I detta betänkande behandlas ett regeringsförslag om vidgade
möjligheter för brottsoffer att få målsägandebiträde samt
motionsyrkanden som bl.a. går ut på ytterligare utvidgning av
ordningen med målsägandebiträde.
Utskottet tillstyrker -- med viss språklig jämkning i enlighet
med ett motionsönskemål -- regeringens lagförslag och avstyrker
motionsyrkandena i övrigt.
Reservationer om ytterligare utvidgning och om stöd åt
målsägande vid rättegång utomlands har fogats till betänkandet.
Propositionen m.m.
I proposition 1989/90:158 har regeringen
(justitiedepartementet) efter hörande av lagrådet föreslagit
riksdagen att anta ett vid propositionen fogat förslag till lag
om ändring i lagen (1988:609) om målsägandebiträde.
Propositionens huvudsakliga innehåll redovisas på s. 4.
I samband med propositionen behandlar utskottet fyra med
anledning av propositionen väckta motioner. Motionsyrkandena
redovisas på s. 3.
Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande
lydelse.
Motioner
1990/91:Ju1 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen vid behandlingen av propositionen gör
motivuttalanden om innebörden av begreppet "uppenbart" i 1 §
första stycket lagen (1988:609) om målsägandebiträde enligt vad
som i motionen anförts,
2. att riksdagen beslutar att 1 § lagen (1988:609) om
målsägandebiträde tillförs ett nytt tredje stycke med följande
lydelse: "Även i mål om andra brott än de som avses i första och
andra stycket skall målsägandebiträde förordnas om det med
hänsyn till den misstänktes person finns särskilda skäl att
förordna målsägandebiträde.",
3. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning
tillsätts med uppgift att göra en översyn av den situation som
gäller för svenska medborgare i egenskap av brottsoffer och
målsägande vid utländsk domstol.
1990/91:Ju2 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att lagen om målsägandebiträde, 1
§, utformas i enlighet med vad som föreslagits i motionen,
2. att riksdagen beslutar göra ett förtydligande uttalande i
enlighet med vad som anförs i motionen om ansvarsfördelningen
mellan åklagare och målsägandebiträde.
1990/91:Ju3 av Krister Skånberg m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen beslutar sådan ändring i lagen om målsägandebiträde
att målsägandebiträde -- om synnerliga skäl föreligger -- får
förordnas, sedan förundersökning har inletts, även vid andra
brott än som anges i lagen eller lagförslaget.
1990/91:Ju4 av Britta Bjelle m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att lagen om målsägandebiträde, 1
§, utformas i enlighet med vad som i motionen anförts,
2. att, vid avslag på yrkande 1, riksdagen beslutar göra ett
förtydligande uttalande i enlighet med vad som i motionen
anförts.
Utskottet
Inledning
Lagen (1988:609) om målsägandebiträde trädde i kraft den 1
juli 1988 (prop. 1987/88:107, JuU 33, rskr. 318). Lagen, som
innebar en principiell nyordning, ger målsäganden möjlighet att
på statens bekostnad få ett eget juridiskt biträde -- ett
målsägandebiträde -- vid förundersökning och rättegång rörande
vissa typer av brott. Rätten till biträde gäller i första hand i
mål om grova sexuella övergrepp men även, under vissa
förutsättningar, i mål om en del andra typer av brott med inslag
av våld eller annan integritetskränkning.
Utskottet konstaterade i november 1989 med anledning av ett
antal motioner, att möjligheterna att få målsägandebiträde
enligt lagen inte motsvarade aktuella behov. Enligt utskottets
mening borde rätten till målsägandebiträde dels utvidgas till
att utan begränsningar gälla i mål om sexualbrott enligt 6 kap.
brottsbalken (BrB), dels väsentligt utvidgas när det gäller mål
om misshandel. Regeringen borde, enligt utskottets uttalanden,
snarast få i uppdrag att för riksdagen skyndsamt lägga fram
förslag i de angivna avseendena. Vad utskottet uttalat gav
riksdagen som sin mening regeringen till känna (1989/90:JuU5,
rskr. 65).
