I betänkandet behandlas proposition 1990/91:117 Ny kommunallag
jämte en rad motioner, som väckts med anledning av
propositionen. Samtidigt tar utskottet upp ett antal motioner
från den allmänna motionstiden i skilda kommunala frågor.
Utskottet har inhämtat lagrådets yttrande över vissa delar av
propositionen som bl.a. hör samman med offentlighetsprincipens
tillämpning i den kommunala verksamheten.
Utskottet, som i allt väsentligt godtar propositionens
förslag, understryker vikten av insyn och demokratisk kontroll
på det kommunala området. I sammanhanget konstaterar utskottet
att bred enighet råder om att verksamheten i största möjliga
utsträckning bör bedrivas i kommunala nämnder. Utskottet följer
lagrådets förslag vad gäller handlingsoffentlighet i helägda
kommunala bolag. På några punkter föreslår utskottet att
regeringen vidtar särskilda åtgärder. Det gäller hur det
kommunala partistödet bör vara utformat i framtiden. Vidare bör
som lagrådet förordat en översyn av sekretesslagen komma till
stånd med anledning av förslagen om handlingsoffentlighet i
kommunala företag och om kommunernas och landstingens ökade
frihet att organisera sin nämndverksamhet. Utskottet anser
vidare att frågor om förtroendemännens personliga ansvar för
kommunala beslut m.m. bör utredas ytterligare. Slutligen
förordar utskottet allmänt att statsmakterna, dvs. regering och
riksdag, noggrant följer utvecklingen på det kommunala området
och om så påkallas snabbt vidtar de förändringar som
samhällsutvecklingen ger anledning till. I ärendet har avgetts
49 reservationer och tre särskilda yttranden.
Propositionen
1990/91:117 vari föreslås att riksdagen antar de i
propositionen framlagda förslagen till
1. kommunallag,
2. lag om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner
att lämna internationell katastrofhjälp och annat humanitärt
bistånd,
3. lag om ändring i lagen (1978:234) om trafiknämnd,
4. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),
5. lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982:1080),
6. lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125),
7. lag om ändring i lagen (1985:568) om särskilda omsorger om
psykiskt utvecklingsstörda m.fl.,
8. lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102),
9. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
10. lag om ändring i lagen (1990:1465) om ändring i hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763).
Motionerna
Motioner med anledning av propositionen
1990/91:K46 av Ingrid Andersson m.fl. (s, m, fp, c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om antalet ledamöter till kommunfullmäktige
och landstingsfullmäktige,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om detaljregler för kommuners och landstings
organisation genom speciallagstiftning.
1990/91:K47 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att en snabb översyn av sekretessbestämmelserna sker så att
klarhet föreligger när den nya kommunallagen träder i kraft.
1990/91:K48 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lokala
direktvalda organ med egen beskattningsrätt,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förändring av
Sydafrikalagen enligt vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag som ger
kommunerna möjlighet att förklara sig som kärnvapenfri zon,
4. att riksdagen beslutar komplettera lagförslaget med
följande paragraf:
Ett parti som erhållit mandat i fullmäktige men som inte är
företrätt i styrelsen, har rätt att låta en ledamot eller
suppleant som företräder partiet i fullmäktige närvara vid
styrelsens sammanträden och deltaga i överläggningarna, men inte
i besluten. Ledamoten eller suppleanten har i sådant fall också
rätt att få sin mening antecknad i protokollet.
Fullmäktige utser den som skall ha närvarorätt i styrelsen,
5. att riksdagen beslutar att 2 kap. 9 § kommunallagsförslaget
skall ha följande lydelse:
Kommuner och landsting får lämna ekonomiskt bidrag till de
politiska partier som är representerade i fullmäktige under den
tid som avses i bidragsbeslutet.
Bidraget skall fördelas så, att varje parti får en fast del
som är lika för alla partier och att varje parti får ett lika
stort belopp för varje plats som partiet har i fullmäktige,
6. att riksdagen beslutar införa en ny paragraf med följande
lydelse:
Den nämnd som har ansvaret för tillsynen enligt miljö- och
hälsoskyddslagstiftningen i kommunen får ej vara samma nämnd som
har ansvar för planering av markanvändningen och exploatering av
mark, energiförsörjning, avfallshantering eller annan
miljöfarlig verksamhet,
7. att riksdagen beslutar att i fråga om all kommunal
verksamhet oavsett i vilken form den bedrivs skall allmänheten
ha rätt till insyn,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
förtydligande av reglerna för folkomröstning enligt vad som
anförts i motionen,
9. att riksdagen i stället för regeringens förslag antar
följande lydelse av 6 kap. 11 § andra stycket
kommunallagsförslaget:
Ersättarna har rätt att delta i överläggningarna och få sin
mening antecknad i protokollet,
10. att riksdagen i stället för regeringens förslag antar
följande lydelse av 6 kap. 29 § kommunallagsförslaget:
Ett ärende skall bordläggas, om det begärs av minst en
tredjedel av de närvarande ledamöterna. För bordläggning av
tidigare bordlagt ärende krävs dock enkel majoritet,
11. att riksdagen i stället för regeringens förslag antar
följande lydelse av 6 kap. 33 § kommunallagsförslaget:
En nämnd får uppdra åt ett utskott, åt en ledamot eller
suppleant eller åt en anställd hos kommunen eller landstinget
eller ett särskilt brukarorgan att besluta på nämndens
vägnar i ett visst ärende eller viss grupp av ärenden, dock inte
i de fall som avses i 34 §,
12. att riksdagen avslår förslaget om närvarorätt för
personalföreträdare i 7 kap. 8--17 §§ kommunallagsförslaget.
1990/91:K49 av Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att landsting inte skall ha någon
rättighet att allmänt främja näringslivet i enlighet med vad i
motionen anförts,
2. att riksdagen beslutar att kommuner inte skall ha rätt att
ge stöd till enskilda näringsidkare,
3. att riksdagen beslutar att kommun skall ha en viss nämnd
som handhar vissa frågor inom byggnadsområdet i enlighet med vad
i motionen anförts,
4. att riksdagen beslutar att kommun skall ha en viss nämnd
för att handha frågor inom miljöområdet i enlighet med vad i
motionen anförts,
5. att riksdagen beslutar att kommun skall ha skilda kommunala
nämnder för olika verksamhetsområden där sekretess gäller i
enlighet med vad i motionen anförts,
6. att riksdagen beslutar att endast fullmäktige skall kunna
fastställa avgifter och taxor,
7. att riksdagen hos regeringen begär utredning om handlingars
offentlighet i kommunala företag i enlighet med vad som i
motionen anförts,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag angående
förtroendevaldas ansvar för olagliga beslut i enlighet med vad i
motionen anförts,
9. att riksdagen beslutar att fullmäktige får besluta att en
förtroendevald som inte är ledamot eller ersättare i en viss
nämnd skall få närvarorätt vid nämndens sammanträden i enlighet
med vad i motionen anförts,
10. att riksdagen hos regeringen begär utredning om vidgade
möjligheter till kommunala folkomröstningar i enlighet med vad i
motionen anförts,
11. att riksdagen klargör gränsen mellan beslut och ren
verkställighet i enlighet med vad i motionen anförts,
12. att riksdagen beslutar att inom två år utvärdera kommunala
nämnders delegering av ärenden i enlighet med vad i motionen
anförts,
13. att riksdagen beslutar att självkostnadsprincipen skall
fastställas i den nya kommunallagen,
14. att riksdagen avslår förslag till lag om rätt för
kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna
internationell katastrofhjälp och annat humanitärt bistånd,
15. att riksdagen beslutar att upphäva lagen (1962:638) om
rätt för kommun att bistå utländska studerande.
1990/91:K50 av Mona Saint Cyr (m) vari yrkas att riksdagen
remitterar lagförslaget till lagrådet för granskning av bl.a. de
i motionen anförda oklarheterna kring miljö- och
hälsoskyddsnämndernas verksamhetsfält.
1990/91:K51 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens
förslag till ny kommunallag att huvudregeln att kommuner inte
har rätt att bedriva näringsverksamhet framgår,
2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens
förslag till ny kommunallag att 2 kap. 8 § andra stycket utgår,
3. att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens
förslag till ny kommunallag att offentlighetsprincipen gäller
fullt ut i alla hel- eller delägda kommunala företag,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om nämndformen som huvudregel för kommunal
verksamhet,
5. att riksdagen beslutar i enlighet med vad som i motionen
anförts om att förslag till reglering av insyn och kontroll i
kommunala företag träder i kraft den 1 januari 1995 för företag
där kommunen ej är ensam ägare,
6. att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens
förslag till ny kommunallag att interpellationsrätt gentemot
ansvariga i kommunala företag införs,
7. att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens
förslag till ny kommunallag att kommunerna fortfarande kan välja
huruvida ersättning skall utgå i form av ersättning för förlorad
arbetsförtjänst eller ej,
8. att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens
förslag till ny kommunallag att reglerna om s.k.
brukarinflytande utgår,
9. att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens
förslag till ny kommunallag att en tredjedel av ledamöterna i
kommunala styrelser och nämnder alltid har rätt att få
bordläggning till stånd,
10. att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens
förslag till ny kommunallag att lokala organ direkt underställda
kommunfullmäktige behåller sin initiativrätt i fullmäktige,
11. att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens
förslag till ny kommunallag att reglerna om personalföreträdares
närvarorätt utgår,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om självkostnadsprincipen,
13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler som
möjliggör offentliga kommunala nämndsammanträden,
14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler om
personligt straffansvar för kommunala förtroendemän som, i strid
med domstolsutslag i mål om laglighetsprövning, på nytt fattar
beslut av samma slag som det som förklarats olagligt.
1990/91:K52 av Sören Norrby (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att fastighetsägande inte längre skall vara grund för
kommunmedlemskap.
1990/91:K53 av Alf Egnerfors m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts dels om möjligheter för kommunerna och
kommunala bolag att konkurrera med privata företag vid offentlig
upphandling och anbudskonkurrens, dels om rätt för kommunala
bolag att erbjuda sina tjänster till andra kommuner.
1990/91:K54 av Martin Olsson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att regeringen noga skall följa
tillämpningen av den nya kommunallagen ur kommunaldemokratiska
synpunkter och vid behov framlägga erforderliga förslag till
lagändringar,
2. att riksdagen beslutar att en miljö- och hälsoskyddsnämnd
med minst nio ledamöter och nio ersättare skall vara
obligatorisk i kommunal nämnd.
1990/91:K55 av Bengt Kindbom m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om delning av kommuner,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om uppföljning och utredning av den kommunala
demokratin,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kvartalsvis ekonomisk uppföljning m.m.,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om direktvalda lokala organ,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utarbetande av regler för kommunala
folkomröstningar,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om JOs tillsyn m.m.,
7. att riksdagen antar följande förslag till 3 kap. 4 § p. 5
ny kommunallag:
5. att nämnd får besluta att sammanträde eller del av det
skall vara offentligt,
8. att riksdagen antar följande förslag till 6 kap. 9 § ny
kommunallag:
Ledamöter och ersättare i en nämnd väljes av fullmäktige till
det antal som fullmäktige bestämmer. I styrelsen får antalet
ledamöter inte vara färre än nio och antalet ersättare bör vara
lika stort som antalet ledamöter.
Om ersättarna inte väljs proportionellt, skall fullmäktige
bestämma i vilken ordning de skall tjänstgöra,
9. att riksdagen antar följande förslag att tillfogas 4 kap.
förslaget till kommunallag:
Ett parti som erhållit mandat i fullmäktige men som inte är
företrätt i styrelsen, har rätt att låta en ledamot eller
suppleant som företräder partiet i fullmäktige närvara vid
styrelsens sammanträden men ej rätt att delta i överläggningarna
eller få sin mening antecknad till protokollet.
Fullmäktige utser den som skall ha närvarorätt i styrelsen,
10. att riksdagen avslår 7 kap. förslaget till ny kommunallag,
11. att riksdagen beslutar om sådana övergångsbestämmande
partssammansatta organ att nu gällande regler skall gälla så
länge kollektiva avtal föreligger.
1990/91:K56 av Sonia Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
den kommunala förtroendemannaorganisationen.
1990/91:K57 av Ylva Johansson och Bo Hammar (båda v) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av
kommunallagen för att möjliggöra brukarinflytande genom
självförvaltning inom offentlig verksamhet i enlighet med vad i
motionen anförts.
1990/91:K58 av Ylva Johansson (v) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om sådan ändring i kommunallagen att
direktval till lokala nämnder blir möjligt.
1990/91:K59 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovsstyrning av den kommunala
verksamheten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om avdemokratisering med ekonomin som
täckmantel,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av
katastrofhjälpslagen i kommunallagen,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utvidgning av
Sydafrikalagen i enlighet med vad i motionen anförts,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utvidgning av
den kommunala kompetensen att genomföra opinions- och
solidaritetsyttringar,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att även
ekonomiskt stöd skall kunna ges med stöd av
katastrofhjälpslagen,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utvidgning av
den kommunala kompetensen för medverkan i internationella
projekt av solidaritets- eller biståndskaraktär,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om självkostnadsprincipen,
9. att riksdagen beslutar att partistödet skall bestå av dels
en fast, dels en rörlig del,
10. att riksdagen beslutar att miljö- och hälsoskyddsnämnd
obligatoriskt skall finnas i alla kommuner,
11. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning
med uppgift att lägga fram förslag om att offentlighetsprincipen
skall gälla i företag som är helägda av kommun eller landsting,
12. att riksdagen beslutar om yttranderätt för fullmäktige
innan beslut i delägda företag av principiell beskaffenhet eller
av större vikt, i principiella frågor även rörande den löpande
driften,
13. att riksdagen beslutar om rätt för kommun- och
landstingsfullmäktigeledamöter att interpellera
styrelseordföranden i kommunala företag,
14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om rätt till
ledighet från anställningen för kommunalt förtroendevalda i
enlighet med vad som anförts i motionen,
15. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ersättning
till förtroendevalda för förlorad arbetsinkomst i enlighet med
vad som anförts i motionen,
16. att riksdagen beslutar att mindre partier skall ha
närvarorätt i styrelser och nämnder,
17. att riksdagen -- om yrkande 16 avslås -- beslutar att
partier som ej är representerade i kommunstyrelse skall ha rätt
att lägga förslag i fullmäktige utan beredningstvång,
18. att riksdagen avslår 6 kap. 37 § om vidaredelegering i
regeringens lagförslag,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om delegering direkt till dem som skall fatta
beslut i det delegerade ärendet,
20. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagreglerad
anmälningsskyldighet av alla delegationsbeslut,
21. att riksdagen beslutar att ett ärende skall bordläggas om
minst en tredjedel av närvarande ledamöter i en nämnd begär det,
22. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning
med uppgift att utreda den kommunala beskattningsrätten och se
över regeringsformens bestämmelser i detta ämne för att
åstadkomma att kommunerna skall ha reell och säkerställd
möjlighet till beskattning,
23. att riksdagen beslutar om utvidgning av
turistbefogenhetslagen att även omfatta landstingen.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1990/91
1990/91:K205 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utökade
möjligheter för JO till talerätt på det kommunala området,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kommunala förtroendemäns personliga ansvar
för olagliga beslut.
1990/91:K216 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om JO-kontroll av kommunerna.
1990/91:K232 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i
kommunallagstiftningen i syfte att förhindra kommunala
engagemang i normala affärsdrivande företag i enlighet med vad
som anförts i motionen.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:N254.
1990/91:K238 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen beslutar att upphäva reglerna i 3 kap. 4--7
§§ kommunallagen (1977:179) om personalföreträdares närvarorätt
vid sammanträden med kommunala nämnder och styrelser.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A755.
1990/91:K239 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bolagisering av kommunal verksamhet.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:N292.
1990/91:K316 av Lars Ahlmark (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förslag till sanktioner för lagbrott av
kommuner och landsting.
1990/91:K602 av Bo Hammar (v) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att de lagbestämmelser som
reglerar rätten till ledighet för politiska förtroendeuppdrag
ses över i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:K603 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
kommunallagen att kommuner som bedriver näringsverksamhet och
riskerar att fällas för illojal konkurrens omedelbart kan
åläggas ett temporärt stopp av verksamheten.
1990/91:K604 av Bo Finnkvist m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av lagstiftning om
ersättningsbestämmelser i samband med politiska uppdrag.
1990/91:K606 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att kommunerna även i framtiden skall ha
fristående miljö- och hälsoskyddsnämnder.
1990/91:K607 av Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (båda s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kommunernas frihet att utforma
sin nämndorganisation.
1990/91:K608 av Rosa Östh m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag om utvidgning av den kommunala
kompetensen så att det klarläggs att kommuner äger rätt att utge
vårdnadsersättning.
1990/91:K610 av Bengt Silfverstrand och Johnny Ahlqvist (båda
s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av demokratisk insyn och
kontroll i alla former av kommunal verksamhet.
1990/91:K611 av Bengt Kindbom m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
det fortsatta reformarbetet på det kommunala området skall ha
den inriktning som anges i denna motion,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om delning av kommuner,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om folkomröstningar i kommunerna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om öppna styrelse- och nämndsammanträden.
1990/91:K612 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att
frikommunförsöket skall permanentas,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om direktvalda
kommundelsnämnder,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur
speciallagstiftningens omfattning skall minskas inom det
kommunala området,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur den
kommunala miljötillsynen skall kunna regleras enligt vad som
anförts i motionen,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur
offentlighetsprincipen skall kunna utvidgas enligt vad som
anförts i motionen,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om offentliga
nämndsammanträden enligt vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utvidgad
beskattningsrätt för kommunerna enligt vad som anförts i
motionen,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om möjligheter
för kommunerna att avvika från självkostnadsprincipen,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en ny roll
för landsting och kommuner i biståndsarbetet enligt vad som
anförts i motionen.
1990/91:K613 av Jan Sandberg (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att den kommunala avgiftsprogressiviteten bör avskaffas.
1990/91:K616 av Göran Åstrand och Elisabeth Fleetwood (båda m)
vari yrkas att riksdagen beslutar godkänna benämningen
stadsfullmäktige på fullmäktige i kommun som valt benämningen
stad.
1990/91:K619 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om delning av kommuner,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förfarandelag
för kommunala folkomröstningar,
3. att riksdagen beslutar om en sådan ändring av kommunallagen
att en kommun vid lokala folkomröstningar skall informera
kommuninvånarna om de olika alternativ som är föremål för
omröstning,
4. att riksdagen beslutar att det kommunala partistödet skall
kunna utgå i form av grund- och mandatstöd samt att
avtrappningsregler införs.
1990/91:K620 av Hans Nyhage (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
de ekonomiskt negativa konsekvenserna i samband med
förtroendeuppdrag i samhällets tjänst.
1990/91:K621 av Bertil Persson och Inger Koch (båda m) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär lagförslag om ändrade
regler för att utse styrelser och nämnder i kommunerna,
innebärande att samma fördelaktiga system som gäller för
Stockholm kan tillämpas i landets övriga kommuner.
1990/91:K623 av Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om stad som benämning på vissa orter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om stadsfullmäktige som benämning på
kommunfullmäktige,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om öppna nämnd- och utskottssammanträden,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kommunal vårdnadsersättning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om offentlig verksamhet på entreprenad.
1990/91:K628 av Lars Norberg (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna de
grundprinciper som bör gälla för den kommunala demokratin i
enlighet med vad i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
den kommunala demokratin skall utredas i enlighet med motionen.
1990/91:U6 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förändring av
kommunallagen så att vänortssamarbete underlättas.
1990/91:U624 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas
12. att riksdagen hos regeringen begär sådan lagändring att
kommunerna ges rätt att ge ekonomisk hjälp i vänortssamarbetet.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo752.
1990/91:Bo325 av Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om delning av kommuner.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:K623.
Utskottet
1. Inledning
Det nu framlagda förslaget till ny kommunallag m.m. har
föregåtts av ett omfattande och grundligt utrednings- och
beredningsarbete vilket pågått i drygt sex år och som avsatt
bl.a. följande utredningsbetänkanden.
(SOU 1985:29) Principer för ny kommunallag -- betänkandet
avgivet av 1983 års demokratiberedning.
Betänkandet har remissbehandlats.
(Ds C 1987:5) Den ekonomiska förvaltningen i kommuner och
landsting -- betänkandet avgivet av en arbetsgrupp inom
civildepartementet, den s.k. kommunallagsgruppen.
Betänkandet har remissbehandlats.
(Ds 1988:46) Pengar är inte allt men .... betänkandet avgivet
av en särskild utredare (f.d. kommunalrådet Carl-Gerhard
Sjölander)
Betänkandet har remissbehandlats.
(SOU 1988:47) Kommunalt stöd till de politiska partierna --
betänkandet avgivet av nyssnämnda särskilda utredare.
(Ds 1988:52) Ny lag om kommuner och landsting -- betänkandet
avgivet av den s.k. kommunallagsgruppen.
(SOU 1990:24) Ny kommunallag -- betänkandet avgivet av 1988
års kommunallagskommitté.
Betänkandet har remissbehandlats. En sammanställning av
remissyttrandena har upprättats inom civildepartementet och
publicerats i Ds 1991:17.
(SOU 1991:25) Frikommunförsöket -- En redovisning av
erfarenheterna av försöken med en friare nämndorganisation --
delbetänkande avgivet av en särskild utredare (riksdagsledamoten
Sören Lekberg).
Förslaget till ny kommunallag (lagförslag 1) bygger i
väsentliga delar på det av den parlamentariskt sammansatta
kommunallagskommitténs framlagda betänkandet (SOU 1990:24) Ny
kommunallag. Förslaget omfattar följande 10 kapitel.
1 kap. Indelning, medlemskap.
2 kap. Kommunernas och landstingens befogenheter.
3 kap. Kommunernas och landstingens organisation.
4 kap. De förtroendevalda.
5 kap. Fullmäktige.
6 kap. Styrelsen och övriga nämnder.
7 kap. Medbestämmandeformer.
8 kap. Ekonomisk förvaltning.
9 kap. Revision.
10 kap. Laglighetsprövning.
Förslaget innehåller bl.a. följande nyheter i sak:
Flertalet av de grundprinciper som reglerar kommunernas och
landstingens befogenheter skrivs in i lagen.
Kommunerna och landstingen får ökad frihet att organisera sin
nämndverksamhet.
Fullmäktige får större möjligheter att delegera
beslutanderätten till styrelsen och övriga nämnder.
Grundläggande regler om kommunernas och landstingens
förhållande till de kommunala företagen tas in i lagen.
Fullmäktige ges möjligheter att entlediga förtroendevalda som
vägrats ansvarsfrihet eller dömts för allvarliga brott.
De förtroendevalda ges rätt att få skälig ersättning för den
arbetsinkomst som de förlorar när de fullgör sina uppdrag.
Fullmäktige får större frihet att bestämma om formerna för
beredning av fullmäktigeärenden.
Möjlighet införs för ett snabbare valgenomslag för styrelsen
och övriga nämnder.
Förvaltningslagens jävsregler blir i princip tillämpliga i
hela den kommunala förvaltningen.
Nämnderna får större möjligheter att delegera beslutanderätt
till enskilda ledamöter och enskilda.
Kommunerna och landstingen åläggs att ha en god ekonomisk
hushållning i sin verksamhet.
Krav på verksamhetsplan och treårig ekonomisk planering
införs.
Redovisningen ges ökad betydelse. Bl.a. införs krav på att
årsredovisningen skall omfatta också kommunala företag.
Kretsen revisionsansvariga utökas till att omfatta även
enskilda förtroendevalda i styrelsen, övriga nämnder och
fullmäktigeberedningar.
Propositionen innehåller -- förutom förslaget till ny
kommunallag -- förslag till ändringar i nio befintliga lagar.
Åtta av dessa lagförslag har samband med förslaget om införandet
av en friare kommunal nämndorganisation (lagförslagen 3--10).
Det återstående lagförslaget -- förslag till lag om rätt för
kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna
internationell katastrofhjälp och annat humanitärt bistånd
(lagförslag 2) -- innebär en vidgning av kommuners och
landstings möjligheter att lämna humanitärt bistånd till andra
länder. I propositionen föreslås vidare ett antal följdändringar
med anledning av den nya kommunallagen, vilka intagits i
övergångsbestämmelserna till den lagen. Regeringen avser att
under hösten 1991 i en särskild proposition återkomma till
riksdagen med övriga följdändringar.
Den nya lagstiftningen avses träda i kraft den 1 januari 1992.
Det i propositionen framlagda föslaget till ny kommunallag har
fogats till detta betänkande som bilaga 1. Beträffande
övriga i propositionen framlagda lagförslag hänvisas till
propositionen.
2. Inhämtande av lagrådsyttrande
I motion K49 av Anders Björck m.fl. (m) har förordats att
lagrådet skall granska förslaget. I motion K50 av Mona Saint
Cyr (m) har yrkats att riksdagen remitterar lagförslaget till
lagrådet för granskning av "bl.a. de i motionen anförda
oklarheterna kring miljö- och hälsoskyddsnämndernas
verksamhetsfält".
Under utskottets beredning har utskottet, som anmärker att
lagförslagen i och för sig inte faller under lagrådets
granskningsområde enligt 8 kap. 18 § regeringsformen, funnit
lämpligt att inhämta yttrande från lagrådet över det framlagda
förslaget till ny kommunallag, såvitt det avser a) handlingars
offentlighet i kommunala företag m.m. (3 kap. 16--17 §§), b)
jävsregler (6 kap. 24--27 §§), c) delegering i nämnd (6 kap.
33--38 §§), d) laglighetsprövning (10 kap.).
Förslaget i dessa delar har föredragits inför lagrådet av
tjänstemän från civildepartementet.
Lagrådets yttrande har fogats som bilaga 2 till
betänkandet.
3. Allmänt
Den nuvarande kommunallagen trädde i kraft den 1 juli 1977.
Under 1980-talet har det skett stora förändringar i den
kommunala verksamheten, som gett upphov till krav på ändrad
lagstiftning. Utskottet delar bedömningen i propositionen att
tiden nu är mogen för att genomföra sådana förändringar i
kommunallagstiftningen som kan skapa goda förutsättningar för
kommunernas och landstingens verksamhet under 1990-talet.
I propositionen anges följande utgångspunkter för den nya
kommunallagen. De förtroendevalda ges bra arbetsvillkor.
Formerna för att styra, leda och följa upp den kommunala
verksamheten utvecklas. Kommunmedlemmarna garanteras goda
möjligheter till insyn i och inflytande över den kommunala
verksamheten. Kommuner och landsting får ökat handlingutrymme
när det gäller att bestämma hur verksamheten skall organiseras
och ges förutsättningar att göra denna effektivare genom bl.a.
nya former för ekonomistyrning. Avsikten med den nya
kommunallagen är att ge besked om vilka principer som skall
ligga till grund för den kommunala verksamheten och de
grundläggande demokratiska spelreglerna. Förslagen bygger på
principerna för den kommunala självstyrelsen, som är förankrade
i grundlagen.
Bred enighet råder i vårt land om nu angivna principer. Som
redan inledningsvis framhållits har det nu framlagda förslaget
föregåtts av ett grundligt och mycket omfattande utrednings- och
beredningsarbete där politisk enighet uppnåtts i flertalet
frågor. Utskottet anser att den värdegemenskap som föreligger
utgör en betydelsefull grundval för det reformarbete som
samhällsutvecklingen på det kommunala området gett anledning
till. En fråga som diskuterats mycket i den allmänna debatten
och som utskottet återkommer till nedan (se avsnitt 6.4) är hur
långt insyn och demokratisk kontroll bör sträcka sig när det
gäller kommunal verksamhet som bedrivs i bolags-, förenings-
eller stiftelseform. Utskottet vill erinra om att bred enighet
råder om att den kommunala verksamheten i största möjliga
utsträckning bör bedrivas i nämndform. Propositionens förslag
bygger på denna princip. En viktig fråga i sammanhanget är
självfallet hur de förtroendevaldas villkor kommer att gestalta
sig i framtiden med de organisatoriska förändringar som nu
föreslås i fråga om en friare nämndorganisation m.m. Som
framhålls i propositionen är det av största betydelse att
underlätta för medborgarna att engagera sig i det
kommunalpolitiska arbetet. En viktig uppgift är att skapa
likvärdiga förutsättningar för dem som är beredda att ta på sig
politiska förtroendeuppdrag. Utskottet är medvetet om att en
friare nämndorganisation kan medföra vissa problem ur
kommunaldemokratisk synpunkt. Den nedåtgående trend vad gäller
antalet förtroendevalda som funnits alltsedan 1950-talet måste
på sikt brytas. Som framhålls i olika sammanhang i detta
betänkande är det angeläget att statsmakterna, dvs. regering
och riksdag, noggrant följer utvecklingen på det kommunala
området och inte tvekar att snabbt vidta de förändringar som
samhällsutvecklingen påkallar.
Utskottet kan konstatera att det inte i någon av motionerna i
ärendet riktas några principiella invändningar mot att den
nuvarande kommunallagen nu ersätts av en ny kommunallag och ej
heller mot det framlagda förslaget i stort. De frågor som tagits
upp i motionerna avser olika enskildheter i det framlagda
förslaget.
Utskottets behandling av förslaget till ny kommunallag och
därtill hörande motioner följer förslagets kapitelindelning och
de underrubriker i varje kapitel som intagits i lagtexten samt
lagens ikraftträdande- och övergångsbestämmelser, se avsnitten
4--14 nedan. De frågor som lagrådet yttrat sig över redovisas
därvid under resp. avsnitt. I avsnitt 15 behandlar utskottet de
frågor i propositionen och därtill hörande motioner som gäller
kommunernas och landstingens internationella engagemang m.m. I
avsnitt 16 tar utskottet upp vissa i motionerna framförda
förslag i frågor som antingen inte alls behandlats i
propositionen eller som diskuterats i propositionen men inte
lett till något förslag. Slutligen behandlas i avsnitt 17
motionsförslag gällande kommande utvärderingar m.m.
4. 1 kap. kommunallagen (Indelning, medlemskap)
4.1 Indelning i kommuner och landsting m.m. (1 kap. 1--3 §§
KL)
Propositionen
Avsnitt 4.1.1 (s. 22 f.); specialmotiveringen s.146f.
Utskottets bedömning
Förslaget i denna del tas inte upp i någon av motionerna i
ärendet. Utskottet tillstyrker förslaget.
4.1.1 Delning av kommuner
Motioner
I fyra av motionerna i ärendet förordas att riksdagen genom
ett tillkännagivande till regeringen uttalar en positiv
inställning till kommundelningar.
I motion K 51 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) hänvisas i
saken till en motion från den senaste allmänna motionstiden --
motion K619 yrkande 1 av Birgit Friggebo m.fl. (fp). I
sistnämnda motion anges att de omfattande
kommunsammanslagningarna, vilka genomfördes i syfte att skapa
ekonomiskt bärkraftiga kommuner, i några fall varit till gagn
för utvecklingen men att många exempel finns på motsatsen.
Enligt motionen måste kommundelningar tillkomma på lokalt
initiativ. Motionärerna anser det självklart att delning av
kommun på önskemål av kommuninvånarna inte skall möta några
hinder från statsmakternas sida.
Enligt motion K 55 yrkande 1 av Bengt Kindbom m.fl. (c)
har de delningar som genomförts efter år 1976 varit positiva. I
motionen framhålls särskilt att kommunmedborgarnas engagemang
ökar när verksamheten bedrivs i former som är överblickbara för
både förtroendemän och medborgare. Motionärerna anser att
regering och riksdag bör medverka till att fler kommundelningar
kan genomföras när detta är ett lokalt krav. Liknande synpunkter
framförs i motion K611 yrkande 2 av Bengt Kindbom m.fl. (c).
Enligt motion Bo 325 av Anders Björck m.fl. (m) finns det
många exempel på att tidigare genomförda omfattande
kommunsammanslagningar inte gagnat utvecklingen. Motionärerna,
som anser att regeringen intagit en alltför restriktiv hållning
i fråga om kommundelningar, anser att möjligheterna att dela
kommuner bör vidgas. Enligt motionärernas mening bör som princip
gälla att regeringen tillåter en kommundelning som begärts av
kommuninvånarna själva. Det framhålls att en sådan åtgärd kan
vara ett medel att stärka den kommunala demokratin.
Utskottets bedömning
Utskottet har tidigare vid ett flertal tillfällen avstyrkt
motionsförslag som överensstämmer med de nu föreliggande,
senaste gången hösten 1990 (1990/91:KU3). Utskottet har därvid
bl.a. framhållit att demokratiska skäl kunde motivera att en
kommun delas men att utskottet förutsatte att de kommunala
demokratifrågorna i första hand löstes på annat sätt än genom
ytterligare kommundelningar. Det har inte nu framkommit något
som givit utskottet anledning att frångå denna ståndpunkt, som
godtagits av riksdagen. Utskottet avstyrker därför motionerna
K55 yrkande 1, K611 yrkande 2, K619 yrkande 1 och Bo325.
4.1.2 Stad som benämning på vissa orter
Motion
I motion K623 yrkande 1 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stad som benämning på vissa orter,
I motionen erinras om att införandet av det enhetliga
begreppet "kommun" inte innebär hinder för att bruka uttrycket
"stad" i andra sammanhang än när det utgör kommunalrättsligt och
administrativt begrepp. Enligt motionen har utvecklingen i
praxis inte heller gått mot en utmönstring av stadsbegreppet
utan detta används inofficiellt på många håll, bl.a. som
benämning på den centrala tätorten i en förutvarande
stadskommun. Motionärerna anser det motiverat att genom en
lagändring införa möjlighet för kommun som så önskar att bruka
uttrycket stad även som kommunalrättsligt och administrativt
begrepp.
Gällande ordning m.m.
1969 års riksdagsbeslut om införande av enhetlig
kommunbeteckning (prop. 1969:63, KU 44) innebar att de
dittillsvarande beteckningarna på de borgerliga primärkommunerna
-- "landskommun", "köping" och "stad" -- mönstrades ut ur
kommunallagarna och ersattes av den enhetliga beteckningen
"kommun". I utskottsbetänkandet underströks att ändringen inte
innebar att de tidigare begreppen skulle försvinna i den mån de
har betydelse utöver sin administrativa innebörd. Detta gällde
framför allt stadsbegreppet. Enligt utskottet var det sålunda
sannolikt att beteckningen "stad" även i fortsättningen skulle
komma att begagnas för de dåvarande stadskommunernas
"tätbebyggelsekärna" och troligen dessutom tillämpas även för
andra tätorter av större omfattning. Utskottet delade också
departementschefens uppfattning att några särskilda föreskrifter
om användandet av beteckningen "stad" inte behövdes, utan att en
fri språkutveckling borde få vara avgörande härvidlag.
Utskottets förslag var inte enhälligt. I en reservation framhöll
således ledamöter från flera partier att förslaget var alltför
långtgående och att de enskilda kommunerna -- med tillgodoseende
av det berättigade kravet på ett enhetligt kommunbegrepp --
borde lämnas "viss frihet att framträda under hävdvunna
beteckningar".
Demokratiberedningen redovisade i betänkandet (SOU 1985:29)
Principer för ny kommunallag frågan om återinförande av stad som
benämning på vissa tätorter men framlade inte något förslag till
ändring av gällande ordning.
I kommunallagsgruppens (C 1986:A) slutbetänkande (Ds 1988:52)
Ny lag om kommuner och landsting angavs att kommunallagsgruppen
inte med tanke på riksdagens tidigare ställningstaganden och
sakens ringa vikt såg någon anledning att föreslå att
stadsbegreppet skulle lagfästas. Enligt kommunallagsgruppen
borde det liksom hittills stå öppet för kommunerna att använda
ordet stad i de fall där det saknar kommunalrättslig betydelse.
Varken i kommunallagskommitténs betänkande (SOU 1990:24) Ny
kommunallag eller i propositionen i detta ärende redovisas några
överväganden i frågan.
Utskottets bedömning
Utskottet har vid flera tidigare tillfällen behandlat motioner
av liknande innebörd som den nu föreliggande (KU 1976/77:25, KU
1982/83:21, KU 1985/86:15, 1988/89:KU3, 1989/90:KU3 och
1990/91:KU3). Utskottet, som avstyrkt samtliga motioner, har
därvid erinrat om att det inte finns något hinder för kommun,
som så önskar, att använda beteckningen "stad" i de fall då
detta inte har någon kommunalrättslig betydelse. Det har inte
framkommit något som givit utskottet anledning att nu ändra
uppfattning i frågan. Utskottet avstyrker därför motion K623
yrkande 1.
Avsnitt 4.1.2 (s. 24 f.); specialmotiveringen s. 147 f.
I den nya lagen behålls de nuvarande grunderna för medlemskap,
nämligen kyrkobokföring (folkbokföring enligt föreslagen ny
terminologi), fastighetsinnehav och taxering till kommunalskatt.
Frågan om fastighetsinnehav i framtiden skall utgöra grund för
medlemskap bör enligt propositionen dock övervägas särskilt.
Den sistnämnda frågan tas upp till särskild diskussion i
propositionen. Diskussionen sker mot bakgrund av den fr.o.m.
1988 års taxering genomförda ändringen av reglerna om hur
fysiska personer skall beskattas för inkomst. Ändringen innebar
bl.a. att ägare av fritidsfastigheter inte längre skulle erlägga
skatt till den kommun där fastigheten är belägen. På grund av
fastighetsinnehavet är berörda fastighetsägare dock ändå
kommunmedlemmar och har kvar alla de rättigheter som följer med
medlemskapet. Vissa av remissinstanserna i ärendet hade pekat på
de problem som ligger i att kommuner med omfattande
fritidsbebyggelse kan få betydande kostnader för denna
bebyggelse, vilken inte helt kan täckas via avgifter. Detta
innebar, framhölls det i dessa remissyttranden, att kostnaderna
i stället delvis måste finansieras via kommunalskatten, vilket i
sin tur medför en viss subventionering av de fritidsboende som
inte är skrivna i kommunen och därför ej skall erlägga
kommunalskatt till kommunen.
I propositionen redovisas sammanfattningsvis följande
överväganden i saken (s. 26).
Skulle man ta bort fastighetsägande som en grund för
medlemskap blir konsekvensen att rätten till kommunalbesvär på
dessa områden försvinner. Dessutom kan det få vissa konsekvenser
för tillämpningen av flera kommunalrättsliga grundprinciper,
t.ex. likställighetsprincipen och lokaliseringsprincipen, som är
svåra att överblicka i dag.
Frågan om man kan slopa ett medlemskap enbart grundat på
fastighetsinnehav kräver därför ytterligare överväganden.
Regeringen avser att ta initiativ till en sådan översyn.
Motion
I motion K52 av Sören Norrby (fp) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att fastighetsägande inte längre skall vara grund för
kommunmedlemskap.
Enligt motionen är regeringens argument mot en principiell
renodling av kommunmedlemsbegreppet främst rätten till
kommunalbesvär. Motionären anser emellertid att den särskilda
besvärsrätt som nu tillkommer fastighetsägare utan annan
anknytning till kommunen måste lösas på annat sätt än genom
medlemskap. I motionen förordas att riksdagen ger regeringen
till känna att den i propositionen aviserade översynen av
medlemskapet skall syfta till att fastighetsägande inte längre
skall vara grund för medlemskap.
Utskottets bedömning
Utskottet finner inte något att erinra mot
propositionsförslaget i denna del. Utskottet, som i och för sig
anser det angeläget att den aviserade översynen av frågan om
fastighetsinnehav som grund för medlemskap kommer till stånd så
snart detta är möjligt, anser det inte påkallat för riksdagen
med ett tillkännagivande av det slag som begärts i motion K52.
Med det anförda avstyrker utskottet motionen. Förslaget i
aktuell del tillstyrks.
5. 2 kap. kommunallagen (Kommunernas och landstingens
befogenheter)
5.1 Allmänna befogenheter (2 kap. 1--6 §§ KL)
Propositionen
Avsnitt 4.2.1 (s. 26 f.); specialmotiveringen s. 148 f.
Reglerna om kommunernas och landstingens befogenheter samlas i
ett särskilt kapitel. I en allmän kompetensregel anges den s.k.
lokaliseringsprincipen och förbudet mot att ge understöd åt
enskilda (1 §). I särskilda regler ges uttryck åt
likställighetsprincipen (2 §) och förbudet mot beslut med
retroaktiv verkan (3 §). (Beträffande särskilda regler om
kommunernas och landstingens näringsverksamhet och förhållande
till näringslivet, se nedan under avsnitt 5.2.) En ny
bestämmelse upplyser om kommunernas och landstingens rätt att
för skötseln av sina uppgifter ta ut skatt och meddela
föreskrifter i enlighet med vad som sägs i regeringsformen
(5§). Den nuvarande regeln om särskild kompetens för
Stockholms läns landsting behålls (6 §).
Den s.k. självkostnadsprincipen skrivs inte in i den nya
lagen. Den frågan tas i propositionen upp under det kapitel som
avser den ekonomiska förvaltningen (8 kap.). Utskottet
återkommer till frågan vid behandlingen av förslaget i den delen
(se avsnitt 11.3).
Utskottets bedömning
Förslaget i denna del har inte tagits upp i någon av
motionerna i ärendet. Utskottet tillstyrker förslaget.
5.1.1 Kommunal vårdnadsersättning
Motioner
I två av motionerna från den allmänna motionstiden begärs att
de hinder som föreligger för kommuner att utge vårdnadsbidrag
undanröjs.
I motion K608 av Rosa Östh m.fl. (c) yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag om utvidgning av den kommunala
kompetensen så att det klarläggs att kommuner äger rätt att utge
vårdnadsersättning.
I motionen förordas att kommunallagen ändras så att det
tydligt framgår att kommunerna äger rätt att besluta om
kommunala vårdnadsersättningar, dvs. ett generellt bidag till
berörda föräldrar utan behovsprövning. Enligt motionen är
rättsläget i fråga om kommunernas kompetens på förevarande
område i viss mån oklart.
I motion K623 yrkande 4 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kommunal vårdnadsersättning.
I motionen erinras om att det i ett flertal kommuner
föreligger ett starkt intresse för kommunal vårdnadsersättning
till föräldrar för vård av eget barn, men att det i
förvaltningsdomstolspraxis emellertid ansetts att sådan
ersättning inte är förenlig med de kommunala
kompetensbestämmelserna. Enligt motionärerna är det angeläget
att de hinder som synes föreligga i fråga om kommuns rätt att
utge vårdnadsersättning blir undanröjda genom en ändring av
kommunallagen.
Utskottets bedömning
Frågan huruvida kommunal vårdnadsersättning är förenlig med de
kommunala kompetensbestämmelserna har vid olika tillfällen
prövats genom kommunalbesvär, varvid domstolarna hittills ansett
detta ej vara fallet.
Utskottet har vid flera tidigare tillfällen behandlat motioner
med samma innebörd som de här aktuella (se KU 1982/83:21, KU
1984/85:6, KU 1985/86:15, 1989/90:KU3 och 1990/91:KU3).
Utskottet har därvid avvisat framförda förslag om ändringar i
lagstiftningen som möjliggör införandet av vårdnadsersättning.
Utskottets ställningstaganden har godtagits av riksdagen.
Utskottet, som vill erinra om att det i det föregående
redovisade förslaget om ett lagfästande av vissa av de
grundläggande kompetensprinciperna på det kommunala området inte
syftat till någon ändring av gällande rättsläge, vidhåller sin
tidigare uppfattning i frågan. Utskottet avstyrker därför
motionerna K608 och K623 yrkande 4.
5.2 Särskilt om näringsverksamhet m.m. (2 kap. 7--8 §§ KL)
Propositionen
Avsnitt 4.2.2 (s. 31 f.); specialmotiveringen s. 151 f.
I befogenhetskapitlet i förslaget till kommunallag tas in nya
regler som ger uttryck åt kommunernas och landstingens kompetens
i näringslivsfrågor.
För att kommuner och landsting själva skall få driva
näringsverksamhet krävs att den drivs utan vinstsyfte och går ut
på att tillhandahålla kommunmedlemmarna allmännyttiga
anläggningar eller tjänster.
Möjligheten att vidta allmänt näringslivsfrämjande åtgärder
framgår också av lagen. Individuellt inriktat stöd till enskilda
näringsidkare får bara lämnas om det finns synnerliga skäl för
det.
I den allmänna motiveringen anges bl.a. följande. Staten har
det övergripande ansvaret för näringslivspolitiken. Man bör inte
frångå principen om att direkt eller indirekt ekonomiskt stöd
till enskilda företag i syfte att påverka företagens
lokalisering och utveckling inte ingår i kommunernas och
landstingens befogenheter. Det finns inte anledning att begränsa
kommunernas och landstingens nuvarande befogenheter vad avser
deras allmänt näringslivsfrämjande insatser. När det gäller
lagregleringen är en utgångspunkt att kommuner och landsting har
befogenheter att vara verksamma på de områden där fråga är om
s.k. sedvanlig kommunal affärsverksamhet. Som exempel anges
verksamheter inom kommunikationsväsendet och
energiförsörjningen. På den sektor inom näringslivet som
traditionellt är förbehållen den enskilda företagsamheten -- det
egentliga näringslivet -- får kommunerna och landstingen inte
driva verksamhet eller göra andra ingripanden annat än under
mycket speciella förhållanden.
Utgångspunkten för bedömningen av det tillåtna kommunala
engagemanget inom området för sedvanlig kommunal
affärsverksamhet är enligt propositionen allmänintresset.
Verksamheten skall gå ut på att tillhandahålla allmännyttiga
anläggningar eller tjänster åt kommunmedlemmarna. Till detta
kommer det som ligger i förbudet att driva spekulativa företag,
nämligen att det huvudsakliga syftet inte får vara att bereda
kommunen eller landstinget vinst. Den föreslagna regeln i 7 §
har utformats så att det skall framgå att det tillåtna
engagemanget i näringslivsfrågor är av ren undantagskaraktär.
Den föreslagna regeln ställer inte upp något absolut förbud mot
vinstsyfte. Bedömningen av i vilken mån en kommunal verksamhet
får generera överskott och hur detta får användas ligger i
stället inom ramen för tillämpningen av självkostnadsprincipen.
