dels proposition 1990/91:100 bilaga 14 (industridepartementet) i vad
avser anslag till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin,
dels -- helt eller delvis -- 16 motioner från allmänna motionstiden med
yrkanden om bl.a.
målen för tekopolitiken,
begränsningar av importen av tekovaror och skor,
ursprungsmärkning av kläder,
stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin,
linodling och linförädling.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om anslag på 85milj.kr. till
industripolitiska åtgärder för tekoindustrin.
Alla motionsyrkanden som tas upp i detta sammanhang avstyrks.
I en reservation (m) föreslås att det statliga stödet till tekoindustrin
skall avskaffas helt, i en annan (fp) att endast 5milj.kr. skall anvisas, för
vissa utbildningsinsatser. En tredje linje (c) är att anslaget skall reduceras
till 35milj.kr. Samtidigt skulle då 150 milj.kr. anslås för ett nytt system
med utvecklingslån. Vidare skulle ledningen och administrationen av
branschprogrammet för tekoindustrin flyttas från statens industriverk till
Proteko i Borås. Det finns ytterligare en reservation (mp) till förmån för en
sådan överflyttning. Där efterlyses ett nytt branschprogram för tekoindustrin.
En reservation (c, mp) går ut på att tidigare kvantitativa mål för
tekopolitiken åter skall gälla.
Importbegränsningarna på tekoområdet skall enligt tidigare beslut upphöra den
31 juli 1991. Skilda minoriteter vill nu att de skall bibehållas även efter
detta datum (c, mp) resp. att de skall avskaffas tidigare för vissa länder (m,
fp). I andra reservationer av handelspolitisk natur begärs att bestämmelserna
om ursprungsmärkning av kläder skall avskaffas (m, fp), att en socialklausul
skall införas (c, v, mp) och att kvarvarande importbegränsningar för skor skall
upphöra (m, fp).
Sex av motionerna utmynnar i olika krav på åtgärder för att främja linodling
och linförädling. I två reservationer (v; mp)
förespråkas insatser för forskning och utveckling på detta område, i den ena
(mp) dessutom ett särskilt anslag för ändamålet.
Propositionen
Förslag
I proposition 1990/91:100 bilaga 14 (industridepartementet) föreslås -- efter
föredragning av industriminister Rune Molin -- under punkt B 9 (s. 58 f.) att
riksdagen till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret
1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 85000000 kr.
Huvudsaklig innebörd
Riksdagen beslutade våren 1989 om åtgärder för tekoindustrin inom en total
ram om 255 milj.kr. under en treårsperiod räknat fr.o.m. budgetåret 1989/90. Av
de 85 milj.kr. som nu föreslås för budgetåret 1991/92 avses minst 60 milj.kr.
bli utnyttjade för branschfrämjande åtgärder, främst inom områdena export,
teknikspridning, produktutveckling (design) och utbildning, och högst 25
milj.kr. för fortsatt verksamhet med lån till rationaliseringsinvesteringar
inom den konfektionerande industrin.
Motionerna
De motioner som behandlas här är följande:
1990/91:Jo601 av Sigrid Bolkéus m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad satsning på
forskning och utveckling av linodling.
1990/91:N235 av Lennart Brunander (c) såvitt gäller yrkandena -- med
motivering i motion 1990/91:A419 -- att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring
av riksdagens tidigare beslut att säga upp multifiberavtalet,
2. begär förslag från regeringen om importregler för tekoprodukter som är
harmoniserade med EG,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utvecklingslån och att ett nytt branschprogram utvecklas för teko,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
införandet av en socialklausul,
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
arbetsgivaravgifter och skatteregler för små och medelstora företag,
7. beslutar att till Borås lokalisera hela verksamheten inom TEFO,
8. beslutar att administration och ledning för branschprogram TEKO flyttas
från SIND till Proteko i Borås,
1990/91:N253 av Per Westerberg m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet (10) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
angående svenska handelspolitiska målsättningar vad avser handel med
tekoprodukter,
1990/91:N257 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ensidigt slopande av
importrestriktioner för tekovaror.
1990/91:N273 av Birgitta Hambraeus (c) och Stina Gustavsson (c) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär att nämnden för hemslöjdsfrågor får i
uppdrag att undersöka möjligheterna att finansiera ett linberedningsverk, i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:N292 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
omedelbart avskaffande av importrestriktionerna på kläder från Öst- och
Centraleuropa,
8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
avskaffande av kravet på ursprungsmärkning av kläder från den 1 juli 1991,
9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
avskaffande av importrestriktioner på skor från den 1juli 1991.
1990/91:N298 av Hadar Cars m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (6) att
riksdagen till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin anslår 80 milj.kr.
mindre än vad regeringen föreslagit eller således 5 milj.kr.
1990/91:N300 av Lars Sundin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att Proteko via SINDs
upphandling skall tillförsäkras ett årligt statligt anslag om 5 milj.kr.
1990/91:N301 av Hans Nyhage (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatt statligt stöd till
verksamheten vid Proteko i Borås.
1990/91:N302 av Karin Starrin (c) och Lennart Brunander (c) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
SIND, STU, lantbruksstyrelsen och SJFR uppmärksammas på behovet av resurser för
att stödja utvecklingsinsatser för en svensk linodling,
2. tilldelar riksgruppen för linfrågor 1 000 000 kr.
1990/91:N303 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om linets
utveckling i enlighet med Nationellt forsknings- och utvecklingsprogram för
lin,
2. anslår 12000000 kr. till FoU-program för lin per år under en
femårsperiod,
3. anslår ytterligare 15000000 kr. det första året för maskinella
investeringar.
1990/91:N335 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mål för
tekopolitiken,
2. hos regeringen begär förslag till regler för utvecklingslån för
tekoindustrin enligt de riktlinjer som anges i motionen,
3. anvisar ett reservationsanslag på 150 000 000 kr. till utvecklingslån
avseende budgetåret 1991/92,
4. till B 9 Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret
1991/92 anslår 35000000 kr. i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:N337 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet
av satsning på inhemsk linodling och förädling,
2. hos regeringen begär förslag till program för investeringar i inhemsk
linodling och förädling.
1990/91:N359 av Gunnar Björk (c) och Karin Starrin (c) vari -- med
motivering i motion 1990/91:A494 -- yrkas att riksdagen anslår 1,2 milj.kr.
till projektet "Lincentrum Hälsingland".
1990/91:N360 av Hans Nyhage (m) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
anpassning till EGs handelspolitik beträffande import av tekovaror,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
skattepolitikens betydelse för tekoindustrin.
1990/91:N371 av Håkan Holmberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (1 delvis)
-- med motivering i motion 1990/91:U532 -- att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om upphävande av
importregleringar.
Uppgifter om tekobranschen
Statens industriverk (SIND) utarbetar årligen -- på uppdrag av regeringen och
i samråd med överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) -- prognoser för
produktionskapacitetens utveckling inom textil- och konfektionsindustrierna.
Den senaste rapporten, Teko 90 (SIND PM 1990:2), innehåller en bedömning av
tekoindustrins utveckling under åren 1990 och 1991.
År 1989 var ett svagt år för svensk tekoindustri. Produktionsvolymerna
beräknas ha minskat med 4--5 % inom textilindustrin, 8--9 % inom trikåindustrin
och ca 10 % inom konfektionsindustrin. Enligt tidigare beslut av riksdagen
utgjorde 1978 års produktionsvolym ett riktmärke inom tekopolitiken. Våren 1989
beslutade dock riksdagen att detta riktmärke inte längre skulle gälla. Enligt
SINDs beräkningar låg produktionsvolymerna under år 1989 inom textilindustrin
ca 15 % lägre, inom trikåindustrin ca 30 % lägre och inom konfektionsindustrin
ca 45 % lägre än år 1978.
SIND bedömer att textilindustrins produktion under år 1990 har minskat med
2--3 % och att den i år kommer att minska med ytterligare 1--2 %. Inom
trikåindustrin bedöms volymförlusterna till 3--4 % under år 1990 och i år
emotses volymförluster av samma storleksordning. Minskningen i produktionsvolym
inom konfektionsindustrin bedöms till 11--13 % under år 1990, och SIND räknar
med en ytterligare volymminskning i år med ca 10 %. Vad gäller trikå- och
konfektionsindustrierna föreligger det, enligt SIND, risk att verksamheten kan
komma att beröras av nya strukturförändringar.
Sysselsättningen inom tekoindustrin uppgick år 1989 till ca 21600
årssysselsatta personer, vilket är en minskning med drygt 2000 personer sedan
föregående år. Detta är den största minskningen sedan år 1982. Minskningen
fortsatte i samma takt i fjol, då sysselsättningen enligt SINDs bedömning
minskade med ytterligare 2000 personer. I år väntas sysselsättningen minska
ytterligare till ca 18600 årssysselsatta.
Den faktiska direkta exporten, dvs. leverans av i Sverige producerad tekovara
direkt från fabrikant till utländsk kund, beräknas under år 1989 ha utgjort ca
40 % av produktionsvolymen för textilföretag, ca 15 % för trikåföretag och
20--25 % för konfektionsföretag. Den inhemska produktionens andelar av inhemsk
tillförsel under år 1988 beräknas värdemässigt ha uppgått till ca 30 % för
textilvaror och ca 18 % för plagg från trikå- och konfektionsindustrierna.
Detta är något högre än år 1987, då motsvarande andelar var 28 % resp. 17 %.
Lönsamheten inom tekoindustrin ligger sedan åtskilliga år på en lägre nivå än
i andra industribranscher. Under år 1988 halverades i det närmaste
räntabiliteten på eget kapital inom tekoindustrin jämfört med år 1987. För år
1989 redovisas en negativ räntabilitet. Ca tre fjärdedelar av företagen inom
textilindustrin förväntar sig oförändrad eller förbättrad lönsamhet för år
1990, medan motsvarande andel för trikå- och konfektionsindustrierna är ungefär
hälften.
Marknadsläget för tekoindustrin i stort kännetecknas enligt SIND av en
bestående global överkapacitet. De svenska producenterna möter på alla
marknader ett mycket allsidigt utbud av varor, såväl från andra industriländer
som från utvecklingsländer. Ett annat inslag i marknadsbilden är att
användningen av textila produkter inom annan industri än tekoindustrin
fortsätter att öka.
