I detta betänkande tillstyrker utskottet ett regeringsförslag
om ny terroristlagstiftning. Genom den nya lagstiftningen, som
föreslås träda i kraft den 1 juli i år, avskaffas den
hittillsvarande möjligheten att besluta om s.k. kommunarrest.
Vid betänkandet har fogats 16 reservationer i olika avseenden
(v och mp).
Propositionen
I proposition 1990/91:118 har regeringen
(arbetsmarknadsdepartementet) efter hörande av lagrådet
föreslagit riksdagen att anta de genom propositionen framlagda
förslagen till
1. lag om särskild kontroll av vissa utlänningar,
2. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),
3. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),
4. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
5. lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m.m.
Propositionens huvudsakliga innehåll redovisas på s. 19.
I samband med propositionen behandlar utskottet fem med
anledning av propositionen väckta motioner samt två motioner som
väckts under den allmänna motionstiden i år.
De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av propositionen
1990/91:Ju31 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition 1990/91:118 om förslag
till lag om särskild kontroll av vissa utlänningar m.m.,
2. att riksdagen beslutar att lagen 1989:530 om åtgärder för
att förebygga våldsdåd med internationell bakgrund skall upphöra
att gälla den 1 juli 1991,
3. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 1 -- hos regeringen
begär förslag om att rekvisiten för lagens tillämpning görs mer
preciserade i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 1 -- hos regeringen
begär förslag om att det skall vara en förutsättning för lagens
tillämpning att det föreligger fara för terroristhandling i
Sverige,
5. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 1 -- avslår de
föreslagna bestämmelserna om tvångsåtgärder,
6. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 1 -- hos regeringen
begär förslag om att part alltid skall ha rätt att få del av
beslutsunderlaget i ärende enligt denna lag,
7. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 1 -- hos regeringen
begär förslag om att Stockholms tingsrätt skall vara beslutande
myndighet i ärende om utvisning enligt denna lag.
1990/91:Ju32 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen ändrar förslaget till lag om särskild kontroll av
vissa utlänningar m.m. i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1990/91:Ju33 av Göran Ericsson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en skärpning av utlänningslagen i syfte att förhindra att
terrorister med utnyttjande av denna lag och i skydd av
asylinstitutet kan operera från vårt land.
1990/91:Ju34 av Krister Skånberg m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att de extraordinära regler som
regeringen föreslår skall gälla också för svenska medborgare,
2. att riksdagen beslutar att, vid avslag på yrkande 1, de
föreslagna reglerna skall ingå i utlänningslagen,
3. att riksdagen beslutar att anmälningsplikt och övriga
tvångsmedel gemensamt bör regleras i 19 § i förslaget,
4. att riksdagen beslutar att beslutanderätten för
anmälningsplikt och övriga tvångsmedel i samtliga fall läggs på
allmän domstol,
5. att riksdagen beslutar att straffmaximum för försummad
anmälningsplikt föreskrivs vara sex månaders fängelse,
6. att riksdagen beslutar att proportionalitetsprincipen
skrivs in i den föreslagna lagen,
7. att riksdagen beslutar att en regelbunden omprövning -- en
gång per år -- bör vara obligatorisk samt att en rätt för den
presumtive terroristen att vid förändrade förhållanden begära
omprövning av samtliga tvångsmedel (inkl. anmälningsplikt) vid
allmän domstol skrivs in i lagen,
8. att riksdagen beslutar att hemlig teleavlyssning endast
bör medges för ett begränsat antal telefoner med anknytning till
den presumtive terroristen själv,
9. att riksdagen beslutar att beviskravet för
tvångsmedelsanvändning (inkl. anmälningsplikt) efter tre år bör
höjas till "påtaglig risk",
10. att riksdagen beslutar att i den föreslagna lagen
föreskrivs att något avgörande inte får fattas om den presumtive
terroristen inte delgivits kallelse till förhandlingen eller
inte är företrädd av ett ombud,
11. att riksdagen beslutar att ombudet bör få ta del av allt
material som läggs till grund för ett avgörande och erhålla
kännedom om utnyttjade vittnens identitet.
1990/91:Ju35 av Ingela Mårtensson och Maria Leissner (fp) vari
yrkas
1. att riksdagen avslår propositionen, utom såvitt gäller
upphävandet av lagen (1989:530) om åtgärder för att förebygga
våldsdåd med internationell bakgrund (terroristlagen),
2. att riksdagen vid avslag på yrkande 1 beslutar ge lagen om
särskild kontroll av utlänningar sådan lydelse att några
särskilda tvångsåtgärder inte kan tillgripas mot utlänningar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om den parlamentariska insynen.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden
1990/91:Ju225 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om brottsmisstänktas möjlighet att i vissa
fall få ta del av säkerhetspolisens uppgifter.
1990/91:Ju643 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en slutlig lösning av den svenska
kommunarresten.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:U655.
Utskottet
Inledning
Särskilda regler i syfte att bekämpa internationell terrorism
infördes i svensk lagstiftning år 1973 genom lagen (1973:162) om
särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med
internationell bakgrund. Lagen hade det primära syftet att göra
det möjligt att hindra presumtiva terrorister från att komma in
i eller stanna kvar i Sverige. Samtidigt syftade bestämmelserna
till att skapa möjlighet till särskild kontroll -- genom
telefonavlyssning och andra tvångsåtgärder -- i de fall då
sådana utlänningar av humanitära skäl ändå måste beredas en
fristad här i landet. Lagen var tidsbegränsad.
År 1975 införlivades huvuddelen av lagens bestämmelser med den
då gällande utlänningslagen (1954:193). Samtidigt fick reglerna
om telefonavlyssning och vissa andra tvångsåtgärder bilda en
särskild lag, lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i
spaningssyfte i vissa fall, den s.k. spaningslagen. Lagen, som
var tidsbegränsad, gavs genom successiva beslut fortsatt
giltighet till den 1 juli 1989.
1954 års utlänningslag ersattes år 1980 av en ny lag till
vilken terroristbestämmelserna överfördes med i stort sett
oförändrat sakligt innehåll. Denna lag har fr.o.m. den 1 juli
1989 ersatts av utlänningslagen (1989:529). Samtidigt bröts
terroristbestämmelserna ut och bildar, tillsammans med
spaningslagens bestämmelser, den nu gällande lagen (1989:530) om
åtgärder för att förebygga våldsdåd med internationell bakgrund
(terroristlagen). Lagen trädde i kraft den 1 juli 1989;
samtidigt upphörde spaningslagen att gälla (prop. 1988/89:86,
SfU19 och 22, rskr. 325; jfr 1988/89:JuU25).
Terroristlagstiftningen har setts över av en parlamentariskt
tillsatt kommitté -- terroristlagstiftningskommittén. Uppdraget
har redovisats i betänkandet (SOU 1989:104)
Terroristlagstiftningen. Propositionen bygger på
terroristlagstiftningskommitténs betänkande och
remissbehandlingen av det.
En av terroristlagstiftningskommittén i sitt betänkande lämnad
redogörelse för huvudpunkterna i olika länders lagstiftning som
är av intresse här fogas av utskottet som bilaga till detta
betänkande.
Gällande ordning
Terroristbestämmelserna ger möjlighet att under speciella
förutsättningar ingripa med åtgärder som syftar till att minska
riskerna för att våldsdåd utförs i Sverige av internationellt
förgrenade terroristorganisationer.
I första hand är det fråga om möjligheter att från Sverige
avvisa eller utvisa en utlänning som bedöms vara presumtiv
terrorist. För de mycket speciella fall då utlänningen trots
beslut om avlägsnande tillåtits stanna i landet finns regler om
villkor för utlänningens vistelse här och om viss kontroll och
övervakning av honom.
Enligt den sedan den 1 juli 1989 gällande terroristlagen skall
en utlänning avvisas vid ankomsten till Sverige eller, om han
redan uppehåller sig här, utvisas om två förutsättningar är
uppfyllda. För det första skall det finnas grundad anledning att
anta att han tillhör eller verkar för en sådan organisation
eller grupp som, med hänsyn till vad som är känt om dess
verksamhet, kan befaras utanför sitt hemland använda våld, hot
eller tvång för politiska syften och därvid begå sådana
handlingar här i landet -- organisationsrekvisitet. För det
andra skall det, med hänsyn till vad som är känt om utlänningens
tidigare verksamhet eller i övrigt, föreligga fara för att han
här i landet medverkar till att använda våld, hot eller tvång
för politiska syften -- det personliga rekvisitet. Beslut om
avvisning eller utvisning meddelas av regeringen.
En förutsättning för att den som av regeringen har bedömts
vara terrorist skall kunna avlägsnas ur landet är att det inte
föreligger något hinder enligt 8 kap. 1--4 §§ utlänningslagen
(1989:529) att verkställa beslutet om avvisning eller utvisning.
Om så är fallet -- eller om beslutet av någon annan särskild
anledning inte bör verkställas -- skall regeringen förordna att
verkställighet tills vidare inte får ske (inhibition).
Avvisnings- eller utvisningsbeslutet samt förordnandet om
inhibition skall prövas på nytt när det finns skäl därtill. Har
ett beslut om avvisning eller utvisning inhiberats får
regeringen, som nyss antytts, besluta om inskränkningar och
villkor i fråga om utlänningens vistelseort (s.k. kommunarrest),
byte av bostad och anställning samt anmälningsplikt.
En sådan utlänning som det här gäller kan under sin vistelse i
landet bli föremål för viss kontroll och övervakning, t.ex. kan
polisen besluta om husrannsakan och domstol om hemlig
teleavlyssning.
Lagstiftningen innehåller vidare bl.a. straffbestämmelser för
den som bryter mot föreskrifter om vistelseort och
anmälningsskyldighet m.m.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en lag om särskild kontroll av
vissa utlänningar. Den nya lagen skall ersätta den
nuvarande terroristlagen (1989:530) och en bestämmelse i
utlänningslagen (1989:529) om utvisning med hänsyn till rikets
säkerhet.
Enligt den föreslagna lagen skall en utlänning kunna
utvisas, om det med hänsyn till vad som är känt om hans
tidigare verksamhet och övriga omständigheter kan befaras att
han kommer att begå eller medverka till en brottslig gärning som
innefattar våld, hot eller tvång för politiska syften (det
personliga rekvisitet). Finns grund för avvisning eller
utvisning enligt utlänningslagens regler skall dock i första
hand dessa bestämmelser tillämpas.
Förslaget innebär att det s.k. organisationsrekvisitet
utmönstras.
Enligt den nu gällande terroristlagen kan endast risken för
terrorhandlingar här i landet beaktas. I propositionen föreslås
att även brottslig gärning i en främmande stat kan beaktas
vid tillämpning av den föreslagna lagens bestämmelser om
utvisning. Undantag skall göras för en sådan gärning i främmande
stat som har övervägande karaktär av politiskt brott.
I den nya lagen föreslås bestämmelser om inhibition av
verkställighet av utvisningsbeslut som överensstämmer
med nu gällande regler.
Till den nya lagen överförs den nuvarande bestämmelsen att
regeringen skall ompröva utvisningsbeslutet och beslutet om
inhibition när det finns skäl till det. Bestämmelsen
kompletteras på så sätt att rikspolisstyrelsen åläggs att
årligen anmäla till regeringen om det finns skäl att ompröva ett
beslut om utvisning som har inhiberats.
Enligt förslaget skall det inte längre finnas möjlighet att
föreskriva om s.k. kommunarrest. Vidare skall det inte
längre vara möjligt att föreskriva villkor om byte av bostad och
anställning. Däremot behålls bestämmelser om
anmälningsplikt, dvs. en skyldighet för utlänningen att på
vissa tider anmäla sig hos en polismyndighet. Vidare behålls
möjligheterna till husrannsakan, hemlig teleavlyssning m.fl.
tvångsåtgärder i spaningssyfte. Tillämpningen av dessa
bestämmelser görs dock beroende av att regeringen i varje
enskilt fall förordnar härom. Förutsättningarna för att i det
särskilda fallet tillgripa tvångsmedel skärps.
Vidare föreslås en regel som innebär att ett beslut av
regeringen om anmälningsplikt eller ett beslut av regeringen att
tvångsmedelsbestämmelserna får tillämpas skall ha en
giltighetstid på högst tre år, räknat från dagen för
beslutet om utvisning. För att ett sådant beslut skall ges
längre varaktighet krävs att det finns risk för att
utlänningen även i fortsättningen kommer att medverka till
terroraktioner.
