Konstitutionsutskottets betänkande

1990/91:KU34

Sekretess inom och mellan myndigheter på vårdområdet m.m.

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1990/91
KU34

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens förslag (prop.
1990/91:111) om sekretess inom och mellan myndigheter på
vårdområdet m.m., sex följdmotioner samt tre motioner från den
allmänna motionstiden 1991. Utskottet har tillstyrkt förslaget
samt avstyrkt samtliga motioner. I ärendet föreligger 13
reservationer.

Propositionen

I proposition 1990/91:111 yrkas att riksdagen antar förslag
till

1. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

2. lag om viss uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården.

Motionerna

Följdmotionerna

1990/91:K37 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om tillägg till
sekretesslagen enligt vad i motionen anförts om integritet,
självbestämmande och rättssäkerhet,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag om viss
uppgiftsskyldighet för sjukhusadministrationen.

1990/91:K38 av Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår propositionen såvitt avser ändring av
7 kap. 1§ sekretesslagen (1980:100),

2. att riksdagen avslår propositionens förslag såvitt avser
förslag till lag om viss uppgiftsskyldighet inom hälso- och
sjukvården.

1990/91:K39 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c)
vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att 7 kap. 1 § fjärde stycket
sekretesslagen skall ha följande lydelse:

En landstingskommunal eller kommunal myndighet som bedriver
verksamhet som avses i första stycket får lämna uppgift till
annan sådan myndighet för forskning eller framställning av
statistik eller för administration på verksamhetsområdet. Utan
hinder av -- -- --

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om avidentifiering av personuppgifter före
utlämnande,

3. att riksdagen beslutar att avslå förslaget till lag om viss
uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en generell
översyn av sekretesslagstiftningen enligt vad som anförts i
motionen.

1990/91:K40 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om sekretess mellan apotek och vårdmyndigheter för att ingripa
mot läkemedelsmissbruk.

1990/91:K41 av Margitta Edgren (fp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1990/91:111 i dess helhet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en översyn av sekretesslagstiftningen och
en attitydförändring i myndighetskulturen.

1990/91:K42 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om sådana ändringar i regeringens
lagförslag att det av lagtexten framgår att samtycke skall ha
eftersträvats för att uppgifter om enskilda skall få lämnas
mellan myndigheterna för att underlätta vård och behandling,

2. att riksdagen beslutar om sådana ändringar i regeringens
lagförslag att det ur lagtexten framgår att undantag från
sekretess endast skall gälla utlämnande av aktuella uppgifter
som är av väsentlig betydelse för att den enskilde skall få
nödvändig vård,

3. att riksdagen beslutar om sådana ändringar i regeringens
lagförslag att undantaget från sekretessen inte omfattar
närstående till en gravid kvinna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om sekretess mellan apotek och
vårdmyndigheter för att ingripa mot läkemedelsmissbruk,

5. att riksdagen avslår förslaget om lag om viss
uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården,

6. att riksdagen avslår förslaget till ändring i 7 kap. 1 §
sekretesslagen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om s.k. registerlagar, dels för reglering av
vart och ett av de centrala statliga personregistren, dels för
en allmän reglering av personregister med känsligt innehåll inom
hälso- och sjukvården samt socialtjänsten,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring
syftande att klargöra tolkningen av begreppen myndighet och
basenhet vid tillämpning av sekretesslagen.

Motionerna från allmänna motionstiden 1990/91

1990/91:K405 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att sekretessreglerna måste ses över för
att underlätta arbetet med att hjälpa utsatta barn.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So222.

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om socialnämndernas informationsskyldighet om
familjer med barn som far illa flyttar mellan kommuner.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So222.

1990/91:K423 av Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om informationsrutiner mellan socialstyrelsen
och sjukvårdens olika enheter.

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om översyn av myndigheters tillämpning av
sekretesslagstiftningen.

1990/91:So276 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om socialtjänstlagens och skollagens
utformning samt om behovet av en översyn av sekretesslagen.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Ju821.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Till grund för förslagen i propositionen ligger en inom
justitiedepartementet upprättad promemoria (Ds 1990:11)
Sekretess inom och mellan myndigheter på vårdområdet.
Promemorian, som remissbehandlats, upprättades med anledning av
en begäran av riksdagen om översyn av vissa sekretessregler.
Bakgrunden till denna begäran var följande.

Konstitutionsutskottet behandlade hösten 1988 vissa motioner
som innehöll önskemål om vidgade möjligheter för myndigheter att
till andra myndigheter få lämna ut sekretessbelagda uppgifter
inom hälso- och sjukvård samt socialtjänst. Efter hörande av
socialutskottet (yttr. 1988/89:SoU1y) ansåg
konstitutionsutskottet att det var påkallat att begära en
översyn av sekretessreglerna i fråga. Översynen borde enligt
utskottet syfta till en smidigare tillämpning av de
grundläggande sekretessreglerna i de fall där tillämpningen i
dag är till uppenbar nackdel för den enskilde ur vård- och
behandlingssynpunkt (1988/89:KU14). Vad utskottet anfört gav
riksdagen som sin mening regeringen till känna.

Propositionen innehåller dels förslag till ändringar av
två paragrafer i sekretesslagen, dels förslag till en ny lag
om uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården.

Den ena ändringen i sekretesslagen gäller ett tillägg till 14
kap. 2§ -- detta lagrum innehåller olika undantagsbestämmelser
-- som innebär att en uppgift får lämnas ut trots att sekretess
normalt gäller för den. Enligt förslaget skall hälso- och
sjukvårdssekretess eller socialtjänstsekretess inte hindra att
uppgifter om barn och ungdomar eller om den som är missbrukare
lämnas mellan myndigheter inom hälso- och sjukvården och
socialtjänsten, om det behövs för att den enskilde skall få
nödvändig vård, behandling eller annat stöd. Motsvarande skall
gälla om det behövs för en nödvändig insats för ett väntat barn.

Den andra ändringen i sekretesslagen gäller en ändring av
andra stycket i 7 kap. 1§, vilket lagrum innehåller
bestämmelser om sekretessen på hälso- och sjukvårdsområdet.
Förslaget innebär att uppgifter skall få lämnas mellan olika
myndigheter inom den kommunala och landstingskommunala hälso-
och sjukvården för statistik, forskning och administration, om
ett s.k. rakt skaderekvisit tillåter detta.

Den föreslagna nya lagen om uppgiftsskyldighet inom hälso- och
sjukvården bemyndigar regeringen att meddela föreskrifter för
kommuner och landstingskommuner att lämna uppgifter till
socialstyrelsen och läkemedelsverket för forskning och
statistikframställning inom hälso- och sjukvårdens område.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1991.

Yttrande

Socialutskottet har yttrat sig i ärendet. Yttrandet har som
bilaga 1 fogats till betänkandet.

Utskottet

1. Yrkande om avslag på propositionen i dess helhet

Motionen

I motion 1990/91:K41 yrkande 1 av Margitta Edgren (fp) yrkas
avslag på propositionen i dess helhet. Motionären anser att de
negativa konsekvenser förslaget får för den personliga
integriteten inte har utretts och övervägts tillräckligt. I
stället för att minska det sekretessbelagda området borde
regelsystemet enligt motionen förändras i riktning mot en ökad
öppenhet direkt gentemot de människor som är i riskzonen.

Propositionen

Av propositionen framgår att justitiedepartementet med
anledning av den översyn av sekretessregler som riksdagen begärt
följt upp sekretesslagens tillämpning vad gäller sekretessen
mellan olika myndigheter och verksamhetsgrenar inom hälso- och
sjukvården och socialtjänsten. Därvid har olika företrädare för
hälso- och sjukvården samt socialtjänsten intervjuats.
Överläggningar har ägt rum även med tjänstemän vid
socialstyrelsen, Svenska kommunförbundet och
Landstingsförbundet. Synpunkter har också inhämtats från förre
justitieombudsmannen Tor Sverne. Den inom justitiedepartementet
upprättade promemorian i ärendet -- (Ds 1990:11) Sekretess inom
och mellan myndigheter på vårdområdet -- har remissbehandlats
och de framlagda lagförslagen har lagrådsgranskats.

Konstitutionsutskottets bedömning

Konstitutionsutskottet anser inte att den beredning som
föregått de framlagda propositionsförslagen kan anses
otillräcklig. Utskottet delar därför inte den i motion
1990/91:K41 yrkande 1 framförda uppfattningen. Med hänvisning
till det anförda avstyrker utskottet motionen.

2. Uppgiftslämnande mellan myndigheter inom hälso- och
sjukvården samt socialtjänsten -- förslaget till ändring i 14
kap. 2 § sekretesslagen (avsnitt 2.1 i propositionen)

Propositionen

Enligt det framlagda förslaget föreskrivs i ett nytt sjunde
stycke i 14 kap. 2§ sekretesslagen att hälso- och
sjukvårdssekretess samt socialtjänstsekretess inte hindrar att
uppgifter om barn eller ungdomar eller den som är missbrukare
lämnas mellan myndigheter inom hälso- och sjukvården och
socialtjänsten, om det behövs för att den enskilde skall få
nödvändig vård, behandling eller annat stöd. Detsamma skall
gälla om det behövs för en nödvändig insats till skydd för ett
väntat barn.

Motionerna

Förslaget tas upp i två av motionerna i ärendet.

I motion 1990/91:K37 yrkande 1 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas
avslag på förslaget. Enligt motionen ligger gällande
sekretessbestämmelser på en relativt väl avvägd nivå. En
förändring kan medföra att personlig integritet och
rättssäkerhet kränks. När det gäller missbrukare tror
motionärerna att ett informationsutbyte lika gärna kan resultera
i att man blir mindre benägen att söka vård av rädsla för andra
ingripanden än man tänkt sig. Beträffande gravida kvinnor som
missköter sig anser motionärerna att gällande lagar, LVU och
LVM, räcker för att ge myndigheter den information som behövs
för ett ingripande.

I motion 1990/91:K42 av Ylva Annerstedt (fp) yrkas vissa
ändringar i det framlagda lagförslaget. Motionären, som i och
för sig ställer sig positiv till att lättnader nu införs i
sekretessen mellan hälso- och sjukvård samt socialtjänst i
ärenden av aktuellt slag, föreslår följande.

Riksdagen bör komplettera den föreslagna lagtexten så att det
av den framgår att samtycke skall ha eftersträvats för att
uppgifter om enskilda skall få lämnas mellan myndigheterna för
att underlätta vård och behandling (yrkande 1). I ett ärende på
förevarande område där en myndighet avser att överlämna
sekretessbelagda uppgifter till annan myndighet bör huvudregeln
alltså vara att myndigheten i första hand prövar om sekretessen
kan brytas på grund av samtycke från den enskilde. Först när
denna väg visat sig oframkomlig blir det aktuellt för
myndigheten att söka avgöra om uppgifterna trots detta kan
lämnas ut. Enligt motionen bör därvid endast uppgifter som är
relevanta i det enskilda fallet och som är av väsentlig
betydelse få utlämnas. Motionären hemställer att riksdagen
beslutar om ändring av den föreslagna lagtexten i enlighet
härmed (yrkande 2).

Motionären har slutligen invändningar mot den del av förslaget
som innebär att sekretessen på förevarande område skall kunna
brytas i fråga om lämnande av uppgifter om gravid kvinna eller
närstående till henne, om det behövs för en nödvändig insats
till skydd för det väntade barnet. Enligt motionären anges i
propositionen inga skäl till varför en närstående till en gravid
kvinna skall omfattas av bestämmelsen. I motionen yrkas att
riksdagen beslutar om sådana ändringar i det framlagda
lagförslaget att undantaget från sekretessen inte omfattar
närstående till en gravid kvinna (yrkande 3).

Socialutskottets yttrande

I yttrandet från socialutskottet lämnas i denna del först
redogörelser för Gällande regler, Förslaget i propositionen och
Tidigare behandling. Därefter redovisar socialutskottet sin
bedömning, som sammanfattningsvis innebär att utskottet godtar
förslaget såvitt nu är i fråga samt avstyrker samtliga
motionsyrkanden.

Konstitutionsutskottets bedömning

Konstitutionsutskottet tar först upp frågan om det över huvud
taget föreligger behov av ny lagstiftning på förevarande område.
I motion 1990/91:K37 har, som ovan framgått, bl.a. hävdats att
gällande sekretessbestämmelser ligger på en relativt väl avvägd
nivå, och i motionen har yrkats avslag på förslaget.

Utskottet får med anledning av vad som uttalats i motionen
erinra om att initiativet till den nu framlagda lagstiftningen
tagits av riksdagen. Som framhållits i socialutskottets yttrande
(yttr. s. 39) stämmer det nu framlagda förslaget väl överens med
de uppfattningar som socialutskottet resp.
konstitutionsutskottet gav uttryck för i det ärende som ledde
fram till riksdagens tillkännagivande om behovet av en översyn
av sekretessreglerna på förevarande område. Med hänvisning till
det anförda avstyrker utskottet motion 1990/91:K37 yrkande 1.

Utskottet övergår härefter till frågan om den närmare
utformningen av den föreslagna lagstiftningen. Utskottet delar
bedömningen i propositionen att den begränsning av sekretessen
som åsyftas bör ske genom en komplettering av de olika
undantagen från sekretess som finns i 14 kap. 2§
sekretesslagen.

Mot det framlagda förslaget till tillägg till lagrummet har i
motion 1990/91:K42 riktats vissa invändningar vilka utskottet
tar upp i det följande.

I motionen yrkas att lagförslaget ändras så att den föreslagna
regleringen inte kommer att omfatta närstående till en gravid
kvinna (yrkande 3). Enligt motionären anges i propositionen inga
skäl till varför en närstående till en gravid kvinna skall
omfattas av bestämmelsen.

Utskottet får anföra följande. I propositionen har framhållits
att även uppgifter om närstående till den gravida kvinnan i
vissa fall bör kunna lämnas ut eftersom det är angeläget med en
samverkan mellan alla samhällets resurser för ett väntat barn
(prop. s. 14f.). I denna bedömning har socialutskottet instämt
och därvid bl.a. framhållit att -- t.ex. i det fall att en
gravid kvinna missbrukar alkohol eller narkotika -- kvinnans
omgivning kan ha betydelse för hennes situation och hälsa och
därmed också för det väntade barnet.

Konstitutionsutskottet delar dessa bedömningar och anser
alltså inte att den i motionen förordade ändringen i det
framlagda lagförslaget bör genomföras. Med det anförda avstyrker
utskottet motion 1990/91:K42 yrkande 3.

I motionen yrkas vidare att det framlagda förslaget ändras så
att endast uppgifter som är relevanta i det enskilda fallet och
som är av väsentlig betydelse får lämnas ut (yrkande 2).

I propositionen uttalar departementschefen i den i motionen
upptagna frågan bl.a. följande (prop. s. 17).

Som jag tidigare nämnt är syftet med det föreslagna undantaget
från sekretessen att göra det möjligt för vårdmyndigheterna att
i undantagsfall utbyta uppgifter med varandra för att kunna
bistå en underårig eller en missbrukare trots att samtycke till
uppgiftslämnandet inte kunnat inhämtas. Det framstår därför som
naturligt att undantaget måste användas med urskillning och
varsamhet. Undantaget bör tillämpas endast i situationer där det
framstår som direkt påkallat för att bistå en enskild. Det är
emellertid svårt att i förväg förutse alla situationer där
undantaget kan komma att tillämpas. En alltför restriktiv
formulering av undantaget från sekretessen kan leda till
tillämpningssvårigheter och försvåra ett nödvändigt
uppgiftsutbyte mellan vårdmyndigheter.

Socialutskottet har i denna del bl.a. pekat på att det, för
att ett informationsutbyte skall få förekomma, krävs att de
utlämnade uppgifterna skall ha direkt betydelse för att den
enskilde skall få den nödvändiga insatsen.

Konstitutionsutskottet får för egen del anföra följande. Vid
formuleringen av undantagsbestämmelsen får mot varandra vägas å
ena sidan intresset av att undantaget inte ges en så vid
tillämpning att den enskilde avstår från att söka hjälp för sitt
missbruk av rädsla för att känsliga uppgifter som lämnas sprids
vidare, å andra sidan intresset av att undantaget inte ges en
sådan snäv avfattning att ett nödvändigt uppgiftsutbyte mellan
vårdmyndigheter försvåras. Utskottet finner inte anledning till
någon erinran mot den lösning av frågan som valts i
propositionen. Med det anförda avstyrker utskottet motion
1990/91:K42 yrkande 2.

I motionen yrkas slutligen i förevarande del att lagförslaget
kompletteras med en regel av innebörd att myndighet i ärenden av
aktuellt slag skall eftersträva att den enskilde lämnar sitt
medgivande till att sekretesskyddade uppgifter beträffande honom
lämnas ut.

I yttrandet från socialutskottet anförs i frågan följande
(yttr. s.40).

Utgångspunkten för allt arbete i hälso- och sjukvården och
socialtjänsten är att den enskilde samtycker till att uppgifter
lämnas ut om honom. Den föreslagna regeln tar sikte på de
undantagssituationer när ett samtycke inte går att få och
uppgifterna behövs för en nödvändig insats. Utskottet anser det
dock inte lämpligt att, som föreslås i motion K42, lagstifta om
att samtycke skall ha eftersträvats innan uppgifter får lämnas
till en annan myndighet för att möjliggöra en nödvändig insats.

Konstitutionsutskottet delar den bedömning av frågan som
socialutskottet gjort. Utskottet anser således att motion
1990/91:K42 yrkande 1 skall avslås.

Det ovan anförda innebär att utskottet, som avstyrker
motionerna 1990/91:K37 yrkande 1 och 1990/91:K42 yrkandena 1--3,
tillstyrker förslaget i här aktuell del.

3. Informationen mellan socialnämnder när barn som far illa
flyttar mellan kommuner

Motionen

I motion 1990/91:K405 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om socialnämndernas informationsskyldighet om
familjer med barn som far illa flyttar mellan kommunerna
(yrkande 2). I motionen påpekas bl.a. att om familjer, där
misshandel av barnet misstänks, flyttar mellan kommungränserna
måste informationen mellan socialnämnderna i de berörda
kommunerna fungera.

Gällande regler

Om sekretess gäller för uppgift hos en myndighet -- t.ex. en
socialnämnd -- får uppgifterna inte heller röjas för andra
myndigheter -- t.ex. annan socialnämnd -- i andra fall än som
anges i sekretesslagen eller i en lag eller förordning till
vilken sekretesslagen hänvisar (1 kap. 3 § sekretesslagen).
Uppgiftsskyldighet enligt lag eller förordning bryter dock
sekretessen (14 kap. 1§sekretesslagen). En sådan
uppgiftsskyldighet finns i 71 § socialtjänstlagen (SoL,
1980:620, omtryckt 1988:871). Enligt 71 § andra stycket SoL
gäller numera att myndigheter vars verksamhet berör barn eller
ungdom samt andra myndigheter inom hälso- och sjukvården och
socialtjänsten är skyldiga att genast till socialnämnden anmäla
om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära
att socialnämnden behöver ingripa till en underårigs skydd.
Detta gäller även dem som är anställda hos sådana myndigheter
samt läkare, lärare, sjuksköterskor och barnmorskor som inte har
sådan anställning. Bestämmelsen fick denna lydelse genom en
ändring som trädde i kraft den 1 juli 1990 (prop. 1989/90:28,
SoU15, rskr. 112, SFS 1990:53). Anmälnings- och
uppgiftsskyldigheten utvidgades då till att gälla -- förutom
myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom -- också andra
myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten.

