I proposition 1990/91:100, bilaga 4 (justitiedepartementet),
har regeringen föreslagit riksdagen att för budgetåret 1991/92
till Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader anvisa ett
förslagsanslag på 4 580 000 kr.,
till Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på grund av
brott anvisa ett förslagsanslag på 18 500 000 kr.
Motioner
1990/91:Ju601 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionens sista stycke anförts om besöksförbudslagen.
1990/91:Ju602 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att
riksdagen beslutar att i lagen (1988:688) om besöksförbud införa
en paragraf med följande lydelse: 25 § Den som bryter mot ett
besöksförbud skall omedelbart anhållas eller häktas, om det ej
är uppenbart att skäl därtill ej förekommer.
1990/91:Ju610 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
förtydligande av hela nödvärnsrätten i enlighet med vad som
anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att lagförslag bör avges med skyndsamhet.
1990/91:Ju611 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till kriminalisering av
prostitutionen, såväl köpare som säljare, i enlighet med
motionens syfte.
1990/91:Ju614 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
brottsbalken så att köp av prostituerades tjänster
kriminaliseras.
1990/91:Ju616 av Rosa Östh m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär att frågan om kriminalisering av de
prostituerades kunder skall prövas i enlighet med vad som
anförts i motionen.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So424.
1990/91:Ju617 av Oskar Lindkvist m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om att
prostitutionskontakter kriminaliseras.
1990/91:Ju620 av Margareta Gard m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till höjt straff
och skärpt rättstillämpning vid misshandel av bl.a. kvinnor i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Ju625 av Ulla Pettersson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kriminalisering av kunderna i
prostitutionsförhållanden.
1990/91:Ju630 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om höjt straff
för s. k. ordinär misshandel i enlighet med vad som anförts i
motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om höjt
minimistraff för grov misshandel i enlighet med vad som anförts
i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till de övriga
ändringar av 3 kap. 6 § brottsbalken som anges i motionen,
4. att riksdagen beslutar att ändra 30 kap. 4 § brottsbalken i
enlighet med vad i motionen anförts.
1990/91:Ju631 av Ewa Hedkvist Petersen m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts beträffande utredning om kriminalisering av
svenska medborgares sexuella övergrepp mot barn i andra länder.
1990/91:Ju632 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kvinnors rättstrygghet.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A808.
1990/91:Ju633 av Ingrid Ronne-Björkqvist och Barbro Westerholm
(fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts angående en utvidgning av
brottsbalkens regler om "försättande i nödläge".
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sf630.
1990/91:Ju637 av Sten Andersson i Malmö (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en förutsättningslös utredning
gällande restriktivare lagstiftning om prostitution.
1990/91:Ju645 av Gunilla André och Ingbritt Irhammar (c) vari
yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring
av allmänna ordningsstadgan att ett verksamt förbud mot
pornografisk föreställning stadgas,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i brottsbalken att prostitutionskontakter kriminaliseras
i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Ju706 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lagreglerad förtur av brottmål med underårig
målsägande.
1990/91:Ju802 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om strängare straff för misshandelsbrott,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om stöd till brottsoffren.
1990/91:Ju804 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en "säkerhetsventil" i reglerna om
förutsättningar för förordnande av målsägandebiträde,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ett program för att förbättra situationen
för brottsoffer.
1990/91:Ju805 av Marianne Andersson i Gislaved m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om de prostituerades rättsskydd.
1990/91:Ju809 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av allmänna
ordningsstadgan i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Ju813 av Margareta Persson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av årligt verksamhetsbidrag till
brottsofferjourer.
1990/91:Ju821 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
17. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett samlat
program för stöd till brottsoffer,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om samhällets ansvar för
kvinno/brottsofferjourernas ekonomiska situation,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av en utbyggnad av verksamheten med
brottsofferjourer,
21. att riksdagen till Brottsskadenämnden, för höjt anslag
till Riksförbundet för brottsofferjourer, för budgetåret 1991/92
anvisar 500 000 kr. utöver vad regeringen anvisat, eller således
19 000 000 kr.,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om samhällets ansvar för skydd för utsatta
våldsoffer,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om höjda skadeståndsbelopp och utökad rätt
till skadestånd till brottsoffer samt om förskottsutbetalning av
skadestånd,
24. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i lagen om målsägandebiträde att brottsoffrens rätt till
biträde utökas,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att straffminimum för brottet grov
misshandel bör höjas från ett till två års fängelse samt att
påföljden för misshandel av normalgraden skall vara fängelse.
1990/91:Ju822 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att lagen om besöksförbud skall följas
upp,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att lagen om besöksförbud i vissa fall
även skall kunna innebära förbud för mannen att vistas i
kvinnans nya hemkommun.
1990/91:Ju824 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av
en brottsoffernämnd i enlighet med vad som i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ekonomiska bidrag till
Brottsofferjourernas riksförbund och andra brottsofferjourer.
1990/91:Ju825 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär utredning med syfte att
klarlägga om staten skall förskottera skadestånd till
brottsoffer i enlighet med vad i motionen anförts,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att staten
automatiskt skall betala ut brottsskadeersättning för
personskada i enlighet med vad i motionen anförts,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av
en brottsoffernämnd i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ekonomiska bidrag till
Brottsofferjourernas riksförbund,
9. att riksdagen hos regeringen begär utredning med syfte att
belysa brottsoffers psykiska reaktioner i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1990/91:Ju829 av Barbro Evermo Palmerlund m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en undersökning om ensamma kvinnors
situation på hemväg sena kvällar och nätter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av information om nödvärnsrätten.
1990/91:Ju832 av Britta Bjelle m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om brottet olaga våldsskildring,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skadestånd till brottsoffer i
våldtäktsmål.
1990/91:Ju835 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen för budgetåret 1991/92 begär
ett anslag till utveckling av brottsofferjourverksamheter med
1 000 000 kr. enligt vad i motionen anförts om besparingar på
kontot för transporter inom kriminalvården,
2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppgift
att undersöka möjligheterna av att inrätta en
brottsofferombudsman,
3. att riksdagen begär att regeringen kommer med förslag till
annan finansiering av brottsskadenämndens verksamhet enligt vad
i motionen anförts om att denna finansiering skall ske med
bötesmedel,
4. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
brottsskadelagen enligt vad i motionen sägs om att utöka
möjligheten för brottsoffer att få en skälig ersättning för
skador.
1990/91:Ju840 av Sinikka Bohlin och Marianne Andersson i
Gislaved (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om skadestånd för
våldsoffer.
1990/91:Ju843 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om stöd och stimulans till brottsofferjourer.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So525.
Utskottet
Inledning
Brottsskadenämnden prövar ärenden enligt brottsskadelagen
(1978:413) om ersättning för skador på grund av brott. Nämnden
består av en ordförande, två vice ordförande och tre andra
ledamöter. Nämnden biträds av ett kansli.
Medelsanvisningen
Förvaltningskostnader
Regeringen föreslår ett förslagsanslag på i det närmaste 4,6
milj.kr. till brottsskadenämndens förvaltningskostnader.
I regeringsförslaget ligger förstärkningar av
brottsskadenämndens kansli. Den föreslagna anslagsökningen på
1,1 milj.kr. medger dels en utökning av antalet
föredragandetjänster med tre, dels en omvandling av
kanslichefstjänsten till en tjänst som byråchef. Härutöver
tillkommer medel för ADB-utbyggnad vilket nämnden föreslagit i
sin anslagsframställning.
Här bör nämnas att en översyn av nämndens organisation och
arbetssätt gjorts under innevarande budgetår. Där underströks
bl.a. vikten av ett tillräckligt datorstöd.
Utskottet ser med gillande de förstärkningar av
brottsskadenämndens kansli som blir ett resultat av ett bifall
till regeringsförslaget. Dessa förstärkningar bör göra det
möjligt att förkorta handläggningstiderna och minska
ärendebalansen vilket är angeläget, inte minst av hänsyn till de
personer som berörs.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till
medelsanvisning.
Ersättning för skador på grund av brott
Regeringen föreslår ett förslagsanslag på 18,5 milj.kr. till
ersättning för skador på grund av brott. Under anslaget har
beräknats 500 000 kr. till Brottsofferjourernas riksförbund
(BOJ).
I motion Ju821 föreslås ett förslagsanslag på 19 milj.kr. De
medel som föreslås tillförda utöver regeringens förslag skall
användas som förstärkning av bidraget till BOJ.
I motion Ju835 föreslås ett förslagsanslag på 19,5 milj.kr.
Även i detta förslag utgår motionärerna från ett ökat bidrag
till brottsofferjourerna. I samma motion förs fram ett förslag
om alternativ finansiering av brottsskadenämndens verksamhet.
I motionerna Ju824 och Ju825 föreslås bidraget till BOJ ökas
med 500 000 kr. jämfört med regeringens förslag.
