I detta betänkande behandlas tre motioner från allmänna
motionstiden om handeln med länderna i Baltikum samt i Central-
och Östeuropa.
Statssekreterare Michael Sohlman, utrikesdepartementets
handelsavdelning, har inför utskottet lämnat upplysningar i
ärendet.
Sammanfattning
Utskottet föreslår att riksdagen skall som sin mening ge
regeringen till känna att det är angeläget att Sverige har en
hög beredskap att vid lämplig tidpunkt inrätta ett fristående
handelskontor i var och en av de tre baltiska republikerna.
Genom ett sådant tillkännagivande tillgodoses en motion (m) och
i huvudsak också två yrkanden i andra motioner (m;c).
Kravet i den ena av dessa (m) på ett uttalande om
handelspolitisk målsättning avseende central- och östeuropeiska
länder avstyrks; utskottet erinrar om bl.a. de förhandlingar om
frihandelsavtal som förs mellan EFTA-länderna och fyra av
länderna i denna region. Motionsyrkandet får stöd i en
reservation (m, fp, c, mp).
Motionerna
De motioner som behandlas här är följande:
1990/91:N253 av Per Westerberg m.fl. (m) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående handelspolitikens roll för att stödja de
baltiska republikerna,
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående Sveriges handelspolitiska målsättning vad avser
handel med central- och östeuropeiska länder.
1990/91:N331 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c) -- såvitt gäller
yrkandet (6) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om inrättande av handelskontor i de
baltiska staterna.
1990/91:N369 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) vari -- med
motivering i motion 1990/91:U531 -- yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd
till handel över Östersjön.
Uppgifter i anslutning till motionerna
Frihandelsavtal med vissa länder i Central- och Östeuropa
Sedan några år har flertalet länder i Central- och Östeuropa
-- inkl. Sovjetunionen -- handels- och samarbetsavtal med EG.
Förhandlingar om ett mera långtgående samarbete har nyligen
inletts mellan å ena sidan vart och ett av länderna Polen,
Tjeckoslovakien och Ungern och å andra sidan EG. Motsvarande
förhandlingar förs mellan å ena sidan vart och ett av dessa tre
länder samt Jugoslavien och å andra sidan EFTA-länderna. I det
senare fallet sker verksamheten inom ramen för
samarbetsdeklarationer som undertecknades vid EFTAs ministermöte
i Göteborg i juni 1990.
Förhandlingarna med EG och med EFTA-länderna syftar till avtal
om frihandel med industrivaror men också till samarbete på ett
stort antal andra områden. I fråga om frihandelsavtalen
föreligger viss parallellitet -- tidsmässigt och i någon mån
innehållsmässigt -- mellan EGs och EFTA-ländernas agerande.
Avsikten är att avtalen om möjligt skall kunna träda i kraft år
1992. I båda fallen förutsätts att avtalen skall vara
asymmetriska; EG och EFTA-länderna avses i inledningsskedet i
vissa fall göra större åtaganden än resp. motpart. EFTA-länderna
är beredda att komplettera frihandelsavtalen med
överenskommelser även på begränsade delar av jordbruksområdet.
Vissa utredningar
Östeuropautredningen
Med regeringens bemyndigande tillkallade utrikesminister Sten
Andersson i juni 1990 en särskild utredare, ambassadör Torsten
Örn, med uppgift att utreda den framtida svenska
representationen i Östeuropa inkl. Sovjetunionen och de baltiska
republikerna men exkl. dåvarande Tyska demokratiska republiken.
Utredaren -- den s.k. Östeuropautredningen -- redovisade sitt
arbete i ett betänkande i november 1990.
I fråga om den handelsfrämjande verksamheten uttalas i
betänkandet att den långsiktiga utvecklingen bör gå mot
separata, dvs. från resp. ambassad fristående, handelskontor i
de flesta länderna i regionen.
I avsnittet om Sovjetunionen sägs beträffande de baltiska
republikerna följande. För Estland har ett avdelningskontor till
generalkonsulatet i Leningrad inrättats i Tallinn i december
1989. "Affärsgrupp Estland" inom Sveriges exportråd
representeras sedan våren 1990 av en lokalanställd
marknadskonsult. Inget förslag som går ut på en förstärkning av
handelsrepresentationen läggs fram. För Lettland har ett
motsvarande avdelningskontor satts upp i Riga ett halvår senare.
