktorernas användningstid och
tekniska livslängd
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N403 yrkandena 1
och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
12. Kärnkraftsreaktorernas användningstid och tekniska
livslängd (mom.7, motiveringen)
Lars Norberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande som
börjar på s.57 med "Utskottet berörde" och slutar på s.58
med "år 2010" bort ha följande lydelse:
De båda nu aktuella förslagen i motion 1990/91:N403 (m) om
uttalanden avstyrks av utskottet. Härvid vill utskottet erinra
om att den tekniska livslängden för kärnkraftverk är högst
osäker. De verk som hittills har avvecklats har i allmänhet
varit i drift kortare tid än 25 år. Det är inte bara
förslitning, risk för brott på grund av försprödning etc. som
utgör begränsningar för livslängden. Också den successivt ökande
radioaktiva nedsmutsningen av anläggningen utgör ett allvarligt
arbetsmiljöproblem och en begränsning.
13. Återgivande av uppgifter om livslängd för
kärnkraftsreaktorer (mom.8)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.58 som
börjar med "Utskottet finner" och slutar med "avstyrks alltså"
bort ha följande lydelse:
Utskottet menar att regeringen, genom att i proposition
1990/91:88 utan egen kommentar återge uppgifter från
kärnkraftinspektionen och strålskyddsinstitutet om att de
svenska reaktorerna har konstruerats för en 40-årig teknisk
livslängd, ger intrycket att regeringen accepterar
betraktelsesättet att reaktorernas verkliga livslängd är 40 år.
Detta strider mot hittillsvarande erfarenheter. Riksdagen bör,
anser utskottet, därför i ett uttalande kritisera regeringen på
denna punkt.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande
lydelse:
8. beträffande återgivande av uppgifter om livslängd för
kärnkraftsreaktorer
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 14 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
14. År 2010 som sluttidpunkten för användning av kärnkraft
(mom.9)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.59 som
börjar med "Med hänvisning" och slutar med "av riksdagen" bort
ha följande lydelse:
Resultatet av 1980 års folkomröstning innebar att maximalt
tolv kärnkraftsreaktorer får användas. Den för linje 1 och linje
2 gemensamma texten på valsedlarna uppställde dessutom bestämda
villkor för under vilka former kärnkraften skulle avvecklas.
Denna text löd:
Kärnkraften avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till
behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning
och välfärd. För att bl.a. minska oljeberoendet och i avvaktan
på att förnybara energikällor blir tillgängliga används högst de
tolv kärnkraftsreaktorer som idag är i drift, färdiga eller
under arbete. Ingen ytterligare kärnkraftsutbyggnad skall
förekomma. Säkerhetssynpunkter blir avgörande för den ordning i
vilken reaktorerna tas ur drift.
Som framhålls i motionerna 1990/91:N88 (m) och 1990/91:N403
(m) är dessa villkor av den arten att det inte utifrån
folkomröstningens resultat går att fixera årtalet för en
nedläggning. Valsedlarna innehöll inte något omnämnande av år
2010, utan detta årtal beslutades, av skäl som berörts i det
föregående, av riksdagen år 1980 efter folkomröstningen
samma år. Folkomröstningens resultat kan sålunda inte åberopas
som stöd för uppfattningen att riksdagen bör besluta om en
bestämd sluttidpunkt för kärnkraften. Utskottet har på annan
plats i detta betänkande (s.56) på samma sätt som regeringen
tagit avstånd från metoden att ange bestämda årtal då
kärnkraftsavvecklingen skall inledas. Av samma skäl finns det
ingen anledning att ange en tidpunkt när avvecklingen skall vara
slutförd. Utskottet föreslår att riksdagen nu uttalar att
tidigare uttalanden om att all kärnkraftsproduktion skall vara
avvecklad till år 2010 inte längre äger giltighet. Ett sådant
uttalande överensstämmer med vad som yrkas i motion 1990/91:N88
(m). Genom sin motivering tillgodoser det också det här
behandlade yrkandet i motion 1990/91:N403 (m).
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande
lydelse:
9. beträffande år 2010 som sluttidpunkten för användning av
kärnkraft
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N88 yrkande 4 och
motion 1990/91:N403 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
15. År 2010 som sluttidpunkten för användning av kärnkraft
(mom.9, motiveringen)
Lars Norberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande på
s.59 som börjar med "Med hänvisning" och slutar med "av
riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill erinra om vad miljöpartiet de gröna har
framfört om vikten av en snabb kärnkraftsavveckling. Enligt
moderata samlingspartiet är det av vikt att det finns
tillräckligt med elkraft för att upprätthålla välfärden.
Utskottet instämmer i detta, men är av den bestämda
uppfattningen att välfärden kan upprätthållas vid en betydligt
lägre elkonsumtion än i dag. Däremot anser utskottet att
kärnenergi och välfärd är totalt oförenliga. Utskottet avstyrker
de här behandlade förslagen i motionerna 1990/91:N88 (m) och
1990/91:N403 (m) till uttalanden av riksdagen.
16. Mål för Sveriges energibalans om 25 år (mom.10)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.59 som
börjar med "Utskottet, som" och slutar med "antal år" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser det väsentligt att riksdagen riktar
regeringens uppmärksamhet på vad som sägs i motion 1990/91:N68
(mp) om hur energibalansen har utvecklats. Om man använder
Förenta nationernas redovisningsmetod, som utskottet finner
överlägsen den i Sverige vanliga "blandmetoden", där
oljetillförsel redovisas brutto och uranenergi endast netto,
finner man att Sveriges bruttotillförsel av energi har ökat med
29% sedan år 1972.
Utskottet ansluter sig till miljöpartiets uppfattning att det
nu är dags att vända trenden. Kärnenergin måste avvecklas, och
energianvändningen i landet måste minska med 2% per år tills
en halvering har uppnåtts. Den energibalans som i motion
1990/91:N68 (mp) anges för en tidpunkt om 25 år från nu anser
utskottet vara en lämplig målsättning för energipolitiken.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande
lydelse:
10. beträffande mål för Sveriges energibalans om 25 år
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkandena 43
och 44 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
17. Mål för Sveriges elbalans om 25 år (mom.11)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.60 som
börjar med "Som framhålls" och slutar med "avstyrks således"
bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående redovisat den elbalans i ett
25-årsperspektiv som förordas i motion 1990/91:N68 (mp).
Utskottet ansluter sig till detta mål. Om man inte skapar sig en
bild av hur elförsörjningen skall se ut när kärnkraften är
avvecklad och i konkreta termer fastställer vilka medel som
skall användas för att målet skall nås är det ytterst osannolikt
att man når det.
En precisering av målet för elförsörjningen på 25 års sikt kan
göras enligt följande:
Vattenkraften skall byggas ut marginellt till 66 TWh/år enligt
tidigare riksdagsbeslut.
Kraftvärme, baserad på biobränslen, byggs ut framför allt i
små och medelstora anläggningar; äldre stora anläggningar i
större städer ställs också om till bioenergi.
Mottryckskraft inom industrin genereras med ungefär den i dag
förefintliga, men endast delvis utnyttjade, kapaciteten.
Vindkraften byggs ut i stor skala.
Om vindkraftsutbyggnaden släpar efter kan import av el
sannolikt ske från Norge.
Oljekondensverk och gasturbiner skall finnas kvar som torrårs-
och haverireserv.
Utskottet föreslår att riksdagen ger regeringen till känna att
energipolitiken bör ta sikte på att detta mål för elbalansen
skall uppnås.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande
lydelse:
11. beträffande mål för Sveriges elbalans om 25 år
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 45
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
18. Negativa konsekvenser av en kärnkraftsavveckling för
landsbygden (mom.12)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.60 som
börjar med "Det nu" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha
följande lydelse:
I likhet med motionärerna menar utskottet att det finns
anledning att framhålla att elanvändningen innebär ovärderliga
fördelar för landsbygdsbefolkningen. En avveckling av
kärnkraften skulle särskilt allvarligt hota sysselsättning och
välfärd på landsbygden. De företag som är beroende av den
billiga och miljövänliga elkraften kan vid en
kärnkraftsavveckling tvingas att lägga ner sin verksamhet eller
flytta. Elintensiva basindustrier är särskilt utsatta, varvid
sysselsättningssvaga regioner drabbas hårt. Upp mot 150000
personer kan, enligt statens energiverks rapport, riskera att
förlora sina arbeten.
Utskottet tillstyrker förslaget i motion 1989/90:N472 (m) att
riksdagen skall göra ett uttalande av här angiven innebörd.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande
lydelse:
12. beträffande negativa konsekvenser av en
kärnkraftsavveckling för landsbygden
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N472 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
19. Negativa konsekvenser av en kärnkraftsavveckling för
landsbygden (mom.12, motiveringen)
Lars Norberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande på
s.60 som börjar med "Det nu" och slutar med "avstyrks alltså"
bort ha följande lydelse:
Utskottet avstyrker motion 1989/90:N472 (m). Härvid vill
utskottet framhålla att eltillförseln på landsbygden knappast
kan bli ett problem vid en energisatsning och
kärnkraftsavveckling enligt miljöpartiets förslag. Landsbygdens
elkonsumtion är från nationell synpunkt låg och kan minskas
genom ökad användning av lokala energitillgångar, såsom biogas,
vindkraft, solvärme och värmepumpar. Sysselsättningen i glesbygd
gynnas givetvis av att de förnybara energikällorna --
energigrödor, skogsbränsle, halm, biogas etc. -- får en starkt
ökad betydelse och volym.
20. Miljökonsekvenser av en avveckling av kärnkraftverken
(mom.14)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.61 som
börjar med "De tre" och slutar med "och 1990/91:N52 (m)" bort ha
följande lydelse:
Utskottet finner att de miljömässiga konsekvenserna av en
kärnkraftsavveckling är otillräckligt utredda. Som framhålls i
motion 1989/90:N404 (m) kan man emellertid sammanfattningsvis
konstatera att, om kärnkraften skall ersättas med dyrbara
fossila bränslen, miljöproblemen kommer att förvärras på en rad
områden, i synnerhet vad gäller koldioxidutsläppen. Vid en sådan
utredning bör särskilt beaktas att kärnkraften är en väl
miljöanpassad form för produktion av el och att det också torde
finnas goda möjligheter att ytterligare förbättra effektuttagen
hos de svenska verken om nedläggningshotet undanröjdes.
Utskottet vill i detta sammanhang ge ett exempel på hur en
sålunda ökad elproduktion utan ökade koldioxidutsläpp kan få en
dubbel effekt, nämligen om denna elproduktion används för att
driva värmepumpar, som ersätter fossilbränsle.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande
lydelse:
14. beträffande miljökonsekvenser av en avveckling av
kärnkraftverken
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:N404 yrkande 2,
motion 1990/91:N50 och motion 1990/91:N52 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
21. Koldioxidtaket (mom.15)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.61 som
börjar med "Med hänvisning" och slutar med "en
kärnkraftsavveckling" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, liksom motionärerna, att en snabb
kärnkraftsavveckling är det första och viktigaste målet i
energipolitiken. Den bör ske under en treårsperiod med början år
1991. Detta mål har prioritet framför målet att användningen av
fossila bränslen skall avvecklas. Dock måste det accepteras att
koldioxidutsläppen från energisektorn ökar under en begränsad
tidsperiod i samband med en treårig avveckling av kärnkraften.
Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till
vad nu sagts.
Ett sådant uttalande som utskottet överensstämmer till sin
innebörd med vad som föreslås i här behandlade delar av motion
1990/91:N421 (mp).
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande
lydelse:
15. beträffande koldioxidtaket i samband med en
kärnkraftsavveckling
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N421 yrkandena 14
och 15, det sistnämnda i ifrågavarande del, som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
22. Säkerhetspolitiska skäl för avveckling av den svenska
kärnkraften (mom.16)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.61 som
börjar med "Motionärerna hänvisar" och slutar med "motion
1989/90:N412 (mp)" bort ha följande lydelse:
Utskottet menar, liksom motionärerna, att kärnvapen alltmer
framstår som komponenter i miljöhotbilden snarare än som
tillhörande den militära hotbilden. De politiska förändringarna
i Östeuropa har genom demokratiseringen en positiv inverkan på
miljöhotbilden. Samtidigt finns det dock anledning till oro för
att en upplösning av Sovjetunionen kan leda till en
okontrollerad kärnvapenspridning och därigenom mera akuta
miljöhot. Ett konventionellt bombangrepp mot ett kärnkraftverk
kan leda till en härdsmälta med värre sekundäreffekter än
fällandet av en atombomb.
Mot denna bakgrund anser utskottet att säkerhetspolitiska skäl
talar för att kärnkraften omedelbart bör avvecklas i Sverige.
Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande av den
innebörden och tillstyrker sålunda förslaget i motion
1989/90:N412 (mp).
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande
lydelse:
16. beträffande säkerhetspolitiska skäl för en avveckling av
den svenska kärnkraften
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N412 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
23. Förbud mot investeringar i svensk och utländsk kärnkraft
(mom.17)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.62 som
börjar med "Frågor om" och slutar med "motion 1990/91:N45 (v)"
bort ha följande lydelse:
Bakom motionärernas förslag att det skall lagstiftas om förbud
mot investeringar i svensk och utländsk kärnkraft ligger en syn
på kärnkraften som utskottet tar avstånd från. Härav följer att
det aktuella yrkandet i motion 1990/91:N45 (v) avstyrks.
Utskottet anser vidare att riksdagen i detta sammanhang bör som
sin mening ge regeringen till känna att de tilläggsdirektiv som
nyligen har utfärdats till utredningen (ME 1989:03) om översyn
av kärntekniklagstiftningen är, såvitt gäller uppdraget att
utreda möjligheterna att begränsa reaktorinnehavares rätt till
ersättningsinvesteringar i kärnkraftsreaktorer, uttryck för en
syn på kärnkraften som utskottet inte står bakom. Därför bör
regeringen omedelbart återkalla tilläggsdirektiven i här berört
avseende.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande
lydelse:
17. beträffande förbud mot investeringar i svensk och
utländsk kärnkraft
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:N45 yrkande 8 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
24. Förbud mot investeringar i svensk och utländsk kärnkraft
(mom.17)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.62 som
börjar med "Frågor om" och slutar med "motion 1990/91:N45 (v)"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att regeringen bör ge utredningen (ME 1989:03)
om översyn av kärntekniklagstiftningen tilläggsdirektiv att
utforma en lagstiftning som tillgodoser de krav som ligger bakom
det aktuella yrkandet i motion 1990/91:N45 (v). Riksdagen bör
göra ett uttalande av den innebörden.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande
lydelse:
17. beträffande förbud mot investeringar i svensk och
utländsk kärnkraft
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N45 yrkande 8 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
25. Energifrågorna som en del av det europeiska samarbetet
(mom.18)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.62 med "Utskottet har" och slutar på s.63 med "motion
1990/91:N403 (m)" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill understryka att den europeiska integrationen
ställer svensk energiförsörjning inför nya krav. Ett sådant
krav, som hänger samman med förmågan att tillhandahålla billig
elkraft i Sverige, gäller den svenska energimarknadens förmåga
att verka i ett europeiskt perspektiv.
Den europeiska energimarknad som växer upp inom ramen för EG
innebär en konkurrens till förmån för förbrukarna. Olika
leverantörer kommer att konkurrera med utnyttjande av el- och
naturgasnäten. I detta system måste företag inom den svenska
kraftindustrin kunna framstå som trovärdiga samarbetspartner i
ett längre perspektiv.
Ett svenskt plansystem, med ständiga kontrollstationer och där
politiken syftar till att minska produktionskapaciteten, kommer
inte att ge de svenska kraftföretagen möjligheter att konkurrera
med framgång. Politiken på energiförsörjningens område måste
syfta till att underlätta en svensk integration i det europeiska
energisamarbetet. En avreglering av den svenska energimarknaden
måste ske med syfte att underlätta för svenska företag att dra
nytta av den europeiska energimarknaden.
Utskottet föreslår att riksdagen, med bifall till det här
behandlade yrkandet i motion 1990/91:N403 (m), gör ett uttalande
till regeringen av denna innebörd.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande
lydelse:
18. beträffande energifrågorna som en del av det europeiska
samarbetet
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N403 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
26. Energifrågorna som en del av det europeiska samarbetet
(mom.18)
Per-Ola Eriksson (c) och Roland Larsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.62 med "Utskottet har" och slutar på s.63 med "motion
1990/91:N403 (m)" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i betänkandet 1990/91:NU38 (s.41) framhållit
att, så snart bolagiseringen av Vattenfall har slutförts, en
privatisering och omstrukturering av bolaget bör genomföras i
enlighet med vad som sägs i bl.a. motion 1990/91:N218 (m, fp,
c). Det finns enligt utskottets mening ingen anledning för
staten att bedriva affärsverksamhet på energiområdet. Vid
omstruktureringen av bolaget bör en organisatorisk lösning
eftersträvas som innebär att konkurrensen på den inhemska
marknaden förbättras. Med hänsyn till den ökade
internationaliseringen på området bör det samtidigt säkerställas
att verksamheten ges tillräckliga möjligheter att konkurrera på
jämbördiga villkor med andra företag på elmarknaden. Viktiga
utgångspunkter bör vara att omstruktureringen inte leder till
försämrad effektivitet och höjda produktionskostnader inom
kraftproduktionen. Som anförs i nyssnämnda motion bör målet vara
att det skapas ett decentraliserat Vattenfall i spridd privat
ägo med möjlighet till regionala ägarstrukturer.
Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av det här
behandlade yrkandet i motion 1990/91:N403 (m) ger regeringen
dessa riktlinjer för omstrukturering av Vattenfall.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande
lydelse:
18. beträffande energifrågorna som en del av det europeiska
samarbetet
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N403 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
27. Energifrågorna som en del av det europeiska samarbetet
(mom.18, motiveringen)
Lars Norberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande som
börjar på s.62 med "Utskottet har" och slutar på s.63 med
"motion 1990/91:N403 (m)" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill erinra om de energibalanser från miljöpartiet
som tidigare redovisats. De energiformer som skall utgöra
stommen i energiförsörjningen enligt utskottets mening är
inhemska och lämpar sig illa för långväga transporter. Endast
när det gäller elektricitet är ett internationellt utbyte
lämpligt. Målsättningen bör dock vara att landet skall vara i
stort sett självförsörjande även med elektricitet. Överföring
till utlandet leder till energiförluster och kostnader som bara
i begränsad omfattning kan motiveras.
28. Handlingsplan för att minska utsläppen av växthusgaser
(mom.19, motiveringen)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
att den del av utskottets yttrande på s.63 som börjar med "Som
framhålls" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande
lydelse:
Regeringens förslag innebär att man frångår det av riksdagen
år 1988 beslutade taket för koldioxidutsläpp. I stället för att
föra en politik för att utifrån den utsläppsnivå som då rådde
möjliggöra inte bara en frysning utan också vidare reduktioner
har regeringen nu öppnat för att låta koldioxidutsläppen öka
under 1990-talet med målet att fram till år 2000 ha bringat ned
utsläppen till 1990 års nivå.
Argumentationen i regeringens proposition är i sak felaktig.
Koldioxidutsläppen har inte som påstås ökats sedan år 1988 utan
har tvärtom minskat. Det finns därför goda förutsättningar att
gå vidare med ytterligare reduktioner.
Enligt utskottets uppfattning är det detta som bör vara
utgångspunkten för det fortsatta arbetet. Genom tillvaratagande
av den ytterligare effekt som kan tas ur de befintliga
kärnkraftverken, genom en koldioxidrelaterad energibeskattning
och en effektivare energianvändning -- bl.a. genom en ökad
elanvändning på bekostnad av andra bränslen -- samt genom en
politik som uppmuntrar till nya industriinvesteringar som medger
en effektivare energianvändning kommer detta att vara fullt
möjligt.
Även på trafiksidan ger bättre trafiksystem, moderna och
bränslesnålare motorer och på sikt möjligheterna till en
övergång till andra bränslen goda möjligheter att hålla ner
koldioxidutsläppen. I motion 1990/91:Jo722 (m), som behandlas av
bostadsutskottet i betänkandet 1990/91:JoU30, skisseras
grunddragen i en sådan klimatstrategi. Näringsutskottet vill med
det anförda ansluta sig till denna strategi. Med det anförda
avstyrks det här behandlade yrkandet i motion 1990/91:N93 (mp).
29. Handlingsplan för att minska utsläppen av växthusgaser
(mom.19)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.63 som
börjar med "Som framhålls" och slutar med "avstyrks alltså" bort
ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att regeringen har beskrivit problemen
vältaligt i propositionen (s.13 f.). Men regeringen föreslår
inga konkreta åtgärder nu, vilket utskottet anser tyda på
bristande ansvarsmedvetande. Därför bör regeringen utforma en
sådan plan för minskning av utsläppen av växthusgaser som
föreslås i motion 1990/91:N93 (mp). Som framhållits också i
andra sammanhang bör en sådan plan utgå från att
energianvändningen skall minska med 2% per år och att
användningen av fossila bränslen skall minskas med 85% under
de närmaste 25 åren.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande
lydelse:
19. beträffande handlingsplan för att minska utsläppen av
växthusgaser
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N93 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
30. Åtgärder för att minska nuvarande elöverskott (mom.20)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.63 som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "avstyrks således"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att riksdagen bör göra ett uttalande till
regeringen om åtgärder för att minska nuvarande elöverskott med
det innehåll som föreslås i motion 1990/91:N93 (mp). Därvid bör
särskilt understrykas att det, om inte Sveriges nuvarande
elöverskott minskas kraftigt, i fortsättningen inte heller blir
någon marknad för utrustning och åtgärder för att effektivisera
energianvändningen eller för att utnyttja förnybara
energikällor.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande
lydelse:
20. beträffande åtgärder för att minska nuvarande
elöverskott
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N93 yrkande 7 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
31. Styrsignaler till kraftindustrin och elanvändarna
(mom.21)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.63 som
börjar med "Utskottet avstyrker" och slutar med "s.k.
styrsignaler" bort ha följande lydelse:
Utskottet finner det angeläget att riksdagen ger uttryck för
behovet av styrsignaler till kraftindustrin och elanvändarna på
det sätt som förordas i motion 1990/91:N93 (mp). Stora
energiförbrukare bör bli skyldiga att tillsammans med sina
energileverantörer redovisa energibalanser med angivande av
möjligheter och kostnader för effektivisering och hushållning
innan de får öka sin energiförbrukning.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande
lydelse:
21. beträffande styrsignaler till kraftindustrin och
elanvändarna
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N93 yrkande 9 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
32. Statens energiverks roll på en avreglerad energimarknad
(mom.22)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.64 som
börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "behandlad
del" bort ha följande lydelse:
För närvarande pågår en översyn med delvis den inriktning
motionärerna önskar i samband med att en ny näringspolitisk
myndighet organiseras när bl.a. statens energiverk läggs ned vid
utgången av innevarande budgetår. Utskottet menar emellertid att
den energipolitiska inriktning som moderata samlingspartiet
förespråkar bör få till följd att ytterligare arbetsuppgifter
för denna myndighet kan tas bort. En översyn med denna
inriktning bör därför komma till stånd. Utskottet föreslår att
riksdagen gör ett uttalande av den innebörden och tillstyrker
sålunda motion 1990/91:N403 (m) i här behandlad del.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande
lydelse:
22. beträffande statens energiverks roll på en avreglerad
energimarknad
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N403 yrkande 15
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
33. Utredning om energibalk (mom.23)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.64 som
börjar med "Utskottet finner" och slutar med "avstyrks sålunda"
bort ha följande lydelse:
Utskottet finner att avsaknaden av en samlad
energilagstiftning är en stor brist i svensk lagstiftning. Vi
har lagar om jord, om mineral, om vatten. Just nu arbetas med en
samlad lagstiftning på miljöområdet.
Energi är en förutsättning för allt liv, samtidigt som ett
övermått av tillsatsenergi har visat sig ha förödande
konsekvenser för miljön och mänsklighetens långsiktiga
livsmöjligheter. Varje svensk disponerar i medeltal en
tillsatsenergi som svarar mot 50 slavar.
En samlad nationell policy på detta vårt kanske viktigaste
livsområde i form av en övergripande lagstiftning omfattande
statens och kommunernas samlade skyldigheter på området,
inklusive de krav som måste ställas på landets alla invånare, är
ett angeläget behov. Regeringen bör därför, anser utskottet,
tillkalla en parlamentarisk utredning och ge den direktiv i
linje med vad som skisseras i motion 1990/91:N451 (mp).