Utskottet
Mål för tekopolitiken
Riksdagen beslöt våren 1989 (prop. 1988/89:100 bil. 14, 1988/89:NU20) att
tidigare gällande kvantitativa mål för tekopolitiken skulle upphöra att gälla.
Det fanns, anförde utskottet, inte något behov av särskilda näringspolitiska
mål för tekobranschen.
De kvantitativa målen för tekopolitiken hade beslutats av riksdagen år 1983
(prop. 1982/83:130 bil. 1, NU 1982/83:42). De innebar att ett långsiktigt mål
skulle vara att svensk industri skulle svara för minst 30 % av den totala
inhemska tillförseln av tekovaror och att ett riktmärke skulle vara att 1978
års produktionsvolym skulle upprätthållas.
Från centerpartiets sida krävs i motion 1990/91:N335 (c) att det tidigare
målet i fråga om självförsörjningsgraden åter skall gälla. Motionärerna
föreslår offensiva insatser för utveckling av tekoindustrin och finner det
angeläget att målet att den inhemska produktionen skall svara för 30 % av den
totala inhemska tillförseln av tekovaror återinförs.
Motionsyrkanden liknande det nu aktuella har avslagits av riksdagen både
våren 1989 och våren 1990 (1988/89:NU20, 1989/90:NU27). Motiveringen var, som
nyss nämnts, att det inte fanns något behov av särskilda näringspolitiska mål
för tekobranschen. Motionerna fick stöd i reservationer (c, mp resp. c, vpk,
mp).
Utskottet ser inte nu något motiv för ett ändrat ställningstagande från
riksdagens sida. Motionen avstyrks således i här aktuell del.
Handelspolitiska frågor
Importbegränsningar för tekovaror
Riksdagen beslöt hösten 1988 (prop. 1988/89:47, 1988/89:FiU10) att
importrestriktionerna på tekoområdet helt skall avvecklas till den 31 juli
1991. Då löper den nuvarande förlängningen av multifiberavtalet (MFA) ut. Med
stöd av MFA begränsar Sverige -- i likhet med flertalet andra industriländer --
importen av textil- och konfektionsvaror från de s.k. lågprisländerna. För
närvarande har Sverige avtal om exportbegränsningar med 15 länder. Därutöver är
tekoimporten från statshandelsländer (tidigare och nuvarande) och Taiwan
reglerad.
Näringsutskottet ställde sig i ett yttrande till finansutskottet
(1988/89:NU1y) bakom regeringens bedömning att ett slopande av
importbegränsningarna på tekoområdet skulle komma att leda till lägre
konsumentpriser och att det kunde få en positiv effekt för utvecklingsländerna.
Näringsutskottet uttalade också att regeringen måste verka för att tekosektorn
integreras i GATTs ordinarie regelverk. Utskottet anslöt sig till regeringens
bedömning att ett omedelbart upphävande av importbegränsningarna inte var
lämpligt; tekoföretagen måste ges tid för nödvändiga anpassningsåtgärder. Genom
att beslutet om avregleringen träder i kraft först den 31 juli 1991 får
branschen möjlighet till ytterligare konsolidering för att klara den ökade
konkurrens som uppstår när restriktionerna avvecklas, anförde utskottet.
Tre avvikande meningar anmäldes i näringsutskottets yttrande. I en (m, fp)
krävdes en omedelbar avveckling, i en annan (c, vpk) begärdes att
konsekvenserna av en avreglering skulle utvärderas innan beslut fattades och i
den tredje (mp) accepterades avregleringen under förutsättning att den inte
ledde till ökad import av tekoprodukter som tillverkats under oacceptabla
arbetsförhållanden eller med utnyttjande av barn eller underbetald arbetskraft.
Liknande meningsyttringar avgavs i finansutskottet (1988/89:FiU10). Riksdagen
följde närings- och finansutskotten.
Under allmänna motionstiden 1989 och 1990 väcktes motioner med krav på att
importrestriktionerna skulle avskaffas omedelbart, på att avskaffandet skulle
tidigareläggas för vissa länder och på att beslutet om avskaffande av
importrestriktionerna skulle upphävas. Näringsutskottet fann inte vid något av
tillfällena grund för någon annan bedömning än den som gjorts hösten 1988 och
avstyrkte motionsyrkandena. I reservationer begärdes å ena sidan (m, fp) på
nytt att importrestriktionerna på tekoområdet omedelbart skulle avvecklas, å
andra sidan (c, vpk, mp) att de skulle bibehållas tills vidare. Riksdagen
följde utskottet.
Industriminister Rune Molin besvarade i november 1990 i riksdagen (RD
1990/91:21) en interpellation (1990/91:28) om textilindustrins överlevnad. Han
meddelade i sitt svar bl.a. att regeringen inte såg någon anledning att ändra
sitt ställningstagande beträffande avskaffandet av importrestriktionerna på
tekoområdet. Han konstaterade att den svenska ekonomins -- och därmed även
välfärdens -- utveckling är beroende bl.a. av att vi inom landet kan
upprätthålla effektiva marknader med konkurrens och att vi i största möjliga
utsträckning deltar i en fri internationell handel. Vidare hänvisade han till
att det är genom den internationella arbetsfördelning som handeln kan ge upphov
till, som vi å ena sidan kan dra fördelar av att vissa länder har bättre
förutsättningar att producera vissa varor än vad vi har, å andra sidan kan
producera de varor vi har bäst förutsättningar för. Dessa principer borde,
ansåg industriministern, vara styrande för alla delar av näringslivet.
I år har det väckts motioner med yrkanden om fasthållande vid beslutet att
importrestriktionerna skall avvecklas, om omedelbart avskaffande av
restriktionerna för länder i Öst- och Centraleuropa samt om bibehållande av
importrestriktionerna och harmonisering med EGs regler på området.
Sverige bör självfallet fullfölja den nu snart genomförda
avvecklingspolitiken inom tekosektorn, sägs det i motion 1990/91:N253 (m).
Sverige intar härvid en ledande ställning i avvecklingen av importhinder, medan
EG på denna punkt för en annorlunda politik. Sverige måste, enligt
motionärerna, inom ramen för GATT och senare såsom medlem av EG verka för att
EG liksom Sverige avvecklar handelshinder mot utvecklingsländer även inom
tekoområdet.
Restriktionerna för import av kläder från Öst- och Centraleuropa skall
omedelbart avskaffas, kräver folkpartiet liberalerna i partimotionen
1990/91:N292. De lättnader i de
svenska importrestriktionerna som i dag finns för dessa länder är förenade med
så starka krav -- importen får inte leda till marknadsstörningar och det
importerande företagets produktion och sysselsättning får inte störas -- att
lättnaderna varken gynnar svenska konsumenter eller öst- och centraleuropeiska
producenter, sägs det i motionen.
I tre motioner begärs att riksdagen skall upphäva beslutet om avskaffande av
importrestriktionerna. Sverige borde i stället harmonisera sina importregler
för tekoprodukter med dem som EG tillämpar.
I motion 1990/91:N257 (s) hänvisas till att det, sedan riksdagen fattade sitt
beslut hösten 1988 om att alla importrestriktioner för tekovaror skulle
avvecklas till den 31 juli 1991, har skett stora förändringar på det
handelspolitiska planet. EFTA-länderna för förhandlingar med EG om ett
EES-avtal och riksdagen har fattat beslut om att Sverige skall eftersträva
medlemskap i EG. Vidare hänvisas till de vilande GATT-förhandlingarna, den s.k.
Uruguayrundan, vilka enligt motionärerna tyder på att EGs uppfattning är att en
tioårig övergångsperiod behövs innan importrestriktionerna på tekovaror kan
slopas.
Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen om att Sverige skall anpassa
sig till den handelspolitik som EG för på tekoområdet, sägs det i motion
1990/91:N360 (m). Detta skulle stärka trovärdigheten i Sveriges ansökan om
medlemskap i EG. Vidare hänvisas i motionen till att Sverige tillsammans med
övriga nordiska stater har föreslagit att tekohandeln skall återgå till normala
GATT-regler år 2000.
Relationerna till EG berörs också i motion 1990/91:N235 (c). Riksdagen bör
dels göra ett uttalande om att riksdagens tidigare beslut att säga upp
multifiberavtalet skall ändras, dels begära att regeringen lägger fram förslag
till importregler för tekoprodukter som är harmoniserade med EGs, anförs det i
motionen. Om Sverige avskaffar importrestriktionerna, kommer det att innebära
svårigheter för svensk handel med tekoprodukter till EG. De svenska
tekoföretagens möjligheter att konkurrera skulle däremot förbättras, hävdar
motionären, om Sverige hade samma regler som EG.
De lättnader avseende import av tekoprodukter från Central- och Östeuropa,
vilka tas upp i motion 1990/91:N292 (fp), regleras genom en förordning utfärdad
av kommerskollegium (KFS 1990:22, L:18). Enligt förordningen gäller
bestämmelserna sådana företag som kan bibehålla produktion och sysselsättning i
Sverige om den egna produktionen kombineras med viss lönsömnadsimport.
Bestämmelserna skall i första hand ses som ett bidrag till de svenska
tekoproducenternas anpassningsåtgärder. En positiv effekt är därvid att de
satsningar som görs av dessa företag också kommer berörda länder till del.
I anslutning till de synpunkter som framförs i motionerna 1990/91:N257 (s),
1990/91:N360 (m) och 1990/91:N235 (c) om behovet av harmonisering med EG och
GATT-förhandlingarna vill utskottet anföra följande. Riksdagen beslöt i
december 1990 att Sverige skall ansöka om fullt medlemskap i EG.
Utrikesutskottet (1990/91:UU8) bedömde det som sannolikt att så kan ske under
år 1991. Ett medlemskap i EG innebär bl.a. en anpassning till den gemensamma
handelspolitiken, inkl. den på tekoområdet. Hur denna anpassning skall ske och
vilka övergångsarrangemang som kan bli aktuella på olika områden är frågor som
kommer att få lösas under de kommande förhandlingarna.
Beträffande förhandlingarna inom Uruguayrundan är förhoppningen att dessa
skall kunna återupptas och att de skall leda till överenskommelser om bl.a. en
återgång av villkoren för tekohandeln till normala GATT-regler. Därmed skulle
också EGs tekorestriktioner på sikt komma att avvecklas.
