Utskottet behandlar i detta betänkande förslag i sju motioner
väckta under allmänna motionstiden 1990. Förslagen tar sikte på
dels allmänt turistfrämjande åtgärder, dels särskilda insatser i
Bohuslän, Mälardalen, Värmland och Öland.
Utskottet avstyrker samtliga motionsförslag.
Till betänkandet är fogat tre reservationer.
Motionerna
1989/90:Kr501 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om skyldigheten för svenska
researrangörer att informera om miljösituationen i
turistländerna.
1989/90:Kr503 av Annika Åhnberg (v) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär att Sveriges turistråd får i uppdrag att
göra en särskild satsning på utveckling av Mälarturism i
enlighet med vad som i motionen anförts.
1989/90:Kr512 av Marianne Jönsson (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om statsbidrag till VA-området inom det primära
rekreationsområdet Öland.
1989/90:Kr514 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om riktade insatser för att utveckla kulturturismen i Värmland.
1989/90:Kr523 av Kenth Skårvik och Leif Olsson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om turismen i Bohuslän,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att förlägga ett dokumentations- och
informationscenter för turism till Uddevalla eller annan del av
länet.
1989/90:Kr524 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om turismens betydelse för landsbygdens utveckling och åtgärder
för att främja turismen.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo268.
1989/90:Kr525 av Jan Hyttring m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen beslutar avskaffa begreppet primära
rekreationsområden,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
stimulansåtgärder för prisbilligt semesterboende i enlighet med
vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen hos regeringen begär att en brett upplagd
informationskampanj utomlands genomförs om gällande bestämmelser
för svensk allemansrätt,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om turistfrämjande åtgärder.
Vissa frågor om turistfrämjande åtgärder (motionerna Kr524 och
Kr525 yrkandena 4 och 6)
Motionsmotiveringar
I den motivering till förslaget i motion Kr524 (m) som lämnas
i motion Jo268 erinrar motionärerna om att turismen har kommit
att spela en allt större roll även på landsbygden. Som exempel
härpå nämner de bilturismen samt utbyggnad av stugbyar och
skidlifter. De anser att en utveckling av turism i småskaliga
former kan utgöra en viktig komponent i landsbygdens utveckling.
För att turismen skall kunna vidareutvecklas är, säger
motionärerna, en fri konkurrens på likartade villkor nödvändig.
De menar därför att kommunernas engagemang på turistområdet bör
begränsas. I detta sammanhang anförs följande.
Många kommuner driver eller subventionerar turismverksamhet.
Skattebetalarna tvingas därigenom bekosta verksamhet som inte
primärt är avsedd för kommuninvånarna. Kommunen driver sällan
verksamheten efter marknadsmässiga principer. Den kommunala
inblandningen försämrar förutsättningen för privata
näringsidkare. Konkurrens på lika villkor borde vara en
självklarhet.
I motion Kr525 (c) framhålls att det är viktigt för turismen
att det finns en levande landsbygd. Med en levande landsbygd
avser motionärerna en bygd som inte är utarmad på människor och
där det finns olika möjligheter till försörjning. De anser att
en ökad satsning på olika turistiska aktiviteter på den svenska
landsbygden skulle kunna ge den svenska turistnäringen en ny och
egen profil.
Enligt motionen är turistnäringen till största delen en
småföretagarverksamhet som mycket väl kan kombineras med annat
arbete. Som exempel härpå nämner motionärerna att service som
normalt utförs av heltidsanställd personal hos kommun och
landsting med fördel kan uppdras att utföras av annan person som
kan behöva sådan inkomstmöjlighet som tillskott för sin egen
verksamhet. Vidare menar de att spridning av semester och goda
allmänna kommunikationer kan göra det lättare för turisten att
få god service och få tillgång till attraktiva områden som i dag
är överbefolkade under en kort period.
Vidare anser motionärerna att det är nödvändigt att öka
utbudet av billiga semesterbostäder. De menar att fler privata
fritidshus skulle kunna användas för turistboende. Enligt
motionärerna bör samhället genom olika åtgärder stimulera
fritidshusägarna till ökad uthyrning.
Vissa uppgifter med anledning av motionerna
Kommunal turistverksamhet
Svenska kommunförbundet redovisar i skriften Fritid -- fakta
om fritid och turism 1988 bl.a. följande uppgifter rörande
kommunernas turistverksamhet.
Sedan 1984 har kommunernas åtgärder och åtaganden för turismen
nästan fördubblats. Kostnadsutvecklingen från 281 milj.kr. år
1984 till 553,6 milj.kr. år 1987 innebär en ökning med 97%.
Intäktssidans ökning under samma period från 122 milj.kr. till
210,3 milj.kr. motsvarar en ökning på 74%. Kommunernas stöd
till hotellrörelser uppgår till 46,6 milj.kr. Intäkterna för
verksamheten har beräknats till 1,7 milj.kr. 52 kommuner ser det
som angeläget att stödja något eller några hotell på orten.
Många kommuner lämnar stöd till vandrarhem på olika sätt bl.a.
genom hyressubventioner. Av totalt 497 stugbyar är 173
kommunägda. Av 764 campingplatser ägde kommuner 452.
År 1987 lämnade 46 kommuner bidrag till lokala turistföretag,
aktiebolag eller stiftelser med 44 milj.kr.
Förutom bidrag till turistorganisationer på länsnivå
förekommer det att kommuner bidrar med satsningar på
delregionala turistorgan typ Glasriket, Blå kusten, Tygriket
etc. med 41 milj.kr.
Turistpolitikens sociala målsättning
Turistrådet bedriver i samarbete med Landsorganisationen i
Sverige (LO) ett utvecklingsprojekt avseende ökade möjligheter
till rekreation och fritidsresande. Inom Turistrådets anslag har
under innevarande budgetår 1 milj.kr. avsatts för projektet som
skall pågå under tre och ett halvt år.
Utredningsarbete
Under våren 1990 tillkallades en parlamentarisk kommitté med
uppdrag att dels utforma ett nytt system för statens bidrag till
kommuner och landsting, dels se över den kommunala sektorns
övriga finansieringskällor. Enligt direktiven (dir. 1990:20)
skall kommittén redovisa en eller flera lösningar. Dessa innebär
bl.a. följande.
att kommunernas och landstingens verksamhet kan finansieras
inom ramen för en total kommunal utdebitering (exkl.
församlingsskatt) på högst 30 kr./skattekrona
att ytterligare utjämning av kommunalskatterna uppnås, så att
skillnader i utdebitering mellan kommuner resp. landsting i
första hand speglar skillnader i service- och avgiftsnivå samt
hur effektivt verksamheten bedrivs,
att en förnyelse och utveckling av den offentliga sektorn
stimuleras,
att statens bidrag så långt möjligt fördelas efter generella
principer,
att effekter av aktuella förändringar inom bl.a.
skattelagstiftningen, äldre- och handikappomsorgen och
skolområdet beaktas.
