dels proposition 1990/91:100 bilaga 16 (miljödepartementet) i vad avser
anslag till statens kärnkraftinspektion (punkterna C3 och C4), statens
kärnbränslenämnd (punkt C5) och visst internationellt samarbete i fråga om
kärnsäkerhet m.m. (punkt C6),
dels fyra motioner med yrkanden om bl.a.
kontrollen av kärnteknisk verksamhet,
slutförvaret för reaktoravfall,
deponering av radioaktivt gods,
kärnbränslet i forskningsreaktorn vid Studsvik AB,
informationen från Svensk Kärnbränslehantering AB.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om anslag till myndigheterna på
kärnkraftsområdet och till visst internationellt samarbete i fråga om
kärnsäkerhet.
Alla behandlade motionsyrkanden avstyrks. Med ett undantag följs yrkandena
upp i reservationer. Dessa gäller bl.a. utredning om den kärntekniska
verksamheten (c, v; mp), importen av använt kärnbränsle m.m. (c, v; mp),
kontrollen av kärnteknisk verksamhet (mp), deponering av radioaktivt gods (mp),
informationen från Svensk Kärnbränslehantering AB (mp), slutförvaret för
reaktoravfall (v, mp) och avgiften för finansiering av framtida utgifter för
använt kärnbränsle m.m. (v, mp).
Propositionen
I proposition 1990/91:100 bilaga 16 (miljödepartementet) framlägger
regeringen -- efter föredragning av miljöminister Birgitta Dahl -- förslag om
anslag under fjortonde huvudtiteln för budgetåret 1991/92. Under här angivna
punkter föreslås:
C 3. Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader (s. 13--16)
att riksdagen till Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader för
budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1000 kr.
C 4. Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning (s. 16 f.)
att riksdagen till Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning för
budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1000 kr.
C 5. Statens kärnbränslenämnd (s. 18--21)
att riksdagen till Statens kärnbränslenämnd för budgetåret 1991/92 anvisar
ett reservationsanslag på 1000 kr.
C 6. Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m. (s. 21
f.)
att riksdagen till Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet
m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 19573000 kr.
Motionerna
De motioner som behandlas här är följande:
1990/91:N418 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
1. hos regeringen begär att den gör en utredning om all kärnteknisk
verksamhet i Sverige och utomlands, som hör till Sveriges ansvarsområde, varvid
de långsiktiga miljökonsekvenserna skall beskrivas,
2. beslutar att inget ytterligare kärnavfall får föras ned i SFR-lagret
utanför Forsmark innan den i yrkande 1 begärda utredningen presenterats,
3. hos regeringen begär att den skall framlägga förslag till och samordna
kontroll och bedömning av kärnavfall och kärnteknisk hantering, så att staten
kan ta ansvar för och fullt ut kontrollera denna verksamhet,
4. hos regeringen begär att allt radioaktivt avfall, som i dag placeras på
tippar, skall deponeras på speciellt inhägnade områden under full kontroll utav
SSI,
5. beslutar att avbryta all slags import för förbränning av atomsopor och
andra restprodukter från kärnbränslehantering,
6. beslutar att allt infört kärnavfall omedelbart skall återföras till
ursprungslandet,
7. som sin mening ger regeringen till känna att uranåtervinningsanläggningen
i Skövde bör avvecklas,
8. hos regeringen begär en fullständig redogörelse för vart plutonium och
andra restprodukter från svenskt utbränt kärnbränsle i samband med upparbetning
utomlands tar vägen,
9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
forskning på höganrikat bränsle skall avvecklas,
10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
avbryta kontakterna med Dounreay för upparbetning av kärnavfall från Studsvik.
1990/91:N422 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas -- med motivering i motion
1990/91:Jo738 -- att riksdagen hos regeringen begär en utredning med anledning
av SKBs information om kärnavfallet.
1990/91:N430 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
1. beslutar att inga ytterligare tillstånd [skall] meddelas rörande
slutförvaret för reaktoravfall i Forsmark,
2. beslutar att inget ytterligare avfall får föras ned i Forsmarksförvaret,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
slutförvaret för reaktoravfall måste anses bryta mot den av Sverige
undertecknade konventionen om förbud mot dumpning av radioaktivt avfall i havet
och att verksamheten därför skall avbrytas.
1990/91:N455 av Lars Norberg (mp) och Rolf L Nilson (v) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna att avgiften till de lagstadgade
fonderna för omhändertagande av kärnkraftens avfall fr.o.m. den 1 juli 1991
[bör] höj[a]s till 4 öre/kWh,
2. som sin mening ger regeringen till känna att kalkyler för omhändertagande
av kärnkraftens avfall skall grundas på kalkylränta noll.
Utskottet
Vissa anslag
Utskottet behandlar inledningsvis vissa förslag om anslag i
budgetpropositionen (prop. 1990/91:100 bil. 16 s. 13 f.) angående kärnsäkerhet.
Förslagen har inte föranlett någon motion.
Verksamheten vid såväl statens kärnkraftinspektion som statens
kärnbränslenämnd avgiftsfinansieras. Regeringen föreslår därför formella anslag
om 1000 kr. till dessa myndigheter. För nästa budgetår beräknas
kärnkraftinspektionens förvaltningskostnader uppgå till ca 48,2 milj.kr. och
dess utgifter för kärnsäkerhetsforskning till ca 57,7 milj.kr.
Kärnbränslenämndens utgifter har beräknats till ca 14,7 milj.kr. Utskottet
tillstyrker de tre nu nämnda anslagen.
