I detta betänkande behandlas fyra motioner om vissa elfrågor.
Yrkandena rör bl.a. lokala eltaxor och hälsorisker förorsakade
av kraftledningar.
Sammanfattning
Med anledning av befarade hälsorisker i samband med elektriska
och magnetiska fält vid kraftledningar begärs i två motioner (s;
c) dels intensifierade forskningsinsatser, dels utökade
säkerhetszoner. Yrkandena avstyrks av utskottet med hänvisning
till pågående forskningsarbete och till statens energiverks
uppgift att fortlöpande följa utvecklingen i frågan. De båda
förslagen följs upp i reservationer (mp). Även en motion (c) om
s.k. elöverkänslighet avstyrks av utskottet med åberopande av
den forskning som bedrivs på området. Vidare avstyrker utskottet
en motion (fp) som går ut på att skillnader i lokala eltaxor
inom en och samma kommun skall kunna undanröjas.
Motionerna
Yrkanden
De motioner som behandlas här är följande:
1989/90:N424 av Rune Evensson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av forskning om hälsorisker på grund av
kraftledningars elektriska och magnetiska fält,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om säkerhetsavstånd kring kraftledningar.
1989/90:N425 av Ingbritt Irhammar (c) och Gunilla André (c)
vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ytterligare forskning på det
elektromagnetiska området och särskilt beträffande de
elektromagnetiska effekterna på människan,
2. hos regeringen begär en översyn av ellagen i syfte bl.a.
att dubbla friledningar under 20 kV skall förbjudas,
3. hos regeringen begär en översyn av de regler som gäller
placering av transformatorstation i närheten av människor.
1989/90:N442 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen
1. hos regeringen begär en översyn av ellagen och
kommunallagen så att lagstiftningens intentioner om lika
behandling av kommuninvånare kan upprätthållas,
2. hos regeringen begär en ändring i ellagen som underlättar
bildandet av koncessionsområden, vilka följer kommunens gränser.
1989/90:N465 av Marianne Andersson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om information om störningsfria
elinstallationer.
Motivering
I många länder pågår forskning om eventuella hälsorisker i
samband med elektriska och magnetiska fält vid kraftledningar,
framhålls det i motion 1989/90:N424 (s). Forskarna tror sig
kunna svara på några av de viktigaste frågorna om ett par år.
Många som bor eller uppehåller sig i närheten av kraftledningar
känner för närvarande stor oro över de aktuella riskerna, sägs
det i motionen. Några regler om säkerhetszoner med hänsyn till
dessa risker finns inte. De planerande myndigheterna är därför
villrådiga i frågan, anför motionärerna. De påpekar att statens
energiverks rekommendationer rörande bebyggelse intill
kraftledningar behandlas olika i olika kommuner.
Även i motion 1989/90:N425 (c) har verkningarna av elektriska
och magnetiska fält tagits upp. Motionärerna erinrar om att
Ingenjörsvetenskapsakademien i en rapport år 1987 konstaterade
att ett samband mellan exponering från magnetiska fält och
cancer inte kunde anses bevisat men uttalade att hypotesen om
detta samband måste tas betydligt mer på allvar än vad som
tidigare hade gjorts. En fortsatt intensiv forskning på området
är således nödvändig, sägs det i motionen. De eventuella
hälsoriskerna från magnetfält motiverar också, menar
motionärerna, en översyn av reglerna för placering av
transformatorstationer. Många människor bor eller arbetar intill
sådana stationer, vilka finns inbyggda i bl.a. bostadshus och
kontor. Det borde vara möjligt att placera
transformatorstationer enbart i fristående hus. Motionärerna
anser vidare att dubbla friledningar för eldistribution i
ledningar under 20 kV bör förbjudas. Om elnätet behöver
förstärkas kan detta åstadkommas t.ex. med hjälp av
kabelledningar. Därigenom uppnås en minskad exponering från
magnetfält och säkrare elleveranser.
Det är viktigt, anförs det i motion 1989/90:N465 (c), att alla
som arbetar med elektriska apparater och med elinstallationer
ges information om hur elinstallationer kan göras så att
verkningarna av de elektriska och magnetiska fälten begränsas.