Utredningsarbetet skall bedrivas med den utgångspunkten att
kommunernas och landstingens verksamhet skall anpassas till de
samhällsekonomiska förutsättningarna. En mer effektiv kommunal
verksamhet skall stimuleras. Kommittén bör översiktligt överväga
instrumenten för statlig målstyrning och hur uppföljning av den
kommunala verksamheten bör utvecklas.
Utredningsarbetet skall enligt direktiven vara avslutat senast
den 31 oktober 1991.
I juni 1990 tillkallades en kommitté med uppdrag att följa och
rapportera kring olika effekter av 1990--1991 års skattereform.
I direktiven (dir. 1990:44) anges att kommittén i sin
utvärdering skall belysa effekter i följande avseenden, nämligen
fördelningen av inkomster och förmögenheter, utbudet och
allokeringen av arbetskraft, effekter på lönebildningen samt
sparande och kapitalallokering. Även effekterna på
bostadsmarknaden samt regionalpolitiska effekter av
skattereformen bör belysas.
I direktiven redovisas att statens industriverk fått ett
uppdrag på området. I regeringsbeslutet (1990-06-21 nr 7
industridepartementet) anges att industriverket i samråd med
Sveriges turistråd och berörda länsstyrelser, regionala
utvecklingsfonder och kommuner skall följa utvecklingen på
turistorter i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Kopparbergs
och Värmlands län samt Gotland och Öland. Uppdraget skall leda
fram till en bedömning av de skattepolitiska beslutens effekter
på den regionala utvecklingen samt till överväganden om
eventuella åtgärder av regionalpolitisk art.
Delrapporter skall lämnas i mars 1991 och 1992. En slutrapport
skall redovisas senast den 15 mars 1993.
Tidigare riksdagsbehandling
Vid behandlingen våren 1989 av förslag rörande turism och
rekreation (bet. 1988/89:KrU14) påpekade utskottet att
Turistrådet inlett ett samarbete med LO och planerade samarbete
med pensionärsorganisationer, hyresgäströrelsen och
invandrarorganisationer för att utveckla produktidéer och
information. I detta sammanhang nämnde utskottet projektet
"Upptäck Sverige" som bl.a. syftar till att på olika sätt
informera om hur man kan upptäcka Sverige på nära håll eller
längre bort, under längre ledigheter eller bara för ett
veckoslut. Utskottet anförde att Turistrådet arbetar med
turistfrågor utifrån såväl ekonomiska som sociala
utgångspunkter. Utskottet förutsatte därför att det arbete som
Turistrådet bedriver eller planerar på olika områden för att
göra olika former av turism och rekreation tillgängliga för så
många som möjligt i samhället fullföljs och vidareutvecklas.
I samma betänkande behandlade utskottet även motionsförslag om
bl.a. betydelsen av goda allmänna kommunikationer och spridning
av semester. Med anledning av dessa förslag anförde utskottet
följande.
Utskottet har vid flera tillfällen (senast KrU 1987/88:20)
avstyrkt förslag med samma syfte som det här aktuella. Utskottet
har därvid bl.a. hänvisat till att semesterspridningen i första
hand är en fråga för arbetsmarknadens parter och att förslag om
spridning av skolornas sportlov liksom frågan om allmänna
kommunikationer enligt de förslag som förelagts riksdagen
föregående budgetår diskuteras i Turistrådets strukturplan.
Tillgången till allmänna kommunikationer är självfallet av stor
betydelse för möjligheterna att utveckla turismen, speciellt i
ett land som Sverige med stora avstånd.
Utskottet utgår från att regeringen uppmärksammar de problem
som motionärerna aktualiserat. Utskottet förutsätter att
turismens intressen kan tillgodoses i den fortsatta utvecklingen
av semesterfrågornas behandling samt genom det fortsatta arbetet
med transportlösningar med anledning av riksdagens beslut om
trafikpolitiken (TU1987/88:13). En särskild framställning från
riksdagens sida med anledning av motionsyrkandet är inte
påkallad.
Utskottet avstyrkte motionsförslaget som avslogs av riksdagen.
Frågor om stöd till turism i olika regioner m.m. (motionerna
Kr503, Kr514 och Kr523)
Motionsmotiveringar
Enligt motion Kr503 (v) är Mälardalen ett område som är väl
lämpat för rekreation och turism. Motionären hävdar dock att
möjligheterna att uppleva Mälarlandskapet som en helhet är
begränsade. Båttrafiken på Mälaren är dåligt utbyggd och det
finns inte ett tillräcklig väl utbyggt nät av vandrarhem och
campingplatser runt Mälaren.
Hon förordar därför att Sveriges turistråd i samarbete med
kommunerna runt Mälaren skall utarbeta en utbyggnadsplan för
Mälarturismen. Motionären anser att Södertälje skulle kunna vara
en lämplig utgångspunkt för en utvecklad Mälarturism och att en
sådan satsning skulle kunna bidra till en positiv utveckling av
Södertäljes arbetsmarknad.
I motion Kr523 (fp) framhålls att turismen är av mycket stor
betydelse för Bohuslän. Motionärerna som hänvisar till en år
1988 genomförd undersökning Turism i Bohuslän påpekar att
turistnäringen ger över 3000 heltidsarbeten. De anför att det
är önskvärt att den svenska turistnäringen kan utvecklas och
erbjuda alternativ till semester i utlandet. Motionärerna pekar
på vissa problem för turistnäringen bl.a. ofördelaktiga
lånebestämmelser för investeringar samt de stora kostnader som
vissa kommuner har för utbyggnader av vatten och avlopp samt för
vägar och hamnar.
Vidare förordar motionärerna att ett dokumentations-och
informationscenter för turism skall byggas upp i Bohuslän.
Centret som skall samarbeta med Bohusläns museum skall ha till
uppgift att samla aktuell kunskap med anknytning till turismen.
Behovet av åtgärder för att utveckla den värmländska
kulturturismen poängteras i motion Kr514 (m). Motionären anför
bl.a. följande.
