I detta betänkande -- varav en sammanfattning lämnas på s.2
ff. -- behandlas
dels proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt
såvitt gäller avsnitten 2, 3, 4.1, 4.3--4.5, 8.1--8.7, 9.1 och
9.2 och delar av avnitten 10 och 11,
dels proposition 1990/91:100 bilaga 15
(civildepartementet) punkt H 6 (stöd till kooperativ
utveckling),
dels -- helt eller delvis -- 23 motioner som har väckts
med anledning av propositionen,
dels -- helt eller delvis -- 60 motioner från allmänna
motionstiden om olika näringspolitiska frågor,
dels en motion som har väckts med anledning av proposition
1990/91:88 om energipolitiken,
dels fyra motioner som har väckts med anledning av
proposition 1990/91:90 om en god livsmiljö.
Upplysningar och synpunkter har inför utskottet lämnats av
företrädare för industridepartementet och för de fackliga
organisationerna vid statens energiverk, statens industriverk
och styrelsen för teknisk utveckling samt av verkställande
direktören Hans Forsberg, Ingenjörsvetenskapsakademien.
Proposition 1990/91:87 behandlas av näringsutskottet såvitt
gäller statens vattenfallsverk och domänverket i betänkandet
1990/91:NU38 och såvitt gäller konkurrensfrågor i betänkandet
1990/91:NU33. I övrigt behandlas den såvitt gäller
kommunikationer och infrastruktur av trafikutskottet
(1990/91:TU24, 1990/91:TU25, 1990/91:TU26, 1990/91:TU27,
1990/91:TU28 och 1990/91:TU29), såvitt gäller frågor på
högskoleområdet av utbildningsutskottet (1990/91:UbU12), såvitt
gäller frågor på jordbrukets område av jordbruksutskottet (JoU
1990/91:25) och såvitt gäller regionalpolitiska frågor av
arbetsmarknadsutskottet (1990/91:AU13).
Sammanfattning
Regeringens förslag om anslag m.m. godtas i samtliga fall.
Utskottet ansluter sig också till de bedömningar rörande olika
näringspolitiska områden som redovisas i propositionen. Alla
motionsyrkanden avstyrks av utskottet. En förteckning över alla
reservationer -- med partibeteckningar -- finns i
innehållsförteckningen (s. 160).
Utskottet instämmer i regeringens bedömningar avseende
näringspolitikens inriktning och innehåll. Därmed avstyrks
yrkanden från de fem oppositionspartierna. I en gemensam
reservation från de borgerliga ledamöterna betonas att
marknadsekonomin är det enda system som kan åstadkomma tillväxt
och resurser för välståndsutveckling. Regeringen kritiseras för
att inte ha förmåga att skapa de förutsättningar för ekonomisk
tillväxt som krävs. Statsmakternas viktigaste roll i förhållande
till näringslivet är att ange ramar, mål och inriktning för
näringspolitiken -- detaljstyrning måste elimineras. Ekonomisk
tillväxt är en nödvändig grund för att miljön skall kunna
förbättras, anförs det. I reservationen lämnas förslag om
åtgärder på en rad områden. Det gäller sänkning av skattetrycket
och den offentliga utgiftskvoten, ökade satsningar på
investeringar i infrastruktur, insatser för att främja en ökad
och fri handel, avreglering av den offentliga sektorn och en
förstärkt konkurrens. I två reservationer kritiseras regeringen
för att vara alltför fixerad vid den ekonomiska tillväxten.
Ekonomisk tillväxt är inget självändamål, sägs det i den ena
reservationen (v) -- näringspolitiken borde i stället styras
utifrån ekologiska hänsyn. I den andra reservationen (mp) sägs
att ett ekologiskt synsätt måste prägla alla politikområden,
även näringspolitiken. Det krävs kraftfulla åtgärder för att
främja resurshushållning och omställning från linjära förlopp
till cirkulära.
I flera motioner har allmänna frågor om
småföretagspolitiken och om regelförenkling och avreglering
tagits upp. I en gemensam borgerlig reservation kritiseras
regeringen för att inte ha lyckats driva arbetet med avreglering
och regelförenkling tillräckligt snabbt och effektivt. EGs
aktionsprogram för småföretag framhålls som ett föredöme.
Vänsterpartiets företrädare ansluter sig i stort till den
politik regeringen har bedrivit avseende småföretagen, men
framhåller i en reservation att vänsterpartiet vad gäller vissa
mer övergripande frågor har intagit en annan ståndpunkt än
regeringen. Enligt miljöpartiets företrädare har regeringens
politik i alltför hög grad bestämts utifrån omtanken om de stora
företagen.
En anpassning av den svenska
företagsförvärvslagstiftningen till EGs regler, vilken
aviseras i propositionen, anser utskottet vara angelägen. De
borgerliga partiernas företrädare säger i en reservation att en
sådan anpassning redan borde ha varit genomförd. I två
reservationer (v; mp) sägs i stället att en sådan anpassning
inte bör ske. Regeringens förslag om ett anslag till
investeringsfrämjande verksamhet i Japan avstyrks i två
reservationer (m, fp, c; mp).
Inom området teknisk utveckling tillstyrker utskottet de
aktuella anslagen till teknikvetenskapliga forskningsrådet,
europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete och teknisk
forskning och utveckling. Beträffande de två sistnämnda anslagen
föreslås i två reservationer (mp) kraftiga minskningar. I en
reservation (m) föreslås i stället en viss ökning av anslaget
till europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete.
Utskottet godtar vidare de av regeringen föreslagna
riktlinjerna för svenskt deltagande i europeiskt forsknings- och
utvecklingssamarbete, för utseende av provnings- och
certifieringsorgan och för stöd till industriellt
utvecklingsarbete genom Industrifonden -- inkl. en minskning av
fondens kapital. Förslaget om Industrifonden avvisas i en
reservation (v). I en annan reservation (m) sägs att fonden
skulle kunna omvandlas till ett privat venture-capital-företag.
Utskottet godtar också regeringens förslag till nytt
finansieringssystem för produktutvecklingsprojekt.
I propositionen lämnas information om vad som pågår på olika
prioriterade teknikområden. Utskottet avstyrker en rad motioner
som har väckts i anslutning till dessa områden. Vissa av
motionerna får stöd i reservationer. I en reservation (c, v)
krävs t.ex. att det skall utarbetas ett forskningsprogram på
bioteknikområdet och i en annan (v) att det skall tas fram ett
program för främjande av sektorn för miljöteknik.
Miljöteknikområdet är föremål för ytterligare en reservation
(mp), i vilken ett krav på inrättande av en delegation för
ekologisk teknik upprepas. Systemet med teknikcheckar bör
utvärderas, anförs det vidare i en reservation (m, fp).
Regeringens förslag till anslag till småföretagsutveckling
tillstyrks av utskottet. I en reservation (m, fp) begärs att en
utvärdering av stödet skall göras. I tre reservationer (m; fp;
mp) föreslås lägre anslag, medan det i en annan (v) krävs att
huvuddelen av anslaget skall förbehållas insatser riktade till
kvinnor. Ett program för att främja småföretagens inträde på
EG-marknaden föreslås i en reservation (c).
I propositionen lämnas en redogörelse för hur regeringen ser
på riskkapitalförsörjningen för framför allt de små och
medelstora företagen. Vidare redovisas vad som har hänt med
bildandet av statliga riskkapitalbolag och indragning av medel
från de regionala utvecklingsfonderna och Norrlandsfonden.
Utskottet har inget att erinra mot regeringens redovisningar. I
gemensamma borgerliga reservationer krävs dels att arbetet med
att bilda de statliga riskkapitalbolagen skall avbrytas, dels
att Småföretagsfonden skall avskaffas. I motsats till det
förstnämnda kravet begärs i en annan reservation (v) att arbetet
med att bilda de statliga riskkapitalbolagen skall påskyndas. I
ytterligare en reservation (mp) återkommer miljöpartiets krav på
att närfonder skall inrättas. Både de regionala
utvecklingsfonderna och Norrlandsfonden bör upphöra med sin
finansieringsverksamhet, sägs det i reservationer (m, fp).
Därigenom kan medel frigöras för infrastrukturinvesteringar.
Riksdagens beslut våren 1990 om vissa indragningar av medel från
utvecklingsfonderna var felaktigt, anförs det också (c, v, mp).
Därför borde detta beslut inte verkställas.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om inrättande av en
ny myndighet för näringspolitiska frågor den 1 juli 1991.
Samtidigt avvecklas statens energiverk (STEV), statens
industriverk (SIND) och styrelsen för teknisk utveckling (STU).
De tre borgerliga partiernas företrädare motsätter sig
regeringens förslag och föreslår i stället att STEV och SIND
slås samman, men att STU bibehålls som en självständig
myndighet. I en annan reservation (mp) yrkas också avslag på
regeringens förslag; dock kan en sammanslagning -- utan
avveckling av de tre berörda myndigheterna -- accepteras.
Utskottet delar regeringens uppfattning att den föreslagna nya
näringspolitiska myndigheten bör lokaliseras till Stockholm. I
en reservation (c) begärs i stället en lokalisering till
Nyköping av den förordade av STEV och SIND sammanslagna
myndigheten.
I betänkandet behandlas slutligen ett antal näringspolitiska
frågor som har aktualiserats i olika motioner. Det gäller bl.a.
vissa branschspecifika frågor samt miljönormer och
produktkrav. Samtliga motioner avstyrks av utskottet. I en
reservation (v, mp) begärs att en utredning om bilindustrin
skall tillsättas. Ökade satsningar på forskning och utveckling
avseende miljövänliga motorer och utveckling av en elbil krävs i
två reservationer (fp, c, mp). Det behövs särskilda insatser för
järn- och stålindustrin, sägs det i en reservation (v). Dels
borde en kommission för stålindustrin tillsättas, dels borde
forskning rörande energisnål och miljövänlig produktion av järn
och stål stimuleras.
Krav på införande av s.k. livscykelspecifikationer i motioner
(mp) får stöd i en reservation (v, mp). Detsamma gäller krav på
införande av obligatorisk produktmärkning om elförbrukning.
Miljöpartiets företrädare i utskottet stöder också kravet på att
miljöskyddskommittén skall ges i uppdrag att utarbeta förslag
till en lag om produktkoncession.
Propositionerna
Proposition 1990/91:87
I den del av proposition 1990/91:87 som behandlas här föreslår
regeringen -- efter föredragning av industriminister Rune Molin
-- att riksdagen
dels antar förslag till (5) lag om ändring i lagen
(1989:164) om kontroll genom teknisk provning och om mätning
(s.291),
dels godkänner
8. riktlinjer för svenskt deltagande i europeiskt forsknings-
och utvecklingssamarbete (avsnitt 4.3),
9. riktlinjer för utseende av provnings- och
certifieringsorgan (avsnitt 4.5),
51. ändrade riktlinjer och det minskade kapitalbehovet [dvs.
minskning av kapitalet] för stöd till industriellt
utvecklingsarbete genom stiftelsen fonden för industriellt
utvecklingsarbete (avsnitt 8.2),
52. förslag till nytt finansieringssystem för
produktutvecklingsprojekt (avsnitt 8.3),
54. att en ny myndighet för näringspolitiska frågor inrättas
från den 1 juli 1991 (avsnitt 9.2),
55. att statens energiverk, statens industriverk och styrelsen
för teknisk utveckling avvecklas från och med den 1 juli 1991
[dvs. vid utgången av juni 1991] (avsnitt 9.2).
Beträffande anslag under tolfte huvudtiteln och
medelsdispositioner föreslår regeringen under angivna punkter
följande:
A 6. Näringspolitisk myndighet: Förvaltningskostnader (s.
257--259)
att riksdagen till Näringspolitisk myndighet:
Förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 186000000 kr.
A 7. Näringspolitisk myndighet: Utredningar och
information (s. 259 f.)
att riksdagen till Näringspolitisk myndighet: Utredningar och
information för budgetåret 1991/92 anvisar ett
reservationsanslag på 27 538 000 kr.
A 8. Särskilda avvecklingskostnader (s. 260)
att riksdagen till Särskilda avvecklingskostnader för
budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
B 7. Småföretagsutveckling (s. 261)
att riksdagen till Småföretagsutveckling för budgetåret
1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 226 630 000 kr.
C 4. Åtgärder för att främja utländska investeringar i
Sverige (s. 262)
att riksdagen
1. medger att under budgetåren 1991/92 och 1992/93, utöver
under budgetåret 1990/91 ej disponerade medel, sammanlagt 12 100
000 kr. får användas för att främja utländska investeringar i
Sverige,
2. till Åtgärder för att främja utländska investeringar i
Sverige för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på
8 600 000 kr.
F 1. Teknisk forskning och utveckling (s. 262--269)
att riksdagen
1. bemyndigar regeringen att, i enlighet med vad som anförts,
under budgetåret 1991/92 låta staten ta på sig ekonomiska
förpliktelser i samband med stöd till teknisk forskning och
utvecklingsarbete m.m. som, inberäknat löpande avtal och beslut,
innebär åtaganden på högst 366 000 000 kr. under budgetåret
1993/94, högst 298 000 000 kr. under budgetåret 1994/95 och
högst 255 000 000 kr. under [budgetåret 1995/96],
2. till Teknisk forskning och utveckling för budgetåret
1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 851 157 000 kr.
F 4. Teknikvetenskapliga forskningsrådet (s. 269 f.)
att riksdagen till Teknikvetenskapliga forskningsrådet för
budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 130 468 000
kr.
F 7. Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete (s.
270 f.)
att riksdagen till Europeiskt forsknings- och
utvecklingsarbete för budgetåret 1991/92 anvisar ett
reservationsanslag på 126000000 kr.,
H 4. Statens elektriska inspektion (s. 272 f.)
att riksdagen till Statens elektriska inspektion för
budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 13 190 000 kr.
Proposition 1990/91:100
I den del av proposition 1990/91:100 bilaga 15
(civildepartementet) som behandlas här föreslår regeringen --
efter föredragning av statsrådet Margot Wallström -- under
angiven rubrik:
H 6. Stöd till kooperativ utveckling (s. 114 f.)
att riksdagen till Stöd till kooperativ utveckling för
budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 5 000 000
kr.
Motionerna
De motioner som har väckts med anledning av proposition
1990/91:87 och behandlas här är följande:
1990/91:N20 av Karin Wegestål (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
fördelning av anslag till forskningsbaserade småföretag i Skåne.
1990/91:N21 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
bevarande och förstärkning av stödet till forskning och
utveckling inom området tekniska hjälpmedel.
1990/91:N22 av Krister Skånberg (mp) vari yrkas att riksdagen
begär att regeringen utarbetar ett [förslag till lag] som
uppmuntrar fysiska och juridiska personer att satsa riskkapital
i småföretag enligt de förslag som lämnas i motionen.
1990/91:N23 av Hans Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en framtidsinriktad näringspolitik för
tillväxt i Blekinge.
1990/91:N27 av Arne Mellqvist (s) och Leo Persson (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att jämställa turistnäringen med andra
basnäringar.
1990/91:N28 av Bengt Hurtig m.fl. (v) såvitt gäller yrkandena
att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna att
vidareförädling av skogsindustrins produkter i allmänhet och
sågade trävaror i synnerhet [bör bli] ett prioriterat
teknikområde,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utfästelser för SINDs branschprogram för
träindustrin,
3. för budgetåret 1991/92 anvisar 10 milj.kr. till stöd för
branschprogram för vidareförädling av sågade trävaror, Träman
90, till den nya näringspolitiska myndigheten,
4. som sin mening ger regeringen till känna att förändringar
av förvärvslagstiftningen [bör göras] på ett sådant sätt att
möjligheter att skydda väsentliga delar av skogsindustrin
kvarstår.
1990/91:N29 av Agne Hansson (c) och Marianne Jönsson (c) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om nytt förslag
[till åtgärder] som främjar näringsliv och tillväxt också i
Kalmar län i linje med vad som anförts i motionen.
1990/91:N30 av Lennart Nilsson (s) och Nils T Svensson (s)
vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att turismen som framtidsindustri vägs in i
bedömningen av de investeringar som föreslås i proposition
1990/91:87,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om konkurrenskraften för turismen,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av konkurrensvillkoren för svensk turism
med syfte att anpassa konkurrensvillkoren till EG-området.
1990/91:N31 av Carl Frick (mp) och Krister Skånberg (mp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att tillsätta en utredning om
utvidgat ägaransvar.
1990/91:N32 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en god miljö är en förutsättning för en uthållig
ekonomisk tillväxt,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om mål och inriktning av näringspolitiken,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behov och inriktning av åtgärder för att sänka
skattetrycket,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om slopande av beskattningen av arbetande kapital i
företag,
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betydelsen av spritt ägande som drivkraft för hållbar
ekonomisk tillväxt,
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ett forskningsprogram på bioteknikområdet,
16. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige i det internationella förhandlingsarbetet
inte bör missgynna näringar baserade på förnybara resurser i
förhållande till övrig industriverksamhet,
17. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om småföretagens roll i svenskt näringsliv,
18. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om prövning av lagar och reformer utifrån den påverkan
de har på småföretagen,
19. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en ny myndighet bör inrättas genom sammanslagning
av SIND och STEV och lokaliseras till Nyköping,
20. hos regeringen begär förslag till uppdelning av SINDs
arbetsuppgifter mellan den nya näringspolitiska myndigheten och
-- -- -- länsstyrelser resp. utvecklingsfonder i enlighet med
vad som i motionen anförts,
21. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om STUs verksamhetsinriktning,
22. till B 7, Småföretagsutveckling för budgetåret 1991/92
anvisar 20000 000 kr. utöver regeringens förslag eller således
246 630 000 kr.
1990/91:N33 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillväxtpolitiken,
8. avslår regeringens anslagsyrkande om 7 milj.kr. för
främjande av utländska investeringar i Sverige,
9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om myndighetsstrukturen på näringslivsområdet,
10. till småföretagsutveckling samt branschfrämjande åtgärder
under anslaget småföretagsutveckling för budgetåret 1991/92
anslår 98,3 milj.kr. i enlighet med vad i motionen anförts,
11. till förvaltningskostnader och utredningskostnader m.m.
vid den nya näringspolitiska myndigheten för budgetåret 1991/92
anslår 21,5 milj.kr. mindre än vad regeringen föreslagit,
12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvärdering av stödet till företagande och teknisk
utveckling.
1990/91:N34 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena
att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om orsakerna till den dåliga tillväxten i Sverige,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående behovet av en sänkning av skattetrycket för att
kunna uppnå ekonomisk tillväxt,
13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om industrifonden,
14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående svenskt deltagande i tekniska forsknings- och
utvecklingsprogram inom EG,
15. hos regeringen begär en utvärdering av systemet med
teknikcheckar i enlighet med vad som anförts i motionen,
16. avslår regeringens förslag att inrätta en ny myndighet för
näringspolitiska frågor,
17. inrättar en ny näringspolitisk myndighet för tillsyns- och
övervakningsuppgifter i enlighet med vad som anförts i motionen,
18. beslutar att statens energiverk och statens industriverk
avvecklas fr.o.m. den 1 juli 1991,
19. till Styrelsen för teknisk utveckling för budgetåret
1991/92 anvisar ett reservationsanslag av 81 000 000 kr.,
20. till Näringspolitisk myndighet: Förvaltningskostnader för
budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag av 80 000 000
kr.,
21. till Näringspolitisk myndighet: Utredningar och
information för budgetåret 1991/92 anvisar ett
reservationsanslag av 17 000 000 kr.,
22. till Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete för
budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag av 146 000 000
kr.
1990/91:N35 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att
riksdagen beslutar att den nya centrala näringspolitiska
myndigheten lokaliseras till Blekinge.
1990/91:N36 av Magnus Persson m.fl. (s) såvitt gäller yrkandet
(2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om betydelsen av att öka de mindre företagens
medverkan i det internationella standardiseringsarbetet.
1990/91:N37 av Birger Andersson (c) vari yrkas att riksdagen
1. förlägger den nya näringspolitiska myndigheten till
Västerås,
2. beslutar att den nya näringspolitiska myndigheten skall
påbörja sin verksamhet den 1 juli 1992.
1990/91:N40 av Lena Öhrsvik (s) vari -- med motivering i
motion 1990/91:T57 -- yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av forskning och utveckling,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ytterligare åtgärder på det
informationsteknologiska området.
1990/91:N41 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s) vari -- med
motivering i motion 1990/91:Ub71 -- yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av att utveckla samarbetet mellan högskolan i Borås och
statens provningsanstalt.
1990/91:N42 av Inger Schörling m.fl. (mp) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
under avsnitt 1.1 [i motionen ] beträffande kritik av
tillväxttron,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
avsnitt 1.2 beträffande önskvärdheten av både positiv och
negativ tillväxt,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad som i avsnitt
1.3 anförts om internationalisering och storskalighet,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i avsnitt 1.3
anförts om internationaliseringen,
5. som sin mening ger regeringen till känna vad
i avsnitt 1.4 anförts om EG-anslutningen,
16. som sin mening ger regeringen till känna vad i avsnitt 6.1
anförts beträffande villkoren för konventionell ekonomisk
tillväxt,
17. som sin mening ger regeringen till känna vad i avsnitt 6.1
anförts beträffande principerna för stödet till småföretagen,
18. som sin mening ger regeringen till känna vad i avsnitt 6.1
anförts beträffande den kooperativa företagsformen,
19. som sin mening ger regeringen till känna vad i avsnitt 6.3
anförts beträffande inriktningen på statliga åtgärder för
teknikspridning,
20. som sin mening ger regeringen till känna vad i avsnitt 6.5
anförts beträffande utländska företagsförvärv,
21. som sin mening ger regeringen till känna vad i avsnitt 6.8
anförts om utredning om bilindustrins framtid,
22. som sin mening ger regeringen till känna vad i avsnitt 7.1
anförts beträffande myndigheternas ansvar och utveckling,
23. som sin mening ger regeringen till känna vad i avsnitt 7.2
anförts beträffande den nya näringspolitiska myndigheten,
24. som sin mening ger regeringen till känna vad i avsnitt 7.2
anförts beträffande behovet av en delegation för ekologisk
teknik,
33. beslutar att anslaget under tolfte huvudtiteln A 3 skall
vara 21615000 kr.,
34. beslutar att anslaget under tolfte huvudtiteln B 7 skall
vara 193500000 kr.,
35. beslutar att anslaget under tolfte huvudtiteln F 1 skall
vara 651157000 kr.,
36. beslutar att budgetramen för teknisk utveckling minskas i
enlighet med vad som anförts i motionen,
37. beslutar att anslaget under tolfte huvudtiteln F 4 skall
vara 74000000kr.,
38. beslutar att anslaget under tolfte huvudtiteln F 7 skall
vara 61000000 kr.
1990/91:N43 av Kjell Dahlström (mp) och Gösta Lyngå (mp)
såvitt gäller yrkandet (1) -- med motivering i motion
1990/91:T67 -- att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en ekologiskt uthållig
samhällsmodell för Malmöregionen.
1990/91:N44 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om betydelsen för de fem i motionen angivna
länens näringsliv att dessa får bli friregion.
1990/91:N45 av Lars Werner m.fl. (v) såvitt gäller yrkandena
att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tredje vägens misslyckande,
3. beslutar att de regionala riskkapitalbolagen bör startas
omedelbart enligt vad som anförts i motionen,
4. beslutar att medel från miljöavgifter skall fonderas för
nya arbetstillfällen i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. av regeringen begär ett program om miljöteknik i enlighet
med vad som anförts i motionen,
13. avslår regeringens begäran att minska Industrifondens
stiftelsekapital,
14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om program för bioteknik,
15. hos regeringen begär lagförslag till ändring av
företagsförvärvslagstiftningen i enlighet med vad som
anförts i motionen,
16. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om effektivare myndighetsstruktur.
1990/91:N46 av Carl Frick m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena
att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betydelsen för Ölands näringar att arbetsgivaraviften
och moms sänks,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av länsvisa genomgångar av snedvridningar av
näringslivsstrukturer,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att efter utredningar snabbt sätta in
generella stimulanser för att skapa möjligheter till en god
utveckling.
1990/91:N47 av Carl Frick m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena
att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betydelsen för Gotlands näringar att
arbetsgivaravgiften och moms sänks,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att inrätta ett baltiskt ekologiskt
utvecklingscentrum i Visby,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av länsvisa genomgångar av snedvridningar av
näringslivsstrukturer,
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att efter utredningar snabbt sätta in
generella stimulanser för att skapa möjligheter till en god
utveckling.
1990/91:N48 av Carl Frick (mp) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betydelsen för näringarna i Skaraborgs län att
arbetsgivaravgiften och moms sänks,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av länsvisa genomgångar av snedvridningar av
näringslivsstrukturer,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att efter utredningar snabbt sätta in
generella stimulanser för att skapa möjligheter till en god
utveckling.
Den motion från allmänna motionstiden 1990 som behandlas
här är
1989/90:N463 av Inger Schörling m.fl. (mp) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att införa normer för elförbrukning för de vanligaste
typerna av utrustning,
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om obligatorisk konsumentinformation på alla
el-apparater.
De motioner från allmänna motionstiden 1991 som behandlas
här är följande:
1990/91:N212 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag till
metoder för en ekologisk strukturomvandling i enlighet med vad
som anförts i motionen.
1990/91:N213 av Anita Stenberg (mp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att en utvecklingsfond bör upprättas, särskilt inriktad på
att de produkter och verksamheter som får stöd aktivt skall
bidra till att på sikt återställa den ekologiska balansen.
1990/91:N214 av Stig Alemyr m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om lokalisering av ett träforskningsinstitut till Kalmar län.
1990/91:N215 av Kjell Nordström (s) och Britt Bohlin (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om svensk personbilsindustris framtid.
1990/91:N216 av Isa Halvarsson m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om främjande av svenskt hantverk,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Centrala hantverksrådet,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hantverkskonsulenter i länen.
1990/91:N225 av Olof Johansson m.fl. (c) vari -- med
motivering i motion 1990/91:A208 -- yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om mål och inriktning av näringspolitiken för att främja
ett decentraliserat näringsliv, teknikutveckling,
decentraliserat ägande, anställningstrygghet, regional
balans och god miljö,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de mindre företagens betydelse för näringslivet,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avreglering inom näringslivet,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om riskkapitalbolagen,
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nedläggning av Stiftelsen Småföretagsfonden,
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att främja riskkapitalförsörjning för
småföretag,
7. hos regeringen begär att statens industriverk får i uppdrag
att utforma ett nyetableringslån enligt de riktlinjer som
anförts i motionen.
1990/91:N227 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av närfonder,
2. som sin mening ger regeringen till känna att en verksamhet
med närfonder skall startas i stödområdena A och B under
budgetåret 1991/92 i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag
till provisorisk stadga för närfonder i enlighet med vad som
anförts i motionen,
4. som sin mening ger regeringen till känna att
löntagarfondernas medel successivt skall överföras till lokala
närfonder med en början budgetåret 1991/92 på 1 000 milj. kr.,
5. begär att regeringen tillsätter en utredning för att följa
arbetet med utvecklandet av närfonder från starten under 1991
och med vidare uppgift att avge förslag till utbyggnad av
verksamheten,
6. som sin mening ger regeringen till känna att den inledande
verksamheten skall bedrivas så att ett heltäckande nationellt
program för närfonder skall kunna beslutas under
riksdagsperioden 1991--1994,
7. beslutar att genom reduktion av anslaget B 7, 12:e
huvudtiteln upprätta ett nytt anslag B 10: Närfonder,
rådgivning, på 20 000 000 kr.
1990/91:N228 av Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
negativa följdverkningar av statliga industrisubventioner.
1990/91:N235 av Lennart Brunander (c) såvitt gäller yrkandet
(9) -- med motivering i motion 1990/91:A419 -- att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utvecklingscenter för nya företag (BB för nyföretagande).
1990/91:N241 av Anita Jönsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökade insatser för Ideon Agro Food,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökat stöd för STUs samarbetsprojekt med små och
medelstora livsmedelsföretag.
1990/91:N242 av Sven Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om insatser för att öka vidareförädlingen i
skogsbruket.
1990/91:N243 av Lars Norberg m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bilindustrins framtid,
2. som sin mening ger regeringen till känna att en reduktion
av bilindustrin -- globalt och nationellt -- är ett primärt
intresse för mänsklighetens överlevnad,
3. begär att regeringen snarast tillsätter en allsidig
utredning för att belysa bilindustrins problem och
framtidsutsikter med beaktande av vad i motionen anförts samt
att riksdagen för denna utredning anslår 5 milj.kr. under
anslaget tolfte huvudtiteln A 3.
1990/91:N244 av Börje Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett nationellt fytokemiskt centrum vid
Balsgård i Kristianstads län.
1990/91:N245 av Erling Bager (fp) och Lars Sundin (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ekonomiska styrmedel och
forskningsinsatser för att stimulera användandet av batterier
med längre livstid.
1990/91:N248 av Filip Fridolfsson (m) vari yrkas att riksdagen
begär att regeringen tillsätter en utredning om egenföretagarens
borgensåtaganden enligt vad som i motionen anförts.
1990/91:N254 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
1. hos regeringen begär förslag till avveckling av
Småföretagsfonden i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående utformningen av lagar och regler med hänsyn
till möjligheterna att starta och driva företag,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de små och medelstora företagens betydelse för den
ekonomiska utvecklingen i Sverige.
1990/91:N255 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena
att riksdagen
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om korsvist ägande,
8. hos regeringen begär förslag till ändring av lagen
(1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. i
enlighet med vad som i motionen anförts,
9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att ändra regler som i strid med EGs
rättstillämpning förhindrar förvärv av svenska företag.
1990/91:N269 av Maria Hed m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om initiativ för att belysa frågor som tas upp kring EGs
Économie Sociale och svensk lagstiftning.
1990/91:N276 av Bengt Hurtig m.fl. (v) såvitt gäller yrkandena
att riksdagen
1. begär att regeringen tillsätter en särskild kommission för
stålindustrin i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stimulans av forskning i syfte att möjliggöra
produktion av råjärn och stål med energisnål teknik under
miljömässigt hållbara villkor.
1990/91:N277 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förhandlingar med i motionen nämnda bolag
angående deras insatta medel i Bruksinvest AB, samt om
överenskommelse med utvecklingsfonderna i berörd region.
1990/91:N279 av Lars Sundin (fp) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det av SIND och STU föreslagna ramprogrammet om
utbildning av teknikkonsulter snarast bör genomföras och att
därvid särskild tonvikt bör ges åt insatser inom
Sjuhäradsbygden,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sjuhäradsbygden bör ingå i ett pilotförsök inom
ett förstärkt teknikspridningsprogram.
1990/91:N280 av Lars Norberg och Carl Frick (mp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett
lagförslag om livscykelspecifikation skall utarbetas enligt de
principer som anförts i motionen.
1990/91:N281 av Bo Forslund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om högre utbildning och forskning med anknytning till
skogsindustriell förnyelse.
1990/91:N282 av Karl-Göran Biörsmark (fp) och Hugo Bergdahl
(fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utvecklingen av elbilen.
1990/91:N286 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) vari -- med motivering
i motion 1990/91:A448 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts angående stimulans
av miljöteknisk utveckling vid forskarbyn Ideon.
1990/91:N290 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari -- med
motivering i motion 1990/91:Jo232 -- yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
vikten av att bevara förädlingsindustrin på Gotland.
1990/91:N291 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
1. hos regeringen begär att Sverige redan nu börjar tillämpa
EG-regeln om att småföretagens intressen beaktas vid nya
lagförslag som berör näringslivet,
4. hos regeringen begär förslag till utformning av en svensk
modell, mot bakgrund av SINDs utredning, för hur resurserna för
stimulans till småföretagandet bör utformas.
1990/91:N292 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller
yrkandet (1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om marknadsekonomins och
frihandelns betydelse för konsumenterna.
1990/91:N298 av Hadar Cars m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandena
att riksdagen
1. till Förvaltningskostnader vid statens industriverk anslår
21,5 milj.kr. mindre än vad regeringen föreslagit eller således
44 457 000 kr.,
2. till småföretagsutveckling samt branschfrämjande åtgärder
under anslaget Småföretagsutveckling anslår 117 milj.kr. mindre
än vad regeringen föreslagit eller således 98 300 000 kr.,
5. till Åtgärder för att främja utländska investeringar i
Sverige anslår 1,5 milj.kr. mindre än vad regeringen föreslagit
eller således 0 kr.
1990/91:N299 av Roland Sundgren m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lokalisering av det nya sammanslagna
industri- och energiverket till Västerås.
1990/91:N306 av Birgitta Hambraeus (c) och Göran Engström (c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om finansieringen av forskningen
vid Materialcentrum vid Falun/Borlänge högskola.
1990/91:N307 av Maja Bäckström m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ett "Teknikens hus" med särskild
inriktning på information om tekniken och de globala
överlevnadsfrågorna samt dessa frågors koppling till Sverige och
vår närmiljö.
1990/91:N314 av Lars Norberg (mp) och Krister Skånberg (mp)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att den sittande
miljöskyddskommittén får tilläggsdirektiv att utreda frågan om
produktkoncession och utarbeta lagförslag om denna, i enlighet
med vad i motionen anförts.
1990/91:N315 av Lars Norberg (mp) och Gösta Lyngå (mp) vari --
med motivering i motion 1990/91:L214 -- yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att tillverkande aktiebolag
skall utarbeta livscykelspecifikationer för sina produkter
enligt vad som anförts i motionen.
1990/91:N317 av Inger Schörling m.fl. (mp) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna att närings-,
industri-, energi- och regionalpolitiken skall inriktas på
resurshushållande cirkulära förlopp i stället för linjära, i
enlighet med vad som anförts i motionen,
4. beslutar att anslagen B 1--B 2 minskas med 16 milj.kr. i
enlighet med vad som anförts i motionen,
5. beslutar att anslaget B 7 minskas med 20 milj.kr. i
enlighet med vad som anförts i motionen,
6. beviljar ett nytt anslag B 10 om 20 milj.kr. i enlighet med
vad som anförts i motionen,
7. minskar anslagen F 1--F 2 med 204 milj.kr. i enlighet med
vad som anförts i motionen.
1990/91:N320 av Jan Strömdahl (v) och Annika Åhnberg (v) vari
-- med motivering i motion 1990/91:Bo235 -- yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om innehållsdeklaration och återvinningsmetod.
1990/91:N322 av Håkan Hansson m.fl. (c) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts för att stimulera tillgången på riskvilligt kapital,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts för att främja de mindre och nya företagens
riskkapitalförsörjning.
1990/91:N323 av Gullan Lindblad (m) och Göthe Knutson (m)
såvitt gäller yrkandet (1) -- med motivering i motion
1990/91:Fi221 -- att riksdagen beslutar att småföretagsfonden
avvecklas.
1990/91:N325 av Ulla Tillander (c) och Kjell-Arne Welin, (fp)
vari -- med motivering i motion 1990/91:Ub318 -- yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett hantverkscentrum på Citadellet i
Landskrona.
1990/91:N327 av Agne Hansson (c) och Marianne Jönsson (c) vari
-- med motivering i motion 1990/91:A479 -- yrkas att riksdagen
1. hos regeringen hemställer om åtgärder för lokalisering av
kollektivforskningsinstitut inom sektorerna trä, turism och
vattenbruk till Kalmar län,
2. hos regeringen hemställer om åtgärder så att särskilda
resurser avsätts till Kalmar län för särskilda mottagnings- och
utvecklingsenheter för att stimulera och stödja kvinnor som
planerar starta egna företag i länet.
1990/91:N328 av Karl-Gösta Svenson (m) och Ingrid Hemmingsson
(m) vari -- med motivering i motion 1990/91:Fi516 -- yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utvecklingsfondernas medverkan i en
privatisering av den offentliga sektorn.
1990/91:N336 av Lars Ahlström (m) och Karin Falkmer (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om permanent stöd till Centrala
hantverksrådet.
1990/91:N338 av Karl-Erik Persson (v) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär att den låter utföra en förprojektering av
en modellanläggning i Aspa Bruk.
1990/91:N343 av Karl-Göran Biörsmark (fp) och Lars Norberg
(mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utvecklingen av Alvarmotorn och
att statens industrifond bör ges möjlighet att bedöma projektet
inom ramen av s.k. teknikupphandling.
1990/91:N347 av Håkan Hansson (c) vari yrkas att riksdagen
1. till Stöd till kooperativ utveckling för budgetåret 1991/92
anvisar ett reservationsanslag på oförändrat 2 500 000 kr. att
fördelas enligt i motionen anförda riktlinjer,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående utvidgad kooperativ kompetens hos de regionala
utvecklingsfonderna.
1990/91:N348 av Roland Sundgren m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en plan för utbyggnad av det kooperativa
utvecklingssystemet,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att uppdra åt SIND att arbeta för
utvecklingsfondernas medverkan vid kooperativ utveckling.
1990/91:N351 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller
yrkandena -- med motivering i motion 1990/91:Fi610 -- att
riksdagen
1. avskaffar 1982 års lag om utländska förvärv av svenska
företag,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ömsesidigt ägande.
1990/91:N352 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) såvitt gäller
yrkandet (5) -- med motivering i motion 1990/91:A489 --
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fördelandet av stödet till
småföretagsutveckling.
1990/91:N353 av Kjell Ericsson (c) vari -- med motivering i
motion 1990/91:A490 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att
öka tillgången på riskkapital.
1990/91:N354 av Gunilla André och Karin Starrin (c) vari --
med motivering i motion 1990/91:A812 -- yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utvecklingsfondernas stöd till kvinnors företagande.
1990/91:N355 av Börje Hörnlund m.fl. (c) såvitt gäller
yrkandena -- med motivering i motion 1990/91:A491 -- att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inte verkställa indragningarna av kapital från
utvecklingsfonderna,
4. hos regeringen begär förslag om decentralisering av den
kollektiva forskningen i enlighet med vad i motionen anförts.
1990/91:N356 av Lars Werner m.fl. (v) såvitt gäller yrkandet
(2) -- med motivering i motion 1990/91:Fi224 -- att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en ekologisk näringspolitik.
1990/91:N357 av Per Westerberg m.fl. (m) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de allmänna förutsättningarna för att bedriva
näringsverksamhet i Sverige,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om riktlinjerna för näringspolitiken,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om marknadsekonomi,
11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående utformningen av lagar och regler med hänsyn
till möjligheterna att starta nya företag,
12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om konsekvensanalys vid lag- och regeländringar,
13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående fri forskning,
14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående samordning av de näringspolitiska
myndigheterna,
15. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående utvecklingsfondernas uppgifter,
16. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående riskkapitalbolagen.
1990/91:N362 av Carl Frick och Inger Schörling (mp) vari --
med motivering i motion 1990/91:L736 -- yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införandet av produktspecifikationer, som också skall
gälla importerade varor,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införandet av livscykelsspecifikationer.
1990/91:N366 av Carl Frick m.fl. (mp) vari -- med motivering i
motion 1990/91:Fi718 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en frivillig
redovisning av hur företags prognosticerade verksamhet påverkar
natur och miljö.
1990/91:N368 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari -- med
motivering i motion 1990/91:A496 -- yrkas att riksdagen
1. hos regeringen begär förslag om hur delar av
utvecklingsfondernas kapital kan användas för regionala
infrastrukturinvesteringar i enlighet med vad i motionen
anförts,
2. hos regeringen begär förslag om en avveckling av
Norrlandsfondens finansieringsverksamhet och att dess tillgångar
används för infrastrukturinvesteringar i enlighet med vad i
motionen anförts.
1990/91:N370 (delvis) av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari -- med
motivering i motion 1990/91:T267 -- yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
beträffande forskningsprogram för utveckling av mer miljövänliga
motorer [och drivmedel (se 1990/91:NU40)].
1990/91:N372 av Alf Wennerfors (m) såvitt gäller yrkandet (6)
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lån till personalkonvertibler som sägs upp
när den anställde slutar sin anställning.
1990/91:N373 av Håkan Hansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet
(2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om etableringen av teknik- och forskningscentra
i Skåne.
1990/91:N374 av Marianne Andersson i Vårgårda och Ingvar
Karlsson i Bengtsfors (c) vari -- med motivering i motion
1990/91:A499 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts om att
uppskjuta indragningen av medel från utvecklingsfonden.
1990/91:N377 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) såvitt gäller
yrkandet (1) -- med motivering i motion 1990/91:Jo818 --
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stimulans för utveckling av miljövänlig
teknik.
Den motion som har väckts med anledning av proposition
1990/91:88 och behandlas här är
1990/91:N68 av Inger Schörling m.fl. (mp) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
6. begär att regeringen skall återkomma med förslag till lag
om obligatorisk produktmärkning med deklaration om elförbrukning
och motsvarande driftkostnader samt med jämförande uppgifter för
den mest eleffektiva produkten i samma produktklass på
marknaden.
7. begär att regeringen skall återkomma med förslag till lag
om normer för högsta elförbrukning på vanliga elförbrukande
apparater,
10. begär att regeringen skall återkomma med förslag till lag
om obligatorisk produktmärkning med deklaration om elförbrukning
och motsvarande driftkostnader samt med jämförande uppgifter för
den mest eleffektiva produkten i samma produktklass på
marknaden,
11. begär att regeringen skall återkomma med förslag till lag
om normer för högsta elförbrukning på vanliga elförbrukande
apparater,.
De motioner som har väckts med anledning av proposition
1990/91:90 och behandlas här är följande:
1990/91:N56 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet
(2 delvis) -- med motivering i motion 1990/91:Jo113 -- att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utveckling av miljövänliga motorer [och
användning av miljövänliga bränslen och alternativa drivmedel
inom biltrafiken, flygtrafiken och sjöfarten (se 1990/91:NU40)].
1990/91:N58 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari -- med
motivering i motion 1990/91:Jo119 -- yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att krav skall ställas på
företag som tillverkar varor och produkter att upprätta
livscykelspecifikationer.
1990/91:N59 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) såvitt gäller
yrkandena -- med motivering i motion 1990/91:T82 -- att
riksdagen
1 (delvis). som sin mening ger regeringen till känna att alla
motorfordon fr.o.m. 1987 års modell skall [kunna drivas med
biobränslen (se 1990/91:NU40) eller] vara eldrivna,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utveckling av olika typer av eldrivna fordon.
1990/91:N60 (delvis) av Jan Sandberg (m) vari -- med
motivering i motion 1990/91:T83 -- yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utvecklingen av renare motorer [och alternativa drivmedel (se
1990/91:NU40)].
Utskottet
Allmänna riktlinjer
Inledning
Begreppet näringspolitik har i proposition 1990/91:87 -- med
rubriken Näringspolitik för tillväxt -- givits en vid innebörd.
En betydande del av de förslag som regeringen lägger fram avser
kommunikationer och infrastruktur. I anslutning därtill
behandlas utvecklingen av statens affärsdrivande verksamhet inom
olika sektorer av trafikväsendet. Ett annat huvudämne är högre
utbildning och forskning vid tekniska högskolor och fakulteter.
Några förslag gäller fisket.
Väsentliga delar av propositionen och de motioner som har
föranletts av eller eljest har anknytning till denna bereds
följaktligen av utbildningsutskottet, trafikutskottet och
jordbruksutskottet. Näringsutskottet svarar för de delar av
förslagen som är hänförliga till kategorin näringspolitik i mera
traditionell bemärkelse. I detta betänkande tar utskottet upp
frågor bl.a. om näringspolitikens inriktning i stort, teknisk
utveckling och småföretagsutveckling. Ett stort antal motioner,
däribland många från allmänna motionstiden, har aktualitet i
sammanhanget. Frågan om ny myndighetsstruktur för huvudparten av
industridepartementets verksamhetsområde har också en
energipolitisk komponent. I andra betänkanden behandlar
utskottet de delar av propositionen som rör
konkurrensförhållanden (1990/91:NU33) samt statens
vattenfallsverk och domänverket (1990/91:NU38).
Oppositionspartierna har i omfattande motioner kommenterat
regeringens förslag och gjort egna mer eller mindre
specificerade näringspolitiska programförklaringar. I dessa
motioner förs resonemang av bl.a. ekonomisk-politisk,
skattepolitisk och miljöpolitisk art vilka delvis ligger utanför
den ram som propositionen anger. Utskottet kan inte mer än
summariskt behandla de speciella förutsättningar som partierna
sålunda anger för sina ställningstaganden.
Näringspolitikens förutsättningar och inriktning
I propositionens två inledande kapitel redovisar regeringen
sin syn på näringspolitikens förutsättningar och utgångspunkter
och på dess inriktning och samband med andra politikområden.
Det centrala ekonomisk-politiska problemet på kort sikt är,
anförs det, inflationen, vilken leder till ökad osäkerhet, en
sämre fungerande ekonomi, godtyckliga förmögenhetsomfördelningar
och försämrad konkurrenskraft. Stabiliseringspolitiken har
därför inriktats på åtgärder för att bryta inflationen. Finans-
och penningpolitiken bedrivs stramt och valutapolitiken
fullföljs i konsekvens med beslutet om en fast växelkurs.
Som en utgångspunkt för insatser inom det näringspolitiska
området anger regeringen att det gäller att främja en långsiktig
ekonomisk tillväxt genom att underlätta näringslivets utveckling
och strukturomvandling. Riktlinjer för hur detta skulle ske
presenterades i en näringspolitisk proposition våren 1990 (prop.
1989/90:88, 1989/90:NU30).
Näringspolitikens uppgift är, sägs det nu, att genom insatser
som ökar den ekonomiska tillväxten bidra till en
välfärdsutveckling kännetecknad av full sysselsättning, social
trygghet, rättvis fördelning och en god livsmiljö. Näringslivets
utveckling och strukturomvandling skall främjas. En alltmer
långtgående internationalisering, en mer kunskapsintensiv
produktion och ökade krav på goda kommunikationer är några av de
faktorer som i dag måste prägla näringspolitikens utformning.
Näringspolitiken kan därför, enligt regeringens synsätt, inte
avgränsas till insatser som är direkt riktade till företag.
Arbetet med att stärka och utveckla svenskt näringsliv måste ses
i ett vidare perspektiv. Insatser inom olika områden och på
olika nivåer skall samverka för att skapa gynnsamma
tillväxtbetingelser. Regeringen erinrar om att den inom sig har
bildat en särskild statsrådsgrupp för samordning av olika
näringspolitiska frågor. Utgångspunkter för detta arbete angavs
i den nyssnämnda näringspolitiska propositionen våren 1990.
Den avgörande faktorn för en stabil ekonomisk tillväxt är,
enligt regeringens bedömning, produktivitetsutvecklingen. En
särskild delegation (I 1989:02) har tillsatts med uppgift att
granska och analysera produktivitetsutvecklingen i den svenska
ekonomin samt komma med förslag till åtgärder som främjar
produktiviteten (dir. 1989:19). Delegationen skall redovisa sina
förslag under hösten 1991.
För att en utveckling mot mer effektiv produktion skall komma
till stånd krävs investeringar som skapar möjligheter till ökad
framtida avkastning, framhålls det i propositionen. En positiv
investeringsutveckling är beroende av ett finansiellt system som
effektivt kan fördela de kapitaltillgångar som finns.
För en relativt liten ekonomi som den svenska är frihet i
handeln av stor betydelse för den ekonomiska utvecklingen,
poängterar regeringen. Det är också viktigt att genom
lagstiftning mot monopol och karteller skapa väl fungerande
marknader och en effektiv inhemsk konkurrens. Till följd av den
internationella utvecklingen har olika typer av strukturåtgärder
inom den ekonomiska politiken kommit att få allt större
betydelse i förhållande till traditionell finans- och
penningpolitik. I vissa fall kan det finnas skäl att anpassa de
näringspolitiska insatserna till en specifik grupp av företag
eller en bransch. Defensiva branschstöd är dock ingen framkomlig
väg, anser regeringen.
Näringspolitiken har -- förutom med den generella ekonomiska
politiken, inkl. skattepolitiken -- uttalade beröringspunkter
med andra politikområden, främst miljö-, arbetsmarknads- och
energipolitiken, framhålls det i propositionen. De åtgärder som
föreslås har tre huvudsyften, nämligen att förbättra
förutsättningarna för tillväxt, att främja tillväxt genom
förnyelse och återväxt samt att öka utbytet av insatta resurser.
Alla de fem oppositionspartierna har i partimotioner,
framlagda med anledning av propositionen och tidigare under den
allmänna motionstiden, angett sin syn på näringspolitikens
inriktning.
I moderata samlingspartiets partimotion 1990/91:N34
uppmärksammas den låga tillväxten i den svenska ekonomin som ett
tecken på att denna inte fungerar tillfredsställande. Sverige
har under flera år haft den sämsta ekonomiska tillväxten bland
de industrialiserade länderna, konstateras det. Krisen är nu
uppenbar för alla -- inflationen stiger, arbetslösheten ökar och
industriproduktionen sjunker. Bakom denna utveckling ligger den
socialdemokratiska "tredje vägens politik".
För att den ekonomiska utvecklingen skall vända måste
tillväxtförutsättningarna för den svenska ekonomin förbättras,
sägs det i motionen. Den viktigaste enstaka åtgärden är härvid
att skattetrycket minskas. Motionärerna har ett program för hur
detta skall ske. Skattetrycket bör successivt sänkas till vad de
betecknar som den europeiska nivån genom att följande åtgärder
vidtas: sänkning av arbetsgivaravgifterna med minst 4,5
procentenheter, införande av sparstimulanser genom sänkta
fastighets- och förmögenhetsskatter samt sänkt skatt på
avkastning av pensionssparande, avskaffande av
omsättningsskatten på värdepapper, anpassning av reglerna för
beskattning av kapitalvinster till dem som gäller i huvuddelen
av Europa, successivt slopande av dubbelbeskattning av
aktieutdelningar, slopande av förmögenhetsskatten och medgivande
att enskilda företag och personer kan lämna villkorslån och
vinstandelslån. Andra tillväxtfrämjande åtgärder är, enligt
motionärerna, åstadkommande av bättre villkor för företagen --
se det följande avsnittet om småföretagspolitiken (s. 31 f.) --,
ökad satsning på högre utbildning och forskning samt bättre
kommunikationer.
Sveriges ekonomi är redan till stor del integrerad med den
internationella ekonomin, fastslås det vidare i motionen.
Sverige måste ansöka om medlemskap i EG innevarande år. Ett
sådant medlemskap kommer att kräva avregleringar på ett antal
områden. Det finns, enligt motionärerna, ingen anledning att
dröja med viktiga avregleringsåtgärder, t.ex. när det gäller
utländskt ägande av företag i Sverige. I en marknadsekonomi är,
betonar motionärerna, statsmakternas viktigaste roll i
förhållande till näringslivet att bestämma spelreglerna för
verksamheten. Någon detaljstyrning bör inte förekomma.
Tidigare i år har en rad synpunkter på de allmänna
förutsättningarna för näringsverksamhet i Sverige framförts från
moderata samlingspartiets sida i motion 1990/91:N357 (m).
Eftersom vårt land är mycket utrikeshandelsberoende får dessa
förutsättningar inte i väsentliga avseenden avvika från vad som
gäller i omvärlden, betonas det i denna motion. Det höga
skattetrycket, vilket har ett direkt samband med den offentliga
sektorns storlek, har enligt motionärerna lett till låg
produktivitet, låg tillväxt i ekonomin, högt kostnadsläge, hög
inflation, orealistisk lönebildning och försämrad
investeringsvilja. Osäkerhet om såväl energipolitiken som
Europapolitiken har ytterligare försämrat det svenska
investeringsklimatet. Begreppet näringspolitik ger, sägs det i
motionen, intrycket att politiker, genom ett antal åtgärder
specifikt inriktade på företag, skulle kunna påverka
näringslivets betingelser. Deras uppgift bör i stället vara att
dra upp ramar för verksamheten och tillse att samhällets olika
gemensamma funktioner fungerar. Marknadsekonomin är, hävdar
motionärerna, det enda ekonomiska system som kan skapa tillväxt
och välståndsutveckling.
Även i folkpartiet liberalernas motion 1990/91:N33 riktas
uppmärksamheten på den låga tillväxten i Sverige. Som enda
OECD-land kommer Sverige under år 1991 att få en negativ
ekonomisk tillväxt. Tillväxt åstadkoms främst, sägs det i
motionen, genom en fast ekonomisk politik baserad på
marknadsekonomi, konkurrens, frihandel och fri etableringsrätt.
Vidare krävs statliga investeringar i infrastruktur samt
avreglering och avmonopolisering av den icke konkurrensutsatta
delen av ekonomin. Motionärerna utvecklar närmare den ekonomiska
tillväxtens betydelse för allmän välståndsutveckling, för
enskilda människors välfärd, för en stabil ekonomi, för
bestående sysselsättning, för värnande av miljön och för
regional utveckling.
