I betänkandet behandlas ett antal motionsyrkanden från
allmänna motionstiden 1990 om skilda vallagsfrågor och frågor om
kyrkliga val. Några motioner rör frågor om utjämningsmandat i
valkretsindelade kommuner. Utskottet anser bl.a. att den frågan
bör tas upp i den genomgripande översyn av valförfarandet som
efter förslag från centrala valmyndigheten förbereds inom
justitiedepartementet.
I några motioner tas upp tidpunken för val av kyrkofullmäktige
samt frågor om val till kyrkomöte och stiftsfullmäktige.
Utskottet avvisar tanken på att de kyrkliga valen skall äga rum
samtidigt med de allmänna valen men anser att frågan om att
förlägga kyrkliga val till annan tidpunkt bör kunna övervägas i
det beredningsarbete som pågår inom civildepartementet och hos
svenska kyrkans centralstyrelse.
Reservation har avgetts beträffande nuvarande
budröstningsregler (m, fp, c, mp). Särskilt yttrande (m)
föreligger beträffande valkretsindelningen i Malmöhus län.
Motionerna
1989/90:K206 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
en kyrkans valdag bör införas i enlighet med vad i motionen
anförts.
1989/90:K239 av Bruno Poromaa (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
gemensam valdag.
1989/90:K605 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om övergång till ett enhetligt
valsystem vid kommun- och landstingsvalen.
1989/90:K618 av Charlotte Branting och Barbro Sandberg (fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om tidpunkten för val till
kyrkofullmäktige, stiftsfullmäktige och kyrkomöte.
1989/90:K619 av Charlotte Branting och Sigge Godin (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtgärder för att genomföra direkta val
till kyrkomötet och till stiftsfullmäktige.
1989/90:K624 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c)
vari yrkas såvitt gäller rättvisare mandatfördelning att
riksdagen uttalar att det fortsatta reformarbetet på det
kommunala området skall ha den inriktning som anges i denna
motion.
1989/90:K628 av Owe Andréasson och Helge Hagberg (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kyrkofullmäktigevalet.
1989/90:K638 av Göran Åstrand m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
en kyrkans valdag bör införas i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1989/90:K701 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c)
vari yrkas att riksdagen beslutar att 11 kap. 3 § vallagen skall
ha följande lydelse: Väljare som -- -- -- fyllt 18 år. Vårdare
är den som yrkesmässigt eller på ett därmed likartat sätt ger
väljaren vård av mera varaktigt slag. Sådan valsedelsförsändelse
-- -- -- på följande sätt. Väljare lägger -- -- -- känt för dem.
Vårdare skall ange i vilket vårdnadsförhållande han står till
väljaren. Vittne skall -- -- -- vara vittne.
1989/90:K702 av Bengt Silfverstrand och Gunnar Nilsson (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av
vallagen.
1989/90:K703 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen
begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att
förändra valkretsindelningen i Malmöhus län på så sätt att
Fyrstadskretsen upphör.
1989/90:K704 av Sten Andersson i Malmö (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar om sådan ändring i vallagen att ett system
med utjämningsmandat tillämpas vid kommunfullmäktigeval i
enlighet med vad som föreslagits i motionen.
1989/90:K705 av Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att ändra 11 kap. 3 § vallagen
enligt vad som angivits i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär utredning av vilka
effekter som införandet av utjämningsmandat och någon form av
småpartispärr vid kommunfullmäktigeval i valkretsindelade
kommuner för med sig.
1989/90:K706 av Rolf Kenneryd (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till lagstiftning som tillgodoser vad
som i motionen anförts om valhemligheten.
Utskottet
1. Valsystemet vid kommun-och landstingsval
Motionerna
I motionerna K605 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt
(båda s), K624 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c) såvitt nu är i
fråga, K704 av Sten Andersson i Malmö (m) och K705 av Anders
Björck m.fl. (m) yrkande 2 förordas att valsystemet vid
kommunfullmäktigvalen ändras på så sätt att valkretsindelade
kommuners mandat fördelas på fasta mandat och utjämningsmandat.
Enligt motion K605 bör valsystemet göras enhetligt för val
till kommunfullmäktige och landsting. Det är enligt motionärerna
angeläget -- med hänsyn till den partistruktur som utvecklats i
många kommuner under 1980-talet -- att åter aktualisera en
synkronisering mellan valsystemen i landsting och kommuner. Med
nuvarande system ökar partisplittringen och med denna den
politiska handlingsförlamningen i många kommuner.
Enligt motion K624 kan mandatfördelningen i valkretsindelade
kommuner starkt avvika från vad som skulle ha gällt vid en
strikt proportionell fördelning. Valkretsindelningen fungerar
som en spärr mot mindre partier. Det finns enligt motionen
exempel på att spärren i kommunalval i realiteten varit
betydligt högre än vid riksdags-och landstingsval. En bättre
rättvisa kan lämpligen åstadkommas genom införande av
utjämningsmandat.
I motion K704 föreslås att riksdagen beslutar sådan ändring i
vallagen att ett system med utjämningsmandat tillämpas vid
kommunfullmäktigval på samma sätt som vid landstingsval.
Motionären anför också att det är en viss fördel att även i
kommunfullmäktigvalen ha en spärr mot småpartier som kommer upp
något eller några år. Vad som anförts i denna fråga bör enligt
motionären beaktas i det fortsatta reformarbetet på det
kommunala området.
I motion K705 erinras om att 1983 års
decentraliseringsberedning stannade för att föreslå att
nuvarande valsystem vid kommunfullmäktigvalen tillämpas tills
ytterligare erfarenheter vunnits. En minoritet (c, fp, vpk)
reserverade sig till förmån för ett system med utjämningsmandat
utan procentspärr. Motionärerna anser att det vore värdefullt
att få ytterligare belyst vilka effekter som ett införande av
utjämningsmandat och någon form av småpartispärr för med sig.
Det bör därför uppdras åt regeringen att utreda frågan.
Gällande regler m.m.
Enligt 2 kap. 9§ vallagen (1972:620) skall kommun indelas i
valkretsar, om det i kommunen finns fler än 24000
röstberättigade invånare eller om det för kommunen skall utses
minst 51 fullmäktige. Om antalet röstberättigade invånare
överstiger 6000 får kommun indelas i valkretsar. Annan kommun
får indelas i valkretsar om synnerliga skäl föreligger på grund
av kommunens särskilt betydande utsträckning eller liknande
förhållanden. Vidare gäller för valkretsindelningen bl.a. att
valkretsarna skall utformas på sådant sätt att varje krets kan
beräknas utse minst 15 ledamöter i fullmäktige. Det är
kommunfullmäktige som beslutar om valkretsindelning, vars beslut
dock skall fastställas av länsstyrelsen. Någon småpartispärr
finns inte. Viss spärreffekt följer dock av det system som
tillämpas vid fördelningen av mandaten (jämkningen i
uddatalsmetoden med 1,4 som första divisor).
