I proposition 1990/91:98 har regeringen
(justitiedepartementet) föreslagit riksdagen att anta de i
propositionen framlagda förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol,
2. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hyresnämnder,
3. lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i
arbetstvister.
Lagförslagen har följande lydelse.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av propositionen
1990/91:Ju26 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär tilläggsdirektiv
till domstolsutredningen om att överväga de partssammansatta
specialdomstolarna i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Ju27 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en fullständig översyn av
systemet med partssammansatta domstolar och specialdomstolar i
enlighet med vad som i motionen anförts.
1990/91:Ju28 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att hyresnämnden skall bestå av tre
ledamöter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utredning och övervägande av förstärkta
resurser till hyresnämnder.
1990/91:Ju29 av Britta Bjelle m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett
avskaffande av hyresnämnderna, arrendenämnderna och
bostadsdomstolen samt till en lämplig handläggningsform för de
tvister som i dag handläggs av hyresnämnder och arrendenämnder,
i enlighet med vad som i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en förutsättningslös utredning av behovet
av partssammansatta specialdomstolar.
1990/91:Ju30 av Berith Eriksson (v) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att arbetsdomstolen, i mål där part är antingen en facklig
organisation som ej har representation i domstolen eller medlem
i facklig organisation som ej företräds av organisation, skall
bestå enbart av ämbetsmannaledamöter.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden
1990/91:Ju401 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag innebärande att hyresnämnd och
bostadsdomstol avskaffas och ärendena överförs till allmän
domstol.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Bo402.
1990/91:Ju406 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en fullständig översyn av
systemet med partssammansatta domstolar och specialdomstolar i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Ju411 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen beslutar att bostadsdomstolens och hyresnämndernas
verksamhet överflyttas till de allmänna domstolarna.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Bo252.
1990/91:Ju810 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att minska antalet specialdomstolar,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att avveckla
bostadsdomstolen och hyresnämnderna i enlighet med vad som
anförts i motionen.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sk636.
Utskottet
Inledning
Den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och
grundläggande friheterna (europakonventionen) tillkom år 1950.
Sverige anslöt sig till konventionen år 1952. Sedan den
ursprungliga konventionen antogs har nya rättigheter tillagts i
s.k. tilläggsprotokoll.
Europakonventionen är ett internationellt fördrag. Genom att
ansluta sig till den har de anslutna staterna gjort vissa
åtaganden som de är folkrättsligt förpliktade att uppfylla.
Staterna måste därvid bringa den inhemska lagstiftningen i
överensstämmelse med de krav som ställs i konventionen.
Flera organ inom Europarådet vakar över att de anslutna
staterna uppfyller sina förpliktelser enligt konventionen,
däribland den europeiska domstolen för de mänskliga
rättigheterna (europadomstolen).
De rättigheter som är skyddade av konventionen är de s.k.
medborgerliga och politiska rättigheterna. Hit hör bl.a. den
enskilda medborgarens rättigheter på rättsväsendets område.
Flera av konventionens bestämmelser tar sikte på att ge den
enskilde medborgaren skydd i samband med domstolsförfaranden och
domstolsavgöranden; frågor som är aktuella i detta ärende.
Europadomstolen fann i en dom den 22 juni 1989 i målet Rolf
Langborger mot Sverige (Langborgermålet) att Sverige kränkt
konventionens bestämmelser när det gällde att se till att envar,
när det gäller prövningen av hans civila rättigheter och
skyldigheter, skall vara berättigad till en opartisk och
offentlig rättegång inför en oavhängig och opartisk domstol.
Mot bakgrund av domen utarbetades i justitiedepartementet
promemorian (Ds 1990:33) Bostadsdomstolens och hyresnämndernas
sammansättning i vissa fall, m.m. Promemorian har
remissbehandlats.
Till grund för förslagen i propositionen ligger den nyssnämnda
promemorian och remissbehandlingen av den. Förslagen har
granskats av lagrådet.