De förslag som läggs fram i propositionen är, hävdar
motionärerna, inte tillräckliga för att råda bot på allt som
brister. Regeringens politik för att främja den ekonomiska
tillväxten under 1980-talet har misslyckats av följande skäl,
säger motionärerna: utebliven förnyelse av och hinder för
konkurrens inom den offentliga sektorn, en vacklande
energipolitik, som sprider osäkerhet, en vacklande, tvehågsen
och motsägelsefull Europapolitik, höjt skattetryck, senfärdiga
och otillräckliga satsningar på infrastruktur, alltför långsam
avreglering, utebliven reformering av socialförsäkringssystemet
och en alltför slapp finanspolitik med högt ränteläge som följd.
I kontrast mot regeringspolitiken ställer folkpartiet
liberalerna sitt eget program för att främja tillväxten. Det
innebär åtgärder på en rad områden. En målmedveten satsning för
att Sverige skall bli en fullvärdig medlem i EG måste ske. Under
1990-talet måste stora insatser göras på infrastrukturens område
-- såväl vägar, järnvägar etc. som kunskapskapitalet. För
finansiering av detta hänvisas i motionen till olika källor --
kapital som kan frigöras genom försäljning av statliga företag
och andra statliga tillgångar, skattemedel och privat
finansiering. En målmedveten kraftfull och uthållig satsning på
högre utbildning och forskning är nödvändig, sägs det i
motionen, om Sverige skall behålla sin ställning som avancerad
industrination och välfärdsstat.
En effektiv konkurrens i näringslivet förutsätter dels
etablerings- och näringsfrihet, dels en effektiv
konkurrensbefrämjande politik från statsmakternas sida, sägs det
vidare i motionen. Förslag framförs på olika områden --
telemarknaden, postmarknaden, energimarknaden, domänverket,
flygsektorn, livsmedelssektorn, bank- och försäkringssektorn,
bygg- och bostadssektorn, utländska investeringar och
fondbörsen. En effektivt fungerande arbetsmarknad och ett
reformerat socialförsäkringssystem är nödvändiga förutsättningar
för ekonomisk tillväxt, anför motionärerna vidare.
Ytterligare sådana förutsättningar är ett sänkt skattetryck
och ett ökat enskilt ägande och sparande, sägs det i motionen.
Förmögenhetsskatten och arvs- och gåvoskatterna bör sänkas.
Framför allt bör skatten på arbetande kapital i små och
medelstora företag och omsättningsskatten på aktier avskaffas.
Förmögenhetsskatten bör också göras proportionell. Därefter bör
en sänkning av arbetsgivaravgifterna och mervärdeskatten
genomföras, säger motionärerna. Ett ökad enskilt ägande och
privat sparande bör åstadkommas dels genom ett sänkt
skattetryck, dels genom en förutsägbar och konsekvent ekonomisk
politik, anför motionärerna avslutningsvis.
Tidigare har folkpartiet i sin motion 1990/91:N292
understrukit betydelsen av marknadsekonomi och frihandel som bas
i ett välfärdssamhälle. Det bästa sättet att hävda
konsumenternas intressen är, sägs det i denna motion, att
upprätthålla en marknadsekonomi med fri etableringsrätt, fri
konkurrens och fri handel med omvärlden. Marknadsekonomin skapar
valfrihet, ger utrymme för enskilda människors initiativ och ger
konsumenterna en stark ställning. Det är ytterst dessa som genom
sina köpbeslut styr produktionen. I ett litet land som Sverige
är, sägs det vidare i motionen, en fri handel med omvärlden av
avgörande betydelse för att upprätthålla konkurrens och för att
skapa ett brett utbud av varor och tjänster.
Näringspolitiken skall, sägs det i centerpartiets motion
1990/91:N32, inriktas på att ge förutsättningar för ett starkt
näringsliv som ger hög sysselsättning, anställningstrygghet och
resurser för välfärdsutveckling i hela landet. Detta tillgodoses
bäst i ett ekonomiskt system som bygger på marknadsekonomins
principer och präglas av socialt ansvar, god resurshushållning
och god miljö. Särskilt betonas att god miljö är en
förutsättning för god ekonomisk utveckling och hållbar tillväxt.
Det krävs en ekonomisk politik som skapar förutsättningar för
tillväxt i hela landet och därigenom stigande välstånd.
Näringspolitiken måste också, säger motionärerna, inriktas på
utveckling av ny teknik och nya företag, en ökad differentiering
och mångfald och ett decentraliserat inflytande. Den måste
vidare harmonisera med strävan efter en god miljö och balans
inom och mellan olika regioner i landet. Staten skall ange
ramar, mål och inriktning för näringspolitiken. Detaljstyrning
och byråkrati måste bort. Näringslivet behöver fasta spelregler.
Skattekvoten och kvoten för offentliga utgifter bör sänkas,
anförs det i motionen. För att detta skall åstadkommas föreslås
följande: differentiering av arbetsgivaravgifterna, införande av
särskild redovisningsmetod för egenföretagare, kvittningsrätt
för nystartade företag vid taxeringen, utvidgad rätt att göra
avsättning till skatteutjämningsreserv, ändrade regler för
avdrag vid taxeringen för resor med egen bil samt avskaffande av
skogsvårdsavgiften, skatten på arbetande kapital i företag och
omsättningsskatten på värdepapper.
Personligt ägande är en viktig drivkraft för att åstadkomma
förnyelse och investeringar i näringslivet, sägs det vidare i
motionen. Det måste göras långsiktigt intressant om ägandet
skall kunna breddas och sparandet stimuleras. Enligt
centerpartiets mening bör personliga investeringskonton införas.
Svenskt deltagande i det europeiska samarbetet är av primär
betydelse för möjligheten att upprätthålla välstånd och
sysselsättning i Sverige, uttalas det vidare i motionen. Sverige
bör dock inte i internationella förhandlingar "ge upp" vissa
områden för att hoppas på fördelar inom andra områden.
Motionärerna menar att det finns stor risk att de pågående
EES-förhandlingarna resulterar i betydande nedskärningar inom de
sektorer som arbetar med de förnybara resurserna, medan
storindustrin, t.ex. verkstadsindustrin, gynnas.
I motion 1990/91:N225 har centerpartiet under allmänna
motionstiden framfört samma synpunkter som i motion 1990/91:N32
på en inriktning av näringspolitiken som främjar ett
decentraliserat ägande, anställningstrygghet, regional balans
och god miljö.
Den tredje vägens politik har misslyckats, sägs det i
vänsterpartiets motion 1990/91:N45. Denna politik syftade till
att skapa en högre vinstnivå i Sverige än i andra jämförbara
länder. Löneläget i Sverige kom genom den stora devalveringen år
1982 att hamna under vad som kan betraktas som ett långsiktigt
jämviktsläge. Detta resulterade i omfattande investeringar i
arbetsintensiva verksamheter. Stora delar av industrin står nu
inför omfattande omställningsproblem.
Den tredje vägen måste, enligt motionärerna, betecknas som en
återvändsgränd. I ett land där full sysselsättning är ett
prioriterat mål går det inte att sänka löneläget så som skedde.
Ytterligare synpunkter på näringspolitikens ekonomiska
förutsättningar har vänsterpartiet framfört i motion
1990/91:N356 under allmänna motionstiden. Den ekonomiska
tillväxten är inte något självändamål; produktion som leder till
onödig lyxkonsumtion, hög energiförbrukning samt nedslitning av
människor och miljö är raka motsatsen till ökad välfärd, säger
motionärerna. De efterlyser en ny industri- och näringspolitik
som utgår från de ekologiska betingelser som anges i motionen.
Det behövs, menar de, en medveten styrning av näringslivets
utveckling mot produktionsmetoder, teknik och materiel som är
skonsamma mot miljön.
Frågan om de krav som miljöhänsynen ställer på företagen tas
också upp i den tidigare nämnda motionen 1990/91:N45 (v). Så
gott som all produktion är i dag linjär, sägs det där, vilket
betyder att råmaterial omvandlas till produkter som sedan blir
avfall. På sikt måste man acceptera nedläggning av verksamhet
som inte har möjlighet att långsiktigt överleva och som inte
klarar miljökraven. I motionen nämns som en möjlighet att en del
av medlen från miljöavgifter fonderas för att skapa nya
arbetstillfällen som ersätter dem som fallit bort i företag som
inte klarar de skärpta miljökraven.
Propositionen präglas av en okritisk och onyanserad
tillväxtfixering, sägs det i miljöpartiet de grönas motion
1990/91:N42. Redan rubriken på propositionen antyder att
ekonomisk tillväxt är det övergripande målet för
näringspolitiken. Man talar i propositionen om att det är
tillväxtens innehåll som är det eftersträvansvärda, men återgår
snabbt till att diskutera vilka medel som främjar all slags
ekonomisk tillväxt. Mycket av den ekonomiska tillväxt som
nationalekonomerna och kapitalintressena prisar är emellertid på
väg att utarma och förstöra mänsklighetens livsbetingelser.
Miljöpartiets politik utgår från följande fyra
solidaritetskrav: solidaritet med djur och natur, med kommande
generationer, med andra folk, främst u-länderna, och med vårt
eget folk, främst svaga grupper. Med miljöpartiets politik
kommer det att bli både en negativ och en positiv tillväxt. Som
exempel på detta nämns i motionen att tillväxten blir negativ
inom vägtrafiksektorn men positiv inom kollektivtrafiksektorn,
negativ inom den traditionella energisektorn, men positiv för
dem som levererar energieffektiv utrustning och arbetar med
förnybar energi, negativ för dem som tillverkar köp- och
släng-produkter men positiv för dem som levererar slitstarka,
reparerbara och återvinningsbara produkter.
I propositionen talas bara, sägs det i motionen, om det man, i
likhet med storindustrin, anser vara internationaliseringens
positiva följder, nämligen specialisering, stordriftsfördelar
och exportmöjligheter. Fördelarna är dock väsentligt överdrivna,
och nackdelarna nonchaleras. Också vad gäller entusiasm för
EG-harmoniseringen och GATT-utvecklingen är, finner
motionärerna, regeringen påtagligt styrd av starka
kapitalintressen. De starkaste betänkligheterna när det gäller
EG ligger visserligen enligt miljöpartiets uppfattning på andra
områden än näringspolitikens, men även beträffande
näringspolitiken finns det betänkligheter. Dessa sammanhänger
med den förändring av maktförhållandena som EG-harmoniseringen
innebär och som redan i dag tar sig uttryck i att regeringen
avvisar miljövänliga förslag med åberopande av att de strider
mot EG-normer. Vad gäller jordbruksprodukter är det, säger
motionärerna, naivt att tro att man skall kunna ha en öppen
världsmarknad. Både socialt och biologiskt är jordbruket en
mycket speciell verksamhet som måste behandlas varsamt.
Vad gäller beskattningen är miljöpartiets grundinställning att
priset på arbete har drivits upp till för höga nivåer.
Miljöpartiet framhåller att det systematiskt har yrkat på att
priset på arbete skall sänkas och priset på energi och råvaror
höjas genom en omlagd beskattning.
I en partimotion från allmänna motionstiden, 1990/91:N317,
kräver miljöpartiet att närings-, energi- och regionalpolitiken
i ökad grad skall inriktas på resurshushållande cirkulära
förlopp i stället för linjära. Det hävdas i denna motion att den
ekonomiska krisen förmodligen är betydligt allvarligare än
regeringen vill medge och att den delvis bottnar i en ekologisk
kris. Sverige måste komma bort från resursslöseriet och övergå
till en försiktig hushållning med naturresurser präglad av
effektivitet och återanvändning, vad som brukar karaktäriseras
som cirkulära förlopp, sägs det i motionen.
Sammanfattningsvis kritiseras regeringen från de borgerliga
partiernas sida för att inte ha förmåga att skapa de
förutsättningar för ekonomisk tillväxt som krävs. Förslag till
åtgärder på olika områden läggs fram i de olika motionerna.
Kritiken från vänsterpartiets sida går främst ut på att den
tredje vägens politik har lett till en näringslivsstruktur som
inte är förenlig med full sysselsättning. Näringspolitiken borde
dessutom styras utifrån ekologiska hänsyn. Miljöpartiet
kritiserar regeringen för en onyanserad tillväxtfixering och
kräver att näringspolitiken särskilt skall inriktas på
resurshushållning och tillskapandet av nya arbetstillfällen.
Riksdagen ställde sig förra våren bakom de allmänna riktlinjer
för näringspolitiken som då angavs i den näringspolitiska
propositionen (1989/90:88). Samtidigt avslogs motionsyrkanden
från de fem oppositionspartierna med krav på en sådan inriktning
av näringspolitiken som nu åter förordas i de här redovisade
partimotionerna (1989/90:NU30 s. 24--28). I reservationer -- av
företrädarna för de tre borgerliga partierna gemensamt och av
vänsterpartiet kommunisternas och miljöpartiets företrädare var
för sig -- lämnades stöd för de olika partiernas inställning
till näringspolitikens inriktning.
Detta riksdagsbeslut innebar att näringspolitiken fick en
delvis ny inriktning och att dess innehåll vidgades. Den nu
föreliggande propositionen kan ses som ett led i det
omdaningsarbete som inleddes förra våren.
Utskottet instämmer i regeringens bedömningar avseende
näringspolitikens inriktning och innehåll och ansluter sig till
dess förslag. Näringspolitiken skall -- i samspel med andra
politikområden och genom insatser som ökar den ekonomiska
tillväxten -- bidra till en välfärdsutveckling byggd på full
sysselsättning, social trygghet, rättvis fördelning och en god
livsmiljö. Detta sker främst genom åtgärder som främjar
näringslivets utveckling och strukturomvandling.
Näringspolitiken utformas utifrån marknadsekonomins
förutsättningar och innefattar olika åtgärder för att förbättra,
stödja och komplettera marknadens funktionssätt. I detta
avseende tillgodoser den av regeringen förda näringspolitiken
önskemålen från de borgerliga partierna om att marknadsekonomin
skall utgöra basen för politiken.
En stabil ekonomisk tillväxt är en viktig grund för en ökad
välfärd. Staten kan bidra till att öka tillväxten genom att
skapa goda tillväxtförutsättningar. I propositionen läggs
fram förslag om ökade satsningar på infrastruktur och på
forskning och utveckling. Ett annat viktigt område som ägnas
uppmärksamhet i propositionen är förbättringar av olika
marknaders funktionssätt. Även i dessa avseenden blir de
borgerliga partiernas önskemål i väsentliga hänseenden
tillgodosedda.
Den ekonomiska politiken, måste, som framhålls i
propositionen, utformas så att balans mellan ekonomisk tillväxt
och omsorg om miljön uppnås. Om miljöeffekterna inte beaktas
kommer tillväxtmöjligheterna att försämras på längre sikt. För
att de skall säkerställas måste samhällets tillgångar inkl.
naturresurserna vårdas. Enligt utskottets mening präglas
regeringens allmänna politik, inkl. näringspolitiken, av ett
sådant ekologiskt hänsynstagande som efterlyses i vissa av de
här aktuella motionerna, särskilt från centerpartiets,
vänsterpartiets och miljöpartiets sida.
Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här aktuella
motioner i berörda delar.
I detta sammanhang behandlar utskottet också en motion,
1990/91:N212 (c), vari begärs en utredning om och förslag till
metoder för en ekologisk strukturomvandling. De ekonomiska
mätmetoder, modeller och teorier som nu tillämpas runt om i
världen är, enligt motionären, direkt missledande.
Naturtillgångarna ses som fria nyttigheter, som bara får värde
när de förbrukas. Den ekologiska strukturomvandling som måste
komma skulle, anförs det, ha nytta av bättre ekonomiska
modeller, där den naturvetenskapliga grunden för all produktion
integrerades.
Utskottet har samma principiella inställning som kommer till
uttryck i motionen och som innebär att man för att kunna fatta
riktiga beslut måste ha insikt om samspelet mellan ekonomi och
ekologi. Ett första steg mot en förbättring av beslutsunderlaget
är att den ekonomiska statistiken kompletteras, så att den
belyser miljöpåverkan och resursförbrukning. Regeringen har
tillsatt en särskild utredare, riksdagsman Jan Bergqvist
(miljöräkenskapsutredningen, Fi 1990:07), med uppdrag att utreda
frågan om hur nationalräkenskaperna skall kunna kompletteras.
Utredningen lämnade i början av maj sitt betänkande Räkna med
miljön! Förslag till natur- och miljöräkenskaper (SOU 1991:37).
I betänkandet föreslås att konjunkturinstitutet skall ansvara
för försök med monetära natur- och miljöräkenskaper och att
statistiska centralbyrån skall få huvudansvar för att utveckla
fysiska naturresurs- och miljöräkenskaper. Vidare föreslås att
naturvårdsverket får i uppdrag att utveckla ett miljöindexsystem
och att skogsbrukets sektorsmyndighet vart femte år skall
redovisa tillståndet i skogens ekosystem. Slutligen föreslås att
Sverige aktivt skall engagera sig i det internationella arbetet
inom FN, OECD, EG och Nordiska ministerrådet.
Finansministern besvarade den 6 maj 1991 (RD 1990/91:107) en
interpellation (1990/91:178) från miljöpartiet om vad regeringen
gör för att beräkna nationens och människors välfärd och i
vilken utsträckning ekologiska värderingar skall påverka det
ekonomisk-politiska beslutsfattandet. I svaret hänvisades bl.a.
till att regeringen i den reviderade finansplanen har angett
utgångspunkten för samspelet mellan ekologi och ekonomi. Där
sades att den ekonomiska politiken skall medverka till en
uthållig tillväxt -- produktion och konsumtion måste ställas om
så att balansen mellan ekonomi och ekologi säkras. Vidare
hänvisade finansministern till det arbete som bedrivs inom och
utom regeringskansliet för att mäta olika aspekter på
människornas och landets välfärd. Därvid välkomnades det arbete
som miljöräkenskapsutredningen gjort.
Med hänsyn till det anförda finner utskottet ingen anledning
för riksdagen att nu ta något initiativ i frågan. Motionen
avstyrks sålunda.
Småföretagspolitiken
Småföretagspolitiken är en del av den allmänna
näringspolitiken. Regeringens syn på hur småföretagspolitiken
bör inriktas och utformas redovisades i förra årets
näringspolitiska proposition (prop. 1989/90:88). Där sades att
småföretagen spelar en central roll för utvecklingen av
marknadsekonomin och för dynamiken i näringslivet. Vidare
anfördes att småföretagspolitikens mål skall vara att få till
stånd effektiva småföretag som kan bidra till tillväxten.
Riksdagens ställningstagande till regeringens uttalanden om
småföretagspolitiken i förra årets proposition redovisas i det
följande (s. 32).
I den nu föreliggande propositionen, vilken regeringen
betecknar som en fortsättning på det arbete som startades förra
våren, görs i inledningen till kapitel 8 (s. 212--214) vissa
allmänna uttalanden om småföretagen. Där sägs bl.a. att
anpassning till nya konkurrens- och efterfrågeförhållanden ingår
som en viktig del i en fortgående förändring av
näringslivsstrukturen. Den åstadkommes till största delen genom
att befintliga företag anpassar sig till en förändrad situation.
Erfarenheten visar emellertid också att ny teknik och andra
förändringar bärs fram av att nya företag tillkommer eller genom
att småföretag expanderar.
En näringslivsstruktur som möjliggör att det upprättas ett
utvecklande samarbete mellan företag, stora och små, är också av
betydelse för att åstadkomma dynamik och tillväxt. De svenska
underleverantörerna är viktiga som enheter i sådana nätverk
mellan företag.
Småföretagen är antalsmässigt den helt dominerande
företagstypen i svenskt näringsliv. Av Sveriges ca 500 000
företag är över 99 % små eller medelstora, dvs. har färre än 200
anställda. Drygt 1,1 milj. personer är anställda i småföretag.
Dessutom sysselsätts ett betydande antal egenföretagere.
I propositionen berörs också i det inledande kapitlet (2) om
näringspolitikens förutsättningar och utgångspunkter frågan om
de betingelser som krävs för en uthållig företagssamhet. Där
sägs att inom den ekonomiska politiken olika typer av
strukturåtgärder har kommit att få allt större betydelse i
förhållande till traditionell finans- och penningpolitik. Det
gäller bl.a. strukturåtgärder som syftar till att skapa de
betingelser och de spelregler som krävs för en stabil och
långsiktig ekonomisk tillväxt.
I den näringspolitiska propositionen våren 1990 lämnades en
redogörelse för arbetet med avreglering och regelförenkling. Att
förenkla det statliga regelsystemet gentemot näringslivet
betecknades som en central uppgift inom näringspolitiken (prop.
1989/90:88 s. 55 f.). I propositionen redovisades det
regelförenklingsarbete som bedrevs på olika områden.
I de fem senaste årens budgetpropositioner har regeringen
lämnat redogörelser för arbetet med att begränsa reglerna i
samhället och höja reglernas kvalitet. I bilaga 2 till årets
budgetproposition finns en sådan redogörelse. Regelfrågorna
kommer att öka i betydelse, sägs det bl.a., och en ökad
kompetens i regelfrågor kommer att bli nödvändig för svensk del,
inte minst i det internationella samarbetet. Med en benämning
som används i OECD-länderna talas där om regelreformering.
Vidare anges ett program för god regelkvalitet. Det innefattar
följande huvudpunkter:
En checklista för prövning av alternativ till regler
föreligger i en av statsrådsberedningen utgiven skrift, Att
styra genom regler (PM 1990:2).
Konsekvensutredningar i samband med regelgivning skall belysa
en regels ekonomiska och övriga konsekvenser; varje departements
ansvar på detta område har lagts fast genom ett cirkulär
(C1989:7) från statsrådsberedningen, finansdepartementet och
civildepartementet.
Regelreformering skall drivas också inom kommittéväsendet.
I budgetarbetet skall genom regeluppföljning prövas om syftet
med en regel nås.
En datoriserad registrering införs för att göra det lättare
att hålla ordning i och reda på regler.
Handböcker och annan vägledning publiceras för reformering av
regler och ökad rättsäkerhet.
I moderata samlingspartiets partimotion 1990/91:N254 betonas
de små och medelstora företagens betydelse för den ekonomiska
utvecklingen i Sverige. Sveriges framtidsmöjligheter ligger i
att bättre och effektivare än andra länder kunna producera varor
och tjänster, sägs det i motionen. Det kräver en ständig
förändringsprocess inom näringslivet. Utan entreprenader och
småföretag kan inte en sådan process fungera, anför
motionärerna. Det är nästan alltid i de små och nystartade
företagen som man återfinner kreativt nytänkande. Därför ligger
det i allas intresse att skapa bra förutsättningar för nya och
växande företag.
I motionen begärs att riksdagen skall göra ett uttalande om
att lagar och regler bör utformas med hänsyn till möjligheterna
att starta och driva företag. Företagare måste för att kunna
bedriva sin verksamhet hålla reda på en mycket stor mängd lagar
och bestämmelser, framhålls det i motionen. Vissa är nödvändiga
men andra onödiga. Det är angeläget att förekomsten och
konsekvenserna av regler inom olika områden systematiskt utreds
och följs av konkreta förslag till avreglering, anför
motionärerna. Det är också nödvändigt att varje förslag till ny
lag åtföljs av en ordentlig utvärdering av konsekvenserna och
kostnader för enskilda individer, företag och statsmakterna.
Samma synpunkter och samma krav på fasta spelregler för
företagen som förs fram i motion 1990/91:N254 (m) finns också i
motion 1990/91:N357 (m).
Även i folkpartiet liberalernas partimotion 1990/91:N291
förespråkas ett tillkännagivande från riksdagens sida om att
småföretagens intressen bör beaktas vid utformandet av nya
lagförslag som berör näringslivet. Där hänvisas till att det
inom EG finns ett särskilt aktionsprogram för små och medelstora
företag med syfte att minska problemen för sådana företag och
att öka intresset för att starta företag. En del av
aktionsprogrammet gäller förenkling av det administrativa
systemet. EG-kommissionen har beslutat att alla lagförslag som
den lämnar till ministerrådet skall åtföljas av en värdering av
konsekvenserna för småföretagen. Riksdagen bör anmoda regeringen
att sörja för att Sverige redan före EG-medlemskapet tillämpar
samma aktionsprogram, säger motionärerna.
EGs aktionsprogram berörs också i två partimotioner från
centerpartiet, 1990/91:N32 och 1990/91:N225. Där hänvisas till
EG-kommissionens nyssnämnda beslut. På motsvarande sätt bör alla
lagförslag och förordningar i vårt land prövas utifrån den
påverkan de kan ha på småföretagen, sägs det i motionen.
Reformer, lagar och förordningar måste ges en inriktning som
bättre överensstämmer med målet att de mindre företagen skall
främjas; det kan handla om skatteregler, avgifter,
arbetsrättslagstiftning m.m.
I centerpartiets båda partimotioner begärs också att riksdagen
skall göra ett uttalande om de mindre företagens betydelse för
näringslivet. Där sägs att småföretagen är näringslivets ryggrad
och att små- och nyföretagandet är näringslivets framtid. Det är
dessa företag som skall växa och trygga sysselsättningen.
Särskilt viktigt är att genom gynnsamma villkor för de mindre
företagen och nyföretagandet balansera beroendet av de stora
företagen och internationaliseringen inom industrin, säger
motionärerna. Genom ett stort antal småföretag kan sårbarheten i
näringslivet minska. Därför måste de mindre företagen främjas i
förhållande till de stora.
Småföretagens utveckling är viktig, sägs det i miljöpartiets
partimotion 1990/91:N42. Näringspolitiken skall präglas av lokal
inriktning, småskalighet och tro på det personliga engagemanget.
Småföretagen står för en idérikedom och livskraft som är
nödvändig för förnyelse och utveckling av vårt näringsliv, anför
motionärerna. Staten måste genom lämplig utformning av
skatteregler och annan lagstiftning aktivt stödja små företags
utveckling.
Riksdagen ställde sig våren 1990 bakom regeringens uttalanden
i den då framlagda näringspolitiska propositionen avseende
småföretagspolitikens allmänna inriktning, inkl. frågan hur
avregleringsarbetet bör bedrivas, och avslog samtidigt yrkanden
liknande de här aktuella (1989/90:NU30 s. 28--32). Reservationer
lämnades dels gemensamt av företrädarna för de tre borgerliga
partierna, dels av miljöpartiets företrädare.
Utskottet ser ingen anledning att göra något annat
ställningstagande beträffande småföretagspolitiken i år än det
som gjordes förra våren. Småföretagen spelar -- redan genom sin
antalsmässiga dominans bland företagen -- en central roll för
näringslivets utveckling. Många av de åtgärder som regeringen
har föreslagit på det näringspolitiska området -- framför allt i
förra årets näringspolitiska proposition men också i årets --
har haft som syfte att främja småföretagens utveckling. Den
kritik som främst de borgerliga partierna riktar mot regeringens
agerande i detta avseende kan utskottet därför inte finna
befogad.
Ett omfattande arbete bedrivs inom den ekonomiska politiken i
syfte att nedbringa inflationstrycket och skapa bättre
kostnadsrelationer för näringslivet. Den i samarbete mellan
socialdemokraterna och folkpartiet liberalerna genomförda
omläggningen av skattesystemet har givit en av Europas lägsta
företagsskatter. Utformningen av den framtida
förmögenhetsbeskattningen bereds för närvarande i
finansdepartementet. Uppgörelsen mellan socialdemokraterna,
folkpartiet och centerpartiet om energipolitiken har skapat
långsiktig trygghet för tillgången på energi -- en avgörande
förutsättning för en god företagsutveckling. Den positiva
utvecklingen av EES-förhandlingarna och den hos fyra partier
brett förankrade avsikten att ansöka om svenskt medlemskap i EG
syftar bl.a. till att de svenska småföretagen skall få samma
utvecklingsmöjligheter som företagen inom nuvarande EG.
Produktivitetsdelegationen (I 1989:02), konkurrenskommittén
(C 1989:03), kommittén (Ju 1990:08) med uppdrag att göra en
översyn av aktiebolagslagen och konkurskommittén (I 1990:02)
arbetar för närvarande för att skapa bättre förutsättningar för
företagsamhetens utveckling.
Erfarenheterna visar att den förda politiken har varit
fördelaktig och lett till en god utveckling för de svenska
småföretagen.
Utskottet delar inte heller den uppfattning som förs fram i de
borgerliga partimotionerna, att regeringen har eftersatt
avregleringsarbetet. Snarare är det så att avreglering och
regelförenkling har mycket hög prioritet i regeringens arbete.
Som sägs i propositionen har olika typer av strukturåtgärder
kommit att få allt större betydelse i förhållande till
traditionell finans- och penningpolitik. Det gäller bl.a.
strukturåtgärder som syftar till att skapa de betingelser
och de spelregler som krävs för en stabil och långsiktig
ekonomisk tillväxt.
Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här aktuella
motioner i berörda delar.
Utländska företagsförvärv och investeringar m.m.
Utländska företagsförvärv
Kontrollen av utländska förvärv av svenska företag sker genom
lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m.
(företagsförvärvslagen). Kontrollen sker dels genom ett system
med s.k. utlänningsförbehåll, dels genom en tillståndsprövning
av vissa aktieförvärv. Avgörande vid tillståndsprövningen är
huruvida ett förvärv av ett företag strider mot något väsentligt
allmänt intresse.
I propositionen (s. 224--226) aviseras en nära förestående
anpassning av den svenska företagsförvärvslagstiftningen till
EGs regler. Under de pågående EES-förhandlingarna har det visat
sig att undantag från EGs regler, som skulle ge bestående
utrymme för den svenska företagsförvärvslagen i nuvarande
utformning, inte kommer att bli möjliga. Både EG och den svenska
regeringen fäster stort avseende vid principen om likabehandling
inom ett framtida EES-område.
Utländska investeringar i Sverige kan, anförs det i
propositionen, medföra fördelar som ökad tillförsel av kunnande
om teknik och marknader. Internationaliseringen kan därigenom
skapa förutsättningar för ökad produktivitet och tillväxt.
Dessutom kan ett ökat inflöde av utländska investeringar
innebära en positiv effekt på Sveriges bytesbalans.
Ett ökat samarbete genom ett EES-avtal eller ett EG-medlemskap
kräver, enligt propositionen, att formella hinder för utländska
företagsförvärv i Sverige helt avlägsnas, bortsett från de
begränsningar som internationella överenskommelser, t.ex. EGs
regler, medger. Sådana begränsningar får endast finnas för att
säkerställa allmän ordning, allmän säkerhet och folkhälsa samt
till skydd för väsentliga säkerhetsintressen, som är förbundna
med produktion och handel med krigsmateriel.
Enligt vad utskottet har erfarit avser regeringen att under
sommaren 1991 lägga fram lagförslag i denna fråga och då
redovisa hur anpassningen lagtekniskt skall gå till. Inom
regeringskansliet håller vidare en departementspromemoria på att
utarbetas, på grundval av ägarutredningens förslag i fråga om de
anställdas insyn och inflytande i samband med företagsförvärv.
Promemorian planeras bli avlämnad före sommaren, varefter
remissbehandling skall ske.
Vad gäller vissa andra regler som kan påverka utlänningars
möjligheter att förvärva svenska företag ingår dessa i
arbetsområdet för kommittén med uppdrag att göra en översyn av
aktiebolagslagen (Ju 1990:08). Denna kommitté skall enligt sina
direktiv (dir. 1990:46) bl.a. föreslå de lagändringar som
erfordras med hänsyn till den pågående europeiska integrationen.
Vidare skall kommittén överväga frågor som rör aktiebolagets
kapital och finansiella instrument, aktiebolagets organisation
samt aktieägarnas minoritetsskydd. Kommittén planerar att lämna
ett delbetänkande i början av år 1992 avseende EG-anpassning.
Däri kan t.ex. regler om utlänningsklausuler i svenska
bolagsordningar komma att behandlas.
Riksdagen skall omedelbart avskaffa lagen om utländska förvärv
av svenska företag, krävs det i partimotioner -- motionerna
1990/91:N255 och 1990/91:N351 -- från moderata samlingspartiet
resp. folkpartiet liberalerna. Det finns ingen anledning att
avvakta resultatet av EES-förhandlingarna, anförs det. Utländska
direktinvesteringar i Sverige skulle kunna främja
näringslivsutvecklingen genom att bidra med ny teknologi och
företagsledningskompetens. Dessutom är det risk för att de
nuvarande svenska reglerna kan skapa problem för svenska företag
som vill förvärva utländska företag. I motion 1990/91:N255 (m)
påtalas också att även andra regler som kan stå i strid med EGs
rättstillämpning -- främst utlänningsklausulerna i svenska
bolagsordningar -- måste ändras.
Vänsterpartiet föreslår i motion 1990/91:N45 att
företagsförvärvslagstiftningen skall ändras så att det blir
möjligt att bevara de största och viktigaste företagen i svensk
ägo. Vidare borde bestämmelser införas som garanterar de
fackliga organisationerna stort inflytande vid köp och
försäljning av företag.
Frågan om ändringar i företagsförvärvslagstiftningen för att
möjliggöra att svenska företag bevaras i svensk ägo tas också
upp i motion 1990/91:N28 (v) och då med särskild anknytning till
företag inom skogsindustrin. Motionärerna menar att det är risk
för att den svenska sågverksnäringen på ett mer markerat sätt än
för närvarande kan få ställning som enbart leverantör av råvara
till övriga Europa, om utlänningar fritt får köpa svenska
företag.
Även i miljöpartiets partimotion 1990/91:N42 uttrycks skepsis
inför regeringens inställning till ändring av
företagsförvärvslagstiftningen. Motionärerna menar att problem
med maktkoncentration, alienation, storskalighet, minskande
konkurrens, minskad självtillit, ökat transportarbete etc. måste
beaktas i det vidare arbetet på harmonisering med EG.
Utskottet instämmer i de synpunkter beträffande angelägenheten
av att den svenska företagsförvärvslagstiftningen anpassas till
EGs regler, som framförs i propositionen. En ökad
internationalisering kan leda till en vitalisering av svenskt
näringsliv, genom det tillskott av kunnande och marknader som
den innebär. Däremot kan utskottet inte inse att det skulle råda
sådan brådska -- som påstås i motionerna 1990/91:N255 (m) och
1990/91:N351 (fp) -- att det inte skulle finnas tid för
sedvanligt beredningsarbete i form av bl.a. utarbetande av en
lagrådsremiss. Likaså kan utskottet inte inse att några
allvarligare följder skulle uppstå om man avvaktar det
delbetänkande om EG-anpassning som kommittén för översyn av
aktiebolagslagen planerar att lämna i början av år 1992 (se
s.34), innan man tar ställning till eventuella andra
lagändringar. I betänkandet kan, enligt vad utskottet erfarit,
frågan om ändring av utlänningsklausulerna i svenska
bolagsordningar, som tas upp i motion 1990/91:N255 (m),
komma att behandlas.
De farhågor för att större svenska företag i betydande
utsträckning skulle övergå i utländsk ägo som förs fram i
motionerna 1990/91:N45 (v) och 1990/91:N28 (v) anser utskottet
vara väsentligt överdrivna. Detsamma gäller farhågorna i motion
1990/91:N42 (mp) för att problem skall uppstå i form av
maktkoncentration och minskande konkurrens. Eventuella risker på
dessa områden får mötas på annat sätt än genom
utlänningsdiskriminerande lagstiftning. Vad gäller frågan om att
garantera de fackliga organisationerna inflytande vid
företagsköp och försäljning, som tas upp i motion 1990/91:N45
(v), vill utskottet hänvisa till den tidigare nämnda
departementspromemorian som skall behandla just denna fråga.
Med det anförda avstyrker utskottet samtliga fem här aktuella
motioner i berörda delar.
Främjande av utländska investeringar
Riksdagen godkände våren 1990 en försöksverksamhet med
investeringsfrämjande aktiviteter i Japan inom en finansiell ram
av 5 milj.kr. för tre år (prop. 1989/90:88, 1989/90:NU30).
Statens industriverk (SIND) har fått i uppdrag att i samarbete
med industridepartementet utarbeta ett treårigt program för
åtgärderna i Japan. Moderata samlingspartiets och folkpartiets
företrädare i utskottet hävdade i en reservation att de
föreslagna åtgärderna inte skulle bidra till att främja de
utländska investeringarna. Även miljöpartiets företrädare
reserverade sig, med hänvisning till att det inte skulle finnas
behov av ökade internationella investeringar i Sverige.
Den planerade förändringen av förvärvslagstiftningen och det
förhållandet att Sverige har meddelat sin ambition att söka
medlemskap i EG påverkar positivt förutsättningarna för att
attrahera utländska investerare, sägs det nu i propositionen.
Dessa åtgärder borde därför följas upp genom en förstärkning av
den aktivitet som har påbörjats för att främja utländska
investeringar i Sverige. I propositionen föreslås en ökning av
resurserna med 7 milj.kr. till 8,5 milj.kr. för budgetåret
1991/92. Vidare anförs att medel från anslaget bör avsättas för
uppföljning och utvärdering av projektet, bl.a. för att ge
underlag för övervägande av breddning av verksamheten till att
gälla andra länder.
I två motioner från folkpartiet liberalerna -- motionerna
1990/91:N33 och 1990/91:N298 -- yrkas nu avslag på förslaget att
medel skall anvisas för det angivna ändamålet. All erfarenhet
från andra länder tyder på att den typ av verksamhet som här är
aktuell inte ger upphov till fler investeringar, hävdar
motionärerna. Vad som skulle kunna locka utländska investeringar
till Sverige är däremot, menar de, en sund ekonomisk politik som
skapar tillväxt genom sänkt skattetryck, fasta spelregler och
infrastrukturinvesteringar.
Utskottet ansluter sig nu, liksom förra året, till regeringens
bedömning att de här aktuella åtgärderna kan ha en positiv
effekt på utländska intressenters benägenhet att investera i
Sverige. Självklart innebär inte förekomsten av sådana åtgärder
att lägre krav ställs på den ekonomiska politiken. Alla de
åtgärder som föreslås i den aktuella propositionen har som
övergripande mål att skapa bättre förutsättningar för tillväxt.
Utskottet vill understryka att det är viktigt att, som sägs i
propositionen, aktiviteterna följs upp och utvärderas.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag till
anslag och avstyrker motionerna 1990/91:N33 (fp) och
1990/91:N298 (fp) i här aktuella delar.
Ömsesidigt ägande
I två partimotioner -- motionerna 1990/91:N255 (m) och
1990/91:N351 (fp) -- tas frågan om åtgärder mot ömsesidigt eller
cirkulärt ägande upp.
Ett sådant ägande -- korsägande -- innebär, säger
motionärerna, att ägande och inflytande, som borde höra ihop, i
stor utsträckning skiljs från varandra. I första hand borde
korsägandet bringas att upphöra genom självreglering inom
näringslivet. I andra hand anser motionärerna att lagstiftning
kan tillgripas i enlighet med vad som kan komma att gälla inom
EG.
Frågan om ömsesidigt ägande behandlades av riksdagen hösten
1990, på grundval av motionsyrkanden (m; fp) av liknande
innebörd som de här aktuella (1990/91:NU6). Utskottet ansåg att
det inte var befogat med något åtgärd från riksdagens sida,
eftersom frågan kan komma att bli föremål för utredning av
kommittén för översyn av aktiebolagslagen (Ju 1990:08).
Riksdagen följde utskottet. Företrädarna för moderata
samlingspartiet, folkpartiet liberalerna och centerpartiet
reserverade sig gemensamt till förmån för motionsyrkandena.
Utskottet hänvisade (1990/91:NU6) till att ägarutredningen i
sitt huvudbetänkande hade konstaterat att ett omfattande
ömsesidigt eller cirkulärt ägande från inflytandesynpunkt kan
försämra näringslivets tillväxt och förnyelseförmåga.
Kommittén med uppdrag att göra en översyn av aktiebolagslagen
skall enligt sina direktiv (dir. 1990:46) bl.a. föreslå de
lagändringar som erfordras med hänsyn till den pågående
europeiska integrationen. I direktiven erinras om att det inom
EG-kommissionen för närvarande förbereds förslag till ändringar
i de bolagsrättsliga direktiven i syfte att hinder mot
företagsförvärv skall undanröjas. Utvecklingen inom detta område
kan, anförs det, senare komma att föranleda att utredningen får
tilläggsdirektiv beträffande frågan om ömsesidigt och cirkulärt
ägande.
Utskottet ser ingen anledning för riksdagen att ta någon annan
ställning i frågan om det ömsesidiga ägandet än vad som gjordes
i höstas. Därmed avstyrks motionerna 1990/91:N255 (m) och
1990/91:N351 (fp) i berörda delar.
Teknisk utveckling
Teknikvetenskapliga forskningsrådet
I propositionen (s. 51--54) framhålls betydelsen av teknisk
forskning och utveckling. Grundläggande och långsiktig teknisk
forskning är, framhålls det, en viktig del av landets
teknologibas och behövs för att skapa erforderlig avancerad
kompetens. En stark och högtstående teknisk grundforskning är en
nödvändig förutsättning såväl för att teknisk
spjutspetsforskning skall kunna genomföras som för att en hög
kvalitet på utbildningen av tekniker och forskare skall kunna
bibehållas.
I syfte att den tekniska grundforskningen skall stärkas
inrättades våren 1990 enligt riksdagens beslut det
teknikvetenskapliga forskningsrådet (TFR) (prop. 1989/90:90,
1989/90:NU40). TFR har enligt sin instruktion (SFS 1990:730)
till uppgift att främja och stödja vetenskapligt betydelsefull
grundforskning inom det tekniska området. TFR skall verka för
att information om forskning och forskningsresultat sprids och
skall samverka med andra myndigheter och organ inom forskningens
område. Det skall byggas upp successivt under en period fram
till mitten av 1990-talet.
Regeringen föreslår att ett anslag på 130,5 milj.kr. anvisas
till TFR för nästa budgetår. Anslaget skall finansiera den
forskningsstödjande verksamhet m.m. som TFR bedriver samt rådets
förvaltning. Anslaget har beräknats till 110,5 milj.kr. enligt
de riktlinjer för resursförstärkningar som riksdagen lade fast
våren 1990.
I propositionen (s. 51--54) föreslås dessutom att TFR
successivt tillförs 50 milj.kr. för att på fyra års sikt kunna
finansiera ytterligare 200 doktorandtjänster vid främst teknisk
fakultet. För budgetåren 1991/92--1994/95 beräknas en ökning av
anslaget för detta ändamål med resp. 20 milj.kr., 12,5 milj.kr.,
12,5 milj.kr. och 5 milj.kr. Utöver den ökning av resurser för
doktorandutbildningen via TFR som föreslås lämnas förslag inom
ramen för ordinarie forskningsanslag under
utbildningsdepartementets huvudtitel om inrättande av 120 nya
doktorandtjänster till en kostnad av 30 milj.kr. när utbyggnaden
är klar. Detta förslag behandlar utbildningsutskottet i sitt
betänkande 1990/91:UbU13.
I motion 1990/91:N357 (m) föreslås att riksdagen skall göra
ett uttalande till regeringen om betydelsen av fri forskning.
Det är en viktig uppgift för det allmänna att svara för att
forskningen tillförsäkras sådana resurser att den grundläggande
forskningens kvalitet och integritet säkerställs, sägs det i
motionen. Kvalitetsmedvetenheten måste bli bättre inom hela
utbildningsområdet och forskning och utveckling måste
prioriteras, anför motionärerna.
I miljöpartiets partimotion 1990/91:N42 föreslås att anslaget
höjs med 7 milj.kr. -- från 67 milj.kr. innevarande budgetår
till 74 milj.kr. nästa budgetår. Bakgrunden är att motionärerna
inte tror att det går att i alltför snabb takt kanalisera
forskningen till sådana områden som enligt deras mening bör
prioriteras, dvs. teknik som arbetar med de ekologiska systemen
och leder till cirkulära resursflöden.
Utskottet behandlar de båda nu nämnda motionsyrkandena i tur
och ordning.
Utskottet vill understryka att det är av yttersta vikt att det
i Sverige bedrivs teknisk grundforskning av hög kvalitet. Denna
uppfattning låg bakom riksdagens beslut våren 1990 om inrättande
av det teknikvetenskapliga forskningsrådet. Förslaget i årets
näringspolitiska proposition om resursförstärkning till TFR
innebär en fortsättning på regeringens linje att det skall göras
kraftfulla satsningar på grundforskningen inom det tekniska
området.
Med hänsyn till det anförda kan utskottet inte finna att det
föreligger något behov av att riksdagen gör ett uttalande om den
fria forskningen av den typ som begärs i motion 1990/91:N357
(m). Motionen avstyrks således.
Vad gäller anslaget till TFR tillstyrker utskottet regeringens
förslag. Den resursförstärkning som förslaget innebär ligger väl
i linje med utskottets uppfattning att det är viktigt med ökade
satsningar på teknisk forskning. Med detta konstaterande
avstyrker utskottet motion 1990/91:N42 (mp) i här aktuell del.
Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete
Riksdagen anslöt sig våren 1990 till de riktlinjer för det
fortsatta forskningssamarbetet med EG som angavs i den
forskningspolitiska propositionen (prop. 1989/90:90,
1989/90:UbU25, 1989/90:NU40).
Målen för EGs program för forskning och utveckling (FoU) är,
som anges i den nu behandlade propositionen (s. 55--60):
att stärka den europeiska industrins vetenskapliga och
teknologiska bas och göra den mera konkurrenskraftig på den
internationella marknaden,
att särskilt ta till vara de små och medelstora företagens
möjligheter att delta i den innovativa processen och därmed
bidra till konkurrenskraften,
att bidra till ekonomisk och social samhörighet mellan EGs
regioner.
De viktigaste industriella programmen avser
informationsteknologi, kommunikationsteknologi, produktions- och
materialteknologi, bioteknik samt jordbruksindustriell
forskning.
Ett så långtgående deltagande som möjligt i EGs
forskningsprogram eftersträvas, sägs det i propositionen. Detta
innebär att Sverige i de pågående förhandlingarna mellan EFTA
och EG framför önskemål om ett fullständigt deltagande på
ramprogramnivå.
Under budgetåret 1990/91 är efterfrågan på statlig
hälftenfinansiering av svenskt deltagande i projekt större än
som kan täckas av de för ändamålet anvisade anslagen. En
successiv ökning av det svenska deltagandet är nödvändig för att
Sverige skall vara väl förberett år 1993 för fullt deltagande i
EGs ramprogram för FoU, anser regeringen. Därför föreslås att
anslaget ökas med 40 milj.kr. till 101 milj.kr.
Vidare föreslås 25 milj.kr. för fortsatt forskning om och
utveckling av teknik för effektivare och miljövänligare trafik
på väg, på järnväg och i luften. Sverige deltar i
EUREKA-projektet Prometheus och EG-projektet Drive i syfte att
det svenska vägtrafiksystemet skall kunna göras mer effektivt,
miljövänligt och trafiksäkert och för att det skall skapas
förutsättningar för införande av ett elektroniskt
bilavgiftssystem. Ett eventuellt framtida deltagande i ett nytt
planerat forskningsprogram för järnvägs- och flygtrafik utreds
också.
Anslaget bör ökas med 20 milj.kr., anförs det i motion
1990/91:N34 (m). Svenska företags deltagande i EGs program för
forskning och utveckling sker inte på samma villkor som gäller
för företag inom EG, sägs det vidare. Dessa företag får hälften
av kostnaderna för deltagande i projekt finansierade genom EG.
Svenska företags kostnader måste tills vidare finansieras genom
statliga anslag. Efterfrågan på dessa anslag överstiger anvisade
medel. Anslaget för det kommande budgetåret bör därför ökas.
Under åren fram till att Sverige blir medlem i EG bör anslaget
ökas ytterligare.
I miljöpartiets partimotion 1990/91:N42 yrkas i stället på en
kraftig minskning av anslaget, till 61 milj.kr., vilket är
mindre än hälften av vad regeringen har föreslagit. Motionärerna
menar att en stor del av den aktuella forskningen är felaktigt
inriktad; den ägnas inte resurshushållning och cirkulära
resursflöden, och mycket satsas på en energiineffektiv
vägtrafik. Vidare rör det sig om områden där konkurrensen och
lönsamheten är sådan att företagen själva har all anledning att
satsa på forskning.
Riksdagen avslog våren 1990 motionsyrkanden (m resp. mp)
liknande de här aktuella och med krav på högre resp. lägre
anslag än vad som då föreslogs. Företrädarna för moderata
samlingspartiet resp. miljöpartiet reserverade sig till förmån
för sina resp. yrkanden.
Utskottet godtar de i propositionen angivna riktlinjerna för
svenskt deltagande i europeiskt forsknings- och
utvecklingssamarbete. Det är mycket angeläget att Sverige år
1993 fullt ut skall kunna deltaga i EGs ramprogram för forskning
och utveckling. Likaså tillstyrker utskottet det anslagsbelopp
som föreslås för det kommande budgetåret.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1990/91:N34 (m)
och 1990/91:N42 (mp) i här aktuella delar.
Prioriterade teknikområden
På utvalda teknikområden av stor betydelse för framtida
industriell tillväxt sätter staten in åtgärder enligt tidigare
beslut. I propositionen (s. 60--63, 263--264) lämnas information
om vissa frågor som är aktuella på dessa områden. Prioriterade
teknikområden är för närvarande informationsteknologi,
bioteknik, materialteknik och verkstadsteknik. Till dessa
områden går två tredjedelar av de medel som styrelsen för
teknisk utveckling (STU) disponerar för programmen Ny kunskap
och Ny teknik. Andra viktiga områden är miljöteknik,
processteknik, transportteknik samt träteknik. I detta avsnitt
behandlas motionsyrkanden avseende områdena
informationsteknologi, bioteknik, materialteknik, miljöteknik
och träteknik samt kollektiv forskning i allmänhet. I anslutning
härtill redovisas vad som sägs i propositionen om de olika
teknikområdena.
Informationsteknologi
I den näringspolitiska propositionen våren 1990 (prop.
1989/90:88 s. 110 f.) aviserades en utredning av framtida
statliga insatser inom informationsteknologiområdet. En
förstudie i två etapper har nu genomförts. STU och delegationen
för industriell utveckling inom informationsteknologiområdet,
den s.k. IT-delegationen, har redovisat sina bedömningar om
behov av statliga insatser. Regeringen anmäler att den avser att
påbörja ett skyndsamt utredningsarbete med ambitionen att under
år 1991 kunna redovisa resultat med tillhörande förslag.
Regeringen har i mars 1991 bemyndigat industriministern att
tillkalla fyra arbetsgrupper med uppgift att utreda svensk
informationsteknologis möjligheter under 1990-talet och
formulera förslag till riktlinjer för en IT-politik inom det
näringspolitiska området enligt angivna riktlinjer.
Utredningsarbetet skall redovisas vid utgången av september
månad 1991.
Utgångspunkt skall vara att föreslagna åtgärder skall
finansieras inom ramen för befintliga medel till IT-området. En
arbetsgrupp med representanter för industridepartementet har det
samordnande ansvaret. Tre arbetsgrupper lägger fram förslag inom
var sitt temaområde.
I motion 1990/91:N40 (s) begärs att riksdagen skall göra
uttalanden dels mer allmänt om behovet av forskning och
utveckling, dels om behovet av ytterligare åtgärder på det
informationsteknologiska området. De stora omvälvningar av
infrastrukturen som pågår får konsekvenser för alla människor,
men kanske främst för dem som har funktionshinder, säger
motionären. Utan lagstiftning och föreskrifter kan samhället
inte garantera att grundläggande sociala hänsyn tas i denna
förändringsprocess.
Som redovisats pågår på informationsteknologiområdet ett
relativt omfattande utredningsarbete som skall redovisas om
några månader och som bl.a. skall leda fram till förslag till
riktlinjer för fortsatta insatser på området. Med hänsyn härtill
anser utskottet inte att riksdagen har anledning att nu ta något
initiativ i saken. Motionen avstyrks därmed.
Bioteknik
En viktig förutsättning för fortsatta framgångar inom
biotekniken är forskning inom bl.a. grundläggande cellbiologi,
molekylärbiologi och biokemi, sägs det i propositionen (s. 61
f.). De senaste forskningspropositionerna har resulterat i en
utökad verksamhet på dessa områden inom högskolesektorn. Vid
sidan av de insatser som görs direkt av högskolan,
forskningsråden och STU svarar företagen för en betydande del av
kostnaderna. Kompletterande insatser görs bl.a. av Nordisk
Industrifond.