För det första bör en besöksanläggning av hög klass skapas i
Karlstad som kan kanalisera turistströmmen vidare ut i länet. De
planer som Karlstads Turistservice AB och Värmlands Museum
gemensamt skisserat för Mariebergsskogen utgör därvid en god
grund.
Denna anläggning skall i sig innehålla en värmländsk
basutställning för natur och kultur och därigenom kunna fungera
som ett regionalt "natur-och kulturrum". Den kommer vidare att
bestå av ett vänerakvarium, fornbyverksamhet och naturstigar och
-aktiviteter etc.
En sådan anläggning kräver självklart en del resurser. Här bör
de medel som både naturvårdsverket och riksantikvarieämbetet
erhållit för informationsinsatser kunna disponeras.
Vissa uppgifter i anslutning till motionerna
För att främja turistverksamheten i Mälarområdet bildades i
november 1989 Föreningen Mälaren -- ideell förening. Bland
föreningens stiftare ingår 14 kommuner från Mälarbygden.
Föreningens uppgift anges i stadgarna vara att utvidga och
fördjupa samarbetet mellan kommuner och regioner i Mälarområdet,
att främja och utveckla närturism och rekreation inom
Mälarområdet samt att främja gemensam utåtriktad marknadsföring.
Turistrådets delegation har våren 1990 lämnat ett bidrag om
150000 kr. till ett norsk-svenskt samarbetsprojekt som syftar
till att utveckla turismen kring sju fästningar vid den svenska
västkusten och den sydvästra norska kusten. Ansvarig för
projektet i Sverige är Bohus Turist. I ansökan till Turistrådet
beskrivs projektet enligt följande.
Längs den svenska västkusten och i sydöstra Norge finns 7
stora gamla fästningar bevarade. Bakom dessa finns en spännande
historia, som i många delar är gemensam för flera av
fästningarna. Fästningarna är i Norge Akershus festning i Oslo,
Fredrikstad festning i Fredrikstad och Fredrikstens festning i
Halden samt i Sverige Carlstens fästning på Marstrand, Bohus
fästning i Kungälv, Nya Älvsborgs fästning i Göteborg och
Varbergs fästning i Varberg.
För att på ett lättillgängligt och samordnat sätt kunna
levandegöra dessa fästningar har en idé om ett samverkansprojekt
mellan kulturen och turismen i de två länderna tagit form.
På grundval av detta tog Bohus Turist 1987 initiativet till
att samla företrädare för både kultur-och turistintressen i en
arbetsgrupp. En av de första arbetsuppgifterna som genomfördes
var att upprätta ett fästningsprogram i vilket projektet
presenteras. Syftet med programmet har varit att lägga grunden
till ett fortsatt samordnat utvecklingsarbete för fästningarna.
Motivet för att satsa på ett samordnat utvecklingsarbete är att
gemensamma insatser kommer att göra fästningarna mer attraktiva
och lönsamma som besöksmål än om varje fästning utvecklas för
sig.
Kostnaderna för utvecklingsinsatserna under 1990 och 1991
beräknas till drygt 500000kr.
Tidigare riksdagsbehandling
Vid behandlingen år 1989 av motionsförslag om stöd till olika
turistprojekt på regional nivå uttalade utskottet (bet.
1988/89:KrU14) bl.a. att det primära ansvaret för att främja och
utveckla turismen ligger hos de olika producenterna på det
lokala och regionala planet. Turistrådets uppgift är att på
olika sätt stödja lokala och regionala initiativ med
utgångspunkt i ett riksperspektiv och i rådets sektoriella
ansvar för turism och rekreation i Sverige. Försöks-och
utvecklingsarbeten inom turismen stöds genom särskilda medel som
fördelas av turistrådet.
Utskottet avstyrkte motionsyrkandena som avslogs av riksdagen.
Bidrag till investering i vatten- och avloppsnät (motion
Kr512)
I motion Kr512 (c) pekas på de problem som turismen på Öland
innebär för kommunerna. Motionären tar särskilt upp de stora
investeringar som nu behöver göras för vatten och avlopp. I
motionen anförs bl.a. följande.
För de små kommunerna på Öland med svagt befolkningsunderlag
och låg skattekraft är det en omöjlig uppgift att på egen hand
finansiera anläggningar som ska serva ett befolkningsunderlag på
ca en halv miljon personer under turistsäsongen. Kommunerna
måste ha hjälp i form av statsbidrag och subventionerade lån.
Uppgifter med anledning av motionen
Extra skatteutjämningsbidrag kan efter ansökan hos regeringen
beviljas i syfte att stödja kommuner i en besvärlig ekonomisk
situation. För budgetåret 1990/91 föreslog regeringen i
budgetpropositionen (prop. 1989/90:100 bil. 9) att extra
skatteutjämningsbidrag för år 1991 skulle utgå med 230 milj.kr.
I samband med behandlingen av regeringsförslaget avstyrkte
finansutskottet (bet. 1989/90:FiU29, s. 31) motionsförslag om
att vissa förhållanden -- bl.a. kostnaden för strandstädning --
särskilt borde beaktas vid fördelningen av de extra
skatteutjämningsbidragen. Finansutskottet framhöll i sitt av
riksdagen godkända betänkande -- vari regeringens förslag om
medelsanvisning tillstyrktes -- bl.a. följande.
Vad gäller de extra skatteutjämningsbidragen är
bedömningsgrunderna för bidragens fördelning inte särskilt
reglerade i lagen eller förordningen om skatteutjämningsbidrag.
Till grund för fördelningen ligger i stället vissa uttalanden av
riksdagen samt regeringsbeslut om bidragens användning.
Bedömningen av bidragsbehovet görs mot bakgrund av den samlade
kommunalekonomiska situationen i kommunen. I bedömningen ingår
också utvecklingen av näringslivet i kommunen,
befolkningsutvecklingen samt vissa andra faktorer av större
betydelse.
Som utskottet anfört vid tidigare tillfälle (1988/89:FiU29) är
det, enligt utskottets mening, således redan möjligt att väga in
faktorer av det slag som diskuteras i de aktuella motionerna i
de fall de har en påtaglig inverkan på respektive kommuns
ekonomiska situation. Kommunerna kan i sina ansökningar om
bidrag särskilt framhålla olika typer av belastning på den
kommunala ekonomin.
I motionen erinras om de riktlinjer för samhällets insatser
för rekreation och turism som riksdagen antog år 1975 (prop.