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande
lydelse:
23. beträffande utredning om energibalk
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N451 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
34. Vissa anslag för att täcka kostnader för
kärnkraftsavveckling och omställning av energisystemet
(mom.24, motiveringen)
Lars Norberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande på
s.64 som börjar med "Utskottet avstyrker" och slutar med
"angivna ändamålet" bort ha följande lydelse:
Det har under utskottsbehandlingen klarlagts att de båda
förslagen saknar aktualitet sedan miljöpartiet senare, i motion
1990/91:N68 med anledning av proposition 1990/91:88, har lagt
fram ett tiotal yrkanden med förslag om anslag för budgetåret
1991/92 för olika ändamål om sammanlagt 3050 milj.kr.
(yrkandena 71--72, 75, 77 och 79--85). Dessa yrkanden behandlas
på annan plats i detta betänkande.
Utskottet avstyrker därför de i motionerna 1989/90:N412 (mp)
och 1990/91:N317 (mp) framlagda förslagen till anslag avseende
budgetåren 1990/91 och 1991/92.
35. Snabbavveckling av kärnkraftverket i Forsmark (mom.26)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.66 som
börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "aktuella
motionerna" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är djupt otillfredsställande att
driften av kärnkraftverket i Forsmark pågår trots att någon
evakueringsplan för Stockholmsområdet inte finns i händelse av
en större olycka vid verket. Detta är ett av flera skäl till att
Forsmarksverket bör avvecklas. Det ligger för nära Stockholms
storstadsområde. En katastrofplan med de åtgärder som skall
vidtas i Stockholmsområdet vid ett större haveri i Forsmark bör
snarast utarbetas och redovisas offentligt. Den kommer sannolikt
att visa att en evakuering av Stockholm inom den tid som behövs
vid ett kärnkraftshaveri i Forsmark inte är möjlig. Regeringen
bör förbereda en avveckling av Forsmarks kärnkraftverk och ge
uppdrag om utarbetande av en katastrofplan. En plan för
evakuering bör utarbetas omgående. Utskottet föreslår att
riksdagen gör ett uttalande av denna innebörd.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande
lydelse:
26. beträffande snabbavveckling av kärnkraftverket i
Forsmark
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N450 yrkandena 1
och 2 och motion 1990/91:N459 yrkandena 1 och 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
36. Effekthöjningar i kärnkraftverk (mom.27, motiveringen)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Lars
Ahlström (m) och Lars De Geer (fp) anser att den del av
utskottets yttrande på s.67 som börjar med "Utskottet
redogjorde" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande
lydelse:
Utskottet redogjorde i ett betänkande år 1989 för de starka
ekonomiska skäl som finns för de beslutade effekthöjningarna
(1988/89:NU25 s. 24). Utskottet konstaterar vidare att de
tillstånd till effekthöjning som regeringen har beslutat om i
samtliga fall har lämnats efter tillstyrkan av
säkerhetsansvariga myndigheter. Denna beslutsordning, som
innebär att bestämmelserna i kärntekniklagen tillämpas, ger
enligt utskottets uppfattning de garantier som måste finnas för
att säkerheten i berörda kärnkraftverk behålls på den höga nivå
som krävs. Motionärernas karakteristik av denna prövning som
"nonsens" vittnar, anser utskottet, knappast om en vilja till
seriös analys av de viktiga säkerhetsfrågorna.
Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att de svenska
kärnkraftverken skulle kunna producera väsentligt mer elenergi,
kanske i storleksordningen 12--15 TWh, utöver dagens
produktionskapacitet utan att ge avkall på säkerhetskraven.
Bland annat genom ny teknik för kärnbränsle kan
värmeproduktionen i kärnkraftverken öka. Det förutsätter då
vissa investeringar.
Något uttalande enligt motionärernas förslag finner utskottet
sålunda inte påkallat. Motion 1989/90:N449 (vpk, mp) avstyrks
alltså.
37. Effekthöjningar i kärnkraftverk (mom.27)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.67 som
börjar med "Utskottet redogjorde" och slutar med "avstyrks
alltså" bort ha följande lydelse:
Riksdagen och regeringen har slagit fast att kärnkraften skall
avvecklas. Redan genom sitt tolvreaktorsprogram har Sverige det
största kärnkraftsberoendet per capita i världen. De under
senare år beslutade effekthöjningarna för vissa reaktorer
innebär i praktiken att den samlade effekten hos svenska
kärnkraftsreaktorer motsvarar ungefär tretton reaktorer. Varje
effekthöjning i förhållande till ursprunglig konstruktionseffekt
betyder minskade säkerhetsmarginaler och ökade risker. Sverige
har i dag en mycket stark elbalans, och det finns inga motiv för
ökat risktagande. Av säkerhetsskäl och eftersom kärnkraften
skall fasas ut ur Sveriges energisystem bör reaktoreffekten
återgå till ursprungligen beviljad effekt. Utskottet föreslår
att riksdagen, i enlighet med förslaget i motion 1989/90:N449
(vpk, mp) i ett uttalande till regeringen ansluter sig till
denna uppfattning.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande
lydelse:
27. beträffande effekthöjningar i kärnkraftverk
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N449 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
38. Tyngdpunkten i Sveriges insatser för internationellt
kärnsäkerhetsarbete (mom.28)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.67 som
börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "avstyrks
således" bort ha följande lydelse:
Utskottet har inga invändningar mot regeringens bedömning i
propositionen. Det är emellertid väsentligt, anser utskottet,
att arbetet framför allt inriktas på att Östersjöområdet skall
bli ett kärnkraftsfritt område. En sådan inriktning står i
överensstämmelse med riksdagens beslut att kärnkraften i Sverige
skall vara avvecklad år 2010. Utskottet föreslår att riksdagen
ansluter sig till denna uppfattning i ett uttalande till
regeringen och tillstyrker sålunda det här aktuella yrkandet i
motion 1990/91:N74 (v).
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande
lydelse:
28. beträffande tyngdpunkten i Sveriges insatser för
internationellt kärnsäkerhetsarbete
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N74 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
39. Ökat samarbete med Östeuropa vad gäller kärnsäkerhet
(mom.29)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Lars
Ahlström (m) och Lars De Geer (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.68 som
börjar med "Mot bakgrund" och slutar med "avstyrks således" bort
ha följande lydelse:
Utskottet noterar vad som i det föregående har redovisats om
pågående arbete på regerings- och myndighetsnivå i syfte att öka
säkerheten vid kärnkraftverk i Östeuropa. Det är under detta
arbete väsentligt att, som framhålls i motion 1989/90:N369 (m),
erfarenheter kan tillgodogöras från svensk kärnkraftsindustri
med dess höga tekniska nivå och sina goda erfarenheter. Detta
bör ske genom att svenska företag, bl.a. inom ramen för svenska
biståndsinsatser, ges förutsättningar att medverka i omdaningen
av de berörda ländernas energisystem. Utskottet föreslår att
riksdagen i ett uttalande till regeringen ger detta till känna.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande
lydelse:
29. beträffande ökat samarbete med Östeuropa vad gäller
kärnsäkerhet
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N369 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
40. Kärnkraftens försäkringskostnader (mom.30)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.69 som
börjar med "Som påpekas" och slutar med "motion 1990/91:N68
(mp)" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning om kärnkraftens
försäkringsfrågor som kommer till uttryck i motion 1990/91:N68
(mp). Utskottet ifrågasätter påståendet att Pariskonventionen
skulle hindra svenska reaktorägare att betala högre skadestånd
än andra länders reaktorägare. Vidare ifrågasätter utskottet
påståendet i propositionen att 1200 milj.kr. skulle vara det
största försäkringsbelopp som kan tecknas. I själva verket lär
kärnkraftverkens ägare kunna teckna maskinskadeförsäkringar på
belopp som överskrider 1200 milj.kr. Skulle det visa sig att
det är omöjligt att avkräva reaktorägare strikt och fullständigt
ansvar är detta ett motiv för att staten skall ta över verken
eller att dessa omgående stoppas. Utskottet föreslår att
riksdagen ansluter sig till denna syn i ett uttalande till
regeringen och tillstyrker alltså motionen i här behandlad del.
dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande
lydelse:
30. beträffande kärnkraftens försäkringskostnader
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 14 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
41. Utredning om elproduktionsbranschens totala kostnader
(mom.31)
Per-Ola Eriksson (c), Roland Larsson (c), Rolf L Nilson (v)
och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.69 som
börjar med "Inte heller" och slutar med "att tillstyrka" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att den utredning om kostnaderna för olika
elproduktionsmetoder som förordas i motion 1990/91:N91 (c) bör
komma till stånd. Särskilt bör då uppmärksammas den subvention
som ligger i att kärnkraftsföretagen enligt
atomansvarighetslagen enbart behöver svara för försäkring av
risker upp till 800 milj.kr., samtidigt som staten har utfäst
sig att svara för ytterligare kostnader upp till 4000 milj.kr.
Utskottet föreslår att riksdagen ger regeringen till känna denna
sin inställning och tillstyrker således motionen.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande
lydelse:
31. beträffande utredning om elproduktionsbranschens totala
kostnader
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N91 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
42. Kärnkraftens elpris (mom.32)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.69 som
börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "avstyrks
således" bort ha följande lydelse:
Utskottet föreslår att riksdagen genom ett uttalande ger
regeringen till känna som sin uppfattning att kärnkraftens
elpris bör inkludera skatt på uran samt kostnader för
avfallshantering, underhåll, investeringar och
kärnkraftsförsäkringar som täcker utgifterna för en katastrof.
dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande
lydelse:
32. beträffande kärnkraftens elpris
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N459 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
43. Vissa kostnader i samband med kärnkraftsolyckor (mom.33)
Per-Ola Eriksson (c), Roland Larsson (c), Rolf L Nilson (v)
och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.69 som
börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "avstyrks alltså"
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det finns starka
skäl för att enskilda och kommuner skall hållas skadeslösa i
samband med kärnkraftsolyckor. Hithörande frågor bör därför
analyseras närmare genom regeringens försorg. Vid en sådan
analys bör också, som påpekas i motion 1989/90:N405 (c),
övervägas att låta kärnkraftsindustrin svara för kostnaderna,
t.ex. genom något sorts avgiftssystem, vilket även skulle kunna
tillämpas i internationella sammanhang. Utskottet föreslår att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
nu anfört.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande
lydelse:
33. beträffande vissa kostnader i samband med
kärnkraftsolyckor
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N405 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
44. Kompetensfrågor (mom.34)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.70 som
börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "avstyrks
därför" bort ha följande lydelse:
I Sverige står vi nu inför en avveckling av kärnkraften.
Naturligtvis måste kompetensen inom kärnkraftsindustrin vara på
högsta nivå så länge reaktorer är i drift. Det är nu 19 år kvar
tills all svensk kärnkraft enligt riksdagsbeslut skall vara
avvecklad. Enligt utskottets mening är det enda rimliga målet
att kärnkraften även globalt skall avvecklas. Långsiktig
uppbyggnad av forskningskompetens och avancerad teknisk
utveckling inom kärnenergiområdet är därför både olämplig och
oekonomisk. Undantag -- där kompetensen alltså måste vara
fortsatt hög -- bör dock göras för två områden. Det första
gäller sådan kompetens som behövs för att så ansvarsfullt som
möjligt ta hand om kärnkraftens avfallsprodukter. Den andra
gäller sådan kompetens som vårt land måste ha tillgång till för
att så långt som möjligt skydda befolkningen mot olyckor i
anläggningar som kan finnas kvar i utlandet även sedan de
svenska reaktorerna slutligt har stängts av.
Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande ger denna
uppfattning till känna för regeringen. Därigenom tillgodoses det
aktuella yrkandet i motion 1990/91:N68 (mp). Förslaget till
uttalande i motion 1990/91:N84 (s) avstyrks däremot.
dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande
lydelse:
34. beträffande kompetensfrågor
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N68 yrkande 14 i
ifrågavarande del och med avslag på motion 1990/91:N84 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
45. Finansieringssystemet för använt kärnbränsle (mom.35)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.70 som
börjar med "Utskottet finner" och slutar med "avstyrks alltså"
bort ha följande lydelse:
Utskottet vill erinra om att vänsterpartiet och miljöpartiet
tidigare i år har yrkat på att avgiften för omhändertagandet av
det högaktiva avfallet borde höjas till 4 öre per kWh
(1990/91:NU28 s.16). Utskottet föreslår att riksdagen ger
regeringen till känna att nuvarande finansieringssystem för
använt kärnbränsle bör ifrågasättas såväl av tekniska skäl som
av moraliska skäl. Ett uttalande av denna innebörd är i
överensstämmelse med vad som föreslås i motion 1990/91:N68 (mp).
dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande
lydelse:
35. beträffande finansieringssystemet för använt
kärnbränsle
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 14 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
46. Överförande i statlig ägo av kärnkraftverken (mom.36)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.71 som
börjar med "Utskottet avstyrker" och slutar med "samma motioner"
bort ha följande lydelse:
Utskottet vill erinra om att linje 2 vid folkomröstningen 1980
enligt den av folkpartiet och socialdemokraterna fastställda
valsedeln skulle verka för att "kärnkraftverk och andra framtida
anläggningar för produktion av elektrisk kraft skall ägas av
stat och kommun". Några som helst åtgärder för att förverkliga
detta sedan linje 2 fått majoritet för sitt förslag har vi inte
sett under hela 1980-talet. För att en kärnkraftsavveckling
skall kunna ske på ett väl planerat sätt är det i hög grad
önskvärt att samtliga verk direkt kontrolleras av staten som
ägare. Det skulle också ge ett entydigt ansvarsförhållande vid
eventuella stora kärnkraftshaverier. Utskottet föreslår därför
att riksdagen uppmanar regeringen att lägga fram förslag om
överförande av samtliga kärnkraftverk i statlig ägo. Vid
utformningen av ett sådant förslag bör gälla att de tidigare
ägarna också framöver skall ha fullt ekonomiskt ansvar för
slutförvaring av det avfall som uppstått under den tid man ägde
verken. Genom att riksdagen gör ett sådant uttalande tillgodoses
de här aktuella yrkandena i motionerna 1989/90:N414 (mp) och
1990/91:N421 (mp).
dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande
lydelse:
36. beträffande överförande i statlig ägo av
kärnkraftverken
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N414 yrkandena 7
och 8 och motion 1990/91:N421 yrkandena 17 och 18 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
47. Åtgärder för att ersätta arbetstillfällen i Oskarshamn vid
en kärnkraftsavveckling (mom.37)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.71 som
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "avstyrks således"
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den oro som ligger bakom motion 1990/91:N85
(s) och föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen
framhåller att meningsfulla och kraftfulla åtgärder måste
förberedas, bl.a. för att ge trovärdighet åt beslutet att
kärnkraftverken skall stängas av och för att förhindra en stor
arbetslöshet när detta sker. Utskottet föreslår att riksdagen
ger regeringen till känna denna sin inställning.
dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande
lydelse:
37. beträffande åtgärder för att ersätta arbetstillfällen i
Oskarshamn vid en kärnkraftsavveckling
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N85 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
48. Upplysningskampanj om kärnenergins faror, m.m. (mom.38)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.71 som
börjar med "Utskottet ser" och slutar med "avstyrks därmed" bort
ha följande lydelse:
Tyvärr har allmänhetens intresse för energifrågor minskat,
liksom kunskapen om kärnenergins risker. Regeringen har i dessa
avseenden varit uppseendeväckande passiv och nonchalant.
Utskottet föreslår att riksdagen skall uttala sig för att
regeringen tar initiativ till en upplysningskampanj med den
inriktning motionärerna föreslår. Yrkandet härom i motion
1990/91:N421 (mp) tillstyrks alltså.
dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande
lydelse:
38. beträffande upplysningskampanj om kärnenergins faror,
m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N421 yrkande 19
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
49. Undersökning av miljöeffekterna av kärnbränslecykeln
(mom.39)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.71 som
börjar med "Utskottet noterar" och slutar med "avstyrks alltså"
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas bedömning att regeringen bör
verka för att en undersökning görs av miljöeffekterna av
kärnbränsleframställning. Oroande rapporter når oss från
kärnkraftsländer, och även vid vår svenska kärnbränslefabrik i
Västerås har ett flertal miljölarm inträffat. Det är glädjande
att saken har fått ökad uppmärksamhet inom IAEA, vilket framgår
av att en arbetsgrupp inom organisationen med uppgift att
diskutera hithörande frågor har sitt första sammanträde i
dagarna. Utskottet anser att riksdagen bör ge regeringen till
känna den betydelse som utskottet anser att en undersökning av
dessa frågor har och att regeringen med kraft bör verka för att
arbetet med undersökningen genomförs snabbt. Ett sådant
uttalande av riksdagen innebär att motion 1989/90:N452 (s)
tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande
lydelse:
39. beträffande undersökning av miljöeffekterna av
kärnbränslecykeln
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:N452 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
50. Ökad rätt till transitering av elenergi (mom.40)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.74 som
börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "berörda delar"
bort ha följande lydelse:
Konkurrensen i den lokala distributionen kan öka. Även andra
än de som i dag har ensamrätt på att distribuera el bör få kunna
göra detta. Det utredningsuppdrag som energiverket har fått är
inte tillräckligt långtgående.
Riksdagen bör, som anförs i motion 1990/91:N403 (m), uppmana
regeringen att låta utreda hur man genom förändringar i ellagen
skall kunna uppnå en ökad konkurrens inom den lokala
distributionen. En sådan konkurrens kan förenas med fortsatt
plikt för den som äger nätet att leverera el till abonnent samt
med möjlighet för kunderna att överklaga elpriset. De
förändringar som genomförs i Norge och Storbritannien bör därvid
studeras. Även förutsättningarna för de mindre
vattenkraftsproducenternas leveransmöjligheter bör beaktas.
Utskottet tillstyrker sålunda den nämnda motionen i berörd
del. Yrkandena i de övriga motionerna blir därigenom
tillgodosedda; dessa motioner avstyrks av utskottet i berörda
delar.
dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande
lydelse:
40. beträffande ökad rätt till transitering av el
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N403 yrkande 14
och med avslag på motionerna 1989/90:N420 och 1989/90:N455,
motion 1989/90:N462 yrkande 5, motion 1989/90:N463 yrkande 11,
motion 1990/91:N68 yrkandena 52 och 53, motion 1990/91:N93
yrkandena 10 och 11 och motion 1990/91:N456 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
51. Ökad rätt till transitering av elenergi (mom.40)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.74 som
börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "berörda delar"
bort ha följande lydelse:
Alla kraftproducenter bör, som krävs i flera motioner från
miljöpartiet -- motionerna 1989/90:N455, 1989/90:N463,
1990/91:N68, 1990/91:N93 och 1990/91:N456 --, ges rätt att
överföra el på högspänningsnätet till självkostnadspris.
Riksdagen bör anmoda regeringen att utarbeta förslag till
ändring och utökning av ellagen (1902:71 s.1) så att
bestämmelser om allmän rätt att transitera el till
självkostnadspris införs. Vidare bör ärendetvister få hänskjutas
till prisregleringsnämnden för elektrisk ström för avgörande.
Genom en sådan utökad transiteringsrätt som utskottet förordar
kan elproduktionen effektiviseras. Introduktionen av medelstora
vindkraftverk kommer att underlättas. Även små elproducenter med
sol, vind, vatten, biobränsle och andra förnybara energikällor
som bas kommer att ha lättare att etablera sig på marknaden.
Stamnätet bör förvaltas av en organisation som är fristående
från de stora kraftföretagen. Avgifterna bör vara baserade på
självkostnadspris.
Regeringen bör vidare anmodas att ta initiativ till samarbete
med övriga nordiska länder med syfte att hela det nordiska
elnätet skall göras till en "common carrier" för transitering av
elström till självkostnadspris.
Med det anförda tillstyrker utskottet de nämnda motionerna i
berörda delar. Övriga här aktuella motioner blir därigenom också
tillgodosedda; de avstyrks i berörda delar av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande
lydelse:
40. beträffande ökad rätt till transitering av el
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N455, motion
1989/90:N463 yrkande 11, motion 1990/91:N68 yrkandena 52 och 53,
motion 1990/91:N93 yrkandena 10 och 11 och motion 1990/91:N456
yrkande 2 och med avslag på motion 1989/90:N420, motion
1989/90:N462 yrkande 5 och motion 1990/91:N403 yrkande 14 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
52. Elbörs (mom.41)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.75 som
börjar med "Med hänsyn" och slutar med "berörda delar" bort ha
följande lydelse:
Utskottet välkomnar det uppdrag som aviseras i propositionen
rörande försöksverksamhet med en elbörs och förordar, i likhet
med vad som anförs i motionerna 1990/91:N68 (mp), 1990/91:N93
(mp) och 1990/91:N456 (mp), att riksdagen omgående tar initiativ
till att det inrättas en elbörs. Försöksverksamhet med en elbörs
bör planeras och genomföras så att en elbörs skall kunna
inrättas under år 1992.
En elbörs behövs för att en fri och fungerande elmarknad skall
kunna skapas i Sverige. En elbörs är, som tidigare sagts, en
marknad där stora och små elproducenter kan bjuda ut sin
elenergi till distributörer och stora kunder, som fritt kan
välja leverantör. Vid ett sådant val bör pris, eventuella
tilläggskostnader, leveransförmåga och leveranstrygghet på
kort och lång sikt vara viktiga faktorer. Även distributörer och
stora användare skall kunna sälja ett elöverskott på elbörsen.
En sådan elmarknad som utskottet förordar förutsätter, som
utskottet tidigare har anfört, att köpare och säljare får
använda högspänningsnätet till rimlig kostnad, helst
självkostnadspris. På en väl fungerande elmarknad kommer el som
tillförs marknaden att genom effektiv elanvändning vara en
miljövänlig, uthållig och billig energiresurs. Även små
elproducenter med sol, vind, vatten, biobränsle och andra
förnybara energikällor kommer att få ökade möjligheter att bli
lönsamma alternativ. Deras lönsamhet kommer vidare att öka, om
det införs råvaruskatter på bränslen samt skatter och avgifter
på utsläpp, som motsvarar samhällets verkliga kostnader för
miljöpåverkan och förbrukning av ändliga resurser.
Riksdagen bör anmoda regeringen att snarast ta initiativ till
att det inrättas en elbörs och att en försöksverksamhet planeras
och genomförs, så att en elbörs kan inrättas under år 1992.
Vidare bör riksdagen anmoda regeringen att i samarbete med
regeringarna i övriga nordiska länder verka för att en nordisk
elbörs inrättas. Med det anförda tillstyrker utskottet samtliga
här aktuella motioner i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande
lydelse:
41. beträffande elbörs
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkandena 54
och 55, motion 1990/91:N93 yrkandena 12 och 13 och motion
1990/91:N456 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
53. Marginalkostnadsprissättning (mom.42)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.76 med "Utskottet ser" och slutar på s.77 med "styra
elprissättningen" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer till fullo i de synpunkter som framförs i
motion 1990/91:N72 (v) rörande marginalkostnadsprissättning
inom elsektorn. Genom ett sådant prissättningssystem skulle
Sverige kunna frikoppla sig från sitt kärnkraftsberoende. Det
nuvarande prissättningssystemet -- baserat på
genomsnittskostnader -- innebär nämligen ett slöseri med el och
en ineffektiv elanvändning.
Farhågorna för att en marginalkostnadsprissättning skulle leda
till kraftigt ökad arbetslöshet finner utskottet överdrivna. I
genomsnitt motsvarar elkostnaden i den elintensiva industrin --
som svarar för en fjärdedel av elanvändningen -- inte mer än 6 %
av saluvärdet. Ett prissättningssystem baserat på
genomsnittskostnader innebär att fel signaler sänds ut till
samtliga elanvändare.
Riksdagen bör, mot bakgrund av det anförda, anmoda regeringen
att tillsätta en utredning med uppgift att kartlägga effekterna
av principen om marginalkostnadsprissättning inom elsektorn.
Därmed tillstyrker utskottet den nämnda motionen i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande
lydelse:
42. beträffande marginalkostnadsprissättning
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N72 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
54. Marginalkostnadsprissättning (mom.42)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.76 med "Utskottet ser" och slutar på s.77 med "styra
elprissättningen" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill framhålla att utredningen EL 90 visade att med
en prissättning efter genomsnittskostnad uppkommer vissa
samhällsekonomiska kostnader. De beror bl.a. på att insatser för
en övergång till miljövänlig generering av el från förnybara
bränslen och till effektiv energianvändning och elhushållning
inte genomförs i erforderlig omfattning.
