I proposition 1990/91:11 har regeringen
(justitiedepartementet) föreslagit att riksdagen antar de i
propositionen framlagda förslagen till
1. lag om ändring i delgivningslagen (1970:428),
2. lag om ändring i rättegångsbalken,
3. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),
4. lag om ändring i lagen (1977:654) om kungörande i mål och
ärenden hos myndighet m.m.,
5. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).
Lagförslagen har granskats av lagrådet.
Propositionens huvudsakliga innehåll redovisas på s. 12.
I samband med propositionen behandlar utskottet tre med
anledning av propositionen väckta motioner. Motionsyrkandena
redovisas på s. 11.
De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.
Motioner
1990/91:Ju6 av Berith Eriksson (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår propositionens förslag om delgivning
genom arbetsgivaren,
2. att riksdagen avslår propositionens förslag om rätt för
polismyndighet att i vissa fall öppna delgivningsförsändelse.
1990/91:Ju7 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen -- med avslag på propositionens förslag i
motsvarande del -- hos regeringen begär förslag i enlighet med
vad i motionen anförts om förenklad delgivning,
2. att riksdagen avslår propositionens förslag om att hemliga
telefonnummer skall göras tillgängliga för delgivningsändamål.
1990/91:Ju8 av Britta Bjelle m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen avslår regeringens förslag till ändring av 12 §
delgivningslagen (1970:428).
Utskottet
Inledning
Delgivning är ett sätt att i rättsligt reglerade former få
rimliga garantier för att en viss handling, eller innehållet i
den, når sin adressat. Regler om delgivning finns främst i
delgivningslagen (1970:428; DL). Bestämmelser om delgivning
finns också i rättegångsbalken (RB) och i
delgivningsförordningen (1979:101). Härutöver finns särskilda
regler om delgivning i en mängd andra författningar.
Delgivningsreglerna har setts över vid flera tillfällen sedan
delgivningslagens tillkomst (jfr t.ex. prop. 1978/79:11, JuU11,
rskr. 36 och 1984/85:109, JuU23, rskr. 216). Syftet har varit
att effektivisera delgivningsverksamheten. Trots olika reformer
har delgivningsproblemen emellertid ökat från år till år,
framför allt i storstäderna.
Riksdagens revisorer granskade år 1987 hur
delgivningsverksamheten fungerade vid olika myndigheter, och
revisorerna föreslog att delgivningsförfarandet vid domstolar
och statliga myndigheter samt stämningsmannaorganisationen
skulle bli föremål för en genomgripande översyn (förs.
1987/88:16).
Utskottet uttalade vid sin behandling av revisorernas förslag
att det, med hänsyn till att frågan redan var aktualiserad inom
justitiedepartementet, var tillräckligt med ett uttalande att
revisorernas förslag borde beaktas under det fortsatta
utredningsarbetet i regeringskansliet. Samtidigt underströk
utskottet att det var angeläget att en nyordning kom till stånd
utan dröjsmål. Riksdagen följde utskottet (1988/89:JuU9, rskr.
34).
Som ett resultat av översynen inom justitiedepartementet
publicerades år 1989 promemorian (Ds 1989:75) Några
delgivningsfrågor. I promemorian föreslås en rad
författningsändringar som syftar till att ytterligare underlätta
och effektivisera delgivningsverksamheten. Vidare har
domstolsverket lämnat ett förslag som rör vidimering av de
handlingar som skall delges. Promemorian och domstolsverkets
förslag och remissbehandlingen av dem ligger till grund för
ställningstagandena i propositionen.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen läggs fram ett antal förslag för att förenkla
och förbättra delgivningsverksamheten.