Inte heller för Riga-kontoret föreslås åtgärder som specifikt
avser handelsrepresentationen. Den mest angelägna åtgärden i
Baltikum anser utredningen vara att åstadkomma en svensk närvaro
i Litauen. Skilda överväganden har lett utredningen till
slutsatsen att Sverige så snart som möjligt bör etablera ett
informationskontor i Vilnius.
De tre nämnda myndigheterna bör, heter det vidare,
struktureras på ett sådant sätt att de kan förändras i takt med
ytterligare statsrättsliga förändringar i Baltikum. Utredaren
finner att perestrojkan på det utrikesekonomiska området inte
har nått så långt att exportfrämjandet kan överföras från
handelsavdelningen vid ambassaden i Moskva till fristående
handelskontor. Undantaget är Baltikum, sägs det. Utredaren
hänvisar bl.a. till att det har varit motiverat för Exportrådet
att skaffa en representant i Tallinn och att vissa arrangemang i
Riga och Leningrad övervägs.
Beträffande andra länder i Central- och Östeuropa innehåller
betänkandet bl.a. följande. I Polen har hittills en
handelsavdelning vid ambassaden i Warszawa ombesörjt
handelsfrågor. Denna avdelning föreslås omvandlad till ett
fristående handelskontor i Exportrådets regi. I Tjeckoslovakien
finns ett fristående handelskontor i Prag med filial i
Bratislava. Några förslag som innebär större förändringar för
den handelsfrämjande verksamheten föreslås inte liksom inte
heller för Ungerns del; också i Budapest finns ett fristående
handelskontor. I Rumänien svarar en marknadsassistent vid
ambassaden i Bukarest för handelsfrämjandet. Utredningen
föreslår nu att uppdragsverksamheten där på exportfrämjandets
område avgiftsbeläggs -- Rumänien har varit unikt genom att
avgifter inte har tagits ut -- och att en kvalificerad
handelsassistent tillförs verksamheten. För handelsverksamheten
i Bulgarien gäller en särlösning. En förste ambassadsekreterare
vid ambassaden i Sofia rekryteras av Exportrådet och ägnar sig
uteslutande åt exportfrämjande. Utredningen föreslår att denne
ges ett ansvar för bevakningen av ekonomi och handel och även
tar del i ambassadens övriga verksamhet i stället för att ha
en renodlad exportfrämjandefunktion. Det betonas att denna
"krympning" i fråga om handelsfrämjandet inte bör uppfattas som
definitiv. För Jugoslaviens vidkommande sägs slutligen att
splittringen mellan landets sex delrepubliker i hög grad
komplicerar en effektiv och adekvat organisation av det svenska
handelsfrämjandet. Utredningen anser dock att ett fristående
handelskontor bör upprättas i Belgrad inom en relativt snar
framtid.
Östeuropautredningens betänkande bereds för närvarande inom
regeringskansliet. Den föreslagna förändringen av den
handelsfrämjande organisationen i Warszawa har numera
genomförts.
Rapport om svenska kontakter med Baltikum
Kommerskollegium har på uppdrag av utrikesdepartementets
handelsavdelning kartlagt de svenska kontakterna med de tre
baltiska republikerna på det ekonomiska området. En rapport
härom publicerades i januari 1991. I denna betecknas
omfattningen av kontakterna mellan Sverige och Baltikum under de
två senaste åren som imponerande. De flesta kontakterna har
hittills berört Estland, framkommer det; med Litauen har
kontakterna varit minst utvecklade. I rapporten föreslås ett
tjugotal åtgärder av konkret natur för att kontakterna med de
baltiska republikerna skall underlättas. Förslagen omfattar
handel, finansiering, utbildning och information. Ett av dem
gäller beredskap för en handelspolitisk överenskommelse.