Propositionen

I propositionen kommenteras den nyssnämnda ändringen av SoL
(prop. s.10). Enligt departementschefen torde den ha medfört
att de hinder som sekretesslagen tidigare utgjorde för att lämna
uppgifter till socialnämnden i stora delar har undanröjts. I
sammanhanget konstateras att SoL inte ger socialtjänsten någon
möjlighet att lämna ut uppgifter till hälso- och sjukvården men
att detta -- genom den föreslagna ändringen av 14 kap. 2 §
sekretesslagen -- blir möjligt under de i lagrummet angivna
förutsättningarna.

Socialutskottets yttrande

Socialutskottet redovisar i yttrandet följande bedömning av
den i motionen upptagna frågan (yttr. s.50).

Enligt den nyligen genomförda ändringen av 71 § SoL har alla
myndigheter inom socialtjänsten anmälnings- och
uppgiftsskyldighet. Den föreslagna ändringen i 14 kap. 2 § SekrL
innebär att socialnämnden också får en möjlighet att lämna
uppgifter till en annan nämnd om det behövs för en nödvändig
insats till skydd för ett barn som väntas. Utskottet anser att
gällande och föreslagna bestämmelser är tillräckliga för att
information mellan socialnämnderna skall kunna lämnas på ett
tillfredsställande sätt när en familj med barn som far illa
flyttar mellan kommunerna. Utskottet anser därför att motion
K405 (fp) yrkande 2 är tillgodosedd och bör avstyrkas.

Konstitutionsutskottets bedömning

Konstitutionsutskottet instämmer i socialutskottets angivna
bedömning. Utskottet avstyrker därför motion 1990/91:K405
yrkande 2.

4. Samarbete mellan apotek och vårdmyndigheter för att ingripa
mot läkemedelsmissbruk

Motionerna

I två av motionerna i ärendet -- 1990/91:K40 av Barbro
Westerholm (fp) och 1990/91:K42 yrkande 4 av Ylva Annerstedt
(fp) -- föreslås lättnader i sekretesslagstiftningen för att
göra det möjligt för personal på apotek att kontakta läkare vid
misstankar om läkemedelsmissbruk. I motionerna yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionerna anförts om sekretess mellan apotek och
vårdmyndigheter för att ingripa mot läkemedelsmissbruk. I
motionerna framhålls bl.a. att syftet med den begärda ändringen
är att ge missbrukare möjlighet till vård för att komma ur sitt
beroende. Syftet är således inte att kontrollera läkarnas
verksamhet beträffande ordination av läkemedel.

Gällande regler m.m.

Bestämmelser om sekretess inom det allmännas hälso- och
sjukvårdsverksamhet till skydd för enskilda intressen finns
främst i 7 kap. 1 § sekretesslagen. Enligt denna paragraf gäller
sekretess inom hälso- och sjukvården för uppgift om enskildas
hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte
står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller
någon honom närstående lider men. Paragrafen är tillämplig för
bl.a. medicinalpersonal och apotekare, under förutsättning att
de är i allmän tjänst. För personal vid sjukhus och andra
inrättningar som drivs i privat regi tillämpas bestämmelserna i
lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen
m.fl. (tillsynslagen). Sekretessbestämmelserna i den lagen är
utformade i syfte att i princip samma sekretess skall råda inom
den privata hälso- och sjukvården som inom sådan vård som
bedrivs i allmän verksamhet (prop. 1980/81:28 s. 22). Med hälso-
och sjukvårdspersonal avses även personal vid apotek.
Tillämpningen av menrekvisitet torde i praktiken innebära att
uppgiftslämnande mellan apotek och läkare om en enskild patients
läkemedelsförbrukning endast kan ske om patienten gett sitt
samtycke härtill.

Tidigare riksdagsbehandling

I det betänkande (1988/89:KU14) som låg till grund för
riksdagens begäran om den översyn som resulterat i den
föreliggande propositionen behandlades en motion med samma
innebörd som de nu aktuella motionerna. Hösten 1990 behandlade
utskottet (1990/91:KU10) ånyo en motion av samma slag.
Utskottet, som kunde konstatera att den i motionen upptagna
frågan hade behandlats i den departementspromemoria som nu är
aktuell -- (Ds 1990:11) Sekretess inom och mellan myndigheter på
vårdområdet -- ansåg att den då pågående beredningen inte på
förevarande punkt borde föregripas genom att riksdagen tog
ställning till motionen, varför den avslogs. Riksdagen följde
utskottet.

Propositionen

I propositionen diskuteras den i motionerna upptagna frågan.
Något förslag till ändrade regler läggs dock inte fram.
Ställningstagandet sammanhänger med den uppbyggnad som för
närvarande pågår av regionalt lokaliserade enheter för tillsyn
av bl.a. hälso- och sjukvård. I denna del anförs i propositionen
följande (prop. s. 16 f.).

I propositionen 1988/89:130 om socialstyrelsens framtida roll,
uppgifter och inriktning föreslog regeringen att regionalt
lokaliserade enheter för tillsyn av bl.a. hälso- och sjukvård
skulle inrättas på högst sex orter i landet. Enheterna skulle
utgöra en del av socialstyrelsen. I propositionen uttalade
föredragande statsrådet att enheterna även borde svara för
tillsyn av förskrivningen av läkemedel i syfte att uppmärksamma
och förhindra missbruk (s. 19). Riksdagen beslutade att
propositionen i denna del inte skulle föranleda något riksdagens
uttalande (1988/89:SoU24, rskr. 296).

De regionala tillsynsenheterna är för närvarande under
uppbyggnad. Frågan om hur tillsynen över förskrivningen av
beroendeframkallande medel närmare skall anordnas har ännu inte
lösts. Innan det bestämts hur tillsynsenheterna skall organisera
sin verksamhet går det inte att fastställa vilka förändringar i
sekretesslagen eller andra lagar detta kan motivera. I likhet
med remissinstanserna anser jag att det är angeläget att frågan
får en snar lösning. Jag vill även nämna att denna fråga kommer
att behandlas i huvudbetänkandet från utredningen (S 1987:03) om
översyn av bestämmelserna om tillsyn över hälso- och
sjukvårdspersonalen. Betänkandet kommer enligt planerna att
överlämnas till chefen för socialdepartementet under våren 1991.

Socialutskottets yttrande

I yttrandet i denna del erinras bl.a. om att socialutskottet i
betänkande 1990/91:So4 behandlade motioner om behovet av
åtgärder mot läkemedelsberoende och läkemedelsmissbruk.
Socialutskottet uttalade därvid att det fann det anmärkningsvärt
att regeringen ännu inte vidtagit någon åtgärd med anledning av
ett tillkännagivande år 1987 när det gällde vården av
läkemedelsberoende och läkemedelsmissbrukare. Utskottet ansåg
också att det var angeläget att en ny läkemedelslagstiftning kom
till stånd. Arbetet i regeringskansliet med beredningen av
läkemedelsutredningens förslag med sikte på en proposition måste
därför enligt utskottet bedrivas aktivt.

Härefter redovisar socialutskottet följande bedömning av den
fråga som tagits upp i de båda motionerna (yttr. s. 48 f.).

Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är angeläget
att frågan får en snar lösning. Utskottet konstaterar dock
samtidigt att de regionala tillsynsenheterna inom
socialstyrelsen fortfarande är under uppbyggnad och att frågan
om hur enheternas tillsyn över förskrivningen av läkemedel skall
utformas ännu inte är löst. Sistnämnda fråga avses också bli
behandlad i ett betänkande under våren av tillsynsutredningen.
Utskottet utgår från att regeringen återkommer till riksdagen
med de förslag som kan behövas för att förhindra
läkemedelsmissbruk. Med det anförda föreslår utskottet att
motionerna K40 (fp) och K42 (fp) yrkande 4 avstyrks.

Konstitutionsutskottets bedömning

Konstitutionsutskottet får anföra följande. Det problem som
tagits upp i motionen har som ovan framgått vid flera tidigare
tillfällen påtalats i bl.a. motioner behandlade i
konstitutionsutskottet och socialutskottet. Utskottet anser i
likhet med socialutskottet det angeläget att frågan får en snar
lösning. Konstitutionsutskottet utgår ifrån att regeringen --
sedan de ovannämnda regionala tillsynsenheternas organisation
bestämts -- skyndsamt tar upp frågan till beredning och
återkommer till riksdagen med de lagförslag i saken som därvid
visar sig erforderliga. Med det anförda avstyrker utskottet
motionerna 1990/91:K40 och 1990/91:K42 yrkande 4.

5. Sekretess inom myndigheter på hälso- och sjukvårdsområdet
(avsnitt 2.2. i propositionen)

I propositionen diskuteras i förevarande avsnitt frågan om
behov föreligger att införa en särskild bestämmelse om att
kliniker och andra s.k. basenheter inom hälso- och sjukvården
skall jämställas med myndigheter vid tillämpningen av
sekretesslagen. Departementschefens slutsats blir att det inte
nu föreligger tillräckligt behov för att införa en sådan
bestämmelse.

Motionen

I motion 1990/91:K42 av Ylva Annerstedt (fp) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring syftande
till att klargöra tolkningen av begreppen "myndighet" och
"basenhet" vid tillämpning av sekretesslagen (yrkande 8).

Motionären, som erinrar om att nuvarande lagstiftning har lett
till olika tolkningar av begreppet myndighet, konstaterar att
rättsläget fortfarande är oklart. Motionären är kritisk mot att
departementschefen -- utan att föreslå någon lagändring -- i
propositionen redovisat sin tolkning av tidigare lagändringar.
Enligt motionären innebär detta ett konstitutionellt problem.
Motionären anför i saken bl.a. följande.

Enligt regeringsformen kan riksdagen endast utfärda regler och
andra direktiv genom lag. För tolkningen av en lag är de
förarbeten som riksdagen samtidigt antar som sina uttalanden av
betydelse. Sådana uttalanden är givetvis underordnade texten i
den lag som stiftas. Denna text kan inte i efterhand ges ny
mening eller nytt innehåll. Uttalanden av riksdagen rörande
tolkning av tidigare stiftad lag saknar stöd i regeringsformen.
De uttalanden regeringen gjort i propositionen är av denna
karaktär. Dessa uttalanden saknar alltså konstitutionellt stöd
och därmed även formell juridisk betydelse, även om de
skulle godkännas av riksdagen.

Gällande regler

Sekretess innebär i princip att en uppgift inte får lämnas
till en enskild eller till en annan myndighet (1 kap. 2 och 3 §§
sekretesslagen). Förbudet mot att lämna uppgifter mellan olika
myndigheter gäller också mellan olika verksamhetsgrenar inom
samma myndighet, om de är att betrakta som självständiga i
förhållande till varandra. Sekretessreglerna i 7 kap. 1 §
sekretesslagen skall således tillämpas när uppgifter om en
patient lämnas mellan organ inom en landstingskommun eller en
kommun som inte ingår i en landstingskommun, om organen är att
anse som olika myndigheter eller självständiga verksamhetsgrenar
inom en och samma myndighet. Avgörande för vilket sekretesskydd
som gäller för uppgifter som finns hos ett organ inom en
landstingskommun är alltså i vilken utsträckning hälso- och
sjukvården inom en landstingskommun är uppdelad på olika
myndigheter och på självständiga verksamhetsgrenar inom en
myndighet.

Propositionen

I propositionen konstateras att det råder olika uppfattningar
om huruvida en basenhet utgör en självständig verksamhetsgren
inom hälso- och sjukvården eller inte. Efter att ha redogjort
för vissa av dessa uppfattningar och redovisat olika
förarbetsuttalanden m.m. tas i propositionen upp det förslag
till lagstiftning som lagts fram i departementspromemorian i
ärendet. Enligt detta förslag skulle sekretesslagen ändras så
att kliniker och andra s.k. basenheter inom hälso- och
sjukvården blev att anse som självständiga verksamhetsgrenar i
förhållande till varandra enligt 1 kap. 3 § sekretesslagen.
Departementschefens slutsats blir emellertid att det -- efter
vad som framkommit vid remissbehandlingen av förslaget -- för
närvarande inte är lämpligt att utforma regleringen på
föreslaget sätt. Som skäl för denna ståndpunkt anförs i
propositionen bl.a. följande (prop. s.24).

-- -- -- Begreppet basenhet är inte närmare bestämt och
storleken av de olika enheterna varierar mellan de olika
sjukvårdsmyndigheterna. Detta gör att begreppet, åtminstone för
närvarande, inte bör läggas till grund för en rättslig
reglering. Vidare har i förslaget inte beaktats att
enhetsindelningen inom hälso- och sjukvården kommer att i viss
utsträckning ändras fr.o.m. den 1 juli 1991. Detta innebär bl.a.
att en chefsöverläkares verksamhetsområde kan innefatta flera
kliniker. Ett genomförande av förslaget kan därför innebära att
nya problem skulle uppstå när det gäller att bestämma var
sekretessgränserna går inom den offentliga hälso- och
sjukvården.

Det går heller inte att bortse från att förslaget kan medföra
merarbete för läkarna och därmed också ökade kostnader för
sjukvården. Vidare kan förslaget medföra komplikationer vid
införande av nya organisatoriska lösningar inom sjukvården,
t.ex. den s.k. Dalamodellen. -- -- --

Frågan om i vilka fall en sekretessprövning skall göras innan
en uppgift lämnas inom hälso- och sjukvården får därför, enligt
propositionen, åtminstone tills vidare prövas enligt nu gällande
regler.

Socialutskottets yttrande

Socialutskottet anför i saken följande (yttr. s. 46).

Utskottet delar bedömningen i propositionen att nya
sekretessproblem sannolikt uppstår om förslaget i promemorian nu
genomförs om att s.k. basenheter skall jämställas med
myndigheter i sekretesshänseende. Även merarbete och ökade
kostnader för sjukvården kan bli följden. Eftersom de nya
organisatoriska modellerna inte hunnit ta form ännu skulle det,
enligt utskottet, vara förhastat att nu lagstifta i frågan.
Utskottet utgår från att socialstyrelsen nära följer den
organisatoriska utvecklingen inom sjukvården och om det behövs
utarbetar allmänna råd för tillämpningen av de aktuella
bestämmelserna. Med hänvisning härtill föreslår utskottet att
motion K42 (fp) yrkande 8 avstyrks.

Konstitutionsutskottets bedömning

Konstitutionsutskottet får anföra följande. I förevarande
propositionsavsnitt diskuteras ett förslag till ändring av 1
kap. 3§ sekretesslagen framlagt i den departementspromoria som
propositionen i vissa delar grundar sig på. Enligt förslaget
skall de bestämmelser i sekretesslagen som avser myndigheter
också gälla mellan olika s.k. basenheter inom hälso- och
sjukvården. Förslaget innebär bl.a. att olika kliniker inom ett
sjukhus utgör självständiga verksamhetsgrenar i förhållande till
varandra, varför de är att jämställa med myndigheter vid
tillämpning av sekretesslagen.

Under hänvisning till vad som framkommit under
remissbehandlingen av promemorieförslaget blir
departementschefens slutsats emellertid att det för närvarande
inte är lämpligt att utforma regleringen på det sätt som
föreslagits i promemorian. Sammanfattningsvis anser
departementschefen att det inte "nu" föreligger tillräckligt
underlag för att införa en bestämmelse om att basenheterna inom
hälso- och sjukvården utgör särskilda verksamhetsgrenar i
sekretesslagens mening.

I motion 1990/91:K42 yrkande 8 har ifrågasatts om inte vissa
av departementschefens uttalanden i förevarande
propositionsavsnitt syftat till att ändra eller komplettera
tidigare motivuttalanden gällande det aktuella lagrummet.
Utskottet vill med anledning härav endast framhålla att de
ifrågavarande uttalandena gjorts i samband med en analys av
gällande rätt på området.

I motionen har begärts att riksdagen hos regeringen begär
förslag till lagändring syftande till att klargöra tolkningen av
begreppen myndighet och basenhet vid tillämpningen av
sekretesslagen. Enligt motionären är det nuvarande rättsläget så
oklart att en lagändring är nödvändig.

I propositionen har redovisats de skäl som gjort att
departementschefen inte funnit det möjligt att "nu" lägga fram
lagstiftning av det slag som motionären efterfrågat. Utskottet
godtar denna bedömning, varvid utskottet särskilt vill
understryka de svårigheter som är förknippade med vissa nära
förestående nya organisatoriska lösningar inom sjukvården. I
sammanhanget vill utskottet dock erinra om att lagstiftningen på
förevarande område, som är av provisorisk karaktär, medfört
vissa tolknings- och tillämpningsproblem. Mot denna bakgrund
utgår utskottet ifrån att man inom regeringskansliet uppmärksamt
följer utvecklingen på området och noggrant överväger behovet av
förtydligande lagstiftning. I det sammanhanget är enligt
utskottets mening bl.a. av intresse vissa uttalanden i saken av
data- och offentlighetskommittén (DOK) i betänkandet (SOU
1986:24) Integritetsskyddet i informationssamhället 1 (se
s.65f.). Med det anförda avstyrker utskottet motion
1990/91:K42 yrkande 8.

6. Uppgiftslämnande för forskning, statistikframställning och
sjukvårdsadministration (avsnitt 2.3 i propositionen)

6.1 Förslaget till ändring i 7 kap. 1 § sekretesslagen

Motionerna

Förslaget till ändring i 7 kap. 1§ sekretesslagen tas upp i
fyra av motionerna i ärendet. Förslaget innebär att uppgifter
skall få lämnas mellan olika myndigheter inom den kommunala och
landstingskommunala hälso- och sjukvården för statistik,
forskning och administration, om ett s.k. rakt skaderekvisit
tillåter det.

I motion K37 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att riksdagen
avslår regeringens förslag om viss uppgiftsskyldighet för
sjukhusadministrationen (yrkande 2). Motionärerna anser att
gällande sekretessbestämmelser ligger på en relativt väl avvägd
nivå. Om sjukvårdsadministrationen ges lättnader i sekretessen
kan det enligt motionen medföra att personlig integritet och
rättssäkerhet kränks.

I motion K38 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas att riksdagen
avslår propositionen såvitt avser ändring av 7 kap. 1§
sekretesslagen (1980:100) (yrkande 1). Enligt motionärerna är
ändamålen forskning, statistik och administration så allmänt
angivna att det är svårt att skapa sig någon bild av vad denna
öppning i sekretesslagen kan innebära för den enskilde. Vidare
framhålls att flera remissinstanser har avstyrkt förslaget.
Bland dessa ingår datainspektionen, som har hävdat att man bör
invänta det arbete som utredningen (S 1988:02) om
informationsstrukturen m.m. för hälso- och sjukvården (INFHOS)
bedriver.

I motion K39 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c) yrkas att riksdagen
beslutar att 7 kap. 1 § fjärde stycket sekretesslagen skall ha
följande lydelse:

En landstingskommunal eller kommunal myndighet som bedriver
verksamhet som avses i första stycket får lämna uppgift till
annan sådan myndighet för forskning eller framställning av
statistik eller för administration på verksamhetsområdet. Utan
hinder av -- -- -- (yrkande 1).