När det gäller kommunala ingripanden på det egentliga
näringslivets områden är sådana bara tillåtna om det handlar om
allmänt näringslivsfrämjande åtgärder. Som exempel anges i
propositionen markupplåtelser eller teknisk service till
företagen. En sådan regel läggs fram i lagförslagets 8 § första
stycket. Från huvudregeln att kommunala näringslivsinsatser av
individuell natur inte är tillåtna finns dock undantag. Förslag
i den delen läggs fram i 8 § andra stycket. I
specialmotiveringen (prop. s. 151 f.) lämnas närmare motivering
till dessa reglers tillämpning.
Motioner
I motion K49 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas att
riksdagen beslutar att landsting inte skall ha någon rättighet
att allmänt främja näringslivet i enlighet med vad i motionen
anförts (yrkande 1) samt att riksdagen beslutar att kommuner
inte skall ha rätt att ge stöd till enskilda näringsidkare
(yrkande 2).
Motionärerna anser att riksdagen bör begränsa den föreslagna
bestämmelsen i 2 kap. 8 § första stycket om att kommuner och
landsting får genomföra åtgärder för att allmänt främja
näringslivet till att endast avse kommunerna. Motionärerna anser
nämligen att landstingens verksamhet i princip bör begränsas
till huvuduppgiften hälso- och sjukvård. I motionen framhålls
att den föreslagna inskränkningen av landstingets kompetens bör
kunna ses som ett första steg i en översyn av landstingens
allmänna kompetens och ställning.
Motionärerna vänder sig vidare mot förslaget i 2 kap. 8 §
andra stycket om möjlighet för kommuner att lämna individuellt
stöd till enskilda näringsidkare. I motionen pekas på olika
negativa effekter som ett sådant stöd kan föra med sig.
Motionärerna anser därför att kommunernas kompetens på detta
område bör inskränkas.
I motion K51 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas att
riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens förslag till
ny kommunallag att huvudregeln att kommuner inte har rätt att
bedriva näringsverksamhet framgår (yrkande 1) samt att
riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens förslag till
ny kommunallag att 2 kap. 8 § andra stycket utgår (yrkande
2).
Enligt motionen innefattar förslaget i 2 kap. 7 § om rätt för
kommuner och landsting att driva näringsverksamhet inte en
kodifiering av gällande rätt. I motionen erinras om att kommun
enligt gällande rättspraxis endast fått bedriva
näringsverksamhet i den utsträckning detta var nödvändigt för
att garantera kommunmedlemmarna kommunal service, som annars
inte skulle ha kommit till stånd. Kommunernas kompetens på detta
område utgjorde ett undantag från huvudregeln rörande den
kommunala kompetensen för kommuner, den regel som nu uttrycks i
2 kap. 1 § i förslaget. Motionärerna anser därför att 2 kap. 7 §
bör utformas negativt, dvs. huvudregeln skall vara att kommuner
inte skall driva näringsverksamhet. I motionen erinras om att
ett betydande antal tunga instanser med juridisk sakkunskap
uttryckt samma åsikt.
Motionärerna anser vidare att 2 kap. 8 § andra stycket i
regeringens lagförslag helt bör utgå. Förslaget i denna del ger
kommuner och landsting möjlighet att ge individuellt stöd till
enskilda näringsidkare om det finns synnerliga skäl. Enligt
motionen är kommunernas självpåtagna roll som understödjare av
privat näringsverksamhet en företeelse som vuxit fram utan
riksdagens medgivande, och regeringens förslag innebär i
praktiken en eftergift mot de kommuner som önskar driva egen
näringspolitik med kommunmedlemmarnas skattepengar.
I motion K53 av Alf Egnerfors m.fl. (s) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts dels om möjligheter för kommunerna och
kommunala bolag att konkurrera med privata företag vid offentlig
upphandling och anbudskonkurrens, dels om rätt för kommunala
bolag att erbjuda sina tjänster till andra kommuner.
I motionen erinras om att debatten om den offentliga
verksamheten under senare tid alltmer kommit att handla om
omprövning, rationalisering och effektivisering i syfte att
uppnå en bättre service åt medborgarna. Enligt motionen är det
vid antagande av den nya kommunallagens befogenhetsbestämmelser
av vikt att tillse att lagen inte kommer att omöjliggöra för
kommunala förvaltningar och kommunala företag att konkurrera med
privata företag vid offentlig upphandling och anbudskonkurrens.
I motionen framhålls vidare att kommunala bolag som utvecklat
hög kompetens inom visst område har rätt att erbjuda sina
tjänster till andra kommuner.
I motion K232 yrkande 2 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i
kommunallagstiftningen i syfte att förhindra kommunala
engagemang i normala affärsdrivande företag i enlighet med vad
som anförts i motionen.
I motionen konstateras att många kommuner och landsting numera
bedriver viss del av den kommunala verksamheten i bolagsform.
Enligt motionärerna är gränsen mellan sådan verksamhet och
privat verksamhet oklar. Vidare framhålls det olämpliga i att
kommuner och landsting genom att subventionera den ifrågavarande
kommunala verksamheten direkt kan konkurrera med privata
företag. I motionen erinras också om att det förekommer dels att
kommuner går in som ägare i industri- och entreprenadföretag,
trots att detta inte är en kommunal uppgift, dels att kommunerna
med skattemedel subventionerat driften av krisföretag.
Motionärerna anser med hänvisning till det anförda att
kommunallagstiftningen entydigt bör förbjuda kommuner att
engagera sig i normala affärsdrivande företag.
I motion K603 av Charlotte Cederschiöld (m) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
kommunallagen att kommuner som bedriver näringsverksamhet och
riskerar att fällas för illojal konkurrens omedelbart kan
åläggas ett temporärt stopp av verksamheten.
Enligt motionen förekommer det att kommuner startar
affärsdrivande verksamheter mer eller mindre indirekt samt
"dumpar" priserna genom att skattemedel används för
verksamheten, något som har lett till att företag på
affärsmässig grund slås ut av skattefinansierad verksamhet.
Motionären anser att en utredning bör tillsättas som tar sikte
på att skärpa kommunallagen så att de kommuner, som bedriver
illojal konkurrens, omedelbart kan stoppas innan det privata
företaget konkurrerats ut, gått i konkurs eller lagts ned med
stora skadeståndsanspråk som följd.
Utskottets bedömning
Som nyss framgått kritiseras de båda föreslagna
kompetensbestämmelserna om kommunernas och landstingens
kompetens i näringslivsfrågor i motion K51. Enligt motionärerna
innebär utformningen av den föreslagna paragrafen 2 kap. 7 §,
vari finns regler om kommunernas och landstingens möjligheter
att själva få driva näringsverksamhet, en utvidgning av
kommunernas kompetens på förevarande område i förhållande till
dagens rättsläge. Motionärerna förordar att de i lagrummet
intagna reglerna utformas negativt, dvs. huvudregeln bör vara
att kommuner inte skall få bedriva näringsverksamhet. I motion
K49 framförs invändningar mot reglerna i 2 kap. 8 § första
stycket om kommunernas och landstingens möjligheter att vidta
allmänt näringslivsfrämjande åtgärder. Enligt motionen bör
landsting inte tillerkännas någon rätt att allmänt främja
näringslivet. I de båda motionerna yrkas slutligen att de i 2
kap. 8 § andra stycket föreslagna möjligheterna till
individuellt stöd till enskilda näringsidkare utgår. I motion
K232 begärs bl.a. ändringar i kommunallagstiftningen för att
förhindra kommunala engagemang i normala affärsdrivande företag.
Utskottet får för egen del anföra följande. En utgångspunkt
vid utformningen av de föreslagna bestämmelserna i 2 kap. 7 § om
kommunernas och landstingens möjligheter att själva bedriva
näringsverksamhet har varit att inte åstadkomma någon förändring
av gällande rättsläge. Som framgår av lagrummet anges där som
krav för att driva sådan verksamhet att den drivs utan
vinstsyfte och går ut på att tillhandahålla allmännyttiga
anläggningar eller tjänster åt medlemmarna. Enligt utskottet
finns inte något att erinra mot förslaget. Utskottet delar
nämligen bedömningen i propositionen att bestämmelserna klart
utvisar att det tillåtna engagemanget i näringslivsfrågor på det
kommunala området är av undantagskaraktär. Det finns enligt
utskottet således inte anledning att biträda motionsförslagen om
en annan utformning av bestämmelserna. Med det anförda
tillstyrker utskottet förslaget i här aktuell del samt avstyrker
motionerna K51 yrkande 1 och K232 yrkande 2.
Vad härefter gäller de i 2 kap. 8 § första stycket föreslagna
bestämmelserna om kommunernas och landstingens möjligheter att
allmänt främja näringslivsfrämjande åtgärder får utskottet
anföra följande. Förslaget ger uttryck åt vad som för närvarande
är tillåtet på näringslivsområdet. Utskottet, som inte finner
något att erinra mot förslaget, anser därför inte att det finns
skäl att -- såsom förordats i motion K49 -- begränsa
landstingens kompetens på förevarande område. Med det anförda
tillstyrker utskottet förslaget i aktuell del samt avstyrker
motion K49 yrkande 1.
Utskottet övergår härefter till de i andra stycket i
förevarande lagrum intagna bestämmelserna om kommuners och
landstings möjligheter att lämna individuellt inriktat stöd till
enskilda näringsidkare. Enligt motionerna K49 och K51 bör sådana
stödmöjligheter inte föreligga. Utskottet, som kan konstatera
att de i förslaget uppställda kraven på "synnerliga skäl" på ett
godtagbart sätt får anses återspegla den restriktiva synen på
detta område, anser inte att det finns skäl att frångå förslaget
som därför tillstyrks. Motionerna K49 yrkande 2 och K51 yrkande
2 avstyrks.
I förevarande avsnitt tas vidare i motionerna K53 och K603 upp
vissa kommunala anbuds- och konkurrensfrågor m.m. Utskottet får
med anledning härav erinra om att en statlig utredning --
konkurrenskommittén (C 1989:03) -- getts i uppdrag att utreda
frågor av bl.a. detta slag. Avsikten är att kommittén senast den
1 juli 1991 skall avge ett delbetänkande i saken. Mot angiven
bakgrund finner utskottet inte att vad som anförts i motionerna
ger riksdagen anledning att vidta någon åtgärd varför motionerna
avstyrks.
5.3 Vissa särskilda lagstiftningsfrågor -- s.k. smålagar
Propositionen
Reglerna i lagen (1969:596) om kommunalt partistöd
(partistödslagen) skrivs in i 9 § i förevarande kapitel. När det
gäller övriga s.k. smålagar och andra speciallagar som reglerar
kommunernas och landstingens kompetens görs i kapitlet (4 §) en
hänvisning som allmänt talar om att dessa lagar finns.
5.3.1 Kommunalt partistöd (2 kap. 9 § KL)
Propositionen
Avsnitt 4.2.3 (Partistödet) (s. 36); specialmotiveringen s.
153.
Paragrafen motsvarar i sak bestämmelserna i partistödslagen.
Detta innebär bl.a. att lämnat partistödsbidrag skall fördelas
så att varje parti får ett lika stort belopp för varje plats som
partiet har i fullmäktige.
I propositionen erinras om att överläggningar i frågan om det
kommunala partistödet -- på grundval av bl.a.
förtroendeuppdragsutredningens betänkande (SOU 1988:47)
Kommunalt stöd för de politiska partierna -- hållits mellan
företrädare för de politiska partierna i riksdagen. Enligt
propositionen har dessa överläggningar inte givit regeringen
underlag för att vidta några materiella ändringar i
partistödslagen.
Motioner
I motion K48 yrkande 5 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas
att riksdagen beslutar att 2 kap. 9 § kommunallagsförslaget
skall ha följande lydelse:
Kommuner och landsting får lämna ekonomiskt bidrag till de
politiska partier som är representerade i fullmäktige under den
tid som avses i bidragsbeslutet.
Bidraget skall fördelas så, att varje parti får en fast del
som är lika för alla partier och att varje parti får ett lika
stort belopp för varje plats som partiet har i fullmäktige.
Enligt motionen bör partistödet utformas så att stödet består
av en fast del och en mandatberoende del med hänsyn till att
alla partier -- oavsett storlek -- måste göra ett lika stort
inläsnings- och beredningsarbete.
I motion K51 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) hänvisas till
vad som anförts om kommunalt partistöd i motion K619 yrkande
4 av Birgit Friggebo m.fl. (fp). I sistnämnda motion yrkas att
riksdagen beslutar att det kommunala partistödet skall kunna
utgå i form av grund- och mandatstöd samt att avtrappningsregler
införs.
Motionärerna anför bl.a. följande. Under en lång period har
förhandlingar förts mellan partierna om en förändring av det
kommunala partistödets konstruktion. Dessa förhandlingar har
emellertid ej lett till något resultat. Vi anser därför att
riksdagen nu bör besluta om en förändring. Enligt vår mening bör
reglerna för det kommunala partistödet förändras med den
statliga modellen som förebild.
I motion K59 yrkande 9 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att
riksdagen beslutar att partistödet skall bestå av dels en fast,
dels en rörlig del.
Enligt motionen bör partistödet bestå av en fast och en rörlig
del efter förebild av det partistöd som utgår till de partier
som är representerade i riksdagen.
Utskottets bedömning
Förslaget i denna del innebär att bestämmelserna i den
nuvarande partistödslagen -- utan ändring i sak -- förs över
till 2 kap. 9 § i förslaget till ny kommunallag.
I motionerna i detta avsnitt begärs bl.a. att riksdagen
beslutar att partistödet skall kunna bestå av en fast och en
rörlig del (grund- och mandatstöd) efter förebild av det
partistöd som utgår till de partier som är representerade i
riksdagen.
Utskottet, som sedan år 1981 vid ett flertal tillfällen
behandlat motionsförslag gällande det kommunala partistödets
konstruktion, vill här först redovisa några av utskottets
tidigare ställningstaganden i denna fråga.
År 1986 uttalade utskottet (KU 1985/86:15) med anledning av
tre motioner att en översyn av det kommunala partistödet inte
borde ses isolerat från andra partistödsfrågor och att en sådan
gemensam översyn borde föregås av partiledaröverläggningar. Det
anförda gav riksdagen som sin mening regeringen till känna. År
1988 behandlade utskottet ånyo motioner rörande det kommunala
partistödet. Utskottet fann då inte påkallat med något särskilt
initiativ i frågan från riksdagens sida (KU 1987/88:23).
Uttalandet gjordes mot bakgrund av en av regeringen aviserad
översyn av det kommunala partistödet (prop. 1986/87:91 s. 54
f.). En sådan översyn genomfördes sedermera av
förtroendeuppdragsutredningen (SOU 1988:47, Kommunalt stöd
till de politiska partierna). Nästa gång utskottet behandlade
motioner om det kommunala partistödet var hösten 1988
(1989/90:KU3). Det angivna utredningsbetänkandet var då under
beredning i civildepartementet. Utskottet, som från
civilministern hade inhämtat att avsikten var att den fortsatta
beredningen av frågan om det kommunala partistödets utformning
skulle ske i form av överläggningar mellan företrädare för de
politiska partierna i riksdagen, uttalade att det ansåg det
angeläget att sådana överläggningar "nu" skyndsamt kom till
stånd och att därvid en förutsättningslös prövning skulle ske av
de förslag till lösningar som lagts fram i nyssnämnda betänkande
och i motioner. Vad utskottet sålunda anförde gav riksdagen som
sin mening regeringen till känna. Slutligen behandlade utskottet
tidigare under innevarande riksmöte (1990/91:KU3) en motion vari
begärts förslag om ändrade partistödsregler för kommunerna.
Utskottet, som hade inhämtat att från civildepartementets sida
tagits initiativ till överläggningar av nyss angivet slag och
som utgick ifrån att dessa överläggningar kunde slutföras inom
en snar framtid, fann mot denna bakgrund inte anledning för
riksdagen att ta ställning till i motionen upptagna förslag.
Riksdagen följde utskottet.
Utskottet får efter denna redogörelse för tidigare
riksdagsbehandling i saken anföra följande. I den nu aktuella
propositionen nämns om de ifrågavarande överläggningarna endast
att dessa inte givit regeringen underlag för att vidta några
materiella ändringar i partistödslagen. Utskottet anser att det
fortsatta beredningsarbetet med dessa frågor bör bedrivas i form
av en parlamentarisk utredning. Beredningsarbetet bör bedrivas
skyndsamt med inriktning på att riksdagen skall fatta beslut i
frågan under hösten 1991. Vad utskottet här anfört med anledning
av motionerna K48 yrkande 5, K59 yrkande 9 och K619 yrkande 4
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
5.3.2 Turistbefogenhetslagen
Avsnitt 4.2.3 (Turistbefogenhetslagen utvidgas inte) (s. 36).
Reglerna i lagen (1968:131) om vissa kommunala befogenheter
inom turistväsendet (turistbefogenhetslagen) har inte inarbetats
i befogenhetskapitlet i förslaget till kommunallag. I
propositionen diskuteras om, såsom kommunallagskommittén hade
föreslagit, den kommunala kompetensen på förevarande område
borde vidgas genom att bestämmelserna i lagen görs tillämpliga
även på landstingen. Regeringens slutsats är emellertid att
lagen inte bör ändras eftersom landstingen redan med stöd av den
allmänna kompetensbestämmelsen har vissa befogenheter på
området. I sammanhanget hänvisas till ett rättsfall i
regeringsrätten.
Motion
I motion K59 yrkande 23 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att
riksdagen beslutar om utvidgning av turistbefogenhetslagen att
även omfatta landstingen.
I motionen anförs följande:
I propositionen föreslås inga ändringar i lagen om vissa
kommunala befogenheter beträffande turistområdet. Vänsterpartiet
anser liksom kommunallagsgruppen och kommunallagskommittén att
denna lag bör göras tillämplig även på landstingen.
Utskottets bedömning
Utskottet får anföra följande. Som framhållits i propositionen
har landstingen med stöd av den allmänna kompetensbestämmelsen
-- i den föreslagna nya kommunallagen närmast 2 kap. 1 § --
vissa befogenheter på området. Utskottet delar regeringens
uppfattning att någon ytterligare vidgning av kompetensen såvitt
nu är i fråga inte behövs. Med det anförda avstyrker utskottet
motion K59 yrkande 23.
6. 3 kap. kommunallagen (Kommunernas och landstingens
organisation)
I kapitlet, som saknar motsvarighet i nuvarande kommunallag,
finns bestämmelser som beskriver kommunernas och landstingens
politiska organisation och uppgiftsfördelningar mellan olika
organ. Reglerna om fullmäktiges och nämndernas uppgifter är nya.
Reglerna är utformade så att fullmäktige får större frihet att
delegera ärenden. Kapitlet innehåller också nya bestämmelser som
syftar till att stärka insynen i och kontrollen över sådan
verksamhet som bedrivs i kommunala företag.
6.1 Fullmäktige (3 kap. 1 § KL)
Propositionen
Avsnitt 4.3.1 (s. 37 f); specialmotiveringen s. 154.
Paragrafen är en ren upplysningsparagraf som säger att det
finns en beslutande församling i varje kommun och i varje
landsting. För landstingens del har det införts en ny term,
nämligen "landstingsfullmäktige". När det i lagen talas om
fullmäktige avses den beslutande församlingen i både kommuner
och landsting.
Utskottets bedömning
Förslaget i denna del tas inte upp i någon av motionerna i
ärendet. Utskottet tillstyrker förslaget.
6.1.1 Stadsfullmäktige som benämning på kommunfullmäktige
Motioner
I motion K616 av Göran Åstrand och Elisabeth Fleetwood
(båda m) yrkas att riksdagen beslutar att godkänna benämningen
stadsfullmäktige på fullmäktige i kommun som valt benämningen
stad.
Enligt motionen används benämningen stadsfullmäktige allt
oftare i stället för kommunfullmäktige. Motionärerna anser det
närmast självklart att riksdagen ändrar lagstiftningen så att
stadsfullmäktige kan användas som officiell benämning på
fullmäktige i kommun som valt att kalla sig stad.
I motion K623 yrkande 2 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stadsfullmäktige som benämning på
kommunfullmäktige.
Enligt motionärerna kan det inte anses rimligt att en kommun,
som beslutat sig för att använda beteckningen stad som benämning
på kommunen, inte får använda beteckningen stadsfullmäktige som
benämning på kommunfullmäktige. Motionärerna anser att
kommunallagen bör ändras så att detta blir möjligt. I motionen
framhålls att intresset av ett enhetligt kommunbegrepp inte kan
anses vara så starkt att det utgör något hinder mot en sådan
reform.
Utskottets bedömning
Utskottet har vid flera tidigare tillfällen (KU 1985/86:15,
1989/90:KU3 och 1990/91:KU3) avstyrkt motionsyrkanden av samma
innebörd som det nu aktuella, varefter riksdagen har följt
utskottet. Utskottet har därvid bl.a. åberopat intresset av ett
enhetligt kommunbegrepp i rättsligt hänseende. Det har inte nu
framkommit något som givit utskottet anledning att frångå denna
ståndpunkt. Utskottet avstyrker därför motionerna K616 och
K623 yrkande 2.
Riksdagen beslöt i juni 1984 att en försöksverksamhet med ökad
kommunal självstyrelse -- det s.k. frikommunförsöket -- skulle
bedrivas i högst nio kommuner och tre landstingskommuner till
utgången av år 1988 (prop. 1983/84:152, KU32, rskr. 368).
Avsikten med försöksverksamheten var att de deltagande
kommunerna och landstingen genom avsteg från föreskrifter i
lagar och andra författningar skulle ges möjligheter att bättre
anpassa den kommunala organisationen till lokala förhållanden,
bättre utnyttja de samlade samhällsresurserna samt åstadkomma
ökad samordning och effektivitet i den kommunala verksamheten.
Försöksverksamheten kunde också gälla att utveckla former för en
bättre samverkan mellan kommuner och landsting, liksom mellan
kommunala och statliga myndigheter. Riksdagens beslut innebar
att regeringen inom ramen för frikommunförsöket bemyndigades att
få göra avsteg från anslagsvillkor, riktlinjer o.d. som
riksdagen tidigare fastställt. Vidare antogs lagen (1984:382) om
försöksverksamhet med en friare kommunal nämndorganisation
(frikommunlagen). Genom denna lag öppnades möjlighet för i
försöket deltagande kommuner och landsting att tillämpa en
friare nämndorganisation både i fråga om de centrala nämnderna
och de lokala organen. Frikommunförsöket har därefter förlängts
till utgången av år 1991.
Det ankom på den år 1983 tillkallade stat--kommunberedningen,
som hade i uppdrag att utreda frågan om ökad samverkan mellan
stat och kommun samt förenkling av statliga regler, m.m., att
svara för att frikommmunförsöket genomfördes och utvärderades.
Enligt riksdagens önskemål har regeringen vid olika tillfällen
redovisat för riksdagen de åtgärder som vidtagits inom ramen för
frikommunförsöket.
I slutet av år 1990 ombildades stat--kommunberedningen till en
beredning med vissa statsråd samt ordförandena i de båda
kommunförbunden som ledamöter. Syftet var att förstärka
samarbetet mellan stat och kommun. I samband härmed tillkallades
en särskild utredare för att fullfölja det uppföljnings-och
utvärderingsarbete gällande frikommunförsöket som hittills hade
bedrivits av stat--kommunberedningen.
I betänkandet (SOU 1991:25) Frikommunförsöket -- En
redovisning av erfarenheterna av försöken med en friare
nämndorganisation redovisade utredaren (frikommunutredningen)
den del av utredningsuppdraget som gällde utvärdering av
försöksverksamheten med en fri nämndorganisation. Som ett
sammanfattande omdöme anser utredaren att erfarenheterna av
försöken i huvudsak är goda. Det har påvisats positiva effekter
både när det gäller den kommunala verksamhetens form och dess
innehåll. En friare och mer decentraliserad nämndorganisation
anses även ha varit till fördel från kommunaldemokratisk
utgångspunkt. Från rättsliga utgångspunkter har inga avgörande
hinder mot en friare nämndorganisation framkommit.
Betänkandet har inte remissbehandlats.
Propositionen
Avsnitt 4.3.2 (s. 38 f.); specialmotiveringen s. 154 f.
Den nya kommunallagen kräver bara att det i varje kommun och
landsting skall finnas en styrelse med vissa övergripande
uppgifter.
På de specialreglerade områdena ges kommuner och landsting
ökad frihet att bestämma vilka nämnder som skall finnas för att
fullgöra uppgifterna och att bestämma om deras
verksamhetsområden och inbördes förhållanden. Kraven på en
särskild valnämnd och i vissa fall överförmyndarnämnd kvarstår.
Lokalorganslagen och lagen om särskilda organ i
landstingskommunerna upphävs. I stället framgår det direkt av
kommunallagen att det är möjligt att inrätta nämnder på lokal
nivå.
En särskild utredare tillkallas med uppgift att se över hur
kommunernas miljöarbete kan förstärkas.
Allmänt
Enligt propositionen (s. 20) är tiden nu mogen att ge samtliga
kommuner och landsting ökad frihet att bestämma hur nämnderna
skall organiseras. Ställningstagandet bygger på en stark tilltro
till kommunernas och landstingens förmåga att ta ansvar för de
samhällsuppgifter som statsmakterna har tilldelat dem. I
propositionen framhålls att en friare nämndorganisation på ett
värdefullt sätt kan bidra till att man lägger en helhetssyn på
den kommunala verksamheten. En sådan ordning kan underlätta för
kommunerna och landstingen när de skall utföra sina
samhällsuppgifter.
Föreslagna lagbestämmelser till följd av ställningstagandet om
en i princip fri nämndorganisation återfinns i första hand i 3
kap. 3--5 §§. Samtidigt föreslås att lagen (1979:408) om vissa
lokala organ samt lagen (1985:127) om särskilda organ i
landstingskommunerna upphävs (se punkten 2 i de föreslagna
ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till förslaget till
ny kommunallag). I propositionen anges att viss
speciallagstiftning behöver ändras som en direkt följd av
förslaget om en friare nämndorganisation och förslaget om
upphävande av nyssnämnda båda lagar. I propositionen tas
därefter upp de förslag om ändringar i speciallagstiftningen som
är nödvändiga för att slå fast principen om en friare
nämndorganisation. Förslagen avser ändringar i lagen (1978:234)
om trafiknämnd, hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),
hälsoskyddslagen (1982:1080), tandvårdslagen (1985:125), lagen
(1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda
m.fl., räddningstjänstlagen (1986:1102), plan- och bygglagen
(1987:10) samt lagen (1990:1465) om ändring i hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763) (lagförslagen 3--10).
Särskilt om miljö- och hälsoskyddsnämnderna
I propositionen behandlas särskilt miljö-och
hälsoskyddsnämndernas ställning, varvid anförs följande (s. 42).
Miljö-och hälsoskyddsnämnderna blev obligatoriska
tillsynsmyndigheter enligt miljöskyddslagen (1969:389, omtryckt
1989:363) från och med den 1 juli 1989. Kommunerna fick
härigenom en förstärkt roll och ett eget ansvarsområde i
miljöskyddsarbetet. De har också tilldelats nya viktiga
uppgifter bl.a. när det gäller kemikaliekontroll och
avfallshantering.
Det lokala miljöskyddsarbetet är för närvarande under
uppbyggnad. Med hänsyn till bl.a. detta förhållande räknar
regeringen med att flertalet kommuner även i fortsättningen
anser det vara ändamålsenligt att ha ett separat politiskt organ
för miljöfrågorna. Det är självfallet viktigt att
miljöskyddsarbetet ges en stark ställning och att den valda
organisationen inte skapar oklarhet beträffande
myndighetsfunktionen.
Samtidigt är det särskilt angeläget att låta miljöhänsynen
komma in så tidigt som möjligt i all kommunal verksamhet och
planering. Att hantera miljöfrågor tillsammans med andra frågor
kan också vara till fördel på så sätt, att det kan leda till en
tydligare helhetssyn och en mer aktiv miljödiskussion. Det är
därför som man enligt vår mening även på detta område bör öppna
en möjlighet till en friare nämndorganisation.
Regeringen ser det som utomordentligt angeläget att den
påbörjade förstärkningen av kommunernas miljöarbete fullföljs.
Vi kommer därför att tillkalla en särskild utredare som skall ha
till uppgift att genomlysa hur miljöskyddsarbetet fungerar i
kommunerna och på vilket sätt det lokala miljöarbetet kan
förstärkas. En sådan förstärkning skall gälla
myndighetsutövningen liksom kompetens-och organisationsfrågor.
Även behovet av ökad utbildning och annat utvecklingsarbete
skall kartläggas.
Vissa frågor om sekretess
Frikommunutredningen konstaterar i sitt delbetänkande (SOU
1991:25) Frikommunförsöket -- En redovisning av erfarenheterna
av försöken med en friare nämndorganisation att en fri
nämndorganisation inte innebär någon principiell nyhet för
tillämpningen av sekretesslagstiftningen och att det redan i dag
förekommer att kommunala nämnder sköter verksamheter med olika
sekretessregler. Enligt utredningen bör emellertid
sekretessfrågorna ägnas fortlöpande uppmärksamhet.
I propositionen (s. 44) konstaterar regeringen, som delar
utredningens bedömning, att sekretessreglerna i och för sig inte
hindrar en ordning med en friare nämndorganisation. Regeringen
anger att den avser att följa utvecklingen och att överväga
frågan om sekretesslagens tillämpning ytterligare vid en senare
tidpunkt.
Motioner
Allmänna synpunkter
I ingen av motionerna i ärendet framförs några invändningar
mot principen om en fri nämndorganisation.
I två av motionerna från den allmänna motionstiden -- motion
K607 av Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (båda s) och
K612 yrkande 1 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) -- framförs
önskemål om att kommunerna ges frihet att utforma sin egen
organisation.
I motion K56 av Sonia Karlsson (s) varnas för vissa
komplikationer och risker vilka anges kunna uppstå vid övergång
till en fri nämndorganisation. Motionären, som pekar på att
trenden i kommunerna är en centralisering med en dramatiskt
nedskuren nämndorganisation, framhåller det nödvändiga i att
grundläggande förändringar i arbetsformerna för
kommunfullmäktige/landstingsmöte genomförs. I motionen pekas
vidare på risken för att de tendenser som finns till att göra
kommunpolitikerna till renodlade beställare medför att
kommunpolitikernas ansvar för helhetssyn och långsiktig god
planering, hushållning med resurser etc. blir lidande.
I motion K612 yrkande 3 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur
speciallagstiftningens omfattning skall minskas inom det
kommunala området.
Enligt motionen har det på senare tid funnits starka tendenser
att minska kommunernas självstyrelse med mer och mer
speciallagstiftning. Motionärerna anser att detta är en tendens
som måste brytas.
I motion K46 yrkande 2 av Ingrid Andersson m.fl. (s, m,
fp, c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om detaljregler för kommuners och
landstings organisation genom speciallagstiftning.
Motionärerna erinrar om att det föreliggande förslaget om fri
nämndorganisation inte innebär hinder att inskränka kommunernas
och landstingens frihet att organisera sin verksamhet genom
skilda speciallagstiftningar. Som ett exempel på sådan
lagstiftning pekar motionärerna på proposition 1990/91:82 om
folkbildning, vari föreslås att de kommuner och landsting som
driver folkhögskolor inrättar speciella styrelser för dessa.
Enligt motionärernas mening finns det inte behov av detaljregler
för kommuners och landstings organisation.
Särskilda synpunkter i fråga om vissa nämnder
I flera av motionerna tas särskilt upp frågan om miljö- och
hälsoskyddsnämndernas samt byggnadsnämndernas organisation och
verksamhet. I en motion berörs socialnämndernas ställning.
I motion K48 yrkande 6 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas
att riksdagen beslutar införa en ny paragraf med följande
lydelse:
Den nämnd som har ansvaret för tillsynen enligt miljö-och
hälsoskyddslagstiftningen i kommunen får ej vara samma nämnd som
har ansvar för planering av markanvändningen och exploatering av
mark, energiförsörjning, avfallshantering eller annan
miljöfarlig verksamhet.
I motionen anförs bl.a. följande:
Om samma nämnd kommer att behandla de frågor som i dag
behandlas av byggnadsnämnden, tekniska nämnden eller gatunämnden
blir risken ännu större att miljöfrågorna får det svårare att
göra sig gällande. Erfarenheterna från frikommunförsöken med
sammanslagning av byggnadsnämnder och miljö-och
hälsoskyddsnämnder har inte heller varit positiva. Däremot
skulle miljöfrågorna kunna behandlas i samma nämnd som
konsumentfrågorna i en miljö-och konsumentnämnd.
Förslaget till kommunallag bör kompletteras med en paragraf
för att garantera att miljöfrågorna inte kommer att behandlas i
samma nämnder som har ansvar för miljöfarlig verksamhet,
exploatering och planering av markanvändningen i kommunen.
I motion K49 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas
att riksdagen beslutar att kommun skall ha en viss nämnd som
handhar vissa frågor inom byggnadsområdet i enlighet med vad i
motionen anförts (yrkande 3), att kommun skall ha en viss
nämnd för att handha frågor inom miljöområdet i enlighet med vad
i motionen anförts (yrkande 4) samt att kommun skall ha
skilda kommunala nämnder för olika verksamhetsområden där
sekretess gäller i enlighet med vad i motionen anförts
(yrkande5).
Motionärerna anser det nödvändigt med vissa särregler på
byggnadsområdet, miljöområdet och det sociala området för att
säkerställa kraven på rättssäkerhet, integritetsskydd och
likabehandling av kommunmedborgarna.
I fråga om byggnadsområdet föreslås det i motionen att
handläggningen av frågor som gäller tillståndsgivning,
föreläggande och tillsyn även i framtiden förs in under en
obligatorisk nämnd.
När det gäller miljöområdet föreslår motionärerna att det i
fråga om uppgifter av tillsynskaraktär inom detta område, där
kommunerna enligt lag är ålagda tillsynsansvar, bör finnas en
fristående kommunal miljöövervakningsverksamhet under en
obligatorisk nämnd.
Vad slutligen gäller det sociala området erinras i motionen om
att en majoritet i riksdagen beslutat att kravet på en särskild
socialnämnd inte längre skall gälla efter den 1 januari 1992.
Enligt motionen kommer ett genomförande av detta beslut, som
alltså innebär att olika verksamheter integreras under ett
politiskt organ, att ge upphov till olika sekretessproblem vilka
måste lösas. I motionen föreslås som en första åtgärd att
riksdagen beslutar att kommun skall ha skilda kommunala nämnder
för olika verksamhetsområden där sekretess gäller. Motionärerna
pekar på att ett annat alternativ är att överväga huruvida
sekretesslagen kan ändras på sådant sätt att integritetsskyddet
för den enskilde kvarstår trots att olika verksamheter förs in
under en och samma nämnd.
I motion K47 av Lena Öhrsvik (s) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att en snabb översyn av sekretessbestämmelserna sker så att
klarhet föreligger när den nya kommunallagen träder i kraft.
Motionären anser det nödvändigt att de sekretessproblem som
kan uppstå genom att uppgifter från olika verksamhetsområden
kommer att hanteras inom en och samma nämnd blir lösta innan den
nya kommunallagen träder i kraft. I motionen erinras om att
denna fråga varit aktuell under många år men att man från
regeringskansliets sida endast "följt utvecklingen". Enligt
motionären finns det, om inget görs, en risk för att det så
småningom utvecklas en sådan praxis att sekretessbestämmelserna
helt åsidosätts. En konsekvens av detta, framhålls det, kan bli
att man anser att det i praktiken fungerar bra utan
sekretessbestämmelser, vilket medför en inskränkning i den
enskildes sekretesskydd.
Enligt motion K50 av Mona Saint Cyr (m) får den föreslagna
ändringen i hälsoskyddslagen (lagförslag 5) mycket besvärande
konsekvenser. Enligt förslaget skall bestämmelsen i lagen om att
det i varje kommun skall finnas en miljö-och hälsoskyddsnämnd
ersättas av en bestämmelse enligt vilken det i varje kommun
skall finnas en eller flera nämnder som skall fullgöra kommunens
uppgifter inom miljö-och hälsoskyddsområdet. Motionären
fortsätter:
Det är inte självklart, att "en eller flera nämnder som skall
fullgöra kommunens uppgifter inom miljö-och
hälsoskyddsområdet" verkligen ersätter det nu entydiga kravet på
en speciell miljö- och hälsoskyddsnämnd. På denna har nämligen
lagts ett stort antal specialförfattningar, som inte ryms inom
begreppet miljö-och hälsoskydd. Hit hör sålunda hela
livsmedelsområdet, import-och exportkontrollen vad gäller
livsmedel, djurskyddet, smittskyddet etc. Dessa frågor inryms
inte i begreppet miljöskydd och inte heller i begreppet
hälsoskydd, som i paragraf 1 hälsoskyddslagen definieras som
åtgärder för att motverka och undanröja sanitär olägenhet. Denna
ändring i hälsoskyddslagen kan medföra omfattande
följdförändringar i annan lagstiftning. Dylika konsekvenser av
lagförslaget i nämnda hänseende har inte alls antytts av
regeringen. Omfattningen härav är svår att bedöma.
I motion K54 yrkande 2 av Martin Olsson (c) yrkas att
riksdagen beslutar att en miljö- och hälsoskyddsnämnd med minst
nio ledamöter och nio ersättare skall vara obligatorisk i
kommunal nämnd.
Motionären åberopar till stöd för yrkandet bl.a. följande.
Miljö-och hälsoskyddsnämndernas viktiga myndighetsutövning
talar för bevarande av nämnderna. Ett annat skäl är de
motstående intressen inom en kommun som föreligger i fråga om
olika miljöfrågor. Ett avskaffande av den obligatoriska
miljö-och hälsoskyddsnämnden skulle kunna leda till allvarliga
försämringar i stället för de förstärkningar av
djurskyddsverksamheten som fordras för att djurskyddslagens
intentioner skall uppfyllas.
I motion K59 yrkande 10 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att
riksdagen beslutar att miljö-och hälsoskyddsnämnd
obligatoriskt skall finnas i alla kommuner.
Motionärerna, som anser att huvudprincipen bör vara att
kommunerna själva får bestämma hur de vill fördela sina
uppgifter på olika kommunala nämnder, anser dock att miljö-och
hälsoskyddsnämnden även i fortsättningen bör vara obligatorisk i
varje kommun. Som skäl härför anförs följande.
Kommunerna har från och med 1 juli 1989 fått en förstärkt roll
och ett eget ansvar angående miljöskyddsarbetet. Miljö-och
hälsoskyddsnämnderna har en myndighetsfunktion och även en
polisiär roll inom miljöområdet. Om dessa nämnder sammanslås med
exempelvis byggnadsnämnder kan oförenliga funktioner förläggas i
samma nämnd, vilket inte är acceptabelt.
I motion K606 av Annika Åhnberg m.fl. (v) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att kommunerna även i framtiden skall ha
fristående miljö-och hälsoskyddsnämnder.
Enligt motionärerna är det, om förslaget om en fri
nämndorganisation genomförs, nödvändigt att undanta miljö- och
hälsoskyddsnämnden och alltså låta den även fortsättningsvis
utgöra en egen, obligatorisk nämnd.
I motion K612 yrkande 4 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur den kommunala
miljötillsynen skall kunna regleras enligt vad som anförts i
motionen.
Enligt motionen är det nödvändigt att den kommunala
miljötillsynen garanteras en självständig opartisk ställning
även gentemot den egna kommunala verksamheten, något som medför
att denna myndighetsutövning fortfarande måste regleras.
Motionärerna anser det nödvändigt när den fria
nämndorganisationen nu skall genomföras att frågan om den
kommunala miljötillsynen ses över.
Utskottets bedömning
Utskottet får anföra följande. Principen om att kommunerna och
landstingen skall få ökad frihet att organisera sin
nämndverksamhet har inte ifrågasatts i någon av motionerna i
ärendet. Utskottet, som i början av år 1988 -- vid behandlingen
av proposition 1986/87:91 om aktivt folkstyre i kommuner och
landsting (KU 1987/88:23) -- inte ansåg tiden då vara mogen för
att permanenta försökslagstiftningen på området, anser inte att
det numera föreligger något sådant hinder. Utskottet får här
till en början hänvisa till det underlag som riksdagen baserade
sina under år 1990 fattade beslut på om att slopa kraven på
särskild skolstyrelse (prop. 1990/91:18, UbU4, rskr. 76) resp.
särskild socialnämnd (1990/91:SoU9, rskr. 97). Utskottet vill
vidare hänvisa till det ytterligare material som därefter
erhållits genom den utvärdering av den bedrivna
försöksverksamheten som redovisats i frikommunutredningens
betänkande (SOU 1991:25) Frikommunförsöket -- En redovisning av
erfarenheterna av försöken med en friare nämndorganisation.
Genom det anförda får motionerna K607 och K612 yrkande 1 anses
tillgodosedda.
Med anledning av vad som uttalats i motion K56 om olika risker
som en dramatiskt nedskuren organisation kan föra med sig får
utskottet framhålla följande. Enligt den föreslagna bestämmelsen
i 3 kap. 3 § kommunallagen skall fullmäktige tillsätta de
nämnder utöver styrelsen som behövs för att fullgöra kommunala
uppgifter på det specialreglerade området. Utskottet vill
understryka det i anslutning till denna bestämmelse gjorda
uttalandet i propositionen (s.155) att det inte torde vara
praktiskt lämpligt att koncentrera alltför många
specialreglerade uppgifter till kommunstyrelsen. Utskottet vill
vidare hänvisa till den föreslagna bestämmelsen i 3 kap. 5§
som hindrar att sinsemellan svårförenliga funktioner handläggs
inom en och samma nämnd och som vidare hindrar att en och samma
nämnd både driver en viss verksamhet och har tillsyn över den. I
praktiken innebär det anförda att det alltid vid sidan av
kommunstyrelsen kommer att finnas nämnder inom olika sakområden.
Utskottet utgår ifrån att regeringen följer den nya lagens
tillämpning och i det sammanhanget uppmärksammar de frågor
motionären berört. Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motionen.
Med anledning av vad som hävdats i motion K46 om att
kommunernas frihet att organisera sin nämndorganisation kan
komma att inskränkas genom förslaget i proposition 1990/91:82 om
folkbildning -- förslaget innebär att de kommuner och landsting
som driver folkhögskolor inrättar speciella styrelser för dessa
-- vill utskottet endast göra följande påpekande. Det angivna
förslaget innebär inte tillskapande av något nytt, obligatoriskt
kommunalt organ, eftersom det inte är något som hindrar att den
angivna styrelsens uppgifter utövas av ett befintligt kommunalt
organ. Med det anförda avstyrker utskottet motion K46 yrkande 2.
I förevarande sammanhang finner utskottet vidare anledning att
ta upp motion K612, vari begärts ett tillkännagivande till
regeringen om att speciallagstiftningen skall minskas inom det
kommunala området. Utskottet vill erinra om att det inom
regeringskansliet redan pågår arbete med denna inriktning.
Utskottet får därvid särskilt peka på den del av
frikommunförsöket som givit kommuner och landsting möjligheter
till ökat kommunalt ansvarstagande genom avsteg från olika
statliga föreskrifter. Utvärdering av dessa erfarenheter görs
för närvarande av den ovannämnda frikommunutredningen. Med
hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion K612
yrkande 3.
I ett antal motioner har begärts att förslaget kompletteras
med särregler gällande miljö- och hälsoskyddsnämndernas samt
byggnadsnämndernas verksamhet. I motionerna har uttryckts
farhågor för att ett slopande av dessa nämnder kan komma att
medföra att kraven på rättssäkerhet, integritetsskydd och
likabehandling av kommunmedborgarna eftersätts. Vidare har
framhållits vikten av att vissa av dessa båda nämnders uppgifter
även i fortsättningen kommer att handläggas av två olika
kommunala organ. Utskottet får med anledning härav framhålla
följande.
Utskottet har redan berört den särskilda bestämmelse i
förslaget som skall förhindra att svårförenliga funktioner
handläggs inom en och samma nämnd och som skall hindra att en
och samma nämnd både driver en viss verksamhet och har tillsyn
över den. Utskottet får vidare peka på vad som framhållits i
propositionen (s. 41) om att en ökad organisatorisk frihet inte
får innebära att nationella mål eller statliga regler som avser
att garantera allmänna intressen av rikspolitisk natur överges
och att ett slopande av kravet på en särskild byggnadsnämnd och
miljö- och hälsoskyddsnämnd inte får leda till att kompetensen
inom resp. område försämras. När det gäller miljö- och
hälsoskyddsnämndernas ställning får utskottet också hänvisa till
de särskilda -- av utskottet tidigare återgivna --
propositionsuttalandena i saken. Utskottet vill i sammanhanget
tillägga att den aviserade enmansutredaren med uppgift att
utreda kommunernas miljöarbete numera tillsatts. Enligt de
utfärdade direktiven (dir. 1991:20) skall utredaren bl.a. belysa
hur kommunernas tillsynsuppgifter och kommunernas arbete med
miljöfrågor i övrigt skall förstärkas. Mot bakgrund av det ovan
anförda finner utskottet inte att det finns anledning att
tillskapa några särregler i fråga om organisationen av de
uppgifter som handläggs av miljö- och hälsoskyddsnämnder resp.
byggnadsnämnder. Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motionerna K48 yrkande 6, K49 yrkandena 3 och 4, K50,
K54 yrkande 2, K59 yrkande 10, K606 och K612 yrkande 4.
I motionerna K47 och K49 tas slutligen upp några
sekretessfrågor sammanhängande med förslaget i denna del. Enligt
motion K47 är det nödvändigt att de sekretessproblem som kan
uppstå genom att uppgifter från olika verksamhetsområden kommer
att hanteras inom en och samma nämnd blir lösta innan den nya
kommunallagen träder i kraft. I motion K49 förslås att riksdagen
beslutar att kommun skall ha skilda kommunala nämnder för olika
verksamhetsområden där sekretess gäller. Utskottet får med
anledning av motionerna anföra följande.