1975:46, CU 1975/76:2, rskr 1975/76:46). Enligt dessa riktlinjer
borde den framtida utbyggnaden för turism och rekreation ske
genom samordnade åtgärder i 25 s.k. primära rekreationsområden,
och en särskild beredning -- rekreationsberedningen --
tillskapades för planering och samordning av de statliga
insatserna för rekreation. Motionärerna påpekar att i samtliga
primära rekreationsområden finns nu planer som skall tillgodose
riksintressen, men planerna kan inte förverkligas eftersom ett
genomförande av dem förutsätter statliga bidrag i en omfattning
som ej är möjlig. I motionen anförs vidare följande.
Planeringen startades med förespeglingar om statliga medel vid
förverkligandet. Dessa planer saknar nu i flera avseenden
aktualitet och kan komma att utgöra hinder för annan
näringslivsutveckling, varför begreppet primära
rekreationsområden nu bör avskaffas och ge utrymme för mer
realistisk kommunal planering för turism och friluftsliv. Alla
kommuner inser betydelsen av att planera för detta behov.
Vissa uppgifter i anslutning till motionen
År 1975 lade statsmakterna fast vissa riktlinjer för planering
och samordning av samhällets insatser för rekreation och turism
(prop. 1975:46, CU 1975/76:2, rskr 1975/76:46).
Förslagen i propositionen grundades på det utredningsarbete
som utförts av kommittén för planering av turistanläggningar och
friluftsområden. Riktlinjerna innebar bl.a. att samhällets
insatser skulle inriktas på att göra det möjligt för alla att
utnyttja områden och anläggningar för rekreation och turism. I
propositionen underströks att en bättre samordning borde ske av
olika samhälleliga insatser för rekreation och turism. En
samordning av den planering som sker för rekreation och turism
och den regionalpolitiska planeringen var enligt propositionen
nödvändig. Föredragande statsrådet påpekade att de områden som
är av riksintresse för rekreation och turism ofta är belägna i
regioner med dålig sysselsättning. Anläggningar för rekreation
och turism kan ge sysselsättning såväl på kort sikt under
uppbyggnadsskedet som på lång sikt genom det personalbehov
driften av anläggningarna framkallar. I propositionen framhölls
vidare att även om en bygd inte kan ha turism som enda
utkomstmöjlighet så kan bygden genom turismen få ett viktigt
komplement till övriga näringar.
I propositionen föreslogs också att 25 större områden i landet
skulle utpekas som s.k. primära rekreationsområden. Vid
behandlingen av regeringsförslaget gjorde civilutskottet
följande uttalande.
Utskottet vill i denna fråga betona de
markhushållningsaspekter som leder den fysiska riksplaneringen
och därmed behovet av att i första hand för dessa
planeringssyften ange vissa för turism och rekreation särskilt
lämpade större och sammanhängande områden. Innebörden därav blir
då närmast att för dessa områden gäller som särskild riktlinje i
den fysiska riksplaneringen att planeringen skall utgå även från
syftet att områdena skall kunna på ett ändamålsenligt sätt
användas för rekreation och turism. Markanvändningsplaneringen
inom området skall sålunda utgå från detta och innebära en
vägning därav mot riksplaneringens övriga riktlinjer.
Rekreationssyftet innebär bl.a. att betydande områden kan behöva
avsättas för det rörliga friluftslivet men även för vetenskaplig
naturvård och kulturminnesvård.
Vidare föreslogs att en särskild beredning skulle tillskapas
för planering och samordning av de statliga insatserna för
rekreation -- rekreationsberedningen. Riksdagen beslöt i
enlighet med regeringens förslag.
Rekreationsberedningen lade i rapporten (DsJo 1978:2) Statliga
insatsen för turism och rekreation fram vissa förslag om den
fortsatta verksamheten på rekreations-och turistområdet. Dessa
innebar bl.a. att förutsättningar för en utveckling av primära
rekreationsområden och andra viktiga områden för turism och
rekreation borde ökas genom vissa förändringar i befintliga
statliga stödformer. Förslagen innebär också att en ny
markförvärvslånefond och ett rekreationspolitiskt
investeringsstöd (lån och/eller bidrag) skulle inrättas.
Beredningen ansåg att för viktigare rekreationsområden borde
översiktliga utvecklingsprogram för turism och rekreation
utarbetas samt att särskilda insatser skulle göras i vissa
primära rekreationsområden, nämligen där utvecklingsåtgärder
bedömdes vara mycket angelägna.
Beredningens förslag behandlades i 1979 års budgetproposition,
vari föredragande statsrådet förklarade att han inte då var
beredd att ta ställning till rekreationsberedningens förslag om
särskilda statliga insatser. För att förstärka planeringen inom
de primära rekreationsområdena beslöt riksdagen år 1979 på
förslag av regeringen (prop. 1978/79:100 bil. 13, bet. KrU
1978/79:22, rskr. 229) att ställa vissa medel till
rekreationsberedningens förfogande.
År 1983 föreslog rekreationsberedningen i sitt slutbetänkande
(SOU 1983:43) Områden för turism och rekreation att 8 av de 25
områdena skulle prioriteras när det gäller turism och rekreation
och att särskilda insatser skall göras i dessa områden. I
regeringens förslag om turist-och rekreationspolitiken m.m.
(prop. 1983/84:145 bil. 1) avvisades beredningens förslag. I
propositionen framhölls att det grundläggande syftet med att
peka ut de primära rekreationsområdena var att skapa dels
handlingsfrihet i fråga om markanvändning, dels skydd mot olika
former av oönskad exploatering.
I lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.
(naturresurslagen) lämnas i 3 kap. 2 § särskilda
hushållningsbestämmelser för vissa områden av riksintresse.
Samtliga områden har stora värden när det gäller naturvård,
kulturminnesvård, turism och friluftsliv. I stor utsträckning
sammanfaller områdena med de 25 primära rekreationsområdena.
I förordningen (1982:677) om regionalpolitiskt stöd angavs
ursprungligen som allmänvillkor för att regionalpolitiskt stöd
skulle kunna lämnas till turistverksamhet att denna bedrevs inom
stödområdena A och B samt om särskilda skäl förelåg även inom
primära rekreationsområden inom stödområde C.
År 1989 föreslog regeringen i budgetpropositionen (prop.
1988/89:100 bil. 12 s. 41) att det regionalpolitiska stöd till
turistverksamhet i primära rekreationsområden inom stödområde C
som dittills hade utgått skulle upphöra. Arbetsmarknadsministern
gav följande motivering till sitt förslag.