I 1983 års demokratiberedningsuppdrag ingick att pröva frågan
om förbättrad proportionalitet vid val av kommunfullmäktige i
valkretsindelade kommuner. Beredningen stannade för att föreslå
att nuvarande valsystem vid kommunfullmäktigvalen tillämpas
tills ytterligare erfarenheter vunnits. Ställningstagandet
redovisades i en skrivelse till civildepartementet den 30 juni
1985. Beredningen var inte enig. Tre ledamöter (c, fp, vpk)
reserverade sig till förmån för ett system med utjämningsmandat
utan procentspärr. I motiveringen anförde majoriteten att de
studier som gjorts visar att det nuvarande systemet fyller högt
ställda krav på proportionalitet. En övergång till valsystem med
fasta valkretsmandat och utjämningsmandat skulle endast medföra
vissa smärre förbättringar vad gäller proportionaliteten.
Beredningen ansåg inte tillräckliga skäl föreligga att frångå
den överenskommelse som träffades mellan de fyra största
riksdagspartierna år 1975. Beredningen ansåg inte heller att
antalet mandat per valkrets borde höjas, bl.a. med hänvisning
till att större valkretsar är en nackdel ur demokratisynpunkt.
Behandling i riksdagen
I proposition 1986/87:91 om aktivt folkstyre i kommuner och
landsting behandlades frågan om det kommunala valsystemet.
Civilministern anförde (s. 59) att han liksom
demokratiutredningen ansåg att det går att åstadkomma en
tillfredsställande proportionalitet med nuvarande kommunala
valsystem och att en eventuell förändring av detta system måste
bygga på ytterligare erfarenheter. Med hänvisning härtill
föreslogs inte några ändrade regler för beräkningen av mandat i
valkretsindelade kommuner eller någon höjning av minimiantalet
mandat i valkretsarna.
I motioner hade föreslagits ett införande av ett system med
utjämningsmandat. Utskottet (KU1987/88:23) avstyrkte
motionerna under hänvisning till tidigare ställningstaganden i
saken och tillstyrkte propositionen. I en reservation (fp, vpk)
hemställdes att regeringen skulle få i uppdrag att utarbeta
regler för övergång till ett system med utjämningsmandat i
valkretsindelade kommuner. I ett särskilt yttrande av de
moderata ledamöterna anfördes att frågan om utjämningsmandat och
småpartispärr borde ytterligaxre belysas i lämpligt sammanhang.
Riksdagen följde utskottet.
Därefter har frågan om utjämningsmandat behandlats i riksdagen
vid ett antal tillfällen med anledning av motioner, senast
hösten 1989 (1989/90:KU4). Riksdagen avslog då motionsyrkanden
om ändring av valsystemet under hänvisning till ovan redovisade
tidigare ställningstaganden.
Utskottet
Motionsförslag om ändring av det kommunala valsystemet genom
införande av utjämningsmandat i valkretsindelade kommuner har
behandlats och avslagits vid ett flertal tillfällen under senare
år. I proposition 1986/87:91 om aktivt folkstyre togs frågan
också upp. Enligt civilministern uppnås tillfredsställande
proportionalitet med nuvarande valsystem, och en eventuell
ändring borde bygga på ytterligare erfarenheter varför frågan
inte ledde till några förslag. Utskottet vill erinra om att RSV
föreslagit att det tekniska och administrativa valförfarandet
blir föremål för en grundläggande översyn. Förslag har lagts
fram såväl i den sedvanliga utvärdering av de allmänna valen som
RSV regelmässigt gör som i en särskild promemoria. Frågor om det
kommunala valsystemet har dock ej aktualiserats i dessa
sammanhang.
Enligt vad utskottet erfarit bereds för närvarande RSVs
förslag inom justitiedepartementet. Den planerade översynen
kommer att preciseras närmare under början av nästa år.
Ställningstagande till hur arbetet skall bedrivas kommer att ske
längre fram. Översynsarbetet kommer att inledas med en teknisk
genomgång inom departementet. Därigenom skapas också underlag
för bedömning i ett senare skede av vilka ytterligare frågor som
kan behöva utredas.
Utskottet anser det mycket angeläget att en genomgripande
översyn av valförfarandet i enlighet med vad RSV föreslagit nu
kommer till stånd. Översynen bör enligt utskottet självfallet
kunna gälla andra valfrågor än de som RSV aktualiserat. Enligt
utskottet bör sålunda även de i motionerna upptagna frågorna om
utjämningsmandat i valkretsindelade kommuner omfattas av
översynen. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att en
översyn av berört slag normalt brukar föregås av överläggningar
mellan regeringen och partiernas företrädare i valfrågor. Enligt
utskottet bör den slutliga beredningen av aktuella valfrågor ske
under parlamentarisk medverkan. Vad utskottet anfört med
anledning av motionerna K605, K624 såvitt nu är i fråga, K704
och K705 yrkande 2 bör ges regeringen till känna.
2. Valkretsindelningen i Malmöhus län
Motionen
Enligt motion 1989/90:K703 av Bertil Persson (m) har
fyrstadskretsen spelat ut sin roll och bör avvecklas. Värdet av
fyrstadskretsen har länge varit omdiskuterad. Att isolera ut
fyra skånska städer -- Malmö, Helsingborg, Lund och Landskrona
-- som en särskild valkrets är enligt motionären inte rimligt.
Naturligare vore att Malmö blev en egen valkrets eller två
valkretsar. Regeringen bör därför tillsätta en utredning i
angivet syfte.
Gällande regler, m.m.
För val till riksdagen är riket indelat i 28 valkretsar. I de
flesta fall utgör länet en valkrets. Enligt 2 kap. 1§ vallagen
utgör Malmö, Helsingborg, Landskrona och Lunds kommuner en
valkrets (fyrstadskretsen) och Malmöhus län i övrigt en
valkrets.
Tidigare behandling
Frågan om valkretsindelningen behandlades av personvals-och
valkretsutredningen (Ju1974:19) som 1977 föreslog ny indelning
i tre geografiskt sammanhängande valkretsar. Förslaget utreddes
vidare av en särskild utredare som förordade (DsJu1980:3) en
sådan lösning. Förslaget har inte fullföljts genom någon
proposition.