I syfte att minska antalet delgivningar föreslås att
domstolarna skall noggrannare pröva om delgivning verkligen är
påkallad när ett meddelande skall tillställas någon. Vidare
föreslås att parter i mål och ärenden under vissa
förutsättningar skall kunna delges genom att brev skickas med
posten till den söktes adress utan krav på mottagningsbevis,
förenklad delgivning. Delgivning per telefon föreslås få ett
utvidgat användningsområde, och sekretessen för hemliga
telefonnummer föreslås kunna hävas i ökad utsträckning om
uppgiften behövs för delgivningsändamål. Slutligen föreslås att
en möjlighet till surrogatdelgivning med arbetsgivare skall
införas och att möjligheterna till delgivning med en suppleant
för en behörig ställföreträdare för en juridisk person skall
utvidgas.
Allmänt
Som utskottet tidigare uttalat (se 1988/89:JuU9) är en väl
fungerande delgivningsverksamhet viktig för det allmännas
möjligheter att tillgodose såväl enskilda rättssökandes krav på
effektivitet i förvaltning och rättskipning som det övergripande
intresset av en effektiv brottsbekämpning. Mot denna bakgrund
ser utskottet positivt på att regeringen nu har lagt fram
lagförslag i syfte att förbättra och förenkla
delgivningsverksamheten.
Förenklad delgivning
I propositionen föreslås att kravet på bevis om delgivning,
t.ex. i form av mottagningsbevis, slopas vid ordinär delgivning
i vissa fall; förenklad delgivning. Detta gäller delgivning
med part i mål eller ärende vid domstol eller myndighet om
parten är medveten om att ärendet är anhängigt vid domstolen
eller myndigheten. En förutsättning skall vara att myndigheten
först skickar delgivningshandlingen med posten till den sökte
under hans senast kända adress och därefter, minst en dag
senare, skickar ett meddelande om att delgivningshandlingen har
skickats. Delgivningen skall i så fall anses ha skett två veckor
efter det att meddelandet skickades, om det inte med hänsyn till
omständigheterna framstår som osannolikt att
delgivningshandlingen har kommit fram till den söktes adress.
Detta delgivningssätt får endast användas om den sökte i förväg
fått upplysning om att förenklad delgivning kan komma att
användas. Förenklad delgivning får inte avse
stämningsansökningar eller andra handlingar varigenom mål eller
ärende anhängiggörs och får inte heller i övrigt användas om det
är olämpligt med hänsyn till förhållandena i det enskilda
fallet.
I motion Ju7 framförs invändningar mot den föreslagna
ordningen. Motionärerna anser att inskränkningar i förslaget av
rättssäkerhetsskäl bör göras så att förenklad delgivning inte
skall få användas i fråga om handlingar som kan ha ingripande
betydelse för den sökte. De yrkar därför avslag på förslaget om
förenklad delgivning och vill att regeringen skall få i uppdrag
att återkomma till riksdagen med ett nytt förslag i denna del.
Det i motionen aktualiserade spörsmålet diskuteras också i
propositionen. Justitieministern hänvisar (s. 21) till att vissa
remissinstanser varit inne på att sådana handlingar varom här är
fråga inte bör få delges med förenklad delgivning. Enligt hennes
mening skulle emellertid en sådan regel medföra för stora
tillämpningsbekymmer och skulle dessutom riskera att radikalt
minska tillämpningsområdet för förenklad delgivning. Det finns,
anser hon, inte heller behov av att så snävt kringgärda dess
användningsområde. Slutligen betonar hon att det är myndigheten
själv som avgör i vilken utsträckning förenklad delgivning skall
användas och att myndigheten kan avstå från att använda den om
den bedöms som mindre lämplig.
Utskottet vill för sin del ta fasta på att förenklad
delgivning, som direkt framgår av förslaget, endast får användas
om det med hänsyn till omständigheterna inte är olämpligt.
Myndigheten måste således göra en bedömning av om en viss
handling bör delges i förenklad form eller ej, och myndigheten
har möjlighet att välja annat delgivningssätt t.ex. i fråga om
handlingar vilkas innehåll i det särskilda fallet framstår som
mycket ingripande för den enskilde. Den lagtekniska
konstruktionen, som för övrigt redan finns i
delgivningssammanhang (se 3 § tredje stycket DL), tillgodoser
enligt utskottets uppfattning såväl de rättssäkerhetskrav som
bör ställas som syftet med motionen. Utskottet, som således
ansluter sig till justitieministerns nyss redovisade
uppfattning, tillstyrker bifall till förslaget om förenklad
delgivning och avstyrker bifall till motionen i denna del.