I motionen hemställs vidare att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om avidentifiering
av personuppgifter före utlämnande (yrkande 2). Motionärerna
anser att det inte av propositionen framgår vilka skäl som
motiverar ett uppgiftsutlämnande för forskning, statistik och
administration med s.k. rakt skaderekvisit och att förslaget
medför ett avsevärt försvagat skydd för den enskilde. Uppgifter
för forskning och statistik bör enligt motionen avidentifieras
före överlämnandet. Särskilt allvarligt anses förslaget vara om
rätt att överföra personuppgifter för administration. En
generell rätt att överlämna patientuppgifter i s.k.
patientadministrativa system bör därför enligt motionen inte
medges. Endast de uppgifter som den mottagande myndigheten
rimligen kan behöva för sitt arbete bör utlämnas. Uppgifter för
vårdplanering, ekonomisk uppföljning och liknande administrativa
göromål bör enligt motionen avidentifieras före utlämnandet.

I motion 1990/91:K42 av Ylva Annerstedt (fp) yrkas att
riksdagen avslår förslaget till ändring i 7 kap. 1 §
sekretesslagen (yrkande 6). Motionären erinrar om att hon vid
ett flertal tillfällen krävt att centrala offentliga register
med integritetskänsliga uppgifter måste regleras i särskilda
lagar, s.k. registerlagar. I motionen nämns i sammanhanget
sådana personregister som förs av myndigheter inom hälso- och
sjukvården samt socialtjänsten och som är upprättade för vård-
och behandlingsändamål. Enligt motionen skulle ett genomförande
av det föreliggande förslaget -- utan att register av bl.a.
nyssnämnt slag har reglerats genom registerlagar -- komma att
medföra att ytterst känsliga uppgifter om enskilda personer
under icke betryggande former skulle kunna flyta omkring i stora
datasystem. Motionären betonar att under inga omständigheter ett
uppgiftslämnande mellan kommuner och landstingskommuner av
integritetskänsliga uppgifter får ske för administrativa
ändamål. I yrkande 7 i motionen (delvis) begärs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om s.k. registerlagar, dels för reglering av vart och ett av de
centrala statliga personregistren, dels för en allmän reglering
av personregister med känsligt innehåll inom hälso- och
sjukvården samt socialtjänsten.

Bakgrund

Det finns för närvarande ca 15 centrala register för forskning
och statistik som förs av socialstyrelsen. Uppgifterna till
dessa register hämtas från samtliga landstingskommuner och de
kommuner som inte ingår i dessa. Enligt propositionen lär det
finnas ca 300 register med patientuppgifter inom hälso- och
sjukvården.

De i detta sammanhang aktuella registren förs, liksom andra
personregister, enligt reglerna i datalagen. Det betyder att de
har inrättats med stöd av ett beslut av regeringen eller
riksdagen -- jämför 2 a § datalagen (1973:289) -- eller med
tillstånd av datainspektionen enligt 2§ samma lag. För
register som endast används för vård- eller behandlingsändamål
krävs dock inget sådant tillstånd. Datainspektionen har tillsyn
över registren och kan meddela föreskrifter för dem.

På samma sätt som uppgiftslämnande i vårdsyfte regleras av
sekretesslagen styr den lagen också möjligheterna till
uppgiftslämnande av sekretessbelagda uppgifter för forskning,
statistik och administration. I första hand är därvid
bestämmelsen om hälso- och sjukvårdssekretess i 7 kap. 1 §
sekretesslagen tillämplig. Enligt detta lagrum får uppgift inom
hälso- och sjukvården om enskilds hälsotillstånd eller
personliga förhållanden inte lämnas ut om det inte står klart
att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom
närstående lider men (s.k. omvänt skaderekvisit).

Propositionen

I propositionen konstateras att det vid sekretesslagens
tillkomst torde ha varit avsett att en skadeprövning enligt det
omvända skaderekvisitet i regel skall ske i varje enskilt fall,
alltså varje gång en uppgift lämnas ut från myndigheten, och att
ett mera rutinmässigt uppgiftslämnande av det slag som
förekommer och som inte är författningsreglerat bör bygga på en
mera generell skadeprövning.

Det framlagda förslaget innebär att uppgifter får lämnas från
en kommunal eller landstingskommunal myndighet som bedriver
verksamhet som avses i det aktuella lagrummets första stycke
till en annan sådan myndighet för forskning eller framställning
av statistik eller för administration på verksamhetsområdet.
Dock bör sekretess gälla för en uppgift, om det kan antas att
den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften
röjs.

I förevarande propositionsavsnitt diskuteras vidare huruvida,
som en remissinstans föreslagit, i ärendet även borde tas upp
frågan om lagreglering av vissa register. Departementschefen
erinrar om att i proposition 1990/91:60 om offentlighet,
integritet och ADB uttalats att vissa register hos bl.a.
socialstyrelsen på sikt bör regleras i lag. Enligt
departementschefen kräver dock frågan om vilka register som
skall lagregleras ytterligare överväganden, vilka inte har
ansetts kunna göras inom ramen för förevarande ärende.
Departementschefen framhåller vidare att hon inte kan se att
arbetet inom utredningen om informationsstrukturen m.m. inom
hälso- och sjukvården (INFHOS) kommer att påverka de aktuella
frågorna. Departementschefen kan inte finna skäl att i avvaktan
på det resultat utredningen kan komma fram till skjuta upp den
som det bedöms nödvändiga justeringen av reglerna i detta
avseende. (I det av INFHOS avgivna betänkandet /SOU 1991:18/
Informationsstruktur för hälso- och sjukvården -- en
utvecklingsprocess föreslås bl.a. att de centrala personregister
som bedöms vara nödvändiga att föra på central nivå skall
regleras i lag.)

I propositionen diskuteras vidare -- mot bakgrund av att två
remissinstanser ansett att ett villkor för uppgiftslämnande till
forskning är att uppgifterna är avidentifierade -- frågan om
s.k. krypterade forskningsregister. Departementschefen
konstaterar bl.a. att frågan om användande av krypterade
forskningsregister för närvarande övervägs av
Datalagsutredningen (Ju 1989:02), som väntas avlämna sitt
nästa delbetänkande under våren 1991. Vidare påpekas att
forskningsregister och andra register så långt det är möjligt
inte bör innehålla personnummer eller andra uppgifter som gör
att enskilda kan identifieras.

Riksdagsbehandling av proposition 1990/91:60 om offentlighet,
integritet och ADB

I betänkande 1990/91:KU11 med anledning av proposition
1990/91:60 om offentlighet, integritet och ADB behandlade
konstitutionsutskottet flera motioner i anslutning till frågan
om registerlagar. Enligt utskottets mening är det allmänt sett
av stor betydelse att en författningsreglering av ADB-register
kommer till stånd i syfte att stärka skyddet för de
registrerades integritet i samband med nödvändig registrering av
känsliga uppgifter i myndighetsregister. Utskottet ansåg i
likhet med vad som anförts i propositionen att register hos
socialstyrelsen, landstingskommunerna, kommunerna och
riksförsäkringsverket bör regleras i särskilda registerlagar.
Utskottet delade departementschefens uppfattning att det krävs
ingående överväganden i fråga om vilka register inom dessa
områden som bör lagregleras (bet. s. 11).

I betänkandet behandlades också bl.a. frågan om kryptering
(bet. s.28f.). Utskottet konstaterade att frågor om
kryptering skulle tas upp av datalagsutredningen. Utskottet fann
inte skäl att frångå sitt tidigare ställningstagande när det
gällde frågan om att hos regeringen begära en redovisning över
hur kryptering kan användas i olika datasystem. Riksdagen följde
utskottet (rskr. 160).

Socialutskottets yttrande

Socialutskottet redovisar följande bedömning (yttr. s. 44).

Vad först gäller förslaget om ökade möjligheter till
uppgiftslämnande för vissa ändamål inom eller mellan kommuner
och landsting instämmer utskottet i propositionens förslag.
Utskottet anser det därvid viktigt att onödiga uppgifter så
långt möjligt sorteras bort före ett utlämnande. Detta synsätt
är också propositionens. Utskottet kan inte finna att förslaget
kan leda till några nackdelar för den enskildes integritet eller
rättssäkerhet som motionärerna påstår. För de uppgifter som
lämnas till en annan myndighet inom hälso- och sjukvården med
stöd av den föreslagna bestämmelsen gäller samma starka
sekretess som före ett utlämnande.

Med hänsyn till det anförda föreslår socialutskottet att
samtliga här aktuella motioner avstyrks.

Konstitutionsutskottets bedömning

Konstitutionsutskottet får anföra följande. Utskottet delar
bedömningen i propositionen att -- av i propositionen angivna
skäl -- det nuvarande regelsystemet i fråga om uppgiftslämnande
mellan olika myndigheter inom den kommunala och
landstingskommunala hälso- och sjukvården för statistik,
forskning och administration nu bör justeras. Vid utformningen
av det aktuella förslaget har det gällt att åstadkomma en riktig
avvägning mellan, å ena sidan, intresset av att den enskildes
integritetsskydd inte träds för när samt, å andra sidan,
intresset av att kunna utlämna uppgifter för angivna ändamål.

I motionerna har bl.a. hävdats att eller ifrågasatts om det
framlagda förslaget är godtagbart med hänsyn till den enskildes
integritet och rättssäkerhet.

I propositionen ägnas som ovan framgått betydande utrymme åt
behandlingen av integritetsfrågan. Departementschefen har därvid
bl.a. framhållit följande.

Integritetsfrågan bör i första hand beaktas när man bestämmer
vilka slag av uppgifter som skall tillföras ett visst register.
Frågan får då bedömas med hänsyn bl.a. till uppgifternas art,
det sekretesskydd uppgifterna kommer att få hos mottagaren samt
den tekniska utformningen av informationssystemet. Detta bör
medföra bl.a. att uppgifter normalt inte lämnas för t.ex.
administrativa ändamål från en landstingskommun till en annan.
Vidare bör forskningsregister och andra register så långt det är
möjligt för verksamheten inte innehålla personnummer eller andra
uppgifter som gör att enskilda kan identifieras.
Envägskryptering kan vara ett betydelsefullt komplement till
sekretessregleringen för att skydda den enskildes integritet.

Socialutskottet har i sitt yttrande framhållit vikten av att
onödiga uppgifter så långt möjligt sorteras bort före ett
utlämnande. Socialutskottet har inte kunnat finna att förslaget
kan leda till några nackdelar för den enskildes integritet eller
rättssäkerhet som motionärerna påstått.

Konstitutionsutskottet delar socialutskottets bedömning.
Utskottet vill i sammanhanget särskilt understryka vad som i
propositionen uttalats om att forskningsregister och andra
register så långt det är möjligt för verksamheten inte skall
innehålla personnummer eller andra uppgifter som gör att
enskilda kan identifieras. När det gäller de föreslagna
lättnaderna i sekretessen för uppgifter utlämnade för
sjukvårdsadministrativa ändamål vill utskottet vidare erinra om
vikten av att sådana uppgifter inte blir tillgängliga hos den
andra myndigheten för andra ändamål. Som framhållits i
propositionen (prop. s.32) bör därför uppgifter om diagnos och
andra känsliga förhållanden i många fall kunna sorteras bort
innan uppgifterna lämnas ut för angivet ändamål.

Med hänvisning till det anförda får utskottet, som avstyrker
motionerna 1990/91:K37 yrkande 2, 1990/91:K38 yrkande 1,
1990/91:K39 yrkandena 1 och 2 samt 1990/91:K42 yrkandena 6 och 7
delvis, tillstyrka förslaget såvitt nu är i fråga.

6.2 Förslaget till lag om viss uppgiftsskyldighet inom hälso-
och sjukvården

Motionerna

Förslaget till lag om viss uppgiftsskyldighet inom hälso- och
sjukvården tas upp i tre av motionerna i ärendet. Förslaget
innebär att regeringen bemyndigas meddela föreskrifter för
kommuner och landstingskommuner att lämna uppgifter till
socialstyrelsen och läkemedelsverket för forskning och
statistikframställning inom hälso- och sjukvårdens område.

I motion 1990/91:K38 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas att
riksdagen avslår propositionens förslag såvitt avser förslag
till lag om viss uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården
(yrkande 2). Enligt motionärernas uppfattning bör centrala
offentliga register med integritetskänsliga uppgifter regleras i
särskild lag. I motionen framhålls att en sådan lagreglering
medför att medborgaren får en bättre överblick när det gäller
var uppgifter om honom själv finns och för vilket ändamål som
uppgifterna insamlas.

I motion 1990/91:K39 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c) yrkas att
riksdagen beslutar att avslå förslaget till lag om viss
uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården (yrkande 3).
Enligt motionen öppnar lagförslaget möjligheter för
informationsinsamling inom ett synnerligen brett område. I den
föreslagna lagen regleras endast de uppgiftsmottagande
myndigheterna medan användningsområdet för uppgiftsinsamlingen
generaliserats till forskning och statistikframställning.
Motionärerna finner det särskilt anmärkningsvärt att en
diskussion av säkerhetsproblemen ur den enskildes synvinkel
saknas liksom en analys av säkerhetsproblemen.

I motion 1990/91:K42 av Ylva Annerstedt (fp) yrkas att
riksdagen avslår förslaget om lag om viss uppgiftsskyldighet
inom hälso- och sjukvården (yrkande 5) och att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om s.k.
registerlagar, dels för reglering av vart och ett av de centrala
statliga personregistren, dels för en allmän reglering av
personregister med känsligt innehåll inom hälso- och sjukvården
samt socialtjänsten (yrkande 7 delvis). Motionären anser att
centrala offentliga register med integritetskänsliga uppgifter
måste regleras i särskilda s.k. registerlagar. Bestämmelser om
kryptering måste tas in i de aktuella registerlagarna enligt
motionen. Frågan om det s.k. informerade samtycket är också
viktigt att belysa.

Vidare yrkas i en motion från den senaste allmänna
motionstiden -- motion 1990/91:K423 av Anders Björck m.fl. (m)
-- att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om informationsrutiner mellan socialstyrelsen
och sjukvårdens olika enheter (yrkande 2). I motionen anförs
att data- och offentlighetskommittén påtalat att den
uppgiftsöverföring som i dag sker till socialstyrelsens
forsknings- och statistikregister från landstingen inte är
förenlig med sekretesslagen. En förutsättning för centrala
register av det slag det här gäller bör enligt motionen vara att
de har stöd i en särskild registerlag. Motionärerna anser det
nödvändigt att arbetet med den proposition om sekretess som
aviserats i budgetpropositionen sker skyndsamt.

Propositionen

Förslaget i förevarande del innebär att regeringen bemyndigas
att meddela föreskrifter för kommuner och landstingskommuner att
lämna uppgifter till socialstyrelsen och läkemedelsverket för
forskning och statistikframställning inom hälso- och sjukvårdens
område. I propositionen anges bl.a. (prop. s. 34) att det vid
utformningen av sådana föreskrifter givetvis ankommer på
regeringen att väga behovet av uppgifter för forskning och
statistikframställning mot enskildas integritetsintresse. Vidare
framhålls att vid bedömningen av vilka uppgifter som skall
lämnas har det sekretesskydd som uppgifterna får hos
socialstyrelsen och läkemedelsverket naturligtvis stor betydelse
(jfr 9 kap. 4 § och 13 kap. 3 § sekretesslagen).

Socialutskottets yttrande

Socialutskottet redovisar i yttrandet följande bedömning
(yttr. s. 44).

Utskottet konstaterar att den föreslagna lagen om
uppgiftsskyldighet inte innebär något ställningstagande till
vilka personregister för forskning och statistik som skall
finnas. Frågan om tillstånd till sådana register prövas av
datainspektionen och i vissa fall av riksdagen eller regeringen.
Utskottet delar konstitutionsutskottets tidigare bedömning
(1990/91:KU11) om lagreglering av sådana register.

Med hänvisning till det anförda föreslår socialutskottet att
samtliga här aktuella motioner avstyrks.

Konstitutionsutskottets bedömning

Konstitutionsutskottet får anföra följande. Genom förslaget i
denna del bemyndigas regeringen att meddela föreskrifter för
kommuner och landstingskommuner att lämna uppgifter till
socialstyrelsen och läkemedelsverket för forskning och
statistikframställning inom hälso- och sjukvårdens område.

Avslag på förslaget yrkas i de i detta avsnitt aktuella
följdmotionerna. I motionerna 1990/91:K38, 1990/91:K42 och
1990/91:K423 framhålls det angelägna i att centrala offentliga
register med integritetskänsliga uppgifter regleras i särskilda
s.k. registerlagar. Enligt motion 1990/91:K39 öppnar förslaget
möjligheter för informationssamling inom ett synnerligen brett
område.

Som framhållits i socialutskottets yttrande innebär förslaget
inte något ställningstagande till vilka personregister för
forskning och statistik som skall finnas. Frågan om tillstånd
för sådana register prövas av datainspektionen och i vissa fall
av riksdagen eller regeringen. Konstitutionsutskottet har
nyligen framhållit (1990/91:KU11) att det i och för sig allmänt
sett är av stor betydelse att en författningsreglering av
ADB-register kommer till stånd i syfte att stärka skyddet för de
registrerades integritet i samband med nödvändig registrering av
känsliga uppgifter i myndighetsregister. Utskottet uttalade
vidare att register hos bl.a. socialstyrelsen borde regleras i
särskilda registerlagar. Som utskottet därvid konstaterade krävs
emellertid ingående överväganden i fråga om vilka register inom
dessa områden som bör lagregleras. Enligt utskottets mening
finns inte skäl att i avvaktan på vad som kan bli resultatet av
denna fråga vänta med förevarande förslag.

Med anledning av vad som anförts i motion 1990/91:K39 får
utskottet erinra om att det -- såsom understrukits i
propositionen -- ankommer på regeringen att vid utformningen av
föreskrifter med stöd av det i förslaget givna bemyndigandet
väga behovet av uppgifter för forskning och
statistikframställning mot enskildas integritetsintresse. Vid
bedömningen av vilka uppgifter som skall lämnas har det
sekretesskydd som uppgifterna får hos socialstyrelsen och
läkemedelsverket naturligtvis stor betydelse. Utskottet, som
finner integritetsaspekten tillräckligt beaktad, tillstyrker
förslaget. Motionerna 1990/91:K38 yrkande 2, 1990/91:K39 yrkande
3, 1990/91:K42 yrkandena 5 och 7 delvis samt 1990/91:K423
yrkande 2 avstyrks.

7. Översyn av sekretesslagen

Motionerna

I fem av motionerna i ärendet begärs att regeringen gör en
översyn av sekretesslagstiftningen. I några av dessa motioner
begärs en generell översyn medan återstående motioner avser en
översyn av begränsade delar av denna lagstiftning.

I motion 1990/91:K423 yrkande 3 av Anders Björck m.fl. (m)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts angående översyn av myndigheters tillämpning
av sekretesslagstiftningen.

Motionärerna anser att det finns två viktiga skäl som talar
för att regeringen bör ta initiativ till en översyn av hur
svenska myndigheter tillämpar sekretesslagstiftningen. Enligt
motionärerna skulle en sådan översyn dels leda till en bättre
tillämpning, dels ge regering och riksdag en bättre bild av hur
den sekretess fungerar som ibland är en förutsättning för
inrättande av vissa datasystem. Enligt motionen bör riksdagen
som sin mening ge regeringen det anförda till känna.