Betänkande av exportfrämjandeutredningen
I betänkandet (SOU 1991:3) Statens roll vid främjande av
export har exportfrämjandeutredningen lagt fram förslag som rör
verksamheten vid Sveriges exportråd. Utredningen anser
sammanfattningsvis att den verksamhet som skall tillgodose det
grundläggande behovet av information och rådgivning i
exportfrågor även i fortsättningen bör finansieras med statliga
medel och abonnentavgifter. I övrigt föreslår utredningen att
statliga medel till Exportrådet för exportservice och aktioner
skall riktas mot vissa tydligare definierade ändamål. Rådet
skall i högre grad än hittills utvecklas till ett organ för
hjälp till exportoerfarna -- framför allt små och medelstora --
företag att starta eller vidga export. Denna inriktning anses
angelägen med hänsyn bl.a. till de problem som följer av
storföretagens internationalisering och som föreligger inför en
närmare anknytning till EG. Vid sidan härav bör staten kunna
stöda exportaktioner mot svårbearbetade men lovande marknader
eller beträffande vissa intressanta men svårlanserade produkter.
En klar gräns bör dras mellan statsfinansierad och
företagsfinansierad verksamhet, anser utredningen, som föreslår
viss omorganisation för att denna skiljelinje skall markeras.
Den föreslagna begränsningen av statsfinansierade projekt kan
enligt utredningens uppfattning möjliggöra en neddragning av
statsanslaget till Exportrådet. Utredningen diskuterar härvidlag
skilda alternativ.
Betänkandet remissbehandlas för närvarande. En proposition är
att vänta i maj 1991.
Rapport om Sveriges handel med Östeuropa och Sovjetunionen
I rapporten (SIND 1990:6) Sveriges handel med Östeuropa och
Sovjetunionen -- i ett svenskt och internationellt perspektiv
har statens industriverk gett en bred översikt av villkoren för
den svenska s.k. östhandeln. Av studien framgår bl.a. att
Sverige relativt sett handlar mindre med Sovjetunionen än de
övriga OECD-länderna gör. I stället har Sverige i större
utsträckning koncentrerat sin handel till de två länder i
området som har kommit längst i det politiska och ekonomiska
förändringsarbetet, nämligen Polen och Ungern. Dessa två länder
är de mest skuldtyngda av samtliga öststater.
Östeuropa och Sovjetunionen spelar tillsammans en relativt
blygsam roll i världshandeln, en roll som dessutom har minskat
under de senaste tjugo åren. År 1988 uppgick denna regions andel
av världens samlade export till endast 8 %. Även för den svenska
ekonomin har handeln med öststaterna varit av marginell
betydelse. Av den svenska exporten gick 1988 endast ca 2 % till
öststaterna; ca 4 % av vår import kom ifrån dessa länder.
Den svenska industrin förlorade marknadsandelar i Östeuropa
och Sovjetunionen under 1970- och 1980-talen. Trots en viss
återhämtning under senare delen av 1980-talet uppgick den
svenska marknadsandelen i öst till endast 2 % år 1988 mot mer än
dubbelt år 1970. Framför allt har den svenska verkstadsindustrin
förlorat mark. Den har emellertid, detta till trots, en högre
marknadsandel i öststaterna än svensk industri totalt.
Den senaste devalveringen hösten 1982 gav mindre genomslag på
exporten till öst än på exporten till väst. Orsaken får främst
sökas i det faktum att handeln med öststaterna inte har varit
fri i västerländsk bemärkelse. Andra faktorer än pris och
kvalitet har därför spelat en relativt sett större roll.
Bilateral handel har varit regel. I takt med öststaternas
försämrade ekonomiska möjligheter har kraven på motköp och
utrymmet för politiska påtryckningar ökat. Framför allt har den
exceptionellt långa högkonjunkturen under 1980-talet minskat de
svenska företagens beroende av öststaterna, eftersom det har
varit lätt att avsätta produkterna i väst.
Enligt utredningens uppfattning är det tvivelaktigt om den
svenska handeln med öststaterna kan komma att påverkas mer än
marginellt i det korta perspektivet mot bakgrund av den stora
bristen på resurser. Däremot gynnas stora och kapitalstarka
svenska företag, som förväntas komma att sluta samarbetsavtal
med inhemska tillverkare och även i ökande utsträckning förlägga
egen produktion till öststaterna. För att även mindre företag
skall stimuleras till sådana insatser krävs, anser utredningen,
stora informationsinsatser. Företagen måste vara införstådda med
att denna nya -- och på sikt potentiellt stora -- marknad kan
erbjuda både risker och möjligheter.