Från anslaget betalas ersättning för främst personskador och
s.k. rymlingsskador enligt reglerna i brottsskadelagen.
Brottsskadenämnden har begärt en anslagshöjning på 6 milj.kr.
vilket tillgodoses i regeringens förslag. Från anslaget betalas
också bidrag till BOJ i linje med riksdagens beslut förra året
(se 1989/90:JuU28 s. 14, rskr. 212).
I fråga om bidraget till BOJ uttalade riksdagen förra året att
detta borde uppgå till en sådan nivå att det blir möjligt att
fortsätta uppbyggnaden av och utvecklingsarbetet vid
brottsofferjourerna.
Utskottet anser att det sålunda angivna målet knappast kan
uppfyllas med det bidrag regeringen nu föreslår, och utskottet
förordar såsom föreslås i motionerna Ju821, Ju824, Ju825 och
Ju835 att bidraget till BOJ beräknas till 1 milj.kr. Utskottet
förutsätter att bidraget till övervägande del kommer att
användas till uppbyggande av lokala brottsofferjourer. Det sagda
föranleder utskottet att även tillstyrka en höjning av anslaget
till skador för ersättning på grund av brott till 19 milj.kr.
Vad utskottet nu förordat innebär att utskottet avstyrker
bifall till yrkandet om anslagshöjning i motion Ju835 i vidare
mån än vad som framgår av utskottets nyssnämnda
ställningstagande.
I motion Ju813 framförs krav på ett årligt verksamhetsbidrag
till brottsofferjourerna.
Som nyss framgått gjorde riksdagen ett uttalande i saken förra
året, och regeringen har i linje härmed i budgetpropositionen
beräknat medel till BOJ. Det årliga bidragets storlek måste,
anser utskottet, även i fortsättningen prövas varje år och vägas
mot andra angelägna behov. Utskottet är inte berett att
tillstyrka ett sådant uttalande som begärs i motionen.
Däremot kan utskottet ställa sig bakom tankarna i motion Ju843
om vikten av att olika samhällsorgan stöder brottsofferjourernas
verksamhet. Något särskilt uttalande av riksdagen om saken
behövs dock inte, och utskottet avstyrker bifall till motionen.
I motion Ju821 anges som mål i fråga om brottsofferjourer att
det bör finnas minst en sådan jour i varje polisdistrikt.
Våldskommissionen konstaterar i sitt slutbetänkande (SOU
1990:92) Våld och brottsoffer (s. 152) att det redan i dag är
polisen som står för merparten av stödet och informationen till
brottsoffren. Våldskommissionen anser att den verksamheten även
i fortsättningen bör ges hög prioritet och att polisen måste
tillföras resurser för att kunna utveckla den ytterligare.
Beredningen av våldskommissionens förslag pågår i
justitiedepartementet.
Här kan också nämnas att polisen sedan några år ägnar frågor
om brottsoffer och jourer stor uppmärksamhet. Bl.a. har
rikspolisstyrelsen gett ut en rapport (RPS rapport 1989:1)
Brottsofferjourer -- En handledning för polisens medverkan i
brottsofferverksamhet, som utarbetats i syfte att främja
tillkomsten av brottsofferjourer. I rapporten betonas bl.a. att
en väsentlig förutsättning för att en brottsofferjour skall
kunna fungera är att den har den lokala polisens stöd. I årets
budgetproposition (bilaga 15, s. 67) framhålls att de ökade
satsningar som gjorts för att förbättra stödet till brottsoffren
för polisens del bör återspeglas i en ökad omsorg om dem som
utsatts för brott och att möjligheterna för polismyndigheterna
att i polisarbetet stödja brottsofferjourer bör uppmärksammas.
Inte heller här krävs något uttalande från riksdagens sida,
och utskottet avstyrker bifall till motion Ju821 i denna del.
I detta sammanhang vill utskottet också nämna att
våldskommissionen i sitt slutbetänkande stryker under (s. 154)
att brottsofferjourernas styrka ligger i att de bygger på ett
ideellt och frivilligt mänskligt engagemang och på att de inte
har det författningsreglerade förhållningssätt som myndigheter
måste ha.
Mot den bakgrunden kan utskottet inte tillstyrka bifall till
motion Ju821 i den del det begärs att staten måste ha en
beredskap för att ta det övergripande ansvaret för jourernas
fortsatta verksamhet. Ett sådant ansvar kan för övrigt, i den
mån det handlar om stöd till enskilda personer, redan sägas
åvila socialtjänsten.
I motion Ju835 förs fram förslag om alternativ finansiering av
brottsskadenämndens verksamhet. Motionärerna begär en utredning
om möjligheten att finansiera verksamheten med bötesmedel.
Inbetalda bötesmedel går i dag in i statsbudgeten och är inte
öronmärkta.
Utskottet kan för sin del ha en viss förståelse för
motionärernas förslag. Det kan tyckas ligga en pedagogisk poäng
i att just bötesmedel används för brottsskadestånd. Det finns
dock uppenbara nackdelar. En sådan ordning skulle innebära att
möjligheten att ersätta brottsoffer blev beroende av i vilken
utsträckning penningstraff döms ut och drivs in, och den skulle
också medföra en administrativ omgång. För utskottet framstår
det både som enklare och mer ändamålsenligt att tillräckliga
medel för ändamålet avsätts direkt i statsbudgeten. Någon
anledning att utreda frågan finns inte. Utskottet avstyrker
bifall till motion Ju835 i denna del.
I tre motioner, Ju632, Ju824 och Ju825, framförs förslag om
administrationen av stödet till brottsofferjourerna.
Motionärernas tanke är att en särskild brottsoffernämnd skulle
inrättas. Nämndens främsta uppgift skulle vara att fördela stöd
till brottsofferjourerna, och härför skulle 5 milj.kr. avsättas.
Utskottet behandlade liknande yrkanden förra året (se
1989/90:JuU28 s. 5). Utskottet såg då ingen anledning att ändra
den nuvarande ordningen som, vilket framgått ovan, innebär att
bidrag till jourerna utbetalas över brottsskadenämndens anslag.
Utskottet har alltjämt denna uppfattning och avstyrker bifall
till här aktuella motionsyrkanden.
I motion Ju835 framförs önskemål om en särskild
brottsofferombudsman vars uppgift skulle vara att bevaka
brottsoffrens rättigheter.
Utskottet behandlade även ett sådant yrkande förra året (se
1989/90:JuU28 s. 5 f). Utskottet hänvisade till bl.a.
åklagarens, polisens och domstolens skyldigheter i
sammanhanget. Utskottet erinrade också om att det ankommer på
justitieombudsmannen att övervaka myndigheternas tillämpning av
lagar och andra författningar. Sammanfattningsvis fann utskottet
det svårt att se att det skulle finnas behov av en särskild
brottsofferombudsman.
Utskottet har fortfarande denna inställning och avstyrker
bifall till motionen i här behandlad del.
I motionerna Ju802, Ju804, Ju821 och Ju825 framförs krav på en
brottsofferutredning.
Även denna fråga har utskottet behandlat tidigare (senast
1989/90:JuU28 s. 11) och utskottet, som hänvisat till avslutat
och pågående utredningsarbete, har då uttryckt tveksamhet till
ett sådant projekt som föreslagits.
När utredningskraven nu ånyo återkommer vill utskottet först
rent allmänt understryka sin positiva inställning till samlade
åtgärder för att förbättra situationen för brottsoffer.
Utskottet finner det emellertid tveksamt om det är
verkningsfullt att ytterligare utreda sådana frågor i ett brett
perspektiv -- utskottet vill här erinra om att våldskommissionen
nyligen avslutat sitt arbete och att beredning pågår i
justitiedepartementet av slutbetänkandet. Härtill kommer det
mycket omfattande arbete som lagts ned på brottsofferfrågorna
under senare år (för en utförlig redogörelse hänvisas till
utskottets betänkande 1989/90:JuU5). Utskottet kan alltså inte
ställa sig bakom kraven på ytterligare utredning och avstyrker
bifall till här behandlade delar av motionerna Ju802, Ju804,
Ju821 och Ju825.
Övriga motionsspörsmål
Ersättning vid brott
Rätten till skadestånd regleras i skadeståndslagen (1972:207).
Regleringen innebär sammanfattningsvis att var och en som
uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar person- eller sakskada i
princip skall ersätta skadan (2 kap. 1 §). Vid personskada utgår
ersättning för sjukvårdskostnader m.m., inkomstförlust och
ideell skada (förluster av icke-ekonomisk natur). I sistnämnda
hänseende utgår ersättning för sveda och värk, lyte eller annat
stadigvarande men samt olägenheter i övrigt till följd av skadan
(5 kap. 1 §). Vid brott mot den personliga friheten och vissa
andra integritetskränkande brott föreligger det också skyldighet
att utge ersättning för lidande (1 kap. 3 §). Ersättning för ren
förmögenhetsskada, dvs. ekonomisk skada som uppkommit utan
samband med att någon lidit sak- eller personskada, kan också
utgå vid brott (2 kap. 4§).
