I betänkandet behandlas 15 motionsyrkanden från allmänna
motionstiderna 1989 och 1990. Utskottet föreslår med anledning
av en motion om JO-delegationens sammansättning att denna
avskaffas och dess uppgifter övertas av utskottet i dess helhet.
Utskottet instämmer vidare i ett motionsförslag om att arbetet
med riksdagsbiografierna bör fortsätta och omfatta även
enkammarriksdagen. Övriga motionsyrkanden avstyrks. Till
betänkandet har fogats tre reservationer. Framställningen har
delats upp i följande avsnitt:
1. JO-delegationens sammansättning
2. Ledamotsservice
3. Telefonsamtal till riksdagen
4. Tillhandahållande av riksdagstryck m.m.
5. Polisingripande i riksdagens lokaler
6. Utsmyckning i riksdagens lokaler m.m.
7. Språkvård och språkutbildning i riksdagen
8. Försäkringsskyddet för riksdagens ledamöter och anställda
9. Riksdagsbiografierna
Motionerna
1988/89:K329 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att
riksdagen beslutar om sådan ändring i riksdagsordningens
tilläggsbestämmelse 8.10.1 att JO-delegationen skall bestå av
företrädare för samtliga i konstitutionsutskottet representerade
partier.
1989/90:K305 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen
uppdrar åt riksdagens förvaltningsstyrelse att beakta Sandö
U-centrum som en resurs i riksdagens och regeringens arbete.
1989/90:K310 av Arne Mellqvist och Leo Persson (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om användandet av 020-nummer till riksdagen
m.fl.
1989/90:K312 av Lars Gustafsson m.fl. (s, m, fp, c, vpk, mp)
vari yrkas att riksdagens förvaltningsstyrelse får i uppdrag att
fortsätta arbetet med riksdagsbiografierna att nu omfatta
enkammarriksdagen.
1989/90:K313 av Margitta Edgren och Jan-Erik Wikström (fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
förvaltningsstyrelsen till känna vad i motionen anförts om
språkvård för riksdagen.
1989/90:K314 av Birgit Henriksson och Karin Falkmer (m) vari
yrkas att riksdagen beslutar ge förvaltningskontoret i uppdrag
att utreda någon form av grupplivförsäkring för riksdagens
ledamöter och anställda i enlighet med vad i motionen anförts.
1989/90:K315 av Evert Svensson (s) vari yrkas att riksdagen
beslutar uppdra åt riksdagens förvaltningskontor att ytterligare
utreda frågan om ledamotsservice i enlighet med vad som anförts
i motionen.
1989/90:K316 av Bo Hammar och Margó Ingvardsson (vpk) vari
yrkas att riksdagen beslutar att i enlighet med vad i motionen
anförts klarare reglera förutsättningarna för polisiära
ingripanden i riksdagens lokaler.
1989/90:K317 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen ger förvaltningsstyrelsen i uppdrag att ta
fram ett program för sparande av papper,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till program för
sparande av papper.
1989/90:K318 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari yrkas att
riksdagen beslutar öppna 020-linje till riksdagen.
1989/90:K319 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen
beslutar om tillhandahållande av riksdagstryck i enlighet med
motionen.
1989/90:K322 av Görel Bohlin (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar att Sveriges flagga skall ha permanent plats i
riksdagens plenisal.
1989/90:K324 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen uppdrar åt förvaltningsstyrelsen att låta utreda och
föreslå hur riksdagen i en värdig och konstnärlig form visar sin
respekt och uppskattning av Raoul Wallenbergs insatser för
mänskliga värden och rättigheter under andra världskriget.
1989/90:K329 av Erik Holmkvist (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar att införa 020-nummer för sin televäxel.
Utskottet
1. JO-delegationens sammansättning
Motionen
I motion 1988/89:K329 av Lars Werner m.fl. (vpk) yrkas att
riksdagen beslutar om sådan ändring i riksdagsordningens
tilläggsbestämmelse 8.10.1 att JO-delegationen skall bestå av
företrädare för samtliga i konstitutionsutskottet representerade
partier.
Det borde enligt motionen vara självklart att riksdagens
samtliga partier är representerade i JO-delegationen. Skälen
härför är inte bara principiella utan också praktiska. En
inträffad händelse visar enligt motionärerna att delegationens
beredning av JO-valen uppenbarligen inte varit så noggrann och
omsorgsfull som man har rätt att kräva. Det bör i
riksdagsordningen fastslås att JO-delegationen skall bestå av
företrädare för samtliga i konstitutionsutskottet representerade
partier. Det får enligt motionen prövas om detta är möjligt inom
ramen för nuvarande angivet antal av sex ledamöter eller om det
erfordras ett utökat antal ledamöter i delegationen.
