I betänkandet behandlar utskottet ett motionsvis framfört
förslag om en lag om skydd för ortnamn. Utskottet avstyrker
förslaget i motionen.
Motionen
1989/90:Kr279 av Stina Gustavsson och Marianne Andersson (c)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag
för ortnamns skydd.
Tidigare riksdagsbehandling
Frågor om skydd för ortnamn har aktualiserats i riksdagen vid
flera tillfällen under de senaste årtiondena. Frågorna har
behandlats dels av statsutskottet, tredje lagutskottet och
civilutskottet, sedermera bostadsutskottet, i vad gäller
fastighetsbeteckningsfrågor, dels av kulturutskottet i vad
gäller ortnamns värde och vård.
Riksdagen beslöt år 1968 (prop. 1968:1, bil. 4 s. 10, bet. SU
2, bet. 3LU 5, rskr. 2) om riktlinjer för en reformering av
fastighetsregistreringen, som bl.a. innebar att kommun och inte
längre socken skulle vara registerområde. Det förutsattes att
man vid reformen skulle slå vakt om de existerande namnen i
registren. Beteckningsbyten skulle ske med stor försiktighet för
att bevara de kulturvärden som ligger i namntraditioner. Under
de första åren av 1970-talet avslog riksdagen vid upprepade
tillfällen motionsyrkanden om att behålla socknen som
registerområde.
Vid 1974 års riksdag (prop. 1974:48, bet. CU 30, rskr. 252)
beslöts om vissa ändringar av reformen, bl.a. skulle av
kulturhistoriska skäl en socken- eller områdeskod ingå i
registerbeteckningen. Civilutskottet förordade som en generell
huvudregel att dubblettnamn på by, gård eller kvarter skulle
skiljas från varandra genom att namnet kombinerades med namn på
socken eller stadsregisterområde. Under följande år avslogs åter
motionsyrkanden om bevarande av socken som registerområde. Vid
riksmötet 1983/84 anförde bostadsutskottet därvid bl.a. att det
är av större vikt från kulturhistorisk synpunkt att socken
redovisas på olika officiella kartor än att sockenbegreppet
bevaras vid indelningen i registerområden (bet. BoU 1983/84:16).
Vid riksmötet 1978/79 uttalade kulturutskottet (bet. KrU
1978/79:5) att det är en angelägen kulturfråga att bevara
ortnamn. Liksom den äldre, kulturhistoriskt intressanta
bebyggelsen har de gamla namnen på gårdar, byar och socknar ett
kulturellt värde som inte får underskattas. Kulturutskottet fann
det önskvärt att en allsidig utredning på ortnamnsområdet kom
till stånd och att i denna beaktades bl.a. de synpunkter som
anförts av lantmäteriverket, riksantikvarieämbetet och
DOVA-nämnden i deras yttranden till utskottet över den då
aktuella motionen. Vad utskottet enhälligt anfört gav riksdagen
som sin mening regeringen till känna (rskr. 1978/79:22). En
utredning -- ortnamnskommittén -- tillsattes av regeringen i
enlighet med riksdagens begäran.
Vid riksmötet 1984/85 aktualiserades frågor om ortnamn vid två
tillfällen. I betänkandet KrU 1984/85:6 avstyrktes motioner om
bevarande av sockennamn samt yrkanden som tog upp frågor om
ortnamn på kartor, i fastighetsregistret och i postadresser.
Utskottet hänvisade till att ortnamnskommittén hade avlämnat
sitt betänkande -- (SOU 1982:45) Ortnamns värde och vård -- och
att regeringens beredning av frågan pågick.
