I betänkandet behandlas tre s.k. informationsavsnitt i 1989/90
års budgetproposition samt fyra motionsyrkanden från den
allmänna motionstiden 1990.
Motionerna rör styrelseledamöter i offentliga verk och bolag,
suppleanternas ställning i regionala statliga nämnder och
styrelser, motivering av beslut samt kommittéförordningens
bestämmelser om reservationsmöjligheter. Utskottet har utan
ställningstagande i sak avstått från något uttalande med
anledning av propositionsavsnitten. Vidare har utskottet
avstyrkt samtliga motionsyrkanden.
Propositionen
1989/90:100 bilaga 2 yrkande 2 delvis vari riksdagen bereds
tillfälle att ta del av vad som anförts om tydligare
ansvarsfördelning mellan stat, kommuner och landsting samt
bättre samordning mellan offentliga verksamheter (avsnitt 2.2).
1989/90:100 bilaga 2 yrkande 2 delvis vari riksdagen bereds
tillfälle att ta del av vad som anförts om decentralisering
(avsnitt 2.4).
1989/90:100 bilaga 2 yrkande 2 delvis vari riksdagen bereds
tillfälle att ta del av vad som anförts om verksamhetsformer och
organisationssätt (avsnitt 2.5).
Motionerna
1989/90:K214 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari med
hänvisning till vad som anförts i motion 1989/90:Ju803 yrkas
2. att riksdagen beslutar att 20 § förvaltningslagen skall ha
följande lydelse:
Ett beslut varigenom en myndighet avgör ett ärende skall
innehålla hänvisning till den eller de författningsbestämmelser
som avgörandet grundas på och de skäl i övrigt som har bestämt
utgången, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild.
Skälen får dock utelämnas helt eller delvis.
1989/90:K502 av Knut Wachtmeister (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om styrelsekompetens i offentliga verk och
bolag.
1989/90:K503 av Anders Nilsson m.fl. (s) vari hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om suppleants ställning i regionala statliga
organ.
1989/90:K809 av tredje vice talmannen Bertil Fiskesjö (c) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär att ett nytt stycke av
nedan angiven lydelse skall fogas till 12 § kommittéförordningen
(1982:37):
Reservation får endast innehålla förslag, som ställts under
kommitténs prövning och därvid avslagits av kommitténs
majoritet.
Utskottet
1. Utvecklingen av offentlig sektor
I avsnitten 2.2, 2.4 och 2.5 av budgetpropositionen
1989/90:100, bilaga 2 Utveckling av offentlig sektor; Gemensamma
frågor tas upp ett urval aktuella utvecklingsinsatser inom olika
departementsområden mot bakgrund av utgångspunkter för
förnyelsen av den offentliga sektorn som lades fast i 1989 års
kompletteringsproposition (1988/89:150 bil. 1), nämligen
tydligare ansvarsfördelning mellan stat, kommun och landsting
samt bättre samordning av offentliga verksamheter,
decentralisering,
verksamhetsformer och arbetssätt.
Enligt propositionen är tydligare ansvarsfördelning och bättre
samordning viktiga utgångspunkter för pågående och planerade
förnyelseinsatser när det gäller äldreomsorgen, miljöpolitiken,
invandrar- och flyktingpolitiken, vuxenutbildningen,
regionalpolitiken, den regionala statliga förvaltningen,
investeringar på trafikområdet och myndighetsuppgifter på
kärnteknikområdet.
Beträffande behovet av decentralisering och delegering
framhålls att det behövs därför att de direkt verksamma på ett
område vanligen är bäst skickade att avgöra hur uppgifterna
skall lösas. Delegering och decentralisering är viktiga
utgångspunkter för förändringar inom skolan, hälso- och
sjukvården samt kriminalvården.