I propositionen har regeringen behandlat de frågor som tagits
upp i motionerna i ett särskilt avsnitt (s. 43 f.). I detta
redogörs för gällande sekretessbestämmelser på området, och
vidare redovisas de sammanfattande överväganden i saken som
frikommunutredningen gjort i det delbetänkande som utredningen
avgivit. Regeringen konstaterar sammanfattningsvis att gällande
sekretessregler inte hindrar en ordning med en friare
nämndorganisation. Vidare uttalar regeringen att den avser att
följa utvecklingen och överväga frågan om sekretesslagens
tillämpning ytterligare vid en senare tidpunkt.
Utskottet får för egen del anföra följande. Som regeringen
konstaterat fordras inte någon ändring i gällande
sekretesslagstiftning för att kunna genomföra förslaget.
Utskottet är i och för sig medvetet om att förslaget -- genom
att ett och samma kommunala organ kommer att handlägga frågor
inom skilda verksamhetsområden för vilka olika sekretessregler
gäller -- kan komma att medföra olika tillämpningsproblem.
Utskottet anser emellertid inte dessa vara av den arten att de
utgör något hinder för att nu genomföra förslaget. Lagrådet har
i sitt yttrande angivit att det anser en översyn av
sekretesslagen med anledning av den nya kommunallagens tillkomst
påkallad, vilket ställningstagande bl.a. motiverats med hänsyn
till ovannämnda sekretessfrågor. Utskottet delar denna
bedömning. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av
förslaget i här aktuell del och motionerna K47 och K49 yrkande 5
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottets ovannämnda ställningstaganden innebär att utskottet
tillstyrker förslaget i här aktuella delar.
Avsnitt 4.3.3 (Uppgiftsfördelningen mellan fullmäktige och
nämnder) (s. 45 f.); specialmotiveringen s.156--160; 164.
Nya regler skall beskriva fullmäktiges och nämndernas
uppgifter. Syftet är främst att på ett bättre sätt än i dag
beskriva uppgiftsfördelningen.
I den nya lagen behålls den möjlighet som fullmäktige har att
inrätta särskilda beredningar för att bereda fullmäktiges
ärenden.
Fullmäktige ges större frihet att delegera ärenden till
styrelsen och övriga nämnder. Vissa typer av ärenden skall dock
inte få delegeras. Det gäller bl.a. budget, skatt och andra
viktiga ekonomiska frågor samt ärenden om mål och riktlinjer för
verksamheten och om nämndernas organisation och
verksamhetsformer.
Nämnderna åläggs en redovisningsskyldighet inför fullmäktige.
Regler om fullmäktiges beslutskompetens återfinns i 3 kap. 9
§. Innebörden av den bestämmelsen är att fullmäktige skall
besluta i alla ärenden av större betydelse för kommunen resp.
landstinget. Enligt den föreslagna lagregeln uttrycks detta med
att fullmäktige skall besluta i alla ärenden som är av
principiell beskaffenhet eller annars av större vikt för
kommunen eller landstinget. Bestämmelsen har sedan kompletterats
med en exemplifiering. I 10 § regleras sedan möjligheterna för
fullmäktige att delegera ärenden eller ärendegrupper till
styrelsen och övriga nämnder. Förslaget innebär att fullmäktige
ges större frihet att delegera ärenden till styrelsen och övriga
nämnder. Vissa typer skall dock inte få delegeras. Det gäller
bl.a. budget, skatt och andra viktiga ekonomiska frågor samt
ärenden om mål och riktlinjer för verksamheten och nämndernas
organisation och verksamhetsformer.
I propositionen anges i fråga om den kommunala avgiftsrätten
bl.a. följande (s. 49).
I princip är det fullmäktige som utövar den kommunala
avgiftsrätten. Detta hänger samman med att avgiftsnivån kan
påverka skatteuttaget. Nämnderna har dock ett visst
handlingsutrymme. Som exempel kan nämnas att fullmäktige har
ansetts kunna bemyndiga kommunstyrelsen att fastställa
badavgifter (RÅ 1976 Ab 538). Ett bemyndigande för styrelsen att
utarrendera mark kan innefatta en rätt att bestämma
arrendeavgifter (RÅ 1974 A 1905).
Utrymmet för att delegera avgiftsrätten bör enligt regeringens
mening inte ökas. En större frihet för nämnderna på
avgiftsområdet kan rubba maktfördelningen mellan fullmäktige och
nämnder.
I specialmotiveringen till 3 kap. 10 § anges i saken följande
(s. 158 f.).
De ärendegrupper som anges i 9 § första stycket faller också
utanför möjligheten att delegera. En fråga är därvid hur man
avgränsar gruppen "viktiga ekonomiska frågor".
Hit hör generellt sett beslut om avgifter. Det innebär dock
inte att fullmäktige måste avgöra avgiftssättningen i varje
enskilt fall. Om fullmäktige har antagit riktlinjer för
avgiftsuttagen bör det vara möjligt att delegera till en nämnd,
som t.ex. närmare svarar för en viss anläggning, att bestämma
avgifter för nyttjandet av anläggningen.
Utanför gruppen "viktiga ekonomiska frågor" kan också falla
andra avgiftsuttag som inte har någon direkt betydelse för
kommunalekonomin i stort.
Motion
I motion K49 yrkande 6 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas
att riksdagen beslutar att endast fullmäktige skall kunna
fastställa avgifter och taxor.
I motionen tas upp frågan om beslutanderätten i fråga om
fastställande av kommunala avgifter och taxor. Enligt motionen
innebär propositionen på denna punkt inte någon ändring, något
som innebär att fullmäktige i princip skall besluta i dessa
frågor men att -- på sätt medgivits i praxis -- viss delegation
är tillåten. Enligt motionen är emellertid det gällande
rättsläget oklart i fråga om var gränsen går för vilka
taxebeslut som fullmäktige äger delegera på nämnd. Motionärerna,
som betonar vikten av att klarhet skapas, ifrågasätter om inte
samtliga taxebeslut får anses vara av sådan vikt för kommunens
medlemmar att beslutanderätten skall utövas av fullmäktige. I
motionen föreslås därför att fullmäktige inte får delegera denna
typ av ärenden. Motionärerna påpekar att därmed även säkerställs
att medborgarna -- genom den offentliga debatt som sådana frågor
kan komma att föranleda -- kan erhålla bästa information om
vilka taxeändringar som är aktuella.
Utskottets bedömning
Syftet med de föreslagna bestämmelserna i 3 kap. 9--12 §§ om
fullmäktiges uppgifter är bl.a. att få till stånd en tydligare
uppgiftsfördelning mellan fullmäktige och nämnder än den som
gäller i dag. Med anledning av vad som anförts i motion K49
beträffande beslutanderätten i fråga om fastställande av
kommunala avgifter och taxor får utskottet anföra följande.
Som framgått ovan innebär gällande ordning att
kommunfullmäktige i princip utövar den kommunala avgiftsrätten
men att det i fråga om vissa avgiftsärenden finns ett visst --
inom av fullmäktige givna ramar -- mindre utrymme att låta
nämnderna handlägga dessa. Det nu framlagda förslaget syftar
inte till någon förändring av rättsläget på denna punkt.
Utskottet anser inte att det finns anledning för riksdagen att
ta det i motionen begärda initiativet. Med det anförda avstyrker
utskottet motion K49 yrkande 6.
Med anledning av den i propositionen (s. 159) diskuterade
frågan i vad mån bestämmelsen i 3 kap. 9 § första stycket om att
fullmäktige inte får delegera ärenden av principiell
beskaffenhet eller annars av större vikt innebär hinder mot
delegering av frågor om upplåning får utskottet anföra följande.
Enligt vad utskottet inhämtat torde för närvarande praxis i
frågor om lånefinansiering vara att dessa i regel omhänderhas av
styrelsen. Enligt utskottets mening finns det knappast anledning
att begränsa denna praxis. Det får dock förutsättas att
fullmäktige vid delegering fattar beslut om graden av
lånefinansiering i budgeten och anger riktlinjer under
treårsperioden, vilket kan ske med stöd av 8 kap. 3 och 5 §§ i
den föreslagna kommunallagen (prop. s.212). Den i
propositionen diskuterade uppdelningen på kort- och långfristiga
lån torde härvid sakna större betydelse.
Med detta förtydligande tillstyrker utskottet förslaget i här
aktuell del.
6.4 Kommunala företag (3 kap. 16 och 17 §§)
Propositionen
Avsnitten 4.3.4--4.3.6 (s. 49 f.); specialmotiveringen
s. 161 f.
Någon särskild reglering av frågan om under vilka
förutsättningar kommuner och landsting kan använda
privaträttsliga organ för sin verksamhet föreslås inte. I
propositionen erinras om att samma kommunalrättsliga principer
-- bl.a. bestämmelserna om den kommunala kompetensen -- som styr
den rent kommunala verksamheten också styr kommuners och
landstings verksamhet genom privaträttsliga subjekt. Vidare
erinras om att det också finns begränsningar på de
specialreglerade områdena och för ärenden som innefattar
myndighetsutövning. Någon särskild reglering utöver detta är
enligt propositionen inte nödvändig.
Genom förslaget åläggs fullmäktige i lag att se till att
sådana enskilda juridiska personer som kommunen eller
landstinget använder för sin verksamhet blir bundna av vissa
villkor som skall trygga kommunens eller landstingets inflytande
i och kontroll över verksamheten.
I fråga om helägda aktiebolag och stiftelser som kommunerna
och landstingen bildar ensamma läggs vissa krav fast direkt i
lagen. Det gäller krav på att fastställa det kommunala ändamålet
med verksamheten, att utse styrelseledamöter och minst en
revisor samt att se till att fullmäktige får yttra sig innan
vissa principiellt viktiga beslut fattas.
I fråga om helägda aktiebolag och stiftelser som en kommun
eller ett landsting bildar ensam åläggs fullmäktige vidare att
besluta om vad som skall gälla i fråga om allmänhetens rätt att
ta del av företagens handlingar. I princip gäller detta även när
en kommun eller ett landsting samverkar med någon annan i ett
privaträttsligt organ, men en bedömning får i dessa fall göras
utifrån vad som är rimligt med hänsyn till andelsförhållandena,
verksamhetens art och omständigheterna i övrigt.
I propositionen anges att regeringens grundläggande
uppfattning är att behovet av insyn är lika stort oavsett i
vilken form som den kommunala verksamheten bedrivs. Ibland är
dock verksamhetens art av ett slag som innebär att det finns ett
berättigat intresse av sekretess. Det väsentliga är enligt
propositionen att fullmäktigeförsamlingarna ordentligt
diskuterar och tar ställning till hur insynen i de kommunala
företagen skall förbättras och vilka undantag som skall finnas
från huvudprincipen om offentlighet. I propositionen föreslås
därefter att fullmäktige i fråga om helägda aktiebolag och
stiftelser som en kommun eller ett landsting bildar beslutar om
vad som skall gälla i fråga om allmänhetens rätt att ta del av
företagens handlingar (3 kap. 16 §). I princip gäller detta även
när en kommun eller ett landsting samverkar med någon annan i
ett privaträttsligt organ, men en bedömning får i dessa fall
göras utifrån vad som är rimligt med hänsyn till
andelsförhållandena, verksamhetens art och omständigheterna i
övrigt (3 kap. 17 §).
Motioner
I motion K48 yrkande 7 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas
att riksdagen beslutar att i fråga om all kommunal verksamhet
oavsett i vilken form den bedrivs skall allmänheten ha rätt till
insyn.
Enligt motionen bör all kommunal verksamhet, oavsett i vilken
form den bedrivs, i princip vara offentlig.
I motion K49 yrkande 7 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas
att riksdagen hos regeringen begär utredning om handlingars
offentlighet i kommunala företag i enlighet med vad som i
motionen anförts.
Enligt motionärerna talar övervägande skäl för att
målsättningen bör vara att handlingsoffentligheten utsträcks
till att omfatta även kommunala aktiebolag och stiftelser.
Frågan kräver dock, framhåller motionärerna, ytterligare
överväganden och bör bli föremål för utredning.
Enligt motion K51 yrkande 4 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)
bör en huvudregel för kommunerna vara att offentlig verksamhet i
kommunal regi bedrivs i nämndform och inte genom kommunala
företag. Detta anser motionärerna att riksdagen bör slå fast.
I motionen framförs därefter flera invändningar mot
regeringens här framlagda lagförslag, som motionärerna anser
helt otillfredsställande. Motionärerna pekar på att förslaget
innebär att stora delar av den offentliga verksamheten även i
framtiden kommer att vara undandragna medborgarnas insyn och att
förslaget också innebär att olika grad av offentlighet kan komma
att gälla dels i olika bolag i samma kommun, dels i bolag i
olika kommuner. Enligt motionen skall en verksamhet, som en
kommun eller en samarbetspartner i ett kommunalt företag inte
anser kan drivas i full offentlighet, inte bedrivas i kommunal
regi.
Motionärerna anser att offentlighetsprincipen skall gälla
fullt ut i alla kommunala företag -- och att den således inte
får vara kopplad till ett beslut i fullmäktige -- och finner det
nödvändigt att saken lagregleras (yrkande 3). Enligt
motionen måste dock en lagfäst offentlighetsprincip förses med
rimliga inskränkningar för "affärshemligheter" i betydelsen
uppfinningar, forskningsresultat m.m. Motionärerna föreslår att
deras nyssnämnda förslag träder i kraft den 1 januari 1995
såvitt avser delägda kommunala företag (yrkande 5).
I motion K59 yrkande 11 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att
riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med
uppgift att lägga fram förslag om att offentlighetsprincipen
skall gälla i företag som är helägda av kommun eller landsting.
Motionärerna anser att propositionens förslag om insyn för
allmänhet och förtroendevalda i de kommunala företagen är
otillräckliga. Enligt motionen bör en utredning tillsättas med
direktiv att lägga fram förslag om att tryckfrihetsförordningens
offentlighetsprincip skall gälla i de företag som är helägda av
kommun eller landsting.
I motion K239 yrkande 1 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bolagisering av kommunal verksamhet.
Enligt motionen bör bolagisering undvikas. Motionärerna pekar
på att medborgarna får mindre möjligheter att granska sin
kommuns förehavanden i det fall att verksamhet bedrivs genom
kommunägda aktiebolag. I motionen understryks vidare det
angelägna i att verksamhet som måste ligga i offentlig sektor
skall bedrivas enligt de regelsystem som skapats för sektorn. Om
verksamheten lämpligen drivs enligt andra regelsystem bör de
enligt motionärerna inte ligga i den offentliga sektorn utan
avvecklas eller avyttras. Motionärerna anser att kommunerna bör
ges rätt att tillämpa sådana regler, som gör det möjligt att
bedriva den kommunala verksamheten på ett effektivt sätt utan
att verksamheten överförs i bolagsform.
I motion K610 av Bengt Silfverstrand och Johnny Ahlqvist
(båda s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av demokratisk insyn och
kontroll i alla former av kommunal verksamhet. Enligt motionen
är det allvarligaste problemet med bolagisering av kommunal
verksamhet begränsningen av medborgarnas kontroll och insyn i de
kommunala bolagen. Motionärerna vänder sig mot en ordning som
innebär att fullmäktige i varje enskilt fall skall kunna avgöra
graden av offentlighet i de kommunala bolagen eftersom detta
kommer att innebära variationer från kommun till kommun. Enligt
motionen innebär den omständigheten att en majoritet kan komma
att hemligstämpla ärenden av vitalt allmänintresse inom ett
kommunalt bolag med skydd av aktiebolagslagen att möjligheter
öppnas till ett godtycke som står i stark motsatsställning till
medborgarnas krav på demokratisk insyn och kontroll av den
kommunala verksamheten. Motionärerna anser att regeringen då den
lägger fram förslag till en ny kommunallag måste beakta vissa i
motionen angivna kriterier, bl.a. kravet på offentlighet och
insyn i kommunal verksamhet.
I motion K612 yrkande 5 av Claes Roxbergh m.fl. (m) yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur
offentlighetsprincipen skall kunna utvidgas enligt vad som
anförts i motionen.
I motionen framläggs en rad förslag syftande till att på olika
sätt engagera den enskilde i den kommunala verksamheten och till
att öka insynen i denna verksamhet. Bl.a. föreslår motionärerna,
som vänder sig mot att en kommun kan undgå insyn genom att bilda
kommunala företag, att offentlighetsprincipen införs i bolag och
stiftelser som drivs av kommun och landsting.
I motion K623 yrkande 5 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om offentlig verksamhet på entreprenad.
I motionen anförs i saken bl.a. följande:
Det är angeläget att de legala förutsättningarna i fråga om
kommunens överlämnande av förvaltningsuppgift till icke
offentliga rättssubjekt preciseras och klarläggs.
Folkrörelseutredningen har i ett i september 1987 till
civilministern avlämnat betänkande -- (SOU 1987:35) Ju mer vi är
tillsammans, del 3 Underlag för reformer samt förslag -- utrett
vissa aspekter av frågan och bl.a. lagt fram lagförslag syftande
till visst klarläggande av rättsläget på förevarande område. Den
fortsatta beredningen av betänkandet, som har remissbehandlats,
sker inom civildepartementet. Såvitt är känt har, trots den tid
som gått sedan betänkandet avgavs, ställning ännu inte tagits
till frågan om något förslag i saken skall föreläggas riksdagen
eller inte. Mot angiven bakgrund vill vi framhålla vikten av att
regeringen nu skyndsamt tillser att de i motionen upptagna
frågorna löses.
I motion K59 yrkande 12 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att
riksdagen beslutar om yttranderätt för fullmäktige före beslut i
delägda företag av principiell beskaffenhet eller av större
vikt, i principiella frågor även rörande den löpande driften.
Lagrådets yttrande
Lagrådet föreslår att förevarande avsnitt i kommunallagen -- i
en särskild paragraf i 3 kap., betecknad 16 § -- inleds med en
uttrycklig bestämmelse om kommuners och landstings möjligheter
att överlämna vården av en kommunal angelägenhet till ett
privaträttsligt subjekt och en erinran om regeln i 11 kap. 6 §
regeringsformen enligt vilken förvaltningsuppgift som innefattar
myndighetsutövning får överlämnas till ett privaträttsligt
subjekt bara om det finns särskilt lagstöd för det. Vidare
föreslår lagrådet att enhetliga bestämmelser -- av i huvudsak
det innehåll som anges i 3 kap. 16 § i propositionsförslaget --
skall gälla för alla kommunala företag och att dessa
bestämmelser tas in i kapitlets 17 §. Lagrådet anser dock att
bestämmelserna i några hänseenden bör ges ett mera preciserat
innehåll. De ändringar som föreslås innebär att en kommun eller
ett landsting som lämnar över vården av en juridisk person skall
se till att bolagsordningen, bolagsavtalet eller stadgarna
innehåller det kommunala företagets förpliktelser mot kommunen i
fråga om insyn, inflytande och kontroll samt -- gentemot
allmänheten -- i fråga om handlingsoffentligheten. Beträffande
sistnämnda punkt föreslår lagrådet vidare att det föreskrivs att
allmänheten har rätt att ta del av handlingar hos det kommunala
företaget enligt de grunder som gäller för allmänna handlingars
offentlighet i 2 kap. tryckfrihetsförordningen och
sekretesslagen.
Utskottets bedömning
Förevarande avsnitt i propositionen innehåller regler om
kommunernas och landstingens förhållande till sådana
privaträttsliga organ -- aktiebolag, stiftelser m.fl. -- som
handhar kommunala angelägenheter. Genom förslaget ökar den
kommunala och medborgerliga insynen och inflytandet i sådana
organ. Enligt förslaget skall i den nya kommunallagens 3 kapitel
finnas två paragrafer -- 16 och 17 §§ -- som reglerar dessa
frågor. Det förstnämnda lagrummet reglerar det fallet att kommun
eller landsting fullgör en kommunal uppgift genom ett aktiebolag
eller en stiftelse som kommunen eller landstinget ensamt äger
eller bildar (i fortsättningen helägda företag).
Ensamkriteriet innebär att det inte får finnas någon annan
intressent över huvud taget i företaget hur litet ett sådant
andelsintresse än må vara. Finns ett sådant andelsintresse
regleras förhållandena genom 17 §. Det lagrummet innehåller
regler gällande det fallet att kommuner eller landsting
samverkar med en annan kommunal enhet, staten eller enskild
genom ett privaträttsligt organ (aktiebolag, stiftelse,
ekonomisk förening, handelsbolag eller ideell förening) för att
fullgöra en kommunal uppgift (i fortsättningen delägda
företag). Det bör här understrykas att regleringen endast
omfattar sådan verksamhet i vilken en kommun är helt eller
delvis engagerad. De fall då en kommun eller ett landsting låter
viss förvaltningsuppgift ombesörjas av utomstående utan att
kommunen själv tar någon del i verksamheten -- det kan t.ex.
vara fråga om ett entreprenadavtal med ett fristående privatägt
rättssubjekt -- berörs inte av förslaget.
Innan utskottet kommer in på de föreslagna reglerna och de
därtill hörande motionsyrkandena vill utskottet först något
beröra vad som gäller beträffande kommuners och landstings
möjligheter -- befogenheter -- att driva verksamhet genom
privaträttsliga rättssubjekt. Utskottet tar i det sammanhanget
upp motionerna K51 och K239, vari bl.a. begärs att riksdagen ger
regeringen till känna att huvudregeln bör vara att kommunal
verksamhet bedrivs i nämndform. Motionärerna, som anser att s.k.
bolagisering bör undvikas, har den uppfattningen att en
verksamhet, som en kommun eller en samarbetspartner i ett
kommunalt företag inte anser kan drivas i full offentlighet,
inte skall bedrivas i kommunal regi.
En första grundläggande princip är självfallet att den
verksamhet som överlämnas till privaträttsliga organ skall falla
inom den kommunala kompetensen. Detta innebär att den
ifrågavarande kommunala angelägenheten skall falla inom ramen
för den kommunala kompetensen såsom den kommer till uttryck i
det tidigare behandlade 2 kap. (jfr avsnitt 5.2 ovan). Till
detta kommer kravet på att risken för kompetensöverskridande
vid verksamhetens utövande skall vara ringa. En ytterligare
begränsning gäller på de specialreglerade områdena. En kommunal
angelägenhet får i princip inte överlåtas till ett särskilt
rättssubjekt om det i en författning har angivits att ett visst
kommunalt organ skall handha denna. Slutligen gäller enligt 11
kap. 6 § tredje stycket regeringsformen (RF) att en
förvaltningsuppgift som innefattar myndighetsutövning får
överlämnas till ett privaträttsligt subjekt bara om det finns
särskilt lagstöd för detta.
I propositionen diskuteras (s. 51) om det finns skäl att
reglera frågan om under vilka förutsättningar kommuner och
landsting kan använda privaträttsliga organ för sin verksamhet.
Regeringen anser detta emellertid inte lämpligt, varvid bl.a.
pekas på svårigheterna att åstadkomma en preciserad avgränsning.
Utskottet får för egen del anföra följande. Som ovan framgått
gäller således att samma kommunalrättsliga principer som styr
den rent kommunala verksamheten också styr kommuners och
landstings verksamhet genom privaträttsliga organ. Sådana organ
har funnits under mycket lång tid, och förekomsten av dem har
under senare år ökat. Några principiella invändningar mot
existensen av sådana organ riktades inte vid tillkomsten av den
gällande kommunallagen. Däremot har i olika sammanhang
diskuterats åtgärder av det slag som nu föreslås, dvs.
förbättringar i fråga om den kommunala och medborgerliga insynen
och inflytandet i samt den demokratiska kontrollen av dessa
organ. Utskottet, som -- såsom i det följande kommer att framgå
-- anser sådana förbättringar angelägna, finner inte skäl till
införande av några regler som allmänt förbjuder eller begränsar
förekomsten av kommunala hel- eller delägda företag. Utskottet
vill dock i sammanhanget understryka vad utskottet redan
inledningsvis framhållit om att bred enighet råder om att den
kommunala verksamheten i största möjliga utsträckning bör ske i
nämndform. Utskottet vill vidare framhålla vikten av att en
kommun eller ett landsting innan den överlämnar vården av en
kommunal angelägenhet till ett kommunalt företag förvissat sig
om att de krav som gäller härför är uppfyllda. Utskottet finner
det mot angiven bakgrund inte påkallat med ett tillkännagivande
av i motionerna begärt slag. Inte heller i övrigt ger motionerna
anledning för riksdagen att vidta någon åtgärd, varför
motionerna K51 yrkande 4 och K239 yrkande 1 avstyrks.
Som framgår av bilaga 2 har lagrådet föreslagit att
förevarande avsnitt i den föreslagna kommunallagen inleds med en
uttrycklig bestämmelse om kommuns och landstings möjligheter att
överlämna vården av en kommunal angelägenhet till ett
privaträttsligt organ och en erinran om den i det föregående
omnämnda inskränkande regeln i 11 kap. 6 § RF. Utskottet
biträder förslaget. Därmed får motion K623 yrkande 5, vari
begärts att de legala förutsättningarna i fråga om kommuns
överlämnande av förvaltningsuppgift till icke offentliga
rättssubjekt preciseras och klarläggas, delvis anses
tillgodosedd.
Utskottet övergår härefter till de i 16 och 17 §§ föreslagna
reglerna för att tillgodose det kommunala inflytandet över
privaträttsliga organ som anförtros vården av kommunala
angelägenheter och för att ge offentlighet åt handlingar som
upprättas hos eller kommer in till sådana organ. Som tidigare
framgått innebär förslaget skilda regler för hel- resp. delägda
företag. I motionerna K48 och K51 yrkas att riksdagen i stället
för dessa regler beslutar att offentlighetsprincipen skall gälla
i alla slag av kommunala företag. I motionerna K49 och K59
begärs tillsättande av en utredning med uppgift att lägga fram
förslag om att offentlighetsprincipen skall gälla i kommunala
företag. Frågor om ökad insyn i de kommunala företagen tas även
upp i motionerna K610 och K612.
Lagrådet föreslår att reglerna i 16 och 17 §§ ersätts av en
enhetlig regel av i huvudsak det innehåll som anges i förslagets
16 § avseende helägda företag. Lagrådet anser dock att
bestämmelserna i följande två hänseenden bör ges ett mer
preciserat innehåll. Enligt lagrådet bör det föreskrivas att
fullmäktige, innan kommun eller landsting lämnar över vården av
en kommunal angelägenhet till ett kommunalt företag, skall
tillse att de för detta företag gällande grundreglerna -- dvs. i
aktiebolag bolagsordningen, i handelsbolag bolagsavtalet samt i
föreningar och stiftelser stadgarna -- innehåller företagets
förpliktelser gentemot kommunen i fråga om insyn, inflytande och
kontroll och gentemot allmänheten såvitt avser
handlingsoffentlighet. Propositionsförslaget i denna del innebär
enligt lagrådet att dessa frågor kan regleras i beslut och
dokument av vitt skilda slag. Lagrådet anser vidare att en
bestämmelse bör införas som ger allmänheten rätt att ta del av
handlingar hos kommunala företag enligt de grunder som gäller
för allmänna handlingars offentlighet i 2 kap.
tryckfrihetsförordningen och i sekretesslagen. Lagrådet erinrar
om att propositionsförslaget innebär att det helt lämnas åt
kommunens eget bedömande att besluta om det närmare innehållet i
handlingsoffentligheten inom de kommunala företagen.
Enligt lagrådets förslag skall alltså en enhetlig regel gälla
för de kommunala företagen. Den därvid föreslagna lagtexten
innehåller en uppräkning av de olika juridiska personer som en
kommun eller ett landsting kan överlämna en kommunal angelägnhet
till utan angivande av om därvid är fråga om hel- eller delägda
kommunala företag. Av lagrådets yttrande framgår att
bestämmelsen är avsedd att tillämpas på företag som en kommun
eller -- vid kommunal samverkan -- flera kommuner har ett
avgörande inflytande över. Enligt lagrådet ger tidigare gjorda
undesökningar vid handen att kommunerna och landstingen endast i
ringa omfattning begagnar andra än helägda företag för vården av
kommunala angelägenheter och att tendensen har gått i riktning
mot att de av kommunerna helt dominerande företagen har ökat sin
andel. I sammanhanget hänvisar lagrådet till
kommunalföretagskommitténs betänkande (SOU 1982:13)
Kommunalföretaget, som innehåller uppgifter i angivet hänseende
för tiden t.o.m. år 1980.
Utskottet får med anledning av det anförda framhålla följande.
Enligt vad utskottet inhämtat föreligger delägda kommunala
företag i ganska betydande omfattning. Övervägande delen av
dessa utgörs av fall där en kommun eller ett landsting samverkar
med antingen en enskild genom ett privaträttsligt organ -- denna
kategori är den största -- eller med annan kommunal enhet. I en
icke obetydlig del av dessa fall är kommunens eller landstingets
ägarandel begränsad till en mindre andel av företaget, och något
"avgörande inflytande" över företaget föreligger således inte.
Ett antagande av lagrådets förslag kommer enligt utskottets
bedömning att med all sannolikhet leda till att stor del av
kommunernas och landstingens nyssnämnda delägda företag kommer
att avvecklas beroende på att den part kommunerna och
landstingen samverkar med inte kommer att acceptera vissa inslag
i den föreslagna regleringen. Utskottet åsyftar då de krav som
enligt lagrådets förslag måste uppställas på de kommunala
företagen och som bl.a. innefattar att fullmäktige skall utse
företagets styrelseledamöter. Det kan dessutom ifrågasättas om
en sådan ordning står helt i överensstämmelse med det
associationsrättsliga regelsystemet (t.ex. aktiebolagslagen).
Mot bakgrund av det anförda är utskottet inte berett att biträda
lagrådets förslag om en enhetlig regel för kommunala företag
utan utskottet finner det nödvändigt att ha olika regler för
helägda resp. delägda företag. Utskottet tillstyrker de i
propositionen framlagda lagförslagen i nu aktuella delar, vilka
dock bör kompletteras med lagrådets ovannämnda förslag om ökad
handlingsoffentlighet, vilket innebär en värdefull förbättring i
fråga om insynen i kommunala företag. Utskottets förslag till
lagtext i förevarande avsnitt läggs fram i bilaga 3. Med hänsyn
till utskottets i det föregående redovisade förslag om införande
av en ny paragraf i förevarande kapitel kommer de båda i
propositionens lagförslag aktuella paragraferna, 3 kap. 16 och
17 §§, att betecknas 3 kap. 17 och 18 §§. Lagtextbilagan
omfattar vidare uppkomna följdändringar i 5 kap. 23 och 53 §§, 6
kap.1§ och punkten 5. i ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna. En ytterligare följdändring framgår av
utskottets hemställan i förevarande del.
Utskottet finner i fråga om sistnämnda 3 kap. 18 § anledning
framhålla följande. I paragrafen regleras fall när en kommun
eller ett landsting samverkar med vissa andra subjekt genom ett
privaträttsligt organ. Genom paragrafens hänvisning till 17 §
kommer bl.a. att gälla att fullmäktige skall se till att det
privaträttsliga organet blir bundet av bestämmelserna om
handlingsoffentlighet i en omfattning som är rimlig med hänsyn
till andelsförhållandena, verksamhetens art och omständigheterna
i övrigt. Som framhållits i propositionen (s. 163) får frågan om
vilka åtgärder som skall beslutas ytterst bero på en samlad
bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet. Vad
särskilt gäller frågan om handlingsoffentlighet vill utskottet
framhålla följande.
När det offentligas andel i det privata företaget är stort
synes reglerna i tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen i
många fall kunna tillämpas fullt ut. Är å andra sidan det
offentligas andel mycket liten bör kravet på
handlingsoffentlighet kunna efterges. I gränsfall torde man i
regel böra föredra att tillämpa handlingsoffentlighet framför
att inte göra det.
När kommuner och landsting samarbetar enbart med varandra i
ett privaträttsligt organ bör enligt utskottets mening
huvudregeln i fråga om kraven på kontroll och insyn i sådana
företag vara att dessa ställs lika högt som när en kommun eller
ett landsting är ensambestämmande. Detta gäller särskilt i fråga
om allmänhetens rätt att ta del av handlingar hos företaget. Vid
tolkningen av förevarande paragraf bör därför enligt utskottet
en avgörande betydelse fästas vid det förhållandet att enbart
kommunala enheter ingår i ägarkretsen.
Utskottets ovannämnda ställningstaganden innebär att utskottet
avstyrker motionerna K48 yrkande 7, K51 yrkandena 3 och 5 samt
K59 yrkande 12.
Lagrådet har förordat att en översyn av sekretesslagen med
anledning av den nya kommunallagen kommer till stånd, varvid
lagrådet pekat på att även den av lagrådet föreslagna
regleringen av handlingsoffentligheten har karaktären av ett
provisorium. I lagrådets yttrande framhålls därvid särskilt att
något egentligt rättsmedel inte kommer att stå till buds för den
som vill hävda sin rätt att få del av en handling i strid mot
det kommunala företagets uppfattning, även om en hänvändelse
till vederbörlig kommunal nämnd kan komma i fråga. Utskottet
delar lagrådets bedömning att en översyn är påkallad, något som
innebär ett delvis tillgodoseende av de i motionerna K49 yrkande
7, K59 yrkande 11, K610 och K612 yrkande 5 framställda
önskemålen. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av
förslaget i här aktuell del och de angivna motionerna bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
7. 4 kap. kommunallagen (De förtroendevalda)
Propositionen
Avsnitt 4.4 (s. 57 f.); specialmotiveringen s. 164 f.
Reglerna om de förtroendevalda har samlats i ett kapitel.
Avsnitten 4.4.1--4.4.3 (s. 57 f.); specialmotiveringen
s.164f.
Utskottets bedömning
Förslaget i dessa delar tas inte upp i någon av motionerna i
ärendet. Utskottet tillstyrker förslaget.
7.2 Uppdragets upphörande (4 kap. 7--10 §§ KL)
Propositionen
Avsnitt 4.4.4 (s. 60 f.); specialmotiveringen s. 167 f.
Nya regler införs som ger fullmäktige befogenhet att entlediga
förtroendevalda som vägras ansvarsfrihet eller som dömts för
allvarliga brott. Bestämmelserna gäller förtroendevalda som
fullmäktige har utsett.
Övriga regler om befrielse från uppdrag behålls oförändrade i
sak.
Motioner
Några invändningar mot förslaget framförs inte i någon av
motionerna i ärendet. Däremot tas i några av motionerna upp dels
frågan om kommunala förtroendemäns personliga ansvar för
olagliga beslut, dels frågan om JOs talerätt på det oreglerade
kommunala området. Dessa frågor behandlar utskottet i avsnitt
16.3 nedan.
Utskottets bedömning
Utskottet finner i denna del endast anledning till följande
påpekande. Enligt 4 kap. 10 § får fullmäktige återkalla
uppdraget för en förtroendevald som valts till fullmäktige, om
den förtroendevalde har vägrats anvarsfrihet eller genom dom som
vunnit laga kraft har dömts för brott av viss svårighetsgrad. I
propositionen sägs att ärenden av detta slag kan förmodas bli
sällsynta och att det inte behövs särskilda regler om beredning,
beslut och verkställighet (s. 63). Utskottet instämmer häri. Det
kan emellertid påpekas att ett beslut om återkallande
självfallet kan komma att överklagas. Ett kommunalt beslut kan i
princip verkställas när det protokoll som upptar beslutet har
justerats. Detta gäller även om beslutet överklagas. När en
förtroendevald entledigas på grund av brott bör beslutet
omedelbart tillämpas. Så bör även i normalfallet ske, när
entledigande grundas på att den förtroendevalde inte beviljats
ansvarsfrihet. Med detta förtydligande tillstyrker utskottet
förslaget i här aktuell del.
7.3 Ledighet från anställning (4 kap. 11 § KL)
Propositionen
Specialmotiveringen s. 168.
Förtroendevalda har rätt till den ledighet från sina
anställningar som behövs för uppdragen. Förslaget innebär inga
nyheter i förhållande till vad som för närvarande gäller.
Motioner
I motion K59 yrkande 14 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om rätt till ledighet
från anställningen för kommunalt förtroendevalda i enlighet med
vad som anförts i motionen.
I motionen anförs i frågan följande:
Lagen ger inget direkt stöd för att en förtroendevald som har
anställning med skifttjänstgöring har rätt till ledighet från
ett nattskift som följer direkt efter utfört uppdrag som
förtroendevald. Ledighetsregelns utformning innebär att den
stora grupp på arbetsmarknaden som har skiftarbete är beroende
av sin arbetsgivares godkännande om han eller hon skall ha
möjlighet att åta sig kommande förtroendeuppdrag på
människovärdiga villkor. Mot bakgrund av den vikt som tillmäts
ett ökat politiskt engagemang hos medborgarna måste sådana
förhållanden anses oacceptabla. Erforderlig ledighet för
politiska förtroendeuppdrag, även med hänsyn till
skiftarbetandes villkor, måste garanteras genom en ändring av
denna bestämmelse.
I motion K602 av Bo Hammar (v) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att de lagbestämmelser som
reglerar rätten till ledighet för politiska förtroendeuppdrag
ses över i enlighet med vad som anförts i motionen.
Enligt motionen innebär ledighetsreglernas utformning för
kommunala förtroendeuppdrag att den stora grupp på
arbetsmarknaden som har skiftarbete är utlämnad till sin
arbetsgivares godtycke om han eller hon skall ha möjlighet att
åta sig kommunala förtroendeuppdrag på människovärdiga villkor.
I sammanhanget pekas också på att det inte på den privata sidan
finns någon ledighetslagstiftning för uppdrag som nämndeman.
Motionären anser det påkallat med snabba lagstiftningsåtgärder
för att garantera behövlig ledighet för politiska
förtroendeuppdrag för angivna kategorier arbetstagare.
Utskottets bedömning
Utskottet får anföra följande. Det nu framlagda förslaget
innebär ingen ändring i sak av de i 1977 års kommunallag införda
bestämmelserna om ledighet för kommunala förtroendeuppdrag.
Utskottet tillstyrker förslaget.
Med anledning av det i motionerna framställda kravet om att
riksdagen hos regeringen skall begära särskild lagstiftning för
att garantera de i motionerna angivna kategorierna
privatanställda ledighet för olika förtroendeuppdrag får
utskottet erinra om följande.
I förarbetena till de gällande bestämmelserna (prop.
1975/76:187) framhöll föredraganden, som var av den
uppfattningen att trygghet för de förtroendevalda borde kunna
åstadkommas utan detaljerade lagregler, bl.a. följande
(s. 230 f.):
Den bestämmelse om rätt till ledighet som föreslås anvisar
inte lösningar på diverse praktiska problem som kan uppkomma.
Ett sådant är den ekonomiska ersättningen, ett annat hur
ersättare skall kunna ordnas på arbetsplatsen. Jag anser
emellertid att kostnader som uppstår för den förtroendevalde
genom uppdraget i princip bör betalas av kommunen resp.
landstingskommunen. Frågan om ersättare på arbetsplatsen bör
däremot ordnas genom arbetsgivaren. Jag förutsätter vidare att
den förtroendevaldes situation på arbetsplatsen inte skall
försämras på grund av förtroendeuppdraget. Frågor som rör den
förtroendevaldes anställningsvillkor, arbetsförhållanden,
ersättare m.m. bör enligt min mening regleras avtalsvägen efter
behov.
I detta sammanhang vill jag även betona betydelsen av att
kommunerna och landstingskommunerna har en sammanträdesplanering
som ger arbetsgivarna och arbetstagarna tillfälle att planera
behovet av ledighet och vikarier.
Jag avser att följa utvecklingen på detta område i framtiden.
Om erfarenheterna visar att mera detaljerade lagregler skulle
vara att föredra ämnar jag återkomma till frågan.
Mot angiven bakgrund gör utskottet följande bedömning.
Självfallet anser utskottet det av vikt att förtroendevalda inte
hindras från att åta sig kommunala förtroendeuppdrag på grund av
sin arbetssituation. Utskottet anser det emellertid inte i
ärendet klarlagt att den i motionen begärda lagstiftningen är
påkallad. Utskottet, som utgår ifrån att regeringen följer
tillämpningen av den här aktuella bestämmelsen och behovet av
eventuella lagstiftningsåtgärder på området, avstyrker med det
anförda motionerna K59 yrkande 14 och K602.
7.4 Ekonomiska förmåner (4 kap. 12--15 §§ KL)
Propositionen
Avsnitt 4.4.5 (s. 64 f.); specialmotiveringen s. 168 f.
Förtroendevalda får rätt till skälig ersättning för den
arbetsinkomst samt de pensions- och semesterförmåner som de
förlorar när de fullgör sina uppdrag. Detta gäller inte för
heltidssysselsatta förtroendevalda och deltidssysselsatta som
fullgör sina uppdrag på en betydande del av heltid.
Fullmäktige får frihet att utifrån lokala förutsättningar
bestämma om det system som skall tillämpas för ersättningarna
men blir skyldiga att besluta enligt vilka grunder dessa skall
betalas.
Principen om lika arvode för lika uppdrag kvarstår.
I propositionen diskuteras möjligheten av att i stället för
ersättning för förlorad arbetsinkomst införa ett arvode för
fullgörande av förtroendemannauppdraget. Därvid pekas dock på de
skillnader som då skulle uppkomma för en offentligt anställd
resp. en privatanställd. Regeringen anser att rättviseskäl talar
mot metoden att ha arvoden som enda ersättningsform för att
täcka de inkomstförluster som de förtroendevalda drabbas av på
grund av uppdragen.
Motioner
I motion K51 yrkande 7 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)
yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens
förslag till ny kommunallag att kommunerna fortfarande kan välja
huruvida ersättning skall utgå i form av ersättning för förlorad
arbetsförtjänst eller ej.
I motionen anges att erfarenheterna av det ekonomiska
ersättningssystem som läggs fram i propositionen och som
kommunerna sedan ett antal år kunnat tillämpa är mycket blandade
och att ett flertal negativa effekter har påtalats. Motionärerna
är inte övertygade om att ersättning för förlorad
arbetsförtjänst är överlägsen andra former av ersättning till
kommunala förtroendemän som t.ex. ett rimligt, enhetligt arvode.
Ett sådant system kan enligt motionen dessutom vara billigare
att administrera. Motionärernas slutsats blir därför att
kommunerna även i fortsättningen bör få bestämma i vilken form
ersättning till förtroendemän skall utgå och förordar därför att
det framlagda förslaget utgår.
I motion K55 av Bengt Kindbom m.fl. (c) förordas -- utan
att något yrkande framställts -- att arvoden även i
fortsättningen skall kunna utgå till kommunalt förtroendevalda.
I motion K59 yrkande 15 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om ersättning till
förtroendevalda för förlorad arbetsinkomst i enlighet med vad
som anförts i motionen.
I motionen framhålls att vänsterpartiet i motsats till
regeringen anser att ersättningsnormerna av rättviseskäl bör
vara enhetliga för hela riket samt baseras på principen lika
arvode för lika uppdrag.
Frågan om förtroendevaldas ekonomiska förmåner tas vidare upp
i två motioner från allmän motionstid. I motion K604 av Bo
Finnkvist m.fl. (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
lagstiftning om ersättningsbestämmelser i samband med politiska
uppdrag.
Enligt motionen är det nödvändigt att lagstiftningsvägen
reglera frågan om ersättning i samband med politiska uppdrag.
Motionärerna anser att lagreglerna bör utformas så att det klart
och tydligt framgår att förlorad arbetsförtjänst skall ersättas
utöver eventuellt arvode.
I motion K620 av Hans Nyhage (m) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
de ekonomiskt negativa konsekvenserna i samband med
förtroendeuppdrag i samhällets tjänst.
I motionen pekas på att vissa personer vid utövande av ett
förtroendeuppdrag -- i motionen nämns som exempel en lärare som
innehar uppdrag som nämndeman vid domstol -- drabbas av
ekonomisk förlust. Motionären anser att regeringen bör verka för
-- i förhandlingar med landstings- och kommunförbunden och/eller
på annat sätt -- att en sådan ordning kommer till stånd, att de
ekonomiskt negativa konsekvenserna -- för i det här fallet den
kommunaliserade läraren -- av ett förtroendeuppdrag i samhällets
tjänst ej skall kunna uppstå.
Utskottets bedömning
Utskottet får anföra följande. Det framgår av propositionen
att den år 1983 införda möjligheten för kommuner och landsting
att ersätta sina förtroendevalda för förlorad arbetsförtjänst
när de fullgör sina uppdrag endast kommit att utnyttjas av, när
det gäller kommunerna något mer än hälften av dessa samt, när
det gäller landstingen, av en dryg tredjedel av dessa. Utskottet
delar regeringens bedömning att det mot angiven bakgrund och
utifrån intresset av att i ökad utsträckning kunna rekrytera och
behålla personer för kommunala förtroendeuppdrag nu finns skäl
att införa obligatoriska regler på området. Utskottet har inte
något att erinra mot den lösning som valts i propositionen.
Genom förslaget får motion K604 anses tillgodosedd. Med
hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet förslaget.
Motionerna K51 yrkande 7, K59 yrkande 15 och K620 avstyrks.
7.5 De förtroendevaldas initiativrätt; Omröstning och beslut;
Reservation (4 kap. 16--22 §§ KL)
Propositionen
Avsnitten 4.4.6--4.4.7 (s. 69 f.); specialmotiveringen
s.170f.
Utskottets bedömning
Förslaget i dessa delar tas inte upp i någon av motionerna i
ärendet. Utskottet tillstyrker förslaget.
7.6 Närvarorätt (4 kap. 23 § KL)
Propositionen
Avsnitt 4.4.8 (s. 73 f.); specialmotiveringen s. 172.
Fullmäktige får besluta att en förtroendevald som inte är
ledamot eller ersättare i en viss nämnd skall få närvara vid
nämndens sammanträden, få delta i överläggningarna och få sin
mening antecknad i protokollet.
Enligt förslaget i denna del -- som i sak inte innebär någon
förändring -- får fullmäktige besluta att en förtroendevald som
inte är ledamot eller ersättare i en viss nämnd skall få närvara
vid nämndens sammanträden, få delta i överläggningarna och få
sin mening antecknad i protokollet. Den gällande bestämmelsen
har enligt sina förarbeten främst varit avsedd att tillämpas på
sådana heltidssysselsatta förtroendevalda med övergripande
arbetsuppgifter som saknar ordförandeuppdrag, på
minoritetsföreträdare samt på ordförande i styrelsen som inte är
heltidssysselsatta. Formellt har bestämmelsen emellertid
omfattat alla ledamöter och ersättare i fullmäktige, styrelsen,
övriga nämnder och beredningar. På flera håll har bestämmelsen
utnyttjats så att företrädare för mindre partier har fått
observatörsplatser, t.ex. i styrelsen. Enligt förslaget är det
vid tillämpningen av den föreslagna nya bestämmelsen avsett att
några begränsningar av nyssnämnt slag inte skall föreligga.
