I betänkandet behandlar utskottet dels en motion som rör
utmätning av bostadsrätt, dels ett motionsyrkande om
verkställighet av avhysning dels ock ett motionsyrkande som
rör kostnader för förvaring av den avhystes egendom.
Motionen om utmätning av bostadsrätt har remissbehandlats,
varvid yttranden har avgivits av riksskatteverket,
kronofogdemyndigheten i Stockholms län, Svenska bankföreningen,
Svenska sparbanksföreningen, Sveriges Föreningsbankers Förbund,
Stadshypotekskassan, HSBs riksförbund, Riksbyggen ekonomisk
förening och Sveriges Bostadsrättsföreningars
Centralorganisation (SBC).
Utskottet avstyrker bifall till motionsyrkandena med
hänvisning till att samtliga frågor är föremål för översyn i
olika sammanhang.
Motionsyrkanden
1989/90:L301 av Allan Ekström (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till ändring av 5kap. 1§
utsökningsbalken i enlighet med vad som anförts i motionen.
1989/90:L305 av Ingela Mårtensson m.fl. (fp) vari -- med
hänvisning till vad som anförts i motion 1989/90:Bo424 -- yrkas
1. att riksdagen beslutar att verkställighet av avhysning bör
få genomföras tidigast två veckor efter det att socialnämnden
erhållit meddelande från kronofogdemyndigheten om utsatt tid för
förrättningen,
2. att riksdagen i 16kap. utsökningsbalken inför en
bestämmelse om att den som förvarar avhyst gods inte kan hålla
inne tillhörigheter som är livsnödvändiga för den avhyste (såsom
kläder, pass, körkort och andra handlingar) som säkerhet för
förvaringskostnader.
Utmätning av bostadsrätt
Gällande rätt
Enligt reglerna i 5kap. utsökningsbalken (UB) kan viss
egendom vara undantagen från utmätning. De undantag som kan
komma i fråga är av två olika typer, nämligen undantag med
hänsyn till gäldenärens behov (s.k. beneficium) och undantag på
grund av egendomens beskaffenhet eller särskild föreskrift.
Bestämmelserna om beneficium syftar till att förbehålla
gäldenären vad han behöver för sin försörjning och att ge honom
skydd för hem och personliga tillgångar m.m. Av 5kap. 9§
framgår dock bl.a. att beneficiereglerna inte hindrar att
egendomen utmäts för fordran som är förenad med panträtt i
egendomen. De olika kategorier av egendom som omfattas av
beneficiereglerna framgår av 5kap. 1§UB. I nämnda paragraf
punkten 6 anges bostadsrätt till lägenhet som används som
stadigvarande bostad för gäldenären. Härvid har dock -- med
hänsyn till risken för missbruk -- uppställts särskilda
begränsningar. Sålunda gäller utmätningsfrihet inte om
gäldenären vid sitt förvärv av bostadsrätten har åsidosatt
tillbörlig hänsyn mot sina borgenärer. Utmätningsfrihet
föreligger inte heller, om det med hänsyn till gäldenärens
behov och bostadsrättens värde är oskäligt att bostadsrätten
undantas från utmätning. Bedömningen skall ske med beaktande av
omständigheterna i det särskilda fallet. I fråga om
bostadsrättens värde uttalades i förarbetena till ifrågavarande
bestämmelse (se prop. 1971:12 s. 89) att de avgifter som tas ut
för nyproducerade bostadsrättslägenheter ofta torde kunna tjäna
som vägledning. Vidare framhölls att om värdet inte överstiger
vad som kan betecknas som normalt för bostadsrätt till en
lägenhet av den storlek och beskaffenhet som kan anses vara
skälig med hänsyn till gäldenärens behov, bör bostadsrätten i
princip vara fri från utmätning.
Vid tiden för den nu förevarande beneficieregelns tillkomst --
år 1971 -- representerade de allra flesta bostadsrätter ganska
begränsade värden. Genom de mycket kraftiga prisökningar på
bostadsrätter som har skett under senare år har emellertid
spörsmålet om utmätning av bostadsrätter kommit i ett annat
läge, och frågan har under senare år prövats av högsta
domstolen.
I NJA 1987 s. 575 I och II tog HD konsekvensen av de ändrade
förhållandena och förklarade att uttalandena i förarbetena
numera inte kan anses vägledande för tillämpningen. I båda
fallen avsåg bostadsrätten en lägenhet om fyra rum och kök (i
Täby resp. Göteborg) med ett värde av 275 000 kr. Båda
gäldenärerna ansågs ha behov av sin lägenhet för sig och sin
familj. Även med beaktande härav ansågs det oskäligt att undanta
bostadsrätten från utmätning.
Frågan om utmätningsfrihet för bostadsrätt med avseende på
spörsmålet om skälighet prövades ånyo av HD i NJA 1989 s. 409
I--IV, varvid vissa principiella uttalanden gjordes. HD uttalade
sålunda bl.a. att utsikterna för gäldenären att erhålla
annan bostad på orten i princip inte skall vägas in, att det
förhållandet att en bostadsrätt är pantsatt inte bör inverka på
skälighetsbedömningen utan till grund för denna bör läggas
bostadsrättens värde utan belastningen samt att vid nämnda
bedömning inte bör godtas olika värden på skilda håll i landet.