Folkstyrelsekommittén som även behandlade frågor rörande
valkretsindelningen, bl.a. fyrstadskretsen, lade emellertid inte
fram något förslag till ändring under hänvisning till att någon
allmän uppslutning från partiernas sida inte kunde skapas.
Justitieminister Laila Freivalds anförde vid ett frågesvar den
16 mars 1989 att hon inte avsåg ta något initiativ i frågan med
hänsyn till att förslaget nyligen prövats av
folkstyrelsekommittén.
Motsvarande motionsförslag har behandlats och avslagits vid
ett flertal tillfällen under senare år, senast hösten 1989
(1989/90:KU4). Utskottet avstyrkte den aktuella motionen med
hänsyn till att frågan nyligen varit föremål för parlamentarisk
prövning.
Utskottet
Motionsförslag om ändring av valkretsindelningen i Malmöhus
län har behandlats och avslagits av riksdagen vid ett flertal
tillfällen under senare år. Frågan behandlades även inom
folkstyrelsekommittén, som emellertid inte lade fram något
förslag till ändring under hänvisning till att någon allmän
uppslutning från partiernas sida inte kunde skapas.
Utskottet, som anser det viktigt att frågor om ändring av
valkretsorganisation sker med bred partipolitisk uppslutning,
får under hänvisning till tidigare ställningstaganden i saken
avstyrka motion K703.
3. Budröstning
Motionerna
I motion 1989/90:K701 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö
m.fl. (c) hemställs att reglerna om budröstning ändras så att
begreppet vårdare definieras i lagtexten och att den som
avlämnar valsedelsförsändelse (budet) i egenskap av vårdare
skall ange i vilket vårdnadsförhållande han står till väljaren.
Enligt motionen är möjligheten till budröstning av stort
värde. Brister i tillämpningen av budröstningen har emellertid
föranlett kritik i rätt många fall. Frågan har prövats av
valprövningsnämnden i ett antal ärenden. Nuvarande ordning är
enligt motionärerna inte invändningsfri; och otillbörlig
påverkan har uppdagats och i något fall har valet fått göras om.
En viktig anledning till att problem uppkommer och att missbruk
inte kan uteslutas är att det i gällande bestämmelser inte
närmare anges vem som skall anses som vårdare eller hur
vårdnadsförhållandet skall styrkas. Genom att institutets
omyndighetsförklaring inte längre finns kvar torde användningen
av vårdare som bud komma att öka. I motionen framläggs förslag
till lagändring i preciserande syfte.
I motion 1989/90:K705 yrkande 1 av Anders Björck m.fl. (m)
föreslås på motsvarande grunder som i motion K701 också att
regleringen i vallagen ändras så att begreppet vårdare
definieras samt att vårdaren skall ange i vilket
vårdnadsförhållande han står till väljaren.
Gällande regler, m.m.
Särskilda bestämmelser om röstning med valsedelsförsändelse
återfinns i 11 kap. vallagen. Enligt 3§ får väljare, som på
grund av sjukdom, rörelsehinder eller hög ålder ej kan inställa
sig i vallokalen, lämna valsedel genom bud. Bud får den vara som
är väljarens barn, barnbarn, fader, moder, syskon eller vårdare
som fyllt 18 år. I nämnda paragraf finns också
detaljföreskrifter om valsedelsförsändelser. Då
valsedelsförsändelse mottas skall valförrättaren kontrollera att
gällande regler iakttagits -- 11 kap. 7§. Bud som ej är känt
av röstmottagaren är skyldig att legitimera sig -- 8§. Väljare
som är gift får lämna valsedel genom sin make -- 1§.
Tidigare behandling m.m.
Motionsyrkanden avseende budröstning har tidigare behandlats
av riksdagen, senast hösten 1989 (1989/90:KU4). Då avslogs en
motion under hänvisning till tidigare bedömning, varvid
utskottet framhöll vikten av att budröstningsförfarandet och
partiernas roll hålls klart isär och att det var av särskild
betydelse att de som medverkar i röstningsförfarandet på
vårdinstitutioner följer gällande regler. Det kunde enligt
utskottet förutsättas att de politiska partierna kommer att
verka för att de aktiva i det lokala valarbetet blir orienterade
om gällande föreskrifter. I en reservation (m, c, fp) yrkades
bifall till motionens lagförslag. Riksdagen följde utskottet.
Utskottet
Frågan om reglerna för budröstning genom vårdare har
behandlats vid ett flertal tillfällen med anledning av motioner,
senast hösten 1989 (1989/90:KU4). Utskottet avstyrkte då
motionsförslag under hänvisning till att frågan kommer under
övervägande inom justitiedepartementet med anledning av
riksskatteverkets skrivelse med utvärdering av 1988 års val.
RSV har i sin särskilda promemoria i år hos
justitiedepartementet aktualiserat vissa frågor av valteknisk
natur rörande budröstning. Utskottet får under hänvisning till
tidigare ställningstagande avstyrka motionerna K701 och K705
yrkande 1.
4. Vallängds offentlighet
Motionen
I motion 1989/90:K706 av Rolf Kenneryd (c) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
vallagen att röstlängd efter förrättat val ej längre skall vara
öppen för insyn. Röstlängderna bör enligt motionären arkiveras
på länsstyrelserna under viss tid och därefter förstöras. Enligt
motionen är rösthemligheten en viktig hörnsten i en demokrati.
Också rätten att avstå från att rösta bör väljarna ha utan
omgivningens vetskap och påverkan. Nuvarande regler möjliggör
för valorganisationer och enskilda att studera längden och göra
anteckningar om innehållet. Härigenom avslöjas inte den
politiska hemvisten men möjligheten är enligt motionen stor att
i vissa lägen spåra ändrade sympatier, partibyte etc., och
risken för påtryckningar inför nästa val är påfallande. Med
hänsyn till väljarnas integritet bör vallängderna efter valen
inte vara offentliga.
Gällande regler, m.m.
Bestämmelser om röstlängd finns i 4 kap. vallagen. Allmän
röstlängd upprättas årligen för varje valdistrikt av lokala
skattemyndigheten, senast den 20 juni. I allmän röstlängd tas
upp svensk medborgare som den 1 juni är kyrkobokförd i
valdistriktet och som har fyllt eller före den 1 september det
år röstlängden upprättas fyller sjutton år. Utlänningar tas upp
i längden om de varit kyrkobokförda i riket den 1 november de
tre åren närmast före valåret (kommunal rösträtt). För den som
ej fyllt aderton år den 1 september det år röstlängden upprättas
antecknas den dag då han blir röstberättigad.