I två partimotioner -- motionerna 1990/91:N32 (c) och
1990/91:N45 (v) -- ställs krav på att det skall utarbetas ett
forskningsprogram för bioteknik. Sverige är ett av få
industriländer som saknar ett sådant program, sägs det i den
förra motionen. I den senare anförs att biotekniken är ett
område med en stor utvecklingspotential som kan omsättas i
företagsamhet.
Inom SIND pågår en utredning om biotekniken i svensk industri.
Utredningen innefattar en kartläggning, analys och bedömning av
kommersialiseringsmöjligheter och industriella
utvecklingsmöjligheter. Utredningen beräknas bli avrapporterad
vid månadsskiftet maj-juni 1991. Därefter kan man inom
industridepartementet ta ställning i frågan.
Som redovisas i propositionen pågår inom ramen för STUs
verksamhet olika forskningsprogram på bioteknikens område.
I motion 1990/91:N45 (v) refereras till en framställning från
Umeå universitet och Umeå kommun till regeringen om att SIND och
STU skall få i uppdrag att utarbeta en modell för
näringslivsutveckling baserad på bioteknik. Regeringen hänvisar
i propositionen (s. 224) till de åtgärder som den har föreslagit
för att underlätta utvecklingen av forskningsbaserade företag,
och som bl.a. innebär att utvecklingsfonderna i län med
universitet och större högskolor skall få utökade resurser (se
s.66). Dessa åtgärder innefattar i princip den typ av insatser
som föreslås i skrivelsen, anförs det. Det kan dock, enligt
propositionen, finnas anledning att genom försöksverksamhet,
bl.a. i Umeå, ytterligare utveckla de planerade åtgärderna vad
gäller inriktning och utformning.
Med hänsyn till de aktiviteter som pågår på bioteknikområdet
och den utredning som SIND håller på att färdigställa finns det,
anser utskottet, inte någon anledning för riksdagen att nu ta
något sådant initiativ som föreslås i motinerna 1990/91:N32 (c)
och 1990/91:N45 (v). Motionerna avstyrks sålunda.
Materialteknik
Riksdagen fattade våren 1990 beslut om en ny organisation för
forskning inom materialteknik, nämligen tvärvetenskapliga
konsortier (prop. 1989/90:90, 1989/90:NU40). Grundtanken är att
forskning inom materialteknik skall prövas tvärs över
universitet och högskolor. Elva konsortier, i huvudsak med
geografisk tyngdpunkt i en högskola, har valts ut. Den
sammanlagda ramen för den materialtekniska satsningen uppgår
till 81 milj.kr. under en treårsperiod.
Högskolan i Falun--Borlänge har angett materialteknik som ett
av fyra prioriterade områden. Denna verksamhet bedrivs vid ett
särskilt materialcentrum (HTM). I motion 1990/91:N306 (c) tas
frågan om finansiering av forskningen vid detta centrum upp. Det
är väsentligt att en kvalificerad forskning snabbt kommer till
stånd vid HTM, anför motionärerna. I väntan på centrala
forskningsmedel kunde en annan metod prövas. Staten kunde, t.ex.
genom STU, ställa s.k. delkollektiva medel till förfogande. HTM
skulle få möjlighet att föreslå berörda företag att satsa en
summa på ett forskningsprojekt, varvid denna summa kunde
dubbleras med delkollektiva medel.
Högskolan i Falun--Borlänge är, enligt vad utskottet erfarit,
redan nu en av de regionala högskolor som är bäst försedda med
medel. Budgetåret 1988/89 påbörjades där en förstärkning av
basresurserna, med tyngdpunkt på det tekniska området. Av en
rapport från STU rörande materialteknik för industriell
utveckling i Bergslagen framgår att STU har delfinansierat ett
antal projekt inom det materialtekniska området, där industrin
har medverkat med återstående finansiering. Detta utgör ett
exempel på sådan kollektiv forskning vid högskolan som
efterlyses i motionen.
Med det sagda avstyrker utskottet motion 1990/91:N306 (c).
Miljöteknik
De miljöpolitiska målen innebär, sägs det i propositionen
(s.63), bl.a. en miljöanpassad industri- och
samhällsutveckling. Industriell tillväxt och därmed
sammanhängande produktionsökning får inte äga rum på bekostnad
av miljön. I syfte att uppfylla de miljöpolitiska målen i detta
avseende har riksdagen beslutat om en satsning på miljövänlig
produktutveckling och avfallshantering inom ett program för
forskning för ett avfallssnålt samhälle. Detta stöd uppgår till
87 milj.kr. under en treårsperiod och hanteras av en särskild
myndighet, programrådet för forskning för ett avfallssnålt
samhälle.
Syftet med programmet för forskning för ett avfallssnålt
samhälle är enligt instruktionen för programrådet (SFS 1990:961)
att utveckla teknik och styrmedel som leder till miljöanpassade
produkter och därmed minskad mängd och farlighet beträffande
avfall. Programrådet skall samverka med vetenskapliga
institutioner inom universitet och högskolor samt med
organisationer och statliga organ inom verksamhetsområdet både i
och utom Sverige. Därvid skall programrådet se till att
forskningen får en inriktning som stämmer med de miljöpolitiska
målen, samordna forskningsinsatserna inom programmet så att ett
effektivt utnyttjande av dessa uppnås samt fördela medel till
forskning inom ramen för programmet.
Riksdagen har nyligen bifallit regeringens förslag i
budgetpropositionen om medel till industridepartementets del av
finansieringen av programrådet -- 16,6 milj.kr. för budgetåret
1991/92 (prop. 1990/91:100 bil. 14 punkt F 20, 1990/91:NU24 s.
13). Samtidigt avslogs yrkanden i miljöpartiets motion
1990/91:N317 om att programrådet skulle ombildas till en
delegation för ekologisk teknik och att anslaget skulle utökas
väsentligt, i förhållande till regeringens förslag.
Miljöpartiets företrädare reserverade sig till förmån för
yrkandena.
I motion 1990/91:N42 (mp) återkommer förslaget om att en
särskild delegation för ekologisk teknik skall inrättas.
Motionärerna tror inte att den företagskultur som finns vid STU,
och som väntas följa med i den nya näringspolitiska myndigheten,
kommer att passa för den utveckling av ekologisk teknik som
borde komma till stånd. De uppgifter som åvilar programrådet för
forskning för ett avfallssnålt samhälle bör överföras till
delegationen, säger motionärerna.
Regeringen bör anmodas att ta fram ett program för hur sektorn
för miljöteknik skall främjas i framtiden, sägs det i motion
1990/91:N45 (v). I dag omsätter världsmarknaden för miljöteknik
uppskattningsvis 1800 miljarder kronor, och tillväxten ligger
på 20--25 % per år. Sverige har tappat åtskilliga år i
utvecklingen av miljöanpassad teknik och system, hävdar
motionärerna.
Utskottet ser ingen anledning för riksdagen att ändra sitt
beslut i mars 1991 om att det inte bör inrättas någon delegation
för ekologisk teknik. Motion 1990/91:N42 (mp) avstyrks sålunda i
berörd del.
Förslaget i motion 1990/91:N45 (v) om att ett program för
miljöteknik skall utarbetas blir, enligt utskottets mening,
tillgodosett genom det arbete som kommer att utföras av
programrådet för forskning för ett avfallssnålt samhälle. Även
denna motion avstyrks alltså såvitt nu är i fråga.
Träteknik
I tre motioner tas frågan om insatser för att öka
vidareförädlingen inom skogsindustrin upp.
Önskemål om ökad vidareförädling inom skogsindustrin ligger
bakom de här aktuella yrkandena i motionerna 1990/91:N342 (s)
och 1990/91:N28 (v). Skogsbruket har hittills dominerats av
kvantitetstänkande och mindre av kvalitet och vidareförädling,
sägs det i den förstnämnda motionen. Det krävs nu ett brett
initiativ till ett projekt i inlandet som kan bli banbrytande
för en fortsatt utveckling inom träförädlingen. Inom ramen för
närings- och regionalpolitiken kan staten stödja projekt för
samverkan mellan olika intressenter inom skogsbruk, sågverk och
träförädlingsindustri, anför motionärerna.
Utöver de områden som propositionen anger bör vidareförädling
av sågade trävaror tillhöra de utvalda teknikområden som
prioriteras för en framtida industriell tillväxt, sägs det i
motion 1990/91:N28 (v). En utgångspunkt för Sveriges satsningar
på forskning och utveckling borde vara att Sveriges speciella
fördelar skall tas till vara. Därigenom skulle Sverige kunna
stärka sin position i Europa. I motionen sägs vidare att SINDs
branschprogram för träindustrin bör fortsätta även efter
budgetåret 1992/93. Motionärerna vill särskilt rikta
uppmärksamheten på de möjligheter och fördelar en
vidareförädling av sågade trävaror kan ge. En hel del satsningar
har också med växande framgång gjorts, sägs det i motionen,
t.ex. inom det s.k. Träman 90-programmet som löper ut vid slutet
av innevarande budgetår. För att detta program skall kunna
fortsätta borde 10 milj.kr. ytterligare tillskjutas den nya
näringspolitiska myndigheten.
Det finns ett behov av ökade satsningar på högre utbildning
och forskning med anknytning till skogsindustrin, anförs det i
motion 1990/91:N281 (s). Skogsindustrins utveckling är i dag
knuten till dess förmåga att höja förädlingsgraden hos sina
produkter. Ett nationellt program för högre utbildning och
forskning borde därför utvecklas inom högskolesystemet.
Ett branschprogram för den träbearbetande industrin infördes i
början av 1970-talet. I programmet, som SIND ansvarar för, ingår
utbildningsinsatser, teknisk konsultverksamhet samt
anställningsfrämjande och exportfrämjande åtgärder. Riksdagen
beslöt våren 1990 att programmet för sågverks- och
snickeriindustrierna skulle fortsätta under ytterligare en
treårsperiod (prop. 1989/90:88, 1989/90:NU30). En övergång till
ökad vidareförädling inom skogsindustrin ansågs kräva dels att
sågverksföretagens kompetens förstärks, dels att
snickeriföretagen anpassar sig till en situation som innebär att
sågverken i högre grad tar över snickeriföretagens traditionella
uppgifter. I den näringspolitiska propositionen våren 1990
angavs att målet borde vara att programmet kan avslutas vid
utgången av budgetåret 1992/93. I en reservation (m, fp) krävdes
att programmet skulle avslutas vid utgången av budgetåret
1989/90.
Riksdagen beslutade vidare hösten 1987 och våren 1988 (prop.
1987/88:64, AU 1989/90:14; prop. 1987/88:86, AU 1987/88:19) om
ett särskilt program i de fyra nordligaste länen, det s.k.
Träman 90-programmet, varvid 29 milj.kr. anvisades. Syftet med
programmet är att öka vidareförädlingsgrad, produktivitet och
lönsamhet i företag inom såväl sågverks- som
trävarumanufakturindustrin. Programmet, som löper ut vid
utgången av innevarande budgetår, bedrivs i samråd mellan SIND,
utvecklingsfonderna och länsstyrelserna i Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, Norrlandsfonden
och de berörda branscherna.
Enligt uppgift från industridepartementet finns 4 milj.kr.
kvar av medlen för programmet, vilka sannolikt kommer att, genom
ett särskilt regeringsbeslut, ställas till programmets
förfogande nästa budgetår. Vidare har regeringen i april i år
anvisat 200 milj.kr. till länsstyrelserna i de tre nordligaste
länen för regionalpolitiska insatser inom stödområde 1. Dessa
medel skall användas inom nio programområden, bl.a. utbildning,
forskning och utveckling, kultur, turism,
näringslivsutveckling och kommunikationer. Länsstyrelserna
har under hand meddelat industridepartementet att vissa av dessa
medel kommer att anslås till Träman 90-programmet.
Industridepartementet avser att låta göra en utvärdering av
detta program, varefter ställning kan tas till en eventuell
fortsättning av programmet efter budgetåret 1991/92.
Regeringen tillsatte hösten 1990 en särskild utredare,
professor Lennart Schotte, med uppdrag att göra en studie av
forskningsbehoven inom svensk träråvarubaserad industri i syfte
att denna industris framtid skall tryggas på lång sikt.
Utredaren skall kartlägga det nuvarande systemet för forskning
och utveckling och utvärdera sektorns forskning utifrån två
kriterier -- relevans och vetenskaplig kvalitet. Mot bakgrund av
de erhållna resultaten skall utredaren lämna förslag till hur de
statliga medlen bör fördelas, hur industrins egna insatser för
forskning och utveckling kan ökas samt hur insatserna bör
lokaliseras i förhållande till behov i olika delar av landet.
Slutligen skall utredaren lämna förslag till hur det i
forskningspropositionen (prop. 1989/90:90) aviserade anslaget om
3 milj.kr. för särskilda insatser inom träforskningen för
budgetåret 1992/93 bör användas. Betänkandet skall lämnas senast
den 1 september 1991.
Utskottet behandlar först frågan om insatser för ökad
vidareförädling, därefter frågan om ökade forskningsinsatser.
Som framgått av den lämnade redovisningen pågår det på flera
håll arbete för att främja en ökad vidareförädling inom
skogsindustrin. Det finns därför, menar utskottet, ingen
anledning för riksdagen att nu ta något initiativ i frågan.
Motionerna 1990/91:N242 (s) och 1990/91:N28 (v) avstyrks därmed
i berörda delar.
Även beträffande önskemålet i motion 1990/91:N281 (s) om ökade
insatser på högre utbildning och forskning med anknytning till
skogsindustrin vill utskottet hänvisa till pågående arbete,
främst den studie av forskningsbehoven inom svensk
trävarubaserad industri som professor Lennart Schotte ansvarar
för. Motionen avstyrks därmed.
Kollektiv forskning
Kollektiv forskning är beteckning på sådan forskning som
staten och industrin finansierar gemensamt i programform. Den
bedrivs ofta vid särskilda institut. I normalfallet finansieras
forskningsprogrammen till 40 % av staten och till 60 % av
intressentgrupper inom industrin. Utvärdering av de enskilda
programmen sker normalt ungefär vart tionde år.
Regeringen tillsatte hösten 1990 en särskild utredare,
direktör Morten Knudsen, med uppdrag att göra en översyn av det
svenska systemet för kollektiv forskning. Utredaren skall
avlämna sitt betänkande senast den 1 september 1991.
Lokaliseringen av de kollektiva forskningsinstituten berörs i
tre motioner.
I motion 1990/91:N355 (c) föreslås en ökad lokalisering av
kollektivforskningsinstituten till orter med mindre högskolor
eller orter där en samlokalisering med det regionala
näringslivet kan anses utvecklande och givande. Centerpartiet
anser att en förhandlingsgrupp bör tillkallas med uppgift att
uppta förhandlingar med stiftarna i syfte att verksamhet
motsvarande minst statens andel av institutens budget förläggs
till de nämnda orterna.
Lokalisering av kollektivforskning till Kalmar län föreslås i
motionerna 1990/91:N214 (s) och 1990/91:N327 (c). I båda
motionerna sägs att det är lämpligt att ett
kollektivforskningsinstitut med inriktning mot trä och möbler
förläggs till detta län. I den senare motionen föreslås dessutom
att kollektivforskningsinstitut inom sektorerna turism och
vattenbruk lokaliseras till länet.
På området för träforskning finns i dag Träteknikcentrum i
Stockholm med enheter lokaliserade i Skellefteå och Jönköping
och med ett statsbidrag på 21 milj.kr. samt Möbelinstitutet i
Stockholm med ett statsbidrag på 3 milj.kr.
Systemet för kollektiv forskning är, som redovisats, föremål
för översyn. Med hänsyn härtill finns det, enligt utskottets
mening, ingen anledning för riksdagen att nu ta något initiativ
på området.
Vad gäller lokalisering till orter med mindre högskolor vill
utskottet peka på att flertalet kollektiva forskningsinstitut är
så små att en anknytning till en stark högskolemiljö är en
förutsättning för en givande verksamhet. För dessa skulle en
uppdelning av verksamheten på flera orter allvarligt skada
effektiviteten. Utskottet vill också peka på att flera
kollektiva forskningsinstitut är lokaliserade utanför
Stockholmsområdet. Vidare bör framhållas att, som nyss nämnts,
forskningsprogrammen i normalfallet finansieras till 60 % av den
aktuella industriintressentgruppen, som därigenom har det
avgörande inflytandet. Staten bedömer endast
forskningsprogrammen och har små möjligheter att bestämma
lokaliseringen av forskningen.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1990/91:N355
(c), 1990/91:N214 (s) och 1990/91:N327 (c).
Teknisk infrastruktur
Provning
Det svenska systemet för obligatorisk provning och kontroll
bör successivt anpassas efter de principer som är under framväxt
inom EG, sägs det i propositionen (s. 64--67). Vissa riktlinjer
för utseende av provnings- och certifieringsorgan, s.k. anmälda
organ, i ett sådant system bör redan nu läggas fast. I
propositionen förordas att svenska organ som redan nu vill vidta
åtgärder för att kunna bli anmälda inriktar sig på att uppfylla
de tillämpliga europastandarderna. Såväl offentliga som enskilda
organ skall kunna utses.
Styrelsen för teknisk ackreditering -- tidigare statens mät-
och provstyrelse -- har såsom nationellt ackrediteringsorgan
byggt upp kompetens när det gäller insyning och tillsyn av organ
utifrån de kriterier som anges i de standarder för provnings-
och certifieringsorgan (EN 45000-serien) vilka har utarbetats
inom EG. Uppgiften att bedöma de organ som önskar bli anmälda
bör därför, enligt regeringen, anförtros åt styrelsen för
teknisk ackreditering. Denna myndighet har fått sin nya
benämning genom regeringsbeslut i december 1990. Eftersom
myndighetens namn förekommer i lagen (1989:164) om kontroll
genom teknisk provning och om mätning krävs följdändringar i
lagen; i propositionen framläggs förslag härom.
Utskottet tillstyrker de riktlinjer för utseende av provnings-
och certifieringsorgan som anges i propositionen. Det är av stor
betydelse att det svenska systemet för obligatorisk provning och
kontroll anpassas till det som gäller inom EG. Likaså
tillstyrker utskottet den föreslagna lagändringen. Denna hade
enligt utskottets mening bort föreslås tidigare och genomföras i
mera direkt anslutning till namnbytet.
Standardisering
I den näringspolitiska propositionen våren 1990 (prop.
1989/90:88, 1989/90:NU30) angav regeringen sin syn på statens
roll i standardiseringen. Genom en ny finansieringsmodell, ökat
bidrag och deltagande av nya intressenter i standardiseringen
visade regeringen, enligt vad den nu uttalar (s. 67 f.), på
standardiseringens nya roll och ökade betydelse i
Europaharmoniseringen. I årets budgetproposition föreslogs ett
anslag på 41,2 milj.kr. till standardiseringskommissionen,
vilket riksdagen har anvisat (1990/91:NU24).
Riksdagen bör göra ett tillkännagivande om betydelsen av de
mindre företagens medverkan i det internationella
standardiseringsarbetet, sägs det i motion 1990/91:N36 (s).
Riktade insatser i form av information och utbildning borde
övervägas i syfte att de svenska småföretagens engagemang i
standardiseringsarbetet skall stärkas. De mindre företagens egna
organisationer borde också förmås att öka sina aktiviteter inom
området.
Insatser till stöd för småföretagens deltagande i det
internationella standardiseringsarbetet görs via SIND och de
regionala utvecklingsfonderna. Den grundläggande uppläggningen
av standardiseringsarbetet innebär att den fråga som motionären
tar upp i första hand angår näringslivet och dess
organisationer. Statens insatser avser främst områden där frågor
som rör säkerhet kommer in.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion
1990/91:N36 (s) i här berörd del.
Industrifonden
Fonden för industriellt utvecklingsarbete, Industrifonden, är
en stiftelse med mål att bidra till långsiktigt ökande lönsamhet
och tillväxt i svensk industri. Fondens uppgift är att
åstadkomma detta genom riskdelning i lovande men riskfyllda
industriella utvecklingsprojekt, som inte kan finansieras på
annat sätt. Stiftelsekapitalet uppgår nu till ca 795 milj.kr.
Fondens finansieringsformer är för närvarande huvudsakligen
kapitalinsatser mot ersättning i form av royalty samt
villkorslån.
De senaste årens utveckling på kapitalmarknaden har
kännetecknats av en tilltagande avreglering, anförs det i
propositionen (s. 215--218). Generellt gäller att banker och
andra finansieringsorgan i ökande utsträckning kan medverka i
finansiering av olika projekt i andra och mer flexibla former än
tidigare. Detta bör enligt regeringens uppfattning föranleda en
omprövning av fondens verksamhetsformer.
Industrifondens verksamhet bör i ökande grad förskjutas i
riktning mot riskdelning genom garantier för sådan finansiering,
sägs det i propositionen. Det är regeringens uppfattning att
Industrifonden kan fullfölja statsmakternas intentioner även om
verksamheten i viss utsträckning förändras mot garantigivning.
Utifrån dessa utgångspunkter borde det vara möjligt att
successivt återföra 350 milj.kr. från fonden under budgetåren
1991/92--1994/95 med följande fördelning: 100 milj.kr., 90
milj.kr., 80 milj.kr. och 80 milj.kr. Fonden föreslås få
möjlighet att ställa garantier till ett sammanlagt belopp
motsvarande återförda belopp.
Det får förutsättas att fonden efterkommer riksdagens
ställningstagande såvitt gäller både verksamhetens inriktning
och minskningen av stiftelsekapitalet, anför regeringen.
Riksdagen gav våren 1990 Industrifonden förnyat mandat att
fortsätta verksamheten och anslöt sig därmed till regeringens
bedömning om behovet av en fortsatt mångfald i fråga om den
särskilda finansiering som fonden erbjuder (prop. 1989/90:88,
1989/90:NU30). Samtidigt avslogs motionsyrkanden (fp) om att
fonden skulle tillämpa ett system med riskgarantier för tekniska
och kommersiella risker och att dess tillgångar skulle återföras
till staten i lämplig takt för att användas för
infrastrukturinvesteringar. Moderata samlingspartiets
företrädare i utskottet reserverade sig i fråga om motiveringen
för avslaget; vad de närmast förordade var en privatisering av
fonden. Företrädarna för folkpartiet reserverade sig till stöd
för motionsyrkandena.
Industrifonden har de senaste åren utvecklats positivt, till
stor del beroende på den kompetens som finns vid fonden, sägs
det i motion 1990/91:N34 (m). Verksamheten är därför, menar
motionärerna, inte beroende av att staten lånar ut medel, utan
Industrifonden skulle kunna omvandlas till ett
venture-capital-företag. För vissa projekt kan dock statliga
kreditgarantier behöva utnyttjas, tillägger de.
Det är inte motiverat att Industrifondens stiftelsekapital
minskas på föreslaget sätt, även om fonden får möjlighet att ge
statliga garantier för banklån, anförs det i motion 1990/91:N45
(v). Mot bakgrund av den uppmärksamhet som småföretagens
svårigheter att få tillgång till riskvilligt kapital har fått
under våren 1991 ter det sig minst sagt egendomligt att, som
regeringen gör, hänvisa till banker och andra
finansieringsorgan för medverkan vid riskfinansiering, säger
motionärerna.
Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning av
möjligheterna för Industrifonden att bedriva sin verksamhet på
ett effektivt sätt, även om verksamheten i viss utsträckning
förändras mot garantigivning.
Enligt utskottets mening får de föreslagna förändringarna ses
som en naturlig följd av den avreglering av kapitalmarknaden,
som har ägt rum på senare år. Banker och andra
finansieringsorgan bör i ökande utsträckning kunna medverka vid
finansieringen av de projekt som är aktuella. Utskottet anser
att de farhågor som framförs i motion 1990/91:N45 (v) är
väsentligt överdrivna. Motionen avstyrks sålunda i berörd del.
Utskottet anser däremot inte att, som föreslås i motion
1990/91:N34 (m), statens engagemang i Industrifonden helt kan
avvecklas och fonden omvandlas till ett venture-capital-företag.
Det finns behov av den typ av stöd som Industrifonden
tillhandahåller, innebärande att lägre avkastningskrav kan
ställas än vad som gäller för privata venture-capital-företag.
Motionen avstyrks sålunda i denna del.
Produktutveckling
STU har haft regeringens uppdrag att utreda programmet för
stöd till produktutveckling, "Nya produkter". Hösten 1990 har
STU redovisat dels en översyn av stödet till produktutveckling,
dels en utredning om teknisk kommersiell förädling. Ett nytt
finansieringssystem baserat på STUs förslag föreslås i
propositionen (s. 218-220). Det följer en indelning efter olika
skeden i ett projekts utveckling enligt följande:
1. Förstudier, idéprojekt (många projekt, små belopp).
Anslagsform: bidrag utan återbetalningsskyldighet.
2. Inledande produktutvecklingsstöd (färre projekt, högre
belopp). Anslagsform: villkorliga lån.
3. Avslutande produktutvecklingsstöd (fåtal projekt,
varierande belopp). Anslagsform: garantier.
I propositionen sägs att ett mer flexibelt system för stödet
till produktutveckling bör utarbetas, i överensstämmelse med
huvuddragen i STUs här redovisade förslag.
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen har anfört.
Det föreslagna nya finansieringssystemet för
produktutvecklingsprojekt tillstyrks.
Teknikspridning
SIND och STU har på regeringens uppdrag utarbetat ett förslag
till långsiktigt program för spridning av ny teknik. I
skrivelsen till regeringen i november 1990 (Dnr I-2381-90)
konstateras att 95 % av alla småföretag saknar erfarenhet av
samverkan med högskoleforskning.
Mot bl.a. denna bakgrund föreslås i propositionen ett program
bestående av fyra delar, nämligen (1) aktivt uppsökande
verksamhet, (2) servicegivning, (3) samordning och samverkan och
(4) samarbete med europeiska teknikspridningsprogram. Därutöver
föreslås att utvärdering av teknikspridningsinsatser ägnas ökad
uppmärksamhet.
Vad gäller den uppsökande funktionen innebär det
utbildningsprogram avseende teknikkonsulter vid
utvecklingsfonderna som SIND och STU genomför en
kompetenshöjning, sägs det i propositionen (s. 221). De
kontaktsekretariat som finns vid högskolorna har till syfte att
vara en brygga mellan högskola och näringsliv. Det finns enligt
regeringens mening anledning att utvärdera deras uppgift i
teknikspridningssammanhang.
Ytterligare en komponent i teknikspridningen är finansieringen
av de insatser som görs av högskolor, kollektiva
forskningsinstitut, teknikcentra och konsulter. Sådan
finansiering kan ske med de teknikcheckar som efter
individuell prövning kan ges av de regionala
utvecklingsfonderna. I den näringspolitiska propositionen våren
1990 meddelade regeringen att systemet med teknikcheckar bör
utvidgas till att omfatta samtliga utvecklingsfonder.
En annan viktig aspekt på teknikspridningen, som SIND och STU
har tagit upp i sitt förslag, är den internationella
anknytningen. Fördjupade relationer med framför allt EGs
tekniska utvecklingsprogram och småföretagsprogram bör, enligt
propositionen, på sikt kunna ge en väsentligt förbättrad
förankring av de inhemska teknikspridningsinsatserna.
Enligt regeringens mening kan det förslag till program för
teknikspridning som lagts fram av SIND och STU vara
riktningsgivande för fortsatta åtgärder inom detta område. Att
följa upp och vidareutveckla denna verksamhet är enligt
regeringens uppfattning en viktig uppgift för den föreslagna nya
näringspolitiska myndigheten.
I fyra motioner tas olika frågor med anknytning till
teknikspridning upp.
Regeringen bör inför nästa budgetår utvärdera systemet med
teknikcheckar, sägs det i moderata samlingspartiets partimotion
1990/91:N34. Utvecklingsfonderna, som ansvarar för utfärdandet
av teknikcheckarna, har mycket skiftande kompetens på det
tekniska området, hävdar motionärerna. Därmed kan det vara svårt
för dem att bedöma vilka tekniksatsningar som kan berättiga till
offentligt stöd. Systemet med teknikcheckar kan också innebära
en form av godtycke vid medelstilldelningen till olika
institutioner.
I miljöpartiets partimotion 1990/91:N42 begärs ett uttalande
från riksdagens sida att statens satsningar på konsult- och
rådgivningsverksamhet och på teknikspridning bör gälla områden
som är särskilt angelägna från samhällssynpunkt. Detta avser
sådant som främjar småföretagsverksamhet, ekologisk balans och
energi- och resurshushållning.
Sjuhäradsbygden skall bli föremål för insatser inom ramen för
det av SIND och STU föreslagna programmet för utbildning av
teknikonsulter, föreslås det i motion 1990/91:N279 (fp). Vidare
föreslås att Sjuhäradsbygden skall ingå i ett pilotförsök inom
ett förstärkt teknikspridningsprogram.
Även i motion 1990/91:N41 (s) tas frågan om
teknikspridningsinsatser i Sjuhäradsbygden upp. I Borås finns
det en betydande resurs i form av statens provningsanstalt, som
genom sin personal och utrustning kan spela en viktig roll som
samarbetspartner för högskolan i Borås, sägs det i motionen. Det
borde finnas mycket stora möjligheter för provningsanstalten att
tillsammans med högskolan medverka i teknikspridning i regionen.
En sådan samverkan förekommer, men former för hur denna kan
utökas, förbättras och förstärkas bör utredas, menar
motionärerna.
Utskottet behandlar de tre nu nämnda frågorna, rörande
teknikcheckar, inriktningen av statliga teknikspridningsåtgärder
samt särskilda teknikspridningsinsatser i Sjuhäradsbygden, i tur
och ordning.
I de riktlinjer avseende teknikspridning som anges i
propositionen framhålls särskilt att utvärdering av
teknikspridningsinsatser bör ägnas ökad uppmärksamhet. Därför
anser utskottet det inte motiverat att riksdagen, som föreslås i
motion 1990/91:N34 (m), hos regeringen begär en särskild
utvärdering av systemet med teknikcheckar. Motionen avstyrks
sålunda i berörd del.
Vad gäller yrkandet i motion 1990/91:N42 (mp) att riksdagen
skall göra ett uttalande om inriktningen av de statliga
teknikspridningsåtgärderna, kan utskottet inte inse behovet
därav. Som exempel på den inriktning åtgärderna borde ha anges i
motionen bl.a. insatser som främjar småföretagen. I
propositionen sägs bl.a. att bakom det förslag som har lagts
fram av SIND och STU ligger konstaterandet att 95 % av alla
småföretag saknar såväl erfarenhet av samverkan med
högskoleforskning som naturliga drivkrafter att aktivt söka
sådan samverkan. Förslaget syftar således till att detta
förhållande skall ändras.
Med det anförda avstyrker utskottet motion 1990/91:N42 (mp) i
här berörd del.
Vad gäller de två motionerna 1990/91:N41 (s) och 1990/91:N279
(fp), som båda handlar om teknikspridningsinsatser i
Sjuhäradsbygden, vill utskottet framhålla att det i dag
förekommer ett samarbete mellan högskolan i Borås och statens
provningsanstalt. Detta sker bl.a. inom ramen för stiftelsen
Teknikutveckling i Sjuhärad (STIS), som på sitt program har
kompetenshöjning, nätverksbyggande och samverkan. I den tvååriga
ingenjörsutbildning som håller på att byggas upp vid högskolan
deltar provningsanstalten med lärare. Vidare ingår den tekniske
direktören vid provningsanstalten i högskolans styrelse.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de
aktuella motionerna.
Vissa övriga frågor
I detta avsnitt behandlas en motion som tar upp stödet till
forskning och utveckling rörande tekniska hjälpmedel, en motion
om inrättande av ett "Teknikens hus" och tre motioner som
behandlar olika regionala frågor.
I motion 1990/91:N21 (s) erinras om att STU under mer än 20 år
har anslagit medel till forskning och utveckling inom området
tekniska hjälpmedel för handikappade. Samhällets stöd till
forskning och utveckling är väsentligt för att stimulera företag
att ge sig in på denna verksamhet och stanna kvar, säger
motionären. För att den nya tekniken skall kunna tas till vara
fullt ut i konstruktionen av hjälpmedel och system för
handikappade måste stödet öka, hävdar hon.
Som sägs i motionen anslår STU medel för forskning och
utveckling på detta område. I propositionen nämns som exempel på
detta (s. 267) att inom ramen för STUs program 2 Ny teknik görs
satsningar på kommunikationstekniska hjälpmedel för
handikappade.
Utskottet anser, i likhet med motionären, att det statliga
stödet på detta område är mycket väsentligt. I dagens ekonomiska
läge bedömer utskottet det dock inte vara möjligt med någon
ökning. Motionen avstyrks därmed i aktuell del.
Det bör inrättas ett "Teknikens hus" i Sverige, sägs det i
motion 1990/91:N307 (s). Det ligger ett stort samhällsintresse i
att en fördjupad och vidareutvecklad information om tekniken når
och engagerar många människor, anför motionärerna. För att
möjliggöra ett "Teknikens hus" borde en projektgrupp utses med
representanter för berörda statliga verk och myndigheter samt
Tekniska museet för att i samarbete med t.ex. Tekniska högskolan
i Stockholm, STU, fackliga huvudorganisationer och eventuellt
näringslivet komma med förslag.
Frågor om åtgärder för att föra ut kunskap om teknik, liknande
dem som tas upp i motionen, har tidigare varit aktuella under
1970- och 1980-talen, bl.a. i anslutning till en ansökan från
Ingenjörsvetenskapsakademien, Teknologföreningen och Svenska
Ingenjörssamfundet om medel för att utveckla en idé om bildande
av en sammanslutning benämnd Folk och teknik.
Utskottet anser liksom motionärerna att det är angeläget att
informationen om tekniken får en ökad spridning. Det är viktigt
att visa bl.a. att det är med teknikens hjälp som vi kan få till
stånd rimliga livsvillkor för hela mänskligheten. Däremot kan
utskottet inte finna att det finns finansieringsutrymme i
statsbudgeten för ett sådant "Teknikens hus" som föreslås i
motionen. Utskottet avstyrker sålunda denna.
Gemensamt för tre motioner är att där tas upp frågor rörande
resurser för teknisk utveckling i Skåne. I motion
1990/91:N244 (s) begärs att riksdagen skall göra ett
tillkännagivande om behovet av ett nationellt fytokemiskt
centrum vid Balsgård i Kristianstad. En ökad statlig satsning
för att stimulera den miljötekniska utvecklingen vid forskarbyn
Ideon förespråkas i motion 1990/91:N286 (mp). Slutligen föreslås
i motion 1990/91:N373 (c) ett uttalande om att nya teknik- och
forskningscentra bör etableras i Skåne.
Institutet för växtförädling av frukt och bär bedriver
forskning och försöksverksamhet vid Balsgård. STU har under en
längre tid lämnat stöd till flera projekt som innebär samverkan
mellan Balsgård och svenska industriföretag. Det har gällt
projekt som innehåller industriella processer eller motsvarande,
med anknytning till industriell teknisk forskning och
utveckling. Andra delar av projekten får närmast anses ligga
inom det jordbrukspolitiska området.
Forskarbyn Ideon betraktas allmänt, enligt vad utskottet
erfarit, som en utomordentligt väl fungerande teknikby. Från
Ideons ledning har dock uttryckts besvikelse över att effekterna
i Skåne av Ideons aktiviteter hittills har varit ganska
begränsade. Orsakerna till detta torde snarare ligga i de
allmänna förutsättningarna för näringsverksamhet i Skåne än hos
Ideon. Det är, enligt utskottets mening, inte lämpligt att nya
teknikbyar etableras i Skåne, innan den potential som Ideon
genererar har utnyttjats.
Riksdagen har upprepade gånger på förslag av utskottet, senast
under förra riksmötet (1989/90:NU9 s. 37, 1989/90:40 s. 24),
avslagit motionsyrkanden vilka liksom de nu aktuella avsett
frågor av utpräglat regional natur. Utskottet har därvid anfört
att statsmakterna inte borde ge sig in på bedömningar av
angelägenheten av sådana insatser i något visst län som avsågs i
motionerna.
Det sistnämnda är enligt utskottets mening i huvudsak
tillämpligt i detta fall. Utskottet inskränker sig därför till
de kommentarer som nyss har gjorts och avstyrker de aktuella
motionerna i berörda delar.
Anslag till teknisk forskning och utveckling
Från anslaget Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk
forskning och utveckling finansieras till utgången av
innevarande budgetår det stöd till teknisk forskning och
utveckling som administreras av STU. Ansvaret för denna
verksamhet bör, enligt propositionen, fr.o.m. den 1 juli 1991
åvila den föreslagna nya näringspolitiska myndigheten (se s.75
f.). I propositionen lämnas en redovisning av de aktiviteter och
insatser som görs på de tre programområdena Ny kunskap, Ny
teknik och Nya produkter.
För kommande budgetår föreslår regeringen ett anslag på 851,2
milj.kr. Vidare anhåller regeringen om bemyndigande att låta
staten ikläda sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd
till teknisk forskning och utvecklingsarbete m.m. för de tre
budgetåren 1993/93--1995/96 om högst 366 milj.kr., 298 milj.kr.
resp. 255 milj.kr.
I motion 1990/91:N33 (fp) begärs att en utvärdering av stödet
till teknisk utveckling skall göras. Det finns, menar
motionärerna, anledning att ifrågasätta effektiviteten i detta
stöd.
Miljöpartiet föreslår i sin partimotion 1990/91:N42 att
anslaget skall minskas med 200 milj.kr. till 651,2 milj.kr. En
reducering med 175 milj.kr. motiveras dels med att sådana
områden som ändå är under snabb teknisk utveckling, t.ex.
mikroelektronik, bör bära sina egna utvecklingskostnader, dels
med att motionärerna befarar att en icke obetydlig del av medlen
går till sådana områden där ekonomisk tillväxt över huvud taget
inte är önskvärd. Vidare föreslås att 25 milj.kr. överförs till
den av miljöpartiet föreslagna delegationen för ekologisk
teknik. Budgetramarna för åren 1992/93 och 1993/94 bör minskas,
med 100 milj.kr. resp. 50 milj.kr., sägs det vidare i motionen.
I motion 1990/91:N317 (mp) föreslås också en minskning av det
här aktuella anslaget. Förslaget, som väcktes innan den nu
föreliggande propositionen hade avlämnats, går ut på att
anslaget till teknisk forskning och utveckling och anslaget till
STU sammantaget skall minskas med 204 milj.kr.
Utskottet behandlar först frågan om utvärdering av stödet till
teknisk utveckling, därefter förslaget till anslag.
I propositionen nämns särskilt utvärderingar av verksamheter
som ett huvudområde för den nya myndighet som skall ha ansvar
för stödet till teknisk utveckling. Utskottet utgår från att
detta kommer att återspeglas i det praktiska arbetet. Något
behov för riksdagen att påkalla en särskild utvärdering av
stödet till teknisk utveckling kan utskottet därför inte se.
Motion 1990/91:N33 (fp) avstyrks sålunda i aktuell del.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om anslag till
teknisk forskning och utveckling. Vidare tillstyrker utskottet
regeringens begäran om bemyndigande för åtaganden på området
avseende senare budgetår. Därmed avstyrks motionerna 1990/91:N42
(mp) och 1990/91:N317 (mp) i berörda delar.
Småföretagsutveckling
Småföretagspolitiken är en del av den allmänna
näringspolitiken. Mer övergripande synpunkter på och resonemang
kring småföretagspolitiken -- dess mål och medel, avreglering
och regelförenkling, m.m. -- har tagits upp i det delavsnitt om
småföretagspolitiken (s.30--33) som ingår i avsnittet Allmänna
riktlinjer. I det följande behandlas ett antal särskilda frågor
rörande småföretagen, bl.a. frågor om riskkapitalförsörjning, de
regionala utvecklingsfonderna, nyetableringsinsatser,
kompetensutveckling och hantverk. Vidare behandlar utskottet
anslaget till småföretagsutveckling och anslaget på
civildepartementets område till stöd till kooperativ utveckling.
Riskkapitalförsörjning -- riskkapitalbolag
I propositionen lämnas (s. 212--215) en redogörelse för hur
regeringen ser på riskkapitalförsörjningen för framför allt de
små och medelstora företagen. Där sägs att till de
förutsättningar som skapar goda tillväxtmöjligheter för
näringslivet, särskilt de små och medelstora företagen, hör en
fungerande riskkapitalmarknad. Riskfinansiering är av olika
slag. Det kan gälla sådan finansiering av utvecklingsarbete i
ett tidigt skede som tillhandahålls av t.ex. STU och
Industrifonden. Det kan också gälla finansiering av
företagsbildning och företagstillväxt, t.ex. i samband med
internationalisering.
Det har länge rått brist på riskkapital som är anpassat till
små och medelstora företag, sägs det i propositionen. Ett skäl
till detta är att andra marknader erbjuder tillfredsställande
avkastning till lägre risk. Osäkerhet om framtida lönsamhet
medför ofta ett högt pris på riskkapital för nystartade företag.
De privata riskkapitalbolagens kapital har varit oförändrat (ca
1,1 miljarder kronor) sedan mitten av 1980-talet. Erfarenheten
visar enligt regeringen att, åtminstone i expansiva perioder med
högavkastande alternativ, kapitalet söker sig från de mer
riskfyllda satsningarna inom småföretagen, vilket skapar en
ryckighet i tillförseln av kapital. Det är ett näringspolitiskt
intresse att få en önskvärd uthållighet i och tillgång till
riskkapital. Detta kan ske, menar regeringen, dels genom att
statsmakterna ger goda förutsättningar för privata aktörer, dels
genom att staten själv uppträder som aktör på marknaden.
Riksdagen fattade våren 1990, på grundval av den
näringspolitiska propositionen (prop. 1989/90:88, 1989/90:NU30),
beslut om följande omfördelningar av samhällets resurser för
finansiering av småföretag. Nya riskkapitalbolag skulle bildas
med medelstillskott från Småföretagsfonden, de regionala
utvecklingsfonderna och Norrlandsfonden. Dessa bolag skall göra
sina placeringar i huvudsak i form av minoritetsengagemang. De
avses få små styrelser med hög kompetens. Avkastningskraven i
såväl bolagen som Småföretagsfonden avses bli anpassade till
verksamhetens långsiktiga karaktär. I propositionen redogörs för
vad som hänt med dessa frågor sedan juni 1990.
Samtliga utvecklingsfonder och Norrlandsfonden har nu
förbundit sig att satsa 600 milj.kr. resp. 200 milj.kr. i de nya
riskkapitalbolagen (se s. 59--61 och 63 f.). Småföretagsfonden
skall satsa 1 miljard kronor (se s. 58 f.). Överenskommelse har
nåtts om följande regionala indelning för de sex
riskkapitalbolagen:
Stockholms län,
Bergslagen (Uppsala, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs och
Gävleborgs län),
Västsverige (Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs,
Älvsborgs och Värmlands län),
Sydsverige (Kronobergs, Blekinge, Kristianstads och Malmöhus
län),
Östsverige (Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Gotlands
och Kalmar län),
Nordsverige (Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län).
Den närmare inriktningen av bolagens verksamhet regleras i
konsortialavtal som slutits mellan ägarna. De första bolagen kan
beräknas starta sin verksamhet under våren 1991. Bolagen avses
få styrelser med ledamöter som är aktiva inom näringslivet.
Under hösten 1991 kommer de första konstituerande
bolagsstämmorna att äga rum.
Regeringen upprepar i propositionen sin åsikt att det är
angeläget att riskkapitalbolagen söker vidga ägarkretsen så att
privat kapital och kompetens kan tillföras dem. Strävan är att
privata finansiärer skall svara för upp till hälften av
riskkapitalbolagens medel. Bolagen kommer att kunna erbjuda
finansiering i form av tillskott till eget kapital -- en
komplettering till vad den föreslagna nya näringspolitiska
myndigheten, Industrifonden och utvecklingsfonderna kan erbjuda.
Ett av syftena med det statliga riskkapitalet är att främja
bildandet och tillväxten av nya företag.
I två motioner, 1990/91:N357 (m) och 1990/91:N225 (c), begärs
att arbetet med att bilda riskkapitalbolagen skall avbrytas.
Alternativa förslag till hur riskkapitalförsörjningen för
småföretagen bör organiseras läggs fram.
I den förstnämnda motionen sägs att tanken att införa statliga
riskkapitalbolag är ett utslag av en klart socialistisk strategi
utan förankring i företagens verkliga behov. Tillkomsten av de
nya instituten medför ökad statsinblandning i företagandet.
Företagens behov av riskkapital och företagsledningskompetens på
marknadsmässiga villkor tillgodoses inte därigenom, utan i
stället ökar politikerinflytandet. En konsekvens blir vidare,
menar motionärerna, att oberoendet, självständigheten och
egenförverkligandet -- småföretagandets hörnstenar -- sätts på
undantag.
Enligt centerpartiets uppfattning är storregionala
riskkapitalbolag ett tydligt exempel på ett fondsocialistiskt
synsätt med en övertro på extern styrning av småföretag, sägs
det i motion 1990/91:N225. Följande invändningar kan enligt
motionärerna göras mot förslaget:
Det finns inga bärande argument för att flytta kapitalet från
länen till ett fåtal storregionala bolag.
Det är orimligt att låta bolag med pengar från bl.a.
Småföretagsfonden, som är en del av löntagarfondssystemet, bli
ägare i småföretag.
Småföretagen torde med rimliga avkastningskrav inte bli
intressanta för riskkapitalbolagen.
Småföretagarnas eget inflytande över sitt företag kommer att
minska.
Riskkapitalförsörjningen bör i stället ske enligt följande
riktlinjer, anser motionärerna:
Privatpersoner bör på olika sätt stimuleras att köpa
nyemitterade aktier i småföretag.
Länsvisa riskkapitalbolag bör bildas.
Skattesystemet bör få en småföretagsvänlig utformning.
Även i motion 1990/91:N322 (c) kritiseras regeringens politik
beträffande riskkapitalförsörjningen. Där sägs att den innebär
en fortsatt statligt reglerad riskkapitalmarknad, med få och
stora aktörer, och präglad av brist på dynamik och mångfald och
av ett lågt intresse från internationella placerare.
Centerpartiet förespråkar en annan väg, kännetecknad främst av
att det enskilda sparandet och därmed riskkapitalförsörjningen
till näringslivet stimuleras. Det personliga ägandet utgör
drivkraften och incitamentet för en positiv utveckling av
näringslivet, sägs det i motionen. Vidare anförs att det,
förutom en gynnsammare beskattning av företagens kapitalbildning
i egen- och småföretag, också krävs åtgärder för att främja
riskkapitalförsörjningen i s.k. tillväxtföretag.
Även vänsterpartiet riktar, i motion 1990/91:N45, kritik mot
regeringens politik. Denna kritik går ut på att bildandet av de
statliga riskkapitalbolagen tar för lång tid. I den situation
som råder på kapitalmarknaden -- där bankerna enligt
motionärerna har infört ett idiotstopp i utlåningen till seriösa
småföretagare -- bör de statliga riskkapitalbolagens verksamhet
inledas omedelbart, sägs det i motionen.
I motion 1990/91:N227 lägger miljöpartiet fram ett förslag om
inrättande av närfonder. Med närfonder avses samhällsägda fonder
som arbetar för näringslivets utveckling. De skall bistå det
lokala näringslivet med rådgivning och finansiering, och det bör
normalt finnas en fond i varje kommun. Så snart verksamheten har
kommit i gång bör en utredning tillsättas som följer
verksamheten och utarbetar förslag så att en heltäckande
nationell verksamhet kan beslutas under riksdagsperioden
1991--1994, sägs det i motionen.
Ett nytt anslag med rubriken Närfonder föreslås i motion
1990/91:N317 (mp) bli inrättat för att finansiera verksamheten
med närfonder under budgetåret 1991/92. För ändamålet föreslås
20 milj.kr.
I en annan motion från miljöpartiet, 1990/91:N22, föreslås att
staten skall göra det lättare för de fysiska och juridiska
personer som vill satsa kapital i företag. Detta föreslås ske
genom att beskattningen till en del skall kunna uppskjutas för
satsat kapital intill ett visst belopp, t.ex. tio basbelopp
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Regeringen bör
låta utreda detta och återkomma med lagförslag, säger
motionären.
Riksdagen anslöt sig våren 1990, som nyss nämnts, till
regeringens bedömningar och förslag avseende småföretagares
riskkapitalförsörjning (prop. 1989/90:88, 1989/90:NU30).
Samtidigt avslogs motionsyrkanden (m; fp; c; mp) med förslag och
synpunkter liknande dem som framförs i de här aktuella
motionerna. Från moderata samlingspartiets, folkpartiets,
centerpartiets och miljöpartiets företrädare avgavs -- partivis
-- reservationer enligt vilka regeringens förslag om inrättande
av riskkapitalbolag avstyrktes; reservanterna uttalade sitt stöd
för resp. partis syn på hur frågan om småföretagens
riskkapitalförsörjning borde lösas.
Utskottet står fast vid sitt ställningstagande från förra
våren angående statliga riskkapitalbolag. Bristen på privat
riskkapital som satsas i form av minoritetsposter i småföretag
medför att det finns behov av statliga riskkpitalbolag.
Det tal om fondsocialism som förekommer i vissa motioner har
utskottet svårt att förstå. Som utskottet framhöll förra våren
är det omsorg om möjligheterna att tillhandahålla behövligt
riskkapital till småföretagen som ligger bakom utskottets
uppfattning.
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion
1990/91:N45 (v), att det är angeläget att riskkapitalbolagen
kommer i gång med sin verksamhet så fort som möjligt. Som har
redovisats i det föregående kan de första konstituerande
bolagsstämmorna beräknas äga rum under hösten 1991. Ett
uttalande av riksdagen om att bolagen bör starta sin verksamhet
omedelbart skulle, såvitt utskottet kan bedöma, inte ha någon
praktisk betydelse.
Även beträffande förslaget om närfonder står utskottet kvar
vid sitt tidigare ställningstagande. Den utlåningskapacitet som
riskkapitalbolagen och utvecklingsfonderna kommer att kunna
förfoga över är, enligt utskottets mening, tillräcklig. Den
tilltänkta nya institutionen närfonder anser utskottet inte
behövlig.
Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här aktuella
motioner i berörda delar.
Småföretagsfonden
Stiftelsen Småföretagsfonden inrättades år 1984 (prop.
1983/84:135, NU 1983/94:42). Därvid överfördes 100 milj.kr. som
stiftelsekapital till fonden från allmänna pensionsfonden. År
1987 (prop. 1986/87:74, NU 1986/87:30) tillfördes fonden
ytterligare 100 milj.kr. Regeringen fastställer stadgarna och
utser styrelse. Syftet med Småföretagsfonden är att den skall
bidra till att med riskkapital finansiera små och medelstora
företag.
Våren 1990 beslöt riksdagen (prop. 1989/90:88, 1989/90:NU30)
-- med hänvisning till det stora behovet av riskkapital inom
småföretagssektorn -- att Småföretagsfonden under en
femårsperiod med början år 1990 skulle tillföras ytterligare 1
miljard kronor -- 200 milj.kr. per år -- från allmänna
pensionsfonden. En förutsättning för resurstillskottet skulle
vara att huvuddelen placerades i de nya riskkapitalbolagen.
Moderata samlingspartiets, folkpartiets och centerpartiets
företrädare i utskottet reserverade sig gemensamt mot detta
beslut och framförde krav på avskaffande av Småföretagsfonden.
Företrädaren för miljöpartiet reserverade sig också och
avstyrkte ytterligare resurstillskott.
I tre motioner framförs återigen kravet på att
Småföretagsfonden skall avvecklas. Löntagarfondernas
investeringar leder till en smygande socialisering av det
svenska näringslivet, sägs det i motion 1990/91:N254 (m). Där
hänvisas till en borgerlig trepartimotion om att
löntagarfondssystemet -- av vilket Småföretagsfonden är en del
-- omedelbart skall avvecklas. Beslutet om införande av
Småföretagsfonden var ett utslag av dåligt samvete för att
löntagarfonderna dränerar småföretagen på pengar, sägs det i
motion 1990/91:N323 (m). Fonden fungerar inte, och den behövs
inte.
I centerpartiets partimotion 1990/91:N225 sägs att beslutet
att tillföra Småföretagsfonden kapital, som via statliga
riskkapitalbolag skall placeras i rörelsedrivande småföretag,
innebär en ökad institutionalisering av ägandet i småföretagen.
Detta visar, menar motionärerna, på regeringens ambition att
genom olika fondsystem centraldirigera svenskt näringsliv.