På grundval av uppgifter i målen angående prisutvecklingen
beträffande bostadsrätter och utgående från den genomsnittliga
prisnivån för hela landet fann HD att en allmän riktpunkt vid
skälighetsbedömningen för närvarande borde vara att
utmätningsfrihet i vart fall skall gälla för sådana
bostadsrättslägenheter, avsedda som familjebostäder, vilkas
värde inte i väsentlig mån överstiger 200 000 kr; lägre
gränsvärden borde kunna tillämpas när det gäller mindre
bostadrättslägenheter. (En reservation gjordes för omprövning av
principerna vid en mera extrem prisutveckling på
bostadsrättsmarknaden.) -- I de ifrågavarande målen hade
bostadsrätterna ett värde av 150 000 kr (lägenhet om fyra rum
och kök, som beboddes av gäldenären, make och ett barn),
125000kr (lägenhet om tre rum och kök, som beboddes av
gäldenären, make och ett barn), 70000kr (lägenhet om två rum
och kök, som beboddes av gäldenären ensam) samt 100000kr
(lägenhet om ett rum och kök, som beboddes av gäldenären ensam).
I samtliga fall fann HD att det inte kunde anses oskäligt att
bostadsrätten undantogs från utmätning.
Pågående utredningsarbete
I november 1986 uppdrog regeringen åt riksskatteverket att
inleda arbetet med en utvärdering av UB. Verket redovisade
uppdraget i rapporten (RSV Rapport 1987:9) Utvärdering av
utsökningsbalken. Enligt rapporten anser verket att vissa
enskilda frågor bli föremål för fortsatta överväganden, och i
beslut av den 14 april 1988 har regeringen uppdragit åt
riksskatteverket att göra en översyn av utsökningsbalken i
enlighet därmed. En av de frågor som sålunda skall övervägas
gäller reglerna i 5kap. UB om egendom som skall undantas från
utmätning. Bland sådan egendom nämns särskilt
försäkringsersättning för beneficieegendom, bostadsrätter,
arbetsredskap, hyresrätter till affärslokal samt rätten till
pension och livränta. -- Arbetet beräknas vara slutfört under
hösten 1990.
Motionsmotivering
I motion 1989/90:L301 av Allan Ekström (m) hänvisas till
ovannämnda avgöranden av högsta domstolen (NJA 1989 s. 409
I--IV), och motionären kostaterar att HDs ståndpunkt innebär att
praktiskt taget alla bostadsrättshavare -- åtminstone i
Stockholmstrakten -- ställs utanför det skydd som avses med
stadgandet om utmätningsfrihet. En sådan ordning kan med hänsyn
till situationen på bostadsmarknaden enligt motionären inte
anses godtagbar. Motionären anser därför att beloppsgränsen vid
skälighetsbedömningen måste bestämmas med beaktande av prisnivån
för bostadsrätter inom skilda delar av landet. För att
tillgodose borgenärernas intresse av att kunna ta i anspråk det
kapital som bostadsrätten representerar kan enligt motionären
dessa möjligen tillerkännas någon form av företrädesrätt till
kapitalet att göras gällande vid framtida försäljning av
bostadsrätten. I motionen begärs förslag till ändring av 5kap.
1§UB i enlighet med det anförda.
Remissyttranden
Yttranden över motionen har avgivits av riksskatteverket,
kronofogdemyndigheten i Stockholms län, Svenska bankföreningen,
Svenska sparbanksföreningen, Sveriges Föreningsbankers Förbund,
Stadshypotekskassan, HSBs riksförbund, Riksbyggen ekonomisk
förening och Sveriges Bostadsrättsföreningars
Centralorganisation (SBC).
Riksskatteverket hänvisar till det ovan nämnda
regeringsuppdraget om en översyn av bl.a. utsökningsbalkens
bestämmelser om utmätning av bostadsrätter. Verket har
överlämnat motionen till den enhet inom verket som handlägger
uppdraget och anser inte att motionen bör föranleda någon
ytterligare åtgärd.
HSBs riksförbund tillstyrker motionärens begäran om
förslag till ändring av 5kap. 1§UB. Sveriges
Föreningsbankers Förbund har inget att erinra mot att
förevarande stadgande ses över på de av motionären anförda
skälen.
Kronofogdemyndigheten i Stockholms län delar inte
motionärens uppfattning om behovet av ändring av 5kap.
1§UB, och avstyrker därför bifall till motionen. Sveriges
Bostadsrättsföreningars Centralorganisation (SBC) intar samma
ståndpunkt. Svenska bankföreningen och Svenska
sparbanksföreningen anser inte heller att motionsyrkandet bör
bifallas.
Stadshypotekskassan framhåller att det för bostadsrätters
kreditvärdighet är nödvändigt att utmätning kan ske utan hinder
av bostadssociala skäl om fordringen är förenad med panträtt i
bostadsrätten.
Riksbyggen hänvisar till ett av föreningen till högsta
domstolen avgivet remissyttrande av den 10 januari 1989, vari
föreningen framhöll att den prisnivå vid vilken utmätning av
bostadsrätt kan ske lämpligen borde kopplas till basbeloppet,
och förslagsvis borde en nivå om fem basbelopp överstigas innan
utmätning diskuteras.
En fullständig redovisning av remissyttrandena finns i bilaga
till betänkandet.
Avhysning m.m.
Gällande rätt
Enligt 12kap. 42§ jordabalken kan en hyresrätt under vissa
förutsättningar förverkas. I de fall en hyresrätt är förverkad
och hyresgästen inte frivilligt avflyttar kan avlägsnande från
bostaden verkställas genom avhysning (vräkning). Regler om
avhysning finns i 16kap. UB. Ansökan om avhysning skall enligt
16kap. 1§ göras hos kronofogdemyndigheten i det län där
svaranden har sitt hemvist eller i det län där verkställigheten
skall ske. Enligt 16kap. 2§första stycket skall svaranden
beredas tillfälle att yttra sig inna avhysning sker. Av andra
stycket framgår att avhysning dock får ske utan hinder av att
svaranden ej beretts tillfälle att yttra sig om han saknar känt
hemvist och det inte har kunnat klarläggas var han befinner sig.