Regionalpolitiskt stöd till turistverksamhet kan enligt
riksdagens beslut lämnas endast i stödområde A och B samt, om
det finns särskilda skäl, i primära rekreationsområden inom
stödområde C. Marknaden för turism bedöms i dag som växande men
är inte obegränsad. Om stöd lämnas till turistverksamhet i
områden där det även finns goda möjligheter för annan verksamhet
t.ex. industri, kan det innebära att turistunderlaget för
anläggningarna inom fjällområdena minskar så kraftigt att de
inte blir lönsamma eller att det inte blir möjligt att där bygga
ut turistnäringen. För att bibehålla möjligheterna att skapa ny
sysselsättning i de mest utsatta områdena bör regionalpolitiskt
stöd till turistverksamhet därför fortsättningsvis begränsas
till stödområdena A och B.
Riksdagen godtog regeringens förslag (bet. AU 1988/89:13,
rskr. 235). Förordningen ändrades i enlighet härmed (SFS
1989:483).
De riktlinjer för regionalpolitiken för 90-talet som riksdagen
lade fast våren 1990 (prop. 1989/90:76, bet. AU13, rskr. 346)
innebär bl.a. att hittillsvarande stödområdesindelning ersätts
av inplacering av kommun eller kommundel i två stödområden, 1
och 2. I stödområde 2 ingår kommuner som enligt tidigare
stödområdesindelning räknats till stödområde B samt 24 kommuner
som ingått i stödområde C. De nya bestämmelserna gäller fr.o.m.
den 1 juli i år, då förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt
företagsstöd trädde i kraft.
Tidigare riksdagsbehandling
Förslag om att begreppet primära rekreationsområden skall
avskaffas har utskottet behandlat åren 1987, 1988 och 1989 (bet.
KrU 1986/87:20, KrU 1987/88:20 och 1988/89:KrU 14). Vid
behandlingen år 1989 hänvisade utskottet till regeringens ovan
refererade förslag i budgetpropositionen och anförde att om
regeringens förslag bifölls skulle det innebära att primärt
rekreationsområde som kvalifikationsgrund för regionalpolitiskt
stöd kommer att utgå. Begreppet primärt rekreationsområde har
därmed ingen administrativ innebörd förutom de allmänna
rekommendationer det innebär för naturresursplanering,
konstaterade utskottet.
Vissa informationsfrågor (motionerna Kr501 och Kr525 yrkande
5)
I motion Kr525 (c) framhålls att den för Sverige unika
allemansrätten respekteras dåligt i flera turistområden.
Motionärerna anför bl.a. följande.
Många utländska reseföretag anordnar själva resor till Sverige
där deltagarna på egen hand upplever vår natur. Allt för ofta
saknar våra gäster upplysningar om vad som är tillåtet inom
ramen för allemansrätten. Det är därför angeläget att utländska
besökare informeras redan i sitt hemland om de regler som gäller
och som vi svenskar själva har att ta hänsyn till. Sveriges
turistråd och våra ambassader bör förstärka
informationsinsatserna.
Effekterna av den internationella turismens snabba utveckling
diskuteras i motion Kr501 (s). Motionärerna tar särskilt upp
turismens inverkan på miljön och hävdar att den redan i vissa
fall har åstadkommit obotliga miljöskador. De anser att svenska
researrangörer måste beakta att miljön är en begränsad resurs.
Motionärerna motiverar sitt förslag enligt följande.
Sverige som i många avseenden varit ett föregångsland på
miljöområdet, måste ta ett betydligt större ansvar för de
påfrestningar vi själva utsätter miljön för vid turistresor i
andra länder. Vår miljömedvetenhet måste ta sig praktiska
uttryck även då vi befinner oss på rekreations-och
semesterresor i länder, där miljöbelastningarna redan nått
smärtgränsen. Ett sådant större ansvar bör med fördel kunna
läggas på de svenska företag som arrangerar turistresor
utomlands. Dessa bör uttryckligen åläggas att lämna sina kunder
en fyllig och tydlig information om miljösituationen i
respektive turistland samt även mana turisterna till varsamhet
med natur och miljö i dessa länder.
Utskottet
Inledning
Vid behandlingen våren 1990 av regeringens förslag i
budgetpropositionen (prop. 1989/90:100 bil. 14) om anslag till
turism och rekreation framhöll utskottet turistnäringens
betydelse för ekonomi, sysselsättning och regional utveckling.
Utskottet påpekade också att samhället på olika sätt bidrar till
turismens utveckling.
Det övergripande ansvaret för att främja och utveckla turismen
i Sverige har Sveriges turistråd. Rådet skall samordna och ge
service till företag inom turistbranschen, ideella
organisationer liksom till de offentliga organ som har uppgifter
inom eller i anslutning till turistsektorn. I Turistrådets
uppgifter ingår också att stödja regional utveckling samt att
medverka till att förbättra möjligheterna för breda folkgrupper
till turism och rekreation.
På det regionala och lokala planet är det landsting och
kommuner som svarar för utveckling av turism och rekreation.
Kommunernas totala bruttokostnad för turistfrämjande åtgärder
uppgick enligt uppgift till 553,6 milj.kr. för år 1987. I
beloppet ingår kostnader för bl.a. campingplatser, stugbyar,
vandrarhem, hotellrörelser, turistbyråer och satsningar på olika
lokala och regionala projekt. Landstingen avsatte år 1986 ca 67
milj.kr. till turistfrämjande verksamhet på regional nivå.
Turistrådet framhåller i anslagsframställningen för budgetåret
1991/92 att svensk turism är en växande basindustri. Branschen
består av ca 21000 företag som sysselsätter 200000 hel- och
deltidsanställda. Turistrådet uppger att turismen i Sverige har
ökat med 40% de senaste tio åren. För vissa regioner i landet
har turistnäringen speciellt stor betydelse. Det gäller t.ex.
vissa glesbygsområden där turism är huvudnäringen.
Problem som Turistrådet pekar på är att kapacitetsutnyttjandet
i turistnäringen jämfört med andra branscher ofta är lågt. Detta
beror bl.a. på de kraftiga säsongsvariationerna i efterfrågan.
Turistbranschen har därför lönsamhetsproblem. Delar av
produktionen är av tradition finansierad med offentliga medel.