I det angivna betänkandet föreslog ortnamnskommittén en rad
åtgärder för att skydda och bevara ortnamn, däribland en lag om
ortnamn. Regeringen gav riksdagen tillfälle att ta del av vad
som anfördes i budgetpropositionen år 1985 om principer för den
framtida ortnamnsverksamheten (prop. 1984/85:100 bil. 10 s. 467
-- 475). Flertalet av de åtgärder som utredningen föreslagit
kunde enligt regeringens bedömning vidtas av regeringen eller av
myndigheter utan godkännande av riksdagen. I propositionen
framhölls att det är av stort kulturhistoriskt och socialt värde
att de nedärvda ortnamnen vårdas och bevaras och att ny
namngivning sker så att kulturarvet skyddas. För att åstadkomma
en bättre enhetlighet och samordning i ortnamnsverksamheten
förordades att lantmäteriverket (LMV) skulle få en allmänt
samordnande uppgift och att LMV i sin ortnamnsverksamhet skulle
samråda med dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv
(DOVA) och riksantikvarieämbetet (RAÄ). Namnformerna på de
allmänna kartorna förordades bli normgivande. Ortnamn i
flerspråkiga områden skulle återges på de språk som talas i
området. Ett särskilt ortnamnsråd knutet till LMV skulle
inrättas. Frågan om lagskydd för ortnamn aktualiserades inte.
Kulturutskottet (bet. KrU 1984/85:16, rskr. 253) instämde i
vad som kommit till uttryck i propositionen om det
kulturhistoriska och sociala värdet av att ortnamn vårdas och
bevaras. Utskottet, som inte hade något att erinra mot vad som
anförts i propositionen, uttalade särskilt att det fäste mycket
stor vikt vid att gårds-, by- och sockennamn i största möjliga
utsträckning används i adresser på landsbygden.
Under en följd av år har kulturutskottet haft att behandla
motioner om åtgärder för att bevara och stärka det
tornedalsfinska språket och kulturen i Tornedalen, senast i
betänkandet 1990/91:KrU3. Vid detta tillfälle erinrade utskottet
bl.a. om att det finns möjlighet att till LMVs ortnamnsråd
adjungera företrädare för andra intressen än dem som är
representerade i rådet. Utskottet hade inhämtat att så har skett
vid något tillfälle beträffande företrädare för Svenska
tornedalingars riksförbund. Utskottet redovisade också att flera
orter på nyutkomna översiktskartor över Sverige har fått dubbla
namn. Vidare hade utskottet inhämtat att vägverket avser att
märka vägskyltar med dubbla namn.
Lantmäteriverket och ortnamnsrådet
Som redovisats i det föregående ingick i de av riksdagen
godtagna principerna för ortnamnsverksamheten att ett
ortnamnsråd skulle inrättas och knytas till LMV. Det uttalades
därvid i propositionen att rådet skulle vara ett samarbetsorgan
för de myndigheter och intressen som bör ha ett inflytande på
utformningen av ortnamnsverksamheten. Rådet skulle också få till
uppgift att utforma principerna och målen för en god
ortnamnspolitik och medverka till att information därom sprids.
Rådet skulle också lämna råd och stöd i ortnamnsfrågor.
LMV, som är central förvaltningsmyndighet, skall enligt
förordningen (1988:1232) med instruktion för
lantmäterimyndigheterna verka för ett ändamålsenligt och vårdat
ortnamnsskick och fastställa ortnamn i den utsträckning inte
någon annan har sådan befogenhet. I LMVs egen verksamhet berör
ortnamnsfrågor främst den allmänna kartläggningen,
fastighetsbildningen och den pågående reformen beträffande
fastighetsbeteckningarna.
Det till LMV knutna ortnamnsrådet, som inrättades den 1 juli
1985, har enligt instruktionen för LMV till uppgift att stödja
LMV i arbetet med att främja ett ändamålsenligt och vårdat
ortnamnsskick. Innan mera betydelsefulla frågor om ortnamn
avgörs skall LMV inhämta rådets synpunkter. I rådet ingår som
ledamöter företrädare för postverket, vägverket, RAÄ, LMV, DOVA,
svenska språknämnden, Riksförbundet för hembygdsvård och Svenska
kommunförbundet. Vidare finns en gemensam företrädare för
universiteten och likaledes en gemensam företrädare för de
svenska sameorganisationerna. Det finns också möjlighet att vid
behov till ortnamnsrådet adjungera företrädare för andra
myndigheter, institutioner, organisationer m.m.
