I proposition 1990/91:100 bilaga 4 E (justitiedepartementet)
har regeringen (s. 67 och 68) berett riksdagen tillfälle att ta
del av vad som anförts i propositionen om lokalförsörjningen
inom kriminalvården m.m.
I proposition 1990/91:100 bilaga 4 E (justitiedepartementet)
har regeringen (s. 68 och 69) berett riksdagen tillfälle att ta
del av vad som anförts i propositionen om styrning av ekonomi
och resursutnyttjande samt rationaliseringskrav inom
kriminalvården.
I proposition 1990/91:100 bilaga 4 (justitiedepartementet)
har regeringen föreslagit riksdagen att för budgetåret 1991/92
till Kriminalvårdsstyrelsen (punkt E 1, s. 70 och 71) anvisa
ett förslagsanslag på 109 286 000 kr.,
till Kriminalvårdsanstalterna (punkt E 2, s. 72--77) anvisa
ett förslagsanslag på 2 479 803 000 kr.,
till Frivården (punkt E 3, s. 77--79) anvisa ett
förslagsanslag på 324368000 kr.,
till Maskin- och verktygsutrustning m.m. (punkt E 4, s. 79)
anvisa ett reservationsanslag på 20 000 000 kr.,
till Utrustning för kriminalvården (punkt E 5, s. 79 och 80)
anvisa ett reservationsanslag på 28 300 000 kr.,
till Utbildning av personal m.fl. (E 6, s. 80 och 81) anvisa
ett reservationsanslag på 30 245 000 kr.
Motionerna
1990/91:Ju501 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att kriminalvårdsverket får i
uppdrag att starta övergångshem på några orter i riket.
1990/91:Ju502 av Iris Mårtensson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en ny kriminalvårdsanstalt i
Hudiksvall.
1990/91:Ju503 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om information till dem som är omhändertagna i
kriminalvården.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So420.
1990/91:Ju504 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utländska brottslingars avtjänande av
svenska fängelsestraff i eget hemland.
1990/91:Ju505 av Sven-Olof Petersson (c) och Karl-Gösta
Svenson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att avslå
förslaget om nedläggning av kriminalvårdsanstalten i Karlskrona.
1990/91:Ju506 av Yvonne Sandberg-Fries m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar avslå förslaget i proposition
1990/91:100 om nedläggning av den slutna kriminalvårdsanstalten
i Karlskrona,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag som på annat
sätt, inom ramen för anslaget till kriminalvårdsanstalterna,
åstadkommer motsvarande besparingseffekter.
1990/91:Ju507 av Charlotte Branting (fp) vari yrkas att
riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag om nedläggning
av kriminalvårdsanstalten i Karlskrona.
1990/91:Ju508 av Ulla Pettersson (s) och Gunhild Bolander (c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av en ny
kriminalvårdsanstalt i Visby.
1990/91:Ju509 av Karin Starrin och Gunnar Björk (båda c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
projektering och byggstart av en ny lokalanstalt i Hudiksvall
skall ske.
1990/91:Ju510 av Kent Lundgren m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att de bestämmelser i nuvarande lag som
föreskriver återanpassning av interner i kriminalvården till
samhället skall tillämpas,
2. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning
tillsätts för att ta fram förslag till ny inriktning av
kriminalvården i enlighet med den anda och de intentioner som
motionen redovisar.
1990/91:Ju620 av Margareta Gard m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bl.a. kvinnors rätt till information om
permissioner, tid för frisläppande och vid rymning när mannen är
intagen på kriminalvårdsanstalt.
1990/91:Ju624 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om ersättande av
livstidsstraffet med tidsbestämt straff.
1990/91:Ju627 av Birgit Henriksson och Göran Ericsson (båda m)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till
ändrad lagstiftning beträffande samhällstjänst i enlighet med
vad som i motionen anförts.
1990/91:Ju703 av Allan Ekström (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar om sådan ändring av rättegångsbalken att häktning får
ske i avbidan på att i skyddstillsynens form beslutad
kontraktsvård kan påbörjas.
1990/91:Ju802 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om påföljdssystemets utformning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att beteckningen kriminalvårdsanstalt i
relevant lagstiftning bör ersättas av beteckningen fängelse,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om strängare straff vid vanebrottslighet,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om villkorligt fängelse,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att påföljden skyddstillsyn skall
avskaffas,
12. att riksdagen beslutar att ändra brottsbalken och lagen
(1974:203) om kriminalvård i anstalt så att den obligatoriska
villkorliga frigivningen upphävs,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om särbehandling av intagna i fängelser,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om permissioner till intagna i fängelser,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om narkotikamissbruk i fängelser,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bevakning av fängelsedömda,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rehabilitering av dömda brottslingar.