I det följande behandlar utskottet förslag i sju motioner som
rör olika aspekter av turist- och rekreationsområdet. Förslag
som tar sikte på att utveckla turismen på landsbygden förs fram
i två motioner. I fyra motioner förordas åtgärder för att stödja
turismen i vissa regioner. Övriga frågor som utskottet behandlar
rör information om allemansrätten och om miljösituationen i
turistländerna samt om begreppet primära rekreationsområden.
Vissa frågor om turistfrämjande åtgärder
Turismens betydelse för i synnerhet landsbygdens utveckling
framhålls i motion Kr524 (m). Motionärerna anser att en fri
konkurrens på lika villkor är nödvändig för att en utbyggnad av
turismen på landsbygden skall kunna komma till stånd. De
förordar därför att kommunernas engagemang på turistområdet
skall begränsas.
Av den redovisning som utskottet lämnat i det föregående
framgår att kommunerna gör avsevärda satsningar på turist- och
rekreationssektorn. Turismen har också stor betydelse för vissa
glesbygdsområden. Det kan i sammanhanget nämnas att
Kommunförbundet i sitt remissvar över riksrevisionsverkets
revisionsrapport Sveriges turistråd anför att kommunernas roll
är att ge kommuninnevånarna tillgång till ett brett
rekreationsutbud och att göra detta tillgängligt för alla. I
denna del kan alltså kommunerna medverka till att tillgodose
önskemålet om en "bred social turism".
Turistverksamheten i övrigt handlar enligt Kommunförbundet om
att skapa sysselsättning, behålla service, öka skatteintäkter
och få ett bättre utnyttjande av kommunala anläggningar som kan
användas inte bara av turister utan också av kommunens egna
invånare.
Utskottet vill även erinra om att våren 1990 har en
parlamentarisk kommitté tillkallats med uppgift att dels utforma
ett nytt system för statens bidrag till kommuner och landsting,
dels se över den kommunala sektorns övriga finansieringskällor.
Mot här angiven bakgrund konstaterar utskottet att kommunernas
satsningar på turistverksamhet primärt är inriktade på att ge
service till kommunernas invånare men att satsningarna även har
andra syften. Utskottet finner inte skäl föreslå riksdagen att
göra ett uttalande om inriktningen av de kommunala
turistsatsningarna. Motionen avstyrks.
Även i motion Kr525 (c) poängteras turismens betydelse när det
gäller att skapa arbetstillfällen på landsbygden. För att
stimulera till en ökad landsbygdsturism bör privata fritidshus
hyras ut, menar motionärerna. Härigenom skulle det vara möjligt
att öka utbudet av billiga semesterbostäder. Motionärerna anser
därför att samhället genom olika åtgärder bör stimulera
fritidshusägarna till att i ökad utsträckning hyra ut sina hus.
Förslaget i motionen synes syfta till att fördelaktiga lån
skall beviljas för upprustning av äldre bostadshus som inte
används som permanentbostad.
Förslag om lån för upprustning av fritidshus har avstyrkts av
bostadsutskottet och avslagits av riksdagen åren 1987, 1988 och
1989 (bet. BoU 1986/87:10, BoU 1987/88:10 och 1988/89:BoU7).
Bostadsutskottet har därvid uttalat att utskottet inte är berett
att medverka till att det statliga stödet inom bostadssektorn
utvidgas till att innefatta även fritidsboendet.
Kulturutskottet finner inte skäl att göra någon annan
bedömning i denna fråga än bostadsutskottet. Motion Kr525 i här
aktuell del (yrkande 4) avstyrks alltså.
I detta sammanhang vill utskottet även hänvisa till att
utskottet vid flera tillfällen tidigare redovisat de olika
insatser som görs bl.a. från Turistrådets sida för att uppmuntra
projekt som tar sikte på att göra turism och rekreation
tillgängliga för så många som möjligt i samhället. I den
Produktbank som Turistrådet bygger upp i samverkan med lokala
och regionala turistorganisationer ingår bl.a. uppgifter om
möjligheterna att hyra fritidshus.
I motionen föreslås vidare en rad turistfrämjande åtgärder.
Motionärerna tar bl.a. upp betydelsen av goda allmänna
kommunikationer och spridning av semester. De vill att riksdagen
i en framställning till regeringen skall ställa sig bakom dessa
synpunkter.
Som framgår av redovisningen i det föregående har utskottet
vid flera tillfällen tidigare och senast våren 1989 (bet.
1988/89:KrU14) behandlat förslag med samma syfte som det här
aktuella. Utskottet, som avstyrkte motionsförslagen, utgick från
att regeringen uppmärksammar de problem som motionärerna
aktualiserat.
Utskottet finner inte anledning att ändra uppfattning och
avstyrker alltså motion Kr525 i här aktuell del (yrkande 6).
Frågor om stöd till turism i olika regioner, m.m.
I motion Kr503 (v) föreslås att Turistrådet skall få i uppdrag
att göra en särskild satsning på turism i Mälardalen. Utskottet
har i det föregående redovisat att en förening, Föreningen
Mälaren -- ideell förening, bildats i november 1989 i syfte att
främja turistverksamheten i Mälarområdet. I föreningen ingår ett
flertal kommuner kring Mälaren.
Med anledning av motionärens förslag finns det skäl att erinra
om att utskottet vid flera tillfällen tidigare och senast våren
1989 (bet. 1989/90:KrU14) avstyrkt motionsförslag om stöd till
turistprojekt i olika regioner. Utskottet framhöll därvid att
det primära ansvaret för att utveckla turismen ligger hos de
olika producenterna på det lokala och regionala planet.
Turistrådets uppgift är, sade utskottet, att på olika sätt
stödja lokala och regionala initiativ med utgångspunkt i ett
riksperspektiv och i rådets sektoriella ansvar för turism och
rekreation i Sverige. Försöks- och utvecklingsarbeten inom
turismen stöds genom särskilda medel som fördelas av
Turistrådet.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion
Kr503.
I motion Kr523 (fp) poängteras turismens betydelse för
Bohuslän. Med hänvisning bl.a. till turismens betydelse för
arbetsmarknaden understryker motionärerna vikten av att den
svenska turistnäringen kan utvecklas. De pekar på vissa problem
som turistnäringen -- enligt deras mening -- har, bl.a. är
villkoren för att ta upp lån för investeringar ofördelaktiga.