Utskottet
I motion Kr279 (c) framhålls att ortnamnen är värdefulla
kulturminnen, men att detta inte kommer till uttryck i någon lag
eller förordning. I ortnamnen har en del av den lokala historien
samt naturens och människornas historia bevarats. Ortnamn
riskerar emellertid att försvinna, t.ex. när
fastighetsbeteckningar ändras och försvinner, när poststationer
läggs ned och även när kulturlandskapet snabbt förändras.
Ortnamnens stora och oskattbara värde bör enligt motionärernas
mening kunna skyddas som andra kulturminnen i landet. Riksdagen
bör därför begära att regeringen lägger fram ett förslag till
lag för ortnamns skydd. Motionärerna erinrar om att
ortnamnskommittén i sitt betänkande (SOU 1982:45) Ortnamns värde
och vård föreslog en sådan lag.
Utskottet vill, liksom vid tidigare riksmöten, framhålla att
det är av stort kulturhistoriskt och socialt värde att nedärvda
ortnamn vårdas och bevaras.
Vid riksmötet 1984/85 hade riksdagen inte något att erinra mot
av regeringen framlagda principer för ortnamnsverksamheten i
landet. Frågan om en lag om ortnamn aktualiserades inte, vare
sig i propositionen eller i motioner. I det föregående har
innebörden av de godtagna principerna kort redovisats. De
innebär bl.a. att lantmäteriverket (LMV) fått en allmänt
samordnande uppgift i vad gäller ortnamnsverksamheten och att
ett ortnamnsråd knutet till LMV inrättats den 1 juli 1985. De
innebär också att LMV i ortnamnsverksamheten skall samråda med
dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv (DOVA) och
riksantikvarieämbetet (RAÄ).
Inom LMV har en uppföljning av de fem gångna årens
ortnamnsverksamhet påbörjats. Enligt vad utskottet inhämtat har
en förberedande undersökning gjorts där erfarenheter samlats in
och analyserats och vissa förslag framlagts beträffande den
fortsatta ortnamnsverksamheten inom LMV och ortnamnsrådet samt
beträffande samarbetet mellan LMV och övriga myndigheter,
organisationer m.m. som är engagerade i ortnamnsverksamhet.
Avsikten är att utredningsarbetet skall fortsätta under vintern
1990/91.
I enlighet med 1985 års principer skall LMV informera om
ortnamnsverksamheten och bistå myndigheter m.fl. med råd och
stöd. Inom LMV pågår för närvarande arbete med att utforma råd
och anvisningar för ortnamnens behandling vid fastighetsbildning
och fastighetsregistrering. Råden och anvisningarna avses
publiceras i en planerad rapportserie från LMV i ortnamnsfrågor.
LMV avser även att anordna seminarier där bl.a. ortnamnsfrågor
kommer att tas upp, främst för berörda inom lantmäteriet.
Ortnamn används som samlande begrepp för alla namn --
bebyggelsenamn, naturnamn, sockennamn, länsnamn m.m. -- som
förekommer på de allmänna kartor LMV har att framställa och ge
ut, exempelvis de ekonomiska och topografiska kartorna. Ortnamn
förändras, försvinner och tillkommer. Denna utveckling går allt
snabbare. Faktorer som inverkar är bl.a. den pågående
fastighetsbeteckningsreformen, den snabba förändringen av
odlingslandskapet och sammanläggningar av fastigheter. Sådana
ändringar av registernamn som görs i fastighetsregistret
återspeglas på kartor som hör till registret. Registerkartorna
innehåller sammanlagt omkring 100000 registernamn. I samband
med fastighetsbeteckningsreformen granskar berört ortnamnsarkiv
och RAÄ alla förslag till ändringar. Vidare revideras förslagen
normalt efter det att synpunkter kommit in från fastighetsägare,
kommuner och hembygdsföreningar.