När det gäller verksamhetsformer och arbetssätt hänvisas till
1989 års års kompletteringsproposition där det uttalades att de
enskilda medborgarnas önskemål och behov ofta innebär krav på
ett mer varierat utbud och valfrihet. Om den offentliga sektorn
skulle kunna möta dessa krav fordras större flexibilitet i fråga
om verksamhetsformer och arbetssätt. Exemplen på förändrade
verksamhetsformer och arbetssätt i den offentliga förvaltningen
är enligt 1990 års budgetproposition många. Det redovisas
insatser inom den s.k. arbetslinjen, skatteförvaltningen,
biståndspolitiken, armén, tullen, jordbruks- och
fiskeripolitiken, bostadspolitiken och den statliga
näringspolitiken.
Utskottet som, utan ställningstagande i sak, tagit del av vad
som anförts i detta avsnitt i propositionen har inte funnit
anledning att göra något uttalande.
2. Sammansättningen av styrelser för offentliga verk och bolag
Motionen
I motion 1989/90:K502 av Knut Wachtmeister (m) framhålls att
det är angeläget att utvecklingen mot ökad specialkompetens i
styrelserna i offentliga verk och bolag påskyndas. Ett
riksdagsuttalande härom är enligt motionären påkallat.
Bakgrund
Frågan om sammansättningen av styrelser för statliga
myndigheter och affärsverk togs upp i den s.k.
verksledningspropositionen (prop. 1986/87:99). Civilministern
framhöll att tillskott av områdeskunskap och professionellt
kunnande är viktigt i många myndigheter. En styrelse, vars
uppgift i första hand är att tillföra någon form av
professionell sakkunskap eller kunskap om avnämarnas krav och
behov, bör därför sättas samman så att det finns inslag av
expertis resp. företrädare för avnämarna. I den mån verksamheten
riktas direkt mot medborgarna bör representanter för det
allmänna medborgerliga omdömet ingå. Det medborgerliga omdömet
representeras bäst av folkvalda i riksdag, landsting och
kommuner. Ledamöterna skall utses efter de personliga
förutsättningarna att fylla uppgiften. Vid riksdagsbehandlingen
av propositionen ställde sig konstitutionsutskottets majoritet
(KU 1986/87:29) bakom detta ställningstagande och uttalade
beträffande styrelsernas sammansättning att den måste bestämmas
av regeringen från fall till fall med beaktande av de uppgifter
som myndigheten i fråga har. I en reservation framhölls (m och
fp) att det är olämpligt att ha styrelseledamöter, som kan antas
ha olika former av bindningar till såväl politiska som andra
organisationer, såsom beslutsfattare i styrelser. I en annan
reservation (vpk) framhölls att den parlamentariska
lekmannastyrelsen är bäst skickad som form för politisk insyn
och för att garantera uppföljningen av riksdagens och
regeringars beslut.
Utskottets bedömning
Enligt utskottets mening är ett uttalande av det slag som
förordas i motionen inte påkallat. Det måste kunna förutsättas
att ledamöter i offentliga verk och bolag utses med hänsyn till
personliga förutsättningar att fylla uppgiften. Utskottet vill
också peka på det tidigare ställningstagandet att det i många
fall är lämpligt att folkvalda från riksdag, landsting och
kommuner utses för att representera det allmänna medborgerliga
intresset. Motion K502 avstyrks således.
3. Suppleanters ställning i regionala statliga nämnder och
styrelser
Motionen
I motion K503 av Anders Nilsson m.fl. (s) yrkas att
suppleanter i regionala statliga organ skall ges samma
möjligheter att följa verksamheten som är fallet i kommuner och
landsting, i vars nämnder och styrelser suppleanter har
möjlighet att närvara även då vederbörande ej kallats att
tjänstgöra. De flesta kommuner och landsting har beslutat att ej
tjänstgörande suppleanter får sammanträdesersättning.
Bakgrund
Den tidigare gällande förordningen (1977:625) om information
till ersättare i statliga styrelser och nämnder innehöll en
bestämmelse om att ersättare, där så bedömdes lämpligt, borde
kallas till sammanträde även när ordinarie ledamot inte hade
förfall. Denna möjlighet borde särskilt beaktas i det inledande
skedet av ersättares förordnande, då ersättare besitter särskild
sakkunskap samt då ersättares närvaro av annat skäl är önskvärd
men ej nödvändig.