Gällande regler
Enligt RO 8.10.1 utser konstitutionsutskottet inom 20 dagar
från det att utskottet har blivit tillsatt en delegation,
JO-delegationen, bestående av sex ledamöter i utskottet, för
att, på delegationens eget initiativ eller på begäran av någon
av riksdagens ombudsmän, samråda med ombudsman om
arbetsordningen eller i andra frågor av organisatorisk art.
Val av ombudsman bereds enligt RO 8.10.2 av JO-delegationen,
som därvid samråder med de av partierna utsedda ledamöterna i
talmanskonferensen.
Utskottets bedömning
Utskottet delar motionärernas uppfattning att alla i
konstitutionsutskottet representerade partier bör få delta i
beredningen av valen av riksdagens ombudsmän. Samtidigt bör
enligt utskottet det organ som föreslår nya ombudsmän ha en
sammansättning som svarar mot partiernas styrkeförhållanden i
riksdagen.
Mot bakgrund av dessa överväganden har utskottet kommit till
slutsatsen att JO-delegationen bör avskaffas och dess uppgifter
övertas av konstitutionsutskottet i dess helhet. Med en sådan
ordning bortfaller enligt utskottets mening behovet av det
samråd med partiernas representanter i talmanskonferensen som
föreskrivs i RO 8.10.2. Förändringen bör genomföras fr.o.m.
nästa valperiod.
Förslaget föranleder ändringar i tilläggsbestämmelserna 8.10.1
och 8.10.2 till riksdagsordningen (bilaga).
Förslaget föranleder också ändringar i instruktionen för
riksdagens ombudsmän. Förslag härom kommer att föreläggas
riksdagen senare.
2. Ledamotsservice
Motionen
I motion 1989/90:K315 av Evert Svensson (s) erinras om de allt
större krav som ställs på riksdagens ledamöter både vad gäller
det direkta riksdagsarbetet och medverkan vid möten och
offentlig debatt utanför riksdagen.
Det är enligt motionären angeläget att den påbörjade
utbyggnaden av servicen till riksdagsledamöterna kan fortsätta i
snabb takt. Ledamöterna bör få tillgång till såväl personliga
handläggare som sekreterare. I de flesta fall bör det kunna
räcka med deltid och/eller tidsmässig anpassning till
riksdagsarbetet. Man bör enligt motionen pröva sig fram. Att
från början göra en heltäckande organisation med personlig
handläggare till varje riksdagsledamot synes motionären vara ett
alltför långt steg.
I samband med den fortsatta utbyggnaden av ledamotsservicen
bör enligt motionen också prövas exempel och erfarenheter från
andra länder, t.ex. den modell som tillämpas i den västtyska
förbundsdagen där varje ledamot disponerar medel för att
anställa personal.
Bakgrund
Riksdagen beslöt 1988 om en förstärkning av
kontorshjälpsstödet till ledamöterna. Till grund för
förvaltningsstyrelsens förslag i frågan låg en rapport från en
parlamentarisk arbetsgrupp. Arbetsgruppen hade påpekat att det
dittillsvarande stödet innebar att partigrupperna fått bidrag
till lön för att anställa en sekreterare per var sjätte
ledamot, men i praktiken hade stödet inte byggts ut i den
formen. En icke obetydlig del av kontorshjälpsstödet hade, helt
inom ramen för de regler som gällt, använts för att anställa
politiska sekreterare/utredare och för att täcka
kostnadsökningar för övriga delar av kansliverksamheten.
Förvaltningsstyrelsens förslag (1988/89:13) innebar en
förstärkning av kontorshjälpsstödet till ledamöterna till en
nivå motsvarande en assistent per fyra ledamöter. Därutöver
föreslogs en kraftig förstärkning av kanslistödet till
riksdagens partigrupper. Utskottet fann (1988/89:KU16) detta
väl motiverat och påpekade att genom höjningen av kanslistödet
stärktes partiernas resurser centralt. Detta frigjorde i sin tur
medel för assistenter som hade till uppgift att biträda
ledamöterna. Utskottet delade också förvaltningsstyrelsens
uppfattning att det vid den tidpunkten innebar fördelar att
kanalisera stödet genom partigrupperna och att den föreslagna
konstruktionen var väl förenlig med ett inflytande för
ledamöterna i personfrågor och i fråga om stödets närmare
utformning.