Ett lämpligt system för prissättning av el skulle kunna vara
en kombination av ett två- eller flerprissystem, vilket nämns i
motion 1990/91:N72 (v), och utnyttjande av råvaruskatter på
bränslen för elgenerering, vilket föreslås i motionerna
1990/91:Sk627 (mp) och 1990/91:N68 (mp). En sådan kombination av
ekonomiska styrmedel är också ett lämpligt sätt att informera
elanvändarna om kostnaderna för ny kraft, öka deras intresse för
effektiv elanvändning och minska slöseriet med tid, pengar och
energi.
Riksdagen bör anmoda regeringen att återkomma med förslag till
ett prissättningsystem för el, baserat på en kombination av ett
två- eller flerprissystem och råvaruskatter på bränslen för
elgenerering.
dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande
lydelse:
42. beträffande marginalkostnadsprissättning
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N72 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
55. Konsumenternas möjligheter att påverka elprissättningen
(mom 43)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.77 som
börjar med "Med hänsyn" och slutar med "Motionen avstyrks" bort
ha följande lydelse:
Det är, som anförs i motion 1990/91:N435 (s), mycket angeläget
att elkonsumenternas ställning på alla sätt stärks. De ökade
avkastningskrav som ställs på Vattenfall, liksom den
bolagisering av Vattenfall och kommunala energiverk som kan
väntas, innebär att konsumenternas ställning försvagas.
Riksdagen bör genom ett uttalande fästa regeringens
uppmärksamhet på att åtgärder måste vidtas för att stärka
elkonsumenternas ställning. Därmed blir den nämnda motionen
tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande
lydelse:
43. beträffande konsumenternas möjligheter att påverka
elprissättningen
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N435 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
56. Internationalisering av elmarknaden (mom.44)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.78 som
börjar med "Med hänvisning" och slutar med "detta uppdrag" bort
ha följande lydelse:
Riksdagen bör, som anförs i motion 1990/91:N72 (v), anmoda
regeringen att tillsätta en utredning om internationaliseringen
av elmarknaden. Regeringens hantering av dessa frågor -- i
propositionen och i uppdraget till energiverket -- får betecknas
som ansvarslös. Att följa elmarknadernas utveckling i Europa och
att årligen rapportera därom till regeringen är inte
tillräckligt. Den internationella utvecklingen på elmarknaden
kommer att få återverkningar på den svenska. Dessa effekter
måste klarläggas och förslag till eventuella åtgärder läggas
fram av en särskild utredning. Med det sagda tillstyrker
utskottet den nämnda motionen.
dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande
lydelse:
44. beträffande internationalisering av elmarknaden
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N72 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
57. Internationalisering av elmarknaden (mom.44)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.78 som
börjar med "Med hänvisning" och slutar med "detta uppdrag" bort
ha följande lydelse:
Riksdagen bör anmnoda regeringen att tillsätta en utredning
med uppgift att klarlägga och analysera den påverkan det ökande
energisamarbetet i Norden och Europa kan ha på den svenska
energiförsörjningen, energipolitikens inriktning samt val och
användning av styrmedel.
Utredningen bör bl.a. studera följande:
möjligheterna att, på grundval av medlemsförslag och beslut i
Nordiska rådet, förstärka det nordiska samarbetet på
energiområdet och skapa en gemensam och fungerande elmarknad i
Norden genom att även eldistributörer och stora elkunder tillåts
överföra el på det nordiska storkraftnätet och genom att en
nordisk elbörs inrättas,
teknik och metoder för effektivare elanvändning som kan
förväntas bli mer lönsam på en gemensam nordisk elmarknad med
nära koppling till den i övriga Europa -- särskilt inom EG --
framväxande elmarknaden,
EGs regler om pristransparens, dvs. kraven på öppen
redovisning av gällande energipriser och avtal,
EGs regler för att motverka monopol och karteller,
EGs regler om "third party access", dvs. rätten för små
elleverantörer att sälja el till kraftnät och de planerade
EG-direktiven om varje EG-lands skyldighet att överföra el
mellan två andra EG-länder samt de förväntade reglerna för
transitering av el inom varje land,
de regler om energiskatter och miljöavgifter som håller på att
tas fram inom EG, bl.a. EGs planerade "energy charter",
beslutet av den socialdemokratiska delstatsregeringen i
Schleswig-Holstein att kärnkraften skall avvecklas inom två
valperioder, dvs. inom tio år, och beslutet av två ledande tyska
kraftföretag att inga nya kärnkraftverk skall byggas och att
befintlig kärnkraftsproduktion skall avvecklas (dock utan
preciserad tidsplan).
Den utredning som utskottet förordar bör samordnas med
energiverkets tidigare nämnda uppdrag från mars 1991 att -- i
samråd med SPK -- årligen redovisa den aktuella utvecklingen på
elmarknaderna i Europa.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion 1990/91:N72 (v) i
berörd del.
dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande
lydelse:
44. beträffande internationalisering av elmarknaden
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N72 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
58. Landsbygdens elektrifiering (mom.45)
Per-Ola Eriksson (c) och Roland Larsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.80 som
börjar med "Utskottet föreslog" och slutar med "och 1990/91:N441
(c)" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionerna
1990/91:N436 (c), 1990/91:N437 (s) och 1990/91:N441 (c), att
riksdagen bör anslå medel för främjande av landsbygdens
elektrifiering. Vidare bör riksdagen uttala att en anslagsram på
10 milj.kr. bör ställas till förfogande för den kommande
femårsperioden.
Elektrifieringen av de helårsbebodda fastigheter som saknar el
bör, som anförts av motionärerna, inte ses som en isolerad fråga
utan som en fråga av riksintresse. Från försvars- och
räddningssynpunkt kan det vara värdefullt att ha en fast
befolkning i t.ex. glest bebyggda fjällområden.
Utskottet tillstyrker sålunda de tre nämnda motionerna.
dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande
lydelse:
45. beträffande landsbygdens elektrifiering
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:N436,
1990/91:N437 och 1990/91:N441
a) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
b) till Främjande av landsbygdens elektrifiering anvisar
ett reservationsanslag på 2000000 kr.
59. Landsbygdens elektrifiering (mom.45)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.80 som
börjar med "Utskottet föreslog" och slutar med "och 1990/91:N441
(c)" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i de här aktuella
motionerna, att medel bör ställas till förfogande för främjande
av landsbygdens elektrifiering. Det får anses vara ett
riksintresse att kvarvarande helårsbebodda fastigheter som inte
är elektrifierade skall kunna bli detta. Riksdagen bör anmoda
regeringen att återkomma med förslag om medel för kommande
budgetår för detta ändamål.
Med ett sådant beslut av riksdagen blir motionerna
1990/91:N437 (s) och 1990/91:N441 (c) tillgodosedda. Däremot är
utskottet inte berett att, som föreslås i motion 1990/91:N436
(c), nu precisera anslagsbeloppet. Denna motion avstyrks således
av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande
lydelse:
45. beträffande landsbygdens elektrifiering
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:N437 och
1990/91:N441 och med avslag på motion 1990/91:N436 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
60. Elektrifiering av fjällgårdar (mom. 46, motiveringen)
Per-Ola Eriksson (c), Roland Larsson (c) och Rolf L Nilson (v)
anser att den del av utskottets yttrande på s.81 som börjar
med "Utskottet har" och slutar med "motion 1990/91:N434 (s)"
bort ha följande lydelse:
Utskottet har tidigare uttalat sig för att medel skall ställas
till förfogande för främjande av landsbygdens elektrifiering
(reservation 58). Inom ramen för detta bör även åtgärder rörande
icke elektrifierade fjällgårdar kunna hanteras. Därmed avstyrker
utskottet motion 1990/91:N434 (s).
61. Elektrifiering av fjällgårdar (mom. 46)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.81 som
börjar med "Utskottet har" och slutar med "motion 1990/91:N434
(s)" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till de bedömningar som görs i motion
1990/91:N434 (s). Det behövs ett särskilt initiativ från
riksdagen för att icke elektrifierade fjällgårdar skall erhålla
elström. Riksdagen bör, som begärs i motionen, anmoda regeringen
att låta göra en studie av olika alternativa lösningar och att
återkomma med förslag till riksdagen om vilka medel som
erfordras. Med ett sådant beslut blir motionen tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande
lydelse:
46. beträffande elektrifiering av fjällgårdar
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N434 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
62. Den allmänna inriktningen av programmet för effektivare
energianvändning (mom.47)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.84 som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "och 1990/91:N452
(mp)" bort ha följande lydelse:
De yrkanden från företrädare för vänsterpartiet och
miljöpartiet som här behandlas bygger på en överdriven
föreställning om vad politisk styrning kan åstadkomma. Det bästa
sättet att uppnå ekonomiskt ansvarsfull hushållning med elkraft
och annan energi är att tillämpa marknadsprissättning och låta
marknadens aktörer med denna prissättning som grund genomföra
relevanta hushållningsåtgärder.
Den tekniska utvecklingen kommer härvidlag att ge stora
möjligheter inom ramen för en väl fungerande marknadsekonomi.
Erfarenhetsmässigt är marknadens aktörer bäst skickade att
tillgodogöra sig de möjligheter som växer fram. En god tillgång
på elkraft medger betydande besparingar av den totala
energianvändningen. Centralistiska åtgärder leder däremot lätt
till bakslag och felaktig resursanvändning av den typ som kom
att prägla resultaten av 1970- och 1980-talets olika offentliga
sparprogram. Mot denna bakgrund ansluter sig utskottet till de
resonemang som förs i motionerna 1990/91:N88 (m) och
1990/91:N412 (m) och föreslår att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad här anförts om den allmänna
inriktningen av programmet för effektivare energianvändning.
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande
lydelse:
47. beträffande den allmänna inriktningen av programmet för
effektivare energianvändning
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N88 yrkande 5 i
ifrågavarande del och motion 1990/91:N412 i ifrågavarande del
och med avslag på motion 1989/90:N39 yrkande 3, motion
1989/90:N426 yrkandena 1 och 2, motion 1989/90:N463 yrkandena 1,
3, 10 och 12, motion 1989/90:N478 yrkande 1, motion 1990/91:N55
yrkande 3, motion 1990/91:N68 yrkandena 5, 8, 12 och 66, motion
1990/91:N73 yrkandena 1--3, motion 1990/91:N93 yrkande 8 och
motion 1990/91:N452 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
63. Den allmänna inriktningen av programmet för effektivare
energianvändning (mom.47)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.84 som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "och 1990/91:N452
(mp)" bort ha följande lydelse:
Utskottet menar att de förslag om energieffektiviserande
åtgärder som nu läggs fram visserligen ligger på en rimlig
kostnadsnivå, men att det, som framhålls i motion 1990/91:N73
(v), redan nästa budgetår kan visa sig befogat att staten satsar
ännu större belopp.
Sverige har i onödan tappat många år i utvecklingen av
miljöanpassad energiteknik, en teknik som skulle kunna vara en
god exportbransch. Eftersom den miljövänligaste energin är den
som inte behöver produceras, bör en kraftfull satsning ske på
alla former av effektivare energiprocesser både i
produktionsledet, i distributionen och i konsumtionen. Det
gäller bl.a. att konstruera konsumentpriserna -- t.ex. med hjälp
av miljöavgifter -- så att energisnåla processer, konstruktioner
och varor gynnas jämfört med mer energislukande. Förslag med
detta syfte bör utarbetas av regeringen.
En samhällssektor som förbrukar stora energimängder och vars
energikonsumtion uppvisar en negativ, dvs. ökande,
energikonsumtion är transportsektorn. Det är en brist i
propositionen att den stora effektiviseringspotentialen inom
denna sektor knappast nämns. Regeringen bör ta fram en
handlingsplan för minskning av energikonsumtionen inom detta
område.
Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande uppmanar
regeringen att arbeta fram underlag för ytterligare åtgärder i
syfte att främja arbetet med energihushållning och
energieffektivisering. Genom ett sådant uttalande tillgodoses de
här behandlade yrkandena i motion 1990/91:N73 (v) och även i
motion 1989/90:N478 (vpk). I detta avsnitt återgivna förslag
till uttalanden i motionerna 1989/90:N39 (mp), 1989/90:N426
(mp), 1989/90:N463 (mp), 1990/91:N55 (mp), 1990/91:N68 (mp),
1990/91:N93 (mp) och 1990/91:N452 (mp) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande
lydelse:
47. beträffande den allmänna inriktningen av programmet för
effektivare energianvändning
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N73 yrkandena
1--3, med anledning av motion 1989/90:N478 yrkande 1 och med
avslag på motion 1989/90:N39 yrkande 3, motion 1989/90:N426
yrkandena 1 och 2, motion 1989/90:N463 yrkandena 1, 3, 10 och
12, motion 1990/91:N55 yrkande 3, motion 1990/91:N68 yrkandena
5, 8, 12 och 66, motion 1990/91:N88 yrkande 5 i ifrågavarande
del, motion 1990/91:N93 yrkande 8, motion 1990/91:N412 i
ifrågavarande del och motion 1990/91:N452 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
64. Den allmänna inriktningen av programmet för effektivare
energianvändning (mom.47)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.84 som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "och 1990/91:N452
(mp)" bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion 1990/91:N68 (mp) är det möjligt att
uppnå effektiv energianvändning genom "balans till lägsta
kostnad". Ökad effektivitet i energianvändningen ger tillgång
till inbesparad energi, en energiresurs som kan ersätta eller
komplettera andra energiresurser. Effektivare energianvändning
kan vara ett billigt och bra alternativ till att bygga nya
kraftverk och kraftledningar för att möta ökade behov. I ett
helt balanserat energisystem kombineras effektivare
energianvändning och utbyggd kapacitet på tillförselsidan på ett
sådant sätt att man uppnår lägsta kostnad för energitjänsterna.
Utskottet förordar att riksdagen uttalar sig för att
regeringen, vid bedömning av ansökningar om koncession för nya
kraftanläggningar, skall bifalla ansökningen endast om sökanden
har tillämpat den i propositionen nämnda balansprincipen och
alltså har visat att motsvarande investering i eleffektivisering
och hushållning inte kan leda till en besparing som för annan
användning frigör minst lika mycket elenergi som ansökningen om
utbyggnad avser. Ett sådant uttalande bör enligt utskottets
mening också innehålla ett krav på att stora energiförbrukare
skall upprätta energibalanser som en del av underlaget för
koncessionsansökningar.
Vidare bör riksdagen uppmana regeringen att, som föreslagits i
motion 1990/91:N68 (mp), genom försäljning av delar av
Vattenfall skaffa fram pengar så att det blir möjligt att under
en femårsperiod genomföra ett program för statliga investeringar
och statlig finansiering i ny transportteknik och i ny
energiteknik i storleksordningen 50 miljarder kronor.
Regeringen bör vidare, anser utskottet, på sätt som utvecklas
i motion 1989/90:N463 (mp) uppmärksamma behovet att göra det
lönsamt att satsa på effektiv energiteknik, främja en
prissättning för att uppmuntra till effektivare
energianvändning, främja en fortsatt utveckling med staten som
föregångare samt föreskriva att kraftbolag måste välja den metod
som ger lägsta möjliga kostnad för att de skall kunna uppfylla
sin skyldighet att leverera el till sina kunder. Likaledes bör
regeringen enligt utskottets uppfattning, och på sätt som
framgår av motion 1989/90:N426 (mp), verka för att förbrukningen
av fossila bränslen i bl.a. vägfordon minskas och att
medelförbrukningen av bensin i personbilar år 1995 uppgår till
högst 0,6 liter per mil. Slutligen bör regeringen, som sägs i
motion 1989/90:N39 (mp), ta initiativ till och bevilja anslag
för forsknings- och utvecklingsarbete i Sverige, i Norden och
internationellt för kartläggning och praktiska prov av en rad
möjligheter för kraftbolagen, distributörerna och slutanvändarna
att uppnå effektivare användning av elenergi.
Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad här anförts om åtgärder för att använda energi
effektivare. Genom ett sådant uttalande tillgodoses de här
behandlade yrkandena i motionerna 1989/90:N39 (mp), 1989/90:N426
(mp), 1989/90:N463 (mp), 1990/91:N55 (mp), 1990/91:N68 (mp),
1990/91:N93 (mp) och 1990/91:N452 (mp), liksom i motion
1990/91:N73 (v). I detta avsnitt återgivet förslag till
uttalande i motion 1989/90:N478 (vpk) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande
lydelse:
47. beträffande den allmänna inriktningen av programmet för
effektivare energianvändning
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N39 yrkande 3,
motion 1989/90:N426 yrkandena 1 och 2, motion 1989/90:N463
yrkandena 1, 3, 10 och 12 och motion 1990/91:N68 yrkandena 5, 8,
12 och 66, med anledning av motion 1990/91:N55 yrkande 3, motion
1990/91:N73 yrkandena 1--3, motion 1990/91:N88 yrkande 5 i
ifrågavarande del, motion 1990/91:N93 yrkande 8, motion
1990/91:N412 i ifrågavarande del och motion 1990/91:N452 och med
avslag på motion 1989/90:N478 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
65. Riktlinjer för stöd till upphandling och introduktion av
energieffektiv teknik, m.m. (mom.48)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.84 som
börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "avvisas
sålunda" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser inte att en särskild typ av stöd för
energieffektiv teknik bör införas. Stöd till ny energiteknik bör
i stället, som framhålls i motion 1990/91:N88 (m), utgå enligt
samma regler och villkor som för annan ny teknik. Styrelsen för
teknisk utveckling bör ha ett övergripande ansvar att följa och
stödja ny teknik på detta område. Förslaget att anslå 150
milj.kr. nästa budgetår bör avvisas.
dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande
lydelse:
48. beträffande riktlinjer för stöd till upphandling och
introduktion av energieffektiv teknik, m.m.
att riksdagen
a) med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 68 i
ifrågavarande del och motion 1990/91:N88 yrkande 5 i
ifrågavarande del avslår proposition 1990/91:88 bilaga 1 moment
4,
b) avslår motion 1990/91:N68 yrkandena 79 och 80.
66. Riktlinjer för stöd till upphandling och introduktion av
energieffektiv teknik, m.m. (mom.48)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.84 som
börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "avvisas
sålunda" bort ha följande lydelse:
Utskottet avvisar den utformning av stöd till upphandling och
introduktion av energieffektiv teknik som föreslås i
propositionen. I stället bör de förslag vara vägledande som
miljöpartiet har lagt fram i motion 1990/91:N68 och som bl.a.
innebär att för budgetåret 1991/92 skall anvisas 270 milj.kr.
som statsbidrag till energieffektiva anläggningar i industrin
och 50 milj.kr. som statsbidrag till demonstrations- och
pilotanläggningar för energieffektiv teknik i industrin.
dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande
lydelse:
48. beträffande riktlinjer för stöd till upphandling och
introduktion av energieffektiv teknik, m.m.
att riksdagen
a) med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 68 i
ifrågavarande del och motion 1990/91:N88 yrkande 5 i
ifrågavarande del avslår proposition 1990/91:88 bilaga 1 moment
4,
b) med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 79 till
Statsbidrag till investeringar i energieffektiva anläggningar
i industrin för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag på 270000000 kr.,
c) med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 80 till
Statsbidrag till demonstrations- och pilotanläggningar för
energieffektiv teknik i industrin för budgetåret 1991/92 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
50000000 kr.
67. Riktlinjer för stöd till demonstration av energieffektiv
teknik i lokaler och bostäder (mom.49)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.85 som
börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "förslag
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i den avvikande mening till
bostadsutskottets yttrande 1990/91:BoU4y som redovisas av
moderata samlingspartiets företrädare i bostadsutskottet.
Riksdagen bör således göra ett sådant uttalande som förordas i
denna avvikande mening på grundval av synpunkter i motion
1990/91:N88 (m). Regeringens förslag, liksom de här aktuella
alternativa förslagen i motionerna 1989/90:N462 (c) och
1990/91:N68 (mp), avstyrks sålunda.
dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande
lydelse:
49. beträffande riktlinjer för stöd till demonstration av
energieffektiv teknik i lokaler och bostäder
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N88 yrkande 6 och
motion 1990/91:N68 yrkande 68 i ifrågavarande del och med avslag
på proposition 1990/91:88 bilaga 1 moment 5, motion 1989/90:N462
yrkande 1 och motion 1990/91:N68 yrkandena 81, 82 och 85 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
68. Riktlinjer för stöd till demonstration av energieffektiv teknik i lokaler
och bostäder (mom.49)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.85 som börjar med
"Utskottet ansluter" och slutar med "förslag avstyrks" bort ha följande
lydelse:
Utskottet instämmer i den avvikande mening till bostadsutskottets yttrande
1990/91:BoU4y som redovisas av miljöpartiets företrädare i bostadsutskottet.
Riksdagen bör således göra ett sådant uttalande som förordas i denna avvikande
mening på grundval av synpunkter i motion 1990/91:N68 (mp). Vidare bör
riksdagen, som också föreslås i samma motion, för budgetåret 1991/92 anslå 250
milj.kr. som statsbidrag till energieffektiva anläggningar inom lokaler och
bostäder, 50 milj.kr. till demonstrations- och pilotanläggningar för
energieffektiv teknik i lokaler och bostäder samt 50 milj.kr. som statsbidrag
till information och rådgivning kring energieffektivitet i bebyggelse.
Regeringens förslag, liksom de här aktuella förslagen i motionerna 1989/90:N462
(c) och 1990/91:N88 (m), avstyrks sålunda.
dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse:
49. beträffande riktlinjer för stöd till demonstration av energieffektiv
teknik i lokaler och bostäder, m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkandena 68, 81, 82 och 85,
det förstnämnda i ifrågavarande del, och med avslag på proposition 1990/91:88
bilaga 1 moment 5, motion 1989/90:N462 yrkande 1 och motion 1990/91:N88 yrkande
6
a) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
b) till Statsbidrag till energieffektiva anläggningar inom lokaler och
bostäder för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 250000000 kr.,
c) till Statsbidrag till demonstrations- och pilotanläggningar för
energieffektiv teknik i lokaler och bostäder för budgetåret 1991/92 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 50000000 kr.,
d) till Statsbidrag till information och rådgivning kring
energieffektivitet i bebyggelse för budgetåret 1991/92 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 50000000 kr.
69. Kommunal energirådgivning, m.m. (mom.50)
Per-Ola Eriksson (c) och Roland Larsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.85 som börjar med
"Utskottet instämmer" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande
lydelse:
Utskottet instämmer i den avvikande mening till bostadsutskottets yttrande
1990/91:BoU4y som redovisas av centerpartiets företrädare i bostadsutskottet.
Riksdagen bör således göra ett sådant uttalande som förordas i denna avvikande
mening på grundval av synpunkter i motion 1989/90:Bo534. Liksom
bostadsutskottet avstyrker näringsutskottet övriga här aktuella
motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande lydelse:
50. beträffande kommunal energirådgivning, m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Bo534 yrkande 2 och med avslag
på motion 1989/90:Bo246 yrkandena 1 och 2, motion 1989/90:Bo502 yrkande 1,
motion 1990/91:N68 yrkandena 51 och 86, motion 1990/91:N73 yrkande 5 och motion
1990/91:Bo254 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
70. Kommunal energirådgivning, m.m. (mom.50)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.85 som börjar med
"Utskottet instämmer" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande
lydelse:
Utskottet instämmer i den avvikande mening till bostadsutskottets yttrande
1990/91:BoU4y som redovisas av vänsterpartiets och miljöpartiets företrädare i
bostadsutskottet. Riksdagen bör således göra ett sådant uttalande som förordas
i denna avvikande mening på grundval av synpunkter i samtliga åtta här
behandlade yrkanden.
dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande lydelse:
50. beträffande kommunal energirådgivning, m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo246 yrkandena 1 och 2, motion
1989/90:Bo502 yrkande 1, motion 1989/90:Bo534 yrkande 2, motion 1990/91:N68
yrkandena 51 och 86, motion 1990/91:N73 yrkande 5 och motion 1990/91:Bo254 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
71. Kommunal energirådgivning, m.m. (mom.50)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.85 som börjar med
"Utskottet instämmer" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande
lydelse:
Utskottet instämmer i den avvikande mening till bostadsutskottets yttrande
1990/91:BoU4y som redovisas av vänsterpartiets och miljöpartiets företrädare i
bostadsutskottet. Riksdagen bör således göra ett sådant uttalande som förordas
i denna avvikande mening på grundval av synpunkter i samtliga åtta här
behandlade yrkanden. Med hänvisning till de goda erfarenheterna av den
hittillsvarande verksamheten med kommunala energirådgivare bör enligt
utskottets mening åtgärder vidtas för att återinföra energirådgivarna i landets
samtliga kommuner. I enlighet med förslagen i de nu behandlade motionerna från
vänsterpartiet och miljöpartiet bör sålunda lagstiftningen ändras så att
kommunerna blir skyldiga att bistå med energirådgivning. Ett statligt stöd för
verksamheten bör dessutom införas. Riksdagen bör därför, som också föreslås i
motion 1990/91:N68 (mp), för budgetåret 1991/92 anslå 30 milj.kr. som
statsbidrag till kommunerna för att täcka del av kostnaderna för obligatoriska
energirådgivare.
dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande lydelse:
50. beträffande kommunal energirådgivning, m.m.
att riksdagen
a) med anledning av motion 1989/90:Bo246 yrkandena 1 och 2, motion
1989/90:Bo502 yrkande 1, motion 1989/90:Bo534 yrkande 2, motion 1990/91:N68
yrkandena 51 och 86, motion 1990/91:N73 yrkande 5 och motion 1990/91:Bo254 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
b) med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 86 för budgetåret 1991/92 under
tolfte huvudtiteln till Statsbidrag till kommunerna för obligatoriska
energirådgivare anvisar ett reservationsanslag på 30000000 kr.