I ärendet har även inkommit en skrift den 26 mars 1991 från
Hyresgästernas Riksförbund.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att reglerna för bostadsomstolens och
hyresnämndernas sammansättning ändras, bl.a. för den typ av
tvist som aktualiserades i Langborgermålet. De föreslagna
ändringarna går ut på att intresseledamöter från
fastighetsägarsidan resp. hyresgästsidan, som representerar
sådana organisationer som kan antas ha gemensamma intressen som
står i strid med den ena partens intressen i tvisten, inte får
delta i dessa mål. Om en sådan situation föreligger skall målet
i stället handläggas av enbart juristdomare. En hyresnämnd skall
avgöra ett sådant mål med två lagfarna ledamöter och
bostadsdomstolen med tre lagfarna ledamöter.
Propositionen innehåller också ett par andra förslag som rör
intresseledamöter. Det ena förslaget innebär att icke lagfarna
ledamöter i arbetsdomstolen, bostadsdomstolen och hyresnämnderna
inte får uppträda som partsombud i den domstol eller nämnd där
de är förordnade att tjänstgöra som ledamöter. Enligt det andra
förslaget avskaffas den nuvarande åldersgränsen vid 70 år för
intresseledamöter i hyresnämnder och arrendenämnder.
Härutöver redovisas i propositionen intresseledamöters
deltagande i andra domstolar och nämnder, bl.a. arbetsdomstolen,
och regeringens överväganden i frågan om europadomstolens dom i
Langborgermålet borde föranleda några ändringar i
sammansättningen för dem. Den slutsats som dras är att några
ändringar i sammansättningsreglerna inte behövs för dessa
domstolar och nämnder.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1991.
Bakgrund
Rolf Langborger hade fört en hyrestvist till bostadsdomstolen
bl.a. för att få prövat om en s.k. förhandlingsklausul som fanns
intagen i hans hyresavtal skulle tas bort ur avtalet. Enligt
förhandlingsklausulen bestämdes hyran för Langborgers lägenhet
vid förhandlingar mellan två lokala hyresvärds- och
hyresgästsorganisationer. Dessa organisationer tillhörde de två
etablerade riksorganisationerna på hyresmarknaden, Sveriges
fastighetsägarförbund och Hyresgästernas Riksförbund. När målet
avgjordes i bostadsdomstolen deltog två lagfarna ledamöter och
två ledamöter som var utsedda efter förslag av de båda
riksorganisationerna (intresseledamöter). Enligt europadomstolen
innebar detta att Langborger vid prövningen i bostadsdomstolen
inte fått sin sak bedömd av en oavhängig och opartisk domstol.
I domskälen uttalade europadomstolen bl.a. följande.
34. På grund av sin särskilda erfarenhet förefaller de
lekmannaledamöter som sitter i bostadsdomstolen tillsammans med
yrkesdomarna i princip vara utomordentligt väl kvalificerade att
delta i bedömande av tvister mellan hyresvärdar och hyresgäster
och av de särskilda frågor som kan uppstå i sådana tvister.
Detta utesluter emellertid inte möjligheten att deras
oavhängighet och opartiskhet kan bli föremål för tvivel i något
särskilt fall.
35. I detta fall finns ingen anledning att hysa tvivel om
lekmannaledamöternas personliga opartiskhet då inget bevis om
motsatsen föreligger.
Då det gäller deras objektiva opartiskhet och frågan huruvida
de föreföll oavhängiga beaktar emellertid domstolen att de
föreslagits av och hade nära förbindelse med två
sammanslutningar som båda hade intresse av att
förhandlingsklausulen skulle bestå. Eftersom klaganden yrkat att
denna klausul skulle utgå ur hans hyresavtal kunde han rimligen
befara att lekmannaledamöterna hade ett gemensamt intresse som
stod i motsats till hans eget och att således den
intressebalans, som ligger i bostadsdomstolens sammansättning i
andra fall, riskerade att rubbas då domstolen skulle besluta
angående hans eget yrkande.
Det faktum att bostadsdomstolen också bestod av två
yrkesdomare vilkas oberoende och opartiskhet inte har
ifrågasatts medför ingen ändring i detta avseende.