I mars 1990 hölls i justitiedepartementets regi en hearing
angående lagen om målsägandebiträde med inbjudna företrädare för
olika organisationer och myndigheter.
Riksdagens nyssnämnda uttalande och hearingen ligger till
grund för ställningstagandena i propositionen.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att möjligheterna att få
målsägandebiträde utvidgas. Rätt till målsägandebiträde skall
enligt förslaget i princip alltid finnas i mål om sexualbrott.
Vid övriga brott där målsägandebiträde nu kan komma i fråga,
bl.a. misshandel och olaga hot, blir reglerna om
målsägandebiträde mera generösa. Vidare föreslås vissa
klarlägganden vad gäller rättshjälpslagens tillämplighet på
målsägandebiträden.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1991.
Gällande rätt
I 1 § lagen om målsägandebiträde anges vid vilka typer av
brott ett målsägandebiträde kan förordnas.
Första stycket behandlar mål om grövre sexualbrott. I dessa
fall föreligger en stark presumtion för att målsägandebiträde
skall förordnas. Presumtionen omfattar mål om brott enligt 6
kap. 1--6 §§ BrB, således mål om våldtäkt, grov våldtäkt,
sexuellt tvång, sexuellt utnyttjande, sexuellt utnyttjande av
underårig, grovt sexuellt utnyttjande av underårig, sexuellt
umgänge med barn, försök till sådana brott samt sexuellt umgänge
med avkomling eller med syskon.
Enligt andra stycket kan målsägandebiträde också förordnas i
mål om vissa andra brott, om det med hänsyn tll målsägandens
personliga förhållanden och övriga omständigheter kan antas att
målsäganden har ett särskilt starkt behov av biträde. De
brottstyper som avses är sådana sexualbrott som inte omfattas av
presumtionsregeln i första stycket, t.ex. sexuellt ofredande och
koppleri. Vidare avses de brott mot liv och hälsa och mot frihet
och frid enligt 3 och 4 kap. BrB som har fängelse i
straffskalan, såsom misshandel och olaga hot, och försök till
sådant brott samt rån eller grovt rån eller försök till sådant
brott.
Utskottets överväganden
Regeringsförslaget
Enligt regeringsförslaget skall målsäganden i mål om alla
sexualbrott enligt 6 kap. BrB ha rätt till
målsägandebiträde, om det inte är uppenbart att behov av biträde
saknas. I propositionen anförs (s. 6) att det fortfarande
givetvis bör vara så, att det inte bör komma i fråga att någon
mot sin vilja får ett målsägandebiträde. Vidare sägs att
domstolen, om målsäganden har allmän rättshjälp med
biträdesförordnande i målet, bör kunna underlåta att vid sidan
av det biträdet förordna ett målsägandebiträde. En annan i
propositionen förutsedd situation är den att målsäganden själv i
samma rättegång är åtalad för en gärning, t.ex. misshandel,
begången i samband med det brott till vilket han eller hon själv
intar ställning som målsägande. Om offentlig försvarare i denna
situation förordnas för målsäganden, sägs detta vara
tillräckligt. Någon annan begränsning än nu angivna i fråga om
rätten till målsägandebiträde i mål om sexualbrott bör enligt
propositionen i princip inte göras. I mål om sexualbrott enligt
6 kap. BrB skall det således i allmänhet inte ske någon prövning
av målsägandens behov av biträde frånsett den situationen att
ett annat biträde redan är förordnat. Justitieministern anför
emellertid att det rimligen bör finnas en mer allmänt utformad
möjlighet för domstolen att avslå en begäran om
målsägandebiträde, om det är uppenbart att behov av biträde
saknas. Att målsäganden redan har ett biträde i målet är det
mest tydliga exemplet på denna situation, men självfallet kan
det tänkas fall där målet t.ex. rör en så obetydlig gärning att
målsägandebiträde framstår som helt obehövligt. Lagtexten i
regeringsförslaget har utformats i enlighet med detta.