Allmän röstlängd skall vara framlagd för granskning hos lokala
skattemyndigheten viss tid efter upprättandet. Fastställd
röstlängd gäller från den 1 september till 31 augusti följande
år. Särskild röstlängd upprättas enligt föreskrifter i vallagen
för svenskar bosatta i utlandet. Vid valförrättning antecknar
valförrättaren i samband med att valkuverten tas emot och läggs
i valurnorna i röstlängden att väljaren röstat. Efter preliminär
rösträkning hos valnämnden översänds protokoll till
länsstyrelsen. Röstlängden skall behållas av valnämnden.
Behandling i riksdagen m.m.
Frågan om sekretesskydd för röstlängd har behandlats av
riksdagen vid ett flertal tillfällen, senast år 1977,
(KU1976/77:43) med anledning av motioner med samma syfte som
den nu föreliggande.
Vid behandlingen 1964 (KU1964:10) avstyrkte utskottet då
aktuell motion och anförde bl.a. följande.
Att röstlängd är offentlig handling är ej ett uttryck allenast
för den allmänna offentlighetsgrundsatsen utan även för
vallagstiftningens speciella hänsyn. Denna bygger sålunda på
grundprincipen, att valförrättning skall vara offentlig, med
möjlighet till full insyn från allmänheten men med väl
garanterat skydd för valhemligheten i dess förut angivna
betydelse. Sålunda sker både röstavgivningen, den preliminära
rösträkningen och den slutliga sammanräkningen inför öppna
dörrar. Ett led i detta system är, att även röstlängd, som
ligger till grund för valet, skall vara offentlig handling.
Avsikten med dessa bestämmelser är att skapa starka garantier
för förrättade vals äkthet och mot obehöriga förfaranden.
Enligt utskottets mening är det icke möjligt att på något sätt
inskränka den offentlighet vid valförrättning, som tillhör
vallagstiftningens grundprinciper. Såvitt möjligt måste
fullständiga garantier upprätthållas mot obehöriga förfaranden.
Av största vikt är även, att allmänheten hyser fullt förtroende
för valförrättningens korrekthet. Det framstår därför som
otänkbart, att avprickning av röstande sker i en handling, som
är undantagen offentligheten. Sådan avprickning sker både under
röstavgivningen och, med avseende å poströster, vid
sammanräkningen. Att röstlängden även måste vara offentlig vid
den preliminära rösträkningen är tydligt, då kontrollmöjligheter
eljest skulle saknas.
Under hänvisning till det ovan redovisade ställningstagandet
avslogs liknande motionsyrkanden 1969 och 1975.
Frågan behandlades även av 1978 års vallagskommitté (SOU
1980:45) som, efter redovisning av konstitutionsutskottets
ställningstaganden och förarbetena till den nya sekretesslagen,
ansåg att det inte borde komma i fråga att införa sekretess för
uppgifter i de allmänna och särskilda röstlängderna.
Utskottet
Riksdagen har tidigare vid ett flertal tillfällen behandlat
och avslagit motioner om sekretesskydd för röstlängd. De skäl
som i motion K706 anförs för ett sekretesskydd måste vägas mot
kravet på offentlighet vid valförrättning och möjligheter till
kontroll.
Vissa frågor om röstlängder kommer enligt RSVs förslag att tas
upp i den valtekniska översyn som nu bereds, men detta tar sikte
på rutiner för framställning och granskning. Utskottet får under
hänvisning till tidigare ställningstaganden i frågan avstyrka
motion K706.
5. Partibegreppet i vallagen, m.m.
Motionen
I motion 1989/90:K702 av Bengt Silfverstrand och Gunnar
Nilsson (båda s) erinras dels om den valtekniska definition av
partibegreppet som gjorts i 3 kap. 7§ regeringsformen: "Med
parti avses varje sammanslutning eller grupp av väljare, som
uppträder i val under särskild partibeteckning", dels om
bestämmelsen i 6 kap. 9§ vallagen om tillhandahållande av s.k.
partimarkerade valsedlar. Enligt motionärerna har utvidgningen
av den senare regeln till att gälla parti som vid något av de
två senaste valen erhållit 1% av rösterna i hela landet i
förening med en ökande tendens hos olika partier och
väljargrupper att uppträda på skilda sätt i de tre valen lett
till att det i vissa fall från valmyndigheternas sida har
tillhandahållits partimarkerade valsedlar som varit oönskade av
partiet i fråga. Detta förhållande är enligt motionen djupt
otillfredsställande och bör leda till en översyn av vallagens
regler i god tid före nästa allmänna val.
Motionärerna erinrar om att det efter 1988 års val i flera
fall förekom att mandat blev obesatta eller att mandat besatts
med stöd av enstaka handskrivna kandidatnamn. Motionärerna
ifrågasätter mot denna bakgrund om något parti i
regeringsformens mening framträtt. Enligt motionen borde
platserna under sådana förhållanden gå vidare till övriga
partier. Enligt tidigare ordning med helt slutna valkretsar vid
riksdagsval fanns enligt motionen en regel som innebar att plats
som inte kunde besättas på grund av kandidatbrist skulle
tillfalla det av övriga partier som enligt jämförelsetalen stod
närmast till att ta mandatet i fråga. En liknande regel bör
enligt motionen återinföras i vallagen. Motionärerna erinrar om
att den översyn av vallagen som RSV föreslagit främst motiverats
av problemet med obesatta mandat medan frågor om missbruk av
partimarkerade valsedlar inte tagits upp av RSV. Översynen bör
lämpligen omfatta även den senare frågan.
Riksskatteverket
Riksskatteverket har i sin utvärdering av erfarenheter från
1988 års val tagit upp frågan om obesatta mandat. RSV anför
följande:
Efter 1988 års val uppmärksammade bl.a. massmedia att
miljöpartiet de gröna fått mandat i många kommuner där partiet
egentligen inte ställt upp i valet. Eftersom det i dessa
kommuner inte fanns några tryckta valsedlar använde väljarna de
partimarkerade valsedlar som tillhandahölls av RSV.
Röster på parti som inte ställer upp i val är ingen ny
företeelse, i varje fall inte i kyrkofullmäktigval. I
septembervalen har det dock inte tidigare förekommit i sådan
omfattning att partiet kunde delta i mandatfördelningen.