Med hänsyn till att det är angeläget att avhysning inte sker
så snabbt att svaranden inte hinner ordna sina förhållanden
gäller vissa tidsfrister för avhysningen. Sålunda får enligt
16kap. 3§tredje stycket avhysning inte ske tidigare än en
vecka från det att svaranden har beretts tillfälle att yttra sig
eller tidigare än två veckor i de fall svaranden är bosatt
utomlands. Med hänsyn till sökandens intresse av att
verkställigheten inte drar ut för långt på tiden skall dock
avhysning normalt äga rum inom fyra veckor från det att
behövliga ansökningshandlingar inkom till kronofogdemyndigheten
(16kap.3§ andra stycket). Kronofogdemyndigheten kan
emellertid medge anstånd med avhysningen om det behövs för
att svarandens intressen skall tillvaratas, t.ex. för att denne
skall kunna skaffa ny bostad. Någon särskild begäran från
svaranden om anstånd krävs inte. Anstånd kan normalt meddelas
under högst två veckor från utgången av ovannämnda
fyraveckorsfrist (16kap.4§).
Av 16kap. 2§ utsökningsförordningen (1981:981) framgår att
när ansökan har gjorts om avhysning från bostad skall
kronofogdemyndigheten även underrätta socialnämnden i den kommun
där bostaden finns. Därvid skall nämnden också underrättas om
tiden för avhysningsförrättningen. Några särskilda tidsfrister
för dessa underrättelser finns inte stadgade.
Vid genomförandet av avhysningen gäller i fråga om den
avhystes egendom att det -- i de fall den avhyste inte själv
tar hand om egendomen -- ankommer på kronofogdemyndigheten att
ansvara för borttransport och förvaring av egendomen
(16kap.6§första stycket UB). Om den avhystes egendom
förs till en särskild förvaringslokal, har lokalinnehavaren rätt
till skälig ersättning av svaranden för förvaringen
(16kap.6§andra stycket UB). Har egendomen inte hämtats
inom tre månader från avhysningen, får den som mottagit
egendomen sälja den och ta ut sin fordran ur köpeskillingen
eller, om egendomen uppenbarligen saknar försäljningsvärde,
bortskaffa den. Innan egendomen säljs eller bortskaffas skall
svaranden, om han kan nås, anmanas att hämta egendomen.
Pågående utredningsarbete
I september 1989 tillsatte regeringen en parlamentarisk
kommitté med uppgift att se över hyreslagstiftningen (1989 års
hyreslagskommitté). Enligt direktiven (dir. 1989:44) har
kommittén bl.a. att utreda frågor om förverkande av hyresrätt. I
det sammanhanget nämns särskilt att den tid inom vilken
socialnämnderna -- inför avhysning -- skall utreda och ta
ställning till om en hyresgäst är berättigad att få ekonomiskt
stöd eller om eventuella garantier kan ställas för hyran synes
vara för kort. -- Utredningsarbetet i dessa frågor bör enligt
direktiven vara avslutat före utgången av år 1991.
På uppdrag av regeringen har också socialstyrelsen i samarbete
med boverket kartlagt socialnämndernas handläggning av
avhysningsärenden. Resultatet av kartläggningen redovisas i
rapporten (SoS-rapport 1989:36) Från hyresskuld till avhysning.
I rapporten framläggs förslag till ändringar av lagstiftningen
på vissa punkter. Därvid föreslås bl.a. att verkställighet av
avhysning bör få genomföras tidigast två veckor efter det att
socialnämnden erhållit meddelande från kronofogdemyndigheten om
utsatt tid för förrättningen. Ett annat förslag innebär en
komplettering till UB:s beneficieregler på så sätt att det i
16kap. bör införas en bestämmelse om att den avhyste från
förvaring bör få hämta ut livsnödvändiga tillhörigheter (kläder,
handlingar, körkort m.m.) utan att behöva erlägga
förvaringsavgift.
Som tidigare nämnts under avsnittet utmätning av bostadsrätt
har riksskatteverket ett uppdrag från regeringen att göra en
översyn av vissa frågor i UB. Bland de frågor som därvid skall
övervägas nämns reglerna om avhysning. I det sammanhanget skall
bl.a. ansvaret för transport och magasinering av möbler och
annan egendom klarläggas liksom ansvaret för kostnaderna för
dessa åtgärder.
Motionsmotivering
Motiveringen till motion 1989/90:L305 av Ingela Mårtensson
m.fl. (fp) återfinns i motion 1989/90:Bo424 om återvinning av
hyresrätt, m.m. I motionen återges de förslag som
socialstyrelsen och boverket framlagt i den ovannämnda rapporten
SoS 1989:36. Motionärerna anser att dessa förslag till
lagändringar bör genomföras av riksdagen utan någon omfattande
beredning i regeringskansliet.
Utskottet
Utskottet behandlar i detta betänkande två motioner om
exekutionsrättsliga frågor. I den ena motionen, som har
remissbehandlats, tas upp spörsmål som rör utmätning av
bostadsrätt. Den andra motionen rör verkställighet av avhysning
samt kostnader för förvaring av den avhystes egendom.
Utmätning av bostadsrätt
Enligt 5kap. 1§ utsökningsbalken (UB) undantas från
utmätning viss egendom med hänsyn till gäldenärens behov (s.k.
beneficium). Syftet med beneficiereglerna är att förbehålla
gäldenären vad han behöver för sin försörjning och att ge honom
skydd för hem och personliga tillgångar m.m. Av 5kap. 9§
framgår dock bl.a. att beneficiereglerna inte hindrar att
egendomen utmäts för fordran som är förenad med panträtt i
egendomen. Bland de olika slag av egendom som omfattas av
beneficiereglerna anges i 1§ punkten6 bostadsrätt till
lägenhet som används som stadigvarande bostad för gäldenären.