Vidare tillstyrker utskottet regeringens förslag om att ca 19,6 milj.kr.
skall anvisas till anslaget Visst internationellt samarbete i fråga om
kärnsäkerhet m.m. Från detta anslag betalas kostnader för bl.a. Sveriges
medlemsavgift i Internationella Atomenergiorganet (IAEA). Motioner om IAEAs
roll och uppgifter tas inte upp här; de behandlas av utrikesutskottet.
Hanteringen av använt kärnbränsle, m.m.
Kärnteknisk verksamhet är rubriken på motion 1990/91:N418 (mp). I denna
framställs tio yrkanden om olika kärntekniska frågor. Våren 1990 avslog
riksdagen på förslag av utskottet (1989/90:NU24) en i huvudsak identisk motion
(mp). Den argumentering som utskottet då redovisade för sitt avstyrkande av de
olika motionsyrkandena har inte i något avseende kommenterats i den nu aktuella
motionen.
Enligt det första yrkandet i motion 1990/91:N418 (mp) skall en utredning om
kärnteknisk verksamhet tillsättas. Från miljöpartiets sida, anför
motionärerna, har det väckts frågor, interpellationer och motioner i ämnet, men
tillfredsställande svar har inte lämnats. All kärnteknisk verksamhet -- även
den som med svensk anknytning bedrivs utomlands -- skulle behandlas i
utredningen. De långsiktiga miljökonsekvenserna av denna verksamhet skulle
särskilt beskrivas. Ett ytterligare yrkande i motionen är att riksdagen hos
regeringen skall begära en redogörelse för vart det plutonium som framkommer
vid upparbetning utomlands av använt kärnbränsle tar vägen.
I slutet av 1970-talet träffade den svenska kärnkraftsindustrin avtal med det
franska företaget Compagnie Générale des Matières Nucléaires (Cogéma) om
upparbetning av svenskt använt kärnbränsle. Den i Sverige då gällande politiken
för hanteringen av kärnavfallet var inriktad på upparbetning med åtföljande
slutlig förvaring av det högaktiva avfall som erhölls därvid. Numera
prioriteras metoden med slutförvaring utan upparbetning. Från svensk sida har
man därför på olika vägar sökt undvika upparbetning av det svenska
kärnbränslet. Genom ett beslut år 1986 medgav regeringen att svenskt bränsle
(ca 57 ton) som hade förts till Cogéma fick bytas ut mot s.k. MOX-bränsle (ca
24 ton) från tyska kärnkraftsreaktorer. Detta bränsle skall slutförvaras i
Sverige utan upparbetning. Vidare har rätten till upparbetning vid Cogéma sålts
till främst tyska kraftföretag.
Använt svenskt kärnbränsle (ca 140 ton) har också transporterats till en
upparbetningsanläggning i Sellafield i nordvästra England. OKG AB ingick i
mitten av 1960-talet ett avtal med det helstatliga företaget British Nuclear
Fuel Limited om upparbetning av använt kärnbränsle. Avsikten är att materialet
skall upparbetas i den s.k. Thorp-II-anläggningen, som är under uppförande och
beräknas kunna tas i bruk inom något år.
Motionsyrkanden liknande de två nu aktuella avstyrktes av utskottet våren
1990 (1989/90:NU24 s. 9). Härvid erinrade utskottet om att frågor kring
hanteringen av det svenska kärnavfallet har ägnats betydande uppmärksamhet i
riksdagen under flera år. Utskottet ansåg att det inte fanns skäl för riksdagen
att begära en utredning i ämnet, vilket riksdagen senare instämde i.
Motionsyrkandena följdes upp i två reservationer (c, vpk; mp).
Utskottet vidhåller sin uppfattning och avstyrker de båda berörda yrkandena i
motion 1990/91:N418 (mp).
Två andra yrkanden i motionen gäller importen av använt kärnbränsle och
andra restprodukter från kärnbränslehanteringen. Motionärerna vill dels att
denna import skall avbrytas, dels att infört kärnavfall omedelbart skall
återföras till ursprungslandet.
Vid behandlingen av liknande motionsyrkanden våren 1990 lämnade utskottet
(1989/90:NU24 s.3f.) en redogörelse för gällande regleringar av den berörda
importen och för konstitutionsutskottets granskning våren 1989 (1988/89:KU30
s.86f.) av regeringens beredning av frågor inom detta område. Denna
granskning baserades bl.a. på rapporter från statens kärnkraftinspektion och
statens strålskyddsinstitut. Konstitutionsutskottet fann sammanfattningsvis
inte anledning till något uttalande i ärendet. Med hänvisning till nämnda
redogörelse avstyrkte näringsutskottet de aktuella yrkandena. Dessa fick i allt
väsentligt stöd i en reservation (mp). I en annan reservation (c, vpk) begärdes
att det skulle uppdras åt ansvariga myndigheter att vidta erforderliga åtgärder
för att en fullständig kontroll av bl.a. den berörda importen skulle uppnås.
Riksdagen anslöt sig till utskottets förslag.
Utskottet ser inget motiv för ett ändrat ställningstagande från riksdagens
sida och avstyrker följaktligen också den nu aktuella delen av motion
1990/91:N418 (mp).
Vidare krävs i nyssnämnda motion att kontrollen av kärnteknisk verksamhet
skall omprövas. Det erinras om att kärnkraftinspektionen, strålskyddsinstitutet
och länsstyrelserna från olika utgångspunkter utövar tillsyn över denna
verksamhet. Denna ansvarsfördelning fungerar inte, hävdas det i motionen.
Bedömningen och kontrollen av den kärntekniska hanteringen borde samordnas till
en instans. Enligt motionärerna måste staten ta ett samlat ansvar för att denna
hantering kontrolleras.
