I detta betänkande behandlas -- helt eller delvis -- fyra
motioner med yrkanden om
verksamhetsregler för banker och försäkringsbolag,
statligt inflytande i affärsbankernas styrelser,
information om regler för återbetalning av hypotekslån,
kvittens vid deponering i servicebox.
Sammanfattning
Utskottet avstyrker alla motionsyrkandena. Enhälligt
konstaterar utskottet att beredningen av frågan om nya
verksamhetsregler för banker och försäkringsbolag fortskrider.
Som tidigare begärs i reservationer att systemet med offentliga
ledamöter i affärsbankernas styrelser skall avskaffas (m, fp)
liksom också bestämmelserna om att regeringen skall godkänna val
av ordförande i dessa styrelser (m, fp, c). Nya förslag som
likaledes stöds i reservationer är att bankinspektionen skall
verka för bättre information om regler för återbetalning av
hypotekslån (fp, c) och söka få till stånd ett system med
kvittenser vid deponering i bankernas serviceboxar (fp).
Motionerna
De motioner som behandlas här är följande:
1989/90:N220 av Hadar Cars m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandena
att riksdagen
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avregleringar av tillåtna verksamhetsfält för banker
och försäkringsbolag,
4 (delvis). avskaffar systemet med statliga
styrelserepresentanter i banker ------,
1989/90:N231 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär att bankinspektionen får i uppdrag att
utreda och föreslå bankerna ett system med kvittens vid
deponering i bankboxar.
1989/90:N295 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär att bankinspektionen får i uppdrag att öka
informationsinsatserna till låntagarna vad gäller
amorteringsregler för villalån.
1989/90:N318 av Per Westerberg m.fl. (m) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
5. beslutar att 7kap. 11§ bankaktiebolagslagen (1987:618)
skall lyda i enlighet med förslag i NU 1987/88:20 reservation 9,
val av styrelseordförande i affärsbank,
6. hos regeringen begär förslag till ändring i
bankaktiebolagslagen (1987:618) beträffande statliga
representanter i bankstyrelser i enlighet med vad som i motionen
anförts.
Pågående utredning
En kommitté (Fi 1990:11) för översyn av försäkringsbolagens
verksamhet (ordförande: justitierådet Bertil Bengtsson) har
nyligen tillkallats av statsrådet Erik Åsbrink på grundval av
ett regeringsbeslut. I direktiven (dir. 1990:5) anförs under
rubriken Behovet av regleringsinsatser bl.a.:
Försäkringsverksamhetens speciella karaktär och ekonomiska
betydelse har traditionellt ansetts motivera en särskild
reglering som skydd för försäkringstagarna. En reglering av
verksamheten ligger emellertid även i försäkringsgivarnas
intresse, eftersom verksamheten är beroende av att
försäkringstagarna bedömer bolagen som trovärdiga och kapabla
att uppfylla ingångna avtal. Som en konsekvens av att
livförsäkringsavtal ofta sträcker sig över en lång tidsperiod
och dessutom oftast kombineras med ett långsiktigt sparande, är
regleringen av livförsäkringsverksamhet mer omfattande än den
som gäller skadeförsäkringsverksamhet.
Alltför detaljrik och omfattande reglering kan emellertid
medföra samhällsekonomiska kostnader i form av hämmad konkurrens
och produktutveckling samt ökad byråkrati. Det är inte alltid
lätt att avgöra var gränsen går mellan nödvändiga
regleringsinsatser resp. regler som beskär handlingsfriheten i
större utsträckning än vad som är samhällsekonomiskt motiverat.
En konsekvens av den pågående internationaliseringsprocessen är
att det i framtiden kommer att ställas nya krav på de svenska
försäkringsbolagen. Väl avvägda regleringsinsatser blir då
särskilt betydelsefulla för att lagstiftningen inte skall
medföra negativa konsekvenser för vare sig försäkringstagare
eller försäkringsgivare.