I motion Ju1 framhålls att en gärning som objektivt sett kan
framstå som obetydlig, subjektivt kan uppfattas som djupt
kränkande av målsäganden. Med hänsyn härtill önskar motionärerna
ett riksdagsuttalande av innebörd att i alla mål om brott enligt
6 kap. BrB målsägandebiträde skall förordnas, utom då annat
biträde redan förordnats eller ett förordnande skulle ske mot
målsägandens vilja och att således ingen bedömning av brottets
beskaffenhet skall företas.
Utskottet delar uppfattningen i propositionen och avstyrker
bifall till motionen i behandlad del.
I linje med riksdagens uttalande har i regeringsförslaget
rekvisiten för att erhålla målsägandebiträde vid misshandel
mjukats upp. Det viktigaste är att det inte längre skall krävas
ett "särskilt starkt" behov av biträde; det skall räcka med ett
konstaterande att ett behov föreligger. I propositionen anförs
vidare att det inte kan anses sakligt motiverat att begränsa en
vidgad rätt till målsägandebiträde till just sådana mål. Det
föreslås därför också en utvidgad rätt till biträde beträffande
de andra i 1 § andra stycket uppräknade brotten, nämligen de
brott mot liv och hälsa och mot frihet och frid enligt 3 och 4
kap. BrB som har fängelse i straffskalan samt rån eller grovt
rån och försök till sådana brott. Därutöver föreslås möjlighet
att erhålla målsägandebiträde också i mål som gäller
förberedelse och stämpling till brott som avses i 1 § andra
stycket.
Om försök, förberedelse och stämpling till brott stadgas i 23
kap. 1--3 §§ BrB. Ansvar för sådan gärning förutsätter att
gärningen enligt särskilt stadgande är straffbar på försöks-,
förberedelse- resp. stämplingsstadiet.
I 6 kap. 12 § BrB stadgas i vilka fall sexualbrott är
straffbara på försöks-, förberedelse- eller stämplingsstadiet. I
3 kap. 10 § BrB och 4 kap. 10 § BrB finns motsvarande
bestämmelser för brotten i dessa kapitel.
I den av regeringen föreslagna lydelsen av 1 § första stycket
och andra stycket 1 anges inte direkt att rätten till
målsägandebiträde skall gälla även där nämnda brott på försöks-,
förberedelse- resp. stämplingsstadiet. Detta följer nämligen
direkt av att i lagtexten inget brott i 6 kap. BrB undantagits
samt att när det gäller 3 och 4 kap. nämnda balk endast
bötesbrotten undantagits.
I motion Ju4 begärs en ändring av nu nämnda delar av
regeringsförslaget så att det direkt av lagtexten framgår att
rätten till målsägandebiträde skall gälla även försöks-,
förberedelse- och stämplingsbrott. I andra hand har motionärerna
hemställt att riksdagen genom ett förtydligande uttalande
klargör att så är fallet.
Utskottet anser för sin del att regeringsförslaget bl.a. från
rent systematiska utgångspunkter här är att föredra jämfört med
motionärernas förslag, som i sig kan skapa missförstånd om vilka
av brotten i nämnda kapitel i BrB som är straffbara också i
sådana osjälvständiga brottsformer som det här är frågan om.
Såsom påpekas i motionen kan det dock vara skäl att understryka
att möjligheterna att erhålla målsägandebiträde även gäller i
mål om försök, förberedelse eller stämplig till brott som avses
i 1 § första stycket och andra stycket 1 i lagen om
målsägandebiträde. Utskottet utgår ifrån att ansvariga
myndigheter fäster uppmärksamheten härpå genom
informationsinsatser när de nya bestämmelserna träder i kraft.
Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall till motionen i
nu behandlad del.