Den parlamentariska arbetsgruppen föreslog i sin slutrapport
en höjning av kostnadsersättningen till ledamöterna för att
bl.a. möjliggöra bättre tekniskt stöd. Utskottet biträdde
(1988/89:KU39) förvaltningsstyrelsens förslag även i denna del.
Utskottets bedömning
Utskottet delar motionärens uppfattning att en god personlig
assistenthjälp, innefattande såväl utredar/handläggar- som
sekreteraruppgifter, är en förutsättning för att
riksdagsledamöterna skall ha en möjlighet att på bästa sätt
fullgöra sina uppdrag. Frågan om stödet till riksdagsledamöterna
bör därför som framhålls i motionen ägnas fortsatt
uppmärksamhet. Härvid bör såväl stödets omfattning som
utformning övervägas.
Ett av motiven för den höjning av partiernas kanslistöd som
genomfördes 1989 var som nämnts att därigenom frigjordes medel
för assistenter som hade till uppgift att biträda ledamöterna.
Den parlamentariska arbetsgrupp som beredde förslaget utgick för
sin del ifrån att de sålunda frigjorda resurserna, liksom den
ökning av anslaget till kontorshjälp till ledamöterna som
gruppen föreslog, i sin helhet skulle komma ledamöterna till
godo i form av utökad assistenthjälp.
Förvaltningsstyrelsen anmälde sin avsikt att årligen följa hur
assistentstödet fungerade. Utskottet noterade detta med
tillfredsställelse och förutsatte att resultatet av den årliga
uppföljningen skulle komma att redovisas på lämpligt sätt. Den
första av de årliga uppföljningarna pågår för närvarande.
Förvaltningskontoret gör i samarbete med partikanslierna en
inventering av assistentstödets nuvarande omfattning och
utformning.
Frågan om en utbyggd assistenthjälp till ledamöterna hänger
nära samman med frågan om lokaltillgång och lokalutnyttjande.
Den kommitté som haft till uppgift att utreda riksdagens
framtida lokalbehov och lokalutnyttjande skall enligt direktiven
avsluta sitt arbete under hösten 1990. Goda förutsättningar bör
sålunda föreligga för att på grundval av uppföljningen av
assistentstödet och i anslutning till lokalkommitténs arbete
ånyo överväga vilka möjligheter som finns att ge ledamöterna ett
bättre assistentstöd.
Som angetts har förvaltningsstyrelsen åtagit sig att årligen
följa hur assistentstödet fungerar. Syftet med motion K315 är
därmed tillgodosett.
3. Telefonsamtal till riksdagen
Motionerna
I motionerna K310 av Arne Mellqvist och Leo Persson (båda s),
K318 av Karl-Göran Biörsmark (fp) och K329 av Erik Holmqvist (m)
föreslås inrättande av ett s.k. 020-nummer för telefonsamtal
till riksdagen. I motion K310 sägs också att detsamma borde ske
för övriga samhälleliga inrättningar såsom länsstyrelser och
andra myndigheter.
Motivet för inrättande av 020-nummer hos riksdagen är att med
ett sådant gör man det möjligt för alla medborgare, oavsett var
de bor i landet, att för kostnaden av en markering (för
närvarande 23 öre), kunna ta telefonkontakt med en
riksdagsledamot. I motion K329 påpekas att kostnaden för ett
sådant samtal -- som ofta har karaktären av utbyte av
information -- med nuvarande ordning kan uppgå till betydande
belopp. Den föreslagna reformen skulle ge alla lika och rimliga
kostnader för en sådan kontakt. Enligt motionären är det
angeläget att verka för detta då riksdagen i övrigt söker
underlätta kontakterna mellan riksdagsledamöter och väljare.
Utskottets bedömning
Utskottet har tidigare vid ett flertal tillfällen avstyrkt
förslag om inrättande av s.k. 020-nummer för samtal till
riksdagen. För en redogörelse för frågans tidigare behandling
hänvisas till utskottets betänkande 1988/89:KU16. Då liksom när
frågan senast behandlades hösten 1989 (1989/90:KU10) instämde
utskottet i förvaltningskontorets bedömning att frågan om hur en
ökad telefonservice i riksdagshuset skulle fungera och vad den
fick kosta borde bedömas i ett sammanhang. Frågan om anslutning
till det s.k. 020-systemet borde enligt utskottet prövas i
samband med ställningstagande till försöket med
textregistrerande personsökare.