Kommittén bör göra en samhällsekonomisk analys av
skyddsintressena inom försäkringsverksamheten och mot bakgrund
av denna göra en övergripande bedömning av erforderliga
regleringsinsatser. Kommittén är därvid fri att bedöma om
hittillsvarande principer skall tillmätas samma vikt i framtiden
som i dag. I sammanhanget är det väsentligt att kommittén
klargör de skillnader som föreligger mellan skade- och
livförsäkringsverksamhet och som motiverar olika grad av
reglering. Skillnader i tidshorisont och förekomst av sparande
är egenskaper som särskilt påverkar skyddsintressenas karaktär
inom skade- resp. livförsäkringsverksamhet.
Utskottet
Verksamhetsregler för banker och försäkringsbolag
För såväl banker som försäkringsbolag gäller att det är noga
fastställt i lag vilka slags verksamhet som är tillåten för dem.
En bank får enligt 2 kap. 1 § bankrörelselagen (1987:617)
bedriva in- och utlåning av pengar och, med viss inskränkning,
annan verksamhet som har samband därmed. Inskränkningen kommer
till uttryck i ett antal paragrafer som uttömmande anger vilka
slags egendom en bank får förvärva för egen räkning eller driva
handel med. Ett försäkringsbolag får enligt 1kap. 3§
försäkringsrörelselagen (1982:713) inte driva annan rörelse än
försäkringsrörelse, om det inte finns särskilda skäl för det.
I betänkandet (SOU 1988:29) Förnyelse av kreditmarknaden har
kreditmarknadskommittén föreslagit en omläggning av bankernas
verksamhetsregler. Gränsen för vad som är tillåtet skulle i
huvudsak dras upp genom en något mera konkret utformad
definition av bankverksamhet. Vissa från skyddssynpunkt viktiga
förbud för bank att förvärva viss egendom skulle anges i lagen.
Andra förvärv än de uttryckligen förbjudna skulle vara tillåtna,
under förutsättning att de ryms inom den ram som
bankverksamhetsdefinitionen anger.
Försäkringsverksamhetskommittén hade att utgå från ett
uttalande i direktiven att förbudet för försäkringsbolag att
driva annan rörelse än försäkringsrörelse skulle bestå. Från den
utgångspunkten behandlade kommittén -- i sitt slutbetänkande
(SOU 1987:58) Försäkringsväsendet i framtiden -- distinktionen
mellan begreppen försäkringsrörelse och annan rörelse.
I motion 1989/90:N220 (fp) riktas kritik mot "idéerna om
fortsatt och utvidgad reglering av vad banker respektive
försäkringsbolag får ägna sig åt". I verkligheten är gränserna
mellan de tjänster som erbjuds av banker och dem som erbjuds av
försäkringsbolag flytande, säger motionärerna; redan den
nuvarande regleringen leder till svåra gränsdragningsproblem
och onödigt krångel. För konsumenterna är det angeläget att det
råder effektiv konkurrens på de finansiella tjänstemarknaderna,
tillägger de.
Utvecklingen på senare år har, som utskottet (1988/89:NU24)
framhöll vid behandlingen våren 1989 av ett likadant
motionsyrkande, otvivelaktigt medfört ökade svårigheter att ange
klart avgränsade verksamhetsfält för banker, andra
finansinstitut och försäkringsbolag. En av huvuduppgifterna vid
beredningen av de båda nyssnämnda kommittéernas förslag torde
vara att åstadkomma väl fungerande rörelseregler, anförde
utskottet vid det tillfället. Behovet av samordning med
motsvarande regler inom EFTA-länderna och EG betonades.
Slutsatsen var att riksdagen borde avvakta resultatet av
regeringens fortsatta beredning av frågorna och lämna
motionsyrkandet utan åtgärd, vilket också blev riksdagens
beslut.
Ett stort antal EG-direktiv rörande banker och kreditväsen
samt försäkringar återges och kommenteras i en av
utrikesdepartementets handelsavdelning utgiven redovisning av
det svenska integrationsarbetet, daterad i april 1990. Bland
regeringskansliets arbetsgrupper för integrationsarbetet har en
fått området finansiella tjänster på sin lott. Behovet av
regleringsinsatser från statens sida på försäkringsverksamhetens
område skall, som framgår av det föregående, bedömas av en
kommitté som just har tillsatts. Finansdepartementet har i
promemorian (Ds 1990:57) Branschglidningen inom den finansiella
sektorn föreslagit utvidgade möjligheter till integration mellan
försäkringsbolag, banker och andra finansiella företag. Frågan
har stor vikt till följd av aktuella transaktioner som syftar
till en sådan integration.