I enlighet med ett förslag i samma motion bör en språklig
jämkning vidtas i 1 § andra stycket 2 på sätt framgår av
utskottets hemställan.
Ytterligare utvidgning
I motionerna Ju1, Ju2 och Ju3 begärs att möjligheterna att
erhålla målsägandebiträde skall utvidgas till att gälla också
andra typer av brott än de som i dag omfattas av lagen om
målsägandebiträde resp. föreslås i propositionen. Här nämns
t.ex. stöldbrott, utpressning och bedrägeri. Som förutsättning
för målsägandebiträde i dessa fall bör enligt motionerna krävas
särskilda skäl, synnerliga skäl resp. starkt behov.
Vid justitiedepartementets hearing i ärendet framställdes
liknande önskemål.
Justitieministern anför i propositionen (s. 8) att det enligt
hennes uppfattning skulle föra för långt att tillmötesgå dessa
önskemål.
Utskottet är för sin del medvetet om att det även i mål om
andra brott än de nu aktuella kan förekomma behov av stöd och
hjälp åt målsäganden. I likhet med justitieministern vill
utskottet här påpeka att avsaknaden av ett målsägandebiträde
inte ställer målsäganden utan stöd. Förutom det stöd som
åklagaren regelmässigt skall ge och möjligheterna till allmän
rättshjälp finns enligt 20 kap. 15 § rättegångsbalken (RB)
möjlighet för målsäganden att åtföljas av en stödperson vid
rättegång vartill kommer åklagarens skyldigheter enligt 22 kap.
RB att föra målsägandens talan i skadeståndsdelen. Mot bakgrund
härav saknar utskottet anledning att nu initiera ytterligare en
utvidgning av tillämpningsområdet för lagen om
målsägandebiträde. Med dessa uttalanden avstyrker utskottet
bifall till motionerna i nu berört avseende.
Skadeståndstalan
Som nyss antytts är åklagaren jämlikt 22 kap. 2 § RB skyldig
att förbereda och utföra målsägandens talan om skadestånd på
grund av brott som hör under allmänt åtal. Förutsättningarna
härför är att målsäganden begärt bistånd av åklagaren, att
uppgiften kan utföras utan väsentlig olägenhet och att anspråket
inte är uppenbart obefogat.
Av 3 § lagen om målsägandebiträde framgår bl.a. att det inte
ingår i målsägandebiträdets uppgift att bistå målsäganden med
att föra talan om enskilt anspråk i anledning av brott, om detta
görs av åklagaren.
Frågan om arbetsfördelningen mellan åklagaren och
målsägandebiträdet i denna fråga diskuteras i propositionen med
utgångspunkt i att det vid hearingen framhållits att det i
praktiken ibland kan framstå som oklart om det är åklagaren
eller målsägandebiträdet som bör utföra skadeståndstalan. Någon
ändring av de aktuella bestämmelserna föreslås emellertid inte.
I motion Ju2 begärs att ett förtydligande uttalande om
ansvarsfördelningen mellan åklagaren och målsägandebiträdet i nu
aktuellt hänseende görs av riksdagen.
Utskottet vill här endast framhålla att frågan om innebörden
av de båda lagrummen av principiella skäl inte bör avgöras genom
uttalanden i detta lagstiftningsärende, som ju inte gäller de
lagrum som diskussionen avser (jfr JuU 1976/77:15 s. 6, JuU
1984/85:6 s. 14 och NU 1986/87:36 s. 20 f om uttalanden i
lagstiftningsärenden som inte gäller det lagrum som uttalandena
avser). Huruvida en lagändring behövs saknar utskottet underlag
för att bedöma. Utskottet utgår från att frågan om behovet därav
övervägs ytterligare inom regeringskansliet. Motionsyrkandet
avstyrks.