72. Introduktion av effektivare uppvärmningssystem (mom.51, motiveringen)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser att den del av
utskottets yttrande på s.85 som börjar med "Näringsutskottet ansluter" och
slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet instämmer i den avvikande mening till bostadsutskottets
yttrande 1990/91:BoU4y som redovisas av moderata samlingspartiets företrädare i
bostadsutskottet. Med hänvisning till vad där sägs avstyrker näringsutskottet
också de här behandlade yrkandena i motionerna 1989/90:N414 (mp) och
1989/90:N478 (vpk). Riksdagen bör sålunda göra ett sådant uttalande som
förordas i denna avvikande mening. Samtliga här aktuella motionsyrkanden
avstyrks sålunda av näringsutskottet.
73. Introduktion av effektivare uppvärmningssystem (mom.51)
Per-Ola Eriksson (c) och Roland Larsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.85 som börjar med
"Näringsutskottet ansluter" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande
lydelse:
Näringsutskottet instämmer i den avvikande mening till bostadsutskottets
yttrande 1990/91:BoU4y som redovisas av centerpartiets företrädare i
bostadsutskottet. Med hänvisning till vad där sägs avstyrker näringsutskottet
också de här behandlade yrkandena i motionerna 1989/90:N414 (mp) och
1989/90:N478 (vpk). Riksdagen bör sålunda göra ett sådant uttalande som
förordas i denna avvikande mening på grundval av synpunkter i motionerna
1989/90:Bo544 (c) och 1990/91:Bo242 (c). Övriga här aktuella motionsyrkanden
avstyrks sålunda av näringsutskottet.
dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:
51. beträffande introduktion av effektivare uppvärmningssystem
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo544 yrkande 3 och motion
1990/91:Bo242 yrkande 4 och med avslag på motion 1989/90:N414 yrkande 9, motion
l989/90:N478 yrkande 2, motion 1990/91:N64 yrkande 1, motion 1990/91:N68
yrkande 9, motion 1990/91:N73 yrkande 4, motion 1990/91:N93 yrkande 15 och
motion 1990/91:Bo205 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
74. Introduktion av effektivare uppvärmningssystem (mom.51)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.85 som börjar med
"Näringsutskottet ansluter" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande
lydelse:
Näringsutskottet instämmer i den avvikande mening till bostadsutskottets
yttrande 1990/91:BoU4y som redovisas av miljöpartiets företrädare i
bostadsutskottet. Med hänvisning till vad där sägs tillstyrker näringsutskottet
också de här behandlade yrkandena i motionerna 1989/90:N414 (mp) och
1989/90:N478 (vpk). Riksdagen bör således göra ett sådant uttalande som
förordas i denna avvikande mening på grundval av motionerna 1990/91:Bo205 (mp),
1990/91:N68 (mp) och 1990/91:N93 (mp). Övriga här aktuella motionsyrkanden
avstyrks sålunda av näringsutskottet.
dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:
51. beträffande introduktion av effektivare uppvärmningssystem
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N414 yrkande 9, motion
1989/90:N478 yrkande 2, motion 1990/91:N68 yrkande 9 och motion 1990/91:N93
yrkande 15 och motion 1990/91:Bo205 och med avslag på motion 1989/90:Bo544
yrkande 3, motion 1990/91:N64 yrkande 1, motion 1990/91:N73 yrkande 4, motion
1990/91:N93 yrkande 15 och motion 1990/91:Bo242 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
75. Lagstiftning om kommunala energiplaner (mom.52)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.86 som börjar med
"Utskottet konstaterar," och slutar med "aktuella yrkandena" bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att lagen (1977:439) om kommunal energiplanering är
ofullständig. Den innehåller inga anvisningar om koldioxidproblemen, inte
heller om balansprincipen. Anvisningarna när det gäller elhushållning, satsning
på inhemsk energi och energieffektivisering behöver kompletteras. Kommunernas
uppfyllande av lagen har dessutom lämnat åtskilligt övrigt att önska.
Regeringen bör därför låta omarbeta lagen med utgångspunkt i vad utskottet här
har anfört. Utskottet föreslår att riksdagen ger regeringen till känna vad
utskottet här har uttalat. Därigenom skulle de här aktuella yrkandena i
motionerna 1989/90:Bo502 (mp) och 1990/91:N459 (mp) bli tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:
52. beträffande lagstiftning om kommunala energiplaner
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Bo502 yrkande 2 och motion
1990/91:N459 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
76. Riktlinjer för stöd till energieffektiva demonstrations- och
pilotanläggningar inom industrin (mom.53)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.86 med
"Utskottet föreslår" och slutar på s.87 med "1990/91:N88 (m) avstyrks" bort
ha följande lydelse:
Utskottet delar den i motion 1990/91:N88 (m) framförda uppfattningen att det
inte finns skäl för särskilda statliga medel för stöd till energieffektiva
demonstrations- och pilotanläggningar inom industrin. Det torde inte heller
vara nödvändigt med ett särskilt statligt stöd till insatser med information
till små och medelstora icke-energiintensiva industriföretag. I den mån
energikostnaderna kan påverkas i nämnvärd grad bör det vara i
branschorganisationernas och de enskilda företagens intresse att de tillgodogör
sig information. Med hänvisning härtill föreslår utskottet att propositionen
avslås såvitt gäller riktlinjer för stöd till energieffektiva demonstrations-
och pilotanläggningar inom industrin. Likaså avstyrks de här behandlade
förslagen i motion 1990/91:N68 (mp).
dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:
53. beträffande riktlinjer för stöd till energieffektiva demonstrations-
och pilotanläggningar inom industrin
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 68 i ifrågavarande
del och motion 1990/91:N88 yrkande 7 avslår proposition 1990/91:88 bilaga 1
moment 6.
77. Riktlinjer för stöd till energieffektiva demonstrations- och
pilotanläggningar inom industrin (mom.53)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.86 med
"Utskottet föreslår" och slutar på s.87 med "1990/91:N88 (m) avstyrks" bort
ha följande lydelse:
Utskottet erinrar om miljöpartiets syn på den allmänna inriktningen av
programmet för effektivare energianvändning. Denna syn har kommit till uttryck
i bl.a. motion 1990/91:N68 (mp). Det är mot den bakgrunden som utskottet anser
att riksdagen bör avvisa de riktlinjer som regeringen har föreslagit för stöd
till energieffektiva demonstrations- och pilotanläggningar inom industrin.
dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:
53. beträffande riktlinjer för stöd till energieffektiva demonstrations-
och pilotanläggningar inom industrin
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 68 i ifrågavarande
del och motion 1990/91:N88 yrkande 7 avslår proposition 1990/91:88 bilaga 1
moment 6.
78. Anslag för vissa åtgärder för effektivare användning av energi (mom.54)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.87 som börjar med
"Utskottet tillstyrker" och slutar med "165000000 kr." bort ha följande
lydelse:
Utskottet tillstyrker det i motion 1990/91:N88 (m) framlagda förslaget att
för budgetåret 1991/92 till Vissa åtgärder för effektivare användning av energi
skall anvisas ett reservationsanslag på 5000000 kr.
dels att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse:
54. beträffande anslag för vissa åtgärder för effektivare användning av
energi
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N88 yrkande 17 och med avslag på
proposition 1990/91:88 bilaga 1 moment 14 och motion 1990/91:N68 yrkande 69 i
ifrågavarande del till Vissa åtgärder för effektivare användning av energi
för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 5000000 kr.
79. Anslag för vissa åtgärder för effektivare användning av energi (mom.54)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.87 som börjar med
"Utskottet tillstyrker" och slutar med "165000000 kr." bort ha följande
lydelse:
Utskottet avstyrker, i enlighet med förslaget i motion 1990/91:N68 (mp), att
riksdagen avvisar det i propositionen föreslagna anslaget Vissa åtgärder för
effektivare användning av energi, såsom varande helt otillräckligt. Utskottet
hänvisar till de förslag om sammanlagt 750 milj.kr. för att främja en
effektivare användning av energi som miljöpartiet har lagt fram i motion
1990/91:N68.
dels att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse:
54. beträffande anslag för vissa åtgärder för effektivare användning av
energi
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 69 i ifrågavarande
del avslår proposition 1990/91:88 bilaga 1 moment 14 och motion 1990/91:N88
yrkande 17.
80. Anslag för energideklarationer, m.m. (mom.55)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.87 som börjar med
"Förslaget i" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Utskottet föreslår att för budgetåret 1991/92 skall, som föreslås i motion
1990/91:N68 (mp), anvisas ett anslag på 50 milj.kr. avsett som statsbidrag till
energideklarationer och prototyper för energisnåla hushållsprodukter jämte
informationskampanjer kring energihushållning.
dels att utskottets hemställan under 55 bort ha följande lydelse:
55. beträffande anslag för energideklarationer, m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 84 till
Statsbidrag till energideklarationer och prototyper för energisnåla
hushållsapparater, m.m. för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag på 50000000 kr.
81. Anslag för kompensation till svensk industri för försämrad
konkurrensförmåga till följd av höjda energipriser (mom.56)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.87 som börjar med
"Utskottet avstyrker" och slutar med "1000 milj.kr." bort ha följande
lydelse:
Det förslag om ett anslag på 1000 milj.kr., avsett för kompensation under
nästa budgetår till industrier för försämrad konkurrensförmåga genom höjda
energipriser, som finns i motion 1990/91:N68 (mp) bör ses mot bakgrund av de
förslag om energibeskattningens inriktning som återfinns i samma motion. Dessa
förslag behandlas i näringsutskottets yttrande till skatteutskottet
(1990/91:NU12y). Utskottet föreslår att riksdagen för budgetåret 1991/92
anvisar 1000 milj.kr. för det ändamål som motionärerna har föreslagit.
dels att utskottets hemställan under 56 bort ha följande lydelse:
56. beträffande anslag för kompensation till svensk industri för försämrad
konkurrensförmåga till följd av höjda energipriser
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 83 till
Statsbidrag till kompensation till industrier för försämrad konkurrensförmåga
till följd av höjda energipriser för budgetåret 1991/92 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 1000000000 kr.
82. Energisparfonder (mom.58)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.88 som börjar med
"Förslaget avstyrks" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att regeringen bör utarbeta förslag till energisparfonder i
enlighet med vad som föreslås i motion 1990/91:N65 (c) och föreslår att
riksdagen gör ett uttalande av den innebörden.
dels att utskottets hemställan under 58 bort ha följande lydelse:
58. beträffande energisparfonder
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N65 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
83. Energisparkampanj (mom.59)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.88 som börjar med
"Utskottet ser" och slutar med "därför motionen" bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion 1990/91:N73 (v) är energi något som i den enskildes
medvetande bör framstå som något dyrbart och värt att spara. Eftersom det är
många år sedan det fanns några avgörande ekonomiska skäl att spara energi --
bl.a. har vi i Sverige översvämmats av billig kärnkraftsel -- är potentialen
stor när det gäller att förändra vårt beteende. Utskottet anser därför att
regeringen bör utarbeta förslag till energisparkampanjer. Riksdagen bör göra
ett uttalande av här angivet innehåll.
dels att utskottets hemställan under 59 bort ha följande lydelse:
59. beträffande energisparkampanj
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N73 yrkande 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
84. Vissa uppslag till ytterligare åtgärder för energieffektivisering m.m.
(mom.62)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.88 som börjar med
"Utskottet avstyrker" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande
lydelse:
Utskottet finner att de i föregående stycke uppräknade uppslagen till
ytterligare åtgärder i energibesparande och energieffektiviserande syfte bör
prövas av regeringen. Förslagen i här behandlade motioner om uttalanden av
riksdagen tillstyrks alltså, utom vad avser motion 1989/90:N270 (mp).
dels att utskottets hemställan under 62 bort ha följande lydelse:
62. beträffande vissa uppslag till ytterligare åtgärder för
energieffektivisering m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N331 yrkandena 2 och 4, motion
1989/90:N462 yrkande 4, motion 1989/90:N463 yrkandena 2, 4, 7--9 och 13 och
motion 1989/90:N486 yrkande 1 och med avslag på motion
1989/90:N270 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
85. Riktlinjer för energiforskningens inriktning (mom.63)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.90 som börjar med
"Utskottet ansluter" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Som påpekas i motion 1990/91:N88 (m) har riksdagen sedan år 1975 anvisat
drygt 5 miljarder kronor till energiforskning. Därtill kan läggas ca 3
miljarder kronor som under samma tid har anslagits för utveckling och
demonstration av ny energiteknik samt de belopp som har lagts ner av
Vattenfall, privata kraftföretag m.fl. Trots dessa betydande insatser har
egentligen inga nya kommersiella genombrott gjorts.
Mot denna bakgrund anser utskottet att nya prioriteringar bör göras på
energiforskningsområdet. Klimatforskningen bör prioriteras, eftersom
växthuseffekten kan utgöra ett hot mot de grundläggande levnadsbetingelserna på
jorden. Det är vidare av vikt att det utreds hur det ökande behovet av elkraft
kan tillgodoses i framtiden. Det framtida behovet av elkraft för olika
miljöförbättrande åtgärder inom industri- och hushållssektorn bör kartläggas.
Svensk energiforskning har hittills genomsyrats av tydliga politiska
ambitioner. Forskningsinsatserna har i stor utsträckning styrts utifrån
riksdagsbeslutet att kärnkraften skall vara avvecklad år 2010. Forskningen
måste nu präglas av realism och inte av politiskt önsketänkande. Därför bör
regeringen nu utvärdera vad som åstadkommits. Utskottet föreslår att riksdagen
ansluter sig till vad som här sagts om riktlinjer för energiforskningen fr.o.m.
nästa budgetår och avstyrker således regeringens förslag i motsvarande del.
Härav följer att utskottet också avstyrker den inriktning av energiforskningen
som föreslås i motion 1990/91:N68 (mp).
dels att utskottets hemställan under 63 bort ha följande lydelse:
63. beträffande riktlinjer för energiforskningens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N88 yrkande 13 och med avslag på
proposition 1990/91:88 bilaga 1 moment 11 och motion 1990/91:N68 yrkandena
35--37, 41 och 69, det sistnämnda i ifrågavarande del, som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
86. Riktlinjer för energiforskningens inriktning (mom.63)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.90 som börjar med
"Utskottet ansluter" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Utgångspunkten för beslut om energiforskningens inriktning och för beslut om
de belopp som skall anslås är, som framhålls i motion 1990/91:N68 (mp), vilken
framtid en majoritet inom riksdagen önskar sig och vilka framtidsalternativ den
tror på.
Utskottet avvisar regeringens förslag till riktlinjer för energiforskningens
inriktning, liksom motsvarande förslag i motion 1990/91:N88 (m). I stället bör
det synsätt som präglar motion 1990/91:N68 (mp) vara styrande.
Forskningen bör sålunda inriktas på effektiv energianvändning och utnyttjande
av uthålliga, inhemska och förnybara energikällor. Forskning kring uran och
fossila bränslen bör vara "defensiv" och syfta till att finna de bästa medlen
att ersätta dem och förhindra skador. I övrigt bör forskningen även inriktas på
olika typer av teknik som i dag inte är ekonomiskt eller tekniskt möjliga men
som ligger inom ramarna för ett ekologiskt sunt och solidariskt
framtidssamhälle. Exempel på sådan teknik är bränsleceller, vätgasteknik och
solceller. På transportområdet krävs mer forskning rörande biogasteknik samt
spårbilar och andra kollektivtrafikmedel. Utskottet föreslår att riksdagen
ansluter sig till vad här sagts om riktlinjer för energiforskningens inriktning
fr.o.m. nästa budgetår.
dels att utskottets hemställan under 63 bort ha följande lydelse:
63. beträffande riktlinjer för energiforskningens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkandena 35--37, 41 och 69,
det sistnämnda i ifrågavarande del och med avslag på proposition 1990/91:88
bilaga 1 moment 11 och motion 1990/91:N88 yrkande 13 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
87. Anslag m.m. för Huvudprogram Energiforskning (mom.64)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.90 som börjar med "Vidare
ansluter" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Vidare finner utskottet att, som också föreslås i motion 1990/91:N88 (m), en
lämplig nivå på anslaget för energiforskning för budgetåret 1991/92 är 300
milj.kr. Motsvarande minskningar bör också ske i de bemyndiganden för
budgetåren 1992/93--1996/97 som regeringen har föreslagit. Regeringens förslag
om bemundiganden och anslagsnivå avstyrks alltså, liksom motsvarande förslag i
motion 1990/91:N68 (mp).
dels att utskottets hemställan under 64 bort ha följande lydelse:
64. beträffande anslag m.m. för Huvudprogram Energiforskning
att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:88 bilaga 1 momenten 12
och 13, med bifall till motion 1990/91:N88 yrkandena 15 och 16 och med avslag
på motion 1990/91:N68 yrkandena 40 och 69, det sistnämnda i ifrågavarande del
a) bemyndigar regeringen att under budgetåret 1991/92 ikläda staten ekonomisk
förpliktelse i samband med stöd till forskning och utveckling inom
energiområdet som, inräknat redan fattade beslut, innebär åtaganden om
240000000 kr. för budgetåret 1992/93, 210000000 kr. för budgetåret
1993/94, 170000000 kr. för budgetåret 1994/95, 125000000 kr. för
budgetåret 1995/96, 75000000 kr. för budgetåret 1996/97 samt 25000000
kr. för budgetåret 1997/98,
b) till Energiforskning för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag på 300000000 kr.
88. Anslag m.m. för Huvudprogram Energiforskning (mom.64)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.90 som börjar med "Vidare
ansluter" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Eftersom det gäller en stor omställning från ett energisystem till ett annat
krävs väsentligt ökade forskningsinsatser. Utskottet avstyrker regeringens
förslag till anslag för energiforskning för nästa budgetår. Detta anslag
behöver räknas upp och bör uppgå till 500 milj.kr. Regeringen bör anmoda
programorganen att presentera förslag med den principiella inriktning utskottet
har angivit i det föregående.
För att möjliggöra kontinuitet och långsiktighet i forsknings- och
utvecklingsarbetet bör liksom hittills tillämpas ett system med bemyndiganden
för regeringen att under det kommande budgetåret ikläda staten vissa ekonomiska
förpliktelser under de närmast kommande budgetåren.
Vad utskottet här har föreslagit innebär en ökning av anslaget för
Huvudprogram Energiforskning med drygt 144 milj.kr. jämfört med regeringens
förslag. Utskottet anser att denna anslagsökning bör finansieras på så sätt att
regeringen beslutar att beloppet skall överföras från Vattenfalls planerade
forskningsmedel, ca 400 milj.kr., till statsverket.
Av vad utskottet har anfört framgår att utskottet också avvisar förslagen
rörande anslag m.m. för energiforskning i motion 1990/91:N88 (m).
dels att utskottets hemställan under 64 bort ha följande lydelse:
64. beträffande anslag m.m. för Huvudprogram Energiforskning
att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:88 bilaga 1 momenten 12
och 13, med bifall till motion 1990/91:N68 yrkandena 40 och 69, det sistnämnda
i ifrågavarande del och med avslag på motion 1990/91:N88 yrkandena 15 och 16
a) bemyndigar regeringen att under budgetåret 1991/92 ikläda staten ekonomisk
förpliktelse i samband med stöd till forskning och utveckling inom
energiområdet som, inräknat redan fattade beslut, innebär åtaganden om
380000000 kr. för budgetåret 1992/93, 250000000 kr. för budgetåret
1993/94, 180000000 kr. för budgetåret 1994/95, 130000000 kr. för
budgetåret 1995/96, 100000000 kr. för budgetåret 1996/97 och 50000000
kr. för budgetåret 1997/98,
b) till Energiforskning för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag på 500000000 kr.
89. Anslag till Studsvik för energirelaterad grundforskning m.m. (mom.65)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.91 som börjar med
"Utskottet vill" och slutar med "detta stöd" bort ha följande lydelse:
Utskottet menar att anslaget till Studsvik AB för energirelaterad
grundforskning m.m. bör halveras, vilket bör gå ut över den kärntekniska
forskningen. I övrigt bör Studsvik utnyttjas för forskning inom de prioriterade
områden som förordas i motion 1990/91:N68 (mp). De ca 34 milj.kr. som på så
sätt kan frigöras bör överföras till teknikområdet Energirelaterad
transportforskning.
dels att utskottets hemställan under 65 bort ha följande lydelse:
65. beträffande anslag till Studsvik för energirelaterad grundforskning
m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 39 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
90. Inrättande av en delegation för ekologisk teknik (mom.67)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.91 som börjar med
"Utskottet, som" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:
Regeringen har inrättat programrådet för ett avfallssnålt samhälle och
miljöanpassad produktutveckling. Miljöpartiet har i andra motioner yrkat att
programrådets uppgifter skall vidgas och att rådets namn skall ändras till
"delegationen för ekologisk teknik". Denna delegation bör ingå bland
programorganen för energiforskning. Regeringen bör sålunda vidta erforderliga
åtgärder för att delegationen skall kunna komma till stånd. Förslaget i motion
1990/91:N68 (mp) om ett uttalande av riksdagen tillstyrks sålunda.
dels att utskottets hemställan under 67 bort ha följande lydelse:
67. beträffande inrättande av en delegation för ekologisk teknik
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 42 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
91. Vätgas (mom.69)
Per-Ola Eriksson (c), Roland Larsson (c), Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg
(mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.92 som börjar med
"Återigen hänvisar" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:
Många forskare och tekniker har intygat att vätgasen har förutsättningar att
bli en väsentlig energibärare i framtiden. Vätgasen har många fördelar: den är
miljövänlig, den kan framställas från alla primära energikällor, flexibiliteten
i användningen är stor, den är möjlig att lagra (även storskaligt), den kan
transporteras på betryggande sätt etc.
En stor satsning i samverkan mellan stat, forskare och näringsliv ter sig
därför ytterst angelägen. Regeringen bör uppmanas att lägga fram förslag för
riksdagen med denna inriktning. Härigenom tillgodoses här behandlade delar av
motionerna 1990/91:N26 (c), 1990/91:N62 (mp), 1990/91:N73 (v) och 1990/91:N453
(c).
dels att utskottets hemställan under 69 bort ha följande lydelse:
69. beträffande vätgas
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:N26 och 1990/91:N62, motion
1990/91:N73 yrkande 14 och motion 1990/91:N453 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
92. Effektiviseringar av befintliga vattenkraftverk (mom.72)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.94 som börjar med
"Näringsutskottet gör" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande
lydelse:
Sveriges energiförsörjning skall enligt utskottets mening grundas på inhemska
förnybara energikällor. Därför måste vattenkraften betraktas som en stor
nationell tillgång. När kärnkraften är avvecklad måste vattenkraften utgöra
basen för landets elförsörjning. Den utbyggda vattenkraften torde i stort sett
räcka för att förse landet med elenergi för elspecifika ändamål, dvs.
telekommunikationer, belysning, motordrift, spårbundna kommunikationer och
liknande.