I motion 1990/91:K405 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att sekretessreglerna måste ses över för att
underlätta arbetet med att hjälpa utsatta barn (yrkande 1). I
motionen tas utredningar om sexuella övergrepp mot barn upp.
Motionärerna anser att det härvid är nödvändigt att samordna
rättsväsende, socialförvaltning och aktuella vårdinsatser. I
syfte att underlätta samarbetet bör enligt motionen en översyn
av gällande sekretessregler ske.

I motion So276 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om socialtjänstlagens och skollagens utformning samt om behovet
av en översyn av sekretesslagen (yrkande 3). Motionärerna anser
att skolans, hemmets och socialtjänstens gemensamma ansvar för
elevernas sociala utveckling bör anges i socialtjänstlagen och
skollagen. Motionärerna framhåller vikten av att
sekretesslagstiftningen har en sådan utformning att samarbetet
mellan berörda organ inte förhindras. En översyn av
sekretesslagen, för att komma till rätta med de problem som
finns när det gäller information mellan myndigheter, är enligt
motionen därför angelägen.

I motion K39 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c) yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till en generell översyn av
sekretesslagstiftningen enligt vad som anförts i motionen
(yrkande 4). Motionärerna anser att de upprepade ändringar av
sekretesslagen som gjorts sedan den trädde i kraft för tio år
sedan medfört att den blivit svåröverskådlig och svår att
tillämpa. Sekretesskyddet bör enligt motionen endast brytas i de
fall detta kan förväntas vara till gagn för de människor
uppgifterna avser eller när ett starkt allmänintresse kräver
det. Vid en översyn anses det också angeläget att regler skapas
som möjliggör ett samarbete mellan skola, socialtjänst och
hälso- och sjukvård kring barn med problem.

I motion K41 av Margitta Edgren (fp) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
en översyn av sekretesslagstiftningen och en attitydförändring i
myndighetskulturen (yrkande 2). Enligt motionen bör denna
översyn syfta till att öppenheten i samhället ökar på
medborgarnas villkor och inte bakom deras rygg.

Promemorian (Ds 1990:11)

Den i motionerna 1990/91:So276 och 1990/91:K39 berörda frågan
om sekretessen mellan socialtjänsten -- under vilken bl.a.
förskole- och fritidshemsverksamhet faller -- och skolan
behandlas i den i det föregående omnämnda promemorian i ärendet.
I promemorian diskuteras frågan om huruvida lättnader i
sekretessen bör införas i förhållande till andra myndigheter
utanför vårdområdet, t.ex. till skolan. Om man från
socialtjänstens sida -- i arbetet med att bistå barn som har
allvarliga problem -- anser det nödvändigt att skolan medverkar
i detta stöd, torde enligt promemorian uppgifter kunna lämnas
från socialtjänsten till skolan med stöd av 1 kap. 5§
sekretesslagen. Med hänvisning till det anförda bör enligt
promemorian inte nu föreslås några lättnader i sekretessen
mellan socialtjänsten och skolan (promemorian s. 43).

Propositionen

Någon lättnad i sekretessen som innebär att uppgifter skall
kunna lämnas från vårdmyndigheterna till myndigheter utanför
vårdområdet utöver vad som för närvarande gäller bör enligt
propositionen nu inte införas (prop. s. 16). Enligt
propositionen motiveras detta ställningstagande inte minst av
att uppgifterna får ett sämre sekretesskydd utanför vårdområdet.

Socialutskottets yttrande

Socialutskottet redovisar i sitt yttrande följande bedömningar
av de i motionen upptagna frågorna (yttr. s. 52).

Den föreslagna ändringen i 14 kap. 2 § SekrL innebär bl.a. att
samarbetet mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten
underlättas i utredningar om om sexuella övergrepp. När det
gäller samarbetet mellan socialtjänsten och skolan delar
utskottet den uppfattning som framförs i departementspromemorian
om skälen till varför någon lättnad i sekretessen inte nu bör
göras.

Enligt uppgift följer man i regeringskansliet med
uppmärksamhet tillämpningen av sekretesslagstiftningen. En
översyn av vissa sekretessfrågor inom vårdområdet har också
genomförts på riksdagens initiativ, som resulterat i nu
föreliggande proposition. Socialutskottet finner därför såvitt
avser utskottets beredningsområde inte anledning för riksdagen
att ta initiativ till en allmän översyn av tillämpningen.

Med hänvisning till det anförda föreslår socialutskottet att
motionerna 1990/91:K39 yrkande 4, 1990/91:K41 yrkande 2,
1990/91:K405 yrkande 1 och 1990/91:So276 yrkande 3 avslås. --
(Den återstående motionen i förevarande avsnitt -- motion
1990/91:K423 yrkande 3 -- har inte varit föremål för
socialutskottets yttrande.)

Konstitutionsutskottets bedömning

I förevarande avsnitt föreligger till bedömning fem motioner i
vilka alla begärts att regeringen gör en översyn av
sekretesslagstiftningen. I tre av motionerna -- motionerna
1990/91:K39, 1990/91:K41 och 1990/91:K423 -- begärs en mera
generell översyn av lagstiftningen medan det i de båda
återstående motionerna -- motionerna 1990/91:K405 och
1990/91:So276 begärs en översyn av vissa sekretessfrågor.

Vad först angår sistnämnda båda motioner får
konstitutionsutskottet anföra följande.

I motion 1990/91:K405 begärs att en översyn görs av vissa
sekretessregler för att underlätta arbetet med att hjälpa
utsatta barn. I motionen tas därvid särskilt upp utredningar om
sexuella övergrepp mot barn.

Utskottet kan konstatera att den i det föregående tillstyrkta
ändringen i 14 kap. 2 § sekretesslagen bl.a. syftar till att
underlätta samarbetet mellan hälso- och sjukvården samt
socialtjänsten i utredningar av i motionen angivet slag.
Utskottet finner inte påkallat att ta det i motionen begärda
initiativet. Med det anförda avstyrker utskottet motion
1990/91:K405 yrkande 1.

I motion 1990/91:So276 begärs bl.a. att en översyn företas av
de sekretessregler som har betydelse för samarbetet mellan
socialtjänsten och skolan.

Som ovan framgått har frågan om uppgiftsutbyte mellan
vårdmyndigheterna å ena sidan och skolan å andra sidan berörts i
den i ärendet föreliggande departementspromemorian. Enligt
propositionen (prop. s. 16) har därvid emellertid inte kommit
fram tillräckliga skäl för att nu förordna om undantag för
sekretess på detta område. I propositionen motiveras
ställningstagandet inte minst av att uppgifterna får ett sämre
sekretesskydd utanför vårdområdet.

Utskottet, som utgår ifrån att man i regeringskansliet med
uppmärksamhet följer tillämpningen den fråga som tagits upp i
motionen, finner inte anledning att ta det i motionen begärda
initiativet. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
motion 1990/91:So276 yrkande 3.

I de återstående motionerna begärs, som tidigare framgått, en
generell översyn av sekretesslagstiftningen. Utskottet vill med
anledning härav erinra om nedanstående uttalanden (1990/91:KU10
s.32), vilka utskottet gjorde tidigare under detta riksmöte
vid behandlingen av en motion av samma innebörd som den nu
aktuella motionen 1990/91:K423.

Myndigheternas sätt att tillämpa sekretesslagstiftningen kan
på olika sätt bli föremål för prövning och kontroll. Till en
början får här erinras om den verksamhet som består i att en
myndighets beslut i ärenden om utlämnande av uppgifter i
allmänna handlingar efter överklagande blir överprövade av
förvaltningsdomstol eller annat organ. Till detta kommer bl.a.
den insyn och kontroll som sker genom JOs och JKs verksamhet.
Båda dessa kontrollorgan har under senare år i sina årliga
publikationer redovisat ett stort antal fall rörande olika
myndigheters sätt att tillämpa sekretesslagstiftningen. När det
gäller upptagningar som förs med hjälp av automatisk
databehandling (ADB) kan vidare erinras om de särskilda
tillsynsuppgifter m.m. som lagts på datainspektionen. Från
regeringskansliet har upplysts att man med uppmärksamhet följer
tillämpningen av sekretesslagstiftningen. Det kan i sammanhanget
anmärkas att sekretesslagen tillhör den grupp lagar som ofta får
anpassas till utvecklingen.

Utskottet anser självfallet att det är av största vikt att
statsmakterna har god kunskap om hur myndigheterna tillämpar
gällande sekretessbestämmelser, särskilt med hänsyn till de
särskilda problem i fråga om offentlighet och sekretess som kan
följa med den ökade ADB-användningen. Utskottet anser emellertid
inte att det -- mot bakgrund av vad utskottet ovan redovisat i
fråga om föreliggande prövnings- och kontrollmöjligheter m.m. --
för närvarande finns anledning för riksdagen att ta det i
motionen begärda initiativet om en allmän översyn av
sekretesslagstiftningens tillämpning.

Utskottet finner inte att vad som nu framkommit givit
anledning att frångå detta ställningstagande, som godtogs av
riksdagen (rskr. 30). Med det anförda avstyrker utskottet
motionerna 1990/91:K39 yrkande 4, 1990/91:K41 yrkande 2 och
1990/91:K423 yrkande 3.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionen i dess helhet

att riksdagen avslår motion 1990/91:K41 yrkande 1,

2. beträffande förslaget till ändring i 14 kap. 2§
sekretesslagen

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:K37 yrkande 1
och 1990/91:K42 yrkandena 1--3 antar det i proposition
1990/91:111 framlagda förslaget till lag om ändring i
sekretesslagen (1980:100) såvitt avser 14 kap. 2 §,

res. 1 (v)
res. 2 (fp)

3. beträffande informationen mellan socialnämnder

att riksdagen avslår motion 1990/91:K405 yrkande 2,

4. beträffande samarbete mellan apotek och vårdmyndigheter
för att ingripa mot läkemedelsmissbruk

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K40 och 1990/91:K42
yrkande 4,

res. 3 (fp)

5. beträffande sekretess inom myndigheter på hälso- och
sjukvårdsområdet

att riksdagen avslår motion 1990/91:K42 yrkande 8,

res. 4 (m, fp, c, mp)

6. beträffande förslaget till ändring i 7 kap. 1 §
sekretesslagen

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:K37 yrkande 2,
1990/91:K38 yrkande 1, 1990/91:K39 yrkandena 1 och 2 samt
1990/91:K42 yrkandena 6 och 7 delvis antar det i propositionen
framlagda förslaget till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100) såvitt avser 7 kap. 1 §,

res. 5 (m)
res. 6 (fp)
res. 7 (c)

7. beträffande förslaget till lag om viss uppgiftsskyldighet
inom hälso- och sjukvården

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:K38 yrkande 2,
1990/91:K39 yrkande 3, 1990/91:K42 yrkandena 5 och 7 delvis
samt 1990/91:K423 yrkande 2 antar det i propositionen framlagda
förslaget till lag om viss uppgiftsskyldighet inom hälso- och
sjukvården,

res. 8 (m, fp)
res. 9 (c)

8. beträffande översyn av sekretessregler gällande utsatta
barn

att riksdagen avslår motion 1990/91:K405 yrkande 1,

res. 10 (fp)

9. beträffande översyn av sekretessregler rörande
socialtjänsten/skolan

att riksdagen avslår motion 1990/91:So276 yrkande 3,

res. 11 (c)

10. beträffande en generell översyn av sekretesslagen

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K39 yrkande 4,
1990/91:K41 yrkande 2 och 1990/91:K423 yrkande 3.

res. 12 (m)
res. 13 (c)

Stockholm den 23 april 1991

På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Kurt Ove Johansson (s),
Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Hans
Nyhage (m), Anita Modin (s), Torgny Larsson (s), Elisabeth
Fleetwood (m), Bengt Kindbom (c), Bo Hammar (v), Hans Leghammar
(mp), Ulla Pettersson (s), Rosa-Lill Wåhlstedt (s), Stig
Bertilsson (m), Ingela Mårtensson (fp) och Margareta Persson
(s).

Reservationer

1. Förslaget till ändring i 14 kap. 2§ sekretesslagen
(mom.2)

Bo Hammar (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar
med "Utskottet får" och på s. 8 slutar med "aktuell del" bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som anförts i motionen att
gällande sekretessbestämmelser ligger på en relativt väl avvägd
nivå. En förändring kan medföra att personlig integritet och
rättssäkerhet kränks. När det gäller missbrukare anser utskottet
att ett informationsutbyte lika gärna kan resultera i att man
blir mindre benägen att söka vård av rädsla för andra
ingripanden än man tänkt sig. Beträffande gravida kvinnor som
missköter sig räcker, enligt utskottet, gällande lagar -- LVU
och LVM -- för att ge myndigheter den information som behövs för
ett ingripande.

På grund av det anförda motsätter sig utskottet regeringens
förslag till tillägg till 14 kap. 2 § sekretesslagen. Vid
angivna förhållanden finns inte anledning för utskottet att ingå
i prövning av de förslag till ändringar i förslaget som begärts
i motion 1990/91:K42.

Med hänvisning till det anförda förordar således utskottet att
riksdagen -- med bifall till motion 1990/91:K37 yrkande 1 och
med avslag på motion 1990/91:K42 yrkandena 1--3 -- avslår
propositionen i denna del.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:

2. beträffande förslaget till ändring i 14 kap. 2 §
sekretesslagen

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K37 yrkande 1 och
med avslag på motion 1990/91:K42 yrkandena 1--3 avslår det i
proposition 1990/91:111 framlagda förslaget till lag om ändring
i sekretesslagen (1980:100) såvitt avser 14 kap. 2 §.

2. Förslaget till ändring i 14 kap. 2 § sekretesslagen
(mom.2)

Birgit Friggebo och Ingela Mårtensson (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar
med "Utskottet får" och på s. 8 slutar med "aktuell del" bort ha
följande lydelse:

Utskottet får -- -- -- = utskottet (se s. 6--7) -- -- --
nödvändiga insatsen.

Konstitutionsutskottet får anföra följande. Det är av vikt att
den föreslagna undantagsbestämmelsen inte ges en så vid
tillämpning att den enskilde avstår från att söka hjälp för sitt
missbruk av rädsla för att känsliga uppgifter som lämnas sprids
vidare. Detta innebär att utlämnande av uppgifter om en enskild
bör ske i restriktiv omfattning. Dessutom bör de uppgifter som
lämnas ut vara relevanta i det enskilda fallet. För att uppnå
detta fordras, såsom förordats i motion 1990/91:K42, att texten
till det föreslagna nya sjunde stycket till lagrummet
omformuleras till att avse endast aktuella uppgifter som är av
väsentlig betydelse för att den enskilde skall få nödvändig
vård. Utskottet biträder alltså motion 1990/91:K42 yrkande 2.

I motionen -- -- -- = utskottet (se s. 8) -- -- -- nödvändig
insats.

Konstitutionsutskottet får anföra följande. Ett
förtroendefullt samarbete är en förutsättning för ett
framgångsrikt behandlingsarbete. För att detta inte skall
undergrävas är det viktigt att myndigheten före en
sekretessbedömning alltid i första hand prövar om sekretessen
kan brytas av ett samtycke från den enskilde. Utskottet anser i
likhet med vad som anförts i motion 1990/91:K42 att detta
måste framgå av det aktuella lagrummet. Utskottet biträder
alltså motion 1990/91:K42 yrkande 1.

Utskottet har i bilaga 2 gjort ändringar och tillägg i
regeringens lagförslag i enlighet med vad som begärts i motion
1990/91:K42 yrkandena 1 och 2. Med hänvisning till det ovan
anförda föreslår utskottet att riksdagen med bifall till motion
1990/91:K42 yrkandena 1 och 2 och med avslag på motionerna
1990/91:K37 yrkande 1 och 1990/91:K42 yrkande 3 antar den
lydelse som det aktuella lagrummet erhåller i den som
reservanternas förslag i bilaga 2 betecknade lydelsen.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:

2. beträffande förslaget till ändring i 14 kap. 2 §
sekretesslagen

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K42 yrkandena 1
och 2 och med avslag på motionerna 1990/91:K37 yrkande 1 och
1990/91:K42 yrkande 3 antar den lydelse som det aktuella
lagrummet erhåller i den som reservanternas förslag i bilaga
2 betecknade lydelsen.

3. Samarbete mellan apotek och vårdmyndigheter för att ingripa
mot läkemedelsmissbruk (mom.4)

Birgit Friggebo och Ingela Mårtensson (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11
börjar med "Konstitutionsutskottet får" och på s. 12 slutar med
"1990/91:K42 yrkande 4" bort ha följande lydelse:

Konstitutionsutskottet får anföra följande. De problem som
tagits upp i motionerna har under lång tid påtalats i bl.a.
olika riksdagsmotioner utan att regeringen vidtagit några
åtgärder för att lösa problemen. Utskottet anser inte att de
skäl som angivits i propositionen för att ytterligare vänta med
att åtgärda saken är godtagbara. Utskottet anser det därför
nödvändigt att regeringen nu skyndsamt tar upp frågan till
beredning och därefter återkommer till riksdagen med förslag
till lättnader i föreliggande sekretessbestämmelser i enlighet
med vad som anförts i motionerna. Vad utskottet
sålunda anfört med anledning av motionerna 1990/91:K40 och
1990/91:K42 yrkande 4 bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande
lydelse:

4. beträffande samarbete mellan apotek och vårdmyndigheter
för att ingripa mot läkemedelsmissbruk

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K40 och
1990/91:K42 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

4. Sekretess inom myndigheter på hälso- och sjukvårdsområdet
(mom.5)

Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage (m),
Elisabeth Fleetwood (m), Bengt Kindbom (c), Hans Leghammar (mp),
Stig Bertilsson (m) och Ingela Mårtensson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14
börjar med "I propositionen" och slutar med "motion 1990/91:K42
yrkande 8" bort ha följande lydelse:

Konstitutionsutskottet får vid bedömningen av frågan om
behovet av den i motionen begärda lagstiftningen erinra om
följande.

Vid sekretesslagens tillkomst framhölls att lagens regler om
sekretess mellan myndigheter -- däribland det nu aktuella
lagrummet (1 kap. 3§ sekretesslagen) -- innebar en provisorisk
lösning och att frågan skulle bli föremål för ytterligare
utredning, bl.a. i samband med det arbete som bedrevs av
datalagstiftningskommittén (KU 1979/80:37 s.12). Någon slutlig
lösning av frågan har emellertid därefter inte kommit till
stånd, trots att den gällande regleringen medfört ganska
omfattande tolknings- och tillämpningsproblem -- inte minst på
hälso- och sjukvårdsområdet. Detta har särskilt gällt frågan om
i vilken utsträckning hälso- och sjukvården inom en
landstingskommun skall anses uppdelad på olika myndigheter och
på självständiga verksamhetsgrenar inom en myndighet.