En översyn av ersättningsreglerna vid ideell skada pågår för
närvarande. Enligt direktiven (dir. 1988:76) skall utredningen
se över reglerna om ersättning vid ideell skada i samband med
personskada m.m. Utredningens huvuduppgifter är att överväga om
den nuvarande ersättningsnivån bör höjas, vilka
ersättningsprinciper som bör tillämpas och hur normer för att
bestämma ersättningen bör fastställas. I kommitténs uppdrag
ingår bl.a. att uppmärksamma ersättningen för lidande i samband
med sexualbrott e.d. Denna ersättning har, framhålls det i
direktiven, inslag av upprättelse för den nesliga och kränkande
behandling som skadehandlingen utgjort. Kommittén bör bl.a.
klargöra syftet med ersättningen i detta fall.
Enligt tilläggsdirektiv (dir. 1990:66) skall utredningen också
överväga en förändring av ersättningsnivån och regelverket vid
skadestånd till våldtäktsoffer och offer för andra våldsbrott
som ger utrymme för inte bara kompensation för lidandet utan
också hjälp till en förändring av livssituationen. Arbetet skall
vara avslutat före utgången av innevarande år.
I motionerna Ju821 och Ju832 tas upp frågor om ideellt
skadestånd vid våldtäkt och andra våldsbrott. Motionärerna vill
att riksdagen redan nu skall uttala att ersättningsnivån bör
höjas. I motionerna Ju805 och Ju832 aktualiseras också frågan om
det faktum att en kvinna är prostituerad bör få påverka hennes
rätt till skadestånd. Motionärerna hänvisar i denna del till
Svea hovrätts dom den 12 december 1990, DB 191, som nyligen
vunnit laga kraft -- högsta domstolen avslog en begäran om
prövningstillstånd den 23 januari i år (mål nr B 72/91).
Som framgått omfattas de här aktuella motionsspörsmålen av
utredningens direktiv. Utskottet anser att resultatet av
utredningsarbetet bör avslutas före ett ställningstagande.
Utskottet vill dock understryka vikten av att det i motionerna
Ju805 och Ju832 väckta spörsmålet får en klarläggande belysning
i det arbetet. Utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju805,
Ju821 och Ju832 i här behandlade delar.
I motionerna Ju802, Ju821 och Ju825 framställs önskemål om en
ordning som innebär att staten skulle förskottera alla
skadestånd på grund av brott. Och i motionerna Ju825 och Ju840
begärs att brottsskadestånd för personskada som fastställts av
domstol och som alltså kan sägas vara kända för staten skall
förskotteras automatiskt utan en föregående ansökan. I motion
Ju835 begärs en översyn av brottsskadelagen i syfte att
tillförsäkra brottsoffer en skälig ersättning.
Den nuvarande ordningen enligt brottsskadelagen innebär att
staten i gärningsmannens ställe utbetalar ersättning vid vissa
brott. Ersättning utgår således för personskada i allmänhet och
för kränkning vid vissa integritetskränkande brott. Dessutom kan
ersättning för sakskada utgå, men när det gäller sådana skador
är rätten till ersättning begränsad och gäller i första hand
s.k. rymlingsskador. När ersättning utbetalas övertar staten
motsvarande krav på gärningsmannen (se 1989/90:JuU5 s. 11).
Ersättningens storlek fastställs enligt skadeståndslagens
regler. Vidare gäller att en dom på skadestånd inte är en
förutsättning för rätt till ersättning -- däremot måste det vara
klarlagt att skadan uppkommit på grund av brott. Nämnden är inte
heller bunden av domstolens bedömning i skadeståndsfrågan i de
fall en dom föreligger utan gör en självständig prövning.
Det sagda innebär att staten normalt övertar ansvaret vid
personskada. I den delen får kraven i motionerna Ju802, Ju821
och Ju825 anses tillgodosedda.
Vid sakskada och ren förmögenhetsskada däremot gäller
begränsningar i rätten till brottsskadeersättning, och statens
skyldighet att förskottera skadestånd är i motsvarande mån
inskränkt. Utskottet har tidigare (se 1989/90:JuU5 och 28)
funnit detta vara en ändamålsenlig ordning. Utskottet har
uttalat att ett generellt åtagande från statens sida att
förskottera brottsskadestånd i här aktuella fall knappast är
aktuellt.
Utskottet har alltjämt denna uppfattning. Utskottet avstyrker
bifall till motionerna Ju802, Ju821 och Ju825 i här behandlade
delar.
Det sagda innebär att utskottet anser det nuvarande
regelsystemet tillfredsställande och inte finner det aktuellt
med en översyn av brottsskadelagen. Utskottet avstyrker bifall
till motion Ju835 i denna del.
Utskottets inställning leder till att utskottet föreslår
avslag även på yrkandena om automatisk förskottering. Den
ordning som utskottet förespråkar innebär ju att det i varje
enskilt fall måste prövas om ersättning enligt brottsskadelagen
kan utgå. Utskottet avstyrker bifall till aktuella yrkanden i
motionerna Ju825 och Ju840.
Misshandel
Utskottet behandlar i detta avsnitt en rad motionsyrkanden som
rör straffskalan för och straffmätningen vid misshandel.
Utskottet behandlade liknande motionsyrkanden i oktober förra
året i sitt betänkande (1990/91:JuU3) Vissa straffrättsliga
frågor m.m. Vissa frågor om misshandel behandlades också i
utskottets betänkande (1989/90:JuU5) Om våldsbrott och
brottsoffer. Utskottet hänvisar till nämnda betänkanden.
I motion Ju630 tas upp rekvisiten vid grov misshandel.
Motionärerna vill att det för en dom på grov misshandel skall
vara tillräckligt att gärningsmannen gjort sig skyldig till
"hänsynslöshet och råhet" i stället för som nu "särskild
hänsynslöshet och råhet". De vill också att "resande av
livsfarligt vapen" skall vara ett självständigt rekvisit när det
gäller att bedöma en misshandel som grov.
Vid frågans behandling i oktober redovisade utskottet de
ställningstaganden som ligger bakom de gällande reglerna och
fann att dessa alltjämt har giltighet.
Våldskommissionen, som i första hand tog upp frågan om
provokations inverkan på brottsrubriceringen, kom i sitt
slutbetänkande (s. 104) fram till att det inte finns anledning
att nu ändra rekvisiten vid grov misshandel.
Utskottet som alltjämt har samma principiella inställning som
i höstas anser att beredningen av våldkommissionens betänkande
inte bör föregripas. Utskottet avstyrker bifall till motion
Ju630 i denna del.
I motionerna Ju630, Ju802 och Ju821 begärs att straffminimum
för grov misshandel skall höjas från fängelse ett år till
fängelse två år.
I motionerna Ju620 och Ju630 förordas att straffmaximum vid
misshandel av normalgraden höjs från fängelse två år till
fängelse fyra år.
I fråga om straffskalorna hänvisade utskottet i höstas till
beredningen av fängelsestraffkommitténs betänkande (SOU
1986:13--15) Påföljd för brott. Utskottet fann då att det
saknades anledning för riksdagen att föregripa det arbetet genom
allmänna uttalanden om straffvärdet för våldsbrott. Beredningen
av betänkandet pågår alltjämt.
Utskottet anser liksom tidigare att slutförandet av det nämnda
arbetet bör avvaktas. Utskottet avstyrker bifall till motionerna
Ju630, Ju802 och Ju821 om straffminimum vid grov misshandel.
Inte heller motionerna Ju620 och Ju630 om straffmaximum vid
misshandel av normalgraden bör föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida.
I motionerna Ju620, Ju630, Ju632 och Ju821 begärs uttalanden
om straffmätningen vid misshandel av normalgraden. Motionärerna
vill att det skall klargöras att påföljden vid misshandel
normalt skall vara ett (ovillkorligt) fängelsestraff. I detta
syfte begärs i motion Ju630 en ändring i 30 kap. 4 §
brottsbalken (BrB). I motion Ju805 understryks att t.ex. ett
misshandelsbrott mot en kvinna som är prostituerad skall bedömas
med bortseende härifrån.
Utskottet tar upp den sista frågan först och konstaterar att
utskottet delar motionärernas uppfattning. Utskottet har inte
heller kunnat finna belägg för att domstolarna ser på saken på
något annat sätt. Någon åtgärd från riksdagens sida är inte
erforderlig, och utskottet avstyrker bifall till motion Ju805 i
här behandlad del.
När det sedan gäller frågan om straffmätningen vid misshandel
vill utskottet först nämna reglerna i BrB om straffmätning och
påföljdsval (prop. 1987/88:120, JuU45, rskr. 404). I
specialmotiveringen till 30 kap. 4 § BrB framhålls (prop. s.