Det är emellertid angeläget, anser utskottet, att ingen fortsatt storskalig
utbyggnad av vattenkraften äger rum. Detta gäller framför allt
"nationalälvarna" men också mindre vattendrag. Därför accepterar utskottet
endast den av riksdagen fastställda ramen om 66 TWh vid normalår. Denna
produktion bör i huvudsak kunna åstadkommas genom modernisering och
effektivisering av befintliga anläggningar. Det kan vara befogat att i detta
sammanhang erinra om att en kraftig utbyggnad av vindkraftsproduktionen kan
medföra effektivare utnyttjande av vattenföringen; vindkraftsproduktionen bör
därför betraktas som ett komplement till vattenkraftsproduktion. Riksdagen bör
göra ett uttalande till regeringen av denna innebörd.
Med vad näringsutskottet här har anfört tillstyrks motion 1990/91:N68 (mp) i
nu behandlad del.
dels att utskottets hemställan under 72 bort ha följande lydelse:
72. beträffande effektiviseringar av befintliga vattenkraftverk
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 26 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
93. Oberoende vattenkraftsrådgivare (mom.73)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.94 som börjar med "Inom
ramen" och slutar med "nu sagda" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning skulle ett beslut om medel till två tjänster
som oberoende rådgivare om vattenkraftsproduktion vara väl ägnat att
understödja och påskynda nyproduktion av elkraft från nedlagda
vattenkraftsanläggningar. I Sverige finns ett betydande antal sådana
anläggningar som skulle kunna aktiveras. Oberoende rådgivare skulle fylla en
mycket viktig uppgift i detta avseende. Trots omfattande information och viss
utbildningsverksamhet i regi av Sveriges energiföreningars riksorganisation
(SERO) har ett mindre antal kraftverk rustats på ett varken tekniskt eller
ekonomiskt godtagbart sätt. Genom en sådan rådgivningsverksamhet som föreslås i
motionen skulle stora förluster av det slag som redan har åsamkats enskilda och
samhället kunna undvikas. Riksdagen bör besluta i enlighet med vad utskottet nu
har uttalat. Härigenom blir motionen tillgodosedd i berörd del. Motion
1990/91:N79 (mp) tillstyrks i berört avseende.
dels att utskottets hemställan under 73 bort ha följande lydelse:
73. beträffande oberoende vattenkraftsrådgivare
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N79 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
att den del av utskottets yttrande på s.94 som börjar med "I propositionen"
och slutar med "och 1989/90:N441 (c)" bort ha följande lydelse:
De olika energislagen skall leva på sina egna meriter. Inom ramen för en
miljörelaterad energibeskattning och en fungerande elmarknad bör även den
småskaliga vattenkraften kunna utnyttjas. Subventionerna i form av särskilda
lån anser utskottet inte vara motiverade. Med det anförda avstyrker utskottet
motionerna 1989/90:N411 (m) och 1989/90:N441 (c).
95. Småskalig vattenkraftsproduktion (mom.74)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.94 med "I
propositionen" och slutar på s.95 med "och 1989/90:N441 (c)" bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att sådan småskalig vattenkraft -- som kan utvinnas utan nya
uppdämningar eller regleringar eller andra ingrepp som stör det ekologiska
systemet i sjöar och vattendrag -- bör utnyttjas i den svenska
energiförsörjningen.
Regeringen bör presentera en översikt över vilka sådana möjligheter som finns,
vilka effekter och energimängder som kan utvinnas och vilka resurser som behövs
för att utnyttja var och en av dem samt en plan för hur denna vattenkraft skall
kunna tas till vara. Eftersom initialkostnaden kan vara mycket hög för
uppbyggnaden av sådan småskalig vattenkraftproduktion bör staten vid behov ge
ett stimulansbidrag till förprojektering på upp till 50 % och till investering
på upp till 35 % av den totala kostnaden. Riksdagen bör göra ett
tillkännagivande till regeringen om detta. Genom en sådan åtgärd blir motion
1989/90:N441 (c) tillgodosedd, liksom i viss mån även motion 1989/90:N411 (m).
dels att utskottets hemställan under 74 bort ha följande lydelse:
74. beträffande småskalig vattenkraftsproduktion
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N441 och med anledning av motion
1989/90:N411 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
96. Vinstmedel från vattenkraftsproduktionen (mom.75)
Per-Ola Eriksson (c), Roland Larsson (c) och Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.95 som börjar med
"Utskottet konstaterar" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Vattenkraften är en regional resurs, anser utskottet. Detta är ett faktum som
måste vinna allmänt erkännande. För att de gynnsamma verkningarna av
vattenkraftsproduktion i Sverige skall komma den berörda regionen till del,
bör, anser utskottet, en avgift om 1 öre/kWh vattenkraftsproducerad elenergi
tas ut från kraftbolagen. Intäkterna härav skall återgå till bygder där
elkraften har producerats. Medlen skall användas för utveckling av näringslivet
i den berörda regionen och till allmänt stöd för denna region. Hälften av
avgiftsmedlen bör gå direkt till regionalt utsatta vattenkraftskommuner.
Resterande medel bör fördelas av länsstyrelsen till länets kommuner.
Bedömningen bör härvid göras på basis av dels utbyggda vattenkraftstillgångar,
dels behovet av regional utveckling inom resp. kommun. Avgiften bör tas ut från
kraftbolagen med början den 1 juli 1991.
Med beklagande måste utskottet konstatera att regeringen ännu inte har tagit
något initiativ i den angivna riktningen. Utskottet anser att riksdagen bör
anmoda regeringen att lägga fram förslag till ett system med återföring av
vattenkraftsvinster i enlighet med vad som har förespåkats i de nu behandlade
motionerna, 1990/91:N355 (c) och 1990/91:N405 (c), den förra i här behandlat
avseende.
dels att utskottets hemställan under 75 bort ha följande lydelse:
75. beträffande vinstmedel från vattenkraftsproduktionen
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N355 yrkandena 2 och 3 och
motion 1990/91:N405 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
97. Finansiering av infrastrukturen genom övervinster från
vattenkraftsproduktionen (mom.76)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.96 som börjar med "Med
hänvisning" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
För att alla regioner i landet skall kunna utvecklas på ett likvärdigt sätt
måste infrastrukturen byggas ut. Enligt utskottets uppfattning är de av
regeringen förespråkade investeringarna i infrastruktur inte tillräckliga,
särkilt inte när det gäller de eftersatta regionerna. En större kraftsamling är
nödvändig för att man snabbt skall kunna komma till rätta med de regionala
obalanser som har uppkommit i Sverige. Utöver de av regeringen föreslagna
medlen bör därför 600 milj.kr. anslås för investeringar i infrastruktur och
vara riktade till stödområdena. Det är, menar utskottet, rimligt att dessa
investeringar finansieras genom de skattemedel som inflyter från
vattenkraftsproduktionen. Förslagsvis bör 1öre per kWh reserveras för de nu
förordade investeringarna. Riksdagen bör besluta i enlighet med vad nu har
sagts. Utskottet tillstyrker alltså motion 1990/91:N352 (v) i nu behandlat
avseende.
dels att utskottets hemställan under 76 bort ha följande lydelse:
76. beträffande finansiering av infrastrukturen genom övervinster från
vattenkraftsproduktionen
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N352 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
98. Finansiering av infrastrukturen genom övervinster från
vattenkraftsproduktionen (mom.76, motiveringen)
Lars Norberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande på s.96 som
börjar med "Med hänvisning" och slutar med "berörd del" bort ha följande
lydelse:
Utskottet vill erinra om det förslag om försäljning av Vattenfalls
vattenkraftverk och värmekraftverk som miljöpartiet har framlagt i motion
1990/91:N42. Intäkterna av denna försäljning, som kan beräknas till omkring 50
miljarder kronor, bör användas till investeringar i ekologiskt sund
energiteknik och transportteknik. Så länge detta belopp räcker bör ca 5
miljarder per år anslås till vardera ändamålet. Den regionalpolitik som
miljöpartiet i andra sammanhang förordar innebär att åtskilligt av dessa
investeringsmedel kommer stödområdena till del. Utskottet vill också erinra om
miljöpartiets förslag om att arbetsgivaravgifterna i stödområdena skall minskas
med 10%. Detta är, enligt utskottets mening, ett bättre sätt att ge
stödområdena ett verkningsfullt stöd än det i motion 1990/91:N352 (v) framlagda
förslaget. Motionen avstyrks därför i nu behandlat avseende.
99. Riktlinjer för stöd till kraftvärmeproduktion med biobränslen (mom.77)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.97 som börjar med
"Utskottet tillstyrker" och slutar med "detta yrkande" bort ha följande
lydelse:
Utskottet menar att introduktionen av biobränslen inte främjas genom den form
av stöd som regeringen föreslår. Sådana tillfälliga subventioner kommer inte
att ge tillräckligt långsiktiga spelregler för att olika aktörer skall vara
beredda att satsa på ny teknik. I stället utgör det förslag om ändringar i
energibeskattningen som företrädare för moderata samlingspartiet har fört fram
i en avvikande mening i yttrande (1990/91:NU12y) av näringsutskottet till
skatteutskottet en bättre grund för en långsiktig och uthållig introduktion av
biobränslen i det svenska energisystemet. Mot denna bakgrund avstyrker
utskottet de i propositionen framlagda förslagen om bidrag för investeringar i
anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränslen och för säkerställande av
en fortsatt användning av biobränslen i befintliga kraftvärmeverk.
dels att utskottets hemställan under 77 bort ha följande lydelse:
77. beträffande riktlinjer för stöd till kraftvärmeproduktion med
biobränslen
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N88 yrkande 8 avslår proposition
1990/91:88 bilaga 1 moment 7 i ifrågavarande del, motion 1989/90:N359 yrkande 4
och motion 1990/91:N68 yrkandena 68 och 71, det förstnämnda i ifrågavarande
del.
100. Riktlinjer för stöd till kraftvärmeproduktion med biobränslen (mom.77)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.97 som börjar med
"Utskottet tillstyrker" och slutar med "detta yrkande" bort ha följande
lydelse:
De förslag som utskottet nu har att ta ställning till utgör nästan det enda
konkreta exemplet i propositionen på åtgärder i syfte att främja introduktionen
av biobränslen. Utskottet finner detta otillfredsställande och återkommer
längre fram i detta betänkande till behovet av ytterligare åtgärder.
Utskottet anser att förslagen i propositionen (s. 57--60) om bidrag för
investeringar i anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränslen i
befintliga kraftvärmeverk är otillräckliga och bör avslås. I stället bör ett
system införas med statsbidrag till byggande av och ombyggnad av
biobränsleeldade kraftvärmeverk med 25% av kostnaden, dock högst 4000 kr.
per kW inom nya kraftvärmeverk och högst 1000 kr. per kW till ombyggnad inom
en total ram av 400 milj.kr. under budgetåret 1991/92. Utskottet föreslår att
riksdagen nu anvisar ett reservationsanslag på detta belopp.
dels att utskottets hemställan under 77 bort ha följande lydelse:
77. beträffande riktlinjer för stöd till kraftvärmeproduktion med
biobränslen
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkandena 68 och 71, det
förstnämnda i ifrågavarande del, med anledning av motion 1989/90:N359 yrkande 4
och med avslag på proposition 1990/91:88 bilaga 1 moment 7 i ifrågavarande del
och motion 1990/91:N88 yrkande 8 till Statsbidrag för byggande och ombyggnad
av kraftvärmeverk för biologiska bränslen för budgetåret 1991/92 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 400000000 kr.
101. Åtgärder för att förbättra konkurrenskraften för befintliga anläggningar
för kraftvärmeproduktion med biobränslen (mom.78)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.98 som börjar med "Det av"
och slutar med "med biobränslen" bort ha följande lydelse:
Utskottet, som ansluter sig till den syn på energibeskattningen som framförs
i motionerna 1990/91:N88 (m) och 1990/91:N412 (m), finner inte anledning för
riksdagen att göra något uttalande av den innebörd som föreslås i motion
1990/91:N93 (mp).
dels att utskottets hemställan under 78 bort ha följande lydelse:
78. beträffande åtgärder för att förbättra konkurrenskraften för befintliga
anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränslen
att riksdagen avslår proposition 1990/91:88 bilaga 1 moment 7 i ifrågavarande
del, motion 1990/91:N83 yrkandena 1--3, motion 1990/91:N89 yrkandena 1 och 2,
motion 1990/91:N90 yrkande 2, motion 1990/91:N92 yrkandena 1 och 2 och motion
1990/91:N93 yrkande 5.
102. Åtgärder för att förbättra konkurrenskraften för befintliga anläggningar
för kraftvärmeproduktion med biobränslen (mom.78)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.98 som börjar med "Det av"
och slutar med "med biobränslen" bort ha följande lydelse:
Den höjning av bidragsbeloppet som utskottet förordar ligger visserligen,
menar utskottet, delvis i linje med tankegångarna bakom förslaget till
uttalande i motion 1990/91:N93 (mp) om bättre lönsamhet för anläggningar för
kraftvärmeverk med biobränslen. Utskottet anser emellertid att riksdagen
samtidigt som den beslutar om höjningen därutöver i ett uttalande till
regeringen entydigt bör ansluta sig till förslaget i nämnda motion. Utskottet
vill också framhålla att den föreslagna ramen av 1000 milj.kr. under fem år
är otillräcklig och bör vidgas väsentligt.
dels att utskottets hemställan under 78 bort ha följande lydelse:
78. beträffande åtgärder för att förbättra konkurrenskraften för befintliga
anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränslen
att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:88 bilaga 1 moment 7 i
ifrågavarande del, motion 1990/91:N83 yrkandena 1--3, motion 1990/91:N89
yrkandena 1 och 2, motion 1990/91:N92 yrkandena 1 och 2 och motion 1990/91:N93
yrkande 5 och med avslag på motion 1990/91:N90 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
103. Förutsättningar för vindkraftsproduktion (mom.82, motiveringen)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser att den del av
utskottets yttrande på s.101 som börjar med "Enligt regeringens" och slutar
med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör vindkraften -- liksom andra energislag --
utvecklas på sina egna ekonomiska meriter. Inom denna ram kan en miljörelaterad
energibeskattning och en fungerande elmarknad medge såväl den storskaliga som
den små- och medelstora vindkraften att spela den roll som är rimlig med hänsyn
till dess potential. Med det sagda avstyrker utskottet i berört avseende
motionerna 1990/91:N76 (c), 1990/91:N73 (v), 1989/90:N478 (v), 1990/91:N68
(mp), 1990/91:N93 (mp) och 1990/91:N446 (mp), 1989/90:N458 (mp) och
1989/90:N416 (fp).
104. Förutsättningar för vindkraftsproduktion (mom.82)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.101 som börjar med "Enligt
regeringens" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Den statliga vindkraftsutredningen visade att det i Sverige finns potential
för minst 30 TWh elenergi från vindkraftsproduktion. Detta innebär, menar
utskottet, att vindkraften kan bli ett värdefullt inslag i energiförsörjningen.
Vindkraft och direkt solenergi medför i stort sett försumbara miljöeffekter.
Härtill kommer att det finns goda exportmöjligheter när det gäller svenska
aggregat eller delar därav. Vindkraft har dessutom gynnsamma regionalpolitiska
effekter.
Utskottet finner att den skisserade produktionsnivån kan nås med en kraftfull
utbyggnad som innebär en serieproduktion om tusentals aggregat, företrädesvis
mindre anläggningar. Vid en sådan kraftig utbyggnad kommer priset att vara
konkurrenskraftigt i jämförelse med annan ny elproduktion. Om
miljökonsekvenserna värderas i ekonomiska termer och vägs in i bilden härutöver
kommer vindkraften att vara ekonomiskt överlägsen. Utskottet anser mot denna
bakgrund att en snabb och kraftfull utbyggnad av vindkraften är angelägen.
Samtidigt vill utskottet beklaga att utvecklingen av vindkraften systematiskt
har motarbetats i Sverige; detta visas bl.a. genom internationella jämförelser.
Pengar och tid har kastats bort på att utveckla storskaliga anläggningar i
stället för att -- med Danmark som föredöme -- satsa på små aggregat.
Utskottet anser det angeläget att en handlingsplan tas fram som visar hur
utbyggnaden av vindkraften skall kunna ske i takt med avvecklingen av
kärnkraften. Det förslag om investeringsstöd som regeringen har lagt fram vill
utskottet ansluta till men anser att tidsperioden bör förlängas och beloppet
höjas vid behov. Regeringen bör vidare anmodas att lägga fram förslag till
riksdagen om hur information om vindkraften till allmänheten bör kunna lämnas.
Genom ett uttalande av nu angiven innebörd blir motionerna 1990/91:N73 (v) och
1989/90:478 (v) i huvudsak tillgodosedda i berörda delar. Övriga här aktuella
motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 82 bort ha följande lydelse:
82. beträffande förutsättningar för vindkraftsproduktion
att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:90 i ifrågavarande del,
med bifall till motion 1989/90:N478 yrkande 10 och motion 1990/91:N73 yrkandena
10 och 12 och med avslag på motion 1989/90:N416, motion 1989/90:N458 yrkandena
1 och 2, motion 1990/91:N68 yrkandena 30 och 31, motion 1990/91:N76, motion
1990/91:N93 yrkande 6 i ifrågavarande del och motion 1990/91:N446 yrkandena
1--3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
105. Förutsättningar för vindkraftsproduktion (mom.82)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.101 som börjar med "Enligt
regeringens" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Vindkraften kan i dag betraktas som en etablerad teknik, åtminstone när det
gäller aggregat under 1000 kW. Utskottet beklagar dock att
energietablissemanget har lyckats blockera utvecklingen i Sverige av vindkraft.
Detta har skett genom lågprispolitik för elenergi men också genom felaktiga
satsningar på alltför stora prototyper. Dessutom har det varit förenat med
stora svårigheter att få elenergi från ett vindkraftverk inkopplat på det
allmänna elnätet.
Utskottet anser att produktionsmålet för den fortsatta utbyggnaden av
vindkraft bör sättas till 17 TWh per år inom 25 år. Detta torde kräva en
utbyggnad av kapaciteten på 250 MW varje år under denna period. Kostnaden bör
emellertid sjunka kraftigt när en produktion i denna storleksordning har
etablerats. I sammanhanget vill utskottet också erinra om de regionalpolitiskt
gynnsamma effekter som en utbyggnad av denna storleksordning kan medföra,
exempelvis på Öland och Gotland.
Det föreslagna investeringsprogrammet är emellertid, menar utskottet, alltför
begränsat för att man omedelbart skall få i gång ett investeringsprogram av
denna storlek. Utskottet vill erinra om de förslag som miljöpartiet lämnat till
utökat stöd till vindkaft och som delvis behandlas i andra delar av detta
betänkande samt i skatteutskottets behandling av energiskattefrågorna,
nämligen:
1. befrielse från all skatt inkl. mervärdeskatt för elenergi från
vindkraftverk,
2. restitution av inbetald mervärdeskatt vid byggandet av vindkraftverk,
3. investeringsbidrag om 25% inom en anslagsram som budgetåret 1991/92
uppgår till 100 milj.kr. och inom en fyraårsperiod trappas upp till 625
milj.kr. per år,
4. statliga lån med låg ränta och amorteringsfrihet i fem år
till uppbyggnad av produktionsresurser för vindkraft.
Utskottet ansluter sig därför till det program och de anslag som förespråkas
i motion 1990/91:N68 (mp), som alltså tillstyrks liksom också motion
1990/91:N446 (mp). Också den synpunkt som framförs i motion 1990/91:N93 (mp) om
vikten av att man i större utsträckning använder ekonomiska styrmedel för att
göra det mer lönsamt att driva vindkraftverk än anläggningar för "produktion"
av icke förnybar energi delas av utskottet. Motion 1989/90:N458 (mp) får anses
tillgodosedd genom vad utskottet nu har sagt. Övriga nu behandlade
motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 82 bort ha följande lydelse:
82. beträffande förutsättningar för vindkraftsproduktion
att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:90 i ifrågavarande del,
med bifall till motion 1989/90:N458 yrkandena 1 och 2, motion 1990/91:N68
yrkandena 30 och 31, motion 1990/91:N76, motion 1990/91:N93 yrkande 6 i
ifrågavarande del och motion 1990/91:N446 yrkandena 1--3 och med avslag på
motion 1989/90:N416, motion 1989/90:N478 yrkande 10 och motion 1990/91:N73
yrkandena 10 och 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
106. Riktlinjer för stöd ur energiteknikfonden till vindkraftsproduktion
(mom.83, motiveringen)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser att den del av
utskottets yttrande på s.102 som börjar med "Utskottet ansluter" och slutar
med "avstyrks alltså" bort ha följande lydelse:
Med hänvisning till vad som har anförts i denna fråga i moderata
samlingspartiets partimotion 1990/91:N88 om energipolitiken avstyrker utskottet
motionerna 1990/91:N68 i berörd del och 1990/91:N78 (mp).
107. Riktlinjer för stöd ur energiteknikfonden till vindkraftsproduktion
(mom.83)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.102 som börjar med
"Utskottet ansluter" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande lydelse:
Utskottet tillstyrker förslaget om teknikutvecklingsstöd som presenteras i
propositionen. Däremot anser utskottet att stödet bör ges en något annorlunda
inriktning. Hälften av stödet som avsätts till vindkraften bör avse främst
medelstora vindkraftverk, dvs. med en effekt av mellan 60 kW och 1000 kW.
Vidare är det lämpligt att en del av stödet riktas mot utvecklingen av
småskaliga vindkraftverk, dvs. med en effekt av högst 60 kW. Genom ett beslut
av riksdagen med nu angivet innehåll skulle motionerna 1990/91:N68 (mp) i nu
aktuell del och 1990/91:N78 (mp) bli tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 83 bort ha följande lydelse:
83. beträffande riktlinjer för stöd ur energiteknikfonden till
vindkraftsproduktion
att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:88 moment 8 i
ifrågavarande del och med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 68 i
ifrågavarande del och motion 1990/91:N78 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
108. Riktlinjer för stöd till investeringar i vindkraftverk (mom.84)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.103 som börjar med
"Utskottet ansluter" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det angeläget att slå fast att vindkraften kan
spela en viss roll i den svenska energiförsörjningen. Det är samtidigt viktigt
att understryka att det endast rör sig om ett marginellt elkraftstillskott och
att ett sådant kan komma till stånd enbart under förutsättning att ytterligare
teknikutveckling äger rum och att kostnadsproblemen kan bemästras.
Utskottet ansluter sig härmed till den uppfattning som förs fram i motion
1990/91:N88 (m). I denna föreslås att riksdagen med avslag på förslaget om
investeringsbidrag gör ett tillkännagivande till regeringen av nyss nämnd
innebörd om stöd till investeringar i vindkraftverk. Samtidigt godtar utskottet
förslaget i motionen om att ett stöd av 50 milj.kr. under fem år skall lämnas
för teknikutveckling på vindkraftsområdet. Riksdagen bör för nästkommande
budgetår anvisa ett reservationsanslag av 10 milj.kr. Av vad som har
föreslagits framgår att utskottet inte kan godta det förslag om
investeringsbidrag som förs fram i motion 1990/91:N68, som alltså avstyrks i nu
berörd del.
dels att utskottets hemställan under 84 bort ha följande lydelse:
84. beträffande riktlinjer för stöd till investeringar i vindkraftverk
att riksdagen
a) med bifall till motion 1990/91:N88 yrkande 10 och med avslag på
proposition 1990/91:88 moment 9, motion 1989/90:N431, motion 1989/90:N458
yrkandena 3--5, motion 1990/91:N68 yrkande 68 i ifrågavarande del, motion
1990/91:N79 yrkande 1 och motion 1990/91:N446 yrkandena 4--7 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
b) med bifall till motion 1990/91:N88 yrkande 19 och med avslag på motion
1990/91:N68 yrkande 75 till Utveckling av vindkraft för budgetåret 1991/92
under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 10000000kr.
109. Riktlinjer för stöd till investeringar i vindkraftverk (mom.84)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.103 som börjar med
"Utskottet ansluter" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill understryka att vindkraften när det gäller aggregat på upp
till 1000 kW i dag kan betraktas som en väl etablerad teknik. Härtill kommer
att kostnaderna för verk i intervallet 200--500 kW har kunnat nedbringas så att
priset per levererad kWh kan konkurrera med de flesta nya kraftanläggningar.
Regeringen har visserligen lagt fram förslag om investeringsbidrag som avses
främja vindkraftsproduktionen; den föreslagna storleksordningen avslöjar
emellertid, enligt utskottets mening, att regeringens plan för en avveckling av
kärnkraften saknar trovärdighet. De resonemang som förs och de slutsatser som
dras från miljöpartiets sida beträffande utbyggnaden av vindkraften och som har
redovisats tidigare i detta betänkande finner utskottet vara välmotiverade. Det
är, menar utskottet, angeläget att riksdagen nu fattar beslut som innebär att
tidigare positiva uttalanden om vindkraftens framtid nu ges bärkraft. Utskottet
ansluter sig därför till förslagen i motion 1990/91:N68 (mp) såvitt de gäller
avslag på propositionen i denna del. I stället behövs en väsentligt ökad
anslagsram för den kommande femårsperioden, nämligen 1950 milj.kr. För
budgetåret 1991/92 bör anslås 100 milj.kr. till bidrag till 25% av
investeringen för byggandet av vindkraftverk. För de därpå följande åren bör
anslagen ökas inom den nyss angivna ramen.