Kärnkraftinspektionen utövar tillsyn över efterlevnaden av lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet (kärntekniklagen) och av villkor eller föreskrifter som
har meddelats med stöd av lagen. Motsvarande tillsyn över efterlevnaden av
strålskyddslagen (1988:220) utövas av strålskyddsinstitutet. Enligt
miljöskyddslagen (1969:387) utövar statens naturvårdsverk, länsstyrelserna samt
miljö- och hälsoskyddsnämnderna i kommunerna tillsynen över miljöfarlig
verksamhet; de tre tillsynsmyndigheterna skall, framgår det av lagen (38§),
samarbeta med varandra samt med andra statliga och kommunala organ som har att
utöva tillsyn i särskilda hänseenden eller som på annat sätt fullgör uppgifter
av betydelse för tillsynsverksamheten.
På förslag av utskottet (1989/90:NU24 s.11) avslog riksdagen våren 1990 ett
yrkande av samma innebörd som det nu aktuella. Utskottet erinrade om att det
sker ett samarbete mellan olika tillsynsorgan. Yrkandet följdes upp i en
reservation (mp).
Utskottet finner inte heller nu anledning att ifrågasätta gällande ordning
för tillsynen över den kärntekniska verksamheten. Här berörd del av motion
1990/91:N418 (mp) avstyrks sålunda.
Det följande yrkandet i denna motion avser deponering av radioaktivt
gods. Det förekommer, anför motionärerna, att sådant gods härrörande från
kärnkraftsproduktionen deponeras på kommunala soptippar och på
avstjälpningsplatser för byggavfall. Godset kan också föras ut på den öppna
marknaden och komma till industriell användning. Det kan betyda, heter det i
motionen, att t.ex. gafflar och knivar kan innehålla radioaktiva ämnen. Enligt
motionärerna borde riksdagen hos regeringen begära att det aktuella avfallet
skall deponeras på speciellt inhägnade områden under full kontroll av
strålskyddsinstitutet.
Också i denna fråga förelåg ett liknande motionsyrkande våren 1990. Härvid
redogjorde utskottet (1989/90:NU24 s.12) för de föreskrifter som
strålskyddsinstitutet har utfärdat i ämnet. Föreskrifterna anger bl.a. högsta
tillåtna aktivitetsnivåer hos gods för att detta skall få föras ut från område
vid kärntekniska anläggningar och deponeras som avfall eller återanvändas.
Enligt uppgift från institutet rör det sig om mycket lågaktivt kontaminerat
gods som inte kan ge annat än ett helt försumbart stråldosbidrag till människan
jämfört med sådant bidrag från vår naturliga strålmiljö. Gods som förs ut får
enligt föreskrifterna inte vara attraktivt för direkt återanvändning. Vid
större avfallsmängder styr strålskyddsinstitutet återanvändningen till annat än
till tillverkning av konsumtionsartiklar. Rapporter över gjorda
avfallsdeponeringar skall enligt föreskrifterna årligen tillställas institutet.
Vidare erinrade utskottet om att särskilda anläggningar för markdeponering av
avfall finns vid kärnkraftverken i Forsmark och Oskarshamn samt i Studsvik.
Utskottet förutsatte att regeringen tillser att strålskyddsinstitutet meddelar
betryggande föreskrifter för den berörda hanteringen och avstyrkte
motionsyrkandet. Detta fick stöd i en reservation (mp).
Utskottet hänvisar återigen till gällande föreskrifter om hanteringen av det
aktuella avfallet. Motion 1990/91:N418 (mp) avstyrks även i denna del.
I denna motion berörs också verksamheten vid Ranstad Mineral AB.
Vid detta företag återvinns sedan början av 1980-talet uran ur restprodukter
från ABB Atom ABs bränslefabrik i Västerås. Restprodukterna består av kalkslam
och filtermassor. Vid Ranstad Mineral återvinns även uran ur restprodukter från
en tysk kärnbränslefabrik med vilken ABB Atom samarbetar.
Motionärerna riktar kritik mot den "dimridå" som enligt deras mening omsluter
bl.a. verksamheten vid Ranstad Mineral. Anläggningen har, anförs det, fått
bakläxa för att vara primitiv, vilket dock inte har föranlett någon större
publicitet. I motionen begärs ett uttalande av riksdagen till regeringen om att
anläggningen bör avvecklas.
Kärnkraftinspektionen meddelade år 1989 fortsatt tillstånd i tio år för den
berörda återvinningen vid Ranstad Mineral. Till grund för inspektionens beslut
låg bl.a. en granskning av säkerhetsredovisningen för anläggningen samt
remissynpunkter från länsstyrelsen i Skaraborgs län och strålskyddsinstitutet.
Utskottet uttalade våren 1990, när ett liknande motionsyrkande behandlades,
att det inte fanns anledning till något initiativ av riksdagen i saken, en
uppfattning som riksdagen anslöt sig till. I en reservation (c, mp) begärdes en
förnyad granskning av verksamheten vid Ranstad Mineral.
Utskottet står fast vid sin uppfattning och avstyrker också det nu aktuella
yrkandet i motion 1990/91:N418 (mp).
Två ytterligare yrkanden i denna motion gäller kärnbränslet i
forskningsreaktorn vid Studsvik AB.
Studsvik AB har avtal med det amerikanska Department of Energy om leverans av
kärnbränsle för drift av forskningsreaktorn R2. Flertalet ägare till andra
forskningsreaktorer i världen har liknande avtal. Efter användning har
bränsleelementen sänts till anläggningen i Savannah River Plant i Förenta
Staterna för upparbetning. Av miljö- och säkerhetsskäl är dock denna anläggning
stängd för närvarande efter utslag i domstol. Med anledning härav lagras det
aktuella bränslet i Studsvik i avvaktan på att anläggningen skall öppnas.