Utskottet gör samma bedömning som tidigare i fråga om importbegränsningarna
på tekoområdet. Slopandet av dessa kommer att leda till lägre konsumentpriser i
vårt land och medföra fördelar för utvecklingsländerna. Genom att det under
hösten 1988 fattade beslutet om slopandet av restriktionerna verkställs först
den 31 juli 1991 har tekoindustrin fått tid för att anpassa sig till den nya
konkurrenssituationen.
Utskottet vill också understryka att, som tidigare har sagts, det i de
framtida förhandlingarna om medlemskap i EG får lösas hur anpassningen till den
gemensamma handelspolitiken skall gå till. Detta gäller också tekoområdet, där
frågan om eventuella övergångsarrangemang måste uppmärksammas. Utskottet vill
vidare understryka det angelägna i att Sverige i GATT-förhandlingar fortsätter
att verka för att villkoren för tekohandeln skall återgå till normala
GATT-regler.
Utskottet förutsätter att regeringen, efter avvecklingen av
importrestriktionerna den 31 juli i år, noga följer utvecklingen inom
tekoindustrin och vid behov drar försorg om att erforderliga
arbetsmarknadspolitiska åtgärder vidtas.
Med det sagda avstyrker utskottet de nu behandlade motionerna i berörda
delar.
Ursprungsmärkning av kläder
År 1983 infördes bestämmelser om att kläder vid yrkesmässig försäljning skall
vara försedda med uppgift om i vilket land de har tillverkats. Med stöd av ett
bemyndigande i en särskild lag (1982:736) har regeringen genom förordningen
(1982:910) om ursprungsmärkning av kläder utfärdat regler för denna märkning.
Kläderna skall vara märkta senast då de saluhålls till förbrukare här i landet,
ett system för märkningsskyldighet som brukar kallas internmodellen. Det
ankommer på kommerskollegium att utöva tillsyn över efterlevnaden av systemet.
Bestämmelserna om ursprungsmärkning av kläder skall avskaffas den 1 juli
1991, krävs det i motion 1990/91:N292 (fp). Denna märkning fyller ingen
funktion för konsumenterna, hävdar motionärerna, och konsumenterna efterfrågar
inte heller någon sådan märkning. Dess enda effekt är i stället att försvåra
import till Sverige och reducera konkurrensen på den svenska marknaden.
Kommerskollegium har i en skrivelse till regeringen i augusti 1990 föreslagit
att bestämmelserna om ursprungsmärkning av kläder skall avvecklas. Kollegiet
hänvisar till tidigare framställning i saken i augusti 1987. Där anfördes att
det vid införandet av ursprungsmärkningen hade åberopats konsumentpolitiska
motiv men att kollegiet -- mot bakgrund av en undersökning som man låtit
statistiska centralbyrån (SCB) genomföra -- ifrågasatte om bestämmelserna
verkligen fyllde någon egentlig funktion från konsumentsynpunkt. Vidare angavs
handelspolitiska skäl för att bestämmelserna borde avskaffas.
Kommerskollegium ansåg i sin skrivelse från i fjol att de skäl som framfördes
år 1987 för en avveckling av bestämmelserna fortfarande är aktuella. Dessutom
ansåg kollegiet att ett starkt vägande skäl hade tillkommit genom det pågående
arbetet på integration mellan EG och EFTA.
I budgetpropositionen (prop. 1990/91:100 bil. 5 s. 199) sägs beträffande
kommerskollegiets förslag att frågan bereds i särskild ordning och att
föredragande statsrådet inte är beredd att nu ta ställning i frågan.
Enligt vad utskottet har erfarit kommer frågan om avskaffande av reglerna om
ursprungsmärkning att övervägas i anslutning till en kommande proposition om
ett EES-avtal.
Utskottet vill hänvisa till sina tidigare uttalanden och anser att riksdagen
inte nu bör ta något initiativ i saken. Motion 1990/91:N292 (fp) avstyrks
därmed i berörd del.
Socialklausul
Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen om att det bör införas en
socialklausul som ställer minimikrav på de leverantörer som skall sälja
tekovaror till Sverige, sägs det i motion 1990/91:N235 (c). I motionen hänvisas
det till att i många av de länder som producerar tekoprodukter till mycket låga
priser tillverkningen sker i former som vi i Sverige står helt främmande inför.
Barnarbete är utbrett, arbetsmiljön är undermålig, arbetstiden är ofta 12--15
timmar om dagen och lönerna är mycket låga.
Riksdagen har vid flera tidigare tillfällen behandlat frågan om införande av
en socialklausul. Vid det senaste tillfället, hösten 1990, avslog riksdagen ett
motionsyrkande från vänsterpartiet med förslag om införande av en socialklausul
beträffande handeln med tekovaror (1990/91:NU9 s.26f.). Utskottet
redovisade de diskussioner som förts i GATT och där Sverige varit pådrivande.
Det konstaterades att GATTs rådsmöte hade tagit upp frågan om en socialklausul.
Vidare redovisades de möjligheter att tillgodose målet om ökad social hänsyn i
arbetsförhållanden som finns genom dels en av Internationella
arbetsorganisationen (ILO) antagen konvention om minimiålder för arbete (se
1989/90:AU16), dels FN-konventionen om barnets rättigheter (se 1989/90:SoU28).
I en reservation (v, mp) krävdes att regeringen skulle anmodas att i GATT verka
för att en socialklausul kommer till stånd och därefter för riksdagen lägga
fram förslag som innebär begränsningar av tekoimporten på grundval av en sådan
klausul.
I det tidigare (s.7) nämnda interpellationssvaret i november 1990 sade
industriministern beträffande frågan om socialklausul att det är ett problem
att det finns en social exploatering runt om i världen, som gör att de sociala
villkoren blir så mycket kostsammare i Sverige än i omvärlden. Sverige borde
därför, menade han, ha en socialklausul i frihandelsöverenskommelsen så att
Sverige kunde få en likvärdig konkurrenssituation.
Utskottet upprepar sin tidigare ståndpunkt i frågan om införande av en
socialklausul. Frågan är under behandling i GATT. Med hänsyn härtill bör motion
1990/91:N235 (c) i här aktuell del inte föranleda någon åtgärd av riksdagen.
Motionen avstyrks sålunda.
Importbegränsningar för skor
I budgetpropositionen 1988 (prop. 1987/88:100 bil. 5 s.124) meddelades
beträffande importrestriktionerna för skor att restriktionerna för import av
läderskor från statshandelsländerna skulle avvecklas under en femårsperiod
under åren 1988--1992. För övriga skor hade avvecklingen genomförts vid
ingången av år 1988.
De nu pågående frihandelsförhandlingarna på EFTA-basis med vissa länder i
Östeuropa -- Polen, Ungern och Tjeckoslovakien -- kan, enligt vad utskottet har
erfarit, komma att leda till att importbegränsningarna för skor från dessa
länder upphävs tidigare, eller under år 1992.
I partimotionen 1990/91:N292 (fp) sägs att importregleringarna för skor inte
kommer att avvecklas före år 1992. Det är dock motionärernas åsikt att dessa,
liksom importbegränsningarna för tekovaror, bör avvecklas sommaren 1991.
Även i motion 1990/91:N371 (fp) krävs att importrestriktionerna för skor,
liksom de för tekovaror, skall avvecklas sommaren 1991. Enligt motionärerna är
det avgörande för de nya demokratiernas i Östeuropa möjlighet att få i gång ett
utvecklingsbart näringsliv att de får tillfälle att exportera fritt till andra
länder. Det gäller särskilt områden där de har komparativa fördelar jämfört med
andra europeiska länder, t.ex. jordbruksprodukter, kläder och skor.
Med hänsyn till att frågan om ett avskaffande av de kvarvarande
importrestriktionerna för skor ingår som en del av de pågående
frihandelsförhandlingarna med vissa länder i Östeuropa, anser utskottet inte
att riksdagen nu bör ta något initiativ i saken. Motionerna 1990/91:N292 (fp)
och 1990/91:N371 (fp) avstyrks därmed i här berörda delar.
Stöd till tekoindustrin, m.m.
Våren 1989 beslöt riksdagen (prop. 1988/89:100 bil. 14, 1988/89:NU20) om
industripolitiska åtgärder för tekoindustrin inom en total ram om 255 milj.kr.
under en treårsperiod räknat fr.o.m. budgetåret 1989/90. Riksdagen slog därvid
fast, på förslag av näringsutskottet, att de små och medelstora företagen,
liksom lönsömnadsföretagen, borde få del av åtgärderna i större utsträckning än
tidigare.
I budgetpropositionen (prop. 1990/91:100 bil. 14 s. 58 f.) föreslås nu att 85
milj.kr. anvisas för budgetåret 1991/92 för industripolitiska åtgärder för
tekoindustrin. Huvudparten av beloppet, minst 60 milj.kr., skall enligt vad
regeringen uttalar gå till branschfrämjande åtgärder främst inom områdena
export, teknikspridning, produktutveckling (design) och utbildning. Högst 25
milj.kr. skall användas för fortsatt verksamhet med lån till
rationaliseringsinvesteringar inom den konfektionerande industrin. I
propositionen sägs att budgetåret 1991/92 är sista året för tekoprogrammet och
att det särskilda tekostödet därefter bör upphöra.
I propositionen 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt har regeringen
anmält att av de 85 milj.kr. som i budgetpropositionen har föreslagits till
industripolitiska åtgärder för tekoindustrin 15 milj.kr. avses skola överföras
till utvecklingsfonden i Älvsborgs län. Denna åtgärd skall ses som ett led i
strävandena att decentralisera statens industriverks (SINDs) arbete med
småföretagsfrågor och regional utveckling.
Fem motioner innehåller yrkanden om det statliga stödet till tekoindustrin. I
en av dessa motioner, liksom i ytterligare en motion, tas det upp mer generella
frågor rörande arbetsgivaravgifter och skatteregler för företagen.