Enligt utskottets mening är det angeläget att föreliggande
problem, som alltså funnits i omkring tio år, nu skyndsamt får
sin lösning. Utskottet ställer sig därför bakom det i motionen
framställda yrkandet om en ändrad lagstiftning som klargör
tolkningen av begreppen myndighet och basenhet vid tillämpningen
av sekretesslagen. Vid bestämmande av vad som skall vara en
självständig verksamhetsgren inom hälso- och sjukvården bör
bl.a. beaktas vissa uttalanden i saken av data- och
offentlighetskommittén (DOK) i betänkandet (SOU 1986:24)
Integritetsskyddet i informationssamhället 1 (se s.65f.).
Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion 1990/91:K42
yrkande 8 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande
lydelse:

5. beträffande sekretess inom myndigheter på hälso- och
sjukvårdsområdet

att riksdagen med anledning av motion 1990/911:K42 yrkande 8
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Förslaget till ändring i 7 kap. 1 § sekretesslagen
(mom.6)

Hans Nyhage, Elisabeth Fleetwood och Stig Bertilsson (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18
börjar med "Konstitutionsutskottet får" och på s. 19 slutar med
"är i fråga" bort ha följande lydelse:

Konstitutionsutskottet anser inte att skyddet för den
enskildes integritet blivit tillräckligt beaktat i det framlagda
förslaget, som innebär att uppgifter skall få lämnas mellan
olika myndigheter inom den kommunala och landstingskommunala
hälso- och sjukvården för forskning, statistik och
administration. I förslaget är dessa ändamål så allmänt angivna
att det enligt utskottets mening är svårt att föreställa sig vad
denna lättnad i sekretessen kan komma att innebära för den
enskilde. Skyddet för den enskildes integritet är i dag för
svagt. Den oro många känner inför myndigheternas
uppgiftsinsamlande har därför, enligt utskottet, en saklig
grund. Utskottet anser att det är särskilt viktigt att den
enskilde inom hälso- och sjukvården med förtroende kan lämna
ifrån sig känsliga uppgifter. Det anförda innebär att utskottet
förordar att riksdagen -- med bifall till motion 1990/91:K38
yrkande 1 och med anledning av motionerna 1990/91:K39 yrkande 1
och 1990/91:K42 yrkande 6 -- avslår förevarande förslag. Övriga
motioner i detta avsnitt avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande
lydelse:

6. beträffande förslaget till ändring i 7 kap. 1 §
sekretesslagen

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K38 yrkande 1,
med anledning av motionerna 1990/91:K39 yrkande 1 och
1990/91:K42 yrkande 6 samt med avslag på motionerna
1990/91:K37 yrkande 2, 1990/91:K39 yrkande 2 och 1990/91:K42
yrkande 7 delvis avslår det i propositionen framlagda förslaget
till ändring i sekretesslagen (1980:100) såvitt avser 7 kap.
1§.

6. Förslaget till ändring i 7 kap. 1 § sekretesslagen
(mom.6)

Birgit Friggebo och Ingela Mårtensson (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18
börjar med "Konstitutionsutskottet får" och på s. 19 slutar med
"är i fråga" bort ha följande lydelse:

Konstitutionsutskottet får anföra följande. Regeringens
förslag om friare uppgiftslämnande mellan olika kommunala
myndigheter rör registeruppgifter av ofta mycket
integritetskänsligt slag. Som utskottet nyligen framhållit vid
behandlingen av proposition 1990/91:60 om offentlighet,
integritet och ADB är det allmänt sett av stor betydelse att en
författningsreglering av ADB-register kommer till stånd i syfte
att stärka skyddet för de registrerades integritet i samband med
nödvändig registrering av känsliga uppgifter i
myndighetsregister. Detta gäller inte minst i fråga om register
på det område som här är aktuellt. Utskottet delar den i motion
1990/91:K42 framförda uppfattningen att det är nödvändigt att
först avgöra frågan om specialreglering av personregister inom
kommuner och landsting på förevarande område innan ett friare
uppgiftslämnande mellan olika myndigheter kan tillåtas.
Utskottet anser således i likhet med motion 1990/91:K42 yrkande
6 att förslaget skall avslås. Vad utskottet ovan anfört med
anledning av motion 1990/91:K42 yrkande 7 delvis bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande
lydelse:

6. beträffande förslaget till ändring i 7 kap. 1 §
sekretesslagen

att riksdagen dels med bifall till motion 1990/91:K42
yrkande 6, med anledning av motionerna 1990/91:K38 yrkande 1 och
1990/91:K39 yrkande 1 och med avslag på motionerna
1990/91:K37 yrkande 2 och 1990/91:K39 yrkande 2 avslår det i
propositionen framlagda förslaget till ändring i sekretesslagen
(1980:100) såvitt avser 7 kap. 1 §, dels med anledning av
motion 1990/91:K42 yrkande 7 delvis som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Förslaget till ändring i 7 kap. 1 § sekretesslagen
(mom.6)

Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18
börjar med "Konstitutionsutskottet får" och på s. 19 slutar med
"är i fråga" bort ha följande lydelse:

Konstitutionsutskottet anser inte att i propositionen angivits
tillräckliga motiv för den föreslagna förändringen av av
reglerna rörande uppgiftslämnande mellan olika myndigheter inom
den kommunala och landstingskommunala hälso- och sjukvården för
statistik, forskning och administration. Enligt utskottets
mening är det mycket som talar för att ett genomförande av
förslaget skulle medföra en icke godtagbar försämring av den
enskildes integritetsskydd. Mot angiven bakgrund är utskottet i
likhet med motionärerna i motion 1990/91:K39 yrkande 1 -- och i
motionerna 1990/91:K38 yrkande 1 och 1990/91:K42 yrkande 6 --
inte berett att tillstyrka förslaget.

Utskottet vill i detta sammanhang tillägga följande. En
förutsättning för att uppgiftslämnande för forskning och
statistik skall kunna godtas bör vara att uppgifterna i fråga
har avidentifierats före överlämnandet, om inte regeringen i
särskild ordning medgivit annat. När det gäller uppgiftslämnande
för administration bör en utgångspunkt vara att endast sådana
patientuppgifter i s.k. patientadministrativa system får
utlämnas som den mottagande myndigheten rimligen kan behöva för
sitt arbete. Uppgifter för vårdplanering, ekonomisk uppföljning
och liknande administrativa göromål bör alltid ha
avidentifierats före ett utlämnande. Vad utskottet sålunda
anfört med anledning av motion 1990/91:K39 yrkande 2 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande
lydelse:

6. beträffande förslaget till ändring i 7 kap. 1 §
sekretesslagen

att riksdagen dels med anledning av motionerna 1990/91:K38
yrkande 1, 1990/91:K39 yrkande 1 och 1990/91:K42 yrkande 6 och
med avslag på motionerna 1990/91:K37 yrkande 2 och 1990/91:K42
yrkande 7 delvis avslår det i propositionen framlagda förslaget
till ändring i sekretesslagen (1980:100) såvitt avser 7kap.
1§, dels med anledning av motion 1990/91:K39 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Förslaget till lag om viss uppgiftsskyldighet inom hälso-
och sjukvården (mom.7)

Birgit Friggebo (fp), Hans Nyhage (m), Elisabeth Fleetwood
(m), Stig Bertilsson (m) och Ingela Mårtensson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21
börjar med "Som framhållits" och slutar med "yrkande 2 avstyrks"
bort ha följande lydelse:

Konstitutionsutskottet anser det viktigt att olika
hälsoregister m.m. kan utnyttjas för att bl.a. uppdaga och
kartlägga hälsorisker. Utskottet motsätter sig emellertid det
framlagda förslaget till lag om uppgiftsskyldighet inom hälso-
och sjukvården. Enligt utskottet bör som framhållits i
motionerna 1990/91:K38, 1990/91:K42 och 1990/91:K423 centrala
register med integritetskänsliga uppgifter regleras i särskilda
s.k. registerlagar. En sådan reglering skulle medföra att
medborgarna fick en bättre överblick när det gäller vilka
register som finns och för vilka ändamål som uppgifterna samlas
in. Såsom begärts i motion 1990/91:K42 yrkande 7 delvis bör
detta ges regeringen till känna. Med hänvisning till det anförda
föreslår utskottet att riksdagen dels avslår förslaget till
lag om viss uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården
dels med anledning av motion 1990/91:K42 yrkande 7 delvis
som sin mening ger riksdagen till känna vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande
lydelse:

7. beträffande förslaget till lag om viss uppgiftsskyldighet
inom hälso- och sjukvården

att riksdagen dels med bifall till motionerna 1990/91:K38
yrkande 2 och 1990/91:K42 yrkande 5 och med anledning av
motionerna 1990/91:K39 yrkande 3 och 1990/91:K423 yrkande 2
avslår det i propositionen framlagda förslaget till lag om viss
uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården dels med
anledning av motion 1990/91:K42 yrkande 7 delvis som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Förslaget till lag om viss uppgiftsskyldighet inom hälso-
och sjukvården (mom.7)

Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21
börjar med "Som framhållits" och slutar med "yrkande 2 avstyrks"
bort ha följande lydelse:

Enligt konstitutionsutskottets mening öppnar det föreliggande
förslaget möjlighet till informationsinsamling inom ett
synnerligen brett område. Trots detta saknas i propositionen
nästan helt en diskussion och en analys av säkerhetsproblemen ur
den enskildes synvinkel. Utskottet motsätter sig förslaget. Med
hänvisning till det anförda förordar utskottet att riksdagen --
med bifall till motion 1990/91:K39 yrkande 3 och med anledning
av motionerna 1990/91:K38 yrkande 2, 1990/91:K42 yrkande 5 och
1990/91:K423 yrkande 2 -- avslår förslaget till lag om viss
uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården. Motion
1990/91:K42 yrkande 7 delvis avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande
lydelse:

7. beträffande förslaget till lag om viss uppgiftsskyldighet
inom hälso- och sjukvården

att riksdagen dels med bifall till motion 1990/91:K39
yrkande 3 och med anledning av motionerna 1990/91:K38 yrkande 2,
1990/91:K42 yrkande 5 och 1990/91:K423 yrkande 2 avslår det i
propositionen framlagda förslaget till lag om viss
uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården, dels avslår
motion 1990/91:K42 yrkande 7 delvis.

10. Översyn av sekretessregler gällande utsatta barn
(mom.8)

Birgit Friggebo och Ingela Mårtensson (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24
börjar med "Utskottet kan" och slutar med "1990/91:K405 yrkande
1" bort ha följande lydelse:

Utskottet får anföra följande. Utskottet delar den i motion
1990/91:K405 framförda uppfattningen att det är angeläget att
förbättra samordningen av bl.a. polisens och socialnämndernas
insatser vid utredningar om sexuella övergrepp mot barn. I syfte
att underlätta ett sådant samarbete bör som förordats i motionen
en översyn av sekretesslagstiftningen på området nu komma till
stånd. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionen
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande
lydelse:

8. beträffande översyn av sekretessregler gällande utsatta
barn

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:K405 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Översyn av sekretessregler rörande socialtjänsten/skolan
(mom.9)

Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24
börjar med "Som ovan" och slutar med "1990/91:So276 yrkande 3"
bort ha följande lydelse:

Konstitutionsutskottet vill erinra om att det i olika
sammanhang, bl.a. i tidigare riksdagsmotioner, ifrågasatts om
den nuvarande sekretessregleringen rörande uppgiftslämnande
mellan socialtjänsten och skolan är lämpligt utformad utifrån
intresset av ett väl fungerande samarbete mellan berörda organ
på detta område. Enligt utskottets mening är det därför att
beklaga att frågan i förevarande ärende endast blivit summariskt
behandlad. Utskottet anser i likhet med vad som begärts i motion
1990/91:So276 att den aktuella sekretesslagstiftningen bör ses
över i angivet syfte. Vad utskottet sålunda anfört med anledning
av motionen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande
lydelse:

9. beträffande översyn av sekretessregler rörande
socialtjänsten/skolan

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So276 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. En generell översyn av sekretesslagen (mom.10)

Hans Nyhage, Elisabeth Fleetwood och Stig Bertilsson (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24
börjar med "I de återstående" och på s. 25 slutar med
"1990/91:K423 yrkande 3" bort ha följande lydelse:

I de återstående motionerna begärs, som tidigare framgått, en
generell översyn av sekretesslagstiftningen. Med anledning härav
får utskottet anföra följande. Sekretesslagen har varit i kraft
i drygt tio år. Under denna tid har någon allmän översyn av
myndigheternas tillämpning av sekretesslagstiftningen inte
företagits. Utskottet delar den i motion 1990/91:K423 framförda
uppfattningen att tiden nu är inne för en sådan översyn.
Utskottet vill i sammanhanget peka på de särskilda problem i
fråga om offentlighet och sekretess som den ökade
ADB-användningen kan medföra för myndigheterna. Vad utskottet
sålunda anfört med anledning av motion 1990/91:K423 yrkande 3
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Motionerna 1990/91:K39 yrkande 4 och 1990/91:K41 yrkande 2
avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande
lydelse:

10. beträffande en generell översyn av sekretesslagen

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K423 yrkande 3
och med avslag på motionerna 1990/91:K39 yrkande 4 och
1990/91:K41 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

13. En generell översyn av sekretesslagen (mom.10)

Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24
börjar med "I de återstående" och på s. 25 slutar med
"1990/91:K423 yrkande 3" bort ha följande lydelse:

I de återstående motionerna begärs, som tidigare framgått, en
generell översyn av sekretesslagstiftningen. Med anledning härav
får utskottet anföra följande. Sekretesslagen har varit i kraft
i drygt tio år. Under denna tid har någon allmän översyn av
sekretesslagen inte genomförts. Enligt utskottets mening bör
riksdagen nu, såsom föreslagits i motion 1990/91:K39, av
regeringen begära en genomgripande översyn av
sekretesslagstiftningen. I det sammanhanget bör -- förutom
sekretesslagen -- även andra författningar, som reglerar
myndigheters skyldigheter att utlämna integritetskänsliga
uppgifter om enskilda ses över. Som framhållits i motionen bör
översynen syfta till en förenkling av gällande reglering så att
sekretessreglerna inom ett myndighetsområde koncentreras till
ett fåtal författningar. De förslag till förändringar som en
sådan översyn kan förväntas ge upphov till bör motiveras
utförligt. Utskottet föreslår med hänvisning till det anförda
att riksdagen -- med bifall till motion 1990/91:K39 yrkande 4 --
som sin mening ger regeringen det anförda till känna. Motionerna
1990/91:K41 yrkande 2 och 1990/91:K423 yrkande 3 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande
lydelse:

10. beträffande en generell översyn av sekretesslagen

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K39 yrkande 4 och
med avslag på motionerna 1990/91:K41 yrkande 2 och
1990/91:K423 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

Socialutskottets yttrande
1990/91:SoU8y
Bilaga 1
Sekretess inom och mellan myndigheter på vårdområdet

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har berett socialutskottet tillfälle
att yttra sig över dels regeringens proposition (prop.
1990/91:111) om sekretess inom och mellan myndigheter på
vårdområdet m.m. och motionerna 1990/91:K37 (v), K38 (m), K39
(c), K40 (fp), K41 (fp) och K42 (fp) väckta med anledning av
propositionen, dels de under allmänna motionstiden väckta
motionerna 1990/91:K405 (fp) och 1990/91:K423 (m) yrkande 2.

Utskottet

Propositionen

I propositionen föreslås att 14 kap. 2 § sekretesslagen
(SekrL) ändras så att hälso- och sjukvårdssekretessen och
socialtjänstsekretessen inte hindrar att uppgifter om barn och
ungdomar eller den som är missbrukare lämnas mellan myndigheter
inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten, om det behövs för
att den enskilde skall få nödvändig vård, behandling eller annat
stöd. Detsamma föreslås gälla om uppgifterna behövs för en
nödvändig insats till skydd för ett väntat barn.

Enligt propositionen anses det inte föreligga tillräckligt
underlag för att nu föreslå en bestämmelse om att de s.k.
basenheterna inom hälso- och sjukvården skall utgöra särskilda
verksamhetsgrenar i sekretesslagens mening.

I propositionen föreslås vidare att reglerna om hälso- och
sjukvårdssekretess i 7 kap. 1 § SekrL ändras så att det
uttryckligen framgår att nödvändigt utbyte av uppgifter för
forskning, statistikframställning och sjukvårdsadministration
mellan kommunala och landstingskommunala myndigheter inom hälso-
och sjukvården skall kunna ske. Som förutsättning för
uppgiftslämnandet gäller enligt propositionen att det inte kan
antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om
uppgifterna röjs (s.k. rakt skaderekvisit).

En ny lag om uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården
föreslås. Enligt den föreslagna lagen skall regeringen
bemyndigas att meddela föreskrifter om skyldighet för kommuner
och landstingskommuner att lämna uppgifter till socialstyrelsen
och läkemedelsverket för forskning och statistikframställning
inom hälso- och sjukvårdens område.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1991.

Uppgiftslämnande mellan myndigheter inom hälso- och sjukvården
och socialtjänsten för vård, stöd och behandling

I motion K37 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att riksdagen
avslår regeringens förslag om tillägg till sekretesslagen enligt
vad i motionen anförts om integritet, självbestämmande och
rättssäkerhet (yrkande 1). Enligt motionen ligger gällande
sekretessbestämmelser på en relativt väl avvägd nivå. En
förändring kan medföra att personlig integritet och
rättssäkerhet kränks. När det gäller missbrukare tror
motionärerna att ett informationsutbyte lika gärna kan resultera
i att man blir mindre benägen att söka vård av rädsla för andra
ingripanden än man tänkt sig. Beträffande gravida kvinnor som
missköter sig anser motionärerna att gällande lagar, LVU och
LVM, räcker för att ge myndigheter den information som behövs
för ett ingripande.

I motion K41 av Margitta Edgren (fp) yrkas att riksdagen
avslår propositionen i dess helhet (yrkande 1 delvis).
Motionären anser att de negativa konsekvenser förslaget får för
den personliga integriteten inte har utretts och övervägts
tillräckligt. I stället för att minska det sekretessbelagda
området borde regelsystemet enligt motionen förändras i riktning
mot en ökad öppenhet direkt gentemot de människor som är i
riskzonen.

I motion K42 av Ylva Annerstedt (fp) yrkas att riksdagen
beslutar om sådana ändringar i regeringens lagförslag att det av
lagtexten framgår att samtycke skall ha eftersträvats för att
uppgifter om enskilda skall få lämnas mellan myndigheterna för
att underlätta vård och behandling (yrkande 1), att
riksdagen beslutar om sådana ändringar i regeringens lagförslag
att det ur lagtexten framgår att undantag från sekretess endast
skall gälla utlämnande av aktuella uppgifter som är av väsentlig
betydelse för att den enskilda skall få nödvändig vård
(yrkande 2) och att riksdagen beslutar om sådana ändringar
i regeringens lagförslag att undantaget från sekretessen inte
omfattar närstående till en gravid kvinna (yrkande 3).