Finansutskottet uttalade 1989 (1988/89:FiU30) att 020-systemet
i ökad utsträckning borde tillämpas inom den statliga
förvaltningen. Frågan utreds för närvarande inom
civildepartementet. Den har där kopplats samman med frågan om
inrättande av ett statligt kommunikationsnät "STATNET". Även om
detta nät är avsett för skriftlig kommunikation ger det som
sidoeffekt möjlighet till telefoni mellan statliga myndigheter.
Ett förslag beräknas läggas fram under hösten 1990.
Utskottet finner det väsentligt att medborgarna har goda
möjligheter att telefonledes eller på annat sätt komma i kontakt
med riksdagsledamöterna. Det är därför angeläget att fortsatt
uppmärksamhet ägnas åt frågan om hur meddelanden kan tas emot
och vidarebefordras till ledamöterna.
Kostnaderna för längre telefonsamtal torde redan i dag till
övervägande delen bäras av riksdagen genom att ledamöterna
ringer upp de personer som sökt dem. En anslutning till
020-systemet skulle därför inte innebära någon avgörande
förbättring i medborgarnas möjligheter att komma i kontakt med
riksdagsledamöterna. Enligt utskottets mening finns det dock
anledning för riksdagen att följa utredningsarbetet kring ett
statligt kommunikationsnät och att överväga anslutning till det
om det kommer till stånd. Frågan om 020-anslutning kan liksom
för andra myndigheter komma att aktualiseras i detta sammanhang.
Motionerna avstyrks.
4. Tillhandahållande av riksdagstryck m.m.
Motionerna
Riksdagen bör enligt motion K319 av Lennart Brunander (c)
besluta om åtgärder för att ge ökad spridning av riksdagens
beslut. Denna informationsverksamhet måste bedrivas på olika
plan och med olika medel. I motionen behandlas en önskvärd
förbättring, nämligen vad gäller riksdagstryckets
tillgänglighet.
Motionären erinrar om att man för närvarande kan prenumerera
på riksdagstrycket enligt fyra olika alternativ, dels allt
tryck, dels alla motioner, dels betänkanden från något av
utskotten och dels enligt en särskild ordning beträffande
trycket som anknyter till skatteutskottet.
Eftersom myndigheter, institutioner, organisationer och
företag har sina speciella intresseområden finns det enligt
motionen behov av andra abonnemangsalternativ. I första hand bör
man därför ge möjlighet att i större utsträckning tillgodose
önskemål om ämnesvisa prenumerationer.
Motionären föreslår samtidigt att det görs kraftfulla
informationsinsatser hos myndigheter, företag osv. om de
möjligheter som finns att genom prenumeration få tillgång till
riksdagstrycket.
I motion K317 av Ingela Mårtensson (fp) påpekas att varje
vecka lämnar fem ton papper riksdagen för återvinning. Det finns
enligt motionären inga möjligheter för riksdagsledamöterna att
ta del av all information i den allt stridare strömmen av
papper. Alltmer slängs därför direkt i papperskorgen. Riksdagen
och regeringen bör enligt motionärens mening få i uppdrag att ta
fram ett program för hur man successivt kan minska
pappersanvändningen.
Pågående utvecklingsarbete
Reglerna för prenumeration på riksdagstrycket ändrades genom
beslut av förvaltningsstyrelsens direktion i juni i år. De nya
reglerna innebär att man fr.o.m. riksmötet 1990/91 kan
prenumerera på motioner och betänkanden på det sätt motionären
föreslår.
Fr.o.m. hösten 1990 kommer man i riksdagens ärenderegister att
ändra registreringen för propositioner på ett sådant sätt att
det blir lättare än nu att plocka ut alla dokument som hör till
ett visst ärende, men fortfarande kommer budgetpropositionen där
varje del kan beröra flera ämnesområden att vålla problem om
ytterligare ämnesområden för prenumeration skall avgränsas. Även
skillnader i ansvarsområde mellan departement och utskott kan
vålla problem i detta sammanhang.
Riksdagens förvaltningskontor undersöker just nu på vilket
sätt riksdagens databaser skall kunna hållas allmänt
tillgängliga. En fördel med databaserna är att man där kan söka
efter ett dokument som avhandlar ett visst ämnesområde och sedan
beställa det tryckta dokumentet.
Förvaltningskontoret har under senare år gjort stora
ansträngningar för att utveckla dokumenthanteringen i syfte att
få en så rationell och snabb produktion som möjligt av motioner,
betänkanden och protokoll. Betydande investeringar och andra
insatser har gjorts för att uppnå detta, men hittills har
distributionen inte berörts, och det är i första hand i det
ledet som insatser måste göras om papper skall kunna sparas. Ett
översynsarbete har dock startat på detta område.