36. Således har kränkning av artikel 6, punkt 1, förekommit.
Överväganden
Allmänt
Frågor om intresseledamöters medverkan i den dömande
verksamheten har sedan lång tid tillbaka varit föremål för
diskussion, bl.a. i riksdagen. Den diskussion och kritik som har
förekommit har regelmässigt kretsat kring frågor om
intresseledamöternas ställning i domstolarna och nämnderna, i
vilken utsträckning reglerna om jäv är tillämpliga på
intresseledamöter och om sådana ledamöter kan bedöma frågorna i
ett mål opartiskt (se t.ex. LU 1982/83:19 och JuU 1985/86:28 och
SOU 1987:13 s.166). Frågor om jäv för intresseledamöter har även
prövats av högsta domstolen (se NJA 1978:464 och 1982:564).
Europadomstolens dom i Langborgermålet knyter an till debatten
så till vida att domstolen slår fast att det enligt
europakonventionen följer vissa begränsningar vad gäller
intresseledamöters möjligheter att delta i den dömande
verksamheten. Det står numera klart att den svenska
lagstiftningen i de -- relativt begränsade -- fall som avses i
domen inte till fullo uppfyller konventionens krav.
Samtidigt bör det redan här understrykas att europadomstolen
uttryckligen konstaterar att intresseledamöterna i
bostadsdomstolen är utomordentligt väl kvalificerade att delta i
bedömande av tvister mellan hyresvärdar och hyresgäster m.m.
just på grund av sin särskilda erfarenhet. Domen i
Langborgermålet kan således inte tas till intäkt för att en
ordning med intresseledamöter generellt skulle vara oförenlig
med Sveriges konventionsåtaganden.
Den inriktning som regeringsförslaget fått såvitt avser
sammansättningen av hyresnämnderna och bostadsdomstolen
tillgodoser, enligt utskottets uppfattning, de krav som kan
ställas med anledning av europadomstolens uttalanden i
Langborgermålet om tolkningen av artikel 6 punkt 1 i
europakonventionen.
Utskottet kan således ställa sig bakom principen att
intresseledamöterna i vissa fall ersätts av juristdomare i
bostadsdomstolen och hyresnämnderna.
Bostadsdomstolen och hyresnämnderna
Regeringen föreslår att reglerna för bostadsdomstolens och
hyresnämndernas sammansättning ändras i sådana mål där det med
nuvarande sammansättningsregler kan antas att en parts talan i
målet kan stå i strid med ett gemensamt intresse hos de
organisationer som intresseledamöterna i domstolen eller nämnden
har anknytning till. Dessa mål skall i stället, som framgått,
handläggas av enbart juristdomare.
För bostadsdomstolens del föreslås att den i de aktuella
fallen skall vara domför med tre juristdomare. Utskottet anser
att den ordningen är lämplig, och utskottet föreslår riksdagen
att anta propositionen i den delen.
När det sedan gäller hyresnämnden föreslås i propositionen att
den i här aktuella fall skall vara domför med två juristdomare.
Häremot riktas invändningar i motion Ju28. Motionärerna anser
att hyresnämnden i dessa fall skall bestå av tre ledamöter. De
begär vidare att hyresnämndernas resursbehov med anledning av
den föreslagna ordningen ses över.
Enligt 20 § lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hyresnämnder (nämndlagen) skall bestämmelserna i 16 kap.
rättegångsbalken (RB) om omröstning i tvistemål tillämpas i
hyresnämnderna. Detta innebär, som motionärerna påpekar, att
ordföranden i hyresnämnden i praktiken ensam kommer att fälla
avgörandet om ordföranden och den andre ledamoten är oense.
Här bör nämnas att regeln i 1 kap. 3 a § sista stycket RB
leder till motsvarande resultat -- där stadgas nämligen att
rätten vid huvudförhandling i tvistemål är domför med två
juristdomare om den tredje domaren fått förfall under
huvudförhandlingen (se prop. 1988/89:95, JuU23, rskr. 288).
I den propositionen anförde justitieministern (s. 63) att hon
inte kunde se några avgörande hinder mot att låta en ordning med
två domare gälla i de undantagssituationer det var frågan om.