Det finns människor som blir sjuka av elektrisk ström; de kan
inte utnyttja elspis, de kan inte se på TV, de kan inte använda
elektriska lampor osv. Enligt motionärerna har i Sverige
forskning kring "elallergier" bedrivits endast i begränsad
omfattning. I flera andra europeiska länder, t.ex.
Förbundsrepubliken Tyskland, pågår dock omfattande verksamhet
inom detta område.
I motion 1989/90:N442 (fp) beskrivs
eldistributionsförhållandena i bl.a. Göteborgs kommun. Där
tillhandahålls elenergi dels av kommunens energiverk, dels av
ett privatägt kraftföretag som har koncession för distribution
inom vissa yttre kommundelar. Enligt motionärerna betalar
hushållen i dessa områden betydligt högre eltaxor än övriga
hushåll i kommunen; åren 1987 och 1988 låg taxorna 21% högre.
Motionärerna betecknar det som otillfredsställande att
bestämmelserna om områdeskoncession i den s.k. ellagen (1902:71
s.1) gäller före de regler i kommunallagstiftningen som skall
garantera lika villkor för en kommuns invånare. Kommunerna måste
ges möjlighet att skapa ett koncessionsområde som sammanfaller
med kommungränsen.
Uppgifter i anslutning till motionerna
Biologiska effekter av kraftledningar
På regeringens uppdrag redovisar statens energiverk i
återkommande rapporter resultaten från pågående forskning om
biologiska effekter av kraftledningars elektriska och magnetiska
fält. Senast har en sådan rapport publicerats i september 1990.
Den har titeln Kraftfrekventa elektriska och magnetiska fält
1990 -- forskning avvaktas. I rapporten sägs att det inte har
kommit fram några forskningsresultat som på någon väsentlig
punkt motiverar en ändring av energiverkets tidigare uppfattning
om de biologiska effekterna av kraftledningar. Energiverket
konstaterar att några negativa hälsoeffekter av exponering från
elektriska och magnetiska fält vid kraftledningar inte har
kunnat beläggas. Det framhålls samtidigt att den samlade
epidemiologiska informationen har visat indikation på att de
magnetiska fälten kan ha betydelse för uppkomsten av cancer. För
att en säkrare bedömning skall kunna göras krävs ytterligare
forskning.
I rapporten redogörs för pågående och planerade svenska
forskningsprojekt på området. Häri ingår bl.a. två relativt
omfattande epidemiologiska undersökningar. I den ena studeras
sambandet mellan exponering från magnetfält i bostadsmiljö och
uppkomst av cancer, och i den andra studeras sambandet vid
exponering i arbetsmiljö. Resultaten från dessa undersökningar
väntas föreligga i början av år 1992. Då kommer enligt
energiverket hypotesen om de magnetiska fältens betydelse för
uppkomst av cancer att med stor säkerhet kunna antas eller
förkastas.
Kartläggning av lokala elpriser
Statens energiverk redovisade år 1989 i rapporten
Elpriser i lokal distribution (dnr 319-28/88) en kartläggning av
elpriserna hos landets samtliga kommuner. Syftet med
undersökningen var att studera taxeskillnaderna mellan
eldistribution i tätort och i glesbygd samt att granska
prisskillnaderna inom en och samma kommun.
För ett eluppvärmt småhus med en antagen elförbrukning om
20000 kWh per år varierade årskostnaden för elenergi från ca
3500 kr. till ca 7300 kr. Skillnaden mellan lägsta och
högsta
kostnad uppgick sålunda till ca 3800 kr. Hos ca 90% av
eldistributörerna låg årskostnaden i intervallet från 4500 kr.
till 6300 kr.
Om jämförelsen begränsas till priserna inom en och samma
kommun där flera eldistributörer verkar var högsta skillnad i
årskostnad för det aktuella typhuset ca 3000 kr. Av landets
284
kommuner hade 68 endast en eldistributör och därmed i regel
enhetlig taxa inom kommunen. Av de övriga kommunerna hade 157 en
skillnad i årskostnad för det studerade eluppvärmda småhuset på
högst 1000 kr. I 53 kommuner låg kostnadsskillnaden mellan
1000 och 2000 kr., medan den i resterande 6 kommuner
översteg
2000 kr.