1990/91:Ju803 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om användningen av och utformningen av
fängelsestraff,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en förutsättningslös utvärdering av
systemet med villkorlig frigivning,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skärpta krav på dem som är villkorligt
frigivna,
7. att riksdagen beslutar om sådana ändringar i lagstiftningen
om kontraktsvård som föranleds av motionens förslag,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler om
villkorlig fängelsedom enligt vad i motionen anförts,
10. att riksdagen beslutar om sådan ändring i tillämpliga
lagar att förutsättningarna att särbehandla intagna dömda till
fängelse i lägst två år i permissionsfrågor ökar,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om krav på skötsamhet vid permissioner,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om frivårdsmyndigheterna inom kriminalvården,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om den s.k. normaliseringsprincipen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rätten för kvinnliga intagna att välja att
bli placerade isolerat från manliga intagna,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om systemet för disciplinpåföljd inom
kriminalvården,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en genomgripande utvärdering av 1974 års
kriminalvårdsreform inom ramen för en parlamentarisk utredning.
1990/91:Ju804 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rätten för intagna att bli placerade på
narkotikafria anstalter,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bekämpning av narkotika på anstalterna,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skärpta straff för återfallsbrottslighet.
1990/91:Ju821 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
återinförande av fakultativ villkorlig frigivning efter två
tredjedelar av avtjänad strafftid,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att straffsatserna generellt ej får
sänkas,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skärpt påföljd vid upprepad och/eller grov
brottslighet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ökad restriktivitet av reglerna för
permissioner, frigång för de extremt brottsaktiva, samt för
grova vålds- och narkotikabrottslingar som återfallit i brott,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om särbehandling av dem som dömts till
fängelse i lägst två år,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en utvidgning av försöksverksamheten med
samhällstjänst att omfatta hela landet,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av förändrade regler rörande
påföljden samhällstjänst så att påföljden också kan omfatta unga
lagöverträdare,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utveckling av behandlingsprogram för
våldsmän,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om narkotikafria anstalter, ökad
differentiering av narkomaner och icke-narkomaner vid beslut om
anstaltsplacering m.m., skärpt narkotikakontroll på anstalt och
införande av särskilda motivationsavdelningar i
kriminalvårdsanstalt,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om intagnas rätt att välja placering på
narkotikafri anstalt,
47. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av en god eftervård.
49. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bevakningen i kriminalvårdsanstalt,
50. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om frivårdens utökade arbetsuppgifter m.m.,
51. att riksdagen till Frivården anvisar 5 000 000 kr. utöver
vad regeringen föreslagit, eller således 329 368 000 kr.,
57. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en parlamentarisk utredning med uppdrag
att se över 1973 års kriminalvårdsreform.
1990/91:Ju823 av Britta Bjelle m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om straffsatser vid återfallsbrottslighet,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler om
samhällstjänst för 15--17-åringar, i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1990/91:Ju826 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om narkotikafria anstalter.
1990/91:Ju832 av Britta Bjelle m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om information till brottsoffer när
brottslingar släpps från tvångsvård, kriminalvård eller häkte.
1990/91:Ju835 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
6. att riksdagen hos regeringen för budgetåret 1991/92 begär
en minskning av anslaget för Kriminalvårdsanstalterna med
10000000 kr. enligt vad i motionen anförts om att minska
antalet platser på kriminalvårdsanstalter,
7. att riksdagen till Frivården för budgetåret 1991/92 anslår
10000000 kr. utöver vad regeringen föreslagit eller således
334368000 kr. enligt vad i motionen anförts om utbyggnad av
frivårdsalternativen,
11. att riksdagen för budgetåret 1991/92 minskar anslaget till
Kriminalvårdens transporter med 2 500 000 kr. enligt vad i
motionen anförts om orimligt höga kostnader för fångtransporter.
1990/91:Ju836 av Krister Skånberg m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om humanisering av kriminalvården,
4. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
tillämpningen av 7 § tredje stycket kriminalvårdslagen i syfte
att förbättra de dömdas rättsliga ställning,
5. att riksdagen hos regeringen begär en utredning som går ut
på att förtroenderåd i princip bör finnas på varje
kriminalvårdsanstalt och att förtroenderådens rättsliga
ställning stärks.