Mål vid utländsk domstol
I motion Ju1 hemställs att riksdagen hos regeringen begär att
en utredning tillsätts med uppgift att göra en översyn av den
situation som gäller för svenska medborgare i egenskap av
brottsoffer och målsägande vid utländsk domstol. Enligt
motionärerna finns det starka humanitära skäl som talar för att
dessa brottsoffer skall ges ett ökat ekonomiskt och personligt
stöd vid rättegångar utomlands. Förslag om de åtgärder som
behöver vidtagas för att dessa målsäganden i görligaste mån
skall tillförsäkras samma stöd som en målsägande vid svensk
domstol bör enligt motionärerna läggas fram av regeringen.
I våras behandlade och avstyrkte utskottet bifall till en
liknande motion. Riksdagen följde utskottet (1989/90:JuU26 s. 7
ff, rskr. 200). Som framgår av redogörelsen i det betänkandet
torde det i dag inte finnas någon möjlighet att enligt svensk
processuell lagstiftning ersätta en svensk medborgare, som
kallats att inställa sig till domstol utomlands för att vittna
eller höras som målsägande i rättegång. Om en målsägande däremot
t.ex. för talan om skadestånd i en sådan rättegång kan
vederbörande emellertid söka rättshjälp för den saken här i
landet (8 § första stycket 1 rättshjälpslagen; SFS 1972:429).
Praxis när det gäller beviljandet av rättshjälp i angelägenheter
som skall prövas eller på annat sätt behandlas utomlands är dock
mycket restriktiv, vilket också förutsattes vid
rättshjälpslagens tillkomst.
I det ovannämnda betänkandet uttalade utskottet inledningsvis
att det skulle föra för långt att införa en generell bestämmelse
av innebörd att svenskt bistånd i form av advokat- och tolkhjälp
eller betalda inställelsekostnader skall utges till en
målsägande som skall höras inför domstol utomlands. Utskottet
erinrade i det sammanhanget om möjligheterna till
bevisupptagning här i landet jämlikt lagen (1946:816) om
bevisupptagning åt utländsk domstol. När det gäller målsägande
som för egen talan i målet utomlands, t.ex. om skadestånd,
erinrade utskottet om möjligheterna till allmän rättshjälp även
om utskottet också påpekade att praxis är mycket restriktiv.
Utskottet framhöll i det sammanhanget att det i mål av aktuellt
slag kan tänkas finnas starka humanitära skäl och att det i
sådana fall i enlighet med gällande rätt kan finnas skäl att
bevilja rättshjälp.
Enligt vad utskottet under beredningen av förevarande ärende
inhämtat är de spörsmål som tas upp i motionen aktualiserade
inom regeringskansliet och överväganden pågår.
Justitiedepartementet skall under innevarande höst anordna en
hearing i ämnet (se också SOU 1990:42).
Mot bakgrund härav saknas det enligt utskottets mening för
närvarande anledning för riksdagen att begära en utredning i
frågan. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen i nu
behandlad del.
Övrigt
Utöver vad som redovisats i det föregående har utskottet inte
något att anföra med anledning av propositionen och motionerna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande motivuttalande om målsägandebiträde vid
sexualbrott
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju1 yrkande 1,
2. beträffande osjälvständiga brottsformer
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Ju4 yrkande 1 i
denna del och yrkande 2 antar det i proposition 1989/90:158
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1988:609) om
målsägandebiträde såvitt avser 1 § första stycket och andra
stycket 1,
3. beträffande språklig jämkning
att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall
till motion 1990/91:Ju4 yrkande 1 i denna del antar 1 § andra
stycket 2 i det i moment 2 nämnda lagförslaget, dock med den
ändringen att ordet "och" ersätts med "eller",
4. beträffande ytterligare utvidgning
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju1 yrkande 2,
1990/91:Ju2 yrkande 1 och 1990/91:Ju3,
res. 1 (fp, c, v, mp)
5. beträffande skadeståndstalan
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju2 yrkande 2,
6. beträffande mål utomlands
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju1 yrkande 3,
res. 2 (m, fp, c, v)
7. beträffande propositionen i övrigt
att riksdagen antar det i moment 2 framlagda lagförslaget i
den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan.