Surrogatdelgivning genom arbetsgivare
Enligt förslaget får en delgivningshandling lämnas till den
söktes arbetsgivare om den sökte inte träffas på sin arbetsplats
under sin vanliga arbetstid. Med arbetsgivare skall därvid
förstås en person i företagsledande eller därmed jämförlig
ställning eller chefen för den personaladministrativa
verksamheten på den söktes arbetsplats.
I motionerna Ju6 och Ju8 yrkas med åberopande av
integritetshänsyn avslag på propositionen i denna del.
Frågan om surrogatdelgivning genom arbetsgivaren
aktualiserades redan år 1983 i departementspromemorian (Ds Ju
1983:13) Effektivare delgivning, som låg till grund för 1985 års
lagstiftningsärende (prop. 1984/85:109, JuU23, rskr. 216).
Förslaget diskuterades i propositionen men departementschefen
stannade då för att förslaget inte borde leda till lagstiftning.
Skälen för det var huvudsakligen att en sådan delgivning skulle
kunna kännas besvärande för såväl den anställde som
arbetsgivaren och att den kunde påverka arbetsgivarens
förhållande till den anställde negativt. Frågan skulle dock,
framhölls det i propositionen, kunna komma att tas upp på nytt
om ett påtagligt behov skulle visa sig, framför allt i de fall
den sökte inte kunde förmås medverka till delgivning i annan
form.
Enligt justitieministerns bedömning har den situationen nu
uppstått. Bl.a. hänvisar hon till att arbetsplatsbesök enligt
uppgift från delgivningscentralen i Stockholm görs i närmare 15
% av delgivningsärendena. I knappt hälften av dessa ärenden
krävs ytterligare besök eller andra delgivningsansträngningar.
Delgivningscentralens bedömning är, anför hon, att en möjlighet
till surrogatdelgivning genom arbetsgivaren skulle leda till att
man i de allra flesta fall skulle kunna genomföra delgivningen
vid det första försöket att delge på arbetsplatsen.
I det nyssnämnda lagstiftningsärendet infördes en
bötessanktionerad skyldighet för arbetsgivaren att uppge om den
som söks för delgivning på en arbetsplats är anställd där samt
att, om så är fallet, upplysa om den söktes arbetstider m.m. (se
27 och 30 §§ DL).
Det bör i sammanhanget anmärkas att arbetsplatsdelgivning som
regel blir aktuell endast som ett led i
stämningsmannadelgivning, som i princip får tillgripas först när
ordinär delgivning misslyckats. En utgångspunkt för det kommande
resonemanget är alltså att den sökte är en person som inte
frivilligt medverkar till delgivning (se 3 § DL).
Utskottet anser det för sin del klart att det i många fall
kommer att väcka mindre uppmärksamhet kring den sökte om
försändelsen får lämnas till arbetsgivaren än om
stämningsmannen, måhända vid upprepade tillfällen, måste fråga
sig fram på den söktes arbetsplats. Dessutom är det naturligtvis
så att stämningsmannen redan med de nuvarande reglerna ofta
måste tala om sitt ärende för att få de upplysningar han behöver
för att genomföra delgivningen. Den personkrets stämningsmannen
då vänder sig till torde ofta sammanfalla med den som
surrogatdelgivning skulle kunna ske genom. Något nämnvärt extra
obehag torde således inte tillfogas arbetstagaren om
surrogatdelgivning enligt förslaget i propositionen möjliggörs.
Härtill kommer, som nyss framgått, att surrogatdelgivning endast
torde bli aktuell i sådana fall då den sökte försöker undvika
delgivning. Utskottet vill slutligen understryka att enligt
förslaget arbetsgivarens medverkan vid surrogatdelgivning är
frivillig. En arbetsgivare som inte vill medverka kan
således vägra att göra det utan att närmare behöva ange sina
skäl härför.