Kommunallagskommittén hade utöver nu angivna bestämmelse
dessutom föreslagit följande. Ett parti som har mandat i
fullmäktige men som inte är företrätt i styrelsen har rätt att
låta en representant för partiet vara närvarande vid styrelsens
sammanträden. Representanten skall vara ledamot eller ersättare
i fullmäktige och utses av fullmäktige. Representanten har rätt
att delta i överläggningen men inte i besluten och att få sin
mening antecknad i protokollet.
I propositionen anges (s. 76) att regeringen av principiella
och av praktiska skäl samt mot bakgrund av den mycket starka
remissopinionen inte är beredd att föreslå en obligatorisk rätt
för företrädare för mindre partier att vara närvarande på
sammanträden med styrelsen, delta i överläggningen och få sin
mening antecknad i protokollet. Enligt propositionen borde de
mindre partiernas intressen tillgodoses på frivillighetens väg
efter fullmäktiges egen bedömning av förhållandena i varje
kommun och landsting.
Motioner
I motion K49 yrkande 9 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas
att riksdagen beslutar att fullmäktige får besluta att en
förtroendevald som inte är ledamot eller ersättare i en viss
nämnd skall få närvarorätt vid nämndens sammanträden i enlighet
med vad i motionen anförts.
Motionärerna, som är beredda att godta förslaget till den del
det ger en förtroendevald möjlighet till närvarorätt, anser det
principiellt felaktigt att tillåta en företrädare för ett parti
att delta i överläggningarna och få sin mening antecknad till
protokollet, trots att valresultatet inte räckt till en plats i
den aktuella nämnden. Detta är enligt motionen att gå vid sidan
om valresultatet. Anledningen till att ett litet parti inte är
företrätt i en styrelse är ju, framhåller motionärerna, ytterst
att väljarna inte i tillräckligt hög grad lagt sin röst för
partiet i fråga.
I motion K48 yrkande 4 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas
att riksdagen beslutar komplettera lagförslaget med följande
paragraf:
Ett parti, som erhållit mandat i fullmäktige men som inte är
företrätt i styrelsen, har rätt att låta en ledamot eller
suppleant som företräder partiet i fullmäktige närvara vid
styrelsens sammanträden och delta i överläggningarna, men inte i
besluten. Ledamoten eller suppleanten har i sådant fall också
rätt att få sin mening antecknad till protokollet.
Fullmäktige utser den som skall ha närvarorätt i styrelsen.
I motionen anges att miljöpartiet anser att kommunallagen bör
kompletteras med den nyss angivna bestämmelsen, som
överensstämmer med kommunallagskommitténs förslag.
I motion K55 yrkande 9 av Bengt Kindbom m.fl. (c) yrkas
att riksdagen antar följande förslag att tillfogas 4 kap.
förslaget till kommunallag:
Ett parti, som erhållit mandat i fullmäktige men som inte är
företrätt i styrelsen, har rätt att låta en ledamot eller
suppleant som företräder partiet i fullmäktige närvara vid
styrelsens sammanträden men ej rätt att delta i överläggningarna
eller få sin mening antecknad till protokollet.
Fullmäktige utser den som skall ha närvarorätt i styrelsen.
Enligt motionen bör inte reglerna om närvarorätt i den
föreslagna 4 kap. 23 § utnyttjas för att inrätta s.k.
insynsplatser för mindre partier utan i stället bör regler
införas som specifikt tar sikte på denna grupp av partier.
Motionärerna föreslår att partier som är representerade i
fullmäktige men inte i styrelsen äger rätt att utse en
representant med närvarorätt vid styrelsens sammanträden. Sådan
representant bör dock inte ges yttranderätt eller rätt att
anteckna sin mening till protokollet.
I motionen pekas vidare på att genomförande av ett på annat
håll i motionen framfört förslag om större minimiantal i
styrelsen begränsar behovet av insynsplatser. (Det förslaget
behandlas nedan under avsnitt 9.2.1.)
I motion K59 yrkande 16 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att
riksdagen beslutar att mindre partier skall ha närvarorätt i
styrelser och nämnder.
I motionen anges att vänsterpartiet ansluter sig till de
ståndpunkter som kommunallagskommittén intog i frågan. Enligt
motionen är det av utomordentlig vikt att mindre partier får
närvarorätt, rätt att delta i överläggningarna och rätt att få
sin mening antecknad i protokollet vid styrelsens sammanträden.
För den händelse förslaget inte antas yrkar motionärerna
att partier som ej är representerade i kommunstyrelse skall ha
rätt att lägga förslag i fullmäktige utan beredningstvång
(yrkande 17). Utskottet behandlar den frågan i avsnitt 8.3
nedan.
Utskottets bedömning
Enligt den föreslagna bestämmelsen får fullmäktige befogenhet
att medge förtroendevalda rätt att vara närvarande på
sammanträden med styrelsen, övriga nämnder och
fullmäktigeberedningar som de inte är ledamöter eller ersättare
i. Förslaget innebär vidare att fullmäktige skall kunna besluta
att dessa förtroendevalda får delta i överläggningarna men inte
i besluten och att de får göra protokollsanteckningar.
Bestämmelsen omfattar alla förtroendevalda i kommunen eller
landstinget.
Invändningar mot den föreslagna bestämmelsen framförs i motion
K49. I motionen förordas att den del av bestämmelsen som ger
fullmäktige möjlighet att låta förtroendevald få delta i
överläggningarna och få sin mening antecknad till protokollet
skall utgå. Motionärerna anser det principiellt felaktigt att
medge sådana befogenheter för en företrädare för ett parti vars
valresultat inte räckt till en plats i den aktuella nämnden.
Utskottet får anföra följande. Förslaget, som motsvarar
föreskrifterna i nuvarande 3 kap. 15 § KL, har tillstyrkts av de
remissinstanser som yttrat sig över detta. Utskottet finner inte
något att erinra mot förslaget, varför detta tillstyrks och
motion K49 yrkande 9 avstyrks.
I motionerna K48 och K59 har vidare begärts att nyssnämnda
bestämmelse kompletteras med kommunallagskommitténs förslag om
att s.k. småpartier skall få rätt att ha en observatörsplats i
styrelsen. Enligt det förslaget har ett parti som har mandat i
fullmäktige men som inte är företrätt i styrelsen rätt att låta
en representant för partiet vara närvarande vid styrelsens
sammanträden. Representanten skall vara ledamot eller ersättare
i fullmäktige och utses av fullmäktige. Representanten har rätt
att delta i överläggningen men inte i besluten och att få sin
mening antecknad i protokollet. Kommunallagskommitténs förslag
biträds även av motionärerna i motion K55, dock med den
skillnaden att de inte anser att representanten skall få rätt
att delta i överläggningen och att få sin mening antecknad i
protokollet.
Utskottet får med anledning av motionsförslagen anföra
följande. Kommunallagskommitténs ifrågavarande förslag
avstyrktes av ett stort antal remissinstanser av principiella
skäl. Bl.a. framhölls att det från principiell utgångspunkt
kunde riktas invändning mot att ett parti ges närvarorätt i
styrelsen när dess valresultat är sådant att partiet inte blivit
representerat i styrelsen. I propositionen konstaterar
regeringen att en avvägning måste göras mellan, å ena sidan,
principen om valutslagets betydelse för ett partis ställning och
inflytande samt, å andra sidan, det från demokratisk synpunkt
angelägna i att de mindre partierna ges rimliga möjligheter att
agera och att de får både en god information om verksamheten och
insyn i den beredningsprocess som föregår fullmäktiges
handläggning av ärendena. Regeringens slutsats blir att den
förstnämnda principen måste ges företräde framför
minoritetsintresset. Därvid vägs även in vissa praktiska
intressen. Utskottet finner inte anledning att frångå denna
bedömning. Utskottet vill dock i likhet med vad som skett i
propositionen starkt understryka vikten av att de mindre
partiernas intressen av information och insyn tillgodoses och
får i denna del hänvisa till de överväganden i saken som
redovisats i propositionen (se s. 76 f.).
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna
K48 yrkande 4, K55 yrkande 9 och K59 yrkande 16.
7.7 Borgarråd; Politiska sekreterare (4 kap. 24--37 §§ KL)
Avsnitt 4.4.9 (Politiska sekreterare) (s. 77 f.);
specialmotiveringen s. 173 f.
Utskottets bedömning
Förslaget i dessa delar tas inte upp i någon av motionerna i
ärendet. Utskottet tillstyrker förslaget.
8. 5 kap. kommunallagen (Fullmäktige)
8.1 Antalet ledamöter och ersättare (5 kap. 1--4 §§ KL)
Propositionen
Avsnitt 4.5.1 (s. 78 f.); specialmotiveringen s. 175.
Fullmäktige får liksom för närvarande bestämma antalet
ledamöter i fullmäktige. Systemet med latituder som anger det
minsta antal ledamöter som måste utses vid angivna antal
röstberättigade invånare behålls.
En grundläggande regel om att det skall finnas suppleanter --
eller med förslagets terminologi ersättare -- för ledamöterna i
fullmäktige tas in i den nya lagen. Övriga bestämmelser om
ersättare för ledamöter i kommunfullmäktige förs över till
vallagen, där motsvarande regler om ersättare för
landstingsledamöter redan finns.
Förslaget innebär inga förändringar i förhållande till
gällande rätt.
Motion
I motion K46 yrkande 1 av Ingrid Andersson m.fl. (s, m,
fp, c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om antalet ledamöter till
kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige.
Motionärerna anser att kommuner och landsting bör ges större
frihet att själva fastställa antalet ledamöter än vad förslaget
innebär. När det gäller landstingen anser motionärerna det --
med hänsyn till att dessa är relativt homogena
befolkningsmässigt -- till fyllest om den undre gränsen för
antalet landstingsledamöter bestäms till förslagsvis 51.
Motionärerna anser att landstingen därutöver bör ges frihet att
själva fastställa antal ledamöter och att därvid avväga detta
mot organisationen i övrigt, strukturen i länet, antal
valkretsar osv.
Utskottets bedömning
Utskottet får anföra följande. Som ovan framgått innebär
förslaget att nuvarande regler om antalet ledamöter i
fullmäktige behålls. I propositionen diskuteras särskilt den i
motionen upptagna frågeställningen, dvs. om lagstiftningen på
området bör inskränkas till en bestämmelse om det lägsta antalet
ledamöter som fullmäktige får innehålla. I propositionen avvisas
en sådan ordning, varvid bl.a. erinras om att en fast
minimigräns skulle kunna fungera som en spärr mot småpartier (s.
78 f.).
Utskottet, som delar bedömningen i propositionen att de
nuvarande reglerna bör behållas av demokratiska skäl, avstyrker
motion K46 yrkande 1. Förslaget i aktuell del tillstyrks.
8.2 Mandattider; Ordförande och vice ordförande; Tidpunkt för
sammanträdena; Hur sammanträdena kungörs; Ersättarnas
tjänstgöring; Beslutförhet; Jäv; Rätt och skyldighet för
utomstående att medverka (5 kap. 5--22 §§ KL)
Propositionen
Avsnitt 4.5.2 (Hur sammanträdena kungörs) (s. 79 f.);
specialmotiveringen s. 175 f.
Utskottets bedömning
Förslaget i dessa delar tas inte upp i någon av motionerna i
ärendet. Utskottet finner i denna del endast anledning till ett
påpekande beträffande föreskriften i 5 kap. 9 §. Den ingår i en
grupp bestämmelser som handlar om hur sammanträden med
fullmäktige skall kungöras. I paragrafens andra stycke sägs att
kungörelse skall inom angiven tid på ett lämpligt sätt "sändas"
till varje ledamot och ersättare. I den nuvarande bestämmelsen
(2 kap. 10 § andra stycket gällande kommunallag) används det
vidare begreppet "tillställas". Härmed täcks även den på sina
håll förekommande formen för överbringande av kungörelse att
denna läggs i "boxar" som fullmäktige disponerar. Enligt
utskottets mening bör det nuvarande uttrycket bibehållas.
Förslag till sådan ändring i propositionens lagförslag läggs
fram i bilaga 3. Med hänvisning till det anförda föreslår
utskottet att riksdagen antar den lydelse som det aktuella
lagrummet erhåller i den som utskottets förslag i bilaga 3
betecknade lydelsen.
8.3 Ärenden i fullmäktige (5 kap. 23--25 §§ KL)
Propositionen
Specialmotiveringen s. 182.
I 23 § redovisas de organ som har rätt att väcka ärenden hos
fullmäktige. I sådant ärende skall fullmäktige besluta. Med
anledning av att kommunerna och landstingen får ökad frihet att
bestämma om organisationen av sina nämnder upphävs
lokalorganslagen och lagen om särskilda organ i
landstingskommunerna. Bestämmelsen i 24 § behövs för att
fullmäktige skall ha samma frihet att begränsa rätten för lokala
nämnder att väcka ärenden som hittills.
Enligt förslaget (24 §) får fullmäktige föreskriva att en
lokal nämnd eller en nämnd som är underställd en annan nämnd
inte får väcka ärenden i fullmäktige.
I motion K51 yrkande 10 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)
yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens
förslag till ny kommunallag att lokala organ direkt underställda
kommunfullmäktige behåller sin initiativrätt i fullmäktige.
Motionärerna anför i saken följande.
Regeringens förslag till kommunallag innehåller i 5 kap. 24 §
en inskränkning i initiativrätten till kommunfullmäktige för
dels lokala nämnder och dels nämnder som är underställda annan
nämnd. Vi håller med om att nämnder som inte direkt är
underställda fullmäktige inte heller behöver en direktkanal för
att väcka ärenden i fullmäktige. Däremot kan vi inte acceptera
att lokala organ -- som t.ex. kommundelsnämnder -- skall sakna
initiativrätt. En sådan regel skulle innebära att t.ex.
kommundelsnämnder med eget budgetansvar för vissa områden ej
skulle ha möjlighet att väcka ärenden i fullmäktige. Riksdagen
bör besluta om en ändring av lagtexten så att kommundelsnämnder
tillförsäkras initiativrätt i fullmäktige.
I motion K59 yrkande 17 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas --
för den händelse att yrkande 16 i motionen om att mindre partier
skall ha närvarorätt i styrelser och nämnder inte antas -- att
partier som ej är representerade i kommunstyrelsen skall ha rätt
att lägga förslag i fullmäktige utan beredningstvång.
I motionen framhålls att mindre partier som inte är
representerade i kommunstyrelsen och som inte där har
närvarorätt ofta är förhindrade i det viktiga budgetarbetet att
få sina alternativ prövade. Dessa partier har inte haft
tillfälle att delta i budgetberedningen och där framlägga
förslag, och de kan förvägras att få sina alternativ prövade vid
fullmäktiges behandling. Samma partier kan likväl, framhåller
motionärerna, ha avgörandet vid fullmäktiges omröstning om olika
alternativ utan att ha kunnat påverka utformningen av
budgetalternativen eller ens ha fått insyn i ärendet. Med
hänvisning till det anförda föreslår motionärerna att de partier
som ej är representerade i kommunstyrelsen får lägga förslag i
fullmäktige utan beredningstvång.
Det skall här antecknas att utskottet i avsnitt 7.6 ovan
avstyrkt ovannämnda yrkande 16 i motionen.
Utskottets bedömning
Utskottet får med anledning av yrkandet i motion K51 om att de
föreslagna bestämmelserna i 5 kap. 24 § ändras så att lokala
organ direkt underställda kommunfullmäktige tillförsäkras
initiativrätt i fullmäktige anföra följande.
Enligt förslaget i denna del är huvudregeln att en lokal nämnd
eller en nämnd som är underställd en annan nämnd får väcka
ärenden i fullmäktige, dock att fullmäktige ges möjlighet att
föreskriva att sådan nämnd inte skall ha denna rätt. Enligt
utskottets mening kan det finnas situationer där det finns behov
av en sådan undantagsregel. Ställningstagandet skall bl.a. ses
mot bakgrund av den frihet att organisera nämndarbetet som
kommunallagsförslaget medför. Utskottet finner därför inte skäl
att på denna punkt föreslå någon ändring i förslaget. Med
hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion K51
yrkande 10.
Utskottet får med anledning av yrkandet i motion K59 om att
partier, som ej är representerade i kommunstyrelsen, skall ha
rätt att lägga förslag i fullmäktige anföra följande. Utskottet
har tidigare (avsnitt 7.6) understrukit vikten av att de mindre
partiernas behov av insyn och information tillgodoses i kommuner
och landsting. När så sker förbättras de mindre partiernas
möjligheter att genom motioner lägga fram förslag till
fullmäktige. Utskottet förutsätter att motioner som avser
budgetfrågor bereds tillsammans med budgetförslaget, när så är
möjligt. Därmed kan de mindre partiernas motioner behandlas av
fullmäktige i samband med budgeten. På anförda skäl avstyrker
utskottet motion K59 yrkande 17.
8.4 Hur ärendena bereds (med undantag för reglerna om
kommunala folkomröstningar) (5 kap. 26--33 §§ KL)
Propositionen
Avsnitt 4.5.3 (s. 81 f.); specialmotiveringen s. 183 f.
Utskottets bedömning
Förslaget i denna del tas inte upp i någon av motionerna i
ärendet. Utskottet tillstyrker förslaget.
8.5 Kommunala folkomröstningar (5 kap. 34 och 35 §§ KL)
Propositionen
Avsnitt 4.5.4 (s. 83 f.); specialmotiveringen s. 186.
Reglerna om kommunala folkomröstningar förs i sak oförändrade
över till den nya lagen. Landstingen får dock anlita valnämnden
utan att fullmäktige medgivit det.
I propositionen diskuteras frågan om en eventuell vidgning av
folkomröstningsinstitutet. Slutsatsen blir emellertid att någon
förändring inte skall göras. Därvid anförs bl.a. följande
(s.17).
Sett från ett medborgarperspektiv kan det vara betydelsefullt
att kunna ge uttryck för åsikter i olika frågor även mellan de
allmänna valen. Möjligheten att ordna folkomröstningar som ett
led i beredningen inför fullmäktiges avgörande bör därför finnas
kvar. Regeringen är däremot inte beredd att gå längre genom att
införa någon form av beslutande folkomröstningar eller
minoritets- eller medborgarinitiativ, vilket har diskuterats.
Detta skulle, enligt vår mening, innebära en icke önskvärd
urholkning av den representativa demokratin.
Motioner
I motion K48 yrkande 8 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag till förtydligande av
reglerna för folkomröstning enligt vad som anförts i motionen.
I motionen anförs i saken bl.a. följande.
Fullmäktige får som ett led i beredningen av ett ärende som
tillhör fullmäktiges handläggning anordna "kommunal
folkomröstning". Enligt motionärernas mening bör reglerna
förtydligas ytterligare för att undvika osäkerhet eller konflikt
mellan partierna vid de tillfällen som en omröstning skall
genomföras. I en särskild utredning bör frågor som sammanhänger
med beslut om och genomförande av folkomröstningar prövas.
Förfaranderegler bör utarbetas som bl.a. anger beslutsgången vid
anordnandet av omröstningar, rätten till förtidsröstning m.m.
I motion K49 yrkande 10 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas
att riksdagen hos regeringen begär utredning om vidgade
möjligheter till kommunala folkomröstningar i enlighet med vad i
motionen anförts.
Enligt motionärernas uppfattning bör möjligheterna att anordna
kommunala folkomröstningar vidgas. Härigenom skulle den
representativa demokratin vitaliseras. Förslaget fordrar att
särskilda förfaranderegler m.m. införs, vilka bl.a. anger vad
som skall fordras för att utlösa omröstning samt kommuns
skyldigheter vad gäller att informera kommuninvånarna om de
olika alternativ som är föremål för omröstning m.m. Motionärerna
anser att en utredning bör tillsättas med uppdrag att föreslå
ökade möjligheter till kommunala folkomröstningar.
I motion K51 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) hänvisas till
motion K619 yrkande 2 av Birgit Friggebo m.fl. I sistnämnda
motion yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om
förfarandelag för kommunala folkomröstningar. Enligt motionen
bör kommunala folkomröstningar kunna genomföras i olika konkreta
frågor, något som stärker kommuninvånarnas möjligheter att
påverka utvecklingen i sin kommun. Motionärerna erinrar om att
folkpartiet liberalerna under lång tid drivit kravet att
särskilda förfaranderegler skall införas för kommunala
folkomröstningar i syfte att göra det enklare att ordna sådana
omröstningar. Genomförandet av kommunal folkomröstning skall
enligt motionärernas mening kunna ske efter beslut av
kvalificerad minoritet, t.ex. en tredjedel i kommunfullmäktige.
Även andra former för att utlösa en sådan omröstning, t.ex.
folkinitiativ, bör utredas i sammanhanget.
I motionen yrkas vidare att riksdagen beslutar om en sådan
ändring av kommunallagen att en kommun vid lokala
folkomröstningar skall informera kommuninvånarna om de olika
alternativ som är föremål för omröstning (yrkande 3).
Enligt motionen bör det genom lagstiftning utformad av
utskottet införas skyldighet för en kommun, som beslutat att
hålla en lokal folkomröstning, att informera kommuninvånarna om
de olika alternativ som är föremål för omröstning.
I motion K55 yrkande 5 av Bengt Kindbom m.fl. (c) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utarbetande av regler för kommunala
folkomröstningar.
I motionen anges bl.a. följande. Under de senaste åren har det
politiska engagemanget hos människorna avtagit. Ett skäl för
denna utveckling är det större avståndet mellan väljare och vald
som finns i dag. I de större kommunerna saknas förutsättningar
för de förtroendevalda att få vetskap om den folkliga
uppfattningen i olika väsentliga frågor. När det gäller frågor
av principiell betydelse för den enskilda kommunens framtida
utveckling och struktur är det därför viktigt att skapa en
möjlighet för befolkningen att direkt kunna delta i
beslutsprocessen. Enligt centerns uppfattning bör reglerna på
området förtydligas för att undvika osäkerhet eller konflikt
mellan partierna vid de tillfällen som en omröstning skall
genomföras. I en särskild utredning bör frågor som sammanhänger
med beslut om och genomförande av folkomröstningar prövas.
Vidare bör förfaranderegler utarbetas som anger beslutsgången
vid anordnandet av omröstningar, rätten att formulera
omröstningsfrågor, tidpunkt för genomförande av omröstning,
rätten till förtidsröstning m.m.
I en motion från den allmänna motionstiden -- motion K611
yrkande 3 av Bengt Kindbom m.fl. (c) -- framförs liknande
synpunkter.
Utskottets bedömning
Förslaget innebär som framgått att reglerna om kommunala
folkomröstningar oförändrade i sak förs över till den nya lagen.
Landstingen får dock anlita valnämnden utan att fullmäktige
medgivit det. I motion K619 begärs att riksdagen skall besluta
om att det i kommunallagen skall intas särskilda -- av utskottet
utformade -- förfaranderegler för sådana omröstningar. Frågorna
om särskilda förfaranderegler och en vidgning av möjligheterna
till kommunala folkomröstningar tas vidare upp i motionerna K48,
K49, K55, K611 och K619. I motionerna begärs att regeringen
skall utreda saken och därefter återkomma med förslag till
riksdagen.
I propositionen diskuteras särskilt de båda frågor, som tagits
upp i motionerna i förevarande avsnitt, dvs. frågan om vidgade
möjligheter till kommunala folkomröstningar resp. frågan om
införande av särskilda förfaranderegler. I propositionen avvisas
tanken på sådana förändringar (s. 84 f.). Beträffande den
förstnämnda frågan framhålls därvid bl.a. att införandet av
någon form av beslutande omröstningar eller en möjlighet till
folkinitiativ skulle innebära en stor risk för en urholkning av
den representativa demokratin. När det gäller den andra frågan
uttalas bl.a. att regler av aktuellt slag skulle innebära en
onödig formalisering.
Utskottet har tidigare vid ett flertal tillfällen (KU
1980/81:2, KU 1983/84:32, KU 1985/86:15, KU 1986/87:21,
1989/90:KU3 och 1990/91:KU3) avstyrkt motioner av liknande slag
som de nu aktuella, varefter riksdagen följt utskottet. Det har
inte nu framkommit något som givit utskottet anledning att
frångå sina tidigare ställningstaganden. Med hänvisning till det
anförda föreslår utskottet, som tillstyrker förslaget i här
aktuell del, att motionerna K48 yrkande 8, K49 yrkande 10, K55
yrkande 5, K611 yrkande 3 och K619 yrkandena 2 och 3 avslås.
8.6 Bordläggning; Offentlighet och ordning vid sammanträdena;
Hur ärendena avgörs; Proportionella val (5kap. 36--48 §§ KL)
Propositionen
Specialmotiveringen s. 186 f.
Utskottets bedömning
Förslaget i dessa delar tas inte upp i någon av motionerna i
ärendet. Utskottet tillstyrker förslaget.
8.7 Interpellationer och frågor (5 kap. 49--56 §§)
Propositionen
Avsnitt 4.5.5 (s. 85 f.); specialmotiveringen s.191.
Rätten att ställa interpellationer och frågor till
ordförandena i nämnder och fullmäktigeberedningar behålls.
Fullmäktige får frihet att vidga kretsen av adressater till
att omfatta även andra förtroendevalda.
Skillnaden mellan interpellationer och frågor markeras
tydligare.
Motioner
I motion K51 yrkande 6 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)
yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens
förslag till ny kommunallag att interpellationsrätt gentemot
ansvariga i kommunala företag införs.
Enligt motionen är det en brist i den medborgerliga insynen i
kommunala företag att kommunfullmäktiges ledamöter inte har
samma möjligheter till parlamentarisk kontroll i form av
interpellationsrätt gentemot ansvariga i kommunala företag som
man har gentemot nämndordföranden. Denna brist skulle enligt
motionen enkelt kunna lösas genom regler om rätt till
interpellation till styrelsens ordförande eller annan lämplig
företrädare för företaget som fullmäktige bestämmer.
Motionärerna anser att riksdagen bör komplettera 5 kap.
49--56§§ i förslaget till ny kommunallag i enlighet härmed.
I motion K59 yrkande 13 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att
riksdagen beslutar om rätt för kommun-och
landstingsfullmäktigeledamöter att interpellera
styrelseordföranden i kommunala bolag.
Enligt motionen är det av stor vikt att fullmäktigeledamöterna
får rätt att interpellera styrelseordföranden i kommunala
företag. Motionärerna anser att den demokratiska insynen och
kontrollen av de kommunala företagen härigenom stärks.
Utskottets bedömning
Utskottet finner i denna del endast anledning att närmare gå
in på den fråga som tagits upp i motionerna K51 och K59.
Enligt 5 kap. 53 § i propositionsförslaget får fullmäktige
liksom hittills besluta att ordföranden i en nämnd får överlåta
besvarandet av en interpellation till en av fullmäktige utsedd
ledamot i styrelsen för ett kommunalt företag. Några regler som
gör det möjligt att direkt kunna interpellera styrelseledamöter
i sådana företag läggs inte fram. Motionärerna anser detta vara
en brist och föreslår att interpellationsrätt införs gentemot
ansvariga i kommunala företag.
I propositionen anförs bl.a. att främst principiella
invändningar kan riktas mot att en interpellation skulle få
ställas direkt till personer som inte har någon uppgift inom den
egentliga kommunala förvaltningen och som formellt står utanför
denna. Vidare framhålls att möjligheten att överlämna en
interpellation ger tillräckliga möjligheter att i en
interpellationsdebatt i fullmäktige kunna diskutera frågor som
rör verksamheten i de kommunala företagen.
Utskottet delar regeringens bedömning av frågan och avstyrker
därför motionerna K51 yrkande 6 och K59 yrkande 13. Förslaget i
här aktuella delar tillstyrks.
Avsnitt 4.6.1--4.6.2 (s. 88 f.); specialmotiveringen s. 195 f.
Utskottets bedömning
Förslaget i dessa delar tas inte upp i någon av motionerna i
ärendet. Utskottet tillstyrker förslaget.
9.2 Antalet ledamöter och ersättare (6 kap. 9--11 KL §§)
Paragraferna motsvarar 3 kap. 2 och 8 §§ nuvarande
kommunallag.
9.2.1 Antalet ledamöter och ersättare i styrelsen och
nämnderna (6kap. 9 § KL)
Propositionen
Specialmotiveringen s. 197.
Bestämmelsen i 6 kap. 9 § innebär att kommunerna och
landstingen själva får bestämma antalet ledamöter och ersättare
i nämnderna. Liksom i dag måste det dock finnas minst fem
ledamöter i styrelsen.
Motion
I motion K55 yrkande 8 av Bengt Kindbom m.fl. (c) yrkas
att riksdagen antar följande förslag till 6 kap. 9§ ny
kommunallag:
Ledamöter och ersättare i en nämnd väljes av fullmäktige till
det antal som fullmäktige bestämmer. I styrelsen får antalet
ledamöter inte vara färre än nio och antalet ersättare bör vara
lika stort som antalet ledamöter.
Om ersättarna inte väljs proportionellt, skall fullmäktige
bestämma i vilken ordning de skall tjänstgöra.
Enligt motionärernas uppfattning är fem ledamöter i styrelsen
ett alltför litet antal för att ge en god proportionell
fördelning. Detta gäller särskilt, framhålls det i motionen, om
den omorganisation som nu pågår leder till att det i vissa
kommuner endast kommer att finnas en styrelse med utskott.
Antalet bör i stället sättas till minst nio. Detta antal bör
också gälla som riktlinje för övriga nämnder som fullmäktige
inrättar.
Utskottets bedömning
Utskottet får anföra följande. Bestämmelsen i den föreslagna 6
kap. 9 § motsvarar 3 kap. 2 § nuvarande kommunallag. Utskottet
anser inte att det finns anledning att, såsom föreslagits i
motion K55, göra någon förändring i fråga om det minimiantal
ledamöter som styrelsen skall ha. Med hänvisning till det
anförda föreslår utskottet, som tillstyrker förslaget i här
aktuell del, att motion K55 yrkande 8 avslås.
9.2.2 Ersättarnas rättigheter (6 kap. 10 och 11 §§ KL)
Propositionen
Avsnitt 4.6.5 (s. 95); specialmotiveringen s. 197 f.
Fullmäktige åläggs att ta ställning till i vad mån icke
tjänstgörande ersättare som är närvarande vid en nämnds
sammanträde skall ha yttranderätt och rätt att få avvikande
mening antecknad i protokollet.
I propositionen anges att frågan i vad mån man bör ge en
nämndersättare som inte tjänstgör yttranderätt under
beredningen av ärendet aktualiserades av några kommuner. Genom
bestämmelsen i 6 kap. 11 § andra stycket åläggs fullmäktige att
ta ställning i frågan. Enligt propositionen kan ett generellt
beslut lämpligen fattas i början av en mandatperiod.
Motion
I motion K48 yrkande 9 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas
att riksdagen i stället för regeringens förslag antar följande
lydelse av 6 kap. 11 § andra stycket kommunallagsförslaget:
Ersättarna har rätt att delta i överläggningarna och få sin
mening antecknad i protokollet.
I motionen anges att ersättarna bör ha rätt att delta i
överläggningarna och även få sin mening antecknad i protokollet.
Utskottets bedömning
Utskottet får anföra följande. Enligt förslaget skall den
lagstadgade närvarorätten för icke tjänstgörande ersättare
behållas. Förslaget innebär vidare att det skall ankomma på
fullmäktige att besluta i vilken utsträckning sådan ersättare
skall ha rätt att delta i överläggningarna och få sin mening
antecknad i protokollet. Utskottet anser inte att det, såsom
förordats i motion K48, finns skäl att obligatoriskt tillerkänna
ersättarna angivna befogenheter. Utskottet finner inte heller i
övrigt något att erinra mot förslaget i nu aktuella delar. Med
hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet förslaget.
Motion K48 yrkande 9 avstyrks.
9.3 Mandattider (6 kap. 12--14 §§ KL)
Propositionen
Avsnitt 4.6.3 (Nämndernas mandattider) (s. 91 f.);
specialmotiveringen s. 198 f.
Styrelsen skall liksom i dag väljas för tre år. Huvudregeln är
att tjänstgöringen börjar den 1 januari året efter ett valår. De
kommuner och landsting som så önskar får dock låta styrelsen
tillträda tidigare.
Fullmäktige får bestämma övriga nämnders mandattider fritt.
Möjlighet ges att låta kommunstyrelsen och
förvaltningsutskottet tillträda tidigare än den 1 januari 1992
efter valåret år 1991.
Motion
I motion K621 av Bertil Persson och Inger Koch (båda m)
yrkas att riksdagen hos regeringen begär lagförslag om ändrade
regler för att utse styrelser och nämnder i kommunerna,
innebärande att samma fördelaktiga system som gäller för
Stockholm kan tillämpas i landets övriga kommuner.
Enligt motionen innebär de för Stockholms kommun gällande
särbestämmelserna om ett snabbare valgenomslag för styrelse och
nämnder olika i motionen angivna fördelar. Motionärerna anser
att övriga kommuner bör ges möjlighet att tillämpa dessa
bestämmelser.
Utskottets bedömning
Som ovan framgått innebär det aktuella förslaget att
motionärernas önskemål har blivit tillgodosett. Utskottet
tillstyrker förslaget.
9.4 Ordförande och vice ordförande; Tidpunkt för
sammanträdena; Närvarorätt för utomstående; Utskott och
nämndberedningar; Beslutförhet (6 kap. 15--23 §§ KL)
Propositionen
Avsnitten 4.6.4 (Utskott och nämndberedningar) (s. 94 f.);
specialmotiveringen s. 199 f.
Utskottets bedömning
Förslaget i dessa delar tas inte upp i någon av motionerna i
ärendet. Utskottet tillstyrker förslaget.
9.5 Jäv (6 kap. 24--27 §§ KL)
Propositionen
Avsnitt 4.6.6 (En ny jävsregel) (s. 96 f.);
specialmotiveringen s. 201.
Lagrådet
Detta är en av de delar av förslaget som remitterats till
lagrådet för yttrande. Förslaget har inte gett lagrådet
anledning till något påpekande.
Utskottets bedömning
Förslaget i denna del tas inte upp i någon av motionerna i
ärendet. Utskottet tillstyrker förslaget.
9.6 Hur ärendena avgörs (6 kap. 28--29 §§ KL)
9.6.1 Förfarandet när en nämnd fattar beslut (6 kap. 28 § KL)
Propositionen
Specialmotiveringen s. 202.
Utskottets bedömning
Förslaget i denna del tas inte upp i någon av motionerna i
ärendet. Utskottet tillstyrker förslaget.
9.6.2 Bordläggning (6 kap. 29 § KL)
Propositionen
Avsnitt 4.6.7 (s. 100 f.); specialmotiveringen s. 202.
Förslaget innebär inte någon ändring i sak, något som innebär
att det för bordläggning av ett ärende i en nämnd liksom
hittills krävs beslut av mer än hälften av de närvarande
ledamöterna.
Motioner
I motion K48 yrkande 10 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas
att riksdagen i stället för regeringens förslag antar följande
lydelse av 6 kap. 29 § kommunallagsförslaget:
Ett ärende skall bordläggas, om det begärs av minst en
tredjedel av de närvarande ledamöterna. För bordläggning av
tidigare bordlagt ärende krävs dock enkel majoritet.
Motionärerna anser att den ordning som gäller för bordläggning
av beslut i fullmäktige -- och som enligt förslaget bibehålls
(se 5 kap. 36§) -- dvs. bordläggning om det begärs av minst en
tredjedel av de närvarande ledamöterna -- bör utvidgas till att
gälla alla nämnder och styrelser. Enligt motionen innebär
förslaget till ny kommunallag genom den vidgade
delegationsrätten och det decentraliserade ansvaret att fler
beslut kommer att tas i nämnderna utan att föras upp till
fullmäktige för beslut. I motionen hävdas att det i vissa
kommuner förekommer att minoriteten nekas bordläggning.
Motionärerna anser det angeläget att alla förtroendevalda ges
samma rätt till rimlig förberedelse- och samrådstid.
I motion K51 yrkande 9 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)
yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens
förslag till ny kommunallag att en tredjedel av ledamöterna i
kommunala styrelser och nämnder alltid har rätt att få
bordläggning till stånd.
I motionen anförs skäl av det slag som anförts i ovanstående
motion. Motionärerna erinrar i sammanhanget om att röstplikt
gäller för nämndledamöter vid beslut som innefattar
myndighetsutövning.
I motion K59 yrkande 21 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att
riksdagen beslutar att ett ärende skall bordläggas om minst en
tredjedel av närvarande ledamöter i en nämnd begär det.
Motionen i denna del har samma innebörd som de båda föregående
motionerna.
Utskottets bedömning
Utskottet får anföra följande. I motionerna i förevarande
avsnitt begärs att den föreslagna regeln om att det för
bordläggning av ett ärende i nämnd fordras enkel majoritet skall
ersättas av en minoritetsregel enligt vilken det räcker om minst
en tredjedel av de närvarande ledamöterna begär bordläggning.
Utskottet, som erinrar om att propositionsförslaget i denna del
inte innebär någon ändring av gällande rätt, anser inte att det
finns skäl att på denna punkt frångå förslaget. Med hänvisning
till det anförda tillstyrker utskottet förslaget. Motionerna K48
yrkande 10, K51 yrkande 9 och K59 yrkande 21 avstyrks.
Förslaget i dessa delar tas inte upp i någon av motionerna i
ärendet. Utskottet tillstyrker förslaget.
9.6.4 Delegering av ärenden inom en nämnd; Brukarmedverkan
(6kap. 33--38 §§ KL)
Propositionen
Avsnitt 4.6.8 (s. 101 f.); specialmotiveringen s. 203 f.
Nya lagregler om delegering införs som innebär
att det delegeringsbara området utvidgas utom i fråga om
ärenden om myndighetsutövning mot enskilda,
att nämnderna själva får besluta om delegering,
att nämnderna själva får besluta om i vilken utsträckning
delegerade beslut skall anmälas,
att förvaltningschefer får vidaredelegera till andra
anställda,
att brådskande ärenden får delegeras.
Motioner
Förslaget i dessa delar tas upp i sex av motionerna. Dessa
redovisas nedan i avsnitten 9.6.4.1--9.6.4.4.
Lagrådet
Detta är en av de delar av förslaget som remitterats till
lagrådet för yttrande. Lagrådet, som påpekat att vissa av
paragraferna bör underkastas en redaktionell omarbetning, har
föreslagit en ändring av 6 kap. 35 §. Enligt
propositionsförslaget får nämnderna själva besluta i vilken
utsträckning delegerade beslut skall anmälas. Lagrådets förslag
innebär en obligatorisk anmälningsskyldighet. Sistnämnda förslag
redovisas nedan under avsnitt 9.6.4.3.
9.6.4.16 kap. 33 § KL
Propositionen
Enligt förslaget i denna del får en nämnd uppdra åt ett
utskott, åt en ledamot eller suppleant eller åt en anställd hos
kommunen eller landstinget att besluta på nämndens vägnar i ett
visst ärende eller viss grupp av ärenden, dock inte i de fall
som avses i 34 §.
Motioner
I motion K48 yrkande 11 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas
att riksdagen i stället för regeringens förslag antar följande
lydelse av 6 kap. 33 § kommunallagsförslaget:
En nämnd får uppdra åt ett utskott, åt en ledamot eller
suppleant eller åt en anställd hos kommunen eller landstinget
eller ett särskilt brukarorgan att besluta på nämndens
vägnar i ett visst ärende eller viss grupp av ärenden, dock inte
i fall som avses i 34 §.
Enligt motionen krävs det för att brukarinflytandet skall
kunna ökas att delegeringsmöjligheterna vidgas till att avse
särskilda brukarorgan såsom styrelsen för en skola eller ett
daghem. Motionärerna anser att uppräkningen i 6 kap. 33 § KL av
de organ och personer som en nämnd kan delegera beslutanderätten
på skall kompletteras med "ett särskilt brukarorgan".
I motion K57 av Ylva Johansson och Bo Hammar (båda v)
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av
kommunallagen för att möjliggöra brukarinflytande genom
självförvaltning inom offentlig verksamhet i enlighet med vad i
motionen anförts.
Motionärerna framhåller att det för att den offentliga
verksamheten skall kunna utvecklas krävs att den blir en
gemensam angelägenhet för alla de människor som är berörda.
Motionärerna är kritiska mot att förslaget inte innehåller någon
möjlighet att delegera beslut till grupper av brukare eller till
några "brukarsammansatta" organ. I motionen framställs önskemål
om att det skall bli möjligt för de politiskt valda i en kommun
att delegera beslutanderätten till grupper av brukare eller
brukarsammansatta organ. Motionärerna hänvisar i sammanhanget
till den modell som framtagits av den av regeringen tillsatta
ungdomskommittén i ett nyligen avlämnat betänkande, Ungdom och
makt (SOU 1991:12).
Rapporten (Ds 1991:18) Vidga brukarinflytandet!
En av stat--kommunberedningen tillsatt arbetsgrupp --
Arbetsgruppen för vidgat brukarinflytande -- avgav i februari
1991 sin slutrapport (Ds 1991:18) Vidga brukarinflytandet! I
rapporten erinras om att stat-kommunberedningens uppgifter
behandlades i proposition (1988/89:1) Förlängning och utvidgning
av frikommunförsöket. I den propositionen angavs att det enligt
regeringens mening var en viktig uppgift att på olika sätt
underlätta medborgarnas möjligheter att ta ansvar för och aktivt
delta i det kommunala arbetet. Det framhölls vidare i
propositionen att ett vidgat brukarinflytande utgjorde en
betydelsefull del i det pågående förnyelse- och
utvecklingsarbetet.
Arbetsgruppens rapport innehåller en beskrivning av bakgrunden
och motiven till ett vidgat brukarinflytande samt försök till
klargörande definitioner och avgränsningar beträffande begrepp
och företeelser på området. Vidare redovisas den faktiska
situationen i kommuner och landsting vad gäller arbetet med
brukarinflytande och de möjligheter som föreligger enligt
nuvarande bestämmelser. En genomgång görs av de sektorer inom
vilka brukarinflytande är aktuellt. Rapporten avslutas därefter
med en diskussion om hur brukarinflytande kan vidgas och spridas
samt arbetsgruppens förslag till åtgärder. Det är arbetsgruppens
uppfattning att det är nödvändigt med fortsatta, breda insatser
för att vidareutveckla brukarinflytande.
Utskottets bedömning
Utskottet får anföra följande. I motion K48 begärs att den
föreslagna bestämmelsen i 6 kap. 33 §, som innehåller de organ
och personer till vilka en nämnd kan lämna ett
delegeringsuppdrag, skall kompletteras så att det blir möjligt
att även delegera ärenden till grupper av brukare eller
brukarsammansatta organ. Utskottet, som erinrar om att
propositionsförslaget i denna del inte innebär någon ändring av
gällande rätt, anser inte att det finns skäl att göra den i
motionen föreslagna ändringen. Med hänvisning till det anförda
tillstyrker utskottet förslaget i här aktuell del. Motion K48
yrkande 11 avstyrks.
Med anledning av yrkandet i motion K57 om att riksdagen hos
regeringen skall begära förslag om ändring i kommunallagen för
att möjliggöra brukarinflytande får utskottet anföra följande.
Utskottet vill erinra om att regeringen i propositionen (s. 19)
har angivit att det kan finnas anledning att återkomma till
brukarfrågorna i annat sammanhang. Enligt vad utskottet erfarit
pågår inom civildepartementet ett beredningsarbete i denna
fråga, bl.a. med utgångpunkt i dels ungdomskommitténs
betänkande (SOU 1991:12) Ungdom och makt, dels det av ovannämnda
arbetsgrupp avlämnade betänkandet (Ds 1991:18) Vidga
brukarinflytandet! Med hänsyn till detta anser utskottet det
inte nödvändigt med något tillkännagivande av det slag som
förordats i motion K57 varför motionen avstyrks.
9.6.4.26 kap. 34 § KL
Propositionen
Enligt förslaget får följande slag av ärenden inte delegeras.
1. ärenden som avser verksamhetens mål, inriktning, omfattning
eller kvalitet,
2. framställningar eller yttranden till fullmäktige liksom
yttranden med anledning av att nämndens eller fullmäktiges
beslut har överklagats,
3. ärenden som rör myndighetsutövning mot enskilda, om de är
av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt,
4. vissa ärenden som anges i särskilda föreskrifter.
I motion K49 yrkande 11 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas
att riksdagen klargör gränsen mellan beslut och ren
verkställighet i enlighet med vad i motionen anförts.
I motionen erinras om att flera av remissinstanserna vänt sig
mot kommunallagskommitténs resonemang gällande gränserna mellan
beslut och ren verkställighet. Motionärerna hänvisar särskilt
till JOs remissvar enligt vilket resonemangen är både "grumliga
och äventyrliga". Enligt motionärerna har de resonemang som JO
vänt sig emot tagits med i propositionen. Motionärerna anser
inte att riksdagen bör ställa sig bakom regeringens motiv i
denna del.
Utskottets bedömning
Utskottet får anföra följande. Bestämmelserna om delegering av
ärenden inom en nämnd innebär att den till vilken delegeringen
sker skall besluta på nämndens vägnar. Från delegering får, på
sätt närmare utvecklas i propositionen, skiljas uppdrag att
vidta åtgärder som inte innefattar att det skall fattas beslut i
lagens mening, utan som endast går ut på att företa vad som
brukar kallas ren verkställighet. I propositionen (s. 204) ges
flera exempel på de gränsdragningar som här får göras. Som ovan
framgått anser motionärerna i motion K49 inte dessa uttalanden
tillräckliga utan önskar att riksdagen ytterligare klargör
gränsen mellan beslut och ren verkställighet. Utskottet för sin
del finner emellertid inte detta erforderligt utan anser att
uppkommande frågor på området får lösas i rättstillämpningen.