Utskottet vill tillägga att den beskrivna effekten av
omröstningsreglerna inte innebär att den andre ledamoten
skulle sakna inflytande över rättens dom och beslut. Tvärtom har
han den viktiga uppgiften att ge möjlighet till diskussion om
olika möjligheter till domslut och motiveringar och han skall
naturligtvis också kritiskt granska olika förslag till
domsutkast. Och stannar han i en skiljaktig mening får denna
givetvis sin betydelse vid sakens fortsatta hantering.
Utskottet kan mot den bakgrunden för sin del acceptera
tvådomarsammansättningen även i här aktuella undantagsfall.
Utskottet avstyrker bifall till motion Ju28 i denna del.
I fråga om kostnaderna för den föreslagna ordningen
konstaterar justitieministern (prop. s. 39) att den inte kommer
att orsaka extra kostnader för staten. Utskottet delar den
bedömningen och avstyrker bifall till motion Ju28 i denna del.
Arbetsdomstolen
Förfarandet i arbetsdomstolen regleras i lagen (1974:371) om
rättegången i arbetstvister (arbetstvistlagen).
Sammansättningsreglerna finns i 3 kap.
I arbetsdomstolen finns tre olika kategorier ledamöter;
ämbetsmannaledamöter (som inte samtliga behöver vara jurister),
arbetsgivarledamöter och arbetstagarledamöter (2 och 3 §§).
Arbetsdomstolen sammanträder i olika sammansättningar (6 §); för
en närmare redogörelse hänvisas till propositionen (s. 17 f). I
samtliga fall gäller att arbetsgivarledamöter och
arbetstagarledamöter skall vara lika många (6 § första stycket).
Huvudregeln är att arbetsdomstolen sammanträder i den s.k.
större sammansättningen som består av ordförande och sex andra
ledamöter. Av de sistnämnda är två ämbetsmannaledamöter, två
arbetsgivarledamöter och två arbetstagarledamöter.
Den närmare sammansättningen av arbetsgivar- och
arbetstagarledamöter i ett enskilt mål är beroende av vilken typ
av tvist det är som skall prövas (se 5 och 6 §§ förordningen
[1988:1137] med instruktion för arbetsdomstolen). I mål av mera
allmän och principiell betydelse, t.ex. i fråga om tillämpning
av allmän arbetsrättslig lagstiftning, dömer arbetsdomstolen i
s.k. allmän sammansättning. I denna ingår en SAF-ledamot, en
offentlig arbetsgivarledamot, en LO-ledamot och en TCO-ledamot.
I propositionen föreslås inga förändringar i reglerna om
arbetsdomstolens sammansättning.
I motion Ju30 däremot förordas en ordning som innebär att
också arbetsdomstolen i vissa fall skulle vara domför med enbart
ämbetsmannaledamöter. Motionären tänker på fall där en enskild
arbetstagare för talan och antingen är medlem i en facklig
organisation som inte utser ledamöter i arbetsdomstolen, t.ex.
syndikalisterna (jfr 3 § arbetstvistlagen) eller som inte
företräds i domstolen av sin fackliga organisation genom
juridiskt ombud även om denna i och för sig utser sådana
ledamöter.
En utgångspunkt för detta lagstiftningsärende är
europadomstolens tolkning av artikel 6 punkten 1 i
europakonventionen. I domskälen framhålls bl.a. att det
förhållandet att den balans som normalt råder mellan
intresseledamöterna rubbas är en anledning att ifrågasätta
domstolens objektivitet. En sådan rubbad balans uppstår i lägen
som beskrivs i domen och som innebär att
organisationsföreträdarnas intressen dels sammanfaller, dels
står i strid med en parts intressen.
Utskottet vill först erinra om att i arbetsdomstolen, när den
sammanträder i allmän sammansättning, deltar
organisationsföreträdare från alla delar av arbetsmarknaden. I
dessa mål kan knappast en sådan situation som i Langborgermålet
uppstå. Och för att avgöra mål i en sammansättning med endast
tre ledamöter (ordförande och en arbetsgivarledamot och en
arbetstagarledamot) är en förutsättning att målet saknar
betydelse för ledning av rättstillämpningen och även i övrigt är
av enklare beskaffenhet.