100) att det vid vissa brott, bl.a. misshandel, av
allmänpreventiva skäl bör utdömas fängelsestraff.
Justitieministern anförde att det vid sådana brott bör föreligga
särskilda skäl för att en icke frihetsberövande påföljd skall
väljas. Riksdagen hade ingen annan uppfattning.
Härutöver kan nämnas att våldskommissionen, som en reaktion på
högsta domstolens praxis, föreslagit en ändring i 30 kap. 4 §
BrB just i syfte att klargöra att ett fängelsestraff skall vara
normalpåföljden vid misshandel.
Det pågående beredningsarbetet bör avvaktas och utskottet
avstyrker bifall till nu behandlade yrkanden i motionerna Ju620,
Ju630, Ju632 och Ju821.
Sexuella övergrepp mot barn i andra länder
I motion Ju631 begärs en utredning i syfte att få till stånd
en ordning som innebär att svenska medborgare som gjort sig
skyldiga till sexuella övergrepp på barn utomlands skall kunna
lagföras i Sverige.
Frågan om tillämpligheten av svensk lag regleras i 2 kap. BrB.
Reglerna innebär bl.a. att en svensk medborgare, eller en
utlänning med hemvist här, som begått brott utomlands som regel
kan lagföras i Sverige enligt svensk lag under förutsättning att
gärningen är straffbelagd inte bara i Sverige utan även där den
begicks.
Utskottet avstyrker bifall till motionen.
Nödvärnsrätten
I motionerna Ju610 och Ju829 tas olika frågor om
nödvärnsrätten upp. Motionärerna vill få till stånd en översyn
av hela nödvärnsrätten; i motion Ju829 med särskild inriktning
på kvinnornas situation.
Utskottet behandlade liknande yrkanden vid två tillfällen
under föregående riksmöte (se 1989/90:JuU16 s. 23 f och JuU29 s.
34).
Utskottet uttalade vid båda tillfällena att
fängelsestraffkommitténs förslag om en omredigering av BrBs
bestämmelse om nödvärn (se SOU 1988:7) är föremål för
regeringens ställningstagande. Detta arbete borde enligt
utskottet inte föregripas. Inte heller fordrades det enligt
utskottets mening några särskilda uttalanden om nödvärnsrätten i
övrigt varför utskottet avstyrkte bifall till då aktuella
motionsyrkanden.
Utskottet gör återigen samma bedömning och avstyrker bifall
till motionerna. När det gäller yrkandet om information i motion
Ju829 vill utskottet tillägga att en informationskampanj inte
synes meningsfull i det rådande beredningsläget För övrigt
behandlas även informationsbehovet i fängelsestraffkommitténs
förslag.
Kriminalisering av prostitutionskontakter
I motionerna Ju614, Ju616, Ju617, Ju625 och Ju645 begärs
åtgärder för att kriminalisera köparens förfarande i ett
prostitutionsförhållande. I motion Ju611 begärs en generell
kriminalisering av båda parternas förfarande i motsvarande fall
och i motion Ju637 begärs en utredning i saken.
En utförlig redogörelse för den lagstiftning som gäller på
området och den tidigare riksdagsbehandlingen finns i utskottets
betänkande (1989/90:JuU6), Prostitution m.m. till vilket här
hänvisas.
Frågan om kriminalisering av prostitutionskontakter har
därefter varit aktuell senast i maj förra året (se 1989/90:JuU29
s. 29 f). Utskottet ansåg då liksom tidigare att prostitution är
ett socialt problem som bör motarbetas i första hand med sociala
insatser och inte med straffrättsliga åtgärder.
Utskottet har under beredningen av detta ärende erfarit att
frågan aktualiserats i justitiedepartementet och att ett arbete
inom departementet pågår.
Yrkandet om utredning i motion Ju637 får härigenom anses
tillgodosett. I övrigt saknas det mot den bakgrunden anledning
för utskottet att nu göra några uttalanden. Motionsyrkandena
avstyrks.
Pornografiska föreställningar
I motionerna Ju645 och Ju809 begärs en skärpning av
lagstiftningen för att stoppa pornografiska föreställningar.
Åtgärder mot otillåten pornografisk föreställning har under
senare år varit föremål för riksdagens ställningstaganden vid
flera tillfällen, senast i maj 1989 (se 1989/90:JuU29 s. 30 f).
Regleringen mot pornografiska föreställningar finns i 10 §
allmänna ordningsstadgan (1956:617). För närvarande pågår en
översyn av ordningsstadgan och ett förslag kan väntas under
våren. Här kan nämnas att i det till grund för översynen
liggande betänkandet (SOU 1985:24) Ordningslag föreslås att det
nuvarande förbudet oförändrat skall föras över till den nya
lagstiftningen.
Utskottet vill liksom tidigare också understryka att ansvaret
för att förbudet mot pornografiska föreställningar efterlevs
vilar på polis och åklagare och att det viktiga förebyggande
arbetet, som går ut på att få ungdomar att hålla sig borta från
dessa miljöer, är en uppgift främst för socialtjänsten. Sådana
insatser bör naturligtvis ske i nära samarbete med föräldrarna
och, när det gäller en allmän attitydpåverkan, med skolan och
andra samhällsorgan med mycket kontakt med ungdomar. Någon
anledning för riksdagen att göra ett uttalande i saken finns
inte.
Med dessa ord avstyrker utskottet bifall till motionerna Ju645
och Ju809 i här behandlade delar.
Försättande i nödläge
I motion Ju633 föreslås en ordning som innebär att män som
förmår en kvinna från ett annat land att bosätta sig i Sverige i
vissa fall skulle kunna dömas för försättande i nödläge. Det
handlar närmast om att straffbelägga "omvänd" vit slavhandel,
jfr 4 kap. 3 § BrB. En liknande fråga är den om oetisk
kontaktförmedling som utskottet behandlade år 1988 (se
1987/88:12 s. 20 f).
I fråga om oetisk kontaktförmedling, som kan sägas gå ut på
att "importera" kvinnor till Sverige, fann utskottet att
verksamheten kunde vara djupt oetisk och kränkande för de
inblandade parterna. Utskottet anförde att den som i
vinningssyfte ägnar sig åt sådan verksamhet på ett cyniskt sätt
utnyttjar inte bara kvinnors önskan om ett bättre liv utan också
mäns kontaktbehov och osäkerhet. Utskottet ansåg att åtgärder
borde vidtas mot denna typ av kontaktförmedling.
Frågan om åtgärder mot oetisk kontaktförmedling har också
varit aktuell i socialförsäkringsutskottet som i sitt av
riksdagen godkända betänkande (SfU 1986/87:21) ansåg att
lagstiftningsåtgärder knappast var det bästa sättet att komma
till rätta med problemet.
Också riksåklagaren och statens invandrarverk har ansett att
åtgärder borde vidtas mot denna typ av förmedlingsverksamhet.
Utskottet har nu inhämtat att arbete pågår i
arbetsmarknadsdepartementet med hithörande frågor som ett led i
ansträngningarna att minska våldet mot kvinnor. I första hand
inriktas arbetet på opinionsbildning och på att uppmärksamma
olika myndigheter på de berörda kvinnornas situation. Arbetet
har inte någon särskild straffrättslig inriktning.
Utskottet kan tillägga att -- i den mån någon förmår en kvinna
som kommit till Sverige att här prostituera sig -- gärningen
torde vara straffbar som koppleri. Och om kvinnan utsätts för
tvång eller liknande kan det aktualisera frågan om ansvar för
något annat brott i 4 kap. BrB än försättande i nödläge. Om det
handlar om sexuellt tvång kan ansvar enligt 6 kap. ifrågakomma
för sexualbrott. Också för brott begångna utomlands kan ansvar i
vissa fall utdömas i Sverige (se ovan under rubriken Sexuella
övergrepp mot barn i andra länder).
Det problem som aktualiserats genom motionen har som framgått
varit föremål för uppmärksamhet i olika sammanhang under senare
år. Utskottet delar uppfattningen att olika åtgärder behövs för
att hjälpa och stödja berörda kvinnor.
Utskottet anser däremot att det knappast finns behov av
straffrättsliga åtgärder riktade mot män som förmår kvinnor att
resa till Sverige i vidare mån än vad som framgått ovan.
Med vad som nu anförts avstyrker utskottet bifall till motion
Ju633.
Olaga våldsskildring
I motion Ju832 efterlyses åtgärder för att förbättra
efterlevnaden av förbudet i 16 kap. 10 b § BrB om spridning av
bilder som skildrar sexuellt våld eller tvång (olaga
våldsskildring).