Med det anförda avstyrker utskottet motion K49 yrkande 11.
Förslaget i här aktuell del ger i övrigt utskottet endast
anledning föreslå den redaktionella ändring av lagtexten i 6
kap. 34§ som framgår av utskottets i bilaga 3 framlagda
förslag.
9.6.4.36 kap. 35 § KL
Propositionen
Enligt den nuvarande kommunallagen skall alla beslut som har
fattats med stöd av ett delegeringsuppdrag anmälas till
vederbörande nämnd, som dock har frihet att bestämma på vilket
sätt och hur ofta anmälningsskyldigheten skall fullgöras.
Enligt propositionsförslaget skall den obligatoriska
anmälningsskyldigheten tas bort. Förslaget föreskriver endast
att nämnderna skall besluta om i vilken utsträckning beslut som
har fattats med stöd av uppdrag enligt 33 § skall anmälas till
dem.
Beslut som inte anmälts skall protokollföras särskilt, om
beslutet får överklagas enligt föreskrifterna i 10 kap.
Motion
I motion K59 yrkande 20 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om lagreglerad
anmälningsskyldighet av alla delegationsbeslut.
Enligt motionen anser vänsterpartiet i likhet med JO att
anmälningsskyldigheten av delegationsbeslut även i
fortsättningen bör vara lagreglerad. De vidgade möjligheterna
till delegering gör det angeläget att nämndernas grundläggande
ansvar för verksamheten klart markeras. En sådan
anmälningsskyldighet kan enligt motionärerna rimligen inte vara
särskilt betungande.
Lagrådets yttrande
Lagrådets yttrande i denna del har följande innehåll:
I 6 kap. 35 § föreslås en uppmjukning av den nuvarande
anmälningsskyldigheten när det gäller beslut som har fattats med
stöd av delegeringsuppdrag så att nämnderna själva skall få
bestämma i vilken utsträckning sådan anmälan skall ske. Enligt
paragrafens andra stycke skall vidare beslut som inte anmäls
protokollföras särskilt, om beslutet får överklagas enligt
föreskrifterna i 10 kap.
Lagrådet, som utgår ifrån att det är meningen att justeringen
av de särskilt protokollförda besluten fortlöpande skall
tillkännages på kommunens eller landstingets anslagstavla,
ifrågasätter om den föreslagna ordningen är tillräcklig för att
tillgodose medborgarnas möjligheter till insyn i den kommunala
beslutsprocessen. Särskilt för en enskild som vill få
lagligheten av ett beslut prövad kan förslaget medföra
svårigheter att bevaka ett ärende på ett sådant sätt att inte
överklagandetiden går förlorad. Från rättssäkerhetssynpunkt
finner lagrådet därför att den nuvarande obligatoriska
anmälningsskyldigheten är att föredra. Lagrådet föreslår att 6
kap. 35 § får följande lydelse:
Beslut som har fattats med stöd av uppdrag enligt 33 § skall
anmälas till nämnderna, som bestämmer i vilken ordning detta
skall ske.
Utskottets bedömning
Lagrådets förslag innebär ett tillgodoseende av de i motion
K59 yrkande 20 framförda synpunkterna. Utskottet biträder
förslaget. Den utformning som 6 kap. 35 § därigenom erhåller
framgår av bilaga 3. Med hänvisning till det anförda föreslår
utskottet att riksdagen antar den lydelse som detta lagrum
erhåller i den som Utskottets förslag i bilagan betecknade
lydelsen.
9.6.4.46 kap. 36 § KL
Propositionen
Genom förslaget i denna del ges viss möjlighet att delegera
brådskande ärenden.
Motion
Enligt motion K50 av Mona Saint Cyr (m) är lagtexten i
6 kap. 36 § oklar. Motionären erinrar om att det i 6 kap. 33 §
anges att besluten på delegation fattas på nämndens vägnar,
något som innebär att ett sådant beslut kan överklagas som ett
vanligt nämndbeslut. I 6 kap. 36 §, som innehåller en
bestämmelse om att ordföranden får fatta beslut i brådskande
fall, anges däremot inte att sådant beslut fattats på nämndens
vägnar. Enligt motionen är det alltså oklart om ett sådant
beslut kan överklagas.
Utskottets bedömning
Utskottet finner med anledning av påpekandet i motion K50 skäl
att föreslå den redaktionella ändring av 6 kap. 36 § som framgår
av bilaga 3. Med detta förtydligande tillstyrker utskottet
förslaget i här aktuell del.
9.6.4.56 kap. 37 § KL
Propositionen
Förslaget i denna del innebär bl.a. följande.
Förvaltningschefer får vidaredelegera beslutanderätt till andra
anställda. Enligt propositionen ankommer det på kommunerna och
landstingen att i en arbetsordning eller liknade dokument
bestämma vilka förvaltningschefer som skall ha rätt att
vidaredelegera. Det framhålls att sådan rätt normalt endast bör
tillkomma en person inom en nämnds verksamhetsområde, t.ex. en
socialdirektör eller en fastighetschef. I propositionen
framhålls vidare att rätten att vidaredelegera måste utnyttjas
på ett sådant sätt att nämnden alltid har vetskap om vem som har
rätt att fatta beslutet. Enligt propositionen är detta viktigt
för att nämnden skall kunna utöva sin kontroll av verksamheten
och återkalla ett sådant uppdrag om behov av detta skulle
uppkomma.
Motion
I motion K59 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att riksdagen
avslår 6 kap. 37 § om vidaredelegering i regeringens lagförslag
(yrkande 18) samt att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om delegering
direkt till dem som skall fatta beslut i det delegerade ärendet
(yrkande 19).
Enligt motionen kan vänsterpartiet inte godta att
förvaltningschefer får vidaredelegera till anställda, eftersom
sådan delegering kan leda till oklara ansvarsförhållanden.
Motionärerna anser att delegering alltid bör ske direkt till dem
som skall fatta beslut i det delegerade ärendet, t.ex.
personalgrupper.
Utskottets bedömning
I motion K59 hävdas att det framlagda förslaget om rätt i
vissa fall för förvaltningschef till vidaredelegering kan leda
till oklara ansvarsförhållanden. Utskottet delar inte denna
uppfattning. Enligt utskottets mening är förslaget utformat på
sådant sätt att det rätt tillämpat inte skall behöva uppkomma
någon tveksamhet om vem som bär ansvaret för ett fattat beslut.
Utskottet tillstyrker förslaget. Motion K59 yrkandena 18 och 19
avstyrks.
9.6.4.66 kap. 38 § KL
Propositionen
Bestämmelserna i denna paragraf-- som i sak motsvarar 3 kap.
13 a§ nuvarande kommunallag -- syftar till att förstärka
brukarinflytandet när beslut skall fattas. Det kan ske genom
att villkor om brukarmedverkan ställs upp när ärenden delegeras.
Paragrafen har följande lydelse.
Om en nämnd med stöd av 33 § uppdrar åt en anställd att
besluta på nämndens vägnar, får nämnden uppställa villkor som
innebär att de som utnyttjar nämndens tjänster skall ges
tillfälle att lägga fram förslag eller att yttra sig, innan
beslut fattas.
Nämnden får också föreskriva att en anställd får fatta beslut
endast om företrädare för dem som utnyttjar nämndens tjänster
har tillstyrkt beslutet.
Motioner
I motion K51 yrkande 8 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)
yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens
förslag till ny kommunallag att reglerna om s.k.
brukarinflytande utgår.
Enligt motionen är begreppet "brukare" inte avgränsat på ett
godtagbart sätt. Vidare hävdas att rättsverkan av ett beslut
fattat tillsammans med "brukare" inte är klarlagd. Motionärerna
anser att riksdagen med hänsyn till de kommunaldemokratiska
principer som väglett arbetet med den nya kommunallagen i övrigt
bör låta bestämmelserna om brukarinflytande utgå.
Utskottets bedömning
Utskottet får anföra följande. Förslaget i denna del innebär
att de regler om s.k. brukarmedverkan som infördes i den
nuvarande kommunallagen genom lagstiftning år 1988 (prop.
1986/87:91, KU 1987/88:23) överförts -- utan någon ändring i sak
-- till förevarande paragraf. Utskottet finner inte att vad som
anförts i motion K51 ger anledning till någon förändring av
dessa regler. Utskottet tillstyrker förslaget. Motion K51
yrkande 8 avstyrks.
9.6.5 Drätselnämnd (6 kap. 39--42 §§ KL)
Propositionen
Specialmotiveringen s. 206--207.
Utskottets bedömning
Förslaget i dessa delar tas inte upp i någon av motionerna i
ärendet. Utskottet tillstyrker förslaget.
10. 7 kap. kommunallagen (Medbestämmandeformer)
Propositionen
Avsnitt 4.7 (s. 106 f.); specialmotiveringen s. 207 f.
Innehållet i de nuvarande reglerna i kommunallagen om
partssammansatta organ och närvarorätt för de anställda flyttas
över till den nya lagen och samlas där i förevarande kapitel.
Bestämmelserna om partssammansatta organ finns i kapitlets 1--7
§§ medan bestämmelserna om närvarorätt för personalföreträdare
finns i de följande paragraferna i detta kapitel, dvs. 8--17 §§.
10.1 Partssammansatta organ (7 kap. 1--7 §§ KL)
Motion
I motion K55 yrkande 10 delvis av Bengt Kindbom m.fl.
yrkas att de föreslagna bestämmelserna i 7 kap. 1--7 §§ om
partssammansatta organ skall utgå. Som skäl anges bl.a. att
lagstiftningen i fråga endast i begränsad omfattning kommit till
användning.
I motionen yrkas vidare att riksdagen "beslutar om sådana
övergångsbestämmande partssammansatta organ" att nu gällande
regler skall gälla så länge kollektiva avtal föreligger
(yrkande 11).
I motionen anförs i sistnämnda del följande. Med hänsyn till
att frågorna om partssammansatta organ också är reglerade i
kollektivavtal på den kommunala arbetsmarknaden bör en
övergångsbestämmelse införas som innebär att äldre bestämmelser
gäller så länge kollektivavtal föreligger. Därmed kommer de få
partssammansatta organ som finns att verka intill dess att
kollektivavtalen därom sagts upp. Motionens förslag leder till
följdändringar i andra bestämmelser som talar om
partssammansatta organ, se bl.a. 3 kap. 6 §.
Utskottets bedömning
De föreslagna bestämmelserna om partssammansatta organ
överensstämmer med de regler rörande sådana organ som finns i
nuvarande kommunallag. I motion K55 har yrkats att
bestämmelserna skall utgå. Utskottet finner inte att vad som
därvid anförts eller som i övrigt framkommmit i ärendet i denna
del givit utskottet anledning frångå propositionsförslaget
såvitt är i fråga. Med hänvisning till det anförda tillstyrker
utskottet förslaget. Motion K55 yrkandena 10 delvis och 11
avstyrks.
10.2 Närvarorätt för personalföreträdare (7 kap. 8--17 §§ KL)
Propositionen
Förslaget i denna del innebär att innehållet i de nuvarande
reglerna i kommunallagen om närvarorätt för personalföreträdare
flyttas över till den nya lagen (7 kap. 8--17 §§). Dessa
bestämmelser innehåller dock i två hänseenden ändringar i sak.
Den första nyheten är en inskränkning i fråga om i vilka organ
som närvarorätt skall få förekomma. Enligt 8 § andra stycket
skall således närvarorätt inte få förekomma i revisionsnämnder,
förtroendenämnder, valnämnder och överförmyndarnämnder. Den
andra nyheten är en uttrycklig bestämmelse om att en utebliven
kallelse av personalföreträdare inte skall leda till att beslut
som fattas vid sammanträde upphävs.
Motioner
I motionerna K48 yrkande 12 av Claes Roxbergh m.fl. (mp),
K51 yrkande 11 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) och K55
yrkande 10 delvis av Bengt Kindbom m.fl. (c) yrkas att
bestämmelserna om närvarorätt för personalföreträdare utgår.
Enligt motionerna innebär lagstiftningen om närvarorätt för
personalföreträdare att de fackliga organisationerna getts en
särställning som från olika synpunkter är principiellt
oacceptabel. Motionärerna anser inte att det går att motivera
att dessa organisationer skall ha en rätt till representation i
nämnder och styrelser som t.o.m. går längre än rätten för vissa
partier som har representanter i fullmäktige. Enligt motionerna
K51 och K55 har lagstiftningen vidare medfört en extra ekonomisk
belastning för kommunerna och en ökad byråkrati.
På liknande skäl begärs i motion K238 yrkande 2 av Sonja
Rembo m.fl. (m) att närvarorätten för personalföreträdare i
kommunala nämnder skall upphävas.
Utskottets bedömning
Utskottet får anföra följande. Gällande bestämmelser i
nuvarande kommunallag om närvarorätt för personalföreträdare
tillkom genom lagstiftning år 1985 (prop. 1984/85:200, KU
1985/86:3). Utskottet har därefter vid skilda tillfällen
avstyrkt motioner vari begärts att bestämmelserna skulle
upphävas, varefter riksdagen följt utskottet. Bestämmelserna har
nu -- efter att i två smärre hänseenden ha ändrats -- överförts
till förevarande kapitel i den föreslagna kommunallagen. I de nu
aktuella motionerna begärs ånyo att närvarorätten för
personalföreträdare i kommunala nämnder skall upphävas, varvid
åberopas de skäl som tidigare anförts i saken. Utskottet finner
inte att vad som sålunda och i övrigt förekommit ger anledning
för riksdagen att frångå förslaget. Med hänvisning till det
anförda får utskottet, som avstyrker motionerna K48 yrkande 12,
K51 yrkande 11, K55 yrkande 10 delvis och K238 yrkande 2,
tillstyrka förslaget.
11. 8 kap. kommunallagen (Ekonomisk förvaltning)
Propositionen
Avsnitt 4.8 (s. 108 f.), specialmotiveringen s. 210 f.
Kommunerna och landstingen föreslås bli skyldiga att upprätta
treåriga ekonomiska planer som komplement till de ettåriga
budgeterna (4--5 §§). Syftet med en sådan plan är att underlätta
sådana strukturella åtgärder som kan skapa balans i kommunernas
och landstingens ekonomi.
När det gäller frågan om redovisning framhålls det i
propositionen (s. 21) att den pågående utvecklingen mot ökad
målstyrning i den kommunala verksamheten gör att redovisningens
roll som uppföljningsinstrument får större betydelse. Därför
föreslås ett flertal åtgärder som syftar till att stärka
redovisningen och revisionen. En principiell nyhet är förslaget
att "koncernredovisningar" skall vara obligatoriska (17 § andra
stycket). Detta förslag skall, framhålls det i propositionen,
ses mot bakgrund av att alltmer kommunal verksamhet sker i
privaträttsliga former och att det därför är av stort intresse
bl.a. för medborgarna att få en fullständig redovisning av
kommunernas och landstingens verksamhet.
Motioner
I motion K55 tas upp en redovisningsfråga, som utskottet
återkommer till nedan under avsnitt 11.2. I övrigt innehåller
motionerna i ärendet inte några yrkanden kopplade till
förevarande kapitel.
11.1 Mål för den ekonomiska förvaltningen;
Medelsförvaltningen; Budgetens innehåll; Budgetprocessen;
Utgiftsbeslut under budgetåret; Förbud mot pantsättning
(8kap. 1--13 §§ KL)
Propositionen
Avsnitten 4.8.1--8.2; 4.8.4--4.8.5 (s. 108 f.);
specialmotiveringen s.210f.
Utskottets bedömning
Förslaget i dessa delar tas inte upp i någon av motionerna i
ärendet. Utskottet finner endast anledning till ett påpekande i
fråga om den föreslagna bestämmelsen i 8 kap. 3 §, vari anges
att fullmäktige skall meddela närmare föreskrifter om
medelsförvaltningen. Av den diskussion som propositionen
innehåller om kommunernas och landstingens ekonomiska
hushållning (s. 110 f.) framgår vilken typ av föreskrifter som
kan komma i fråga. Utskottet vill tillägga att sådana
föreskrifter också bör avse placering och upplåning av medel och
även sådana organisatoriska regleringar som kan vara påkallade.
Med detta förtydligande tillstyrker utskottet förslaget i här
aktuella delar.
11.2 Räkenskapsföring och redovisning (8 kap. 14--23 §§ KL)
Propositionen
Avsnitt 4.8.8 (s. 120 f.); specialmotiveringen s. 215 f.
8 kap. 14--23 §§ innehåller bestämmelser om räkenskapsföring
och redovisning. Enligt 15 § skall styrelsen bestämma när övriga
nämnder senast till styrelsen skall redovisa sin
medelsförvaltning under föregående budgetår. I 16 § föreskrivs
att styrelsen -- sedan den fått nämndernas redovisningar --
skall avsluta räkenskaperna med ett årsbokslut och sammanfatta
detta i en årsredovisning. Enligt 19 § skall styrelsen till
fullmäktige överlämna sin årsredovisning. Denna skall alltså
omfatta såväl den kommunala verksamhet som bedrivits av
styrelsen och nämnderna som den kommunala verksamhet som
bedrivits i form av aktiebolag, stiftelse, ekonomisk förening,
ideell förening eller handelsbolag, oavsett hur stort kommunens
eller landstingets andelsinnehav i den juridiska personen varit.
Enligt 20 § skall fullmäktige godkänna årsredovisningen.
I motion K55 yrkande 3 av Bengt Kindbom m.fl. (c) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kvartalsvis ekonomisk uppföljning m.m.
Enligt motionen kräver den pågående utvecklingen mot
målstyrning en bättre redovisning och revision än den som
förslaget innebär. Motionärerna framhåller det föga intressanta
i att fullmäktigeledamöterna ett halvår efter verksamhetsårets
utgång får en redovisning från nämnder och andra kommunala organ
av hur målen uppfylls. Angelägenheten av att fullmäktiges
ledamöter får regelbundna redovisningar ökar, framhålls det i
motionen, med ökad delegering och nya styrformer. Behoven av en
kontinuerlig redovisning ökar också om antalet nämnder starkt
reduceras och antalet fullmäktigesammanträden blir färre.
Riksdagen bör därför enligt motionärernas uppfattning uttala att
delårsredovisningar bör ske kvartalsvis liksom brukligt är i
företag och hos andra juridiska personer som driver verksamhet
av betydande omfattning.
Utskottets bedömning
Utskottet tar först upp det i motion K55 framställda
önskemålet om att kommunala nämnder varje kvartal skall lämna
fullmäktige en delårsredovisning över sin medelsförvaltning.
Bestämmelserna i förevarande kapitel innebär att nämnderna en
gång årligen till styrelsen skall redovisa sin medelsförvaltning
under föregående budgetår, varefter styrelsen skall lämna en
samlad redovisning till fullmäktige. Utskottet vill med
anledning av motionen erinra om att förslagets 3 kap. 15 §
innehåller bestämmelser om nämndernas redovisningsskyldighet
inför fullmäktige. Enligt den bestämmelsen skall nämnderna till
fullmäktige bl.a. redovisa hur de genomfört en viss verksamhet
beträffande vilken fullmäktige beviljat ett ramanslag. Vidare
föreskrivs där att fullmäktige skall besluta om formerna för
redovisningen, vilket bl.a. innefattar hur ofta redovisningen
bör äga rum. Utskottet anser det inte erforderligt att
komplettera förslaget med ytterligare bestämmelser om
redovisningsskyldighet för nämnderna. Med hänvisning till det
anförda avstyrker utskottet motion K55 yrkande 3.
Utskottet finner vidare anledning till följande påpekanden.
I 8 kap. 17 § andra stycket föreskrivs att årsredovisning, som
skall upprättas enligt 16 §, också skall omfatta sådan kommunal
verksamhet som bedrivs genom vissa angivna juridiska personer. I
propositionen uttalas att detta gäller oavsett kommunens eller
landstingets andelsinnehav (s. 215). Utskottet vill anmärka att
en kommuns eller ett landstings andel i t.ex. en ideell förening
kan vara liten eller t.o.m. mycket liten. Enligt utskottets
mening ligger det i sakens natur att årsredovisningen i vad den
avser sådana fall kan inskränkas med hänsyn till
omständigheterna.
Enligt utskottets mening bör årsredovisningen ge upplysning om
kommunala borgensförbindelser och liknande garantiförpliktelser.
Upplysning härom är av vikt för bedömningen av kommunernas eller
landstingens ekonomiska ställning. Utskottet förordar att en
bestämmelse härom intas i 8 kap. 17 §. Förslag till sådan
komplettering av propositionens lagförslag läggs fram i bilaga
3. Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att
riksdagen antar den lydelse som det aktuella lagrummet erhåller
i den som utskottets förslag i bilaga 3 betecknade lydelsen.
11.3 Självkostnadsprincipen
Propositionen
Avsnitt 4.8.3 (s. 112 f.).
Den s.k. självkostnadsprincipen skrivs inte in i den nya
lagen. Frågan om principens närmare innebörd och gränser bör
enligt propositionen övervägas ytterligare.
Självkostnadsprincipen, som är en av de kommunalrättsliga
grundprinciperna, innebär att en kommun inte får bestämma sina
avgifter till sådana belopp att de tillför kommunen en vinst.
Med undantag för viss begränsad del av den kommunala
verksamheten har självkostnadsprincipen ansetts gälla för den
kommunala avgiftsmakten i dess helhet. Den gäller således både
frivilliga verksamheter och verksamheter där kommunernas och
landstingens rätt att ta ut avgifter har stöd i lag eller annan
författning.
Inom en del specialreglerade områden finns särskilda
författningsregler om självkostnaden som avgiftstak. Det
gäller bl.a. bygglovavgifter, gatukostnadsavgifter, va-avgifter
och renhållningsavgifter. Ett flertal rättsfall med anknytning
till bestämmelserna om avgiftstak och uttalanden i förarbetena
till speciallagarna visar att avgifterna endast får motsvara
självkostnaden. Självkostnadsprincipen har således ansetts vara
en och samma oavsett hur den formulerats i lag eller annan
författning. En annan sak är att kostnaderna kan variera och
självkostnaden kan beräknas på olika sätt beroende på
verksamhetens art. Grundprincipen, att avgifterna inte får
bestämmas till sådana belopp att de tillför kommunen en vinst,
är dock densamma. Vissa undantag från principen finns i några
specialförfattningar där syftet med avgifterna föranlett
särskilda beräkningsgrunder. Det gäller bl.a.
gatuhandelsavgifter och parkeringsavgifter.
Enligt propositionen bör det utredningsarbete på förevarande
område som för närvarande pågår (angående detta, se prop. s.
113) avvaktas innan ställning tas till om självkostnadsprincipen
skall skrivas in i kommunallagen. I propositionen understryks
att detta ställningstagande inte innebär någon förändring av
nuvarande rättsläge och att självkostnadsprincipen alltså, såsom
den utformats i rättspraxis och kommit till uttryck i vissa
speciallagar, gäller på samma sätt som tidigare.
Motioner
I motion K49 yrkande 13 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas
att riksdagen beslutar att självkostnadsprincipen skall
fastställas i den nya kommunallagen.
Motionärerna instämmer i propositionens ställningstagande att
det föreligger ett behov att förtydliga självkostnadsprincipens
innebörd. Motionärerna anser dock att självkostnadsprincipen har
en så central roll inom kommunalförvaltningen att det är
motiverat att den nu skrivs in i det kapitel i den nya lagen som
innehåller kommunernas och landstingens befogenheter.
Motionärerna framhåller att för det fall att principen genom det
utredningsarbete i saken som pågår ges en annan innebörd än vad
som för närvarande gäller får detta komma till uttryck genom
lagändring.
I motion K51 yrkande 12 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om självkostnadsprincipen.
I motionen anförs i denna del följande:
Regeringen väljer i sin proposition att inte lägga fram något
förslag till lagreglering av den s.k. självkostnadsprincipen.
Denna princip kommer dock fortfarande att gälla, även om den
inte heller fortsättningsvis får en exakt formulering. Detta är
av flera skäl en rimlig lösning. Ett viktigt skäl är att den
sittande utredningen rörande självkostnadsprincipen skall få
rådrum att lägga fram genomtänkta och välförankrade förslag. Ett
annat skäl är att det inte är uteslutet att en
"skälighetsprincip" för kommunal prissättning i realiteten kan
visa sig lämpligare än en lagfäst självkostnadsprincip.
Vi vill också i detta sammanhang påpeka att
självkostnadsprincipen inte alls ger några incitament till
effektivisering eller rationalisering. Självkostnadsprincipen
ger inte självklart lägsta möjliga pris för konsumenterna av
kommunala tjänster. Att i stället tillämpa
"skälighetsbedömningar" för att avgöra om en kommunal
prissättning är laglig eller ej skulle enligt vår mening kunna
ge just sådana incitament till effektivisering som vi saknar i
dag. Självkostnadsbedömningar är vidare vanskliga att göra i
fall då flera olika kommunala verksamheter -- vissa utsatta för
konkurrens, andra inte -- bedrivs i samma bolag eller på annat
sätt i en gemensam ekonomisk enhet.
En noggrant formulerad "skälighetsprincip" i kombination med
professionell revision av kommunal verksamhet -- med möjlighet
att redovisa olika verksamhetsgrenar separat -- skulle enligt
vår mening kunna väl uppfylla de mål som självkostnadsprincipen
i dag syftar till att uppfylla.
I motion K59 yrkande 8 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om självkostnadsprincipen.
I motionen anges att vänsterpartiet anser att
självkostnadsprincipen bör avskaffas i kommunal verksamhet som
är konkurrensutsatt. Motionärerna understryker att det i vissa
verksamheter är av stor vikt att det blir möjligt att generera
överskott, som kan användas för framtida investeringar.
I motion K612 yrkande 8 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag om möjligheter för
kommunerna att avvika från självkostnadsprincipen.
Enligt motionen saknar storstadskommunerna tillräckliga
verktyg för att lösa sina miljöproblem. I motionen läggs
därefter fram olika förslag syftande till att ge dessa kommuner
förutsättningar att lösa dessa problem. Ett av förslagen innebär
att kommunerna vid sin prissättning på energi ges möjlighet att
avvika från självkostnadsprincipen för att därigenom kunna
påverka konsumtionen och på så sätt kunna förverkliga kommunens
energiplanering.
I motion K613 av Jan Sandberg (m) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att den kommunala avgiftsprogressiviteten bör avskaffas.
Motionären pekar i motionen på olika negativa konsekvenser som
kommunernas differentierade avgifter för med sig. Motionären
förordar införandet av en enhetstaxa, något som är jämlikt och
som innebär att administrationskostnaderna blir minimala.
Utskottets bedömning
Utskottet får anföra följande. Frågan om
självkostnadsprincipens närmare innebörd och gränser bör enligt
propositionen övervägas ytterligare innan ställning tas till om
principen bör skrivas in i kommunallagen. I propositionen har
därvid hänvisats till det pågående utredningsarbete som bedrivs
av en särskild utredare och som bl.a. omfattar frågan om vilka
kapitalkostnader som bör ingå i självkostnaden för en
verksamhet.
I motion K49 har begärts att självkostnadsprincipen nu
lagfästs. Motionärerna i motion K51 delar den i propositionen
intagna ståndpunkten. I motion K59 anges att
självkostnadsprincipen bör avskaffas i kommunal verksamhet som
är konkurrensutsatt. I motion K612 begärs förslag som ger
kommunerna möjligheter att avvika från självkostnadsprincipen.
Slutligen förordas i motion K613 att den kommunala
avgiftsprogressiviteten avskaffas och att det i stället införs
en enhetstaxa.
Som framgår av propositionen gav regeringen våren 1990 stat-
och kommunberedningen i uppdrag att överväga vissa frågor om
avgifter imom kommunal verksamhet. En av utredningsfrågorna
gällde därvid självkostnadsprincipen. Utredningen avgav hösten
1990 ett delbetänkande -- (SOU 1990:107) Den kommunala
självkostnadsprincipens gränser. Betänkandet innehåller inga
lagförslag utan är närmast att betrakta som ett
diskussionsunderlag. En särskild utredningsman har därefter
fortsatt utredningsarbetet och avsikten är att han i en senare
etapp skall gå in på olika ekonomiska och juridiska aspekter
inom berörda verksamhetsområden, bl.a. behovet av ändrad
lagstiftning. Avsikten är att detta arbete skall vara avslutat
under innevarande år.
Allmänt delar utskottet den uppfattning som kommit till
uttryck både i propositionen och motionerna att
självkostnadsprincipen skall gälla i den kommunala verksamheten.
Som framhållits i propositionen är självkostnadsprincipens
närmare innebörd och räckvidd inte till alla delar helt klar.
Vissa bedömningsgrunder har kommit till uttryck i rättspraxis
och i vissa speciallagar. Materialet är dock inte tillräckligt
entydigt för att kunna läggas till grund för lagstiftning.
Utskottet delar därför den i propositionen gjorda bedömningen
att det pågående utredningsarbetet på området bör avvaktas innan
ställning tas till frågan om principen skall lagregleras.
Utskottet anser inte att det finns skäl att ge några särskilda
direktiv för det fortsatta utredningsarbetet. Den omständigheten
att vissa oklarheter föreligger om självkostnadsprincipens
innebörd och räckvidd innebär naturligtvis att det är angeläget
att det pågående utredningsarbetet bedrivs skyndsamt och att
regeringen så snart det är möjligt återkommer till riksdag med
förslag till lösning av frågan. Det anförda innebär att
utskottet avstyrker motionerna K49 yrkande 13, K51 yrkande 12,
K59 yrkande 8, K612 yrkande 8 och K613.
12. 9 kap. kommunallagen (Revision)
Propositionen
Avsnitt 4.9 (s. 125 f.); specialmotiveringen s. 217 f.
Utskottets bedömning
Förslaget i denna del tas inte upp i någon av motionerna i
ärendet. Utskottet finner endast anledning till följande
påpekande. Enligt utskottets mening bör, som några
remissinstanser har förordat, lagförslaget kompletteras med en
föreskrift om att revisorernas granskningsarbete skall ske i den
omfattning som följer av god revisionssed. Detta är enligt
utskottets mening naturligt med hänsyn till att den nya lagen
kommer att innehålla ett krav på god redovisningssed. Utskottet
vill framhålla att god revisionssed inte är något en gång för
alltid fastslaget begrepp, utan det förändras över tiden. Det är
väsentligt att det tillämpas på ett sätt som tar hänsyn till den
kommunala sektorns särart, bl.a. att kommunal revision utövas av
förtroendevalda revisorer och under offentlig insyn. Utskottet
förordar att en bestämmelse i ämnet tas in i 9 kap. 7 §. Förslag
till sådan komplettering av propositionens lagförslag läggs fram
i bilaga 3. Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet
att riksdagen antar den lydelse som det aktuella lagrummet
erhåller i den som Utskottets förslag i bilaga 3 betecknade
lydelsen.
13. 10 kap. kommunallagen (Laglighetsprövning)
Propositionen
Avsnitt 4.10 (s.131 f.); specialmotiveringen s. 223 f.
Lagrådet
Detta är en av de delar av förslaget som remitterats till
lagrådet för yttrande. Förslaget har inte gett lagrådet
anledning till annat påpekande än att vissa av bestämmelserna i
förevarande kapitel bör underkastas en redaktionell
omarbetning.
Utskottets bedömning
Förslaget i denna del tas inte upp i någon av motionerna i
ärendet. Utskottet tillstyrker förslaget med de redaktionella
ändringar av 3, 6 och 12 §§ som framgår av utskottets i bilaga
3 framlagda förslag.
14. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Propositionen
Specialmotiveringen s. 227.
Utskottets bedömning
Utskottet har behandlat punkten 5 i övergångsbestämmelserna
under avsnitt 6.4 ovan (Kommunala företag). Återstående delar av
de föreslagna ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna tas
inte upp i någon av motionerna i ärendet. Utskottet tillstyrker
förslaget.
15. Kommunernas och landstingens internationella engagemang
Propositionen
Avsnitt 6 (s. 139 f.).
15.1 Lag om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga
kommuner att lämna internationell katastrofhjälp och annat
humanitärt bistånd
Propositionen
Avsnitt 6.2.1 (s. 142 f.).
Lagen om rätt för kommun och landstingskommun att lämna
katastrofhjälp ersätts med en ny lag. Den innebär en utvidgning
så, att humanitärt bistånd i form av utrustning som kan avvaras
får lämnas i en nödsituation även om inte något direkt
katastrofläge föreligger. Den nya lagen omfattar också kyrkliga
kommuner.
I propositionen anges att utvidgningen bl.a. skulle kunna
innebära att möjligheterna ökar att bistå de nya kommuner som nu
byggs upp i Central- och Östeuropa. I dessa finns, framhålls
det, i många fall t.ex. stor brist på elementär
kontorsutrustning.
Motioner
I motion K49 yrkande 14 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas
att riksdagen avslår förslag till lag om rätt för kommuner,
landsting och kyrkliga kommuner att lämna internationell
katastrofhjälp och annat humanitärt bistånd.
Motionärerna, som tar avstånd från förevarande förslag, anger
följande skäl för sin ståndpunkt. Redan den gällande lagen om
katastrofhjälp innebar ett avsteg från principen att det är
staten som skall handha utrikes- och biståndspolitiken. Lagen
ansågs redan vid sin tillkomst i viss utsträckning stå i strid
med denna grundläggande princip. En utvidgning av kommunernas
rätt att lämna internationell katastrofhjälp kan inte
accepteras. Förslaget om en ny lag bör därför avvisas av
riksdagen och nuvarande möjlighet för kommun att lämna
internationell katastrofhjälp således bestå.
I motion K59 yrkande 3 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av
katastrofhjälpslagen i kommunallagen.
Enligt motionen väger informationsintresset beträffande den
föreslagna lagen så tungt att detta motiverar att den införs i
kommunallagen, något som för övrigt kommunallagsgruppen hade
rekommenderat.
I samma motion yrkas vidare (yrande 6) att riksdagen hos
regeringen begär förslag om att även ekonomiskt stöd skall kunna
ges med stöd av katastrofhjälpslagen.
Enligt motionen är det föreliggande förslaget alltför
restriktivt. Motionärerna anser att kommuner och landsting bör
ges rätt att lämna katastrofhjälp i form av ekonomiskt stöd.
Utskottets bedömning
Den föreslagna lagen om rätt för kommuner, landsting och
kyrkliga kommuner att lämna internationell katastrofhjälp och
annat humanitärt bistånd innebär en viss, mindre utvidgning av
den kommunala kompetensen på förevarande område. Enligt motion
K49 kan denna utvidgning inte accepteras. I motion K59 hävdas i
stället att förslaget är alltför restriktivt. Motionärerna
förordar att den föreslagna rätten att lämna bistånd i form av
utrustning som kommuner och landsting kan avvara kompletteras
med bestämmelser om rätt att utge bistånd i form av ekonomiskt
stöd. I sistnämnda motion begärs vidare att bestämmelserna i
katastrofhjälpslagen införs i kommunallagen.
Utskottet får anföra följande. Utskottet delar den i
propositionen gjorda bedömningen att det föreliggande förslaget
inte möter något hinder från utrikes- och biståndspolitiska
synpunkter. Utskottet anser de föreslagna biståndsmöjligheterna
lämpligt avgränsade och avstyrker därför motionerna K49 yrkande
14 och K59 yrkande 6.
Med anledning av det i motion K59 framställda yrkandet om att
bestämmelserna i den aktuella lagen skall införas i
kommunallagen får utskottet anföra följande. I propositionen har
särskilt diskuterats huruvida ifrågavarande lag -- liksom övriga
s.k. smålagar och andra speciallagar som reglerar kommunernas
och landstingens kompetens -- bör införas i befogenhetskapitlet,
dvs. 2 kap. i den föreslagna kommunallagen. Regeringens slutsats
blev dock att endast reglerna i den s.k. partistödslagen borde
tas med i detta kapitel men att i kapitlet skulle tas in en
regel (2 kap. 4 §), vari erinras om att det finns särskilda
bestämmelser om kommunernas och landstingens befogenheter och
skyldigheter. Som skäl för detta ställningstagande åberopas
bl.a. att flera av smålagarna rör verksamhetsområden som är
relativt udda och därför sällan föremål för kommunernas och
landstingens intresse samt att det skulle vara olämpligt att
förse kommunallagen med sådana detaljföreskrifter som många av
bestämmelserna i smålagarna utgör. Utskottet delar regeringens
bedömning av frågan. Utskottet avstyrker därför motion K59
yrkande 3.
Utskottet har inte heller i övrigt något att erinra mot
förslaget i här aktuella delar. Förslaget tillstyrks.
15.2 Vidgning av kommuners och landstings befogenheter på det
internationella området
Motioner
I motion K59 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag om utvidgning av den kommunala
kompetensen att genomföra opinions- och solidaritetsyttringar
(yrkande 5). Vidare förordas i motionen
att kommunerna och landstingen ges ökade befogenheter att
medverka i internationella projekt av solidaritets- och
biståndskaraktär (yrkande 7).
I motionen erinras om att sådana solidaritetsyttringar
tidigare i princip ansetts falla utanför den kommunala
kompetensen med hänsyn till att utrikes-, handels- och
biståndspolitik ansetts om en angelägenhet uteslutande för
riksdag och regering. Vidare erinras om att kommun på grund av
den s.k. lokaliseringsprincipen ansetts sakna möjlighet att
förklara sig som kärnvapenfri zon. Enligt motionen är det
angivna synsättet förlegat med tanke på intresset för en ökad
decentralisering i samhället och det ökade politiska
engagemanget hos medborgarna.
I motion K48 yrkande 3 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag som ger kommunerna
möjlighet att förklara sig som kärnvapenfri zon.
I motion K612 yrkande 9 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag om en ny roll för
landsting och kommuner i biståndsarbetet enligt vad som anförts
i motionen.
Motionärerna anser att kommuner och landsting bör ges
möjlighet att samarbeta med sina motsvarigheter i andra länder i
frågor om olika former av biståndsstöd. Enligt motionen inbjuder
en sådan decentralisering av biståndsfrågorna till närmare
kontakter med u-länderna och bättre förståelse på alla nivåer i
samhället för de globala frågorna.
I motion U6 yrkande 5 av Bengt Hurtig m.fl. (v) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om förändring av
kommunallagen så att vänortssamarbete underlättas.
Enligt motionen bör de kommuner som utvecklat vänortsutbyte
med Sovjetunionen ges ekonomiskt stöd som ger möjlighet att
utveckla och utbyta erfarenheter inom främst miljö- och
hälsoskyddsområdet. För vänortsutbyte finns ofta mycket små
budgeterade medel i kommunerna. Motionärerna anser att
kommunallagen bör ses över så att vänortsamarbetet underlättas.
I motion U24 yrkande 12 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas
att riksdagen hos regeringen begär sådan lagändring att
kommunerna ges rätt att ge ekonomisk hjälp i vänortssamarbetet.
Motionärerna erinrar om att de kompetensbegränsande principer
som gäller för de svenska kommunerna utgör en spärr i
miljövänortssamarbetet. Motionärerna anser att denna spärr måste
upphävas så att kommunerna även får möjlighet att ge ekonomisk
hjälp inom miljövänortssamarbetet.
Utredningsbetänkande
I stat--kommun-beredningens delbetänkande (Ds C 1986:10)
Kommunal medverkan i internationella frågor m.m. lämnas bl.a.
följande redogörelse för kommunala vänortsförbindelser med
kommuner i andra länder.
Det vanligaste är att kommunerna har vänortsförbindelser med
kommuner i de övriga nordiska länderna. Vänortskontakter finns
emellertid även med kommuner i andra länder. Sålunda har svenska
kommuner vänorter i bl.a. USA, Sovjetunionen, Jugoslavien,
Israel, Japan och Tjeckoslovakien. Nordiskt vänortsutbyte som
sker inom rimliga ekonomiska ramar har i rättspraxis (RÅ 1981
2:81) uttryckligen förklarats falla inom den kommunala
kompetensen. De svenska kommunernas deltagande i den
internationella vänortsrörelsen torde vara allmänt accepterat.
Kommunernas val av vänorter skulle visserligen kunna sägas ge
uttryck för ett utrikespolitiskt ställningstagande. Valet av
vänort överskuggas emellertid av det egentliga syftet med
vänortsverksamheten, nämligen att vänorterna skall kunna ge
varandra ett ömsesidigt utbyte på företrädesvis de kulturella
och idrottsliga områdena. Det utrikespolitiska inslaget kan inte
sägas vara särskilt stort, och någon avgörande vikt kan inte
läggas vid vänortsverksamheten när det gäller att ta ställning
till frågan om kommunerna och landstingskommunerna skall ges
ytterligare möjlighet att avge opinions- och
solidaritetsyttringar på det internationella området.
Utskottets bedömning
Utskottet får anföra följande. I motionerna K59, K612, U6 och
U24 begärs att kommunerna och landstingen ges ökade befogenheter
att medverka i internationella projekt av solidaritets- och
biståndskaraktär inom ramen för s.k. kommunalt vänortssamarbete.
I motionerna K48 och K59 begärs vidare bl.a. att kommun ges
möjlighet att förklara sig som kärnvapenfri zon. Utskottet har
tidigare vid flera tillfällen avstyrkt motioner av liknande
innebörd som de nu aktuella motionerna (1988/89:KU3, 1989/90:KU
3 och 1990/91:KU3). Vad som anförts i sistnämnda motioner och
som i övrigt framkommit i ärendet ger inte utskottet anledning
att föreslå riksdagen att frångå sina tidigare
ställningstaganden. Med det anförda avstyrker utskottet
motionerna K48 yrkande 3, K59 yrkandena 5 och 7, K612 yrkande 9,
U6 yrkande 5 och U24 yrkande 12.
15.3 Bistånd till utländska studerande
Propositionen
Avsnitt 6.2.2 (s. 144).
I propositionen föreslås att lagen (1962:638) om rätt för
kommun att bistå utländska studerande behålls. Bl.a. följande
skäl anges för denna ståndpunkt (s. 144).
Lagen om rätt för kommun att bistå utländska studerande ger
kommuner och landsting befogenhet att vidta åtgärder i syfte att
underlätta vistelsen och främja välfärden och trivseln för dem
som i anslutning till svenskt utvecklingsbistånd vistas här för
studier eller annan utbildning. Befogenheten gäller således
socialt eller kurativt betonade åtgärder för att ta hand om
stipendiater men inte rena penningstipendier.
Enligt regeringens mening finns det även i fortsättningen ett
behov av särskilt lagstöd för kommande insatser när det gäller
bistånd till utländska studerande. Bl.a. när det gäller
studerande från Central- och Östeuropa finns det ett klart
intresse i kommuner och landsting av att kunna göra sådana
insatser.
Motion
I motion K49 yrkande 15 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas
att riksdagen beslutar att upphäva lagen (1962:638) om rätt för
kommun att bistå utländska studerande.
I motionen erinras om att kommunallagskommittén föreslog att
nyssnämnda lag skulle upphävas med hänsyn till att det får anses
som en statlig uppgift att bistå utländska studerande och till
att något behov av lagen inte tycktes finnas. Motionärerna anger
att de delar denna uppfattning, varför de anser att riksdagen
bör upphäva lagen.
Utskottets bedömning
Utskottet får anföra följande. Som ovan framgått har i
propositionen till särskild bedömning upptagits den i motion K49
upptagna frågan, dvs. om den i förevarande avsnitt aktuella
lagen skall upphävas eller ej. Utskottet finner inte anledning
att frångå den av regeringen intagna ståndpunkten i frågan. Med
hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion K49
yrkande 15.
15.4 Bojkottåtgärder mot Sydafrika
Propositionen
Avsnitt 6.2.3 (s. 144 f.).
Enligt propositionen bör lagen (1985:1052) om rätt för
kommuner och landstingskommuner att vidta bojkottåtgärder mot
Sydafrika inte ändras. I propositionen anförs följande skäl för
detta ställningstagande.
Lagen om rätt för kommuner och landstingskommuner att vidta
bojkottåtgärder mot Sydafrika innebär att kommuner och landsting
får vidta solidaritetsaktioner mot den sydafrikanska
apartheidpolitiken genom att i samband med upphandling bojkotta
varor och tjänster med sydafrikanskt ursprung. Denna befogenhet
ligger i linje med den av riksdag och regering beslutade
Sydafrikapolitiken. Någon risk för att kommunernas och
landstingens beslut skall komma i konflikt med den svenska
utrikespolitiken föreligger således inte.
I den svenska Sydafrikapolitiken finns däremot inga inslag av
bojkott mot utländska eller svenska företag enbart av det skälet
att de har ägarintressen i eller direkta eller indirekta
affärsrelationer med Sydafrika. Enligt regeringens mening bör
Sveriges sanktionsåtgärder mot Sydafrika vara enhetliga. Det är
således inte rimligt att gå längre när det gäller kommuners och
landstings befogenhet att vidta bojkottåtgärder än vad som
gäller för statliga myndigheter och i övrigt enligt den svenska
Sydafrikapolitiken.
Motioner
I motionerna K48 yrkande 2 av Claes Roxbergh m.fl. (mp)
och K59 yrkande 4 av Lars Werner m.fl. (v) begärs att
Sydafrikalagens tillämpningsområde utvidgas. Motionärerna anser
att lagen bör utvidgas så att kommuner och landsting ges
möjlighet att fatta beslut om att ej sluta avtal med företag som
har affärsrelationer, investeringar eller handel med Sydafrika.
Enligt motionerna skulle detta inbegripa även dotterföretag till
sådana företag. I förstnämnda motion föreslås vidare att lagen
införs i kommunallagen.
Utskottets bedömning
Utskottet får anföra följande. Utskottet har i det föregående
redovisat de skäl som regeringen åberopat till stöd för sitt
ställningstagande att inte utvidga Sydafrikalagens
tillämpningsområde. Utskottet finner inte att vad som anförts i
frågan i motionerna K48 och K59 eller i övrigt framkommit i
ärendet givit utskottet anledning att frångå regeringens angivna
bedömning. Beträffande frågan om lagens införande i
kommunallagen får utskottet hänvisa till vad utskottet i avsnitt
15.1 ovan uttalat i frågan om i vad mån den nya kommunallagen
bör inrymma även bestämmelserna i s.k. kommunala smålagar. Vad
utskottet här anfört innebär att utskottet avstyrker motionerna
K48 yrkande 2 och K59 yrkande 4.