Mot den här angivna bakgrunden ser utskottet inga hinder att
biträda förslaget om surrogatdelgivning med arbetsgivaren.
Utskottet tillstyrker propositionen i denna del och avstyrker
bifall till nu behandlade motionsyrkanden.
Hemliga telefonnummer
I propositionen föreslås att uppgift om hemligt telefonnummer
till en enskild person skall få lämnas ut till en myndighet utan
hinder av sekretess, om uppgiften behövs för delgivning. En
förutsättning är att det kan antas att den sökte håller sig
undan eller att det annars finns synnerliga skäl. Regleringen
föreslås ske i 14 kap. 2 § sekretesslagen (1980:100).
I motion Ju7 yrkas avslag på regeringsförslaget. Motionärerna
anser att starka skäl talar emot att låta en myndighet få
tillgång till hemligt telefonnummer utan föregående
intresseprövning enligt generalklausulen i 14 kap. 3 §
sekretesslagen.
Sekretessprövning enligt generalklausulen innebär att den
myndighet som har tillgång till den hemliga uppgiften endast får
lämna ut den om det är uppenbart att intresset av att uppgiften
lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen skall
skydda.
Enligt nu gällande regler får hemliga telefonnummer lämnas ut
först efter en sådan prövning.
Televerket har, som framgår av propositionen (s. 39), upplyst
att uppgift om hemligt telefonnummer i praktiken endast lämnas
ut om det intresse myndigheten vill tillgodose är angeläget ur
samhällets synpunkt och uppgiften om det hemliga telefonnumret
är nödvändig för att detta intresse skall kunna tillgodoses.
I landet finns ett stort antal hemliga telefonabonnemang,
sammanlagt omkring 300 000. I promemorian, som ligger till grund
för flertalet av förslagen i propositionen, uttrycks
uppfattningen att telefonen är ett mycket viktigt hjälpmedel i
delgivningsverksamheten och att de hemliga telefonnumren innebär
ett allvarligt hinder för verksamheten. Under remissförfarandet
har denna uppfattning bekräftats, och bl.a. domstolarna, polisen
och kronofogdemyndigheterna har understrukit det värdefulla i
att telefonens möjligheter kan utnyttjas fullt ut.
I 1985 års lagstiftningsärende intogs ståndpunkten att
utlämnande av hemliga telefonnummer av integritetsskäl endast
fick ske efter prövning enligt generalklausulen. Mot den nyss
angivna bakgrunden har justitieministern nu kommit fram till att
denna inställning bör omprövas.
Utskottet delar den uppfattningen.
Som utgångspunkt för en sådan omprövning bör enligt utskottets
uppfattning bl.a. ligga att det stora antalet hemliga
telefonnummer utgör ett allvarligt hinder i
delgivningsverksamheten och att det finns ett befogat intresse
hos myndigheterna att få tillgång till sådana nummer i så stor
utsträckning som möjligt. Härvidlag är att märka att flertalet
remissinstanser ansett att delgivningsintresset väger tyngre än
integritetsintresset. Vidare bör en reglering innehålla en
inskränkning av möjligheten att få ut uppgift om hemligt
telefonnummer till sådana fall där det kan antas att den sökte
försöker undvika delgivning eller det annars finns synnerliga
skäl. Slutligen måste sekretessen för ett hemligt telefonnummer
bevaras hos den mottagande myndigheten.
Enligt förslaget får televerket lämna ut uppgiften endast om
den myndighet som behöver den finner att det kan antas att den
som söks för delgivning håller sig undan eller om det annars
finns synnerliga skäl. Utskottet, som noterar att den föreslagna
regelns konstruktion kan sägas bryta mot systematiken i
sekretesslagen, har ingen erinran mot regelns sakliga innehåll.