Motionstexter kopieras/offsettrycks i stor omfattning både
före och efter det att motionerna väckts. Den omfattande
kopieringen efter motionstidens utgång beror på att tiden fram
till beredning i utskotten är så kort att flertalet motioner
inte hinner komma från trycket dessförinnan. Riksdagens
förvaltningskontor uppger att det inte är möjligt att utan höga
kostnader komma till rätta med detta problem. Trånga sektorer är
-- framför allt under allmänna motionstiden -- antalet personer
som kan avsättas för databashantering, kodning för typografering
och korrekturläsning men även tryckeriets kapacitet under stora
och koncentrerade toppar.
Numera har flertalet riksdagsledamöter dataterminaler.
Riksdagens förvaltningskontor kan ge utskottskanslierna
möjlighet att lägga delningsupplagorna i särskilda databaser där
berörda ledamöter kan läsa texterna. En sådan ordning är dock
pappersbesparande endast i den utsträckning ledamöterna avstår
från att göra egna utskrifter från databasen.
Möjligheten att sända meddelanden via elektronisk post
utnyttjas i allt större utsträckning i riksdagen. Detta torde i
sin tur innebära att skrivna meddelanden på papper successivt
kommer att minska.
Utskottets bedömning
Syftet med motion K319 är enligt utskottets mening
tillgodosett genom de förändringar i rutinerna för prenumeration
på riksdagstrycket som genomförts eller planeras av
förvaltningskontoret.
Enligt utskottets mening tillgodoses även syftet med motion
K317 genom det pågående utvecklingsarbetet.
5. Polisingripande i riksdagens lokaler
Motionen
En klarare reglering av förutsättningarna för polisingripanden
i riksdagens lokaler begärs i motion K316 av Bo Hammar och Margó
Ingvardsson (båda v). Motionen har väckts med anledning av
fallet med den palestinske flyktingen Abdel Quader Yassine, som
uppehöll sig i riksdagens lokaler efter inbjudan av ledamöter.
Motionärerna tar bl.a. upp frågan om poliser skall kunna
patrullera i riksdagens ledamotshus och gruppkanslier utan
formellt godkännande.
Utskottets bedömning
Bestämmelser om bl.a. tillträdesskydd för riksdagens lokaler
finns i lagen 1983:953 om säkerhetsskydd för riksdagen. I lagens
1§ anges att den skall tillämpas med beaktande av riksdagens
öppenhet mot allmänheten och företrädare för massmedia. Varje
chef för en arbetsenhet inom riksdagen skall enligt 4§
uppmärksamma säkerhetsskyddet inom enheten och hålla kontakt med
säkerhetschefen i säkerhetsfrågor. Detsamma skall gälla för
partikanslier inom riksdagens lokaler.
Riksdagens säkerhetschef skall enligt sin instruktion (RFS
1884:4) informera och bistå riksdagens ledamöter samt alla med
fast arbetsplats i riksdagens lokaler i frågor som rör
säkerhetsskyddet. Säkerhetschefen skall enligt instruktionen
också hålla kontakt med rikspolisstyrelsen och med den lokala
polismyndigheten.
Vid överläggningar mellan riksdagens förvaltningskontor och
polismyndigheten har överenskommits om en ordning enligt vilken
polisiära ingripanden i riksdagens lokaler så långt som möjligt
skall ske efter samråd med riksdagens säkerhetsenhet. När
polisiära åtgärder vidtas skall vidare hänsyn tas till de
speciella förhållanden som råder i riksdagens lokaler.
Utskottet vill för sin del starkt understryka vikten av att
sådana hänsyn tas. Det bör därutöver ankomma på säkerhetschefen
att så långt möjligt underrätta cheferna för berörda
arbetsenheter eller partikanslier om vad som avhandlats vid
samråd med polismyndigheten. Enligt utskottets mening är dock
syftet med motion K316 tillgodosett genom den överenskommelse
som gjorts mellan förvaltningskontoret och polismyndigheten.
6. Utsmyckning i riksdagens lokaler m.m.
Motionerna
I motion K322 av Görel Bohlin (m) hävdas att det i de flesta
parlament i världen torde vara en självklarhet att nationens
flagga finns i plenisalen. Enligt motionären borde det också
vara en självklarhet i Sverige med sitt gamla statsskick och sin
stolta demokrati. Sveriges flagga bör därför liksom riksvapnet
ha en permanent plats i plenisalen.