Utskottet konstaterar sålunda att beredningen av det
frågekomplex som avses i motionsyrkandet fortskrider. Med
hänvisning härtill föreslår utskottet att riksdagen lämnar
motion 1989/90:N220 (fp) i nu berörd del utan åtgärd.
Statligt inflytande i affärsbankernas styrelser
Regeringen får enligt 7kap. 1§ bankaktiebolagslagen
(1987:618) utse högst fem ledamöter, s.k. offentliga
styrelseledamöter, i ett bankaktiebolags styrelse. Deras uppgift
är enligt lagen att särskilt verka för att samhällets intressen
beaktas i bolagets verksamhet. Ursprungligen infördes denna
ordning år 1971. De offentliga styrelseledamöterna skall även få
ta del i direktionens och andra s.k. delegatgruppers arbete.
Moderata samlingspartiet och folkpartiet har i
oppositionsställning motsatt sig att det skall finnas
bestämmelser om offentliga styrelseledamöter. Den uppfattningen
kom till uttryck i en reservation när frågan om avskaffande av
dessa bestämmelser senaste gången, våren 1989, behandlades av
riksdagen (1988/89:NU24).
Från båda de nämnda partiernas sida begärs nu på nytt att
systemet med offentliga ledamöter i affärsbankernas styrelser
skall slopas. Motion 1989/90:N220 (fp) innehåller ett yrkande om
att riksdagen direkt skall fatta ett sådant beslut. Enligt
motsvarande yrkande i motion 1989/90:N318 (m) skall riksdagen
anmoda regeringen att lägga fram förslag till en lagändring med
den angivna innebörden. I båda motionerna anförs att statens
kontroll över bankerna bör utövas av tillsynsmyndigheten och
inte genom statliga styrelserepresentanter.
Liksom tidigare konstaterar utskottet att systemet med
offentliga styrelseledamöter har visat sig värdefullt och tycks
vara fullt accepterat från de berörda bankernas sida. Det finns,
menar utskottet, inget skäl för riksdagen att föranstalta om en
ändring när det gäller denna form för kontakt mellan staten och
affärsbankerna. Utskottet avstyrker sålunda de båda nämnda
motionerna såvitt nu är i fråga.
Sedan år 1985 gäller en ordning enligt vilken val av
ordförande i en affärsbanks styrelse skall underställas
regeringen för godkännande. Bestämmelserna härom finns nu i
7kap. 11§ bankaktiebolagslagen. Ordföranden skall vara
ledamot i styrelsen. Regeringen skall godkänna valet om den
valde kan förväntas verka för att såväl bankens som samhällets
intressen beaktas i verksamheten. Om valet inte godkänns skall
regeringen i stället utse en annan ledamot av styrelsen till
ordförande.
Denna form för statligt inflytande inom banksektorn har
alltifrån början varit kontroversiell; från de tre borgerliga
partiernas sida har man motsatt sig att den skulle införas resp.
begärt att den skulle avskaffas. Ett nytt yrkande av sistnämnda
innebörd finns nu i motion 1989/90:N318 (m).
Senast riksdagen behandlade ett motionsyrkande i ämnet var
våren 1988. Till sitt avstyrkande -- som de nämnda partiernas
företrädare reserverade sig mot -- fogade utskottet en erinran
om sitt uttalande vid bestämmelsernas tillkomst att det är
"självklart att en av regeringen godkänd eller utsedd
styrelseordförande inte har att följa politiska direktiv".
Utskottet står kvar vid sin uppfattning att en viss statlig
medverkan i affärsbankernas val av styrelseordförande är
välmotiverad. Den gällande ordningen möjliggör ett önskvärt
inflytande från det allmännas sida vid dessa val utan
långtgående ingrepp i det institutionella systemet. Det nu
behandlade yrkandet i motion 1989/90:N318 (m) avstyrks alltså.