Vissa begränsningar har dock uppställts för att utmätningsfrihet
skall föreligga. Bl.a. gäller utmätningsfrihet inte om det med
hänsyn till gäldenärens behov och bostadsrättens värde är
oskäligt att bostadsrätten undantas från utmätning.
Skälighetsbedömningen skall ske med beaktande av
omständigheterna i det särskilda fallet. När det gäller
bostadsrättens värde uttalades i förarbetena till ifrågavarande
bestämmelse (se prop. 1971:12 s. 89) att de avgifter som tas ut
för nyproducerade bostadsrättslägenheter ofta torde kunna tjäna
som vägledning. Vidare framhölls att om värdet inte överstiger
vad som kan betecknas som normalt för bostadsrätt till en
lägenhet av den storlek och beskaffenhet som kan anses vara
skälig med hänsyn till gäldenärens behov, bör bostadsrätten i
princip vara fri från utmätning.
Mot bakgrund av den förändring av prisbilden för bostadsrätter
som ägt rum alltsedan den ifrågavarande regelns tillkomst har
frågan om utmätning av bostadsrätter kommit i ett annat läge,
och spörsmålet har under senare år prövats av högsta domstolen.
I rättsfallen NJA 1987 s. 575 I och II tog HD konsekvensen av de
ändrade förhållandena och förklarade att uttalandena i
förarbetena numera inte kan anses vägledande för tillämpningen.
Frågan om utmätningsfrihet för bostadsrätt med avseende på
spörsmålet om skälighet prövades ånyo av HD i NJA 1989 s. 409
I--IV, varvid vissa principiella uttalanden gjordes. På grundval
av uppgifter i målen angående prisutvecklingen beträffande
bostadsrätter och utgående från den genomsnittliga prisnivån för
hela landet fann HD att en allmän riktpunkt vid
skälighetsbedömningen för närvarande borde vara att
utmätningsfrihet i vart fall skall gälla för sådana
bostadsrättslägenheter, avsedda som familjebostäder, vilkas
värde inte i väsentlig mån överstiger 200 000 kr; lägre
gränsvärden borde kunna tillämpas när det gäller mindre
bostadsrättslägenheter.
I motion 1989/90:L301 av Allan Ekström (m) konstateras att HDs
ståndpunkt i NJA 1989 s. 409 I--IV innebär att praktiskt taget
alla bostadsrättshavare -- åtminstone i Stockholmstrakten --
ställs utanför det skydd som avses med stadgandet om
utmätningsfrihet. En sådan ordning kan med hänsyn till
situationen på bostadsmarknaden enligt motionären inte anses
godtagbar. Motionären anser därför att beloppsgränsen vid
skälighetsbedömningen måste bestämmas med beaktande av prisnivån
för bostadsrätter inom skilda delar av landet. För att
tillgodose borgenärernas intresse av att kunna ta i anspråk det
kapital som bostadsrätten representerar kan enligt motionären
dessa möjligen tillerkännas någon form av företrädesrätt till
kapitalet att göras gällande vid framtida försäljning av
bostadsrätten. I motionen begärs förslag till ändring av 5kap.
1§UB i enlighet med det anförda.
På lagutskottets begäran har yttrande över motionen avgivits
av riksskatteverket, kronofogdemyndigheten i Stockholms län,
Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges
Föreningsbankers Förbund, Stadshypotekskassan, HSBs riksförbund,
Riksbyggen ekonomisk förening och Sveriges
Bostadsrättsföreningars Centralorganisation (SBC).
Riksskatteverket hänvisar i sitt remissyttrande över motionen
till att verket enligt beslut av den 14 april 1988 har ett
uppdrag från regeringen att göra en översyn av vissa frågor i
utsökningsbalken. Bland de frågor som därvid skall övervägas är
utsökningsbalkens bestämmelser om utmätning av bostadsrätter.
Verket har överlämnat motionen till den enhet inom verket som
handlägger uppdraget och anser inte att motionen bör föranleda
någon ytterligare åtgärd.
Bland övriga remissinstanser anser kronofogdemyndigheten i
Stockholms län, Sveriges Bostadsrättsföreningars
Centralorganisation, Svenska bankföreningen och Svenska
sparbanksföreningen inte att motionsyrkandet bör bifallas, medan
HSBs riksförbund tillstyrker förslaget till ändring av 5kap.
1§UB. Sveriges Föreningsbankers Förbund har för sin del
inget att erinra mot att förevarande stadgande ses över på de av
motionären anförda skälen.
Enligt utskottets mening finns det flera skäl som talar för
att reglerna om utmätning av bostadsrätt bör ses över. Utskottet
konstaterar dock att en sådan översyn redan pågår genom det
regeringsuppdrag som riksskatteverket har erhållit. Med hänsyn
härtill och till att uppdraget beräknas bli redovisat före
utgången av innevarande år anser utskottet att motion L301 inte
påkallar någon riksdagens vidare åtgärd.
Avhysning
Enligt 12kap. 42§jordabalken kan en hyresrätt under
vissa förutsättningar förverkas. I de fall en hyresrätt är
förverkad och hyresgästen inte frivilligt avflyttar kan
avlägsnande från bostaden verkställas genom avhysning
(vräkning). Regler om avhysning finns i 16kap.UB. Ansökan om
avhysning skall enligt 1§ göras hos kronofogdemyndigheten i
det län där svaranden har sitt hemvist eller i det län där
verkställigheten skall ske. Kronofogdemyndigheten skall därefter
bereda svaranden tillfälle att yttra sig över ansökan
(2§förstastycket) och avhysning får inte ske tidigare än
en vecka från det att svaranden har beretts tillfälle att yttra
sig (3§tredje stycket). Enligt 16kap.2 §
utsökningsförordningen (1981:981) skall kronofogdemyndigheten --
när ansökan har gjorts om avhysning från bostad -- också
underrätta socialnämnden i den kommun där bostaden finns. Därvid
skall nämnden även underrättas om tiden för
avhysningsförrättningen. Några särskilda tidsfrister för dessa
underrättelser finns inte stadgade.