RSV har från länsstyrelserna inhämtat uppgifter om de fall vid
1988 års kommunfullmäktigval där mandat blivit obesatt eller där
mandat besatts med stöd av enstaka handskrivna kandidatnamn.
I två kommuner har mandat för miljöpartiet blivit obesatt på
grund av att kandidatnamn helt saknats på valsedlarna. I nio
kommuner har någon suppleant inte kunnat utses för miljöpartiet.
Även vänsterpartiet kommunisterna saknar helt suppleanter i en
kommun.
Enligt 14 kap. 15d§ vallagen skall överskjutande mandat
vara obesatt under den tid för vilken valet gäller om ett parti
erhållit flera mandat än vad som motsvarar antalet namn på
partiets valsedlar. För kommunfullmäktige utses suppleanter
enligt 14kap. 19§ vallagen. Härvid gäller i princip samma
regler i de fall suppleanter inte kan utses. Dessutom tillämpas
ett s.k. listtroget system, vilket innebär att suppleanter
endast kan utses med hjälp av de valsedlar som upptar ledamotens
namn.
Omfattningen av obesatta mandat och otillräckligt antal
suppleanter efter 1988 års val utgör enligt RSVs bedömning motiv
för en särskild översyn av ifrågavarande bestämmelser. Ett
alternativ till gällande bestämmelser är att platsen övergår
till det parti som står närmast på tur att tilldelas mandat. Vad
gäller suppleanter är dock en sådan lösning mindre lämplig. I
detta sammanhang kan dessutom folkstyrelsekommitténs förslag i
betänkandet Folkstyrelsens villkor (SOU 1987:6) om obligatorisk
förhandsanmälan tas upp till förnyad prövning. Vid
kommunfullmäktigvalen ger dock inte kommitténs förslag
motsvarande effekter eftersom anmälan för riksdags- eller
landstingsval enligt förslaget även skulle gälla för val till
kommunfullmäktige. För att få motsvarande effekt som vid
kyrkofullmäktigval krävs en vidareutveckling av kommitténs
förslag med förhandsanmälan för varje enskilt val.
Tidigare behandling, m.m.
En motion av i stort likartat syfte och av samma motionärer
behandlades av riksdagen hösten 1989. Utskottet (1989/90:KU12)
erinrade då om att frågan om tillhandahållande av valsedlar
nyligen behandlats av riksdagen med anledning av motionsyrkande
om att centrala valmyndigheten skulle beakta
partiorganisationernas önskemål om utläggning av valsedlar.
Utskottet anförde då (1989/90:15) bl.a. att tillhandahållandet
av valsedlar gäller alla tre valen och att det kan uppkomma
situaitoner då man inte vet vilken partiorganisation som skall
avgöra frågan. Motionsyrkandet avstyrktes under hänvisning till
att riksskatteverkets rapport var under beredning inom
regeringskansliet.
Utskottet
Under föregående riksmöte behandlades och avslogs en motion om
översyn av vallagens regler rörande partibegreppet under
hänvisning till att frågan om obesatta mandat och
tillhandahållandet av valsedlar skulle tas upp till beredning i
regeringskansliet med anledning av RSVs utvärdering av
erfarenheter av 1988 års val. Utskottet får under hänvisning
till att frågor om valsedelsutläggning m.m. ingår bland de
frågor som enligt RSVs förslag bör bli föremål för en lagteknisk
översyn avstyrka motion K702.
6. Kyrkliga val, m.m.
Motionerna
Enligt motionerna 1989/90:K206 yrkande 6, av Carl Bildt m.fl.
(m), 1989/90:K618 av Charlotte Branting och Barbro Sandberg
(bådafp) och 1989/90:K638 yrkande 3 av Göran Åstrand m.fl. (m)
bör de kyrkliga valen förläggas till året innan det år allmänna
val hålls.
Alla kyrkliga val bör enligt motion K206 samlas till en ny
kyrkans valdag. Denna bör förläggas till oktober månad året före
kommunfullmäktigvalen. Mandatperioden för kyrkofullmäktige bör
vara lika lång som kommunfullmäktiges. Förändringen skulle kunna
innebära ökad uppmärksamhet från väljare, partiorganisationer
och massmedier.
I motion K618 erinras om att folkstyrelsekommittén
(SOU1987:6) föreslagit att kyrkofullmäktigvalen skulle
förrättas i oktober året före kommunfullmäktigval, men att
regeringen inte fullföljde förslaget i proposition under
hänvisning till att kommittén inte varit enhällig i frågan.
Därefter har kyrkomötet 1988 (KL1988:9) uttalat sig för att
kyrkofullmäktigvalen hålls på hösten året före de allmänna valen
och hos regeringen begärt att folkstyrelsekommitténs förslag
aktualiseras. Motionärerna anser att riksdagen bör ansluta sig
till kyrkomötets uppfattning i frågan. Enligt motionen bör val
till stiftsfullmäktige och kyrkomöte ske samtidigt med
kyrkofullmäktigvalen.
Enligt motion K638 är det av ett stort värde att kyrkovalen
får en självständigare och friare ställning. Motionärerna
förordar att de förläggs till året innan det år allmänna val
hålls.
I motionerna K239 och K628 föreslås att valen till
kyrkofullmäktige bör ske samtidigt med de allmänna valen. I båda
motionerna erinras om det mycket låga valdeltagandet vid
kyrkofullmäktigvalen. Mest rationellt och väsentligt billigare
skulle en sammanhållen valdag vara. Enligt motion K628 bör de
kyrkliga valen ske i anslutning till de kommunala valen om det i
en framtid blir aktuellt med skilda valdagar.
Frågan om direkta val till kyrkomötet och stiftsfullmäktige
tas upp i motion K619. Motionärerna erinrar om att 1979 års
kyrkomöteskommitté i sitt betänkande SOU1982:14 om ett
reformerat kyrkomöte uttalat sig för att förutsättningarna för
direkta val till kyrkomötet borde utredas, vilket också skett
genom folkstyrelsekommittén, som emellertid förordat ett
bibehållande av nuvarande system ytterligare någon tid innan
slutlig ställning tas i direktvalsfrågan. Enligt motionen bör,
med hänvisning till att 1989 års kyrkomöte i framställning till
regeringen (KL1989:28) funnit skäl att begära att frågan om
direkta val till kyrkomötet och stiftsfullmäktige ånyo
aktualiseras, riksdagen begära hos regeringen att frågorna blir
föremål för en utredning.