Information om regler för återbetalning av hypotekslån
Villaägare m.fl. som har ett hypotekslån vars räntesats är
bunden för längre tid önskar ibland återbetala lånet eller en
del därav snabbare än enligt amorteringsplanen. De kan då mötas
av beskedet att ett sådant arrangemang är förenat med en avgift
till det långivande institutet, motiverad med att detta har att
förränta en motsvarande långsiktig upplåning.
Detta förhållande är utgångspunkten för motion 1989/90:N295
(fp). Avtal om villalån torde ibland komma till på alltför
lättvindiga premisser, menar motionären. Hypoteksinstitutens
tjänstemän är visserligen kunniga och uppriktiga, men kunderna
är inte lika bevandrade. Därför borde det ges tydligare
information om amorteringsreglerna för villalån. Motionären vill
att bankinspektionen skall få i uppdrag av regeringen att öka
informationsinsatserna till låntagarna vad gäller dessa regler.
Utskottet vill först påpeka att det inte tillhör
bankinspektionens uppgifter att själv gå ut med information till
kreditinstitutens kunder. Däremot faller det inom ramen för dess
tillsynsverksamhet att bevaka att instituten själva lämnar
tillräcklig och vederhäftig information i samband med långivning
etc. En informationsbroschyr rörande bostadslån från ett av de
ledande företagen på området, vilken utskottet har haft tillgång
till, synes ge tydlig vägledning i många frågor, bl.a. rörande
valet mellan fast och rörlig ränta. Någon uttrycklig uppgift om
kostnaden för förtida återbetalning lämnas dock inte.
Enligt uppgift genomför bankinspektionen för närvarande en
intern utredning rörande kreditinstitutens avgifter och
informationspolicy, skuldebrevens utformning m.m.
Utskottet -- som inte tar ställning till hur
hypoteksinstitutens skriftliga information rörande olika
lånevillkor bör vara utformad i sina detaljer -- hänvisar till
bankinspektionens arbete och avstyrker motionärens förslag om en
framställning till regeringen i ämnet.
Kvittens vid deponering i servicebox
Många bankkontor mottar genom serviceboxar kassamedel etc.
från kunder, särskilt detaljhandelsföretag. Det finns, sägs det
i motion 1989/90:N231 (fp), risk för att en leverans till en
bankbox inte blir noterad och sålunda inte kommer kundens konto
till godo. Detta skulle man kunna råda bot på genom ett system
med automatisk kvittens vid deponering i bankbox, menar
motionären. Bankinspektionen borde få i uppdrag av regeringen
att verkställa utredning om ett sådant system och att föreslå
bankerna att införa det.
För att uppnå tillfredsställande säkerhet tillämpar bankerna,
enligt vad utskottet har erfarit, följande ordning när en
servicebox töms. Det skall alltid vara två tjänstemän
närvarande. Innehållet i boxen dokumenteras noga i en bunden bok
eller på blanketter som är numrerade i löpande ordning. Varje
dags depositioner bekräftas genom underskrift av de tjänstemän
som har svarat för tömningen. Beträffande de tekniska
anordningarna kan nämnas att en bankbox installerad på plats
kostar 150000 à 200000 kr. och beräknas ha en livslängd av
15--20 år.
Från Sveriges köpmannaförbund har upplysts om att det ibland
förekommer sådana problem som motionären åberopar. Bl.a. har det
gällt fall då en anlitad värdetransportör har kvitterat
kassetter för leverans till en bankbox men banken hävdar att
ingen leverans har skett eller att antalet levererade kassetter
har varit lägre än enligt kundens uppgifter.
Motionären åsyftar inte att kvittensen vid bankboxen skall
avse annat än det faktum att en leverans av ett visst antal
kassetter eller motsvarande har ägt rum. Det torde också vara
svårt att konstruera en anordning för kvittenser vilka skulle
lämna någon väsentlig uppgift om innehållet i vad som läggs in i
en bankbox. Ett system med kvittenser enligt motionärens
intentioner torde emellertid kunna undanröja problem av den typ
som nyss har nämnts.