Stockholm den 23 oktober 1990
På justitieutskottets vägnar
Britta Bjelle
Närvarande: Britta Bjelle (fp), Lars-Erik Lövdén (s),
Ulla-Britt Åbark (s), Jerry Martinger (m), Birthe Sörestedt (s),
Bengt-Ola Ryttar (s), Göthe Knutson (m), Göran Magnusson (s),
Björn Ericson (s), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders
Svärd (c), Berith Eriksson (v), Sigrid Bolkéus (s), Barbro
Andersson (s), Kjell Ericsson (c) och Carl Frick (mp).
Reservationer
1. Ytterligare utvidgning (mom. 4)
Britta Bjelle (fp), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c), Berith
Eriksson (v), Kjell Ericsson (c) och Carl Frick (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som
börjar med "Utskottet är" och slutar med "berört avseende" bort
ha följande lydelse:
Utskottet delar här motionärernas bedömning. Som framfördes
vid justitiedepartementets hearing i ärendet bör det införas en
ventil för udda, oförutsedda situationer och ömmande fall även
vid övriga typer av brott där det överlåts på domstolarna att
avgöra om det är påkallat med ett målsägandebiträde. Ett
målsägandebiträde skall sålunda enligt utskottets mening kunna
förordnas även vid andra typer av brott än de som omfattas av
lagen om målsägandebiträde enligt regeringsförslaget om det med
hänsyn till målsägandens personliga förhållanden föreligger
synnerliga skäl till ett sådant förordnande. Som exempel kan
nämnas att målsäganden på grund av ålder eller psykisk svaghet
har speciella svårigheter och är i starkt behov av ett stöd i
form av ett målsägandebiträde. Det bör ankomma på regeringen att
utforma erforderlig lagtext och skyndsamt återkomma till
riksdagen med förslag härom. Vad utskottet nu med anledning av
motionerna Ju1, Ju2 och Ju3 anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande ytterligare utvidgning
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju1 yrkande
2, 1990/91:Ju2 yrkande 1 och 1990/91:Ju3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om ytterligare
utvidgning av rätten till målsägandebiträde.
2. Mål utomlands (mom. 6)
Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Göthe Knutson (m),
Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c), Berith
Eriksson (v) och Kjell Ericsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar
med "Mot bakgrund" och slutar med "behandlad del" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser det i och för sig positivt att frågan om
rättegångshjälp och liknande stöd till svenska brottsoffer
utomlands uppmärksammats inom regeringskansliet och att en
hearing planeras under innevarande höst. Vid ställningstagande
till motionsönskemålet kan emellertid utskottet inte stanna
härvid.
Som framförs i motionen är svenska medborgare inte sällan
utsatta för grova brott utomlands och starka humanitära skäl
talar uppenbarligen för att målsägandena i många av dessa fall
bör ges ett effektivt ekonomiskt och personligt stöd vid
rättegångar utomlands. De frågor det närmast gäller är
ersättning för egen inställelse vid domstol utomlands, oavsett
om målsäganden för egen talan i målet eller ej, samt
advokathjälp eller annat juridiskt stöd under rättegången. Även
reglerna om rättshjälp för en målsägande som för talan i mål
utomlands bör ses över. Enligt utskottets uppfattning torde
samtliga dessa frågor näppeligen kunna få en erforderlig
behandling vid den av regeringen aviserade hearingen. Regeringen
bör därför ges i uppdrag att snarast tillsätta en utredning med
uppdrag att utreda situationen för nu nämnda brottsoffer med
sikte på en effektiv förbättring enligt de riktlinjer utskottet
angett så att de ifrågavarande målsägandena i görligaste mån
skall tillförsäkras samma stöd som en målsägande vid svensk
domstol. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om
de åtgärder som behöver vidtas. Vad utskottet nu anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande mål utomlands
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju1 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
en utredning av brottsoffrens situation vid mål utomlands.