Utskottet står fast vid tidigare ställningstagande beträffande
Småföretagsfonden. Fonden har en viktig funktion att fylla med
hänsyn till det stora behovet av riskkapital inom
småföretagssektorn. Med det sagda avstyrker utskottet de här
aktuella motionerna i berörda delar.
De regionala utvecklingsfonderna
Finansieringsverksamheten
Riksdagen beslöt våren 1990 beträffande utvecklingsfondernas
finansieringsverksamhet att staten skulle inleda överläggningar
med fonderna i syfte att av deras kapital dels 1 miljard kronor
skulle betalas in till staten, dels 600 milj.kr. skulle placeras
i de nya riskkapitalbolagen (prop. 1989/90:88, 1989/90:NU30).
Regeringen redovisar nu (s. 214) vad som hänt med dessa frågor
sedan juni 1991. S.k. normalavtal med stadgar för
utvecklingsfonderna har utarbetats av industridepartementet och
Landstingsförbundet. På grundval av dessa avtal har under hösten
1990 förhandlingar förts mellan staten och de regionala
huvudmännen om nya avtal att gälla fr.o.m. år 1991. Flertalet
avtal är nu undertecknade av de regionala huvudmännen. I
propositionen sägs att regeringen avser att inom kort godkänna
avtalen.
Samtliga utvecklingsfonder har, efter överläggningar med
industridepartementet, till regeringen lämnat in förbindelser
att de under en femårsperiod skall betala in sammanlagt 1
miljard kronor till staten och under högst sju år placera 600
milj. kr. i de nya riskkapitalbolagen. Inbetalningarna till
staten skall ske under fem år med början år 1991 och med jämn
fördelning över femårsperiden. Placeringarna i
riskkapitalbolagen skall göras under en period av sju år med
början år 1991; utvecklingsfonderna skall själva bestämma hur
fördelningen över sjuårsperioden skall se ut. Regeringen
uttalade i förra årets proposition att regionala hänsyn skulle
tas vid beslutet om hur inbetalningarna skulle gå till. Det
föreliggande förslaget till inbetalningar innehåller regionala
skillnader. Efter inbetalningarna till staten och
riskkapitalbolagen beräknas kvarvarande medel utgöra i
genomsnitt 42 % av utvecklingsfondernas lånefonder före
inbetalningarna. För län i södra och mellersta Sverige beräknas
motsvarande andel komma att ligga på 38 %, medan den i Jämtlands
län beräknas till 62 % och i Norrbottens län till 64 %.
Från moderata samlingspartiets och folkpartiet liberalernas
sida krävs nu -- liksom förra året -- att utvecklingsfondernas
utlåningsverksamhet helt skall upphöra. I motion 1990/91:N357
(m) sägs att företagens kreditförsörjning kan ske genom de
normala kanalerna på kreditmarknaden och att fondernas medel bör
dras in till statskassan. Fonderna anses dock ha ett
existensberättigande genom uppgifterna att stimulera och främja
nyföretagande och att försörja utsatta regioner med viss
konsultkompetens. Vidare sägs i motionen att landstingen helt
bör lämna sitt ägarengagemang i fonderna och att fondernas
styrelser bör utses av länsstyrelserna.
Utvecklingsfondernas utlåningsverksamhet har spelat ut sin
roll, sägs det i motion 1990/91:N368 (fp). De medel som
riksdagens majoritet beslutade dra in till statskassan bör,
enligt motionärerna, i stället satsas på
infrastrukturinvesteringar i de län varifrån dessa medel har
hämtats.
I tre motioner från centerpartiets sida föreslås med
hänvisning till dagens besvärliga konjunkturläge att
indragningarna skall uppskjutas. I motion 1990/91:N355 (c)
framställs denna begäran generellt, medan den i motionerna
1990/91:N374 (c) och 1990/91:N353 (c) avser fonderna i Älvsborgs
län resp. Värmlands län.
Vid beslutet våren 1990 om begränsning av utvecklingsfondernas
finansieringsverksamhet avslogs motioner med likartad innebörd
som de här aktuella (1989/90:NU30). I reservationer krävdes från
moderata samlingspartiets sida att utlåningsverksamheten helt
skulle upphöra och medlen dras in till staten och från
folkpartiets sida att utlåningsverksamheten skulle upphöra men
att medlen skulle användas för infrastrukturinvesteringar och
ett garantisystem avseende tekniska och kommersiella risker i
mindre företag. Företrädarna för centerpartiet och
vänsterpartiet kommunisterna avvisade i en gemensam reservation
förslaget om indragningar -- utvecklingsfonderna borde få
behålla sina medel. Samma ställningstagande gjorde miljöpartiets
företrädare i en egen reservation.
Utskottet ser ingen anledning att ändra sitt ställningstagande
från förra våren i vad gäller lämpligheten av att
utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet begränsas i viss
utsträckning. Utskottet anser dock att det är viktigt för
fondernas möjligheter att fungera effektivt att de kan bedriva
viss egen finansieringsverksamhet. Därmed avstyrker utskottet
motionerna 1990/91:N357 (m) och 1990/91:N368 (fp) i berörda
delar.
Ett sådant uppskov med inbetalningarna från fonderna, mera
generellt eller för vissa regioner, som föreslås i de tre
centermotionerna, anser utskottet inte behövligt. Utskottet vill
erinra om sitt uttalande i frågan förra året. De förslag som
riksdagen då anslöt sig till gick inte ut på någon minskning av
de samhällsmedel som sammanlagt ställs till förfogande för
småföretagssektorn. I frågan om regionala hänsyn räknade
utskottet uttryckligen med att regeringen vid sina beslut om
inbetalningarna skulle ta hänsyn till de förutsättningar under
vilka utvecklingsfonderna arbetar. Som tidigare har redovisats
varierar inbetalningskraven mellan de olika länen. För de två
län som berörs i motionen -- Värmlands och Älvsborgs -- beräknas
de kvarvarande medlen utgöra en högre andel av lånefondernas
ursprungliga medel än vad som gäller för andra län i södra och
mellersta Sverige (52 % resp. 42 % i jämförelse med 38 %).
Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här aktuella
motioner.
Vissa frågor rörande utvecklingsfondernas verksamhet
I detta avsnitt behandlas sex motioner som rör
utvecklingsfondernas stöd till kvinnors företagande och till
kooperativ utveckling samt inrättande av en utvecklingsfond med
ekologisk inriktning.
Utvecklingsfondernas stöd till kvinnors företagande
diskuteras i tre motioner. Den särskilda uppgift som
utvecklingsfonderna fick förra året, att stödja kvinnors
företagande, måste kompletteras med att fonderna skall medverka
till att regionalt omvandla offentliga institutioner till
privata verksamheter, sägs det i motion 1990/91:N328 (m).
Utvecklingsfonderna måste aktivt initiera och stödja kvinnors
företagande, sägs det i motion 1990/91:N354 (c). Kvinnor som
driver, eller avser att starta, serviceföretag måste få
möjlighet att i större utsträckning erhålla stöd genom
utvecklingsfonderna. I motionen föreslås att medel öronmärks för
detta ändamål och att 40 % av länsanslagens projektmedel
specialdestineras till projekt för kvinnor.
I motion 1990/91:N327 (c) föreslås att resurser avsätts till
Kalmar län för att särskilda mottagnings- och utvecklingsenheter
skall kunna byggas upp, dels inom länsstyrelsens
regionalekonomiska enhet, dels inom länets utvecklingsfond, för
stöd och service åt kvinnor som är beredda att starta eget eller
som redan har gjort detta.
Riksdagen behandlade våren 1990, på basis av motionsyrkanden
från folkpartiet och centerpartiet, utvecklingsfondernas stöd
till kvinnors företagande (1989/90:NU30 s. 35 f.). Utskottet
instämde i att det är angeläget att stöd kan tillhandahållas
kvinnor som vill starta och driva företag. Vidare redovisades en
rad vidtagna åtgärder. Enligt förslag i den regionalpolitiska
propositionen (prop. 1989/90:76) ställdes särskilda resurser
till förfogande för att stimulera kvinnor att etablera och driva
företag i det regionalpolitiska stödområdet. På initiativ av
riksdagen (NU 1984/85:23) har regeringen tillsammans med
Landstingsförbundet verkat för att varje utvecklingsfond utser
en person, en s.k. jämställdhetsansvarig, som skall arbeta med
frågor som rör kvinnors företagande. SIND har tilldelats
särskilda medel för ett treårigt projekt som syftar till att
stödja kvinnor som startar och driver företag. Utskottet anförde
avslutningsvis att frågan om stöd till kvinnors företagande mer
har anknytning till regional- och arbetsmarknadspolitiken än
till näringspolitiken. Reservationer lämnades av företrädarna
för moderata samlingspartiet och folkpartiet gemensamt och av
företrädarna för centerpartiet och miljöpartiet gemensamt. Där
framfördes krav på att särskild uppmärksamhet skulle fästas vid
att kvinnor får del av utvecklingsfondernas stöd. I den första
reservationen betonades vikten av att offentliga monopol bryts
upp, och i den andra begärdes att en del av utvecklingsfondernas
resurser skulle öronmärkas för stöd till kvinnors företagande.
Utskottet ser ingen anledning för riksdagen att i år ta någon
annan ställning i frågan än vad som gjordes förra året. Det
pågår, som redovisats, en rad aktiviteter och olika insatser
görs. Utskottet avstyrker därmed de aktuella motionerna i
berörda delar.
Utvecklingsfondernas stöd till kooperativ utveckling
berörs i två motioner. Andra företagsformer än de kooperativa
har ett omfattande stöd av samhället via utvecklingsfonder och
länsstyrelser, sägs det i motion 1990/91:N348 (s). Det är
självklart, anser motionärerna, att inte vissa företagsformer
såsom nu är fallet får diskimineras av samhället. Det kan vara
möjligt att åstadkomma ett samarbete mellan lokala kooperativa
utvecklingscentra (LKU), utvecklingsfonder och länsstyrelser.
Motionärerna föreslår att SIND får i uppdrag att i samarbete med
Kooperativa institutet träffa överenskommelse mellan dessa
parter samt informera och utbilda utvecklingsfondernas personal.
Eftersom utvecklingsfondernas verksamhetsområde nu har
utvidgats till att omfatta alla typer av företagsamhet är det
naturligt att även den kooperativa företagsrådgivningen
successivt förs dit, uttalas det i motion 1990/91:N347 (c). Det
borde uppdras åt utvecklingsfonderna att skaffa sig erforderlig
kompetens för kooperativt nyföretagande, och resurser härför
borde avsättas av berörd myndighet.
Nykoop-företagsutredningen (särskild utredare: riksdagsman
Inga-Britt Johansson) har i sitt betänkande (SOU 1991:24) Visst
går det an, som avgavs i mars 1991, behandlat frågan om
utvecklingsfondernas stöd till kooperativ utveckling. Där lämnas
tre förslag till lösning av problemet hur presumtiva kooperativa
företagare skall få del av statens stöd till
småföretagsutveckling. Enligt ett förslag kan kooperativ
kompetens byggas upp inom utvecklingsfonderna genom anställning
av särskilda rådgivare eller kompletteringsutbildning av
befintlig personal. Enligt ett annat förslag kan en med
utvecklingsfonderna parallell myndighetsstruktur för uteslutande
kooperativ rådgivning byggas ut. Ett tredje förslag går ut på
att utvecklingsfonderna ges ett bestämt uppdrag att, där det
finns möjligheter, på konsultbasis anlita lokala kooperativa
rådgivare för att lämna bistånd till kooperativ utveckling.
Det tredje alternativet förordas av utredningen. Den bästa
resursanvändningen för kooperativ utveckling erhålls, enligt
utredningens mening, om utvecklingsfonderna samarbetar med de
kooperativa rådgivarna som i stor utsträckning är knutna till
LKU-systemet. Utredningen anser att SIND bör ges i uppdrag att
tillsammans med kooperativa rådet ta fram ett mer detaljerat
förslag till hur samarbetet mellan utvecklingsfonderna och de
lokala kooperativa utvecklingscentra skall konstrueras.
Betänkandet remissbehandlas för närvarande; remisstiden utgår
den 20 juni. En proposition planeras läggas fram i augusti.
Med hänvisning till att de frågor som tas upp i de här
aktuella motionerna har varit föremål för utredning och för
närvarande remissbehandlas anser utskottet inte att det finns
någon anledning för riksdagen att nu ta något initiativ i saken.
Motionerna avstyrks därmed i berörda delar.
Det bör inrättas en utvecklingsfond med ekologisk
inriktning, sägs det i motion 1990/91:N213 (mp). De flesta
uppfinnare och nydanare av miljövänliga produkter har att vända
sig till STU eller en utvecklingsfond för att få stöd. I alltför
många fall får dock, hävdar motionären, dessa upphovsmän avslag
på sina äskanden med hänvisning till att det för ögonblicket
inte skulle finnas marknad för de aktuella varorna eller
processerna. Det är stor skillnad mellan att bedöma en produkt
ur kortsiktig ekonomisk aspekt och att även ta hänsyn till mera
långsiktiga ekologiska perspektiv, säger motionären.
Riksdagen avslog hösten 1990 ett identiskt yrkande från samma
motionär (1990/91:NU6). Utskottet hänvisade till den begränsning
av utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet som hade
beslutats av riksdagen våren 1990. Vidare erinrades om att
riksdagen då hade beslutat om ökade stimulansåtgärder på det
miljötekniska området i form av möjlighet för
utvecklingsfonderna att använda s.k. miljöcheckar och att
medel hade avsatts för forskning kring avfallshantering och
miljöanpassad produktion. Slutligen hänvisades till en studie av
IVA avseende industriella affärsmöjligheter inom miljötekniken;
en rapport härom var under övervägande i regeringskansliet.
Miljöpartiets företrädare reserverade sig till förmån för
motionen.
Utskottet ser ingen anledning för riksdagen att nu göra något
annat ställningstagande än vad som gjordes hösten 1990. Motionen
avstyrks därmed.
Norrlandsfonden
Riksdagen beslöt våren 1990 beträffande Norrlandsfondens
finansieringsverksamhet att staten skulle inleda överläggningar
med Norrlandsfonden med syfte att fonden skulle placera 200
milj.kr. av sina tillgångar i ett av de nya riskkapitalbolagen
(prop. 1989/90:88, 1989/90:NU30). I propositionen meddelas nu
att Norrlandsfonden har förbundit sig att placera 200 milj.kr. i
det nordligaste bolaget.
Samma resonemang som fördes i vad gäller utvecklingsfonderna
kan föras om Norrlandsfonden, sägs det i motion 1990/91:N368
(fp). I konsekvens med detta anser motionärerna att
Norrlandsfondens finansieringsverksamhet helt skall avslutas och
medlen användas för infrastrukturinvesteringar i de fyra
nordligaste länen.
I samband med att riksdagen våren 1990 godkände begränsningar
av Norrlandsfondens finansieringsverksamhet avslogs bl.a. ett
med det här aktuella yrkandet likartat motionsyrkande
(1989/90:NU30). Centerpartiets, vänsterpartiet kommunisternas
och miljöpartiets företrädare i utskottet reserverade sig och
framförde krav på att Norrlandsfonden skulle få behålla samtliga
medel. I andra reservationer hävdade moderata samlingspartiets
företrädare att fondens samtliga medel skulle dras in till
statskassan och folkpartiets företrädare att fondens
finansieringsverksamhet helt skulle avvecklas och medlen
användas för infrastrukturinvesteringar i de fyra nordligaste
länen.
Utskottet anser att Norrlandsfonden bör ha möjlighet att även
i framtiden bedriva finansieringsverksamhet. Motion 1990/91:N368
(fp) avstyrks sålunda i berörd del.
Vissa övriga finansierings- och ägarfrågor
I detta avsnitt behandlas tre motioner som tar upp frågor om
egenföretagares borgensåtaganden, om kapitalförsörjningen för
kooperativa företag och om en utredning om utvidgat ägaransvar.
Riksdagen bör hos regeringen begära att en utredning om
egenföretagarnas borgensåtaganden tillsätts, anförs det i motion
1990/91:N248 (m). Med den inskränkta bestämmanderätt som lagen
(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (MBL) innebär kan,
enligt motionären, företagarna inte svara för sina
borgensåtaganden i samma omfattning som tidigare; i den mån
borgen krävs borde den avse endast företagaren och inte hans
anhöriga.
Motsvarande yrkanden har framställts av samme motionär under
en följd av år och avslagits av riksdagen. Vid det senaste
tillfället, våren 1990, hänvisade utskottet till tidigare
uttalanden (1989/90:NU30 s. 50) av innebörd att stor
försiktighet torde iakttas vid utkrävande av personlig borgen
från ägare till små och medelstora företag i samband med lån
från t.ex. utvecklingsfonderna. Vidare hänvisades till ett s.k.
etikmeddelande från bankinspektionen (nr 35, den 2 mars 1982),
vilket bl.a. innebär att varje fall bör bedömas individuellt och
att ett borgensåtagande helst bör utformas så att det står i
proportion till ägarens ekonomiska ställning. De tre borgerliga
partiernas företrädare har under senare år gett stöd åt
motionärens krav i reservationer.
Utskottet upprepar sina tidigare uttalanden i ämnet och
avstyrker därmed motion 1990/91:N248 (m).
Aktiebolag bör inte vara den enda företagsformen för
småföretag, utan producent- och konsumentkooperativ bör få det
allmännas stöd framför allt genom en bättre genomarbetad
lagstiftning för dessa företagsformer, anförs det i motion
1990/91:N42 (mp). Särskilt behöver metoderna för att förse
kooperativa företag med eget kapital utvecklas.
I den tidigare nämnda nykoop-företagsutredningens betänkande
(SOU 1991:24) framläggs förslag om en ny lag som skall göra det
tillåtet för en sammanslutning av brukare att i kooperativ form
ta över och driva offentlig verksamhet. Den myndighet som får en
sådan ansökan skall enligt förslaget pröva den i positiv anda.
Vidare föreslås en översyn av bestämmelserna om minsta antalet
fysiska personer som kan bilda en ekonomisk förening och en
översyn av skattebestämmelser som diskriminerar den ekonomiska
föreningen jämfört med aktiebolag.
Beträffande de kooperativa företagens tillgång till
riskkapital sägs i betänkandet (s. 114--116) att denna måste
säkras och att kooperativa företag måste ges åtminstone samma
möjligheter som andra företagsformer. Utredningen pekar på olika
varianter för lösning av kapitalförsörjningsfrågorna för
kooperationen. Ett sätt är att stimulera bildandet av
kooperativa kreditinstitut, ett annat att införa statliga
kreditgarantier och ett tredje att tillhandahålla förmånliga lån
via staten. Utredningen tar inte ställning till de olika
varianterna utan föreslår att kooperativa rådet får i uppdrag
att arbeta vidare med frågan.
Betänkandet remissbehandlas för närvarande, som tidigare
nämnts, och en proposition planeras till augusti 1991.
I detta sammanhang bör också erinras om den tidigare nämnda
(s.34 och37) parlamentariska kommitté (Ju 1990:08), som har
tillkallats med uppdrag att göra en översyn av aktiebolagslagen.
Enligt direktiven (dir. 1990:46) skall kommittén dels föreslå de
lagändringar som erfordras med hänsyn till den pågående
europeiska integrationen, dels överväga frågor som rör
aktiebolagets kapital och finansiella instrument, aktiebolagets
organisation samt aktieägarnas minoritetsskydd. I direktiven
sägs bl.a. att kommittén, mot bakgrund av den utveckling som har
skett av ägarstrukturen i näringslivet, bör överväga om den
nuvarande organisationen av aktiebolag och kompetensfördelningen
mellan olika bolagsorgan åstadkommer den balans som lagstiftaren
har åsyftat. Kommitténs arbete skall enligt direktiven vara
slutfört före den 1 december 1992. Enligt vad utskottet har
erfarit, kan arbetet beräknas komma att pågå in på år 1993.
Med hänvisning till att de frågor som tas upp i motion
1990/91:N42 (mp) är under beredning i olika sammanhang anser
utskottet att det inte finns någon anledning för riksdagen att
nu ta något initiativ i saken. Motionen avstyrks därmed.
Aktiebolagsformen är ett formaliserat sätt att kunna komma
undan personligt ansvar, sägs det i motion 1990/91:31 (mp). Ett
ökat personligt ansvarstagande fordrar att aktiebolagslagen
ändras i två avseenden. Aktieägare med större inflytande, dvs.
med mer än 2 % av antalet aktier i ett företag, föreslås kunna
göras ekonomiskt ansvariga dels för ekonomiska åtaganden, för
den händelse att företaget inte klarar sådana, dels för de
skador som kan uppkomma på miljö och människor, för den händelse
företaget inte självt kan bära det ekonomiska ansvaret.
Regeringen bör snarast tillsätta en utredning som utmynnar i
förslag om hur ett utvidgat ägaransvar kan genomföras, säger
motionärerna.
Som nyss har redovisats har det tillsatts en parlamentarisk
kommitté med ett vidsträckt uppdrag att göra en översyn av
aktiebolagslagen. Ett delbetänkande planeras till början av år
1992 och slutbetänkande kring årsskiftet 1992-1993.
I en lagrådsremiss i april 1991 har regeringen föreslagit att
bl.a. delägare i ett aktiebolag i vissa undantagssituationer
skall kunna bli solidariskt betalningsansvariga för bolagets
skulder (ansvarsgenombrott). För ansvarsgenombrott förutsätts
att bolaget inte kan uppfylla sina förpliktelser samt att detta
beror på att delägaren har begagnat sitt inflytande över bolaget
på ett otillbörligt sätt. En motsvarande regel föreslås gälla
även för ekonomiska föreningar. Den nya lagstiftningen föreslås
träda i kraft den 1 januari 1992.
Enligt utskottets mening finns det inget skäl för riksdagen
att göra ett tillkännagivande av den typ som begärs i motion
1990/91:N31 (mp). Motionen avstyrks sålunda.
Nyetableringsinsatser
Forskningsbaserade småföretag
Ökade ansträngningar bör göras, sägs det i propositionen
(s.223 f.), för att främja företagsamhet i anslutning till
universitet och högskolor. De företag som bygger sin verksamhet
på ny teknik har särskild betydelse för förnyelsen av
näringslivsstrukturen, sägs det vidare. Teknikintensiva företag
uppstår ofta som avknoppningar från universitet och storföretag,
men undersökningar som har gjorts visar att nybildningen av
denna typ av företag är relativt begränsad. Enligt regeringens
bedömning bör förutsättningarna för utveckling av s.k.
forskningsbaserade småföretag förbättras bl.a. genom
rådgivningsinsatser och utveckling av den miljö i form av
teknikparker, "kuvöser" och liknande som har vuxit fram i
anslutning till högskolorna.
Från tillväxtsynpunkt är det angeläget att uppkomsten och
tillväxten av forskningsbaserade småföretag underlättas. För att
möjligheterna att bistå denna typ av företag skall förbättras
föreslår regeringen att utvecklingsfonderna i län med
universitet och större högskolor skall få utökade resurser.
Totalt bör ytterligare 10 milj.kr. fördelas mellan berörda
fonder, sägs det i propositionen. Dessa medel ingår i anslaget
Småföretagsutveckling. Det skall ankomma på den föreslagna nya
näringspolitiska myndigheten att fördela medlen på de aktuella
utvecklingsfonderna. Anslagsfrågorna behandlas i det följande i
ett särskilt avsnitt (s. 71--73).
I motion 1990/91:N20 (s) betonas särskilt behovet av insatser
i Malmöhus län. Näringslivet i detta län har en stor andel
"mogna företag", och andelen företag baserade på ny teknik är
mindre än vad som skulle kunna anses motiverat av att det finns
ett universitet i regionen, säger motionären. Regeringen borde
därför se till att utvecklingsresurser fördelas till denna
region, till verksamhet som kan bryta detta mönster.
Riksdagen bör göra ett tillkännagivande om att
utvecklingscentra för nya företag bör inrättas i
Sjuhäradsbygden, sägs det i motion 1990/91:N235 (c).
Motionärerna föreslår att det inrättas en stiftelse som kan
tillhandahålla lokaler och servicefunktioner. Där skulle den
person som har en företagsidé kunna börja sin verksamhet med
stöd och hjälp från "företagshuset". Utvecklingsfonden i
Älvsborgs län borde, enligt motionären, få i uppdrag att ta
initiativ till en sådan satsning, varvid banker, finansbolag och
privatpersoner kunde skapa den ekonomiska grunden för
stiftelsen.
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen föreslår
beträffande forskningsbaserade småföretag.
De två här aktuella motionerna gäller åter sådana särskilda
regionala insatser som enligt utskottets uppfattning (jfr
s.53) inte bör initieras av riksdagen. Motionerna avstyrks.
Nyetableringslån
I Tyskland finns sedan år 1979 en låneform för nyetableringar,
Eigenkapitalhilfeprogramm (EKH-lån). I partimotioner från
folkpartiet liberalerna och centerpartiet begärs med hänvisning
till denna låneform att förutsättningarna för införande av en
liknande lånetyp i Sverige skall utredas.
I motion 1990/91:N291 (fp) sägs att de tyska EKH-lånen har
gjort sig kända för att ha betydande del i framgången med nya
företag. Den mycket höga överlevnadsgraden hos företag som
beviljats EKH-lån sägs till stor del bero på amorteringsfrihet
under de tio första åren och dessutom på höga krav på kompetens,
hög undre gräns för investeringsbeloppet, krav på investerings-
och finansieringsplan, krav på marknadsanalys och noggrann
bedömning av verksamhetens framtidsmöjligheter. De tyska lånen
är kraftigt räntesubventionerade och handläggs av låntagarens
privata bank. Med detta system som utgångspunkt och mot bakgrund
av SINDs utredning Nyföretagande i framtiden (SIND PM 1990:3),
bör, enligt motionärerna, ett jämförande material utarbetas, där
det belyses hur en svensk modell för åtgärder i syfte att öka
småföretagandet skulle kunna utformas samt vilka ekonomiska
resurser som borde komma i fråga.
De statliga stöden inom näringspolitiken bör främst inriktas
på nyetablering och utveckling av små och medelstora företag,
sägs det i motion 1990/91:N225 (c). Sverige saknar i dag program
som är särskilt inriktade på nyetablerare. De tyska EKH-lånen
har fallit mycket väl ut, beroende på höga kompetenskrav, lång
amorteringsfri period och noggrann prövning av ansökningar.
Motionärerna föreslår att ett motsvarande stöd skall införas i
Sverige och att regeringen skall anmodas att förelägga riksdagen
förslag i denna fråga.
Även i miljöpartiets motion 1990/91:N227 (mp) sägs (utan
formellt yrkande) att personliga lån till företagare, liknande
de tyska EKH-lånen, bör kunna tillämpas i Sverige. I motionen,
som har behandlats tidigare i betänkandet (s.57 f.), föreslås
att närfonder skall inrättas. Dessa skall, enligt motionärerna,
få möjlighet att bevilja personliga lån av liknande typ som
EKH-lånen till dem som vill starta en verksamhet som bedöms vara
privat- och samhällsekonomiskt sund och lovande.
SIND har, på initiativ av industridepartementet, genomfört en
studie av omfattningen av nya företag och av de viktigaste
instrumenten för att stimulera nyföretagande i Sverige, Danmark,
Norge, Holland och Västtyskland (SIND 1989:3). I studien
konstaterades att nyetableringsfrekvensen i stort sett låg på
samma nivå i Sverige, Norge och Danmark. Västtyskland hade en
betydligt högre och Holland en betydligt lägre etableringsnivå
än de nordiska länderna.
SIND har vidare hösten 1990 gjort en studie av det tyska
stödprogrammet EKH (SIND PM 1990:3). Syftet med studien var att
mer i detalj beskriva de tyska nyetableringslånen, ge synpunkter
på och erfarenheter kring de statliga lånens utformning och
handläggning samt med hjälp av denna beskrivning dra slutsatser
om och ge förslag till en liknande stödform för nyetablerare i
Sverige.
I studien sägs att EKH-lån, vilka som nämnts inrättades år
1979, i dag är ett av de viktigaste nyetableringslånen i
Tyskland. De utesluter inga verksamhetsområden men däremot genom
sina förutsättningar och villkor en del sökande. Lånen beviljas
endast för sådana nyetableringar där man bedömer att företaget
skulle få betydande problem utan denna statligt subventionerade
kredit. Med hänsyn till det höga subventionsvärdet är lånen
förenade med höga krav. Låntagaren blir tillsammans med make
resp. maka och ev. annan delägare personligt ansvarig för lånet.
Beslutsunderlaget är i jämförelse med övriga lån mycket
omfattande, och det ställs stora krav på nyetablerarens
kvalifikationer. Den grundliga bedömningen av både person och
verksamhet gör att handläggningstiden ofta överstiger sex
månader. Alla kostnader i samband med bedömning och handläggning
av ett ärende betalas av låntagaren.
Överlevnadsgraden efter de fem första åren ligger på drygt
90%, medan genomsnittet för övriga låneformer är ca 55 %.
Kostnaden (= subventionsvärdet) är totalt sett mycket hög,
närmare 30 % av lånevolymen, medan kostnaden per skapat
arbetstillfälle, som uppgår till knappt 600 DM per år, är mycket
låg. Den största nackdelen med lånen torde, enligt SINDs studie,
vara den omfattande och utdragna handläggningen av låneärendena.
De faktorer som bidrar mest till den höga överlevnadsgraden
anses vara de tio amorteringsfria åren, kravet på personlig
kompetens, noggrann planering och en utomstående bedömning av
verksamheten.
I studien dras sammanfattningsvis slutsatsen att man med
EKH-lånen som utgångspunkt bör utforma ett förslag till
nyetableringslån i Sverige. De resurser och den kompetens som
svenska fonder, organisationer, banker m.fl. besitter skulle
utnyttjas i det tilltänkta systemet.
Förslagen i SINDs studie har inte överlämnats till
industridepartementet med en formell framställning till
regeringen. Från regeringskansliets sida har under hand
framhållits att ett system med nyetableringslån enligt samma
modell som EKH-lånen skulle vara förenat med stora kostnader för
staten. Erfarenheter från Tyskland anses tyda på detta. Vidare
bedöms de nya statliga riskkapitalbolagen i stor utsträckning
kunna tillgodose det lånebehov som de föreslagna
nyetableringslånen är avsedda att täcka.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet
motionerna 1990/91:N291 (fp) och 1990/91:N225 (c) i berörda
delar. Det finns, menar utskottet, i dagens ekonomiska läge inte
förutsättningar för införande av ett lånesystem som kan befaras
medföra relativt stor belastning på statsbudgeten. Vidare bör,
som nämnts, de nya statliga riskkapitalbolagen i stor
utsträckning kunna tillgodose det aktuella lånebehovet.
Hantverk
Tre motioner innehåller olika yrkanden om hantverk.
För att Centrala hantverksrådet skall få en mer stabil grund
för sitt arbete föreslås i motion 1990/91:N336 (m) att statens
stöd skall ges i form av permanenta årliga anslag direkt till
Hantverksrådet i stället för som nu via SINDs anslag. Detta
skulle, enligt motionärerna, förbättra möjligheterna för rådet
att marknadsföra och utveckla hantverket.
Även i motion 1990/91:N216 (fp) tas frågan om ett permanent
anslag till Centrala hantverksrådet upp. Den nuvarande ordningen
för statens stöd till hantverket innebär uppenbara nackdelar,
hävdar motionärerna; det finns risk för att frågor rörande
hantverket ges låg prioritet av SIND. I motionen begärs också
att riksdagen skall göra ett uttalande om att hantverksyrken och
hantverkskunnande bör främjas. Flera motiv talar enligt
motionärerna för detta. Hantverket är en förutsättning för den
fortsatta utvecklingen av industri och teknik. Kunskaper om
olika byggnadstekniker och byggnadsmaterial liksom tillgång till
hantverksservice i samhällsplaneringen bör bevaras. Hantverket
utgör vidare ett kulturarv som bör vårdas. Därtill kommer
beredskaps- och sysselsättningsskäl samt regionalpolitiska skäl.
Ett annat önskemål i motionen är att regeringen skall göra
länsstyrelserna och landstingen uppmärksamma på behovet av en
hantverksresurs i varje region. En av de två
hemslöjdskonsulenterna i varje län borde, enligt motionärerna,
vara en hantverkskonsulent, vars arbetsfält också skulle omfatta
hemslöjden.
Riksdagen bör göra ett tillkännagivande om att ett
hantverkscentrum bör inrättas på Citadellet i Landskrona, anförs
det i motion 1990/91:N325 (c, fp). År 1984 bildade Skånes
hembygdsförbund och Landskrona kommun Stiftelsen Skånehantverk.
Ändamålet var att inom Citadellet i Landskrona möjliggöra
skolning av hantverkare och vidareutbildning av
byggnadshantverkare. På Citadellet finns det redan så mycken
hantverkskunskap och erfarenheter av hantverksutbildning, säger
motionärerna, att det finns naturliga förutsättningar för ett
vidareutvecklat hantverkscentrum.
Utskottet behandlar de fyra uppslagen till åtgärder på
hantverkets område i den ordning som de har nämnts.
Centrala hantverksrådet, som är knutet till Stiftelsen
Hantverksfrämjandet och förlagt till Leksand, har till uppgift
att handlägga frågor om utrednings- och forskningsverksamhet
samt bevarande och utveckling av kunskaper, tjänster och
produkter inom hantverksområdet. Rådet skall vidare svara för
information om olika hantverksutbildningar. SIND är central
förvaltningsmyndighet för ärenden som rör hantverk. Under
innevarande budgetår bidrar SIND med ca 775000 kr. till
Centrala hantverksrådet. För övriga projekt inom
hantverksområdet har SIND avdelat 1150000 kr. för detta
budgetår.
Motionsyrkanden avseende Centrala hantverksrådet motsvarande
de nu aktuella har vid flera tillfällen avslagits av riksdagen.
Vid det senaste tillfället, hösten 1990 (1990/91:NU6), upprepade
utskottet sina tidigare ställningstaganden, med innebörd att det
näringspolitiskt motiverade statliga stödet till hantverket har
ett nära samband med övriga statliga insatser för småföretagen
genom de regionala utvecklingsfonderna och SIND och att det bör
ankomma på dessa att göra erforderliga prioriteringar. SINDs
bidrag till Centrala hantverksrådet och andra projekt inom
hantverksområdet redovisades också. I en reservation (m, fp, c)
påyrkades en permanentning av anslaget.
Utskottet ser ingen anledning för riksdagen att göra något
annat ställningstagande än hösten 1990 beträffande Centrala
hantverksrådet. Motionerna 1990/91:N336 (m) och 1990/91:N216
(fp) avstyrks därmed av utskottet i berörda delar.
Hösten 1990 avslog riksdagen motionsyrkanden om främjande av
hantverksyrken och hantverkskunnande liknande det som nu förs
fram i motion 1990/91:N216 (fp). Även här upprepades tidigare
ställningstaganden -- utskottet utgick från att Centrala
hantverksrådet fortlöpande undersöker behovet av olika åtgärder
till stöd för hantverket och att rådet, när så krävs, väcker
frågan om sådana åtgärder hos de ansvariga instanserna. Ett
åtgärdsprogram för hantverket begärdes i en reservation (fp, c,
mp). I en annan (m) förespråkades att erforderliga åtgärder
skulle vidtas; direkt bifall till de aktuella motionsyrkandena
föreslogs dock inte.
Utskottet kan inte se någon anledning för riksdagen att nu
inta någon annan ståndpunkt än hösten 1990 i fråga om främjande
av hantverksyrken och hantverkskunnande. Det är, som utskottet
tidigare har framhållit, av vikt att hantverksyrken och
hantverkskunnande bevaras. Något särskilt uttalande av riksdagen
anser utskottet dock inte att det finns behov av. Motion
1990/91:N216 (fp) avstyrks därmed av utskottet i berörd del.
Ett motionsyrkande om inrättande av hantverkskonsulenter
motsvarande det som finns i motion 1990/91:N216 (fp) avslogs
också av riksdagen hösten 1990 (1990/91:NU6). Även härvidlag
hänvisade utskottet till tidigare ställningstaganden; en
utvidgning av arbetsområdet för hemslöjdskonsulenterna till att
avse även hantverk skulle, framhöll utskottet, medföra att den
avsedda förstärkningen av stödet till hemslöjden i stort sett
skulle utebli. Vidare erinrades om att alla hantverksföretag kan
få del av utvecklingsfondernas service och rådgivning.
Företrädarna för folkpartiet liberalerna reserverade sig till
förmån för motionsyrkandet.
Utskottet finner inte anledning att nu göra något annat
ställningstagande än vad som gjordes i höstas. Motion
1990/91:N216 (fp) avstyrks således i här aktuell del.
Vad slutligen gäller förslaget i motion 1990/91:N325 (c, fp)
om att ett hantverkscentrum skall inrättas på Citadellet i
Landskrona har utskottet tidigare behandlat liknande yrkanden
(NU 1987/88:25, 1988/89:NU22). Yrkanden om att stiftelsen
Skånehantverk i Landskrona skulle tillföras ökade ekonomiska
resurser har därvid avslagits av riksdagen. Utskottet har
hänvisat till att frågan om eventuellt stöd till verksamheten på
näringspolitiska grunder får prövas av de ansvariga centrala och
regionala instanserna.
Enligt utskottets mening har det inte tillkommit några
faktorer som motiverar ett ändrat ställningstagande av
riksdagen. Motionen avstyrks därmed.
Vissa anslag
Småföretagsutveckling
Från anslaget Småföretagsutveckling (B 7) betalas kostnader
för dels de regionala utvecklingsfondernas företagsservice och
administration m.m., dels vissa andra insatser inom
småföretagsområdet. I propositionen föreslås att för nästa
budgetår anvisas ett reservationsanslag på 226,6 milj.kr. Vid
beräkningen av anslaget har hänsyn tagits å ena sidan till
minskat behov av bidrag till utvecklingsfonderna i stödområdet
för beredning och uppföljning av frågor om lokaliseringsstöd, å
andra sidan till allmänna kostnadsökningar hos bl.a.
utvecklingsfonderna och till ökade behov hos vissa fonder som
arbetar mycket med s.k. teknikintensiva företag.
På denna punkt föreligger motionsyrkanden med krav på
minskning, ökning eller omfördelning av anslaget. I två motioner
från folkpartiet liberalerna -- motionerna 1990/91:N33 och
1990/91:N298 -- yrkas på att 98,3 milj.kr. skall anvisas till
småföretagsutveckling, vilket innebär en minskning med 128,3
milj.kr. jämfört med regeringens förslag. I den sistnämnda
motionen sägs att endast en del av anslaget, vilket bl.a. berör
de regionala utvecklingsfonderna, har någon betydelse för
företagsamheten och småföretagens utveckling i Sverige.
Motionärerna bedömer att det är möjligt att med ett mindre
anslag upprätthålla utvecklingsfondernas verksamhet med den
inriktning som förordas. Det anslag till småföretagsutveckling
som regeringen föreslagit borde med anledning av detta reduceras
med 100 milj.kr. Vidare föreslår motionärerna att programmet för
träindustrin skall avslutas, vilket innebär en besparing på 17
milj.kr.
I motion 1990/91:N33 (fp) begärs en utvärdering av det
statliga stödet till företagande. Effektiviteten i detta stöd
kan ifrågasättas, säger motionärerna. I motionen hävdas också
att en del av det aktuella anslaget går till dolda subventioner
till stiftelsen Institutet för företagsutveckling, SIFU.
Motionärerna motsätter sig kraftigt detta och kräver att
konkurrenssnedvridande subventioner av denna typ upphör.
I centerpartiets partimotion 1990/91:N32 föreslås att anslaget
till småföretagsutveckling ökas med ett belopp av 20 milj.kr.,
avsett för ett program som skall ge små och medelstora företag
stöd i ansträngningarna att komma ut på EG-marknaden.
Utvecklingsfonderna bör, enligt motionen, få ansvar för att ge
dessa företag information, marknadsföringshjälp m.m.
Anslaget till småföretagsutveckling bör, enligt motion
1990/91:N352 (v), styras så att medlen till största delen
används för insatser som kommer kvinnor till del. Detta
motiveras med det kritiska läge som i dag råder i många
inlandskommuner, med en stor utflyttning av kvinnor.
Miljöpartiet föreslår i motionerna 1990/91:N42, 1990/91:N227
och 1990/91:N317 att 195,3 milj.kr. skall anvisas till
småföretagsutveckling. Detta innebär en minskning med 50,3
milj.kr. jämfört med regeringens förslag. Motionärerna föreslår,
som tidigare nämnts (s.57), att 20 milj.kr. av dessa medel
anvisas som ett nytt anslag till närfonder, från vilket den av
miljöpartiet förordade försöksverksamheten med närfonder skall
finansieras.
Utskottet behandlar först frågan om utvärdering av stödet till
företagande, därefter förslaget om ett särskilt program för att
underlätta småföretagens inträde på EG-marknaden och förslaget
om att huvuddelen av anslaget skall användas för insatser som
kommer kvinnor till del. Slutligen behandlas anslagsbeloppet.
I motion 1990/91:N298 (fp) tas särskilt stödet till stiftelsen
Institutet för företagsutveckling (SIFU) upp.
SIFU är en statlig stiftelse som bildades år 1980 -- på basis
av en tidigare verksamhet i myndighetsform -- och som till sin
huvuddel är förlagd till Borås. SIFU har till uppgift att genom
främst fortbildningsverksamhet stärka de små och medelstora
företagens livskraft och utvecklingsförmåga. SIFU fick tidigare
visst statligt bidrag via statsbudgeten. Nu förmedlar SIND medel
till SIFU från en anslagspost, kompetenshöjande insatser inom
småföretagsområdet m.m. inom anslaget för småföretagsutveckling
med utgångspunkt i en offert från SIFU. Bidraget är avsett för
utveckling och marknadsföring av kurser för småföretagare. Under
budgetåret 1989/90 uppgick SIFUs intäkter till 120 milj.kr.,
varav statens bidrag utgjorde 14,5 milj.kr.
I propositionen framhålls särskilt, som tidigare nämnts (s.
54), att utvärderingar av verksamheter skall vara ett
huvudområde för den myndighet som ansvarar för näringspolitiska
frågor. Utskottet utgår från att detta kommer att återspeglas i
det praktiska arbetet. Vad gäller misstankarna om dolda
subventioner till SIFU anser utskottet, mot bakgrund av vad som
har redovisats, att dessa är obefogade. Med hänvisning till det
anförda avstyrker utskottet motion 1990/91:N33 (fp) i berörd
del.
Ett program för att underlätta småföretagens inträde på
EG-marknaden efterlyses i motion 1990/91:N32 (c).
I budgetpropositionen 1989 meddelades att 4 milj.kr. skulle
anvisas för särskilda informationsinsatser, riktade till
småföretagen, rörande EG och dess verksamhet samt
marknadsutveckling i EG-länderna (prop. 1988/89:100 bil. 14).
Syftet med detta arbete, som har planerats av SIND i samråd med
Sveriges exportråd och genomförts av utvecklingsfonderna, är att
underlätta för små och medelstora företag att beakta de hot och
möjligheter som förändringarna inom EG medför.
Informationsinsatserna, som påbörjades under hösten 1989, sker
bl.a. i form av konsekvensanalyser i enskilda företag.
Utvecklingsfonderna kan genom en s.k. EG-check delfinansiera
konsultinsatser i småföretag. I den näringspolitiska
propositionen våren 1990 (prop. 1989/90:88) sades att denna
satsning borde vidareutvecklas under treårsperioden fram t.o.m.
budgetåret 1992/93, varvid totalt ca 1500 företag kunde komma
att beröras. Vidare sades att, utöver dessa speciella
EG-insatser, EG-frågan skulle komma att prägla även mycket av
den övriga verksamhet som bedrivs inom ramen för
småföretagsprogrammet.
Med hänvisning till att åtgärder har vidtagits för att
underlätta småföretagens inträde på EG-marknaden avstyrker
utskottet motion 1990/91:N32 (c) i aktuell del.
Vad avser förslaget i motion 1990/91:N352 (v) att större delen
av anslaget skall förbehållas åtgärder riktade till kvinnor,
hänvisar utskottet till de insatser för att främja kvinnors
företagande som har vidtagits och som har redovisats i det
föregående (s.61 f.). Motionen avstyrks därmed i berörd del.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om anslag till
småföretagsutveckling. Därmed avstyrker utskottet de förslag om
minskningar av anslaget som framförs i motionerna 1990/91:N33
(fp), 1990/91:N298 (fp), 1990/91:N42 (mp), 1990/91:N227 (mp) och
1990/91:N317 (mp).
Stöd till kooperativ utveckling
I detta sammanhang behandlar utskottet förslag i
budgetpropositionen (prop. 100 bil. 15 s. 114) om fortsatt
statligt stöd -- från ett anslag under civildepartementets
huvudtitel -- till kooperativ utveckling.
År 1986 träffades en överenskommelse om att staten under en
femårsperiod -- t.o.m. budgetåret 1990/91 -- skulle bidra med
högst 2,5 milj.kr. per år som stöd till kooperativt
nyföretagande under förutsättning att motsvarande bidrag
lämnades av kooperationen. Medlen har ställts till kooperativa
rådets förfogande och finansierat uppbyggnaden av ett
kooperativt utvecklingssystem. Detta system består av tre delar,
nämligen allmänna informations-, utbildnings- och
utvecklingsinsatser, kooperativ företagsservice samt stöd till
uppbyggnad av lokala kooperativa utvecklingscentra. Det primära
syftet med ett sådant centrum är att främja etablering och
utveckling av kooperativ verksamhet inom olika sektorer.
I samband med att riksdagen våren 1990 anslog medel till det
aktuella stödet under budgetåret 1990/91, som alltså är det
sista i den avtalade stödperioden, uttalade riksdagen på förslag
av utskottet (1989/90:NU43) att stödet borde utgå även efter
budgetåret 1990/91 och då på en högre nivå än vad som har gällt
tidigare. I en reservation (m, fp) anfördes att någon
förlängning av stödperioden inte borde komma i fråga.
I budgetpropositionen (prop. 1990/91:100 bil. 15 s.114)
föreslås nu ett fortsatt statligt stöd till kooperativ
utveckling. Regeringen föreslår att anslaget fördubblas från 2,5
milj.kr. till 5milj.kr. och att stödet koncentreras till
lokala kooperativa utvecklingscentra. Bidrag skall utgå dels
till befintliga centra, dels som stöd till utveckling av nya
centra. Enligt regeringen kan kooperativa verksamheter aktivt
bidra till den offentliga sektorns förnyelse liksom till
landsbygdens utveckling. Genom en målmedveten satsning på stöd
till lokala utvecklingscentra skall, anförs det, kooperativ
rådgivning bli mer lättillgänglig.
Regeringens förslag välkomnas i motion 1990/91:N348 (s).
Liksom inom EG växer i Sverige intresset för kooperativa
lösningar inom flera områden där det tidigare inte har funnits
några kooperativa traditioner, anför motionärerna. De menar att
en plan för den fortsatta utbyggnaden av det kooperativa
utvecklingssystemet bör utformas och föreslår att riksdagen
anmodar regeringen att låta utarbeta en sådan plan.
I motion 1990/91:N347 (c) begärs att det aktuella anslaget
skall behållas på oförändrad nivå, 2,5 milj.kr. Vidare borde
även fortsättningsvis som villkor för statligt stöd gälla att
också lokala och regionala intressenter bidrar till uppbyggnaden
av kooperativa utvecklingscentra. Motionären framhåller att nya
kooperativa företag i egentlig mening inte har vuxit upp i någon
större omfattning under senare år; de kooperativ som har bildats
med stöd från lokala utvecklingscentra är till övervägande delen
föräldrakooperativa daghem.
En utvärdering av verksamheten med kooperationens
utvecklingssystem redovisades år 1989 i en rapport (Ds 1990:1)
till kooperativa rådet. Utvärderingen, som har gjorts av två
forskare vid Lunds universitet, omfattar åren 1987 och 1988 samt
första halvåret 1989. Det konstateras i rapporten att
utvecklingssystemet har haft positiv betydelse för utvecklingen
av nya kooperativ. En väsentlig slutsats av utvärderingen är att
programmet med lokala kooperativa utvecklingscentra bör
bibehållas och förstärkas. Med hänvisning till ett konstaterat
ökat intresse för kooperativa lösningar i verksamheter som
traditionellt har legat inom den offentliga sektorn, såsom
omsorg och vård, föreslås att kooperativa rådet skall överväga
principiella och praktiska möjligheter att finna ytterligare
finansiärer av verksamheten med utvecklingssystemet. Det kan
uppfattas som rimligt, sägs det i rapporten, att landsting och
kommuner på både central och lokal nivå engagerar sig i
systemet.
För närvarande gäller som villkor för statligt stöd till
uppbyggnaden av kooperativa utvecklingscentra att också lokal
kooperation lämnar ett bidrag som uppgår till minst en tredjedel
av det statliga stödet. Kooperativa rådet har föreslagit att
denna gräns skall höjas till 50%.
I den tidigare nämnda nykoop-företagsutredningen (se s.62
och 64f.) föreslås bl.a. att bildandet av lokala kooperativa
utvecklingscentra uppmuntras för att främja en kooperativ
utveckling, inte minst på landsbygden. Samarbetet mellan
kooperativa utvecklingscentra och utvecklingsfonderna borde
formaliseras och förbättras. Staten borde vidare genom avtal med
varje utvecklingscentrum på inte alltför kort tid garantera
allmänhetens tillgång till sakkunnig rådgivning och kooperativ
företagsbildning. Betänkandet remissbehandlas nu, som tidigare
nämnts. En proposition planeras bli avlämnad i augusti.
Utskottet instämmer i vad som sägs i budgetpropositionen om
kooperationens möjliga betydelse för den offentliga sektorns
förnyelse och för landsbygdens utveckling. Regeringens förslag
om en fördubbling av det statliga stödet till kooperativ
utveckling ligger väl i linje med vad utskottet anförde för ett
år sedan och tillstyrks alltså. Motionerna 1990/91:N348 (s) och
1990/91:N347 (c) avstyrks i aktuella delar.
Ändrad myndighetsstruktur m.m.
Ny näringspolitisk myndighet
I propositionen (s. 232--242) föreslås att en ny central
näringspolitisk myndighet inrättas. Den skall börja sin
verksamhet den 1 juli i år och vara lokaliserad till Stockholm.
Statens energiverk (STEV), statens industriverk (SIND) och
styrelsen för teknisk utveckling (STU) föreslås samtidigt läggas
ner.
STEV är sedan år 1983 central förvaltningsmyndighet för frågor
om energiförsörjning. Det åligger STEV bl.a. att verka för en
rationell och miljöanpassad tillförsel, omvandling, distribution
och användning av energi och att bevaka säkerhetsfrågorna. STEV
skall bedriva planerings- och utredningsverksamhet inom
energiområdet. Verket svarar också för funktionen
energiförsörjning inom den civila delen av totalförsvaret,
innefattande bl.a. ansvaret för de statliga
oljeberedskapslagren. Antalet anställda är ca 260.
SIND bildades år 1973. SIND är central förvaltningsmyndighet
för ärenden som rör industri och hantverk samt, sedan år 1983,
även för det regionalpolitiska stödet till näringslivet.
Huvuduppgifter för SIND är dels att främja industrins omvandling
och tillväxt genom utredningsverksamhet, industripolitiskt stöd
och företagsutvecklande insatser, dels att bidra till en
balanserad regional utveckling genom bl.a. regionalpolitiskt
finansiellt företagsstöd. SIND utövar statens huvudmannaskap för
de regionala utvecklingsfonderna. Vidare handlägger SIND ärenden
om utnyttjande av investeringsfonder och förnyelsefonder.
Antalet anställda är ca 180.
STU bildades år 1968. STU är central förvaltningsmyndighet för
statens initiativ och stöd till teknisk forskning och
industriellt utvecklingsarbete samt planläggning och rådgivning
inom området. STU lämnar finansiellt stöd i form av bidrag, lån
m.m. Vid STU tillämpas programbudgetering med indelning i tre
program, Ny kunskap, Ny teknik och Nya produkter. Antalet
anställda är ca 230.
Förändringar av näringspolitikens inriktning, den ökade
internationaliseringen liksom vidgad delegering och
decentralisering motiverar, enligt regeringen, att en ny
näringspolitisk myndighet bildas. Vidare anses regeringens
samordning av näringspolitiken göra en organisatorisk förändring
av den centrala myndighetsstrukturen befogad. I propositionen
aviseras tillsättandet av en särskild utredare med uppgift att
planera den nya myndighetens organisation m.m.