Till följd av stängningen har Studsvik enligt motionärerna undersökt
möjligheten att utnyttja en upparbetningsanläggning i Skottland (Dounreay).
Denna har dock, heter det i motionen, fått många klagomål mot sig. Därför borde
riksdagen anmoda regeringen att tillse att företagets kontakter med denna
anläggning avbryts.
Enligt uppgift från miljödepartementet har Studsvik inga planer på att sända
det använda bränslet till den aktuella upparbetningsanläggningen i Skottland.
Företaget uppges ha möjlighet att förvara ytterligare bränsle motsvarande tio
års forskningsverksamhet.
Med hänvisning till det anförda avstyrks motion 1990/91:N418 (mp) såvitt nu
är i fråga.
I motionen krävs vidare att Studsvik i fortsättningen skall använda endast
låganrikat bränsle i forskningsreaktorn.
Under år 1988 påbörjade Studsvik en successiv övergång till låganrikat
bränsle; tidigare utnyttjades enbart höganrikat bränsle. Övergången är en följd
av ett amerikanskt program (det s.k. RERTR-programmet) vars syfte är att minska
riskerna för spridning av potentiellt kärnvapenmaterial från
forskningsreaktorer. Kärnkraftinspektionen har i januari 1991 beviljat Studsvik
tillstånd att helt gå över till låganrikat bränsle.
I linje med motionärernas önskemål pågår sålunda en övergång till låganrikat
bränsle vid Studsvik. Med det sagda avstyrker utskottet motion 1990/91:N418
(mp) i nu berörd del.
I motion 1990/91:N422 (mp) begärs att en utredning skall tillsättas med
uppgift att granska informationen från Svensk Kärnbränslehantering AB
(SKB). Enligt motionärerna har bolaget bedrivit propaganda för kärnkraften.
SKB, som ägs gemensamt av kärnkraftsproducenterna, svarar för hanteringen och
slutfövaringen av använt kärnbränsle och annat radioaktivt avfall från
kärnkraftsproduktionen i Sverige. Med början under år 1989 har SKB bedrivit en
informationskampanj runt om i landet om bolagets verksamhet och om hanteringen
av avfallet från kärnkraftsproduktionen. Ett sjuttiotal kommuner har besökts.
Enligt SKB skall kampanjen ses mot bakgrund bl.a. av att bolaget inom ett par
år avser att peka ut ett antal alternativa orter för lokaliseringen av
slutförvaret för använt kärnbränsle.
Den aktuella informationsverksamheten vid SKB bekostas med medel från
avgiftssystemet för finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle
m.m. (se s. 9), vilket administreras av kärnbränslenämnden. I en skrivelse till
SKB i mars 1990 har nämnden understrukit vikten av att SKB utformar
informationen på ett seriöst och sakligt sätt. Nämnden förutsätter, heter det i
skrivelsen, att SKBs information är inriktad på frågor som rör hantering och
slutförvaring av kärnavfall och att dessa frågor behandlas på ett sådant sätt
att informationen inte uppfattas som ställningstaganden i debatten kring
kärnkraftens framtid i Sverige.
Riksdagen har i december 1990 på förslag av utskottet (1990/91:NU12 s. 11)
avslagit en delvis liknande motion (mp). Utskottet fann inget anmärkningsvärt i
att SKB informerar om sin verksamhet och kärnkraftsavfallets hantering.
Motionen fick stöd i en reservation (mp). I en annan reservation (c, vpk)
anfördes att SKBs information inte får vara så utformad att den kan uppfattas
som om SKB pläderar för kärnkraftens bevarande.
Inför den förestående diskussionen om lokaliseringen av slutförvaret för
använt kärnbränsle är det värdefullt, anser utskottet, med information om den
slutliga hanteringen av detta avfall. Redan nu finns sådant avfall, och det
måste tas om hand på ett säkert sätt inom landet. Med det anförda avstyrks
motion 1990/91:N422 (mp).
Slutförvaret för reaktoravfall
Fyra motionsyrkanden gäller anläggningen för slutförvar av låg- och
medelaktivt avfall invid Forsmarks kraftverk, det s.k. slutförvaret för
reaktoravfall (SFR). Anläggningen, som togs i bruk år 1988, är placerad i
berggrunden under havet intill kraftverket.
I motion 1990/91:N418 (mp) föreslås riksdagen besluta om att inget
ytterligare avfall får föras ned i anläggningen. Ett liknande yrkande
framställs i motion 1990/91:N430 (mp). Där krävs också att riksdagen fattar
beslut om att inga ytterligare tillstånd får meddelas rörande lagret. Vidare
skulle riksdagen enligt sistnämnda motion i ett uttalande till regeringen
konstatera att SFR måste anses bryta mot den av Sverige undertecknade
konventionen om förbud mot dumpning av radioaktivt avfall i havet och att
verksamheten därför borde avbrytas. I realiteten, heter det i motionen, är det
inte frågan om ett förvar utan om en dumpningsanläggning. Enligt motionärerna
är kärnkraftinspektionen och strålskyddsinstitutet överens om att lagret kommer
att "läcka". Ett offentligt förhör i frågan borde hållas där de ansvariga kan
utfrågas och där personer med kritiska synpunkter på lagret kan komma till
tals, anser motionärerna.
