Justitieutskottets betänkande
1990/91:JUU37

Nordisk arbetsmarknad (Advokater m.m.)


Innehåll

1990/91
JuU37

Propositionen

I proposition 1990/91:116 har regeringen (justitie-,
utbildnings- och civildepartementen) föreslagit
dels att riksdagen godkänner en överenskommelse den 24
oktober 1990 mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige
om en nordisk arbetsmarknad för personer som har genomgått en
behörighetsgivande högre utbildning omfattande minst tre års
studier,
dels att riksdagen antar av lagrådet granskade vid
propositionen fogade förslag till
1.lag om ändring i rättegångsbalken,
2.lag om ändring i lagen (1989:8) om kyrkomusiken i svenska
kyrkan.
Lagförslagen har följande lydelse.

Utskottet

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en
överenskommelse mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och
Norge om en gemensam nordisk arbetsmarknad för personer som har
en högre, behörighetsgivande utbildning på minst tre år.
Överenskommelsen är tillämplig på personer som är medborgare i
något av de nordiska länderna och som har genomgått en för ett
visst yrke behörighetsgivande, högre utbildning på minst tre år.
Överenskommelsen bygger på det förhållandet att de
eftergymnasiala utbildningarna i de nordiska länderna är i stort
sett likvärdiga. Nordiska medborgare, som har genomgått en
utbildning som omfattas av överenskommelsen, skall därför vara
behöriga att utöva yrken eller söka sådana tjänster i de andra
nordiska länderna för vilka det enligt lag eller annan
författning krävs att utövaren har genomgått en viss inhemsk
utbildning. Som huvudregel skall den omständigheten att sökanden
är medborgare i ett annat nordiskt land inte hindra att sökanden
godkänns som självständig yrkesutövare eller som behörig sökande
till en tjänst i värdlandet. Undantag görs dock för vissa
tjänster inom den offentliga förvaltningen, tjänster inom
rättsväsendet, polisen och försvaret samt tjänster som är av
betydelse för den nationella säkerheten.
Överenskommelsen, som undertecknades den 24 oktober 1990,
träder i kraft 30 dagar efter den dag då samtliga nordiska
länder har meddelat det danska utrikesministeriet att
överenskommelsen har godkänts.
Regeringen föreslår vidare som en följd av den nordiska
överenskommelsen att det i rättegångsbalken uppställda kravet på
att ledamöter av Sveriges advokatsamfund skall vara svenska
medborgare ändras så att med svenskt medborgarskap jämställs
medborgarskap i något av de andra nordiska länderna.
Vidare föreslås i propositionen att den som har blivit
auktoriserad som advokat i ett annat nordiskt land skall ha rätt
att -- på de villkor som anges i den nordiska överenskommelsen
-- bli antagen som ledamot av Sveriges advokatsamfund.
Även rättegångsbalkens föreskrifter om svenskt medborgarskap
för ombud i rättegång föreslås ändrade.
I propositionen föreslås också att nordiska utbildningar som
motsvarar den svenska kantorsexamen och högskoleexamen på
kyrkomusikerlinjen skall ge behörighet att anställas på en
tjänst som kantor eller organist i enlighet med vad som
föreskrivs i lagen (1989:8) om kyrkomusiken i svenska kyrkan.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1991.
Utskottet, som noterar att överenskommelsen i
medborgarskapshänseende låter de avtalsslutande parterna för det
egna landets medborgare förbehålla överordnade tjänster inom den
offentliga förvaltningen, tjänster inom bl.a. rättsväsendet,
åklagarväsendet, polisen och försvaret samt de tjänster i övrigt
som är av betydelse för den nationella säkerheten, finner inte
anledning till erinran mot regeringens förslag.
Samtidigt med de föreslagna ändringarna i rättegångsbalken bör
vidtas en redaktionell jämkning i 31 kap. 1 § samma balk på sätt
framgår av utskottets hemställan nedan (jfr betänkandet
1989/90:JuU32 s. 19 f, 31 kap. 11 § andra stycket
rättegångsbalken och SFS 1990:443).

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande nordisk överenskommelse
att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:116
godkänner överenskommelsen mellan Danmark, Finland, Island,
Norge och Sverige om en nordisk arbetsmarknad för personer som
har genomgått en behörighetsgivande högre utbildning omfattande
minst tre års studier,
2. beträffande rättegångsbalken
att riksdagen
dels beslutar att 31 kap. 1 § rättegångsbalken skall
erhålla följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse
Nuvarande lydelse                       Utskottets förslag
                              31 kap.
                             1 §1
Döms den tilltalade för                 Döms den tilltalade för
brottet i ett mål där                   brottet i ett mål där
åklagaren för talan,                    åklagaren för talan,
skall den tilltalade                    skall den tilltalade
ersätta staten vad som                  ersätta staten vad som
enligt rättens beslut                   enligt rättens beslut
betalats av allmänna medel              betalats av allmänna medel
för hans inställelse vid                för hans inställelse vid
rätten under                            rätten under
förundersökningen,                      förundersökningen,
för bevisning under                     för bevisning under
förundersökningen eller                 förundersökningen eller
i rättegången samt i                    i rättegången samt i
ersättning till                         ersättning till
försvarare. Han skall                   försvarare. Han skall
också ersätta staten                    också ersätta staten
för kostnaden att hämta                 för kostnaden att hämta
honom till rätten.                      honom till rätten.
Ersättningsskyldigheten
omfattar dock inte kostnader,           Ersättningsskyldigheten
som inte skäligen varit                 omfattar dock inte kostnader,
motiverade för utredningen,             som inte skäligen varit
eller kostnader, som                    motiverade för utredningen,
vållats genom                           eller kostnader, som
vårdslöshet eller                       vållats genom
försummelse av någon                    vårdslöshet eller
annan än den tilltalade,                försummelse av någon
hans ombud eller försvarare             annan än den tilltalade,
som utsetts av honom.                   hans ombud eller försvarare
                                        som utsetts av honom.
Den tilltalade är inte i annat fall än som sägs i 4 § första
stycket skyldig att betala mera än som motsvarar det för honom
gällande maximibeloppet för rättshjälpsavgift vid allmän
rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1972:429). Har han haft
offentlig försvarare i målet, skall maximibeloppet minskas med
vad han har betalat i rådgivningsavgift till försvararen.
Vad den tilltalade skall betala får jämkas eller efterges, om
skäl härtill föreligger med hänsyn till den tilltalades
brottslighet eller hans personliga och ekonomiska förhållanden.
Om det belopp som den tilltalade skulle vara skyldig att
ersätta understiger en viss av regeringen fastställd gräns,
skall ersättningsskyldighet inte åläggas.
1 Senaste lydelse 1990:443
dels antar det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i rättegångsbalken dock med den ändring av
ingressen som föranleds härav,
3. beträffande lagen om kyrkomusiken i svenska kyrkan
att riksdagen antar det genom propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1989:8) om kyrkomusiken i
svenska kyrkan.
Stockholm den 23 april 1991
På justitieutskottets vägnar
Lars-Erik Lövdén
Närvarande: Lars-Erik Lövdén (s), Ulla-Britt Åbark (s),
Jerry Martinger (m), Birthe Sörestedt (s), Ingbritt Irhammar
(c), Bengt-Ola Ryttar (s), Göthe Knutson (m), Göran Magnusson
(s), Eva Johansson (s), Björn Ericson (s), Göran Ericsson (m),
Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c), Berith Eriksson (v), Krister
Skånberg (mp), Sigrid Bolkéus (s) och  Kjell-Arne Welin (fp).