Vid genomförandet av avhysningen gäller i fråga om den
avhystes egendom att det -- i de fall den avhyste inte själv
tar hand om egendomen -- ankommer på kronofogdemyndigheten att
ansvara för borttransport och förvaring av egendomen
(6§första stycket). Om den avhystes egendom förs till en
särskild förvaringslokal, har lokalinnehavaren rätt till skälig
ersättning av svaranden för förvaringen (6§andra stycket).
I motion L305 av Ingela Mårtensson m.fl. (fp) hänvisas till en
rapport (SoS 1989:36) Från hyresskuld till avhysning, vari
socialstyrelsen i samarbete med boverket kartlagt
socialnämndernas handläggning av avhysningsärenden. I rapporten
föreslås bl.a. att verkställighet av avhysning bör få genomföras
tidigast två veckor efter det att socialnämnden erhållit
meddelande från kronofogdemyndigheten om utsatt tid för
förrättningen. Ett annat förslag innebär en komplettering av UBs
beneficieregler på så sätt att det i 16kap. bör införas en
bestämmelse om att den avhyste bör få hämta ut livsnödvändiga
tillhörigheter (kläder, handlingar, körkort m.m.) från förvaring
utan att behöva erlägga förvaringsavgift. Enligt motionärerna
påkallar dessa förslag till lagändringar inte någon omfattande
beredning i regeringskansliet, utan riksdagen bör besluta att
anta förslagen.
Som ovan redovisats (s. 5) har regeringen i september 1989
tillsatt en parlamentarisk kommitté med uppgift att se över
hyreslagstiftningen (Bo 1989:04). Av direktiven (dir. 1989:44)
framgår att kommittén bl.a. skall utreda frågor om förverkande
av hyresrätt. Därvid framhåller departementschefen att det inom
den korta tid som oftast står till buds torde vara svårt för
socialnämnderna att kunna utreda och ta ställning till om en
hyresgäst är berättigad att få ekonomiskt stöd eller om
eventuella garantier kan ställas för hyran. -- Utredningsarbetet
skall i dessa delar vara avslutat före utgången av år 1991.
Den rapport till vilken hänvisas i motionen och som redovisats
ovan -- SoS-rapport 1989:36 -- har enligt vad utskottet inhämtat
överlämnats från socialdepartementet till bostadsdepartementet
för vidare överväganden inom hyreslagskommittén.
Reglerna om avhysning är även i andra sammanhang föremål för
överväganden. Sålunda har, som nämnts tidigare, riksskatteverket
ett uppdrag från regeringen att göra en översyn av bl.a.
reglerna om avhysning. Därvid skall också ansvaret för transport
och magasinering av möbler och annan egendom klarläggas liksom
ansvaret för kostnaderna för dessa åtgärder. -- Uppdraget skall
redovisas före utgången av år 1990.
Utskottet är för sin del inte berett att förorda några
omedelbara ändringar i reglerna om avhysning utan anser att det
finns skäl att avvakta såväl hyreslagskommitténs som
riksskatteverkets överväganden i dessa frågor. Motion L305 bör
följaktligen inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande utmätning av bostadsrätt
att riksdagen avslår motion 1989/90:L301
2. beträffande avhysning
att riksdagen avslår motion 1989/90:L305.
Stockholm den 6 november 1990
På lagutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
Närvarande: Rolf Dahlberg (m), Lennart Andersson (s), Owe
Andréasson (s), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Inger
Hestvik (s), Allan Ekström (m), Bengt Kronblad (s), Gunnar
Thollander (s), Lena Boström (s), Bengt Harding Olson (fp),
Stina Eliasson (c), Elisabeth Persson (v), Elisabet
Franzén (mp), Anita Jönsson (s), Gunilla Andersson (s) och
Charlotte Cederschiöld (m).
Remissyttranden över motion 1989/90:L301
Bilaga
Remissyttranden över motion 1989/90:L301 har avgivits av
riksskatteverket, kronofogdemyndigheten i Stockholms län,
Svenska Bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges
Föreningsbankers Förbund, Stadshypotekskassan, HSB:s
riksförbund, Riksbyggen ekonomisk förening och Sveriges
Bostadsrättsföreningars Centralorganisation (SBC).
Riksskatteverket
Motionären har föreslagit att det värde på bostadsrätten som
bl.a. avgör om utmätning kan ske eller ej skall "bestämmas efter
beaktande av prisnivån för bostadsrätter inom skilda delar av
landet".
Någon officiell statistik över priser på bostadsrätter finns
inte. Enligt riksskatteverkets mening skulle förslaget därför
medföra svåra problem att realisera. Verket vet inte heller hur
motionären tänkt att ett genomsnittspris skall påverka det
riktvärde Högsta domstolen (HD) angett.
För att tillmötesgå motionärens syften, dvs att i ökad
utsträckning skydda bostadsrättsinnehavare i Stockholmsregionen
från utmätning, skulle den av HD fastställda värdegränsen behöva
höjas kraftigt. Enligt riksskatteverkets mening kan man
emellertid inte kraftigt höja det utmätningsfria utrymmet utan
en grundlig analys av konsekvenserna. Man bör då också allmänt
ta upp frågan om det är rimligt att den som bor i en bostadsrätt
värd flera hundra tusen kan behålla den medan ett småhus aldrig
kan undantas från utmätning med hänsyn till gäldenärens
beneficium.
