Lagutskottets betänkande
1990/91:LU10

Ändring i konkurslagen m.m.


Innehåll

1990/91
LU10

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet förslag från regeringen
(proposition 1990/91:22) som i huvudsak gäller hanteringen av
småbelopp i samband med utdelning i konkurs. Om någon borgenär
skall få ut mindre än 100 kr. vid utdelningen skall enligt
förslaget beloppet inte betalas ut till den borgenären utan
konkursförvaltaren skall i stället fördela beloppet bland övriga
utdelningsberättigade borgenärer som inte tillgodosetts fullt
ut. Om det finns särskilda skäl skall dock utbetalning av
småbelopp kunna ske. I samband med förslaget behandlar utskottet
en motion (mp) vari i första hand begärs att det skall finnas
särskilda skäl för att utbetalning av småbelopp inte skall
behöva göras. I andra hand yrkar motionärerna avslag på
regeringens förslag.
I propositionen föreslås också vissa lagändringar med
anledning av ett tidigare lagstiftningsärende.
Utskottet tillstyrker att riksdagen antar regeringens
lagförslag och avstyrker bifall till motionen. Utskottet
föreslår att riksdagen utöver de av regeringen föreslagna
följdändringarna antar ett av utskottet framlagt
ändringsförslag. Till betänkandet har fogats en reservation
(mp).

Propositionen

I proposition 1990/91:22 föreslår regeringen
(justitiedepartementet) efter hörande av lagrådet att riksdagen
antar i propositionen framlagda förslag till
1. lag om ändring i konkurslagen (1987:672),
2. lag om ändring i ackordslagen (1970:847).

Motionen

1990/91:L14 av Elisabet Franzén m.fl. (mp), vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i konkurslagen att
den medger att utdelningar inte behöver betalas ut men endast om
särskilda skäl föreligger,
2. att riksdagen i händelse av att ovanstående hemställan
avslås beslutar avslå propositionen.