Som framgår av utskottets redovisning i det föregående har
Turistrådet våren 1990 lämnat bidrag till utveckling av ett
turistprojekt i Bohuslän. Projektet som syftar till att utveckla
turismen kring sju fästningar vid den svenska västkusten och den
sydvästra svenska kusten har utarbetats av berörda svenska och
norska organ gemensamt.
I detta sammanhang vill utskottet erinra om sitt uttalande i
yttrande till arbetsmarknadsutskottet med anledning av
regeringens förslag om regionalpolitik för 90-talet (prop.
1989/90:76). Kulturutskottet (yttr. 1989/90:KrU7y) påpekade
vikten av att satsningar inom turismen grundas på
marknadsmässiga bedömningar av behov och
lönsamhetsförutsättningar. Med anledning av motionärernas
synpunkter om turistnäringens villkor kan påpekas att
statsmakternas regionalpolitiska beslut (prop. 1989/90:76, bet.
AU13, rskr. 346) innebär bl.a. att för turistnäringen skall
gälla samma regler som för det regionalpolitiska företagsstödet
i övrigt. Stöd skall kunna lämnas i form av lokaliserings- och
utvecklingsbidrag samt sysselsättningsbidrag. Regionalpolitiskt
företagsstöd skall kunna lämnas i stödområdena 1 och 2.
Med hänvisning härtill och till utskottets ställningstagande
beträffande ansvarsfördelningen mellan centrala och lokala organ
när det gäller att utveckla turismen anser utskottet att motion
Kr523 i här aktuell del (yrkande 1) inte bör föranleda någon
riksdagens åtgärd.
I samma motion förordas (yrkande 2) att ett dokumentations-
och informationscenter för turism skall byggas upp i Uddevalla
eller någon annan del av länet. Verksamheten vid detta center
skulle vara rikstäckande.
Utskottet vill erinra om att en viktig uppgift för Turistrådet
är att analysera, sammanställa och sprida kunskap om
turistsektorn och dess utveckling. Turistrådet har därför byggt
upp system för produktfakta, dvs. information om det turistiska
utbudet i Sverige, samt marknadsfakta, dvs. uppgifter om hur
efterfrågan på turism varit och en bedömning av dess utveckling.
I verksamhetsberättelsen 1988/89 redovisar Turistrådet att de
system som tagits i drift är Produktbanken för produktfakta och
Turist- och resebasen för marknadsfakta. Vidare samarbetar
Turistrådet med universitet och högskolor för att förstärka
kunskapsbasen inom hela turistsektorn.
Mot den redovisade bakgrunden konstaterar utskottet att en
verksamhet av det slag som enligt motionärerna borde byggas upp
och förläggas till Uddevalla redan bedrivs av Turistrådet. Det
finns också skäl framhålla att -- enligt vad utskottet inhämtat
-- det på det regionala planet inte finns några konkreta planer
på ett dokumentations- och informationscenter utarbetade. Med
hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Kr523
yrkande 2.
Förslaget i motion Kr514 (m) syftar till att utveckla den
värmländska kulturturismen. Motionären redovisar de planer som
finns i Karlstad på att bygga upp en besöksanläggning i
Mariebergsskogen. I denna anläggning skall ingå en
basutställning som visar värmländsk natur och kultur. Han anser
att såväl naturvårdsverket som riksantikvarieämbetet bör lämna
bidrag till finansieringen av denna anläggning.
Med hänvisning till vad utskottet anfört i det föregående om
ansvarsfördelningen mellan staten å ena sidan och landsting och
kommuner å den andra sidan när det gäller utveckling av
turistprojekt avstyrker utskottet motion Kr514.
Förslaget i motion Kr512 (c) syftar till att statsbidrag skall
utgå för de investeringar i vatten- och avloppsanläggningar som
projekteras på Öland. Motionären pekar på de stora svårigheter
som de berörda kommunerna har att finansiera VA-anläggningar som
med hänsyn till turismen måste dimensioneras för ett betydligt
större befolkningsunderlag än den bofasta befolkningen.
Utskottet är medvetet om att kommuner med en liten fast
befolkning men med ett stort antal fritidsboende och turister
kan ha svårigheter att finansiera nödvändiga investeringar av
bl.a. det slag som anges i motionen.
Som utskottet redovisat i det föregående finns det vissa
möjligheter för kommuner att få extra skatteutjämningsbidrag.
Bedömningen av bidragsbehovet görs mot bakgrund av den samlade
kommunalekonomiska situationen i kommunen. Utskottet vill vidare
peka på att -- som redovisats i det föregående -- en nyligen
tillsatt parlamentarisk kommitté har i uppdrag att utforma ett
nytt system för statens bidrag till kommuner och landsting samt
att se över den kommunala sektorns övriga finansieringskällor.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att motion Kr512
inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
Ett förslag i motion Kr525 (yrkande 2) går ut på att riksdagen
skall besluta avskaffa begreppet primära rekreationsområden. I
ett föregående avsnitt i detta betänkande har utskottet lämnat
en utförlig redovisning av innebörden av begreppet primära
rekreationsområden och åtgärder som vidtagits beträffande dessa
områden. Sammanfattningsvis kan följande sägas.
De riktlinjer för planering och samordning av samhällets
insatser för rekreation och turism som statsmakterna lade fast
år 1975 innebär bl.a. att 25 större områden i landet utpekades
som s.k. primära rekreationsområden. För dessa områden skulle
som särskild riktlinje i den fysiska riksplaneringen gälla att
planeringen skulle utgå från syftet att områdena på ett
ändamålsenligt sätt skulle kunna användas för rekreation och
turism.
I lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. --
naturresurslagen -- som riksdagen antog år 1985 lämnas särskilda
hushållningsbestämmelser för vissa i lagen angivna områden av
riksintresse. I stor utsträckning sammanfaller dessa områden med
de 25 primära rekreationsområdena.
Med giltighet fr.o.m. den 1 juli 1989 beslöt riksdagen förra
året, på förslag av regeringen om upphävande av tidigare
gällande bestämmelser om att regionalpolitiskt stöd till
turistverksamhet skulle kunna lämnas inom primära
rekreationsområden inom stödområde C, om särskilda skäl funnes.
Utskottet konstaterar alltså att begreppet primärt
rekreationsområde numera inte har någon administrativ innebörd.
Syftet med förslaget i motion Kr525 (yrkande 2) är tillgodosett.
Vissa informationsfrågor
I motion Kr525 (c) begärs att en brett upplagd
informationskampanj om gällande bestämmelser för svensk
allemansrätt skall genomföras utomlands. Motionärerna hävdar att
utländska turister ofta saknar upplysningar om vad som är
tillåtet inom ramen för allemansrätten.