I motion 1990/91:N298 (fp) krävs att riksdagen skall avslå regeringens
förslag till anslag; endast ett belopp på 5 milj.kr. föreslås bli anvisat till
åtgärder för tekoindustrin. Det direkta stödet till tekoindustrin har varit en
misslyckad politik, anser motionärerna. Stödet har av företagen utnyttjats till
att förbättra lönsamheten snarare än att sänka priserna för att produktionen
skall kunna ökas, hävdas det. Det i motionen föreslagna anslagsbeloppet på 5
milj.kr. skulle användas för utbildningsinsatser vid det produktionstekniska
utbildningscentret (Proteko) i Borås.
Frågan om fortsatt stöd till Proteko efter budgetåret 1991/92 tas upp i två
andra motioner.
Det är av stor betydelse för tekoindustrin och därmed också för
Sjuhäradsbygden att verksamheten vid Proteko kan fortsätta och vidareutvecklas,
sägs det i motion 1990/91:N301 (m). Denna verksamhet är av en alldeles speciell
karaktär med betydande utbildningsinslag, vilket motiverar en satsning från
statens sida utöver vad som kan tillföras direkt från skilda uppdragsgivare.
Riksdagen borde därför göra ett uttalande till regeringen om att Proteko skall
ges fortsatt statligt stöd efter budgetåret 1991/92, då det särskilda
tekostödet upphör.
Även i motion 1990/91:N300 (fp) begärs att Proteko efter budgetåret 1991/92
skall tillförsäkras ett årligt statligt anslag på ca 5 milj.kr. Motionären
hänvisar till att många företrädare för företag, organisationer och myndigheter
har framfört önskemål om att Protekos verksamhet skall kunna fortsätta och
utvecklas. Verksamhetens speciella karaktär motiverar, enligt dessa, en
satsning från staten vid sidan av de medel som kan tillföras direkt från olika
uppdragsgivare.
För en långsiktigt positiv utveckling av tekoindustrin krävs nya
investeringar i bl.a. bättre produktionsteknik, produktutveckling och
marknadsföring, anförs det i motion 1990/91:N335 (c). Nya investeringar fordrar
i sin tur tillgång till riskvilligt kapital. För att tillgången på riskkapital
skall förstärkas har centerpartiet under tidigare år lagt fram förslag om s.k.
utvecklingslån. I motionen föreslås följande villkor gälla för lånen: lånen
beviljas årsvis men lånebeslutet omfattar en treårsperiod; lånen är ränte- och
amorteringsfria; avskrivning med 100 % medges för lån upp till 100000 kr.
(vilket gynnar de minsta företagen); för större lån medges avskrivning med 100
% endast om företaget har utfört investeringar motsvarande minst dubbla
lånebeloppet; alla tekoföretag med inhemsk produktion är låneberättigade; lån
utgår med ett visst antal kronor per produktionstimme (5 kr.). Administrationen
av lånen skulle handhas av SIND eller delegeras till Proteko. För
utvecklingslånen föreslås i motionen att 150 milj.kr. anvisas för budgetåret
1991/92. Samtidigt skulle anslaget för industripolitiska åtgärder reduceras
jämfört med regeringens förslag och uppgå till 35 milj.kr.
Förslag om utvecklingslån läggs också fram i motion 1990/91:N235 (c).
Tekoindustrin i Sverige är i en allvarlig kris, konkurrenskraften mot
importerade varor har försämrats och varslen duggar tätt i Sjuhäradsbygden,
sägs det i motionen. Motionären föreslår mot denna bakgrund att utvecklingslån,
enligt den modell som centerpartiet har föreslagit, skall införas och att ett
nytt branschprogram för tekoindustrin skall utvecklas. Vidare föreslås i
motionen att administrationen och ledningen av branschprogrammet skall flyttas
från SIND till Proteko. En sådan förändring skulle, enligt motionären, medföra
en bättre användning av det statliga stödet, eftersom det vid Proteko finns
kunskap om och närhet till tekoindustrin. Även Svenska
textilforskningsinstitutet borde helt och hållet lokaliseras till Borås.
Därigenom skulle arbetet kunna bedrivas på ett mer rationellt sätt. Slutligen
föreslås i motionen att riksdagen skall göra ett uttalande till regeringen om
att reglerna för skatter och arbetsgivaravgifter inte får utformas så att små
och medelstora företag missgynnas. För preciserade förslag på dessa områden
hänvisar motionären till andra motioner från centerpartiet.
Utskottet behandlar först kraven på införande av utvecklingslån, därefter den
mer generella frågan om stödet till tekoindustrin och slutligen frågan om
lokalisering av Textilforskningsinstitutet.
Frågan om utvecklingslån har, på riksdagens initiativ, prövats av statens
pris- och konkurrensverk (SPK). I rapporten Ändrad stödform för tekoindustrin
(SPKs utredningsserie 1987:11) anfördes sammanfattningsvis att de föreslagna
utvecklingslånen av olika anledningar var en mindre lämplig stödform. Riksdagen
har under de senaste åren vid fyra tillfällen avslagit motioner om införande av
utvecklingslån (NU1987/88:12, NU1987/88:29, 1988/89:NU20, 1989/90:NU27).
Vid riksdagsbehandlingen av frågan om utvecklingslån har utskottet anfört att
den föreslagna stödformen inte skulle möjliggöra att tillgängliga resurser för
stödinsatser koncentreras till företag med utvecklingsmöjligheter och att
effektiviteten i stödgivningen därmed skulle försämras. Vidare skulle
införandet av utvecklingslån kunna uppfattas som ett avsteg från Sveriges
handelspolitiska åtaganden. Inte heller kunde en omvandling av stödformerna
motiveras med att industrin inte har tillgång till riskkapital. Vid de fyra
tillfällen då frågan om utvecklingslån har behandlats har centerpartiets
företrädare i utskottet reserverat sig till förmån för krav på införande av
utvecklingslån. Vid det senaste tillfället, våren 1990, ansåg vänsterpartiet
kommunisternas företrädare att frågan om utvecklingslån borde kunna övervägas
inom ramen för det stödprogram som partiet föreslog -- dock utan precisering av
anslagsbelopp; centerpartiets motionsyrkande avstyrktes alltså.
Vad gäller frågan om tillgång till riskkapital, noterar utskottet att
riksdagen våren 1990 fattade beslut om att fem eller sex regionalt verksamma
riskkapitalbolag skulle bildas (prop. 1989/90:88, 1989/90:NU30). Företrädarna
för moderata samlingspartiet, folkpartiet, centerpartiet och miljöpartiet
reserverade sig mot utskottets beslut och hänvisade till andra metoder för att
tillgodose småföretagens försörjning med riskkapital.
Utskottet finner alltjämt att de skäl som har legat till grund när riksdagen
har avvisat förslagen om införande av utvecklingslån är bärande. Motionerna
1990/91:N335 (c) och 1990/91:N235 (c) avstyrks således i här aktuella delar.
Utskottet övergår så till den mer generella frågan om stöd till
tekoindustrin. Vid riksdagsbehandlingen våren 1989 av regeringens förslag om
treårigt åtgärdsprogram för tekoindustrin instämde utskottet i regeringens
bedömning att det krävdes fortsatta stödåtgärder, så att tekoföretagen skulle
få möjligheter att ytterligare stärka konkurrenskraften. Utskottet ansåg också
att de fortsatta stödinsatserna skulle koncentreras till SINDs branschfrämjande
åtgärder.
Utskottet gör samma bedömning nu i frågan om behovet av fortsatta åtgärder
för tekoindustrin. Yrkandet i motion 1990/91:N298 (fp) om att stödåtgärderna
skall slopas nästan helt avstyrks därför.
Kravet i motion 1990/91:N235 (c) på att ett nytt branschprogram skall
utvecklas för tekoindustrin kan utskottet inte ställa sig bakom. Riksdagens
beslut våren 1989 om det treåriga åtgärdsprogrammet för tekoindustrin hade sin
grund i en bedömning att tre år var en rimlig tid för att tekoföretagen skulle
kunna anpassa sin produktion till ändrade konkurrensförhållanden. Utskottet
anser, i likhet med regeringen, att det särskilda tekostödet bör upphöra efter
budgetåret 1991/92. Vad gäller det i motion 1990/91:N235 (c) framförda
förslaget att administrationen och ledningen för tekoprogrammet skall flyttas
från SIND till Proteko i Borås kan utskottet inte heller tillstyrka det.
Önskemålet om decentralisering blir dock till viss del tillgodosett genom att
en del av ansvaret för genomförandet av de industripolitiska insatserna inom
tekoindustrin kommer att överföras till utvecklingsfonden i Älvsborgs län.
Motion 1990/91:N235 (c) avstyrks sålunda i här berörda delar.
Utskottet har i det föregående avvisat yrkandena om införande av
utvecklingslån. Av detta följer att utskottet nu avstyrker yrkandet i motion
1990/91:N335 (c) att medel skall anvisas för sådana lån.
Beträffande kraven i motionerna 1990/91:N301 (m) och 1990/91:N300 (fp) att
Proteko skall tillförsäkras ett fortsatt statligt stöd efter budgetåret 1991/92
-- i den sistnämnda motionen preciserat till 5 milj.kr. -- vill utskottet
anföra följande. Proteko, som bildades i oktober 1986, har till uppgift att på
affärsmässiga grunder tillhandahålla tekoföretagen utbildning och rådgivning.
Staten har under budgetåren 1986/87 och 1987/88 bidragit med totalt 7 milj.kr.
för uppbyggande av verksamheten. I regeringens regleringsbrev för SIND sägs
beträffande anslagsposten Övriga branschfrämjande åtgärder för tekoindustrin
att huvuddelen av de utbildningsaktiviteter för vilka medel har beräknats bör
administreras och genomföras av Proteko. Av de närmare 5 milj.kr. som SIND
beräknas anslå till utbildningsinsatser budgetåret 1991/92 kommer, enligt
uppgift, ca 4,3 milj.kr. att gå till Proteko. Industriminister Rune Molin
uttalade i ett tal på den s.k. tekodagen i Borås i januari i år att han är
villig att medverka till att Proteko får möjlighet att fortleva efter
budgetåret 1991/92, då branschstödet upphör. Han meddelade också att det inom
ramen för ett utökat länsanslag kan finnas möjlighet att stödja viss
projektverksamhet vid Proteko.
Utskottet anser att Proteko liksom hittills bör bedriva sin verksamhet på
affärsmässiga grunder och i konkurrens med andra utbildningsinstitut.