Mot den bakgrunden kan utskottet dela justitieministerns
uppfattning (s. 32 f) att det i arbetsdomstolen inte skall
behöva uppstå en situation som liknar den i Langborgermålet och
att Langborgermålet således inte ger anledning att vidta några
ändringar i reglerna om arbetsdomstolens sammansättning.
Inte heller i övrigt finner utskottet anledning föreslå
åtgärder med anledning av motionen, och utskottet avstyrker
bifall till den.
Vissa andra motionsspörsmål
I motionerna Ju26, Ju27, Ju29, Ju406 och Ju810 begärs en
översyn av samtliga specialdomstolar i syfte att avskaffa dem
och i motionerna Ju29, Ju401, Ju411 och Ju810 föreslås att
bostadsdomstolen och hyresnämnderna skall avskaffas.
Detta är frågor som utskottet behandlat under en följd av år,
senast förra våren i sitt betänkande om expertmedverkan i
domstolarna (1989/90:JuU32). Vissa liknande motionsyrkanden
behandlades också i höstas (se 1990/91:JuU7) beträffande
fastighetsdomstolarna, och utskottet intog då samma ståndpunkt
som tidigare, nämligen att någon utredning med sikte på att
avskaffa dessa domstolar inte skulle göras.
I förra vårens betänkande (s. 5) betonade utskottet att
utskottet slog vakt om principen om de allmänna domstolarnas
breda sakliga kompetens och den därmed sammanhängande tanken att
en domare bör ha en så djup kunskap om och överblick över hela
det juridiska fältet som möjligt. Utskottet var emellertid då
inte berett att förorda en översyn i syfte att avskaffa
specialdomstolarna. Tvärtom anförde utskottet att det inte
krävdes någon ytterligare utredning för att komma fram till att
expertmedverkan i vissa typer av mål även i framtiden skulle
komma att behövas. Behovet av expertmedverkan fick enligt
utskottet även framgent i viss utsträckning tillgodoses genom
specialdomstolar.
Utskottet vidhåller denna inställning och avstyrker bifall
till motionerna Ju26, Ju27, Ju29, Ju406 och Ju810 i här
behandlade delar.
När det sedan gäller yrkandena om att avskaffa
bostadsdomstolen m.m. konstaterade utskottet i samma ärende (s.
6) att rättegångsutredningens förslag i den delen hade mötts av
starkt negativa reaktioner bl.a. från hyresgästernas och
fastighetsägarnas organisationer. Bl.a. mot den bakgrunden borde
förslaget inte genomföras.
Även i denna del vidhåller utskottet sin inställning.
Utskottet avstyrker bifall till nu behandlade yrkanden i
motionerna Ju29, Ju401, Ju411 och Ju810.
Övrigt
Utskottet har noterat att 5 § nämndlagen föreslås ändrad även
i proposition (1990/91:92) om ny bostadsrättslag som nyligen
behandlats av bostadsutskottet (BoU13). Den i detta ärende
aktuella ändringen bör därför göras i 5 § i den av
bostadsutskottet föreslagna lydelsen.
I övrigt har utskottet ingenting att anföra med anledning av
propositionen och motionerna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande bostadsdomstolens sammansättning
att riksdagen antar det i proposition 1990/91:98 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1974:1082) om
bostadsdomstol såvitt avser en ny paragraf, 14 a §,
2. beträffande hyresnämndernas sammansättning
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Ju28 antar det i
propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder såvitt avser en ny
paragraf, 5 a §,
3. beträffande 5 § i det i moment 2 nämnda lagförslaget
att riksdagen dels avslår lagförslaget såvitt avser 5 §,
dels antar följande
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1991:000) om ändring i lagen
(1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder
Härigenom föreskrivs att lagen (1991:000) om ändring i lagen
(1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder skall ändras så
att 5 § samt ikraftträdandebestämmelsen får följande lydelse:
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §1
Hyresnämnd består av Hyresnämnd består av
lagfaren ordförande och lagfaren ordförande och
två andra ledamöter, om två andra ledamöter, om
ej annat följer av tredje ej annat följer av tredje
stycket. Av de senare stycket eller av 5 a §. Av
ledamöterna skall den ene de senare ledamöterna skall
vara väl förtrogen med den ene vara väl
förvaltning av förtrogen med
hyresfastighet och den andre förvaltning av
vara väl förtrogen med hyresfastighet och den andre
bostadshyresgästers vara väl förtrogen med
förhållanden eller, bostadshyresgästers
när ärendet rör annan förhållanden eller,
lägenhet än när ärendet rör annan
bostadslägenhet, med lägenhet än
näringsidkande bostadslägenhet, med
hyresgästers näringsidkande
förhållanden. I hyresgästers
ärenden enligt 2 kap. 10 förhållanden. I
§, 4 kap. 6 §, 9 kap. 16 ärenden enligt 2 kap. 10
§ första stycket 1 och §, 4 kap. 6 §, 9 kap.