Denna fråga har aktualiserats i civildepartementet av
arbetsgruppen för frågor om våld mot kvinnor. Arbetsgruppen
anser att våldspornografin spelar en roll för att vidmakthålla
och förstärka en människosyn som inte är förenlig med vårt
samhälles uppfattning om alla människors lika värde. Och
arbetsgruppen konstaterar att det från olika håll satts i fråga
om samhället genom lagstiftningen om olaga våldsskildring
förmått motverka spridningen av våldspornografi. Arbetsgruppen
föreslår att regeringen tar initiativ till en utvärdering av
bestämmelserna (dnr. C91/418/JÄ).
Utskottet anser för sin del att en sådan utvärdering skulle
vara värdefull. Med hänsyn till att saken redan är aktualiserad
krävs dock inget uttalande från riksdagens sida. Utskottet
avstyrker bifall till motion Ju832 i denna del.
Besöksförbud
Lagen om besöksförbud trädde i kraft den 1 juli 1988 (prop.
1987/88:137, JuU 42, rskr. 320). Bestämmelserna har sedan dess
ändrats (se 1989/90:JuU5, rskr. 65).
Regleringen innebär i första hand att en person kan förbjudas
att ta kontakt med an annan person eller att följa efter denna.
Om ett sådant förbud inte är tillräckligt kan ett utvidgat
besöksförbud meddelas. Ett sådant förbud kan innebära t.ex.
förbud att uppehålla sig i närheten av den andra personens
arbetsplats eller bostad. En förutsättning för besöksförbud är
att det finns risk för att den person som förbudet gäller i
annat fall skulle begå brott mot, förfölja eller allvarligt
trakassera den som förbudet avser skydda (i första hand kvinnor
som förföljs av tidigare äkta män eller sambor). Överträdelse av
förbudet kan medföra böter eller fängelse högst ett år.
Besöksförbud meddelas av åklagaren. Åklagarens beslut kan
överprövas av tingsrätten.
I motionerna Ju601 och Ju822 begärs uttalanden om att
tillämpningen av reglerna skall följas noga.
Utskottet konstaterar att lagen om besöksförbud redan
utvärderats och att vissa brister då kunnat konstateras. Detta
ledde på utskottets initiativ till lagändringar som trädde i
kraft för ett år sedan. Utskottet utgår från att tillämpningen
av besöksförbudslagen följs på samma sätt som annan ny
lagstiftning -- en allmän inriktning numera är att ny
lagstiftning skall utvärderas (se budgetpropositionen s. 5 f).
Något uttalande från riksdagens sida behövs inte, och utskottet
avstyrker bifall till här behandlade motionsyrkanden.
I motion Ju821 begärs en ordning som går ut på att domstolen
om den beslutat om besöksförbud skall underrätta posten,
televerket och länsstyrelsen. Motionärernas syfte synes vara att
härigenom få till stånd ett bättre sekretesskydd för kvinnan.
Utskottet vill först erinra om att frågan om besöksförbud
prövas av åklagaren; endast om beslutet överklagas blir det
föremål för prövning i domstol.
Härtill kommer att det är långt ifrån säkert att en kvinna som
behöver det förstärkta samhällsskydd som ett beslut om
besöksförbud innebär alltid är beredd att avstå från t.ex. att
finnas i telefonkatalogen. Det kan ju trots allt inte uteslutas
att besöksförbudet som sådant har avsedd effekt och att kvinnan
inte behöver "gå under jorden" för att skydda sig.
Enligt utskottets uppfattning bör kvinnan i varje enskilt
fall, t.ex. i samråd med polisen eller åklagaren, själv ta
ställning till vilka skyddsåtgärder utöver besöksförbudet som är
erforderliga. Utskottet vill på det bestämdaste ta avstånd från
sådana generellt verkande regler som föreslås i motion Ju821,
och utskottet avstyrker bifall till motionen i här behandlad
del.
I motion Ju822 föreslås att ett besöksförbud skall kunna
omfatta förbud för mannen att vistas i kvinnans hemkommun.
Enligt 2 kap. 8 § andra meningen regeringsformen (RF) är alla
svenska medborgare tillförsäkrade rätten att fritt förflytta sig
inom riket. Enligt 12 § kan denna rätt begränsas för att
tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt
samhälle. En sådan begränsning får inte gå utöver vad som är
nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den.
Redan vid besöksförbudslagens tillkomst (se prop. s. 16)
diskuterades mot den bakgrunden om ett utvidgat besöksförbud
(t.ex. förbud för mannen att uppehålla sig utanför kvinnans
bostad eller arbetsplats) var förenligt med RFs bestämmelser. I
propositionen kom justitieministern fram till att ett utvidgat
besöksförbud visserligen kunde sägas innebära en viss
inskränkning i den rörelsefrihet som garanteras i RF men hon
menade att det fick godtas med hänsyn till att det rörde sig om
lindriga ingrepp i rörelsefriheten. Riksdagen godtog den
bedömningen.
När det handlar om ett sådant förbud som nu begärs ställer sig
saken enligt utskottets mening annorlunda. I motionen begärs
möjlighet att meddela ett förbud som skulle kunna avse t.ex.
förbud att vistas i Stockholms kommun. Att ett sådant
långtgående förbud skulle strida mot RF är uppenbart. Utskottet
avstyrker bifall till här behandlad del av motion Ju822.
I motion Ju602 föreslås en ordning med obligatorisk häktning
vid överträdelse av besöksförbud.
Ett liknande yrkande behandlade utskottet förra året (se
1989/90:JuU19 s. 2). Utskottet anförde då att en ordning med
obligatorisk häktning i och för sig förekommer vid vissa mycket
allvarliga brott som mord, dråp eller människorov, för vilka
minimistraffet är fängelse minst två år. Utskottet ansåg att
överträdelse av besöksförbud i straffprocessuellt hänseende inte
kunde jämställas med sådan brottslighet. Utskottet har alltjämt
denna uppfattning och avstyrker bifall till motion Ju602.
Målsägandebiträde
Lagen (1988:609) om målsägandebiträde trädde i kraft den 1
juli 1988 (prop. 1987/88:107, JuU33, rskr. 318). Enligt reglerna
har målsäganden möjlighet att på statens bekostnad få ett eget
juridiskt biträde vid förundersökning och rättegång rörande
vissa typer av brott. Rätten till biträde gällde i första hand i
mål om grova sexuella övergrepp men även, under vissa
förutsättningar, i mål om en del andra typer av brott med inslag
av våld och integritetskränkning.
I november 1989 konstaterade utskottet att möjligheterna att
få målsägandebiträde inte motsvarade aktuella behov. Enligt
utskottets mening borde rätten till målsägandebiträde dels
utvidgas till att omfatta alla sexualbrott enligt 6 kap. BrB,
dels väsentligt utvidgas när det gällde mål om misshandel.
Regeringen fick i uppdrag att lägga fram ett förslag för
riksdagen (1989/90:JuU5, rskr. 65).
I våras lade regeringen fram ett förslag om utvidgning av
rätten till målsägandebiträde som tillgodosåg riksdagens krav
(prop. 1989/90:158, 1990/91:JuU4, rskr. 16).
I motion Ju821 förs fram förslag, som stöder sig på
våldskommissionens betänkande, om rätt till målsägandebiträde
bl.a. vid övergrepp i rättssak och våld mot tjänsteman.
I motion Ju804 begärs en kompletterande regel till det
gällande regelsystemet, en "ventil", av innebörden att det skall
vara möjligt att få målsägandebiträde även i andra fall än som
framgår direkt av lagen om det finns särskilda skäl för det.
Liknande förslag fördes fram vid den hearing som
justitiedepartementet anordnade om förslaget om en utvidgning av
rätten till målsägandebiträde. I höstens ärende prövade
utskottet också frågan som fördes fram motionsvägen. Utskottet
fann inte anledning att tillstyrka de då aktuella motionerna.
Utskottet är nu berett att ompröva denna ståndpunkt. En
anledning härtill är att utskottet funnit att det finns några
brottstyper där inslag av sexuellt eller annat våld saknas men
där integritetskränkningen likväl kan vara mycket betydande.
Utskottet tänker här t.ex. på utpressning och vissa fall av
bedrägeri ("sol-och-vår"). Härtill kommer att också
våldskommissionen anser att det bör övervägas om rätten till
målsägandebiträde behöver utvidgas till att avse t.ex. våld mot
tjänsteman och övergrepp i rättssak. Vissa sådana fall skulle
utan tvekan kunna falla in under en sådan ventil som förordas i
motion Ju804.
Utskottet kan således ställa sig bakom kraven på en utvidgning
av rätten till målsägandebiträde i motion Ju804 och anser att
även förslagen i motion Ju821 bör övervägas närmare. Utskottet
vill dock understryka att en utgångspunkt för en översyn bör
vara de avgörande kriterierna för rätten till målsägandebiträde,
nämligen integritetskränkning resp. personlig relation till
gärningsmannen. Regeringen bör få i uppdrag att göra förnyade
överväganden i saken och därefter lägga fram ett förslag för
riksdagen. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
I motion Ju821 förs också fram förslag om att utvidga rätten
till målsägandebiträde till att avse även överklagande av en dom
i skadeståndsdelen. Syftet synes vara att få till stånd en
ordning där staten betalar biträdesersättningen om domen
överklagas av målsäganden.