Debatt i riksdagen om utrikeshandelspolitiken
Vid riksdagens utrikeshandelspolitiska debatt den 12 april
1991 (RD 1990/91:93) uttalade statsrådet Anita Gradin att
länderna i Central- och Östeuropa nu genomgår en nödvändig
omställningsprocess mot marknadsekonomi som kommer att ta lång
tid. Framstegen i de ekonomiska reformprogrammen är högst
varierande, fortsatte hon. På kort sikt kommer importefterfrågan
i dessa länder att vara låg, samtidigt som de utländska
investeringarna är begränsade. På längre sikt är det dock
sannolikt att investeringarna liksom handeln kommer att öka.
Statsrådet hänvisade till de svenska insatserna genom det s.k.
miljardprogrammet, som nu har börjat genomföras. Därutöver,
framhöll hon, har ytterligare medel avsatts för den nya
europeiska utvecklingsbanken liksom för finansiellt stöd till
Tjeckoslovakien och Ungern inom ramen för G 24 (en grupp av 24
industrialiserade länder), där Sverige deltar aktivt.
OECD-ländernas stödinsatser inom G 24 spelar en viktig roll vad
gäller kompletterande finansiellt stöd till reformländerna
utöver vad exempelvis Internationella valutafonden och
Världsbanken kan ställa upp med. I detta sammanhang omnämndes
att OECD har antagit ett särskilt program för östländer som tar
snabba steg mot marknadsekonomi och demokrati.
Statsrådet anförde vidare att åtgärder på det handelspolitiska
området spelar en viktig roll för att underlätta
förändringsprocessen. Hon hänvisade härvid till de
investeringsskyddsavtal som Sverige har ingått med vissa länder
i Central- och Östeuropa och till den nyligen införda
möjligheten för exportkreditnämnden att lämna s.k.
systemskiftesgarantier. Vidare orienterades om förhandlingarna
om frihandelsavtal mellan EFTA-länderna och Polen,
Tjeckoslovakien, Ungern och Jugoslavien (se i det föregående
s.2).
I fråga om den exportfrämjande verksamheten generellt anförde
statsrådet att statens stöd till de svenska företagens
exportsatsningar i olika länder och regioner fortlöpande måste
ses över så att det blir så effektivt som möjligt, vad gäller
både kostnader och resultat. Hon sade sig räkna med att
regeringen under våren kommer att lägga fram ett förslag med
anledning av betänkandet Statens roll vid främjande av export
(se i det föregående s. 4). Det blir då, fortsatte statsrådet,
tillfälle att ingående debattera mål och motiv för det statliga
stödet till Sveriges exportråd. Redan nu ville hon emellertid
slå fast att det samarbete som äger rum mellan staten och
näringslivet i Exportrådet är mycket värdefullt.
Utskottet
I anslutning till att utrikesutskottet behandlar frågor om
samarbete med Baltikum samt Central- och Östeuropa
(1990/91:UU16) tar näringsutskottet i detta betänkande upp några
motioner som rör de handelspolitiska relationerna mellan Sverige
och de nu nämnda områdena.
Mål för handelspolitiken avseende Central- och Östeuropa
Ett uttalande om Sveriges handelspolitiska mål när det gäller
central- och östeuropeiska länder begärs i motion 1990/91:N253
(m). På varje sätt som är möjligt bör Sverige verka för att den
ekonomiska utvecklingen i Central- och Östeuropa snarast leder
till marknadsekonomi, fri prisbildning och politisk pluralitet,
anförs det.
I budgetpropositionen (prop. 1990/91:100 bil. 5 s. 18--21)
sägs att strävan att främja utvecklingen mot demokrati är
grundläggande för Sveriges stöd till den djupgående
samhällsomdaningen i de central- och östeuropeiska länderna.