Beträffande beslutsbefogenheten i terroristärenden föreslås
inga förändringar i fråga om själva utvisningsbeslutet och det
inledande beslutet angående anmälningsplikt och tvångsmedel. Det
innebär att regeringen även i fortsättningen skall ta ställning
i dessa frågor. Liksom tidigare skall sådana beslut föregås av
förhandling. Det föreslås dock att förhandling skall kunna
undvaras, om ärendet är synnerligen brådskande. Förhandlingen
skall enligt förslaget hållas av allmän domstol. För att stärka
domstolens roll i terroristärenden föreslås att domstolen på
begäran av regeringen skall kunna avge yttrande. Yttrandet skall
inte vara bindande för regeringen. Även andra ändringar
beträffande proceduren föreslås, avsedda att förbättra
förfarandet och höja rättssäkerheten.
Vad gäller beslut om anmälningsplikt och om befogenhet att
tillämpa tvångsmedelsbestämmelserna efter treårsfristens utgång
föreslås att allmän domstol på ansökan av rikspolisstyrelsen
skall pröva sådana frågor. Domstolens beslut skall ha en
giltighetstid på tre år. Någon yttersta tidsgräns för åtgärder
av det här slaget föreslås dock inte. Domstolens beslut skall
kunna överklagas av såväl utlänningen som rikspolisstyrelsen.
I propositionen läggs även fram vissa förslag som gäller
sekretess, parlamentarisk kontroll samt förhållandet mellan
terroristlagstiftningen och strafflagstiftningen.
Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1991.
Utskottets överväganden
Avslag på propositionen
I motionerna Ju31 och Ju35 yrkas dels att regeringsförslaget
skall avslås, dels att den nu gällande terroristlagen skall
upphävas. Motionärerna vänder sig mot att den aktuella
lagstiftningen enbart träffar utländska medborgare och att dessa
därför blir särskilt utpekade som presumtiva terrorister. Enligt
motionerna Ju32 och Ju34 bör reglerna om tvångsmedel kunna
tillämpas även på svenska medborgare.
Redan i samband med terroristlagstiftningens tillkomst år 1973
framhöll utskottet att ett utmärkande drag i den intensifierade
terroristverksamheten var att den har internationell anknytning
och att bakom aktionerna inte sällan står internationellt
vittförgrenade, välorganiserade grupper (JuU 1973:18 s. 13 f).
Utskottet har i olika sammanhang också framhållit att
bestämmelserna i terroristlagstiftningen inte innebär något
avsteg från grundtankarna i vår utlänningslagstiftning. Särskilt
har därvid påpekats att den svenska lagstiftningen -- i
överensstämmelse med folkrättens regler och internationell
praxis -- inte innefattar en ovillkorlig rätt för en utlänning
att vare sig resa in i eller uppehålla sig i Sverige. Vidare har
utskottet vid upprepade tillfällen -- senast i februari i år
(1990/91:Ju11) -- funnit att en reglering av den natur som
terroristlagstiftningen innehållit behövs.
I anslutning till motionerna vill utskottet notera att den
aktuella lagstiftningen är en del av utlänningslagstiftningen.
Detta skall ses mot bakgrund av att de politiska våldsdåd som
har begåtts hos oss genomgående haft sin grund i politiska
motsättningar utanför vårt lands gränser. Det väsentligaste
inslaget i regleringen är möjligheterna att avlägsna presumtiva
terrorister ur landet. Dessa möjligheter kan aldrig komma att
beröra svenska medborgare med hänsyn till skyddsbestämmelserna i
2 kap. 7 § regeringsformen. Det är enligt utskottets mening,
såsom föredragande statsrådet också framhåller, inte heller
rimligt att göra andra bestämmelser av
terroristlagstiftningskaraktär tillämpliga på svenska
medborgare. Även dessa regler härleder sin legitimitet, som
terroristlagstiftningskommittén uttalade, från det förhållandet
att de berörda genom ett i vederbörlig ordning meddelat beslut
har blivit avvisade eller utvisade ur landet men ändå tillåtits
stanna kvar av asylrättsliga eller liknande skäl.
Mot den angivna bakgrunden kan utskottet inte finna fog för
påståendena att lagstiftningen skulle innebära en diskriminering
av utländska medborgare; det måste för övrigt beaktas att
regleringen dels gäller enbart ett helt ringa antal presumtiva
terrorister, dels tjänar till skydd för inte minst invandrare
och andra utländska medborgare som legalt vistas här.
Med hänsyn till det anförda och då utskottet vidhåller sin
tidigare uppfattning om behovet av en sådan reglering som den
aktuella avstyrker utskottet bifall till de nu behandlade
motionsyrkandena. Utskottet ställer sig således i princip bakom
förslaget till propositionen. Till enskilda frågor återkommer
utskottet i det följande.
Förutsättningar för utvisning
Enligt den föreslagna lagen får en utlänning utvisas bl.a. om
det med hänsyn till vad som är känt om hans tidigare verksamhet
och övriga omständigheter kan befaras att han kommer att begå
eller medverka till brottslig gärning som innefattar våld, hot
eller tvång för politiska syften (1 § första stycket 2). Denna
bestämmelse motsvarar 3 § första stycket i den gällande
terroristlagen med den skillnaden att det s.k.
organisationsrekvisitet har slopats. Även begränsningen till
fara för brott i Sverige har utmönstrats ur lagstiftningen.
I motion Ju32 framförs önskemål om att organisationsrekvisitet
skall behållas som en förutsättning för utvisning.
Beträffande utmönstrandet av organisationsrekvisitet ur
terroristlagstiftningen anför föredragande statsrådet i
propositionen (s. 32 f) följande.
Som kommittén framhåller får utvecklingen anses ha visat att
organisationsrekvisitet i varje fall numera medför vissa
olägenheter. Visserligen erbjuder det för det mesta inga
svårigheter att fastställa vad som skall anses vara en
organisation eller grupp i lagens mening, men ibland kan redan
detta vålla problem. Till bilden hör nämligen att de rörelser
som det här är fråga om inte alltid kan avgränsas och att de
inte sällan upplöses, delas, ändrar namn och byter ledning eller
struktur.
En utlänning som representerar en betydande fara för
terroristaktioner kan vidare ibland tillhöra en mindre
utbrytarfraktion med löslig struktur som står i uttalad
motsättning till den ursprungliga gruppen men som därför inte är
mindre farlig, eller han kan operera mer eller mindre på egen
hand eller tillsammans med endast någon eller ett par kända
bundsförvanter. Det kan också vara så att han verkar för
politiska mål vilka omfattas av en organisation som vi här i
landet erkänner som befrielserörelse men för dessa mål är beredd
att använda våldsamma medel mot utomstående på ett sätt som är
främmande för organisationen som sådan.
Även andra olägenheter är förenade med organisationsrekvisitet
i dess nuvarande form. Kommittén har pekat på att det är oklart
hur lagstiftningen förhåller sig till begreppet
statsterrorism. Svårigheter kan uppstå när det gäller att
utreda var en viss organisation har bildats, var dess
kärnorganisation håller till och andra faktorer som har
betydelse för att avgöra var den skall anses ha sitt hemland.
Svårigheter kan också uppstå när det gäller att avgöra om en
viss organisation eller grupp kan befaras använda våld utanför
sitt hemland.
Ytterligare en olägenhet med organisationskriteriet som
kommittén har uppmärksammat är frågan om den ena eller andra
rörelsens egenskap av terroristorganisation vid tillämpningen
kommer i fokus i sådan grad att frågan om det personliga
rekvisitet är uppfyllt -- alltså om utlänningen personligen
skall anses farlig -- blir i viss utsträckning undanskymd. Över
huvud taget gäller att lagstiftningen tvingar oss att
officiellt peka ut vissa rörelser som
terroristorganisationer på ett sätt som saknar
motsvarighet i flertalet andra länder och många gånger kan vara
direkt olämpligt. Risken kan därmed också finnas att ett
avvisnings- eller utvisningsbeslut tolkas så att en rörelse i
dess helhet stämplas som terroristorganisation medan det i
själva verket finns underlag för en sådan bedömning endast
beträffande en fraktion som är svår att avgränsa och som har lös
anknytning till rörelsen som sådan.
Ett väsentligt skäl för att organisationsrekvisitet införts
har varit att man velat begränsa terroristlagstiftningens
tillämpning till medlemmar av organisationer eller grupper som
kan antas vara benägna att begå våldsdåd utanför sitt hemland
och därvid även kan befaras organisera sådana aktioner i
Sverige.
Som påpekats av kommittén och juristkommissionen med anledning
av mordet på Olof Palme kan bestämmelsernas avfattning i denna
del ge ett visst utrymme för en grupp som planerar terrordåd i
andra länder att använda Sverige som bas eller
reorganisationsområde, eftersom befarade våldshandlingar i andra
länder inte kan åberopas som självständig grund för bedömningen.
Lagstiftningen bör enligt min mening inte medge att Sverige
kommer att bli eller betraktas som ett land där medlemmar av
internationella terroristorganisationer kan räkna med att finna
en fristad, under förutsättning att de inte planerar brott i
Sverige. Som närmare skall utvecklas i det följande anser jag
därför att även befarade terrordåd i andra länder måste få
beaktas vid den svenska terroristlagstiftningens tillämpning.
Med denna utgångspunkt bortfaller ett huvudskäl för
organisationsrekvisitet i nuvarande utformning.
Man kan alltså konstatera att lagstiftningens utformning i
fråga om organisationsrekvisitet numera inte är ändamålsenlig.
Naturligtvis måste det även i fortsättningen ha stor och kanske
ibland avgörande betydelse, om en utlänning tillhör en
organisation med våld av terrorkaraktär på programmet, i
synnerhet när en mer eller mindre ovillkorlig lydnadsplikt kan
antas gälla för honom. Men utvecklingen på området har fått till
följd att det inte längre rimligen bör vara en nödvändig
förutsättning för lagens tillämplighet att en person kan sägas
tillhöra eller verka för en viss bestämd organisation, om det
genom annan utredning är klarlagt att han representerar en
betydande fara för terroristaktioner i politiskt syfte. De
tillämpningssvårigheter som har berörts i det föregående kan
befaras öka i takt med den internationella utvecklingen.
Lagstiftningens nuvarande utformning kan då ge irrationella
resultat, om inte organisationsrekvisitet tänjs på ett sätt som
från allmänna legalitetssynpunkter framstår som tvivelaktigt. Av
särskild betydelse är vidare att lagstiftningens nuvarande
utformning tvingar oss att officiellt peka ut vissa rörelser som
terroristorganisationer.
Av de nu anförda skälen bör organisationsrekvisitet
utmönstras ur terroristlagstiftningen.
De skäl som föredragande statsrådet anfört som bakgrund för
sitt ställningstagande äger enligt utskottet bärkraft, och
utskottet kan instämma i att organisationsrekvisitet bör
utmönstras. Utskottet kan därför inte ställa sig bakom
önskemålet i motion Ju32.
I motion Ju31 framförs önskemål om att lagen begränsas till
befarade terroristhandlingar i Sverige eftersom den eljest kan
komma att träffa befrielserörelser och liknande organisationer.
Beträffande frågan om den föreslagna lagens tillämpningsområde
anför föredragande statsrådet (s. 38 f) att begränsningen till
befarade brott i Sverige i tidigare lagstiftningssammanhang
motiverats med att terroristbestämmelserna inte bör få en sådan
utformning att de kan tillämpas exempelvis på befrielserörelser
som för en väpnad kamp i sitt hemland. Det är viktigt, anför
hon, att terroristbestämmelserna i princip inte bör kunna
tillämpas på befrielseorganisationer och liknande rörelser;
samtidigt måste lagen ge utrymme för beaktande av risker för
renodlade terroraktioner i andra länder, och det även om det är
fråga om en befrielseorganisation. Det gäller således att finna
en lagteknisk lösning som tillgodoser de motstående intressen
som här gör sig gällande. Av betydelse i detta sammanhang är,
anför föredragande statsrådet, att det uttryckligen i den
föreslagna lagen sägs att brottslig gärning skall kunna befaras
för att terroristbestämmelserna skall kunna bli tillämpliga.
Genom att -- för undantag härifrån -- anknyta till begreppet
politiskt brott som utgör ett inom utlänningslagstiftningen
vedertaget begrepp uppnås enligt föredragande statsrådet en
naturlig och adekvat begränsning.