Gällande regler

Enligt 7 kap. 1 § SekrL gäller med vissa undantag sekretess
inom den offentliga hälso- och sjukvården för uppgifter om
enskildas hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om
det inte står klart att uppgifterna kan röjas utan att den
enskilde eller någon honom närstående lider men. Sekretessen
inom socialtjänsten för uppgifter om enskildas personliga
förhållanden är enligt 7 kap. 4 § första stycket SekrL utformad
på samma sätt. Sekretessen på dessa områden avgränsas alltså med
ett s.k. omvänt skaderekvisit, vilket innebär att presumtionen
är för sekretess.
I SekrL finns flera undantagsbestämmelser, som innebär
att en uppgift får lämnas ut trots att sekretess normalt gäller
för den.
Av 1 kap. 5 § SekrL framgår att sekretess inte hindrar att en
uppgift lämnas ut, om det är nödvändigt för att den utlämnande
myndigheten skall kunna fullgöra sin verksamhet. Av förarbetena
framgår att bestämmelsen skall tillämpas restriktivt.
Enligt 14 kap. 1 § SekrL hindrar sekretessen inte heller att
en uppgift lämnas till en annan myndighet, om uppgiftsskyldighet
följer av lag eller förordning.
En sådan uppgiftsskyldighet finns i 71 § socialtjänstlagen
(1980:620, SoL). Enligt 71 § andra stycket SoL är myndigheter
vars verksamhet berör barn eller ungdom samt numera också andra
myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten
skyldiga att genast till socialnämnden anmäla om de i sin
verksamhet får kännedom om något som kan innebära att
socialnämnden behöver ingripa till underårigs skydd. Detta
gäller även dem som är anställda hos sådana myndigheter samt
läkare, lärare, sjuksköterskor och barnmorskor som inte har
sådan anställning. Bestämmelsen ger inte någon möjlighet till
uppgiftslämnande till skydd för ett väntat barn. I SoL ges inte
heller socialtjänsten någon möjlighet att lämna uppgifter till
hälso- och sjukvården.
Liknande bestämmelser om skyldighet för myndigheter som i sin
verksamhet regelbundet kommer i kontakt med missbrukare att göra
anmälan till länsstyrelsen och att lämna uppgifter dit finns i 6
och 7 §§ lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall
(LVM).
Sekretess till skydd för en enskild gäller enligt 14 kap. 4 §
SekrL i allmänhet inte i förhållandena till den enskilde själv.
Vidare kan den enskilde efterge sekretessen helt eller delvis.
I 9 § SoL stadgas att socialnämndens insatser för den
enskilde skall utformas och genomföras tillsammans med honom. På
samma sätt finns en bestämmelse i 2 a § hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763) som säger att vården och behandlingen
skall så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd
med patienten.

Förslaget i propositionen

I propositionen föreslås att reglerna i 14 kap 2 § SekrL
ändras så att hälso- och sjukvårdssekretessen och
socialtjänstsekretessen inte hindrar att uppgifter om barn och
ungdomar eller den som är missbrukare lämnas mellan myndigheter
inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten, om det behövs för
att den enskilde skall få nödvändig vård, behandling eller annat
stöd. Detsamma föreslås gälla om det behövs för en nödvändig
insats till skydd för ett väntat barn.

I propositionen uttalas (s. 12) att omsorgen om den enskilde i
vissa undantagsfall måste göra det möjligt för vårdmyndigheterna
att utbyta uppgifter med varandra för att bistå en enskild trots
att den enskilde inte har lämnat sitt samtycke till
uppgiftslämnandet. Enligt propositionen bör emellertid i första
hand eftersträvas ett samtycke till att uppgifterna lämnas ut.
Med hänsyn till den begränsade räckvidd som undantaget är avsett
att få framstår, enligt propositionen, en komplettering av de
olika undantagen från sekretessen som finns i 14 kap. 2 § SekrL
som lämpligare än en viss utvidgning av generalklausulen i
14kap. 3 § SekrL. Det föredragande statsrådet föreställer sig
att det i praktiken inte blir någon påtaglig skillnad mot att
generalklausulen vore tillämplig. När det gäller uppgifter om
missbrukare anförs (s. 13) bl.a. att det är viktigt att
undantaget från sekretessen inte ges en så vid tillämpning att
den enskilde avstår från att vända sig till vårdmyndigheterna
med sina missbruksproblem av rädsla för att de uppgifter han
eller hon lämnar sprids vidare. Enligt propositionen skall
undantaget därför ta sikte på endast dem som mera varaktigt
missbrukar beroendeframkallande medel och för vilka behovet av
vård och behandling är påtagligt. I fråga om uppgiftslämnande
till skydd för ett väntat barn anförs i propositionen (s. 14 f.)
att det är viktigt att de vårdorgan som kan ge en kvinna, som
missbrukar eller i övrigt lever ett riskfyllt liv, hjälp och
stöd under graviditeten så snart som möjligt får vetskap om
kvinnans situation. Eftersom det är angeläget med en samverkan
mellan alla samhällets resurser till skydd för ett väntat barn
bör enligt propositionen även uppgifter om närstående till den
gravida kvinnan i vissa fall kunna utlämnas.

Tidigare behandling

I socialutskottets yttrande (1988/89:SoU1y) ansåg
utskottet att en översyn av regelsystemet för sekretessen inom
sjukvård och socialtjänst borde göras i syfte att göra systemet
mera lättillämpat och möjliggöra ett visst uppgiftslämnande
mellan myndigheter i enskilda ärenden, främst då ett samarbete
mellan berörda myndigheter är motiverat från vård- och
behandlingssynpunkt eller då uppgiftslämnandet behövs för att
skydda någon mot fara. I konstitutionsutskottets betänkande
(1988/89:KU14) ansåg konstitutionsutskottet det påkallat att
begära en översyn av sekretessreglerna i fråga i syfte att få en
smidigare tillämpning av de grundläggande reglerna i fall där
tillämpningen var till uppenbar nackdel för den enskilde ur
vård- och behandlingssynpunkt. Riksdagen följde utskottet (rskr.
51).

Med anledning av riksdagens begäran har inom
justitiedepartementet upprättats promemorian (Ds 1990:11)
Sekretess inom och mellan myndigheter på vårdområdet.
Promemorian har efter remissbehandling legat till grund för nu
föreliggande proposition (prop. 1990/91:111).

Utskottets bedömning

Utskottet delar inställningen i propositionen i denna del.
Förslagen stämmer väl överens med social- och
konstitutionsutskottens inställning i samband med riksdagens
tillkännagivande till regeringen om behovet av översyn av
sekretessbestämmelserna. Utskottet vill samtidigt understryka
vad som även uttalas i propositionen, nämligen att undantaget
från sekretess inte får ges en så vid tillämpning att den
enskilde avstår från att söka hjälp för sitt missbruk av rädsla
för att känsliga uppgifter som lämnas sprids vidare. När det
gäller skyddet för det väntade barnet till en gravid missbrukare
anser utskottet, till skillnad från vad som anförs i motion K37,
att gällande lagstiftning inte ger ett tillräckligt skydd.
Utskottet föreslår därmed att motionerna K37 (v) yrkande 1 och
K41 (fp) yrkande 1 delvis avstyrks.
Utgångspunkten för allt arbete i hälso- och sjukvården och
socialtjänsten är att den enskilde samtycker till att uppgifter
lämnas ut om honom. Den föreslagna regeln tar sikte på de
undantagssituationer när ett samtycke inte går att få och
uppgifterna behövs för en nödvändig insats. Utskottet anser det
dock inte lämpligt att, som föreslås i motion K42, lagstifta om
att samtycke skall ha eftersträvats innan uppgifter får lämnas
till en annan myndighet för att möjliggöra en nödvändig insats.
Förslaget innebär inte att informationsutbytet mellan de
aktuella myndigheterna blir fritt. Tvärtom krävs enligt
utskottets uppfattning att uppgifter som lämnas ut skall ha
direkt betydelse för att den enskilde skall få den nödvändiga
insatsen.
Med hänsyn till vad som här sagts föreslår socialutskottet
att motion K42 (fp) yrkandena 1 och 2 avstyrks.
Utskottet instämmer vidare i förslaget i propositionen att
undantaget från sekretess också bör omfatta närstående till en
gravid kvinna, som t.ex. missbrukar alkohol eller narkotika. En
gravid kvinnas omgivning har betydelse för hennes situation och
hälsa och därmed också för det väntade barnet.
Utskottet anser därför att motion K42 (fp) yrkande 3 bör
avstyrkas.

Uppgiftslämnande för forskning, statistikframställning och
sjukvårdsadministration

Motioner om uppgiftslämnande mellan kommunala och
landstingskommunala myndigheter inom hälso- och sjukvården

I motion K37 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att riksdagen
avslår regeringens förslag om viss uppgiftsskyldighet för
sjukhusadministrationen (yrkande 2). Motionärerna anser att
gällande sekretessbestämmelser ligger på en relativt väl avvägd
nivå. Om sjukvårdsadministrationen ges lättnader i sekretessen
kan det enligt motionen medföra att personlig integritet och
rättssäkerhet kränks.

I motion K38 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas att
riksdagen avslår propositionen såvitt avser ändring av 7 kap. 1
§ sekretesslagen (1980:100) (yrkande 1). Enligt motionärerna
är ändamålen forskning, statistik och administration så allmänt
angivna att det är svårt att skapa sig någon bild av vad denna
öppning i sekretesslagen kan innebära för den enskilde. Vidare
framhålls att flera remissinstanser har avstyrkt förslaget,
däribland datainspektionen som har hävdat att man bör invänta
det arbete som utredningen (S 1988:02) om informationsstrukturen
m.m. för hälso- och sjukvården bedriver.
I motion K39 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c) yrkas att
riksdagen beslutar att 7 kap. 1 § fjärde stycket sekretesslagen
skall ha följande lydelse:

En landstingskommunal eller kommunal myndighet som bedriver
verksamhet som avses i första stycket får lämna uppgift till
annan sådan myndighet för forskning eller framställning av
statistik eller för administration på verksamhetsområdet. Utan
hinder av -- -- --, (yrkande 1)

och att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförs om avidentifiering av personuppgifter före
utlämnande (yrkande 2). Motionärerna anser att det i
propositionen inte framgår vilka skäl som motiverar ett
uppgiftsutlämnande för forskning, statistik och administration
med s.k. rakt skaderekvisit, vilket medför ett avsevärt
försvagat skydd för den enskilde. Uppgifter för forskning och
statistik bör enligt motionen avidentifieras före överlämnandet.
Särskilt allvarligt anses förslaget vara om rätt att överföra
personuppgifter för administration. En generell rätt att
överlämna patientuppgifter i s.k. patientadministrativa system
bör därför enligt motionen inte medges. Endast de uppgifter som
den mottagande myndigheten rimligen kan behöva för sitt arbete
bör utlämnas. Uppgifter för vårdplanering, ekonomisk uppföljning
och liknande administrativa göromål bör enligt motionen
avidentifieras före utlämnandet.

I motion K41 av Margitta Edgren (fp) yrkas att riksdagen
avslår propositionen i dess helhet (yrkande 1 delvis).
Motionären anser att de negativa konsekvenser förslaget får för
den personliga integriteten inte har utretts och övervägts
tillräckligt. I stället för att minska det sekretessbelagda
området borde regelsystemet enligt motionen förändras i riktning
mot en ökad öppenhet direkt gentemot de människor som är i
riskzonen.

I motion K42 av Ylva Annerstedt (fp) yrkas att riksdagen
avslår förslaget till ändring i 7 kap. 1 § sekretesslagen
(yrkande 6) och att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad som i motionen anförts om s.k. registerlagar,
dels för reglering av vart och ett av de centrala statliga
personregistren, dels för en allmän reglering av personregister
med känsligt innehåll inom hälso- och sjukvården samt
socialtjänsten (yrkande 7 delvis). Motionären anser att en
reglering av register inom kommuner och landsting först måste
bli genomförd innan uppgifter kan få lämnas mellan kommuner och
landsting. Motionären anser att integritetskänsliga uppgifter
under inga omständigheter skall få lämnas ut för administrativa
ändamål.

Motioner om uppgiftsskyldighet från hälso- och sjukvården till
socialstyrelsen och läkemedelsverket

I motion K423 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om informationsrutiner mellan socialstyrelsen
och sjukvårdens olika enheter (yrkande 2). I motionen anförs
att data- och offentlighetskommittén påtalat att den
uppgiftsöverföring som i dag sker till socialstyrelsens
forsknings- och statistikregister från landstingen inte är
förenlig med sekretesslagen. En förutsättning för centrala
register av det slag det här gäller bör enligt motionen vara att
de har stöd i en särskild registerlag. Motionärerna anser det
nödvändigt att arbetet med den proposition om sekretess som
aviserats i budgetpropositionen sker skyndsamt.

I motion K38 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas att
riksdagen avslår propositionens förslag såvitt avser förslag
till lag om viss uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården
(yrkande 2). Enligt motionärernas uppfattning bör centrala
offentliga register med integritetskänsliga uppgifter regleras i
särskild lag. En sådan lagreglering medför att medborgaren får
en bättre överblick när det gäller var uppgifter om honom själv
finns och för vilket ändamål som uppgifterna insamlas.

I motion K39 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c) yrkas att
riksdagen beslutar att avslå förslaget till Lag om viss
uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården (yrkande 3).
Enligt motionen öppnar lagförslaget möjligheter för
informationsinsamling inom ett synnerligen brett område. I den
föreslagna lagen regleras endast de uppgiftsmottagande
myndigheterna medan användningsområdet för uppgiftsinsamlingen
generaliserats till forskning och statistikframställning.
Motionärerna finner det särskilt anmärkningsvärt att en
diskussion av säkerhetsproblemen ur den enskildes synvinkel
saknas liksom en analys av säkerhetsproblemen.

I motion K41 av Margitta Edgren (fp) yrkas att riksdagen
avslår propositionen i dess helhet (yrkande 1 delvis).
Motionären anser att de negativa konsekvenser förslaget får för
den personliga integriteten inte har utretts och övervägts
tillräckligt. I stället för att minska det sekretessbelagda
området borde regelsystemet enligt motionen förändras i riktning
mot en ökad öppenhet direkt gentemot de människor som är i
riskzonen.

I motion K42 av Ylva Annerstedt (fp) yrkas att riksdagen
avslår förslaget om lag om viss uppgiftsskyldighet inom hälso-
och sjukvården (yrkande 5) och att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om s.k.
registerlagar, dels för reglering av vart och ett av de centrala
statliga personregistren, dels för en allmän reglering av
personregister med känsligt innehåll inom hälso- och sjukvården
samt socialtjänsten (yrkande 7 delvis). Motionären anser att
centrala offentliga register med integritetskänsliga uppgifter
måste regleras i särskilda s.k. registerlagar. Bestämmelser om
kryptering måste tas in i de aktuella registerlagarna enligt
motionen. Frågan om det s.k. informerade samtycket är också
viktig att belysa.

Gällande regler

På samma sätt som uppgiftslämnande i vårdsyfte regleras av
sekretesslagen styr den lagen också möjligheterna till
uppgiftslämnande av sekretessbelagda uppgifter för forskning,
statistik och administration. De i detta sammanhang aktuella
registren förs, liksom andra personregister, enligt reglerna i
datalagen. Det betyder att de har inrättats med stöd av ett
beslut av regeringen eller riksdagen (jfr 2 a § datalagen
1973:289) eller med tillstånd av datainspektionen enligt 2 §
samma lag. För register som endast används för vård- eller
behandlingsändamål krävs dock inget sådant tillstånd.

Propositionen m.m.

I propositionen föreslås att reglerna om hälso- och
sjukvårdssekretess i SekrL ändras så att det i 7 kap. 1 §
uttryckligen framgår att nödvändigt utbyte av uppgifter för
forskning, statistikframställning och sjukvårdsadministration
mellan kommunala och landstingskommunala myndigheter inom hälso-
och sjukvården skall kunna ske. Som förutsättning för
uppgiftslämnandet gäller enligt propositionen att det inte kan
antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om
uppgifterna röjs (s.k. rakt skaderekvisit).
En ny lag om uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården
föreslås. Enligt den föreslagna lagen skall regeringen
bemyndigas att meddela föreskrifter om skyldighet för kommuner
och landstingskommuner att lämna uppgifter till socialstyrelsen
och läkemedelsverket för forskning och statistikframställning
inom hälso- och sjukvårdens område.

I propositionen (prop. 1990/91:60) om offentlighet,
integritet och ADB uttalas att vissa register hos bl.a.
socialstyrelsen på sikt bör regleras i lag.
Frågan om vilka register som skall lagregleras kräver dock,
enligt nu aktuella proposition (1990/91:111) ytterligare
överväganden, vilket inte har ansetts kunna göras inom ramen för
detta ärende. I propositionen framhåller föredragande statsrådet
vidare att hon inte kan se att arbetet inom utredningen om
informationsstrukturen m.m. inom hälso- och sjukvården (INFHOS)
kommer att påverka de aktuella frågorna. Föredraganden kan inte
finna skäl att i avvaktan på det resultat utredningen kan komma
fram till skjuta upp den som det bedöms nödvändiga justeringen
av reglerna i detta avseende. I betänkandet (SOU 1991:18)
INFHOS II av utredningen om informationsstrukturen för hälso-
och sjukvården föreslås att de centrala personregister som
bedöms vara nödvändiga att föra på central nivå skall regleras i
lag.
När det gäller den patientadministrativa verksamheten
framhålls i propositionen att en patientuppgift har samma
sekretesskydd om den lämnas över för administrativ behandling
till en annan enhet inom sjukvårdsorganisationen än den där
patienten behandlas som om den lämnas ut för vård- och
behandlingsändamål. Det har dock ansetts viktigt att de
utlämnade uppgifterna enbart används för rent administrativa
ändamål och att uppgifter om diagnos och andra känsliga
förhållanden därför i många fall sorteras bort innan uppgifterna
lämnas ut.
I propositionen konstateras att frågan om användande av
krypterade forskningsregister f.n. övervägs av
datalagsutredningen (Ju 1989:02), som väntas avlämna sitt nästa
delbetänkande under våren 1991. Vidare påpekas att register så
långt det är möjligt inte bör innehålla personnummer eller andra
uppgifter som gör att enskilda kan identifieras.

Tidigare behandling

I betänkandet 1990/91:KU11 med anledning av propositionen
(prop. 1990/91:60) om offentlighet, integritet och ADB
behandlade konstitutionsutskottet (s. 9 f.) motioner i
anslutning till frågan om registerlagar. Enligt
konstitutionsutskottets mening är det allmänt sett av stor
betydelse att en författningsreglering av ADB-register kommer
till stånd i syfte att stärka skyddet för de registrerades
integritet i samband med nödvändig registrering av känsliga
uppgifter i myndighetsregister. I propositionen hade anförts att
register hos bl.a. socialstyrelsen, landstingen och kommunerna
bör regleras i särskilda registerlagar. Konstitutionsutskottet
delade departementschefens uppfattning att det krävs ingående
överväganden i fråga om vilka register inom dessa områden som
bör lagregleras.
I betänkandet behandlades (s. 28 f.) också bl.a. frågan om
kryptering. Konstitutionsutskottet konstaterade att frågor
om kryptering skulle tas upp av datalagsutredningen. Utskottet
fann inte skäl att frångå sitt tidigare ställningstagande när
det gällde frågan om att hos regeringen begära en redovisning
över hur kryptering kan användas i olika datasystem. Riksdagen
följde utskottet (rskr. 160).