Våren 1990 avslog riksdagen på förslag av utskottet (1989/90:NU24 s. 13)
motioner (vpk; mp) om SFR liknande de nu aktuella. Utskottet hänvisade till att
frågan om anläggningens tillkomst hade prövats i vederbörlig ordning. Det
erinrades om att kärnkraftinspektionen och strålskyddsinstitutet hade granskat
frågan om förvarets inverkan på omgivningen från radioaktiv synpunkt. Vidare
framhölls att en eventuell förslutning av förvaret inte får ske utan
regeringens tillstånd. I en reservation (vpk, mp) krävdes en ingående
utvärdering av förvaret.
Utskottet finner inget motiv för ett ändrat ställningstagande från riksdagens
sida. Därför avstyrks motionerna 1990/91:N418 (mp) och 1990/91:N430 (mp), den
förstnämnda i här aktuell del.
Finansieringen av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m.
Enligt lagen (1981:669) om finansiering av framtida utgifter för använt
kärnbränsle m.m. (finansieringslagen) är innehavarna av kärnkraftsreaktorerna
skyldiga att svara för kostnaderna för hantering och slutförvaring av använt
kärnbränsle, avveckling och rivning av reaktoranläggningar samt forsknings- och
utvecklingsverksamhet inom kärnavfallsområdet, m.m. För att säkerställa att
medel finns tillgängliga för att betala dessa kostnader skall innehavarna
årligen, så länge resp. reaktor är i drift, erlägga en avgift till staten.
Storleken på avgiften bestäms av regeringen efter förslag av
kärnbränslenämnden.
Innan det nuvarande finansieringssystemet trädde i kraft år 1982 avsatte
kärnkraftsföretagen medel för sluthanteringen internt i sina bokslut. Under
åren 1982 och 1983 var den aktuella avgiften 1,7 öre per kWh levererad elenergi
från kärnkraftverken. Avgiften har därefter legat på 1,9 öre per kWh; dock
gäller fr.o.m. år 1987 att avgiften, med denna genomsnittliga nivå, har
varierat för de olika kärnkraftverken från 1,7 öre till 2,2 öre per kWh.
Kärnbränslenämnden föreslog i oktober 1990 att avgiften för år 1991 skulle
fastställas till i genomsnitt 2,2 öre alternativt 2,3 öre per kWh. Den förra
avgiftsnivån är baserad på att reaktorerna är i drift under 25 år, medan den
senare har sin utgångspunkt i riksdagens beslut år 1988 att
kärnkraftsavvecklingen skall inledas genom att en första reaktor tas ur drift
år 1995 och en andra år 1996 (prop. 1987/88:90, NU 1987/88:40). Regeringen
beslutade emellertid i december 1990 att nivån på avgiften skulle förbli
oförändrad i avvaktan på regeringens ställningstagande till den framtida
energipolitiken.
I motion 1990/91:N455 (v, mp) anförs att avgiften av olika skäl bör höjas
till 4 öre per kWh den 1 juli 1991. Detta borde riksdagen ge regeringen till
känna som sin mening. Enligt motionärerna borde riksdagen vidare uttala att den
aktuella avgiftsberäkningen skall baseras på en realränta på inbetalda medel
om 0 %. Man kan inte vara säker på att realräntan i framtiden kommer att vara
positiv, sägs det bland annat.
På förslag av utskottet avslog riksdagen våren 1990 en motion (c) liknande
den nu aktuella. Utskottet förutsatte att regeringen fastställer avgiften på
basis av en analys av berörda kostnaders utveckling. I en reservation (c, vpk,
mp) ifrågasattes om nivån på avgiften var tillräckligt hög.
De nyssnämnda förslagen från kärnbränslenämnden om avgiftsnivån för år 1991
är båda baserade på en antagen realränta på inbetalda medel med 2,5 %. Under
åren 1983--1989 har influtna medel uppnått en real förräntning med i genomsnitt
3,9 %. Med hänsyn till den långa tidsperiod som beräkningarna omfattar anser
nämnden att avgiften inte bör baseras på en högre realränta än 2,0--2,5 %.
Enligt uppgift från kärnbränslenämnden skulle avgiften behöva höjas till ca 4
öre per kWh om realräntan antogs vara 0 %.
Som tidigare har nämnts ankommer det enligt finansieringslagen på regeringen
att fastställa avgiften för det angivna ändamålet med utgångspunkt i
kärnbränslenämndens förslag. Det är sålunda inte en uppgift för riksdagen att
fatta beslut i den frågan. Liksom tidigare förutsätter utskottet att regeringen
löpande följer utvecklingen av berörda kostnader och att resultatet av denna
uppföljning läggs till grund för avgiftssättningen. Med det anförda avstyrks
motion 1990/91:N455 (v, mp).
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande anslag till statens kärnkraftinspektion
att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:100 bilaga 16 punkterna C 3
och C 4 för budgetåret 1991/92 under fjortonde huvudtiteln anvisar
a) till Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader ett
reservationsanslag på 1000 kr.,
b) till Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning ett
reservationsanslag på 1000 kr.,
2. beträffande anslag till statens kärnbränslenämnd
att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:100 bilaga 16 punkt C 5
till Statens kärnbränslenämnd för budgetåret 1991/92 under fjortonde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 1000 kr.,
3. beträffande visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet
m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:100 bilaga 16 punkt C 6
till Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m. för
budgetåret 1991/92 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
19573000 kr.,
4. beträffande utredning om kärnteknisk verksamhet
att riksdagen avslår motion 1990/91:N418 yrkandena 1 och 8,
res. 1 (c, v)
res. 2 (mp)
5. beträffande importen av använt kärnbränsle m.m.