Tvärtom innehåller den enligt utskottets uppfattning en
nödvändig begränsning av rätten att få del av hemligt
telefonnummer. Utskottet vill i detta sammanhang också peka på
det självklara i att prövningen av om en sådan begäran skall
göras sker på tillräckligt hög nivå inom myndigheten. Som
justitieministern påpekar bör t.ex. prövningen i domstol göras
av domaren själv. Slutligen vill utskottet erinra om att den
sekretess som gäller beträffande ett hemligt telefonnummer hos
televerket även gäller hos den myndighet som tar emot uppgiften
(se 7 kap. 26 § sekretesslagen). Det är inte minst mot den
bakgrunden angeläget att rutiner i samarbetet mellan
myndigheterna utarbetas så att sekretessen i fråga om hemligt
telefonnummer garanteras.
Sammantaget finner utskottet inte att man av integritetshänsyn
bör avstå från möjligheten att effektivisera
delgivningsverksamheten på angivet sätt. Med hänsyn härtill och
då regeringsförslaget i övrigt väl svarar mot de krav som bör
ställas finner utskottet inte anledning till erinran mot
förslaget. Utskottet tillstyrker propositionen i denna del och
avstyrker bifall till det här behandlade yrkandet i motion Ju7.
Öppnande av delgivningsförsändelse
I propositionen föreslås att en delgivningsförsändelse som i
slutet kuvert inlämnats till en polismyndighet för
stämningsmannadelgivning får öppnas av polismyndigheten om det
behövs för att innehållet skall kunna överbringas till en annan
polismyndighet för delgivning med den sökte. En förutsättning är
att avsändaren inte förbjudit att försändelsen öppnas.
I motion Ju6 yrkas avslag på förslaget. Motionären anser att
tillräckligt starka skäl för att inskränka det i 2 kap. 6 §
regeringsformen (RF) stadgade skyddet för brevhemligheten inte
föreligger.
Förslaget tar sikte på sådana situationer där den sökte grips
eller medtas till förhör hos polisen. Om det då visar sig att
den omhändertagne söks för delgivning i ett annat polisdistrikt
-- detta framgår av det s.k. spärregistret -- bör delgivning
naturligtvis ske. Ett hinder med gällande regler är att den
sökte ofta inte kan kvarhållas hos polisen mer än några timmar.
Under den tid som då står till förfogande hinner
delgivningsförsändelsen i många fall inte sändas över. Ett sätt
att komma till rätta med denna situation är att utnyttja telefax
för att sända delgivningshandlingen till den polismyndighet som
omhändertagit den sökte. En förutsättning härför är att
delgivningsförsändelsen får brytas.
Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget som förväntas
få stor praktisk betydelse.
Reglerna i 2 kap. 6 § RF ger medborgarna ett skydd gentemot
det allmänna mot bl.a. undersökning av brev eller annan
förtrolig försändelse. Enligt 2 kap 12 § RF får detta skydd
inskränkas genom lag för att tillgodose ändamål som är
godtagbart i ett demokratiskt samhälle.
I fråga om skyddet för brevhemligheten pekar justitieministern
(s. 42 f) särskilt på att avsändaren av en
delgivningsförsändelse genom en påteckning på kuvertet har
möjlighet att förbjuda att försändelsen öppnas. I fråga om
mottagarens integritet finner hon inget oacceptabelt i att
personal hos polisen får möjlighet att se innehållet i de
försändelser som bryts. Hennes bedömning görs mot den bakgrunden
att de flesta delgivningsförsändelser kommer från en myndighet
och att avsändaren har möjlighet att hindra att försändelsen
bryts, t.ex. om sekretess gäller för innehållet. Hon framhåller
också att den omständigheten att försändelsen bryts och
vidaresänds med telefax givetvis inte föranleder att
delgivningshandlingen skall betraktas som allmän handling hos
någon av polismyndigheterna.
Utskottet har i denna fråga samma uppfattning som
justitieministern, och utskottet förordar alltså att förslaget
genomförs. Motion Ju6 i här behandlad del avstyrks.
Ikraftträdande
Enligt regeringsförslaget skall de nya reglerna träda i kraft
den 1 januari 1991. Denna tidpunkt bör senareläggas något med
hänsyn till tidsåtgången för information till berörda
myndigheter m.m. Utskottet förordar att ikraftträdandet sker den
1 februari 1991.