Socialutskottets bedömning

Vad först gäller förslaget om ökade möjligheter till
uppgiftslämnande för vissa ändamål inom eller mellan kommuner
och landsting instämmer utskottet i propositionens förslag.
Utskottet anser det därvid viktigt att onödiga uppgifter så
långt möjligt sorteras bort före ett utlämnande. Detta synsätt
är också propositionens. Utskottet kan inte finna att förslaget
kan leda till några nackdelar för den enskildes integritet eller
rättssäkerhet som motionärerna påstår. För de uppgifter som
lämnas till en annan myndighet inom hälso- och sjukvården med
stöd av den föreslagna bestämmelsen gäller samma starka
sekretess som före ett utlämnande. Med hänsyn till det anförda
föreslår utskottet att motionerna K37 (v) yrkande 2, K38 (m)
yrkande 1, K39 (c) yrkandena 1 och 2 och K42 (fp) yrkande 6 och
yrkande 7 delvis avstyrks. Utskottet föreslår av samma skäl att
motion K41 (fp) yrkande 1 delvis avstyrks.
Utskottet konstaterar att den föreslagna lagen om
uppgiftsskyldighet inte innebär något ställningstagande till
vilka personregister för forskning och statistik som skall
finnas. Frågan om tillstånd till sådana register prövas av
datainspektionen och i vissa fall av riksdagen eller regeringen.
Utskottet delar konstitutionsutskottets tidigare bedömning
(1990/91:KU11) om lagreglering av sådana register. Med hänsyn
härtill anser utskottet att motionerna K423 (m) yrkande 2, K38
(m) yrkande 2, K39 (c) yrkande 3 och K42 (fp) yrkande 5 och
yrkande 7 delvis bör avstyrkas. Av samma skäl föreslår utskottet
att motion K41 (fp) yrkande 1 delvis avstyrks.

Sekretess inom myndigheter på hälso- och sjukvårdsområdet

I motion K42 av Ylva Annerstedt (fp) yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till lagändring syftande till att
klargöra tolkningen av begreppen myndighet och basenhet vid
tillämpning av sekretesslagen (yrkande 8). Motionären
framhåller att nuvarande lagstiftning har lett till olika
tolkningar av begreppet myndighet. Regeringen föreslår inte
någon lagändring i denna del, utan framför i stället sin
tolkning i motivtexten till andra lagändringar. Detta innebär
enligt motionen att rättsläget fortfarande är oklart.

Gällande regler

Sekretess innebär i princip att en uppgift inte får lämnas
till en enskild eller till en annan myndighet (1 kap. 2 och 3 §§
SekrL). Förbud mot att lämna ut uppgifter gäller förutom mellan
olika myndigheter också mellan olika verksamhetsgrenar inom
samma myndighet (t.ex. ett landsting), om de är att betrakta som
självständiga i förhållande till varandra.
Socialstyrelsen anser i allmänna råd (1982:4) om
sekretess (s. 29) att hela hälso- och sjukvårdsverksamheten på
ett sjukhus utgör en självständig verksamhetsgren. En mera
restriktiv tolkning hävdas av bl.a. JO (se JOs ämbetsberättelse
1986/87 s. 198 f.).
Data- och offentlighetskommittén (DOK) har i betänkandet
(SOU 1986:24) Integritetsskyddet i informationssamhället 1
gjort bedömningen att basenheterna inom hälso- och sjukvården är
att anse som självständiga verksamhetsgrenar i sekretesslagens
mening, vilket enligt DOK innebär att lagens regler redan i dag
gäller i förhållande mellan dessa enheter (s. 66 f.).

Propositionens förslag

Enligt propositionen anses det inte föreligga tillräckligt
underlag för att nu föreslå en bestämmelse om att basenheterna
inom hälso- och sjukvården skall utgöra särskilda
verksamhetsgrenar i sekretesslagens mening.
I propositionen konstateras (s. 20 f.) att i spetsen för
hälso- och sjukvårdsverksamheten står tre nämnder, nämligen
hälso- och sjukvårdsnämnden, tandvårdsnämnden och
omsorgsnämnden. Under nämnderna finns t.ex. sjukhus och
vårdcentraler. Sjukhus indelas ofta i vad som brukar kallas
kliniker. Kliniker och vårdcentraler är s.k. basenheter inom den
s.k. slutna respektive öppna vården.

I propositionen uttalas vidare följande (s. 21).

När det gäller frågan om vilka organisatoriska enheter inom
hälso- och sjukvården som utgör myndigheter torde det till en
början vara klart att de centrala nämnderna utgör egna
myndigheter. Frågan om de lokala nämnderna skall anses ingå i
den centrala myndigheten eller utgöra egna myndigheter får
bedömas från fall till fall mot bakgrund av bl.a. vilken grad av
självständighet den lokala nämnden har i förhållande till den
centrala. Bedömningen torde ofta ge vid handen att även de
lokala nämnderna är egna myndigheter. På motsvarande sätt får
man från fall till fall bedöma om någon del av den till varje
nämnd hörande förvaltningsorganisationen intar en så
självständig ställning i förhållande till nämnden att den får
anses utgöra en egen myndighet. Så bör i praktiken sällan vara
fallet eftersom principen anses vara att beslutsbefogenheter får
delegeras till en tjänsteman inom förvaltningsorganisationen
endast när det gäller rutinärenden (prop. 1975/75:187 s. 260).
Det innebär att nämndkansli, sjukhus, vårdcentraler och andra
förvaltningsorgan under en nämnd i regel får anses ingå i den
myndighet som nämnden utgör.

Enligt propositionen anses det efter vad som framkommit vid
remissbehandlingen för närvarande inte lämpligt att utforma
regleringen på det sätt som föreslagits i justitiedepartementets
promemoria (Ds 1990:11) Sekretess inom och mellan myndigheter på
vårdområdet. Förslaget i promemorian innebär att sekretesslagen
skulle ändras så att kliniker och andra s.k. basenheter inom
hälso- och sjukvården blev att anse som självständiga
verksamhetsgrenar i förhållande till varandra enligt 1 kap. 3 §
SekrL.

Som skäl till varför förslaget inte läggs till grund för
lagstiftning anförs i propositionen bl.a. följande (s. 24).
Begreppet basenhet är inte närmare bestämt och storleken av de
olika enheterna varierar mellan de olika sjukvårdsmyndigheterna.
Detta gör att begreppet, åtminstone för närvarande, inte bör
läggas till grund för en rättslig reglering. Vidare har i
förslaget inte beaktats att enhetsindelningen inom hälso- och
sjukvården kommer att i viss utsträckning ändras fr.o.m. den 1
juli 1991. Detta innebär bl.a. att en chefsöverläkares
verksamhetsområde kan innefatta fler kliniker. Ett genomförande
av förslaget kan därför innebära att nya problem skulle uppstå
när det gäller att bestämma var sekretessgränserna går inom den
offentliga hälso- och sjukvården.
Det går heller inte att bortse från att förslaget kan medföra
merarbete för läkarna och därmed också ökade kostnader för
sjukvården. Vidare kan förslaget medföra komplikationer vid
införande av nya organisatoriska lösningar inom sjukvården,
t.ex. den s.k. Dalamodellen.

Frågan om i vilka fall en sekretessprövning skall göras innan
en uppgift lämnas inom hälso- och sjukvården får därför, enligt
propositionen, åtminstone tills vidare prövas enligt nu gällande
regler.

Utskottets bedömning

Utskottet delar bedömningen i propositionen att nya
sekretessproblem sannolikt uppstår om förslaget i promemorian nu
genomförs om att s.k. basenheter skall jämställas med
myndigheter i sekretesshänseende. Även merarbete och ökade
kostnader för sjukvården kan bli följden. Eftersom de nya
organisatoriska modellerna inte hunnit ta form ännu skulle det,
enligt utskottet, vara förhastat att nu lagstifta i frågan.
Utskottet utgår från att socialstyrelsen nära följer den
organisatoriska utvecklingen inom sjukvården och om det behövs
utarbetar allmänna råd för tillämpningen av de aktuella
bestämmelserna. Med hänvisning härtill föreslår utskottet att
motion K42 (fp) yrkande 8 avstyrks.

Samarbete mellan apotek och vårdmyndigheter för att ingripa
mot läkemedelsmissbruk

I motion K40 av Barbro Westerholm (fp) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om sekretess mellan apotek och vårdmyndigheter för att ingripa
mot läkemedelsmissbruk.

I motion K42 av Ylva Annerstedt (fp) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om sekretess mellan apotek och vårdmyndigheter för att ingripa
mot läkemedelsmissbruk (yrkande 4).

Motionärerna föreslår en lättnad i sekretesslagstiftningen så
att det blir möjligt för personalen på apoteken att kontakta
läkaren/läkarna vid misstanke om läkemedelsmissbruk.

Gällande regler

För sjukhus och andra inrättningar som drivs av enskilda,
liksom privat drivna läkarmottagningar, tandläkarmottagningar,
laboratorier m.m. gäller föreskrifterna om sekretess i lagen
(1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl.
(tillsynslagen). Av förarbetena till tillsynslagen framgår att
avsikten är att det i princip skall råda samma sekretess inom
den privata hälso- och sjukvården som inom sådan vård som
bedrivs av det allmänna. Bestämmelserna gäller även personal på
apotek. Detta innebär i praktiken att uppgiftslämnande om en
enskild patients läkemedelsförbrukning mellan apotek och läkare
i princip endast kan ske om patienten gett sitt samtycke
härtill.

Propositionen m.m.

I propositionen 1988/89:130 om socialstyrelsens framtida
roll, uppgifter och inriktning föreslog regeringen att regionalt
lokaliserade enheter för tillsyn av bl.a. hälso- och sjukvård
skulle inrättas på högst sex orter i landet. Enheterna skulle
utgöra en del av socialstyrelsen. I propositionen uttalade
föredragande statsrådet att enheterna även borde svara för
tillsyn av förskrivning av läkemedel i syfte att uppmärksamma
och förhindra missbruk (s. 19). Riksdagen beslutade att
propositionen i denna del inte skulle föranleda något riksdagens
uttalande (1988/89:SoU24, rskr. 296).
I departementspromemorian Ds 1990:11 anfördes (s. 72) att man
ännu inte löst frågan hur tillsynen över förskrivning av
beroendeframkallande medel närmare skall anordnas genom
socialstyrelsens regionala enheter. Om det kommer att förekomma
någon form av rapportering som rör enskilda i
tillsynsverksamheten, torde det enligt promemorian bli
nödvändigt att föreskriva om undantag från sekretessen. Det
ansågs emellertid inte möjligt att redan då ange vilka undantag
som kunde behöva göras. I promemorian uttalades att frågan
därför fick tas upp i ett annat sammanhang.
I här aktuell proposition lämnas inga förslag till ändrade
regler i denna del. I propositionen konstateras att de regionala
tillsynsenheterna för närvarande är under uppbyggnad. Frågan om
hur tillsynen över förskrivningen av beroendeframkallande medel
närmare skall anordnas har ännu inte lösts. Innan det bestämts
hur tillsynsenheterna skall organisera sin verksamhet går det,
enligt propositionen, inte att fastställa vilka förändringar i
sekretesslagen eller andra lagar detta kan motivera.
Föredragande statsråd anser i likhet med remissinstanserna att
det är angeläget att frågan får en snar lösning. I propositionen
nämns även att denna fråga kommer att behandlas i
huvudbetänkandet från utredningen (S 1987:03) om översyn av
bestämmelserna om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen.
Betänkandet kommer enligt planerna att överlämnas till chefen
för socialdepartementet under våren 1991.
Socialstyrelsen har givit ut allmänna råd (1990:7)
för att informera om åtgärder för att motverka och förebygga
missbruk och för att ge råd om behandling av de patienter som
utvecklat läkemedelsberoende. I dessa råd sägs bl.a. att om man
misstänker att läkare överförskriver beroendeframkallande
psykofarmaka kan apoteken diskutera förekommande fall med
socialstyrelsens läkemedelsinspektörer vid deras återkommande
besök och i akuta fall direkt med socialstyrelsen.

I socialutskottets yttrande (1988/89:SoU1y) till
konstitutionsutskottet behandlades en motion liknande den nu
aktuella. Yttrandet mynnade ut i en begäran om en översyn av
sekretessreglerna inom vårdområdet (se ovan).
När utskottet senast behandlade motioner om behovet av
åtgärder mot läkemedelsberoende och läkemedelsmissbruk
(1990/91:SoU4) fann utskottet det anmärkningsvärt att
regeringen ännu inte vidtagit någon åtgärd med anledning av
utskottets tillkännagivande år 1987 när det gäller vården av
läkemedelsberoende och -missbrukare. Utskottet ansåg också att
det var angeläget att en ny läkemedelslagstiftning kommer till
stånd. Arbetet i regeringskansliet med beredningen av
läkemedelsutredningens förslag med sikte på en proposition måste
därför bedrivas aktivt, anförde utskottet.
I betänkandet 1990/91:KU10 behandlades senast en liknande
motion. Enligt konstitutionsutskottets mening borde inte
riksdagen föregripa det beredningsarbete som pågick genom att då
ta ställning till frågan. Detta beredningsarbete har nu
resulterat i den aktuella propositionen.

Utskottets bedömning

Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är angeläget
att frågan får en snar lösning. Utskottet konstaterar dock
samtidigt att de regionala tillsynsenheterna inom
socialstyrelsen fortfarande är under uppbyggnad och att frågan
om hur enheternas tillsyn över förskrivningen av läkemedel skall
utformas ännu inte är löst. Sistnämnda fråga avses också bli
behandlad i ett betänkande under våren av
tillsynsutredningen. Utskottet utgår från att regeringen
återkommer till riksdagen med de förslag som kan behövas för att
förhindra läkemedelsmissbruk. Med det anförda föreslår utskottet
att motionerna K40 (fp) och K42 (fp) yrkande 4 avstyrks.

Informationen mellan socialnämnder när barn som far illa
flyttar mellan kommuner

I motion K405 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om socialnämndernas informationsskyldighet om
familjer med barn som far illa flyttar mellan kommunerna
(yrkande 2). Motionärerna påpekar att om familjer, där
misshandel av barnet misstänks, flyttar mellan kommungränserna
måste informationen mellan socialnämnderna i de berörda
kommunerna fungera.

Gällande regler

Om sekretess gäller för uppgifter hos en socialnämnd följer av
1 kap. 3§ SekrL att uppgifterna inte heller får röjas för
annan socialnämnd i andra fall än som anges i sekretesslagen
eller i en lag eller förordning till vilken sekretesslagen
hänvisar. Uppgiftsskyldighet enligt lag eller förordning
bryter sekretessen (14 kap. 1 §). En sådan
uppgiftsskyldighet finns i 71 § SoL. Denna
bestämmelse om anmälnings- och uppgiftsskyldighet har fått en
ändrad lydelse som trädde i kraft den 1 juli 1990. Numera gäller
att myndigheter vars verksamhet berör barn eller ungdom samt
andra myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten
är skyldiga att genast till socialnämnden anmäla om de i sin
verksamhet får kännedom om något som kan innebära att
socialnämnden behöver ingripa till underårigs skydd. Detta
gäller även dem som är anställda hos sådana myndigheter samt
läkare, lärare, sjuksköterskor och barnmorskor som inte har
sådan anställning. Socialnämnden tillhör alltså de myndigheter
som har anmälnings- och uppgiftsskyldighet enligt 71 §.
Bestämmelsen ger dock inte någon möjlighet till uppgiftslämnande
till skydd för ett väntat barn.

Förslaget i propositionen

I propositionen sägs att de hinder, som sekretesslagen
tidigare utgjorde, för att lämna uppgifter till socialnämnden i
stora delar torde ha undanröjts genom den nyligen genomförda
ändringen i 71 § SoL. Med den ändringen blev som ovan nämnts
alla myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten
anmälningsskyldiga.
Genom den föreslagna ändringen i 14 kap 2 § SekrL hindrar
inte sekretessen att uppgifter om barn och ungdomar eller den
som är missbrukare lämnas mellan myndigheter inom hälso- och
sjukvården och socialtjänsten, om det behövs för att den
enskilde skall få nödvändig vård, behandling eller annat stöd.
Detsamma föreslås gälla om det behövs för en nödvändig insats
till skydd för ett väntat barn.

Utskottets bedömning

Enligt den nyligen genomförda ändringen av 71 § SoL har alla
myndigheter inom socialtjänsten anmälnings- och
uppgiftsskyldighet. Den föreslagna ändringen i 14 kap. 2 § SekrL
innebär att socialnämnden också får en möjlighet att lämna
uppgifter till en annan nämnd om det behövs för en nödvändig
insats till skydd för ett barn som väntas. Utskottet anser att
gällande och föreslagna bestämmelser är tillräckliga för att
information mellan socialnämnderna skall kunna lämnas på ett
tillfredsställande sätt när en familj med barn som far illa
flyttar mellan kommunerna. Utskottet anser därför att motion
K405 (fp) yrkande 2 är tillgodosedd och bör avstyrkas.

Översyn av sekretesslagen

I motion K405 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att sekretessreglerna måste ses över för att
underlätta arbetet med att hjälpa utsatta barn (yrkande 1).
I motionen tas utredningar om sexuella övergrepp mot barn upp.
Motionärerna anser att det härvid är nödvändigt att samordna
rättsväsende, socialförvaltning och aktuella vårdinstanser. I
syfte att underlätta samarbetet bör en översyn av gällande
sekretessregler ske, framhålls det.

I motion So276 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om socialtjänstlagen och skollagens utformning
samt om behovet av en översyn av sekretesslagen (yrkande 3).
Motionärerna anser att skolans, hemmets och socialtjänstens
gemensamma ansvar för elevernas sociala uteckling bör anges i
socialtjänstlagen och skollagen. Det anses viktigt att
sekretesslagstiftningen har en sådan utformning att samarbetet
mellan berörda organ inte förhindras. En översyn av
sekretesslagen, för att komma till rätta med de problem som
finns när det gäller information mellan myndigheter, är enligt
motionen därför angelägen.

I motion K39 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till en generell översyn
av sekretesslagstiftningen enligt vad som anförts i motionen
(yrkande 4). Motionärerna anser att genom att sekretesslagen
ändrats vid upprepade tillfällen sedan den trädde i kraft för
tio år sedan har den blivit svåröverskådlig och svår att
tillämpa. Sekretesskyddet bör enligt motionen endast brytas i de
fall detta kan förväntas vara till gagn för de människor
uppgifterna avser eller när ett starkt allmänintresse kräver
det. Vid en översyn anses det också angeläget att regler skapas
som möjliggör ett samarbete mellan skola, socialtjänst och
hälso- och sjukvård kring barn med problem.

I motion K41 av Margitta Edgren (fp) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en översyn av sekretesslagstiftningen och en
attitydförändring i myndighetskulturen (yrkande 2). Enligt
motionen bör denna översyn syfta till att öppenheten i samhället
ökar på medborgarnas villkor och inte bakom deras rygg.

Promemorian

På riksdagens begäran har en översyn av vissa
sekretessbestämmelser nyligen gjorts, vilken resulterade i den
nu aktuella departementspromemorian (Ds 1990:11) Sekretess
inom och mellan myndigheter på vårdområdet.

I promemorian har också diskuterats frågan om lättnader i
sekretessen även i förhållande till andra myndigheter, t.ex.
skolan. I promemorian anförs (s. 43) att det i första hand
ankommer på socialtjänsten att bistå barn som har allvarliga
sociala problem. Om man från socialtjänstens sida anser det
nödvändigt att skolan medverkar i detta stöd, torde uppgifter
kunna lämnas från socialtjänsten till skolan med stöd av 1 kap.
5 § SekrL (dvs. om det är nödvändigt för att socialtjänsten
skall kunna fullgöra sin verksamhet). Med hänvisning till detta
bör enligt promemorian inte nu föreslås några lättnader i
sekretessen mellan socialtjänsten och skolan.