Uppgifterna för den nya myndigheten bör, enligt propositionen,
vara att bidra till en miljöanpassad ekonomisk tillväxt, öka
näringslivets konkurrenskraft, bidra till att skapa fungerande
marknader samt verka för en säker tillförsel, omvandling,
distribution och användning av energi i landet. Myndigheten
skall vidare främja utvecklingen av ett långsiktigt livskraftigt
näringsliv och medverka till att en balanserad regional
utveckling uppnås. Myndigheten skall också medverka till den
fortgående omställningen av energisystemet.
Internationaliseringen bör ges en stark återspegling i
myndighetens näringspolitiska verksamhet. Myndigheten skall
vidare verka för miljöhänsyn och energieffektivitet. Insatserna
för att främja näringslivets utveckling och bidra till en god
regional balans skall främst inriktas på de små och medelstora
företagen.
Följande huvudområden för myndighetens verksamhet anges i
propositionen:
teknisk forskning och utveckling med inriktning på
näringslivs- och energifrågor,
småföretagsfrågor,
regional utveckling,
tillförsel och användning av energi,
energidistributionsfrågor och koncessioner för
ledningsdragningar, elsäkerhetsfrågor och energiberedskap,
frågor med anknytning till den internationella utvecklingen.
Myndigheten skall ha en flexibel organisation, sägs det i
propositionen. Antalet anställda beräknas kunna minskas med en
tredjedel, jämfört med nuvarande antal anställda vid de tre
myndigheterna, som uppgår till 670. Som särskild utredare
(I1991:03, dir. 1991:15) tillsattes den 7 mars
departementsrådet Göran Aldskogius. Utredaren skall enligt
direktiven ansvara för genomförandet och organisationen av den
nya näringspolitiska myndigheten m.m. Utgångspunkt för arbetet
är det förslag som regeringen har redovisat i propositionen och
som ytterligare utvecklas i direktiven samt de övriga beslut som
riksdagen och regeringen lägger till grund för verksamheten.
Förslaget om en ny näringspolitisk myndighet har tagits upp i
partimotioner från samtliga oppositionspartier.
De tre borgerliga partierna motsätter sig regeringens förslag.
I stället föreslås i motionerna 1990/91:N34 (m), 1990/91:N33
(fp) och 1990/91:N32 (c) att STEV och SIND slås samman men att
STU bibehålls som en självständig myndighet.
I motion 1990/91:N34 (m) sägs att regeringens ambition att
skapa ett organ som, enligt propositionen, bör ge förbättrade
förutsättningar att på central myndighetsnivå genomföra en
offensiv näringspolitik bådar illa. Tidigare försök att bedriva
sådan politik har skadat det svenska näringslivet. Sveriges
industriella struktur varken kan eller bör styras av en
näringspolitisk myndighet, säger motionärerna. Delar av SINDs
verksamhet bör därför kunna avvecklas. Detta gäller också delar
av STEVs verksamhet. Tillsyns- och övervakningsuppgifter hos
STEV och SIND bör kunna samordnas i en gemensam myndighet,
vilken bör kunna dela administrativa resurser med STU. STU utgör
ett serviceorgan utan egentliga myndighetsuppgifter, varför
möjligheterna att förändra STU från myndighet till stiftelse
eller bolag bör övervägas, anförs det vidare i motionen.
Riksdagen bör göra ett uttalande om att det behövs en
samordning av de näringspolitiska myndigheterna, sägs det i
motion 1990/91:N357 (m).
Myndighetsstrukturen på näringslivsområdet är i stort behov av
reformering och rationalisering, heter det i motion 1990/91:N33
(fp). Motionärerna finner det naturligt att STEV och SIND slås
samman, eftersom de arbetar på likartat sätt med utrednings- och
utvecklingsarbete inriktat mot olika branscher och regioner. STU
har däremot haft en annan inriktning. Motionärerna menar att
statens möjligheter att stödja teknisk utveckling bäst
garanteras genom att STU kvarstår som en oberoende myndighet.
Personal- och ekonomiadministration bör dock av
effektivitetsskäl vara gemensam för STU och det nya
näringspolitiska verket.
Centerpartiet uttalar i motion 1990/91:N32 att det är
välmotiverat att myndighetsstrukturen förändras, men föreslår en
annan lösning än regeringen. SIND och STEV bör slås samman.
Vidare bör länsstyrelserna och utvecklingsfonderna överta
ansvaret för småföretagsfrågor, regional utveckling och
näringspolitiska utredningar. Däremot bör STU finnas kvar som
egen myndighet, eftersom STUs verksamhet på avgörande punkter
skiljer sig från SINDs och STEVs. Det borde vidare övervägas om
STU i framtiden kan drivas i stiftelseform.
Vänsterpartiet accepterar i sin partimotion 1990/91:N45
regeringens bedömning att en för nya näringspolitiska uppgifter
ändamålsenlig myndighetsstruktur bäst uppnås genom att STEV,
SIND och STU läggs ner och ersätts med en ny myndighet för
näringspolitiska frågor. Motionärerna anser att det är
självklart att denna omorganisation skall ske på ett sådant sätt
att den berörda personalens önskemål om nyanställning i statlig
verksamhet eller utbildning tillgodoses. I motionen understryks
också vikten av ett starkt och effektivt stöd till teknisk
forskning och utveckling samt till forskning och utveckling på
energiområdet.
Miljöpartiet motsätter sig i motion 1990/91:N42 förslaget att
STEV, SIND och STU skall avvecklas. Däremot accepteras en
sammanslagning. De statliga myndigheterna verkar dels som
serviceorgan, dels som övervakare av att lagar och förordningar
följs, sägs det i motionen. Motionärerna anser att
överhetsansvaret tidigare har betonats alltför mycket men att
man nu inte bör gå för långt åt andra hållet. De pekar vidare på
vikten av att de olika enheterna inom den nya myndigheten får
arbeta självständigt och att den gemensamma administrationen
huvudsakligen verkar för att smidigare överföra kunskap och
resurser mellan verksamhetsområdena.
Representanter för industridepartementet och utredningsmannen
har inför utskottet lämnat upplysningar om bakgrunden till
förslaget i propositionen och informerat om det pågående
utredningsarbetet. Företrädare för de fackliga organisationerna
vid de tre myndigheterna har inför utskottet framfört sina
synpunkter på innehållet i och tillvägagångssättet för
förändringsarbetet. Vidare har Ingenjörsvetenskapsakademiens
synpunkter i frågan, särskilt vad gäller STUs ställning,
redovisats för utskottet.
Utskottet behandlar först den övergripande frågan om ändrad
myndighetsstruktur, därefter frågan om arbetsfördelning mellan
den föreslagna nya myndigheten och länsstyrelser resp.
utvecklingsfonder samt frågan om lokalisering av den nya
myndigheten. Slutligen behandlas anslagsfrågorna. Därvid tas
även anslaget till statens elektriska inspektion upp.
Utskottet anser liksom regeringen att de förändringar som har
skett på näringspolitikens område motiverar att en ny
näringspolitisk myndighet inrättas för att överta uppgifter från
STEV, SIND och STU, vilka då bör avvecklas. En sådan
koncentration av ansvar och resurser till en myndighet bör
medföra att arbetet på det näringspolitiska området kan bedrivas
på ett mer effektivt sätt än för närvarande.
Utskottet instämmer också i regeringens synpunkter, så som de
kommer till uttryck i propositionen och i direktiven till den
särskilda utredaren, på hur verksamheten inom den nya
myndigheten innehållsmässigt bör utformas. De farhågor som
uttalas i främst de borgerliga partiernas motioner, men till
viss del också i miljöpartiets motion, för att den verksamhet
som nu bedrivs av STU inte skulle få tillräckligt utrymme inom
den nya myndigheten, delar utskottet inte. Både av vad som sägs
i propositionen och av utredningsdirektiven framgår att teknisk
forskning och utveckling kommer att vara ett centralt
intresseområde för den nya myndigheten. Snarare är det så,
enligt utskottets mening, att de uppgifter som nu åvilar STU
kommer att kunna ombesörjas på ett mer effektivt sätt av den nya
myndigheten, genom möjligheterna till integration mellan enheter
inom SIND och inom STU som för närvarande sysslar med likartade
frågor.
Frågan om hur ett starkt och effektivt stöd till teknisk
forskning och utveckling i allmänhet, och på energiområdet i
synnerhet, skall kunna garanteras tas också upp i motion
1990/91:N45 (v). Utskottet vill understryka att det är
synnerligen viktigt att dessa frågor får en framskjuten
ställning inom den nya myndigheten. Något särskilt uttalande i
saken härutöver anser utskottet inte behövas.
Med anledning av vad som sägs i vänsterpartiets motion
angående omsorgen om personalen, vill utskottet framhålla att
det är självklart att omställningen skall genomföras med
iakttagande av gällande lagar och med så stort hänsynstagande
till den berörda personalen som möjligt. Som framgår av
propositionen räknar regeringen med ett särskilt anslag, avsett
att utnyttjas för de avvecklingskostnader som kan uppkomma.
De farhågor som framförs i motion 1990/91:N42 (mp) om att
myndigheter i allmänhet -- och den näringspolitiska myndigheten
i synnerhet -- skulle utvecklas alltför långt i riktning mot
rollen som serviceorgan och därmed försumma rollen som
övervakare, anser utskottet vara överdrivna. Framför allt vad
gäller en sådan myndighet som den nya näringspolitiska
myndigheten, är ett absolut villkor för att verksamheten skall
lyckas att den bedrivs i nära samarbete med de olika
målgrupperna.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag om
inrättande av en ny näringspolitisk myndighet och avveckling av
STEV, SIND och STU. Samtliga här aktuella motioner i berörda
delar avstyrks.
I centerpartiets motion 1990/91:N32 föreslås att
länsstyrelserna och utvecklingsfonderna skall få överta det
ansvar för småföretagsfrågor, regional utveckling och
näringspolitiska utredningar som ligger, och enligt regeringens
förslag alltjämt skall ligga, hos en central myndighet.
I propositionen anges att den nya näringspolitiska
myndighetens arbetsuppgifter så långt möjligt skall
decentraliseras. Detta återkommer i direktiven till den
särskilde utredaren. Utskottet utgår från att detta arbete
kommer att på lämpligt sätt redovisas för riksdagen. Mot denna
bakgrund anser utskottet inte att riksdagen bör göra något
uttalande om arbetsfördelning mellan den nya myndigheten å ena
sidan och länsstyrelserna och utvecklingsfonderna å den andra.
Motionen avstyrks således i berörd del.
Lokalisering av myndigheten
De tre myndigheter -- STEV, SIND och STU -- vilkas uppgifter
skall övertas av den nya näringspolitiska myndigheten är i dag
lokaliserade till ett par fastigheter i Liljeholmen i Stockholm.
I propositionen sägs att den nya myndigheten bör inrymmas i
dessa lokaler.
I fyra motioner yrkas på annan lokalisering av myndigheten.
I centerpartiets partimotion 1990/91:N32 föreslås att den nya
myndighet som enligt motionärernas linje skall bildas genom
sammanslagning av STEV och SIND skall lokaliseras till Nyköping
och inleda sin verksamhet den 1 juli 1992. I motionen hänvisas
till riksdagens regionalpolitiska beslut år 1990 (1989/90:AU13),
i vilket sägs att lokaliseringsfrågan skall prövas vid
nyinrättande av myndighet. Motionärerna anser att regeringen
bortser från detta beslut, när den vill att den nya myndigheten
lokaliseras till Stockholm utan att annan lokalisering prövas.
Den nya myndigheten bör lokaliseras till Västerås, sägs det i
två motioner. Samhällsekonomiska skäl talar för detta, anförs
det i motion 1990/91:N299 (s). Västmanland är det län som har
den största andelen industrisysselsatta och man får där en nära
kontakt med såväl näringslivet som samhällets forskning och
utveckling, säger motionärerna. I motion 1990/91:N37 (c)
betecknas Västmanlands län som det bortglömda länet när det
gäller lokalisering av statlig administrativ verksamhet.
Regeringens strategi tycks vara att göra förändringar så snabbt
att ingen annan ort än det överhettade Stockholmsområdet har
möjlighet att konkurrera, säger motionären. Den nya myndigheten
borde lokaliseras till Västerås och börja sin verksamhet den 1
juli 1992.
En lokalisering till Blekinge förordas i motion 1990/91:N35
(c). Motionären anser att det är viktigt att nya och förändrade
myndigheter sprids över hela landet, så att nya
verksamhetsgrenar kan utvecklas i områden som saknar eller har
brist på den typ av arbete som en förvaltningsmyndighet kan
erbjuda. Tidigare lokaliseringar av statliga myndigheter till
Blekinge har varit mycket positiva, hävdar motionären.
Utskottet delar regeringens uppfattning att den
myndighetsorganisation som riksdagens beslut med anledning av
proposition 1990/91:87 kommer att resultera i bör lokaliseras
till Stockholm, där STEV, SIND och STU nu bedriver sin
verksamhet. Gentemot resonemanget i motion 1990/91:N32 (c) vill
utskottet påpeka att det enligt motionärernas linje inte, såsom
i det av dem åberopade regionalpolitiska beslutet, blir fråga om
nyinrättande av myndighet utan om en omorganisation i form av
sammanslagning av befintliga myndigheter. Med det anförda
avstyrks samtliga här aktuella motioner i berörda delar.
Anslagsfrågor
Anslag till näringspolitisk myndighet m.m.
Den nya näringspolitiska myndigheten beräknas enligt
propositionen (s. 257--259) behöva ca 330 årsarbetskrafter.
Därtill kommer verksamheter som finansieras utanför
myndighetsanslaget, såsom förvaltningskostnader med anledning av
den nya kontrollordningen för elektrisk materiel, vilka täcks
med avgifter, verksamheten vid statens elektriska inspektion
samt drift av beredskapslager. För dessa verksamheter har
behovet bedömts till ca 77 årsarbetskrafter. Utöver de ca 330
årsarbetskrafterna vid den centrala myndigheten skulle
ytterligare ca 20 årsarbetskrafter behövas för att myndigheten
övergångsvis skall kunna bedriva de verksamheter som på sikt
skall avvecklas, t.ex. visst branschstöd och handläggning av
investeringsfondsärenden. Sammantaget beräknas
förvaltningskostnaderna för den nya myndigheten till 186
milj.kr. I detta belopp ingår också ett engångsbelopp på 3
milj.kr. för särskilda personalinsatser i samband med bildandet
av den nya myndigheten.
Utredningsverksamheten vid den nya myndigheten bör, säger
regeringen (s. 259-260), bedrivas bl.a. enligt de riktlinjer som
regeringen fastställer i en årlig utredningsplan, efter förslag
från myndigheten. I det föreslagna anslagsbeloppet på 27,4
milj.kr. ingår 5 milj.kr. som skall stå till regeringens
förfogande. De tidigare utredningsanslagen till SIND (B 2) och
STEV (H 2) upphör vid utgången av innevarande budgetår.
Överföring från anslaget Energiforskning (H6) föreslås ske med
4,1milj.kr. budgetåret 1991/92.
I motioner från moderata samlingspartiet, folkpartiet
liberalerna och miljöpartiet framförs krav på minskade anslag.
81 milj.kr. föreslås i motion 1990/91:N34 (m) bli anvisade
till STU. Den av STEV och SIND sammanslagna myndigheten föreslås
få ett förvaltningsanslag på 80 milj.kr. och ett anslag till
utredningar och information på 17 milj.kr. Genom att STU och den
näringspolitiska myndigheten skulle samutnyttja administrativa
resurser anser motionärerna att lika stora besparingar i de
administrativa kostnaderna som regeringen föreslår skall kunna
förverkligas. Vad gäller den näringspolitiska myndigheten borde
de inskränkningar av verksamheten som föreslås i motionen
medföra att kostnaderna kan reduceras.
Även i motion 1990/91:N33 (fp) sägs att det samutnyttjande av
administrativa resurser som förordas bör möjliggöra en lika stor
minskning av de administrativa kostnaderna som den regeringen
föreslår. Vidare förespråkar motionärerna att anslaget till den
näringspolitiska myndigheten minskas med 21,5 milj.kr.; de
hänvisar till att nyttan av en del av det utredningsarbete som
bedrivits av SIND kan ifrågasättas. Också i motion 1990/91:N298
(fp) förespråkas en minskning med det nyss angivna beloppet.
Förslaget är ett uttryck för motionärernas kritiska inställning
till en del av det arbete som bedrivs vid SIND.
I miljöpartiets motion 1990/91:N317 föreslås -- mot bakgrund
av de belopp som i budgetpropositionen i avvaktan på
tillväxtpropositionen sattes upp för anslagen till SIND, STU och
till teknisk forskning och utveckling -- en minskning av dessa
anslag. Det hänvisas i motionen till miljöpartiets huvudlinje
att de statliga åtgärderna skall vara av generell natur. I
motion 1990/91:N42 (mp) sägs att regeringens förslag till anslag
för den nya näringspolitiska myndigheten ganska väl
överensstämmer med miljöpartiets uppfattning. Förslagen i den
förstnämnda motionen är därför inte längre aktuella.
Utskottet har tidigare ställt sig bakom regeringens förslag om
inrättande av en ny näringspolitisk myndighet och om
inriktningen av dess verksamhet. I konsekvens härmed ställer sig
utskottet också bakom de förslag om anslag som framläggs i
propositionen. Samtliga här aktuella motioner avstyrks samtidigt
i berörda delar.
I propositionen föreslås också ett särskilt anslag avsett att
täcka vissa kostnader i samband med avvecklingen av STEV, SIND
och STU. Det rör sig i första hand om personalkostnader,
lokalkostnader och övriga förvaltningskostnader som kan uppkomma
under uppsägningstiden. Eftersom dessa kostnader inte går att
beräkna föreslås ett formellt anslag på 1000 kr.
Det finns enligt utskottets mening inget att erinra mot detta;
anslaget tillstyrks.
Anslag till statens elektriska inspektion
Statens elektriska inspektions verksamhet avser att främja
säkerheten i samband med framställning, överföring och
användning av elektrisk ström. Enligt sin instruktion (1988:809)
är inspektionen den lokala statliga organisationen för ärenden
om tillsyn över elektriska starkströmsanläggningar och därmed
sammanhängande frågor.
Inspektionen omfattas av den sedan budgetåret 1987/88 pågående
försöksverksamheten med treårsbudgetering, varför medel anvisas
under ramanslag. Den innevarande treårsperioden är budgetåren
1990/91--1992/93. Anslaget för kommande budgetår beräknas till
13,2 milj.kr. I avvaktan på en översyn av det svenska
elsäkerhetsarbetets framtida omfattning och organisation som
regeringen avser att genomföra bör den nya näringspolitiska
myndigheten vara chefsmyndighet för inspektionen, sägs det i
propositionen.
Utskottet tillstyrker anslaget.
Övriga frågor
I detta avsnitt behandlas ett antal näringspolitiska frågor,
som har aktualiserats i olika motioner. Det gäller vissa
branschspecifika frågor avseende bilindustrin, järn- och
stålindustrin, livsmedelsindustrin och turistnäringen. Vidare
behandlas motioner som tar upp olika miljönormer och
produktkrav. Ett antal motioner inriktade på särskilda regioner
behandlas också.
Särskilda branscher
Bilindustrin
Frågor om bilindustrins framtid tas upp i tre motioner.
Bilindustrin i Sverige inger i dag stor oro, sägs det i motion
1990/91:N42 (mp). Motionärerna påminner om att miljöpartiet
varje år har motionerat om att problemen kring bilindustrin
skulle bli föremål för en grundlig utredning (se 1988/89:NU26,
1990/91:NU3). De uttrycker besvikelse över riksdagens och
regeringens passivitet och yrkar ånyo att riksdagen skall anmoda
regeringen att tillsätta en utredning om bilindustrin och att
den skall anslå 5 milj.kr. för ändamålet.
En kris inom bilindustrin skulle bli värre än varvs- och
rederinäringens kris, sägs det i motion 1990/91:N243 (mp), till
vilken det hänvisas i den tidigare nämnda motionen. Det finns
därför goda skäl för en utredning av frågan hur bilindustrins
framtid ser ut och vilka löften och vilka hot som framtiden kan
medföra för den. Det finns, enligt motionärerna, tre starka skäl
för att bilismen i världen bör inskränkas, nämligen bilismens
miljöeffekter, personskadorna och de begränsade
oljetillgångarna. Mot bakgrund av den globala miljö- och
konkurrenssituationen och med hänsyn till den kommande
lågkonjunkturen och bilindustrins betydelse i det svenska
näringslivet är behovet av en grundlig och allsidig utredning av
bilismen och bilindustrins framtid i Sverige mycket starkt,
anför motionärerna.
I dag finns ingen klar och entydig syn från statens sida på
under vilka villkor biltillverkarna skall arbeta, anförs det i
motion 1990/91:N215 (s). Det är viktigt att regeringen genom
industridepartementet tar ett samlat ansvar för den statliga
politiken gentemot bilindustrin, menar motionärerna. Forsknings-
och utvecklingsprojekt borde initieras dels för att motorernas
miljöegenskaper skall förbättras, dels för att bilismens
säkerhet skall höjas. Vidare borde statens insatser för att
stödja underleverantörer utökas, så att det skapas fler
konkurrenskraftiga svenska systemleverantörer.
Frågan om insatser för att främja utvecklingen av mer
miljövänliga motorer m.m. tas mer direkt upp i åtta motioner.
I motion 1990/91:N60 (m) begärs att riksdagen skall göra ett
tillkännagivande till regeringen om utvecklingen av renare
motorer. Mot bakgrund av en redovisning av avgasutsläppen sägs i
motionen att en utveckling av renare motorer kan ge positiva
miljöeffekter och bör underlättas.
Ett intensivt arbete pågår med utveckling av nya typer av
motorer, sägs det i motion 1990/91:N370 (fp). En ytterligare
utveckling av nya motorer och av framdrivningsteknik för bilar
är, enligt folkpartiet liberalernas uppfattning, angelägen och
nödvändig.
Med utgångspunkt i miljösituationen i Stockholmsområdet anförs
det i motion 1990/91:N377 (fp) att utveckling av teknik för
miljövänlig drift av kollektivtrafik och bilar samt för rening
bör stimuleras. Miljöproblemen är en av vår tids ödesfrågor,
anför motionärerna, och samhället får inte utvecklas så att
unika naturvärden offras för alltid.
Ett tillkännagivande från riksdagens sida om behovet av
insatser för utveckling av miljövänliga motorer begärs också i
centerpartiets partimotion 1990/91:N56. Det krävs en kraftfull
satsning på utveckling av miljövänliga motorer, sägs det i denna
motion. Klara tidsgränser borde fastställas för när olika
miljökrav skall vara uppfyllda, på liknande sätt som har gjorts
i Kalifornien.
Ett alternativ till den mer traditionella drivmedelsbilen är
elbilen, sägs det i motion 1990/91:N282 (fp). Tiden är nu inne
för en kraftig satsning på elbilen, menar motionärerna, en
satsning som borde bestå i ett kraftigt ökat forsknings- och
utvecklingsarbete. Utöver STU, Chalmers tekniska högskola m.fl.
borde den svenska bilindustrin vara en självklar
samarbetspartner i detta utvecklingsarbete. Staten föreslås ta
nödvändiga initiativ för att detta skall förverkligas.
Också i motion 1990/91:N59 (mp) berörs frågan om utveckling av
olika typer av eldrivna fordon. Där begärs att riksdagen skall
göra tillkännagivanden dels om att alla motorfordon fr.o.m. 1987
års modell antingen skall kunna drivas med biobränslen eller
vara eldrivna, dels om att statliga insatser behövs för
utveckling av olika typer av eldrivna fordon. (Enligt
förtydligande vid utskottsbehandlingen skulle det angivna
årtalet vara 1997.) Staten måste stimulera den nödvändiga
forskningen och utvecklingen, säger motionärerna.
Det är angeläget att användningen av batterier med längre
livslängd stimuleras, sägs det i motion 1990/91:N245 (fp).
Ekonomiska styrmedel är lämpliga att använda i detta sammanhang.
Det är också nödvändigt att forskning kring de, genom sin längre
livslängd, mindre miljöfarliga batterierna stimuleras, anför
motionärerna och begär ett tillkännagivande av riksdagen härom.
Det är hög tid att kraftiga satsningar görs för att ta fram
alternativ till dagens traditionella bensinmotor för att på så
vis finna lösningar på miljöproblemen, anförs det i motion
1990/91:N343 (fp, mp). Uppfinnaren Alvar Gustavsson har
presenterat idéer om en sådan alternativ förbränningsmotor, den
s.k. Alvarmotorn. Tanken bakom Alvarmotorn är att skapa en
förbränningsmotor som förutom att den har god bränsleekonomi ger
renare avgaser än som är möjligt med nuvarande metoder.
Regeringen bör dra försorg om att dessa idéer blir grundligt
verifierade och presenterade, anser motionärerna. STU, Chalmers
tekniska högskola, universitets- och högskoleämbetet,
Industrifonden, den svenska bilindustrin m.fl. borde vara
självklara samarbetspartner i detta utvecklingsarbete, tillägger
de.
Utskottet behandlade hösten 1990 i ett särskilt betänkande
(1990/91:NU3) motionsyrkanden rörande bilindustrin -- dess
framtid, insatser för att främja framtagandet av mer
miljövänliga motorer och drivmedel samt utveckling av elbilen --
liknande vissa av de här aktuella yrkandena. I betänkandet
lämnades en relativt utförlig redovisning av gällande
bestämmelser, tidigare riksdagsbehandling och de aktiviteter som
pågick på olika relevanta områden. Utskottet hänvisar till denna
redovisning.
Motionsyrkanden med begäran om en utredning av bilindustrins
framtid, liknande dem som framförs i de här aktuella motionerna
1990/91:N42 (mp) och 1990/91:N243 (mp), avslogs av riksdagen.
Utskottet konstaterade att utvecklingen inom bilindustrin och
hos dess underleverantörer följs av regeringen och erinrade om
de uppgifter som ankommer på delegationen för verkstadsteknisk
utveckling, VT-delegationen. Företrädarna för vänsterpartiet och
miljöpartiet reserverade sig och krävde att en utredning om
bilindustrins framtid i Sverige skulle tillsättas.
Motionsyrkanden avseende insatser för utveckling av mer
miljövänliga motorer, för utveckling av elbilen och för ökad
användning av batterier med längre livslängd, identiska med dem
som nu framförs i fyra motioner från folkpartiet liberalerna,
avslogs också av riksdagen hösten 1990. Utskottet redovisade de
aktiviteter och insatser som förekommer på de olika områdena och
ansåg inte att någon ytterligare åtgärd var påkallad från
riksdagens sida. Företrädarna för folkpartiet liberalerna,
centerpartiet och miljöpartiet reserverade sig dels till stöd
för ett forskningsprogram för utveckling av mer miljövänliga
motorer och drivmedel, dels till stöd för ett krav på ett mer
intensifierat forsknings- och utvecklingsarbete avseende
elbilen. Dessa önskemål återkommer nu i motion 1990/91:N370 (fp)
resp. motion 1990/91:N282 (fp).
Industriministern besvarade i mars 1991 (RD 1990/91:84) en
interpellation (1990/91:152) om bilindustrin. I interpellationen
frågades dels om regeringen ansåg att de insatser som gjorts för
att stödja utvecklingen av alternativ produktion i de orter som
drabbas av bilindustrins kris är tillräckliga, dels om
regeringen kunde tänka sig att tillsätta en snabbutredning av
den svenska bilindustrin.
I sitt svar redovisade industriministern följande åtgärder som
statsmakterna vidtagit:
VT-delegationen inrättades våren 1990 (prop. 1989/90:88,
1989/90:NU30) och har anvisats 150 milj.kr. under tre år. Av
hittills beviljade 25 milj.kr. har 21 milj.kr. gått till
bilindustrins underleverantörer.
SIND har ett samordningsuppdrag för de statliga insatserna och
bedriver ett eget underleverantörsprogram.
Industrifonden har satsat 100 milj.kr. i projekt relaterade
till förnyelse inom transportområdet, varav 20 milj.kr.
innevarande budgetår.
Institutet för verkstadsteknisk forskning stöder
underleverantörsföretagen med teknikutveckling.
Inom ramen för energiforskningsprogrammet stöds forskning och
utveckling rörande motorer och drivsystem, alternativa drivmedel
m.m. Innevarande budgetår har 32 milj.kr. anvisats.
Förslag har lagts fram i den energipolitiska propositionen
(prop. 1990/91:88) om att 30 milj.kr. per år skall anvisas under
fyra år för utvecklings- och demonstrationsprojekt rörande
användning av motoralkoholer.
Förslag har lagts fram i den miljöpolitiska propositionen
(prop. 1990/91:90) om nya och ytterligare skärpta miljökrav på
samtliga fordonskategorier.
Förslag har lagts fram i den näringspolitiska propositionen
(prop. 1990/91:87) om 25 milj.kr. för fortsatt forsknings- och
utvecklingsarbete inom ramen för Europasamarbetet avseende
teknik för effektivare och miljövänligare trafik på väg, järnväg
och i luften.
Beslut har fattats om arbetsmarknadspolitiska insatser i och
regionalpolitiska medel till de orter som drabbats.
Beslut har fattats om frisläpp av investeringsfonder och
investeringsreserver våren 1991.
Beträffande kunskapsuppbyggnad pekade industriministern på
följande:
Eureka-projektet Prometheus,
EG-projektet Drive,
eventuellt framtida deltagande i ett nytt planerat
forskningsprogram för järnvägs- och flygtrafik,
projektet Business Cooperation Network (BC-net) inom
bilindustrin.
Frågan om utveckling av miljövänligare motorer och drivmedel
behandlades också i interpellationssvaret. Industriministern
framhöll därvid särskilt att de olika redovisade insatserna även
tar sikte på att stimulera utvecklingen av miljövänliga fordon.
Utskottet vill i detta sammanhang notera att det hösten 1990
har bildats en samordningsgrupp för underleverantörsfrågor. I
gruppen ingår representanter för SIND, STU, de regionala
utvecklingsfonderna, VT-delegationen, Företagarnas
riksorganisation, Svensk industriförening, Sveriges mekanförbund
och fackliga organisationer. Gruppen har till syfte att samordna
resurser för underleverantörsutveckling, planering, projekt,
utformning av olika finansieringsformer samt utvärderingar,
uppföljning och information.
Vad gäller frågan om utveckling av elbilen kan noteras att det
finns en förening, Svenska elfordonssällskapet, som har till
syfte att främja introduktionen av eldrivna vägfordon i
tätorter. På olika platser i landet pågår försöksverksamhet med
elfordon. I Stockholm, Uppsala, Linköping, Lund och Göteborg
pågår det praktiska tester av elbilar inom ramen för de
kommunala energiverken och tekniska verken.
Av de nyss angivna frågorna behandlar utskottet först kravet
på att en utredning om bilindustrins framtid skall tillsättas.
Utskottet konstaterar, mot bakgrund av vad som här har
redovisats, att utvecklingen inom bilindustrin och hos dess
underleverantörer följs av regeringen, via olika myndigheter och
organ. En rad åtgärder har vidare initierats av den svenska
bilindustrin. Det finns därför, enligt utskottets mening, inget
behov av en särskild utredning om bilindustrin. Motionerna
1990/91:N42 (mp), 1990/91:N243 (mp) och 1990/91:N215 (s)
avstyrks sålunda.
Vad gäller de krav på insatser för utveckling av mer
miljövänliga motorer som förs fram i flera motioner --
motionerna 1990/91:N60 (m), 1990/91:N370 (fp), 1990/91:N377 (fp)
och 1990/91:N56 (c) -- hänvisar utskottet till de aktiviteter
som pågår på olika områden och som har redovisats ovan. Något
behov av ett särskilt uttalande anser utskottet inte föreligga.
Motionerna avstyrks i aktuella delar.
Med hänsyn till de olika insatser som görs och de aktiviteter
som pågår på olika håll -- såväl på statlig och kommunal nivå
som inom den privata sektorn -- anser utskottet inte att det nu
finns behov av ytterligare insatser rörande utveckling av en
elbil. De aktuella motionerna 1990/91:N59 (mp) och 1990/91:N282
(fp) avstyrks därmed i berörda delar.
Frågan om insatser för att främja användning av och forskning
kring batterier med längre livslängd behandlades hösten 1990,
varvid ett yrkande från samma motionärer, likalydande med det
som framförs i motion 1990/91:N245 (fp), avslogs av riksdagen
(1990/91:NU3 s.9f.). Utskottet redovisade då att det pågår
en intensiv utveckling när det gäller startbatterier. Vidare
noterades att STU lämnar stöd till forskning och utveckling inom
bl.a. batteriteknik. Utskottet delade uppfattningen att det är
angeläget att startbatterier med längre livslängd kommer till
ökad användning, men såg inget skäl för att staten i större
utsträckning än vad som sker skulle stödja forskningen på
området.
Utskottet står fast vid sitt ställningstagande från hösten
1990. Motionen avstyrks därmed.
Vad slutligen gäller utvecklingen av den s.k. Alvarmotorn, som
tas upp i motion 1990/91:N343 (fp, mp), vill utskottet anföra
följande. Staten har genom STU stött den hittills genomförda
utvecklingen av Alvarmotorn. En insats genom s.k.
teknikupphandling, som förordas i motionen, kräver för att bli
framgångsrik att framtida kommersiella aktörer kan engageras.
Några sådana finns inte, enligt vad utskottet har erfarit.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen.
Järn- och stålindustrin
Regeringen bör anmodas att tillsätta en särskild kommission
för stålindustrin med uppgift att studera denna industris
förutsättningar och utvecklingsmöjligheter, anförs det i motion
1990/91:N276 (v). Där begärs också att riksdagen skall göra ett
tillkännagivande om behovet av att forskning, i syfte att
möjliggöra produktion av järn och stål med energisnål teknik och
under miljömässigt tillfredsställande villkor, stimuleras. Som
betydande ägare i SSAB Svenskt Stål AB, har staten ett särskilt
ansvar för svensk stålindustri, menar motionärerna.
Riksdagen avslog hösten 1989 (1989/90:NU9) ett motionsyrkande
från vänsterpartiet kommunisterna liknande det första av
nyssnämnda yrkandena. Utskottet erinrade -- liksom vid tidigare
tillfällen -- om att den omstrukturering som har genomförts inom
handels- och specialstålindustrierna har syftat till att den
långsiktiga konkurrenskraften inom stålindustrin skall tryggas.
Därvid har staten aktivt medverkat. Vidare anförde utskottet att
det för branschens fortlevnad är nödvändigt att det löpande
bedrivs ett rationaliseringsarbete och att det vidtas
erforderliga struktur- och effektiviseringsåtgärder. Dessa
uppgifter borde dock, enligt utskottet, i första hand åvila
företagen i branschen. Företrädaren för vänsterpartiet
kommunisterna reserverade sig till förmån för motionsyrkandet.
Vad gäller det andra yrkandet om stimulans av forskning,
avslogs hösten 1990 ett likartat motionsyrkande från
vänsterpartiet (1990/91:NU6). Utskottet framhöll att forskning
på det aktuella området bedrivs vid de två
kollektivforskningsinstituten Metallurgiska forskningsstationen
(MEFOS) och Bearbetningstekniska forskningsstationen, båda i
Luleå. Metallurgiska forskningsstationen disponerar för
innevarande budgetår 17 milj.kr. och för nästa budgetår 17,8
milj.kr., varav staten bidrar med 6,8 milj.kr. resp. 7,1
milj.kr. Bearbetningstekniska forskningsstationen disponerar
innevarande budgetår 6,8 milj.kr., varav staten bidrar med 3,5
milj.kr. STU, som förmedlar statens bidrag, har att ta
miljöhänsyn vid utveckling av ny teknik. Den konkreta
inriktningen av forskningen bestäms dock av
forskningsstationerna. Vänsterpartiets företrädare i utskottet
reserverade sig till förmån för motionsyrkandet.
Utskottet står fast vid tidigare ståndpunkter i de frågor som
tas upp i motion 1990/91:N276 (v). Motionen avstyrks därmed i
berörda delar.
I motion 1990/91:N277 (s) begärs att riksdagen skall uppmana
regeringen att initiera förhandlingar med de olika ägarna i
Bruksinvest AB. Dessa förhandlingar skulle syfta till att de
medel som har satts in i bolaget skall komma till användning för
skapande av nya verksamheter och utveckling av befintliga.
Bruksinvest AB bildades under år 1984, på basis av ett avtal
mellan staten å ena sidan och Avesta Jernverks AB, Sandvik AB,
Fagersta AB och Uddeholm AB å den andra, rörande medel för
utvecklingsarbete på bruksorterna. Syftet var att det skulle
skapas nya verksamheter i sådana regioner som berörs av
strukturförändringar -- i första hand bruksorterna. Genom
inbetalningar från de nämnda bolagen har Bruksinvest AB
tillförts 16 milj.kr. i aktiekapital och 84 milj.kr. i
reservfond.
Enligt vad utskottet har erfarit förekommer det sedan någon
tid diskussioner mellan företrädare för industridepartementet
och Bruksinvest AB om förutsättningarna för företagets
fortsatta verksamhet. Med hänvisning härtill avstyrks motionen.
Livsmedelsindustrin
Den nya inriktningen av livsmedelspolitiken kommer att medföra
stora omställningar för livsmedelsföretagen, anförs det i motion
1990/91:N241 (s). Särskilt svårt kommer det att bli för de små
och medelstora företagen. Det finns därför, enligt motionärerna,
anledning att särskilda statliga medel avsätts för att stimulera
dessa företags produkt- och kvalitetsutveckling. I motionen sägs
vidare att det samarbetsprojekt (benämnt Ideon Agro Food), som
har startats av Lunds universitet och vissa företag, behöver
utökas för att möjligheterna på lång sikt skall förbättras för
den sydsvenska livsmedelsindustrin att klara den förestående
omställningsprocessen.
Riksdagen avslog hösten 1990 en liknande motion (s) om en
särskild industripolitisk satsning på livsmedelsindustrins
område (1990/91:NU6). Utskottet pekade på att STU stöder
forskning och utveckling inom livsmedelsområdet genom
kollektivforskningsinstituten Svenska livsmedelsinstitutet (SIK)
och Förpackningsforskningsinstitutet (Packforsk). SIK disponerar
för innevarande budgetår 26,5 milj.kr., varav staten via STU
svarar för 10,6 milj.kr. För budgetåret 1991/92 blir motsvarande
belopp 28,5 milj.kr. och 11,2 milj.kr. Packforsk, vars
verksamhet omfattar alla typer av förpackningar, dvs. inte
endast livsmedelsförpackningar, disponerar för innevarande
budgetår 16 milj.kr., varav staten svarar för 6,4 milj.kr.
Utskottet står fast vid den ståndpunkt som intogs hösten 1990.
Motionen avstyrks.
Aspa Bruk
Munksjö sulfatfabrik i Aspa släpper dagligen ut betydande
mängder klorerade kolväten i Vättern, sägs det i motion
1990/91:N338 (v). Motionären föreslår att Aspa Bruk görs till en
modellanläggning för miljövänlig massablekning, varvid
syrgasblekning skulle ersätta klorblekning. Regeringen skulle
med ett bidrag till Aspa Bruk kunna ge landet en
modellanläggning som skulle ha stor betydelse även för andra
massafabriker, menar motionären.
Aspa Bruk har, i förhållande till andra jämförbara
anläggningar, ålagts relativt strikta gränser för utsläpp. Genom
regeringsbeslut den 25 augusti 1988 ålades bolaget att utreda
förutsättningarna från tekniska och miljömässiga synpunkter för
att det snarast, och senast fr.o.m. år 1995, skall kunna
reducera utsläppsmängden av totalt organiskt bunden klor (TOCl)
till mindre än 0,5 kg per ton massa genom tillämpning av
Prenox-teknik eller annan ny teknik. Utredningen skulle bedrivas
i samråd med statens naturvårdsverk och redovisas för
koncessionsnämnden för miljöskydd. Vidare ålades bolaget att
genom optimerad syrgasblekning, förbättrad tvätt, förbättrad
styrning av klor- och alkalistegen, reducerad klorfaktor och
ökad användning av klordioxid och andra lämpliga åtgärder minska
satsningen av elementär klor och även i övrigt driva
blekprocessen så, att utsläppsmängden av TOCl blir så ringa som
möjligt. Neutraliseringen skulle utföras och dess betydelse från
miljöskyddssynpunkt klarläggas i samråd med naturvårdsverket.
Aspa Bruk har lämnat den nämnda utredningen till
koncessionsnämnden, som fattade beslut i februari 1991. Detta
beslut har nu överklagats av naturvårdsverket. Beredningen av
ärendet har just startat inom miljödepartementet.
Med hänvisning till att ärendet är under beredning avstyrker
utskottet motionen.
Turistnäringen
I två motioner tas olika frågor om turistnäringen upp.
Riksdagen bör göra ett uttalande om att turistnäringen skall
jämställas med andra basnäringar, sägs det i motion 1990/91:N27
(s). Detta skulle medföra att även turistnäringen skulle få del
i de satsningar för tillväxt som anvisas i propositionen.
Motionärerna anser det vidare viktigt att infrastrukturer
utformas utifrån turistnäringens behov.
Turistnäringen som framtidsindustri skall vägas in vid
bedömningen av de investeringar som föreslås i
tillväxtpropositionen, sägs det i motion 1990/91:N30 (s). Vidare
bör statsmakterna uppmärksamma konkurrenssituationen för
turistnäringen och tillse att konkurrensvillkoren anpassas till
dem som gäller inom EG. I motionen sägs att det är angeläget
att sådana investeringar i infrastruktur, som gör Sveriges
rika tillgångar i natur och kultur mer lättillgängliga och
attraktiva, prioriteras,
att investeringar i teknologisk utveckling avseende
information kommer till stånd,
att satsningar på en väl utbyggd service görs,
att regelverk och andra kostnadspåverkande faktorer, som kan
försätta svensk reseindustri i ett sämre konkurrensläge än
omgivande länder, ses över.
Riksdagen beslutade i december 1989 om att de särskilda
reduceringsreglerna avseende mervärdeskatt på serverings- och
hotelltjänster skulle slopas (prop. 1989/90:50, 1989/90:SkU10).
Samtidigt ställde sig riksdagen bakom ett uttalande av
skatteutskottet om behovet av att utvecklingen på vissa
turistorter följs. Skatteutskottet sade sig utgå från att
regeringen -- om förhållandena så påkallar -- vidtar de åtgärder
av regionalpolitisk art som kan erfordras.
Som ett led i denna uppföljning gav regeringen i juni 1990
SIND i uppdrag att följa utvecklingen på turistorter i
Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Kopparbergs och Värmlands
län samt på sommarturistorter på Gotland och Öland. Arbetet, som
sker i samverkan med Sveriges turistråd samt berörda
länsstyrelser, regionala utvecklingsfonder och kommuner, skall
inriktas på att följa utvecklingen av efterfrågan på turism och
därtill relaterade tjänster under åren 1990, 1991 och 1992. I
uppdraget ingår att göra en bedömning av de skattepolitiska
beslutens effekter på den regionala utvecklingen och att
överväga eventuella åtgärder av regionalpolitisk art. Uppdraget
skall slutredovisas senast den 15 mars 1993. Dessförinnan skall
delrapporter avlämnas.
I den första delrapporten, som kom den 10 april 1991, sägs att
det ännu är för tidigt att förorda några drastiska åtgärder i
vare sig den ena eller den andra riktningen. Utredarna föreslår
dock att vissa åtgärder vidtas redan nu:
50 milj.kr. av de regionalpolitiska medlen bör öronmärkas för
utvecklingsbidrag till turistverksamhet, varvid Gotland under en
treårsperiod skall kunna få del av dessa medel.
Sveriges turistråd bör ges i uppdrag att, tillsammans med
turistnäringen, samordna en marknadsföringskampanj inom en ram
på 10 milj.kr.
Den möjlighet till nedsättning av de sociala avgifterna för
företag inom vissa branscher, som i dag finns inom stödområde 1,
bör även omfatta liftverksamhet.
Medel bör anslås för att stärka fortbildningsresurserna och
forskningsinsatserna vid turisthögskolorna samt för
vidareutveckling av den statistik som är nödvändig för att följa
resandenäringens utveckling.
I industridepartementets bilaga till årets budgetproposition
aviseras ett uppdrag till SIND att utarbeta ett
utbildningsprogram för utbildningsinsatser riktade till små och
medelstora företag inom turistsektorn (s. 57). I uppdraget skall
beaktas ett pågående arbete inom arbetsmarknadsstyrelsen med
utformning av ett branschprogram för turist- och resenäringarna,
i huvudsaklig överensstämmelse med förslag som Sveriges
turistråd i juni 1990 har redovisat för regeringen i en särskild
rapport. Uppdraget till SIND beräknas kunna lämnas i samband med
regleringsbrevet för den föreslagna nya näringspolitiska
myndigheten. I budgetpropositionen nämns också ett förslag från
turistrådet om inrättande av ett råd för turismens
utbildningsfrågor.
Med hänsyn till de olika aktiviteter vad avser turistnäringen
som pågår eller har aviserats anser utskottet inte att det nu är
befogat att riksdagen tar något initiativ i saken. De aktuella
motionerna avstyrks därmed.
Miljönormer och produktkrav
Produktkoncession och livscykelspecifikationer
Frågor om krav som bör ställas på produktionen tas upp i fem
motioner från miljöpartiet och en motion från vänsterpartiet.
Gällande lagstiftning rörande spridning av skadliga ämnen vid
produktion är inte tillräcklig, eftersom hänsyn inte tas till
den totala omgivningseffekten till följd av produktion, sägs det
i motion 1990/91:N314 (mp). Därför borde en produktlagstiftning
införas. På basis av en livscykelspecifikation skulle en
varukoncessionsnämnd fastställa varje varas tillåtlighet och
ställa de krav som behövs för att produkten skall kunna
accepteras. En sådan lag borde ingå i den miljöbalk som
miljöskyddskommittén för närvarande arbetar med;
miljöskyddskommittén borde få tilläggsdirektiv att utarbeta
förslag om införande av en lag om produktkoncession, menar
motionärerna.
I fyra motioner -- 1990/91:N280 (mp), 1990/91:N315 (mp),
1990/91:N362 (mp) och 1990/91:N58 (mp) -- begärs att riksdagen
skall anmoda regeringen att utarbeta förslag till en lag om
livscykelspecifikation. En livscykelspecifikation skall tala om
hur man väntar sig att den process man har startat genom att
tillverka varan skall utveckla sig ända tills varan är uttjänt.
Följande information skulle ingå i en livscykelspecifikation:
produktens syfte,
ianspråktagna naturtillgångar, alstrade biprodukter,
recirkulerande materiel, alstrade föroreningar, förekommande
arbetsrisker,
verkningsgrad vid omsättning av energi,
eventuell miljöpåverkan vid användning,
varudeklaration, teknisk beskrivning och bruksanvisning,
tekniska garantier och garantitid,
förväntad teknisk livslängd,
serviceanvisningar,
tillverkarens avsikter beträffande service,
skrotningsspecifikation.
Alla varor och allt material bör innehållsdeklareras och
märkas med lämplig återvinningsmetod, anförs det i motion
1990/91:N320 (v). I motiveringen som finns i en motion om
ekologiskt byggande och boende, heter det att ekologi -- enligt
motionärerna liktydigt med resurshushållning och
kretsloppstänkande -- måste genomsyra hela stadsbyggandet och
bostadsplaneringen.
Riksdagen avslog hösten 1990 motionsyrkanden (mp), avseende
både produktkoncession och livscykelspecifikation, av samma
innebörd som de nu aktuella (1990/91:NU6). Utskottet anförde att
resultat av det utrednings- och beredningsarbete som bedrevs på
områdena -- och som det redogjordes för -- borde avvaktas innan
ställning togs till eventuella åtgärder. Företrädarna för
moderata samlingspartiet, folkpartiet liberalerna och
centerpartiet reserverade sig gemensamt i vad avsåg motiveringen
för avstyrkandet och anförde att regeringens agerande på området
hade kännetecknats av förhalning och försening. Företrädaren för
miljöpartiet reserverade sig till förmån för kravet på införande
av produktkoncession medan kravet på införande av
livscykelspecifikationer fick stöd av både vänsterpartiets och
miljöpartiets företrädare.
Utskottet lämnar i det följande en redovisning av det
utrednings- och beredningsarbete som pågår på olika områden med
anknytning till de frågor som tas upp i de aktuella motionerna.
I miljöpropositionen (prop. 1990/91:90) anförs (s. 227) att
det har blivit uppenbart att det är nödvändigt att anlägga ett
helhetsperspektiv -- "från vaggan till graven" -- på
varuproduktionen och varuhanteringen inkl. avfallsledet. Vidare
sägs att det är angeläget att en samlad och långsiktig strategi
nu utvecklas för hur arbetet bör bedrivas för att varornas
miljöpåverkan skall begränsas i alla led. En arbetsgrupp under
miljödepartementets ledning arbetar med att ta fram en sådan
strategi. Som diskussionsunderlag och förberedelse inför detta
arbete har miljödepartementet låtit genomföra sex olika studier.
De har redovisats i en rapport (Ds 1991:9) tillsammans med en
promemoria som belyser hur arbetet inom regeringskansliet kommer
att drivas vidare.
Miljöskyddskommittén (ME 1989:04) skall enligt sina direktiv
(dir. 1989:32) utforma förslag till en lagstiftning som bidrar
till att miljöhänsynen genomsyrar alla samhällssektorer. Detta
skall åstadkommas bl.a. genom samordning av lagar och andra
föreskrifter så att nya miljöproblem kan förebyggas och gamla
avhjälpas effektivare. Miljöskyddskommittén har i januari 1991
lämnat ett principbetänkande, Miljölagstiftningen i framtiden
(SOU 1991:4). I miljöpropositionen lämnas vissa synpunkter inför
kommitténs fortsatta arbete. Slutbetänkande skall avges senast
den 1 april 1993.
För att utreda vissa frågor rörande miljöfarligt avfall
tillsattes sommaren 1990 en särskild utredare (M 1990:04;
föreståndare Rune Olsson). Utredaren skall enligt sina direktiv
(dir. 1990:45) belysa utvecklingen av miljöfarligt avfall under
1990-talet och klarlägga möjligheten att omhänderta sådant
avfall och ange kostnadseffekter. Utredningsarbetet skall vara
avslutat före utgången av år 1991.
Sådan information som de i motionerna föreslagna
livscykelspecifikationerna och innehållsdeklarationerna avses ge
förekommer i viss omfattning. Konsumentverket uppställer --
efter uppgörelser med näringslivet -- riktlinjer för enskilda
produktområden. Riksdagen fattade i december 1989 beslut om
införande av miljömärkning (prop. 1989/90:25, 1989/90:LU13).
Huvudmålen för miljömärkningen är att vägleda konsumenterna och
stimulera till en produktutveckling som tar hänsyn till miljön.
Bedömningen skall gälla produktens hela livscykel. Sverige är
anslutet till en gemensam nordisk ordning för miljömärkning.
Miljömärkningen är organiserad inom ramen för
standardiseringskommissionens i Sverige (SIS)
certifieringsverksamhet och handhas av en särskild
miljömärkningsstyrelse och en referensgrupp.
Marknadsföringslagen (1975:1418) innehåller bestämmelser om
produktsäkerhet, vilka innebär ett förstärkt konsumentskydd och
ett incitament för producenterna att utveckla säkra produkter.
Konsumentverket har inom ramen för särskilda direktiv inför
treårsperioden 1992/93--1994/95 anmodats att visa hur
miljöaspekterna på ett bredare sätt skall kunna beaktas i
konsumentpolitiken och att belysa förhållandet till andra
myndigheter. En intressant fråga i detta sammanhang är, enligt
direktiven, möjligheterna till samordnade insatser för spridning
till hushållen av kunskap om miljöfrågor. Konsumentverket har i
sin rapport till regeringen i maj 1991 avseende treårsperioden
1992/93--1994/95 anmält att man inte har haft möjlighet att i
rapporten lämna den begärda redovisningen. Man avser att
återkomma till frågan i samband med anslagsframställningen.
En utgångspunkt för kontrollen av kemiska ämnen och produkter
är att tillverkare och importörer har huvudansvaret för de
kemiska ämnen och produkter som de levererar. I
miljöpropositionen lämnas förslag om utveckling av
kemikaliekontrollen genom införande av förhandsanmälan av nya
kemiska ämnen, om utbyggnad av produktregistret, om vidare
arbete med kriterier för, och föreskrifter om, klassificering
och märkning efter miljöfarlighet samt om utvidgat bemyndigande
till kemikalieinspektionen och naturvårdsverket att förbjuda
skadliga ämnen och produkter enligt lagen (1985:426) om kemiska
produkter.