Av undersökningen framgår att skillnaderna i elpris beror
bl.a. på att kostnaden är lägre för tätortsdistribution än för
glesbygdsdistribution. Ett samband mellan den genomsnittliga
ledningslängden per abonnent och elpriset konstateras. De
noterade prisskillnaderna beror dock enligt energiverket i
större utsträckning på andra faktorer, såsom kostnaden för
råkraft, andelen egen vattenkraft, olika bedömningar av hur
självkostnaden beräknas (för kommunala elverk) samt
distributionsföretagens effektivitet.
Kommunal utjämning av elkostnader
I den i föregående avsnitt nämnda rapporten från statens
energiverk beskrivs bl.a. hur man inom Umeå kommun har
genomfört en utjämning av de olika distributörernas eltaxor.
Eldistributionen inom kommunen ombesörjs av fyra distributörer.
Årskostnaden för en typkund i resp. lägenhet, småhus utan
elvärme och småhus med elvärme varierade år 1989 mellan
distributörerna med resp. 178 kr., 500 kr. och 870 kr. För att
alla i kommunen skall få samma eltaxor har avtal slutits mellan
eldistributörerna och Umeå kommun. Eldistributörerna har
förbundit sig att tillämpa Umeå Energiverk AB:s taxor -- som
tidigare i normalfallet var de lägsta -- varvid Umeå kommun har
förbundit sig att stå för merkostnaden. Kostnaden för kommunen
uppgår till 8--9 milj.kr. per år. Umeå Energiverk har vidare
förvärvat viss del av distributionen hos en av de övriga
eldistributörerna.
I Jönköpings kommun har man delvis genomfört en motsvarande
utjämning av eltaxorna med kommunala medel. Fem företag svarar
för eldistributionen i kommunen. Härav har två företag endast
ett mindre antal abonnenter. För de nyss nämnda typkunderna var
år 1989 skillnaden i årskostnad inom kommunen resp. 467 kr., 640
kr. och 1335 kr. Mellan Jönköpings kommun och ett
elkraftsbolag, Domneåns Kraft AB, har avtal träffats om att
bolaget skall tillämpa samma taxor som Jönköpings Energiverk
tillämpar. Samtidigt skall kommunen utbetala en ersättning till
bolaget som för år 1990 uppgår till ca 6milj.kr.
Jönköpings kommun har även träffat en liknande
principöverenskommelse med den tredje stora eldistributören i
kommunen, Smålands Kraft AB. Kommunens kostnad har i detta fall
beräknats till ca 5milj.kr. per år. Kammarrätten har
emellertid i en dom i december 1989 förklarat att kommunens
beslut vilar på orättvis grund och att det därför skall
upphävas. Enligt kammarrätten skulle Smålands Kraft ABs
abonnenter gynnas obehörigen genom den tilltänkta subventionen
från Jönköpings kommun. Kammarrättens beslut har överklagats
till regeringsrätten. Vidare har kommunens beslut om bidrag till
Domneåns Kraft AB överklagats till kammarrätten.
Utskottet
Effekter av kraftledningar, m.m.
Frågan om eventuella hälsorisker i samband med elektriska och
magnetiska fält vid kraftledningar har tagits upp i motionerna
1989/90:N424 (s) och 1989/90:N425 (c). Forskningsinsatserna på
området skall intensifieras, krävs det i bägge motionerna. I den
förstnämnda begärs också att det vid kraftledningar skall
införas en säkerhetszon, där ny bebyggelse inte får ske. I den
andra motionen framställs vidare två yrkanden om åtgärder med
syfte att exponeringen från magnetfält skall minskas; enligt det
ena skall reglerna för placering av transformatorstationer ses
över och enligt det andra skall dubbel friledning i
spänningsområdet upp till 20kV förbjudas.
Riksdagen behandlade hösten 1989 två motioner (s; c) av
väsentligen samma innebörd som de nu aktuella. På förslag av
utskottet (1989/90:NU4 s.7) avslogs motionerna. Alla yrkanden
utom det sistnämnda följdes upp i reservationer (c, vpk, mp).