Förvaltningsstyrelsen bör enligt motion K324 av Elisabeth
Fleetwood (m) låta utreda och föreslå hur riksdagen i en värdig
och konstnärlig form kan visa sin respekt och uppskattning av
Raoul Wallenbergs insatser för mänskliga värden och rättigheter
under andra världskriget.
Utskottets bedömning
En svensk flagga finns fr.o.m. öppnandet av 1990/91 års
riksmöte permanent placerad i plenisalen. Syftet med motion K322
är därmed tillgodosett.
Utskottet har tidigare vid flera tillfällen behandlat motioner
om Raoul Wallenberg. Senast skedde det hösten 1987 (KU
1987/88:10) då utskottet liksom tidigare framhöll den stora
betydelsen av att man i framtiden håller minnet av hans insatser
levande. Utskottet hade således stor förståelse för motionernas
syfte men fann det inte påkallat att föreslå några särskilda
åtgärder med anledning av dem.
Det är i sammanhanget värt framhålla att det utöver Raoul
Wallenberg finns ett flertal tänkbara personer och företeelser
som har eller har haft så stor betydelse för landet eller för
någon internationell uppgift, att de är värda att hedras t.ex.
med ett minnesmärke. Det kan därför komma att göras fler
framställningar om att få placera monument och minnesmärken inom
eller i direkt anslutning till riksdagens byggnader. Ett exempel
på detta är det minnesmärke över svenskar som avlidit i
FN-tjänst som arméstaben vill uppföra på riksplan. Den frågan
behandlas för närvarande av förvaltningsstyrelsens direktion.
Enligt utskottet bör det ankomma på förvaltningsstyrelsen att
ta ställning till den typen av framställningar och avgöra vilka
monument och minnesmärken som kan fogas in i den konstnärliga
helhet som har eftersträvats vid utsmyckningen av husen på
Helgeandsholmen. Motion K324 avstyrks.
7. Språkvård och språkutbildning i riksdagen
Motionerna
I motion K313 av Margitta Edgren och Jan-Erik Wikström (fp)
föreslås inrättandet av en tjänst som språkvårdare hos
riksdagen. Språkvårdarens uppgift bör enligt motionärerna vara
att leda kurser för riksdagens ledamöter och tjänstemän och stå
till förfogande för enskilda ledamöter som vill ha sina utkast
till motioner eller anföranden granskade från språklig synpunkt.
Sandö U-centrum bör enligt motion K305 av Sigge Godin (fp)
beaktas som resurs i riksdagens och regeringens arbete. I
motionen påpekas att Sandö U-centrum, som har till huvudsaklig
uppgift att utbilda biståndsarbetare, kan skräddarsy utbildning
och information för såväl större som mindre gruppers och
enskildas behov. Som exempel anges språkkurser på engelska,
franska, spanska, portugisiska, tyska, polska samt ett antal
afrikanska språk. Vidare kan land- och regioninformation ges
inför t.ex. utskottsresor. Sandö U-centrum har enligt motionen
mycket att ge för att berika och göra såväl riksdags- som
regeringsföreträdare bättre rustade inför de internationella
kontakterna.
Utskottets bedömning
Det bör enligt utskottet ankomma på förvaltningsstyrelsen att
avgöra om behov föreligger att genom inrättande av en särskild
tjänst eller på annat sätt förstärka resurserna för språkvård i
riksdagen. Motion K313 avstyrks.
Riksdagens förvaltningskontor har sedan några år ett
kontinuerligt samarbete med Sandö U-centrum. Riksdagen anlitar
exempelvis Sandö U-centrum för internt förlagd
intensivutbildning i vissa främmande språk. Erfarenheterna har
enligt förvaltningskontoret varit positiva, och mycket talar för
att samarbetet kommer att fortsätta.
Förvaltningskontoret har vidare informerat såväl utskottets
som partigruppernas kanslichefer om Sandö U-centrum och dess
möjligheter att erbjuda utbildning och internatförläggning,
t.ex. som förberedelse inför utskottsresor utomlands.
I vilken utsträckning samarbetet med Sandö U-centrum kan
utvidgas ytterligare är beroende av vilka utbildningsbehov som
framgent kan uppkomma.
Syftet med motion K305 är enligt utskottets mening
tillgodosett.