Motionären har även ifrågasatt om inte borgenärerna kunde få
"någon form av företrädesrätt till kapitalet att göras gällande
vid framtida försäljning av bostadsrätten".
Som riksskatteverket tolkar förslaget skulle -- i de fall
utmätning inte kan ske på grund av höjda riktvärden -- någon
domstol eller myndighet fastställa borgenärernas rätt till del
av köpeskillingen vid en framtida frivillig försäljning. Detta
skulle enligt verkets mening kunna medföra risk för att det
offentliga priset sattes lägre än det reella.
Regeringen har den 14 april 1988 uppdragit år riksskatteverket
att göra en översyn av bl a utsökningsbalkens bestämmelser om
utmätning av bostadsrätter.
Nu aktuell motion har överlämnats för kännedom till den enhet
inom verket som handlägger ovanstående uppdrag. Med hänsyn
härtill bör enligt verkets mening motionen f n inte föranleda
någon ytterligare åtgärd.
Kronofogdemyndigheten i Stockholms län
KFM-S delar inte motionärens uppfattning om behovet av ändring
av 5 kap 1 § utsökningsbalken. Myndigheten finner inte heller
att den föreslagna företrädesrätten har några praktiska
fördelar. KFM-S avstyrker därför bifall till motionärens
hemställan.
I samband med lastiftningsarbetet med utsökningsbalken
förordade Sveriges villaägarförbund i skrivelse till
justitiedepartementet utmätningsfrihet för småhus, som tjänar
gäldenären till stadigvarande bostad, med motiveringen att de
bostadssociala skäl som anfördes för utmätningsfrihet för
hyresrätt och bostadsrätt kunde åberopas även för småhus.
Framställningen föranledde visst remissförfarande. De flesta
remissinstanser avstyrkte utmätningsfrihet.
Av propositionen 1980/81:8 till utsökningsbalk del 1 (s 497
ff) framgår vidare att advokatsamfundet kritiserade bestämmelsen
om viss utmätningsfrihet för bostadsrätt. Föredragande
departementschef fann dock ej anledning slopa skyddet mot
utmätning av bostadsrätt men erinrade samtidigt om den avvägning
som skall ske med hänsyn till gäldenärens behov och
bostadsrättens värde. Beträffande förslaget att även småhus
skulle undantas från utmätning ansåg föredraganden att det
visserligen var angeläget att skydda gäldenärs bostad från
utmätning men att bl a de värden som fastigheterna
representerade, vilka var betydligt högre än bostadsrätternas,
inte kunde undandras borgenärerna.
Prisförhållandena är i dag väsentligt förändrade.
Bostadsrätter i storstadsområden betingar i jämförelse med
villor i stort sett samma -- i vissa fall högre -- priser.
Departementschefens här redovisade uppfattning talar för att det
är borgenärernas intressen att få betalning ur gäldenärens
egendom som väger tyngre än intresset att skydda gäldenärens och
hans familjs bostad från utmätning när det som i förevarande
fall är fråga om betydande värden.
Enligt KFM-S erfarenhet utgör dessutom utmätning av
bostadsrätter ett effektivt påtryckningsmedel mot gäldenären. De
exekutiva försäljningarna är mycket få i förhållande till
verkställda utmätningar, vilka så småninom leder till att
borgenären får full betalning utan försäljning. Detta talar
enligt myndighetens uppfattning för ett behållande av HDs
bedömningsnorm.
Ytterligare ett skäl för att behålla nuvarande regelsystem är
att detta inte tillåter en gäldenär att sälja sin villafastighet
och undandra borgenärerna betydande värden genom att köpa en
bostadsrätt.
Beträffande en tänkt företrädesrätt för borgenärerna till
kapitalet vid en framtida försäljning vill KFM-S endast peka på
svårigheterna att vid sidan om en regelrätt pantsättning
konstruera ytterligare en sakrättsligt skyddad rätt till
företräde som skall konkurrera med de olika säkerheter som i dag
finns författningsreglerade i olika sammanhang.
Svenska Bankföreningen
Motionären hemställer om att riksdagen skall hos regeringen
begära att 5 kap 1 § utsökningsbalken ändras så att det skydd
som avses med stadgandet om utmätningsfrihet i fråga om
bostadsrätter förbättras. Bl a bör beloppsgränsen bestämmas med
beaktande av prisnivån för bostadsrätter inom skilda delar av
landet.
Såsom anförs i motionen har HD för sin del i beslut den 4 juli
1989 (Ö 1096/88) uttalat att en allmän riktpunkt för
skälighetsbedömningen för närvarande bör vara att
utmätningsfrihet i vart fall skall gälla för sådana
bostadsrättigheter avsedda som familjebostäder vilkas värde inte
i väsentlig mån överstiger 200 000 kronor. Enligt HD bör lägre
gränsvärden kunna tillämpas när det gäller mindre
bostadsrättslägenheter.
Enligt föreningen innebär redan HD:s ställningstagande en viss
inskränkning i borgernärernas rätt. Bifall till motionen skulle
öka möjligheten till dispositioner som ytterligare skulle
inskränka denna rätt. Föreningen anser därför inte att
motionsyrkandet bör bifallas.
Svenska sparbanksföreningen
Sedan 1971 är bostadsrätt som utgör gäldenärs stadigvarande
bostad, enligt 5 kap 1 § p 6 utsökningsbalken, fredad från
utmätning. Detta gäller under förutsättning att det med hänsyn
till gäldenärens behov och bostadsrättens värde inte är oskäligt
att bostadsrätten undantas från utmätning, eller att gäldenären
anskaffat bostadsrätten i illojalt syfte i förhållande till sina
borgenärer.