2 eller 11 kap. 2 § 16 § första stycket 1
bostadsrättslagen och 2 eller 11 kap. 2 §
(1991:000) skall vad som sagts bostadsrättslagen
nu om hyresfastighet och (1991:000) skall vad som sagts
hyresgästers nu om hyresfastighet och
förhållanden i hyresgästers
stället avse förhållanden i
bostadsrättsfastighet och stället avse
bostadsrättshavares bostadsrättsfastighet och
förhållanden. bostadsrättshavares
förhållanden.
Hyresnämnd får anlita expert att biträda nämnden, om ärendets
beskaffenhet eller annat särskilt skäl föranleder det.
Bestämmelserna i 2 § andra -- fjärde styckena äger motsvarande
tillämpning i fråga om hyresnämnd.
Regeringen kan förordna att i hyresnämnd skall finnas flera
avdelningar.
Bestämmelserna om hyresnämnd gäller i tillämpliga delar även
avdelning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991. Äldre bestämmelser
gäller alltjämt om ett ärende i vilket intresseledamöter har
deltagit har påbörjats före ikraftträdandet.
1 Nuvarande lydelse enligt prop. 1990/91:92, BoU13.
4. beträffande arbetsdomstolens sammansättning
att riksdagen med anledning av propositionen avslår motion
1990/91:Ju30,
res. 1 (v)
5. beträffande de i moment 1 och 2 nämnda lagförslagen i
övrigt
att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen
såvitt de inte omfattas av utskottets hemställan ovan,
6. beträffande övriga lagförslag
att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i
arbetstvister,
7. beträffande översyn av specialdomstolarna
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju26, 1990/91:Ju27,
1990/91:Ju29 yrkande 2, 1990/91:Ju406 och 1990/91:Ju810 yrkande
3,
res. 2 (m, fp, c)
8. beträffande avskaffande av bostadsdomstolen m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju29 yrkande 1,
1990/91:Ju401, 1990/91:Ju411 och 1990/91:Ju810 yrkande 4.
res. 3 (m, fp, c)
Stockholm den 16 april 1991
På justitieutskottets vägnar
Britta Bjelle
Närvarande: Britta Bjelle (fp),
Ulla-Britt Åbark (s),
Jerry Martinger (m),
Birthe Sörestedt (s),
Ingbritt Irhammar (c),
Bengt-Ola Ryttar (s),
Göthe Knutson (m),
Göran Magnusson (s),
Eva Johansson (s),
Göran Ericsson (m),
Lars Sundin (fp),
Anders Svärd (c),
Berith Eriksson (v),
Krister Skånberg (mp),
Sigrid Bolkéus (s),
Barbro Andersson (s) och
Jan Andersson (s).
Reservationer
1. Arbetsdomstolens sammansättning (mom. 4)
Berith Eriksson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som
börjar med "Mot den" och slutar med "till den" bort ha följande
lydelse:
Enligt utskottets mening handlar det emellertid inte enbart om
risken att en sådan situation som i Langborgermålet skall
uppstå. Den risken finns för övrigt alldeles klart åtminstone
när arbetsdomstolen prövar mål i en sammansättning med tre
ledamöter.