Utskottet noterar vidare att industriministern har uttalat att Protekos
möjligheter att leva vidare skall beaktas. Med hänvisning till detta avstyrker
utskottet motionerna 1990/91:N301 (m) och 1990/91:N300 (fp).
Svenska textilforskningsinstitutet (TEFO) är ett halvstatligt
branschforskningsinstitut med ekonomiskt stöd från styrelsen för teknisk
utveckling (STU) och Intressentföreningen för svensk textilteknisk forskning
och utveckling. TEFO har till uppgift att i nära samarbete med högskolor
bedriva forskning och utveckling samt provning och konsultation inom områdena
textil- och fiberteknologi och konfektion. TEFO skall dessutom medverka i
utbildning av ingenjörer och forskare. Huvuddelen av verksamheten är sedan
mitten av 1940-talet förlagd till Chalmersområdet i Göteborg. Sedan år 1989
finns det också en filial för teknikspridning och teknisk service på Tekocenter
i Borås.
I motion 1990/91:N235 (c) begärs att hela verksamheten vid TEFO skall
förläggas till Borås. Enligt utskottets mening skulle detta inte vara förenligt
med grundtankarna bakom TEFO. Närheten till Chalmers tekniska högskola är helt
avgörande för verksamheten med dess inriktning på forskning och utveckling.
Motionen avstyrks därmed av utskottet i här aktuell del.
Utskottet har i det föregående behandlat olika krav på förändringar av
tekopolitiken som förts fram i motionerna 1990/91:N360 (m) och 1990/91:N235
(c). I dessa två motioner begärs också att riksdagen skall göra uttalanden om
betydelsen av utformningen av regler för skatter och arbetsgivaravgifter för
företag i allmänhet. Motionärerna hänvisar till förslag på detta område i andra
motioner från deras partier.
Utskottet har tidigare (NU1987/88:29, 1988/89:NU20, 1989/90:NU27) enhälligt
avstyrkt liknande motionsyrkanden, som förts fram i anslutning till förslag
rörande tekopolitiken. Utskottet har därvid hänvisat till att de frågor som
dessa yrkanden gällde skulle komma att behandlas av berörda utskott på grundval
av liknande motionsyrkanden bl.a. i partimotioner.
På motsvarande sätt föreslår utskottet att de nu aktuella yrkandena i
motionerna 1990/91:N360 (m) och 1990/91:N235 (c) inte föranleder någon
riksdagens åtgärd.
Linodling och linförädling
Riksdagen har under en följd av år behandlat olika motioner avseende
linodling och linförädling. Senast skedde det hösten 1990 (1990/91:NU6).
Under allmänna motionstiden i år har det väckts sex motioner med yrkanden på
detta område.
I motion 1990/91:N273 (c) begärs att riksdagen skall anmoda regeringen att ge
nämnden för hemslöjdsfrågor i uppdrag att undersöka möjligheterna att
finansiera ett linberedningsverk. För att linanvändningen skall främjas är det,
enligt motionärerna, främst ett linberedningsverk som behövs. I motionen sägs
att en möjlig metod för finansiering av ett linberedningsverk skulle kunna vara
en liknande lösning som har föreslagits för anläggningar för etanolproduktion.
Detta skulle innebära att jordbrukarna skulle satsa en del av sitt
omställningsstöd som andel i verket, mot att man fick kontrakt på avsättning
för det lin som odlas på motsvarande del av åkermarken. Vidare borde, enligt
motionärerna, staten garantera avsättningen av det färdigberedda linet under en
övergångsperiod.
Önskemål om ökad satsning på forskning och utveckling rörande linodling och
linförädling har framförts i fyra motioner.
Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen om att det behövs
ytterligare medel till forskning och utveckling för att få fart på den svenska
linodlingen, sägs det i motion 1990/91:Jo601 (s). Linet har rika traditioner i
Sverige och kan, enligt motionärerna, bli en gröda även för framtiden. I
jämförelse med andra länder har Sverige många fördelar, bl.a. oavbruten
hantverkstradition på den textila sidan, goda möjligheter till systemtänkande,
samarbete mellan alla delar av linhanteringen, hög och bred kompetens, goda
klimatiska förutsättningar och möjligheter att producera fibrer och frön med
unika egenskaper.
Myndigheter och andra organ bör inom ramen för sina anslag uppmärksamma
behovet av utvecklingsinsatser för en svensk linodling, anförs det i motion
1990/91:N302 (c). Regeringen borde ge SIND, STU och lantbruksstyrelsen samt
andra forskningsfinansiärer i uppdrag att stödja de utvecklingsinsatser som
Riksgruppen för linets utveckling har angett i ett nationellt forsknings- och
utvecklingsprogram för lin (se s.18). Vidare borde det fortsatta arbetet inom
riksgruppen stödjas genom ett anslag av 1milj.kr.
Linodling och linförädling har en given roll att spela i den
omställningsprocess som det svenska jordbruket befinner sig i, sägs det i
motion 1990/91:N337 (v). Det måste ses som ett övergripande samhällsintresse
att staten medverkar i denna process, menar motionärerna. Riksdagen borde
därför göra ett uttalande till regeringen om att det behövs satsningar på
inhemsk linodling och linförädling. Vidare borde riksdagen anmoda regeringen
att lägga fram förslag till program för investeringar i inhemsk linodling och
linförädling.
Även i motion 1990/91:N303 (mp) framhålls linodling som en möjlighet för
landsbygdens utveckling. I motionen hänvisas direkt till det nationella
forsknings- och utvecklingsprogram för lin som Riksgruppen för linets
utveckling har presenterat. Riksdagen borde göra ett uttalande till regeringen
om att åtgärder bör vidtas i enlighet med detta program. Vidare föreslår
motionärerna att 12 milj.kr. per år skall anslås till detta program under en
femårsperiod och att ytterligare 15 milj.kr. skall anslås det första året för
maskinella investeringar.
Det är viktigt att projektet "Linlandet Hälsingland" permanentas och
organiseras i ett lincentrum med en ansvarig linkonsulent, sägs det i motion
1990/91:N359 (c). Den löpande verksamheten bör, enligt motionärerna,
samfinansieras av staten och berörda kommuner. Eftersom konsulenten planeras ha
rikstäckande uppgifter anser motionärerna att det är naturligt med en statlig
del i finansieringen. I motionen föreslås att 1,2 milj.kr. skall anslås till
"Lincentrum Hälsingland"; medlen föreslås tas ur de medel för
infrastruktursatsningar som centerpartiet har föreslagit i annat sammanhang.
Lin har historiskt huvudsakligen kommit till användning dels för utvinning av
linolja genom pressning av fröna, dels såsom en textilråvara där basfibrerna i
stjälken tillvaratas. Oljelinet skiljer sig från textillinet genom att det
förra har många grenar och är mer kortväxt än textillinet, som har få grenar.
Textillin har odlats och beretts i industriell skala i Sverige fram till år
1966, då linberedningsverket i Laholm lades ner. Nästa led i förädlingen efter
beredningen är att det beredda linet vid ett linspinneri spinns till linnetråd.
Riksdagen avslog hösten 1990 ett yrkande från samma motionärer, likartat det
som finns i motion 1990/91:N273 (c). Frågan om linodling och linberedning
övervägdes inom regeringskansliet och på andra håll, konstaterade
näringsutskottet (1990/91:NU6). Utskottet framhöll att det fäste stor vikt vid
linfrågorna och uttalade en förhoppning att linhanteringen skulle få ökad
omfattning. Det fanns dock inte, menade utskottet enhälligt, anledning för
riksdagen att ta något initiativ i saken.
I betänkandet 1990/91:NU6 redovisades de aktiviteter avseende linfrågor som
pågår på olika håll. I maj 1988 hade regeringen föreskrivit att statens
jordbruksnämnd skulle betala ut 50 milj.kr. till skogs- och jordbrukets
forskningsråd, som skulle beakta vad som i betänkandet (Ds I 1987:1) Inhemsk
odling och beredning av lin anfördes om bl.a. växtförädlingsprogram för lin,
forskning kring linfröets biokemiska egenskaper och frågor som rör
beredningsteknik.
STU redovisade i april 1989 ett uppdrag från regeringen om linets
industriella användning. Enligt utredningen har linprodukter lågt industriellt
intresse i dag, men detta kan eventuellt öka i framtiden. I förra årets
budgetproposition (prop. 1989/90:100 bil. 14, industridepartementet) sades att
utvecklingen av nya sorters lin därför borde fortsätta, eftersom det därmed
skapas handlingsfrihet inför framtiden. I budgetpropositionen meddelades också
att STU var beredd att inom ramen för verkets biomassaprogram finansiera några
projekt som ingick i ett av arbetsgruppen för industriell linberedning i
Bergslagen föreslaget forsknings- och utvecklingsprogram för lin.
I februari 1990 startades ett linspinneri i Växbo i Hälsingland på privat
initiativ och med visst statligt stöd via länsstyrelsen. Råvaran importeras
från Belgien, men målet är att man skall kunna spinna av inhemsk råvara, vilket
förutsätter att ett linberedningsverk finns i funktion.
I september 1990 etablerades Riksgruppen för linets utveckling. I Riksgruppen
ingår representanter för glesbygdsdelegationen, nämnden för hemslöjdsfrågor,
arbetsgruppen lantbruk och samhälle (ALA-gruppen) inom Sveriges
lantbruksuniversitet i Uppsala, högskolan i Karlstad, jordbrukstekniska
institutet, Örebro-Lin, Svalöf AB, Hallands läns hushållningssällskap,
Linlandet Hälsingland, Växbo Spinneri AB, Stiftelsen för svensk industridesign
och landets linföreningar.
Riksgruppen presenterade vid en konferens i december 1990 ett nationellt
forskningsprogram för linets utveckling. Syftet med programmet är "att skapa
lönsamma och utvecklingsbara verksamheter för svenskt lin, såväl spånads- som
oljelin, och svensk linindustri". För att detta skall uppnås föreslog
riksgruppen att det skall satsas 12 milj.kr. per år under en femårsperiod till
olika forsknings- och utvecklingsinsatser enligt följande preliminära
fördelning: 3 milj.kr. till marknad, design och produktutveckling, 1 milj.kr.
till spinning, 3milj.kr. till beredning och hantering, 1 milj.kr. till
odling, växtförädling och sortprov, 2 milj.kr. till kunskapsuppbyggnad och 2
milj.kr. till information och rådgivning. Vidare föreslogs det att 12--15
milj.kr. ytterligare skulle satsas det första året för investeringar i
maskinell utrustning. I motion 1990/91:N303 (mp) begärs, som tidigare
redovisats, exakt de satsningar som riksgruppen har föreslagit.