Utskottet ansluter sig till detta resonemang och ställer sig
bakom förslaget att även fara för att en utlänning i främmande
stat skall begå eller medverka till brottslig gärning som
innefattar våld, hot eller tvång för politiska syften skall
skall kunna ligga till grund för utvisning från Sverige.
Undantaget beträffande gärning i annan stat som har övervägande
karaktär av politiskt brott innebär enligt utskottet en lämplig
avvägning i den intressekonflikt det här gäller.
Utskottet avstyrker sålunda bifall till önskemålet i motion
Ju31.
Enligt propositionen (s. 78) bör bestämmelsen om utvisning på
grund av fara för terrorhandling reserveras för mycket
allvarliga fall.
Förutsättningarna för att med tillämpning av den föreslagna
lagens bestämmelser kunna utvisa en presumtiv terrorist bör
enligt utskottets uppfattning, såsom också anförs i
propositionen, reserveras för mycket allvarliga fall av
befarade terrorhandlingar. Att som förordas i motion Ju31
inskränka denna möjlighet ytterligare genom att införa för
lagens tillämpning begränsande rekvisit är inte påkallat.
Omprövning
En förutsättning för att den som av regeringen har bedömts
vara terrorist skall kunna avlägsnas ur landet är att det inte
föreligger något hinder mot verkställighet enligt 10 § första
stycket i den föreslagna lagen. Om så är fallet skall regeringen
förordna att verkställighet tills vidare inte får ske
(inhibition). Enligt andra stycket skall utvisningsbeslutet
och förordnandet om inhibition prövas på nytt när det finns skäl
till det. För att säkerställa att ett behov av omprövning
uppmärksammas åläggs rikspolisstyrelsen att varje år göra
anmälan till regeringen.
I propositionen anförs bl.a. (s. 65) att en anmälan från
rikspolisstyrelsen bör kommuniceras med den berörde utlänningen;
regeringen bör emellertid inte vara skyldig att inleda ett
omprövningsförfarande med anledning av en anmälan annat än när
det finns skäl för det.
Enligt motionerna Ju32 och Ju34 bör en regelbunden omprövning
av ett utvisningsbeslut ske en gång om året samt på begäran av
utlänningen vid ändrade förhållanden.
Genom den föreslagna bestämmelsen som innebär dels att
omprövning skall ske när det finns skäl för det, dels att
rikspolisstyrelsen varje år till regeringen skall anmäla om det
finns skäl att vidmakthålla beslutet om avvisning får motionerna
anses tillgodosedda.
Tvångsmedel m.m.
Enligt den föreslagna lagen skall regeringen i samband med
inhibition av ett beslut om avlägsnande ur landet av en
presumtiv terrorist kunna föreskriva inskränkningar och villkor
för utlänningens fortsatta vistelse i landet. De nu gällande
reglerna om inskränkningar och villkor i fråga om vistelseort
(kommunarrest) samt byte av bostad och anställning föreslås
slopade. Däremot behålls möjligheten att ålägga utlänningen
anmälningsplikt; ett sådant beslut skall dock gälla under längst
tre år, räknat från dagen för beslutet om utvisning. För att
anmälningsskyldighet skall kunna meddelas för tiden därefter
fordras att det skall föreligga risk för att utlänningen kommer
att medverka till terroristhandlingar.
I motion Ju643 begärs att den s.k. kommunarresten avskaffas.
Som framgår av det anförda föreslås den s.k. kommunarresten
avskaffad. Motionen är således tillgodosedd.
De särskilda bestämmelserna i terroristlagen om
tvångsåtgärder i spaningssyfte när ett avlägsnandebeslut
inte kan verkställas, t.ex. hemlig teleavlyssning, behålls i den
föreslagna lagen. Bestämmelserna skall emellertid inte som för
närvarande automatiskt kunna tillämpas så snart ett
utvisningsbeslut har inhiberats utan tillämpningen skall i
stället vara beroende av att regeringen beslutar därom i varje
enskilt fall. En förutsättning för att i det särskilda fallet
tillgripa tvångsmedel skall vara att åtgärden bedöms ha
betydelse för att utröna om utlänningen eller en organisation
eller grupp som han tillhör eller verkar för planlägger eller
förbereder en brottslig gärning som innefattar våld, hot eller
tvång för politiska syften och för vilket minimistraffet här i
landet är fängelse i minst två år.
Bestämmelserna som innebär att en utlänning som begått ett
våldsdåd av allvarligt slag inte utvisas till ett land där han
löper risk för politisk förföljelse eller inte är skyddad mot
att vidare befordras till ett sådant land innebär som
föredragande statsrådet anför (s. 42) att vi med öppna ögon kan
tänkas tillåta även en terrorist att vistas i Sverige, om han
behöver skydd mot ett hotande dödsstraff i annat land eller mot
politisk förföljelse där. Det har ansetts, anför hon, att vi med
denna utgångspunkt i gengäld rimligen måste ha en ordning som
gör det möjligt för oss att effektivt övervaka sådana politiska
flyktingar som, på grund av att de kan misstänkas för planering
av terroraktioner, utgör en fara för svenska medborgare och
utländska invandrares trygghet; det är mot denna bakgrund som
reglerna om frihetsinskränkande föreskrifter och tvångsmedel i
spaningssyfte skall ses. Har vi väl gjort den bedömningen, anför
hon, att en utlänning representerar en betydande fara för
terroraktioner, skulle det knappast vara följdriktigt om vi inte
kunde sörja för att han underkastas särskild kontroll för det
fall att han får tillstånd att stanna här i landet.
Utskottet kan instämma i föredragande statsrådets ovan
redovisade uttalande beträffande behovet av att inom ramen för
terroristlagstiftningen kunna tillgripa tvångsmedel. Utskottet
kan därför inte ställa sig bakom önskemålen i motionerna Ju31,
Ju32 och Ju35 att de särskilda tvångsmedlen skall avskaffas.
I motionerna Ju32 och Ju34 begärs att tvångsmedlet hemlig
teleavlyssning skall medges endast för ett begränsat antal
telefoner. Detta motiveras i motion Ju32 med påstående om att
regeringsförslaget innebär möjlighet till avlyssning av ett
obegränsat antal telefonapparater.
Hemlig teleavlyssning (och hemlig teleövervakning) får enligt
27 kap. 20 § rättegångsbalken (RB) avse endast telefonapparat
eller annan teleanläggning som innehas eller annars kan komma
att begagnas av den som skäligen misstänks för brottet. En
motsvarande bestämmelse finns i den nu gällande terroristlagen.
Samma reglering föreslås i den nya lagen genom en hänvisning i
20 § till 27 kap. RB. I detta hänseende föreslås alltså inga
sakliga ändringar i förhållande till vad som nu gäller (se prop.
s. 89 längst ner).
Utskottet avstyrker bifall till motionsyrkandena Ju32 och
Ju34.
Motionerna Ju32 och Ju34 innehåller också önskemål om att
anmälningsplikt och tvångsmedel skall regleras gemensamt i 19 §
i den föreslagna lagen.
Lagen är -- såvitt nu är i fråga -- uppbyggd på följande sätt.
I samband med att regeringen förordnar om inhibition av ett
utvisningsbeslut kan den besluta om anmälningsplikt och om
att de särskilda bestämmelserna om tvångsmedel skall få
tillämpas i fråga om en utlänning (11 §). Ett beslut om
tvångsmedel får meddelas endast om utvisningsbeslutet grundas på
1 § första stycket 2, dvs. risk för terroristhandlingar. Ett
beslut om anmälningsplikt eller tvångsmedel gäller i längst tre
år räknat från dagen för beslutet om avlägsnande (12 §). Efter
utgången av denna treårsfrist ankommer det på domstol att
meddela beslut i dessa frågor (14 §). Särskilda bestämmelser i
lagen (19--21 §§) reglerar förutsättningarna för beslut att
använda tvångsmedel i det särskilda fallet. Beslut om bl.a.
husrannsakan och kroppsvisitation meddelas av polisen (19 §)
medan domstol beslutar om bl.a. hemlig teleavlyssning (20 §).
Enligt utskottets mening är den i propositionen föreslagna
ordningen för beslut om anmälningsplikt och tvångsmedel lämplig.
Begränsningen beträffande tillämpligheten av de särskilda
tvångsmedelsbestämmelserna tillgodoser intresset av att en
prövning i detta hänseende sker i varje enskilt fall.
Regleringen är alltså att se som ett uttryck för den strävan att
öka rättssäkerheten som varit ett riktmärke i detta
lagstiftningsärende. Utskottet ställer sig bakom den föreslagna
ordningen och avstyrker bifall till motionerna i denna del.
I motion Ju32 framförs önskemål om att organisationsrekvisitet
skall utmönstras ur den föreslagna lagens 19 §.
Det är här inte fråga om ett rekvisit eller en förutsättning
för bestämmelsens tillämpning. Bestämmelsen innebär enligt
utskottets synsätt enbart att om utlänningen tillhör en sådan
organisation eller grupp som här avses, något som
uppenbarligen kan förekomma, så får undersökningarna avse även
eventuella förberedelser till brottslig gärning inom sådan
organisation eller grupp. Detta finner utskottet närmast
självklart. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju32 i denna
del.
Tvångsmedelsanvändning efter tre år
Ett beslut om anmälningsplikt resp. om att tvångsmedel får
användas föreslås -- som ovan nämnts -- gälla i längst tre år
räknat från dagen för beslutet om avlägsnande (12 §). För att en
förlängning av ett sådant beslut skall kunna meddelas fordras
att det föreligger risk för terroristbrottslighet från den
berörda utlänningens sida (14 §).
I motionerna Ju32 och Ju34 begärs att beviskravet för
anmälningsplikt och för tvångsmedelsanvändning efter tre år
skall vara påtaglig risk.
Terroristlagstiftningskommittén föreslog (s. 214) att om det
bedöms som påkallat att föreskrifter gäller även efter tre år,
skall en påtaglig risk krävas för att utlänningen kommer att
medverka till terroraktioner. Detta innebär enligt kommittén att
omständigheterna måste vara sådana att det finns välgrundad
anledning befara terrorhandlingar från utlänningens sida, t.ex.
på grund av att nya indikationer av allvarlig art har förekommit
efter det ursprungliga beslutet. Enligt föredragande statsrådet
(s. 45) är beviskravet påtaglig risk alltför högt ställt,
särskilt med beaktande av att det enligt hennes förslag inte
skall vara möjligt att meddela några inskränkningar i
utlänningens rörelsefrihet. Hon gör i detta sammanhang
jämförelse med beviskraven för anhållande och häktning.
Föredragande statsrådet anser mot den angivna bakgrunden att det
för en förlängning av beslut om anmälningsplikt (s. 46) och om
befogenhet att använda tvångsmedel (s. 50) är tillräckligt att
det föreligger risk för terroristbrottslighet från den
berörde utlänningens sida. I specialmotiveringen anförs (s. 86)
att de uttalanden som gjorts i proposition 1986/87:112 [om
anhållande och häktning] bör vara vägledande när det gäller att
bestämma det beviskrav, relaterat till bedömningen av risken
för brott mot rikets säkerhet eller terrorhandlingar, som krävs
för att tillämpa 14 §. Det skall alltså vara fråga om en risk
som i det enskilda fallet är beaktansvärd; det skall föreligga
en konkret fara för brottslighet.
Utskottet, som erinrar om sitt uttalande i det nyss nämnda
lagstiftningsärendet att det skall vara fråga om en konkret fara
för brottslighet (JuU 1987/88:7 s. 27), ställer sig bakom den
bedömning som föredragande statsrådet gjort beträffande
beviskravet risk för fortsatt brottslighet från den berörde
utlänningens sida för beslut om anmälningsplikt och tvångsmedel
efter treårsfristens utgång. Detta innebär att utskottet
avstyrker bifall till de här behandlade motionsyrkandena.
Proportionalitetsprincipen
Motionerna Ju32 och Ju34 innehåller önskemål om att
proportionalitetsprincipen skall införas i den föreslagna lagen.
Proportionalitetsprincipen innebär att ett tvångsmedel får
användas bara om de skäl som talar för att åtgärden vidtas
uppväger det intrång eller men i övrigt som tvångsmedlet innebär
för något motstående intresse. En uttrycklig
proportionalitetsprincip infördes år 1989 i de kapitel i RB som
behandlar straffprocessuella tvångsmedel (prop. 1988/89:124,
JuU25, rskr. 313). I den propositionen anfördes (s. 28 f) att
den lagtekniska uppbyggnaden av bl.a. spaningslagen innebär att
proportionalitetsprincipen i RB kommer att slå igenom även vid
tillämpningen av den lagen. Vidare uttalades att
proportionalitetsprincipen självfallet alltid skall tillämpas i
belysning av de särskilda rekvisit som kan finnas i fråga om en
viss typ av tvångsmedel. Spaningslagens regler om
telefonavlyssning och andra tvångsmedel sammanfördes år 1989,
som tidigare nämnts, med terroristbestämmelserna i
utlänningslagen till den nu gällande terroristlagen.