Som har redovisats i ett inledande avsnitt (s.3) följer
statens energiverk på regeringens uppdrag forskningsverksamheten
rörande biologiska effekter från elektriska och magnetiska fält
vid kraftledningar. Till energiverket har knutits en
samrådsgrupp för elektriska och magnetiska fält. Energiverket
har publicerat flera rapporter med redovisningar av utvecklingen
på området. I den senaste, avgiven i september 1990, konstaterar
energiverket att några negativa hälsoeffekter vid exponering
från elektriska och magnetiska fält inte har kunnat beläggas.
Det framhålls emellertid att det föreligger indikation på att de
magnetiska fälten kan ha betydelse för uppkomsten av cancer.
Ytterligare forskning krävs för att en säkrare bedömning i
frågan skall kunna göras. Bland de aktuella svenska
forskningsprojekten ingår två epidemiologiska projekt, det ena i
bostadsmiljö och det andra i arbetsmiljö. Resultaten från dessa
projekt väntas föreligga i början av år 1992.
Det är av stor vikt, menar utskottet, att det så snart som
möjligt skapas underlag för en säkrare bedömning av de
eventuella hälsoriskerna i samband med elektriska och magnetiska
fält. Många människor känner stor oro i frågan. Som tidigare har
nämnts väntas resultat från forskningsinsatser på området
föreligga om drygt ett år. I avvaktan på dessa resultat är
enligt utskottets mening någon åtgärd av riksdagen rörande den
berörda forskningen inte erforderlig. De båda motionerna
avstyrks i aktuella delar.
Statens energiverks föreskrifter om utförande och skötsel av
elektriska starkströmsanläggningar (STEV-FS 1988:1 med
ändringar) innehåller bestämmelser (99§) om minsta
horisontella avstånd från elledningen till närmaste byggnad.
Avståndet varierar beroende på vilken spänning som tillämpas och
på om området i fråga är detaljplanerat eller inte. För
ledningar över 55 kV krävs i detaljplanerat område ett avstånd
av 10 meter. Dessa bestämmelser är betingade av risken för
brand. För transformatorer uppställs (80b§) på liknande sätt
avståndskrav som är föranledda av brandrisken. Om diskussioner
rörande hälsorisker intill kraftledningar uppstår i samband med
koncessionsprövningar föreslår energiverket att man där så är
möjligt lägger byggnader minst 30 meter från kraftledningarna.
Man säger sig emellertid inte ha något vetenskapligt stöd för
att kunna kräva ett sådant avstånd. Enligt uppgift har man i
vissa kommuner beslutat att inte utnyttja aktuell mark i
närheten av kraftledningar i avvaktan på de tidigare nämnda
förestående forskningsresultaten på området.
Utskottet finner inte skäl för riksdagen att påkalla några
ändringar i avståndskraven med hänsyn till de nu diskuterade
riskerna. Energiverket har möjlighet att dels påverka
utformningen av de kraftledningsprojekt som kan vara aktuella,
dels ändra säkerhetsbestämmelserna, om verket finner saklig
grund för detta. Med det sagda avstyrks de två nu aktuella
yrkandena i motionerna 1989/90:N424 (s) och 1989/90:N425 (c).
I sistnämnda motion återstår att behandla yrkandet om att
dubbel friledning i spänningsområdet upp till 20 kV skall
förbjudas.
En kraftledning kan utföras antingen som en friledning eller
som en kabelledning. I förstnämnda fall består ledarna av
oisolerade metallinor, medan kabelledningen innehåller
metalledare som är isolerade med oljeimpregnerat papper eller
plast. Kabelledningen kan förläggas i marken eller i vatten. Den
s.k. hängkabeln är avsedd för montering i stolpar. I
spänningsområdet upp till 20 kV ersätter den i vissa fall
friledningar. Av tekniska skäl är det inte möjligt att kabla in
ledningar över 20 kV om ledningen skall vara en luftledning.
Hängkabeln är mer driftsäker än friledningen och kräver inte
lika breda ledningsgator. Att anlägga en ytterligare friledning
intill en befintlig friledning och sålunda skapa en dubbel
friledning är en åtgärd som man vidtar av kostnadsskäl vid krav
på förstärkning av ledningsnätet.
Enligt motionärerna bör en sådan förstärkning av ledningar
under 20 kV komma till stånd t.ex. genom att den befintliga
friledningen kompletteras med hängkabel. En sådan utbyggnad
skulle, sägs det i motionen, ge säkrare elleverans och mindre
exponering från magnetfält.