16. Vissa övriga frågor
16.1 Öppna styrelse-, nämnd- och utskottssammanträden
Propositionen
Förslaget utgår ifrån nu gällande ordning, nämligen att
kommunala styrelse- och nämndsammanträden inte är offentliga.
Propositionen innehåller inte några särskilda överväganden i
frågan.
Motioner
I motion K55 yrkande 7 av Bengt Kindbom m.fl. (c) yrkas
att riksdagen antar följande förslag till 3 kap. 4 § p. 5 ny
kommunallag;
5. att nämnd får besluta att sammanträde eller del av det
skall vara offentligt.
I motionen anförs i denna del bl.a. följande. En ökad
målstyrning innebär förändringar av nämndarbetet som i många
fall talar för att nämndsammanträdena bör vara öppna.
Kommunmedlemmarnas insynsbehov i verksamheten kan nämligen
beräknas öka när styrningen av verksamheten övergår från direkt
till indirekt sådan. Till detta kommer att det delegerbara
området blir kraftigt utökat. Ökad öppenhet kan vidare motiveras
utifrån intresset av att tillgodose människors inflytande på
frågor om val av serviceform, serviceomfattning m.m. I den mån
en kommunal nämnd eller styrelse har att behandla ärenden som
rör myndighetsutövning riktad mot enskild person eller grupp av
personer bör dock överläggningen vara sluten. Lagreglering av
saken bör ske genom en komplettering av 3 kap. 4§ i förslaget.
I motion K51 yrkande 13 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler som
möjliggör offentliga kommunala nämndsammanträden.
Enligt motionen bör alla ärenden som inte är sekretessbelagda
behandlas offentligt i kommunala organ. Motionärerna framhåller
att med folkpartiets förslag till direktvalda
kommundelsfullmäktige följer på ett naturligt sätt en större
öppenhet gentemot allmänheten, eftersom kommundelsfullmäktiges
sammanträden kommer att vara offentliga. Enligt motionen bör de
kommuner som önskar bibehålla nuvarande nämndorganisation ges
möjlighet till större öppenhet genom helt eller delvis öppna
nämndsammanträden. I motionen pekas vidare på att en möjlighet i
stället kan vara att ha offentliga informationssammanträden men
att beslutssammanträdena förblir slutna. De närmare formerna för
de olika slagen av sammanträden bör enligt motionärerna beslutas
lokalt. Regeringen bör därför återkomma med förslag som
möjliggör öppna nämndsammanträden.
I motion K611 yrkande 4 av Bengt Kindbom m.fl. (c) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om öppna styrelse-och nämndsammanträden.
Enligt motionärerna är det viktigt att på olika sätt öka
kommuninvånarnas möjlighet till information och insyn. Ett sätt
att göra detta kan enligt motionen vara att ge styrelser och
nämnder rätt att besluta om öppna nämndsammanträden.
Motionärerna anser därför att en sådan rätt bör införas, dock
att sådan öppenhet inte skall gälla vid myndighetsutövning mot
enskild.
I motion K612 yrkande 6 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag om offentliga
nämndsammanträden enligt vad som anförts i motionen.
I motionen framläggs en rad förslag syftande till ett utökat
kommunalt självstyre. Som ett led i denna utveckling föreslås
olika åtgärder syftande till att på olika sätt engagera den
enskilde i den kommunala verksamheten och att öka insynen i
denna verksamhet. I det sammanhanget föreslår motionärerna
införande av offentliga nämndsammanträden. Enligt motionen bör
dock av sekretesshänsyn undantas ärenden rörande vissa
personfrågor.
I motion K623 yrkande 3 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om öppna nämnd-och utskottssammanträden.
Motionärerna anser att det vore värdefullt om en
försöksverksamhet inleds som gör det möjligt för kommun eller
nämnd att besluta om helt eller delvis öppna nämndsammanträden i
ärenden som inte rör myndighetsutövning mot enskilda. Enligt
motionen skulle en sådan offentlighet öka medborgarnas insyn i
den kommunalpolitiska processen och öka intresset för de beslut
som fattas.
Utskottets bedömning
Utskottet har vid flera tidigare tillfällen avstyrkt motioner
med förslag om regler som möjliggör öppna kommunala
nämndsammanträden. Senaste gången var tidigare under detta
riksmöte (1990/91:KU3). Riksdagen har varje gång följt
utskottet. Utskottet, som inte finner anledning att frångå sina
tidigare ställningstaganden, finner här endast anledning
framhålla följande. En övergång till öppna eller delvis öppna
nämndsammanträden skulle enligt utskottets mening innebära ett
väsentligt merarbete genom att nämnderna då i många fall skulle
tvingas att låta sådana sammanträden föregås av slutna
förberedelsesammanträden. Utskottet vill vidare peka på att
många av de frågor som nämnderna behandlar -- bl.a. ärenden
rörande myndighetsutövning mot enskilda -- är av den karaktären
att de inte lämpar sig för offentlighet. Enligt utskottets
mening innebär motionärernas olika förslag sådana nackdelar att
de inte bör genomföras. Utskottet vill dock tillägga att det
självfallet inte är något som hindrar att en nämnd eller annat
kommunalt organ vid behov anordnar särskilda
informationssammankomster för allmänheten. Med hänvisning till
det anförda avstyrker utskottet motionerna K51 yrkande 13, K55
yrkande 7, K611 yrkande 4, K612 yrkande 6 och K623 yrkande 3.
16.2. Direktvalda kommundelsorgan
Propositionen
I propositionen avvisas ett system med direktvalda
kommundelsorgan på följande skäl (s. 17).
En fråga som har diskuterats i samband med kommunallagsarbetet
är om det bör införas en möjlighet till direktval av lokala
nämnder. Regeringen är dock inte beredd att lägga fram ett
sådant förslag. Remissbehandlingen av kommunallagskommitténs
betänkande ger ett klart stöd för detta ställningstagande.
Det starkaste skälet för vår inställning i denna fråga är att
direktval till lokala nämnder kan begränsa fullmäktiges
möjligheter att ta det totala ansvaret för verksamheten i
kommunen eller landstinget. Därmed uppstår också en oklarhet om
hur valutslaget kommer att påverka verksamheten. Detta blir
särskilt tydligt i ett system där fullmäktige styr mer genom mål
och allmänna riktlinjer.
Motioner
I motion K48 yrkande 1 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag om lokala direktvalda
organ med egen beskattningsrätt.
I motionen anförs i saken följande. Som framgår av
propositionen fäster regeringen stor vikt vid att kommunerna kan
forma sin organisation och att uppgifter kan decentraliseras
till olika former av lokala organ eller motsvarande. Medborgarna
har större förutsättningar att få sin vilja kanaliserad i ett
system med direktvalda lokala organ. Enligt miljöpartiet de
grönas mening bör en utredning tillsättas för att ta fram
förslag på hur direktvalda organ med egen beskattningsrätt skall
organiseras.
Liknande synpunkter framförs i motion K612 yrkande 2 av
Claes Roxbergh m.fl. (mp).
Enligt motion K51 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) bör en
lag införas som möjliggör direktvalda lokala organ --
kommundelsfullmäktige. Något yrkande härom framställs inte i
motionen.
I motion K55 yrkande 4 av Bengt Kindbom m.fl. (c) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om direktvalda lokala organ.
Enligt motionen är det viktigt att den lokala politiska
uppfattningen kommer till uttryck i det lokala organet, varför
dess ledamöter bör utses i direkta val. I motionen anges vidare
bl.a. att centern inte delar den negativa syn som framförs från
regeringen på ett ökat lokalt engagemang och ansvarstagande.
Inte heller delar motionärerna den synpunkt som ofta framförs
att de lokala organen skulle bli en "stat i staten" på grund av
att de väljs direkt av folket. I motionen erinras vidare om att
de lokala nämnderna har sin geografiska avgränsning, givna
arbetsuppgifter, budgetramar och redovisningsskyldighet som
fastställts av fullmäktige. Om det vid verkställigheten skiljer
sig mellan olika kommundelar så är det, framhåller motionärerna,
ett uttryck för lokala förhållanden som medborgarna har
kanaliserat till sina valda representanter. Enligt motionen
innebär den i motionen föreslagna lösningen att man uppnår en
förbättrad samverkan mellan de valda och partier, föreningar
samt lokala opinioner.
I motion K58 av Ylva Johansson (v) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om sådan ändring i kommunallagen att
direktval till lokala nämnder blir möjligt.
I motionen anförs i frågan bl.a. följande. Det finns skäl att
anta att direktval skulle öka det politiska intresset samt även
bidra till att göra de politiska skillnaderna tydligare och visa
det demokratiska systemets fördelar. Det framstår som orimligt
att ett parti som har föga stöd inom kommundelen/stadsdelen ändå
kan sitta i majoritetsställning i den lokala nämnden. För att
värna tilltron till det demokratiska systemet måste det finnas
en direkt koppling mellan den politiska linje som medborgarna i
kommundelen/stadsdelen ger utryck för och sammansättningen i den
lokala nämnden. Det finns även skäl att anta att direktval har
positiva effekter på ledamöternas engagemang i den lokala
nämnden.
Utskottets bedömning
Utskottet får anföra följande. Utskottet har tidigare vid
flera tillfällen avstyrkt motionsyrkanden om införande av
direktvalda kommundelsorgan. Riksdagen har därefter följt
utskottet. I propositionen har regeringen på skäl som ovan
redovisats avvisat en ordning med direktvalda kommundelsorgan.
Utskottet, som inte finner anledning att frångå sina tidigare
ställningstaganden i saken, avstyrker motionerna K48 yrkande 1,
K55 yrkande 4, K58 och K612 yrkande 2.
16.3 Kommunala förtroendemäns personliga ansvar för kommunala
beslut; JOs talerätt på det oreglerade kommunala området
Motioner
I fyra av motionerna i ärendet tas upp frågor om kommunala
förtroendemäns personliga ansvar för kommunala beslut.
I motion K49 yrkande 8 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag angående
förtroendevaldas ansvar för olagliga beslut i enlighet med vad
som i motionen anförts.
Enligt motionen är det synnerligen angeläget att ett förslag
inom detta område skyndsamt föreläggs riksdagen. Alltför många
gånger har det, framhålls det, inträffat att kommunala politiker
trotsar lag eller domstols avgörande utan att några följder
inträffat. Enligt motionärernas mening måste en ny ordning
införas, vilken bygger på att de som ansvarar för beslut som
kränker lag eller domstols avgörande får bära ett personligt
ansvar för saken.
I motion K51 yrkande 14 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler om
personligt straffansvar för kommunala förtroendemän som, i strid
med domstolsutslag i mål om laglighetsprövning, på nytt fattar
beslut av samma slag som det som förklarats olagligt.
I motionen erinras om att det under senare år förekommit ett
antal fall där kommunala församlingar fattar beslut, som efter
senare prövning i domstol visat sig olagliga, men där kommunerna
trotsat domstolen och vidhållit sitt beslut eller t.o.m. fattat
nya likadana beslut. Några rättsliga åtgärder mot kommunen har
inte kunnat vidtas. Enligt motionen bör regeringen med det
snaraste -- med beaktande av de i motionen angivna synpunkterna
-- utarbeta ett förslag och återkomma till riksdagen. Påföljden
bör drabba de personer som fattar besluten och inte de kommunala
organen.
I en motion från den allmänna motionstiden -- K205 yrkande
12 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) -- framförs liknade
synpunkter.
I motion K316 yrkande 2 av Lars Ahlmark (m) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förslag till sanktioner för lagbrott av
kommuner och landsting.
Motionären anser att det är de för brott skyldiga personerna
som bör drabbas av straff. Enligt motionen bör regeringen
skyndsamt ta upp frågan till prövning och därefter förelägga
riksdagen förslag till lagstiftning.
I fyra av motionerna i ärendet tas vidare upp frågan om JOs
talerätt på det oreglerade kommunala området. Enligt gällande
ordning kan JO till domstol överklaga disciplinbeslut på det
statliga området under förutsättning att vederbörande
befattningshavare står under JOs tillsyn. Någon motsvarande
talerätt gäller inte på det oreglerade kommunala området, där
det disciplinära ansvaret regleras genom kollektivavtal.
Motionärerna anser att JO bör ges sådan talerätt. I motionerna
anförs bl.a. följande.
Enligt motion K51 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) finns det
ingen hållbar motivering för att kommunal verksamhet i praktiken
skall ligga utanför JOs kompetensområde. I motionen, som inte
innehåller något yrkande i denna del, hänvisas vidare till vad
som anförts i saken i motion K205 yrkande 10 av Bengt
Westerberg m.fl. (fp). Enligt den motionen är det ologiskt och
en klar brist att JO med nuvarande lagstiftning kan fullfölja
anmälningar om disciplinansvar på det statliga men inte på det
kommunala området. I motionen, vari erinras om att huvudparten
av den offentliga verksamhet som allmänheten kommer i kontakt
med numera sker i kommunal regi, understryks att det för den
enskilde är av stor betydelse att det ställs lika höga krav på
rättssäkerhet och rättsövervakning på det kommunala som på det
statliga området. Motionärerna anser att regeringen bör
återkomma till riksdagen med lagförslag, varigenom JO ges samma
fullföljdsmöjligheter över disciplinbeslut m.m. på det kommunala
området som på det statliga.
I motion K55 yrkande 6 av Bengt Kindbom m.fl. (c)
framhålls att i en kommunal organisation med ökad delegation och
målstyrning förvaltningen i större utsträckning än för
närvarande kommer att fatta beslut som berör den enskilde. I
motionen erinras om att kraven på rättssäkerhet och opartiskhet
ställs högt när det gäller myndighetsutövning och att samma
principer måste vara bärande när det gäller det
kommunallagsreglerade området. Enligt motionärerna talar detta
för att JOs granskningsområde bör utvidgas på det
kommunallagsreglerade fältet och gälla på samma sätt som i
statlig verksamhet.
I motion K216 yrkande 15 av Carl Bildt m.fl. (m) erinras
om att huvudparten av den offentliga verksamhet som allmänheten
kommer i kontakt med numera sker i kommunal regi och att det för
den enskilde är av stor betydelse att det ställs lika höga krav
på rättssäkerhet och rättsövervakning på det kommunala området
som på det statliga. Motionärerna anser att regeringen snarast
bör återkomma till riksdagen med lagförslag, varigenom JO ges
samma fullföljdsmöjligheter över disciplinbeslut m.m. på det
kommunala området som på det statliga.
Propositionen
I propositionen (s. 61) erinras om att
kommunalansvarsutredningen i betänkandet (SOU 1989:64)
Kommunalbot behandlat vissa frågor om kommunernas och
landstingens ansvar, att betänkandet har remissbehandlats
samt att frågorna om kommunernas och landstingens ansvar med
bl.a. detta som underlag bereds vidare inom civildepartementet.
Tidigare riksdagsbehandling
Utskottet har tidigare behandlat motioner av liknade innebörd
som de här aktuella. Senaste gången var i början av innevarande
riksmöte (1990/91:KU3) då utskottet avstyrkte de tre motioner
som då var föremål för utskottets behandling. Utskottet ansåg
inte att det -- mot bakgrund av det inom civildepartementet
pågående beredningsarbetet på grundval av
kommunalansvarsutredningens betänkande -- fanns anledning för
riksdagen att ta ställning till de frågor som hade aktualiserats
i motionerna i fråga. Riksdagen följde utskottet.
Utskottets bedömning
Utskottet får anföra följande. Frågor av det slag som tas upp
i de nu aktuella motionerna har utretts av
kommunalansvarsutredningen, som i sitt betänkande (SOU 1989:64)
Kommunalbot bl.a. föreslagit införandet av ett ekonomiskt
sanktionssystem (kommunalbot) direkt riktat mot vederbörande
kommun eller landstingskommun. Under remissbehandlingen av
betänkandet avvisades utredningens förslag av flertalet av
remissinstanserna. Enligt vad utskottet erfarit bereds frågan om
kommunernas och landstingens ansvar vidare inom
civildepartementet.
Utskottet vill erinra om att de i motionerna upptagna frågorna
under lång tid varit föremål för olika utrednings- och
beredningsåtgärder. Utskottet anser det angeläget att frågorna
får sin lösning snarast. Utskottet förordar därför att
regeringen på lämpligt sätt bereder dessa frågor. Vad utskottet
här anfört med anledning av motionerna K49 yrkande 8, K51
yrkande 14, K55 yrkande 6, K205 yrkandena 10 och 12, K216
yrkande 15 och K316 yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
16.4 Utredning om den kommunala beskattningsrätten
Motion
I motion K59 yrkande 22 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att
riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med
uppgift att utreda den kommunala beskattningsrätten och se över
regeringsformens bestämmelser i detta ämne för att åstadkomma
att kommunerna skall ha reell och säkerställd möjlighet till
beskattning.
Motionen i denna del har följande innehåll.
Enligt kommittédirektiven borde den nya kommunallagen utformas
så, att den medverkar till att stärka de förtroendevaldas
ställning. Vidare bör den präglas av stor frihet för kommuner
och landsting att själva organisera sin verksamhet. Det
kommunala skattestoppet motverkar dessa målsättningar och
innebär ett stort ingrepp i det kommunala självstyret.
Den kommunala beskattningsrätten bör därför utredas särskilt
med utgångspunkt från att kommunerna skall ha en reell och
säkerställd möjlighet till beskattning. Regeringsformens
bestämmelser i 1 kap. 7 § och 8 kap. 5 § om den kommunala
beskattningen bör ses över i enlighet med denna målsättning.
Utskottets bedömning
I motion K59 har begärts en utredning om den grundlagsskyddade
kommunala beskattningsrätten.
Utskottet finner inte att vad som i motionen anförts i saken
eller i övrigt i denna del förekommit ger riksdagen anledning ta
ett sådant initiativ. Utskottet avstyrker därför motion K59
yrkande 22.
16.5 Utvidgad beskattningsrätt för kommunerna
Motion
I motion K612 yrkande 7 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag om utvidgad
beskattningsrätt för kommunerna enligt vad som anförts i
motionen.
Enligt motionen är det nödvändigt att storstadskommunerna som
ett led i bekämpningen av sina miljöproblem ges möjligheter att
ta ut miljöavgifter. En utvidgad beskattningsrätt kan bl.a.
gälla
kollektivtrafikavgifter av arbetsgivare i kommunen för
uppbyggnad av en infrastruktur i form av ett förbättrat
kollektivtrafiksystem,
miljöavgifter på miljöfarlig verksamhet,
miljöavgifter för att påverka bilkörning eller konsumtion av
miljöfarliga produkter,
möjlighet till regional drivmedelsbeskattning,
kommunal fastighetsskatt, med lägesavgifter.
I motionen förordas vidare -- i samband med att förslag
framförs om olika kommunala decentraliseringsåtgärder -- att
direktvalda kommundelsnämnder tillerkänns egen beskattningsrätt.
Utskottets bedömning
Utskottet får anföra följande. I motion K612 har begärts
förslag om utvidgad beskattningsrätt för kommunerna. Utskottet
finner inte att vad som i motionen anförts i saken eller i
övrigt i denna del förekommit ger riksdagen anledning att ta ett
sådant initiativ. Utskottet avstyrker därför motion K612 yrkande
7.
17. Utvärderingar m.m.
Motioner
I motion K49 yrkande 12 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas
att riksdagen beslutar att inom två år utvärdera kommunala
nämnders delegering av ärenden i enlighet med vad i motionen
anförts.
I motionen åberopas vissa av regeringsrätten under
remissbehandlingen framförda synpunkter i fråga om förslagen
till ökade delegationsmöjligheter. I sitt remissvar anförde
regeringsätten i saken bl.a. följande:
En omfattande delegering och vidaredelegering i enskilda
ärenden kan innebära att beslutsordningen blir svåröverskådlig
för en utomstående. Därigenom kan medborgarnas möjligheter till
insyn i den kommunala beslutsprocessen allmänt komma att
försämras. Vidare kan från rättssynpunkt svårigheter skapas för
enskilda som vill bevaka sin rätt genom att anföra
kommunalbesvär. Inom området för förvaltningsbesvär skall ju
den som ett beslut rör få del av beslutet. Detta gäller inte när
rättsmedlet är kommunalbesvär. Om olika tänkbara beslutsfattare
finns och det dessutom är oklart när beslut kommer att fattas
kan det vara svårt för en enskild att bevaka ett ärende så att
han eller hon inte försitter besvärstiden.
Enligt motionen är det av stor betydelse att kommunerna
beaktar vad regeringsrätten har anfört. Motionärerna anser att
det finns anledning för regeringen att noggrant följa
kommunernas verksamhet vad gäller delegering av beslut. En
utvärdering bör ske inom två år från lagens ikraftträdande.
Skulle det visa sig att den vidgade delegationsmöjligheten
skapat den typ av problem regeringsrätten pekat på måste enligt
motionen delegationsmöjligheterna inskränkas i syfte att öka de
enskildas rättssäkerhet och insyn.
I motion K54 yrkande 1 av Martin Olsson m.fl. (c) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen noga skall följa
tillämpningen av den nya kommunallagen ur kommunaldemokratiska
synpunkter och vid behov framlägga erforderliga förslag till
lagändringar.
I motionen framhålls bl.a. följande. Motionären erinrar om att
de grundläggande reglerna för att demokratin skall ha
förutsättningar att fungera tillfredsställande i alla kommuner
måste ges i lagstiftning. Enligt motionärens mening innebär
förslaget till ny kommunallag inte en tillfredsställande
reglering av nämndernas organisation såvitt gäller de mindre
partiernas representation. Motionären anser det vara av stor
vikt att det finns klara regler som förhindrar att en majoritet
utformar system eller fastställer regler som begränsar
minoriteters möjligheter till inflytande och insyn. De ändringar
i förslaget som skulle kunna bli aktuella för att garantera
kommunal demokrati i angivet hänseende gäller enligt motionen
bl.a. regler om viss eller vissa nämnder, storleken på dessa,
kommunfullmäktiges roll och krav på ett visst antal sammanträden
med fullmäktige samt över huvud taget regler som garanterar de
förtroendevaldas inflytande eller i vart fall insyn oberoende av
majoritetens eventuellt goda vilja. Motionären anser att
riksdagen bör ge regeringen till känna vikten av att regeringen
noggrant följer den kommunaldemokratiska utvecklingen och att
den, om behov visar sig föreligga, lägger fram förslag om
erforderliga lagändringar för att garantera ett
tillfredsställande demokratiskt system i alla kommuner.
I motion K55 yrkande 2 av Bengt Kindbom m.fl. (c) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om uppföljning och utredning av den kommunala
demokratin.
I motionen pekas på olika viktiga demokratiaspekter. Bl.a.
framhålls vikten av att medborgarnas möjligheter till direkt
medverkan i det kommunala arbetet inte inskränks till en alltför
snäv krets. Motionärerna understryker vidare det angelägna i att
regeringen noggrant följer den utveckling i kommunerna och
landstingen som blir följden av den ökade frihet på olika
områden som förslaget medför. I sammanhanget pekas bl.a. på
vikten av att följa konsekvenserna av de nya reglerna på det
ekonomiska området. En annan fråga som enligt motionen särskilt
bör följas gäller hur den kommunala organisationen kommer att
utvecklas ur demokratisynpunkt.
I motion K59 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovsstyrning av den kommunala verksamheten
(yrkande 1) samt att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om avdemokratisering med
ekonomin som täckmantel (yrkande 2).
I motionen anförs bl.a. följande. Vänsterpartiet anser att den
kommunala självstyrelsen är av grundläggande betydelse för det
demokratiska statsskicket i Sverige. Det demokratiska
inflytandet och därmed den politiska kontrollen över den
kommunala verksamheten måste bevaras och vidareutvecklas. Enligt
motionen är vänsterpartiet starkt kritiskt till de allt
vanligare strävandena att -- med ekonomin som täckmantel --
rusta ned, avlöva och minska den politiska organisationen, dvs.
försök till avdemokratisering. Det är viktigt, framhåller
motionärerna, att det finns det antal förtroendevalda som krävs
för att -- med förankring hos medborgarna och de politiska
partierna -- fullgöra sina uppdrag. Nämnderna och styrelserna
får inte ges en beslutsfunktion som generellt baseras på färre
förtroendevalda. De förtroendevalda har en central roll i
utvärderingen av kommunala verksamheter.
I motionen pekas vidare bl.a. på riskerna med de allt större
inslagen av marknadsekonomi. Motionärerna avvisar försöken att
införa ekonomisk konkurrens -- marknadsekonomiska köp- och
säljmodeller -- inom den kommunala verksamheten. Detsamma gäller
beställare--utförare-modeller som bygger på ett
företagsekonomiskt synsätt och som förutsätter privata
alternativ på befintliga och nya områden. Motionärerna avvisar
vidare privatisering som metod att lösa kommunernas problem.
I motion K611 yrkande 1 av Bengt Kindbom m.fl. (c) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det
fortsatta reformarbetet på det kommunala området skall ha den
inriktning som anges i motionen.
I motionen erinras om att förutsättningarna för de
förtroendevaldas arbete under de senaste årtiondena markant
förändrats, bl.a. genom att arbetsbördan kraftigt ökats.
Motionärerna anser det mycket viktigt att de förtroendevaldas
arbetsvillkor -- såsom möjligheterna att få ledigt för
sammanträden och arvoderingen -- undersöks utifrån
kommunaldemokratiska aspekter. En annan fråga som motionärerna
anser bör utredas gäller rollfördelningen mellan olika
kategorier förtroendevalda. I motionen erinras i det
sammanhanget om att det från 60- och 70-talen blivit alltmer
vanligt med heltidsengagerade politiker i kommuner och landsting
men att någon utvärdering av denna utveckling inte skett.
Motionärerna erinrar om att farhågor ibland rests för att
systemet med heltidsanställda politiker lett till vissa i
motionen beskrivna negativa effekter.
I motion K628 av Lars Norberg (mp) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna de grundprinciper som bör
gälla för den kommunala demokratin i enlighet med vad i motionen
anförts (yrkande 1) samt att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att den kommunala demokratin skall utredas
i enlighet med motionen (yrkande 2).
Enligt motionen är det med hänsyn till de svaga i samhället
och med hänsyn till intresset att bevara det demokratiska
systemet önskvärt att stärka den lokala demokratin. Motionären
anser att det behövs ett långsiktigt utvecklingsprogram för den
kommunala demokratin, eftersom den hotas av urholkning om man ej
stakar ut en bestämd utvecklingslinje och eftersom den behöver
utvecklas. I motionen anges därefter det förordade
utvecklingsprogrammets grundsatser, vilka bl.a. innebär dels ett
förstärkande av den kommunala sjävlstyrelsen, även på lägre
nivåer, dels att staten inte skall styra kommunerna genom anslag
utan genom lagar. Enligt motionen var det av
kommunalagskommittén avgivna betänkandet inte baserat på
ovanstående principer. Motionären anser att de omfattande
lagändringar på området som behövs bör utredas genom en ny
statlig kommitté vars arbete bör samordnas med
kommunalskattekommitténs arbete.
Utskottets bedömning
Utskottet får anföra följande. I motionerna begärs bl.a. att
regeringen mot bakgrund av den ökade frihet på olika området som
förslaget medför skall följa den kommunaldemokratiska
utvecklingen i kommuner och landsting. Utskottet får med
anledning härav framhålla att det självfallet ankommer på
regeringen att noggrant hålla sig informerad om den nya
kommunallagens tillämpning och om detta visar sig erforderligt
lägga fram förslag till förändringar. Utskottet anser emellertid
inte att det finns skäl för riksdagen att genom ett särskilt
tillkännagivande lämna närmare anvisningar om hur en sådan
uppföljning skall gå till. Inte heller i övrigt ger motionerna
anledning för riksdagen att vidta någon åtgärd. I sammanhanget
bör här erinras om att utskottet i det föregående pekat på ett
antal frågor som särskilt bör utredas (jfr avsnitten 5.3.1
Kommunalt partistöd, 6.2 Nämnder /Vissa sekretessfrågor/, 6.4
Kommunala företag samt 16.3 Kommunala förtroendemäns personliga
ansvar för kommunala beslut; JOs talerätt på det oreglerade
kommunala området). Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motionerna K49 yrkande 12, K54 yrkande 1, K55 yrkande
2, K59 yrkandena 1 och 2, K611 yrkande 1 samt K628 yrkandena 1
och 2.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande delning av kommuner
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K55 yrkande 1,
1990/91:K611 yrkande 2, 1990/91:K619 yrkande 1 och
1990/91:Bo325,
res. 1 (m, fp, c)
2. beträffande stad som benämning på vissa orter
att riksdagen avslår motion 1990/91:K623 yrkande 1,
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K608 och 1990/91:K623
yrkande 4,
res. 3 (m, c)
5. beträffande den kommunala kompetensen i
näringsverksamhet
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:K51 yrkande 1
och 1990/91:K232 yrkande 2 antar det i proposition 1990/91:117
framlagda förslaget till kommunallag såvitt avser 2 kap. 7 §,
res. 4 (m, fp)
6. beträffande kommuners och landstings möjligheter att
vidta allmänt näringslivsfrämjande åtgärder
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:K49 yrkande 1 antar
förslaget till kommunallag såvitt avser 2 kap. 8 § första
stycket,
res. 5 (m)
7. beträffande kommuners och landstings möjligheter att
lämna individuellt näringsidkarstöd
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:K49 yrkande 2
och 1990/91:K51 yrkande 2 antar förslaget till kommunallag
såvitt avser 2 kap. 8 § andra stycket,
res. 6 (m, fp)
8. beträffande vissa kommunala anbuds- och konkurrensfrågor
m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K53 och 1990/91:K603,
9. beträffande kommunalt partistöd
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K48 yrkande
5, 1990/91:K59 yrkande 9 och 1990/91:K619 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. beträffande turistbefogenhetslagen
att riksdagen avslår motion 1990/91:K59 yrkande 23,
res. 7 (v)
11. beträffande stadsfullmäktige som benämning på
kommunfullmäktige
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K616 och 1990/91:K623
yrkande 2,
res. 8 (m, fp)
12. beträffande den kommunala organisationen -- allmänt
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K46 yrkande 2,
1990/91:K56, 1990/91:K607 och 1990/91:K612 yrkande 1,
13. beträffande minskad statlig styrning
att riksdagen avslår motion 1990/91:K612 yrkande 3,
res. 9 (mp)
14. beträffande byggnadsnämndernas samt miljö- och
hälsoskyddsnämndernas ställning
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K48 yrkande 6,
1990/91:K49 yrkandena 3 och 4, 1990/91:K50, 1990/91:K54 yrkande
2, 1990/91:K59 yrkande 10, 1990/91:K606 och 1990/91:K612
yrkande 4,
res. 10 (m)
res. 11 (v, mp)
15. beträffande den kommunala organisationen -- vissa
sekretessfrågor
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K47 och
1990/91:K49 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
16. beträffande beslutanderätten vid fastställande av
avgifter och taxor
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:K49 yrkande 6 antar
förslaget till kommunallag såvitt avser 3 kap. 9 §,
res. 12 (m)
17. beträffande kommunal verksamhet -- nämndform
huvudregeln
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K51 yrkande 4 och
1990/91:K239 yrkande 1,
res. 13 (fp)
18. beträffande lagrådets förslag till ny 3 kap. 16 § KL
att riksdagen med anledning av förslaget till kommunallag,
såvitt nu är i fråga, och med avslag på motion 1990/91:K623
yrkande 5 beslutar att i lagen närmast efter rubriken Kommunala
företag skall införas en ny paragraf, 3 kap. 16 §, med i bilaga
3 som Utskottets förslag betecknade lydelse,
19. beträffande handlingsoffentligheten i kommunala företag
m.m.
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:K48 yrkande 7,
1990/91:K51 yrkandena 3 och 5 samt 1990/91:K59 yrkande 12 och
med anledning av förslaget till kommunallag i nu aktuella delar
beslutar dels att 3 kap. 16 och 17 §§ i förslaget till
kommunallag skall betecknas 3 kap. 17 och 18 §§ och att dessa
båda lagrum erhåller i bilaga 3 som Utskottets förslag
betecknade lydelse, dels att 3 kap. 18§ i förslaget till
kommunallag skall betecknas 3 kap. 19§, dels att 5 kap. 23
§, 5 kap. 53 §, 6 kap. 1 § och punkten 5. i ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna erhåller i bilaga 3 som Utskottets
förslag betecknade lydelse,
res. 14 (m, fp, mp)
20. beträffande översyn av sekretesslagen m.m.
att riksdagen med anledning av förslaget till kommunallag,
såvitt nu är i fråga, och med anledning av motionerna
1990/91:K49 yrkande 7, 1990/91:K59 yrkande 11, 1990/91:K610 och
1990/91:K612 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
21. beträffande ledighet från anställning
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K59 yrkande 14 och
1990/91:K602,
res. 15 (v)
22. beträffande ekonomiska förmåner
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:K51 yrkande 7,
1990/91:K59 yrkande 15, 1990/91:K604 och 1990/91:K620 antar
förslaget till kommunallag såvitt avser 4 kap. 12--15 §§,
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K48 yrkande 4,
1990/91:K55 yrkande 9 och 1990/91:K59 yrkande 16,
res. 19 (v, mp)
res. 20 (c)
25. beträffande antalet ledamöter och ersättare i
fullmäktige
att riksdagen avslår motion 1990/91:K46 yrkande 1,
26. beträffande initiativrätt i fullmäktige
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:K51 yrkande 10
antar förslaget till kommunallag såvitt avser 5 kap. 24 §,
res. 21 (fp)
27. beträffande förslagsrätt i fullmäktige för småpartier
att riksdagen avslår motion 1990/91:K59 yrkande 17,
28. beträffande kommunala folkomröstningar
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K48 yrkande 8,
1990/91:K49 yrkande 10, 1990/91:K55 yrkande 5, 1990/91:K611
yrkande 3 och 1990/91:K619 yrkandena 2 och 3,
res. 22 (m, fp, c, mp)
29. beträffande interpellationsrätt gentemot ansvariga i
kommunala företag
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:K51 yrkande 6
och 1990/91:K59 yrkande 13 antar förslaget till kommunallag
såvitt avser 5 kap. 52 §,
res. 23 (fp, v, mp)
30. beträffande minsta antalet ledamöter i styrelsen
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:K55 yrkande 8 antar
förslaget till kommunallag såvitt avser 6 kap. 9 §,
res. 24 (c, v, mp)
31. beträffande ersättarnas rättigheter
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:K48 yrkande 9 antar
förslaget till kommunallag såvitt avser 6 kap. 10 och 11 §§,
res. 25 (mp)
32. beträffande snabbare valgenomslag i kommunala styrelser
och nämnder
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:K621 antar
förslaget till kommunallag såvitt avser 6 kap. 12--14 §§,
33. beträffande bordläggning av ärende i nämnd
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:K48 yrkande 10,
1990/91:K51 yrkande 9 och 1990/91:K59 yrkande 21 antar förslaget
till kommunallag såvitt avser 6 kap. 29 §,
res. 26 (fp, v, mp)
34. beträffande 6 kap. 33 § KL
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:K48 yrkande 11
antar förslaget till kommunallag såvitt avser 6 kap. 33 §,
res. 27 (mp)
35. beträffande ökat brukarinflytande
att riksdagen avslår motion 1990/91:K57,
res. 28 (v)
36. beträffande 6 kap. 34 § KL
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:K49 yrkande 11
antar förslaget till kommunallag såvitt avser 6 kap. 34 § med
den ändringen att paragrafen erhåller i bilaga 3 som
Utskottets förslag betecknade lydelse,
res. 29 (m)
37. beträffande 6 kap. 35 § KL
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:K59 yrkande 20
och propositionen i motsvarande del antar förslaget till
kommunallag såvitt avser 6 kap. 35 § med den ändringen att
paragrafen erhåller i bilaga 3 som Utskottets förslag
betecknade lydelse,
38. beträffande 6 kap. 37 § KL
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:K59 yrkandena 18
och 19 antar förslaget till kommunallag såvitt avser 6 kap. 37
§,
res. 30 (v)
39. beträffande 6 kap. 38 § KL
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:K51 yrkande 8 antar
förslaget till kommunallag såvitt avser 6 kap. 38 §,
res. 31 (fp, c)
40. beträffande partssammansatta organ
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:K55 yrkandena 10
delvis och 11 antar förslaget till kommunallag såvitt avser 7
kap. 1--7 §§,
res. 32 (c)
41. beträffande närvarorätt för personalföreträdare
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:K48 yrkande 12,
1990/91:K51 yrkande 11, 1990/91:K55 yrkande 10 delvis och
1990/91:238 yrkande 2 antar förslaget till kommunallag såvitt
avser 7 kap. 8--17 §§,
res. 33 (m, fp, c)
res. 34 (mp)
42. beträffande kvartalsvis ekonomisk uppföljning
att riksdagen avslår motion 1990/91:K55 yrkande 3,
res. 35 (c)
43. beträffande självkostnadsprincipen
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K49 yrkande 13,
1990/91:K51 yrkande 12, 1990/91:K59 yrkande 8, 1990/91:K612
yrkande 8 och 1990/91:K613,
res. 36 (m)
res. 37 (v)
res. 38 (mp)
44. beträffande katastrofhjälpslagen
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:K49 yrkande 14
och 1990/91:K59 yrkandena 3 och 6 antar förslaget till lag om
rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna
internationell katastrofhjälp och annat humanitärt bistånd,
res. 39 (m)
res. 40 (v, mp)
45. beträffande vidgning av kommuners och landstings
befogenheter på det internationella området
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K48 yrkande 3,
1990/91:K59 yrkandena 5 och 7, 1990/91:K612 yrkande 9,
1990/91:U6 yrkande 5 och 1990/91:U24 yrkande 12,
res. 41 (v, mp)
46. beträffande bistånd till utländska studerande
att riksdagen avslår motion 1990/91:K49 yrkande 15,
res. 42 (m)
47. beträffande utvidgning av Sydafrikalagens
tillämpningsområde
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K48 yrkande 2 och
1990/91:K59 yrkande 4,
res. 43 (v, mp)
48. beträffande öppna styrelse-, nämnd- och
utskottssammanträden
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K51 yrkande 13,
1990/91:K55 yrkande 7, 1990/91:K611 yrkande 4, 1990/91:K612
yrkande 6 och 1990/91:K623 yrkande 3,
res. 44 (m, fp, c, mp)
49. beträffande direktvalda kommundelsorgan
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K48 yrkande 1,
1990/91:K55 yrkande 4, 1990/91:K58 och 1990/91:K612 yrkande 2,
res. 45 (fp, c, mp)
50. beträffande kommunala förtroendemäns personliga ansvar
för beslut; JOs talerätt på det oreglerade kommunala området
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K49 yrkande
8, 1990/91:K51 yrkande 14, 1990/91:K55 yrkande 6, 1990/91:K205
yrkandena 10 och 12, 1990/91:K216 yrkande 15 och 1990/91:K316
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
51. beträffande utredning om den kommunala
beskattningsrätten
att riksdagen avslår motion 1990/91:K59 yrkande 22,
res. 46 (v)
52. beträffande utvidgad beskattningsrätt för kommunerna
att riksdagen avslår motion 1990/91:K612 yrkande 7,
res. 47 (mp)
53. beträffande utvärderingar m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K49 yrkande 12,
1990/91:K54 yrkande 1, 1990/91:K55 yrkande 2, 1990/91:K59
yrkandena 1 och 2, 1990/91:K611 yrkande 1 samt 1990/91:K628
yrkandena 1 och 2,
res. 48 (c, mp)
res. 49 (fp)
54. beträffande av utskottet föreslagna ändringar i
förslaget till kommunallag
att riksdagen antar förslaget till kommunallag såvitt avser 5
kap. 9 §, 6 kap. 36 §, 8 kap. 17 §, 9 kap. 7 § samt 10 kap. 3, 6
och 12 §§ med den ändringen att paragraferna erhåller i bilaga 3
som Utskottets förslag betecknade lydelse,
55. beträffande förslaget till kommunallag i övrigt
att riksdagen antar förslaget till kommunallag i den mån det
inte omfattas av vad utskottet i det föregående hemställt,
56. beträffande återstående lagförslag
att riksdagen antar förslagen till lag om ändring i lagen
(1978:234) om trafiknämnd, lag om ändring i hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763), lag om ändring i hälsoskyddslagen
(1982:1080), lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125), lag om
ändring i lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda m.fl., lag om ändring i räddningstjänstlagen
(1986:1102), lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10) samt
lag om ändring i lagen (1990:1465) om ändring i hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763).
Stockholm den 23 maj 1991
På konstitutionsutskottets vägnar
Olle Svensson
Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Catarina
Rönnung (s), Kurt Ove Johansson (s), Birgit Friggebo (fp),
Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Sören Lekberg (s), Torgny
Larsson (s), Ylva Annerstedt (fp), Bengt Kindbom (c), Bo Hammar
(v), Ulla Pettersson (s), Stig Bertilsson (m), Kaj Larsson (s),
Göran Åstrand (m) och Claes Roxbergh (mp).
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15
börjar med "Utskottet har" och på s. 16 slutar med "och Bo325"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att regeringen varit alltför restriktiv i sin
syn på kommundelningar. Enligt utskottets mening bör regeringen
inta en positiv hållning till en kommundelning som begärts av
kommuninvånarna själva, och som princip bör gälla att regeringen
tillåter en sådan delning. Utskottet vill framhålla att en sådan
åtgärd är ett medel att stärka den kommunala demokratin.
Erfarenheterna av de delningar som hittills genomförts är
positiva. I sammanhanget bör erinras om att det under senare år
har aktualiserats ett antal förslag till delningar av kommuner.
I några fall har detta skett efter folkomröstningar eller andra
opinionsyttringar vilka resulterat i ett mycket kraftigt
medborgerligt stöd för delningsförslagen. Vad utskottet här
anfört med anledning av motionerna K55 yrkande 1, K611 yrkande
2, K619 yrkande 1 och Bo325 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande delning av kommuner
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:K55
yrkande 1, 1990/91:K611 yrkande 2, 1990/91:K619 yrkande
1 och 1990/91:Bo325 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
2. Stad som benämning på vissa orter (mom. 2)
Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Ylva Annerstedt (fp),
Stig Bertilsson (m) och Göran Åstrand (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17
börjar med "Utskottet har" och slutar med "motion K623 yrkande
1" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill erinra om att införandet av det enhetliga
begreppet "kommun" inte innebär hinder för att bruka uttrycket
"stad" i andra sammanhang än när det utgör ett kommunalrättsligt
och administrativt begrepp. I praxis har utvecklingen inte
heller gått mot en utmönstring av stadsbegreppet, utan detta
används inofficiellt på många håll, bl.a. som benämning på den
centrala tätorten i en förutvarande stadskommun. Utskottet anser
det motiverat att nu -- genom en lagändring -- införa möjlighet
för kommun som så önskar att bruka uttrycket stad även som
kommunalrättsligt och administrativt begrepp. Regeringen bör
snarast återkomma till riksdagen med ett sådant förslag. Vad
utskottet här anfört med anledning av motion K623 yrkande 1 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande stad som benämning på vissa orter
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K623 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Kommunal vårdnadsersättning (mom. 4)
Anders Björck (m), Bertil Fiskesjö (c), Bengt Kindbom (c),
Stig Bertilsson (m) och Göran Åstrand (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19
börjar med "Frågan huruvida" och på s. 20 slutar med "och K623
yrkande 4" bort ha följande lydelse:
I ett flertal kommuner i landet föreligger ett starkt intresse
för kommunal vårdnadsersättning till föräldrar för vård av eget
barn. I förvaltningsdomstolspraxis anses emellertid sådan
ersättning inte vara förenlig med de kommunala
kompetensbestämmelserna. Utskottet delar motionärernas
uppfattning att det är angeläget att de hinder som synes
föreligga i fråga om kommuns rätt att utge vårdnadsersättning
genom lagstiftning blir undanröjda. Vad utskottet sålunda anfört
med anledning av motionerna K608 och K623 yrkande 4 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande
lydelse:
4. beträffande kommunal vårdnadsersättning
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:K608 och
1990/91:K623 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
4. Den kommunala kompetensen i näringsverksamhet (mom.5)
Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Ylva Annerstedt (fp),
Stig Bertilsson (m) och Göran Åstrand (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23
börjar med "Utskottet får" och slutar med "och K232 yrkande 2"
bort ha följande lydelse:
Utskottet får anföra följande. Som framhållits i motion K51
får de föreslagna bestämmelserna i 2 kap. 7 § kommunallagen om
rätt för kommuner och landsting att driva näringsverksamhet
anses utgöra en vidgning av den kommunala kompetensen på
förevarande område i förhållande till gällande rätt. Utskottet
vill här erinra om att kommuner och landsting enligt gällande
rättspraxis endast medgivits att bedriva näringsverksamhet i den
utsträckning detta är nödvändigt för att garantera
kommunmedlemmarna kommunal service, som annars inte skulle komma
till stånd. För en kodifiering av gällande rätt på förevarande
område fordras att bestämmelserna utformas så att det framgår
att huvudregeln är att kommuner och landsting inte skall driva
näringsverksamhet. Utskottet anser att det aktuella lagrummet
bör ges den lydelse som framgår av utskottets hemställan i denna
del.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande
lydelse:
5. beträffande den kommunala kompetensen i
näringsverksamhet
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K51 yrkande 1 och
med anledning av motion 1990/91:K232 yrkande 2 antar förslaget
till kommunallag såvitt avser 2 kap. 7 § med den ändringen att
paragrafen erhåller följande lydelse:
Kommuner och landsting får inte driva näringsverksamhet, dock
med undantag för det fall att sådan verksamhet drivs utan
vinstsyfte och går ut på att tillhandahålla allmännyttiga
anläggningar eller tjänster åt medlemmarna i kommunen eller
landstinget.