Utskottet avstår från att söka göra någon bedömning av i vad
mån ett system med kvittenser vid bankboxarna tekniskt och
ekonomiskt kan ligga inom räckhåll. Avgörande för riksdagens
ställningstagande bör, menar utskottet, vara att det här rör sig
om ett önskemål som en grupp av näringsidkare kan ha anledning
att rikta till en annan grupp. Det bör i första hand ankomma på
de berörda företagen och deras organisationer att ta de
initiativ som kan befinnas erforderliga. Utskottet är alltså
inte berett att förorda någon åtgärd från riksdagens sida med
anledning av motionen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande verksamhetsregler för banker och
försäkringsbolag
att riksdagen avslår motion 1989/90:N220 yrkande 2,
2. beträffande offentliga ledamöter i affärsbankernas
styrelser
att riksdagen avslår motion 1989/90:N318 yrkande 6 och motion
1989/90:N220 yrkande 4 i ifrågavarande del,
res. 1 (m, fp)
3. beträffande val av styrelseordförande i affärsbank
att riksdagen avslår motion 1989/90:N318 yrkande 5,
res. 2 (m, fp, c)
4. beträffande information om regler för återbetalning av
hypotekslån
att riksdagen avslår motion 1989/90:N295,
res. 3 (fp, c)
5. beträffande kvittens vid deponering i servicebox
att riksdagen avslår motion 1989/90:N231.
res. 4 (fp)
Stockholm den 15 november 1990
På näringsutskottets vägnar
Hadar Cars
Närvarande: Hadar Cars (fp), Rune Jonsson (s), Per
Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c), Nic
Grönvall (m), Inga-Britt Johansson (s), Reynoldh Furustrand (s),
Gudrun Norberg (fp), Rolf L Nilson (v), Lars Norberg (mp), Leif
Marklund (s), Mats Lindberg (s), Sven-Åke Nygårds (s), Karin
Falkmer (m), Kjell Ericsson (c) och Björn Kaaling (s).
Reservationer
1. Offentliga ledamöter i affärsbankernas styrelser (mom.2)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gudrun
Norberg (fp) och Karin Falkmer (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.4 som
börjar med "Liksom tidigare" och slutar med "i fråga" bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att systemet med
statliga representanter i affärsbankernas styrelser bör
avskaffas. Den positiva bedömning av systemet som dess anhängare
åberopar är helt obestyrkt. Någon egentlig utvärdering av det
har, såsom upprepade gånger framhållits i riksdagen, aldrig
redovisats. Starka principiella skäl talar mot att denna form
för statligt inflytande inom banksektorn bibehålls. Regeringen
bör följaktligen med det snaraste lägga fram förslag till sådana
ändringar i bankaktiebolagslagen att bestämmelserna om offentlig
representation i olika besluts- och beredningsorgan utgår. Genom
att riksdagen gör ett uttalande med denna innebörd blir motion
1989/90:N318 (m) i angiven del helt tillgodosedd. I sak
tillgodoses också motion 1989/90:N220 (fp) i motsvarande del.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande offentliga ledamöter i affärsbankernas
styrelser
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N318 yrkande6
och med anledning av motion 1989/90:N220 yrkande 4 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
2. Val av styrelseordförande i affärsbank (mom.3)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Nic
Grönvall (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m) och Kjell
Ericsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.5 som
börjar med "Utskottet står" och slutar med "avstyrks alltså"
bort ha följande lydelse:
Regeringens förslag år 1984 om statlig intervention i
affärsbankernas val av styrelseordförande blev vid
riksdagsbehandlingen föremål för en ingående kritik från
principiella utgångspunkter. Bl.a. påpekades att det fanns risk
för att såväl presumtiva som redan godkända styrelseordförande
skulle känna osäkerhet om vilket mått av handlings- och
yttrandefrihet de kunde räkna med utan fara för negativa
reaktioner från regeringens sida. De skäl som då anfördes mot
att systemet skulle införas talar för att det nu omgående
avskaffas. Utskottet ansluter sig till det berörda yrkandet i
motion 1989/90:N318 (m) och föreslår sålunda att
bankrörelselagen ändras i enlighet med vad här har sagts.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande
lydelse:
3. beträffande val av styrelseordförande i affärsbank
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:N318 yrkande5
antar följande
Förslag till
Lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618)
Härmed föreskrivs att 7 kap. 11§ bankaktiebolagslagen
(1987:618) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 §
Inom styrelsen skall en av Inom styrelsen skall en av
ledamöterna vara ledamöterna vara
ordförande. Styrelsen skall ordförande. Styrelsen skall
välja ordförande, om välja ordförande, om
inte annat föreskrivs i inte annat föreskrivs i
bolagsordningen eller beslutas bolagsordningen eller beslutas
av bolagsstämman eller av bolagsstämman. Styrelsen
följer av andra stycket. får även utse vice
Styrelsen får även utse ordförande. Vid lika
vice ordförande. Vid lika röstetal avgörs valet
röstetal avgörs valet genom lottning.