Demokratin stärker och skapar förutsättningar för en avveckling
av den centralstyrda ekonomin och underlättar det
internationella samarbetet. Ett motiv för de svenska insatserna
är att de ekonomiska reformerna på sikt medverkar till att de
central- och östeuropeiska länderna blir betydelsefulla
handelspartner. Ökat handelsutbyte, anförs det, har en central
roll i och för samarbetet på det ekonomiska området samtidigt
som det främjar ökade kontakter också på andra områden. Strävan
att föra in Central- och Östeuropa i såväl det globala som det
europeiska ekonomiska samarbetet hör till målen i svensk
politik, heter det vidare. En fast förankring i europeiskt
ekonomiskt samarbete bidrar även till att Central- och Östeuropa
knyts till den västeuropeiska demokratiska traditionen och till
att ett marknadsekonomiskt synsätt vinner insteg.
I propositionen lämnas en redovisning av Sveriges insatser på
olika plan för att reformprocessen i de nämnda länderna skall
underlättas.
I internationella sammanhang deltar Sverige aktivt i de organ
som på olika sätt stöder en utveckling mot ökad demokrati och
marknadsorienterade ekonomiska system. OECD (Organisationen för
ekonomiskt samarbete och utveckling) har inrättat ett centrum
för samarbete med länderna i Central- och Östeuropa. Man har
beslutat att i anslutning till detta upprätta ett
samarbetsprogram för i första hand sådana länder som är i färd
med att ta snabba steg mot marknadsekonomi och demokrati. Ett
närmare samarbete har också inletts mellan GATT (Allmänna tull-
och handelsavtalet) och länderna i Central- och Östeuropa. Som
exempel härpå uppges att Sovjetunionen har erhållit
observatörsstatus i GATT. Bland övriga internationella organ som
stöder reformprocessen nämns Europarådet, ECE (FNs ekonomiska
kommission för Europa), ESK (den europeiska säkerhets- och
samarbetskonferensen), IMF (Internationella valutafonden), IBRD
(Världsbanken) och den nya Europeiska utvecklingsbanken.
Vad gäller samarbete på det europeiska planet hänvisas till de
inledda samtalen om frihandel mellan resp. Polen,
Tjeckoslovakien, Ungern och Jugoslavien å ena sidan och
EFTA-länderna å andra sidan (se i det föregående s. 2). Bidrag
lämnas också till EFTAs utvecklingsfond för Jugoslavien.
Bilateralt stöd ges i många olika former. En lång rad svenska
organisationer, företag och myndigheter är engagerade i
insatserna. Huvudansvaret för handläggningen av det bilaterala
stödet ligger på BITS (beredningen för internationellt
tekniskt-ekonomiskt samarbete). Regeringen erinrar om det av
riksdagen beslutade programmet om 1miljard kronor för bidrag
till länderna i Central- och Östeuropa. SWEDFUND (Fonden för
industriellt samarbete med u-länder) föreslås få en ökning av
grundkapitalet, varav 50 milj.kr. avses för ett särskilt
"fönster" för insatser i Central- och Östeuropa. Med en sådan
åtgärd, anförs det, bör ett ökat engagemang i området från
näringslivets sida underlättas. Vidare erinras om åtgärder från
svensk sida för att på olika sätt främja svenska investeringar.
Sålunda ingår Sverige investeringsskyddsavtal med de länder med
vilka sådana ännu inte har slutits, och
investeringsskyddsgarantier tillhandahålls genom
exportkreditnämnden. De senare har från den 1 januari 1991
utvidgats till att också omfatta systemskiftesrisker i Central-
och Östeuropa. I propositionen lämnas vidare exempel på
verksamhet som faller under andra departement.
Industridepartementet ansvarar för kunskapsöverföring vad gäller
närings- och regionalpolitik, småföretagsutveckling och
arbetsmarknadsutbildning. På civildepartementets område arbetar
riksrevisionsverket med kurser i revision. Statistiska
centralbyrån kan göra insatser för utbildning på
statistikområdet, som hittills har präglats av offentlig
propaganda och därför nu belastas av svåra trovärdighetsproblem.