1990/91:Ju837 av Ingvar Eriksson och Ulf Melin (båda m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förverkandet av passen för grova
narkotikabrottslingar och andra grova brottslingar som står
under övervakningsnämnds uppsikt.
1990/91:Ju839 av Ulla Tillander (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en utredning om samhällstjänst för
ungdomar i åldersgruppen 15--18 år.
Utskottet
Verksamhetens mål och inriktning
Flera motioner berör kriminalvårdens mål och inriktning. I
motionerna Ju803 och Ju821 begärs att en utvärdering av
1973 års kriminalvårdsreform skall ske inom ramen för en
parlamentarisk utredning. Utvärderingen bör enligt motionärerna
syfta till att överväga om de hittillsvarande målen för
kriminalvården fortfarande i alla avseenden skall gälla och om
de medel som står till förfogande i så fall är de riktiga. I
motionen Ju510 hemställs att en utredning med inriktning på
en humanare kriminalvård tillsätts.
Utskottet har tidigare behandlat och avstyrkt bifall till
liknande motioner (se 1989/90:JuU22 s. 1 f och där gjord
hänvisning). Utskottet har uttalat att någon genomgripande
utvärdering av reformen på det sätt som nu förespråkas i
motionerna inte är erforderlig. Ambitionen måste, har utskottet
ansett, alltjämt vara att så långt det är möjligt med hänsyn
till kravet på samhällsskydd och differentiering underlätta de
dömdas anpassning i samhället och att motverka de skadliga
följderna av frihetsberövandet. Utskottet har samtidigt betonat
att det är angeläget att det fortlöpande sker en utveckling av
behandlingsmetoderna och arbetsformerna i övrigt inom
kriminalvården.
Kriminalvården har också under senare tid varit föremål för
ett omfattande översynsarbete när det gäller innehåll,
organisation och verksamhetsformer. Översynsarbetet när det
gäller verkställighetsinnehållet sker genom en arbetsgrupp inom
regeringskansliet i samråd med kriminalvårdsstyrelsen. Även
påföljdsutredningen skall enligt sina direktiv (dir. 1990:11)
överväga möjligheterna till att vidareutveckla innehållet i de
påföljder som utgör alternativ till fängelsestraffet och vidare
se över vissa frågor om verkställigheten av fängelsestraffet.
Utskottet saknar anledning att frångå sina tidigare
ställningstaganden och anser att det inte finns skäl för
riksdagen att initiera en parlamentarisk utredning med uppgift
att se över kriminalvårdslagstiftningen. Motionsyrkandena härom
avstyrks.
Inte heller är utskottet berett att tillmötesgå det
utredningskrav som framställts i motion Ju510. Yrkandet
avstyrks.
I motionerna Ju510 och Ju836 förespråkas en
humanisering av kriminalvården där återanpassningen av
klienterna sätts främst.
Som framgår ovan pågår det ett arbete med att på olika sätt
förbättra verkställighetsinnehållet i de olika påföljder som
vårt påföljdssystem innehåller. Målsättningen är givetvis att de
grundläggande tankarna bakom kriminalvårdsreformen skall kunna
förverkligas. I likhet med justitieministern (budgetprop. s. 38)
kan utskottet dock konstatera att kriminalvårdens klienter till
stor del är starkt missgynnade i de flesta avseenden. Samtidigt
som kriminalvårdens ambitionsnivå här är hög bör svårigheterna
med att lyckas med de åtgärder som vidtas för att främja de
dömdas återanpassning beaktas. Det krävs också, vilket utskottet
understrukit i flera sammanhang, en medverkan från andra
samhällsorgan för att ge de dömda en rimlig social plattform.
Eftersom kriminalvårdens klienter har samma principiella rätt
som andra medborgare till den service och omsorg som samhället
tillhandahåller är det viktigt att samarbetet fortlöpande
utvecklas mellan kriminalvården och andra samhällsorgan, främst
socialtjänsten, arbetsmarknadsmyndigheter och den allmänna
hälso- och sjukvården. Som framgår bl.a. i det följande pågår
sådant arbete.
Enligt utskottets uppfattning saknas det anledning för
riksdagen att göra något uttalande i anledning av motionerna
Ju510 och Ju836 i nu behandlade delar.
Lokalförsörjningen inom kriminalvården m.m.
I propositionen har regeringen (s. 67 och 68) berett riksdagen
tillfälle att ta del av vad justitieministern anfört om
lokalförsörjningen inom kriminalvården m.m.
Byggnadsstyrelsen är lokalhållare för häktena och
kriminalvårdsanstalterna samt för kriminalvårdsstyrelsen,
regionmyndigheterna och frivårdsorganisationen.