I samband med verksledningsreformen (1986/87:99, KU 29), vars
syfte var att skapa bättre möjligheter att styra myndigheternas
verksamhet i stort samtidigt som myndigheterna gavs möjlighet
att i större utsträckning bestämma om sina inre angelägenheter,
upphävdes ett betydande antal regeringsförfattningar om de
statliga myndigheternas administrativa verksamhet, bl.a. den
nyssnämnda förordningen.
Storleken av arvoden m.m. för vissa uppdrag inom de olika
departementens verksamhetsområden fastställs årligen genom
regeringsbeslut. Sedan den 30 juni 1988 utgår ersättning -- om
det inte i särskilda fall anges annat -- till suppleant eller
ersättare för varje ledamot med ett visst belopp för varje dag
han tjänstgör i stället för ordinarie ledamot. Detsamma gäller
när han efter särskild kallelse deltar i ett sammanträde.
Utskottets bedömning
Utskottet delar i princip motionärernas uppfattning att
suppleanterna bör ha möjlighet att följa och delta i
styrelsernas verksamhet. Ett av syftena med
verksledningsreformen var emellertid att ge myndigheterna ett
större utrymme att själva bestämma om formerna för sin
verksamhet. Utskottet är därför inte berett att förorda någon
begränsning av myndigheternas självbestämmande i detta avseende.
Motion K503 avstyrks således.
4. Motivering av beslut
Motionen
I motion 1989/90:K214 (fp) yrkas att riksdagen beslutar om
sådan ändring av 20 § förvaltningslagen att det av lagen framgår
att myndighet i sina beslut skall ange den eller de föreskrifter
som myndigheterna grundar sina avgöranden på (yrkande 2).
Bakgrund
Utskottet har vid tidigare tillfällen behandlat motsvarande
motionsyrkande. Senast behandlades frågan hösten 1989 i
betänkandet 1989/90:KU1. Utskottet underströk då -- liksom vid
de tidigare tillfällen då frågan behandlades -- vikten av att
myndigheterna i sina beslut anger den eller de föreskrifter som
avgörandet grundas på. Utskottet hänvisade till bestämmelsen i
20 § förvaltningslagen om att ett beslut varigenom en myndighet
avgör ett ärende skall innehålla de skäl som har bestämt
utgången om ärendet avser myndighetsutövning mot enskild och
framhöll att i motiveringarna självklart borde ingå hänvisningar
till relevanta författningsbestämmelser, där detta är möjligt.
Mot bakgrund av att myndigheternas beslut redan nu regelmässigt
torde innehålla uppgift om vilken författningsbestämmelse som
tillämpas saknades enligt utskottets mening anledning att införa
en särskild bestämmelse om detta i förvaltningslagen. Utskottet
framhöll emellertid med hänsyn till vikten av att den enskildes
rättssäkerhet värnades att det var angeläget att frågan
fortlöpande bevakades inom regeringskansliet.
Utskottets bedömning
I förarbetena till förvaltningslagen framhöll utskottet (KU
1985/86:21) att myndigheterna i sina beslut skall ange den eller
de föreskrifter som myndigheterna grundar sina avgöranden på.
Mot bakgrund av detta uttalande och även med hänsyn till att det
i allmänhet torde ligga i sakens natur att ett beslut innehåller
uppgift om vilken författningsbestämmelse beslutet grundas på
saknas enligt utskottets mening anledning att i
förvaltningslagen införa en bestämmelse av det slag som begärs i
motionen. Utskottet förutsätter att regeringen uppmärksamt
följer myndigheternas tillämpning av 20 § förvaltningslagen och
om så erfordras tar initiativ till komplettering av
bestämmelsen.
5. Översyn av kommittéförordningen
Motionen
I motion K809 av Bertil Fiskesjö (c) yrkas ett tillägg till
12§ kommittéförordningen med innebörd att reservation endast
får innehålla förslag, som framställts vid utredningssammanträde
och som vid företagen votering avvisats av utredningens
majoritet. Om förslag och ståndpunkter som inte redovisats under
utredningsarbetets gång kan tillfogas en utredning utan att
utredningen som helhet fått möjlighet att ta ställning till dem,
snedvrids utredningsarbetet och det leder till missförstånd vad
gäller den bedömning som skall ske, när utredningsprodukten är
färdig.