Anläggande av dubbel friledning utnyttjas enligt uppgift
främst i fråga om ledningar över 20 kV. Motionärernas förslag om
att dubbel friledning i spänningsområdet därunder skall
förbjudas kan utskottet inte ansluta sig till. Att utnyttja
dubbel friledning kan -- särskilt för ett mindre
eldistributionsföretag -- visa sig vara den ekonomiskt enda
rimliga metoden att genomföra en angelägen förstärkning av
ledningsnätet. Det aktuella motionsyrkandet avstyrks alltså.
Motion 1989/90:N465 (c) tar upp de överkänslighetsreaktioner
som tros härröra från elektriska apparater och elinstallationer.
I Sverige har forskning kring "elallergier" bedrivits endast i
begränsad omfattning. I flera andra länder pågår däremot
omfattande verksamhet på området, säger motionären. Hon föreslår
att det skall spridas ökad information om hur elinstallationer
kan göras så att de nu aktuella verkningarna begränsas.
I den tidigare nämnda rapporten om kraftledningars elektriska
och magnetiska fält, som statens energiverk har publicerat i
september 1990, finns ett särskilt avsnitt om överkänslighet mot
elektricitet. Det konstateras att sådan överkänslighet har
noterats i samband med arbete vid bildskärmar men också vid
närhet till elledningar, elektriska maskiner och elektriska
apparater. I rapporten erinras om att det vid
arbetsmiljöinstitutet pågår ett forskningsprojekt kring s.k.
elöverkänslighet. Projektet beräknas kunna avslutas under år
1990. I ett annat projekt, som arbetsmiljöinstitutet bedriver i
samarbete med Umeå universitet (dermatologiska institutionen),
studeras bland kontorsanställda i Västerbottens län effekter av
de elektriska och magnetiska fälten kring bildskärmar. Vidare
redovisas i rapporten att institutioner vid Lunds universitet
och Chalmers tekniska högskola planerar att tillsammans
genomföra en undersökning av vilka elmiljöfaktorer som de nu
berörda personerna reagerar på.
Svenska forskningsprojekt på området pågår eller planeras
sålunda. Utskottet förutsätter att berörda myndigheter och
institutioner även följer utländsk forskning på området och att
de lämnar information om värdefulla resultat från denna
forskning. Någon framställning av riksdagen i saken finner
utskottet inte anledning att förorda. Motion 1989/90:N465 (c)
avstyrks således.
Lokala eltaxor
Lika eltaxor för alla kommuninvånare är rubriken på motion
1989/90:N442 (fp). Med utgångspunkt i förhållandena i Göteborgs
och Mölndals kommuner begärs en översyn av kommunallagen
(1977:179) och den s.k. ellagen (1902:71 s.1) med syfte att
skillnader i eltaxor inom en och samma kommun skall kunna
undanröjas. Motionärerna beklagar att de regler i
kommunallagstiftningen som skall garantera lika villkor för en
kommuns invånare inte uppfylls när elförsörjningen inom kommunen
ombesörjs av flera distributörer.
Som framgår av det föregående (s.4) redovisade statens
energiverk år 1989 en kartläggning av de lokala elpriserna. Av
rapporten framgår att 216 av landets 284 kommuner hade fler än
en eldistributör. I 157 av dessa kommuner var skillnaden i
årskostnad högst 1000 kr. för en typkund i ett eluppvärmt
småhus. I 6 kommuner översteg skillnaden 2000 kr.
Den kommunalrättsliga likställighetsprincip som motionärerna
åsyftar kommer inte till direkt uttryck i kommunallagen men har
fastlagts i rättspraxis. Denna har i synnerhet utvecklats vid
prövning av kommunalbesvär i vilka hävdats att ett beslut "vilar
på orättvis grund" (7kap. 1§ kommunallagen). Principen
innebär att kommunmedlemmarna i möjligaste mån skall behandlas
lika så att inte en viss grupp obehörigen gynnas eller
missgynnas i förhållande till andra kommunmedlemmar. Den har
fått särskild praktisk betydelse vid fastställandet av
avgiftstaxor inom kommunerna. Avgifterna skall beräknas med
utgångspunkt i självkostnaden för den aktuella verksamheten. Det
är sålunda inte möjligt för ett kommunägt elverk att "beskatta"
sina elkunder i syfte att utjämna eltaxorna inom kommunen när
även andra eldistributörer handhar elförsörjningen.