Större delen av det biståndsfinansierade samarbetet sker för
närvarande bilateralt. Sverige deltar aktivt i den samordning av
biståndet till länderna i Central- och Östeuropa som -- under
EG-kommissionens ledning -- genomförs inom den s.k. G24 (en
grupp bestående av 24 industriländer).
Ett samarbete är i princip möjligt med samtliga länder i
Central- och Östeuropa, sägs det. De flesta av de svenska
insatserna kommer dock att genomföras i Sveriges närområde, dvs.
Polen, de baltiska republikerna och västra delen av Ryska
rådsrepubliken.
I fråga om det exportfrämjande arbetet sägs i propositionen
(s. 205) -- efter samråd med Sveriges exportråd -- att ett
separat handelskontor bör inrättas i Warszawa under budgetåret
genom att nuvarande exportfrämjande verksamhet bryts ut från
ambassaden. Utvecklingen på den sovjetiska marknaden anses
däremot inte motivera att ett fristående handelskontor inrättas
i Moskva eller att resurserna inom ambassadens ram förstärks.
Organisationsförändringen i Warszawa har numera genomförts.
I det föregående (s. 2 f.) har uppgifter lämnats om fyra
utredningsbetänkanden som berör Sveriges handel med länderna i
Baltikum samt Central- och Östeuropa, däribland
Östeuropautredningens och exportfrämjandeutredningens
betänkanden. Dessa två senare bereds för närvarande inom
regeringskansliet. Vidare har lämnats uppgifter (s. 2) om bl.a.
de förhandlingar om frihandelsavtal som förs mellan å ena sidan
vissa av länderna i Central- och Östeuropa, å andra sidan dels
EG, dels EFTA-länderna.
Utskottet ansluter sig till regeringens uppfattning att
Sverige aktivt skall bidra till att utvecklingen i Central- och
Östeuropa leder till stabila ekonomiska förhållanden med
marknadsekonomin som grundval. Många insatser bör göras på det
internationella planet eller i europeiska sammanhang -- t.ex.
inom ramen för EFTA-samarbetet --, andra kan åstadkommas genom
ett ensidigt agerande från Sveriges sida.
Med tillfredsställelse konstaterar utskottet att konkreta
förhandlingar har kommit i gång med sikte på att handeln mellan
EFTA-länderna och de berörda länderna i Central- och Östeuropa
skall liberaliseras. Utskottet utgår från att regeringen i
fortsättningen liksom hittills aktivt verkar för att uppgjorda
mål i fråga om tidsplan och avtalens substantiella innehåll
kommer att nås.
Den s.k. Östeuropautredningen har dragit upp riktlinjer för
Sveriges handelsfrämjande verksamhet i Central- och Östeuropa.
Den långsiktiga inriktningen bör enligt utredningens mening vara
att det handelsfrämjande arbetet i flertalet länder i regionen
skall drivas genom separata handelskontor. Utskottet konstaterar
att förslagen i betänkandet är under övervägande. Något särskilt
uttalande av riksdagen i denna fråga anser utskottet inte vara
erforderligt.
Med hänvisning till vad nu har sagts avstyrker utskottet
motion 1990/91:N253 (m) såvitt den gäller handelspolitisk
målsättning avseende central- och östeuropeiska länder.
Handel med de baltiska republikerna
Beroende på utvecklingen bör Sverige ha beredskap att inrätta
handelskontor i alla de tre baltiska huvudstäderna, heter det i
motion 1990/91:N369 (m). Motionärerna påfordrar ett uttalande av
riksdagen med denna innebörd. I motion 1990/91:N253 (m) begärs
ett uttalande av riksdagen om handelspolitikens roll när det
gäller stöd till de baltiska republikerna. Svensk handelspolitik
bör, menar motionärerna, utformas så att den kan utgöra ett stöd
för dessa länders frihet och nationella suveränitet.
I motion 1990/91:N331 (c) framförs önskemål om att riksdagen
skall göra ett uttalande om att fristående handelskontor bör
inrättas i Riga och Vilnius. Att ett sådant kontor kommer till
stånd betecknas som en förutsättning för att handeln mellan
Sverige och de tre republikerna i Baltikum skall kunna
utvecklas. För svenska företag, främst i sydöstra Sverige, finns
det goda möjligheter att etablera handelsförbindelser med
företag i Polen och Baltikum, säger motionärerna.