Utskottet tar först ställning till yrkandena om
livscykelspecifikationer och innehållsdeklarationer.
Som framgår av den tidigare redovisningen är frågor om varors
miljöpåverkan och producenters ansvar föremål för utredning och
överväganden på olika håll. Med hänsyn härtill anser utskottet
inte att det är motiverat att riksdagen nu tar något initiativ
på de områden som berörs i motionerna 1990/91:N280 (mp),
1990/91:N315 (mp), 1990/91:N362 (mp), 1990/91:N58 (mp) och
1990/91:N320 (v).
De aktuella motionerna avstyrks.
Även vad gäller yrkandet i motion 1990/91:N314 (mp) om att
miljöskyddskommittén skall få tilläggsdirektiv om att utreda
frågan om produktkoncession och utarbeta förslag till lag om
sådan anser utskottet att resultatet av det tidigare redovisade
utrednings- och beredningsarbete som bedrivs bör avvaktas.
Med det sagda avstyrker utskottet motionen.
Produktmärkning om elförbrukning
Riksdagen bör anmoda regeringen att lägga fram förslag om lag
om obligatorisk produktmärkning med deklaration om elförbrukning
och motsvarande driftkostnader och med jämförande uppgifter för
den mest eleffektiva produkten i samma produktklass på
marknaden, anförs det i motion 1990/91:N68 (mp). Vidare borde
regeringen anmodas att lägga fram förslag till lag om normer för
högsta elförbrukning på vanliga elförbrukande apparater. Dessa
två yrkanden återkommer vart och ett två gånger i likalydande
form i den nämnda motionen. Vidare återfinns de -- med samma
formuleringar -- i en motion 1989/90:N463 (mp) från allmänna
motionstiden våren 1990. Motionärerna hänvisar till
förhållandena i andra länder. I USA skall enligt lag t.ex. varje
hushållsapparat i försäljningslokalen ha en tydlig skylt med
energideklaration. Om så inte är fallet kan böter utdömas.
I den energipolitiska propositionen (prop. 1990/91:88) sägs
beträffande energideklarationer, normer m.m. (s. 47 f.) att
arbetet med energideklarationer för bl.a. hushållsapparater
skall intensifieras och utvidgas. Där erinras om ett uppdrag som
konsumentverket fick hösten 1988 att dels vidareutveckla
systemet med energideklarationer för hushållsapparater och
metoder för provning av dessa, dels ta initiativ till och
ansvara för genomförandet av tester av olika produkter för
uppvärmning, isolering, ventilation etc. Medel för ändamålet har
ställts till förfogande från det för budgetåret 1985/86 anvisade
anslaget Vissa åtgärder för omställning av energisystemet.
Produkter testas för närvarande nästan uteslutande på
företagens egen bekostnad, sägs det i den energipolitiska
propositionen, och detta har lett till att de företag som utför
testning huvudsakligen är större tillverkare med relativt
energieffektiva produkter. Testverksamheten bör, enligt
regeringens mening, fortsätta och utvidgas.
Den europeiska marknadsintegrationen gör det svårare för
enskilda länder att ensidigt utveckla system för
energideklarationer och märkning, framhålls det vidare i
propositionen. Det internationella samarbetet blir därför allt
viktigare. Konsumentverket har bidragit finansiellt till det
internationella metodutvecklingsarbetet och har inom ramen för
Nordiska ministerrådets arbete inlett ett samarbete angående ett
gemensamt nordiskt märkningssystem för hushållsapparater.
Arbetet med energideklarationer och produktmärkning bör
fortsätta och utvidgas, sägs det i propositionen. Enligt
regeringens förslag skall 5milj.kr. ställas till
konsumentverkets förfogande för ökade insatser inom områdena
produkttestning, energideklarationer och märkning av
hushållsapparater och vissa andra energiförbrukande produkter.
Arbetet bör ske i samverkan med den föreslagna nya
näringspolitiska myndigheten.
Elanvändningsrådet inom statens energiverk har också
aktualiserat frågan om normer för maximal elförbrukning hos
hushållsapparater. Sådana normsystem har diskuterats och i vissa
fall införts i andra länder. Konsumentverket och statens
energiverk fick i februari 1991 i uppdrag att utreda
förutsättningarna för normer för maximal elförbrukning i
hushållsapparater m.m. I utredningsarbetet skall de
handelspolitiska regelsystemen beaktas. Vidare skall beaktas
liknande åtgärder som har vidtagits eller planeras i andra
länder och internationellt samarbete som förekommer. Uppdraget
skall redovisas senast den 1 april 1992.
Med hänsyn till det arbete som pågår på området anser
utskottet inte att det är motiverat att riksdagen nu tar något
initiativ i saken. Motionerna 1990/91:N68 (mp) och 1989/90:N463
(mp) avstyrks därmed i berörda delar.
Företags miljöredovisningar
Miljöpartiet har i motion 1990/91:Fi718 föreslagit att en
miljöredovisning skall göras för statens budget. I motion
1990/91:N366 (mp) föreslås att en miljöredovisning av samma slag
skall finnas med i alla prognoser som ett företag gör samt i
företagens årsredovisningar. I redovisningen skall det ingå
materialbalanser, som visar vad företaget tar in i
tillverkningen och vad som går ut som produkter, avfall och
avgaser. Prognosdelen skulle kunna vara en frivillig handling
från företagens sida.
Riksdagen avslog hösten 1990 ett likalydande yrkande (mp)
(1990/91:NU6). Utskottet betonade att det inom såväl offentlig
som privat verksamhet är nödvändigt att miljömässiga
konsekvenser av olika åtgärder och beslut beaktas. Företags
redovisningar av hur deras prognostiserade verksamhet påverkar
natur och miljö borde emellertid bygga på frivillighet.
Vänsterpartiets och miljöpartiets företrädare reserverade sig
och krävde ett tillkännagivande från riksdagen om att en sådan
frivillig redovisning bör komma till stånd.
Riksdagen avslog i februari 1991 ett motionsyrkande (mp) om
att statens budget skall omfatta en redovisning av hur den
föreslagna ekonomiska politiken påverkar miljön och människors
hälsa (1990/91:FiU20 s. 72). Finansutskottet anförde att man --
för att kunna fatta riktiga beslut för en långsiktigt hållbar
utveckling -- måste veta mer om samspelet mellan ekonomi och
ekologi. Ett första steg för att förbättra beslutsunderlaget
vore att komplettera den ekonomiska statistiken så att den
belyser miljöpåverkan och resursförbrukning.
Miljöräkenskapsutredningen (Fi 1990:07) har i uppdrag att
närmare studera dessa frågor (dir. 1990:3). Vänsterpartiets och
miljöpartiets företrädare i finansutskottet reserverade sig till
förmån för yrkandet.
Innehållet i företags årsredovisningar regleras genom
aktiebolagslagen (1975:1385), och regler för hur de skall
ställas upp utfärdas av Föreningen auktoriserade revisorer
(FAR). Enligt vad utskottet erfarit har vissa större företag i
begränsad omfattning börjat inkludera redovisningar med koppling
till miljöområdet (främst arbetsmiljö) i sina
förvaltningsberättelser.
Utskottet anser liksom motionären och finansutskottet att det
är nödvändigt att de miljömässiga konsekvenserna av olika
åtgärder och beslut beaktas. Detta gäller såväl offentlig som
privat verksamhet. Företags redovisningar av hur deras
prognostiserade verksamhet kan beräknas påverka natur och miljö
bör, som motionären säger, kunna vara en frivillig handling.
Utskottet kan därför inte se något behov av lagstiftning eller
särskilt initiativ från riksdagens sida. Motion 1990/91:N366
(mp) avstyrks därmed.
Vissa regionala frågor
I sju motioner berörs olika regionala frågor. Det gäller
särskilda åtgärder i landskapen Gotland och Öland, Kalmar län,
Blekinge län, Malmöregionen och Skaraborgs län. Vidare behandlas
i detta avsnitt en motion med krav på att de fem länen i
Mälarregionen skall bli friregioner.
Riksdagen bör göra ett uttalande om att det krävs en
framtidsinriktad näringspolitik för tillväxt i Blekinge, anförs
det i motion 1990/91:N23 (s). Trots de problem av såväl
strukturell som konjunkturell natur som föreligger i Blekinge
finns det goda förutsättningar att vända utvecklingen i positiv
riktning, menar motionärerna.
Regeringen bör anmodas att lägga fram ett förslag om hur
tillväxten i Kalmar län skall främjas, sägs det i motion
1990/91:N29 (c). Ett sådant förslag måste innehålla åtgärder på
olika områden, t.ex. företagsbeskattningen och förbättrade
kommunikationer. Vidare bör Mörbylånga sockerbruk bibehållas,
anför motionärerna.
Eftersom Malmöregionen har allvarliga miljöbelastningar bör
regeringen anmodas att lägga fram ett förslag om en ekologiskt
uthållig samhällsmodell för Malmöregionen, sägs det i motion
1990/91:N43 (mp). Motionärerna skisserar hur en sådan
samhällsmodell borde se ut.
I de tre motionerna 1990/91:N47 (mp), 1990/91:N46 (mp) och
1990/91:N48 (mp) framförs -- med utgångspunkt i förhållandena på
Gotland, på Öland och i Skaraborgs län -- krav på
tillkännagivanden från riksdagen avseende tre områden. Ett
område är behovet av sänkta arbetsgivaravgifter och
mervärdeskatt, ett annat behovet av utvecklingsutredningar
för alla län avseende snedvridning av näringslivsstrukturen och
ett tredje behovet av beredskap för att generella
stimulansåtgärder snabbt skall kunna sättas in. Vad gäller
Gotland föreslås i motion 1990/91:N47 (mp) också att riksdagen
skall uttala sig för att ett baltiskt ekologiskt
utvecklingscentrum inrättas i Visby.
Även motion 1990/91:N290 (v) tar upp frågan om behovet av
näringspolitiska åtgärder på Gotland. Där sägs att riksdagen bör
göra ett uttalande om vikten av att
livsmedelsförädlingsindustrin på Gotland kan bevaras.
Riksdagen har, som tidigare nämnts (s.53), upprepade gånger
på förslag av utskottet avslagit motionsyrkanden vilka liksom de
nu aktuella avsett frågor av utpräglat regional natur. Utskottet
har därvid anfört att statsmakterna inte borde ge sig in på
bedömningar av angelägenheten av insatser i något visst län
eller någon viss region av den typ som är aktuell i de här
behandlade motionerna. I konsekvens härmed avstyrker utskottet
dessa motioner i berörda delar.
I motion 1990/91:N44 (fp) föreslås att åtgärder skall vidtas
som dels tar sikte på att den offentliga sektorn skall
reformeras, dels innebär satsningar på infrastruktur samt
kunskaps- och kompetensuppbyggnad. Mot bakgrund av dessa
förslags långtgående karaktär föreslår motionärerna att
Mälarregionen får status av "friregion", på samma sätt som nu
alla kommuner kommer att kunna fungera.
Försöksverksamhet med ökad kommunal självstyrelse -- det s.k.
frikommunförsöket -- har enligt riksdagens beslut bedrivits
sedan år 1984 (prop. 1983/84:152, KU 1983/84:32). Enligt det
förslag till ny kommunallag (prop. 1990/91:117) som riksdagen
skall behandla i juni 1991 kan alla kommuner och landsting komma
att få ställning som frikommuner.
Frågor om den offentliga verksamhetens regionala uppbyggnad
kommer att bli föremål för utredningar, som regeringen nyligen
har fattat beslut om.
Regeringen har tillkallat en särskild utredare, verkställande
direktören Bengt-Owe Birgersson, med uppgift att göra en analys
av den offentliga verksamhetens regionala uppbyggnad och en
perspektivstudie med olika alternativ för en framtida struktur
(dir. 1991:31). Utredaren skall analysera hur pågående och
förväntade förändringar inom olika samhällsområden påverkar
förutsättningarna för fördelning av arbetsuppgifter mellan
central, regional och lokal nivå. Vidare skall utredaren belysa
hur de regionala samarbetsmönstren behöver utvecklas inom
offentlig serviceproduktion, försörjning med infrastruktur,
totalförsvar, miljöpolitik och samhällsplanering. Därvid skall
övervägas om ett enda mönster för den regionala indelningen är
att föredra eller om det är mer ändamålsenligt att tillämpa
flera olika indelningar. Utredaren skall redovisa sitt arbete
senast den 1 oktober 1992.
En annan utredning avser länsindelningen i västra Sverige. Mot
bakgrund av förslag i storstadsutredningens betänkande, Rika
möjligheter -- hårda villkor (SOU 1990:36) skall enligt beslut
av regeringen en särskild utredare tillkallas med uppgift att
analysera för- och nackdelar med nuvarande länsindelning i
västra Sverige och att föreslå de åtgärder som anses behövliga
(dir. 1990:30). På grundval av denna analys skall utredaren
redovisa olika alternativ för länsindelningen i västra Sverige
utöver att den nuvarande länsindelningen bibehålls. Uppdraget
skall redovisas så snart som möjligt, dock senast den 1 mars
1992.
Med hänvisning till att frågor om den offentliga verksamhetens
regionala uppbyggnad kommer att bli föremål för utredning
avstyrker utskottet motion 1990/91:N44 (fp).
Vissa övriga frågor
Till sist behandlar utskottet tre motioner som gäller frågor
om den svenska lagstiftningen avseende kooperativa föreningar i
förhållande till EGs planerade kooperativa stadga, om negativa
följdverkningar av statliga industrisubventioner och om lån till
personalkonvertibler.
Det nära förestående antagandet av en kooperativ stadga inom
EG innebär, enligt motion 1990/91:N269 (s), att nya former för
samverkan mellan kooperativ i Sverige och EG kan komma att
aktualiseras inom en snar framtid. Den svenska lagstiftningen på
området borde därför ses över.
I den tidigare nämnda (s.62, 64f. och 74)
nykoop-företagsutredningens betänkande (SOU 1991:24) finns ett
särskilt avsnitt (s. 78--83), som behandlar EG och
kooperationen. EG-kommissionens uppgift visavi kooperationen kan
enligt utredningen sägas vara att se till att kooperationen
behandlas likvärdigt med andra företagsformer och inte
diskrimineras. I betänkandet anförs vidare att kooperationen
själv måste utveckla sitt nätverk och förverkliga de möjligheter
som den nya stadgan kan erbjuda. Som tidigare nämnts
remissbehandlas betänkandet för närvarande, och en proposition
planeras bli avlämnad i augusti 1991.
I årets budgetproposition meddelas att kooperativa rådet under
föregående år har behandlat frågor som gäller utvecklingen i
Europa och dess betydelse för kooperationen i Sverige (se prop.
1990/91:100 bil. 15 s. 102 f.).
Med hänsyn till att de frågor som tas upp i den aktuella
motionen är föremål för behandling på olika håll anser utskottet
inte att det är motiverat med något uttalande av riksdagen i
saken. Motion 1990/91:N269 (s) avstyrks därmed.
Det finns en risk att statliga industrisubventioner kan ge
negativa följdverkningar, anförs det i motion 1990/91:N228 (m).
Riksdagen borde genom ett uttalande fästa regeringens
uppmärksamhet på detta. Motionären tar ett konkret ärende -- en
ansökan av företaget ABC-Laminat AB i Svenstavik om
regionalpolitiskt stöd på 93,5 milj.kr. -- som utgångspunkt för
sin begäran. Han hänvisar till den förestående
EG-harmoniseringen och till att en av EGs grundläggande regler
är fri konkurrens utan statliga industristöd.
ABC-Laminat ABs ansökan kom in till industridepartementet i
maj 1990. Som ett led i beredningen har bl.a. yttranden
inhämtats från SIND (som har avstyrkt) och den berörda
utvecklingsfonden (som har tillstyrkt). En av de frågor som
särskilt har beaktats vid industridepartementets beredning är
den risk för konkurrenssnedvridning som tas upp i motionen.
Enligt vad utskottet har erfarit har företaget nu meddelat att
det avser att återkalla sin ansökan.
Utskottet finner det självklart att -- som skett -- risken för
konkurrenssnedvridningar vägs in när beslut om stöd fattas.
Något uttalande från riksdagen i saken anser utskottet inte
motiverat. Motion 1990/91:N228 (m) avstyrks således.
Konvertibla skuldebrev -- konvertibler i dagligt tal -- är
föremål för ett yrkande i motion 1990/91:N372 (m). En
konvertibel kan sägas vara ett förstadium till en aktie, som
efter en viss tid berättigar till utbyte mot aktie i företaget
enligt en i förväg bestämd kurs. Det är relativt vanligt att
anställda får köpa s.k. personalkonvertibler, varvid
arbetsgivaren hjälper till att ordna förmånliga lån för
aktieköpet.
I den nämnda motionen begärs att riksdagen skall göra ett
tillkännagivande beträffande lån till personalkonvertibler,
vilka sägs upp när den anställde slutar sin anställning. Enligt
motionären bör bankinspektionen uppmärksamma sådana
konstruktioner där konvertibler har köpts för lånade medel och
där låneavtalen är så formulerade att lånen sägs upp i det
angivna fallet.
Bankinspektionen har i skrivelser till samtliga
bankaktiebolag, finansbolag, fondkommissionsbolag och
kreditaktiebolag i augusti 1987 och mars 1989 lämnat vissa
rekommendationer avseende utgivning av konvertibla skuldebrev
till anställda. Syftet är att få en god praxis inom olika
institutionsgrupper, med hänsyn till inspektionens uppgift att
bevaka att det råder en sund utveckling inom tillsynsområdet.
Skrivelserna tar inte särskilt upp den fråga som berörs i
motionen.
Enligt utskottets mening måste det ankomma på de båda parterna
-- den anställde och företaget som tillhandahåller det aktuella
lånet -- att överenskomma om sådana villkor som inte försätter
den anställde i en orimlig ekonomisk situation i det fall att
han slutar sin anställning. Utskottet anser inte att det är
motiverat att riksdagen gör något särskilt uttalande i saken.
Motion 1990/91:N372 (m) avstyrks därmed av utskottet.
Hemställan
Utskottet hemställer
Allmänna riktlinjer
1. beträffande näringspolitikens förutsättningar och
inriktning
att riksdagen avslår motion 1990/91:N32 yrkandena 1--5 och 16,
motion 1990/91:N33 yrkande 1, motion 1990/91:N34 yrkandena 1 och
2, motion 1990/91:N42 yrkandena 1--5 och 16, motion 1990/91:N45
yrkandena 1 och 4, motion 1990/91:N225 yrkande 1, motion
1990/91:N292 yrkande 1, motion 1990/91:N317 yrkande 1, motion
1990/91:N356 yrkande 2 och motion 1990/91:N357 yrkandena 1--3,
res. 1 (m, fp, c)
res. 2 (v)
res. 3 (mp)
2. beträffande utredning för en ekologisk
strukturomvandling
att riksdagen avslår motion 1990/91:N212,
res. 4 (v, mp)
3. beträffande småföretagspolitiken
att riksdagen avslår motion 1990/91:N32 yrkandena 17 och 18,
motion 1990/91:N42 yrkande 17, motion 1990/91:N225 yrkandena 2
och 3, motion 1990/91:N254 yrkandena 2 och 3, motion
1990/91:N291 yrkande 1 och motion 1990/91:N357 yrkandena 11 och
12,
res. 5 (m, fp, c)
res. 6 (v) motiv.
res. 7 (mp)
5. beträffande främjande av utländska investeringar i
Sverige
att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:87 avsnitt
11 punkt C 4 momenten 1 och 2 och med avslag på motion
1990/91:N33 yrkande 8 och motion 1990/91:N298 yrkande 5
a) medger att under budgetåren 1991/92 och 1992/93, utöver
under budgetåret 1990/91 ej disponerade medel, sammanlagt
12100000 kr. får användas för att främja utländska
investeringar i Sverige,
b) till Åtgärder för att främja utländska investeringar
för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 8600000 kr.,
res. 11 (m, fp, c)
res. 12 (mp)
7. beträffande betydelsen av fri forskning
att riksdagen avslår motion 1990/91:N357 yrkande 13,
res. 14 (m, fp, c)
res. 15 (mp) motiv.
8. beträffande teknikvetenskapliga forskningsrådet
att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:87 avsnitt
11 punkt F 4 och med avslag på motion 1990/91:N42 yrkande 37
till Teknikvetenskapliga forskningsrådet för budgetåret
1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
på 130468000 kr.,
res. 16 (mp)
9. beträffande europeiskt forsknings- och
utvecklingssamarbete
att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:87 avsnitt
10 moment 8 och avsnitt 11 punkt F 7 och med avslag på motion
1990/91:N34 yrkandena 14 och 22 och motion 1990/91:N42 yrkande
38
dels godkänner de i propositionen (avsnitt 4.3) angivna
riktlinjerna för svenskt deltagande i europeiskt forsknings- och
utvecklingssamarbete,
dels till Europeiskt forsknings- och
utvecklingssamarbete för budgetåret 1991/92 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 126000000 kr.,
res. 17 (m)
res. 18 (mp)
17. beträffande teknisk provning
att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:87 avsnitt
10 momenten 5 och 9
dels antar i propositionen framlagt förslag till lag om
ändring i lagen (1989:164) om kontroll genom teknisk provning
och om mätning,
dels godkänner de i propositionen (avsnitt 4.5) angivna
riktlinjerna för utseende av provnings- och certifieringsorgan,
19. beträffande Industrifonden
att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:87 avsnitt
10 moment 51 och med avslag på motion 1990/91:N34 yrkande 13 och
motion 1990/91:N45 yrkande 13 godkänner de ändrade riktlinjer
och den minskning av kapitalet för stöd till industriellt
utvecklingsarbete genom stiftelsen fonden för industriellt
utvecklingsarbete som anges i propositionen (avsnitt 8.2),
res. 25 (m)
res. 26 (v)
res. 27 (mp) motiv.
20. beträffande produktutveckling
att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:87 avsnitt
10 moment 52 godkänner det förslag till nytt finansieringssystem
som framläggs i propositionen (avsnitt 8.3),
21. beträffande utvärdering av systemet med teknikcheckar
att riksdagen avslår motion 1990/91:N34 yrkande 15,
res. 28 (m, fp)
22. beträffande inriktning av statliga
teknikspridningsåtgärder
att riksdagen avslår motion 1990/91:N42 yrkande 19,
res. 29 (mp)
23. beträffande teknikspridningsinsatser i Sjuhäradsbygden
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:N41 och 1990/91:N279,
24. beträffande forskning och utveckling rörande tekniska
hjälpmedel
att riksdagen avslår motion 1990/91:N21,
26. beträffande vissa regionala teknikfrågor (Skåne)
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:N244 och 1990/91:N286
och motion 1990/91:N373 yrkande 2,
res. 31 (mp)
27. beträffande utvärdering av stöd till teknisk
utveckling
att riksdagen avslår motion 1990/91:N33 yrkande 12 i
ifrågavarande del,
res. 32 (m, fp, mp)
28. beträffande anslag till teknisk forskning och
utveckling
att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:87 avsnitt
11 punkt F 1 momenten 1 och 2 och med avslag på motion
1990/91:N42 yrkandena 35 och 36 och motion 1990/91:N317 yrkande
7 i frågavarande del
dels bemyndigar regeringen att i enlighet med vad som
anförts i propositionen under budgetåret 1991/92 ikläda staten
ekonomiska förpliktelser i samband med stöd till teknisk
forskning och utvecklingsarbete m.m. som, inberäknat löpande
avtal och beslut, innebär åtaganden på högst 366000000 kr.
under budgetåret 1993/94, högst 298000000 kr. under
budgetåret 1994/95 och högst 255000000 kr. under budgetåret
1995/96,
dels till Teknisk forskning och utveckling för
budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på
851157000 kr.,
res. 33 (mp)
Småföretagsutveckling
29. beträffande riskkapitalförsörjning och
riskkapitalbolag
att riksdagen avslår motion 1990/91:N22, motion 1990/91:N45
yrkande 3, motion 1990/91:N225 yrkandena 4 och 6, motion
1990/91:N227 yrkandena 1--7, det sistnämnda i ifrågavarande del,
motion 1990/91:N317 yrkande 6, motion 1990/91:N322 yrkandena 1
och 2 och motion 1990/91:N357 yrkande 16,
res. 34 (m, fp, c)
res. 35 (v)
res. 36 (mp)
30. beträffande Småföretagsfonden
att riksdagen avslår motion 1990/91:N225 yrkande 5, motion
1990/91:N254 yrkande 1 och motion 1990/91:N323 yrkande 1,
res. 37 (m, fp, c)
32. beträffande utvecklingsfondernas stöd till kvinnors
företagande
att riksdagen avslår motion 1990/91:N327 yrkande 2 och
motionerna 1990/91:N328 och 1990/91:N354,
res. 40 (m, fp) motiv.
res. 41 (c)
33. beträffande utvecklingsfondernas stöd till kooperativa
företag
att riksdagen avslår motion 1990/91:N347 yrkande 2 och motion
1990/91:N348 yrkande 2,
res. 42 (m, fp) motiv.
34. beträffande utvecklingsfond med ekologisk inriktning
att riksdagen avslår motion 1990/91:N213,
res. 43 (mp)
39. beträffande forskningsbaserade småföretag och
utvecklingscentra för nya företag
att riksdagen avslår motion 1990/91:N20 och motion
1990/91:N235 yrkande 9,
40. beträffande nyetableringslån
att riksdagen avslår motion 1990/91:N225 yrkande 7 och motion
1990/91:N291 yrkande 4,
res. 49 (m, fp, c)
res. 50 (mp)
41. beträffande Centrala hantverksrådet
att riksdagen avslår motion 1990/91:N216 yrkande 2 och motion
1990/91:N336,
res. 51 (m, fp, c, mp)
42. beträffande främjande av svenskt hantverk
att riksdagen avslår motion 1990/91:N216 yrkande 1,
res. 52 (fp, c, mp)
44. beträffande hantverkscentrum i Landskrona
att riksdagen avslår motion 1990/91:N325,
45. beträffande utvärdering av stödet till företagande
att riksdagen avslår motion 1990/91:N33 yrkande 12 i
ifrågavarande del,
res. 54 (m, fp)
46. beträffande EG-program för småföretag
att riksdagen avslår motion 1990/91:N32 yrkande 22,
res. 55 (c)
47. beträffande stöd till kvinnors företagande
att riksdagen avslår motion 1990/91:N352 yrkande 5,
res. 56 (m, fp) motiv.
res. 57 (v)
48. beträffande småföretagsutveckling
att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:87 avsnitt
11 punkt B 7 och med avslag på motion 1990/91:N33 yrkande 10,
motion 1990/91:N42 yrkande 34, motion 1990/91:N227 yrkande 7 i
ifrågavarande del, motion 1990/91:N298 yrkande 2 och motion
1990/91:N317 yrkande 5 till Småföretagsutveckling för
budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 226630000 kr.,
res. 58 (m)
res. 59 (fp)
res. 60 (mp)
49. beträffande stöd till kooperativ utveckling
att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:100 bilaga
15 punkt H 6 och med avslag på motion 1990/91:N347 yrkande 1 och
motion 1990/91:N348 yrkande 1 till Stöd till kooperativ
utveckling för budgetåret 1991/92 anvisar ett
reservationsanslag på 5000000 kr.,
res. 61 (m, fp) motiv.
Ändrad myndighetsstruktur m.m.
50. beträffande ändrad myndighetsstruktur
att riksdagen med bifall till proposition 1990/91 avsnitt 10
momenten 54 och 55 och med avslag på motion 1990/91:N32
yrkandena 19 och 21, det förra i ifrågavarande del, motion
1990/91:N33 yrkande 9, motion 1990/91:N34 yrkandena 16--18,
motion 1990/91:N42 yrkandena 22 och 23, motion 1990/91:N45
yrkande 16 och motion 1990/91:N357 yrkande 14 beslutar
dels att en ny myndighet för näringspolitiska frågor skall
inrättas den 1 juli 1991,
dels att statens energiverk, statens industriverk och
styrelsen för teknisk utveckling avvecklas vid utgången av juni
1991.
res. 62 (m, fp, c)
res. 63 (mp)
51. beträffande arbetsfördelning mellan den nya
näringspolitiska myndigheten och länsstyrelser resp.
utvecklingsfonder
att riksdagen avslår motion 1990/91:N32 yrkande 20,
res. 64 (c, mp)
52. beträffande lokalisering av den nya näringspolitiska
myndigheten
att riksdagen avslår motion 1990/91:N32 yrkande 19 i
ifrågavarande del, motionerna 1990/91:N35, 1990/91:N37 och
1990/91:N299,
res. 65 (c)
53. beträffande vissa anslag
att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:87 avsnitt
11 punkt A6, med anledning av proposition 1990/91:87 avsnitt
11 punkt A 7 och med avslag på motion 1990/91:N33 yrkande 11,
motion 1990/91:N34 yrkandena 19--21, motion 1990/91:N298 yrkande
1 och motion 1990/91:N317 yrkandena 4 och 7, det senare i
ifrågavarande del,
dels till Näringspolitisk myndighet:
Förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 186000000 kr.,
dels till Näringspolitisk myndighet: Utredningar och
information för budgetåret 1991/92 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 27358000 kr.,
res. 66 (m, fp)
res. 67 (c)
res. 68 (mp)
54. beträffande särskilda avvecklingsinsatser
att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:87 avsnitt
11 punkt A 8 till Särskilda avvecklingsinsatser för
budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag på 1000 kr.,
res. 69 (m, fp, c) motiv.
res. 70 (mp) motiv.
55. beträffande statens elektriska inspektion
att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:87 avsnitt
11 punkt H 4 till Statens elektriska inspektion för
budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett
ramanslag på 13190000 kr.,
Övriga frågor
56. beträffande bilindustrins framtid
att riksdagen avslår motion 1990/91:N42 yrkandena 21 och 33
och motionerna 1990/91:N215 och 1990/91:N243,
res. 71 (v, mp)
57. beträffande forskningsprogram för utveckling av mer
miljövänliga motorer
att riksdagen avslår motion 1990/91:N56 yrkande 2 i
ifrågavarande del, motion 1990/91:N60 i ifrågavarande del,
motion 1990/91:N370 i ifrågavarande del och motion 1990/91:N377
yrkande 1,
res. 72 (fp, c, mp)
58. beträffande utveckling av elbilen
att riksdagen avslår motion 1990/90:59 yrkandena 1 och 2, det
förra i ifrågavarande del, och motion 1990/91:N282,
res. 73 (fp, c, mp)
59. beträffande batterier med längre livslängd
att riksdagen avslår motion 1990/91:N245,
60. beträffande utveckling av Alvarmotorn
att riksdagen avslår motion 1990/91:N343,
res. 74 (mp)
61. beträffande kommission för stålindustrin och miljöriktig
råjärnsframställning
att riksdagen avslår motion 1990/91:N276 yrkandena 1 och 3,
res. 75 (v)
62. beträffande Bruksinvest AB
att riksdagen avslår motion 1990/91:N277,
63. beträffande utveckling av livsmedelsindustrin
att riksdagen avslår motion 1990/91:N241,
64. beträffande Aspa bruk
att riksdagen avslår motion 1990/91:N338,
65. beträffande turistnäringen
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:N27 och 1990/91:N30,
66. beträffande livscykelspecifikationer m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:N58, 1990/91:N280,
1990/91:N315, 1990/91:N320 och 1990/91:N362,
res. 76 (m, fp, c) motiv.
res. 77 (v, mp)
67. beträffande produktkoncession
att riksdagen avslår motion 1990/91:N314,
res. 78 (m, fp, c) motiv.
res. 79 (mp)
68. beträffande produktmärkning om elförbrukning m.m.
att riksdagen avslår motion 1989/90:N463 yrkandena 5 och 6 och
motion 1990/91:N68 yrkandena 6, 7, 10 och 11,
res. 80 (v, mp)
70. beträffande vissa regionala frågor
att riksdagen
a) avslår motion 1990/91:N29 (Kalmar län),
b) avslår motion 1990/91:N46 yrkandena 1, 3 och 4 (Öland),
c) avslår motion 1990/91:N47 yrkandena 1, 2, 4 och 5 och
motion 1990/91:N290 (Gotland),
d) avslår motion 1990/91:N23 (Blekinge),
e) avslår motion 1990/91:N43 yrkande 1 (Malmöregionen),
f) avslår motion 1990/91:N48 (Skaraborgs län),
res. 82 (mp)
71. beträffande friregioner i Mälarregionen
att riksdagen avslår motion 1990/91:N44,
72. beträffande EGs Économie Sociale och svensk
lagstiftning
att riksdagen avslår motion 1990/91:N269,
73. beträffande statliga industrisubventioner
att riksdagen avslår motion 1990/91:N228,
74. beträffande lån till personalkonvertibler
att riksdagen avslår motion 1990/91:N372 yrkande 6.
Stockholm den 16 maj 1991
På näringsutskottets vägnar
Lennart Pettersson
Närvarande: Lennart Pettersson (s), Hadar Cars (fp) (mom.
1, 2, 4--6, 9--39, 41--44), Rune Jonsson (s), Per Westerberg (m)
(mom. 1, 2, 4--6, 9--39, 41--60), Åke Wictorsson (s), Per-Ola
Eriksson (c), Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s) (mom.
3, 7, 8, 40, 45--74), Reynoldh Furustrand (s) (mom. 3, 7, 8,
30--74), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c) (mom. 1, 2,
4--6, 9--39, 41--44), Rolf L Nilson (v), Lars Norberg (mp), Leif
Marklund (s), Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp) (mom. 3, 7,
8, 40, 45--74), Kjell Ericsson (c) (mom. 3, 7, 8, 40, 45--74),
Barbro Andersson (s) (mom. 1, 2, 4--6, 9--39, 41--44), Lars
Ahlström (m) (mom. 3, 7, 8, 40, 45--74), Stig Bertilsson (m)
(mom. 1, 2, 4--6, 9--39, 41--44), Björn Kaaling (s) (mom. 1, 2,
4--6, 9--29) och Christina Raud (s).
Reservationer
1. Näringspolitikens förutsättningar och inriktning (mom. 1)
Hadar Cars (fp), Per Westerbeg (m), Per-Ola Eriksson (c),
Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c) Karin Falkmer (m) och
Stig Bertilsson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.28 med "Detta riksdagsbeslut" och slutar på s.29 med
"berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottets grundsyn på näringspolitikens inriktning och
utformning överensstämmer med den som kommer till uttryck i
motionerna från moderata samlingspartiet, folkpartiet
liberalerna och centerpartiet. Marknadsekonomi är det enda
ekonomiska system som kan åstadkomma tillväxt,
anställningstrygghet och resurser för välståndsutveckling i hela
landet. Marknadsekonomin skapar valfrihet, lämnar utrymme för
enskilda människors initiativ och ger konsumenterna en stark
ställning.
I en marknadsekonomi är statsmakternas viktigaste roll i
förhållande till näringslivet att ange ramar, mål och inriktning
för näringspolitiken, dvs. att utforma fasta spelregler.
Detaljstyrning och byråkratiska inslag måste elimineras.
Det personliga ägandet är en viktig drivkraft för att
åstadkomma förnyelse och investeringar i näringslivet. Det är
viktigt att det personliga ägandet breddas och stimuleras.
Regeringens politik under 1980-talet har lett till att den
ekonomiska tillväxten har stagnerat. En av statsmakternas
viktigaste uppgifter är nu att se till att förutsättningarna för
tillväxt i den svenska ekonomin förbättras. Utskottet
konstaterar att regeringen genom propositionen dokumenterar sin
oförmåga att klara av denna uppgift.
Ekonomisk tillväxt är, vill utskottet betona, en nödvändig
grund för att miljön skall kunna förbättras. Samtidigt är en god
miljö en förutsättning för en gynnsam ekonomisk utveckling och
uthållig tillväxt.
Vad som krävs nu är åtgärder på en rad områden.
Näringspolitiken måste inriktas på utveckling av ny teknik, nya
företag, en ökad mångfald och decentralisering. Skattetrycket
och den offentliga utgiftskvoten måste sänkas. På skatteområdet
bör förmögenhetsskatten på -- i första hand -- arbetande kapital
i företag helt avskaffas. Vidare bör arvs- och gåvoskatterna
sänkas och omsättningsskatten på aktier avskaffas.
En sänkning av skattetrycket får inte innebära att
finanspolitiken försvagas. Snarare är det så att denna politik
bör ha en stramare inriktning än för närvarande. Detta kan
åstadkommas om den offentliga utgiftskvoten sänks parallellt med
att skattetrycket sänks. Ett sätt att åstadkomma en sänkning av
den offentliga utgiftskvoten är att avreglera den offentliga
sektorn.
Ökad satsning på investeringar i infrastruktur är också
åtgärder som är tillväxtfrämjande. Under de närmaste åren måste
stora satsningar göras på infrastrukturens område i vid mening.
Satsningar måste -- i högre grad än som föreslås i propositionen
-- göras på förbättrade kommunikationer och på forskning och
utveckling. Genom att statliga företag försäljs, såsom
föreslagits av moderata samlingspartiet, folkpartiet liberalerna
och centerpartiet, omvandlas ett passivt statligt ägande vars
resurser sedan kan användas för investeringar i infrastruktur.
För ett litet land som Sverige är en fri handel med omvärlden
av avgörande betydelse. Sverige bör därför i GATT och på annat
sätt verka för ökad och fri handel.
Hälften av den svenska exporten går till EG-länderna. För
näringslivet och den ekonomiska tillväxten är ett svenskt
deltagande i den europeiska integrationen av stor betydelse. Ett
omfattande EES-avtal är nödvändigt, och Sverige bör under år
1991 ansöka om medlemskap i EG. Svenskt deltagande i det
europeiska samarbetet är av primär betydelse för att välstånd
och sysselsättning skall kunna upprätthållas i vårt land.
Konkurrensen på olika områden måste stärkas. En effektiv
konkurrens förutsätter dels etablerings- och näringsfrihet, dels
en effektiv konkurrensbefrämjande politik samt att utländska
investeringar främjas. Den offentliga sektorn måste avregleras.
Med vad som nu har anförts ansluter sig utskottet till
grundtankarna i samtliga här aktuella motioner från moderata
samlingspartiet, folkpartiet liberalerna och centerpartiet.
Riksdagen bör anmoda regeringen att återkomma med förslag till
utformning av näringspolitiken i enlighet med vad som förordas i
dessa motioner och som här har redovisats.
I konsekvens med det sagda ställer sig utskottet kritiskt till
den syn på näringspolitikens inriktning och utformning som
kommer till uttryck i de här aktuella motionerna från
vänsterpartiet och miljöpartiet. Dessa motioner avstyrks således
i aktuella delar.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande näringspolitikens förutsättningar och
inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N32 yrkandena
1--5 och 16, motion 1990/91:N33 yrkande 1, motion 1990/91:N34
yrkandena 1 och 2, motion 1990/91:N225 yrkande 1, motion
1990/91:N292 yrkande 1 och motion 1990/91:N357 yrkandena 1--3
och med avslag på motion 1990/91:N42 yrkandena 1--5 och 16,
motion 1990/91:N45 yrkandena 1 och 4, motion 1990/91:N317
yrkande 1 och motion 1990/91:N356 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Näringspolitikens förutsättningar och inriktning (mom. 1)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.28med "Detta riksdagsbeslut" och slutar på s.29 med
"berörda delar" bort ha följande lydelse:
Regeringens ekonomiska politik under 1980-talet -- den s.k.
tredje vägens politik -- har, som sägs i vänsterpartiets motion
1990/91:N45, varit misslyckad. Denna politik syftade till att
åstadkomma en högre vinstnivå i Sverige än i andra jämförbara
länder. Löneläget har därigenom hamnat under vad som kan
betraktas som ett långsiktigt jämviktsläge.
Stora delar av den svenska industrin står nu inför omfattande
omställningsproblem. Återupprättandet av de kostnadsrelationer
som rådde före den tredje vägens politik har inneburit att en
lång rad av de satsningar som genomfördes under mitten av
1980-talet, speciellt inom de arbetsintensiva delarna av
tillverkningsindustrin, har blivit olönsamma. Den tredje vägens
politik har lett till en näringslivsstruktur som inte är
förenlig med full sysselsättning. Det som nu krävs är en
omstrukturering av den svenska industrin.
Regeringen har i sitt förslag till utformning och inriktning
av näringspolitiken tagit alltför ringa hänsyn till de
ekologiska betingelserna. Ekonomisk tillväxt är inget
självändamål. Produktion vilken leder till en onödig
lyxkonsumtion som baseras på hög energiförbrukning och som
medför att människor och miljö förslits innebär motsatsen till
ökad välfärd.
I dag finns det en mycket stor insikt om hur allvarlig
situationen på miljöområdet är. Denna insikt måste ligga till
grund inte bara för miljöpolitik i traditionell mening utan även
för industripolitiken, forskningspolitiken osv. Det behövs en
medveten styrning av näringslivets utveckling mot
produktionsmetoder, teknik och material som är skonsamma mot
miljön.
Tyngdpunkten i svenska företags investeringar förflyttas
fortlöpande mot utlandet. Denna utveckling har underlättats av
att valutaregleringen har slopats och att regeringens
näringspolitik ensidigt har inriktats på exportfrämjande och
präglats av eftergivenhet för EG. Industripolitiken styrs från
den av kapitalet kontrollerade marknaden, vilket har resulterat
i att investeringar främst görs inom "mogna" branscher. Det
krävs nu en medveten näringspolitik från regeringens sida som
kan hejda privatkapitalets äventyrliga transaktioner och som
garanterar framtidsinvesteringar i Sverige. Allmänna
pensionsfonden bör fungera som finansiell bas för en sådan
politik.
Regeringen bör anmodas att utarbeta ett näringspolitiskt
program som beaktar vad utskottet här har anfört. Därmed blir
motionerna 1990/91:N45 (v) och 1990/91:N356 (v) tillgodosedda i
här aktuella delar. Av det sagda följer att utskottet inte
ansluter sig till de tankegångar och synpunkter som förs fram i
de borgerliga motionerna. Dessa avstyrks således. Även de här
aktuella motionerna från miljöpartiet avstyrks av utskottet,
även om de till vissa delar ger uttryck för samstämmighet med
utskottet i fråga om krav på att näringspolitiken utformas med
hänsyn till ekologiska betingelser.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande näringspolitikens förutsättningar och
inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N45 yrkandena 1
och 4 och motion 1990/91:N356 yrkande 2 och med avslag på motion
1990/91:N32 yrkandena 1--5 och 16, motion 1990/91:N33 yrkande 1,
motion 1990/91:N34 yrkandena 1 och 2, motion 1990/91:N42
yrkandena 1--5 och 16, motion 1990/91:N225 yrkande 1, motion
1990/91:N292 yrkande 1, motion 1990/91:N317 yrkande 1 och motion
1990/91:N357 yrkandena 1--3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
3. Näringspolitikens förutsättningar och inriktning (mom. 1)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.28 med "Detta riksdagsbeslut" och slutar på s. 29 med
"berörda delar" bort ha följande lydelse:
Propositionen präglas av en okritisk och onyanserad
tillväxtfixering. I stället bör, som anförs i miljöpartiets
partimotioner 1990/91:N42 och 1990/91:N317, ett ekologiskt
synsätt prägla alla politikområden, även näringspolitiken. Detta
innebär att de fyra solidaritetskraven -- solidaritet med djur
och natur, med kommande generationer, med andra folk och med
vårt eget folk -- skall vara vägledande för politiken.
Den rådande ekonomiska krisen -- som förmodligen är mycket
allvarligare än vad regeringen medger -- bottnar delvis i den
ekologiska krisen. Till följd av det linjära resursutnyttjande
som industrivärlden sedan århundraden ägnar sig åt accelererar
denna kris. Närings- och regionalpolitiken måste inriktas på en
strävan bort från detta resursslöseri och en övergång till
försiktig hushållning med naturresurserna baserad på cirkulära
förlopp. Av detta synsätt följer att såväl negativ som positiv
tillväxt kan vara önskvärd. På områden som präglas av
resursslöseri bör tillväxten vara negativ, medan det på områden
som präglas av cirkulära förlopp och resurssnålhet finns utrymme
för en positiv tillväxt.
Kraftfulla åtgärder krävs för att främja resurshushållning och
omställning från linjära förlopp till cirkulära. Härför krävs
ett investeringsprogram särskilt inom ekologi-, transport- och
kommunikationssektorerna. Ett sådant program kan dessutom
motverka arbetslösheten genom att skapa arbete särskilt på
industriorter och i glesbygd.
Även vad avser internationalisering och förhållandet till EG
intar regeringen en alltför onyanserat positiv attityd. Enligt
utskottets mening nonchalerar man de negativa effekterna --
minskad konkurrens, maktkoncentration och därav följande
maktlöshet, alienation, sårbarhet, energislöseri, specialisering
och stordrift.
Näringspolitiken bör bygga på principen om generella åtgärder.
Som ett led i detta bör priset på arbete sänkas genom att
arbetsgivaravgifterna reduceras, medan priset på energi och
råvaror bör drivas upp genom höjda skatter.
Mot bakgrund av det anförda bör riksdagen anmoda regeringen
att återkomma med ett nytt förslag till näringspolitik
kännetecknat av den ekologiska grundsyn som kommer till uttryck
i motionerna 1990/91:N42 (mp) och 1990/91:N317 (mp). Därmed
skulle dessa motioner bli tillgodosedda i här aktuella delar.
Motionerna från de borgerliga partierna avstyrker utskottet i
motsvarande delar. Dessa kännetecknas av en ännu starkare
tillväxtfixering än vad propositionen ger uttryck för. Även de
här aktuella motionerna från vänsterpartiet avstyrks. De beaktar
visserligen de ekologiska förhållandena i väsentligt större
utsträckning än propositionen men avslöjar samtidigt en tro på
att statligt ägande skulle främja näringslivets utveckling,
vilket knappast empiriskt kan beläggas.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande näringspolitikens förutsättningar och
inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N42 yrkandena
1--5 och 16 och motion 1990/91:N317 yrkande 1 och med avslag på
motion 1990/91:N32 yrkandena 1--5 och 16, motion 1990/91:N33
yrkande 1, motion 1990/91:N34 yrkandena 1 och 2, motion
1990/91:N45 yrkandena 1 och 4, motion 1990/91:N225 yrkande 1,
motion 1990/91:N292 yrkande 1, motion 1990/91:N356 yrkande 2
och motion 1990/91:N357 yrkandena 1--3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Utredning för en ekologisk strukturomvandling (mom. 2)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.30 som
börjar med "Med hänsyn" och slutar med "avstyrks sålunda" bort
ha följande lydelse:
Utskottet finner de synpunkter som framförs i motion
1990/91:N212 (c) välmotiverade. Energiska ansträngningar att
ställa om industrisamhället från linjär resurshantering till
cyklisk måste nu göras. Ett led i detta bör vara att regeringen
tillsätter en sådan utredning som föreslås i motionen.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande utredning för en ekologisk
strukturomvandling
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N212 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Småföretagspolitiken (mom. 3)
Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m),
Isa Halvarsson (fp), Kjell Ericsson (c) och Lars Ahlström (m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.33 som
börjar med "Utskottet ser" och slutar med "berörda delar" bort
ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till vad som sägs i motionerna från
moderata samlingspartiet, folkpartiet liberalerna och
centerpartiet rörande de mindre företagens betydelse för
näringslivets utveckling och inriktningen av
småföretagspolitiken. Det är nästan alltid i de små och
medelstora företagen som man återfinner kreativt nytänkande.
Möjligheterna att upprätthålla sysselsättningen är i hög grad
beroende av utvecklingen inom dessa företag. Näringspolitiken
måste därför få en inriktning som främjar småföretagens
utveckling. Regeringen har inte lyckats åstadkomma detta.
Det som krävs är generella insatser som stärker småföretagens
långsiktiga konkurrenskraft och främjar framväxten av nya
småföretag. Det måste föras en ekonomisk politik som leder till
sänkt skattetryck, låg inflation och låga räntor. En sådan
politik bör innefatta förändringar på beskattningens område --
bl.a. bör förmögenhetsskatten i första hand på arbetande kapital
i små och medelstora företag avskaffas helt. Vidare bör arvs-
och gåvoskatterna sänkas och omsättningsskatten på aktier
avskaffas. Det behövs olika åtgärder för att trygga de mindre
företagens behov av riskkapital, exempelvis medgivande att
enskilda företag och personer kan lämna villkorslån. En annan
viktig förutsättning för utvecklingen av de mindre företagen är
att dessa får fullt tillträde till EG-marknaden -- Sverige bör
under innevarande år ansöka om medlemskap i EG. I detta
sammanhang vill utskottet understryka vikten av att den svenska
företagsförvärvslagstiftningen anpassas till den som gäller i EG
(se s.114 f.).
Inte heller har regeringen -- trots utfästelser -- lyckats
driva arbetet med avreglering och regelförenkling tillräckligt
snabbt och effektivt. Som framhålls i de borgerliga motionerna
kan EGs aktionsprogram för småföretag ses som en förebild på
detta område. Detta aktionsprogram innebär bl.a. att alla
lagförslag skall åtföljas av en värdering av konsekvenserna för
småföretagen. Samma princip bör tillämpas i Sverige. Reformer,
lagar och förordningar i vårt land måste ges en inriktning som
bättre överensstämmer med målet att de mindre företagen skall
främjas.
Riksdagen bör anmoda regeringen att återkomma med ett
genomarbetat förslag till stöd för småföretagen i enlighet med
vad som här har anförts. Ett sådant förslag bör också innehålla
förslag avseende avreglering och regelförenkling. Genom ett
beslut av riksdagen av denna innebörd blir samtliga här aktuella
motioner från de borgerliga partierna tillgodosedda i berörda
delar. Motionerna tillstyrks sålunda. Däremot kan utskottet inte
tillstyrka motion 1990/91:N42 (mp) i här aktuell del. Även om
motionen betonar betydelsen av småföretagens utveckling,
innehåller den politik som miljöpartiet står för inslag som i
vissa avseenden står i motsatsställning till vad som krävs för
att främja småföretagens utveckling.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande
lydelse:
3. beträffande småföretagspolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N32 yrkandena 17
och 18, motion 1990/91:N225 yrkandena 2 och 3, motion
1990/91:N254 yrkandena 2 och 3, motion 1990/91:N291 yrkande 1
och motion 1990/91:N357 yrkandena 11 och 12 och med avslag på
motion 1990/91:N42 yrkande 17 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
6. Småföretagspolitiken (mom. 3 motiveringen)
Rolf L Nilson (v) anser att den del av utskottets yttrande på
s.33 som börjar med "Ett omfattande" och slutar med "ekonomisk
tillväxt" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig sålunda i stort till den politik
regeringen har bedrivit avseende småföretagen. I vad avser vissa
mer övergripande frågor -- som omläggningen av skattesystemet,
energipolitiken och frågan om ett medlemskap i EG -- intar
utskottet dock en annan ståndpunkt än regeringen.
7. Småföretagspolitiken (mom. 3)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.33 som
börjar med "Utskottet ser" och slutar med "berörda delar" bort
ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till de synpunkter beträffande
principerna för stödet till småföretagen som förs fram i motion
1990/91:N42 (mp). Småföretagens utveckling är av stor betydelse
för näringslivet.
Regeringens politik har i alltför hög grad bestämts utifrån
omtanken om de stora företagen. Näringspolitiken bör i stället
präglas av småskalighet, lokal inriktning och en tro på det
personliga engagemanget. Småföretagen står för en idérikedom och
livskraft som är nödvändig för förnyelsen och utvecklingen av
det svenska näringslivet. Staten bör genom skatteregler och
annan lagstiftning aktivt stödja de små företagens utveckling.
Det kan gälla sådant som att förbättra småföretagens möjligheter
att få personal och riskkapital.
Vad gäller frågan om avreglering vill utskottet fästa
uppmärksamheten på att det kan finnas risker med att driva denna
för långt. Många lagar och andra regleringar har tillkommit för
att skydda människor och samhällen mot konsekvenserna av att de
starka i samhället kan missbruka sin frihet. Utskottet har inget
emot att svensk lagstiftning harmoniseras med EGs, när EGs
regler är mer fördelaktiga för småföretagen, men harmonisering
med EG är inget självändamål. Mycket av det avregleringsarbete
som regeringen har bedrivit med hänvisning till önskan om
harmonisering med EG har medfört att ökat svängrum har skapats
för transnationella storföretags intressen. En villkorslös
EG-harmonisering via ett EES-avtal eller ett EG-medlemskap
kommer med all sannolikhet att visa sig förödande för svensk
småföretagsamhet, särskilt i glesbygd.