8. Försäkringsskyddet för riksdagens ledamöter och anställda
Motionen
Försäkringsskyddet för riksdagens ledamöter och anställda
behandlas i motion K314 av Birgit Henriksson och Karin Falkmer
(båda m). Motionen har tillkommit mot bakgrund av den utdragna
ersättningsutredningen efter flygolyckan i Oskarshamn i början
av maj 1989. Motionärerna anser att hela försäkringsfrågan måste
lösas på ett för alla enkelt, billigt och säkert sätt. Enligt
deras mening vore det bäst om förvaltningskontoret fick i
uppdrag att genom anbudsförfarande hos försäkringsbolagen
förhandla fram ett erbjudande om att teckna individuella
grupplivförsäkringar.
Utskottets bedömning
Enligt 27 § lagen om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter
är ledamöterna grupplivförsäkrade på riksdagens bekostnad.
Avtalet om statens tjänstegrupplivförsäkring som träffades i
januari 1988 mellan statens arbetsgivarverk och de
statsanställdas huvudorganisationer skall gälla för riksdagens
ledamöter i tillämpliga delar och i dess vid varje tidpunkt
gällande lydelse. Avtalet gäller även för riksdagens tjänstemän.
För såväl ledamöter som tjänstemän finns numera ett särskilt
trygghetsskydd vid arbetsskada.
För att förstärka försäkringsskyddet vid tjänsteresa utomlands
har riksdagen tecknat en särskild reseförsäkring. Den gäller för
såväl ledamöter som tjänstemän.
Den i motionen omnämnda flygolyckan i Oskarshamn i början av
maj 1989 har på olika sätt aktualiserat frågan om
försäkringsskyddet för riksdagsledamöter, statligt anställda,
kommittéledamöter m.fl. vid olycksfall på resor som företas i
tjänsten. Sålunda har regeringen tillkallat en särskild utredare
med uppdrag att komma med förslag om hur ett särskilt
försäkringsskydd vid statliga tjänsteresor kan utformas. Ett
översynsarbete har även påbörjats inom riksdagens
förvaltningskontor i syfte att få till stånd ett heltäckande
försäkringsskydd. I översynen kommer att ingå en jämförelse
mellan riksdagsledamöternas nuvarande försäkringsskydd och
motsvarande skydd inom andra samhällssektorer.
Utskottet finner det väsentligt att försäkringsskyddet för
ledamöter och tjänstemän utformas så att det ger fullgod
täckning vid resor, oavsett om resan företas i tjänsten eller
som del i arbetet i statlig kommitté, styrelse eller liknande.
Syftet med motion K314 är enligt utskottets mening tillgodosett
genom den påbörjade översynen. Motionen avstyrks.
9. Riksdagsbiografierna
Motionen
Riksdagens biografikommitté räknar med att i slutet av år 1992
ha genomfört sitt uppdrag att utge en biografi över
tvåkammarriksdagens ledamöter. I motion K312 av Lars Gustafsson
m.fl. (s, m, fp, c, vpk, mp) hemställs att riksdagen uppdrar åt
förvaltningsstyrelsen att låta arbetet med riksdagsbiografierna
fortsätta med ledamöter från enkammarriksdagen. Motionen har
tillkommit som ett initiativ i biografikommittén.
Utskottets bedömning
Utskottet finner det angeläget att arbetet med
riksdagsbiografierna fortsätter och kommer att omfatta även
enkammarriksdagen. Som påpekas i motionen utges sedan 1982
publikationen Fakta om folkvalda med fylliga uppgifter om
riksdagsledamöterna. I första hand bör arbetet därför enligt
utskottets mening inriktas mot perioden 1971--1982, för vilken
inga biografiska sammanställningar föreligger. Även för den
period som täcks av Fakta om folkvalda kan det dock som
motionärerna framhåller finnas behov av sammanställningar och
kompletterande uppgifter för att uppgifterna på längre sikt
skall kunna införas i sammanhållna biografier. Motionen
tillstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande JO-delegationen
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:K329 antar det i
bilaga till detta betänkande intagna förslaget till lag om
ändring av riksdagsordningen,
2. beträffande ledamotsservice
att riksdagen avslår motion 1989/90:K315,
3. beträffande telefonsamtal till riksdagen
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:K310, 1989/90:K318 och
1989/90:K329,
4. beträffande tillhandahållande av riksdagstryck
att riksdagen avslår motion 1989/90:K319,
5. beträffande pappersflödet i riksdagen
att riksdagen avslår motion 1989/90:K317,
res. 1 (1 fp, mp)
6. beträffande polisingripande i riksdagens lokaler
att riksdagen avslår motion 1989/90:K316,
7. beträffande utsmyckning i riksdagens lokaler m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:K322 och 1989/90:K324,
res. 2 (m)
8. beträffande språkvård i riksdagen
att riksdagen avslår motion 1989/90:K313,
res. 3 (fp)
9. beträffande Sandö U-centrum
att riksdagen avslår motion 1989/90:K305,
10. beträffande försäkringsskyddet för riksdagens ledamöter
och anställda
att riksdagen avslår motion 1989/90:K314,
11. beträffande riksdagsbiografierna
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:K312 som sin
mening ger förvaltningsstyrelsen till känna att arbetet med
riksdagsbiografierna bör fortsätta och omfatta även
enkammarriksdagen.