Utskottet

I propositionen föreslår regeringen vissa ändringar i
konkurslagen (1987:672) i syfte att hanteringen av småbelopp vid
utdelning i konkurs skall förenklas. Om förvaltaren i en konkurs
finner att det belopp som skall utbetalas till en viss borgenär
understiger 100 kr., skall han i stället fördela beloppet på
övriga utdelningsberättigade borgenärer som inte tillgodosetts
fullt ut. Om särskilda skäl föreligger skall dock de borgenärer
som endast är berättigade till småbelopp kunna få sin utdelning.
Reglerna skall tillämpas även vid efterutdelning i konkurs.
Förvaltaren skall alltid redovisa för tillsynsmyndigheten i vad
mån betalning skett enligt den föreslagna regeln.
Till grund för förslaget ligger en framställning från
riksskatteverket vilken remissbehandlats.
I motion L14 av Elisabet Franzén m.fl. (mp) hävdas att de
föreslagna, generella reglerna om att konkursförvaltaren inte
skall utbetala småbelopp strider mot grundläggande
rättsprinciper. Motionärerna framhåller vidare att ekonomiska
skäl inte torde kunna åberopas eftersom utbetalning till
borgenärerna med nutidens rationella rutiner i allmänhet kan ske
utan större kostnader. Motionärerna vill dock inte bestrida att
det förekommer konkurser där utdelningsbeloppen är orimligt små
och många. För sådana fall bör det finnas en undantagsregel som
ger konkursförvaltaren möjlighet att avstå från utbetalning. I
motionen yrkas att konkurslagen ändras så att utbetalning av
småbelopp får underlåtas endast om särskilda skäl föreligger. Om
ändringsförslaget inte antas yrkar motionärerna avslag på
propositionen.
Utskottet vill för sin del framhålla att det är en
grundläggande konkursrättslig princip att alla borgenärerna i en
konkurs skall ha rätt att få utdelning för sina fordringar i
enlighet med gällande förmånsrättsordning och i den mån
konkursboets tillgångar medger det. Enligt utskottets mening kan
det givetvis göras gällande att en möjlighet för förvaltaren att
underlåta att dela ut småbelopp strider mot denna princip.
Samtidigt måste det emellertid beaktas att det inte är
tillfredsställande att konkursförvaltaren tvingas lägga ned
arbete på att fördela småbelopp om utgifterna för varje
transaktion inte skulle stå i rimlig proportion till det värde
som kommer borgenären till del. Utskottet finner härvidlag inte
anledning att ifrågasätta vad som anförs i propositionen rörande
de faktiska kostnaderna för utbetalningar till borgenärerna i
konkurs. I likhet med departementschefen anser utskottet att det
för borgenärskollektivet sett som helhet är till fördel om man
kan begränsa förvaltarens arbete med utdelning och i motsvarande
mån höja det belopp som i konkursen återstår för utdelning.
Det anförda leder utskottet till den uppfattningen att det nu
bör öppnas en generell möjlighet för konkursförvaltaren att
underlåta utbetalning av småbelopp. Praktiskt taget samtliga
remissinstanser har också ställt sig bakom en begränsning av
utdelningsskyldigheten. Utskottet finner den i propositionen
föreslagna ordningen väl avvägd och vill särskilt understryka
att förslaget inte kan anses missgynna den enskilde borgenären
på sätt som har betydelse. Något ingrepp i hans principiella
rätt till utdelning sker sålunda inte. Vidare medger de nya
reglerna att konkursförvaltaren kan ta hänsyn till sådana
omständigheter i det särskilda fallet som skulle innebära att en
underlåten utbetalning kom att framstå som oskälig. En situation
då utbetalning av småbelopp bör ske kan, som framhålls av
departementschefen, vara då det i en konkurs finns ett stort
antal småfordringar som omfattas av den föreslagna huvudregeln,
medan det finns bara någon borgenär med en fordran på ett större
belopp. En underlåten utbetalning av småbeloppen skulle då kunna
leda till att den borgenären skulle få väsentligt högre
utdelning än han skulle ha varit berättigad till enligt vanliga
regler. Ett ytterligare fall då en underlåten utbetalning skulle
kunna anses som oskälig (se prop. s. 8) är att det inte alls
finns några borgenärer med fordringar över beloppsgränsen och
att inte oväsentliga belopp därför skulle komma att betalas
tillbaka till gäldenären själv, medan alla småborgenärerna blev
lottlösa. Enligt utskottets mening följer det emellertid av den
föreslagna nya bestämmelsen i konkurslagen (13a§) att de
småbelopp som innehållits får fördelas endast mellan övriga
utdelningsberättigade borgenärer som inte tillgodosetts fullt
ut. Det innebär att gäldenären själv inte kan komma i åtnjutande
av småbeloppen. Om valet således står mellan att betala ut
småbelopp till borgenärerna och att låta gäldenären få tillbaka
dessa belopp skall alltså borgenärerna med fordringar under
beloppsgränsen alltid tillgodoses först.
Sammanfattningsvis anser utskottet att det finns starka skäl
för förslaget i propositionen och att det bör genomföras.
Utskottet avstyrker således bifall till motionen.
I propositionen framläggs även förslag till vissa ändringar i
konkurslagen och ackordslagen (1970:847) med anledning av ett
tidigare lagstiftningsärende rörande tiden för överklagande av
tingsrätternas beslut (prop. 1989/90:71, bet. Ju32, rskr. 292).
Lagstiftningen, som trätt i kraft den 1 juli 1990, innebär att
besvärstiden förlängts från två till tre veckor. Någon
motsvarande ändring av reglerna om överklagande av beslut i
9kap. 14§ och 12kap. 16§ konkurslagen samt 41§
ackordslagen kom inte till stånd i det lagstiftningsärendet. I
den nu aktuella propositionen föreslås att föreskrifterna om
besvärstid i de nämnda lagrummen nu ändras. Vid behandlingen av
förslaget har utskottet uppmärksammat att det i 14§ lagen
(1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m.
fortfarande föreskrivs en besvärstid på två veckor för
överklagande av tingsrätts beslut i båtregisterärenden.
Utskottet tillstyrker att regeringens förslag genomförs och
förordar att i samband därmed också lagen om registrering av
båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. ändras.
Utöver det anförda föranleder propositionen och motionen inte
några uttalanden från utskottets sida.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande utbetalning av småbelopp
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:L14 antar
regeringens förslag till lag om ändring i konkurslagen
(1987:672) såvitt avser 7kap. 21§ samt 11kap. 13 a och
21§§,
res. (mp)
2. beträffande lagförslagen i övrigt
att riksdagen antar dels regeringens förslag till lag om
ändring i konkurslagen (1987:672) i den mån det inte omfattas av
vad utskottet hemställt under moment 1 och förslag till lag om
ändring i ackordslagen (1970:847), dels antar följande av
utskottet framlagt förslag till lag om ändring i lagen
(1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m.
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar för
yrkesmässig sjöfart m.m.
Härigenom föreskrivs att 14§ lagen (1979:377) om
registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse
                               14§
Talan mot beslut i                      Talan mot beslut i
båtregisterärende                       båtregisterärende
förs i hovrätten.                       förs i hovrätten.
Besvärstiden är två                     Besvärstiden är tre
veckor från den dag då                  veckor från den dag då
beslutet meddelades.                    beslutet meddelades.
Besvärsinlagan skall inges              Besvärsinlagan skall inges
till registermyndigheten.               till registermyndigheten.
När slutligt beslut med anledning av besvären har vunnit laga
kraft, görs anteckning i registret om beslutets innehåll.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. Äldre
bestämmelser gäller dock i fråga om tid för besvär över beslut
som meddelats före ikraftträdandet.
Stockholm den 13 november 1990
På lagutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
Närvarande: Rolf Dahlberg (m), Owe Andréasson (s), Stig
Gustafsson (s), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Inger
Hestvik (s), Allan Ekström (m), Bengt Kronblad (s), Gunnar
Thollander (s), Lena Boström (s), Bengt Harding Olson (fp),
Elisabet Franzén (mp), Gunilla Andersson (s), Charlotte
Cederschiöld (m), Rune Backlund (c) och Ewa Hedkvist Petersen
(s).