I övrigt föranleder propositionen och motionerna inget
särskilt uttalande från utskottets sida.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande förenklad delgivning
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Ju7 yrkande 1 antar
det i proposition 1990/91:11 framlagda förslaget till lag om
ändring i delgivningslagen (1970:428) såvitt avser 3 §, 3 a §
och 19 § tredje stycket,
res. 1 (m, mp)
2. beträffande surrogatdelgivning genom arbetsgivare
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Ju6 yrkande 1
och 1990/91:Ju8 antar det i moment 1 nämnda lagförslaget såvitt
avser 12 §,
res. 2 (m, fp, v)
3. beträffande öppnande av delgivningsförsändelse
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Ju6 yrkande 2 antar
det i moment 1 nämnda lagförslaget såvitt avser 29 a §,
res. 3 (v, mp)
4. beträffande förslaget till lag om ändring i
delgivningslagen i övrigt
att riksdagen antar det i moment 1 nämnda lagförslaget i den
mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan, dock med
den ändringen att ikraftträdandet bestäms till den 1 februari
1991,
5. beträffande hemligt telefonnummer
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Ju7 yrkande 2 antar
det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
sekretesslagen (1980:100), dock med den ändringen att
ikraftträdandet bestäms till den 1 februari 1991,
res. (m, mp)
6. beträffande övriga lagförslag
att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen
till
a) lag om ändring i rättegångsbalken,
b) lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),
c) lag om ändring i lagen (1977:654) om kungörande i mål och
ärenden hos myndighet m.m.,
dock med den ändringen att ikraftträdandet bestäms till den 1
februari 1991.
Stockholm den 27 november 1990
På justitieutskottets vägnar
Britta Bjelle
Närvarande: Britta Bjelle (fp), Lars-Erik Lövdén (s),
Jerry Martinger (m), Birthe Sörestedt (s), Ingbritt Irhammar
(c), Bengt-Ola Ryttar (s), Göran Magnusson (s), Eva Johansson
(s), Björn Ericson (s), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp),
Anders Svärd (c), Berith Eriksson (v), Krister Skånberg (mp),
Sigrid Bolkéus (s), Birgit Henriksson (m) och Alf Eriksson (s).
Reservationer
1. Förenklad delgivning (mom. 1)
Jerry Martinger (m), Göran Ericsson (m), Krister Skånberg (mp)
och Birgit Henriksson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som
börjar med "Utskottet vill" och slutar med "denna del" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser emellertid inte att dessa uttalanden är
tillräckliga för att garantera enskilda människors
rättssäkerhet. I stället för sådana allmänt hållna uttalanden
krävs en uttrycklig regel av innebörd att förenklad delgivning
inte får tillgripas beträffande försändelser som kan ha
ingripande betydelse för den sökte. Detta framstår som särskilt
angeläget då det enligt utskottets mening på intet vis kan
uteslutas att en förenklad delgivning misslyckas i den meningen
att varken försändelsen eller meddelandet om försändelsen når
den sökte i rätt tid.
Det finns visserligen ett behov av effektivare delgivning men
mot den här angivna bakgrunden anser utskottet att
regeringsförslaget i denna del inte bör godtas av riksdagen.
Regeringen bör i stället få i uppdrag att snarast återkomma till
riksdagen med ett nytt förslag i fråga om förenklad delgivning
där utskottets ovan gjorda bedömningar beaktas. Vad utskottet nu
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande förenklad delgivning
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Ju7 yrkande 1 och
med avslag på det i proposition 1990/91:11 framlagda förslaget
till lag om ändring i delgivningslagen (1970:428) såvitt avser 3
§, 3 a § och 19 § tredje stycket som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
2. Surrogatdelgivning genom arbetsgivare (mom. 2)
Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Göran Ericsson (m),
Lars Sundin (fp), Berith Eriksson (v) och Birgit Henriksson (m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "behandlade
motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser emellertid att en avvägning ändå måste göras
mellan effektivitetskravet och den söktes intresse av
integritetsskydd. Det går nämligen inte att komma ifrån -- som
anfördes av departementschefen redan i 1985 års ärende -- att
delgivning genom arbetsgivaren kan kännas besvärande både för
arbetsgivaren och den anställde, och att den kan påverka
arbetsgivarens inställning till den anställde negativt.