Det handlar också om att en facklig organisation eller en
enskild facklig medlem som är part i ett mål skall kunna känna
förtroende för domstolen. Det är mot den bakgrunden orimligt att
en intresserepresentant från LO skall ingå i domstolen i ett mål
där en syndikalistisk organisation för talan. Detsamma gäller
naturligtvis om parten är en enskild medlem i syndikalisterna.
Och lika orimligt är det att en intresserepresentant för ett
fackförbund deltar i målet efter det att samma fackförbund
förklarat sig inte vilja hjälpa den enskilde medlemmen att föra
sin talan.
Mot den här angivna bakgrunden drar utskottet slutsatsen att
arbetsdomstolen bör bestå av enbart ämbetsmannaledamöter i tre
typfall. Det första är om en facklig organisation som för talan
tillhör en centralorganisation som inte har rätt att utse
representanter i domstolen. Det andra är om en enskild medlem
som är part i ett mål är medlem i en sådan organisation eller
inte medlem i någon organisation alls. Och det tredje är om en
enskild part är medlem i en organisation som inte juridiskt
biträder den enskilde medlemmen och den organisationen har rätt
att utse intresserepresentanter i domstolen. Regeringen bör få i
uppdrag att snarast lägga fram ett förslag för riksdagen i
enlighet med de riktlinjer som nu dragits upp.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande arbetsdomstolens sammansättning
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju30 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Översyn av specialdomstolarna (mom. 7)
Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Ingbritt Irhammar
(c), Göthe Knutson (m), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp) och
Anders Svärd (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som
börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "behandlade
delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet är nu berett att ompröva detta ställningstagande,
och utskottet anser att en översyn av specialdomstolarna bör
göras. Arbetet bör bedrivas med utgångspunkten att flertalet
specialdomstolar bör avskaffas, och utskottet vill särskilt
understryka att starka rättssäkerhetsskäl talar för en
förändring i den riktningen. En sådan förändring av
domstolsorganisationen kan komma att medföra ett ökat behov av
expertmedverkan inom de allmänna domstolarna. Även den frågan
bör därför ingå i det utredningsuppdrag som enligt utskottets
uppfattning bör ges till domstolsutredningen. Regeringen bör
alltså ge domstolsutredningen tilläggsdirektiv med den
inriktning som utskottet nu angett. Detta bör ges regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha
följande lydelse:
7. beträffande översyn av specialdomstolarna
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju26,
1990/91:Ju27, 1990/91:Ju29 yrkande 2, 1990/91:Ju406 och
1990/91:Ju810 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
3. Avskaffande av bostadsdomstolen m.m. (mom. 8)
Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Ingbritt Irhammar
(c), Göthe Knutson (m), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp) och
Anders Svärd (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som
börjar med "Även i" och slutar med "och Ju810" bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser det för sin del utifrån principiella
utgångspunkter betänkligt att intresseorganisationer är
representerade i de dömande organen -- att utskottet i det
föregående godtagit att regeringsförslaget nu genomförs beror på
att förslaget gör en i och för sig otillfredsställande situation
något bättre. Utskottet är inte heller berett att medverka till
att intresseorganisationerna ges ett avgörande inflytande över
utformningen av den dömande verksamheten. Utskottets uppfattning
är sålunda att rättegångsutredningens förslag bör genomföras.
Att utskottets uppfattning har fog för sig bekräftas för övrigt
av att justitieministern i direktiven till domstolsutredningen
konstaterar att organisationen av arrende- och hyresnämnderna
inte är helt lyckad från effektivitets- och kostnadssynpunkt.
Regeringen bör sålunda få i uppdrag att lägga fram ett förslag
för riksdagen som innebär att bostadsdomstolens och nämndernas
verksamhet överförs till de allmänna domstolarna och som även
innefattar erforderliga resursförstärkningar, främst till de små
tingsrätterna. En målsättning bör vara att den av utskottet
förordade ordningen kan genomföras den 1 juli 1992. Vad
utskottet nu med anledning av motionerna Ju29, Ju401, Ju411 och
Ju810 uttalat bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 8 bort ha
följande lydelse:
8. beträffande avskaffande av bostadsdomstolen m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju29 yrkande
1, 1990/91:Ju401, 1990/91:Ju411 och 1990/91:Ju810 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.