I det föregående (s. 4 f.) har en redovisning lämnats för
samarbetet med Central- och Östeuropa, främst på det ekonomiska
området. De flesta av de svenska insatserna kommer, som nämnts,
att genomföras i Sveriges närområde, däribland de baltiska
republikerna.
Regeringens insatser i fråga om handeln med de baltiska
republikerna är inriktade på att Sverige skall bistå dessa i den
omställningsprocess som nu pågår på olika områden. Vad gäller
handeln har de generella förhållandena emellertid inneburit
begränsade möjligheter att rikta handeln till enbart vissa
områden. Osäkerhet råder exempelvis om varifrån kontrollen över
de handelpolitiskt viktiga instrumenten -- t.ex. beslut rörande
tullar och licensgivning -- utövas; det rättsliga läget är ännu
oklart.
Exempel på genomförda och planerade insatser som specifikt
avser de baltiska länderna eller har särskild betydelse för dem
är bl.a. följande.
I fråga om den diplomatiska verksamheten har s.k.
avdelningskontor till generalkonsulatet i Leningrad inrättats
både i Tallinn och i Riga. I september 1991 avses vartdera
kontoret vara bemannat med tio--tolv personer. I Vilnius pågår
ett arbete på att bygga upp ett informationskontor med ett något
lägre antal anställda än vid avdelningskontoren. För den
handelsfrämjande verksamheten har Sveriges exportråd sedan våren
1990 en representant vid avdelningskontoret i Tallinn. Ett nära
samarbete sker med ett särskilt organ, Affärsgrupp Estland, som
har inrättats vid Exportrådet. Från Exportrådet i Stockholm sker
en aktiv bevakning av Baltikum i övrigt.
Tyngdpunkten i de svenska insatserna i de baltiska
republikerna i fråga om handel och utveckling har legat på
kunskapsöverföring. Genom föredrag i de baltiska republikerna
men också vid besök i Sverige av företrädare för dessa områden
har man från svenskt håll informerat om bl.a. uppbyggnaden av
och villkoren för den internationella handeln. Även inom
biståndsverksamheten har förekommit kursverksamhet rörande
marknadsekonomins funktionssätt.
Möjligheterna att åstadkomma ett flöde av svenska
investeringar till Baltikum diskuteras för närvarande. För att
tillgodose näringslivets önskemål har exportkreditnämnden, som
nämnts i det föregående (s. 6), förbättrat risktäckningen inom
systemet för investeringsgarantier; utvecklingen i Central- och
Östeuropa har lett till att sedan den 1januari 1991 även s.k.
systemskiftesgarantier kan lämnas. En sådan garanti innebär ett
slags försäkring mot de ekonomiska förluster som en svensk
investerare kan drabbas av på grund av instabilitet eller
brister i samhälls- och myndighetsfunktioner som har uppkommit i
samband med politiska eller ekonomiska omvälvningar i
värdlandet.
Sverige finansierar en studie av de baltiska ländernas
ekonomier, den första i sitt slag. En rapport väntas inom kort.
Enligt vad utskottet har erfarit har Exportrådet under den
senaste tiden intensifierat sina insatser för att främja
handelsutbytet med de baltiska republikerna. Flertalet
förfrågningar gäller Estland, varför arbetet hittills har
koncentrerats dit. Ett uttryck härför är den representation som
Exportrådet har vid avdelningskontoret i Tallinn. Planer finns
på att en representant skall placeras i Riga, och det finns
öppenhet för ett motsvarande arrangemang i Vilnius. Från
Exportrådets sida betecknas det hittillsvarande arbetet som
framgångsrikt. En del av arbetsinsatserna i Tallinn går ut på
att finna legotillverkare för svenska företag; främjande av
estnisk export anses vara en förutsättning för att export från
Sverige till Estland skall komma i gång. Hittills har insatserna
omfattat bl.a. trä-, verkstads- och tekobranscherna. Även
branscher som rör infrastruktur har varit aktuella.