Som följer av det anförda kommer proportionalitetsprincipen i
RB att gälla även vid tillämpning av tvångsmedelsbestämmelserna
i den föreslagna lagen. Motionsönskemålen får således anses
tillgodosedda.
Förhandling angående anmälningsskyldighet och
tvångsmedelsanvändning
Enligt den föreslagna lagen skall, för förfarandet vid
tingsrätten vid behandlingen av frågor om anmälningsplikt och
tvångsmedel efter utgången av treårsfristen, i allmänhet gälla
vad som är föreskrivet om mål som rör allmänt åtal för brott för
vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i sex
månader (14 § tredje stycket). Härav följer bl.a. att
tingsrätten skall bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän
samt att offentlig försvarare skall förordnas på begäran av
utlänningen. Förfarandet vid själva förhandlingen kommer att i
huvudsak följa bestämmelserna i 46 kap. RB. I propositionen (s.
87) anförs att av grunderna för 46 kap. 15 § andra och femte
styckena RB torde följa att ärenden enligt denna paragraf får
avgöras utan hinder av att utlänningen uteblivit från
förhandlingen.
I motionerna Ju32 och Ju34 anförs att något avgörande inte
skall få fattas vid förhandling, om utlänningen inte delgivits
kallelse eller inte är företrädd av ombud.
I 46 kap. 15 § RB finns angivet förutsättningarna för att ett
brottmål skall få avgöras när den tilltalade uteblivit. Enligt
andra stycket 2 får målet avgöras om den tilltalade, sedan
stämning delgetts honom, har avvikit eller håller sig undan på
sådant sätt att han inte kan hämtas till huvudförhandlingen;
målet får i detta fall, enligt femte stycket, avgöras även om
den tilltalade inte har delgetts kallelse till förhandlingen.
Eftersom 46 kap. 15 § RB reglerar det fall då någon står åtalad
för brott är bestämmelsen, som framgår av propositionen, inte
direkt tillämplig på förfarandet enligt den föreslagna lagen.
Utskottet anmärker för egen del att en förhandling inför
tingsrätten rimligen måste få äga rum även om utlänningen inte
är tillstädes personligen eller genom ombud. En annan ordning,
vilken skulle medföra att utlänningen genom att utebli från
förhandling skulle kunna undgå såväl anmälningsskyldighet som
tvångsmedel, skulle uppenbarligen äventyra lagstiftningens
effektivitet. Utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju32
och Ju34 i denna del.
Beslutsorgan
Beslut om utvisning skall enligt den föreslagna lagen -- i
enlighet med vad som gäller för närvarande -- fattas av
regeringen. Föredragande statsrådet anför i propositionen (s.
54) att starka skäl med hänsyn till bl.a. de känsliga
utrikespolitiska bedömningar som kan behöva göras talar för att
besluten om utvisning skall ligga på regeringen.
Den i propositionen föreslagna ordningen överensstämmer med
utskottets uppfattning. Detta innebär att utskottet avstyrker
bifall till motion Ju31 vari framförs krav på att beslut om
utvisning skall fattas av domstol med Stockholms tingsrätt som
första instans.
I motionerna Ju32 och Ju34 förespråkas att beslutanderätten
beträffande anmälningsplikt och övriga tvångsmedel i samtliga
fall skall läggas på domstol.
Beslut om anmälningsplikt och tvångsmedel i samband med
inhibition av ett utvisningsbeslut skall fattas av regeringen. I
likhet med föredragande statsrådet finner utskottet det
egenartat att tänka sig en ordning -- parallellt eller i
omedelbar anslutning till förfarandet hos regeringen -- med ett
förfarande inför domstol som inte skulle gälla huvudfrågan utan
en följdfråga. En sådan ordning skulle säkert också ge upphov
till kompetenskonflikter av olika slag. Utskottet avstyrker
således bifall till motionerna Ju32 och Ju34 i nu behandlade
delar.
Sekretess m.m.
Av 14 kap. 5 § sekretesslagen framgår bl.a. att sekretess inte
hindrar att part tar del av handling eller annat material i
ärendet; endast i synnerligen begränsad utsträckning kan
handlingar och annat material hemlighållas för den som är part i
ett ärende.
Enligt den föreslagna lagen behöver en handling eller annat
material inte lämnas ut till utlänningen, om det av hänsyn till
allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att
sekretessbelagd uppgift i materialet inte röjs. Beträffande de
fall när ärenden om anmälningsplikt och tvångsmedel, efter den
föreslagna treåriga fristens utgång, skall handläggas av domstol
föreslås motsvarande ordning gälla. Vidare föreslås en möjlighet
för domstolen att grunda sitt avgörande även på sådana
omständigheter som utlänningen inte fått del av; inför domstol
får dessutom åberopas sådana vittnesattester som avses i 35 kap.
14 § RB som bevis.
I motionerna Ju31 och Ju225 framförs krav på att en part skall
ha rätt att ta del av allt beslutsunderlag. Enligt motion Ju32
bör vittnesattester inte få godtas som bevisning.
I propositionen anför föredragande statsrådet (s. 67) att
sekretess gentemot utlänningen ibland kan vara nödvändig till
skydd för uppgiftslämnare som bedöms riskera repressalier från
den utpekade utlänningen eller hans bundsförvanter. Föredragande
statsrådet anför vidare att även en viss annan sekretess --
t.ex. till skydd för rikets säkerhet eller eljest för
säkerhetspolisens verksamhet -- kan tänkas avse sådana känsliga
uppgifter att det inte anses möjligt att låta utlänningen ta del
av dem. Det är emellertid viktigt, anför hon vidare, att
huvudregeln även i terroristärenden är att parten skall få del
av allt material. De undantag från huvudregeln som finns bör
enligt hennes uppfattning tillämpas restriktivt så att inte
uppgifter undanhålls utlänningen annat än när detta är
oundgängligen nödvändigt; i synnerhet gäller detta när
sekretessen tar sikte på annat intresse än källskyddet.
Utskottet ansluter sig till föredragande statsrådets bedömning
att det i vissa fall kan vara nödvändigt att utlänningens rätt
till insyn i handlingar och material begränsas. Samtidigt vill
utskottet understryka att de föreslagna begränsningarna bör
tillämpas med rimlig hänsyn till utlänningens intressen.
Utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju31 och Ju225 i nu
behandlade delar.
Utskottets inställning innebär att utskottet även avstyrker
yrkandet i fråga om vittnesattester i motion Ju32.
Terroristlagstiftningskommittén har övervägt möjligheten av en
ordning enligt vilken utlänningens ombud skulle kunna få del
av uppgifter med förbud att även muntligen röja dem för
utlänningen. Ett sådant förfarande är enligt 14 kap. 10 §
sekretesslagen inte möjligt för närvarande; ombudet kan
förbjudas att lämna en handling vidare till parten men inte att
ge denne muntliga upplysningar. Enligt föredragande statsrådet
(s. 69) skulle en ändring av nuvarande ordning kunna leda till
att klientens förtroende för ombudet rubbades.
Utskottet delar föredragande statsrådets bedömning. Anledning
saknas således att tillstyrka bifall till motionerna Ju32 och
Ju34 i vilka yrkas att utlänningens ombud alltid skall få ta del
av allt material.
Påföljd för överträdelse av anmälningsskyldighet
Påföljden för en utlänning som bryter mot anmälningsplikt som
beslutats enligt den föreslagna lagen föreslås bli fängelse i
högst ett år eller, när omständigheterna är mildrande, böter (23
§ första stycket 3). Bestämmelsen har överförts från
terroristlagen med den precisering som föranleds av att endast
anmälningsplikt kvarstår av de inskränkningar och villkor som
regeringen får föreskriva för fall då inhibition av ett
utvisningsbeslut meddelats.
I motionerna Ju32 och Ju34 förespråkas att det högsta straffet
för försummad anmälningsskyldighet skall vara fängelse i sex
månader.
Utskottet kan konstatera att någon förändring av påföljden för
försummad anmälningsskyldighet i förhållande till vad som för
närvarande gäller inte föreslås. Enligt utskottets mening är det
inte aktuellt att, som begärs i motionerna, sänka straffmaximum.
Motionsyrkandena avstyrks.
Terroristbestämmelsernas lagtekniska placering
Föredragande statsrådet anför i propositionen beträffande
terroristbestämmelsernas lagtekniska placering bl.a. (s. 70) att
skäl kan anföras både för och emot en ordning som innebär att
terroristbestämmelserna bildar en särskild lag; bestämmelserna
är materiellt sett en del av utlänningslagstiftningen, eftersom
de enbart rör utlänningskontrollen. Hon anför vidare att
systematiska skäl därför kan tala för att de bör ha sin plats i
utlänningslagen. Till detta, anför hon, kommer att åtskilliga av
utlänningslagens allmänna bestämmelser och förfaranderegler
under alla omständigheter måste få tillämpning även i
terroristärenden och att en placering i utlänningslagen alltså
medför att hänvisningar kan undvikas. Häremot kan hävdas,
fortsätter föredragande statsrådet, att bestämmelserna blir
lättare att överblicka om de förs till en särskild lag vid sidan
av den allmänna utlänningslagstiftningen samt att det inte kan
uteslutas att en placering i utlänningslagen negativt påverkar
den allmänna synen på denna lag, som i övrigt präglas av en
generös inställning beträffande utlänningars möjlighet att
vistas i Sverige. Hon anför vidare att terroristärendena
handläggs på ett helt annat sätt än övriga utlänningsärenden och
att det bör beaktas att terroristbestämmelserna tillämpas i
ytterst få fall i jämförelse med övriga bestämmelser i
utlänningslagstiftningen; härtill kommer att den nya
utlänningslagens systematik skulle störas väsentligt, om den
kompletterades med terroristbestämmelserna. Att i detta läge
överväga en lösning som skulle innebära att den lagtekniska
placeringen nu ändras på nytt bör enligt henne inte komma i
fråga.
I motionerna Ju32 och Ju34 anförs att den föreslagna lagens
bestämmelser bör placeras i utlänningslagen eftersom lagen inte
skall vara tillämplig på presumtiva terrorister som är svenska
medborgare.
Utskottet ansluter sig till föredragande statsrådets
uppfattning och avstyrker bifall till motionerna i nu behandlade
delar.
Parlamentarisk kontroll
I motion Ju35 begärs att formerna för den parlamentariska
kontrollen av tillämpningen av terroristlagstiftningen skall
utredas. Motionärerna anför att det är en stark överdrift att
påstå att riksdagens insyn och kontroll tillgodoses genom
regeringens årliga redovisning av terroristbestämmelsernas
tillämpning.
Regeringen har till riksdagen årligen lämnat en redovisning
för tillämpningen av terroristlagstiftningens bestämmelser (se
skrivelse 1990/91:73, JuU11).
I propositionen föreslås (s. 72 f) att den parlamentariska
kontrollen av hur regeringen tillämpar terroristbestämmelserna
och reglerna om tvångsåtgärder även i fortsättningen skall ske
genom att regeringen årligen lämnar en skrivelse härom till
riksdagen.
Utskottet kan instämma i att den parlamentariska kontrollen
även fortsättningsvis bör ske på det sätt som beskrivs i
propositionen. Om utskottet i framtiden skulle finna skäl att
göra en djupare undersökning av lagstiftningens tillämpning än
regeringens skrivelse skulle medge, kan utskottet självt --
härvidlag som i andra sammanhang av liknande art -- ta initiativ
härtill.
Anledning saknas därför enligt utskottet att föranstalta om en
sådan utredning som begärs i den nu aktuella motionen.
Skärpt lagstiftning
I motion Ju33 begärs en skärpning av utlänningslagen i syfte
att förhindra att terrorister med utnyttjande av denna lag och i
skydd av asylinstitutet opererar från Sverige.
