I detta betänkande behandlas en motion som rör frågorna om
bankrättigheter för postverket och om en sammanslagning -- eller
annan samordning -- mellan postgirot och bankgirot.
Generaldirektör Ulf Dahlsten, postverket, har inför utskottet
lämnat upplysningar i ärendet.
Sammanfattning
Utskottet redogör dels för postverkets samarbete med banker
och regeringens riktlinjer för detta, dels för utredningsarbete
m.m. rörande förhållandet mellan postgirot och bankgirot.
Någon åtgärd med anledning av motionen föreslås icke.
Motionen
I motion 1989/90:N262 av Lennart Pettersson (s) yrkas -- med
motivering i motion 1989/90:T915 -- att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att pröva om posten bör ges fullständiga
bankrättigheter,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att pröva en sammanslagning av bank- och postgiro.
Utskottet
Postverkets framtid är ämnet för motion 1989/90:N915 (s).
Denna motion, som utmynnar i yrkanden om vidgade
arbetsmöjligheter för postverket och om prövning av frågan om
sammanslagning av postverket och televerket, har behandlats av
trafikutskottet i betänkandet 1989/90:TU15. Motionen innehåller
också motiveringen till två yrkanden som har framställts i
motion 1989/90:N262. Enligt dessa skulle riksdagen anmoda
regeringen att pröva dels om posten bör ges fullständiga
bankrättigheter, dels om en sammanslagning av postgirot och
bankgirot kan genomföras.
I motiveringen nämns förutom bankrättigheter också
försäkringsrättigheter som en eventualitet för postverket.
Fullständiga rättigheter på dessa områden för posten skulle,
menar motionären, ligga i linje med den liberalisering av
lagstiftningen om bankrörelse och om försäkringsrörelse som
håller på att genomföras. Det heltäckande kontorsnät som är
unikt för posten borde kunna utnyttjas för att allmänheten
skall få en bredare service. Vidgade arbetsuppgifter för posten
skulle kunna bidra till att postkontor som annars skulle behöva
slå igen skulle kunna bevaras.
Efter det att motionen väcktes -- vilket skedde under allmänna
motionstiden år 1990 -- har postens samarbete med banker varit
föremål för omfattande aktioner från postens och olika andra
intressenters sida. Regeringen har också tagit ställning i
saken. I korthet är förhållandena följande.
Utgångspunkten var att dåvarande postbanken och dåvarande
Sveriges Kreditbank år 1973 efter medgivande av riksdagen gick
samman till en statlig affärsbank, senare benämnd uteslutande
med förkortningen PK-banken. Därvid inleddes ett samarbete
mellan postverket och PK-banken. Detta samarbete skulle vara
bankneutralt i den meningen att postverket även skulle kunna
sluta motsvarande avtal med andra banker. Det blev emellertid
alltmer omfattande och gav PK-banken, som år 1990 efter att ha
förvärvat Nordbanken övertog dennas namn, en exklusiv ställning
i förhållande till andra banker.
I detta läge träffade postverket via Sveabanken ett liknande
avtal med sparbankerna. Nordbanken begärde då, i augusti 1990,
att regeringen skulle klargöra om den önskade någon förändring i
samarbetet mellan Nordbanken och postverket i förhållande till
vad som hade angivits i propositionen om PK-bankens bildande år
1973 (prop. 1973:145) och i de villkor varunder banken år 1984
hade introducerats på Stockholms fondbörs. Dessutom krävde
Nordbanken att, i avvaktan på regeringens besked, samarbetet
mellan postverket och sparbankerna inte skulle genomföras.
Bankinspektionen påtalade att varken det tidigare samarbetet
mellan postverket och PK-banken (Nordbanken) eller det nya
avtalet med sparbankerna var förenligt med gällande
lagstiftning. Inspektionen avstyrkte samarbete mellan postverket
och sparbankerna i de former som i avtalet dem emellan.
I november 1990 fastställde regeringen riktlinjer för
postverkets samarbete med banker. Riktlinjerna innehåller
följande. Postverket har rätt att sluta avtal med olika banker.
När sådana avtal sluts får det emellertid inte råda något tvivel
om att avtalen bygger på icke-exklusivitet. Avtal med
banker måste bygga på förutsättningen att postverket inte helt
eller delvis äger någon bank. Postverket kan ha ett samarbete
med olika banker, men en parts tillträde till kontorsnätet
får inte göra det omöjligt för andra banker att teckna avtal av
samma omfattning.
Postverkets engagemang i banksektorn skall, heter det vidare,
bygga på transaktioner och förmedling av affärer på ett sådant
så att att banklagens regler om rätt att delegera inte bryts.