att riksdagen avslår motion 1990/91:N418 yrkandena 5 och 6,
res. 3 (c, v)
res. 4 (mp)
6. beträffande kontrollen av kärnteknisk verksamhet
att riksdagen avslår motion 1990/91:N418 yrkande 3,
res. 5 (mp)
7. beträffande deponering av radioaktivt gods
att riksdagen avslår motion 1990/91:N418 yrkande 4,
res. 6 (mp)
8. beträffande Ranstad Mineral AB
att riksdagen avslår motion 1990/91:N418 yrkande 7,
res. 7 (c, mp)
9. beträffande export av använt kärnbränsle från Studsvik AB
att riksdagen avslår motion 1990/91:N418 yrkande 10,
res. 8 (mp)
10. beträffande utnyttjande av låganrikat kärnbränsle vid Studsvik AB
att riksdagen avslår motion 1990/91:N418 yrkande 9,
11. beträffande informationen från Svensk Kärnbränslehantering AB
att riksdagen avslår motion 1990/91:N422,
res. 9 (mp)
12. beträffande slutförvaret för reaktoravfall
att riksdagen avslår motion 1990/91:N418 yrkande 2 och motion 1990/91:N430,
res. 10 (v, mp)
13. beträffande finansieringen av framtida utgifter för använt kärnbränsle
m.m.
att riksdagen avslår motion 1990/91:N455.
res. 11 (v, mp)
Stockholm den 21 mars 1991
På näringsutskottets vägnar
Lennart Pettersson
Närvarande: Lennart Pettersson (s), Hadar Cars (fp), Rune Jonsson (s),
Per Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Reynoldh Furustrand (s), Gunnar Hökmark
(m), Gudrun Norberg (fp), Rolf L Nilson (v), Lars Norberg (mp), Leif Marklund
(s), Mats Lindberg (s), Sven-Åke Nygårds (s), Karin Falkmer (m), Kjell Ericsson
(c), Barbro Andersson (s) och Håkan Hansson (c).
Reservationer
1.
Utredning om kärnteknisk verksamhet (mom. 4)
Rolf L Nilson (v), Kjell Ericsson (c) och Håkan Hansson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.4 som börjar med
"Utskottet vidhåller" och slutar med "motion 1990/91:N418 (mp)" bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör kärnbränsle från svenska
kärnkraftsreaktorer stå under svensk kontroll. Det finns skäl för riksdagen,
anser utskottet, att föranstalta om en samlad grundlig redovisning av vad som
pågår och planeras när det gäller svenskt använt kärnbränsle i Sverige och
utomlands. Denna redovisning bör sålunda också omfatta det använda kärnbränsle
som ägs av OKG AB och som förvaras i Sellafield i England. En utgångspunkt för
granskningen bör vara att det klargörs vart det plutonium som framkommer vid
upparbetning av svenskt kärnbränsle tar vägen. Regeringen bör dra försorg om
att en sådan granskning kommer till stånd.
Vad utskottet här har anfört bör riksdagen ställa sig bakom i ett uttalande
till regeringen. Ett sådant uttalande skulle ligga i linje med syftet med de nu
aktuella yrkandena i motion 1990/91:N418 (mp).
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande utredning om kärnteknisk verksamhet
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N418 yrkandena 1 och 8 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Utredning om kärnteknisk verksamhet (mom. 4)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.4 som börjar med
"Utskottet vidhåller" och slutar med "motion 1990/91:N418 (mp)" bort ha
följande lydelse:
Utskottet instämmer i kravet i motion 1990/91:N418 (mp) på att en utredning
om all kärnteknisk hantering som hör till Sveriges ansvarsområde skall
tillsättas. En samlad grundlig redovisning av vad som pågår och planeras när
det gäller den kärntekniska verksamheten bör utarbetas genom regeringens
försorg. Redovisningen bör omfatta inte bara aktiviteter i Sverige utan också
verksamhet utomlands som har koppling till den svenska kärnkraftsproduktionen.
Exempel på frågor som bör besvaras beträffande den sistnämnda verksamheten är
följande: Vad händer med det plutonium som framkommer vid upparbetning hos
Cogéma? Vad händer med det svenska avfall som finns kvar vid
upparbetningsanläggningen i Sellafield i England? Skall nya byten mot utländskt
avfall ske? Vilka är de långsiktiga miljökonsekvenserna av verksamheten vid
upparbetningsanläggningarna i England, Frankrike och Förenta Staterna?
Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd. Med
det sagda tillstyrks motion 1990/91:N418 (mp) i nu aktuell del.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande utredning om kärnteknisk verksamhet
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N418 yrkandena 1 och 8 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Importen av använt kärnbränsle m.m. (mom. 5)
Rolf L Nilson (v), Kjell Ericsson (c) och Håkan Hansson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.5 som börjar med
"Utskottet ser" och slutar med "motion 1990/91:N418 (mp)" bort ha följande
lydelse:
Enligt utskottets mening visar de utredningar som har företagits att det
saknas fullständig kontroll över importen och exporten av radioaktivt material.
Mot denna bakgrund anser utskottet att det bör uppdras åt ansvariga myndigheter
att vidta de åtgärder som är erforderliga för att en fullständig kontroll av
importen och exporten av klyvbart och radioaktivt material skall uppnås.