Det nu för riksdagen framlagda lagförslaget syftar till att
tillgodose just de intressen motionären vill värna om. Samtidigt
utgör lagförslaget, som framgått i det föregående, en avvägning
mellan dessa intressen och intresset att främja rättssäkerheten
och inte göra större ingrepp i utländska medborgares frihet än
som är nödvändigt. Som framgått ställer sig utskottet bakom
denna avvägning och kan därför inte tillstyrka bifall till
motionen.
Övriga frågor
Enligt vad som anförs i propositionen har den föreslagna lagen
inte ansetts kunna behålla beteckningen terroristlag, eftersom
den reglerar även åtgärder till skydd för rikets säkerhet och
alltså inte enbart tar sikte på skyddet mot terrorism.
Detta innebär att en kort och lättanvänd beteckning på lagen
går förlorad. Intresset av att lagen har en så kort beteckning
som möjligt bör enligt utskottets mening tillgodoses genom att
den betecknas lag om särskild utlänningskontroll. Detta
leder till vissa följdändringar. Utskottet förordar även en
annan följdändring i 43 § rättshjälpslagen (1973:429) samt en
språklig jämkning i övergångsbestämmelserna till den nya lagen
(jfr 1988/89:JuU25 s. 38). Utskottet föreslår också vissa andra
i huvudsak redaktionella förändringar.
Utöver vad utskottet redovisat i det föregående har utskottet
inte något att anföra med anledning av propositionen och
motionerna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på propositionen
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju31 yrkandena 1 och
2, 1990/91:Ju32 i denna del, 1990/91:Ju34 yrkande 1 samt
1990/91:Ju35 yrkande 1,
res. 1 (v)
res. 2 (mp)
2. beträffande organisationsrekvisitet
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju32 i denna del,
5. beträffande omprövning
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju32 i denna del och
1990/91:Ju34 yrkande 7,
res. 5 (mp)
6. beträffande kommunarrest
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju643,
7. beträffande avskaffande av tvångsmedelsbestämmelser
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju31 yrkande 5,
1990/91:Ju32 i denna del och 1990/91:Ju35 yrkande 2,
res. 6 (v)
8. beträffande hemlig telefonavlyssning
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju32 i denna del och
1990/91:Ju34 yrkande 8,
9. beträffande gemensam reglering av anmälningsplikt och
tvångsmedel
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju32 i denna del och
1990/91:Ju34 yrkande 3,
res. 7 (mp)
10. beträffande organisations planläggning
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju32 i denna del,
11. beträffande tvångsmedelsanvändning efter tre år
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju32 i denna del och
1990/91:Ju34 yrkande 9,
res. 8 (v, mp)
12. beträffande proportionalitetsprincipen
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju32 i denna del och
1990/91:Ju34 yrkande 6,
13. beträffande förhandling
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju32 i denna del och
1990/91:Ju34 yrkande 10,
res. 9 (mp)
14. beträffande beslut om utvisning
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju31 yrkande 7,
res. 10 (v)
15. beträffande beslut om anmälningsplikt och tvångsmedel
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju32 i denna del och
1990/91:Ju34 yrkande 4,
res. 11 (mp)
16. beträffande parts rätt att ta del av beslutsunderlag
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju31 yrkande 6 och
1990/91:Ju225 yrkande 9,
res. 12 (v)
17. beträffande förbud mot vittnesattester
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju32 i denna del,
18. beträffande ombuds rätt att ta del av beslutsunderlag
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju32 i denna del och
1990/91:Ju34 yrkande 11,
res. 13 (mp)
19. beträffande påföljd för överträdelse av
anmälningsskyldighet
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju32 i denna del och
1990/91:Ju34 yrkande 5,
res. 14 (v, mp)
20. beträffande terroristbestämmelsernas lagtekniska
placering
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju32 i denna del och
1990/91:Ju34 yrkande 2,
res. 15 (mp)
22. beträffande skärpt lagstiftning
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju33,
23. beträffande lag om särskild kontroll av vissa
utlänningar
att riksdagen antar det genom proposition 1990/91:118
framlagda förslaget till lag om särskild kontroll av vissa
utlänningar, dock med de ändringarna dels att i 6 § i första
stycket efter uttrycket "3 §" infogas "och 6 kap. 7 §
utlänningslagen (1989:529)" och i sista stycket beteckningen
"(1989:529)" tas bort, dels att lagen ges rubriken "Lag om
särskild utlänningskontroll", dels att i 23 § första stycket
3 uttrycket "14 §§" skall bytas ut mot "14 §", dels att i
första stycket i övergångsbestämmelserna uttrycket
"terroristlag" byts ut mot "terroristlagen", och dels att
tredje stycket övergångsbestämmelserna ges följande lydelse:
"Vid tillämpning av 23 § första stycket 1 och 2 samt 24 §
likställs med förbud och beslut om utvisning som där avses
motsvarande beslut enligt äldre lag. Med föreskrift enligt 23 §
första stycket 3 likställs motsvarande föreskrifter som
meddelats enligt äldre lag."
24. beträffande utlänningslagen
att riksdagen antar det genom propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529), dock
med den ändringen att i 4 kap. 11 § uttrycket "lagen (1991:000)
om särskild kontroll av vissa utlänningar" byts ut mot "lagen
(1991:000) om särskild utlänningskontroll",
25. beträffande rättshjälpslagen
att riksdagen antar det genom propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),
dock med de ändringarna dels att i 41 § första stycket 7 och
i 43 § femte stycket uttrycket "lagen (1991:000) om särskild
kontroll av vissa utlänningar" byts ut mot "lagen (1991:000) om
särskild utlänningskontroll", dels att i 41 § första stycket
8 uttrycket "lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar"
byts ut mot "lagen om särskild utlänningskontroll", och dels
att i 43 § femte stycket mellan orden "eller" och "lagen"
infogas orden "om utvisning enligt",
26. beträffande sekretesslagen
att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
27. beträffande lagen om polisregister m.m.
att riksdagen antar det genom propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister
m.m., dock med den ändringen att i 7 § första stycket 2
uttrycket "lagen (1991:000) om särskild kontroll av vissa
utlänningar" byts ut mot "lagen (1991:000) om särskild
utlänningskontroll".
Stockholm den 7 maj 1991
På justitieutskottets vägnar
Britta Bjelle
Närvarande: Britta Bjelle (fp),
Lars-Erik Lövdén (s),
Ulla-Britt Åbark (s),
Jerry Martinger (m),
Birthe Sörestedt (s),
Ingbritt Irhammar (c),
Bengt-Ola Ryttar (s),
Göthe Knutson (m),
Eva Johansson (s),
Lars Sundin (fp),
Anders Svärd (c),
Berith Eriksson (v),
Krister Skånberg (mp),
Sigrid Bolkéus (s),
Nils Nordh (s),
Yvonne Sandberg-Fries (s) och
Birgit Henriksson (m).
Reservationer
1. Avslag på propositionen (mom. 1)
Berith Eriksson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som
börjar med "Redan i" och slutar med "det följande" bort ha
följande lydelse:
Utskottet motsätter sig i likhet med motionären att den
föreslagna lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar
antas. Utskottets inställning motiveras bl.a. av de negativa
konsekvenser som kan bli följden av att lagen avses gälla enbart
utländska medborgare. Dessa kommer därigenom att bli särskilt
utpekade som presumtiva terrorister. Att, som görs i
propositionen, påstå att de politiska våldsdåd som har begåtts
hos oss genomgående haft sin grund i politiska motsättningar
utanför vårt lands gränser måste enligt utskottets uppfattning
vara en felaktig slutsats. Några våldsdåd med sådan bakgrund har
visserligen inträffat i Sverige under senare år, men allt tyder
på att den helt övervägande delen politiskt våld i Sverige
förövats av svenska medborgare. Utskottet avstyrker således
bifall till den föreslagna lagen. Som en följd av detta
utskottets ställningstagande föreslår utskottet också att
riksdagen beslutar att upphäva terroristlagen.
dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande avslag på propositionen
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Ju31
yrkandena 1 och 2 samt 1990/91:Ju35 yrkande 1 och med avslag på
motionerna 1990/91:Ju32 i denna del och 1990/91:Ju34 yrkande 1
dels avslår proposition 1990/91:118, dels beslutar att
lagen (1989:530) om åtgärder för att förebygga våldsdåd med
internationell bakgrund (terroristlagen) skall upphöra att gälla
den 1 juli 1991.
2. Avslag på propositionen (mom. 1)
Krister Skånberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som
börjar med "I anslutning" och slutar med "det följande" bort ha
följande lydelse:
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning om behovet av
lagstiftning om vissa tvångsmedel som skydd mot terrorism men
anser att tvångsmedelsregleringen i förslaget är diskriminerande
mot utlänningar. Enligt utskottets uppfattning bör alla
presumtiva terrorister, oavsett nationell härkomst, inbegripas i
tvångsmedelsregleringen. Det bör ankomma på regeringen att
utarbeta ett lagförslag i enlighet härmed. Vad utskottet nu
anfört bör riksdagen med anledning av motionerna Ju32 och Ju34
som sin mening ge regeringen till känna. Utskottet godtar
alltså i princip regeringens förslag men anser att
lagstiftningen måste jämkas i enlighet med det anförda och i en
rad andra avseenden. Med denna inställning avstyrker utskottet
bifall till motionerna Ju31 och Ju35 i nu behandlade delar.
dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande avslag på propositionen
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju32 i denna
del och 1990/91:Ju34 yrkande 1 och med avslag på motionerna
1990/91:Ju31 yrkandena 1 och 2 samt 1990/91:Ju35 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Lagens tillämpningsområde (mom. 3)
Berith Eriksson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som
börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "motion Ju31"
bort ha följande lydelse:
Utskottet kan inte ansluta sig till detta resonemang utan
finner det för sin del utomordentligt allvarligt att
begränsningen till fara för terroristhandling i Sverige tas
bort. Härigenom utvidgas tillämpningsområdet för lagen avsevärt.
Denna förändring medför att lagen kan bli tillämplig även på
befrielseorganisationer och liknande rörelser. De försök som i
den föreslagna lagtexten görs att avgränsa bestämmelsernas
räckvidd leder inte till godtagbara resultat ur
rättssäkerhetssynpunkt. Där uppställs krav på att den befarade
terrorhandlingen skall utgöra en brottslig handling, som inte
har övervägande karaktär av politiskt brott. Genom denna ordning
kommer regeringen att få ett handlingsutrymme som medger en
tillämpning av den nya regeln i samklang med den gällande
utrikespolitiken. Detta förhållande är enligt utskottet inte
godtagbart. Regeringen bör få i uppdrag att återkomma till
riksdagen med förslag till lagtext som innebär att det skall
vara en förutsättning för lagens tillämpning att det föreligger
fara för terroristhandling i Sverige. Detta bör ges regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande lagens tillämpningsområde
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Ju31 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Restriktiv tillämpning (mom. 4)
Berith Eriksson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som
börjar med "Förutsättningarna för" och slutar med "inte
påkallat" bort ha följande lydelse:
Utskottet har ingen annan uppfattning i sak. Utskottet anser
emellertid att detta bör framgå direkt av lagtexten i form av
handfasta rekvisit som anger när utvisning kan komma i fråga. En
förutsättning för tillämpning av reglerna bör, enligt vad som
anförs i motion Ju31, t.ex. förutsätta att utlänningen har
begått eller medverkat till en brottslig gärning eller att i
vart fall att sannolika skäl för sådan brottslighet föreligger.
Det bör ankomma på regeringen att för riksdagen presentera ett
förslag till lösning i enlighet med vad som skisserats ovan.
Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande restriktiv tillämpning
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Ju31 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Omprövning (mom. 5)
Krister Skånberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som
börjar med "Genom den" och slutar med "anses tillgodosedda" bort
ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning innebär den initiativrätt till
omprövning som i den föreslagna lagen förlänats
rikspolisstyrelsen en olycklig förstärkning av det
inkvisitoriska inslaget i processen. En regelbunden omprövning
bör ske som tar hänsyn till att anmälningsplikten och övriga
tvångsmedel är av ingripande karaktär och har en lång
varaktighet. Dessutom bör utlänningen ha rätt att påkalla
omprövning vid domstol av t.ex. ett beslut om anmälningsplikt
vid förändrade förhållanden. Regeringen bör få i uppdrag att
skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag till ändrade
regler om omprövning i enlighet med vad utskottet anfört ovan.
Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha
följande lydelse:
5. beträffande omprövning
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju32 i denna
del och motion 1990/91:Ju34 yrkande 7 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Tvångsmedelsbestämmelserna (mom. 7)
Berith Eriksson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som
börjar med "Utskottet kan" och slutar med "skall avskaffas" bort
ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning avviker de i lagen föreslagna
möjligheterna att använda tvångsmedel från de rättssäkerhetskrav
som av tradition brukar upprätthållas i vårt land. Reglerna
måste omarbetas och bringas i överensstämmelse med dessa
rättsnormer på sätt som närmare utvecklats i motion Ju31.
Regeringen bör snarast återkomma med förslag som tillgodoser vad
utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha
följande lydelse:
7. beträffande tvångsmedelsbestämmelserna
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju31 yrkande
5, 1990/91:Ju32 i denna del och 1990/91:Ju35 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Gemensam reglering av anmälningsplikt och tvångsmedel (mom.
9)
Krister Skånberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som
börjar med "Lagen är" och slutar med "denna del" bort ha
följande lydelse:
Enligt den föreslagna lagen klassificeras inte anmälningsplikt
som ett tvångsmedel. Detta medför att det inte finns någon
gemensam reglering för samtliga aktuella tvångsmedel till vilka
måste räknas anmälningsplikt. Möjligheterna att besluta om
anmälningsplikt blir därigenom alltför omfattande. De
begränsningar som anges i 19 § i förslaget kommer nämligen inte
att gälla. Enligt utskottets uppfattning är detta
otillfredsställande, och anmälningsplikt bör inarbetas i 19 §.
Regeringen bör få i uppdrag att till riksdagen inkomma med
förslag i enlighet med de riktlinjer utskottet angett ovan.
Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande gemensam reglering av anmälningsplikt och
tvångsmedel
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju32 i denna
del och 1990/91:Ju34 yrkande 3 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
8. Tvångsmedelsanvändning efter tre år (mom. 11)
Berith Eriksson (v) och Krister Skånberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som
börjar med "Utskottet, som" och slutar med "behandlade
motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör, i enlighet med vad
terroristlagstiftningskommittén föreslog, beviskravet för
tvångmedelsanvändning efter tre år skärpas till påtaglig
risk. Detta framstår som särskilt motiverat med hänsyn till
den långa tid som tvångsmedlet då använts. Det bör alltså krävas
nya indikationer av allvarligt slag efter det ursprungliga
beslutet. Utskottets inställning kan påkalla ändringar även i
andra lagrum än det nu aktuella. Regeringen bör föranstalta om
en översyn i enlighet med vad utskottet nu föreslagit. Detta bör
ges regeringen till känna. Utskottet kan därför inte ställa sig
bakom förslaget i propositionen att det skall vara tillräckligt
med risk. Förslaget till lag om särskild kontroll av vissa
utlänningar bör ändras i enlighet med vad utskottet nu anfört.
dels att utskottets hemställan under moment 11 bort ha
följande lydelse:
11. beträffande tvångsmedelsanvändning efter tre år
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju32 i denna
del och 1990/91:Ju34 yrkande 9 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
9. Förhandling (mom. 13)
Krister Skånberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som
börjar med "Utskottet anmärker" och slutar med "denna del" bort
ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör det inte få förekomma att
terroristärenden kan avgöras trots att utlänningen uteblivit
från förhandlingen. Det kan inte heller accepteras att
ingripande beslut som går utlänningen emot skall kunna fattas
utan att utlänningen bevisligen delgivits kallelse till
förhandlingen eller utan att han ens därvid är företrädd av ett
ombud. Regeringen bör få i uppdrag att snarast återkomma till
riksdagen med förslag till erforderliga lagändringar. Detta bör
ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 13 bort ha
följande lydelse:
13. beträffande förhandling
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju32 i denna
del och 1990/91:Ju34 yrkande 10 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
10. Beslut om utvisning (mom. 14)
Berith Eriksson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som
börjar med "Den i" och slutar med "första instans" bort ha
följande lydelse:
Utskottet kan inte ställa sig bakom den i propositionen
föreslagna ordningen. Enligt utskottets mening bör i stället
beslut i dessa ärenden fattas av Stockholms tingsrätt. Genom en
sådan ordning skulle handläggningen omfattas av de traditionellt
starka rättssäkerhetsgarantier som gäller vid domstolsprövning.
Det bör ankomma på regeringen att utforma ett lagförslag i
enlighet med vad ovan anförts. Detta bör ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under moment 14 bort ha
följande lydelse:
14. beträffande beslut om utvisning
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Ju31 yrkande 7
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
11. Beslut om anmälningsplikt och tvångsmedel (mom. 15)
Krister Skånberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som
börjar med "Beslut om" och slutar med "behandlade delar"
bort ha följande lydelse:
I propositionen föreslås att det skall ankomma på regeringen
att besluta om anmälningsplikt och tvångsmedel i samband med
förordnande om att ett utvisningsbeslut inte skall verkställas.
Utskottet kan inte ställa sig bakom detta förslag. Eftersom
frågan naturligt nog är av övervägande juridisk karaktär, talar
starkare skäl för att domstol fattar beslutet och -- i
förekommande fall -- inhämtar regeringens yttrande i eventuella
utrikespolitiska frågor. Det bör ankomma på regeringen att för
riksdagen presentera ett förslag till lösning i enlighet med vad
som skisserats ovan. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 15 bort ha
följande lydelse:
15. beträffande beslut om anmälningsplikt och tvångsmedel
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju32 i denna
del och 1990/91:Ju34 yrkande 4 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
12. Parts rätt att ta del av beslutsunderlag (mom. 16)
Berith Eriksson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som
börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "behandlade
delar" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är ur rättssäkerhetssynpunkt
sekretessregleringen en fundamental brist i den nuvarande
terroristlagstiftningen. Ett avgörande får enligt gällande
bestämmelser i vissa fall grundas på material som hemlighålls
för utlänningen. I propositionen föreslås inga ändringar av
dessa regler. Detta är enligt utskottet helt otillfredsställande
och innebär ett flagrant åsidosättande av den grundläggande
principen i en rättsstat att en part alltid har rätt att ta del
av samtliga omständigheter som en domstol eller en myndighet
grundar sitt avgörande på. Regeringen bör få i uppdrag att för
riksdagen presentera ett lagförslag som innebär att part alltid
skall ha rätt att få del av beslutsunderlaget i ärenden enligt
den föreslagna lagen.
dels att utskottets hemställan under moment 16 bort ha
följande lydelse:
16. beträffande parts rätt att ta del av beslutsunderlag
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Ju31 yrkande 6
och med anledning av motion 1990/91:Ju225 yrkande 9 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
13. Ombuds rätt att ta del av beslutsunderlag (mom.18)
Krister Skånberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "allt material" bort
ha följande lydelse:
Utskottet delar inte den uppfattningen. Tvärtom bör den av
terroristlagstiftningskommittén föreslagna regleringen vara att
föredra framför att varken utlänningen eller hans ombud har
kännedom om allt material. Regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag till lagstiftning som tillgodoser vad
utskottet nu anfört. Vad utskottet nu med anledning av
motionerna Ju32 och Ju34 anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 18 bort ha
följande lydelse:
18. beträffande ombuds rätt att ta del av beslutsunderlag
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju32 i denna
del och 1990/91:Ju34 yrkande 11 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
14. Påföljd för överträdelse av anmälningsskyldighet (mom. 19)
Berith Eriksson (v) och Krister Skånberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som
börjar med "Utskottet kan" och slutar med "Motionsyrkandena
avstyrks" bort ha följande lydelse:
En konsekvens av att fängelse i högst ett år ingår i
straffskalan är att utlänningen kan anhållas och häktas trots
att den försummade anmälningsplikten inte grundar sig på
misstanke om ett begånget allvarligt brott. Detta är enligt
utskottet otillfredsställande. En översyn bör ske av
påföljdsbestämmelserna med inriktning på att det högsta straffet
för överträdelse av anmälningsplikt bör vara fängelse i sex
månader. Det bör ankomma på regeringen att vidta denna översyn
och att framlägga förslag för riksdagen. Vad utskottet nu anfört
bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 19 bort ha
följande lydelse:
19. beträffande påföljd för överträdelse av
anmälningsskyldighet
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju32 i denna
del och 1990/91:Ju34 yrkande 5 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som
börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "behandlade
delar" bort ha följande lydelse:
I propositionen anförs att den föreslagna lagen inte bör
placeras i utlänningslagen eftersom detta skulle kunna inverka
på den generösa attityd till utlänningar som påstås utmärka
denna lag. Att de föreslagna reglerna, oavsett var de är
placerade, påverkar inställningen till vår
utlänningslagstiftning har enligt utskottets uppfattning helt
förbigåtts i propositionen. Utskottet kan instämma i vad som
anförs i motionerna Ju32 och Ju34 om att ifall reglerna inte
skall göras tillämpliga på presumtiva terrorister som är svenska
medborgare, så talar starka skäl för att de införs i
utlänningslagen, särskilt som terroristbestämmelserna inte
längre avses vara tidsbegränsade. Regeringen bör få i uppdrag
att för riksdagen presentera ett förslag i enlighet med vad
utskottet anfört ovan. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 20 bort ha
följande lydelse:
20. beträffande terroristbestämmelsernas lagtekniska
placering
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju32 i denna
del och 1990/91:Ju34 yrkande 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad riksdagen anfört.
16. Beträffande parlamentarisk kontroll (mom. 21)
Berith Eriksson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som
börjar med "Utskottet kan" och slutar med "aktuella motionen"
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning kan inte riksdagens behov av
insyn i och kontroll av tillämpningen av
terroristlagstiftningens bestämmelser anses tillgodosett genom
den årliga redovisning som regeringen lämnar till riksdagen
härom. Att hävda att den kortfattade redovisningen skulle utgöra
någon som helst parlamentarisk kontroll är en stark överdrift.
Om riksdagen skall ha en reell insyn måste ordningen för insyn
fördjupas. Frågan om formerna härför bör närmare utredas. Det
bör ankomma på regeringen att föranstalta om en sådan översyn.
Vad riksdagen nu med anledning av motion Ju35 anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 21 bort ha
följande lydelse:
21. beträffande parlamentarisk kontroll
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Ju35 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Utländsk rätt
Bilaga
Inledning
Kommittén har inhämtat uppgifter om utländsk rätt genom en
enkätundersökning. Frågorna i enkäten har i första hand
syftat till att ta reda på hur den svenska terroristlagens
bestämmelser om avlägsnande, inskränkningar och villkor för
vistelsen i landet och tvångsåtgärder förhåller sig till
lagstiftningen i andra länder samt i vilken utsträckning det i
övrigt finns speciella bestämmelser i främmande rättssystem som
tar sikte på skyddet mot terrorism.
Kommittén redogör i det följande för huvudpunkterna i de olika
ländernas lagstiftning såvitt här är av intresse. Dessförinnan
bör emellertid framhållas att det kan vara vanskligt att utifrån
denna redogörelse få en helhetsbild av hur de olika ländernas
lagstiftning fungerar i praktiken. Till denna bild hör nämligen
även utformningen och tillämpningen av bl.a. de ordinära
reglerna om ingripande mot brott. Av stor betydelse är också
vilken praxis som tillämpas när det gäller att pröva frågor om
asyl; den svenska lagstiftningen på området måste ju delvis ses
mot bakgrund av den liberala praxis i asylfrågor som tillämpas
av oss. Redovisningen i det följande måste läsas mot denna
bakgrund.
Norge
En ny utlänningslag antogs av Stortinget i juni 1988. Lagen
förväntas träda i kraft i januari 1990.
Avlägsnande
Den nya lagen innehåller en särskild bestämmelse som ger
möjlighet att vägra inresa och att avslå ansökan om
arbetstillstånd, uppehållstillstånd och bosättningstillstånd när
utrikespolitiska hänsyn, hänsynen till rikets säkerhet eller
tvingande samhällshänsyn gör det nödvändigt. Dessutom finns
bestämmelser om bortvisning som ger möjlighet att vid inresa och
upp till sju dagar därefter fatta beslut om bortvisning när
hänsynen till rikets säkerhet eller tvingande samhällshänsyn gör
det nädvändigt. Sådana hänsyn utgör skäl för bortvisning även
efter sjudagarsfristen under förutsättning att utlänningen inte
har fått arbetstillstånd, uppehållstillstånd eller
bosättningstillstånd. Utvisning kan ske när hänsynen till rikets
säkerhet gör det nödvändigt. Utlänning som är född i riket och
som senare oavbrutet haft fast bostad där kan varken bortvisas
eller utvisas. Beslut i samtliga nu nämnda fall fattas av
utlendingsdirektoratet.