Propositionen

Någon lättnad i sekretessen som innebär att uppgifter skall
kunna lämnas från vårdmyndigheterna till myndigheter utanför
vårdområdet utöver vad som för närvarande gäller bör enligt
propositionen nu inte införas. Vidare sägs att detta
ställningstagande inte minst motiveras av att uppgifterna får
ett sämre sekretesskydd utanför vårdområdet.

Som tidigare flera gånger nämnts föreslås att 14 kap. 2 § i
sekretesslagen ändras så att uppgifter om barn och ungdomar
eller den som är missbrukare kan lämnas mellan myndigheter inom
hälso- och sjukvården och socialtjänsten om det behövs för att
den enskilde skall få nödvändig vård, behandling eller annat
stöd. I propositionen talas i detta sammanhang bl.a. om det
arbete som bedrivs vid fall av sexuella övergrepp mot barn. I
sådana ärenden finns i dag ingen möjlighet för socialtjänsten
att lämna uppgifter till hälso- och sjukvården om samtycke från
vårdnadshavaren saknas.

Tidigare behandling

I 1990/91:KU10 (s. 31 f.) behandlades senast en motion om
en översyn av myndigheters tillämpning av
sekretesslagstiftningen. I konstitutionsutskottets bedömning
uttalades bl.a. att från regeringskansliet hade upplysts att man
med uppmärksamhet följer tillämpningen av
sekretesslagstiftningen. Det kunde i sammanhanget anmärkas att
sekretesslagen tillhör den grupp lagar som ofta får anpassas
till utvecklingen. Konstitutionsutskottet fann inte anledning
för riksdagen att ta initiativ till en allmän översyn av
tillämpningen.

Utskottets bedömning

Den föreslagna ändringen i 14 kap. 2 § SekrL innebär bl.a. att
samarbetet mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten
underlättas i utredningar om sexuella övergrepp. När det gäller
samarbetet mellan socialtjänsten och skolan delar utskottet den
uppfattning som framförs i departementspromemorian om skälen
till varför någon lättnad i sekretessen inte nu bör göras.
Enligt uppgift följer man i regeringskansliet med
uppmärksamhet tillämpningen av sekretesslagstiftningen. En
översyn av vissa sekretessfrågor inom vårdområdet har också
genomförts på riksdagens initiativ, som resulterat i nu
föreliggande proposition. Socialutskottet finner därför så vitt
avser utskottets beredningsområde inte anledning för riksdagen
att ta initiativ till en allmän översyn av tillämpningen. Med
hänsyn härtill föreslår utskottet att motionerna K405 (fp)
yrkande 1, So276 (c) yrkande 3 och K39 (c) yrkande 4 avstyrks.
Utskottet föreslår att motion K41 (fp) yrkande 2 avstyrks av
samma skäl.
Socialutskottet överlämnar med detta yttrande motion So276
(c) yrkande 3 till konstitutionsutskottet.

Stockholm den 11 april 1991

På socialutskottets vägnar

Ulla Tillander

Närvarande: Anita Persson (s), Ulla Tillander (c), Per
Stenmarck (m), Johnny Ahlqvist (s), Rinaldo Karlsson (s), Ingrid
Hemmingsson (m), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp), Rosa Östh (c),
Gudrun Schyman (v), Anita Stenberg (mp), Jan Andersson (s),
Sinikka Bohlin (s), Maj-Inger Klingvall (s), förste vice talman
Ingegerd Troedsson (m), Barbro Westerholm (fp), Alf Egnerfors
(s) och Marianne Andersson (s) i Gislaved.

Avvikande meningar

1. Uppgiftslämnande mellan myndigheter inom hälso- och
sjukvården och socialtjänsten för vård, stöd och behandling

Ingrid Ronne-Björkqvist och Barbro Westerholm (båda fp) anser
att den del av utskottets yttrande som börjar med
"Utgångspunkten för" och slutar med "och 2 avstyrks." bort ha
följande lydelse:

Ett förtroendefullt samarbete är en förutsättning för ett
framgångsrikt behandlingsarbete. För att detta inte skall
undergrävas är det viktigt att myndigheten före en
sekretessbedömning alltid i första hand prövar om sekretessen
kan brytas av ett samtycke från den enskilde. Utskottet anser
att detta måste framgå av lagtexten.
Utskottet vill framhålla att ett utlämnande av uppgifter om
en enskild skall ske i mycket restriktiv omfattning. Dessutom
bör de uppgifter som lämnas ut vara relevanta i det enskilda
fallet. Lagtexten måste därför utformas så att det framgår att
undantaget endast avser aktuella uppgifter som är av väsentlig
betydelse.
Utskottet anser att konstitutionsutskottet bör beakta vad som
här anförts med anledning av motion K42 (fp) yrkandena 1 och 2.

2. Uppgiftslämnande mellan myndigheter inom hälso- och
sjukvården och socialtjänsten för vård, stöd och behandling

Gudrun Schyman (v) anser att den del av utskottets yttrande
som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "delvis
avstyrks." bort ha följande lydelse:

Utskottet motsätter sig regeringens förslag till tillägg till
14 kap. 2 § sekretesslagen. Utskottet anser att gällande
sekretessbestämmelser ligger på en relativt väl avvägd nivå. En
förändring kan medföra att personlig integritet och
rättssäkerhet kränks. När det gäller missbrukare anser utskottet
att ett informationsutbyte lika gärna kan resultera i att man
blir mindre benägen att söka vård av rädsla för andra
ingripanden än man tänkt sig. Beträffande gravida kvinnor som
missköter sig räcker, enligt utskottet, gällande lagar -- LVU
och LVM -- för att ge myndigheter den information som behövs för
ett ingripande.
Utskottet anser att konstitutionsutskottet bör beakta vad som
här anförts med anledning av motion K37 (v) yrkande 1 och med
avstyrkan av motion K41 (fp) yrkande 1 delvis.

3. Uppgiftslämnande för forskning, statistikframställning och
sjukvårdsadministration

Per Stenmarck, Ingrid Hemmingsson och Ingegerd Troedsson (alla
m) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Vad
först" och slutar med "7 delvis avstyrks." bort ha följande
lydelse:

Utskottet motsätter sig förslaget om att uppgifter skall få
lämnas mellan olika myndigheter inom den kommunala och
landstingskommunala hälso- och sjukvården för forskning,
statistik och administration. Dessa ändamål är så allmänt
angivna att det är svårt att föreställa sig vad denna lättnad i
sekretessen kan innebära för den enskilde. Skyddet för den
enskildes integritet är i dag för svagt. Den oro många känner
inför myndigheternas uppgiftsinsamlande har därför, enligt
utskottet, en saklig grund. Utskottet anser att det är särskilt
viktigt att den enskilde inom hälso- och sjukvården med
förtroende kan lämna ifrån sig känsliga uppgifter.
Utskottet anser att konstitutionsutskottet bör beakta vad som
här anförts med anledning av motion K38 (m) yrkande 1 och med
avstyrkan av motionerna K37 (v) yrkande 2, K39 (c) yrkandena 1
och 2 och K42 (fp) yrkande 6 och yrkande 7 delvis.

4. Uppgiftslämnande för forskning, statistikframställning och
sjukvårdsadministration

Ingrid Ronne-Björkqvist och Barbro Westerholm (båda fp) anser
att den del av utskottets yttrande som börjar med "Vad först"
och slutar med "7 delvis avstyrks." bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att en specialreglering av personregister inom
kommuner och landsting först måste genomföras innan ett friare
uppgiftslämnande kan tillåtas mellan olika myndigheter inom
hälso- och sjukvården. Integritetskänsliga uppgifter skall under
inga omständigheter få lämnas ut för administrativa ändamål
mellan sådana myndigheter.
Utskottet anser att konstitutionsutskottet bör beakta vad som
här anförts med anledning av motion K42 (fp) yrkande 6 och
yrkande 7 delvis och med avstyrkan av motionerna K37 (v) yrkande
2, K38 (m) yrkande 1 och K39 (c) yrkandena 1 och 2.

5. Uppgiftslämnande för forskning, statistikframställning och
sjukvårdsadministration

Ulla Tillander och Rosa Östh (båda c) anser att den del av
utskottets yttrande som börjar med "Vad först" och slutar med "7
delvis avstyrks." bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att skyddet för den enskilde försvagas
avsevärt genom förslaget att kunna lämna uppgifter för
forskning, statistik och administration med ett s.k. rakt
skaderekvisit mellan vårdmyndigheter. Uppgifter för forskning
och statistik bör enligt utskottet avidentifieras före
överlämnandet om inte regeringen i särskild ordning medgivit
annat. Vidare bör endast sådana patientuppgifter i s.k.
patientadministrativa system få utlämnas som den mottagande
myndigheten rimligen kan behöva för sitt arbete. Uppgifter för
vårdplanering, ekonomisk uppföljning och liknande administrativa
göromål bör avidentifieras före utlämnandet.
Utskottet anser att konstitutionsutskottet bör beakta vad som
här anförts med anledning av motion K39 (c) yrkandena 1 och 2
och med avstyrkan av motionerna K37 (v) yrkande 2, K38 (m)
yrkande 1 och K42 (fp) yrkande 6 och yrkande 7 delvis.

6. Uppgiftslämnande för forskning, statistikframställning och
sjukvårdsadministration

Gudrun Schyman (v) anser att den del av utskottets yttrande
som börjar med "Vad först" och slutar med "7 delvis avstyrks."
bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att ett uppgiftslämnande för forskning och
statistik bör vara möjligt. Identifikationen bör dock försvåras
genom att bl.a. avidentifiering görs i så stor utsträckning
som möjligt. Däremot anser utskottet det inte motiverat med
lättnader i sekretessen när det gäller uppgifter för
sjukvårdsadministrativa ändamål.
Utskottet anser att konstitutionsutskottet bör beakta vad som
här anförts med anledning av motion K37 (v) yrkande 2 och med
avstyrkan av motionerna K38 (m) yrkande 1, K39 (c) yrkandena 1
och 2 och K42 (fp) yrkande 6 och yrkande 7 delvis.

7. Uppgiftsskyldighet till socialstyrelsen och
läkemedelsverket

Per Stenmarck (m), Ingrid Hemmingsson (m), Ingrid
Ronne-Björkqvist (fp), Ingegerd Troedsson (m) och Barbro
Westerholm (fp) anser att den del av utskottets yttrande som
börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "bör
avstyrkas." bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det viktigt att olika hälsoregister utnyttjas
för att uppdaga och kartlägga hälsorisker. Utskottet motsätter
sig emellertid förslaget till lag om uppgiftsskyldighet inom
hälso- och sjukvården. Enligt utskottet bör centrala register
med integritetskänsliga uppgifter regleras i särskilda s.k.
registerlagar. En sådan reglering skulle medföra att medborgarna
fick en bättre överblick när det gäller vilka register som finns
och för vilka ändamål som uppgifterna samlas in.
Utskottet anser att konstitutionsutskottet bör beakta vad som
här anförts med anledning av motionerna K423 (m) yrkande 2, K38
(m) yrkande 2 och K42 (fp) yrkande 5 och yrkande 7 delvis och
med avstyrkan av motion K39 (c) yrkande 3.

8. Uppgiftsskyldighet till socialstyrelsen och
läkemedelsverket

Ulla Tillander och Rosa Östh (båda c) anser att den del av
utskottets yttrande som börjar med "Utskottet konstaterar" och
slutar med "bör avstyrkas." bort ha följande lydelse:

Utskottet motsätter sig förslaget till lag om
uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården. Förslaget öppnar
en möjlighet till informationsinsamling inom ett synnerligen
brett område. Utskottet anser det också anmärkningsvärt att en
diskussion och en analys av säkerhetsproblemen ur den
enskildes synvinkel saknas i propositionen.
Utskottet anser att konstitutionsutskottet bör beakta vad som
här anförts med anledning av motion K39 (c) yrkande 3 och med
avstyrkan av motionerna K423 (m) yrkande 2, K38 (m) yrkande 2
och K42 (fp) yrkande 5 och yrkande 7 delvis.

9. Sekretess inom myndigheter på hälso- och sjukvårdsområdet

Ulla Tillander (c), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp), Rosa Östh
(c) och Barbro Westerholm (fp) anser att den del av utskottets
yttrande som börjar med "Utskottet delar" och slutar med
"yrkande 8 avstyrks." bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att nuvarande lagstiftning har lett till
olika tolkningar av begreppet "myndighet". Frågan om vilka
enheter inom hälso- och sjukvården som skall jämställas med
myndigheter vid tillämpning av sekretesslagen behöver lösas
genom en lagreglering. Regeringen föreslår emellertid inte någon
lagändring i denna del, utan framför i stället sin tolkning i
motivtexten till andra lagändringar. Detta innebär enligt
utskottet att rättsläget fortfarande är oklart.
Utskottet anser att konstitutionsutskottet bör beakta vad som
här anförts med anledning av motion K42 (fp) yrkande 8.

10. Samarbete mellan apotek och vårdmyndigheter för att
ingripa mot läkemedelsmissbruk

Ingrid Ronne-Björkqvist och Barbro Westerholm (båda fp) anser
att den del av utskottets yttrande som börjar med "Utskottet
konstaterar" och slutar med "yrkande 4 avstyrks." bort ha
följande lydelse:

Behovet av en snar lösning är påkallat av att missbrukarna
skall få en möjlighet till vård för att komma ur sitt beroende.
Utskottet anser därför att regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag till de lättnader i sekretessen som kan
behövas för att apoteken skall kunna lämna uppgifter till
förskrivande läkare vid misstanke om läkemedelsmissbruk.
Utskottet anser att konstitutionsutskottet bör beakta vad som
här anförts med anledning av motionerna K40 (fp) och K42 (fp)
yrkande 4.

11. Översyn av sekretesslagen

Ingrid Ronne-Björkqvist och Barbro Westerholm (båda fp) anser
att den del av utskottets yttrande som börjar med "Den
föreslagna" och slutar med "yrkande 4 avstyrks." bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser det nödvändigt att samordna insatserna från
polis, socialnämnd m.fl. vid utredningar om sexuella övergrepp
mot barn. I syfte att underlätta ett sådant samarbete bör en
översyn av gällande sekretessregler ske.
Utskottet anser att konstitutionsutskottet bör beakta vad som
här anförts med anledning av motion K405 (fp) yrkande 1 och med
avstyrkan av motionerna So276 (c) yrkande 3 och K39 (c) yrkande
4.

12. Översyn av sekretesslagen

Ulla Tillander och Rosa Östh (båda c) anser att den del av
utskottets yttrande som börjar med "Den föreslagna" och slutar
med "yrkande 4 avstyrks." bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att skolans, hemmets och socialtjänstens
gemensamma ansvar för elevernas sociala utveckling bör anges i
socialtjänstlagen och skollagen. Sekretesslagstiftningen bör ses
över så att den får en sådan utformning att samarbetet mellan
berörda organ inte förhindras. Utskottet anser att en översyn av
sekretesslagen också är motiverad av att lagen genom upprepade
ändringar sedan ikraftträdandet har blivit svåröverskådlig och
svår att tillämpa.
Utskottet anser att konstitutionsutskottet bör beakta vad som
här anförts med anledning av motionerna So276 (c) yrkande 3 och
K39 (c) yrkande 4 och med avstyrkan av K405 (fp) yrkande 1.

Reservanternas lagförslag
Förslag till
Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) såvitt avser 14
kap. 2 §
Bilaga 2

Regeringens förslag Reservanternas förslag

14 kap.
2 §2

Sekretess hindrar inte att uppgift i annat fall än som avses i
1 § lämnas till myndighet, om uppgiften behövs där för

1. förundersökning, rättegång, ärende om disciplinansvar eller
skiljande från anställning eller annat jämförbart rättsligt
förfarande vid myndigheten mot någon rörande hans deltagande i
verksamheten vid den myndighet där uppgiften förekommer,

2. omprövning av beslut eller åtgärd av den myndighet där
uppgiften förekommer, eller

3. tillsyn över eller revision hos den myndighet där uppgiften
förekommer.

Sekretess hindrar inte att uppgift lämnas i muntligt eller
skriftligt yttrande av sakkunnig till domstol eller myndighet
som bedriver förundersökning i brottmål.

Sekretess hindrar inte att uppgift om enskilds adress,
telefonnummer och arbetsplats lämnas till en myndighet, om
uppgiften behövs där för delgivning enligt delgivningslagen
(1970:428). Uppgift hos televerket om enskilds telefonnummer får
dock, om den enskilde hos televerket begärt att abonnemanget
skall hållas hemligt och uppgiften omfattas av sekretess enligt
9 kap. 8 § tredje stycket, lämnas ut endast om den myndighet som
begär uppgiften finner att det kan antas att den som söks för
delgivning håller sig undan eller att det annars finns
synnerliga skäl.

Sekretess hindrar inte att uppgift som angår misstanke om
brott lämnas till åklagarmyndighet, polismyndighet eller annan
myndighet som har att ingripa mot brottet, om fängelse är
föreskrivet för brottet och detta kan antas föranleda annan
påföljd än böter.

För uppgift som omfattas av sekretess enligt 7 kap. 1--6 §§, 8
kap. 8§ första stycket, 9 eller 15 § eller 9 kap. 4 eller 7 §,
8 § första eller andra stycket eller 9 § andra stycket gäller
vad som föreskrivs i fjärde stycket endast såvitt angår
misstanke om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare
straff än fängelse i två år. Dock hindrar sekretess enligt 7
kap. 1 eller 4 § inte att uppgift som angår misstanke om brott
enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken mot någon som inte har
fyllt arton år lämnas till åklagarmyndighet eller
polismyndighet.

Tredje och fjärde styckena gäller inte uppgift som omfattas av
sekretess enligt 9 kap. 9 § första stycket.

2 Senaste lydelse 1990:1414.

Sekretess enligt 7 kap. 1 § Sekretess enligt 7 kap. 1 §
och 4 § första och och 4 § första och
tredje styckena hindrar inte tredje styckena hindrar inte
att uppgift om enskild, som att aktuell uppgift om
inte fyllt arton år eller enskild, som inte fyllt arton
som fortgående missbrukar år eller som fortgående
alkohol, narkotika eller missbrukar alkohol, narkotika
flyktiga lösningsmedel, eller flyktiga
eller närstående till lösningsmedel, eller
denne lämnas från närstående till denne
myndighet inom hälso- och lämnas från myndighet
sjukvården och inom hälso- och
socialtjänsten till annan sjukvården och
sådan myndighet, om det socialtjänsten till annan
behövs för att den sådan myndighet, om det
enskilde skall få är av väsentlig
nödvändig vård, betydelse för att den
behandling eller annat enskilde skall få
stöd. Detsamma gäller i nödvändig vård,
fråga om lämnande av behandling eller annat
uppgift om gravid kvinna eller stöd. Detsamma gäller i
närstående till henne, fråga om lämnande av
om det behövs för en uppgift om gravid kvinna eller
nödvändig insats till närstående till henne,
skydd för det väntade om det behövs för en
barnet. nödvändig insats till
skydd för det väntade
barnet. Vad nu sagts får
dock ej tillämpas innan den
enskilde beretts tillfälle
att ge sitt samtycke till
åtgärden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.