En väl utbyggd, oberoende rådgivning är enligt utskottets mening väl
motiverad, inte minst under det första året. Därför bör det ur vindkraftsstödet
avsättas medel motsvarande fem heltidstjänster för sådana oberoende rådgivare
och till utbildningsverksamhet inom vindkraftsområdet. Tjänsterna och
utbildningsinsatserna kan liksom hittills administreras av Sveriges
energiföreningars riksorganisation (SERO), som har god kompetens för sådana
uppgifter. Genom ett beslut av riksdagen med denna inriktning blir motion
1990/91:N79 (mp) tillgodosedd liksom i huvudsak även motionerna 1989/90:N458
(mp) och 1990/91:N446 (mp), de båda senare i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 84 bort ha följande lydelse:
84. beträffande riktlinjer för stöd till investeringar i vindkraftverk
att riksdagen
a) med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 68 i ifrågavarande del, motion
1990/91:N79 yrkande 1 och motion 1990/91:N446 yrkandena 4--7, med anledning av
motion 1989/90:N458 yrkandena 3--5 och med avslag på proposition 1990/91:88
moment 9, motion 1989/90:N431 och motion 1990/91:N88 yrkande 10 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
b) med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 75 och med avslag på motion
1990/91:N88 yrkande 19 till Bidrag för byggande av vindkraftverk för
budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
100000000 kr.
110. Investeringslån till leverantörer av specialutrustning för
vindkraftsaggregat (mom.85, motiveringen)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
att den del av utskottets yttrande på s.103 som börjar med "Utskottet finner"
och slutar med "behandlad del" bort ha följande lydelse:
Med hänvisning till vad som har anförts i denna fråga i moderata
samlingspartiets partimotion 1990/91:N88 om energipolitiken avstyrker utskottet
motion 1990/91:N68 (mp) i här berört avseende.
111. Investeringslån till leverantörer av specialutrustning för
vindkraftsaggregat (mom.85)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.103 som börjar med
"Utskottet finner" och slutar med "behandlad del" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning, nämligen att investeringslån
till sådana industrier som levererar specialutrustning till vindkraftverk är
ett viktigt instrument för att man på allvar skall kunna få i gång
elkraftsproduktionen med vindkraftsteknik. Sådana lån bör vara amorteringsfria
och löpa med låg ränta under de första fem åren. Riksdagen bör till regeringen
göra ett uttalande av denna innebörd. Utskottet tillstyrker alltså här
behandlad del av motion 1990/91:N68 (mp).
dels att utskottets hemställan under 85 bort ha följande lydelse:
85. beträffande investeringslån till leverantörer av specialutrustning för
vindkraftsaggregat
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 76 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
112. Överföring av elenergi från vindkraftsproduktion (mom.86)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.104 som börjar med "Enligt
vad" och slutar med "har anförts" bort ha följande lydelse:
Om riksdagens avsikt är att främja introduktionen av medelstora
vindkraftsaggregat är det nödvändigt att det föreslagna investeringsbidraget
kompletteras med åtgärder som går ut på modifieringar av skilda slag i ellagen
när det gäller rätten att transitera el. Utskottet ansluter sig i denna fråga
till de synpunkter som har förts fram i motionerna 1990/91:N82 (c) och
1990/91:N80 (mp).
Vid försök att bilda andelsföreningar enligt dansk modell, s.k. møllelag, har
det nämligen visat sig omöjligt att få rätt till transitering av el till flera
mottagare, detta även om dessa skulle inneha grannfastigheter till den
fastighet där aggregatet är beläget. Hindret består i en rekommendation
utfärdad av Svenska elverksföreningen som visserligen innebär att
eldistributören mot kilometeravgift kan erbjuda sig att transitera elenergi
från t.ex. ett vindkraftverk, men detta under förutsättning att transiteringen
avser endast en enda förbrukningspunkt. Också svårigheter av andra slag
uppkommer. Elverksföreningen har nämligen utfärdat en rekommendation som går ut
på att en mycket hög administrationsavgift skall tas ut. Vidare tillämpas inte
någon längdberoende avgiftsreduktion. Detta drabbar särskilt detta slags
elframställning, eftersom den ström som produceras i elverket förbrukas enbart
i närområdet. Den transitering som sker utanför detta område är därför endast
fiktiv och borde inte föranleda några större kostnader för distributören.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att de nu återgivna svårigheterna
hindrar en positiv utveckling av vindkraftsproduktionen. En lagstiftning som
undanröjer dessa hinder är därför nödvändig. Vidare anser utskottet att de i
motionerna angivna riktlinjerna bör vara vägledande i ett lagstiftningsarbete
av begärt slag. Den aviserade totalöversynen är givetvis motiverad, men
utskottet vill betona angelägenheten av att de nu behandlade problemen snarast
får sin lösning. Riksdagen bör därför anmoda regeringen att för riksdagen lägga
fram förslag i enlighet med vad som nu har sagts. Motionerna 1990/91:N82 (c)
och 1990/91:N80 (mp) blir genom ett uttalande av denna innebörd helt eller
delvis tillgodosedda. De tillstyrks alltså.
dels att utskottets hemställan under 86 bort ha följande lydelse:
86. beträffande överföring av elenergi från vindkraftsproduktion
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:N80 och 1990/91:N82 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
113. Kommunernas planering i fråga om vindkraftsproduktion (mom.87)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.105 som börjar med "Enligt
utskottets" och slutar med "behandlat avseende" bort ha följande lydelse:
Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig
till de synpunkter som ligger till grund för det aktuella yrkandet. Motion
1990/91:N88 (m) tillstyrks i nu behandlat avseende med det nu sagda.
dels att utskottets hemställan under 87 bort ha följande lydelse:
87. beträffande kommunernas planering i fråga om
vindkraftsproduktion
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N52 yrkande 2 i ifrågavarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
114. Havsbaserad vindkraftsproduktion i Blekinge (mom.88)
Per-Ola Eriksson (c), Roland Larsson (c) och Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.106 som börjar med
"Utskottet noterar" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening måste en del av förnyelsen i energisystemet avse
satsning på havsbaserad vindkraftsproduktion, som har en betydande potential.
Utskottet anser att det är angeläget att det nu studerade projektet med en
försöksgrupp på sju verk utanför Blekingekusten fullföljs. Det skulle ge
värdefull erfarenhet, inte minst när det gäller tekniken att till havs bygga,
driva och underhålla vindkraftverk. Riksdagen bör därför till regeringen rikta
ett uttalande i enlighet med vad som anförs i motion 1989/90:A12 (c). Genom ett
uttalande av detta slag blir även motion 1990/91:N424 (v) tillgodosedd i här
aktuellt avseende.
dels att utskottets hemställan under 88 bort ha följande lydelse:
88. beträffande havsbaserad vindkraftsproduktion i Blekinge
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A12 yrkande 5 och med anledning
av motion 1990/91:N424 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
115. Lokalisering av landbaserad vindkraftsproduktion (mom.89)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.106 som börjar med "I det"
och slutar med "motion 1989/90:N468 (mp)" bort ha följande lydelse:
Utskottet finner det i motion 1989/90:N468 (mp) framlagda förslaget om dels
ett vindkraftsfält, dels en försöksstation för vindkraft vid Vätternstranden
väl motiverat. Den tilltänkta platsen, Hästholmen, används visserligen som
skjutfält för försvaret. Enligt utskottets uppfattning finns det emellertid
skäl som talar för att detta bör läggas ned.
Vätternstranden är en av de få platser i landet där det blåser så kraftigt
att en vindkraftsproduktion skulle vara lönsam. Det centrala läget i Sverige
motiverar också att man kompletterar anläggningen med en försöksstation för
vindkraft där mätningar och experiment för vidareutveckling av
vindkraftstekniken kunde utföras. Närheten till SAABs flygdivision i Linköping
skulle också vara en fördel; dess kunnande inom aerodynamiken skulle kunna
innebära positiva möjligheter för utvecklingen av vindkraftstekniken. Enligt
utskottets mening bör staten kunna bidra till sådana anläggningar som nu har
föreslagits. Utskottet tillstyrker härmed motion 1989/90:N468 (mp).
dels att utskottets hemställan under 89 bort ha följande lydelse:
89. beträffande lokalisering av landbaserad vindkraftsproduktion
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N468 och motion 1990/91:N439
yrkande 2 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1990/91:N448 yrkande 1,
motion 1989/90:N478 yrkande 9, motion 1990/91:N424 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
116. Vågkraft (mom.90)
Per-Ola Eriksson (c) och Roland Larsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.107 som börjar med
"Utskottet delar" och slutar med "behandlat avseende" bort ha följande lydelse:
Vågkraften har enligt utskottets uppfattning betydande
utvecklingsmöjligheter. Det finns flera intressanta konstruktioner. I vart fall
är några av dessa av så stort intresse att de bör prövas i praktisk skala för
att man skall öka kunskaperna och erfarenheterna av vågenergi. Stöd för detta
ändamål bör kunna lämnas inom ramen för energiforskningsanslaget eller av
medel från energiteknikfonden. Genom att riksdagen gör ett uttalande till
regeringen av nu angiven innebörd blir motion 1989/90:N478 (v) i huvudsak
tillgodosedd i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 90 bort ha följande lydelse:
90. beträffande vågkraft
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:N478 yrkandena 11 och 12 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
117. Vågkraft (mom.90)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.107 som börjar med
"Utskottet delar" och slutar med "behandlat avseende" bort ha följande lydelse:
Vågkraften har enligt utskottets uppfattning stora utvecklingsmöjligheter.
Energi producerad på detta sätt är förnybar. Den har dessutom endast liten
inverkan på miljön; anläggningarna är havsbaserade, bottenförankrade och
flytande. De placeras därför där djupet är 30--150 m.
Ett avsevärt tillskott till elkraftsproduktionen kan erhållas genom
vågenergi. Beräkningar visar att minst 5 TWh kan utvinnas ur vågkraften utanför
Sveriges kuster och minst 25 TWh utanför Norges. Det är därför angeläget att en
utvecklingsplan för inhemsk vågenergi tas fram av regeringen, som också bör ta
initiativ till ett samarbete med Norge om ett gemensamt sådant
utvecklingsprojekt. Målet bör därvid vara att den nu nämnda produktionen skall
uppnås till år 2010. I samarbetet bör ligga att Sverige ges möjlighet att från
Norge importera energi, framställd på detta sätt, motsvarande 10 KWh. Utskottet
anser att det finns möjlighet till kombinerade havsanläggningar, där vind-,
våg- och solenergi produceras samtidigt med fisk, skaldjur och andra s.k.
akvaprodukter. Utskottet föreslår att riksdagen hos regeringen begär förslag
med nu angiven inriktning. Genom en sådan åtgärd blir motion 1989/90:N478 (v)
tillgodosedd såvitt gäller här behandlad del.
dels att utskottets hemställan under 90 bort ha följande lydelse:
90. beträffande vågkraft
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N478 yrkandena 11 och 12 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
118. Strategi för minskad användning av fossila bränslen (mom.91)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.108 som börjar med "Den
strategi" och slutar med "behandlade delar" bort ha följande lydelse:
Regeringens förslag innebär att man frångår det av riksdagen år 1988
beslutade taket för koldioxidutsläpp. I stället för att föra en politik för att
-- utifrån den utsläppsnivå som då rådde -- möjliggöra inte bara en frysning
utan också vidare reduktioner har regeringen nu öppnat för att
koldioxidutsläppen kan få öka under 1990-talet, med målet att de först fram
till år 2000 skall ha bringats ned till 1990 års nivå. Utskottet föreslår att
riksdagen till regeringen gör ett uttalande i enlighet med vad nu har sagts och
som ligger i linje med vad som i denna fråga har anförts i moderata
samlingspartiets partimotion 1990/91:N88 (m). Med det sagda tillstyrker
utskottet motion 1989/90:N404 (m). Därmed avstyrker utskottet motionerna
1990/91:N68 (mp) och 1989/90:N478 (vpk) i här berört avseende.
dels att utskottets hemställan under 91 bort ha följande lydelse:
91. beträffande strategi för minskad användning av fossila bränslen
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:404 yrkande 6 och med avslag på
motion 1989/90:N478 yrkandena 13 och 15, det sistnämnda i ifrågavarande del,
och motion 1990/91:N68 yrkandena 17--19 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
119. Strategi för minskad användning av fossila bränslen (mom.91)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.108 som börjar med "Den
strategi" och slutar med "behandlade delar" bort ha följande lydelse:
År 1989 svarade de fossila bränslena för 77% av den registrerade
energianvändningen i världen; i Sverige är andelen ca 50% av
energiförsörjningen. Förbränningen av sådana bränslen medför avsevärda problem
i form av utsläpp av kolväten, kväveoxider, koloxid och inte minst koldioxid.
Utskottet delar den oro för effekterna av de fossila bränslena som kommer till
uttryck i miljöpartiets motion. Med beklagande måste utskottet konstatera att
regeringen trots den oroväckande utvecklingen inte har lämnat något samlat
förslag när det gäller de fossila bränslena. Varken sårbarhetsaspekter eller
den långsiktiga synen när det gäller resursknappheten i världen behandlas. I
fråga om miljöproblemen är det bara koldioxidfrågan som berörs i propositionen;
utsläpp av andra skadliga ämnen har glömts bort.
Enligt utskottets uppfattning det är nödvändigt med ett tydligt utsagt mål
och klart definierade medel för att en nedtrappning av användningen av fossila
bränslen skall kunna åstadkommas. Utskottet anser att Sverige har stora
möjligheter att dels utnyttja inhemska ersättningar, dels åstadkomma
energieffektivisering. Det är av dessa skäl motiverat att Sverige ställer högre
krav än andra länder när det gäller avtrappning. Utskottet ansluter sig därmed
till miljöpartiets krav på en minskning av de fossila bränslena med 85% på
25 år. Den strategi som bör vara vägledande bör, enligt utskottets mening,
innefatta följande tre delmål. Åtgärder för ökad energieffektivitet skall syfta
till att energianvändningen minskas med 2%. Inhemsk förnybar energi skall
helt ersätta de fossila bränslena för uppvärmningsändamål. Trafiksektorn skall
förnyas så att energisnål kollektivtrafik kan ersätta personbilism och
lastbilstransporter, samtidigt som glesbygdens drivmedelsbehov blir
tillgodosett genom förädlade biobränslen.
Utskottet instämmer också i vad i motionen sägs beträffande vikten av att
även svavel- och kväveoxidutsläppen från förbränningen av fossila bränslen
reduceras. De olika förslag till åtgärder härvidlag som förs fram i motionen
ansluter sig utskottet till. Med det sagda tillstyrks motion 1990/91:N68 (mp) i
nu berört avseende. Övriga här behandlade motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 91 bort ha följande lydelse:
91. beträffande strategi för minskad användning av fossila bränslen
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkandena 17--19 och med
avslag på motion 1989/90:N404 yrkande 6 och motion 1989/90:N478 yrkandena 13
och 15, det sistnämnda i ifrågavarande del, som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
120. Utsläpp av svaveldioxider från fossila bränslen (mom.92)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.109 som börjar med "Det
föreslagna" och slutar med "motion 1989/90:N485 (mp)" bort ha följande lydelse:
Utskottet finner det angeläget att erinra om de metoder som står till buds
när det gäller att minska svaveldioxidutsläppen vid förbränning av fossila
bränslen. Bara genom att byta bränsle eller bränslekvalitet kan resultat
uppnås. Det är enligt utskottets uppfattning viktigt att erinra om att
tillgången på lågsvavlig olja för närvarande är god.
Vidare kan olika åtgärder vid sjäva förbränningen göra avsedd verkan. Ett
exempel är den s.k. våt--torra metoden för avsvavling av rökgaserna. Genom
detta förfarande minskas utsläppen av svaveldioxid med 80%. Ett annat gäller
fluidiserade bäddar; också den metoden ger en avsvavling på 80--90%. Metoden
att blåsa in kalk i eldstaden är visserligen inte lika effektiv -- en reduktion
av svavlet med 30--50% kan uppnås -- men är å andra sidan billig och har den
fördelen att den kan användas i befintliga pannor.
Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av denna innebörd. Utskottet
tillstyrker härmed behandlade delar av motionerna 1989/90:N485 (mp) och
1990/91:N68 (mp).
dels att utskottets hemställan under 92 bort ha följande lydelse:
92. beträffande utsläpp av svaveldioxider från fossila bränslen
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N485 och motion 1990/91:N68
yrkandena 20 och 21 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
121. Nya förbränningsanläggningar för kol och olja (mom.93)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.110 som börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "ifrågavarande del" bort ha följande lydelse:
Det är, menar utskottet, angeläget att Sverige nu vidtar kraftfulla åtgärder
för att vi skall kunna ta vårt globala miljöansvar när det gäller att komma
till rätta med växthuseffekten. Utskottet ansluter sig härvidlag till de
synpunkter och förslag i motionen som miljöpartiet har lagt fram. I dessa
lämnas en beskrivning av växthuseffektens innebörd i olika avseenden.
Med beklagande måste utskottet emellertid konstatera att de åtgärder som
regeringen har föreslagit är helt otillräckliga för att man skall kunna
åstadkomma resultat som är varaktiga och ger en godtagbar minskning av
koldioxidutsläppen. Det är angeläget att slå fast att all projektering och
byggande av fossileldade kraftanläggningar måste stoppas. Likaledes får inte
heller biobränslebaserade anläggningar konverteras till fossilbränsleeldning.
Ett första -- och nödvändigt -- steg för en avveckling av den fossila
bränsleanvändningen är att det införs förbud mot att bygga nya
förbränningsanläggningar för sådana bränslen. Ett effektivt styrmedel för att
åstadkomma önskvärt resultat är att lagstifta härom. De anläggningar som skall
träffas av förbudet är sådana med en planerad årlig energiomsättning
överskridande 15GW. För mindre anläggningar krävs andra åtgärder, vilket
utskottet kommer att redovisa i det följande. Regeringen bör mot den nu angivna
bakgrunden anmodas att för riksdagen lägga fram ett förslag till förbud med nu
angiven inriktning. Genom en åtgärd av detta slag blir motionerna 1990/91:N68
(mp) och 1990/91:N407 (mp) tillgodosedda, den förra i här behandlad del.
dels att utskottets hemställan under 93 bort ha följande lydelse:
93. beträffande nya förbränningsanläggningar för kol och olja
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 22 och motion
1990/91:N407 och med anledning av motion 1989/90:N432 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
122. Utsläpp av kväveoxider (mom. 94)
Per-Ola Eriksson (c) och Roland Larsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.110 som börjar med "Som
har" och slutar med "motion 1990/91:N68 (mp)" bort ha följande lydelse:
Såsom utskottet har anfört i det föregående har regeringen i den
miljöpolitiska propositionen redovisat sin ställningstaganden i fråga om
åtgärder mot kväveoxidutsläpp. Utskottet erinrar om att centerpartiet med
anledning av den miljöpolitiska propositionen 1990/91:90 har framställt krav på
ett program för hur kväveoxidutsläppen skall minskas med 75%. Detta
ställningstagande har också redovisats i reservation 11 (c) i betänkandet
1990/91:JoU30. Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen till förmån för
ett program av det begärda slaget. Härigenom skulle motion 1990/91:N68 (mp) bli
i huvudsak tillgodosedd i här behandlad del.
dels att utskottets hemställan under 94 bort ha följande lydelse:
94. beträffande utsläpp av kväveoxider
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N68 yrkande 23 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
123. Utsläpp av kväveoxider (mom. 94)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.110 som börjar med "Som
har" och slutar med "motion 1990/91:N68 (mp)" bort ha följande lydelse:
Utsläppen av kväveoxider är betydligt högre än vad naturen tål. Utskottet
finner det anmärkningsvärt att regeringen inte i anslutning till de
energipolitiska övervägandena har berört frågan om utsläppen av kväveoxider.
Enligt utskottets uppfattning bör kraven när det gäller kväveoxider avsevärt
skärpas. I huvudsak två möjligheter står till buds när det gäller att minska
utsläppen av sådana skadliga ämnen. Utsläppen kan reduceras antingen genom
förbränningstekniska åtgärder eller genom rening av rökgaserna. Rökgasreningen
är mycket effektiv men är dyrare och mer komplicerad än förbränningstekniska
ågärder. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att den bästa teknik som i
dag är tillgänglig möjliggör utsläppsnivåer som är avsevärt lägre än de
gränsvärden som föreslås i motionen. Det kan för övrig noteras att man i
Tyskland och Japan använder katalytisk rökgasrening; enligt denna metod uppnås
en rening av rökgaserna med 90%. Vidare anser utskottet att en åtgärd bör
vara ett förbud mot anläggandet av nya fossilbränsleeldade anläggningar. I
stället bör man satsa på biobränslen i kombination med kravet på att endast
bästa tillgängliga teknik får användas i nya biobränsleanläggningar.
Enligt utskottets uppfattning bör de metoder som anges för uppnående av det
mål i fråga om kväveoxider som redovisas i motionen vara riktningsgivande för
det framtida arbetet på att minska utsläppen av dessa ämnen. Utskottet föreslår
att riksdagen ger regeringen till känna vad nu har sagts. Motion 1990/91:N68
(mp) tillstyrks härmed i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 94 bort ha följande lydelse:
94. beträffande utsläpp av kväveoxider
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 23 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
124. Typgodkännande och obligatorisk besiktning av villapannor (mom.95)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.110 med
"Utskottet finner" och slutar på s.111 med "aktuellt avseende" bort ha
följande lydelse:
Det är enligt utskottets uppfattning av stor vikt att det blir möjligt att
komma till rätta med utsläpp vid förbränning inte bara när det gäller de större
anläggningarna utan även när det gäller de individuellt eldade pannorna. Sådana
villapannor omfattas inte av miljöavgifter, samtidigt som flertalet av de i dag
ca 400000 installerade pannorna har en dålig förbränningsteknik för ved.
Alltför stora utsläpp sker av såväl lättflyktiga ämnen som tjära. En övergång
till små pannor med bättre prestanda skulle innebära en reduktion av utsläppen.
För att detta skall kunna förverkligas måste ett system för typgodkännande av
villapannor med högsta utsläppsgräns för bl.a. kväveoxider och kolväten
införas. Vidare bör regler om obligatorisk besiktning av villapannor utfärdas.
Besiktningen bör vara inriktad på pannornas skötsel. Enligt utskottets mening
är skyndsamma åtgärder angelägna. Utskottet tillstyrker härmed motion
1990/91:N68 (mp) i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 95 bort ha följande lydelse:
95. beträffande typgodkännande och obligatorisk besiktning av villapannor
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkandena 24 och 25 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
125. Förgasade restoljor (mom.96)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.111 som börjar med "Med
hänvisning" och slutar med "motion 1990/91:N49 (v)" bort ha följande lydelse:
Vid produktion av bensin och andra mer lättflyktiga produkter vid
raffinaderierna uppstår högsvavliga restoljor, som av miljöskäl inte får
förbrännas i Sverige. Däremot exporteras de och intäkterna härav -- som uppgår
till ca 1 miljard kronor -- innebär att raffinaderiernas kostnader minskas i
motsvarande mån. I likhet med motionärerna anser utskottet att det är
tvivelaktigt att Sverige -- ett land med god ekonomi och utvecklad teknik --
exporterar ett allvarligt miljöproblem till andra länder med sämre
reningsteknik. Ett från miljösynpunkt betydligt mer tilltalande sätt vore att
vid vissa processanläggningar och värmeverk ersätta energi från kol med energi
från sådana restoljor. Tekniken går ut på att förgasa sådana oljor och därefter
använda den renade gasen. Så torde exempelvis det kol och den koks som används
vid SSAB och i det kommunala värmeverket i Luleå svara för en avsevärd del av
de miljöskadliga utsläppen i området. Dessa skulle kraftigt kunna minskas om
man i stället använde förgasade restoljor. En förutsättning härför är givetvis
att avancerad reningsteknik utnyttjas.