Även enligt fremmedloven, vilken föregick utlänningslagen,
utgjorde hänsynen till rikets säkerhet grund för avvisning och
utvisning. Bestämmelsen tillämpades bl.a. på personer som
misstänktes för att ha anknytning till terroristverksamhet. Det
avgörande ansågs inte vara huruvida norska intressen eller
utländska intressen i Norge hotades. Det gjordes en bedömning av
organisationens mål och medel för verksamheten.
Inskränkningar och villkor
När utrikespolitiska hänsyn, hänsynen till rikets säkerhet
eller tvingande samhällshänsyn gör det nödvändigt kan
utlendingsdirektoratet besluta om begränsningar eller villkor i
arbetstillstånd, uppehållstillstånd och bosättningsstillstånd.
Närmare föreskrifter härom skall kunna utfärdas av Kongen.
Tvångsåtgärder
Den norska utlänningslagen innehåller inga bestämmelser om
särskilda tvångsåtgärder. Sådana åtgärder förutsätter att
utlänningen har begått eller är misstänkt för straffbara
handlingar.
Övrigt
En bestämmelse i förvaltningslagen ger möjlighet att i skälen
till beslut utelämna uppgifter som utlänningen inte bör få reda
på.
Den norska strafflagen innehåller en bestämmelse som gör det
straffbart att delta i eller stödja förening eller
sammanslutning som har till syfte att genom sabotage,
maktanvändning eller andra olovliga medel förstöra
samhällsordningen eller uppnå inflytande över offentliga
angelägenheter.
Danmark
Avlägsnande
Enligt den danska utlänningslagen kan en utlänning avvisas vid
inresa till Danmark, om han av hänsyn till offentlig ordning
eller av säkerhetsskäl inte bör få vistas i landet. Denna
bestämmelse kan användas för att avvisa en utlänning som man
misstänker har anknytning till eller har deltagit i
terrorhandlingar. Även en utlänning som i och för sig har
lagliga krav på uppehållstillstånd kan avvisas, om det är
påkallat av hänsyn till statens säkerhet.
En utlänning som är bosatt i Danmark kan utvisas endast om det
är påkallat av hänsyn till statens säkerhet. Begreppet statens
säkerhet tolkas i detta sammanhang i överensstämmelse med i
internationella avtal (bl.a. människorättskonventionen och
flyktingkonventionen) godkända åtgärder för att möta
internationell terrorverksamhet.
Beslut om avvisning fattas i regel av polisen i förbindelse
med passkontrollen. I de fall utlänningen söker asyl, liksom när
inresa redan har skett, prövas avvisningsfrågan av
utlänningsdirektoratet.
Beslut om utvisning av utlänning bosatt i Danmark fattas av
utlänningsdirektoratet. Om utlänningen står inför rätta åtalad
för brott mot statens säkerhet fattar domstolen i samband med
domen beslut i utvisningsfrågan.
Inskränkningar och villkor
Den danska utlänningslagen innehåller inga regler som gör det
möjligt att begränsa fast bosatta utlänningars rörelsefrihet,
inbegripet val av bostad eller arbete.
Tvångsåtgärder
Beträffande sådana tvångsåtgärder som husrannsakan,
telefonavlyssning o.d. gäller inga särsbestämmelser för
utlänningar.
Finland
Avlägsnande
Enligt den finska utlänningslagen kan vid gränsen avvisas
bl.a. utlänning som på grund av sin tidigare verksamhet eller
eljest med skäl kan antas i Finland komma att bedriva sabotage,
spionage, olovlig underrättelseverksamhet eller verksamhet som
äventyrar Finlands relationer till främmande stat. Om utlänning
som befinner sig i riket har gjort sig skyldig till någon av de
nyss angivna gärningarna kan han utvisas. Detsamma gäller
utlänning som på grund av sin tidigare verksamhet eller eljest
med skäl kan antas komma att göra sig skyldig till sådan
gärning. Endast i de fall som nu sagts får flykting som lagligen
vistas i landet utvisas av särskilt skäl som hänför sig till
nationell säkerhet eller allmän ordning och säkerhet, om han
inte genom lagakraftvunnen dom har dömts för särskilt grovt
brott.
Inskränkningar och villkor
Utlänning med uppehållstillstånd får fritt bo och röra sig i
Finland om inte annat stadgats eller med stöd av särskilt
stadgande bestämts. Någon sådan särskild bestämmelse som tar
sikte på presumtiva terrorister finns inte. Ett arbetstillstånd
kan i vissa fall begränsas till att gälla arbete hos vissa
arbetsgivare, av visst slag eller inom viss region. Den finska
utlänningslagen innehåller en regel som ger statsrådet rätt att
utfärda undantagsbestämmelser som avviker från lagen under krig
eller vid krigshot eller annars då det med hänsyn till statens
säkerhet eller på grund av undantagsförhållanden befinns
erforderligt. Undantagsbestämmelserna kan gälla utlänningars
inresa till och vistelse i landet samt arbete och utresa från
landet. I förarbetena till utlänningslagen uttalas att en
uppenbar fara för terrorism kan ge rätt att tillämpa
undantagsbefogenheterna.
Tvångsåtgärder
Tvångsåtgärder får endast användas i samband med utredning om
brott.
Övrigt
Inrikesministeriet eller passgranskarna i enlighet med
ministeriets anvisningar beslutar om avvisning vid gränsen.
Beslut om utvisning och om villkor för arbetstillstånd fattas av
inrikesministeriet.
Medlemskap i sammanslutning som är verksam för våldsamt
omstörtande av Finlands stats- eller samhällsordning är
straffbart.
Italien
Avlägsnande
Särskilda bestämmelser som är inriktade på att bereda skydd
mot presumtiva terrorister saknas i Italien. Inresa i Italien
förutsätter i regel att inresevisering utfärdats av italiensk
konsulär myndighet i utlandet. Myndigheten utfärdar sådan enligt
eget gottfinnande. Visering kan därför vägras då myndigheten
erhållit upplysningar om att sökanden tillhör
terroristorganisation eller har begått eller antas kunna begå
terrorhandlingar. I administrativ lag finns föreskrifter om
avlägsnande eller utvisning ur landet i fall av omstörtande
verksamhet.
Inskränkningar, villkor och tvångsåtgärder
Beslut om inskränkningar och villkor för en utlännings
vistelse i landet och om särskilda tvångsåtgärder kan endast
fattas av rättsliga myndigheter inom ramen för förundersöknings-
och förhörsverksamheten.
Övrigt
Att tillhöra en organisation som begått terrorhandlingar eller
som är konkret misstänkt för sådana faller under
brottsrubriceringarna stämpling till subversiv handling eller
deltagande i väpnad liga.
Schweiz
Avlägsnande
En utlännings inresa i Schweiz kan stoppas om det bedöms att
han är en fara för den allmänna säkerheten eller att han kan
komma att negativt påverka förhållandet till andra länder. Det
finns särskilda listor upprättade över personer som inte äger
rätt att resa in i Schweiz. Utlänning som hotar den inre eller
yttre säkerheten i landet kan utvisas. Detta sker dock mycket
sällan. Om utlänningen har fått "permis C", vilket kan liknas
vid permanent uppehållstillstånd, kan han tvingas lämna Schweiz
endast efter särskilt regeringsbeslut.
Inskränkningar och villkor
De asylsökande fördelas på kantonerna i förhållande till
dessas folkmängd. Kantonerna har sedan att bestämma i vilken
kommun utlänningen får bosätta sig. Kommunen bestämmer inom
vilket yrkesområde utlänningen får vara verksam. Utlänning som
av olika anledningar inte kan återsändas och som inte heller får
tillstånd att vistas i Schweiz av humanitära skäl kan åläggas
restriktioner. Dessa kan vara av skiftande slag, alltifrån att
utlänningen måste bo på en viss ort till att han interneras.
Beslut tas av den federala flyktingmyndigheten och gäller från
sex månader upp till högst två år. I de fall som gällt längre
tid har utlänningen antingen skickats tillbaka, fått nytt
asylland eller frivilligt lämnat Schweiz.
Tvångsåtgärder
Särskilda tvångsåtgärder får användas endast vid misstanke om
brott.
Övrigt
Det förekommer att polisen av säkerhetsskäl, t.ex. för att
skydda källor, inte lämnar ut alla uppgifter i ärendet till
utlänningen eller hans ombud.
Enbart att tillhöra en terroristorganisation är inte
straffbart.
Jugoslavien
Jugoslavien saknar särskild terroristlagstiftning, men
stadganden rörande terrorism finns i såväl den federala
brottsbalken som i republikernas resp. de autonoma provinsernas
brottsbalkar. Det finns emellertid planer på att i en kommande
reform reglera terrorism i ett särskilt avsnitt av den federala
brottsbalken och att göra bestämmelserna tillämpliga i hela
Jugoslavien.
Avlägsnande, inskränkningar och villkor
Jugoslavisk lag föreskriver allmänt, utan att närmare ange
villkoren, att utlänning kan vägras inresa i Jugoslavien. Det
finns emellertid en särskild bestämmelse som ger möjlighet till
såväl avvisning som utvisning av utlänning av hänsyn till allmän
ordning eller skyddet för landets försvar eller av skäl som
hänför sig till internationella relationer. Av samma skäl kan
utlänning åläggas speciella restriktioner med avseende på valet
av bostadsort och vistelseort.
Tvångsåtgärder
Om det föreligger grundad misstanke om att utlänning ägnar sig
åt terrorism vidtas erforderliga tvångsåtgärder utan att
förutsättningarna härför finns angivna i lag.
Övrigt
Beslut angående utlänningar fattas av inrikesministern. Det
hålls ingen förhandling och utlänningen informeras inte om
bevisningen mot honom.
Den federala strafflagen kriminaliserar medlemskap i
terroristorganisation.
Frankrike
Avlägsnande
En icke önskvärd eller farlig person hindras från att resa in
i Frankrike i första hand genom avslag på visumansökan. Ett
sådant beslut behöver inte motiveras. Även om visering erhållits
eller ej erfordras kan utlänning vars närvaro skulle utgöra hot
mot allmän ordning avvisas vid gränsen. Att utlännings närvaro
på franskt område utgör hot mot allmän ordning kan även vara
grund för utvisning.
Avvisningsbeslut fattas av förvaltningsmyndighet. Besvär kan
anföras hos förvaltningsdomstol, men besvären medför ej uppskov
med verkställigheten. Utvisningsbeslut fattas av
inrikesministern efter att utlänningen hörts av en särskild
nämnd, bestående av domare. Nämnden avger ett yttrande som
endast är vägledande. Utlänningen har möjlighet att anlita
valfritt biträde och han har tillgång till alla handlingar i
ärendet. Avsteg från dessa regler för förfarandet får dock göras
i ytterst brådskande fall då utlänningens närvaro på franskt
område utgör ett särskilt allvarligt hot mot allmän ordning.
Detta förenklade förfarande med omedelbar tillämpning har ofta
använts i samband med aktiviteter med anknytning till terrorism.
Förfarandet kan dock granskas av förvaltningsdomstol som har
möjlighet att upphäva ett beslut om det inte visas att yttersta
brådska varit för handen.
Inskränkningar och villkor
Utlänning som är föremål för utvisning eller som skall
återföras till gränsen och som kan styrka att han omöjligen kan
lämna franskt område kan genom beslut av inrikesministern bli
skyldig att vistas inom visst angivet område och att med jämna
intervaller infinna sig hos polisen. Samma åtgärd kan i ytterst
trängande fall tillämpas beträffande utlänning som är föremål
för förslag om utvisning. I det senare fallet är åtgärdens
giltighetstid begränsad till en månad. De nu angivna
inskränkningarna i rörelsefriheten kan åläggas utlänningar i
allmänhet och inte bara presumtiva terrorister.
Tvångsåtgärder
Särskilda tvångsåtgärder kan tillämpas endast inom ramen för
ett rättsligt förfarande såsom under förundersökning eller på
undersökningsdomares begäran. En särskild procedur har
emellertid inrättats för lagöverträdelser där det föreligger
samband med individuell eller kollektiv verksamhet som syftar
till att allvarligt störa allmän ordning genom skrämsel eller
terror. Allmän åklagare, undersökningsdomare och allmänna
underrätten i Paris är i dessa fall behöriga i hela landet.