genom lottning.
Verkställande direktör Verkställande direktör
eller annan anställd i eller annan anställd i
banken får inte vara banken får inte vara
ordförande eller vice ordförande eller vice
ordförande. Valet av ordförande.
ordförande skall utan
dröjsmål underställas
regeringen för
godkännande. Regeringen
skall godkänna valet, om
den valde kan förväntas
verka för att såväl
bankens som samhällets
intressen beaktas i
verksamheten. Om valet inte
godkänns skall regeringen i
stället utse en annan
ledamot av styrelsen till
ordförande. Regeringens
godkännande enligt andra
stycket gäller tills
vidare. Vid omval av en
ordförande som tidigare har
godkänts av regeringen
krävs inte ny
underställning. Regeringen
får återkalla sitt
godkännande, om
ordföranden inte längre
uppfyller de villkor för
godkännande som anges i
andra stycket. Om regeringen
har utsett ordföranden
får uppdraget återkallas
när som helst. Om ett
godkännande har
återkallats skall
bestämmelserna i första
stycket tillämpas. Detsamma
gäller om ett uppdrag har
återkallats eller av annat
skäl upphört. Intill
dess att valet av
ordförande har prövats
av regeringen, skall den
enligt första stycket
utsedde ledamoten vara
ordförande.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
3. Information om regler för återbetalning av hypotekslån
(mom.4)
Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp) och
Kjell Ericsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.6 som
börjar med "Utskottet -- som" och slutar med "i ämnet" bort ha
följande lydelse:
Utskottet vill understryka vikten av att hypoteksinstituten
lämnar sina låntagare fullgod skriftlig information om sådana
villkor som berörs i motion 1989/90:N295 (fp). Bankinspektionen
bör av regeringen anmodas att uppmärksamma denna sak i sitt
utredningsarbete. Därmed kan syftet med motionen bli
tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande
lydelse:
4. beträffande information om regler för återbetalning av
hypotekslån
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:N295 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Kvittens vid deponering i servicebox (mom.5)
Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.6 med "Utskottet avstår" och slutar på s.7 med "av
motionen" bort ha följande lydelse:
Vad nu sagts talar enligt utskottets mening för att riksdagen
bör anmoda regeringen att ta ett sådant initiativ som föreslås i
motion 1989/90:N231 (fp). Det måste anses vara en uppgift för
bankinspektionen att medverka till ökad säkerhet i
bankverksamheten även när det gäller den typ av transaktioner
som nu är i fråga.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande
lydelse:
5. beträffande kvittens vid deponering i servicebox
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N231 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Innehåll
Ärendet1
Sammanfattning1
Motionerna1
Pågående utredning2
Utskottet3
Verksamhetsregler för banker och försäkringsbolag3
Statligt inflytande i affärsbankernas styrelser4
Information om regler för återbetalning av hypotekslån5
Kvittens vid deponering i servicebox6
Hemställan7
Reservationer
1. Offentliga ledamöter i affärsbankernas styrelser (m, fp)7
2. Val av styrelseordförande i affärsbank (m, fp, c)8
3. Information om regler för återbetalning av hypotekslån
(fp,c)10
4. Kvittens vid deponering i servicebox (fp)10