Folkstyrelsekommittén
Folkstyrelsekommittén hade enligt sina direktiv (dir. 1984:23)
att utreda frågor om kyrkofullmäktigvalen och att undersöka
möjligheterna att införa direkta val till kyrkomötet. Frågorna
skulle ses i ett större sammanhang och behandlas i samband med
de övergripande valfrågorna. Kommittén anförde i sina
överväganden bl.a.
Kyrkofullmäktigval
Vi skall enligt våra direktiv pröva på vilket sätt
valdeltagandet i kyrkofullmäktigvalen kan främjas. Vår strävan
har varit att inte med våra förslag förändra relationen
stat--kyrka. Det står enligt vår mening alldeles klart att
gällande ordning inte främjar ett högt valdeltagande. Väljarna,
partierna och myndigheterna präglas vid denna tidpunkt av en
betydande valtrötthet. Starka skäl, politiska, valtekniska och
administrativa, talar alltså för att kyrkofullmäktigvalen
förläggs till annan tidpunkt.
Enligt vår mening finns tre alternativ till förläggning.
Kyrkofullmäktigvalen kan förläggas
samma dag som kommunfullmäktigvalen
året efter kommunfullmäktigvalen
året före kommunfullmäktigvalen.
Det finns enligt vår mening skäl som talar för att lägga
samman kyrkofullmäktigvalen med kommunfullmäktigvalen. Svenska
kyrkan är en folkkyrka. De kyrkopolitiska frågorna berör många
människor. Församlingarna har kommunstatus och beskattningsrätt.
Det är därför av stor vikt att så många som möjligt utövar sin
rösträtt. En förläggning av kyrkofullmäktigvalen tillsammans med
kommunalvalen skulle sannolikt innebära en dramatisk ökning av
valdeltagandet. Det är dock inte troligt att en sådan ökning
skulle vara ett uttryck för ett ökat intresse för de
kyrkokommunala frågorna. Den kyrkopolitiska valrörelsen skulle
sannolikt inte heller uppmärksammas särskilt mycket mer än vad
som sker i dag. Vi kan alltså inte förorda att
kyrkofullmäktigvalen förrättas samma dag som
kommunfullmäktigvalen.
Om kyrkofullmäktigvalet förläggs året efter
kommunfullmäktigvalet skulle en jämnare arbetsbelastning hos
valmyndigheterna uppnås. Detta är dock enligt vår mening inte
tillräckliga skäl för att välja en sådan förläggning av
valdagen.
Det förefaller mest ändamålsenligt att förlägga
kyrkofullmäktigvalen året före de övriga allmänna valen.
Sannolikt skulle de kyrkokommunala frågorna då få avsevärt
större uppmärksamhet och större intresse hos partierna och
väljarna. Möjligheterna för de politiska partierna att på allvar
engagera sig i kyrkofullmäktigvalen är sannolikt störst om valen
läggs vid denna tidpunkt. Valdeltagandet skulle därigenom
sannolikt också öka. Vi vill alltså mot denna bakgrund föreslå
att kyrkofullmäktigvalen förrättas tredje söndagen i oktober
året före kommunfullmäktigvalen. Man skall dock inte göra sig
överdrivna föreställningar om ökat intresse för de
kyrkokommunala frågorna och ökat valdeltagande. Frågorna har
måhända inte alltid en sådan karaktär att de kan bära upp en
valrörelse i vanlig mening.
Kyrkomötetsval
Allmänna demokratiska skäl talar för att ett system med
direkta val skall väljas. Direktval aktualiserar dock ett antal
principiella problem.
I det svenska politiska livet är partierna ett bärande
element. Inför valen formulerar partierna de alternativ som
föreläggs väljarna. Partierna nominerar kandidater till de
beslutande församlingarna. Det är knappast möjligt att ta
ställning till frågan om direktval till kyrkomötet utan att
samtidigt överväga vilken ställning och betydelse man vill
tillmäta partierna.
Ett direktvalssystem kräver att väljarna föreläggs distinkta
alternativ. Detta uppmuntrar ett direkt engagemang av partier.
Inom svenska kyrkan verkar icke blott etablerade politiska
partier utan även andra icke rikspolitiskt förankrade partier
och grupperingar. Direkta val skulle med all säkerhet förstärka
tendensen mot rikspolitisering av kyrkomötesvalen och därmed på
ett avgörande sätt påverka betingelserna för andra grupperingar
inom kyrkan.
Man måste också överväga om det finns politiska
förutsättningar för en valrörelse i egentlig mening. Om väljarna
skall kunna ta ställning krävs det att de kyrkopolitiska
frågorna förs ut och levandegörs på ett sätt som engagerar
väljarna.
Vid riksdagsvalet tillämpas ett riksproportionellt system med
fasta valkretsmandat och utjämningsmandat som ger partierna
representation i förhållande till deras styrka i hela riket. Ett
sådant valsystem leder ofrånkomligen till ett rikstäckande
partisystem, som kanske inte är önskvärt inom kyrkopolitiken.
Ett valsystem där mandaten fördelas i slutna valkretsar
aktualiserar andra problem som rör proportionaliteten. I sådana
fall är det av central betydelse för proportionaliteten hur
många mandat som fördelas i valkretsen. Ju fler mandat som
fördelas desto mindre är risken för avvikelser från
proportionaliteten. I kommunfullmäktigvalen utformas valkretsar
så att de kan beräknas omfatta minst 15mandat för att kravet
på rimlig proportionalitet skall kunna uppfyllas. Ju färre
mandat en valkrets omfattar desto större är risken att stora
partier blir överrepresenterade. Av valkretsarna i
kyrkomötesvalet år 1985 omfattar 7 av de 16 valkretsarna mindre
än 15 mandat. Vid kyrkomötesvalen deltar ett stort antal
grupperingar vid sidan av stora etablerade partier. Risken för
överrepresentation för de stora partierna skulle vara
överhängande med ett valsystem där mandaten fördelas i slutna
valkretsar.
Ett representativt valresultat förutsätter också ett högt
valdeltagande. Det valdeltagande som kan förväntas vid direkta
val till kyrkomötet kommer med stor sannolikhet att vara mycket
lägre än vid övriga allmänna val. Detta gäller sannolikt också
om kyrkomötesvalet skulle förrättas på en särskild kyrkans
valdag tillsammans med kyrkofullmäktigvalet. Lågt valdeltagande
urholkar självklart det demokratiska värdet av direkta val.
Direkta val till kyrkomötet skulle innebära stora kostnader
för kyrkan, partierna och staten.
Kommittén stannade för att förorda att nu gällande indirekta
valsystem borde tillämpas ytterligare någon tid innan slutlig
ställning tas. I sina slutsatser anförde kommittén bl.a.
följande.