Riksdagen bör anmoda regeringen att återkomma med ett förnyat
förslag till åtgärder avseende småföretagen i enlighet med vad
som här har anförts. Därmed tillstyrker utskottet motion
1990/91:N42 (mp) i här aktuell del. De borgerliga motionerna i
berörda delar kan utskottet däremot, som framgått av det
tidigare, inte tillstyrka.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande
lydelse:
3. beträffande småföretagspolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N42 yrkande 17
och med avslag på motion 1990/91:N32 yrkandena 17 och 18, motion
1990/91:N225 yrkandena 2 och 3, motion 1990/91:N254 yrkandena 2
och 3, motion 1990/91:N291 yrkande 1 och motion 1990/91:N357
yrkandena 11 och 12 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
8. Utländska företagsförvärv (mom. 4)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c),
Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m) och
Stig Bertilsson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.35 med "Utskottet instämmer" och slutar på s.36 med
"berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar regeringens uppfattning att den svenska
företagsförvärvslagstiftningen bör anpassas till EGs regler.
Denna anpassning borde dock redan ha varit genomförd. Det finns,
som anförs i motionerna 1990/91:N255 (m) och 1990/91:N351 (fp),
ingen anledning att avvakta resultatet av EES-förhandlingarna
innan en lagändring görs. Det är av stor vikt, såväl för
näringslivets utveckling i Sverige som för de svenska företagens
möjligheter att investera utomlands, att
företagsförvärvslagstiftningen ändras. Även andra regler som kan
stå i strid med EGs normer, främst utlänningsklausulerna i
svenska bolagsordningar, måste ändras. Utskottet vill framhålla
att dess ställningstagande till företagsförvärvslagstiftningens
utformning inte innebär att det skall bli fritt fram för alla
slags utländska uppköpare. Vad utskottet eftersträvar är en
harmonisering med EGs regler på området.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till
ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska
företag m.m. Vidare bör regeringen skyndsamt lägga fram förslag
till hur andra regler som kan stå i strid med EGs normer skall
ändras, främst utlänningsklausulerna i svenska bolagsordningar.
Med beslut av riksdagen om en anmodan till regeringen av denna
innebörd blir motionerna 1990/91:N255 (m) och 1990/91:N351 (fp)
tillgodosedda.
Utskottet ser positivt på att Sverige anpassar sig till EGs
regler. De strävanden att till varje pris bevara svenska företag
i svensk ägo som kommer till uttryck i motionerna 1990/91:N45
(v) och 1990/91:N28 (v) står i klar motsatsställning till
önskemålet att det svenska näringslivet skall förnyas och
utvecklas. Likaså tar utskottet avstånd från den negativa
grundsyn på näringslivets internationalisering som präglar
motion 1990/91:N42 (mp). Samtliga dessa tre motioner avstyrks i
berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande
lydelse:
4. beträffande utländska företagsförvärv
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N255 yrkandena 8
och 9, med anledning av motion 1990/91:N351 yrkande 1 och med
avslag på motion 1990/91:N28 yrkande 4, motion 1990/91:N42
yrkande 20 och motion 1990/91:N45 yrkande 15
dels hos regeringen begär förslag till ändring i lagen
(1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. i
enlighet med vad utskottet anfört,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet i övrigt anfört.
9. Utländska företagsförvärv (mom. 4)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.35 med "Utskottet instämmer" och slutar på s.36 med
"berörda delar" bort ha följande lydelse:
Det är, som anförs i motionerna 1990/91:N45 (v) och
1990/91:N28 (v), av yttersta vikt att de största företagen i
Sverige bevaras i svensk ägo. Någon sådan anpassning av den
svenska företagsförvärvslagstiftningen till EGs regler som
föreslås bör således inte ske. I stället bör ändringar i
lagstiftningen göras så att garantier skapas för att de stora
svenska företagen bevaras i svensk ägo.
Regeringen bör anmodas att för riksdagen lägga fram ett
förslag till ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv av
svenska företag m.m. som står i överenstämmelse med vad
utskottet här har anfört. I ett sådant lagförslag bör också
beaktas vad som sägs i motion 1990/91:N45 (v) om att de fackliga
organisationerna skall garanteras stort inflytande vid köp och
försäljning av företag.
Genom ett beslut av riksdagen av här angiven innebörd blir
motionerna 1990/91:N45 (v) och 1990/91:N28 (v) helt
tillgodosedda i här berörda delar. Även motion 1990/91:N42 (mp)
blir i huvudsak tillgodosedd. Motionerna 1990/91:N255 (m) och
1990/91:N351 (fp) kan utskottet av uppenbara skäl inte
tillstyrka.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande
lydelse:
4. beträffande utländska företagsförvärv
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N28 yrkande 4 och
och motion 1990/91:N45 yrkande 15, med anledning av motion
1990/91:N42 yrkande 20 och med avslag på motion 1990/91:N255
yrkandena 8 och 9 och motion 1990/91:N351 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
10. Utländska företagsförvärv (mom. 4)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.35 med "Utskottet instämmer" och slutar på s.36 med
"berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar i allt den skepsis inför regeringens okritiska
inställning till näringslivets internationalisering som kommer
till uttryck i motion 1990/91:N42 (mp). Regeringen har
underskattat -- eller snarare negligerat -- de problem som är
förenade med en sådan internationalisering och som består av
maktkoncentration, alienation, storskalighet, minskande
konkurrens, minskad självtillit, ökat transportarbete etc. Dessa
problem bör beaktas i det vidare arbetet på en harmonisering med
EG. Utskottet vill också påminna om miljöpartiets i många
motioner och reservationer framförda krav på en lagstiftning som
innebär att vid företagsförsäljningar i första hand de anställda
och i andra hand lokalbefolkningen skall ha företräde till
köpen.
Riksdagen bör anmoda regeringen att för riksdagen lägga fram
ett förslag till ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv
av svenska företag m.m., som står i överensstämmelse med de
synpunkter utskottet här har anfört. Med ett sådant beslut blir
motion 1990/91:N42 (mp) helt tillgodosedd. Även motionerna
1990/91:N45 (v) och 1990/91:N28 (v) blir i allt väsentligt
tillgodosedda. Däremot kan utskottet inte tillstyrka motionerna
1990/91:N255 (m) och 1990/91:N351 (fp). De synpunkter och
förslag som där framförs innebär ett ännu mer onyanserat
förordande av internationalisering och EG-harmonisering än vad
regeringens ställningstagande innebär.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande
lydelse:
4. beträffande utländska företagsförvärv
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N42 yrkande 20,
med anledning av motion 1990/91:N28 yrkande 4 och motion
1990/91:N45 yrkande 15 och med avslag på motion 1990/91:N255
yrkandena 8 och 9 och motion 1990/91:N351 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
11. Främjande av utländska investeringar i Sverige (mom. 5)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c),
Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m) och
Stig Bertilsson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.36 med "Utskottet ansluter" och slutar på s.37 med
"berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning om de här aktuella åtgärderna
som kommer till uttryck i motionerna 1990/91:N33 (fp) och
1990/91:N298 (fp). Förekomsten av utländska investeringar kan
ses som en mätare på omvärldens bedömning av det ekonomiska
klimatet i ett land. Vad som krävs i Sverige för att locka hit
utländska investeringar är en sund ekonomisk politik som skapar
tillväxt genom sänkt skattetryck, fasta spelregler och
infrastrukturinvesteringar. Av avgörande betydelse är
självfallet också att den lagstiftning som försvårar utländska
investeringar i Sverige avskaffas.
Med det anförda avstyrker utskottet propositionen i här
aktuell del och tillstyrker motionerna 1990/91:N33 (fp) och
1990/91:N298 (fp) i motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande
lydelse:
5. beträffande främjande av utländska investeringar i
Sverige
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N33 yrkande 8 och
motion 1990/91:298 yrkande 5 avslår proposition 1990/91:87
avsnitt 11 punkt C 4 momenten 1 och 2 och därvid som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
12. Främjande av utländska investeringar i Sverige (mom. 5)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.36 med "Utskottet ansluter" och slutar på s.37 med
"berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar inte regeringens uppfattning att en ökad
internationalisering av företagsägandet i Sverige skulle vara
generellt önskvärd. I propositionen hävdas att de utländska
investeringarna kan verka vitaliserande på svensk industri, men
inte ett ord sägs om de problem och risker som är förknippade
med en internationalisering. Problemen gäller sådant som
maktkoncentration, storskalighet, minskande konkurrens,
alienation etc. Att anslå medel för att locka japanska företag
att investera i Sverige är närmast löjeväckande. Japanerna
kommer att förlägga sin verksamhet där det bäst gynnar deras
affärsintressen, helt oberoende av svenska statsledda
PR-kampanjer.
Regeringens förslag till anslag för det aktuella ändamålet bör
således avslås av riksdagen. Därmed blir motionerna 1990/91:N33
(fp) och 1990/91:N298 (fp) tillgodosedda, även om motiveringarna
bakom yrkandena delvis är annorlunda.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande
lydelse:
5. beträffande främjande av utländska investeringar i
Sverige
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N33 yrkande 8
och motion 1990/91:N298 yrkande 5 avslår proposition 1990/91:87
avsnitt 11 punkt C 4 momenten 1 och 2 och därvid som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
13. Ömsesidigt ägande (mom. 6)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c),
Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c) Lars Norberg (mp), Karin
Falkmer (m) och Stig Bertilsson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.37 som
börjar med "Utskottet ser" och slutar med "aktuella delar" bort
ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning om företeelsen ömsesidigt
ägande som kommer till uttryck i motionerna 1990/91:N255 (m) och
1990/91:N351 (fp). Det ömsesidiga eller cirkulära ägandet
innebär att ägandet i stor utsträckning skiljs från inflytandet.
Därför måste denna företeelse bringas att upphöra. I första hand
bör det ske genom självreglering, i andra hand kan lagstiftning
övervägas, i enlighet med vad som kan komma att gälla inom EG.
Regeringen bör ta initiativ till de åtgärder som erfordras.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande
lydelse:
6. beträffande ömsesidigt ägande
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N255 yrkande 7
och motion 1990/91:N351 yrkande 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
14. Betydelsen av fri forskning (mom. 7)
Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m),
Isa Halvarsson (fp), Kjell Ericsson (c) och Lars Ahlström (m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.38 med "Utskottet vill" och slutar på s.39 med "avstyrks
således" bort ha följande lydelse:
Det är, som anförs i motion 1990/91:N357 (m), en viktig
uppgift för det allmänna att ställa sådana resurser till
förfogande att den grundläggande forskningens kvalitet och
integritet säkerställs. Kvalitetsmedvetenheten måste bli bättre
inom hela utbildningsområdet och forskning och utveckling måste
prioriteras. Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av
här angiven innebörd.
Genom ett sådant uttalande från riksdagens sida blir motion
1990/91:N357 (m) tillgodosedd i här aktuell del.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande
lydelse:
7. beträffande betydelsen av fri forskning
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N357 yrkande 13
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
15. Betydelsen av fri forskning (mom. 7, motiveringen)
Lars Norberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande som
börjar på s. 38med "Utskottet vill" och slutar på s. 39 med
"avstyrks således" bort ha följande lydelse:
En betydande del av det stöd som staten lämnar till teknisk
forskning och utveckling avser, såsom anförs i motion
1990/91:N42 (mp), stöd till existerande forskning inom olika
storföretag. I realiteten kommer detta stöd att främja redan
framgångsrika storföretags utveckling. Enligt utskottets mening
kan denna typ av bidrag minskas. Med hänvisning till det anförda
avstyrker utskottet motion 1990/91:N357 (m) i berörd del.
16. Teknikvetenskapliga forskningsrådet (mom. 8)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.39 som
börjar med "Vad gäller" och slutar med "aktuell del" bort ha
följande lydelse:
Utskottet instämmer till fullo i de synpunkter som förs fram i
den nu aktuella delen av motion 1990/91:N42 (mp). Det är inte
motiverat med en så våldsam expansion av anslaget till TFR som
regeringen föreslår. Det är inte troligt att forskningen så
snabbt kan ställas om till de områden som bör prioriteras, dvs.
teknik som arbetar med de ekologiska systemen och leder till
cirkulära resursflöden. Anslag till sådan forskning som i
realiteten innebär ett stöd till existerande storföretags redan
framgångsrika utveckling kan, enligt utskottets mening, minskas.
Den aktuella motionen tillstyrks således i här aktuell del.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande
lydelse:
8. beträffande teknikvetenskapliga forskningsrådet
att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:87 avsnitt
11 punkt F 4 och med bifall till motion 1990/91:N42 yrkande 37
till Teknikvetenskapliga forskningsrådet för budgetåret
1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
på 74000000 kr. och därvid som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
17. Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete (mom. 9)
Per Westerberg, Karin Falkmer och Stig Bertilsson (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.40 som
börjar med "Utskottet godtar" och slutar med "aktuella delar"
bort ha följande lydelse:
Det är, som sägs i motion 1990/91:N34 (m), ytterst angeläget
att svenska företag kan deltaga i EGs ramprogram för forskning
och utveckling på samma villkor som företagen inom EG. Riksdagen
bör göra ett uttalande till regeringen om detta.
För att de svenska företagen skall bli jämställda med
företagen inom EG vad avser finansiering av deltagande i
projekten krävs en höjning av anslaget. Enligt utskottets mening
bör ytterligare 20 milj.kr. anslås. Även för följande år -- fram
tills att Sverige blir medlem i EG -- bör höjningar av anslaget
göras.
Med beslut av riksdagen av angiven innebörd blir motion
1990/91:N34 (m) helt tillgodosedd. Motion 1990/91:N42 (mp)
avstyrks av utskottet av uppenbara skäl.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande
lydelse:
9. beträffande europeiskt forsknings- och
utvecklingssamarbete
att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:87 avsnitt
10 moment 8 och avsnitt 11 punkt F 7, med bifall till motion
1990/91:N34 yrkandena 14 och 22 och med avslag på motion
1990/91:N42 yrkande 38
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört angående svenskt deltagande i tekniska
forsknings- och utvecklingsprogram inom EG,
dels till Europeiskt forsknings- och
utvecklingssamarbete för budgetåret 1991/92 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 146000000 kr.
18. Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete (mom. 9)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.40 som
börjar med "Utskottet godtar" och slutar med "aktuella delar"
bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad som sägs i motion 1990/91:N42 (mp)
om att en stor del av den forskning som här är aktuell är
felaktigt inriktad. Som motionärerna framhåller försummas
viktiga områden, medan stora resurser ägnas åt andra som är
mindre angelägna eller där företagen har all anledning att
själva göra satsningar.
Mot bakgrund av vad utskottet har anfört bör en kraftig
minskning av det av regeringen föreslagna anslaget kunna göras.
För nästa budgetår föreslår utskottet att 61 milj.kr. anvisas.
Därmed blir motion 1990/91:N42 (mp) i berörd del tillgodosedd.
Motion 1990/91:N34 (m) avstyrks i aktuella delar; den innebär en
ännu kraftigare satsning än vad regeringen föreslår.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande
lydelse:
9. beträffande europeiskt forsknings- och
utvecklingssamarbete
att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:87 avsnitt
10 moment 8 och avsnitt 11 punkt F 7, med bifall till motion
1990/91:N42 yrkande 38 och med avslag på motion 1990/91:N34
yrkandena 14 och 22
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
dels till Europeiskt forsknings- och
utvecklingssamarbete för budgetåret 1991/92 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 61000000 kr.
19. Informationsteknologi (mom. 10)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.41 som
börjar med "Som redovisats" och slutar med "avstyrks därmed"
bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i de synpunkter som framförs i motion
1990/91:N40 (s). Vad riksdagen framför allt bör uppmärksamma är
de konsekvenser som förändringarna på infrastrukturens område
får för människor med funktionshinder. Det finns ett stort behov
av forskning och utveckling och andra åtgärder på det
informationsteknologiska området. Samhället har ett ansvar för
att, vid den förändringsprocess som pågår på det
informationsteknologiska området, sociala hänsyn tas till de
människor som har olika typer av funktionshinder.
Med ett uttalande av riksdagen av här angiven innebörd blir
motion 1990/91:N40 (s) tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande
lydelse:
10. beträffande informationsteknologi
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N40 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
20. Bioteknik (mom. 11)
Per-Ola Eriksson (c), Roland Larsson (c) och Rolf L Nilson (v)
anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.42 som
börjar med "Med hänsyn" och slutar med "avstyrks sålunda" bort
ha följande lydelse:
Ett forskningsprogram på bioteknikområdet bör snarast
utarbetas. Som sägs i motion 1990/91:N32 (c) är Sverige ett av
de få industriländer som saknar ett sådant forskningsprogram.
Biotekniken är, vilket understryks i motion 1990/91:N45 (v), ett
område där möjligheterna att utveckla företagsamhet är stora.
Riksdagen bör anmoda regeringen att snarast lämna förslag till
hur ett forskningsprogram på bioteknikområdet skall vara
utformat. Därmed blir de aktuella motionerna tillgodosedda i
berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande
lydelse:
11. beträffande bioteknik
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N32 yrkande 6 och
motion 1990/91:N45 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
21. Miljöteknik (mom. 13)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.44 som
börjar med "Utskottet ser" och slutar med "i fråga" bort ha
följande lydelse:
Det är angeläget att denna förlust nu kompenseras med ökade
insatser. Regeringen bör därför anmodas att låta utarbeta ett
program för främjande av sektorn för miljöteknik, i enlighet med
vad som anförs i motion 1990/91:N45 (v). Genom ett beslut av
riksdagen av här angiven innebörd blir denna motion tillgodosedd
i berörd del. Även motion 1990/91:N42 (mp) blir delvis
tillgodosedd i vad avser önskemålet om satsning på
miljöteknikområdet.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande
lydelse:
13. beträffande miljöteknik
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N45 yrkande 5 och
med avslag på motion 1990/91:N42 yrkande 24 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
22. Miljöteknik (mom. 13)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.44 som
börjar med "Utskottet ser" och slutar med "i fråga" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser, i överensstämmelse med vad som anförs i
motion 1990/91:N42 (mp), att en delegation för ekologisk teknik
bör inrättas och att programrådet för forskning för ett
avfallssnålt samhälle bör överföras till delegationen, som skall
ges väsentligt större resurser än som föreslagits för
programrådet. En utveckling av ekologisk teknik behövs både för
Sveriges del och för att svenska företag skall få nya
exportprodukter. Därmed tillstyrker utskottet motionen i här
berörd del. Även motion 1990/91:N45 (v) blir i sak tillgodosedd
genom ett beslut av riksdagen av här angiven innebörd.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande
lydelse:
13. beträffande miljöteknik
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N42 yrkande 24
och med avslag på motion 1990/91:N45 yrkande 5 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
23. Insatser för ökad vidareförädling i skogsindustrin (mom.
14)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.46 som
börjar med "Som framgått" och slutar med "berörda delar" bort ha
följande lydelse:
Det är viktigt att vidareförädlingen inom skogsindustrin ökar.
Detta är betydelsefullt dels för att den svenska exporten skall
öka, dels av regionalpolitiska skäl. Vidareförädling av sågade
trävaror bör, som föreslås i motion 1990/91:N28 (v), tillhöra de
teknikområden som prioriteras, utöver dem som anges i
propositionen. Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen
om detta. Därmed blir den nämnda motionen liksom också motion
1990/91:N242 (s) tillgodosedd.
Utskottet instämmer till fullo i att, som anförs i motion
1990/91:N28 (v), SINDs branschprogram för träindustrin bör
fortsätta även efter budgetåret 1992/93. Riksdagen bör vidare
anslå 10 milj.kr. ytterligare till den föreslagna nya
näringspolitiska myndigheten för att möjliggöra att det s.k.
Träman 90-programmet skall kunna fortsätta även efter
innevarande budgetår. De medel som länsstyrelserna eventuellt
kan komma att anvisa för programmet är, enligt utskottets
mening, inte tillräckliga. Med ett beslut av riksdagen av här
angiven innebörd blir motion 1990/91:N28 (v) tillgodosedd även i
dessa delar.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande
lydelse:
14. beträffande insatser för ökad vidareförädling i
skogsindustrin
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N28 yrkandena
1--3 och motion 1990/91:N242 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
24. Kollektiv forskning (mom. 16)
Per-Ola Eriksson (c) Roland Larsson (c) och Lars Norberg (mp)
anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.47 som
börjar med "Systemet för" och slutar med "1990/91:N327 (c)" bort
ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det angeläget att en
decentraliseringspolitik drivs på så många områden som möjligt.
Det förslag som framförs i motion 1990/91:N355 (c) att en
betydande del av de kollektiva forskningsinstitutens verksamhet
skall förläggas till orter med mindre högskolor eller orter, där
en samlokalisering med det regionala näringslivet kan anses
utvecklande och givande, anser utskottet vara mycket
välmotiverat. Riktpunkten bör vara att utlokaliseringen bör
omfatta minst en så stor del av organisationen som svarar mot
statens andel av budgeten. Regeringen bör föranstalta om
förhandlingar med intressenterna inom industrin i syfte att
åstadkomma detta.
Riksdagen bör göra ett uttalande av här angiven innebörd.
Därmed blir motion 1990/91:N355 (c) i berörd del helt
tillgodosedd. Ett sådant beslut som utskottet föreslår är också
i samklang med den principiella bakgrundsmotiveringen till de
nyss refererade förslagen i motionerna 1990/91:N214 (s) och
1990/91:N327 (c). Utskottet är emellertid inte berett att i de
angivna fallen utan vidare förorda en lokalisering till Kalmar
län.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande
lydelse:
16. beträffande kollektiv forskning
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N355 yrkande 4
och med anledning av motion 1990/91:N214 och motion 1990/91:N327
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
25. Industrifonden (mom. 19)
Per Westerberg, Karin Falkmer och Stig Bertilsson (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.49 som
börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "denna del" bort
ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i den positiva bedömning av
Industrifondens utveckling som kommer till uttryck i motion
1990/91:N34 (m). Fondens verksamhet är inte beroende av att
staten lånar ut pengar, varför fonden skulle kunna omvandlas
till ett venture-capital-företag. För vissa projekt kan dock
statliga kreditgarantier behöva utnyttjas.
En förutsättning för att fonden skall kunna fungera som ett
privat venture-capital-företag är emellertid att marknaden för
sådana inte snedvrids genom förekomsten av statliga
riskkapitalbolag. Vidare bör, såsom från moderata
samlingspartiets sida har framhållits i olika sammanhang (se
1990/91:NU21), privata intressenter ha samma möjligheter som
staten att, när de lämnar bidrag till projekt hos ett annat
företag mot en rätt till royalty på intäkterna av projektet,
erhålla skattemässigt avdrag för värdeminskningen på den
anskaffade rättigheten.
Med det sagda tillstyrker utskottet motion 1990/91:N34 (m) i
berörd del. Av detta följer att utskottet avstyrker motion
1990/91:N45 (v) i aktuell del.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande
lydelse:
19. beträffande Industrifonden
att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:87 avsnitt
10 moment 51, med bifall till motion 1990/91:N34 yrkande 13 och
med avslag på motion 1990/91:N45 yrkande 13 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
26. Industrifonden (mom. 19)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.49 som
börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "denna del" bort
ha följande lydelse:
Regeringens förslag till ändrade riktlinjer och minskat
stiftelsekapital för Industrifonden är osedvanligt dåligt
anpassat till målgruppens nuvarande situation. Det som för
närvarande utmärker riskkapitalmarknaden för småföretagen är de
stora svårigheter dessa företag har att erhålla riskkapital från
banker och andra finansieringsorgan. Som sägs annorstädes i
betänkandet (res.35, s.129) är detta ett skäl till att de
statliga riskkapitalbolagen bör komma igång med sin verksamhet
så snabbt som möjligt.
Mot angiven bakgrund motsätter sig utskottet de av regeringen
föreslagna ändrade riktlinjerna för Industrifonden och ansluter
sig därmed till yrkandet i motion 1990/91:N45 (v). Förslaget i
motion 1990/91:N34 (m) om att fonden skall omvandlas till ett
privat venture-capital-företag avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande
lydelse:
19. beträffande Industrifonden
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N45 yrkande 13
avslår proposition 1990/91:87 avsnitt 10 moment 51 och motion
1990/91:N34 yrkande 13 och därvid som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
27. Industrifonden (mom. 19 motiveringen)
Lars Norberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande på
s.49 som börjar med ""Enligt utskottets" och slutar med "denna
del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser däremot inte att, som föreslås i motion
1990/91:N34 (m), statens engagemang i Industrifonden helt kan
avvecklas och fonden omvandlas till ett venture-capital-företag.
Det finns behov av den typ av stöd som Industrifonden
tillhandahåller, innebärande att lägre avkastningskrav kan
ställas än vad som gäller för privata venture-capital-företag.
Motionen avstyrks sålunda i denna del.
Utskottet vill också i detta sammanhang framhålla de förslag
från miljöpartiet om inrättande av närfonder, som utskottet
ställer sig bakom annorstädes i detta betänkande (res.36
s.129 f.). Vidare ställer sig utskottet (res. 36, s.130)
bakom förslag att det skall prövas om en ny typ av
nyetableringslån (egenkapitalhjälp) kan införas i Sverige.
28. Utvärdering av systemet med teknikcheckar (mom. 21)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp),
Karin Falkmer (m) och Stig Bertilsson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.51 som
börjar med "I de" och slutar med "berörd del" bort ha följande
lydelse:
Riksdagen bör, som föreslås i motion 1990/91:N34 (m), begära
att regeringen låter göra en utvärdering av systemet med
teknikcheckar. Detta är befogat mot bakgrund av att
utvecklingsfonderna har mycket skiftande kompetens på området.
Risken för godtycke vid medelstilldelningen är därmed uppenbar.
Med det sagda tillstyrker utskottet motion 1990/91:N34 (m) i
berörd del.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande
lydelse:
21. beträffande utvärdering av systemet med teknikcheckar
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N34 yrkande 15
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
29. Inriktning av statliga teknikspridningsinsatser (mom. 22)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.51 med "Vad gäller" och slutar på s. 52 med "berörd del"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion
1990/91:N42 (mp), att statens satsningar på teknikspridning bör
utgå från sådana behov som växer fram inifrån företagen och avse
sådana områden som är särskilt angelägna från samhällssynpunkt.
Det gäller sådant som småföretagsverksamhet, ekologisk balans
samt energi- och resurshushållning. Riksdagen bör göra ett
uttalande av denna innebörd. Därmed blir motionen tillgodosedd i
berörd del.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande
lydelse:
22. beträffande inriktning av statliga
teknikspridningsinsatser
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N42 yrkande 19
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
30. Teknikens hus (mom. 25)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.53 som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "sålunda denna" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser liksom motionärerna att det är angeläget att
ett "Teknikens hus" med den föreslagna inriktningen mot de
globala överlevnadsfrågorna kommer till stånd. Den saknas i
befintliga institutioner. Det är viktigt att en fördjupad och
vidareutvecklad information om teknikens problem och möjligheter
når och engagerar många människor. Riksdagen bör således göra
ett uttalande om att regeringen bör pröva hur ett "Teknikens
hus" skall kunna inrättas, i enlighet med vad som anförs i
motion 1990/91:N307 (s). Därmed blir motionen tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande
lydelse:
25. beträffande Teknikens hus
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N307 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
31. Vissa regionala teknikfrågor (Skåne) (mom. 26)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.53 som
börjar med "Det sistnämnda" och slutar med "berörda delar" bort
ha följande lydelse:
Principen bör dock inte tillämpas drakoniskt. I vissa fall kan
det finnas skäl att göra avsteg. Motionsyrkanden liknande de här
aktuella motionerna 1990/91:N286 (mp) och 1990/91:N373 (c) var
aktuella våren 1990 i samband med utskottsbehandlingen av
forskningspropositionen. Miljöpartiets företrädare reserverade
sig då till förmån för yrkandena.
Utskottet anser att det är angeläget att forsknings- och
utvecklingsinsatserna på det miljötekniska området utökas. I
linje med vad som begärs i motion 1990/91:N286 (mp) bör därför
regeringen verka för att en satsning på detta område kommer till
stånd vid forskarbyn Ideon. Principen att de regionala
utvecklingscentras verksamhet skall tillgodose regionens behov
bör vara generell. Utskottet föreslår att samarbetet genom
statligt initiativ stimuleras i Skåne såsom ett pilotprojekt.
Därmed tillstyrker utskottet den nämnda motionen. Även motion
1990/91:N373 (c) blir genom en sådan åtgärd i huvudsak
tillgodosedd i berörd del. Däremot avstyrker utskottet motion
1990/91:N244 (s).
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande
lydelse:
26. beträffande vissa regionala teknikfrågor (Skåne)
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N286, med
anledning av motion 1990/91:N373 yrkande 2 och med avslag på
motion 1990/91:N244 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
32. Utvärdering av stöd till teknisk utveckling (mom.27)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp), Lars
Norberg (mp), Karin Falkmer (m) och Stig Bertilsson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.54 som
börjar med "I propositionen" och slutar med "aktuell del" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion
1990/91:N33 (fp), att det alltid finns anledning att pröva
effektiviteten i det stöd som ges till teknisk utveckling.
Riksdagen bör därför anmoda regeringen att föranstalta om
återkommande utvärderingar. Därmed blir motion 1990/91:N33 (fp)
tillgodosedd i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande
lydelse:
27. beträffande utvärdering av stöd till teknisk
utveckling
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N33 yrkande 12 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
33. Anslag till teknisk forskning och utveckling (mom. 28)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.54 som
börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "berörda
delar" bort ha följande lydelse:
Anslaget till teknisk forskning och utveckling bör, som
föreslås i motion 1990/91:N42 (mp), kunna minskas med 200
milj.kr. genom att insatserna mer koncentreras till
teknikområden av vikt för vår och kommande generationers
överlevnad. Av dessa 200 milj.kr. bör 25 milj.kr. avsättas för
forskning rörande ekologisk teknik. Resursramen för budgetåren
1992/93 och 1993/94 bör dessutom kunna minskas med 100 milj.kr.
resp. 50 milj.kr. Med det anförda tillstyrker utskottet den
aktuella motionen i berörd del. Även motion 1990/91:N317 (mp)
blir i sak tillgodosedd genom det beslut som utskottet föreslår.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande
lydelse:
28. beträffande anslag till teknisk forskning och
utveckling
att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:87 avsnitt
11 punkt F1 momenten 1 och 2, med bifall till motion
1990/91:N42 yrkandena 35 och 36 och med anledning av motion
1990/91:N317 yrkande 7 i ifrågavarande del
dels till Teknisk forskning och utveckling för
budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på
651157000 kr.,
dels godkänner av utskottet angivna riktlinjer för
resursramen för budgetåren 1992/93 och 1993/94 avseende stödet
till teknisk forskning och utveckling.
34. Riskkapitalförsörjning och riskkapitalbolag (mom.29)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c),
Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m) och
Stig Bertilsson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.58 som
börjar med "Utskottet står" och slutar med "berörda delar" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser att de statliga riskkapitalbolagen -- som får
ses som ett utslag av fondsocialistiska ambitioner -- inte
behövs. Arbetet med att bilda dessa bolag bör omedelbart
avbrytas.
Som framhölls i reservationer från de borgerliga partierna
förra våren och som nu sägs i motionerna 1990/91:N357 (m),
1990/91:N225 (c) och 1990/91:N322 (c) är det andra typer av
åtgärder som krävs för att småföretagens
kapitalförsörjningsbehov skall tillgodoses. Det rör sig om en
rad åtgärder -- främst på skatteområdet -- för att främja det
enskilda sparandet och det personliga ägandet.
Riksdagen bör uppmana regeringen att tillse att arbetet med
att bilda de statliga riskkapitalbolagen omedelbart avbryts.
Vidare bör regeringen anmodas att för riksdagen lägga fram
förslag om åtgärder för att främja riskkapitalförsörjningen för
småföretag. Med ett sådant beslut blir de nämnda motionerna
tillgodosedda i berörda delar. Härav följer att utskottet
avstyrker motion 1990/91:N45 (v) i berörd del. Även förslaget i
motionerna 1990/91:N227 (mp) och 1990/91:N317 (mp) om inrättande
av närfonder avstyrks av utskottet. De önskemål som framförs i
motion 1990/91:N22 (mp) om att det skall göras lättare för
fysiska och juridiska personer att satsa kapital i företag blir
i huvudsak tillgodosedda genom det av utskottet förordade
beslutet.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande
lydelse:
29. beträffande riskkapitalförsörjning och
riskkapitalbolag
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N225 yrkandena 4
och 6, motion 1990/91:N322 yrkandena 1 och 2 och motion
1990/91:N357 yrkande 16 och med avslag på motion 1990/91:N22,
motion 1990/91:N45 yrkande 3, motion 1990/91:N227 yrkandena
1--7, det sistnämnda i ifrågavarande del och motion 1990/91:N317
yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
35. Riskkapitalförsörjning och riskkapitalbolag (mom.29)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.58 som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "berörda delar" bort
ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad som sägs i motion 1990/91:N45 (v)
att det i dagens prekära situation på kapitalmarknaden -- med
praktiskt taget fullständigt stopp för vidare utlåning från
bankerna till småföretagen -- är angeläget att
riskkapitalbolagen omedelbart kommer igång med sin verksamhet.
Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen om detta.
Därmed blir den aktuella motionen tillgodosedd i berörd del.
Även beträffande -- -- -- (utskottet) -- -- -- inte behövlig.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion 1990/91:N45 (v) i
berörd del och avstyrker samtliga övriga här aktuella motioner.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande
lydelse:
29. beträffande riskkapitalförsörjning och
riskkapitalbolag
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N45 yrkande 3 och
med avslag på motion 1990/91:N22, motion 1990/91:N225 yrkandena
4 och 6, motion 1990/91:N227 yrkandena 1--7, det sistnämnda i
ifrågavarande del, motion 1990/91:N317 yrkande 6, motion
1990/91:N322 yrkandena 1 och 2 och motion 1990/91:N357 yrkande
16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
36. Riskkapitalförsörjning och riskkapitalbolag (mom.29)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.58 som
börjar med "Utskottet står" och slutar med "berörda delar" bort
ha följande lydelse:
Utskottet förordar, i enlighet med vad som påyrkas i motion
1990/91:N227 (mp), att ett system med närfonder skall införas. I
motionen anges i detalj hur tillvägagångssättet bör vara.
Närfonderna bör starta sin verksamhet under år 1991, och
verksamheten bör följas av en statlig utredning. Denna utredning
bör åläggas att utarbeta förslag så att en heltäckande nationell
verksamhet kan beslutas under riksdagsperioden 1991--1994.
Riksdagen bör anmoda regeringen att snarast återkomma med
förslag i enlighet med vad som sägs i motionen. Riksdagen bör
också, som föreslås i motion 1990/91:N317 (mp), anslå
20milj.kr. för ändamålet för det kommande budgetåret.
Enligt utskottets mening borde inte riksdagen våren 1990 ha
beslutat att statliga riskkapitalbolag skulle inrättas. Av detta
följer att utskottet instämmer i de synpunkter som framförs i
motionerna 1990/91:N357 (m) och 1990/91:N225 (c) om att arbetet
med att bilda riskkapitalbolag bör avbrytas. Utskottet behandlar
i det följande förslag att i Sverige skall införas
nyetableringslån av en typ som finns i Tyskland.
Det förslag som läggs fram i motion 1990/91:N22 (mp), och som
går ut på att fysiska och juridiska personers vilja att satsa
riskkapital i småföretag skall uppmuntras genom att möjligheter
skapas till att beskattningen till viss del kan uppskjutas,
anser utskottet böra utredas. Regeringen bör anmodas att dra
försorg om att detta sker och att återkomma till riksdagen med
ett lagförslag.
Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna 1990/91:N227
(mp), 1990/91:N317 (mp) och 1990/91:N22 (mp) i berörda delar.
Övriga här aktuella motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande
lydelse:
29. beträffande riskkapitalförsörjning och
riskkapitalbolag
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N22, motion
1990/91:N227 yrkandena 1--7, det sistnämnda i ifrågavarande del,
och motion 1990/91:N317 yrkande 6 och med avslag på motion
1990/91:N45 yrkande 3, motion 1990/91:N225 yrkandena 4 och 6,
motion 1990/91:N322 yrkandena 1 och 2 och motion 1990/91:N357
yrkande 16
dels till Närfonder för budgetåret 1991/92 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett anslag på 20000000 kr.,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
37. Småföretagsfonden (mom. 30)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c),
Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m) och
Stig Bertilsson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.59 som
börjar med "Utskottet står" och slutar "med berörda delar" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser att riksdagen förra våren fattade ett
felaktigt beslut om att tillföra Småföretagsfonden ytterligare
medel. En sådan åtgärd leder till att det statliga ägandet i
småföretagssektorn ytterligare utvidgas, vilket utskottet
bestämt motsätter sig. Fonden bör i stället helt avskaffas.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om detta.
Därmed tillstyrker utskottet motionerna 1990/91:N254 (m),
1990/91:N323 (m) och 1990/91:N225 (c) i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande
lydelse:
30. beträffande Småföretagsfonden
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N225 yrkande 5,
motion 1990/91:N254 yrkande 1 och motion 1990/91:N323 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp),
Karin Falkmer (m) och Stig Bertilsson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.60 med "Utskottet ser" och slutar på s. 61 med "aktuella
motioner" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionerna
1990/91:N357 (m) och 1990/91:N368 (fp), att utvecklingsfondernas
finansieringsverksamhet helt bör upphöra, varigenom medel
frigörs för infrastrukturinvesteringar. En väl utbyggd
infrastruktur har stor betydelse för den regionala utvecklingen.
Fonderna har även utan finansieringsverksamhet en funktion att
fylla genom sin uppgift att stimulera nyföretagandet och
tillhandahålla konsultkompetens.
Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna 1990/91:N357
(m) och 1990/91:N368 (fp) i berörda delar. Härav följer att
utskottet avstyrker de övriga motionerna, 1990/91:N355 (c),
1990/91:N353 (c) och 1990/91:N374 (c), likaså i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande
lydelse:
31. beträffande utvecklingsfondernas
finansieringsverksamhet
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N357 yrkande 15
och motion 1990/91:N368 yrkande 1 och med avslag på motion
1990/91:353, motion 1990/91:N355 yrkande 1 och motion
1990/91:N374 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
Per-Ola Eriksson (c), Roland Larsson (c), Rolf L Nilson (v)
och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.60 med "Utskottet ser" och slutar på s. 61 med "aktuella
motioner" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att riksdagen förra våren fattade ett
felaktigt beslut när den beslöt om indragning av medel från
utvecklingsfonderna. Både konjunkturutvecklingen och
utvecklingen på kreditmarknaden visar att beslutet var
felaktigt. Riksdagen bör därför anmoda regeringen att inte
verkställa beslutet om indragning av medel från
utvecklingsfonderna. Därmed blir motionerna 1990/91:N355 (c),
1990/91:N353 (c) och 1990/91:N374 (c) tillgodosedda. Av
uppenbara skäl avstyrker utskottet samtidigt motionerna
1990/91:N357 (m) och 1990/91:N368 (fp).
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande
lydelse:
31. beträffande utvecklingsfondernas
finansieringsverksamhet
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N355 yrkande 1,
med anledning av motionerna 1990/91:N353 och 1990/91:N374 och
med avslag på motion 1990/91:N357 yrkande 15 och motion
1990/91:N368 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
40. Utvecklingsfondernas stöd till kvinnors företagande (mom.
32, motiveringen)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp),
Karin Falkmer (m) och Stig Bertilsson (m) anser att den del av
utskottets yttrande på s.62 som börjar med "Utskottet ser" och
slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är mycket angeläget att kvinnor
uppmuntras till att starta nya företag. I det sammanhanget vill
utskottet understryka vikten av att en privatisering av den
offentliga sektorn kommer till stånd. Detta har framförts i
olika motioner från moderata samlingspartiet och folkpartiet
liberalerna. Om utvecklingsfonderna kan bidra till denna
utveckling är det bra. Däremot bör riksdagen inte göra något
särskilt uttalande i saken. Med det sagda avstyrker utskottet de
aktuella motionerna i berörda delar.
41. Utvecklingsfondernas stöd till kvinnors företagande (mom.
32)
Per-Ola Eriksson (c) och Roland Larsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.62 som
börjar med "Utskottet ser" och slutar med "berörda delar" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är angeläget att utvecklingsfonderna
på olika sätt lämnar stöd till kvinnor som vill starta och driva
företag. Detta kan t.ex. ske genom att, som föreslås i motion
1990/91:N328 (m), utvecklingsfonderna regionalt medverkar till
att offentliga institutioner kan omvandlas till privata
verksamheter. Denna motion tillstyrks således av utskottet.
Däremot är utskottet inte berett att förorda att, som föreslås i
motion 1990/91:N354 (c), särskilda medel skall öronmärkas för
det nu nämnda ändamålet eller att, som föreslås i motion
1990/91:N327 (c), särskilda medel skall anslås för insatser i
Kalmar län. Dessa motioner avstyrks sålunda i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande
lydelse:
32. beträffande utvecklingsfondernas stöd till kvinnors
företagande
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N328 och med
avslag på motion 1990/91:N327 yrkande 2 och motion 1990/91:N354
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
42. Kooperativ utveckling (mom. 33, motiveringen)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp),
Karin Falkmer (m) och Stig Bertilsson (m) anser att den del av
utskottets yttrande på s.63 som börjar med "Med hänvisning"
och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör kooperativa företag arbeta
under villkor som är likvärdiga med dem som gäller för andra
företag i landet. Någon särbehandling bör inte ske. Mot denna
bakgrund avstyrker utskottet de här aktuella motionerna i
berörda delar.
43. Utvecklingsfond med ekologisk inriktning (mom.34)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.63 som
börjar med "Utskottet ser" och slutar med "avstyrks därmed" bort
ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som förs fram i motion
1990/91:N213 (mp). Det behövs en utvecklingsfond med ekologisk
inriktning. Regeringen bör vidta åtgärder för att det skall
inrättas en sådan fond, särskilt inriktad på att de produkter
och verksamheter som får stöd aktivt skall bidra till att på
sikt återställa den ekologiska balansen. Nya alternativa
energiformer, ny transport- och kommunikationsteknik och ett
jordbruk i ekologisk balans kräver innovationer med avseende på
teknik, apparatur, maskiner och redskap. De befintliga
samhällsorgan som tillhandahåller stöd åt uppfinnare o.d.
anlägger ofta ett alltför kortsiktigt ekonomiskt synsätt.
Fondens huvuduppgift bör vara att förvalta de medel som enligt
motion 1990/91:N42 (mp) tillförs statsverket. Riksdagen bör göra
ett uttalande av här angiven innebörd, varmed motion
1990/91:N213 (mp) blir tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande
lydelse:
34. beträffande utvecklingsfond med ekologisk inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N213 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
44. Norrlandsfonden (mom. 35)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp),
Karin Falkmer (m) och Stig Bertilsson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.64 som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "berörd del" bort ha
följande lydelse:
Norrlandsfondens verksamhet sammanfaller i stort sett med de
regionala utvecklingsfondernas, varför samma motiv för
förändring som utskottet tidigare har framfört är relevanta även
här. Norrlandsfondens finansieringsverksamhet bör, som föreslås
i motion 1990/91:N368 (fp), sålunda avvecklas. Därvid bör, som
också angavs beträffande utvecklingsfonderna, övervägas om medel
kan avsättas för infrastrukturinvesteringar i de fyra
nordligaste länen.
dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande
lydelse:
35. beträffande Norrlandsfonden
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N368 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
45. Egenföretagares borgensåtaganden (mom. 36)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c),
Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m) och
Stig Bertilsson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.64 som
börjar med "Utskottet upprepar" och slutar med "1990/91:N248
(m)" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att viss personlig borgen från egenföretagare
kan vara nödvändig för att understryka ägarens ansvar för
företagets utveckling. Såsom påpekas i motion 1990/91:N248 (m)
innebär emellertid lagstiftningen bl.a. på det arbetsrättsliga
området att företagarens möjligheter att styra sitt företag har
kringgärdats på olika sätt. Kravet på personlig borgen framstår
därmed, enligt utskottets mening, inte som lika befogat som
tidigare. I den mån personlig borgen krävs bör den avse endast
företagaren och ej hans anhöriga. Utskottet anser att frågan bör
utredas utifrån de aspekter som motionären har angivit.
Riksdagen bör i ett uttalande ansluta sig till vad utskottet nu
har anfört. Därmed tillgodoses syftet med nämnda motion.
dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande
lydelse:
36. beträffande egenföretagares borgensåtaganden
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N248 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
46. Kapitalförsörjning för kooperativa företag (mom.37,
motiveringen)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp),
Karin Falkmer (m) och Stig Bertilsson (m) anser att den del av
utskottets yttrande på s.65 som börjar med "Med hänvisning"
och slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill emellertid understryka sin tidigare (s.133)
redovisade principiella inställning, att staten inte skall
ingripa till förmån för särskilda företagsformer. Enligt
utskottets mening bör kooperativa företag arbeta under villkor
som är likvärdiga med dem som gäller för annat företagande;
någon särbehandling bör inte komma i fråga.
47. Kapitalförsörjning för kooperativa företag (mom.37)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.65 som
börjar med "Med hänvisning" och slutar med "avstyrks därmed"
bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till de synpunkter beträffande behovet
av åtgärder för att främja producent- och konsumentkooperativ
som framförs i motion 1990/91:N42 (mp). Särskilt behöver
metoderna för att förse kooperativa företag med eget kapital
utvecklas. Detta är ett brådskande och mycket angeläget behov.
Riksdagen bör understryka detta i ett uttalande till regeringen.
Att det på olika områden pågår ett beredningsarbete utgör inget
skäl för riksdagen att avstå från ett uttalande i saken.
Motionen tillstyrks därmed i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande
lydelse:
37. beträffande kapitalförsörjning för kooperativa företag
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N42 yrkande 18
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
48. Utvidgat ägaransvar (mom. 38)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.66 som
börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "avstyrks sålunda"
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning om aktiebolagsformen som
kommer till uttryck i motion 1990/91:N31 (mp). Att äga och driva
företag bör inte längre innebära att bara ta ekonomiskt ansvar.
Det bör också innebära att man tar personligt ansvar för såväl
ekonomi som ekologi i verksamheten. Ett utvidgat personligt
ansvarstagande inom företaget kommer att innebära att det
traditionella tillväxtbegreppet kommer att omformuleras så att
tillväxten måste hålla sig inom de gränser som sätts av natur,
miljö och människors hälsa.
Mot bakgrund av det anförda bör riksdagen anmoda regeringen
att tillsätta en utredning om utvidgat ägaransvar i enlighet med
vad som anförs i motionen. Därmed blir motionen tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande
lydelse:
38. beträffande utvidgat ägaransvar
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N31 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
49. Nyetableringslån (mom. 40)
Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m),
Isa Halvarsson (fp), Kjell Ericsson (c) och Lars Ahlström (m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.68 med "Med hänvisning" och slutar på s.69 med "aktuella
lånebehovet" bort ha följande lydelse:
Det etableras alltför få nya företag i Sverige. Dessutom är
överlevnadsfrekvensen hos de nya företagen alltför låg under de
första fem åren. Näringspolitiken bör därför inriktas på
nyetablering av småföretag och på att skapa bättre betingelser
för överlevnad och utveckling av de nya företagen. En modell som
kunde vara intressant för Sverige är statliga
nyetableringslån av den typ som finns i Tyskland.
Utskottet instämmer i det förslag som förs fram i motionerna
1990/91:N291 (fp) och 1990/91:N225 (c) att riksdagen skall
anmoda regeringen att undersöka möjligheterna och kostnaderna
och sedan återkomma till riksdagen med förslag om en modell av
nyetableringslån. Detta bör göras med tyska EKH-lånen som
utgångspunkt och på grundval av SINDs studie.
Även olika typer av förändringar på skatteområdet som har
föreslagits i partimotioner från moderata samlingspartiet,
folkpartiet liberalerna och centerpartiet med syfte att
nyföretagandet skall främjas bör beaktas i detta sammanhang.
Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna 1990/91:N291
(fp) och 1990/91:N225 (c) i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande
lydelse:
40. beträffande nyetableringslån
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N225 yrkande 7
och motion 1990/91:N291 yrkande 4 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
50. Nyetableringslån (mom. 40)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.68 med "Med hänvisning" och slutar på s.69 med "aktuella
lånebehovet" bort ha följande lydelse:
Ett stort problem i det svenska näringslivet är att det
etableras för få nya företag. Utskottet tillstyrker yrkandena i
motionerna 1990/91:N291 (fp) och 1990/91:N225 (c) att riksdagen
skall anmoda regeringen att lägga fram förslag till utformning
av en svensk modell för nyetableringslån. Detta bör göras med de
tyska EKH-lånen som utgångspunkt och på grundval av SINDs
studie.
Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna 1990/91:N291
(fp) och 1990/91:N225 (c) i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande
lydelse:
40. beträffande nyetableringslån
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N225 yrkande 7
och motion 1990/91:N291 yrkande 4 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
51. Centrala hantverksrådet (mom. 41)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c),
Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Lars Norberg (mp),
Karin Falkmer (m) och Stig Bertilsson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.70 som
börjar med "Utskottet ser" och slutar med "berörda delar" bort
ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning innebär den nuvarande ordningen
för statens stöd till hantverket uppenbara nackdelar. Utskottet
anser, i likhet med vad som anförs i motionerna 1990/91:N336 (m)
och 1990/91:N216 (fp), att statens stöd till Centrala
hantverksrådet bör ges i form av permanenta årliga anslag.
Därmed skulle Centrala hantverksrådet få en stabil grund för
sitt viktiga arbete med att informera om och marknadsföra
hantverket samtidigt som risken för att hantverksfrågorna kan
komma att ges låg prioritet av SIND undviks.
Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna 1990/91:N336
(m) och 1990/91:N216 (fp) i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande
lydelse:
41. beträffande Centrala hantverksrådet
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N216 yrkande 2
och motion 1990/91:N336 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
52. Främjande av svenskt hantverk (mom. 42)
Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp),
Roland Larsson (c) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.70 som
börjar med "Utskottet kan" och slutar med "berörd del" bort ha
följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till kraven i motion 1990/91:N216 (fp)
på åtgärder med syfte att främja hantverket. Ett stort och
varierat utbud av hantverkstjänster utgör ett väsentligt inslag
i tjänstesektorn och har därmed också stor betydelse för
näringslivets funktion och för sysselsättningen, inte minst i
glesbygder. Av särskild vikt för bevarande av hantverksyrkena är
att utbildningsfrågorna får en ändamålsenlig lösning. Regeringen
bör utarbeta ett åtgärdsprogram för hantverket på grundval av
motionärernas förslag. Därvid bör regeringen samråda med
hantverkets organisationer, i första hand Centrala
hantverksrådet, vilket i viss utsträckning torde kunna svara för
genomförandet av de åtgärder som erfordras. En utgångspunkt för
åtgärdsprogrammet bör vara att det skall åstadkommas inom ramen
för befintliga resurser. Även önskemål att de äldres och
invandrarnas hantverkskunnande tillvaratas bör uppmärksammas vid
utarbetandet av programmet.
dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande
lydelse:
42. beträffande främjande av svenskt hantverk
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N216 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
53. Hantverkskonsulenter (mom. 43)
Hadar Cars (fp), Gudrun Norberg (fp) och Lars Norberg (mp)
anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.70 som
börjar med "Utskottet finner" och slutar med "aktuell del" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion
1990/91:N216 (fp), att det är mycket angeläget att
hantverksfrågorna får en bättre bevakning i länen. Regeringen
bör därför rikta länsstyrelsernas och landstingens uppmärksamhet
på behovet av en hantverksresurs i varje län.
Hantverkskonsulenternas arbetsuppgifter skulle bl.a. vara att
bevaka hantverksfrågorna i högstadie- och gymnasieutbildningen
och att ansvara för råvarudepåer och verktygsbanker av den typ
som har föreslagits i den aktuella motionen. Arbetsfältet skulle
naturligtvis även omfatta hemslöjden.
Riksdagen bör göra ett uttalande av här angiven innebörd.