5. Kommuners och landstings möjligheter att vidta allmänt
näringslivsfrämjande åtgärder (mom.6)
Anders Björck, Stig Bertilsson och Göran Åstrand (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23
börjar med "Vad härefter" och slutar med "motion K49 yrkande 1"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser vidare att de föreslagna bestämmelserna i 2
kap. 8 § första stycket om att kommuner och landsting får
genomföra åtgärder för att allmänt främja näringslivet bör
begränsas till att endast avse kommuner. Som framhållits i
motion K49 bör nämligen landstingens verksamhet i princip
begränsas till huvuduppgiften hälso- och sjukvård. Den
föreslagna inskränkningen av landstingens kompetens bör kunna
ses som ett första steg i en översyn av landstingens allmänna
kompetens och ställning. Med hänvisning till det anförda
föreslår utskottet att riksdagen med bifall till motion K49
yrkande 1 antar 2 kap. 8 § första stycket i förslaget till
kommunallag i den lydelse som framgår av utskottets hemställan i
denna del.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande
lydelse:
6. beträffande kommuners och landstings möjligheter att
vidta allmänt näringslivsfrämjande åtgärder
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K49 yrkande 1
antar det i propositionen framlagda förslaget till kommunallag
såvitt avser 2 kap. 8 § första stycket med den ändringen att
paragrafen i denna del erhåller följande lydelse:
Kommuner får genomföra åtgärder för att allmänt främja
näringslivet i kommunen.
6. Kommuners och landstings möjligheter att lämna individuellt
näringsidkarstöd (mom.7)
Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Ylva Annerstedt (fp),
Stig Bertilsson (m) och Göran Åstrand (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23
börjar med "Utskottet övergår" och på s. 24 slutar med "K51
yrkande 2 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Vad härefter angår de föreslagna bestämmelserna i 2 kap. 8 §
andra stycket om kommuners och landstings möjligheter att lämna
individuellt inriktat stöd till enskilda näringsidkare får
utskottet anföra följande. Utskottet delar de bedömningar som
gjorts i motionerna K49 och K51 om att förslaget kommer att
medföra olika negativa effekter och att det därför inte bör
genomföras. Utskottet, som således biträder motionerna K49
yrkande 2 och K51 yrkande 2, anser därför att lagtexten i
lagrummets andra stycke bör utgå.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande
lydelse:
7. beträffande kommuners och landstings möjligheter att
lämna individuellt näringsidkarstöd
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:K49 yrkande 2
och 1990/91:K51 yrkande 2 avslår det framlagda förslaget till
kommunallag såvitt avser 2 kap. 8 § andra stycket.
7. Turistbefogenhetslagen (mom. 10)
Bo Hammar (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27
börjar med "Utskottet får" och slutar med "K59 yrkande 23" bort
ha följande lydelse:
Utskottet får anföra följande. Utskottet anser i likhet med
vad som förordats i motion K59 att bestämmelserna i den s.k.
turistbefogenhetslagen (1968:131), som för närvarande
bara gäller för kommunerna, bör utvidgas till att även omfatta
landstingen. Utskottet får här hänvisa till de skäl för en sådan
utvidgning som anförts av kommunallagsgruppen och
kommunallagskommittén. Vad utskottet sålunda anfört med
anledning av motion K59 yrkande 23 bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande
lydelse:
10. beträffande turistbefogenhetslagen
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:K59 yrkande 23
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. Stadsfullmäktige som benämning på kommunfullmäktige
(mom.11)
Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Ylva Annerstedt (fp),
Stig Bertilsson (m) och Göran Åstrand (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28
börjar med "Utskottet har" och slutar med "och K623 yrkande 2"
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening kan det inte anses rimligt att en
kommun, som beslutat sig för att använda beteckningen stad som
benämning på kommunen, inte får använda beteckningen
stadsfullmäktige som benämning på kommunfullmäktige. Utskottet
anser därför att kommunallagen bör ändras så att detta blir
möjligt. Intresset av ett enhetligt kommunbegrepp kan inte anses
vara så starkt att det utgör något hinder mot en sådan reform.
Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna K616
och K623 yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande
lydelse:
11. beträffande stadsfullmäktige som benämning på
kommunfullmäktige
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:K616 och
1990/91:K623 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
9. Minskad statlig styrning (mom. 13)
Claes Roxbergh (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35
börjar med "I förevarande" och slutar med "motion K612 yrkande
3" bort ha följande lydelse:
Med anledning av det i motion K612 begärda tillkännagivandet
om att speciallagstiftningen skall minskas inom det kommunala
området får utskottet anföra följande. Som framhållits i
motionen har under senare år den statliga styrningen av
kommunerna ökat. Utskottet delar motionärernas uppfattning att
det nu finns skäl att vidta åtgärder för att minska
speciallagstiftningen inom det kommunala området. Det bör
ankomma på regeringen att utreda frågan och återkomma till
riksdagen med förslag i saken. Vad utskottet sålunda anfört med
anledning av motion K612 yrkande 3 bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande
lydelse:
13. beträffande minskad statlig styrning
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K612 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
10. Byggnadsnämndernas samt miljö- och hälsoskyddsnämndernas
ställning (mom.14)
Anders Björck, Stig Bertilsson och Göran Åstrand (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35
börjar med "Utskottet har" och på s. 36 slutar med "K612 yrkande
4" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den i motion K49 framförda uppfattningen att
det vid utformningen av reglerna gällande den kommunala
nämndorganisationen är nödvändigt med vissa särregler på
byggnads- och miljöområdena för att säkerställa kraven på
rättssäkerhet, integritetsskydd och likabehandling av
kommunmedborgarna. När det gäller byggnadsområdet anser
utskottet det erforderligt att förslaget kompletteras med en
föreskrift om att handläggningen av frågor gällande
tillståndsgivning, förelägganden och tillsyn skall omhänderhas
av en obligatorisk nämnd. Utskottet anser vidare att förslaget
bör kompletteras med särskilda föreskrifter i fråga om sådana
tillsynsuppgifter på miljöområdet där kommunerna enligt lag är
ålagda tillsynsansvar. Enligt utskottet bör sådana frågor
obligatoriskt handhas av en fristående kommunal
miljöövervakningsenhet under en obligatorisk nämnd.
Utskottet anser att riksdagen bör uppdra åt regeringen att
utarbeta ett sådant förslag, vilket bör föreläggas riksdagen i
sådan tid att det hinner träda i kraft samtidigt med det nu
aktuella förslaget till kommunallag. Vad utskottet här anfört
med anledning av motion K49 yrkandena 3 och 4 bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande
lydelse:
14. beträffande byggnadsnämndernas samt miljö- och
hälsoskyddsnämndernas ställning
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:K49 yrkandena 3
och 4 och med avslag på motionerna 1990/91:K48 yrkande 6,
1990/91:K50, 1990/91:K54 yrkande 2, 1990/91:K59 yrkande 10,
1990/91:K606 och 1990/91:K612 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
11. Byggnadsnämndernas samt miljö- och hälsoskyddsnämndernas
ställning (mom.14)
Bo Hammar (v) och Claes Roxbergh (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35
börjar med "Utskottet har" och på s. 36 slutar med "K612 yrkande
4" bort ha följande lydelse:
Ett genomförande av förslaget riskerar som framhållits i
motionerna K48 och K59 att få till effekt att kommunernas ansvar
för miljöfrågorna, som under senare år förstärkts, kommer att
försvagas. Till detta kommer att en sammanslagning av miljö- och
hälsoskyddsnämnderna med exempelvis byggnadsnämnderna kan leda
till att olika oförenliga funktioner kommer att handläggas av
samma nämnd, något som kommer att medföra olika negativa, icke
acceptabla effekter. Utskottet anser att 3 kap. i det framlagda
förslaget till kommunallag bör kompletteras med en paragraf av
följande lydelse: "Den nämnd som har ansvaret för tillsynen
enligt miljö- och hälsoskyddslagstiftningen i kommunen får ej
vara samma nämnd som har ansvar för planering av
markanvändningen och exploatering av mark, energiförsörjning,
avfallshantering eller annan miljöfarlig verksamhet." Med
hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen med
bifall till motionerna K48 yrkande 6 och K59 yrkande 10 och med
anledning av motionerna K49 yrkandena 3 och 4, K50, K54 yrkande
2, K606 och K612 yrkande 4 beslutar om en sådan komplettering av
förslaget.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande
lydelse:
14. beträffande byggnadsnämndernas samt miljö- och
hälsoskyddsnämndernas ställning
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:K48 yrkande 6
och 1990/91:K59 yrkande 10 samt med anledning av motionerna
1990/91:K49 yrkandena 3 och 4, 1990/91:K50, 1990/91:K54 yrkande
2, 1990/91:K606 och 1990/91:K612 yrkande 4 beslutar att det i 3
kap. i regeringens förslag till kommunallag skall införas en ny
paragraf, 3 a §, med följande lydelse:
Den nämnd som har ansvaret för tillsynen enligt miljö- och
hälsoskyddslagstiftningen i kommunen får ej vara samma nämnd som
har ansvar för planering av markanvändningen och exploatering av
mark, energiförsörjning, avfallshantering eller annan
miljöfarlig verksamhet.
12. Beslutanderätten vid fastställande av avgifter och taxor
(mom.16)
Anders Björck, Stig Bertilsson och Göran Åstrand (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38
börjar med "Som framgått" och slutar med "motion K49 yrkande 6"
bort ha följande lydelse:
Utskottet får anföra följande. Som framhållits i motion K49
föreligger för närvarande viss oklarhet beträffande rättsläget i
fråga om möjligheterna för fullmäktige att till nämnd delegera
beslutanderätten i ärenden om fastställande av kommunala
avgifter och taxor. Beslutanderätten i sådana frågor får anses
vara av den vikten att den alltid bör utövas av fullmäktige. Det
anförda innebär att utskottet anser att den i 3 kap. 9 § intagna
uppräkningen av uppgifter som fullmäktige inte äger delegera
till nämnd bör kompletteras med en bestämmelse om att
fullmäktige även beslutar om "fastställande av avgifter och
taxor".
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande
lydelse:
16. beträffande beslutanderätten vid fastställande av
avgifter och taxor
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K49 yrkande 6
antar förslaget till kommunallag såvitt avser 3 kap. 9 § med
dels den ändringen att lagrummet kompletteras med en ny
punkt 3 av följande lydelse: "fastställande av avgifter och
taxor", dels den ändringen att punkterna 3--7 omnumreras
till 4--8.
13. Kommunal verksamhet -- nämndform huvudregeln (mom.17)
Birgit Friggebo och Ylva Annerstedt (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 44
börjar med "Utskottet får" och slutar med "K239 yrkande 1
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet får anföra följande. Enligt utskottets mening är en
grundläggande utgångspunkt rörande kommunal verksamhet som drivs
genom privaträttsliga organ att den måste bedrivas med yttersta
restriktivitet och under så stor laglig och medborgerlig
kontroll som möjligt. Som understrukits i motion K51 medför
nämligen sådan verksamhet bl.a. att medborgarna får mindre
möjligheter att följa och granska sin kommuns förehavanden. Mot
denna bakgrund är det en klar brist i det föreliggande förslaget
att detta inte innehåller några helt klara uttalanden av
innebörd att huvudregeln på det kommunala området är att
offentlig verksamhet i kommunal regi skall bedrivas i nämndform.
Detta bör riksdagen slå fast genom att godkänna vad
konstitutionsutskottet här anfört med anledning av motionerna
K51 yrkande 4 och K239 yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande
lydelse:
17. beträffande kommunal verksamhet -- nämndform
huvudregeln
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K51 yrkande
4 och 1990/91:K239 yrkande 1 godkänner vad utskottet anfört.
14. Handlingsoffentligheten i kommunala företag m.m.
(mom.19)
Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Ylva Annerstedt (fp),
Stig Bertilsson (m), Göran Åstrand (m) och Claes Roxbergh (mp)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45
börjar med "Utskottet får" och på s. 47 slutar med "samt K59
yrkande 12" bort ha följande lydelse:
Utskottet får anföra följande. Lagrådets förslag om ökad
handlingsoffentlighet innebär en värdefull förbättring i fråga
om insynen i kommunala företag. Utskottet tillstyrker införandet
av en regel enligt vilken allmänheten ges rätt att ta del av
handlingar hos ett kommunalt företag -- oavsett om det är fråga
om ett helägt eller delägt företag -- enligt de grunder som
gäller för allmänna handlingars offentlighet i 2 kap.
tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen (1980:100).
Utskottet anser vidare att fullmäktige i såväl helägda som
delägda företag skall fastställa det kommunala ändamålet med
verksamheten och se till att fullmäktige får yttra sig innan
sådana beslut i verksamheten som är av principiell beskaffenhet
eller annars av större vikt fattas. Vad angår
styrelserepresentationen i delägda kommunala företag anser
utskottet att den frågan bör avgöras med hänsyn till
andelsförhållandena, om samtliga delägare är offentliga,
verksamhetens art och omständigheterna i övrigt. Utskottet är
alltså i den delen inte berett att godta förslaget av lagrådet
om att fullmäktige även i delägda företag skall utse samtliga
styrelseledamöter. Det ovan anförda innebär sammanfattningsvis
att utskottet anser att samma regler skall gälla för helägda och
delägda företag utom såvitt avser frågan om fullmäktiges
utseende av styrelseledamöter.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att
handlingsoffentligheten m.m. i kommunala företag regleras genom
en paragraf, vilken skall betecknas 3 kap. 17§. Utskottet
biträder lagrådets förslag till övergångsbestämmelse. Utskottets
lagtextförslag framgår av utskottets hemställan i denna del.
Genom det anförda har motionerna K48 yrkande 7 och K51 yrkandena
3 och 5 delvis blivit tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande
lydelse:
19. beträffande handlingsoffentligheten i kommunala företag
m.m.
att riksdagen med anledning av propositionen i nu aktuella
delar och med anledning av motionerna 1990/91:K48 yrkande 7 och
1990/91:K51 yrkandena 3 och 5 beslutar dels att 3 kap. 16
och 17 §§ i förslaget till kommunallag skall ersättas av en
paragraf, 3 kap. 17§, med följande lydelse, dels att
punkten 5. i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna skall
ha följande lydelse:
3 kap. 17 §
Innan en kommun eller ett landsting lämnar över vården av en
kommunal angelägenhet till ett aktiebolag, ett handelsbolag, en
ekonomisk eller ideell förening eller en stiftelse skall
fullmäktige
1. fastställa det kommunala ändamålet med verksamheten,
2. se till att fullmäktige får yttra sig innan sådana beslut i
verksamheten som är av principiell beskaffenhet eller annars av
större vikt fattas, samt
3. besluta att allmänheten har rätt att ta del av handlingar
hos företaget enligt de grunder som gäller för allmänna
handlingars offentlighet i 2 kap. tryckfrihetsförordningen och
sekretesslagen (1980:100).
Fullmäktige skall även utse styrelseledamöter och minst en
revisor. Om kommunen eller landstinget i företaget bestämmer
tillsammans med någon annan skall vad nu sagts gälla efter vad
som är rimligt med hänsyn till andelsförhållandena,
verksamhetens art och omständigheterna i övrigt.
P. 5. i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna
5. Om en kommun eller ett landsting före den 1 januari 1992
har överlämnat vården av en kommunal angelägenhet till ett
bolag, en förening eller en stiftelse, skall föreskrifterna i 3
kap. 17§ tillämpas från och med den 1 januari 1993, när fråga
är om ett aktiebolag i vilket kommunen eller landstinget
bestämmer ensam eller en stiftelse som har kommunen eller
landstinget som ensam stiftare och från och med den 1 januari
1995 i övrigt.
15. Ledighet från anställning (mom.21)
Bo Hammar (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49
börjar med "Mot angiven" och slutar med "yrkande 14 och K602"
bort ha följande lydelse:
Utskottet får anföra följande. Som ovan framgått framhöll
föredragande statsrådet i den proposition (prop. 1975/76:187)
som den gällande lagstiftningen på området baserar sig på att
han skulle följa utvecklingen på området och att han, om
erfarenheterna visade att mera detaljerade lagregler var att
föredra, skulle återkomma till frågan. Enligt utskottets mening
är de problem som tagits upp i motionerna K59 och K602 av det
slaget att kompletterande lagstiftning nu är påkallad. Utskottet
anser att regeringen bör utarbeta förslag varigenom anställda
med skiftestjänstgöring garanteras erforderlig ledighet för
politiska förtroendeuppdrag. Vad utskottet här anfört med
anledning av motionerna K59 yrkande 14 och K602 bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande
lydelse:
21. beträffande ledighet från anställning
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K59 yrkande
14 och 1990/91:K602 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51
börjar med "Utskottet får" och slutar med "och K620 avstyrks"
bort ha följande lydelse:
Utskottet får anföra följande. Erfarenheterna av den år 1983
införda möjligheten för kommuner och landsting att ersätta sina
förtroendevalda för förlorad arbetsförtjänst är mycket blandade,
och ett flertal negativa effekter har uppmärksammats. Att uppnå
den eftersträvade rättvisan har t.ex. inte varit möjligt för
vissa grupper som studerande och pensionärer. Utskottet är
därför i likhet med vad som yrkats i motion K51 och vad som
anförts i motion K55 tveksamt till att nu införa en ordning som
innebär att denna ersättningsform skall vara obligatorisk.
Enligt utskottets mening är det mycket som talar för att andra
ersättningsformer, t.ex. enhetliga arvoden, bör vara tillåtna.
Såsom förordats i motion K51 bör därför kommunerna även i
fortsättningen ha rätt att bestämma i vilken form ersättning
till förtroendemän skall utgå. De föreslagna reglerna i 3 kap.
12--15 §§ bör därför utgå. Riksdagen bör vidare uppdra åt
regeringen att skyndsamt utarbeta förslag i enlighet med det
anförda.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande
lydelse:
22. beträffande ekonomiska förmåner
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:K51 yrkande 7
och med avslag på motionerna 1990/91:K59 yrkande 15,
1990/91:K604 och 1990/91:K620 dels avslår det framlagda
förslaget till kommunallag såvitt avser 4 kap. 12--15 §§,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
17. Ekonomiska förmåner (mom.22)
Bo Hammar (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51
börjar med "Utskottet får" och slutar med "och K620 avstyrks"
bort ha följande lydelse:
Utskottet får anföra följande. Utskottet är inte berett att
godta förslaget om ett ersättningssystem som föreskriver att
kommunerna och landstingen skall utge ersättning för förlorad
arbetsförtjänst i enlighet med av fullmäktige beslutade grunder.
Såsom framhållits i motion K59 bör i stället -- av rättviseskäl
-- införas ett system som är enhetligt för hela riket och som
baseras på principen lika arvode för lika uppdrag. Med
hänvisning till det anförda förordar utskottet att de föreslagna
reglerna i 4 kap. 12--15 §§ avslås samt att regeringen
återkommer till riksdagen med ett nytt förslag i enlighet med
det anförda.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande
lydelse:
22. beträffande ekonomiska förmåner
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K59 yrkande 15
och med avslag på motionerna 1990/91:K51 yrkande 7, 1990/91:K604
och 1990/91:K620 dels avslår det framlagda förslaget till
kommunallag såvitt avser 4 kap. 12--15 §§, dels som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Anders Björck, Stig Bertilsson och Göran Åstrand (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54
börjar med "Utskottet får anföra" och slutar med "K49 yrkande 9
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den i motion K49 framförda uppfattningen att
det av i motionen angivna principiella skäl inte bör finnas
möjlighet att tillerkänna förtroendevalda av aktuellt slag
yttranderätt och rätt att få sin mening antecknad till
protokollet. Bestämmelserna härom i 4 kap. 23 § bör därför utgå.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande
lydelse:
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K49 yrkande 9
antar det framlagda förslaget till kommunallag såvitt avser 4
kap. 23 § med den ändringen att orden "och delta i
överläggningarna men inte i besluten. Beslutet får även
innefatta att den förtroendevalde skall ha rätt att få sin
mening antecknad i protokollet." utgår ur lagrummet.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54
börjar med "Utskottet får med" och på s. 55 slutar med "K59
yrkande 16" bort ha följande lydelse:
Utskottet får anföra följande. Utskottet anser i likhet med
den ståndpunkt som intagits i motionerna K48 och K59 att det av
kommunaldemokratiska skäl är angeläget att mindre partier, vilka
erhållit mandat i fullmäktige men som inte är företrädda i
styrelsen, tillerkänns en observatörsplats i styrelsen.
Innehavare av sådan plats bör -- såsom kommunallagskommittén
föreslog -- ges rätt att delta i överläggningarna och få sin
mening antecknad i protokollet. Utskottet förordar att förslaget
till kommunallag kompletteras med en ny paragraf, 4 kap. 23 a §,
av den lydelse som föreslagits i motion K48.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande
lydelse:
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K48 yrkande 4,
med anledning av motion 1990/91:K59 yrkande 16 och med avslag på
motion 1990/91:K55 yrkande 9 beslutar att det i 4 kap. i
förslaget till kommunallag omedelbart före rubriken Borgarråd
skall införas en ny paragraf, 4 kap. 23 a §, med följande
lydelse:
Ett parti som erhållit mandat i fullmäktige men som inte är
företrätt i styrelsen, har rätt att låta en ledamot eller
suppleant som företräder partiet i fullmäktige närvara vid
styrelsens sammanträden och deltaga i överläggningarna, men inte
i besluten. Ledamoten eller suppleanten har i sådant fall också
rätt att få sin mening antecknad till protokollet.
Fullmäktige utser den som skall ha närvarorätt i styrelsen.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54
börjar med "Utskottet får med" och på s. 55 slutar med "K59
yrkande 16" bort ha följande lydelse:
Utskottet får anföra följande. Enligt utskottets mening är det
av olika skäl mindre lämpligt att bestämmelserna i förslagets 4
kap. 23 § om närvarorätt utnyttjas för att inrätta s.k.
insynsplatser i styrelsen för mindre partier. Såsom förordats i
motion K55 bör i stället i en ny paragraf i förslaget tas in
bestämmelser särskilt avsedda för sådana partier. Innehavare av
sådan insynsplats bör dock inte ges yttranderätt eller rätt att
anteckna sin mening till protokollet. Utskottet förordar att
förslaget till kommunallag kompletteras med en ny paragraf, 4
kap. 23 a §, av den lydelse som föreslagits i motionen.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande
lydelse:
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K55 yrkande 9 och
med avslag på motionerna 1990/91:K48 yrkande 4 och 1990/91:K59
yrkande 16 beslutar att det i 4 kap. i förslaget till
kommunallag omedelbart före rubriken Borgarråd skall införas en
ny paragraf, 4 kap. 23 a §, med följande lydelse:
Ett parti som erhållit mandat i fullmäktige men som inte är
företrätt i styrelsen, har rätt att låta en ledamot eller
suppleant som företräder partiet i fullmäktige närvara vid
styrelsens sammanträden men ej rätt att delta i överläggningarna
eller få sin mening antecknad till protokollet.
Fullmäktige utser den som skall ha närvarorätt i styrelsen.
21. Initiativrätt i fullmäktige (mom.26)
Birgit Friggebo och Ylva Annerstedt (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 57
börjar med "Enligt utskottets mening" och på s. 58 slutar med
"motion K51 yrkande 10" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den i motion K51 framförda uppfattningen att
nämnd som är direkt underställd fullmäktige -- t.ex. en
kommundelsnämnd -- alltid bör ha initiativrätt i fullmäktige. En
komplettering av lagrummet i angivet hänseende bör därför ske.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen
med bifall till motion K51 yrkande 10 antar 5 kap. 24 § i
förslaget till kommunallag i den lydelse som framgår av
utskottets hemställan.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande
lydelse:
26. beträffande initiativrätt i fullmäktige
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K51 yrkande 10
antar förslaget till kommunallag såvitt avser 5 kap. 24 § med
den ändringen att paragrafen erhåller följande lydelse:
Fullmäktige får föreskriva att en lokal nämnd eller en nämnd
som är underställd en annan nämnd inte får väcka ärenden i
fullmäktige, dock endast under förutsättning att nämnden i fråga
inte är direkt underställd fullmäktige.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 60
börjar med "Utskottet har" och slutar med "yrkandena 2 och 3
avslås" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna att det föreligger
ett behov av att införa särskilda förfaranderegler m.m. för
kommunala folkomröstningar. En viktig fråga är därvid vad som
skall fordras för att utlösa en omröstning. En annan viktig
fråga gäller kommuns skyldighet att informera kommuninvånare om
de olika alternativ som är föremål för omröstning i kommunen.
Riksdagen bör hos regeringen begära förslag i angivna frågor.
Vad utskottet nu anfört med anledning av motionerna K48 yrkande
8, K49 yrkande 10, K55 yrkande 5, K611 yrkande 3 och K619
yrkandena 2 och 3 bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande
lydelse:
28. beträffande kommunala folkomröstningar
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K48 yrkande
8, 1990/91:K49 yrkande 10, 1990/91:K55 yrkande 5, 1990/91:K611
yrkande 3 och 1990/91:K619 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
23. Interpellationsrätt gentemot ansvariga i kommunala företag
(mom.29)
Birgit Friggebo (fp), Ylva Annerstedt (fp), Bo Hammar (v) och
Claes Roxbergh (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 62
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "delar tillstyrks"
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är en brist
i den medborgerliga insynen i kommunala företag att det inte
föreligger möjligheter till parlamentarisk kontroll i form av
interpellationsrätt gentemot ansvariga i kommunala företag.
Utskottet har svårt att se att några principiella invändningar
kan resas mot en ordning som innebär att fullmäktigeledamöter
får ställa interpellationer till ordföranden i styrelsen för ett
kommunalt företag eller annan lämplig företrädare för företaget
som fullmäktige bestämmer. Utskottet anser att 5 kap. 52 § i
förslaget till kommunallag bör kompletteras med bestämmelser
härom. Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att
riksdagen med anledning av motionerna K51 yrkande 6 och K59
yrkande 13 antar 5 kap. 52 § i förslaget till kommunallag i den
lydelse som framgår av utskottets hemställan i denna del.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande
lydelse:
29. beträffande interpellationsrätt gentemot ansvariga i
kommunala företag
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K51 yrkande
6 och 1990/91:K59 yrkande 13 antar förslaget till kommunallag
såvitt avser 5 kap. 52 § med den ändringen att paragrafen
erhåller följande lydelse:
Interpellationer får ställas av ledamöterna och riktas till
ordföranden i en nämnd eller en fullmäktigberedning, till de
förtroendevalda i övrigt som fullmäktige bestämmer samt till
ordföranden i styrelsen för sådant företag som avses i 3 kap.
17--18 §§. Efter medgivande av fullmäktige får interpellation
även ställas till annan ledamot av sådan styrelse.
I Stockholms kommun får dock interpellationer ställas bara
till borgarråden.
24. Minsta antalet ledamöter i styrelsen (mom.30)
Bertil Fiskesjö (c), Bengt Kindbom (c), Bo Hammar (v) och
Claes Roxbergh (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 63
börjar med "Utskottet får" och slutar med "yrkande 8 avslås"
bort ha följande lydelse:
Utskottet får anföra följande. Utskottet delar bedömningen i
motion 1990/91:K55 att fem ledamöter i styrelsen utgör ett
alltför litet antal för att ge en god proportionell fördelning.
Utskottet, som kan instämma i de i motionen anförda skälen för
att öka minimiantalet ledamöter från fem till nio, föreslår att
det aktuella lagrummet ges den lydelse som framgår av utskottets
hemställan i denna del.
dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande
lydelse:
30. beträffande minsta antalet ledamöter i styrelsen
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K55 yrkande 8
antar förslaget till kommunallag såvitt avser 6 kap. 9 § med den
ändringen att paragrafen erhåller följande lydelse:
Ledamöter och ersättare i en nämnd väljs av fullmäktige till
det antal som fullmäktige bestämmer. I styrelsen får antalet
ledamöter inte vara färre än nio och antalet ersättare bör vara
lika stort som antalet ledamöter.
Om ersättarna inte väljs proportionellt, skall fullmäktige
bestämma i vilken ordning som de skall tjänstgöra.
25. Ersättarnas rättigheter (mom.31)
Claes Roxbergh (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 64
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 9 avstyrks"
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den i motion K48 framförda uppfattningen att
förslaget bör kompletteras med bestämmelser som ger ersättare av
aktuellt slag rätt att delta i överläggningarna och få sin
mening antecknad i protokollet. Utskottet, som tillstyrker
förslaget till kommunallag såvitt avser 6 kap. 10 §, föreslår
beträffande 6 kap. 11 § att den paragrafen ges den lydelse som
framgår av utskottets hemställan i här aktuell del.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande
lydelse:
31. beträffande ersättarnas rättigheter
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K48 yrkande 9
antar förslaget till kommunallag såvitt avser 6 kap. 10 och 11
§§ med den ändringen att sistnämnda paragraf erhåller följande
lydelse:
Även de ersättare som inte tjänstgör får närvara vid
nämndernas sammanträden och skall underrättas om tid och plats
för sammanträdena.
Ersättarna har rätt att delta i överläggningarna och få sin
mening antecknad i protokollet.
26. Bordläggning av ärende i nämnd (mom.33)
Birgit Friggebo (fp), Ylva Annerstedt (fp), Bo Hammar (v) och
Claes Roxbergh (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 66 börjar
med "Utskottet, som" och slutar med "yrkande 21 avstyrks" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser att de skäl som åberopats i ovannämnda
motioner till stöd för införande av den förordade
minoritetsregeln har bärkraft. Utskottet föreslår att lagrummet
i fråga ges den lydelse som framgår av utskottets hemställan i
här aktuell del.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande
lydelse:
33. beträffande bordläggning av ärende i nämnd
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:K48 yrkande
10, 1990/91:K51 yrkande 9 och 1990/91:K59 yrkande 21 antar
förslaget till kommunallag såvitt avser 6 kap. 29 § med den
ändringen att paragrafen erhåller följande lydelse:
Ett ärende skall bordläggas, om det begärs av minst en
tredjedel av de närvarande ledamöterna. För bordläggning av
tidigare bordlagt ärende krävs dock enkel majoritet.
27. 6 kap. 33 § KL (mom.34)
Claes Roxbergh (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 68
börjar med "Utskottet, som" och slutar med "K48 yrkande 11
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den i motion K48 framförda uppfattningen att
det är en brist att det föreliggande förslaget inte gör det
möjligt för en nämnd att delegera beslut till särskilda
brukarorgan. Förslaget bör därför kompletteras med bestämmelser
som gör detta möjligt. Utskottet föreslår att det aktuella
lagrummet ges den lydelse som framgår av utskottets hemställan i
här aktuell del.
dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande
lydelse:
34. beträffande 6 kap. 33 § KL
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K48 yrkande 11
antar förslaget till kommunallag såvitt avser 6 kap. 33 § med
den ändringen att paragrafen erhåller följande lydelse:
En nämnd får uppdra åt ett utskott, åt en ledamot eller
ersättare eller åt en anställd hos kommunen eller landstinget
eller åt ett särskilt brukarorgan att besluta på nämndens vägnar
i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden, dock inte i
de fall som avses i 34 §.
28. Ökat brukarinflytande (mom. 35)
Bo Hammar (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 68
börjar med "Med anledning" och på s. 69 slutar med "motionen
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Vad härefter angår motion K57 får utskottet anföra följande.
Som framhållits i motionen krävs det för att den offentliga
verksamheten skall kunna utvecklas att den blir en gemensam
angelägenhet för alla de människor som är berörda. Mot denna
bakgrund anser utskottet i likhet med motionärerna att det är en
brist att det framlagda förslaget inte ger möjlighet att
delegera beslut till grupper av brukare eller till några
brukarsammansatta organ. Utskottet anser att regeringen
skyndsamt bör komplettera förslaget till kommunallag i nu
angivet hänseende, varvid bör övervägas den modell som lagts
fram i ungdomskommitténs nyligen avgivna betänkande, Ungdom och
makt (SOU 1991:12). Vad utskottet sålunda anfört med anledning
av motion K57 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande
lydelse:
35. beträffande ökat brukarinflytande
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:K57 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
29. 6 kap. 34 § KL (mom. 36)
Anders Björck, Stig Bertilsson och Göran Åstrand (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 69
börjar med "I propositionen" och slutar med "framlagda förslag"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med den i motion K49 framförda
uppfattningen att motiven till förevarande lagrum inte med
tillräcklig tydlighet klargör gränsdragningen mellan beslut och
ren verkställighet. Enligt utskottets mening bör saken lösas
genom att riksdagen uppdrar åt regeringen att föranstalta om
erforderliga kompletteringar och att därefter återkomma till
riksdagen med förslag i saken i sådan tid att detta hinner träda
i kraft samtidigt med det nu aktuella förslaget till
kommunallag. Vad utskottet här anfört med anledning av motion
K49 yrkande 11 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande
lydelse:
36. beträffande 6 kap. 34 § KL
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:K49 yrkande 11
och propositionen i här aktuell del dels avslår förslaget
till kommunallag såvitt avser 6 kap. 34 §, dels som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
30. 6 kap. 37 § KL (mom. 38)
Bo Hammar (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 72
börjar med "I motion K59" och slutar med "och 19 avstyrks" bort
ha följande lydelse:
Utskottet delar bedömningen i motion K59 att förslaget om rätt
i vissa fall för förvaltningschef till vidaredelegering kan leda
till oklara ansvarsförhållanden. Utskottet anser i likhet med
motionärerna att riksdagen bör avslå förslaget i här aktuell
del. Som framhållits i motionen bör delegering alltid ske direkt
till dem som skall fatta beslut i det delegerade ärendet. Detta
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande
lydelse:
38. beträffande 6 kap. 37 § KL
att riksdagen dels med bifall till motion 1990/91:K59
yrkande 18 avslår förslaget till kommunallag såvitt avser 6 kap.
37 §, dels med bifall till motion 1990/91:K59 yrkande 19 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 72
börjar med "Utskottet finner" och slutar med "yrkande 8
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill erinra om att det i det lagstiftningsärendet
förelåg en gemensam reservation (m, fp, c) i vilken bl.a.
hävdades att konsekvenserna av ett ökat s.k. brukarinflytande
inte blivit tillräckligt klarlagda i den då aktuella
propositionen och att förslaget därför inte borde antas.
Erfarenheterna av reglerna om brukarmedverkan, vilka nu alltså
tillämpats i drygt tre år, bekräftar vad som hävdats i motion
K51, nämligen att begreppet brukare inte är avgränsat på ett
godtagbart sätt och att tillräcklig klarhet inte föreligger i
frågan om vilken rättsverkan ett beslut har som fattats
tillsammans med brukare. Mot denna bakgrund anser utskottet i
likhet med motionärerna att riksdagen bör avslå förslaget i här
aktuell del.
dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande
lydelse:
39. beträffande 6 kap. 38 § KL
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K51 yrkande 8
avslår förslaget till kommunallag såvitt avser 6 kap. 38 §.
32. Partssammansatta organ (mom.40)
Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 73
börjar med "Utskottet finner" och slutar med "och 11 avstyrks"
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den i motionen gjorda bedömningen att de
aktuella bestämmelserna inte fyller något behov och att
riksdagen därför bör avslå förslaget i denna del. Detta leder i
sin tur till en följdändring i 3 kap. 6 § i förslaget till
kommunallag. Utskottet biträder vidare införandet av den i
motionen föreslagna övergångsbestämmelsen. Utskottets förslag
till lagtext i sistnämnda båda hänseenden framgår av utskottets
hemställan i här aktuell del.
dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande
lydelse:
40. beträffande partssammansatta organ
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K55 yrkandena 10
delvis och 11 dels avslår det framlagda förslaget till
kommunallag såvitt avser 7 kap. 1--7 §§, dels antar
förslaget till kommunallag såvitt avser 3 kap. 6 § med den
ändringen att paragrafen erhåller följande lydelse:
Om utskott och nämndberedningar finns det särskilda
föreskrifter i denna lag.
dels beslutar att det i ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna till förslaget till kommunallag skall
införas en ny punkt, 9, med följande lydelse:
9. För partssammansatta organ som inrättats med stöd av
kommunallagen (1977:179) och som omfattas av kollektivavtal
skall vad som föreskrivs om sådana organ i 3 a kap.
kommunallagen (1977:179) äga tillämpning intill dess att avtalet
upphört att gälla.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 74
börjar med "Utskottet får" och slutar med "tillstyrka förslaget"
bort ha följande lydelse:
Genom lagstiftningen om närvarorätt för personalföreträdare i
kommunala nämnder har de fackliga organisationerna getts en
särställning som från olika synpunkter är principiellt
oacceptabel. Enligt utskottets mening går det inte att motivera
att dessa organisationer skall vara berättigade till
representation i nämnder och styrelser. Lagstiftningen har
vidare medfört en extra ekonomisk belastning för kommunerna och
en ökad byråkrati. Sammanfattningsvis anser utskottet att
reformen har inneburit ett allvarligt ingrepp i den politiska
demokratin. Med hänvisning till det anförda förordar utskottet
att riksdagen -- med bifall till motionerna K48 yrkande 12, K51
yrkande 11, K55 yrkande 10 delvis och K238 yrkande 2 -- avslår
förslaget i här aktuella delar.
dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande
lydelse:
41. beträffande närvarorätt för personalföreträdare
att riksdagen med bifall till motionerna 1990:K48 yrkande 12,
1990/91:K51 yrkande 11, 1990/91:K55 yrkande 10 delvis och
1990/91:K238 yrkande 2 avslår det framlagda förslaget till
kommunallag såvitt avser 7 kap. 8--17 §§.
34. Närvarorätt för personalföreträdare (mom.41)
Claes Roxbergh (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 74
börjar med "Utskottet får" och slutar med "tillstyrka förslaget"
bort ha följande lydelse:
Genom lagstiftningen om närvarorätt för personalföreträdare i
kommunala nämnder har de fackliga organisationerna getts en
särställning som från olika synpunkter är principiellt
oacceptabel. Enligt utskottets mening går det inte att motivera
att dessa organisationer skall vara berättigade till
representation i nämnder och styrelser men inte vissa partier
invalda i fullmäktige. Med hänvisning till det anförda förordar
utskottet att riksdagen -- med bifall till motionerna K48
yrkande 12, K51 yrkande 11, K55 yrkande 10 delvis och K238
yrkande 2 -- avslår förslaget i här aktuella delar.
dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande
lydelse:
41. beträffande närvarorätt för personalföreträdare
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:K48 yrkande
12, 1990/91:K51 yrkande 11, 1990/91:K55 yrkande 10 delvis och
1990/91:K238 yrkande 2 avslår det framlagda förslaget till
kommunallag såvitt avser 7 kap. 8--17 §§.
35. Kvartalsvis ekonomisk uppföljning (mom.42)
Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 76
börjar med "Utskottet tar" och på s. 77 slutar med "motion K55
yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Utskottet får med anledning av det i motion K55 framställda
önskemålet om att kommunala nämnder varje kvartal skall lämna
fullmäktige en delårsredovisning över sin medelsförvaltning m.m.
anföra följande. Utskottet delar motionärernas uppfattning att
vissa av inslagen i förslaget till kommunallag medför ett ökat
behov för fullmäktiges ledamöter att från nämnderna få
regelbundna redovisningar över deras verksamhet. Utskottet, som
får hänvisa till vad som i frågan anförts i motionen, föreslår
att riksdagen ställer sig bakom ett uttalande till regeringen om
att nämnderna varje kvartal till fullmäktige bör avge
delårsredovisningar över sin verksamhet.
dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande
lydelse:
42. beträffande kvartalsvis ekonomisk uppföljning
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K55 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
36. Självkostnadsprincipen (mom.43)
Anders Björck, Stig Bertilsson och Göran Åstrand (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 80
börjar med "Allmänt delar" och slutar med "och K613" bort ha
följande lydelse:
Utskottet instämmer i ställningstagandet i propositionen att
det föreligger ett behov att förtydliga självkostnadsprincipens
innebörd. Med hänsyn till principens centrala roll inom
kommunalförvaltningen är det såsom framhålls i motion K49
angeläget att den lagfästs, varvid utgångspunkten bör vara att
någon ändring av gällande rättsläge inte skall ske. Bestämmelser
i ämnet bör inflyta i 2 kap. i förslaget till kommunallag.
Utskottet anser att riksdagen bör uppdra åt regeringen att
utarbeta ett sådant förslag, vilket bör föreläggas riksdagen i
sådan tid att det hinner träda i kraft samtidigt med det nu
aktuella förslaget till kommunallag. Vad utskottet här anfört
med anledning av motion K49 yrkande 13 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande
lydelse:
43. beträffande självkostnadsprincipen
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K49 yrkande 13
och med avslag på motionerna 1990/91:K51 yrkande 12, 1990/91:K59
yrkande 8, 1990/91:K612 yrkande 8 och 1990/91:K613 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
37. Självkostnadsprincipen (mom. 43)
Bo Hammar (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 80
börjar med "Allmänt delar" och slutar med "och K613" bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar den i motion K59 framförda uppfattningen att
det pågående utredningsarbetet om självkostnadsprincipen bl.a.
bör leda till att denna princip avskaffas i kommunal verksamhet
som är konkurrensutsatt. Som framhållits i motionen är det
nämligen i vissa verksamheter av stor vikt att möjlighet finns
att generera överskott, som kan användas för framtida
investeringar. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av
motion K59 yrkande 8 bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande
lydelse:
43. beträffande självkostnadsprincipen
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K59 yrkande 8 och
med avslag på motionerna 1990/91:K49 yrkande 13, 1990/91:K51
yrkande 12, 1990/91:K612 yrkande 8 och 1990/91:K613 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
38. Självkostnadsprincipen (mom. 43)
Claes Roxbergh (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 80
börjar med "Allmänt delar" och slutar med "och K613" bort ha
följande lydelse:
Det pågående utredningsarbetet om självkostnadsprincipen bör
innefatta en prövning av om kommunerna skall ges möjlighet att
under vissa speciella förutsättningar kunna få avvika från den
s.k. självkostnadsprincipen. Därvid bör övervägas vissa av de i
motion K612 framförda förslagen vilka syftar till att bekämpa
olika miljöproblem. I förevarande sammanhang märks särskilt ett
förslag om att kommunerna vid sin prissättning på energi ges
möjlighet att avvika från självkostnadsprincipen för att
därigenom kunna påverka konsumtionen och på så sätt kunna
förverkliga kommunernas energiplanering.
dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande
lydelse:
43. beträffande självkostnadsprincipen
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K612 yrkande 8
och med avslag på motionerna 1990/91:K49 yrkande 13, 1990/91:K51
yrkande 12, 1990/91:K59 yrkande 8 och 1990/91:K613 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
39. Katastrofhjälpslagen (mom.44)
Anders Björck, Stig Bertilsson och Göran Åstrand (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 82
börjar med "Utskottet får" och på s. 83 slutar med "Förslaget
tillstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet får anföra följande. Som framhållits i motion K49
innebar redan den gällande s.k. katastrofhjälpslagen ett avsteg
från principen att det är staten som skall handha utrikes- och
biståndspolitiken. Utskottet delar motionärernas uppfattning att
en ytterligare utvidgning av kommunernas kompetens på
förevarande område inte är acceptabel, varför riksdagen bör
avslå det nu framlagda förslaget.
dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande
lydelse:
44. beträffande katastrofhjälpslagen
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K49 yrkande 14
och med avslag på motion 1990/91:K59 yrkandena 3 och 6 avslår
förslaget till lag om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga
kommuner att lämna internationell katastrofhjälp och annat
humanitärt bistånd.
40. Katastrofhjälpslagen (mom.44)
Bo Hammar (v) och Claes Roxbergh (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 82
börjar med "Utskottet får" och på s. 83 slutar med "Förslaget
tillstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet får anföra följande. Utskottet delar den i motion
K59 framförda uppfattningen att det föreliggande förslaget är
alltför restriktivt genom att det inte möjliggör för kommuner
och landsting att även lämna katastrofhjälp i form av ekonomiskt
stöd. Utskottet delar vidare motionärernas uppfattning att
bestämmelserna om katastrofhjälp har sådant informationsintresse
att detta motiverar ett införande av dessa i kommunallagen. Med
hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen
avslår det nu framlagda förslaget samt uppdrar åt regeringen att
utarbeta ett nytt förslag i enlighet med de i det föregående
angivna riktlinjerna. Förslaget bör föreläggas riksdagen i sådan
tid att det hinner träda i kraft samtidigt med det nu aktuella
förslaget till kommunallag. Vad utskottet här anfört med
anledning av motion K59 yrkandena 3 och 6 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande
lydelse:
44. beträffande katastrofhjälpslagen
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K59 yrkandena 3
och 6 och med avslag på motion 1990/91:K49 yrkande 14 dels
avslår det framlagda förslaget till lag om rätt för kommuner,
landsting och kyrkliga kommuner att lämna internationell
katastrofhjälp och annat humanitärt bistånd, dels som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
41. Vidgning av kommuners och landstings befogenheter på det
internationella området
(mom. 45)
Bo Hammar (v) och Claes Roxbergh (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 84
börjar med "Utskottet får" och på s. 85 slutar med "U24 yrkande
12" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna det angeläget att
den kommunala kompetensen vidgas till att bl.a. omfatta
opinions- och solidaritetsyttringar av i motionerna angivet
slag. Vidare bör möjlighet införas för kommun som så önskar att
förklara sig som kärnvapenfri zon. Det bör ankomma på regeringen
att utarbeta sådana förslag. Vad utskottet sålunda anfört med
anledning av motionerna K48 yrkande 3, K59 yrkandena 5 och 7,
K612 yrkande 9, U6 yrkande 5 och U24 yrkande 12 bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande
lydelse:
45. beträffande vidgning av kommuners och landstings
befogenheter på det internationella området
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K48 yrkande
3, 1990/91:K59 yrkandena 5 och 7, 1990/91:K612 yrkande 9,
1990/91:U6 yrkande 5 och 1990/91:U24 yrkande 12 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
42. Bistånd till utländska studerande (mom.46)
Anders Björck, Stig Bertilsson och Göran Åstrand (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 85
börjar med "Utskottet får" och slutar med "motion K49 yrkande
15" bort ha följande lydelse:
Utskottet får anföra följande. Såsom framhållits i motion K49
föreslog kommunallagskommittén att lagen (1962:638) om rätt för
kommun att bistå utländska studerande skulle upphävas. Utskottet
delar kommitténs och motionärernas bedömning att något behov av
lagen inte längre föreligger. Lagen bör därför upphävas.
dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande
lydelse:
46. beträffande bistånd till utländska studerande
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K49 yrkande 15
upphäver lagen (1962:638) om rätt för kommun att bistå utländska
studerande.