Riksdagen behandlade hösten 1989 ett motionsyrkande (fp) av
samma innebörd som det här aktuella. På enhälligt förslag av
utskottet (1989/90:NU4 s.9) avslogs yrkandet. Utskottet fann
det från företagsekonomisk synpunkt inte onaturligt att två
eller flera företag som har eldistribution i skilda delar av en
kommun tillämpar olika taxor. Samtidigt gav utskottet exempel på
kommuner som hade beslutat att med skattemedel genomföra en
utjämning av elpriserna när skilda eltaxor förelåg.
En av dessa kommuner är Jönköpings kommun. Som tidigare
(s.5) har redovisats har dock kammarrätten i december 1989
upphävt kommunens beslut om bidrag till en av de aktuella
eldistributörerna. Enligt kammarrätten skulle de berörda
elabonnenterna gynnas obehörigen av en sådan subvention.
Kammarrättens beslut har överklagats till regeringsrätten.
Enligt utskottets mening bör riksdagen i avvaktan på
regeringsrättens ställningstagande i frågan inte ta något
initiativ i saken. Den här berörda delen av motion 1989/90:N442
(fp) avstyrks.
I denna motion krävs också en ändring i ellagen i syfte att
underlätta bildandet av koncessionsområden vilka följer
kommunens gränser. Även detta förslag har sin grund i
motionärernas önskan att samma eltaxa skall gälla för alla
invånare i en kommun. Om det i en kommun finns flera
eldistributörer bör, anser motionärerna, kommunen ha möjlighet
att påkalla en förändring av gränserna för områdeskoncessionerna
så att kommunen kommer att utgöra ett koncessionsområde.
Därefter kan kommunen avgöra om eldistributionen skall utföras i
dess egen regi eller genom en entreprenör.
Bestämmelser om koncession för eldistribution finns i ellagen.
Koncession för ett ledningsnät inom ett visst område -- s.k.
områdeskoncession -- får (2§) meddelas endast om området utgör
en lämplig enhet med hänsyn till eldistributionens
ändamålsenliga anordnande. Det framgår vidare att man vid
koncessionsprövningen särskilt skall beakta möjligheten att
tillgodose lokala intressen. Områdeskoncessioner meddelas av
statens energiverk. Vid koncessionsprövningen inhämtar
energiverket enligt uppgift genomgående synpunkter från berörda
kommuner.
Enligt gällande riktlinjer för strukturomvandlingen på
eldistributionsområdet (prop. 1975/76:100 bil. 15, NU
1975/76:45) skall distributionsföretag, när så bedöms lämpligt,
föras samman eller gå upp i företag som medger en rationell
verksamhet. Rationaliseringen skall fortgå på i huvudsak
frivillig väg. Det har angetts som önskvärt att man så långt som
möjligt söker uppnå enhetliga distributionsområden genom en
samordning av tätorts- och glesbygdsdistribution. Statens
energiverk har i uppgift att följa utvecklingen och pröva
behovet av åtgärder.
Enligt utskottets mening bör inte heller det nu aktuella
yrkandet i motion 1989/90:N442 (fp) ge anledning till någon
åtgärd av riksdagen. Koncessionsområdet bör även
fortsättningsvis bestämmas utifrån vad som är ändamålsenligt med
hänsyn till eldistributionen och inte utifrån vad kommunens
gränser stipulerar för område. Vidare gäller som har nämnts att
kommunen alltid ges möjlighet att lämna synpunkter vid
koncessionsprövningen. Motionen avstyrks alltså i berörd del.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande forskning om hälsorisker vid kraftledningar
att riksdagen avslår motion 1989/90:N424 yrkande 1 och motion
1989/90:N425 yrkande 1,
res. 1 (mp)
2. beträffande säkerhetsavstånd vid kraftledningar m.m.
att riksdagen avslår motion 1989/90:N424 yrkande 2 och motion
1989/90:N425 yrkande 3,
res. 2 (mp)
4. beträffande störningsfria elinstallationer
att riksdagen avslår motion 1989/90:N465,
5. beträffande lokala eltaxor
att riksdagen avslår motion 1989/90:N442 yrkande 1,
6. beträffande koncessionsområden
att riksdagen avslår motion 1989/90:N442 yrkande 2.