Slutligen hänvisades i betänkandet 1990/91:NU6 till den av riksdagen
beslutade nya livsmedelspolitiken (prop. 1989/90:146, 1989/90:JoU25). Enligt
denna kan omställningsstöd utgå för alternativ produktion, huvudsakligen
industri- och energigrödor samt skogsproduktion. För odling av s.k. nischgrödor
på mindre arealer kan också omställningsstöd utgå. Som exempel på en nischgröda
har jordbruksutskottet nämnt lin.
Lantbruksstyrelsen har nu utfärdat tillämpningsföreskrifter avseende
omställningsstöd. Beträffande s.k. speciella grödor, till vilka lin räknas,
sägs att lantbruksnämnden får bedöma från fall till fall om odlingen kan
godtas. Nämnden skall i bedömningen väga in om arealens storlek är rimlig och
om det finns en varaktig avsättning och användning av grödor liksom av
möjligheterna till kontroll. Vidare sägs beträffande lin att omställningsstöd
kan erhållas i första hand om det finns kontrakt men annars om avsättning är
trolig. Att en jordbrukare, såsom föreslås i motion 1990/91:N273 (c), skall
kunna satsa en del av omställningsstödet i ett linberedningsverk möter, enligt
uppgift från lantbruksstyrelsen, inget hinder. Bedömningen av
marknadsförutsättningar och avsättningsmöjligheter måste dock den enskilde
jordbrukaren själv ta ansvar för, i enlighet med de tankegångar som ligger till
grund för beslutet om införande av omställningsstöd.
Utskottet står fast vid de bedömningar rörande linodling och linförädling
som utskottet gjorde hösten 1990. Återigen vill utskottet framhålla att
linfrågorna är viktiga och att det är önskvärt att linhanteringen får ökad
omfattning. Frågorna om linodling och linförädling är föremål för överväganden
på många håll. Sedan utskottet senast behandlade frågan har, som nämnts,
Riksgruppen för linets utveckling presenterat ett nationellt forsknings- och
utvecklingsprogram. Vidare har förutsättningarna för erhållande av
omställningsstöd för linodling klarlagts genom de tillämpningsföreskrifter som
lantbruksstyrelsen har utfärdat. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet
inte att det finns anledning för riksdagen att nu ta något initiativ i saken.
De berörda motionerna 1990/91:N273 (c), 1990/91:Jo601 (s), 1990/91:N302 (c),
1990/91:N337 (v) och 1990/91:N303 (mp) avstyrks därmed.
Beträffande yrkandet i motion 1990/91:N359 (c) att särskilda medel skall
anslås till projektet "Lincentrum Hälsingland" vill utskottet anföra följande.
Projektet "Linlandet Hälsingland", som startades hösten 1988, är ett tvåårigt
projekt med syfte att ta till vara, vårda och utveckla linet. Projektet är en
gemensam satsning av Gästrike-Hälsinge turistråd, länsmuseet, länsstyrelsen,
Gästrike-Hälsinge hembygdsförbund, Hälsinglands kommuner, Hälsinglands
museum, länshemslöjdskonsulenten, landstingets kulturförvaltning,
lantbruksnämnden och hushållningssällskapet. Nämnden för hemslöjdsfrågor är
genom sitt engagemang i arbetsgruppen för linfrågor delaktig i projektet. SIND,
länsstyrelsen och STU (genom sin medverkan i Gävleborgs produktråd) har
bidragit med medel till den del av projektet som avser linodling.
Utskottet konstaterar att staten, via bidrag från olika myndigheter, har
stött projektet "Linlandet Hälsingland". Något ytterligare anslag från statens
sida anser sig utskottet inte kunna förorda. Därmed avstyrks motion
1990/91:N359 (c).
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande mål för tekopolitiken
att riksdagen avslår motion 1990/91:N335 yrkande 1,
res. 1 (c, mp)
2. beträffande importbegränsningar för tekovaror
att riksdagen avslår motion 1990/91:N235 yrkandena 1 och 2, motion
1990/91:N253 yrkande 10, motion 1990/91:N257, motion 1990/91:N292 yrkande 7 och
motion 1990/91:N360 yrkande 1,
res. 2 (m, fp)
res. 3 (c, mp)
3. beträffande ursprungsmärkning av kläder
att riksdagen avslår motion 1990/91:N292 yrkande 8,
res. 4 (m, fp)
5. beträffande importbegränsningar för skor
att riksdagen avslår motion 1990/91:N292 yrkande 9 och motion 1990/91:N371
yrkande 1 i ifrågavarande del,
res. 6 (m, fp)
6. beträffande utvecklingslån
att riksdagen avslår motion 1990/91:N235 yrkande 3 i ifrågavarande del och
motion 1990/91:N335 yrkande 2,
res. 7 (c)
7. beträffande stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin,
m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:100 bilaga 14 punkt B9
och med avslag på motion 1990/91:N235 yrkande 3 i ifrågavarande del och yrkande
8, motion 1990/91:N298 yrkande 6, motionerna 1990/91:N300 och 1990/91:N301 och
motion 1990/91:N335 yrkandena 3 och 4 till Industripolitiska åtgärder för
tekoindustrin för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 85000000 kr.,
res. 8 (m)
res. 9 (fp)
res. 10 (c)
res. 11 (mp)
8. beträffande lokalisering av TEFO
att riksdagen avslår motion 1990/91:N235 yrkande 7,
9. beträffande skatter och arbetsgivaravgifter för tekoindustrin
att riksdagen avslår motion 1990/91:N235 yrkande 6 och motion 1990/91:N360
yrkande 2,
10. beträffande linodling och linförädling
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo601, 1990/91:N273, 1990/91:N302,
1990/91:N303 och 1990/91:N337,
res. 12 (v)
res. 13 (mp)
11. beträffande Linlandet Hälsingland
att riksdagen avslår motion 1990/91:N359.
Stockholm den 12 mars 1991
På näringsutskottets vägnar
Lennart Pettersson
Närvarande: Lennart Pettersson (s), Hadar Cars (fp), Rune Jonsson (s),
Per Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c), Birgitta
Johansson (s), Nic Grönvall (m), Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s),
Reynoldh Furustrand (s), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Lars Norberg
(mp), Mats Lindberg (s), Kjell Ericsson (c) och Bengt Hurtig (v).
Reservationer
1. Mål för tekopolitiken (mom. 1)
Per-Ola Eriksson (c), Lars Norberg (mp) och Kjell Ericsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.6 som börjar med
"Utskottet ser" och slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:
Tekoindustrin utvecklades positivt några år på 1980-talet. Under de senaste
åren har dock utvecklingen vänt. Som tidigare har redovisats (s.4f.)
minskade produktionsvolymen kraftigt både år 1989 och år 1990 inom
tekoindustrin, och då särskilt inom trikå- och konfektionsindustrierna.
Produktionsminskningen väntas fortgå i år, särskilt uttalat inom
konfektionsindustrin, där en 10-procentig volymminskning förväntas.
Sysselsättningen beräknas ha minskat med ca 2000 personer både år 1989 och år
1990, vilket är den största minskningen sedan år 1982. Lönsamheten inom
tekoindustrin är låg, och inom trikå- och konfektionsindustrierna förväntar sig
ungefär hälften av företagen en ytterligare försämring i år.
Utskottet anser mot denna bakgrund att det krävs offensiva insatser för
utveckling av tekoindustrin. I likhet med vad som föreslås i motion
1990/91:N335 (c) anser utskottet att det tidigare målet för tekopolitiken, som
innebar att den inhemska produktionen skulle svara för 30 % av den totala
inhemska tillförseln av tekovaror, åter bör gälla. Riksdagen bör göra ett
uttalande till regeringen av denna innebörd. Därmed blir motionen tillgodosedd
i här aktuell del.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande mål för tekopolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N335 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Importbegränsningar för tekovaror (mom. 2)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark (m) och
Gudrun Norberg (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.9 som börjar med
"Utskottet gör" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionerna 1990/91:N253 (m)
och 1990/91:N292 (fp), att för ett litet land som Sverige en fri handel med
omvärlden är av avgörande betydelse för att ett brett utbud av varor och
tjänster skall skapas, vilket stimulerar konkurrensen och därmed bevarar och
utvecklar välfärden. Sverige har avseende tekoområdet alltför länge avvikit
från frihandeln genom att begränsa utvecklingsländernas möjligheter att
exportera textil- och konfektionsvaror.
Tekopolitiken har medfört stora samhällsekonomiska kostnader.
Importrestriktionerna har föranlett högre konsumentpriser och inneburit att
utbudet av tekovaror till konsumenterna begränsats.
Sverige intar nu en ledande ställning i avvecklingen av importhinder och
subventioner inom tekoområdet. EG för däremot en annorlunda politik och
utnyttjar alltjämt importreglering och subventioner som en del av
tekopolitiken.
Sverige bör, enligt utskottets mening, inom ramen för GATT i kontakter med EG
verka för avveckling av handelshinder mot utvecklingsländer inom tekoområdet.
Utskottet anser att Sverige skall fullfölja avvecklingen av multifiberavtalet
och av subventionspolitiken inom tekoområdet. Riksdagen bör göra ett uttalande
till regeringen av denna innebörd. Därmed blir motion 1990/91:N253 (m)
tillgodosedd.
Kravet i motion 1990/91:N292 (fp) på att restriktionerna för import av kläder
från länder i Öst- och Centraleuropa omedelbart skall avskaffas tillstyrks av
utskottet. De lättnader som har gjorts för tekoimport från dessa länder har,
som nämnts, varit förenade med sådana restriktioner att de varken har gynnat
svenska konsumenter eller öst- och centraleuropeiska producenter.
Av det sagda följer att utskottet avstyrker berörda delar av motionerna
1990/91:N257 (s), 1990/91:N360 (m) och 1990/91:N235 (c).