43. Utvidgning av Sydafrikalagens tillämpningsområde
(mom.47)
Bo Hammar (v) och Claes Roxbergh (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 86
börjar med "Utskottet får" och slutar med "K59 yrkande 4" bort
ha följande lydelse:
Utskottet får anföra följande. I motionerna K48 och K59 begärs
att Sydafrikalagens tillämpningsområde utvidgas så att kommuner
och landsting ges möjlighet att fatta beslut om att ej sluta
avtal med företag som har affärsrelationer, investeringar eller
handel med Sydafrika. Enligt motionerna bör detsamma gälla i
fråga om dotterföretag till sådana företag. Utskottet, som inte
anser att de skäl mot en sådan utvidgning som anförts i
propositionen äger bärkraft, anser det angeläget att regeringen
skyndsamt utarbetar förslag i enlighet med vad som begärts i
motionerna. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av
motionerna K48 yrkande 2 och K59 yrkande 4 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande
lydelse:
47. beträffande utvidgning av Sydafrikalagens
tillämpningsområde
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K48 yrkande
2 och 1990/91:K59 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
44. Öppna styrelse-, nämnd- och utskottssammanträden (mom. 48)
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 88
börjar med "Utskottet har" och slutar med "K623 yrkande 3" bort
ha följande lydelse:
Utskottet får anföra följande. I motionerna i förevarande
avsnitt tas upp viktiga offentlighetsfrågor gällande kommunala
nämnd- och utskottssammanträden. Enligt utskottets mening är
tiden nu mogen för att göra det möjligt för kommun eller nämnd
att besluta om helt eller delvis öppna sammanträden i ärenden
som inte rör myndighetsutövning mot enskilda. En sådan
offentlighet skulle öka medborgarnas insyn i den
kommunalpolitiska processen och öka intresset för de beslut som
fattas. Riksdagen bör uppdra åt regeringen att nu skyndsamt
utarbeta ett förslag i enlighet med det anförda. Vad utskottet
sålunda anfört med anledning av motionerna K51 yrkande 13, K55
yrkande 7, K611 yrkande 4, K612 yrkande 6 och K623 yrkande 3 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande
lydelse:
48. beträffande öppna styrelse-, nämnd- och
utskottssammanträden
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K51 yrkande
13, 1990/91:K55 yrkande 7, 1990/91:K611 yrkande 4, 1990/91:K612
yrkande 6 och 1990/91:K623 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 90
börjar med "Utskottet får" och slutar med "K612 yrkande 2" bort
ha följande lydelse:
Utskottet får anföra följande. I motionerna har begärts en
lagändring som möjliggör direktvalda kommundelsorgan. Utskottet
delar inte den i propositionen redovisade synen på frågan utan
anser i likhet med motionärerna att det är angeläget att en
lagstiftning införs som tillåter direktvalda kommunala organ av
i motionerna angivna slag. En sådan ordning innebär bl.a. att
ytterligare ett steg tas för att öka det lokala ansvarstagandet
och engagemanget. Riksdagen bör uppdra åt regeringen att nu
skyndsamt utarbeta ett förslag i enlighet med det anförda. Vad
utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna K48 yrkande
1, K55 yrkande 4, K58 och K612 yrkande 2 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande
lydelse:
49. beträffande direktvalda kommundelsorgan
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K48 yrkande
1, 1990/91:K55 yrkande 4, 1990/91:K58 och 1990/91:K612 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
46. Utredning om den kommunala beskattningsrätten (mom.51)
Bo Hammar (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 93
börjar med "I motion K59" och slutar med "K59 yrkande 22" bort
ha följande lydelse:
Utskottet får med anledning av vad som anförts i motion K59
anföra följande. I motionen har belysts vissa av de konsekvenser
som det av riksdagen under 1989/90 års riksmöte beslutade
kommunala skattestoppet medfört och som inneburit ett betydande
ingrepp i det kommunala självstyret. Utskottet delar
motionärernas uppfattning att regeringen bör tillkalla en
utredning som skall ges det uppdrag som angivits i motionen. Vad
utskottet sålunda anfört med anledning av motion K59 yrkande 22
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande
lydelse:
51. beträffande utredning om den kommunala
beskattningsrätten
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:K59 yrkande 22
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
47. Utvidgad beskattningsrätt för kommunerna (mom.52)
Claes Roxbergh (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 93
börjar med "Utskottet får" och slutar med "K612 yrkande 7" bort
ha följande lydelse:
Utskottet får anföra följande. Som ovan framgått framförs i
motion K612 olika förslag om utvidgad kommunal beskattningsrätt.
Bl.a. förordar motionärerna att direktvalda kommundelsnämnder
skall förses med egna ekonomiska resurser och viss egen
beskattningsrätt samt att kommunerna ges möjlighet att införa
olika miljöavgifter. Utskottet delar motionärernas uppfattning
att riksdagen bör uppdra åt regeringen att utarbeta förslag om
utvidgad beskattningsrätt i enlighet med vad som anförts i
motionen. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion
K612 yrkande 7 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande
lydelse:
52. beträffande utvidgad beskattningsrätt för kommunerna
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:K612 yrkande 7
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 96
börjar med "Utskottet får" och slutar med "K628 yrkandena 1 och
2" bort ha följande lydelse:
Utskottet får anföra följande. Den kommunala självstyrelsen
har en lång tradition och en stark förankring i vårt land där
grundidén är en styrelse av folket, genom folket, för folket.
Detta manifesteras även i regeringsformens portalparagraf i
vilken det sägs att den svenska folkstyrelsen förverkligas genom
ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom
kommunal självstyrelse.
Under efterkrigstiden har antalet kommuner reducerats
drastiskt med åtföljande minskning av antalet kommunalt
förtroendevalda. Det naturliga nätverk som tidigare fanns i
många kommuner mellan förtroendevalda och väljare har brutits.
Den vardagliga kontakt med såväl kommunens tjänstemän som dess
politiska företrädare som tidigare fanns upphörde.
Den fria nämndorganisationen kan komma att medföra en stark
centralisering av den kommunala politiska makten till ett litet
antal förtroendevalda.
I en starkt centraliserad organisation finns risker för att
det politiska inflytandet minskar och att makten överlämnas till
förvaltningen. Detta gäller i de fall en kommun beslutar att
begränsa sin nämndorganisation till ett fåtal nämnder.
Vilka nämnder som kommunerna behöver inrätta avgörs
självständigt av varje kommun. Enligt utskottet får detta dock
inte leda till att all verksamhet koncentreras till styrelsen
eller till ett par tre nämnder i kommunen. Respekten för
reglerna om sekretess och opartiskhet vid handläggning av
förvaltningsärenden måste upprätthållas. Detsamma gäller för det
demokratiska kravet att möjlighet till direkt medverkan i det
kommunala arbetet inte får inskränkas till en alltför snäv krets
av medborgare. Om en sådan inskränkning sker innebär det
nämligen en allvarlig begränsning av den kommunala demokratin.
Den skulle också leda till att svårigheterna att rekrytera
kommunala förtroendemän ytterligare accentueras. Med ett litet
antal aktiva i den kommunala verksamheten försvåras också
informationen till de politiska organisationerna och till
allmänheten.
Utskottet vill inte motsätta sig den fria nämndorganisation
som förslaget i propositionen innebär. Förhållandena är olika i
kommunerna beroende på befolkningsunderlag, geografisk
utbredning och näringslivsstruktur. Detta talar för en stor
frihet för kommunerna att bestämma den egna nämndorganisationen.
Samtidigt talar det emot de schematiska lösningar av
nämndstrukturen som förordats av vissa av de centrala
kommunförbundens tjänstemän och som till en del återspeglas i
propositionens motivering för avskaffande av de obligatoriska
nämnderna. Enligt utskottet är det därför viktigt att de
enskilda kommunerna inte känner sig bundna av dessa förslag. De
viktiga demokratiaspekter som berörts ovan talar även de mot
schematiska lösningar av vilken nämndstruktur som skall finnas i
de olika kommunerna. Det måste alltid vara medborgarnas
intressen i kommunerna som skall vara utgångspunkten för den
kommunala verksamheten. Den nya kommunallagen får inte leda till
enparti- eller fåmansvälde i kommunerna. Erfarenheterna från
frikommunförsöken ger anledning att understryka detta.
Det finns således all anledning att noga följa hur
utvecklingen blir. Vad gäller konsekvenserna av de nya reglerna
på det ekonomiska området uttalas det i propositionen att man
bör pröva hur kommuner och landsting använder den ökade
friheten. Enligt utskottet är det också av mycket stor vikt att
se hur den kommunala organisationen utvecklas ur
demokratisynpunkt.
Med de organisatoriska förändringar som nu är på gång i
kommunerna kommer antalet förtroendemän att minska ytterligare.
Kommunförbundets veckotidning Kommunaktuellt uppskattar
minskningen till ca 10% och befarar att den s.k. förgubbningen
skall öka genom att de kommunala nämnder som hittills varit
inkörsporten för nyengagerade fritidspolitiker försvinner.
En kommunaldemokratisk utredning med parlamentarisk
sammansättning bör därför tillsättas för att följa och utvärdera
utvecklingen och föreslå nya regler, om utvecklingen leder till
oönskade konsekvenser för demokrati och lokalt inflytande i
kommunerna. I sammanhanget bör erinras om att utskottet i det
föregående pekat på ett antal frågor som särskilt bör utredas
(jfr avsnitten 5.3.1. Kommunalt partistöd, 6.2 Nämnder/Vissa
sekretessfrågor/, 6.4 Kommunala företag samt 16.3 Kommunala
förtroendemäns personliga ansvar för kommunala beslut; JOs
talerätt på det oreglerade kommunala området).
dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande
lydelse:
53. beträffande utvärderingar m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K49 yrkande
12, 1990/91:K54 yrkande 1, 1990/91:K55 yrkande 2, 1990/91:K59
yrkandena 1 och 2, 1990/91:K611 yrkande 1 samt 1990/91:K628
yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
49. Utvärderingar m.m. (mom.53)
Birgit Friggebo och Ylva Annerstedt (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 96
börjar med "Utskottet får" och slutar med "K628 yrkandena 1 och
2" bort ha följande lydelse:
Den kommunala självstyrelsen har en lång tradition och en
stark förankring i vårt land där grundidén är en styrelse av
folket, genom folket, för folket. Detta manifesteras även i
regeringsformens portalparagraf i vilken det sägs att den
svenska folkstyrelsen förverkligas genom ett representativt och
parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse.
Under efterkrigstiden har antalet kommuner reducerats
drastiskt med åtföljande minskning av antalet förtroendevalda.
Det naturliga nätverk som tidigare fanns i många kommuner mellan
förtroendevalda och väljare har brutits upp. Den vardagliga
kontakt med såväl kommunens tjänstemän som dess politiska
företrädare som tidigare fanns upphörde.
Införandet av kommundelsnämnder och andra lokala organ har
varit ett sätt att bryta denna utveckling. Kraven på en friare
nämndorganisation i kommunerna har uppkommit för att göra det
möjligt att inrätta kommundelsnämnder med övergripande ansvar
inom sitt geografiska område också för de frågor som det
hittills ankommit på de obligatoriska centrala nämnderna att
sköta.
Med en fri nämndorganisation skapas enligt utskottet goda
möjligheter att decentralisera den kommunala verksamheten och
därigenom minska avståndet mellan väljare och valda. Med
införandet av kommundelsnämnder ökar också möjligheterna att
rekrytera nya grupper av kommunmedlemmar till kommunala
förtroendeuppdrag. Enligt utskottet är det av yttersta vikt att
dessa möjligheter tas till vara. Den enskilde medborgarens
deltagande i och ansvar för den kommunala verksamheten är en
viktig beståndsdel i det svenska politiska systemet. Genom
kommunala förtroendeuppdrag ges ett stort antal personer en
demokratisk fostran och ett ökat intresse för samhällsfrågor.
Detta är av stor betydelse för rekryteringen till andra
politiska förtroendeuppdrag och för samhällslivet i övrigt.
Utskottet har med oro noterat att det i
organisationsutredningar som gjorts av bolag med anknytning till
de centrala kommunförbunden förordats en stark reduktion av
antalet nämnder i en rad kommuner. För ett trettiotal kommuner
har det rent av föreslagits att dessa endast skall ha en nämnd
-- kommunstyrelsen. Det senare blir som utskottet tidigare
framhållit till följd av bestämmelserna i 3 kap 5 § i
lagförslaget i praktiken inte möjligt. Enligt utskottet utgör
ändock förslagen om en drastisk reducering av antalet
förtroendeuppdrag ett hot mot den kommunala demokratin.
En kommunaldemokratisk utredning med parlamentarisk
sammansättning bör mot denna bakgrund tillsättas för att följa
och utvärdera utvecklingen och föreslå nya regler, om
utvecklingen leder till oönskade konsekvenser för demokrati och
lokalt inflytande i kommunerna. I sammanhanget bör erinras om
att utskottet i det föregående pekat på ett antal frågor som
särskilt bör utredas (jfr avsnitten 5.3.1. Kommunalt partistöd,
6.2 Nämnder/Vissa sekretessfrågor/, 6.4 Kommunala företag samt
16.3 Kommunala förtroendemäns personliga ansvar för kommunala
beslut; JOs talerätt på det oreglerade kommunala området).
dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande
lydelse:
53. beträffande utvärderingar m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K49 yrkande
12, 1990/91:K54 yrkande 1, 1990/91:K55 yrkande 2, 1990/91:K59
yrkandena 1 och 2, 1990/91:K611 yrkande 1 samt 1990/91:K628
yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Kommunal vårdnadsersättning (mom. 4)
Birgit Friggebo och Ylva Annerstedt (båda fp) anför:
Vi anser att generella icke behovsprövade stödsystem bör
omfatta alla berörda barnfamiljer i nationen (liksom
barnbidraget). Vi har tillsammans med moderaterna och centern
föreslagit att ett vårdnadsbidrag införs för alla barn från ett
års ålder till skolåldern.
Som skäl för att utvidga den kommunala kompetensen så att
kommuner får rätt att utge generella vårdnadsersättningar utan
behovsprövning åberopas bristen på daghemsplatser. Folkpartiet
anser att daghemsutbyggnaden måste fortsätta till full
efterfrågetäckning föreligger. Bl.a. bör hinder för statsbidrag
till privata daghem undanröjas. Kommunala vårdnadsersättningar
får inte bli en kommunal förevändning för att inte inrätta de
daghemsplatser som efterfrågas.
Den s.k. Uppsalamodellen, dvs. lön till dagbarnvårdare som mot
fastställd daghemsavgift också tar hand om egna barn, skall
enligt vår uppfattning vara möjlig med stöd av statsbidrag för
de kommuner som så önskar.
2. Den kommunala organisationen -- allmänt (mom.12)
Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anför:
Vid genomförande av en i princip fri nämndorganisation är av
vikt att bl.a. beakta följande. Det är nödvändigt att tillse att
den kommunala organisationen -- när det gäller dess handhavande
av obligatoriska uppgifter eller kontrollfunktioner -- utformas
så att de enskilda människor som omfattas av denna
myndighetsutövning tillförsäkras ett starkt rättsskydd. Som
framhållits i motion K55 är det enligt centerns uppfattning av
principiella skäl betänkligt att överlåta handläggningen och
beslutsprocessen i sådana ärenden till ett renodlat
förvaltningsorgan utan den slutliga kommunala beslutsinstansen i
sådana ärenden bör vara ett politiskt organ. Ett annat
förhållande som vid en omorganisation särskilt bör uppmärksammas
gäller de dubbla funktioner på vissa områden som en kommun kan
ha genom att den vid sidan av vissa obligatoriska uppgifter har
övergripande kontrolluppgifter av betydelse för samhället i dess
helhet. Det är självfallet i dessa fall olämpligt att tillskapa
sådana blandade organisationer som innebär att den
kontrollerande och den som skall kontrolleras inte verkar helt
fristående från varandra.
3. Den kommunala organisationen -- vissa sekretessfrågor
(mom.15)
Birgit Friggebo och Ylva Annerstedt (båda fp) anför:
Vi vill i förevarande sammanhang erinra om att utskottet i ett
nyligen avgjort lagstiftningsärende (prop. 1990/91:11 om
sekretess inom och mellan myndigheter på vårdområdet, m.m.,
1990/91:KU34, rskr. 257) diskuterade behovet av ändrad
lagstiftning avseende sekretessen mellan självständiga
verksamhetsgrenar inom en myndighet (jfr 1 kap. 3 §
sekretesslagen). I det ärendet gällde frågan bl.a. om det
förelåg behov av att införa en särskild bestämmelse som
föreskriver att varje klinik och annan s.k. basenhet inom hälso-
och sjukvården skall jämställas med myndighet vid tillämpningen
av sekretesslagen. Utskottsmajoriteten fann detta inte
erforderligt. I en reservation (m, fp, c, mp) pekades på att den
gällande regleringen medfört omfattande tolknings- och
tillämpningsproblem. Reservanterna ansåg det nödvändigt att
lagstiftningen ändrades så att tolkningen av begreppen myndighet
och basenhet vid tillämpningen av sekretesslagen klargjordes.
Det anförda borde enligt reservationen riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna. I den kommande översynen av
sekretesslagen med anledning av förslaget om kommunernas och
landstingens ökade frihet att organisera sin nämndverksamhet bör
ovan redovisade synpunkter beaktas.
Bilaga 1
LAGRÅDET
Bilaga 2
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1991-05-03
Enligt protokoll vid sammanträde den 25 april 1991 har
riksdagens konstitutionsutskott beslutat inhämta lagrådets
yttrande över det i prop. 1990/91:117 framlagda förslaget till
ny kommunallag, såvitt det avser
a) handlingars offentlighet i kommunala företag m.m. (3 kap.
16--17 §§ kommunallagen),
b) jävsregler (6 kap. 24--27 §§),
c) delegering i nämnd (6 kap. 33--38 §§),
d) laglighetsprövning (10 kap.).
Förslaget har inför lagrådet föredragits av
kammarrättsassessorn Ingvar Paulsson och hovrättsassessorn
Kenny Carlsson.
Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet.
Kommunala företag
Detta avsnitt innehåller regler om kommunernas och
landstingens förhållande till sådana privaträttsliga
rättssubjekt som handhar kommunala angelägenheter.
Bestämmelserna utgår från att kommuner och landsting har
möjlighet att i viss utsträckning lämna över vården av sådana
angelägenheter till kommunala företag. I
kommunalföretagskommitténs förslag till ändringar i
kommunallagen (SOU 1982:13 s.15 och 1983:61 s.29) föreslogs
att en uttrycklig bestämmelse härom skulle tas in i
kommunallagen. I den föreslagna bestämmelsen togs även in en
erinran om att förvaltningsuppgift som innefattar
myndighetsutövning enligt 11 kap. 6 § regeringsformen får
överlämnas till ett privaträttsligt subjekt endast med stöd av
lag.
Lagrådet förordar att förevarande avsnitt i den föreslagna
kommunallagen inleds med en uttrycklig bestämmelse om kommuners
och landstings möjligheter att överlämna vården av en kommunal
angelägenhet till ett privaträttsligt subjekt och en erinran om
den inskränkande regeln i 11 kap. 6 § regeringsformen.
Bestämmelserna kan lämpligen tas upp i en särskild paragraf i 3
kap., betecknad 16§, och ges följande lydelse:
Kommuner och landsting får genom beslut av fullmäktige lämna
över vården av en kommunal angelägenhet, för vars handhavande
särskild ordning inte föreskrivits, till ett bolag, en förening
eller en stiftelse. Vården av en angelägenhet som innefattar
myndighetsutövning får dock enligt 11 kap. 6§ regeringsformen
överlämnas endast om det finns stöd för det i lag.
Lagförslaget utmärks av en strävan att ge kommunerna stor
frihet i organisationen av den kommunala verksamheten. Som ett
led i denna frihet ingår möjligheten att överlämna åt
privaträttsliga organ att vårda kommunala angelägenheter.
Lagrådet vill som framgår av det nyss anförda inte resa någon
invändning häremot. Emellertid är det av vikt att denna
möjlighet inte utnyttjas för att undandra kommunal verksamhet
från offentlig kontroll och insyn från allmänhetens sida.
Förslaget innehåller också i 3 kap. 16 och 17 §§ bestämmelser
för att tillgodose det kommunala inflytandet över
privaträttsliga subjekt som anförtros vården av kommunala
angelägenheter och för att ge offentlighet åt handlingar som
upprättas hos eller kommer in till sådana subjekt.
De föreslagna bestämmelserna är dock enligt lagrådets mening
otillräckliga för att fylla de angivna ändamålen. Sålunda dras
en gränslinje upp mellan aktiebolag i vilka en kommun bestämmer
ensam och stiftelser som kommunen bildar ensam å ena sidan och
övriga juridiska personer å andra sidan. I fråga om de senare
lämnas kommunerna stor frihet att bestämma om kontroll och
insyn. Lagen synes i dessa fall inte uppställa ens några
minimikrav. Detta är så mycket allvarligare som minsta
minoritetspost i ett aktiebolag för över företaget till den
sektor som i stor omfattning kan undandragas offentlig kontroll
och allmänhetens insyn.
Skillnaden mellan de två kategorierna av kommunala företag i
de angivna hänseendena torde inte vara tillräckligt motiverad av
sakliga skäl. En kommun bör inte kunna lämna över vården av
kommunala angelägenheter til privaträttsliga subjekt över vilka
kommunen inte har sådant inflytande att kontroll- och
offentlighetskraven kan upprätthållas fullt ut. Tidigare gjorda
undersökningar (SOU 1982:13) ger vid handen att kommunerna och
landstingen endast i ringa omfattning begagnar andra än helägda
företag för vården av kommunala angelägenheter och att tendensen
har gått i riktning mot att de av kommunerna helt dominerade
företagen har ökat sin andel. I fortsättningen bör endast sådana
företag som en kommun eller -- vid kommunal samverkan -- flera
kommuner tillsammans har ett avgörande inflytande över komma i
fråga för fullgörande av kommunala uppgifter. De problem som
sammanhänger med redan befintliga företag utanför denna krets
bör vara av övergångsnatur och lagrådet återkommer till dem i
det följande.
Lagrådet förordar alltså en enhetlig regel för alla kommunala
företag av i huvudsak det innehåll som anges i förslagets
3kap. 16§. I ett par avseenden bör dock bestämmelserna ges
ett mer preciserat innehåll. Det är mindre tillfredsställande
att det kommunala företagets förpliktelser gentemot kommunen
ifråga om insyn, inflytande och kontroll och gentemot
allmänheten såvitt avser handlingsoffentlighet kan regleras i
beslut och dokument av vitt skilda slag. Dessa frågor är av
grundläggande betydelse för bevarandet av folkstyrelseprincipen
även vid kommunal förvaltning genom enskilda. Vad som gäller i
fråga om dem bör framgå av de för företaget gällande
grundreglerna, dvs. i aktiebolag bolagsordningen, i handelsbolag
bolagsavtalet samt i föreningar och stiftelser stadgarna. Om
vården av en kommunal uppgift överlämnas åt ett handelsbolag,
bör detta ha styrelse och revisorer.
Det närmare innehållet i handlingsoffentligheten inom de
kommunala företagen har i förslaget lämnats helt åt kommunens
eget bedömande. Något skäl att för dessa företags vidkommande
avvika från de principer som gäller för allmänna handlingars
offentlighet i 2 kap. tryckfrihetsförordningen och i
sekretesslagen torde inte föreligga. Vad särskilt angår
konkurrensutsatta företag ger de nämnda lagreglerna tillräckligt
utrymme för sekretess. Den punkt som avser handlingsoffentlighet
i den av lagrådet förordade paragrafen om de krav som skall
ställas på privaträttsliga företag som anförtros vården av
kommunala angelägenheter bör därför utformas så att kommunerna
måste se till att principerna i 2 kap. tryckfrihetsförordningen
och i sekretesslagen följs.
Också en sådan reglering av handlingsoffentligheten har
karaktären av ett provisorium. Bland annat kommer något
egentligt rättsmedel inte att stå till buds för den som vill
hävda sin rätt att få del av en handling i strid mot det
kommunala företagets uppfattning, även om en hänvändelse till
vederbörlig kommunal nämnd kan komma i fråga. En översyn av
sekretesslagen med anledning av den nya kommunallagens tillkomst
är därför angelägen. En sådan översyn är motiverad också av de
sekretessfrågor som berörs på sid. 43 och 44 i propositionen.
Lagrådet förordar alltså en enhetlig lagregel om de krav som
måste uppställas på företag som skall vårda kommunala
angelägenheter. Den bör få sin plats i 3 kap. 17 § och utformas
på följande sätt:
Innan en kommun eller ett landsting lämnar över vården av en
kommunal angelägenhet till ett aktiebolag, ett handelsbolag, en
ekonomisk eller ideell förening eller en stiftelse skall
fullmäktige se till att bolagsordningen, bolagsavtalet eller
stadgarna innehåller bestämmelser om att
1. verksamheten har ett visst kommunalt ändamål,
2. fullmäktige utser styrelseledamöter och minst en revisor,
3. fullmäktige skall yttra sig innan sådana beslut i
verksamheten som är av principiell beskaffenhet eller annars av
större vikt fattas, samt
4. allmänheten har rätt att ta del av handlingar hos företaget
enligt de grunder som gäller för allmänna handlingars
offentlighet i 2 kap. tryckfrihetsförordningen och
sekretesslagen (1980:100).
I det föregående har lagrådet berört anpassningen till de nya
reglerna för kommunala företag som finns vid den nya
kommunallagens ikraftträdande. När det gäller andra företag än
aktiebolag, i vilka kommunen bestämmer ensam, eller stiftelser
som kommunen bildat ensam, kan denna procedur vara mera
tidskrävande. Punkten 5. i ikraftträdandebestämmelserna bör
därför kompletteras med en regel om längre övergångstid.
Lagrådet föreslår att punkten 5. får följande lydelse.
5. Om en kommun eller ett landsting före den 1 januari 1992
har överlämnat vården av en kommunal angelägenhet till ett
bolag, en förening eller en stiftelse, skall föreskrifterna i 3
kap. 17 § tillämpas från och med den 1 januari 1993, när fråga
är om ett aktiebolag i vilket kommunen eller landstinget
bestämmer ensam eller en stiftelse som har kommunen eller
landstinget som ensam stiftare, och från och med den 1 januari
1995 i övrigt.
Delegering av ärenden inom en nämnd
I 6 kap. 35 § föreslås en uppmjukning av den nuvarande
anmälningsskyldigheten när det gäller beslut som har fattats med
stöd av delegeringsuppdrag så att nämnderna själva skall få
bestämma i vilken utsträckning sådan anmälan skall ske. Enligt
paragrafens andra stycke skall vidare beslut som inte anmäls
protokollföras särskilt, om beslutet får överklagas enligt
föreskrifterna i 10 kap.
Lagrådet, som utgår ifrån att det är meningen att justeringen
av de särskilt protokollförda besluten fortlöpande skall
tillkännages på kommunens eller landstingets anslagstavla,
ifrågasätter om den föreslagna ordningen är tillräcklig för att
tillgodose medborgarnas möjligheter till insyn i den kommunala
beslutsprocessen. Särskilt för en enskild som vill få
lagligheten av ett beslut prövad kan förslaget medföra
svårigheter att bevaka ett ärende på ett sådant sätt att inte
överklagandetiden går förlorad. Från rättssäkerhetssynpunkt
finner lagrådet att den nuvarande obligatoriska
anmälningsskyldigheten är att föredra. Lagrådet föreslår att 6
kap. 35 § får följande lydelse:
Beslut som har fattats med stöd av uppdrag enligt 33 § skall
anmälas till nämnderna, som bestämmer i vilken ordning detta
skall ske.
I övrigt ger lagförslaget i remitterade delar inte anledning
till annat påpekande från lagrådets sida än att vissa paragrafer
bör underkastas en redaktionell omarbetning.
Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till
kommunallag
Bilaga 3
Förslaget till kommunallag
Regeringens förslag
Utskottets förslag
3 kap.
16 §
Kommuner och landsting får genom beslut av fullmäktige lämna
över vården av en kommunal angelägenhet, för vars handhavande
särskild ordning inte föreskrivits, till ett aktiebolag, ett
handelsbolag, en ekonomisk förening, en ideell förening eller en
stiftelse.
Vården av en angelägenhet som innefattar myndighetsutövning
får dock enligt 11 kap. 6 § regeringsformen överlämnas endast om
det finns stöd för det i lag.
16 §
17 §
När en kommun eller ett landsting lämnar över vården av en
kommunal angelägenhet till ett aktiebolag där kommunen eller
landstinget bestämmer ensam, skall fullmäktige
Innan en kommun eller ett landsting lämnar över vården av
en kommunal angelägenhet till ett aktiebolag där kommunen eller
landstinget bestämmer ensam, skall fullmäktige
1. fastställa det kommunala ändamålet med verksamheten,
1. fastställa det kommunala ändamålet med verksamheten,
2. utse styrelseledamöter och minst en revisor,
2. utse styrelseledamöter och minst en revisor,
3. se till att fullmäktige får yttra sig innan sådana beslut i
verksamheten som är av principiell beskaffenhet eller annars av
större vikt fattas, samt
3. se till att fullmäktige får yttra sig innan sådana beslut i
verksamheten som är av principiell beskaffenhet eller annars av
större vikt fattas, samt
4. besluta om vad som skall gälla i fråga om rätt för
allmänheten att ta del av handlingar hos den juridiska
personen.
4. besluta om att allmänheten har rätt att ta del av
handlingar hos företaget enligt de grunder som gäller för
allmänna handlingars offentlighet i 2 kap.
tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen (1980:100).
Detsamma gäller, när kommunen eller landstinget ensam bildar
en stiftelse för en kommunal angelägenhet.
Detsamma gäller, när kommunen eller landstinget ensam bildar
en stiftelse för en kommunal angelägenhet.
Regeringens förslag
Utskottets förslag
17 §
18 §
Om vården av en kommunal angelägenhet lämnas över till ett
aktiebolag, ett handelsbolag, en ekonomisk förening eller en
ideell förening där kommunen eller landstinget bestämmer
tillsammans med någon annan, skall fullmäktige se till att den
juridiska personen blir bunden av de villkor som avses i 16
§ i en omfattning som är rimlig med hänsyn till
andelsförhållandena, verksamhetens art och omständigheterna i
övrigt.
Innan vården av en kommunal angelägenhet lämnas över till
ett bolag eller en förening där kommunen eller landstinget
bestämmer tillsammans med någon annan, skall fullmäktige se till
att den juridiska personen blir bunden av de villkor som avses i
17 § i en omfattning som är rimlig med hänsyn till
andelsförhållandena, verksamhetens art och omständigheterna i
övrigt.
Detsamma gäller, om kommunen eller landstinget tillsammans med
någon annan bildar en stiftelse för en kommunal angelägenhet.
Detsamma gäller, om kommunen eller landstinget tillsammans med
någon annan bildar en stiftelse för en kommunal angelägenhet.
5 kap.
9 §
Kungörelsen skall anslås på kommunens eller landstingets
anslagstavla minst en vecka före sammanträdesdagen.
Kungörelsen skall anslås på kommunens eller landstingets
anslagstavla minst en vecka före sammanträdesdagen.
Kungörelsen skall inom samma tid på ett lämpligt sätt också
sändas till varje ledamot och ersättare.
Kungörelsen skall inom samma tid på ett lämpligt sätt också
tillställas varje ledamot och ersättare.
23 §
Ärenden i fullmäktige får väckas av
Ärenden i fullmäktige får väckas av
1. en nämnd,
1. en nämnd,
2. en ledamot genom motion,
2. en ledamot genom motion,
3. revisorerna, om ärendet gäller förvaltning som har samband
med revisionsuppdraget,
3. revisorerna, om ärendet gäller förvaltning som har samband
med revisionsuppdraget,
4. en fullmäktigeberedning, om fullmäktige har föreskrivit
det, eller
4. en fullmäktigeberedning, om fullmäktige har föreskrivit
det, eller
5. styrelsen i ett sådant företag som avses i 3 kap. 16
och 17 §§, om fullmäktige har beslutat det för särskilda
fall.
5. styrelsen i ett sådant företag som avses i 3 kap. 17
och 18 §§, om fullmäktige har beslutat det för särskilda
fall.
I Stockholms kommun får också ett borgarråd väcka ärenden
genom motion.
I Stockholms kommun får också ett borgarråd väcka ärenden
genom motion.
Regeringens förslag
Utskottets förslag
53 §
Fullmäktige får besluta att ordföranden i en nämnd får
överlåta besvarandet av en interpellation till en av fullmäktige
utsedd ledamot i styrelsen för ett sådant företag som avses i 3
kap. 16 och 17 §§.
Fullmäktige får besluta att ordföranden i en nämnd får
överlåta besvarandet av en interpellation till en av fullmäktige
utsedd ledamot i styrelsen för ett sådant företag som avses i 3
kap. 17 och 18 §§.
6 kap.
1 §
Styrelsen skall leda och samordna förvaltningen av kommunens
eller landstingets angelägenheter och ha uppsikt över övriga
nämnders verksamhet.
Styrelsen skall leda och samordna förvaltningen av kommunens
eller landstingets angelägenheter och ha uppsikt över övriga
nämnders verksamhet.
Styrelsen skall också ha uppsikt över kommunal verksamhet som
bedrivs i sådana företag som avses i 3 kap. 16 och 17
§§.
Styrelsen skall också ha uppsikt över kommunal verksamhet som
bedrivs i sådana företag som avses i 3 kap. 17 och 18
§§.
34 §
Följande slag av ärenden får inte delegeras:
I följande slag av ärenden får beslutanderätten inte
delegeras:
1. ärenden som avser verksamhetens mål, inriktning, omfattning
eller kvalitet,
1. ärenden som avser verksamhetens mål, inriktning, omfattning
eller kvalitet,
2. framställningar eller yttranden till fullmäktige liksom
yttranden med anledning av att nämndens eller
fullmäktiges beslut har överklagats,
2. framställningar eller yttranden till fullmäktige liksom
yttranden med anledning av att beslut av nämnden i dess
helhet eller av fullmäktige har överklagats,
3. ärenden som rör myndighetsutövning mot enskilda, om de är
av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt, och
3. ärenden som rör myndighetsutövning mot enskilda, om de är
av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt, och
4. vissa ärenden som anges i särskilda föreskrifter.
4. vissa ärenden som anges i särskilda föreskrifter.
35 §
Nämnderna skall besluta om i vilken utsträckning beslut
som har fattats med stöd av uppdrag enligt 33 § skall anmälas
till dem.
Beslut som har fattats med stöd av uppdrag enligt 33 § skall
anmälas till nämnderna, som bestämmer i vilken ordning detta
skall ske.
Beslut som inte anmäls skall protokollföras särskilt, om
beslutet får överklagas enligt föreskrifterna i 10 kap.
Regeringens förslag
Utskottets förslag
36 §
En nämnd får uppdra åt ordföranden eller en annan ledamot som
nämnden har utsett att besluta i ärenden som är så brådskande,
att nämndens avgörande inte kan avvaktas. Sådana beslut skall
anmälas vid nämndens nästa sammanträde.
En nämnd får uppdra åt ordföranden eller en annan ledamot som
nämnden har utsett att besluta på nämndens vägnar i ärenden
som är så brådskande, att nämndens avgörande inte kan avvaktas.
Sådana beslut skall anmälas vid nämndens nästa sammanträde.
8 kap.
17 §
I årsredovisningen skall upplysning lämnas om utfallet av
verksamheten, verksamhetens finansiering och den ekonomiska
ställningen vid årets slut.
I årsredovisningen skall upplysning lämnas om utfallet av
verksamheten, verksamhetens finansiering och den ekonomiska
ställningen vid årets slut. Upplysning skall också lämnas om
borgensförbindelser och övriga ansvarsförbindelser.
Årsredovisningen skall också omfatta sådan kommunal verksamhet
som bedrivs i form av aktiebolag, stiftelse, ekonomisk förening,
ideell förening eller handelsbolag.
Årsredovisningen skall också omfatta sådan kommunal verksamhet
som bedrivs i form av aktiebolag, stiftelse, ekonomisk förening,
ideell förening eller handelsbolag.
9 kap.
7 §
Revisorerna granskar all verksamhet som bedrivs inom
nämndernas verksamhetsområden.
Revisorerna granskar i den omfattning som följer av god
revisionssed all verksamhet som bedrivs inom nämndernas
verksamhetsområden.
De prövar om verksamheten sköts på ett ändamålsenligt och från
ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt, om räkenskaperna är
rättvisande och om den kontroll som görs inom nämnderna är
tillräcklig.
De prövar om verksamheten sköts på ett ändamålsenligt och från
ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt, om räkenskaperna är
rättvisande och om den kontroll som görs inom nämnderna är
tillräcklig.
10 kap.
3 §
Föreskrifterna i detta kapitel gäller inte om det i lag eller
annan författning finns särskilda föreskrifter om hur beslut
överklagas.
Föreskrifterna i detta kapitel gäller inte om det i lag eller
annan författning finns särskilda föreskrifter om
överklagande.
Regeringens förslag
Utskottets förslag
6 §
Klagomålen skall ha kommit in till kammarrätten inom tre
veckor från den dag då det tillkännagavs på kommunens eller
landstingets anslagstavla att man justerat protokollet över
beslutet.
Klagomålen skall ha kommit in till kammarrätten inom tre
veckor från den dag då det tillkännagavs på kommunens eller
landstingets anslagstavla att protokollet över beslutet
justerats.
Anslaget om protokollsjusteringen måste vara uppsatt på
anslagstavlan under hela klagotiden för att tiden skall löpa ut.
Anslaget om protokollsjusteringen måste vara uppsatt på
anslagstavlan under hela klagotiden för att tiden skall löpa ut.
12 §
Ett föreläggande enligt 5 § förvaltningsprocesslagen
(1971:291) får inte gälla sådana brister i skrivelsen med
överklagandet som består i att denna inte anger den eller de
omständigheter på vilka överklagandet grundas.
Ett föreläggande enligt 5 § förvaltningsprocesslagen
(1971:291) får inte gälla sådana brister i skrivelsen med
överklagandet som består i att denna inte anger den eller de
omständigheter på vilka klaganden stöder sitt överklagande.
Föreskriften i 29 § förvaltningsprocesslagen om rätt att utan
yrkande besluta till det bättre för enskild skall inte
tillämpas.
Föreskriften i 29 § förvaltningsprocesslagen om rätt att utan
yrkande besluta till det bättre för enskild skall inte
tillämpas.
Punkten 5. i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna
5. Föreskrifterna i 3 kap. 16 och 17 §§ skall från och
med den 1 januari 1993 tillämpas också på sådana företag till
vilka en kommun eller ett landsting har överlämnat en
angelägenhet före denna lags ikraftträdande.
5. Föreskrifterna i 3 kap. 17 och 18 §§ skall från och
med den 1 januari 1993 tillämpas också på sådana företag till
vilka en kommun eller ett landsting har överlämnat en
angelägenhet före denna lags ikraftträdande.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionen 1
Motionerna 2
Utskottet 11
1. Inledning 11
2. Inhämtande av lagrådsyttrande 13
3. Allmänt 13
4. 1 kap. kommunallagen (indelning, medlemskap) 15
4.1 Indelning i kommuner och landsting m.m. (1kap. 1--3 §§
KL) 15
4.1.1 Delning av kommuner 15
4.1.2 Stad som benämning på vissa orter 16
4.2 Kommuntillhörighetsfrågor -- medlemskap (1kap. 4 § KL)
17
5. 2 kap. kommunallagen (Kommunernas och landstingens
befogenheter) 18
5.1 Allmänna befogenheter (2 kap. 1--6 §§ KL) 18
5.1.1 Kommunal vårdnadsersättning 19
5.2 Särskilt om näringsverksamhet m.m. (2 kap. 7--8 §§ KL)
20
5.3 Vissa särskilda lagstiftningsfrågor -- s.k. smålagar
24
5.3.1 Kommunalt partistöd (2 kap. 9 § KL) 24
5.3.2 Turistbefogenhetslagen 26
6. 3 kap. kommunallagen (Kommunernas och landstingens
organisation) 27
6.1 Fullmäktige (3 kap. 1 § KL) 27
6.1.1 Stadsfullmäktige som benämning på kommunfullmäktige
27
6.2 Nämnder (En friare nämndorganisation m.m.) (3 kap. 2--6 §§
KL) 28
6.3 Fullmäktigeberedningar; Revisorer; Fullmäktiges uppgifter;
Nämndernas uppgifter (3 kap.7--15 §§ KL); Kommunala arkiv (3
kap. 18 § KL) 37
6.4 Kommunala företag (3 kap. 16 och 17 §§ KL) 39
7. 4 kap. kommunallagen (De förtroendevalda) 47
7.1 Definition; Rösträtt; Valbarhet (4 kap. 1--6 §§ KL) 47
7.2 Uppdragets upphörande (4 kap. 7--10 §§ KL) 47
7.3 Ledighet från anställning (4 kap. 11 § KL) 48
7.4 Ekonomiska förmåner (4 kap. 12--15 §§ KL) 50
7.5 De förtroendevaldas initiativrätt; Omröstning och beslut;
Reservation (4 kap. 16--22 §§ KL) 51
7.6 Närvarorätt (4 kap. 23 § KL) 52
7.7 Borgarrråd; Politiska sekreterare (4 kap. 24--37 §§ KL)
55
8. 5 kap. kommunallagen (Fullmäktige) 55
8.1 Antalet ledamöter och ersättare (5 kap. 1--4 §§ KL) 55
8.2 Mandattider; Ordförande och vice ordförande; Tidpunkt för
sammanträdena; Hur sammanträdena kungörs; Ersättarnas
tjänstgöring; Beslutförhet; Jäv; Rätt och skyldighet för
utomstående att medverka (5 kap. 5--22 §§ KL) 56
8.3 Ärenden i fullmäktige (5 kap. 23-25 §§ KL) 56
8.4 Hur ärendena bereds (med undantag för reglerna om
kommunala folkomröstningar) 5 kap. 23--33 §§ KL) 58
8.5 Kommunala folkomröstningar (5 kap. 34 och 35 §§ KL) 58
8.6 Bordläggning; Offentlighet och ordning vid sammanträdena;
Hur ärendena avgörs; Proportionella val (5 kap. 36--48 §§ KL)
61
8.7 Interpellationer och frågor (5 kap. 49--56 §§ KL) 61
8.8 Protokollet; Arbetsordningen (5 kap. 57--64 §§ KL) 62
9. 6 kap. kommunallagen (Styrelsen och övriga nämnder) 62
9.1 Styrelsens uppgifter; Nämndernas ansvar för verksamheten
(6 kap. 1--8 §§ KL) 62
9.2 Antalet ledamöter och ersättare (6 kap. 9--11 §§ KL) 62
9.2.1 Antalet ledamöter och ersättare i styrelsen och
nämnderna (6 kap. 9 § KL) 62
9.2.2 Ersättarnas rättigheter (6 kap. 10 och 11 §§ KL) 63
9.3 Mandattider (6 kap. 12-14 §§ KL) 64
9.4 Ordförande och vice ordförande; Tidpunkt för
sammanträdena; Närvarorätt för utomstående; Utskott och
nämndberedningar; Beslutförhet (6 kap. 15--23 §§ KL) 64
9.5 Jäv (6 kap. 24--27 §§ KL) 65
9.6 Hur ärendena avgörs (6 kap. 28--29 §§ KL) 65
9.6.1 Förfarandet när en nämnd fattar beslut (6 kap. 28 §
KL) 65
9.6.2 Bordläggning (6 kap. 29 § KL) 65
9.6.3 Protokollet; Delgivning; Reglementen (6 kap. 30--32 §§
KL) 66
9.6.4 Delegering av ärenden inom en nämnd; brukarmedverkan (6
kap. 33--38 §§ KL) 66
9.6.4.16 kap. 33 § KL 67
9.6.4.26 kap. 34 § KL 69
9.6.4.36 kap. 35 § KL 70
9.6.4.46 kap. 36 § KL 71
9.6.4.56 kap. 37 § KL 71
9.6.4.66 kap. 38 § KL 72
9.6.5 Drätselnämnd (6 kap. 39--42 §§ KL) 73
10. 7 kap. kommunallagen (Medbestämmandeformer) 73
10.1 Partssammansatta organ (7 kap. 1--7 §§) 73
10.2 Närvarorätt för personalföreträdare (7 kap. 8--17 §§ KL)
74
11. 8 kap. kommunallagen (Ekonomisk förvaltning) 75
11.1 Mål för den ekonomiska förvaltningen;
Medelsförvaltningen; Budgetens innehåll, Budgetprocessen;
Utgiftsbeslut under budgetåret; Förbud mot pantsättning (8 kap.
1--13 §§ KL) 75
11.2 Räkenskapsföring och redovisning (8 kap. 14--23 §§ KL)
76
11.3 Självkostnadsprincipen 77
12. 9 kap. kommunallagen (Revision) 80
13. 10 kap. kommunallagen (Laglighetsprövning) 81
14. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 81
15. Kommunernas och landstingens internationella engagemang
81
15.1 Lag om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner
att lämna internationell katastrofhjälp och annat humanitärt
bistånd 81
15.2 Vidgning av kommuners och landstings befogenheter på det
internationella området 83
15.3 Bistånd till utländska studerande 85
15.4 Bojkottåtgärder mot Sydafrika 85
16. Vissa övriga frågor 86
16.1 Öppna styrelse-, nämnd- och utskottssammanträden 86
16.2 Direktvalda kommundelsorgan 88
16.3 Kommunala förtroendemäns personliga ansvar för kommunala
beslut; JOs talerätt på det oreglerade kommunala området 90
16.4 Utredning om den kommunala beskattningsrätten 92
16.5 Utvidgad beskattningsrätt för kommunerna 93
17. Utvärderingar m.m. 93
Hemställan 97
Reservationer 103
Särskilda yttranden 132
Bilagor
Bilaga 1 Regeringens förslag till kommunallag 134
Bilaga 2 Lagrådets yttrande 161
Bilaga 3 Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens
förslag till kommunallag 165