Riksdagen bör genom ett uttalande uppmana regeringen att ta initiativ härtill.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande importen av använt kärnbränsle m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N418 yrkandena 5 och 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Importen av använt kärnbränsle m.m. (mom. 5)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.5 som börjar med
"Utskottet ser" och slutar med "motion 1990/91:N418 (mp)" bort ha följande
lydelse:
Utskottet ansluter sig till kraven i motion 1990/91:N418 (mp) på att importen
av kärnavfall och andra restprodukter från kärnbränslehanteringen skall
avbrytas och att allt infört sådant material omedelbart skall återföras till
ursprungslandet. Sverige får inte bli förvaringsplats för andra länders
radioaktiva avfall och skall inte grunda industriell verksamhet på andra
länders nukleära restprodukter.
Regeringen bör skyndsamt utarbeta förslag till erforderliga lagändringar i
enlighet med vad som nu har anförts. Utskottet räknar med att regeringen i
avvaktan på att dessa lagändringar blir genomförda tillser att den berörda
importen begränsas så mycket som möjligt.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande importen av använt kärnbränsle m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N418 yrkandena 5 och 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Kontrollen av kärnteknisk verksamhet (mom. 6)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.5 som börjar med
"Utskottet finner" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:
Med gällande fördelning av tillsynen över den kärntekniska verksamheten finns
det stor risk för, menar utskottet, att kontrollen av denna verksamhet blir
bristfällig. Det säger sig självt att det uppkommer tillsynsfrågor som faller
mellan olika instanser. Som anförs i motion 1990/91:N418 (mp) måste kontrollen
av den berörda verksamheten samordnas. En enda statlig instans bör åläggas det
slutliga ansvaret för denna kontroll.
Regeringen bör föranstalta om en omprövning av den aktuella tillsynen med nu
nämnda syfte. Med det sagda tillstyrker utskottet motionen i här berörd del.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande kontrollen av kärnteknisk verksamhet
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N418 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Deponering av radioaktivt gods (mom. 7)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.6 som börjar med
"Utskottet hänvisar" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:
Det heter alltid att stråldosbidragen från olika källor är försumbara. Summan
av alla "försumbara" stråldosbidrag har emellertid sedan år 1945 nästan
fördubblat den genomsnittliga stråldos som människor i Sverige utsätts för.
Enligt utskottets mening bör inget radioaktivt gods få föras ut från
kärntekniska anläggningar och återanvändas eller deponeras bland annat avfall.
Såsom föreslås i motion 1990/91:N418 (mp) bör det aktuella radioaktiva godset
hållas åtskilt från annat avfall och förvaras på särskilt inhägnade områden
under full kontroll av strålskyddsinstitutet.
Regeringen bör se över gällande ordning med nu nämnda syfte och, om så krävs,
förelägga riksdagen förslag till erforderliga lagändringar. Utskottet
tillstyrker alltså nämnda motion i denna del.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande deponering av radioaktivt gods
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N418 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Ranstad Mineral AB (mom. 8)
Lars Norberg (mp), Kjell Ericsson (c) och Håkan Hansson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.7 som börjar med
"Utskottet står" och slutar med "motion 1990/91:N418 (mp)" bort ha följande
lydelse:
Enligt utskottets mening finns det anledning för riksdagen att påkalla en
förnyad granskning av verksamheten med återvinning av uran vid Ranstad Mineral.
Verksamhetens miljömässiga konsekvenser bör särskilt belysas.
Regeringen bör föranstalta om en sådan granskning. Vad utskottet här har
givit uttryck för bör riksdagen ställa sig bakom i ett uttalande till
regeringen.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande Ranstad Mineral AB
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N418 yrkande 7 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. Export av använt kärnbränsle från Studsvik AB (mom. 9)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.7 som börjar med "Med
hänvisning" och slutar med "i fråga" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör regeringen tillse att Studsviks eventuella
planer på att exportera det använda kärnbränslet från forskningsreaktorn till
den berörda upparbetningsanläggningen i Skottland skrinläggs. Denna anläggning
har, som sägs i motion 1990/91:N418 (mp), fått många klagomål mot sig. Såsom
utskottet tidigare har anfört bör de långsiktiga miljökonsekvenserna av
verksamheten vid olika upparbetningsanläggningar utomlands klarläggas.
Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd.
Därmed skulle motion 1990/91:N418 (mp) bli tillgodosedd i aktuell del.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande export av använt kärnbränsle från Studsvik AB
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N418 yrkande 10 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
9. Informationen från Svensk Kärnbränslehantering AB (mom. 11)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.8 som börjar med "Inför
den" och slutar med "motion 1990/91:N422 (mp)" bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som anförs i motion 1990/91:N422 (mp) anser utskottet att
den informationsverksamhet som Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) bedriver
bör granskas. Bolagets informationskampanj har i många fall varit direkt
vilseledande genom att problem och osäkerheter förtigits. Kampanjen synes ha
haft till syfte att plädera för kärnkraftens bevarande.
Enligt utskottets mening bör regeringen föranstalta om en översyn av SKBs
informationsverksamhet. Det bör härvid tillses att SKB i fortsättningen
utformar sin information utifrån kända fakta och att denna får en saklig
karaktär.
Ett uttalande av riksdagen till regeringen av nu angiven innebörd skulle helt
tillgodose motion 1990/91:N422 (mp).
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande informationen från Svensk Kärnbränslehantering AB
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N422 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
10. Slutförvaret för reaktoravfall (mom. 12)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.9 som börjar med
"Utskottet finner" och slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till kraven i motionerna 1990/91:N418 (mp) och
1990/91:N430 (mp) på att en omprövning av verksamheten vid slutförvaret för
reaktoravfall (SFR) omedelbart skall genomföras. De beslut som har möjliggjort
att SFR har fått anläggas och tas i bruk innebar att en välgrundad kritik mot
det riskfyllda projektet lämnades utan avseende.