Postverket skall också kunna marknadsföra de tjänster som
samarbetet omfattar. Postverket skall däremot inte bevilja
krediter och inte ha del i de kreditrisker som uppkommer till
följd av förmedlade affärer.
Avtalet med sparbankerna måste, slog regeringen fast,
korrigeras i de delar som stred mot de meddelade riktlinjerna.
Postverket borde också ta upp förhandlingar med andra banker som
var intresserade av ett samarbete.
I mars 1991 har Nordbanken och postverket träffat ett
samarbetsavtal som sträcker sig över fem år, 1992--1996. Enligt
detta skall posten i hela landet marknadsföra Nordbankens
produkter och utföra såväl enkla betalningstjänster som
flertalet banktjänster i övrigt. Posten skall också ge
privatekonomisk rådgivning. Beviljandet av krediter skall
emellertid ligga hos Nordbanken. De 700 största postkontoren
kommer att kunna erbjuda full bankservice.
Samtidigt har sparbankerna -- genom Sparbanksgruppen AB --
slutit ett samarbetsavtal med postverket som bryter det monopol
som Nordbanken tidigare har haft i vad avser bankservice på
postkontoren. Den samverkan som har avtalats utgör enligt
sparbankernas uppfattning en garanti för fortsatt
sparbanksservice i glesbygd.
Ett huvudsyfte för motionären har, som nämnts, varit att
postens kontorsnät skulle kunna utnyttjas så att allmänheten får
en bredare servece. Detta syfte blir uppfyllt genom de
samarbetsarrangemang som nyligen har kommit till stånd. Tanken
att postverket skulle erhålla egen oktroj för bankrörelse saknar
i dagens läge aktualitet. Motionsyrkandet i detta ämne avstyrks
sålunda.
Postverkets postgirorörelse tog sin början år 1924. Bankgirot
fick, efter många års samarbete mellan bankerna i fråga om
överföringar mellan checkkonton, sin nuvarande form år 1959. År
1969 tillkallades en utredning med uppgift att föreslå lämpliga
åtgärder för att åstadkomma en rationell girohantering i landet,
eventuellt i form av en sammanslagning av postgirot och
bankgirot. Under utredningsarbetets gång visade det sig att
stora svårigheter skulle möta om man skulle försöka förena
postgirot med bankgirot. I tilläggsdirektiv år 1977 anfördes att
utredningen inte hade kunnat finna en tillfredsställande lösning
beträffande en sammanslagning av bankgiro- och postgirosystemen.
Utredningen borde därför undersöka om en mer rationell
girohantering kunde åstadkommas på annat sätt en genom en
sammanslagning. En ny utredningsman fick denna uppgift.
I utredningens betänkande (SOU 1979:35) Rationellare
girohantering framhölls att utredningen hade haft att utgå från
att det även i framtiden skulle finnas två med varandra
konkurrerande girosystem. Utredningen sade sig ha funnit att
konkurrensen mellan dem i själva verket medförde stora fördelar;
så hade en teknisk och kommersiell utveckling inom båda systemen
främjats. Vissa brister i dessas samlade serviceutbud ville
utredningen avhjälpa genom förslag bl.a. om en prestationsplikt
för bankerna och bankgirot motsvarande den som postgirot redan
hade och genom ett åläggande för posten att lösa in
bankgirotubetalningsavier. Dess förslag har inte genomförts. På
senare år har stor uppmärksamhet ägnats åt frågan om postens och
bankernas roll när det gäller statliga betalningar. I den
nyligen avlämnade kompletteringspropositionen (prop.
1990/91:150) föreslås en viss ökad möjlighet för bankerna att
delta i förmedlingen av statliga betalningar. Frågan härom
behandlas av finansutskottet i betänkandet 1990/91:FiU34.
Mot bakgrund av den kortfattade redogörelse som här har
lämnats finner utskottet att det yrkande i motionen som syftar
till en sammanslagning av bankgiro och postgiro inte bör ge
anledning till någon åtgärd från riksdagens sida. Utskottet
avstyrker alltså motionen även i den delen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande bankrättigheter för postverket
att riksdagen avslår motion 1989/90:N262 yrkande 1,
2. beträffande sammanslagning av bankgiro och postgiro
att riksdagen avslår motion 1989/90:N262 yrkande 2.
Stockholm den 4 juni 1991
På näringsutskottets vägnar
Lennart Pettersson
Närvarande: Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson (s), Per
Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c),
Birgitta Johansson (s), Nic Grönvall (m), Inga-Britt Johansson
(s), Bo Finnkvist (s), Reynoldh Furustrand (s), Gunnar Hökmark
(m), Gudrun Norberg (fp), Rolf L Nilson (v), Lars Norberg (mp),
Leif Marklund (s), Isa Halvarsson (fp) och Håkan Hansson (c).