Reservation

Utbetalning av småbelopp (mom.1 )
Elisabet Franzén (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 2 som börjar
med "Utskottet vill" och på s. 3 slutar med "till motionen" bort
ha följande lydelse:
Utskottet vill för sin del framhålla att det är en
grundläggande konkursrättslig princip att alla borgenärerna i en
konkurs skall ha rätt att få utdelning för sina fordringar i
enlighet med gällande förmånsrättsordning och i den mån
konkursboets tillgångar medger det. I likhet med motionärerna
anser utskottet att den föreslagna, generella möjligheten för
förvaltaren att underlåta att dela ut småbelopp strider mot
denna princip. För ett sådant avsteg från en grundläggande
rättslig princip måste det enligt utskottets mening finnas
starka skäl. Några sådana skäl kan inte anses föreligga. Av
propositionen framgår sålunda att det skulle vara
transaktionskostnaderna som motiverar att småbelopp inte skall
behöva betalas ut. Som påpekas av motionärerna torde emellertid
med nutidens rationella utbetalningsrutiner utbetalningar till
borgenärerna kunna ske utan några större kostnader.
På grund av det anförda ställer sig utskottet avvisande till
att det införs en generell möjlighet för konkursförvaltaren att
underlåta utbetalning av småbelopp till borgenärerna i en
konkurs. Utskottet är emellertid medvetet om att det kan
förekomma enstaka fall då det kan bli aktuellt att utdelning
skall ske med ett orimligt stort antal småbelopp. I sådana
undantagsfall bör det finnas en möjlighet för konkursförvaltaren
att underlåta utbetalning under förutsättning att inte någon
annan borgenär eller gäldenären själv gynnas på ett oskäligt
sätt. Utskottet delar därför motionärernas uppfattning att i
konkurslagen bör införas en regel om att utdelningsbelopp
understigande 100 kr. inte behöver betalas ut till borgenärerna
om det föreligger särskilda skäl härför. Utskottet tillstyrker
således motionärernas önskemål.
dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande utbetalning av småbelopp
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:L14 antar
regeringens förslag till lag om ändring i konkurslagen
(1987:672) såvitt avser 7kap. 21§ samt 11kap. 13a och
21§§ med den ändringen att 11 kap. 13a§ erhåller följande
som Reservantens förslag betecknade lydelse.
Regeringens förslag                     Reservantens förslag
                               13 a §
Om det sammanlagda belopp som           Om det sammanlagda belopp som
tillkommer en borgenär                  tillkommer en borgenär
understiger 100 kronor skall,           understiger 100 kronor skall,
såvida särskilda skäl                   såvida särskilda skäl
inte föranleder annat,                  föranleder det, beloppet
beloppet inte betalas ut till           inte betalas ut till honom
honom utan fördelas på                  utan fördelas på
övriga                                  övriga
utdelningsberättigade som               utdelningsberättigade som
inte tillgodosetts fullt ut.            inte tillgodosetts fullt ut.
I proposition 1990/91:22 framlagda lagförslag
Bilaga