Utskottet vill betona vikten av att fossila bränslen på sikt inte kommer till
användning. Den nu förordade användningen av restoljor bör i det perspektivet
ses mer som ett angeläget omhändertagande av ett miljöfarligt avfall än som en
långsiktig lösning av energiförsörjningsproblemen.
Enligt utskottets uppfattning bör regeringen ta initiativ till att
möjligheterna att använda förgasade restoljor som ersättning för kol utreds.
Genom en sådan åtgärd blir motion 1990/91:N49 (v) tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 96 bort ha följande lydelse:
96. beträffande förgasade restoljor
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N49 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
126. Naturgasens roll i den svenska energiförsörjningen (mom.99)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.113 som börjar med "I det"
och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
De principiella synpunkter på varje energislags kommersiella bärkraft som
förs fram i motion 1990/91:N403 (m) instämmer utskottet i. Det är angeläget att
betona att utbyggnaden av naturgasen inte får forceras av politiska skäl.
Skulle naturgas ersätta kärnkraft uppkommer oacceptabla miljöeffekter. Vidare
skulle en politiskt betingad utbyggnad av naturgasnätet leda till en osund
utslagning av potentiella biobränslemarknader. Så länge kommersiella krav på
naturgasens utbyggnad får råda anser utskottet att naturgasen inte kommer stå i
motsatsställning till biobränslen.
Riksdagen bör till regeringen rikta ett uttalande av nu angiven innebörd.
Härigenom skulle motion 1990/91:N403 (m) bli tillgodosedd. Denna tillstyrks
alltså i berört avseende. Övriga här behandlade motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 99 bort ha följande lydelse:
99. beträffande naturgasens roll i den svenska energiförsörjningen
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N403 yrkande 8 och med avslag på
motion 1989/90:N446 yrkande 5, motion 1989/90:N478 yrkande 16 och motion
1989/90:Bo60 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
127. Naturgasens roll i den svenska energiförsörjningen (mom.99)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.113 som börjar med "I det"
och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Naturgasen är det från miljösynpunkt bästa fossila bränslet.
Koldioxidutsläppen är lägre än för övriga sådana bränslen. Det finns därför,
menar utskottet, anledning att använda naturgas som reservenergikälla. Det är
emellertid viktigt att slå fast att naturgasen inte skall tränga ut energislag
som är mer miljövänliga.
Vissa villkor bör därför ställas på användningen av naturgas. Förbränningen
bör främst ske i kraftvärmeverk i sådana regioner där användningen av andra
energislag är opraktisk eller oekonomisk. Vidare är det av vikt att man vid den
fortsatta anläggningen av gasnätet beaktar möjligheten av en senare övergång
till biogas. Inte minst av det skälet är det, enligt utskottets uppfattning,
angeläget att staten har ett kontrollerande inflytande i SwedeGas AB, som
ansvarar för denna utbyggnad. Regeringen bör förelägga riksdagen förslag i
enlighet med vad nu har anförts. Härigenom blir motion 1989/90:N478 (vpk)
tillgodosedd, vilken sålunda tillstyrks. Övriga här behandlade motioner
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 99 bort ha följande lydelse:
99. beträffande naturgasens roll i den svenska energiförsörjningen
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N478 yrkande 16 och med avslag
på motion 1989/90:N446 yrkande 5, motion 1989/90:Bo60 yrkande 6 och motion
1990/91:N403 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
128. Naturgasens roll i den svenska energiförsörjningen (mom.99,
motiveringen)
Lars Norberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande på s.113 som
börjar med "I det" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill framhålla att naturgas är ett fossilt bränsle som bör
elimineras med hänsyn till de mål som utskottet tidigare har lagt fast,
nämligen att koldioxidutsläppen skall minskas med 85 % på 25 år. Naturgassystem
kräver stora initialinvesteringar, främst i rörledningar och pannor, som på
lång sikt låser fast landet vid detta system. Kapitalkrävande
initialinvesteringar inom energisektorn kommer att bli nödvändiga, vilka
definitivt undandrar kapital från satsningen på de inhemska förnybara
energikällorna med tillhörande tekniska system.
Skulle det förbud mot byggandet av förbränningsanläggningar för fossila
bränslen genomföras som utskottet tidigare har förordat i enlighet med
motionerna 1990/91:N407 (mp) och 1990/91:N68 (mp) blir introduktion av naturgas
i Sverige ointressant. Med det nu sagda avstyrker utskottet motionerna
1990/91:N403 (m), 1989/90:N446 (c), 1989/90:Bo60 (c) och 1989/90:N478 (vpk) i
berörda delar.
129. Riktlinjer för stöd ur energiteknikfonden till utvecklings- och
demonstrationsprojekt rörande användning av motoralkoholer, m.m. (mom.101)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.113 som börjar med "Liksom
motionärerna" och slutar med "i propositionen" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det viktigt att stöd med ökad prioritet också kan ges till
projekt som avser användning av metangas. Riksdagen bör göra ett uttalande
härom, varigenom förslagen i motionerna 1990/91:N66 (s) och 1990/91:N77 (s)
tillgodoses.
dels att utskottets hemställan under 101 bort ha följande lydelse:
101. beträffande utvecklings- och demonstrationsprojekt rörande användning
av motoralkoholer, m.m.
att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:88 bilaga 1 moment 8 i
ifrågavarande del, motionerna 1990/91:N66 och 1990/91:N77 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om riktlinjer för visst stöd ur
energiteknikfonden.
130. De långsiktiga förutsättningarna för utveckling av biobränsleteknik
(mom.102)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.115 som börjar med "De
förslag" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande lydelse:
Inför biobränslekommissionens förestående arbete vill utskottet understryka
att en ökad användning av biobränslen är intressant, bl.a. av miljöskäl. Det
mest effektiva resursutnyttjandet är för närvarande att bränna biomassan och
utvinna energi. Biobränslen kan på så sätt ersätta en del olja och kol.
Användning av biobränslen på ekonomiskt försvarbart sätt för ren elproduktion
kräver dock vidare utvecklingsarbete och torde kunna bli en realitet först in
på 2000-talet.
Vad utskottet nu har anfört ligger i linje med vad som uttalas i motionerna
1990/91:N318 (m) och 1990/91:N403 (m). Utskottet föreslår att riksdagen gör ett
uttalande till regeringen av denna innebörd. Övriga i sammanställningen
uppräknade motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 102 bort ha följande lydelse:
102. beträffande de långsiktiga förutsättningarna för utveckling av
biobränsleteknik
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N318 och motion 1990/91:N403
yrkande 7 och med avslag på motion 1989/90:N467 yrkandena 1--3, motion
1989/90:N477 yrkande 1, motion 1989/90:N478 yrkande 8, motion 1989/90:N480
yrkande 1, motion 1989/90:N481 yrkande 1, motion 1989/90:N482, motion
1990/91:N68 yrkandena 27--29, 73 och 74, motion 1990/91:N70 yrkandena 3 och 4,
motion 1990/91:N73 yrkande 7, motion 1990/91:N86 yrkande 2, motion 1990/91:N87
yrkandena 4 och 5, motion 1990/91:N377 yrkande 2, motionerna 1990/91:N443 och
1990/91:N444 och motion 1990/91:N445 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
131. De långsiktiga förutsättningarna för utveckling av biobränsleteknik
(mom.102)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.115 som börjar med "De
förslag" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande lydelse:
Den satsning på utveckling av biobränslen som aviseras i propositionen är
enligt utskottets uppfattning otillräcklig. Stora arealer jordbruksmark
friställs inom kort för produktion av annat än livsmedel och kan då användas
för biobränsleproduktion. Även ett ökat uttag av biobränslen från skogen är
möjligt utan negativa ekologiska effekter. Riksdagen bör, menar utskottet,
begära att regeringen återkommer till riksdagen med en handlingsplan för hur
biobränslen snabbt och i rimlig takt skall få en avgörande roll i den svenska
energiförsörjningen.
Med det här föreslagna uttalandet tillgodoses i sak yrkanden i motionerna
1989/90:N478 (vpk), 1989/90:N482 (vpk) och 1990/91:N73 (v). Det föreslagna
uttalandet ligger också i linje med tankegångarna bakom motion 1989/90:N467
(vpk). Övriga i sammanställningen uppräknade motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 102 bort ha följande lydelse:
102. beträffande de långsiktiga förutsättningarna för utveckling av
biobränsleteknik
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N478 yrkande 8, motion
1989/90:N482 och motion 1990/91:N73 yrkande 7, med anledning av motion
1989/90:N467 yrkandena 1--3 och med avslag på motion 1989/90:N477 yrkande 1,
motion 1989/90:N480 yrkande 1, motion 1989/90:N481 yrkande 1, motion
1990/91:N68 yrkandena 27--29, 73 och 74, motion 1990/91:N70 yrkandena 3 och 4,
motion 1990/91:N86 yrkande 2, motion 1990/91:N87 yrkandena 4 och 5, motion
1990/91:N318, motion 1990/91:N377 yrkande 2, motion 1990/91:N403 yrkande 7,
motionerna 1990/91:N443 och 1990/91:N444 och motion 1990/91:N445 yrkandena 1
och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
132. De långsiktiga förutsättningarna för utveckling av biobränsleteknik
(mom.102)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.115 som börjar med "De
förslag" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande lydelse:
Biobränslen skulle i Sverige kunna svara för ytterligare ca 65 TWh av
energitillförseln och är därför enligt utskottets uppfattning det viktigaste
elementet i en omställning från utnyttjande av fossila bränslen. Mot den
bakgrunden är förslagen i propositionen otillräckliga. De visar också att
regeringens planer att koldioxidutsläppen skall begränsas och kärnkraften
avskaffas till år 2010 saknar trovärdighet.
I stället bör bl.a. följande åtgärder vidtas. Ett mål och en tidsplan för
utvecklingen av biobränslen fastställs. Ökade anslag ges till forskning om
odling av energigrödor och om processer för omvandling och förädling av
biobränslen. Anslag ges till demonstrationsanläggningar för odling och
förädling av biobränslen, liksom till utveckling av prototyper för maskiner
inom biobränsleområdet. Investeringsbidrag eller finansieringsstöd ges till
byggandet av nya förbränningsanläggningar för biobränsle, till ombyggnad av
äldre fossileldade anläggningar för biobränsle och till byggande av
biogasanläggningar.
Utskottet föreslår att riksdagen uppmanar regeringen att lägga fram förslag
till riksdagen av här angiven innebörd. Genom ett sådant uttalande tillgodoses
här behandlade yrkanden i motionerna 1989/90:N480 (m), 1989/90:N481 (mp),
1989/90:N482 (v) och 1990/91:N68 (mp). Övriga i sammanställningen uppräknade
motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 102 bort ha följande lydelse:
102. beträffande de långsiktiga förutsättningarna för utveckling av
biobränsleteknik
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N480 yrkande 1, motion
1989/90:N481 yrkande 1, motion 1989/90:N482 och motion 1990/91:N68 yrkandena
27--29, 73 och 74 och med avslag på motion 1989/90:N467 yrkandena 1--3, motion
1989/90:N477 yrkande 1, motion 1989/90:N478 yrkande 8, motion 1990/91:N70
yrkandena 3 och 4, motion 1990/91:N73 yrkande 7, motion 1990/91:N86 yrkande 2,
motion 1990/91:N87 yrkandena 4 och 5, motion 1990/91:N318, motion 1990/91:N377
yrkande 2, motion 1990/91:N403 yrkande 7, motionerna 1990/91:N443 och
1990/91:N444 och motion 1990/91:N445 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
133. Statsbidrag för biobränsleanläggningar i villor (mom.103)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.116 som börjar med "Även
näringsutskottet" och slutar med "föreslagna anslaget" bort ha följande
lydelse:
Näringsutskottet tillstyrker förslaget. Genom denna typ av bidrag kan
övergången till biobränsle stimuleras, vilket är en viktig förutsättning för
den snabba kärnkraftsavveckling som miljöpartiet förordar. För budgetåret
1991/92 bör sålunda ett reservationsanslag på 500 milj.kr. föras upp på
statsbudgeten.
dels att utskottets hemställan under 103 bort ha följande lydelse:
103. beträffande statsbidrag för biobränsleanläggningar i villor
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 72 till
Statsbidrag för biobränsleanläggningar i villor för budgetåret 1991/92
under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 500000000 kr.
134. Utvecklingsarbete för alternativa drivmedel och eldrivna bilar
(mom.105)
Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson (c), Roland Larsson (c), Rolf L Nilson (v)
och Lars De Geer (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.116 som börjar med
"Utskottet kan" och slutar med "och 1990/91:N450 (m)" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill understryka att, som också framhålls i motionerna 1990/91:N60
(m) och 1990/91:N370 (fp), utvecklingen av renare motorer och alternativa
drivmedel kan ge positiva miljöeffekter och bör underlättas genom lämpliga
åtgärder av statsmakterna. Olika tekniska lösningar för att minska de skadliga
utsläppen och förbättra vår miljö skall uppmuntras och behandlas lika.
Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen ställa sig bakom genom ett
uttalande till regeringen. Utskottet finner det inte påkallat med något
uttalande i övrigt med anledning av motionerna 1989/90:N426 (mp), 1989/90:N470
(m), 1989/90:N478 (vpk), 1990/91:N59 (mp), 1990/91:N416 (mp) och 1990/91:N450
(m) och avstyrker därför de sistnämnda motionerna i här behandlade delar.
dels att utskottets hemställan under 105 bort ha följande lydelse:
105. beträffande utvecklingsarbete för alternativa drivmedel och eldrivna
bilar
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N60 i ifrågavarande del och
motion 1990/91:N370 och med avslag på motion 1989/90:N426 yrkande 3, motion
1989/90:N470 yrkande 1, motion 1989/90:N478 yrkande 15 i ifrågavarande del,
motion 1990/91:N59 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion 1990/91:N416 och
motion 1990/91:N450 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
135. Utvecklingsarbete för alternativa drivmedel och eldrivna bilar
(mom.105)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.116 som börjar med
"Utskottet kan" och slutar med "och 1990/91:N450 (m)" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill understryka betydelsen av kraftfulla satsningar med statlig
hjälp på utveckling av alternativa drivmedel och renare motorer. Särskilt när
det gäller långsiktigt utvecklingsarbete med inriktning på eldrivna fordon
krävs ett ökat statligt engagemang. Utskottet föreslår att riksdagen i ett
uttalande till regeringen ställer sig bakom vad utskottet här har anfört och
samtidigt uppmanar regeringen att lägga fram förslag till lagstiftning av
innebörd att alla motorfordon fr.o.m. 1997 års modell skall kunna drivas med
biobränslen eller vara eldrivna.
Ett sådant uttalande tillgodoser önskemål i motionerna 1989/90:N426 (mp),
1990/91:N59 (mp), 1990/91:N60 (m), 1990/91:N370 (fp) och 1990/91:N416 (mp).
Utskottet finner det inte påkallat med något uttalande med anledning av
motionerna 1989/90:N470 (m), 1989/90:N478 (vpk) och 1990/91:N450 (m) och
avstyrker därför de sistnämnda motionerna i här behandlade delar.
dels att utskottets hemställan under 105 bort ha följande lydelse:
105. beträffande utvecklingsarbete för alternativa drivmedel och eldrivna
bilar
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N426 yrkande 3, motion
1990/91:N59 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion 1990/91:N60 i ifrågavarande
del, motionerna 1990/91:N370 och 1990/91:N416 och med avslag på motion
1989/90:N470 yrkande 1, motion 1989/90:N478 yrkande 15 i ifrågavarande del och
motion 1990/91:N450 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
136. Omställningsstöd för odling av rörflen (mom.107)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.117 som börjar med
"Utskottet avstyrker" och slutar med "övriga biobränslen" bort ha följande
lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att staten bör stödja odling av
rörflen som energigröda, men är inte berett att föreslå att särskilda medel
skall anvisas för ändamålet redan för nästa budgetår. Regeringen bör, anser
utskottet, återkomma till riksdagen med förslag i frågan.
Utskottet föreslår ett uttalande av riksdagen av här angiven innebörd.
Därigenom tillgodoses motion 1990/91:N71 (c) i det väsentliga.
dels att utskottets hemställan under 107 bort ha följande lydelse:
107. beträffande omställningsstöd för odling av rörflen
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N71 yrkandena 1 och 2 och med
avslag på motion 1990/91:N71 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
137. Användning av åkermark för produktion av energiskog, m.m. (mom.109)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.118 som börjar med
"Utskottet konstaterar" och slutar med "Motionerna avstyrks" bort ha följande
lydelse:
Utskottet konstaterar att 1990 års livsmedelspolitiska beslut, som
miljöpartiet inte ställde sig bakom, är ekologiskt oacceptabelt. Miljöpartiet
har alltid förordat ett ekologiskt sunt jordbruk utan konstkväve och
bekämpningsmedel, med mångsidighet och lägre intensitet som ledstjärna.
Föreställningen att det skulle finnas ett stort överskott av åkerjord grundar
sig på de oekologiska jordbruksmetoder som riksdagsmajoriteten understöder. Med
miljöpartiets jordbruksprogram kan möjligen en areal av 100000 ha tas i
anspråk för energiodlingar. Eftersom miljöpartiet samtidigt förordar en kraftig
ökning av biobränsleodlingen måste, som framhålls i motion 1990/91:N68, i
stället stora delar av de ca 700000 ha som tagits ur jordbruksproduktion de
senaste 40 åren användas för energiodling. Utskottet föreslår att riksdagen ger
regeringen till känna vad här anförts och tillstyrker alltså det aktuella
yrkandet i motion 1990/91:N421 (mp). Ett sådant uttalande ligger också i linje
med det här behandlade yrkandet i motion 1989/90:N446 (c).
dels att utskottets hemställan under 109 bort ha följande lydelse:
109. beträffande användning av åkermark för produktion av energiskog,
m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N421 yrkande 20 och med
anledning av motion 1989/90:N446 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
138. Vissa planfrågor vid storskalig introduktion av bl.a.
biobränsleanvändning (mom.110)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.118 som börjar med
"Utskottet finner" och slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:
Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande ansluter sig till de
synpunkter som kommer till uttryck i det aktuella yrkandet i motion 1990/91:N52
(m).
dels att utskottets hemställan under 110 bort ha följande lydelse:
110. beträffande vissa planfrågor vid storskalig introduktion av bl.a.
biobränsleanvändning
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N52 yrkande 2 i ifrågavarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
139. Bidrag till projekt Energiskog (mom.111)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.119 som börjar med "Mot
denna" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:
Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande uppmanar regeringen att
säkerställa att medel ställs till projektets förfogande så att någon
neddragning av verksamheten inte behöver ske under nästa budgetår. Genom ett
sådant uttalande tillgodoses de här behandlade önskemålen i motionerna
1990/91:N73 (v), 1990/91:N75 (c) och 1990/91:N81 (mp).
dels att utskottets hemställan under 111 bort ha följande lydelse:
111. beträffande bidrag till projekt Energiskog
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N73 yrkande 9, motion
1990/91:N75 yrkande 3 och motion 1990/91:N81 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
140. Subventioner för etanolframställning (mom.113)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.121 som börjar med "Mot
denna" och slutar med "framtida etanolproduktion" bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion 1990/91:N88 (m) är det viktigt att de jordbrukare som
satsar på odling för etanolframställning är medvetna om att framtida
etanolproduktion inte kan stödjas med budgetmedel utöver av vad som följer av
det av riksdagen beslutade omställningsstödet. Etanol är en industriråvara och
den svenska marknaden är öppen för import av billig utländsk etanol. Utskottet
föreslår att riksdagen gör ett särskilt uttalande till regeringen av denna
innebörd.
dels att utskottets hemställan under 113 bort ha följande lydelse:
113. beträffande subventioner för etanolframställning
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N88 yrkande 12 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
141. Riktlinjer för stöd till solvärmeanläggningar (mom.115)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.123 som börjar med
"Utskottet finner" och slutar med "berört avseende" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör energiteknik av olika slag introduceras på
sina egna ekonomiska villkor. Utskottet instämmer i de principiella
ställningstaganden i detta avseende som förs fram i motion 1990/91:N88 (m).
Denna inställning bör även gälla solvärme, anser utskottet. I konsvekvens
härmed avstyrker utskottet regeringens förslag i fråga om solvärme. I stället
bör statens stöd lämnas i form av bidrag till forskning och utveckling. Medel
hos energiteknikfonden borde kunna användas för ändamålet. Med hänvisning till
vad nu har sagts tillstyrker utskottet motion 1990/91:N88 (m) i berörd del.
Övriga här behandlade motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 115 bort ha följande lydelse:
115. beträffande riktlinjer för stöd till solvärmeanläggningar
att riksdagen
a) med bifall till motion 1990/91:N88 yrkande 11 och med avslag på
proposition 1990/91:88 moment 10, motion 1989/90:N478 yrkande 14, motion
1989/90:N481 yrkande 2, motion 1990/91:N68 yrkandena 32--34, yrkande 68 i
ifrågavarande del och yrkande 77, motion 1990/91:N73 yrkande 13 och motion
1990/91:N79 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
b) beträffande anslag för utveckling av solvärmeanläggningar
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N88 yrkande 19 till Utveckling
av solenergi för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 10000000kr.
142. Riktlinjer för stöd till solvärmeanläggningar (mom.115)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.123 som börjar med
"Utskottet finner" och slutar med "berört avseende" bort ha följande lydelse:
Utskottet erinrar om att solenergiteknik under senare år har genomgått en
snabb utveckling. Fortfarande återstår dock en stor utvecklingspotential, inte
minst när det gäller lagring av solenergi. För att denna miljövänliga teknik
skall kunna utvecklas och spridas är det angeläget att statsmakterna sätter upp
ett mål för solenergin. Utskottet ansluter sig härvid till det förslag som förs
fram i motionen och förordar att en utvecklingsplan utarbetas av regeringen med
målet att solenergiproduktion år 2010 skall svara för minst 10 TWh av landets
energitillförsel. I planen bör vidare ingå att möjligheten att utnyttja
solenergin bör beaktas vid om- eller nybyggnad av alla slags lokaler. Riksdagen
bör anmoda regeringen att lägga fram förslag av nu angiven innebörd. Genom en
sådan åtgärd skulle motion 1989/90:N478 (vpk) bli tillgodosedd i här berörd
del.
Den snabba tekniska utvecklingen av solenergiteknik har gjort denna
energikälla ekonomiskt mycket intressant. Det av regeringen framlagda förslaget
tyder emellertid på att regeringen inte har haft insikt om detta. Utskottet
anser att investeringsbidraget till solenergianläggningar bör vara det dubbla,
dvs. 50 % av investeringskostnaden. Till skillnad mot regeringen anser
utskottet att i investeringskostnaderna också skall inräknas kostnaderna för en
anordning för lagring av solvärme. Regeringen bör återkomma till riksdagen med
ett förslag som möjliggör ett investeringsbidrag på 50%. Genom ett beslut av
riksdagen av nu angiven innebörd tillgodoses motion 1990/91:N73 (v) i berörd
del. Övriga här behandlade motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 115 bort ha följande lydelse:
115. beträffande riktlinjer för stöd till solvärmeanläggningar
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N478 yrkande 11, och med avslag
på proposition 1990/91:88 moment 10, motion 1989/90:N478 yrkande 14, motion
1989/90:N481 yrkande 2, motion 1990/91:N68 yrkandena 32--34, 68 i ifrågavarande
del, och yrkande 77, motion 1990/91:N73 yrkande 13 och motion 1990/91:N79
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
143. Riktlinjer för stöd till solvärmeanläggningar (mom.115)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.123 som börjar med
"Utskottet finner" och slutar med "berört avseende" bort ha följande lydelse:
Solenergi är en från många utgångspunkter värdefull energikälla. Den kan
utnyttjas såväl passivt -- dvs. utan särskilt anlagda solfångare e. d. -- som
aktivt. I det förra fallet tillgodogörs solens energi genom att den värme som
under dagen har ackumulerats i lämpligt utformade byggnader lagras för
användning under natten. Aktivt kan solenergin utnyttjas genom bl.a. tekniker
för solfångare, solceller och koncentration genom speglar. Trots att
solcellstekniken utvecklas snabbt är kostnaderna än så länge avsevärt högre än
för konventionell elenergi; tekniken är därför kommersiellt ointressant.
Enligt näringsutskottets mening är solenergins möjligheter alltför
underskattade. Detta framkommer tydligt i propositionen. Det föreslagna stödet
får en omfattning som endast torde vara menad att blidka opinionen. Som
verkningsfull åtgärd för att bidra till att ersätta kärnkraften förslår det
knappast.