Stockholm den 6 november 1990
På konstitutionsutskottets vägnar
Olle Svensson
Närvarande: Olle Svensson (s), Kurt Ove Johansson (s),
Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Hans Nyhage (m), Sören
Lekberg (s), Anita Modin (s), Torgny Larsson (s), Elisabeth
Fleetwood (m), Ylva Annerstedt (fp), Bengt Kindbom (c)*, Bo
Hammar (v), Hans Leghammar (mp), Ulla Pettersson (s), Rosa-Lill
Wåhlstedt (s), Ingela Mårtensson (fp)* och Göran Åstrand (m)*.
*Ej närvarande vid justeringen
Reservationer
1. Pappersflödet i riksdagen (mom. 5)
Hans Leghammar (mp) och Ingela Mårtensson (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar
med "Enligt utskottets" och slutar med "pågående
utvecklingsarbetet" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör såväl riksdagen som regeringen
utarbeta program för hur man successivt skall kunna minska
pappersanvändningen.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande
lydelse:
5. beträffande pappersflödet i riksdagen
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:K317 dels som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
program för sparande av papper i regeringskansliet, dels som
sin mening ger förvaltningskontoret till känna vad utskottet
anfört om program för sparande av papper i riksdagen.
2. Utsmyckning i riksdagens lokaler m.m. (mom. 7)
Hans Nyhage, Elisabeth Fleetwood och Göran Åstrand (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar
med "Det är" och på s. 10 slutar med "K324 avstyrks" bort ha
följande lydelse:
Utskottet vill erinra om den hedersbevisning som förlänats
Wallenberg i olika länder och finner det nu naturligt att även
Sveriges riksdag inom sina väggar finner en form för att hylla
de insatser för mänskliga värden och rättigheter, för vilka
Raoul Wallenbergs namn blivit en symbol och som daterar sig till
andra världskrigets sista år i Ungern.
Förvaltningsstyrelsen bör pröva i vilken konstnärlig form en
sådan manifestation skulle kunna förverkligas.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande
lydelse:
7. beträffande utsmyckning i riksdagens lokaler m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:K324 och med
avslag på motion 1989/90:K322 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
3. Språkvård i riksdagen (mom. 8)
Ylva Annerstedt och Ingela Mårtensson (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som
börjar med "Det bör" och slutar med "K313 avstyrks" bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottet finns det anledning för riksdagen att i
likhet med t.ex. regeringskansliet och Sveriges Riksradio
anställa en särskild språkvårdare med uppgift att dels granska
texter, dels medverka i utbildning av dem som i sina
arbetsuppgifter har att tala offentligt eller skriva texter för
offentligt bruk. Motionen tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande
lydelse:
8. beträffande språkvård i riksdagen
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:K313 som sin
mening ger förvaltningsstyrelsen till känna vad utskottet
anfört.
Förslag till
Lag om ändring i riksdagsordningen
Bilaga
Härigenom föreskrivs att tilläggsbestämmelserna 8.10.1 och
8.10.2 till riksdagsordningen1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8.10.1
Konstitutionsutskottet utser Konstitutionsutskottet skall,
inom 20 dagar från det att på eget initiativ eller
utskottet har blivit tillsatt på begäran av någon
en delegation, av riksdagens ombudsmän,
JO-delegationen, bestående samråda med ombudsman om
av sex ledamöter i arbetsordningen eller i andra
utskottet, för att, på frågor av organisatorisk
delegationens eget initiativ art.
eller på begäran av
någon av riksdagens
ombudsmän, samråda med
ombudsman om arbetsordningen
eller i andra frågor av
organisatorisk art.
8.10.2
Val av ombudsman beredes av Val av ombudsman bereds av
JO-delegationen, som därvid konstitutionsutskottet.
samråder med de av
partigrupperna utsedda
ledamöterna i
talmanskonferensen.