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande importbegränsningar för tekovaror
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N253 yrkande 10 och motion
1990/91:N292 yrkande 7 och med avslag på motion 1990/91:N235 yrkandena 1 och 2,
motion 1990/91:N257 och motion 1990/91:N360 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Importbegränsningar för tekovaror (mom. 2)
Per-Ola Eriksson (c), Lars Norberg (mp) och Kjell Ericsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.9 som börjar med
"Utskottet gör" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Det finns, enligt utskottets mening och i likhet med vad som anförs i
motionerna 1990/91:N335 (c) (utan yrkande), 1990/91:N235 (c), 1990/91:N257 (s)
och 1990/91:N360 (m), ingen anledning för Sverige att driva avregleringen av
tekoimporten snabbare än vad som sker inom EG.
Sedan riksdagen år 1988 beslöt att alla importrestriktioner för tekovaror
skulle slopas den 31 juli 1991 har stora förändringar skett på det
handelspolitiska planet. De pågående EES-förhandlingarna och riksdagens beslut
att Sverige skall eftersträva medlemskap i EG har skapat en helt ny
handelspolitisk situation.
Till den förändrade handelspolitiska situationen kan läggas det faktum att
tekobranschen, såsom tidigare har redovisats (s.4f.), har utvecklats
negativt de senaste åren. Detta visar att beslutet om avveckling av
importrestriktionerna på tekoområdet var baserat på en alltför optimistisk
kalkyl av tekoindustrins konkurrenskraft.
Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att multifiberavtalet, med
ändring av tidigare beslut, inte skall sägas upp och att regeringen bör lägga
fram förslag om importregler för tekoprodukter som är harmoniserade med EG.
Riksdagen bör göra ett uttalande av denna innebörd. Därmed blir motionerna
1990/91:N235 (c), 1990/91:N257 (s) och 1990/91:N360 (m) tillgodosedda i berörda
delar. Av det sagda följer också att övriga här aktuella motioner --
1990/91:N253 (m) och 1990/91:N292 (fp) -- avstyrks i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande importbegränsningar för tekovaror
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N235 yrkandena 1 och 2, motion
1990/91:N257 och motion 1990/91:N360 yrkande 1 och med avslag på motion
1990/91:N253 yrkande 10 och motion 1990/91:N292 yrkande 7 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Ursprungsmärkning av kläder (mom. 3)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark (m) och
Gudrun Norberg (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.10 som börjar med
"Utskottet vill" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1990/91:N292 (fp), att
reglerna om ursprungsmärkning av kläder bör avskaffas den 1 juli 1991.
Märkningen fyller ingen funktion för konsumenterna och dessa efterfrågar den
inte heller. Dess enda effekt är i stället att försvåra och fördyra import till
Sverige och därigenom reducera konkurrensen på den svenska marknaden. Riksdagen
bör göra ett uttalande till regeringen av nu angiven innebörd. Därigenom blir
den aktuella motionen tillgodosedd i här berörd del.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande ursprungsmärkning av kläder
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N292 yrkande 8 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Socialklausul (mom. 4)
Per-Ola Eriksson (c), Lars Norberg (mp), Kjell Ericsson (c) och Bengt Hurtig
(v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.11 som börjar med
"Utskottet upprepar" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande
lydelse:
Sverige borde, som föreslås i motion 1990/91:N235 (c), ha en socialklausul
som ställer minimikrav på de leverantörer som skall sälja tekovaror till
Sverige. I många av de länder som exporterar tekoprodukter till mycket låga
priser sker tillverkningen, som tidigare har angivits, i former som vi i
Sverige står helt främmande inför, med utnyttjande av barnarbete, med långa
arbetsdagar, med dålig betalning och i undermålig arbetsmiljö. Sverige bör i
GATT aktivt verka för att en socialklausul snarast kommer till stånd. Riksdagen
bör göra ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd. Därmed blir
motion 1990/91:N235 (c) tillgodosedd i här aktuell del.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande socialklausul
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N235 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Importbegränsningar för skor (mom. 5)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark (m) och
Gudrun Norberg (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.11 som börjar med "Med
hänsyn" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i överensstämmelse med vad som krävs i motionerna
1990/91:N292 (fp) och 1990/91:N371 (fp), att de kvarvarande
importrestriktionerna för skor skall avvecklas samtidigt som
importrestriktionerna för tekovaror avskaffas, dvs. till sommaren 1991. Detta
skulle gagna strävandena i de östeuropeiska länderna att få i gång ett
utvecklingsbart näringsliv. Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av
här angiven innebörd, varigenom de aktuella motionerna blir tillgodosedda i
berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande importbegränsningar för skor
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N292 yrkande 9 och motion
1990/91:N371 yrkande 1 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
7. Utvecklingslån (mom. 6)
Per-Ola Eriksson (c) och Kjell Ericsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.14 som börjar med
"Utskottet finner" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:
Tekoindustrin har, som framgått av den tidigare redovisningen, utvecklats
negativt de senaste åren. För en långsiktigt positiv utveckling behövs nya
investeringar i bl.a. bättre produktionsteknik, produktutveckling och
marknadsföring. Detta fordrar i sin tur en bättre tillgång på riskvilligt
kapital.
Utskottet anser därför, i likhet med vad som förordas i motionerna
1990/91:N335 (c) och 1990/91:N235 (c), att ett system med utvecklingslån bör
införas. Utvecklingslånen skall garantera tekoindustrin det riskkapital
näringen behöver för att få en bättre konkurrenskraft och möjligheter att på
sikt öka sina marknadsandelar. Genom ett väl avvägt urval av låne- och
avskrivningsberättigade åtgärder kan ett sådant lån på företagsnivå inriktas på
de åtgärder som bäst gynnar branschens långsiktigt uthålliga lönsamhet. Krav på
delfinansiering från företagens sida bör ställas -- utvecklingslånen kan därmed
inte anses vara ett generellt driftsstöd och således utgöra ett
handelspolitiskt problem. De åtgärder som utvecklingslånen skall finansiera bör
ha fastställts i samarbete mellan företagsledningen och de fackliga
organisationerna. Därigenom skapas ett ökat ansvarstagande i företagen.
Regeringen bör lägga fram förslag till regler för utvecklingslån för
tekoindustrin i enlighet med vad som nu har anförts och i övrigt med
utgångspunkt i vad som sägs i motion 1990/91:N335 (c).
Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd.
Därigenom skulle här aktuella delar av motionerna 1990/91:N335 (c) och
1990/91:N235 (c) bli tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande utvecklingslån
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N235 yrkande 3 i ifrågavarande
del och motion 1990/91:N335 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
8. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, m.m. (mom. 7)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Gunnar Hökmark (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.14 med
"Utskottet gör" och slutar på s.15 med "1990/91:N300 (fp)" bort ha följande
lydelse:
Den svenska tekopolitiken inleddes för över tjugo år sedan. Den syftade
ursprungligen till att skydda den svenska tekoindustrin från den tilltagande
konkurrensen på världsmarknaden. Genom åren har svensk tekoindustri, till stora
samhällsekonomiska kostnader, subventionerats genom ett omfattande
industristöd. Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionerna
1990/91:N253 (m) (utan yrkande) och 1990/91:N298 (fp), att subventionerna till
tekoindustrin nu måste upphöra.
Därför avstyrker utskottet regeringens förslag att 85 milj.kr. skall anvisas
till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin.
Av detta ställningstagande följer att yrkandena i motion 1990/91:N235 (c) om
att ett nytt branschprogram skall utvecklas och att administrationen och
ledningen för tekoprogrammet skall flyttas från SIND till Proteko i Borås också
avstyrks av utskottet.
Vad utskottet här har anfört ligger i allt väsentligt i linje med vad som
anförs i den aktuella delen av motion 1990/91:N298 (fp). Utskottet kan dock
inte ställa sig bakom motionärernas förslag om att 5 milj.kr. skall anslås till
Proteko. Dess verksamhet bör bedrivas affärsmässigt. Utskottet avstyrker alltså
denna motion i här berörd del liksom motionerna 1990/91:N300 (fp) och
1990/91:N301 (m).
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin,
m.m.
att riksdagen avslår proposition 1990/91:100 bilaga 14 punkt B9, motion
1990/91:N235 yrkande 3 i ifrågavarande del och yrkande 8, motion 1990/91:N298
yrkande 6, motionerna 1990/91:N300 och 1990/91:N301 och motion 1990/91:N335
yrkandena 3 och 4 och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
9. Stöd till industripolitiska åtgärder förtekoindustrin, m.m. (mom. 7)
Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.14 med
"Utskottet gör" och slutar på s.15 med "1990/91:N300 (fp)" bort ha följande
lydelse:
Den svenska -- -- -- (= reservation 8) -- -- -- måste upphöra.
Utskottet anser dock, i enlighet med vad som föreslås i motionerna
1990/91:N298 (fp) och 1990/91:N300 (fp), att 5milj.kr. skall anslås för
budgetåret 1991/92 för utbildningsinsatser vid Proteko. Eftersom Proteko, som
drivs på affärsmässiga grunder, har bildats för att utgöra en central enhet för
utbildning av personal inom tekobranschen är det, enligt utskottets mening,
naturligt att resurserna härför koncentreras dit. För att få stabilitet och
möjligheter till fortsatt utveckling bör Proteko tillförsäkras ett statligt
anslag på 5 milj.kr. Därmed blir motion 1990/91:N301 (m) också tillgodosedd.
Regeringens förslag att 85 milj.kr. skall anvisas till industripolitiska
åtgärder för tekoindustrin avstyrks således av utskottet, och motionerna
1990/91:N298 (fp) och 1990/91:N300 (fp) tillstyrks i motsvarande delar.
Av detta -- -- -- (= reservation 8) -- -- -- av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin,
m.m.
att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:100 bilaga 14 punkt B9,
med bifall till motion 1990/91:N298 yrkande 6 och motion 1990/91:N300, med
anledning av motion 1990/91:N301 och med avslag på motion 1990/91:N235 yrkande
3 i frågavarande del och yrkande 8 och motion 1990/91:N335 yrkandena 3 och 4
dels till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret
1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
5000000kr.,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
10. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, m.m. (mom. 7)
Per-Ola Eriksson (c) och Kjell Ericsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.14 med
"Utskottet gör" och slutar på s.15 med "sådana lån" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, som framgått av det tidigare, att utvecklingslån bör
införas. I enlighet med vad som anförs i motion 1990/91:N335 (c) bör ett anslag
på 150 milj.kr. anvisas för detta ändamål för budgetåret 1991/92. Därutöver bör
35 milj.kr. anvisas till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin att
användas till för branschen angelägna exportsatsningar och vissa gemensamma
expert- och utbildningsinsatser. Utskottet tillstyrker alltså motion
1990/91:N335 (c) i här berörd del. Detta innebär att motion 1990/91:N298 (fp)
avstyrks i aktuell del.