Kvarhållande i förvar kan förlängas med 48 timmar. Det finns
även möjlighet för domstol att förordna om husrannsakan och
beslag av bevismaterial utan att dessförinnan inhämta berörd
persons medgivande.
Övrigt
Utlänningen eller hans biträde underrättas alltid om de
gärningar som tillvitas honom. Han har också tillgång till
handlingarna i ärendet, utom i fall av yttersta brådska. Om
talan mot beslutet förs inför förvaltningsdomstol kan
inrikesministern motsätta sig spridning av vissa uppgifter på
grund av ämnets särskilt ömtåliga karaktär.
Att tillhöra en organisation som har begått eller kan befaras
begå terrordåd kan inte i sig vara orsak till rättsliga
åtgärder.
Storbritannien
En ny antiterroristlag, Prevention of Terrorism Act, trädde i
kraft år 1989. Den nya lagen konfirmerar i stort sett en
tidigare provisorisk lagstiftning. Lagen omfattar all
internationell terrorism, men har till huvudsyfte att bekämpa
terrorism med anknytning till Nordirland.
Avlägsnande
Regler om avvisning och utvisning finns i Immigration Act.
Bestämmelserna ger möjlighet för inrikesministern att avvisa en
utlänning när han finner att det främjar det allmännas bästa.
Under samma förutsättning kan inrikesministern besluta om
utvisning.
Inskränkningar och villkor
Prevention of Terrorism Act ger möjlighet att vägra en person
att bo i en viss del av landet. Regelns syfte är dock
uteslutande att bekämpa nordirländsk terrorism. Personer med
terroristanknytning skall i första hand utvisas ur
Storbritannien.
Tvångsåtgärder
Kvarhållande för polisförhör kortare tid för utfrågning är det
enda tillåtna tvångsmedlet mot personer vilka är av intresse i
terrorismsammanhang men som ej själva misstänks för
terroristaktiviteter.
Övrigt
Utlänningen upplyses om den allmänna grunden för beslutet,
t.ex. att han tillhör en bestämd terroristorganisation. All
tillgänglig information delges dock inte utlänningen, t.ex. ej
uppgifter som kan röja en källa.
Medlemskap i vissa bestämda terroristorganisationer är
straffbart. Det gäller för närvarande två organisationer med
anknytning till Nordirland.
Förbundsrepubliken Tyskland
Avlägsnande
Utlänningslagen ger möjlighet till såväl avvisning som
utvisning av utlänning som äventyrar Förbundsrepublikens fria
demokratiska statsskick eller säkerhet. Bestämmelserna tillämpas
på utlänning som tillhör en förmodat terroristisk organisation,
om han kan räknas till den personkrets som aktivt arbetar för
organisationens mål.
Inskränkningar och villkor
Till uppehållstillstånd och bosättningstillstånd kan i det
allmännas intresse även i efterhand fogas föreskrifter, t.ex.
förbud mot förvärvsverksamhet. Vidare kan uppehållstillstånd i
efterhand förenas med villkor och även begränsas till att gälla
i vissa delar av Förbundsrepubliken. Detta kan ske både på
subjektiva grunder, hänförliga till utlänningen personligen, och
på objektiva grunder, exempelvis vissa regionala
tätbebyggelseförhållanden.
Tvångsåtgärder
Förordnande om tvångsåtgärder kan ske gentemot utlänningar
under samma förutsättningar som beträffande tyska medborgare.
Regler härom finns i lagen om rättegång i brottmål. Visitation
och husundersökning kan även ske i enlighet med polisiär lag i
preventivt polisiärt syfte. Övervakning av telekommunikationer
är tillåten endast vid vissa allvarliga brottsliga gärningar,
bl.a. bildande av terroristiska sammanslutningar. Behörig
förordna om sådan övervakning är domaren eller, vid fara i
dröjsmål, åklagarmyndigheten.
Övrigt
Bildande av terroristiska sammanslutningar är belagt med
straff enligt en bestämmelse i strafflagen. Det är även
straffbart att vara medlem i en sådan sammanslutning samt att
stödja och propagera för den.
Irland
Avlägsnande, inskränkningar och villkor
Den irländska utlänningslagstiftningen ger justitieministern
möjlighet att avvisa och utvisa utlänningar när han finner det
lämpligt. Justitieministern kan även ålägga utlänningar att
bosätta sig i särskilda distrikt eller på särskilda platser i
landet.
Tvångsåtgärder
Domare i distriktsdomstol får, när han finner det vara
skäligen nödvändigt för att genomnföra ett beslut rörande
utlänningar, ge polisen fullmakt att undersöka mark, byggnad,
fastigheter eller andra ställen.
Övrigt
Förhandling eller annan procedur äger inte rum i de nu nämnda
fallen. Varken utlänningen eller hans ombud får reda på vad som
åberopas mot honom om det skulle medföra säkerhetsrisker att
röja dessa uppgifter.
Det är straffbart att vara medlem i terroristorganisationer.
Canada
Avlägsnande
Immigration Act föreskriver att tillträde till landet inte
skall beviljas
a) personer som på skäliga grunder kan förmodas komma att begå
straffbara handlingar eller ägna sig åt verksamhet som är en del
av kriminell verksamhet som planeras och organiseras av ett
antal personer i samförstånd
b) personer som har ägnat sig åt eller som på skäliga grunder
kan förmodas komma att ägna sig åt spionage eller omstörtande
verksamhet som är riktad mot demokratiska regimer, institutioner
eller processer och som är skadlig för nationens intresse
c) personer som på skäliga grunder kan förmodas komma att i
Canada ägna sig åt eller anstifta omstörtande verksamhet genom
våld mot någon regim
d) personer vilka på skäliga grunder kan antas komma att ägna
sig åt våldshandlingar som kan äventyra liv och säkerhet för
personer i Canada eller personer vilka är medlemmar i en
organisation som sannolikt ägnar sig åt sådana våldshandlingar
eller vilka kan förmodas delta i olagliga handlingar av en sådan
organisation.
En utlänning som redan har fått tillträde till Canada för
permanent vistelse kan utvisas från Canada under samma
omständigheter som nyss angetts med undantag för fallet c) ovan.
Inskränkningar och villkor
Utlänningar som är bosatta i landet kan inte åläggas
begränsningar i fråga om val av bostad, arbete eller
vistelseort.
Tvångsåtgärder
Immigration Act innehåller inga speciella bestämmelser om
tvångsåtgärder gentemot utlänningar. Telefonavlyssning får
emellertid enligt Canadian Security and Intelligence Service Act
användas för att samla information om åtgärder som på skäliga
grunder kan förmodas utgöra hot mot Canadas säkerhet.
Övrigt
Personer som är föremål för rapport under Immigration Act har
rätt till förhör. Förhören leds av oberoende domare som är
utbildade för ändamålet. Efter att ha hört fallet beslutar
domaren huruvida personen skall få tillstånd att resa in i eller
stanna i Canada eller om han måste lämna landet. Vissa beslut
kan överklagas till Immigration Appeal Board och alla beslut kan
bli föremål för judiciell omprövning av allmän domstol.
Normalt är den utlänning som berörs av förhöret berättigad
till all information som presenteras för domaren men det finns
inskränkningar av hänsyn till nationell säkerhet. Ett speciellt
förfarande finns föreskrivet för dessa fall.
Det är inte straffbart att tillhöra en terroristorganisation.
USA
Avlägsnande
En utlänning kan vägras inresa om han är medlem av eller
arbetar för en omstörtande eller terroristisk organisation, även
om utlänningen inte personligen har deltagit i
terroristverksamhet. Det finns ett allmänt förbud mot att
utestänga icke-immigranter av sådana ideologiska skäl som är
skyddade av USAs konstitution, men detta förbud tillämpas inte
på personer som har deltagit i terroristaktiviteter eller som
sannolikt kommer att delta i sådana aktiviteter efter inresan.
En utlänning som är bosatt i USA kan utvisas på grund av
medlemskap i en terroristisk eller omstörtande organisation. En
utlänning som faktiskt sysslar med terrorism kan också utvisas.
Beträffande icke-immigranter gäller samma begränsningar mot att
utestänga någon av ideologiska skäl vid utvisning som vid
avvisning.
Inskränkningar och villkor
Lagen ger inte generell möjlighet att föreskriva vilka platser
utlänningar med tillstånd att vistas i USA får bo på eller
besöka under vistelsen. Icke-immigranter får inte ta anställning
utan tillstånd från Immigration and Naturalization Service
(INS). Utlänningar över 14 år som stannar längre tid i USA måste
normalt lämna fingeravtryck och måste även meddela
adressändringar till INS.
Större restriktioner kan åläggas utlänningar som är föremål
för avvisnings- eller utvisningsåtgärder. Sådana utlänningar kan
t.ex. hållas i häkte eller åläggas anmälningsplikt medan
förfarandet pågår.
Övrigt
Attorney General (motsvarar ungefär justitiekanslern) har det
högsta ansvaret för administrationen av immigrationsfrågor. Två
byråer inom justitiedepartementet utför olika delar av Attorney
Generals uppgifter. INS handhar de flesta uppgifterna i lagen,
bl.a. initiering av avvisnings- och utvisningsförfaranden.
Executive Office for Immigration Review (EOIR) har jurisdiktion
över dessa förfaranden.
Förfarandet börjar när INS inlämnar skriftlig anklagelse mot
en utlännning till en immigrationsdomare. Immigrationsdomaren,
som är en EOIR-tjänsteman, leder ett rättegångsliknande förhör
beträffande anklagelserna. Både INS och utlänningen har rätt att
vara närvarande vid förhöret och att representeras av advokat.
Båda får framlägga bevis. Ett beslut kan överklagas till Board
of Immigration Appeals (BIA) som är en del av EOIR. Utlänningen
kan ansöka om revision av ett BIA-beslut som går honom emot.
Avvisning utan förhör kan ske om utlänningen avvisas som
terrorist eller på grund av omstörtande verksamhet. Denna
bestämmelse tillämpas bara om "the INS regional commissioner"
drar slutsatsen att utlämnandet av den information som utgör
grund för avvisningen skulle vara till men för det allmänna
intresset eller säkerheten i USA. Informationen lämnas i regel
inte till utlänningen eller hans ombud. Beslutet kan inte
överklagas. Utlänningen kan dock bestrida beslutet i
rannsakningsförhandlingar.
Utvisning får inte ske utan att utlänningen har fått tillfälle
att ta del av all bevisning som åberopas mot honom.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionen 1
Lagförslagen 2
Motionerna 17
Utskottet 18
Inledning 18
Gällande ordning 19
Propositionens huvudsakliga innehåll 20
Utskottets överväganden 21
Avslag på propositionen 21
Förutsättningar för utvisning 22
Omprövning 25
Tvångsmedel m.m. 25
Tvångsmedelsanvändning efter tre år 27
Proportionalitetsprincipen 28
Förhandling angående anmälningsskyldighet och
tvångsmedelsanvändning 29
Beslutsorgan 29
Sekretess m.m. 30
Påföljd för överträdelse av anmälningsskyldighet 31
Terroristbestämmelsernas lagtekniska placering 31
Parlamentarisk kontroll 32
Skärpt lagstiftning 32
Övriga frågor 33
Hemställan 33
Reservationer 36
Bilaga Utländsk rätt 45
[Rättelser i propens lagtext]
sid. 16
7. angående avvisning eller
utvisning enligt lagen
(1989:530) om åtgärder
för att förebygga
våldsdåd med
internationell bakgrund
(terroristlagen),
sid. 17
Har rättshjälp beviljats
i ärende vari beslutas om
avvisning eller utvisning
enligt utlänningslagen
(1989:529) eller lagen
(1989:530) om åtgärder
för att förebygga
våldsdåd med
internationell bakgrund
(terroristlagen), gäller
rättshjälpen till dess
verkställighet av beslutet
skett eller frågan om
verkställighet
förfallit.
sid.20
2. villkorlig dom,
skyddstillsyn, fängelse som
ådömts enligt 28 kap. 3
§ brottsbalken,
överlämnande till
särskild vård, dom
varigenom någon enligt 30
kap. 6 § brottsbalken
förklarats fri från
påföljd, beslut av
åklagare att icke tala å
brott eller beslut om
utvisning enligt 4 kap. 3
eller 11 §
utlänningslagen (1989:529)
eller 3§ lagen (1989:530)
om åtgärder för att
förebygga våldsdåd
med internationell bakgrund
(terroristlagen), sedan tio
år förflutit från dom
eller beslut;