Ett målsägandebiträde är inte ombud för målsäganden utan har
den formella ställningen av rättegångsbiträde enligt 12 kap.
22 § rättegångsbalken (RB). Biträdet kan alltså inte handla
självständigt för målsägandens räkning och biträdets uppgift är
att på olika sätt med stöd och råd, även i juridiska frågor,
bistå målsäganden under förundersökning och rättegång. Uppgiften
är alltså inte att som ombud föra målsägandens talan även om
biståndet säkerligen ofta just avser olika skadeståndsfrågor (se
prop. 1987/88:107 s. 22 ff.). Som framgår av 3 § lagen om
målsägandebiträde ingår det inte i biträdets uppgifter att bistå
målsäganden med att föra talan om skadestånd om detta görs av
åklagaren.
Bakom den här beskrivna ordningen ligger överväganden av bl.a.
processekonomisk natur.
I propositionen (s. 26) anförde justitieministern att de skäl
av praktisk natur som kan anföras för att målsägandebiträdets
behörighet omfattar även skadeståndsfrågan gäller endast så
länge denna handläggs samtidigt med ansvarsfrågan. Skulle
skadeståndsfrågan avskiljas för att handläggas som ett särskilt
tvistemål, bör vanliga regler om biträde enligt rättshjälpslagen
träda in. En motsatt ordning skulle, framhöll justiteministern,
innebära att samhället prioriterar skadeståndsfordringar
beträffande vissa typer av brott, något som hon ansåg
principiellt olämpligt.
Frågan om målsägandebiträdets processuella ställning
behandlades också i höstens lagstiftningsärende med anledning av
ett motionsönskemål om ett förtydligande uttalande om
ansvarsfördelningen mellan åklagaren och målsägandebiträdet i
fråga om skadeståndstalan.
Riksåklagaren har utfärdat allmänna råd i ämnet (RÅC I:114).
Utskottet uttalade i den fråga som då behandlades och som
måste sägas ha en viss anknytning till det nu aktuella
motionsspörsmålet, att utskottet saknade underlag för en
bedömning av om en lagändring behövs. Utskottet utgick från att
den frågan skulle övervägas vidare i regeringskansliet och
avstyrkte bifall till motionen. Sådana överväganden bör
lämpligen kunna ske i samband med den översyn som utskottet nyss
ställt sig bakom. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med
anledning av motion Ju821 som sin mening ge regeringen till
känna.
Förtur för underårig målsägande
I motion Ju706 begärs att en ordning skall införas som innebär
obligatorisk förtur för mål där målsäganden är underårig.
Motionären anför att barn och ungdomar far särskilt illa av en
långt utdragen ovisshet genom en fördröjd process.
Regler om obligatorisk skyndsam handläggning finns i vissa
fall, t.ex. om den tilltalade är under 21 år eller om han är
häktad. I övriga fall, när förtursregler saknas, skall målen i
princip tas upp till behandling allt eftersom de blir klara för
avgörande, jfr 45 kap. 14 § RB.
Det finns emellertid i detta sammanhang också ett skönsmässigt
utrymme för domstolen; exempelvis brukar tid för
huvudförhandling genast bestämmas i ett mål där preskription
hotar eller där straffet kan förväntas bli ett långvarigt
fängelsestraff.
Ingenting hindrar att domstolen i ett sådant fall som
aktualiseras i motionen av hänsyn till målsäganden snabbt sätter
ut målet. Utskottet har svårt att se att det kan finnas behov av
en sådan -- lagreglerad -- ordning som föreslås i motionen.
Härtill kommer att det enligt utskottets mening av
domstolsekonomiska skäl bör undvikas att införa förtursregler
för mål där det inte är absolut nödvändigt. Utskottet avstyrker
bifall till motionen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande anslag till Brottsskadenämnden:
Förvaltningskostnader
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92
anvisar ett förslagsanslag på 4 580 000 kr.,
2. beträffande anslag till Brottsskadenämnden: Ersättning
för skador på grund av brott
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med
bifall till motion 1989/90:Ju821 yrkande 21 och 1990/91:Ju835
yrkande 1 i denna del samt med anledning av motionerna
1990/91:Ju824 yrkande 2 och 1990/91:Ju825 yrkande 6 till
Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på grund av brott för
budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 19 000 000 kr.,
3. beträffande ytterligare anslag till Brottsskadenämnden:
Ersättning för skador på grund av brott
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju835 yrkande 1 i denna
del,
4. beträffande årligt verksamhetsbidrag till
brottsofferjourer
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju813,
5. beträffande stöd till brottsofferjourer
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju843 yrkande 3,
6. beträffande en brottsofferjour i varje polisdistrikt
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju821 yrkande 20,
res. 1 (c)
7. beträffande det övergripande ansvaret för
brottsofferjourerna
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju821 yrkande 19,
res. 2 (c)
8. beträffande alternativ finansiering av
brottsskadenämndens verksamhet
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju835 yrkande 3,
res. 3 (v)
9. beträffande en brottsoffernämnd m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju632 i denna del,
1990/91:Ju824 yrkande 1 och 1990/91:Ju825 yrkande 5,
res. 4 (m)
10. beträffande en brottsofferombudsman
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju835 yrkande 2,
res. 5 (v)
11. beträffande en brottsofferutredning
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju802 yrkande 22 i
denna del, 1990/91:Ju804 yrkande 3, 1990/91:Ju821 yrkande 17 och
1990/91:Ju825 yrkande 9,
res. 6 (m, fp, c)
12. beträffande ideellt skadestånd
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju805 i denna del,
1990/91:Ju821 yrkande 23 i denna del och 1990/91:Ju832 yrkande
5,
res. 7 (fp, c, v)
13. beträffande förskottering av brottsskadestånd
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju802 yrkande 22 i
denna del, 1990/91:Ju821 yrkande 23 i denna del och
1990/91:Ju825 yrkande 1,
res. 8 (m, c)
14. beträffande översyn av brottsskadelagen
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju835 yrkande 4,
res. 9 (v)
15. beträffande automatisk utbetalning
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju825 yrkande 2 och
1990/91:Ju840,
res. 10 (m)
16. beträffande rekvisiten vid grov misshandel
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju630 yrkande 3,
res. 11 (m)
17. beträffande straffminimum för grov misshandel
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju630 yrkande 2,
1990/91:Ju802 yrkande 8 och 1990/91:Ju821 yrkande 25 i denna
del,
res. 12 (m, c)
18. beträffande straffmaximum vid misshandel
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju620 yrkande 1 i
denna del och 1990/91:Ju630 yrkande 1,
res. 13 (m)
19. beträffande straffmätningen vid misshandel i samband med
prostitution
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju805 i denna del,
res. 14 (v)
20. beträffande straffmätningen vid misshandel i övrigt
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju620 yrkande 1 i
denna del, 1990/91:Ju630 yrkande 4, 1990/91:Ju632 i denna del
och 1990/91:Ju821 yrkande 25 i denna del,
res. 15 (m, c)
21. beträffande sexuella övergrepp mot barn i andra länder
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju631,
22. beträffande nödvärnsrätten
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju610 och
1990/91:Ju829,
res. 16 (fp)
23. beträffande kriminalisering av prostitutionskontakter
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju611, 1990/91:Ju614,
1990/91:Ju616, 1990/91:Ju617, 1990/91:Ju625, 1990/91:Ju637 och
1990/91:Ju645 yrkande 2,
res. 17 (c, v)
24. beträffande pornografiska föreställningar
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju645 yrkande 1 och
1990/91:Ju809,
25. beträffande försättande i nödläge
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju633,
27. beträffande uppföljning av besöksförbudslagen
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju601 och
1990/91:Ju822 yrkande 3,
28. beträffande underrättelse om besöksförbud
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju821 yrkande 22,
res. 19 (c)
29. beträffande förbud för mannen att vistas i kvinnans
hemkommun
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju822 yrkande 4,
30. beträffande obligatorisk häktning
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju602,
31. beträffande utvidgad rätt till målsägandebiträde
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju804
yrkande 2 och 1990/91:Ju821 yrkande 24 i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
32. beträffande rätt till målsägandebiträde vid talan mot
dom
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju821 yrkande 24
i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
33. beträffande förtur för underårig målsägande
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju706.