Stockholm den 20 september 1990
På näringsutskottets vägnar
Lennart Pettersson
Närvarande: Lennart Pettersson (s), Per Westerberg (m),
Åke Wictorsson (s), Birgitta Johansson (s), Nic Grönvall (m),
Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s) (mom.1), Reynoldh
Furustrand (s), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Rolf L
Nilson (v), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Mats Lindberg
(s), Karl Hagström (s) (mom.2--6), Isa Halvarsson (fp), Kjell
Ericsson (c) och Håkan Hansson (c).
Reservationer
1. Forskning om hälsorisker vid kraftledningar (mom.1)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.6 som
börjar med "Det är" och slutar med "aktuella delar" bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det ytterst otillfredsställande
med den osäkerhet som råder beträffande kraftledningars
verkningar på omgivningen. Många som bor eller uppehåller sig i
närheten av sådana ledningar är oroliga. Som tidigare har nämnts
finns det indikationer på att de magnetiska fälten kan ha
betydelse för uppkomsten av cancer. En utökad forskning,
särskilt beträffande effekterna av exponering från de magnetiska
fälten, är därför angelägen. Regeringen bör med det snaraste
beakta behovet av ytterligare forskningsinsatser på området.
Riksdagen bör i ett uttalande uppmana regeringen härtill och
sålunda bifalla motionerna 1989/90:N424 (s) och 1989/90:N425 (c)
i ifrågavarande delar.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande forskning om hälsorisker vid kraftledningar
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N424 yrkande 1
och motion 1989/90:N425 yrkande 1 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
2. Säkerhetsavstånd vid kraftledningar m.m. (mom.2)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.6 som
börjar med "Utskottet finner" och slutar med "och 1989/90:N425
(c)" bort ha följande lydelse:
Med hänsyn till den oro som många människor känner i denna
fråga anser utskottet att regeringen omedelbart bör ta initiativ
till föreskrifter om en utökad säkerhetszon utmed
kraftledningarna inom vilken ny bebyggelse inte får äga rum. Med
samma syfte bör de bestämmelser som gäller för uppställning av
transformatorer ses över.
Riksdagen bör rikta ett uttalande av angiven innebörd till
regeringen. Därmed skulle de här berörda yrkandena i motionerna
1989/90:N424 (s) och 1989/90:N425 (c) bli tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande säkerhetsavstånd vid kraftledningar m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N424 yrkande 2
och motion 1989/90:N425 yrkande 3 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Säkerhetsavstånd vid kraftledningar m.m. (mom.2)
Rolf L Nilson (v), Kjell Ericsson (c) och Håkan Hansson (c)
anför:
Vi menar att det tills vidare är befogat med en utökad
säkerhetszon utmed kraftledningarna inom vilken ny bebyggelse
inte får äga rum. Även de bestämmelser som gäller för
uppställning av transformatorer bör ses över. Hösten 1989
ställde sig centerns, vänsterpartiet kommunisternas och
miljöpartiet de grönas företrädare i utskottet bakom en
reservation (1989/90:NU 4 res. 2, s.16) med dessa krav.
Riksdagen avslog dock denna reservation. Då det nu inte har
framkommit något som torde föranleda ett ändrat
ställningstagande av riksdagen har vi avstått från att yrka
bifall till de här aktuella yrkandena i motionerna 1989/90:N424
(s) och 1989/90:N425 (c).
Innehåll
Ärendet1
Sammanfattning1
Motionerna1
Yrkanden1
Motivering2
Uppgifter i anslutning till motionerna3
Biologiska effekter av kraftledningar3
Kartläggning av lokala elpriser4
Kommunal utjämning av elkostnader4
Utskottet5
Effekter av kraftledningar, m.m.5
Lokala eltaxor7
Hemställan9
Reservationer
1. Forskning om hälsorisker vid kraftledningar (mp)10
2. Säkerhetsavstånd vid kraftledningar m.m. (mp)10
Särskilt yttrande
Säkerhetsavstånd vid kraftledningar m.m. (c, v)11