Bakgrund
I 12 § kommittéförordningen (1976:119) finns en bestämmelse om
möjligheterna att foga reservationer och särskilda yttranden
till ett utredningsbetänkande. Bestämmelsen gäller alltså beslut
i frågor som omfattas av själva utredningsuppdraget och som
kommer till uttryck i betänkandet. Bestämmelsen ger en ledamot
möjlighet att reservera sig mot förslag som en majoritet av
kommittén lägger fram.
Statsrådsberedningen har i kommittéhandboken (Ds SB 1987:1)
rekommenderat följande ordning när en ledamot vill reservera
sig.
1. Den ledamot som vill reservera sig mot ett beslut inom
kommittén bör anmäla detta vid det tillfälle då beslutet fattas.
Anmälan antecknas i protokollet.
2. Kommittén bör sätta ut en dag före slutsammanträdet då
reservationerna senast skall ha lämnats till kommittén eller
dess sekretariat. Tidpunkten bör bestämmas så att reservanterna
har haft tillfälle att ta del av det avsnitt i huvudtexten som
svarar mot reservationerna.
3. Först bör majoriteten och sedan reservanterna få tillfälle
att justera resp. textavsnitt. Reservationerna bör föreligga i
sin slutliga utformning senast vid det sammanträde då kommittén
slutjusterar betänkandet.
Utskottets bedömning
Utskottet delar motionärens uppfattning att en skiljaktig
ståndpunkt bör redovisas så tidigt under utredningsarbetet att
samtliga ledamöter ges en faktisk möjlighet att ta ställning
till de förslag som framförs. Det finns annars en påtaglig risk
för att utredningsarbetet snedvrids och får ett resultat som ger
anledning till missförstånd. Enligt utskottets mening bör de
rekommendationer som ges i kommittéhandboken självklart följas
och är därmed ägnade att tillgodose motionärens synpunkter.
Motion K809 avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande proposition 1989/90:100, bilaga 2, yrkande 2
såvitt avser avsnitten 2.2, 2.4 och 2.5
att riksdagen lägger propositionen i dessa delar till
handlingarna,
2. beträffande sammansättningen av styrelser i offentliga
verk och bolag
att riksdagen avslår motion 1989/90:K502,
3. beträffande suppleanternas ställning i regionala statliga
nämnder och styrelser
att riksdagen avslår motion 1989/90:K503,
4. beträffande motivering av beslut
att riksdagen avslår motion 1989/90:K214 yrkande 2,
5. beträffande översyn av kommittéförordningen
att riksdagen avslår motion 1989/90:K809.
Stockholm den 9 oktober 1990
På konstitutionsutskottets vägnar
Olle Svensson
Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Kurt Ove
Johansson (s), Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Hans Nyhage
(m)*, Anita Modin (s)*, Torgny Larsson (s), Elisabeth Fleetwood
(m)*, Ylva Annerstedt (fp), Bengt Kindbom (c), Hans Leghammar
(mp)*, Ulla Pettersson (s)*, Rosa-Lill Wåhlstedt (s), Ingela
Mårtensson (fp)*, Kaj Larsson (s)* och Rolf L Nilson (vpk)*.
*Ej närvarande vid justeringen.
Särskilt yttrande
Motivering av beslut (mom. 4)
Anders Björck (m), Hans Nyhage (m), Elisabeth Fleetwood (m),
Ylva Annerstedt (fp) och Ingela Mårtensson (fp) anför:
Som utskottet uttalat vid flera tillfällen är det självklart
att i motiveringsskyldigheten enligt 20 § förvaltningslagen bör
ligga ett krav på hänvisning till relevant
författningsbestämmelse, där detta är möjligt. Det är enligt vår
mening dock tveksamt om det regelmässigt är fallet att lagrum
anges. Mot bakgrund av de ingående diskussioner som förts inom
utskottet på denna punkt har vi emellertid avstått från att yrka
bifall till motion K214 yrkande 2. Vi avser emellertid att
återkomma i frågan om det senare visar sig att utvecklingen inte
gått i önskvärd riktning.