Stockholm den 9 april 1991
På justitieutskottets vägnar
Lars-Erik Lövdén
Närvarande: Lars-Erik Lövdén (s), Ulla-Britt Åbark (s),
Birthe Sörestedt (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Göthe Knutson (m),
Eva Johansson (s), Björn Ericson (s), Göran Ericsson (m), Lars
Sundin (fp), Anders Svärd (c), Berith Eriksson (v), Krister
Skånberg (mp), Sigrid Bolkéus (s), Barbro Andersson (s),
Kjell-Arne Welin (fp), Kjell Ericsson (c) och Birgit Henriksson
(m).
Reservationer
1. En brottsofferjour i varje polisdistrikt (mom. 6)
Anders Svärd och Kjell Ericsson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar
med "Inte heller" och slutar med "denna del" bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser emellertid sådana tämligen opreciserade
uttalanden otillräckliga. Utskottet anser att riksdagen som en
anvisning i prioriteringsarbetet inom polisen som sin mening bör
ge regeringen till känna att arbetet bör inriktas på att se till
att det finns minst en brottsofferjour i varje polisdistrikt.
dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande en brottsofferjour i varje polisdistrikt
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju821 yrkande 20
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Det övergripande ansvaret för brottsofferjourerna (mom. 7)
Anders Svärd och Kjell Ericsson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar
med "Mot den" och slutar med "åvila socialtjänsten" bort ha
följande lydelse:
Utskottet kan i och för sig instämma i våldskommissionens
synpunkter i sak men slutsatsen måste bli en annan. Det går
nämligen inte att komma ifrån att brottsofferjourerna under
ekonomiskt knappa förhållanden utför ett synnerligen värdefullt
ideellt arbete som knappast låter sig ersättas. Det är därför
nödvändigt att deras fortsatta existens garanteras. Det innebär
att staten måste ha en beredskap för att ta det övergripande
ansvaret för jourernas fortsatta verksamhet. En annan sak är att
detta inte får leda till att jourernas fristående ställning
riskeras.
dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha
följande lydelse:
7. beträffande det övergripande ansvaret för
brottsofferjourerna
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju821 yrkande 19
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Alternativ finansiering av brottsskadenämndens verksamhet
(mom. 8)
Berith Eriksson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 7
med "Utskottet kan" och slutar på s. 8 med "denna del" bort ha
följande lydelse:
Utskottet känner stark sympati för motionärernas förslag. Det
ligger onekligen en pedagogisk poäng i tanken att bötesmedel
används för brottsskadestånd i stället för att användas som en
förstärkning av statsbudgeten i största allmänhet. Utskottet
anser att förslaget är värt att övervägas närmare, och utskottet
föreslår att regeringen ges i uppdrag att utreda saken. Vad
utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 8 bort ha
följande lydelse:
8. beträffande alternativ finansiering av
brottsskadenämndens verksamhet
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju835 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. En brottsoffernämnd m.m. (mom. 9)
Göthe Knutson, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar
med "Utskottet har alltjämt" och slutar med "aktuella
motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:
Utskottet är nu berett att ompröva detta ställningstagande.
Utskottet vill framhålla att tillskapandet av en särskild
brottsoffernämnd är ett viktigt led i att lyfta fram
brottsofferfrågorna och ge stödet till brottsoffren stadga och
kontinuitet. Utskottet är sålunda berett att stödja förslagen i
motionerna Ju632, Ju824 och Ju825 om inrättande av en
brottsoffernämnd. Nämnden bör under sitt första verksamhetsår få
ett anslag på 5 milj.kr. Regeringen bör återkomma med förslag i
ämnet.
Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande en brottsoffernämnd m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju632 i
denna del, 1990/91:Ju824 yrkande 1 och 1990/91:Ju825 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. En brottsofferombudsman (mom. 10)
Berith Eriksson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar
med "Utskottet har fortfarande" och slutar med "behandlad del"
bort ha följande lydelse:
Sedan dess har det emellertid visat sig att det finns ett
tydligt behov av en offentlig person som har till uppgift att
som föreslås i motionen bevaka brottsoffrens rättigheter.
Utskottet är nu berett att ompröva sitt tidigare
ställningstagande, och utskottet tillstyrker förslaget om en
utredning om en särskild brottsofferombudsman. Regeringen bör få
i uppdrag att efter utredning av saken återkomma till riksdagen
med förslag. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 10 bort ha
följande lydelse:
10. beträffande en brottsofferombudsman
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju835 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. En brottsofferutredning (mom. 11)
Göthe Knutson (m), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp),
Anders Svärd (c), Kjell-Arne Welin (fp), Kjell Ericsson (c) och
Birgit Henriksson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar
med "Utskottet finner" och slutar med "och Ju825" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser det sålunda värdefullt om en samlad bild av
brottsoffrens situation nu kunde ges, och utskottet konstaterar
att det tidigare arbetet efter vissa kompletteringar borde kunna
tjäna som underlag för en bred redogörelse för brottsoffrens
situation. Samtidigt skall naturligtvis åtgärder för att
förbättra för dem föreslås. Utskottet tillstyrker således
motionsförslagen om en brottsofferutredning. Vad utskottet nu
anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 11 bort ha
följande lydelse:
11. beträffande en brottsofferutredning
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju802
yrkande 22 i denna del, 1990/91:Ju821 yrkande 17 och
1990/91:Ju825 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
7. Ideellt skadestånd (mom. 12)
Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c), Berith Eriksson (v),
Kjell-Arne Welin (fp) och Kjell Ericsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar
med "Som framgått" och slutar med "behandlade delar" bort ha
följande lydelse:
I och för sig omfattas de nu aktuella spörsmålen av
utredningens direktiv. Utskottet anser emellertid att direktiven
bör kompletteras i förtydligande riktning. Utskottet anser
således att utredningens arbete skall riktas in på en höjning av
ersättningsnivån vid ideell skada, och utskottet anser att också
den fråga som aktualiserats genom Svea hovrätts nyssnämnda dom
måste belysas i utredningens arbete. Utskottet förutsätter att
regeringen utfärdar tilläggsdirektiv i nu angivna hänseenden.
Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 12 bort ha
följande lydelse:
12. beträffande ideellt skadestånd
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju805 i
denna del, 1990/91:Ju821 yrkande 23 i denna del och
1990/91:Ju832 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
8. Förskottering av brottsskadestånd (mom. 13)
Göthe Knutson (m), Göran Ericsson (m), Anders Svärd (c), Kjell
Ericsson (c) och Birgit Henriksson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som
börjar med "Utskottet har" och slutar med "behandlade delar"
bort ha följande lydelse:
Utskottet är nu berett att inta en annan ståndpunkt. Det finns
nämligen starka skäl som talar för att staten i större
utsträckning bistår brottsoffer också när det gäller sakskador
och rena förmögenhetsskador. Utskottet anser att saken är väl
värd att närmare övervägas och förordar alltså en utredning med
den inriktning utskottet här angett. I det sammanhanget bör
naturligtvis även kostnaderna för en nyordning granskas. Vad
utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 13 bort ha
följande lydelse:
13. beträffande förskottering av brottsskadestånd
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju802
yrkande 22 i denna del, 1990/91:Ju821 yrkande 23 i denna del och
1990/91:Ju825 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
9. Översyn av brottsskadelagen (mom. 14)
Berith Eriksson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som
börjar med "Det sagda" och slutar med "denna del" bort ha
följande lydelse:
Det sagda hindrar inte att utskottet anser en översyn av
brottsskadelagen både viktig och angelägen. En sådan översyn
bör, som anges i motion Ju835, ges en inriktning som går ut på
att öka möjligheten för brottsoffer att få en skälig ekonomisk
ersättning för sina skador. Regeringen bör ges i uppdrag att
göra en sådan översyn. Vad utskottet nu anfört bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 14 bort ha
följande lydelse:
14. beträffande översyn av brottsskadelagen
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju835 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
10. Automatisk utbetalning (mom. 15)
Göthe Knutson, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som
börjar med "Utskottets inställning" och slutar med "och Ju840"
bort ha följande lydelse:
Tanken på automatisk förskottering av brottsskadestånd som
fastställs i domstol finner utskottet emellertid intressant. En
sådan ordning skulle utan tvekan underlätta för brottsoffren och
skulle ha den fördelen att brottsoffren inte, på grund av
bristande kunskaper om möjligheterna till ersättning av staten,
skulle gå miste om sådan ersättning -- en annan sak är att den
föreslagna ordningen också skulle leda till ingrepp i
brottsskadelagen. Utskottet anser att frågan bör övervägas
närmare. Regeringen bör få i uppdrag att göra sådana
överväganden och därefter återkomma till riksdagen med förslag.
Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 15 bort ha
följande lydelse:
15. beträffande automatisk utbetalning
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju825
yrkande 2 och 1990/91:Ju840 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
11. Rekvisiten vid grov misshandel (mom. 16)
Göthe Knutson, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som
börjar med "Vid frågans" och slutar med "denna del" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser för sin del den nuvarande situationen med
ständigt allt grövre våldsbrott mycket bekymmersam, och
utskottet anser att omedelbara åtgärder krävs. Ett led i sådana
åtgärder är att utvidga området för grov misshandel på det sätt
som förordas i motion Ju630. De i motionen förordade ändringarna
skulle också innebära att det grova misshandelsbrottet skulle
definieras på ett sätt som bättre står i överensstämmelse med
det allmänna rättsmedvetandet. Regeringen bör få i uppdrag att
snarast lägga fram ett förslag för riksdagen. Detta bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 16 bort ha
följande lydelse:
16. beträffande rekvisiten vid grov misshandel
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju630 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
12. Straffminimum för grov misshandel (mom. 17)
Göthe Knutson (m), Göran Ericsson (m), Anders Svärd (c), Kjell
Ericsson (c) och Birgit Henriksson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "grov misshandel"
bort ha följande lydelse:
Utskottet vill först erinra om att det måste vara fråga om
synnerligen allvarligt våld för att ansvar för grov misshandel
skall utdömas. Med hänsyn härtill och då utmätta straff allmänt
sett ligger i straffskalans nedre del -- något som även är
fallet vid grov misshandel -- anser utskottet att det är befogat
med en höjning av minimistraffet vid detta brott. Minimistraffet
bör, så som föreslås i motionerna Ju630, Ju802 och Ju821,
bestämmas till fängelse två år. Regeringen bör snarast återkomma
till riksdagen med ett sådant förslag. Detta bör ges regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 17 bort ha
följande lydelse:
17. beträffande straffminimum för grov misshandel
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju630
yrkande 2, 1990/91:Ju802 yrkande 8 och 1990/91:Ju821 yrkande 25
i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
13. Straffmaximum vid misshandel (mom. 18)
Göthe Knutson, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som
börjar med "Inte heller" och slutar med "riksdagens sida" bort
ha följande lydelse:
Ett misshandelsbrott innebär alltid en grov
integritetskränkning och medför ofta mycket lidande för offret.
Härtill kommer att också mycket allvarligt våld bedöms som
misshandel av normalgraden. Av den anledningen anser utskottet
det befogat med en höjning av maximistraffet vid sådana brott.
Som anförs i motion Ju630 bör maximistraffet för misshandel
bestämmas till fängelse fyra år. Regeringen bör få i uppdrag att
snarast lägga fram ett sådant förslag för riksdagen. Detta bör
ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 18 bort ha
följande lydelse:
18. beträffande straffmaximum vid misshandel
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju620
yrkande 1 i denna del och 1990/91:Ju630 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
14. Straffmätningen vid misshandel i samband med prostitution
(mom. 19)
Berith Eriksson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar
med "Utskottet tar" och slutar med "behandlad del" bort ha
följande lydelse:
Utskottet tar upp den sista frågan först.
Som utskottet ser det är det självklart att offrets kön och
sociala status inte kan tillåtas ha någon som helst betydelse
när det gäller att bedöma hur allvarligt ett brott är. Utskottet
har i och för sig inte heller kunnat finna belägg för att
domstolarna skulle se på saken på något annat sätt, men det är
uppenbart att sådana misstankar finns hos allmänheten. Av den
anledningen är det befogat med en bred diskussion kring
hithörande frågor, t.ex. i samband med den utbildning om
våldsbrott mot kvinnor och barn som pågår på olika håll inom
rättsväsendet. Regeringen bör få i uppdrag att ta initiativ i
denna riktning. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under moment 19 bort ha
följande lydelse:
19. beträffande straffmätningen vid misshandel i samband med
prostitution
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju805 i denna
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
15. Straffmätningen vid misshandel i övrigt (mom.20)
Göthe Knutson (m), Göran Ericsson (m), Anders Svärd (c), Kjell
Ericsson (c) och Birgit Henriksson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som
börjar med "Det pågående" och slutar med "och Ju821" bort ha
följande lydelse:
Utskottet vill först nämna att våldskommissionen konstaterar
att påföljden vid misshandel blir annan än fängelse i drygt
hälften av fallen. Utskottet delar uppfattningen att det är
nödvändigt med en lagändring för att komma till rätta med denna
straffmätningspraxis och är för sin del berett att redan nu ta
ställning för våldskommissionens förslag i denna del. Regeringen
bör alltså snarast återkomma till riksdagen med ett lagförslag
som går ut på att tydligare markera att det vid vissa brott,
t.ex. misshandel, endast undantagsvis kan komma i fråga att döma
till annan påföljd än fängelse. Detta bör ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under moment 20 bort ha
följande lydelse:
20. beträffande straffmätningen vid misshandel i övrigt
att riksdagen att riksdagen med anledning av motionerna
1990/91:Ju620 yrkande 1 i denna del, 1990/91:Ju630 yrkande 4,
1990/91:Ju632 i denna del och 1990/91:Ju821 yrkande 25 i denna
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
16. Nödvärnsrätten (mom. 22)
Lars Sundin och Kjell-Arne Welin (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som
börjar med "Utskottet gör" och slutar med
"fängelsestraffkommitténs förslag" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör regeringens beredning av
fängelsestraffkommitténs betänkande inte längre avvaktas.
Utskottet är alltså numera berett att uttala sitt stöd för en
sådan översyn av nödvärnsrätten som begärs i motion Ju610.
Självklart skall kvinnornas situation särskilt uppmärksammas och
informationsinsatser planeras. Regeringen bör få i uppdrag att
genast påbörja detta arbete. Vad utskottet nu anfört bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 22 bort ha
följande lydelse:
22. beträffande nödvärnsrätten
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju610 och
1990/91:Ju829 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
17. Kriminalisering av prostitutionskontakter (mom.23)
Anders Svärd (c), Berith Eriksson (v) och Kjell Ericsson (c)
anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som
börjar med "Yrkandet om" och slutar med "motionsyrkandena
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill nu, som en ledning för det departementala
arbetet, uttala att inriktningen bör vara att ett förslag om
kriminalisering av köparnas förfarande i
prostitutionsförhållanden snarast bör läggas fram för riksdagen.
Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 23 bort ha
följande lydelse:
23. beträffande kriminalisering av prostitutionskontakter
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju611,
1990/91:Ju614, 1990/91:Ju616, 1990/91:Ju617, 1990/91:Ju625,
1990/91:Ju645 yrkande 2 och 1990/91:Ju637 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
18. Olaga våldsskildring (mom. 26)
Lars Sundin och Kjell-Arne Welin (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "denna del" bort ha
följande lydelse:
Utskottet välkomnar i och för sig en sådan utvärdering även om
utskottet misstänker att frågan om utvärdering kan vara för
tidigt väckt -- lagstiftningen trädde som bekant i kraft den 1
januari 1989. Under alla omständigheter bör andra mer praktiskt
inriktade åtgärder vidtas samtidigt. Utskottet tänker då framför
allt på att en skärpt övervakning med all säkerhet skulle
förbättra efterlevnaden av förbudet. Det handlar alltså i första
hand om polisiära åtgärder. Regeringen bör få i uppdrag att ta
upp saken med rikspolisstyrelsen i prioriteringssammanhang.
Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 26 bort ha
följande lydelse:
26. beträffande olaga våldsskildring
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju832 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
19. Underrättelse om besöksförbud (mom. 28)
Anders Svärd och Kjell Ericsson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.
15 med "Enligt utskottets" och slutar på s. 16 med "behandlad
del" bort ha följande lydelse:
Häremot kan emellertid också invändas att kvinnan befinner sig
i en utsatt position där hon behöver allt stöd hon kan få. Och
risken finns att det blir henne övermäktigt att på egen hand
underrätta olika myndigheter om skyddsbehovet som så påtagligt
kommit till uttryck i besöksförbudet. Det kan också hävdas att
skyddsbehovet är särskilt starkt i de fall saken blivit föremål
för domstolsprövning -- i de fallen är ju konflikten mellan
parterna uppenbar. Även om det som framgått kan riktas vissa
principiella invändningar mot den ordning som föreslås i motion
Ju821 anser utskottet därför att den bör prövas. Utskottet vill
tillägga att de fall där besöksförbudet är den enda skyddsåtgärd
som behövs med all sannolikhet är mycket få. Regeringen bör
alltså få i uppdrag att överväga de sekretessfrågor och de
frågor av administrativ natur som aktualiseras i motionen och
snarast lägga fram ett förslag för riksdagen. Detta bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 28 bort ha
följande lydelse:
28. beträffande underrättelse om besöksförbud
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju821 yrkande 22
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Uppföljning av besöksförbudslagen (mom. 27)
Göthe Knutson, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m)
anför:
Vi vill ytterligare understryka vikten av att en uppföljning
av besöksförbudslagen verkligen kommer till stånd. Först när det
finns kunskap om utfallet av reglerna om besöksförbud är det
möjligt att vidta effektiva åtgärder för att förbättra dem och
stärka skyddet för de utsatta kvinnorna.