Utskottet finner inte anledning att nu göra annan avvägning
mellan de olika intressena än den som gjordes i det ärendet.
Utskottet delar således den uppfattning som kommer till uttryck
i motionerna Ju6 och Ju8 och avstyrker bifall till propositionen
i denna del.
dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande surrogatdelgivning genom arbetsgivaren
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Ju6 yrkande 1
och 1990/91:Ju8 avslår det i moment 1 nämnda lagförslaget såvitt
avser 12 §.
3. Öppnande av delgivningsförsändelse (mom. 3)
Berith Eriksson (v) och Krister Skånberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som
börjar med "Utskottet har" och slutar med "del avstyrks" bort ha
följande lydelse:
Regeringsförslaget innebär att brevhemligheten bryts, något
som inte är möjligt för utskottet att godta. Det går nämligen
inte att komma ifrån att brevhemligheten skyddas genom en
särskild reglering i regeringsformen. Visserligen får detta
skydd under vissa omständigheter inskränkas genom lag, men
självfallet bör inte grundlagsskyddade intressen vika om inte
synnerligen starka skäl föreligger. Sådana skäl kan inte sägas
föreligga i detta fall. Utskottet ställer sig alltså bakom
avslagsyrkandet i motion Ju6.
dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande öppnande av delgivningsförsändelse
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Ju6 yrkande 2
avslår det i moment 1 nämnda lagförslaget såvitt avser 29 a §.
4. Hemligt telefonnummer (mom. 5)
Jerry Martinger (m), Göran Ericsson (m), Krister Skånberg (mp)
och Birgit Henriksson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15
börjar med "Utskottet delar" och på s. 16 slutar med "motion
Ju7" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar inte den uppfattningen.
Utskottet kan inte finna att det nu finns anledning att göra
en annan bedömning än den som gjordes år 1985. Utskottet anser
således att det alltjämt finns anledning att respektera att det
finns enskilda som av integritetsskäl har skaffat sig ett
hemligt abonnemang för att själva kunna bestämma vilka som bör
ha tillgång till deras telefonnummer och inte behöva riskera att
i sin bostad bli uppringda av okända personer. Starka
integritetsskäl talar alltså mot att låta en myndighet --
oavsett vilken -- utan intresseprövning enligt generalklausulen
få ta del av ett hemligt telefonnummer. Härtill kommer, som
flera av remissinstanserna anför, att förslaget torde vara
verkningslöst. -- Utskottet kan inte undvika att peka på att den
sökte kan undgå telefondelgivning genom att helt enkelt lägga på
luren så snart han förstår vad det är fråga om. -- Slutligen
finns alltid en ej obetydlig risk att ett hemligt telefonnummer,
sedan myndigheten fått tillgång till det, lämnas ut av misstag;
något som kan drabba t.ex. en förföljd kvinna hårt. Sammantaget
finner utskottet att förslaget om hävande av sekretessen för
hemliga telefonnummer i vissa fall inte bör genomföras, och
utskottet tillstyrker alltså bifall till motion Ju7 i denna del.
dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha
följande lydelse:
5. beträffande hemligt telefonnummer
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Ju7 yrkande 2
avslår det i propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i sekretesslagen (1980:100).
Särskilt yttrande
Öppnande av delgivningsförsändelse
Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Ingbritt Irhammar
(c), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c) och
Birgit Henriksson anför:
Man kan enligt vår mening inte förutsätta att en enskild
person behärskar delgivningslagens regler fullt ut. Mot den
bakgrunden förutsätter vi att polisen kommer att lämna särskild
information om möjligheten för avsändaren att förhindra att en
delgivningsförsändelse öppnas om uppdragsgivaren är en enskild
person.