Det indirekta valförfarande som gäller i dag har i sina
huvuddrag tillämpats vid två val. Detta är enligt vår mening
allför kort tid för att man skall kunna dra några bestämda
slutsatser om valsystemets värde från demokratiska och
valtekniska utgångspunkter. Kyrkomötesreformen i stort kommer
också att bli föremål för utvärdering från andra utgångspunkter
än valtekniska. Utfallet av denna utvärdering har stor betydelse
för hur valsystemet skall utformas eftersom den tar upp frågor
om kyrkomötets storlek, mandatens fördelning på stiften och
biskoparnas ställning.
Proposition 1987/88:22 om vissa grundlagsfrågor
I propositionen lades fram vissa förslag på grundval av
folkstyrelsekommitténs betänkande (SOU 1987:6). I propositionen
föreslogs inte någon ändring av tidpunkten för
kyrkofullmäktigvalen under hänvisning till bristande politisk
enighet i den grundläggande frågan om riksdagens mandatperiod
och den gemensamma valdagen. I propositionen delades också
folkstyrelsekommitténs bedömning beträffande valen till
kyrkomötet att nu gällande indirekta valsystem borde tillämpas
ytterligare någon tid innan ställning tas i direktvalsfrågan.
Proposition 1987/88:31
I regeringens proposition 1987/88:31 om ny organisation på
lokal- och stiftsplanet i svenska kyrkan m.m. föreslogs
indirekta val av stiftsfullmäktige.
Stiftssamfällighetens beslutande organ är stiftsfullmäktige
som skall bestå av minst 51 ledamöter och suppleanter.
Församlingarna utser, alltefter antalet röstberättigade
kyrkomedlemmar i församlingen, elektorer för val av
stiftsfullmäktige. Varje kontrakt utgör i princip en valkrets.
Mandatperioden för stiftsfullmäktige är tre år räknat från den
1januari året efter kyrkofullmäktigeval i hela riket.
Kyrkomötet
Kyrkolagsutskottet (KL 1988:9) anförde med anledning av motion
om tidpunkten för kyrkofullmäktigvalen, m.m. följande:
Utskottet delar självfallet den numera inom kyrkan tämligen
allmänt omfattade meningen att deltagandet i
kyrkofullmäktigvalen måste stimuleras, och att valdagens
placering nära efter och helt i skuggan av övriga allmänna val
är ett allvarligt hinder för en sådan vitalisering. Det skulle
vara särskilt olyckligt, om förhållandet är det att ett starkt
kyrkligt önskemål om en ändrad tidpunkt för kyrkofullmäktigvalen
inte kan villfaras enbart av den anledningen att det inte går
att nå en politisk uppgörelse omkring frågorna om
mandatperiodens längd och gemensam valdag för de borgerliga
valen till riksdag, kommuner och landsting.
Utskottet tillstyrker de i motion 1988:29 föreslagna
åtgärderna. Om folkstyrelsekommitténs intentioner kan
förverkligas, bör man i enlighet med motionens önskemål
undersöka om valdagen inte lika gärna kan placeras några veckor
tidigare under valåret. Svårigheterna att från tredje söndagen i
oktober till årets slut tidsmässigt hinna med erforderliga
sammanräkningar, nya nomineringar och stadgade ytterligare val
till såväl beslutande som förvaltande organ får inte
underskattas.
Kyrkomötet beslöt i enlighet med kyrkolagsutskottets förslag
att hos regeringen aktualisera folkstyrelsekommitténs förslag om
ändrad tidpunkt för val av kyrkofullmäktige.
Kyrkolagsutskottet (KL1989:28) anförde med anledning av
motionsyrkanden om direkta kyrkliga val följande:
Som framgår av den redovisade bakgrunden har de kyrkliga
valfrågorna aktualiserats av kyrkomötet vid flera tillfällen
under en följd av år. I skilda sammanhang har framhållits att
direkta val från demokratisk synpunkt är att föredra framför
indirekta. Frågan om valsystemet sammanhänger nära med andra
frågor, bl.a. rörande kyrkomötets sammansättning och
arbetsformer. Det finns skäl att förmoda att direkta val skulle
stimulera till ökat valdeltagande och engagemang i kyrkans
verksamhet. Utskottet finner det beklagligt att inte de kyrkliga
valfrågorna under så lång tid som varit fallet kunnat föras
närmare en lösning, oaktat de framställningar som gjorts.
Utskottet anser sålunda i likhet med motionärerna att frågan om
direkta val ånyo bör aktualiseras av kyrkomötet genom en
framställning till regeringen.
Kyrkomötet beslöt att hos regeringen hemställa om åtgärder för
genomförande av direkta val till kyrkomötet och
stiftsfullmäktige.
Utskottet
Frågor om de kyrkliga valen har behandlats av
folkstyrelsekommittén, dock utan att några förslag till ändring
av nuvarande ordning lades fram för riksdagen. Enligt utskottets
mening bör inte övervägas att förlägga de kyrkliga valen till
samma dag som de allmänna valen. Däremot anser utskottet bl.a.
mot bakgrund av de överväganden som för närvarande sker inom
civildepartementet och hos svenska kyrkans centralstyrelse att
frågor om ändrad tidpunkt för de kyrkliga valen bör tas upp till
prövning. Vad gäller direkta val till kyrkomöte och
stiftsfullmäktige bör ytterligare erfarenheter av nuvarande
system avvaktas innan ställning tas till förändringar. Yrkandena
i motionerna K206 yrkande 6, K618, K619, K239, K628 och K638
yrkande 3 avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande valsystemet vid kommun- och landstingsval
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:K605,
1989/90:K624 såvitt nu är i fråga, 1989/90:K704 och 1989/90:K705
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om översyn av vallagen,
2. beträffande valkretsindelningen i Malmöhus län
att riksdagen avslår motion 1989/90:K703,
3. beträffande budröstning
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:K701 och 1989/90:K705
yrkande 1,
res. (m, c, fp, mp)
4. beträffande vallängds offentlighet
att riksdagen avslår motion 1989/90:K706,
5. beträffande partibegreppet i vallagen, m.m.
att riksdagen avslår motion 1989/90:K702,
6. beträffande kyrkliga val, m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:K206 yrkande 6,
1989/90:K239, 1989/90:K618, 1989/90:K619, 1989/90:K628 och
1989/90:K638 yrkande 3.