Därigenom blir motion 1990/91:N216 (fp) i berörd del
tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande
lydelse:
43. beträffande hantverkskonsulenter
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N216 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
54. Utvärdering av stödet till företagande (mom. 45)
Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m),
Isa Halvarsson (fp) och Lars Ahlström (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.72 som
börjar med "I propositionen" och slutar med "berörd del" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion
1990/91:N33 (fp), att det finns anledning att ifrågasätta
effektiviteten i det stöd som ges till företagandet. Riksdagen
bör därför anmoda regeringen att föranstalta om en utvärdering
av detta stöd. Utskottet vill också fästa uppmärksamheten på den
risk för konkurrenssnedvridning som statens bidrag till SIFU
utgör; detta stöd bör upphöra. Riksdagen bör göra ett uttalande
om detta. Med det anförda tillstyrker utskottet motion
1990/91:N33 (fp) i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande
lydelse:
45. beträffande utvärdering av stödet till företagande
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N33 yrkande 12 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
55. EG-program för småföretag (mom. 46)
Per-Ola Eriksson (c) och Kjell Ericsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.73 som
börjar med "Med hänvisning" och slutar med "aktuell del" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion
1990/91:N32 (c), att ett program bör inrättas med syfte att
underlätta för de små och medelstora företagen att komma in på
EG-marknaden. Riksdagen bör anmoda regeringen att utarbeta ett
sådant program, i enlighet med vad som anges i motionen. Vidare
bör riksdagen, under ett nytt anslag, anvisa 20 milj.kr. för
detta ändamål. Med beslut av riksdagen av denna innebörd blir
den aktuella motionen tillgodosedd i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande
lydelse:
46. beträffande EG-program för småföretag
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N32 yrkande 22
dels till EG-program för småföretag för budgetåret
1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett anslag på
20000000 kr.,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
56. Stöd till kvinnors företagande (mom. 47, motiveringen)
Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m),
Isa Halvarsson (fp) och Lars Ahlström (m) anser att den del av
utskottets yttrande på s.73 som börjar med "Vad avser" och
slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör det stöd som finansieras av
anslaget till småföretagsutveckling stå öppet för alla typer av
företag utan prioriteringar. Det som skall avgöra om stöd kan
lämnas skall vara det enskilda företagets bärkraft och behov. I
detta sammanhang vill utskottet fästa uppmärksamheten på att de
områden där det är aktuellt att kvinnor startar företag ofta är
sådana områden som utgör alternativ till offentliga monopol. För
att ge stöd till kvinnor som vill starta företag är det därför
särskilt viktigt att bryta upp denna typ av monopol. Med vad som
nu sagts avstyrker utskottet motion 1990/91:N352 (v) i berörd
del.
57. Stöd till kvinnors företagande (mom. 47)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.73 som
börjar med "Vad avser" och slutar med "berörd del" bort ha
följande lydelse:
Huvuddelen av de medel som regeringen föreslår under anslaget
Småföretagsutveckling bör förbehållas insatser riktade till
kvinnor. Detta är nödvändigt mot bakgrund av det kritiska läge
som råder i många inlandskommuner med stor utflyttning av
kvinnor. Riksdagen bör göra ett uttalande av denna innebörd,
varigenom motion 1990/91:N352 (v) blir tillgodosedd i berörd
del.
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande
lydelse:
47. beträffande stöd till kvinnors företagande
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N352 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
58. Småföretagsutveckling (mom. 48)
Per Westerberg, Karin Falkmer och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.73 som
börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "1990/91:N317
(mp)" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, som tidigare redovisats, att
utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet helt bör upphöra.
Däremot har utvecklingsfonderna ett existensberättigande som
statsunderstödd verksamhet med två huvudfunktioner -- den ena
att stimulera och främja nyföretagande och den andra att
försörja utsatta regioner med viss lokal konsultkompetens för
att underlätta för småföretagandet. Den minskning av anslaget
till följd av inskränkningar av utvecklingsfondernas
rådgivningsverksamhet som föreslås i motionerna 1990/91:N33 (fp)
och 1990/91:N298 (fp) bör därför inte ske. Däremot anser
utskottet, i likhet med vad som anförs i dessa motioner, att det
särskilda programmet för träindustrin bör avslutas. Därigenom
kan det av regeringen föreslagna anslaget minskas med 17
milj.kr. Riksdagen bör således anvisa ett anslag på 209,3
milj.kr. Genom ett sådant beslut av riksdagen blir de nämnda
motionerna till en del tillgodosedda. Övriga här aktuella
motioner -- 1990/91:N42 (mp), 1990/91:N227 (mp) och 1990/91:N317
(mp) -- avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande
lydelse:
48. beträffande småföretagsutveckling
att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:87 avsnitt
11 punkt B7, med anledning av motion 1990/91:N33 yrkande 10
och motion 1990/91:N298 yrkande 2 och med avslag på motion
1990/91:N42 yrkande 34, motion 1990/91:N227 yrkande 7 i
ifrågavarande del och motion 1990/91:N317 yrkande 5
dels till Småföretagsutveckling för budgetåret 1991/92
under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
209630000 kr.,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
59. Småföretagsutveckling (mom. 48)
Gudrun Norberg (fp) och Isa Halvarsson (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.73 som
börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "1990/91:N317
(mp)" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i de förslag om minskning av anslaget som
läggs fram i motionerna 1990/91:N33 (fp) och 1990/91:N298 (fp).
Den del av anslaget till småföretagsutveckling som berör de
regionala utvecklingsfonderna har, enligt utskottets mening,
endast delvis någon betydelse för företagsamheten och
småföretagens utveckling i Sverige. Vidare bör det särskilda
programmet för träindustrin avslutas. Sammantaget bör endast
98,3 milj.kr. anslås till småföretagsutveckling.
Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna 1990/91:N33
(fp) och 1990/91:N298 (fp) i berörda delar. Motionerna
1990/91:N42 (mp), 1990/91:N227 (mp) och 1990/91:N317 (mp)
avstyrks i här aktuella delar.
dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande
lydelse:
48. beträffande småföretagsutveckling
att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:87 avsnitt
11 punkt B7, med bifall till motion 1990/91:N33 yrkande 10 och
motion 1990/91:N298 yrkande 2 och med avslag på motion
1990/91:N42 yrkande 34, motion 1990/91:N227 yrkande 7 i
ifrågavarande del och motion 1990/91:N317 yrkande 5
dels till Småföretagsutveckling för budgetåret 1991/92
under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
98300000 kr.,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
60. Småföretagsutveckling (mom. 48)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.73 som
börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "1990/91:N317
(mp)" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till de förslag om minskning av
anslaget till småföretagsutveckling som framförs i motionerna
1990/91:N42 (mp), 1990/91:N227 (mp) och 1990/91:N317 (mp).
Riksdagen bör anslå 195,3 milj.kr. till småföretagsutveckling
för nästa budgetår. Därmed blir de nämnda motionerna
tillgodosedda i berörda delar. Genom minskning av
arbetsgivaravgifterna och införande av närfonder ges ett bättre
stöd till småföretagen än genom specialdestinerade stöd.
dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande
lydelse:
48. beträffande småföretagsutveckling
att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:87 avsnitt
11 punkt B7, motion 1990/91:N42 yrkande 34, motion
1990/91:N227 yrkande 7 i ifrågavarande del och motion
1990/91:N317 yrkande 5 och med avslag på motion 1990/91:N33
yrkande 10 och motion 1990/91:N298 yrkande 2
dels till Småföretagsutveckling för budgetåret 1991/92
under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
195300000 kr.
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
61. Stöd till kooperativ utveckling (mom. 49)
Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m),
Isa Halvarsson (fp) och Lars Ahlström (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.75 som
börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "aktuella delar"
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör det statliga stödet till
kooperativ utveckling upphöra. Staten bör inte ta några nya
initiativ för att särskilt stödja den kooperativa
företagsverksamheten. Tvärtom, menar utskottet, gagnas inte
kooperationen -- med sin folkrörelsekaraktär -- om staten intar
en fortsatt styrande position i utvecklingsarbetet. Den
kooperativa företagsformen bör arbeta på villkor som är
likvärdiga med dem som gäller för annat företagande i landet. De
problem som för närvarande kännetecknar den offentliga sektorn
bör åtgärdas genom en avreglering av de offentliga
tjänstemonopolen; konkurrensen bör stärkas genom att enskilda
alternativ tillåts verka.
Av det sagda framgår att utskottet avstyrker regeringens
förslag om anslag till kooperativ utveckling liksom de aktuella
yrkandena i motionerna 1990/91:N347 (c) och 1990/91:N348 (s).
dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande
lydelse:
49. beträffande stöd till kooperativ utveckling
att riksdagen avslår proposition 1990/91:100 bilaga 15 punkt
H6, motion 1990/91:N347 yrkande 1 och motion 1990/91:N348
yrkande 1 och därvid som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
62. Ändrad myndighetsstruktur (mom. 50)
Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp),
Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp), Kjell Ericsson (c) och
Lars Ahlström (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.78 med "Utskottet anser" och slutar på s.79 med "delar
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Myndighetsstrukturen på det näringspolitiska området är i
stort behov av reformering och rationalisering. En förändring är
således välmotiverad, men utskottet föreslår en annan modell än
regeringen.
En sammanslagning av STEV och SIND är, enligt utskottets
mening, naturlig. Dessa myndigheter arbetar på ett likartat sätt
med utrednings- och utvecklingsarbete inriktat mot olika
branscher och regioner. Delar av den verksamhet som i dag
bedrivs vid STEV och SIND bör vidare kunna avvecklas. Statens
roll i näringspolitiken skall, i enlighet med vad utskottet
tidigare anfört, främst vara att ställa upp de allmänna
spelregler som skall gälla. Detaljstyrning skall inte förekomma.
I en ny sammanslagen myndighet bör STEVs och SINDs nuvarande
tillsyns- och övervakningsuppgifter bli mer renodlade.
Den verksamhet som bedrivs vid STU skiljer sig på avgörande
punkter från den som bedrivs vid STEV och SIND. Möjligheterna
att erhålla effektivt stöd till teknisk forskning och utveckling
garanteras bäst genom att STU kvarstår som en självständig
enhet. Forskning och utveckling bör inte blandas samman med
myndighetsuppgifter. STU utgör ett serviceorgan för industri och
högskolor och har som sådant byggt upp en kompetens att hantera
den typ av avnämare -- uppfinnare, entreprenörer, småföretag,
företagande forskare etc. -- som STU vänder sig till. STU bör
alltså bibehållas som en självständig enhet. Däremot bör det
övervägas om STU i framtiden skulle kunna drivas i form av en
stiftelse.
Med det anförda avstyrker utskottet regeringens förslag om
ändrad myndighetsstruktur och tillstyrker de förslag som
framförs i motionerna 1990/91:N34 (m), 1990/91:N357 (m),
1990/91:N33 (fp) och 1990/91:N32 (c) i här aktuellt avseende.
Riksdagen bör besluta att de två myndigheterna STEV och SIND
skall slås samman till en näringspolitisk myndighet. Av
utskottets ställningstagande följer att motionerna 1990/91:N42
(mp) och 1990/91:N45 (v) avstyrks i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande
lydelse:
50. beträffande ändrad myndighetsstruktur
att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:87 avsnitt 10
momenten 54 och 55, med bifall till motion 1990/91:N32 yrkandena
19 och 21, det förra i ifrågavarande del, motion 1990/91:N33
yrkande 9, motion 1990/91:N34 yrkandena 16--18 och motion
1990/91:N357 yrkande 14 och med avslag på motion 1990/91:N42
yrkandena 22 och 23 och motion 1990/91:N45 yrkande 16
dels beslutar att statens energiverk och statens
industriverk skall slås samman till en myndighet den 1 juli 1991
i enlighet med vad utskottet anfört,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet i övrigt har anfört.
63. Ändrad myndighetsstruktur (mom. 50)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.78 med "Utskottet anser" och slutar på s.79 med "delar
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening och i likhet med vad som anförs i
motion 1990/91:N42 (mp) kan det diskuteras om det är rationellt
att sammanföra STEV, SIND och STU till en stor enhet. Det finns
en risk att de effektivitetsvinster som eventuellt kan uppnås
försvinner genom ökad byråkrati och sämre arbetsklimat.
Utskottet motsätter sig dock inte en sammanslagning av de tre
myndigheterna till en gemensam enhet. Däremot anser utskottet
inte att detta behöver ske via en avveckling av dem och
inrättande av en ny myndighet. Utskottet vill understryka vikten
av att de tre olika enheterna får arbeta självständigt i en
sammanslagen myndighet. Sammanslagningen skall främst innebära
att den gemensamma administrationen skall verka för att kunskap
och resurser smidigare skall kunna överföras mellan
verksamhetsområdena. Riksdagen bör besluta att de tre
myndigheterna STEV, SIND och STU skall slås samman till en
näringspolitisk myndighet.
I detta sammanhang vill utskottet ta upp ett par aspekter som
rör statliga myndigheter mer generellt. Den ena gäller den
rationalisering som sker inom statsförvaltningen, bl.a. genom
automatisk databehandling. Det är härvid av vikt att de
möjligheter som datasystemen ger att bedriva en småskalig,
decentraliserad verksamhet tas till vara. Den andra aspekten
gäller hur myndigheterna kombinerar sina två uppgifter som
övervakare och serviceorgan. Tidigare har myndigheterna alltför
mycket betonat sitt överhetsansvar. Det finns en risk att
myndigheterna nu går för långt åt andra hållet. Riksdagen bör
genom ett uttalande fästa regeringens uppmärksamhet på de två
aspekter som utskottet här har tagit upp.
Med det anförda avstyrker utskottet propositionen i aktuell
del. Motion 1990/91:N42 (mp) tillstyrks i berörda delar. Genom
ett beslut av riksdagen av här angiven innebörd blir motion
1990/91:N45 (v) i allt väsentligt tillgodosedd. Övriga här
aktuella motioner avstyrks i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande
lydelse:
50. beträffande ändrad myndighetsstruktur
att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:87 avsnitt 10
momenten 54 och 55, med bifall till motion 1990/91:N42 yrkandena
22 och 23, med anledning av motion 1990/91:N45 yrkande 16 och
med avslag på motion 1990/91:N32 yrkandena 19 och 21, det förra
i ifrågavarande del, motion 1990/91:N33 yrkande 9, motion
1990/91:N34 yrkandena 16--18 och motion 1990/91:N357 yrkande
14
dels beslutar att statens energiverk, statens industriverk
och styrelsen för teknisk utveckling skall slås samman till en
myndighet den 1 juli 1991 i enlighet med vad utskottet anfört,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet i övrigt har anfört.
64. Arbetsfördelning mellan den nya näringspolitiska
myndigheten och länsstyrelser resp. utvecklingsfonder (mom. 51)
Per-Ola Eriksson (c), Lars Norberg (mp) och Kjell Ericsson (c)
anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.79 som
börjar med "I propositionen" och slutar med "berörd del" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion
1990/91:N32 (c), att statsmakterna bör eftersträva en ökad
decentralisering. En överflyttning av ansvaret för
småföretagsfrågor, regional utveckling och näringspolitiska
utredningar till länsstyrelser och utvecklingsfonder bör, anser
utskottet, prioriteras. Regeringen bör anmodas att för riksdagen
lägga fram förslag härom. Därmed blir den aktuella motionen
tillgodosedd i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande
lydelse:
51. beträffande arbetsfördelning mellan den nya
näringspolitiska myndigheten och länsstyrelser resp.
utvecklingsfonder
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N32 yrkande 20
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
65. Lokalisering av den nya näringspolitiska myndigheten (mom.
52)
Per-Ola Eriksson (c) och Kjell Ericsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.80 som
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "berörda delar" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser, i överensstämmelse med vad som föreslås i
motion 1990/91:N32 (c), att den av STEV och SIND sammanslagna
myndigheten bör lokaliseras till Nyköping. Därmed beaktas
riksdagens beslut att lokaliseringsfrågan skall prövas vid
nyinrättande av myndighet. Riksdagen bör i anslutning till sitt
beslut om myndighetsorganisationen uppställa krav på en sådan
omlokalisering. Därmed blir den nämnda motionen tillgodosedd i
berörd del. Övriga här aktuella motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande
lydelse:
52. beträffande lokalisering av den nya näringspolitiska
myndigheten
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N32 yrkande 19 i
ifrågavarande del och med avslag på motionerna 1990/91:N35,
1990/91:N37 och 1990/91:N299 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
66. Vissa anslag (mom. 53)
Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m),
Isa Halvarsson (fp) och Lars Ahlström (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.81 som
börjar med "Utskottet har" och slutar med "berörda delar" bort
ha följande lydelse:
Utskottet har tidigare förordat en sammanslagning av STEV och
SIND till en näringspolitisk myndighet och bibehållande av STU
som en självständig enhet. För finansiering av STUs verksamhet
föreslår utskottet ett anslag på 81 milj.kr. Den
näringspolitiska myndigheten bör tilldelas ett
förvaltningsanslag på 87 milj.kr. och ett anslag för utredningar
och information på 17 milj.kr.
Genom beslut av riksdagen av denna innebörd blir motionerna
1990/91:N34 (m), 1990/91:N33 (fp) och 1990/91:N298 (fp)
tillgodosedda vad gäller anslagsnivån i stort. Härav följer att
propositionen och motionen 1990/91:N42 (mp) avstyrks i berörda
delar.
dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande
lydelse:
53. beträffande vissa anslag
att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:87 avsnitt 11
punkterna A6 och A7, med anledning av motion 1990/91:N33
yrkande 11, motion 1990/91:N34 yrkandena 19--21 och motion
1990/91:298 yrkande 1 och med avslag på motion 1990/91:N317
yrkandena 4 och 7, det senare i ifrågavarande del,
dels till Styrelsen för teknisk utveckling för
budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag på 81000000 kr.,
dels till Näringspolitisk myndighet:
Förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 87000000 kr.,
dels till Näringspolitisk myndighet: Utredningar och
information för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag på 17000000 kr.
67. Vissa anslag (mom. 53)
Per-Ola Eriksson (c) och Kjell Ericsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.81 som
börjar med "Utskottet har" och slutar med "berörda delar" bort
ha följande lydelse:
Utskottet har tidigare förordat en sammanslagning av STEV och
SIND till en näringspolitisk myndighet och bibehållande av STU
som en självständig enhet. För finansiering av STUs verksamhet
föreslår utskottet ett anslag på 86 milj.kr. Den
näringspolitiska myndigheten bör tilldelas ett
förvaltningsanslag på 108,4 milj.kr. och ett anslag för
utredningar och information på 19 milj.kr.
Med det sagda avstyrker utskottet motionerna 1990/91:N34 (m),
1990/91:N33 (fp), 1990/91:N298 (fp) och 1990/91:N317 (mp).
dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande
lydelse:
53. beträffande vissa anslag
att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:87 avsnitt
11 punkterna A 6 och A 7 och med avslag på motion 1990/91:N33
yrkande 11, motion 1990/91:N34 yrkandena 19--21, motion
1990/91:N298 yrkande 1 och motion 1990/91:N317 yrkandena 4 och
7, det senare i ifrågavarande del,
dels till Styrelsen för teknisk utveckling för
budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag på 86000000 kr.,
dels till Näringspolitisk myndighet:
Förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 108358000 kr.
dels till Näringspolitisk myndighet: Utredningar och
information för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag på 19000000 kr.
68. Vissa anslag (mom. 53, motiveringen)
Lars Norberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande på
s.81 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "berörda
delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet har tidigare förordat en sammanslagning av de tre
myndigheterna till en myndighet. Regeringens förslag till anslag
för den nya näringspolitiska myndigheten överensstämmer ganska
väl med vad utskottet -- i likhet med vad som sägs i motion
1990/91:N42 (mp) -- anser kunna vara en lämplig anslagsram.
Utskottet tillstyrker därmed propositionens förslag och
avstyrker samtliga här aktuella motioner i berörda delar.
Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp),
Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp), Kjell Ericsson (c) och
Lars Ahlström (m) anser att den del av utskottets yttrande på
s.81 som börjar med "Det finns" och slutar med "anslaget
tillstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet har, som framgått, förordat en annan
myndighetsstruktur än regeringen. Även med den modell som
utskottet förordar kan vissa avvecklingskostnader uppkomma.
Därför tillstyrks anslaget.
Lars Norberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande på
s.81 som börjar med "Det finns" och slutar med "anslaget
tillstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet förordar, som framgått av det tidigare, en
sammanslagning av de tre myndigheterna STEV, SIND och STU. Även
med en sådan lösning kan det bli aktuellt med extraordinära
personal- och lokalkostnader. Därför tillstyrks anslaget.
71. Bilindustrins framtid (mom. 56)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.86 som
börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "avstyrks
sålunda" bort ha följande lydelse:
Bilindustrins framtida utveckling i Sverige ser oroväckande
ut. Den kris som hotar bilindustrin kan bli mycket värre än de
kriser som varvs- och rederinäringarna har genomgått.
Statsmakterna står dåligt rustade för att möta denna kris.
Därför bör, som krävs i motionerna 1990/91:N42 (mp) och
1990/91:N243 (mp), en utredning om bilindustrin tillsättas.
Regeringen förefaller tro att personbilsindustrin med statligt
stöd skall gå mot en ny vår. Detta är enligt utskottets mening
osannolikt. Det är knappast genom att satsa statliga pengar på
personbilsindustrin som problemen kan lösas. Den statliga
generositeten mot denna industri har redan gått långt utöver vad
som är förenligt med en utveckling mot ett resurshushållande
samhälle i ekologisk balans, och också vad som är förenligt med
hushållning med skattebetalarnas pengar.
Uppgiften för staten är inte att konservera en bransch på
nedåtgående. Sannolikt gäller det snarare att uppmuntra en
omstrukturering av industrin mot andra produktområden, vilka kan
ligga både inom och utom transportmedelsområdet. Detta behöver
naturligtvis inte innebära en avveckling av personbilsindustrin,
men en nedtrappning är ganska sannolik. Detta blir utredningens
sak att belysa.
Som sägs i den senare motionen är behovet av en grundlig och
allsidig utredning av bilismen och bilindustrins framtid i
Sverige mycket starkt, mot bakgrund av den globala miljö- och
konkurrenssituationen och med hänsyn till den kommande
lågkonjunkturkrisen och bilindustrins betydelse i svenskt
näringsliv. I en sådan utredning bör ingå personer som
intressemässigt står helt fria i förhållande till bilismen och
trafiknäringen, t.ex. forskare (tekniker och ekonomer) och
företrädare för politiska partier och miljörörelsen. Riksdagen
bör anmoda regeringen att snarast tillsätta en sådan utredning.
Vidare bör riksdagen anslå 5 milj.kr. för nästa budgetår för
ändamålet. Med ett sådant beslut blir de nämnda motionerna helt
tillgodosedda i berörda delar.
Regeringen bör också ta ett samlat ansvar för den framtida
utvecklingen av bilindustrin. Det finns, som sägs i motion
1990/91:N243 (mp), flera starka skäl för att bilismen i världen
bör minska -- miljöeffekterna, personskadorna och de begränsade
oljetillgångarna. Riksdagen bör genom ett uttalande uppmärksamma
regeringen på dess ansvar i detta avseende. Därmed blir den
nämnda motionen i berörd del liksom motion 1990/91:N215 (s)
tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 56 bort ha följande
lydelse:
56. beträffande bilindustrins framtid
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N42 yrkandena 21
och 33 och motionerna 1990/91:N215 och 1990/91:N243
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
dels till Utredning om bilindustrin för budgetåret
1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett anslag på
5000000 kr.
72. Forskningsprogram för utveckling av mer miljövänliga
motorer (mom. 57)
Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp), Lars Norberg (mp),
Isa Halvarsson (fp) och Kjell Ericsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.86 som
börjar med "Vad gäller" och slutar med "aktuella delar" bort ha
följande lydelse:
Kraven i motionerna 1990/91:N60 (m), 1990/91:N370 (fp) och
1990/91:N56 (c) på en mer avancerad forskning och utveckling av
miljövänliga motorer instämmer utskottet i. Det pågår ett
intensivt arbete med utveckling av nya motorer, men det krävs
ytterligare insatser om produktion av miljövänliga och
bränslesnåla motorfordon skall kunna bli kommersiellt gångbar.
Riksdagen bör anmoda regeringen att dra försorg om att ökad
forskning och utveckling på området kommer till stånd. Därmed
blir de nämnda motionerna tillgodosedda. Även motion
1990/91:N377 (fp), som mot bakgrund av situationen i
Stockholmsområdet tar upp frågan om stimulans för utveckling av
miljövänlig teknik, blir i huvudsak tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 57 bort ha följande
lydelse:
57. beträffande forskningsprogram för utveckling av mer
miljövänliga motorer
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N56 yrkande 2 i
ifrågavarande del, motion 1990/91:N60 i ifrågavarande del och
motion 1990/91:N370 i ifrågavarande del och med anledning av
motion 1990/91:N377 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
73. Utvecklingen av elbilen (mom. 58)
Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp), Lars Norberg (mp),
Isa Halvarsson (fp) och Kjell Ericsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.86 som
börjar med "Med hänsyn" och slutar med "berörda delar" bort ha
följande lydelse:
Forsknings- och utvecklingsarbetet när det gäller elbilen
måste, som anförs i motionerna 1990/91:N282 (fp) och 1990/91:N59
(mp), intensifieras. Detta är nödvändigt om elbilen skall kunna
bli kommersiellt intressant. Riksdagen bör göra ett uttalande
härom, varigenom de aktuella motionerna blir tillgodosedda i
berörda delar. Däremot är utskottet inte berett att, som
föreslås i den sistnämnda motionen, förorda att riksdagen skulle
göra ett uttalande om att alla motorfordon fr.o.m. 1997 års
modell skall vara eldrivna, i det fall att de inte kan drivas
med biobränslen. Motionen avstyrks således i denna del.
dels att utskottets hemställan under 58 bort ha följande
lydelse:
58. beträffande utvecklingen av elbilen
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N59 yrkande 2 och
motion 1990/91:N282 och med avslag på motion 1990/91:N59 yrkande
1 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
74. Utveckling av Alvarmotorn (mom. 60)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.86 som
börjar med "Med hänvisning" och slutar med "utskottet motionen"
bort ha följande lydelse:
För att det skall gå att komma till rätta med miljöproblemen
är det hög tid att kraftiga satsningar görs för att ta fram
alternativ till dagens traditionella bensinmotor. De idéer till
en sådan motor som har presenterats av uppfinnaren Alvar
Gustavsson bör prövas grundligt. Riksdagen bör, som begärs i
motion 1990/91:N343 (fp, mp), anmoda regeringen att tillse att
detta sker. STU, Chalmers tekniska högskola, universitets- och
högskoleämbetet, Industrifonden och den svenska bilindustrin
borde därvid vara självklara samarbetspartner. Regeringen bör
särskilt överväga om det är möjligt för Industrifonden att
ställa medel till förfogande inom ramen för s.k.
teknikupphandling. Med det anförda tillstyrker utskottet den
nämnda motionen.
dels att utskottets hemställan under 60 bort ha följande
lydelse:
60. beträffande utveckling av Alvarmotorn
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N343 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
75. Kommission för stålindustrin och miljöriktig
råjärnsframställning (mom. 61)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.87 som
börjar med "Utskottet står" och slutar med "berörda delar" bort
ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1990/91:N276
(v). Staten har som betydande ägare i SSAB ett särskilt ansvar
för utvecklingen inom svensk stålindustri. Av regionalpolitiska
skäl och på grund av närheten till malmråvara bör satsningar på
effektiviserad och förbättrad metallurgisk teknik ske i Luleå.
Riksdagen bör anmoda regeringen att tillsätta en särskild
kommission för stålindustrin med uppgift att studera denna
industrigrens förutsättningar och utvecklingsmöjligheter.
Ett annat område där marknaden själv inte kan förväntas lösa
problemen är utvecklingen av en energisnål och miljövänlig
produktion av råjärn och stål. Här krävs det att staten ökar
sina insatser för att stimulera forskning med en sådan
inriktning. Riksdagen bör anmoda regeringen att dra försorg om
att så sker.
Med beslut av riksdagen i dessa två avseenden blir den
aktuella motionen helt tillgodosedd i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 61 bort ha följande
lydelse:
61. beträffande kommission för stålindustrin och miljöriktig
råjärnsframställning
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N276 (v) som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m),
Isa Halvarsson (fp), Kjell Ericsson (c) och Lars Ahlström (m)
anser att den del av utskottets yttrande på s.93 som börjar
med "De aktuella" och slutar med "motionerna avstyrks" bort ha
följande lydelse:
Utskottet vill emellertid framhålla att regeringens agerande
på dessa områden har kännetecknats av förhalning och försening.
Mycket av det utrednings- och beredningsarbete som nu pågår
eller aviseras borde redan ha varit utfört.
Samtidigt vill utskottet peka på den risk för ökande byråkrati
som ett införande av livscykelspecifikationer kan innebära. De
problem som ett sådant system skulle medföra för handeln kommer
att drabba konsumenterna i form av högre priser.
Med det anförda avstyrker utskottet de aktuella motionerna.
77. Livscykelspecifikationer m.m. (mom. 66)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.93 som
börjar med "Som framgår" och slutar med "motionerna avstyrks"
bort ha följande lydelse:
Sedan förslag om införande av livscykelspecifikation första
gången fördes fram i en motion från miljöpartiet år 1989, har de
tankegångar som låg bakom motionen aktualiserats på många
områden, vilket framgår av utskottets redogörelse. Det borde nu
vara dags att gå från ord till handling när det gäller
livscykelspecifikation, dvs. starta lagstiftningsarbetet.
Utskottet ansluter sig således till de synpunkter som framförs i
de aktuella motionerna. Omsorgen om miljön måste visa sig redan
när produktionen planeras och sedan vara med hela tiden från
användning till kassering och återanvändning. Den gällande
lagstiftningen är enligt utskottets mening inte tillräcklig.
Därför bör riksdagen uppmana regeringen att utarbeta förslag
till en lag om livscykelspecifikation. En sådan skall tala om
hur man väntar sig att den process man har satt i gång genom att
tillverka varan skall utveckla sig ända till dess att varan är
uttjänt. Det närmare innehållet i en livscykelspecifikation
framgår av det tidigare (s.91).
Genom ett uttalande av riksdagen av här angiven innebörd blir
motionerna 1990/91:N280 (mp), 1990/91:N315 (mp), 1990/91:N362
(mp) och 1990/91:N58 (mp) tillgodosedda, liksom även motion
1990/91:N320 (v).
dels att utskottets hemställan under 66 bort ha följande
lydelse:
66. beträffande livscykelspecifikationer m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:N58,
1990/91:N280, 1990/91:N315, 1990/91:N320 och 1990/91:N362 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
78. Produktkoncession (mom. 67, motiveringen)
Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m),
Isa Halvarsson (fp), Kjell Ericsson (c) och Lars Ahlström (m)
anser att den del av utskottets yttrande på s.93 som börjar
med "Med det" och slutar med "utskottet motionen" bort ha
följande lydelse:
Utskottet vill emellertid återigen framhålla att regeringens
agerande på dessa områden har kännetecknats av förhalning och
försening, med påföljd att ett utredningsmaterial som länge hade
bort föreligga alltjämt saknas.
Med det sagda avstyrker utskottet motionen.
79. Produktkoncession (mom. 67)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.93 som
börjar med "Även vad" och slutar med "utskottet motionen" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion
1990/91:N314 (mp), att gällande lagstiftning avseende spridning
av skadliga ämnen vid produktion inte är tillräcklig. Därför bör
riksdagen anmoda regeringen att ge miljöskyddskommittén
tilläggsdirektiv att utreda frågan om produktkoncession och
utarbeta lagförslag om denna i enlighet med vad som anförs i den
aktuella motionen. En varukoncessionsnämnd bör inrättas med
uppgift att på basis av en livscykelspecifikation bestämma om en
ny vara skall tillåtas och ställa de krav som måste uppfyllas
för att produkten skall kunna accepteras. Av praktiska skäl kan
det bli nödvändigt att gå fram stegvis, varvid man får börja med
sådana varor som har stor försäljningsvolym och vilka har eller
befaras ha stor omgivningspåverkan eller vid vilkas tillverkning
eller användning stora mängder ej förnybara råvaror förbrukas.
dels att utskottets hemställan under 67 bort ha följande
lydelse:
67. beträffande produktkoncession
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N314 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
80. Produktmärkning om elförbrukning m.m. (mom.68)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.94 som
börjar med "Med hänsyn" och slutar med "berörda delar" bort ha
följande lydelse:
För att Sverige skall klara sin framtida energiförsörjning på
ett miljövänligt sätt och i solidaritet med resten av världen
krävs bl.a. energieffektivisering och energihushållning. Som ett
led i dessa strävanden anvisas i motionerna 1990/91:N68 (mp) och
1989/90:N463 (mp) två vägar.
Den ena är att obligatorisk produktmärkning med deklaration om
elförbrukning och driftkostnader och med jämförbara uppgifter
avseende den mest eleffektiva produkten i samma produktklass på
marknaden införs genom lagstiftning. Den andra är att normer för
högsta elförbrukning på vanliga elförbrukande apparater införs
genom lagstiftning. Utskottet anser att båda dessa vägar bör
prövas. Givetvis bör andra länders erfarenheter av normer
studeras. Redan införd lagstiftning i USA kan tjäna som ett
föredöme. Marknadsintegrationen får inte förhindra att Sverige
ligger i första ledet när det gäller normeringen på detta
område. Riksdagen bör således anmoda regeringen att lägga fram
lagförslag i de angivna avseendena. Därmed blir de aktuella
motionerna tillgodosedda i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 68 bort ha följande
lydelse:
68. beträffande produktmärkning om elförbrukning m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N463 yrkandena 5
och 6 och motion 1990/91:N68 yrkandena 6, 7, 10 och 11 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
81. Företags miljöredovisningar (mom. 69)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.95 som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "avstyrks därmed"
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den i motion 1990/91:N366 (mp) framförda
uppfattningen att en miljöredovisning bör finnas med i alla
prognoser som ett företag gör samt i företagens
årsredovisningar. I redovisningen bör ingå materialbalanser, som
visar vad företaget tar in i tillverkningen och vad som går ut
som produkter, avfall och avgaser.
Redovisning av miljökonsekvenser av den verksamhet som
omfattas av årsberättelser måste troligen lagregleras, men
prognosdelen bör kunna vara en frivillig handling från
företagens sida. Riksdagen bör därför anmoda regeringen att
vidta åtgärder innebärande rekommendationer om en frivillig
redovisning. Därmed blir den aktuella motionen tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 69 bort ha följande
lydelse:
69. beträffande företags miljöredovisningar
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N366 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
82. Vissa regionala frågor (mom. 70)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.96 som
börjar med "Riksdagen har" och slutar med "berörda delar" bort
ha följande lydelse:
Riksdagen har, som tidigare nämnts (s.53), upprepade gånger
på förslag av utskottet avslagit motionsyrkanden med hänvisning
till att de avsåg frågor av regional natur som inte borde
avgöras av riksdagen. För flera av de här aktuella motionerna
anser utskottet att detta synsätt kan tillämpas.
Vad gäller de motioner som tar upp olika frågor med
utgångspunkt i förhållandena på Öland och Gotland anser
utskottet dock inte att detta bör gälla. Skälet härtill är att
dessa två landskap särskilt berörs i propositionen, genom
förslagen om att sockerbruken i Mörbylånga och Roma skall läggas
ned. Dessa förslag behandlas i jordbruksutskottets betänkande
1990/91:JoU25.
Riksdagen bör, som föreslås i motionerna 1990/91:N46 (mp) och
1990/91:N47 (mp), anmoda regeringen att föreslå lagändringar som
innebär att arbetsgivaravgifter och mervärdeskatt sänks för de
berörda landskapen. Vidare bör regeringen anmodas att
föranstalta om utredningar av näringslivsstrukturen i dessa
landskap och att tillse att åtgärder sätts in om behov
föreligger. En intressant möjlighet som borde beaktas är att en
etanolfabrik förläggs till Mörbylånga eller Roma. Med det sagda
tillstyrker utskottet de nämnda motionerna. Även motion
1990/91:N290 (v) blir därigenom tillgodosedd. Övriga här
aktuella motioner avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 70 bort ha följande
lydelse:
70. beträffande vissa regionala frågor
att riksdagen
a) avslår motion 1990/91:N29 (Kalmar län),
b) med bifall till motion 1990/91:N46 yrkandena 1, 3 och 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
(Öland),
c) med bifall till motion 1990/91:N47 yrkandena 1, 2, 4 och 5
och motion 1990/91:N290 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört (Gotland),
d) avslår motion 1990/91:N23 (Blekinge),
e) avslår motion 1990/91:N43 yrkande 1 (Malmöregionen),
f) avslår motion 1990/91:N48 (Skaraborgs län).
Särskilda yttranden
1. Teknikvetenskapliga forskningsrådet (mom. 8)
Per-Ola Eriksson (c), Karin Falkmer (m), Kjell Ericsson (c)
och Lars Ahlström (m) anför:
Vi vill erinra om att, vid inrättandet av det
teknikvetenskapliga forskningsrådet våren 1990, företrädarna för
moderata samlingspartiet och centerpartiet reserverade sig till
förmån för att forskningsrådet skulle inordnas under
utbildningsdepartementet. Vi står kvar vid denna ståndpunkt.
2. Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete (mom. 9)
Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp) och
Roland Larsson (c) anför:
Vi vill understryka att vi fäster stor vikt vid att svenska
företag på ett jämbördigt sätt kan delta i EGs ramprogram för
forskning och utveckling. Det är av utomordentlig betydelse för
svenska företags möjligheter till utveckling att de aktivt kan
ta del i det internationella forsknings- och
utvecklingssamarbetet. Statsmakterna bör tillse att tillräckliga
medel ställs till förfogande för detta ändamål.
3. Bioteknik (mom. 11)
Lars Norberg (mp) anför:
Jag instämmer i stort i de synpunkter på behovet av ett
forskningsprogram på bioteknikområdet som framförs i motion
1990/91:N32 (c). Det är angeläget att den biologiska
grundforskningen och kunskapsuppbyggnaden främjas. Jag anser
dock att den utredning som SIND håller på att färdigställa kan
avvaktas, innan ställning tas till behovet av något initiativ
från riksdagens sida.
4. Insatser för ökad vidareförädling i skogsindustrin (mom.
14)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp),
Karin Falkmer (m) och Stig Bertilsson (m) anför:
Vi vill erinra om att företrädarna för moderata
samlingspartiet och folkpartiet våren 1990 reserverade sig till
stöd för ett krav att programmet för sågverks- och
snickeriindustrierna skulle avslutas vid utgången av budgetåret
1989/90.
I reservationerna 58 och 59 till detta betänkande upprepas
kravet på att programmet omedelbart skall upphöra.
5. Industrifonden (mom. 19)
Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp) och
Roland Larsson (c) anför:
Vi anser, i likhet med vad som anfördes i en motion från
folkpartiet våren 1990, att Industrifondens verksamhet i ökande
utsträckning kan ske i form av garantigivning och att det
statliga engagemanget kan minskas. Däremot är vi inte beredda
att medverka till att fonden helt omvandlas till ett privat
venture-capital-företag, vilket föreslås i motion 1990/91:N34
(m). I vissa fall kan det finnas behov av den typ av stöd som
Industrifonden tillhandahåller, innebärande att lägre
avkastningskrav kan ställas än vad som gäller för privata
venture-capital-företag.
6. Forskning och utveckling rörande tekniska hjälpmedel
(mom.24)
Rolf L Nilson (v) anför:
Jag vill erinra om den begäran om ytterligare åtgärder på det
informationsteknologiska området som jag har ställt mig bakom i
reservation nr 19. Denna begäran motiveras bl.a. av hänsyn till
de villkor som människor med funktionshinder lever under.
7. Småföretagsfonden (mom. 30)
Lars Norberg (mp) anför:
Jag vill erinra om att miljöpartiets företrädare i utskottet
förra våren motsatte sig ytterligare medelstillskott till
Småföretagsfonden. Han anförde att allmänna pensionsfondens
medel inte borde användas som riskkapital för småföretagen men
att Småföretagsfonden borde få fortsätta sin verksamhet i
dåvarande form, som ett komplement till utvecklingsfonderna.
8. Norrlandsfonden (mom. 35)
Per-Ola Eriksson (c), Roland Larsson (c), Rolf L Nilson (v)
och Lars Norberg (mp) anför:
Vi vill erinra om det ställningstagande beträffande
Norrlandsfondens finansieringsverksamhet, som centerpartiets,
vänsterpartiet kommunisternas och miljöpartiets företrädare i
utskottet gjorde våren 1990. I en reservation uttalades att
Norrlandsfonden borde få behålla samtliga sina medel. Vi står
kvar vid detta ställningstagande.
9. Stöd till kooperativ utveckling (mom. 49)
Per-Ola Eriksson (c), Rolf L Nilson (v), Lars Norberg (mp) och
Kjell Ericsson (c) anför:
Kooperationen är ett mycket bra och effektivt komplement till
såväl privat som statlig företagsamhet. Intresset för den
kooperativa företagsformen har också ökat inom områden som
tidigare inte varit aktuella för denna företagsform. Den
kooperativa verksamheten kan spela en viktig roll i den
offentliga sektorns förnyelse. Därför är det motiverat med ett
utökat anslag för kooperativ utveckling.
Vi vill i detta sammanhang understryka vikten av att
kooperativa företag inte diskrimineras i något avseende. Alla
kooperativa företag måste jämställas i konkurrenshänseende med
andra företagsformer. Proposition 1990/91:147 om förstärkt
konkurrens på livsmedelsområdet står inte i överensstämmelse med
denna princip. Den är en särlagstiftning som drabbar de
kooperativa företagen inom livsmedelssektorn och som rimmar illa
med den uppfattning om kooperationens betydelse som regeringen
ger uttryck åt i andra sammanhang.
10. Ändrad myndighetsstruktur (mom. 50)
Rolf L Nilson (v) anför:
Den information som utskottet har fått vid föredragningar av
representanter för industridepartementet visar att det mesta av
vad som tas upp i motion 1990/91:N45 (v) avseende omsorgen om
den berörda personalen blir tillgodosett. Jag vill dock
ytterligare understryka att alla ansträngningar måste göras för
att uppfylla personalens önskemål om nyanställning i statlig
verksamhet eller utbildning. Vidare vill jag peka på den risk
som finns för en aktivitetssvacka i övergången till en ny
myndighet. Slutligen vill jag också understryka vikten av att
teknisk forskning och utveckling samt forskning och utveckling
på energiområdet ges hög prioritet i den nya myndigheten.
11. Bilindustrins framtid (mom. 56)
Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m),
Isa Halvarsson (fp) och Lars Ahlström (m) anför:
Vi vill fästa uppmärksamheten på att statliga ingripanden i
krisdrabbade branscher erfarenhetsmässigt inte har varit
lyckosamma. Tydliga exempel på detta är de statliga åtgärder som
vidtogs i samband med varvsnedläggningarna.
12. Utveckling av Alvarmotorn (mom. 60)
Gudrun Norberg (fp) och Isa Halvarsson (fp) anför:
Vi har i en särskild reservation uttalat att riksdagen bör
anmoda regeringen att dra försorg om att ökad forskning och
utveckling avseende mer miljövänliga och bränslesnåla
motorfordon kommer till stånd. Inom ramen för en sådan utökad
forskning och utveckling bör det finnas möjlighet att också
pröva den idé som ligger bakom Alvarmotorn.
13. Turistnäringen (mom. 65)
Per-Ola Eriksson (c) och Kjell Ericsson (c) anför:
Turistnäringen är en mycket viktig del av näringslivet. I
stora delar av landet är dessutom turismen av avgörande
betydelse för att skapa sysselsättning.
Vi vill understryka vikten av ökade investeringar i
infrastruktur såsom vägar, järnvägar och flygkommunikationer,
varigenom attraktiva delar av vårt land blir tillgängliga. För
Norrlands inland är inlandsbanan viktig i detta sammanhang.
Därför är det mycket otillfredsställande att en majoritet av
riksdagen beslutat om nedläggning av persontrafiken på
inlandsbanan. Det blir ett dråpslag mot utvecklingen av turismen
i denna del av landet.
Riksdagens beslut om höjd mervärdeskatt för turistnäringen har
fått mycket negativa effekter. Vi vill därför erinra om att
centern i samband med skattereformen motsatte sig att de
särskilda reduceringsreglerna för serverings- och hotelltjänster
slopades.
14. Turistnäringen (mom. 65)
Lars Norberg (mp) anför:
Turistnäringen är en mycket viktig del av näringslivet. Den
har stor betydelse för landets betalningsbalans. Det gäller dels
att intressera utländska turister för att komma hit, dels att
förmå svenskarna att stanna hemma. Därvid har kostnaden för
turisterna stor betydelse. I stora delar av landet är dessutom
turismen av avgörande betydelse för att skapa sysselsättning.
Jag vill understryka vikten av ökade investeringar i järnvägar
som gör att attraktiva delar av vårt land blir tillgängliga. För
Norrlands inland är inlandsbanan viktig i detta sammanhang.
Därför är det mycket otillfredsställande att en majoritet av
riksdagen har beslutat om nedläggning av persontrafiken på
inlandsbanan. Det blir ett dråpslag mot utvecklingen av turismen
i denna del av landet.
Riksdagens beslut om höjd mervärdeskatt för turistnäringen har
fått mycket negativa effekter. Jag vill därför erinra om att
miljöpartiet i årets skattemotion har yrkat på en halvering av
mervärdeskatten på hotell- och restaurangtjänster samt att vi
vidare yrkat på en minskning av arbetsgivaravgifterna med 10
procent i det inre stödområdet samt med 4 procent i landet i
övrigt utom storstäderna. Turismen är en arbetsintensiv
verksamhet och gagnas därför särskilt av nedsatta
arbetsgivaravgifter.
15. Statliga industrisubventioner (mom. 73)
Karin Falkmer (m) och Lars Ahlström (m) anför:
Eftersom företaget ABC-Laminat AB nu har meddelat sin avsikt
att återta sin ansökan, finns det ingen anledning för riksdagen
att göra något särskilt uttalande i saken. Vi vill dock
framhålla vikten av att statliga industrisubventioner inte får
förekomma, med hänvisning till den konkurrenssnedvridning som
kan uppstå.
Utskottet21
Allmänna riktlinjer21
Inledning21
Näringspolitikens förutsättningar och inriktning22
Småföretagspolitiken30
Utländska företagsförvärv och investeringar m.m.34
Utländska företagsförvärv34
Främjande av utländska investeringar36
Ömsesidigt ägande37
Teknisk utveckling37
Teknikvetenskapliga forskningsrådet37
Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete37
Prioriterade teknikområden40
Informationsteknologi41
Bioteknik41
Materialteknik42
Miljöteknik43
Träteknik44
Kollektiv forskning46
Teknisk infrastruktur47
Provning47
Standardisering48
Industrifonden48
Produktutveckling50
Teknikspridning50
Vissa övriga frågor52
Anslag till teknisk forskning och utveckling54
Småföretagsutveckling55
Riskkapitalförsörjning -- riskkapitalbolag55
Småföretagsfonden58
De regionala utvecklingsfonderna59
Finansieringsverksamheten59
Vissa frågor rörande utvecklingsfondernas verksamhet61
Norrlandsfonden63
Vissa övriga finansierings- och ägarfrågor64
Nyetableringsinsatser66
Forskningsbaserade småföretag66
Nyetableringslån67
Hantverk69
Vissa anslag71
Småföretagsutveckling71
Stöd till kooperativ utveckling73
Ändrad myndighetsstruktur m.m.75
Ny näringspolitisk myndighet75
Lokalisering av myndigheten79
Anslagsfrågor80
Anslag till näringspolitisk myndighet m.m.80
Anslag till statens elektriska inspektion81
Övriga frågor82
Särskilda branscher82
Bilindustrin82
Järn- och stålindustrin86
Livsmedelsindustrin88
Aspa Bruk88
Turistnäringen89
Miljönormer och produktkrav90
Produktkoncession och livscykelspecifikationer90
Produktmärkning om elförbrukning93
Företags miljöredovisningar94
Vissa regionala frågor95
Vissa övriga frågor97
Hemställan99
Reservationer
1. Näringspolitikens förutsättningar och inriktning (m, fp,
c)107
2. Näringspolitikens förutsättningar och inriktning (v)109
3. Näringspolitikens förutsättningar och inriktning (mp)110
4. Utredning för en ekologisk strukturomvandling (v, mp)111
5. Småföretagspolitiken (m, fp, c)112
6. Småföretagspolitiken (v)113
7. Småföretagspolitiken (mp)113
8. Utländska företagsförvärv (m, fp, c)114
9. Utländska företagsförvärv (v)115
10. Utländska företagsförvärv (mp)116
11. Främjande av utländska investeringar i Sverige (m, fp,
c)116
12. Främjande av utländska investeringar i Sverige (mp)117
13. Ömsesidigt ägande (m, fp, c, mp)118
14. Betydelsen av fri forskning (m, fp, c)118
15. Betydelsen av fri forskning (mp)119
16. Teknikvetenskapliga forskningsrådet (mp)119
17. Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete (m)119
18. Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete (mp)120
19. Informationsteknologi (v, mp)121
20. Bioteknik (c, v)121
21. Miljöteknik (v)122
22. Miljöteknik (mp)122
23. Insatser för ökad vidareförädling i skogsindustrin (v,
mp)122
24. Kollektiv forskning (c, mp)123
25. Industrifonden (m)124
26. Industrifonden (v)124
27. Industrifonden (mp)125
28. Utvärdering av systemet med teknikcheckar (m, fp)125
29. Inriktning av statliga teknikspridningsinsatser (mp)126
30. Teknikens hus (mp)126
31. Vissa regionala teknikfrågor (Skåne) (mp)126
32. Utvärdering av stöd till teknisk utveckling (m, fp,
mp)127
33. Anslag till teknisk forskning och utveckling (mp)127
34. Riskkapitalförsörjning och riskkapitalbolag (m, fp,
c)128
35. Riskkapitalförsörjning och riskkapitalbolag (v)129
36. Riskkapitalförsörjning och riskkapitalbolag (mp)129
37. Småföretagsfonden (m, fp, c)130
38. Utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet (m, fp)131
39. Utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet (c, v,
mp)131
40. Utvecklingsfondernas stöd till kvinnors företagande (m,
fp)132
41. Utvecklingsfondernas stöd till kvinnors företagande
(c)132
42. Utvecklingsfondernas stöd till kooperativa företag (m,
fp)133
43. Utvecklingsfond med ekologisk inriktning (mp)133
44. Norrlandsfonden (m, fp)133
45. Egenföretagares borgensåtaganden (m, fp, c)134
46. Kapitalförsörjning för kooperativa företag (m, fp)134
47. Kapitalförsörjning för kooperativa företag (mp)135
48. Utvidgat ägaransvar (mp)135
49. Nyetableringslån (m, fp, c)136
50. Nyetableringslån (mp)136
51. Centrala hantverksrådet (m, fp, c, mp)137
52. Främjande av svenskt hantverk (fp, c, mp)137
53. Hantverkskonsulenter (fp, mp)138
54. Utvärdering av stödet till företagande (m, fp)138
55. EG-program för småföretag (c)139
56. Stöd till kvinnors företagande (m, fp)139
57. Stöd till kvinnors företagande (v)140
58. Småföretagsutveckling (m)140
59. Småföretagsutveckling (fp)141
60. Småföretagsutveckling (mp)141
61. Stöd till kooperativ utveckling (m, fp)142
62. Ändrad myndighetsstruktur (m, fp, c)142
63. Ändrad myndighetsstruktur (mp)144
64. Arbetsfördelning mellan den nya näringspolitiska
myndigheten och länsstyrelser resp. utvecklingsfonder (c,
mp)145
65. Lokalisering av den nya näringspolitiska myndigheten
(c)145
66. Vissa anslag (m, fp)146
67. Vissa anslag (c)146
68. Vissa anslag (mp)147
69. Säskilda avvecklingsinsatser (m, fp, c)147
70. Särskilda avvecklingsinsatser (mp)147
71. Bilindustrins framtid (v, mp)148
72. Forskningsprogram för utveckling av mer miljövänliga
motorer (fp, c, mp)149
73. Utveckling av elbilen (fp, c, mp)149
74. Utveckling av Alvarmotorn (mp)150
75. Kommission för stålindustrin och miljöriktig
råjärnsframställning (v)150
76. Livscykelspecifikationer m.m. (m, fp, c)151
77. Livscykelspecifikationer m.m. (v, mp)151
78. Produktkoncession (m, fp, c)152
79. Produktkoncession (mp)152
80. Produktmärkning om elförbrukning m.m. (v, mp)153
81. Företags miljöredovisningar (v, mp)153
82. Vissa regionala frågor (mp)154