Enligt utskottets mening bör alltså regeringen ta initiativ till en ingående
utvärdering av förvaret. Denna utvärdering, som bör handhas av en från
kärnkraftsindustrin fristående instans, bör även omfatta en offentlig
utfrågning som kan ge en allsidig belysning av riskerna med SFR. Utvärderingen
bör också inkludera en analys av om de framtida utsläppen från förvaret står i
överensstämmelse med Sveriges åtaganden i olika internationella konventioner
rörande havsmiljön. I avvaktan på den begärda omprövningen bör inga nya
tillstånd rörande SFR lämnas. Inte heller bör ytterligare radioaktivt avfall få
deponeras i anläggningen.
Riksdagen bör rikta ett uttalande av angiven innebörd till regeringen. Därmed
skulle de här berörda motionsyrkandena tillgodoses i allt väsentligt.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande slutförvaret för reaktoravfall
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N418 yrkande 2 och motion
1990/91:N430 yrkandena 1 och 2 och med anledning av motion 1990/91:N430 yrkande
3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
11. Finansieringen av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m. (mom. 13)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.10 som börjar med "Som
tidigare" och slutar med "motion 1990/91:N455 (v, mp)" bort ha följande
lydelse:
I likhet med vad som anförs i motion 1990/91:N455 (v, mp) anser utskottet att
den nuvarande nivån på avgiften för finansieringen av utgifter för hanteringen
av använt kärnbränsle är för låg. Som sägs i nämnda motion bör beräkningen av
storleken på avgiften inte baseras på en positiv realränta på inbetalda medel.
För den långa tidsperiod det är fråga om kan det inte garanteras att realräntan
blir positiv. Ett antagande om en positiv realränta har också den effekten, att
ju längre det slutliga omhändertagandet av kärnavfallet skjuts upp desto mindre
medel behöver betalas in. Enligt kärnbränslenämnden skulle, som redan nämnts,
storleken på avgiften beräknas till ca 4 öre per kWh om en realränta med 0 %
låg till grund för beräkningarna.
Som tidigare framhållits ankommer det på regeringen att fastställa nivån på
avgiften. Enligt utskottets mening finns det dock skäl för riksdagen att hos
regeringen hemställa att avgiften fr.o.m. den 1 juli 1991 skall bestämmas med
utgångspunkt i vad utskottet här har anfört och i övrigt vad som sägs i motion
1990/91:N455 (v, mp), dvs. fastställas till 4 öre per kWh. Motionen tillstyrks
alltså av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande finansieringen av framtida utgifter för använt kärnbränsle
m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N455 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Informationen från Svensk Kärnbränslehantering AB (mom. 11)
Rolf L Nilson (v), Kjell Ericsson (c) och Håkan Hansson (c) anför:
Den informationsverksamhet som Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) bedriver
måste vara inriktad på avfallsfrågor och utformad på ett objektivt sätt. Den
får inte innehålla inslag som innebär en plädering för kärnkraftens bevarande.
2. Slutförvaret för reaktoravfall (mom. 12)
Kjell Ericsson (c) och Håkan Hansson (c) anför:
Det är uppenbart att det finns ett flertal långsiktiga risker med
verksamheten vid slutförvaret för reaktoravfall (SFR). Dessa försvinner inte
genom att man avbryter verksamheten vid detta förvar utan att samtidigt ha
tillgång till klart bättre förvaringsalternativ. Från centerns sida anser vi
det vara väsentligt att tillräckliga resurser satsas på att utveckla och
förbättra säkerheten i det aktuella avfallslagret. En förslutning av lagret får
inte ske förrän helt betryggande åtgärder har vidtagits.
3. Finansieringen av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m. (mom. 13)
Kjell Ericsson (c) och Håkan Hansson (c) anför:
Avgiften för finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m.
har varit oförändrad sedan år 1984. Vi ifrågasätter om den nuvarande
avgiftsnivån är tillräckligt hög för att de av kärnkraftsproduktionen
föranledda hanterings-, slutförvarings- och avvecklingskostnaderna skall kunna
finansieras. Vårt tvivel i detta hänseende blir inte mindre av att
kärnbränslenämnden vid flera tillfällen under senare år har föreslagit
höjningar av avgiften.
Det ankommer emellertid på regeringen att fastställa nivån på den aktuella
avgiften. Vi har därför avstyrkt motion 1990/91:N455 (v, mp) med krav på
initiativ av riksdagen i saken.
Innehåll
Ärendet1
Sammanfattning1
Propositionen1
Motionerna2
Utskottet3
Vissa anslag3
Hanteringen av använt kärnbränsle, m.m.4
Slutförvaret för reaktoravfall8
Finansieringen av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m.9
Hemställan10
Reservationer
1. Utredning om kärnteknisk verksamhet (c, v)11
2. Utredning om kärnteknisk verksamhet (mp)12
3. Importen av använt kärnbränsle m.m. (c, v)13
4. Importen av använt kärnbränsle m.m. (mp)13
5. Kontrollen av kärnteknisk verksamhet (mp)13
6. Deponering av radioaktivt gods (mp)14
7. Ranstad Mineral AB (c, mp)14
8. Export av använt kärnbränsle från Studsvik AB (mp)15
9. Informationen från Svensk Kärnbränslehantering AB (mp)15
10. Slutförvaret för reaktoravfall (v, mp)16
11. Finansieringen av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m. (v,
mp)16
Särskilda yttranden
1. Informationen från Svensk Kärnbränslehantering AB (c,v)17
2. Slutförvaret för reaktoravfall (c)17
3. Finansieringen av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m. (c)18