Stockholm den 23 oktober 1990
På konstitutionsutskottets vägnar
Olle Svensson
Närvarande: Olle Svensson (s), Catarina Rönnung (s), Kurt
Ove Johansson (s), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c),
Sture Thun (s), Hans Nyhage (m), Sören Lekberg (s), Torgny
Larsson (s), Elisabeth Fleetwood (m), Ylva Annerstedt (fp),
Bengt Kindbom (c), Bo Hammar (vpk), Hans Leghammar (mp), Ulla
Pettersson (s), Rosa-Lill Wåhlstedt (s) och Stig Bertilsson (m).
Reservation
Budröstning (mom. 3)
Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage (m),
Elisabeth Fleetwood (m), Ylva Annerstedt, (fp), Bengt Kindbom
(c), Hans Leghammar (mp) och Stig Bertilsson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar
med "RSV har" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande
lydelse:
Utskottet vill starkt understryka vikten av att så många som
möjligt kan avge sina röster i de allmänna valen. Olika former
av budröstning är härvidlag ett viktigt komplement till den
personliga röstavgivningen.
Samtidigt är det av största vikt att skapa garantier för att
riskerna för otillbörlig påverkan vid budröstning undanröjs.
Vidare är det av stor betydelse att reglerna är så utformade,
att röstmottagarna på så säkra och likformiga grunder som
möjligt kan avgöra om den som tjänstgör som bud skall accepteras
eller ej. Det är olyckligt med olikartad praxis mellan olika
röstmottagare. Tvister om valförrättarnas beslut kan dessutom
leda till överklaganden och i vissa fall omval.
Erfarenheten visar att problem särskilt uppkommit vad gäller
budröstning genom vårdare. Rena missbruk har förekommit, i några
fall beivrade vid domstol. Det har också i övrigt rått stor
osäkerhet om vad som skall avses med ett vårdnadsförhållande.
Genom den reform som leder till att institutets
omyndigförklaring upphört kommer i fortsättningen många av de
personer som i dag är omyndigförklarade att ha rösträtt. Detta
leder till en ökning av budröstning genom vårdare, varför det nu
är särskilt motiverat att införa vissa klargörande bestämmelser
i vallagen. Dessa ökar rättssäkerheten för den enskilde och
underlättar för valförrättaren att avgöra om en
valsedelsförsändelse skall godtas eller avvisas.
Utskottet anser därför i likhet med vad som anförts av
motionärerna att det föreligger behov av att komplettera
föreskrifterna i 11 kap. 3 § vallagen på det sätt som föreslås i
motion 1989/90:K701 och 1989/90:K705 yrkande 1.
dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
3. beträffande budröstning
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:K701 och
1989/90:K705 yrkande 1 beslutar att 11 kap. 3 § vallagen
(1972:620) skall ha i bilaga som reservanternas förslag
betecknade lydelse.
Särskilt yttrande
Valkretsindelningen i Malmöhus län
Hans Nyhage, Elisabeth Fleetwood och Stig Bertilsson (alla m)
anför:
Vi anser att man vid den översyn av vallagen som under
parlamentarisk medverkan nu skall komma till stånd självklart är
oförhindrad att också ta upp andra frågor än de som
aktualiserats av RSV, vilket också utskottet särskilt betonat. I
det sammanhanget är frågan om valkretsindelningen av Malmöhus
län i högsta grad aktuell. Erforderlig bred partipolitisk
uppslutning kring en önskad förändring i denna fråga har
tidigare tyvärr inte kunnat uppnås. Utskottet har i det läget
ansett att något särskilt uppdrag från riksdagens sida inte nu
bör ges. Vi utgår dock från att frågan ånyo bör kunna prövas i
den kommande genomgripande översynen.
Förslag till
Lag om ändring i vallagen (1972:620)
Bilaga
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 3 § vallagen skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Reservanternas förslag till
lydelse
11 kap.
3 §
Väljare, som på grund av Väljare, som på grund av
sjukdom, rörelsehinder sjukdom, rörelsehinder
eller hög ålder ej kan eller hög ålder ej kan
inställa sig i vallokalen inställa sig i vallokalen
för det valdistrikt där för det valdistrikt där
han är upptagen i han är upptagen i
röstlängd eller, om han röstlängd eller, om han
vistas utomlands, hos vistas utomlands, hos
närmaste utlandsmyndighet närmaste utlandsmyndighet
där röstning äger där röstning äger
rum, får lämna valsedel rum, får lämna valsedel
genom bud. Bud får den vara genom bud. Bud får den vara
som är väljarens barn, som är väljarens barn,
barnbarn, fader, moder eller barnbarn, fader, moder eller
syskon eller hans vårdare syskon eller hans vårdare
och som fyllt 18 år. och som fyllt 18 år.
Sådan Vårdare är den som
valsedelsförsändelse yrkesmässigt eller på
anordnas på följande ett därmed likartat sätt
sätt. ger väljaren vård av mer
varaktigt slag. Sådan
valsedelsförsändelse
anordnas på följande
sätt.
Väljaren lägger för Väljaren lägger för
varje val själv in sin varje val själv in sin
valsedel i ett innerkuvert. I valsedel i ett innerkuvert. I
närvaro av budet och ett närvaro av budet och ett
vittne lägger han sedan in vittne lägger han sedan in
iordningställda innerkuvert iordningställda innerkuvert
i ett ytterkuvert för i ett ytterkuvert för
valsedelsförsändelse och valsedelsförsändelse och
tillsluter detta. Därefter tillsluter detta. Därefter
tecknar väljaren på tecknar väljaren på
ytterkuvertet försäkran ytterkuvertet försäkran
på heder och samvete att på heder och samvete att
han förfarit på detta han förfarit på detta
sätt samt att han av sätt samt att han av
anledning som anges i anledning som anges i
första stycket ej kan första stycket ej kan
inställa sig för inställa sig för
röstning i vallokalen röstning i vallokalen
för valdistriktet eller hos för valdistriktet eller hos
utlandsmyndigheten. Budet och utlandsmyndigheten. Budet och
vittnet intygar skriftligen vittnet intygar skriftligen
att väljaren egenhändigt att väljaren egenhändigt
undertecknat försäkran undertecknat försäkran
samt att något samt att något
förhållande som strider förhållande som strider
mot innehållet ej är mot innehållet ej är
känt för dem. Vittne känt för dem. Vårdare
skall ha fyllt 18 år. skall ange i vilket
Väljarens make eller barn vårdnadsförhållande
eller makens barn får ej han står till väljaren.
vara vittne. Vittne skall ha fyllt 18
år. Väljarens make eller
barn eller makens barn får
ej vara vittne.