Enligt vad utskottet har inhämtat bedriver Turistrådet i
samarbete med naturvårdsverket en informationsverksamhet om
allemansrätten. Informationen är riktad både till svenska och
till utländska turister. I den information som lämnas framhålls
att allemansrätten medför vissa skyldigheter, bl.a. att ta
hänsyn till miljö och natur. Informationen riktad till utländska
turister lämnas bl.a. i turistbroschyrer med allmänna uppgifter
om Sverige samt i annat material om Sverige som distribueras
till turistbyråer utomlands, till Turistrådets olika kontor och
till ambassaderna. Utskottet är medvetet om att det har
förekommit att utländska såväl som svenska turister inte tagit
hänsyn till att allemansrätten bygger på ett hänsynstagande till
miljö och markägares rättigheter. Det är därför angeläget att
information om allemansrätten får en vid spridning.
Med hänsyn till att Turistrådet bedriver en
informationsverksamhet av det slag som motionärerna efterlyser
anser utskottet att någon riksdagens åtgärd med anledning av
motion Kr525 i här aktuell del (yrkande 5) inte är påkallad.
Syftet med förslaget i motion Kr501 (s) är att svenska
researrangörer skall åläggas att lämna information om
miljösituationen i turistländerna. Motionärerna anser att
Sverige måste ta ett större ansvar för de påfrestningar på
miljön som följer av svenskars turistresor i utlandet.
Även internationellt finns numera en ökande medvetenhet om att
turismen kan medföra svåra påfrestningar på miljön. Enligt vad
utskottet inhämtat har bl.a. OECDs turistkommitté tagit upp
frågor om miljöproblem i samband med turismen. Det kan i
sammanhanget nämnas att inom Turistrådet diskuteras
genomförandet av ett försöksprojekt om turismen och miljön.
Enligt utskottets mening skulle formella förpliktelser av det
slag som motionärerna åsyftar gå utöver vad som rimligen kan
åläggas en researrangör. Utskottet vill också framhålla att en
informationsverksamhet av det slag som motionärerna åsyftar är
en grannlaga uppgift som kräver stor sakkunskap. Med hänvisning
till det anförda avstyrker utskottet motion Kr501.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande turismens betydelse för landsbygden
att riksdagen avslår motion 1989/90:Kr524,
res. 1 (m)
2. beträffande prisbilligt semesterboende
att riksdagen avslår motion 1989/90:Kr525 yrkande 4,
3. beträffande turistfrämjande åtgärder
att riksdagen avslår motion 1989/90:Kr525 yrkande 6,
4. beträffande Mälarturism
att riksdagen avslår motion 1989/90:Kr503,
res. 2 (v)
5. beträffande turism i Bohuslän
att riksdagen avslår motion 1989/90:Kr523 yrkande 1,
6. beträffande dokumentationscenter för turism
att riksdagen avslår motion 1989/90:Kr523 yrkande 2,
7. beträffande kulturturism i Värmland
att riksdagen avslår motion 1989/90:Kr514,
8. beträffande statsbidrag till VA-investeringar på Öland
att riksdagen avslår motion 1989/90:Kr512,
9. beträffande primära rekreationsområden
att riksdagen avslår motion 1989/90:Kr525 yrkande 2,
10. beträffande information om allemansrätten
att riksdagen avslår motion 1989/90:Kr525 yrkande 5,
res. 3 (c)
11. beträffande information om turismens inverkan på
miljön
att riksdagen avslår motion 1989/90:Kr501.
Stockholm den 4 oktober 1990
På kulturutskottets vägnar
Ingrid Sundberg
Närvarande: Ingrid Sundberg (m), Åke Gustavsson (s), Maja
Bäckström (s), Berit Oscarsson (s), Lars Ernestam (fp), Jan
Hyttring (c), Anders Nilsson (s), Lars Ahlmark (m), Sylvia
Pettersson (s), Leo Persson (s), Stina Gustavsson (c), Alexander
Chrisopoulos (v), Kaj Nilsson (mp), Ingegerd Sahlström (s), Ulla
Berg (s), Göran Åstrand (m) och Lola Björkquist (fp).
Reservationer
1. Turismens betydelse för landsbygden (mom. 1)
Ingrid Sundberg, Lars Ahlmark och Göran Åstrand (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13
börjar med "Utskottet vill" och slutar med "motionen avstyrks"
bort ha följande lydelse:
Som utskottet redovisat i det föregående har en parlamentarisk
kommitté tillkallats med uppgift att dels utforma ett nytt
system för statens bidrag till kommuner och landsting, dels se
över den kommunala sektorns övriga finansieringskällor.
Enligt utskottets mening är det viktigt att alla möjligheter
att utveckla turismen i småskaliga former tas till vara.
Turismen som är en snabbt expanderande näringsgren kan verksamt
bidra till landsbygdens utveckling. Många kommuner driver eller
subventionerar turismverksamhet på ett sätt som snedvrider
konkurrenssituationen för privata näringsidkare. Sådana
kommunala engagemang på turismområdet bör upphöra.
Många kommuner driver eller subventionerar turismverksamhet
vilket medför att privata näringsidkare kan få en besvärlig
konkurrenssituation. Kommunernas engagemang på turismområdet bör
därför begränsas.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
1. beträffande turismens betydelse för landsbygden
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Kr524 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Mälarturism (mom. 4)
Alexander Chrisopoulos (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14
börjar med "Med anledning" och slutar med "motion Kr503" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionären att det är angeläget
att samhället medverkar till att skapa möjligheter för turism
och rekreation i enkla prisbilliga former och som bl.a. kan
tillgodose barnfamiljers behov. De förslag som läggs fram
i motionen om en utbyggnad av turismen kring Mälaren bör snarast
genomföras i samarbete mellan Turistrådet och kommunerna runt
Mälaren.
dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
4. beträffande Mälarturism
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Kr503 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Information om allemansrätten (mom. 10)
Jan Hyttring och Stina Gustavsson (båda c)
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17
börjar med "Med hänsyn" och slutar med "är påkallad" bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget
att utländska besökare redan i sitt hemland får information om
vad som är tillåtet inom ramen för allemansrätten och om
gällande regler. Turistrådet och de svenska ambassaderna bör
därför förstärka sina informationsinsatser på detta område.
dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
10. beträffande information om allemansrätten
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Kr525 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.