Den svenska gemenskapen med de baltiska republikerna bör,
menar utskottet, komma till uttryck i ett ökat svenskt samarbete
med dessa. Härvid är handeln av central betydelse. Möjligheterna
till en utvidgad handel med de baltiska länderna har hittills
begränsats av olika omständigheter, främst av ekonomisk och
administrativ art. Utskottet finner att Sverige -- bland flera
andra länder i västvärlden -- har ett ansvar att medverka till
att den ekonomiska utvecklingen i de baltiska länderna vänds i
en gynnsam riktning. Sverige bör därför aktivt verka för att
åstadkomma ett vidgat och fördjupat utbyte på handelns område.
Enligt utskottets mening finns det skäl att anta att en
handelsrepresentation i form av fristående handelskontor i var
och en av de tre republikerna verkningsfullt skulle bidra till
att målet om en utvidgad handel mellan Sverige och Baltikum kan
uppnås på sikt. Härtill kommer att en svensk åtgärd i detta
avseende även i övrigt skulle kunna stödja utvecklingen i de tre
republikerna. En insats av detta slag kan också vara av ett
långsiktigt intresse för Sverige. Det är därför angeläget att
Sverige har en hög beredskap att vid lämplig tidpunkt inrätta
ett fristående handelskontor i var och en av de baltiska
länderna för att ett växande handelsutbyte mellan dessa regioner
och Sverige skall underlättas. Riksdagen bör i ett uttalande ge
regeringen detta till känna. Härigenom tillgodoses motion
1990/91:N369 (m) och i huvudsak också, såvitt här är i fråga,
motionerna 1990/91:N253 (m) och 1990/91:N331 (c).
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande handelspolitisk målsättning avseende Central-
och Östeuropa
att riksdagen avslår motion 1990/91:N253 yrkande 6,
res. (m, fp, c, mp)
2. beträffande fristående handelskontor i de baltiska
republikerna
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N369 och med
anledning av motion 1990/91:N253 yrkande 5 och motion
1990/91:N331 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
Stockholm den 23 april 1991
På näringsutskottets vägnar
Lennart Pettersson
Närvarande: Lennart Pettersson (s), Hadar Cars (fp), Rune
Jonsson (s), Nic Grönvall (m), Bo Finnkvist (s), Reynoldh
Furustrand (s), Gunnar Hökmark (m), Rolf L Nilson (v), Lars
Norberg (mp), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s), Karin
Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp), Kjell Ericsson (c), Barbro
Andersson (s), Ivar Franzén (c) och Björn Kaaling (s).
Reservation
Handelspolitisk målsättning avseende Central- och Östeuropa
(mom. 1)
Hadar Cars (fp), Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark (m), Lars
Norberg (mp), Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp), Kjell
Ericsson (c) och Ivar Franzén (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.8 med "Utskottet ansluter" och slutar på s.9 med
"östeuropeiska länder" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till den uppfattning som förs fram i
motion 1990/91:N253 (m). På olika sätt skall Sverige verka för
att den ekonomiska utvecklingen i Central- och Östeuropa
snarast leder till marknadsekonomi, fri prisbildning och
politisk pluralism. Huvuddelen av dessa insatser bör genomföras
i samverkan med övriga länder i G 24. Därutöver kan en del
genomföras i samverkan med övriga EFTA-länder i enlighet med de
deklarationer om samarbete med Polen, Tjeckoslovakien och Ungern
samt Jugoslavien som har undertecknats och som syftar till att
frihandelsavtal skall uppnås.
Intill dess att sådana avtal har trätt i kraft, vilket avses
kunna ske vid årsskiftet 1991-1992, bör Sverige tillåta fritt
tillträde till den svenska marknaden för de central- och
östeuropeiska länderna i minst samma utsträckning som dessa
nationer får tillgång till EGs marknad. Som en del av svensk
handelspolitik gentemot de central- och östeuropeiska nationerna
skall möjligheterna för svenska företag att investera i dessa
områden främjas. Riksdagen bör göra ett uttalande till
regeringen av denna innebörd.
Med det nu sagda tillstyrker utskottet motion 1990/91:N253 (m)
i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande handelspolitisk målsättning avseende Central-
och Östeuropa
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N253 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.