Ett ändamålsenligt program för introduktion och användning av solenergiteknik
går ut på följande. När det gäller bidrag till investeringar bör en kraftig
höjning ske, så till vida att bidraget under det första året av det femåriga
programmet blir lika stort som hela det belopp som regeringen har avsett för
perioden, dvs. 50 milj.kr. Därefter höjs bidraget i starkt progressiv takt för
att fr.o.m. det fjärde året utgå med 225 milj.kr. Riksdagen bör göra ett
uttalande till regeringen om nu angiven långsiktsplan och inriktning när det
gäller solenergiteknik. Vidare bör riksdagen anslå medel i enlighet med vad
utskottet nu förordat. Utskottet tillstyrker härmed motionerna 1989/90:N481
(mp) och 1990/91:N68 (mp), båda i berörda delar.
För att de solvärmeanläggningar som erhåller statsbidrag skall kunna
installeras på bästa möjliga sätt är det av vikt att de tilltänkta investerarna
får kompetent rådgivning i solenergiteknik. Behovet framstår som än mer
angeläget mot bakgrund av att de kommunala energirådgivarnas verksamhet har
avvecklats; den kompetens om solvärmetekniken som fanns hos många rådgivare
försvann samtidigt. Lämpligen bör medel avsättas härför ur det anslag som
anvisas för bidraget.
Genom ett beslut av riksdagen av nu angiven innebörd blir motion 1990/91:N79
(mp) tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 115 bort ha följande lydelse:
115. beträffande riktlinjer för stöd till solvärmeanläggningar
att riksdagen
a) med bifall till motion 1989/90:N481 yrkandena 32--34 och 68, det
sistnämnda i ifrågavarande del, med avslag på proposition 1990/91:88 moment 10,
motion 1989/90:N478 yrkande 14, motion 1990/91:N481 yrkande 2, motion
1990/91:N73 yrkande 13, motion 1990/91:N79 yrkande 2 och motion 1990/91:N88
yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
b) beträffande anslag för utveckling av solvärmeanläggningar
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 77 till Utveckling
av solvärme för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 50000000kr.
144. Ekonomiska styrmedel för främjande av solvärmeanläggningar (mom.116,
motiveringen)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
att den del av utskottets yttrande på s.123 som börjar med "Enligt
utskottets" och slutar med "gäller solvärmeanläggningar" bort ha följande
lydelse:
Utskottet ansluter sig vad gäller frågan om ekonomiska styrmedel för
främjande av solvärmeanläggningar till vad som har uttalats i moderata
samlingspartiets partimotion 1990/91:N88. Den principella inställningen måste
vara att varje energislag ges möjlighet att meritera sig efter sina egna
ekonomiska förutsättningar. Med det sagda avstyrker utskottet motion
1990/91:N93 (mp) i här aktuellt avseende.
145. Ekonomiska styrmedel för främjande av solvärmeanläggningar (mom.116)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.123 som börjar med "Enligt
utskottets" och slutar med "gäller solvärmeanläggningar" bort ha följande
lydelse:
Enligt utskottets uppfattning måste nu avgörande steg tas för att
solenergitekniken på allvar skall kunna komma till allmän användning. Olika
medel, inte minst ekonomiska, bör därför utnytjas för att produktion av
förnybar energi skall gynnas i förhållande till energiproduktion med icke
förnybara energikällor. Regeringen bör i sina överväganden beakta möjligheten
att koldioxidskatten skulle höjas, alternativt att en koldioxidavgift införs.
Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ge till känna vad här har
anförts. Genom ett sådant skulle berörd del av motion 1990/91:N93 (mp) bli
tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 116 bort ha följande lydelse:
116. beträffande ekonomiska styrmedel för främjande av
solvärmeanläggningar
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N93 yrkande 6 i ifrågavarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
146. Stöd till produktion av solvärmeanläggningar (mom.117, motiveringen)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
att den del av utskottets yttrande på s.123 som börjar med "Såsom har" och
slutar med "aktuellt avseende" bort ha följande lydelse:
Utskottet hänvisar vad gäller frågan om stöd till producenter av
solvärmeanläggningar till vad som har uttalats i moderata samlingspartiets
partimotion 1990/91:N88 om energipolitiken. Den principella inställningen måste
vara att varje energislag ges möjlighet att meritera sig efter sina egna
ekonomiska förutsättningar. Med vad här har sagts avstyrker utskottet motion
1990/91:N68 (mp) i nu berört avseende.
147. Stöd till produktion av solvärmeanläggningar (mom.117)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.123 som börjar med "Såsom
har" och slutar med "aktuellt avseende" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att en ändamålsenlig satsning på solvärmetekniken måste
innebära stöd även till tidigare led i den kedja som är engagerad i tekniken.
Därför bör riksdagen göra ett uttalande till regeringen som går ut på att även
industrier som tillverkar solfångare och annan utrustning speciellt avpassad
för solvärmetekniken skall medges statliga investeringslån på gynnsamma
villkor. Dessa bör avse låg ränta samt amorteringsfrihet under de första fem
åren. Med det nu sagda tillstyrker utskottet motion 1990/91:N68 (mp) i den nu
behandlade delen.
dels att utskottets hemställan under 117 bort ha följande lydelse:
117. beträffande stöd till producenter av solvärmeanläggningar
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 78 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
148. Energiforskningsstation i Härnösand (mom.118)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.123 som börjar med
"Utskottet saknar" och slutar med "gäller solenergiteknik" bort ha följande
lydelse:
Förslaget om inrättande av en energiforskningsstation för sol- och vindkraft
m.m. är enligt utskottets mening väl motiverat. Mot bakgrund av att liknande
verksamhet har genomförts i Härnösand förefaller det ändamålsenligt att en
forskningsstation av nu föreslaget slag får samma lokalisering. Genom ett
uttalande av riksdagen av nu angiven innebörd blir motion 1990/91:N439 (mp)
tillgodosett såvitt gäller solenergiteknik.
dels att utskottets hemställan under 118 bort ha följande lydelse:
118. beträffande energiforskningsstation i Härnösand
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N439 yrkande 2 i ifrågavarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
149. Bostadsuppvärmning med solcellsteknik (mom.119)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.124 som börjar med "Enligt
vad" och slutar med "och 1990/91:N67 (mp)" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till det förslag om försöksverksamhet med uppvärmning
av bostadshus genom solenergiteknik som förs fram i motionerna 1990/91:N425 (c)
och 1990/91:N67 (mp). Det finns anledning att erinra om de framsteg inom
solcellsteknologi som har ägt rum under det senaste årtiondet. Ett genombrott
är sannolikt förestående när det gäller sådan teknik som innebär att solljus
direkt omvandlas till elkraft. Samtidigt innebär framstegen att priset på
solcellsproducerad elkraft kan komma att sjunka kraftigt de närmast kommande
fem åren. Sveriges möjligheter att producera elkraft med solceller är
emellertid långt ifrån ideala, inte minst på grund av kraftig konkurrens från
kärnkraft och fossila bränslen. Utskottet vill emellertid peka på den nya
teknik som har utvecklats i Schweiz och som bygger på användning av klorofyll.
Denna teknik har en rad fördelar; bl.a. kan priset bli 95 % lägre jämfört med
traditionell solcellsteknik baserad på kisel. Solcellerna producerar el för
direktverkan under dagen och för lagring i form av vätgas. Sverige ligger efter
i teknisk utveckling på detta område. Det är därför angeläget att
försöksverksamhet med denna teknik kommer i gång i Sverige. Regeringen bör
föranstalta om att lämplig myndighet får uppdrag i enlighet med vad nu har
sagts. Genom ett beslut av riksdagen med denna innebörd blir de här behandlade
motionerna tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 119 bort ha följande lydelse:
119. beträffande bostadsuppvärmning med solcellsteknik
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:N67 och 1990/91:N425 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
150. Anslag för insatser för ny energiteknik (mom.121)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.126 som börjar med
"Utskottet tillstyrker" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande
lydelse:
Utskottet ansluter sig till den kritik mot regeringens förslag om stöd till
kraftvärmeproduktion med biobränslen, om stöd till vindkraftverk, om stöd till
solvärmeanläggningar och om stöd till energieffektiva demonstrations- och
pilotanläggningar inom industrin som uttalas i motion 1990/91:N88 (m). Med
hänvisning härtill avstyrker utskottet regeringens förslag till anslag under
denna punkt.
dels att utskottets hemställan under 121 bort ha följande lydelse:
121. beträffande anslag för insatser för ny energiteknik
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 69 i ifrågavarande
del och motion 1990/91:N88 yrkandena 9 och 18 avslår proposition 1990/91:88
bilaga 1 moment 15.
151. Anslag för insatser för ny energiteknik (mom.121)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.126 som börjar med
"Utskottet tillstyrker" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande
lydelse:
Utskottet erinrar om de förslag till andra anslag och till väsentligt högre
belopp -- 1350 milj.kr. -- som har lagts fram i motion 1990/91:N68 (mp) i
syfte att bl.a. en effektivare energianvändning och en förnyelse av
energisystemet skall främjas. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet
regeringens förslag till anslag under denna punkt.
dels att utskottets hemställan under 121 bort ha följande lydelse:
121. beträffande anslag för insatser för ny energiteknik
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 69 i ifrågavarande
del och motion 1990/91:N88 yrkandena 9 och 18 avslår proposition 1990/91:88
bilaga 1 moment 15.
Särskilda yttranden
1. Redovisningen av 1980 års riksdagsbeslut
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anför:
Vid redovisningen (s.42) av 1980 års riksdagsbeslut borde utskottet ha
påpekat att riksdagen, vid bestämningen av årtalet 2010, tagit utgångspunkt i
den vid den tiden allmänt antagna ekonomiska och tekniska livslängden hos
kärnkraftsreaktorer -- 25 år. Ett sådant påpekande vore av stor vikt eftersom
livslängden numera allmänt anses vara minst 40 år.
2. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (mom.1)
Per-Ola Eriksson (c) och Roland Larsson (c) anför:
Grundläggande för möjligheterna att utveckla och modernisera Sverige är också
en förnyelse av energisystemet. Utgångspunkten för energipolitiken måste vara
de nära sambanden mellan energianvändning, ekonomisk utveckling och miljö. Det
är nödvändigt för en långsiktigt hållbar utveckling att energisystemet såväl
nationellt som globalt ställs om mot energihushållning och utnyttjande av
förnybar energi.
Användning av energikällor som kol, olja och uran innebär stora risker från
skilda synpunkter. Utnyttjande av kärnenergi är ett fruktansvärt hot mot
människor och miljö. Sambandet mellan kärnvapen och civil kärnkraft är
uppenbart. Problemen med det radioaktiva avfallet är olösta. Användningen av
fossila bränslen innebär svåra påfrestningar på såväl naturmiljö som ekonomi.
Målsättningen måste därför vara att användningen av ändliga energikällor på
sikt i huvudsak upphör.
Vi anser därför att en medveten politik för övergång till utnyttjande av
förnybar energi och effektivare energianvändning är den bästa garantin för både
en positiv ekonomisk utveckling och en bra miljö. En energipolitik som är
ensidigt inriktad på att främja ökad energitillförsel kommer att leda till krav
på allt större investeringar för att förebygga skador på miljön och till slut
nå en nivå där dessa kostnader inte längre kan bäras.
En långsiktig, stabil och uthållig ekonomisk utveckling, ökande välfärd och
god miljö förutsätter enligt vår bedömning en kontinuerligt minskande
tillförsel av icke förnybar energi.
Huvudpunkterna i en energipolitik utformad utifrån dessa förutsättningar kan
sammanfattas enligt följande:
lägre energianvändning genom energihushållning och hög effektivitet i såväl
produktion som användning av energi, baserad på synen att det väsentliga är att
tillgodose efterfrågade energitjänster,
ersättning av importerade miljökrävande energislag och övergång till en
uthållig energiförsörjning baserad på i huvudsak inhemska, förnybara och
miljövänliga energikällor,
avveckling av kärnkraften,
uppbyggnad och utformning av värmemarknaden så att uppvärmning av bostäder
och lokaler kan ske på ett effektivt och resurshushållande sätt i syfte att
undvika onödiga kostnader och ett högt elpris,
uppbyggnad och utformning av elmarknaden så att industrin och
transportväsendet får tillgång till den el de behöver till konkurrenskraftiga
priser.
Genom energiöverenskommelsen mellan centerpartiet, socialdemokraterna och
folkpartiet liberalerna har en omläggning av energipolitiken i enlighet med
dessa riktlinjer påbörjats.
Överenskommelsen innebär att de uppnådda resultaten för hushållningen med el,
tillförseln av el från miljöacceptabel kraftproduktion och möjligheterna att
bibehålla internationellt konkurrenskraftiga priser, vid sidan av säkerhets-
kraven, avgör när kärnkraftsavvecklingen skall inledas och i vilken takt den
kan ske.
Vi vill dock understryka att det är nödvändigt att denna omläggning fullföljs
med ett konkret åtgärdsprogram för att fastlagda energi- och miljömål skall
kunna uppfyllas. Inom ramen för dessa mål skall marknadsekonomins villkor gälla
oavsett val av produktionsform och energislag.
Ett sådant åtgärdsprogram skapar vidare förutsättningar för att intentionerna
i energiöverenskommelsen kan fullföljas på en högre ambitionsnivå. Det skapar
också reella förutsättningar för en energimarknad med många och oberoende
aktörer, där energihushållning, effektiv energianvändning och utnyttjande av
förnybar och miljövänlig energi stimuleras inom ramen för en fungerande social
och miljöanpassad marknadsekonomi.
Vi vill påtala vikten av att förberedelsearbetet för kärnkraftens avveckling
inleds omedelbart och att avvecklingen skall vara genomförd senast 2010 i
enlighet med folkomröstningens resultat och riksdagens beslut. Vår bedömning är
att energiuppgörelsen är tillräcklig för att 1988 års energipolitiska beslut
vad gäller kärnkraftsavvecklingens inledning skall kunna förverkligas. Vi vill
vidare erinra om att det dessutom i överenskommelsen betonas att, om vidtagna
åtgärder visar sig inte vara tillräckliga i samband med de årliga
avstämningarna, ytterligare åtgärder skall föreslås för att omställningen av
energisystemet och avveckling av kärnkraften skall kunna fullföljas.
Av miljö- och säkerhetsskäl måste målet vara att den faktiska avvecklingen så
snart det är rättsligt och praktiskt möjligt inleds med de reaktorer som
tidigare utpekats.
3. Statens energiverks roll på en avreglerad energimarknad (mom.22)
Per-Ola Eriksson (c) och Roland Larsson (c) anför:
Centern har med anledning av proposition 1990/91:87 om näringspolitik för
tillväxt föreslagit en annan myndighetsstruktur på det näringspolitiska området
än regeringen. Vårt förslag innebär att statens industriverk och statens
energiverk slås samman, medan styrelsen för teknisk utveckling finns kvar som
egen myndighet. Den nya näringspolitiska myndighetens uppgifter bör vara
teknisk forskning och utveckling med inriktning på näringslivs- och
energifrågor, tillförsel och användning av energi, energidistributionsfrågor
och koncessioner för ledningsdragningar, elsäkerhetsfrågor och energiberedskap.
I betänkandet 1990/91:NU35 har centern tillsammans med moderata samlingspartiet
och folkpartiet liberalerna en reservation med denna inriktning (s.142 f.).
Centern har också föreslagit att den nya myndigheten lokaliseras till Nyköping.
4. Statens energiverks roll på en avreglerad energimarknad (mom.22)
Lars Norberg (mp) anför:
Ett viktigt mål för den beslutade sammanslagningen av styrelsen för teknisk
utveckling, statens industriverk och statens energiverk måste vara att det nya
verket aktivt medverkar till att genomföra en omställning av energisystemet
till bättre effektivitet och hushållning och till användning av inhemska och
förnybara energikällor samt till en avveckling av kärnkraften senast år 2010.
Detta kräver långsiktig planering och kraftfull och målmedveten och handling
för att förstärka statens insatser på energiområdet.
Den enhet som skall arbeta med effektivare energianvändning får stora och
ansvarsfyllda uppgifter. Det innebär bland annat att ta initiativ till och
stimulera insatser för att energieffektiv teknik verkligen skall användas och
utvecklas inom både den elintensiva industrin och andra industrier, inom
byggande och boende, på kontor och andra arbetsplatser och när det gäller
transporter. En annan viktig uppgift är att medverka till att utforma och
sprida information om vad var och en som ansvarsfull människa som konsument kan
göra för att använda energi effektivare och mer miljövänligt, i sin yrkesroll
och på sin fritid. Dessutom skall enheten för effektiv energianvändning
tillsammans med andra enheter inom verket och tillsammans med andra
myndigheter, organisationer och företag som kan påverka energianvändningen
skapa ekonomiska och administrativa system som gör det lätt och lönsamt och
populärt att använda energi effektivare.
På liknande sätt har de enheter som skall ansvara för energitillförsel,
energiberedskap, koncessioner och elsäkerhet och för planeringen av forskningen
inom energiområdet viktiga uppgifter, bland annat för att underlätta, främja
och samordna effektiv användning av inhemska förnybara energikällor och
effektiv energianvändning.
Det är viktigt att det nya verket får en lämplig organisation och
tillräckliga resurser för att kunna lösa dessa ansvarsfulla uppgifter och att
man tar vara på de medarbetare inom de tre verken eller inom andra
nyckelprojekt, t.ex. Vattenfalls Uppdrag 2000 som har samlat de nödvändiga
kunskaperna och erfarenheterna inom området.
5. Effekthöjningar i kärnkraftverk (mom.27)
Per-Ola Eriksson (c) och Roland Larsson (c) anför:
Kärnkraften skall avvecklas. Vår principiella inställning är därför att
åtgärder inte bör vidtas som försvårar genomförandet av detta beslut. En ökad
effekt innebär att kortsiktigt en än större andel kärnkraftsel kan komma att
ingå i tillförseln av energi. Vi anser därför att några effekthöjningar inte
borde ha medgivits.
6. Tyngdpunkten i Sveriges insatser för internationellt kärnsäkerhetsarbete
(mom.28)
Per-Ola Eriksson (c) och Roland Larsson (c) anför:
Vår uppfattning är att Sverige, i de internationella organ där landet är
representerat, bör verka för att kärnkraften av miljö- och säkerhetsskäl skall
utmönstras. Inget land kan garantera den fullständiga säkerhet som krävs för
att denna energikälla skall få nyttjas, ej heller Sverige. Sveriges inriktning
bör därför vara att satsa på insatser som gynnar export av utrustning och
kunnande som främjar ett långsiktigt, hållbart och miljövänligt energisystem.
Några stimulanser för export av kärnkraftsutrustning bör inte komma i fråga.
7. Utredning om elproduktionsbranschens totala kostnader (mom.31)
Per-Ola Eriksson (c) och Roland Larsson (c) anför:
Centerpartiet har i annat sammanhang föreslagit en total omläggning av
energibeskattningen. Vi anser att konsumtionsbeskattningen av el skall slopas.
Avgifter resp. skatter på bränslen vid elproduktion skall tas ut i
produktionsledet. Beskattningen av bränslen skall vara lika oavsett om de
används för el eller värme och utformad så att förnybara energislag gynnas.
Priset i konsumentledet skall avspegla produktionskostnaden utifrån hur
effektivt bränslet utnyttjas.
8. Kompetensfrågor (mom.34)
Per-Ola Eriksson (c) och Roland Larsson (c) anför:
Kärnkraften skall av miljö- och säkerhetsskäl avvecklas. Det är en
självklarhet att under de återstående år som kärnkraft nyttjas för
energiproduktion, åtgärder inte bör vidtas som minskar säkerhetsmarginalerna
vid elproduktion.
Det är samtidigt nödvändigt av säkerhetsskäl att tillräcklig kompetens finns
kvar inom såväl myndigheter som kärnkraftsindustrin. Säkerhetsarbetet får inte
eftersättas så länge någon reaktor finns kvar i drift. Enligt vår mening måste
tillräcklig kompetens finnas och nödvändiga resurser avsättas för att
upprätthålla säkerhetsnivån så länge något kärnkraftverk är i drift.
9. Ökad rätt till transitering av elenergi (mom.40)
Hadar Cars (fp) och Lars De Geer (fp) anför:
Vi vill i detta sammanhang framhålla att frågan om framtida organisationsform
för det svenska stamnätet bör prövas helt förutsättningslöst. Den
organisationsform bör väljas som på bästa sätt möjliggör att en fortsatt hög
leveranssäkerhet i det svenska kraftsystemet kan förenas med en ökad
effektivitet i systemet och med en ökad fri handel med elenergi -- såväl inom
som över landets gränser. Det finns inget skäl till varför den lämpliga
organisationsformen skall studeras i första hand med utgångspunkt i ett
statligt ägande och studeras enbart av statens energiverk. Dessa synpunkter har
framförts i en reservation till betänkandet 1990/91:NU38 om statliga företag.
10. Energisparfonder (mom. 58)
Per-Ola Eriksson (c) och Roland Larsson (c) anför:
Vi vill med anledning av motion 1990/91:N65 (c) understryka vikten av
tillgången på el och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor.
Motionärernas förslag om inrättande av energisparfonder uppbyggda på ett
likartat sätt som investeringsfonderna, är ett intressant förslag som bör
prövas i framtiden, men är med hänsyn till energiöverenskommelsen inte
möjligt att nu genomföra.
11. Åtgärder för att förbättra konkurrenskraften för befintliga anläggningar
för kraftvärmeproduktion med biobränslen (mom.78)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anför:
Enligt vår uppfattning (se reservation 00 bör det föreslagna stödsystemet som
helhet avvisas av riksdagen. Vi står därför inte bakom vad utskottet har anfört
om en höjning av bidragsbeloppet för att förbättra konkurrenskraften för
befintliga anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränslen.
12. Förutsättningar för vindkraftsproduktion (mom.82)
Per-Ola Eriksson (c) och Roland Larsson (c) anför:
De minsta vindkraftverken -- upp till 60 kW -- har undantagits från
investeringsstöd. Dessa små vindkraftverk behöver utvecklas ytterligare för att
kostnaderna skall kunna sänkas. För denna utveckling anser vi att stöd bör utgå
från energiteknikfonden.
För en optimal utveckling av vindkraften i Sverige behövs en obunden
rådgivning till dem som är intresserade av att investera i
vindkraftsproduktion. Den rådgivning på detta område som bedrivs av SERO med
hjälp av anslag från statens energiverk fungerar väl och bör därför ges
möjlighet att utvecklas.
13. Riktlinjer för stöd till solvärmeanläggningar (mom.115)
Per-Ola Eriksson (c) och Roland Larsson (c) anför:
Införandet av det föreslagna investeringsstödet för solenergiteknik bedömer
vi vara en betydelsefull åtgärd för att en marknad för sådan teknik skall kunna
åstadkommas. Teknikutvecklingen när det gäller plana solfångare har gått snabbt
de senaste tio åren. Insamlad mängd solenergi per m2 solfångare har mer än
fördubblats under denna tid, samtidigt som kostnaden per m2 i fast
penningvärde har reducerats till mindre än hälften. Fortfarande är emellertid
tillverkningen av solfångare till större delen hantverksmässig. En ökad och
stabil marknad för plana solfångare kan möjliggöra en väsentligt rationellare
produktion och en bättre anpassning till byggprocessen. En sådan utveckling
skulle kunna medföra en betydande kostnadssänkning.
Det är angeläget att -- under de fem år då investeringsbidrag avses utgå --
en så omfattande marknad och kostnadseffektiv produktion kan byggas upp att
solvärmen därefter kan konkurrera på sina egna meriter. Solenergins stora
miljöfördelar måste få sitt rätta värde genom väl avvägda miljöavgifter på
miljöskadliga energislag.
Bostadsutskottets yttrande
1990/91:BoU4y
Bilaga 1
Energisparande i bebyggelsen m.m.
Till näringsutskottet
Näringsutskottet har den 9 april 1991 berett bostadsutskottet tillfälle att
yttra sig över proposition 1990/91:88 om energipolitiken och motioner i
anslutning därtill. Bostadsutskottet behandlar i detta yttrande frågor i
proposition och motioner i de delar förslagen berör bostadsutskottets
beredningsområde. Dessutom behandlar utskottet i yttrandet under allmänna
motionstiden 1990 resp. 1991 väckta och till bostadsutskottet remitterade
motioner avseende energisparande i bebyggelsen m.m. I anslutning härtill har
utskottet beslutat att med eget yttrande till näringsutskottet överlämna de
till bostadsutskottet hänvisade motionerna -- detta under förutsättning av
näringsutskottets medgivande härtill. De aktuella motionerna redovisas nedan.