Denna beneficieregel saknar dock betydelse för en kreditgivare
i de fall då bostadsrätten utgör säkerhet för kreditgivarens
fordran. Utan hinder av beneficieregeln kan kreditgivaren i
detta läge alltid få bostadsrätten utmätt.
Staten kan däremot antas ha ett större intresse av att en
bostadsrätt är utmätningsbar, då exempelvis skatteskulder inte
är förenade med säkerhet i bostadsrätten.
I ett uppmärksammat mål har Högsta domstolen genom beslut den
4 juli 1989 uttalat att beloppet 200.000 kronor skall gälla som
ungefärligt riktvärde när det gäller att avgöra vilka
bostadsrätter som skall vara fredade från utmätning. Detta
oavsett var bostadsrätten är belägen i riket.
Mot denna bakgrund yrkas i motionen att den ifrågavarande
beloppsgränsen bör bestämmas med hänsyn till prisnivån i den del
av riket där den aktuella bostadsrätten är belägen.
Sparbanksföreningen delar i och för sig åsikten om det
olämpliga i att ett rikstäckande riktvärde används. Den av HD
antagna bedömningsnormen får till konsekvens att de flesta
bostadsrätter i storstadsregionerna faller utanför den
utmätningsfredade zonen. Prisnivån för en lägenhet avsedd för
familjebruk i dessa regioner ligger betydligt över detta
riktvärde.
Om man emellertid istället, som föreslås i motionen,
differentierar riktvärdet med hänsyn till var bostadsrätten är
belägen, kan även detta leda till oönskade effekter. Om
exempelvis riktvärdet på en familjs bostad bestäms till 200.000
kr på landsorten resp 500.000 kr i en storstadsregion, innebär
detta att en storstadsgäldenär kan dra på sig betydligt större
skatteskulder än landsortsgäldenären, utan att riskera utmätning
av bostaden.
Enligt sparbanksföreningens mening visar det anförda att
beneficieregelns punkt 6, oavsett utformning, medför icke
önskvärda konsekvenser. Det skall dessutom framhållas att
prisbilden på bostadsrätter vid regelns tillkomst var en helt
annan än i dagsläget. Priserna var då förhållandevis låga och
översteg inte i någon betydande grad grundavgiften. Man ansåg
det därför inte vara motiverat att göra någon skillnad mellan
hyresrätter och bostadsrätter, och undantog därför som
huvudregel båda dessa boendeformer från utmätning.
I dagsläget är situationen en helt annan. Man kan numera med
fog påstå att bostadsrätter istället är fullt jämförbara med
villafastigheter, då marknadsvärdet på de olika boendeformerna
vanligen uppgår till betydande belopp. Eftersom villor idag inte
är undantagna från utmätning, ter sig undantaget för
bostadsrätter särskilt omotiverat i de fall då t ex radhus
upplåts med bostadsrätt, vilket inte är ovanligt. Även i
skattehänseende finns numera en tendens att eftersträva en
likabehandling av bostadsrätter och villor. Sparbanksföreningen
delar mot denna bakgrund ståndpunkten i den av Högsta domstolen
meddelade domen NJA 1987 s 575, att de skäl som anfördes i
förarbetena till bestämmelsen ej längre kan åberopas som grund
för uppfattningen att bostadsrätter skall vara föremål för en
särskilt gynnsam behandling.
Sammanfattningsvis anser sparbanksföreningen således att det
inte finns anledning att ändra den ifrågavarande bestämmelsen i
den av motionären önskade riktningen.
Sveriges Föreningsbankers Förbund
Sveriges Föreningsbankers Förbund (SFF), som har beretts
tillfälle att yttra sig över rubricerade motion, vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av 5 kap
1 § utsökningsbalken, får härmed meddela att SFF inte har något
att erinra mot att förevarande stadgande ses över p g a de av
motionären anförda skälen.
Stadshypotekskassan
Kreditgivningen till bostadsrättshavare mot säkerhet av
panträtt i bostadsrätten har under senare år vuxit
utomordentligt kraftigt. Det är i synnerhet lånen hos
bostadsinstituten (kreditaktiebolagen och Stadshypotek) som fått
en avsevärd volym. För Stadshypoteks del uppgick den utestående
stocken av sådana lån vid senaste årsskifte till cirka 3,5
miljarder kronor.
Det var ändringar i bostadsrättslagen år 1982 om skyldighet
för bostadsrättsförening att anteckna pantsättning av
bostadsrätt som lade grunden för denna långivning.
Möjligheterna att genom pantsättning belåna bostadsrätt har
utan tvekan haft stor betydelse från olika synpunkter. Genom
konkurrensen kreditinstituten emellan har bl a lånekostnaderna
pressats ned i förhållande till vad som gällde tidigare.
Det är för oss angeläget att framhålla att det för
bostadsrätters kreditvärdighet är nödvändigt att utmätning kan
ske utan hinder av bostadssociala skäl om fordringen är förenad
med panträtt i bostadsrätten. Parallellen med långivning mot
pantsäkerhet i småhus är här uppenbar.
Vi har i övrigt inga kommentarer till motionen.
HSB:s riksförbund
HSB delar de värderingar, som ligger bakom 5 kap 1 § pkt 6
utsökningsbalken innebärande i princip att bostadsrätt till
bostadslägenhet -- i vart fall vid sidan om pantsättningsfallet
-- principiellt bör vara undantagen från utmätning.