De allmänna kartorna är av mycket stor betydelse för
bevarandet och skyddet av ortnamn. Kartorna är i mera allmänt
bruk än vad uppgifterna i fastighetsregistret kan bli.
Uppgifterna i fastighetsregistret och på registerkartorna läggs
till grund för de allmänna kartorna, vilka kompletteras med
naturnamn, ytterligare bebyggelsenamn m.m. Enligt uppgift
innehåller den ekonomiska kartan omkring en miljon namn.
Utskottet förutsätter att LMV i kartproduktionen visar stor
generositet när det gäller att på kartor bevara och återge namn
på gårdar, byar, m.m., vilka inte längre används som
registernamn i fastighetsregistret.
Utskottet har från RAÄ inhämtat att frågan om skyddet för
ortnamn aktualiserats av de nordiska riksantikvarierna och att
ett nordiskt möte i denna fråga planeras äga rum nästa år.
Det finns även andra myndigheter och organ än de tidigare
nämnda, vilkas verksamhet och ställningstaganden har betydelse
för ortnamnsfrågorna, nämligen bl.a. kommunerna, postverket,
televerket, vägverket, statens järnvägar och sjöfartsverket.
Utskottet förutsätter att även dessa i sin ortnamnsverksamhet
tar de kulturhistoriska hänsyn som krävs för att ortnamn skall
kunna bevaras och skyddas. Postverket har t.ex. under senare år
ökat antalet ortnamn som används i postadress. En god
ortnamnspolitik i landet kräver vidare en fortsatt utveckling av
samarbetet mellan alla ansvariga.
Utskottet anser att ortnamnsverksamheten bör fortsätta och
fullföljas i enlighet med 1985 års principer. Förutsättningarna
för att göra detta inom ramen för befintliga regler och
institutioner är enligt utskottets mening goda. Utskottet anser
med hänsyn härtill att det inte är motiverat att genom
lagstiftning reglera ortnamnsområdet. Motion Kr279 avstyrks
således.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motion 1989/90:Kr279.
res. (c, mp)
Stockholm den 6 november 1990
På kulturutskottets vägnar
Ingrid Sundberg
Närvarande: Ingrid Sundberg (m), Åke Gustavsson (s), Maja
Bäckström (s), Berit Oscarsson (s), Jan Hyttring (c), Anders
Nilsson (s), Lars Ahlmark (m), Sylvia Pettersson (s), Erkki
Tammenoksa (s), Leo Persson (s), Lars Ahlström (m), Margareta
Fogelberg (fp), Stina Gustavsson (c), Alexander Chrisopoulos
(v), Kaj Nilsson (mp), Ulla Berg (s) och Lola Björkquist (fp).
Reservation
Jan Hyttring (c), Stina Gustavsson (c) och Kaj Nilsson (mp)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar
med "Utskottet anser" och slutar med "avstyrks således" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att det är värdefullt att de gångna fem årens
ortnamnsverksamhet inom LMV och ortnamnsrådet nu utvärderas.
Utskottet anser emellertid att de snabba förändringarna i
samhället i vad avser t.ex. sammanläggningar av fastigheter,
fullföljande av fastighetsbeteckningsreformen och ändringar av
kulturlandskapet medför sådana risker för att ortnamn skall
försvinna och förändras att skyddet av dem måste lagregleras.
Enligt utskottets mening bör därför regeringen lägga fram ett
förslag till lag om skydd för ortnamn. Detta bör riksdagen med
bifall till motion Kr279 som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Kr279 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ett
förslag till lag om skydd för ortnamn.