Utskottet tillstyrker vidare att, som föreslås i motion 1990/91:N235 (c),
administrationen och ledningen för branschprogrammet för tekoindustrin flyttas
från SIND till Proteko i Borås. Genom att det vid Proteko finns kunskap om och
närhet till tekoindustrin kommer, anser utskottet, det statliga stödet att få
en bättre användning. Däremot är utskottet inte berett att ställa sig bakom
yrkandet i samma motion om att ett nytt branschprogram skall utvecklas.
Motionen avstyrks således i denna senare del.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin,
m.m.
att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:100 bilaga 14 punkt B9,
med bifall till motion 1990/91:N235 yrkande 8 och motion 1990/91:N335 yrkandena
3 och 4 och med avslag på motion 1990/91:N235 yrkande 3 i ifrågavarande del,
motion 1990/91:N298 yrkande 6 och motionerna 1990/91:N300 och 1990/91:N301
dels till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret
1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 35000000
kr.,
dels till Utvecklingslån för tekoindustrin för budgetåret 1991/92
under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 150000000 kr.,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
11. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, m.m. (mom. 7)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.14 med "Kravet
i" och slutar på s.15 med "1990/91:N300 (fp)" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1990/91:N235 (c), att
det bör utvecklas ett nytt branschprogram för tekoindustrin, när det nuvarande
programmet löper ut efter budgetåret 1991/92. Regeringen bör under nästa
riksmöte lägga fram förslag för riksdagen om ett nytt program. Utskottet
tillstyrker sålunda motionen i här aktuell del. Vidare tillstyrker utskottet
förslaget i samma motion att administrationen och ledningen för
branschprogrammet skall flyttas från SIND till Proteko i Borås. Genom att det
vid Proteko finns kunskap om och närhet till tekoindustrin kommer, anser
utskottet, det statliga stödet att få en bättre användning.
Utskottet har -- -- -- (= utskottet) -- -- -- vid Proteko.
Riksdagen bör vidare, i överensstämmelse med vad som anförs i motion
1990/91:N301 (m), göra ett uttalande till regeringen om att det krävs en
satsning från statens sida så att verksamheten vid Proteko kan fortsätta och
vidareutvecklas efter budgetåret 1991/92. Motionen tillstyrks således av
utskottet. Däremot anser inte utskottet att anslaget behöver preciseras till
ett visst belopp redan nu, vilket föreslås i motion 1990/91:N300 (fp). Denna
motion avstyrks därför av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin,
m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:100 bilaga 14 punkt B9,
motion 1990/91:N235 yrkande 3 i ifrågavarande del och yrkande 8 och motion
1990/91:N301 och med avslag på motion 1990/91:N298 yrkande 6, motion
1990/91:N300 och motion 1990/91:N335 yrkandena 3 och 4
dels till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret
1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 85000000
kr.,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
12. Linodling och linförädling (mom. 10)
Bengt Hurtig (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.19 som börjar med
"Utskottet står" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening, och i enlighet med vad som anförs i motion
1990/91:N337 (v), måste det ses som ett övergripande samhällsintresse att
staten medverkar i den utvecklingsprocess som jordbruket står inför. I denna
utvecklingsprocess har linodling och linförädling en given roll att spela. Det
måste inom ramen för de resurser som staten ställer till förfogande, kunna
skapas utrymme för en satsning på inhemsk linodling och linförädling.
Mot denna bakgrund anser utskottet att riksdagen bör göra ett uttalande om
behovet av åtgärder för att främja inhemsk linodling och linförädling. Vidare
bör riksdagen anmoda regeringen att lägga fram förslag till program för
investeringar i inhemsk linodling och linförädling. Med ett beslut av riksdagen
av denna innebörd blir motion 1990/91:N337 (v) tillgodosedd. Även motionerna
1990/91:Jo601 (s), 1990/91:N273 (c), 1990/91:N302 (c) och 1990/91:N303 (mp)
blir tillgodosedda i motsvarande delar. Däremot är utskottet inte berett att,
som föreslås i motionerna 1990/91:N302 (c) och 1990/91:N303 (mp), rekommendera
riksdagen att anslå särskilda medel för ändamålet; utskottet avstyrker
motionerna i här aktuella delar.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande linodling och linförädling
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N337, med anledning av
motionerna 1990/91:Jo601 och 1990/91:N273, motion 1990/91:N302 yrkande 1 och
motion 1990/91:N303 yrkande 1 och med avslag på motion 1990/91:N302 yrkande 2
och motion 1990/91:N303 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
13. Linodling och linförädling (mom. 10)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.19 som börjar med
"Utskottet står" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Man kan i dag, såsom anförs i motion 1990/91:N303 (mp), se helt nya
användningsområden för linplantor, som både ger lönsam produktion och
miljömässigt överlägsna produkter. Linodling kan ses som en möjlighet för
landsbygdens utveckling, men även för turismen och det öppna landskapet är
linodlingen betydelsefull. Utskottet anser att en satsning på linets utveckling
är betydelsefull ur många aspekter, men nödvändigheten av att miljövänliga och
förnyelsebara produkter ges prioritet bör särskilt betonas. Dessutom skulle en
sådan satsning bidra till att skapa sysselsättning på landsbygden.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att riksdagen bör göra ett
uttalande till regeringen om att åtgärder bör vidtas för att främja linets
utveckling i enlighet med det nationella forsknings- och utvecklingsprogram som
Riksgruppen för linets utveckling har presenterat. Vidare bör riksdagen anslå
12 milj.kr. budgetåret 1991/92 till ett forsknings- och utvecklingsprogram för
lin och uttala att motsvarande belopp skall anslås under ytterligare fyra
budgetår. Dessutom bör riksdagen för budgetåret 1991/92 anslå ytterligare 15
milj.kr. för maskinella investeringar. Med beslut av riksdagen av den angivna
innebörden blir motion 1990/91:N303 (mp) helt tillgodosedd. Också övriga här
aktuella motioner -- motionerna 1990/91:N273 (c), 1990/91:Jo601 (s),
1990/91:N302 (c) och 1990/91:N337 (v) -- blir tillgodosedda genom ett sådant
beslut.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande linodling och linförädling
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N303 och med anledning av
motionerna 1990/91:Jo601, 1990/91:N273, 1990/91:N302 och 1990/91:N337
a) till Forsknings- och utvecklingsprogram för lin för budgetåret 1991/92
under tolfte huvudtiteln anvisar ett anslag på 12000000 kr.,
b) till Maskininvesteringar avseende lin för budgetåret 1991/92 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett anslag på 15000000 kr.,
c) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Importbegränsningar för tekovaror (mom. 2)
Lars Norberg (mp) anför:
Jag vill framhålla att mitt ställningstagande att Sverige inte bör driva
avregleringen av tekoprodukter snabbare än vad som sker inom EG inte innebär
någon avvikelse från miljöpartiets principiella inställning till frågan om
harmonisering med EG på olika områden. Enligt miljöpartiets uppfattning är
harmonisering med EG inte något självändamål, utan ställning måste tas i varje
enskilt fall utifrån de sakförhållanden som föreligger.
2. Utvecklingslån (mom. 6)
Lars Norberg (mp) anför:
Jag delar uppfattningen att det inom tekoindustrin behövs nya investeringar i
bl.a. bättre produktionsteknik, produktutveckling och marknadsföring och att
detta i sin tur fordrar en bättre tillgång på riskvilligt kapital. När det
gäller hur detta skall åstadkommas vill jag hänvisa till de förslag om
närfonder som miljöpartiet under flera år har lagt fram, senast i motion
1990/91:N227. Närfonderna skall i samarbete med kommunernas näringslivskontor,
de regionala utvecklingsfonderna och eventuella riskkapitalbolag ge och
förmedla råd och finansiering till lokala projekt och företag och vid behov
också själva kunna satsa riskkapital.
3. Stöd till industripolitiska åtgärder förtekoindustrin, m.m. (mom. 7)
Bengt Hurtig (v) anför:
Utvecklingen inom den svenska tekoindustrin har, som framgått av tidigare
redovisade uppgifter, varit negativ de senaste åren. Det parti jag företräder
har tidigare i riksdagen föreslagit ett strategiskt stödprogram för
tekoindustrin. Programmet skulle ha haft en offensiv inriktning och främjat
investeringar i och kunskap om ny teknik, stimulerat till ökad export och tagit
hänsyn till utbildningsbehovet. Jag konstaterar med beklagande att det inte har
funnits majoritet i riksdagen för ett sådant program.
Innehåll
Ärendet1
Sammanfattning1
Propositionen2
Förslag2
Huvudsaklig innebörd2
Motionerna2
Uppgifter om tekobranschen4
Utskottet6
Mål för tekopolitiken6
Handelspolitiska frågor6
Importbegränsningar för tekovaror6
Ursprungsmärkning av kläder9
Socialklausul10
Importbegränsningar för skor11
Stöd till tekoindustrin, m.m.12
Linodling och linförädling16
Hemställan20
Reservationer
1. Mål för tekopolitiken (c, mp)21
2. Importbegränsningar för tekovaror (m, fp)22
3. Importbegränsningar för tekovaror (c, mp)23
4. Ursprungsmärkning av kläder (m, fp)23
5. Socialklausul (c, v, mp)24
6. Importbegränsningar för skor (m, fp)24
7. Utvecklingslån (c)25
8. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, m.m. (m)26
9. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, m.m. (fp)26
10. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, m.m. (c)27
11. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, m.m. (mp)28
12. Linodling och linförädling (v)29
13. Linodling och linförädling (mp)30
Särskilda yttranden
1. Importbegränsningar för tekovaror (mp)31
2. Utvecklingslån (mp)31
3. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, m.m. (v)31