Motionen har aktualiserats av att HD 1989 i fyra
prejudicerande fall uttalat sig om var gränsen för
utmätningsfrihet bör sättas. HD:s majoritet uttalade därvid, att
"en allmän riktpunkt vid skälighetsbedömningen för närvarande
bör vara att utmätningsfrihet i vart fall skall gälla för sådana
bostadsrätter avsedda som familjebostäder vilkas värde inte i
väsentlig mån överstiger 200.000:-", men också att "lägre
gränsvärden självfallet bör kunna tillämpas när det gäller
mindre bostadsrättslägenheter".
I de berörda målen hade HD förordnat att HSB, Riksbyggen och
SBC skulle beredas tillfälle att avge yttrande som belyser
prisnivåer och prisutveckling beträffande nyproducerade och
äldre bostadsrätter i olika delar av landet. I HSB:s yttrande
redovisades i allmänna ordalag utvecklingen beträffande priser
på bostadsrätter sedan bostadsrättskontrollagen i slutet av
1960-talet upphävdes. Vidare redovisades aktuell HSB-statistik
rörande överlåtelsevärden. HSB tog emellertid tilfället, även om
det låg utanför den remitterade frågan, att kritisera den
ståndpunkt som Riksskatteverket intagit i målen, nämligen att
vid tillämpningen av det aktuella lagrummet i utsökningsbalken
ett schablonvärde motsvarande ca 2 à 3 basbelopp enligt lagen om
allmän försäkring borde införas som "fribelopp". Som framgår av
HSB:s remissyttrande, vilket här bifogas, leder ett sådant
synsätt till orimliga resultat med hänsyn till de betydande
regionala skillnader som finns beträffande bostadsrätternas
överlåtelsevärden.
HSB vill gärna understryka den förvåning vi lika med
motionären erfor när HD ändå valde att uttala vissa allmänna
schabloniserade principer för bedömningen av var gränsen för
utmätningsfrihet bör sättas. Den av HD antagna bedömningsnormen
lider också av den bristen, att de av HD i de aktuella målen
angivna beloppsgränserna kommer att bli inaktuella redan inom
något eller några år till följd av den prisutveckling som har
sin grund redan i penningvärdesförsämringen. Den av HD antagna
bedömningsnormen är därför olycklig och HSB delar såtillvida
motionärens uppfattning att bedömningsnormen bör justeras.
HSB tillstyrker sålunda den av motionären gjorda hemställan,
att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av 5
kap. 1 § utsökningsbalken.
Riksbyggen
I remissyttrande till Högsta Domstolen 1989-01-10 har vi
utvecklat våra synpunkter på motionärens yrkande om möjlighet
till utmätning av bostadsrätt.
Vi bifogar detta yttrande för Er kännedom. Vi har samma
principiella uppfattning i dag.
Riksbyggens remissyttrande till högsta domstolen
Ni önskar vårt yttrande och belyst prisnivåer och
prisutveckling beträffande nyproducerade och äldre
bostadsrätter.
Den typen av uppgifter finns givetvis i våra register och på
våra distriktskontor ute i landet. Däremot finns inget samlat
register över grundavgifter/upplåtelseavgifter resp
överlåtelseavgifter. Vi har gjort den bedömningen att det inte
är erforderligt att centralt samordna överlåtelseavgifter och
motsvarande. Däremot kan vi i varje enskilt fall göra en
bedömning av förväntade överlåtelseavgifter. Vi har givetvis
också uppgifter om grundavgifter för varje nyproduktion.
När det gäller den principiella frågan om utmätning av
bostadsrätt så är i princip bostadsrätten undantagen från
utmätning. I bl a de fall bostadsrättens övervärde är så högt
att den kan anses oskäligt att den undantas från utmätning och
gäldenärens behov av stadigvarande bostad kan lösas på annat
acceptabelt sätt, kan dock utmätning ske.
I förarbetena till lagen framhåller departementschefen i fråga
om bostadsrättens värde "att de avgifter som tas ut för
nyproducerade bostadsrättslägenheter ofta kan tjäna som
vägledning. Överstiger värdet inte vad som betecknas som normalt
för bostadsrätt till en lägenhet av den storlek och beskaffenhet
som kan anses som skälig med hänsyn till gäldenärens behov, bör
bostadsrätten i princip vara undantagen från utmätning."
Detta innebär enligt vår uppfattning att vissa kriterier måste
vara uppfyllda för att en bostadsrätt skall kunna utmätas. Dessa
är enligt vår tolkning
att bostadsrättshavaren med sannolikhet kan få annan
acceptabel bostad (hyresrätt) på orten
att bostadsrätten är onödigt stor med hänsyn till vad som
kan anses skäligt för bostadsrättshavaren och dennes familj
att bostadsrätten representerar ett övervärde p g a t ex
geografisk belägenhet (särskilt attraktivt område).
Vid vilken prisnivå utmätning kan ske är svårt att avgöra. Vår
bedömning är dock att det vore lämpligt med en koppling till
basbeloppet och att en nivå om fem basbelopp borde överstigas
innan utmätning kan diskuteras.
Vi vill också framhålla att utmätningen endast kan ske då det
inte finns återköpsklausul i stadgarna inom 2 resp 3 år. I dessa
fall har bostadsrättsföreningen en återköpsrätt till
grundavgiften och ev upplåtelseavgift uppräknad med index.
Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation
Motionären begär att nivån för utmätningsfrihet av bostadsrätt
skall justeras uppåt med hänsyn till de prisnivåer som bl a
finns i Stockholmsregionen.
SBCs principiella inställning till frågan om utmätningsfrihet
är att skäl egentligen saknas att ha en sådan regel.
En villaägare skyddas icke av utmätningsfrihet och det
förefaller märkligt att ha ett annorlunda synsätt på
bostadsrätter. En bostadsrätt representerar ofta en stor
förmögenhet och det är icke rimligt att undanta detta värde från
utmätning.
SBC delar således inte motionärens uppfattning och avstyrker
därmed förslaget.