Kriminalvårdsstyrelsen svarar dock för drift och löpande
underhåll av anstalterna.
Medel för investeringar i byggnader för kriminalvården
beräknas under sjunde huvudtiteln, avsnittet Investeringar m.m.
I gällande investeringsplan för kriminalvården har kostnadsramar
om 334,5 milj.kr. beräknats för pågående och redan beslutade
objekt.
Justitieministern anmäler att en arbetsgrupp inom
regeringskansliet tillsammans med kriminalvårdsstyrelsen och
byggnadsstyrelsen (jfr prop. 1989/90:100, bil. 4, s. 84 och 85)
har påbörjat arbetet med att göra en samlad bedömning av hur det
framtida anstaltsbyggandet bör ske. Enligt arbetsgruppen kan
kriminalvårdsanstalten Härlanda läggas ned utan att platsantalet
i anstaltsorganisationen förändras eftersom nedläggningen
samordnas med en planerad ombyggnad av kriminalvårdsanstalten
Skogome. Vidare planeras, anmäler justitieministern, byggandet
av paviljonger om vardera 20--25 platser vid tre av de nya
anstalterna i den slutna lokalanstaltsorganisationen.
Justitieministerns avsikt är att föreslå regeringen att
kriminalvårdsstyrelsen får i uppdrag att närmare utreda och
lämna förslag till lokalisering och utformning av dessa
paviljonger. Hon anmäler vidare bl.a. att byggstart för en
lokalanstalt i Vänersborg beräknas kunna ske under budgetåret
1991/92 och att ett nytt häkte tas i bruk i Karlskrona under
våren 1992.
I motionerna Ju502, Ju508 och Ju509 hemställs att
nya kriminalvårdsanstalter uppförs i Hudiksvall resp. Visby.
Yrkandena motiveras främst med att nuvarande lokaler är
otillfredsställande såväl för personalen som för de intagna.
Enligt vad som framgår av kriminalvårdsstyrelsens
anslagsframställning föreligger det behov av nya anstalter i de
berörda orterna. Motsvarande behov föreligger emellertid även
beträffande andra orter i landet, och som utskottet tidigare
anfört vid ställningstagande till liknande motionsyrkanden är
det inte möjligt för utskottet att prioritera ett eller flera
angelägna projekt framför andra (se senast 1989/90:JuU22 s. 4).
Utskottet intar alltjämt denna ståndpunkt och avstyrker bifall
till nu behandlade motioner. Utskottet förutsätter emellertid
att den nämnda arbetsgruppen skyndsamt tar ställning till det
fortsatta anstaltsbyggandet speciellt på av
kriminalvårdsstyrelsen prioriterade orter.
Styrning av ekonomi och resursutnyttjande m.m.
I propositionen har regeringen (s. 68 och 69) berett riksdagen
tillfälle att ta del av vad justitieministern anfört om styrning
av ekonomi och resursutnyttjande samt rationaliseringskrav inom
kriminalvården.
Utskottet lämnar utan erinran vad justitieministern anfört.
Kriminalvårdsstyrelsen
Medelstilldelningen
Regeringen har under punkt E 1 (s. 70 och 71) föreslagit
riksdagen att till Kriminalvårdsstyrelsen anvisa ett
förslagsanslag på 109 286 000 kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Information om HIV/aids
I motion Ju503 framförs önskemål om att intagna i anstalt
i förebyggande syfte skall få information om HIV/aids.
Motionärerna föreslår en utbildningsmodell efter förebild från
norska fängelser där de intagna av specialutbildad personal
gruppvis får sexualundervisning och undervisning i
spruthantering, allt i syfte att skydda sig mot smitta.
Särskilda medel för bekämpningen av HIV/aids inom
kriminalvården har anvisats sedan budgetåret 1986/87. I årets
budgetproposition har justitieministern föreslagit att 14 milj.
kr. beräknas för ändamålet.
Medlen har använts bl.a. för uppsökande verksamhet vid
häktena. Vid de riksanstalter och lokalanstalter som har en hög
andel narkotikamissbrukare har inrättats extra tjänster för s.k.
motivatörer, och 13 halvtidstjänster för översköterskor har
tillfälligt utökats till heltidstjänster.
Inom kriminalvården förbereds ytterligare informationsinsatser
när det gäller HIV/aids. Målet för dessa insatser är att alla
klienter någon gång under tiden i kriminalvård får information
bl.a. om riskbeteenden. Informationsmaterial, som innehåller
information om hur man skyddar sig mot smitta både vid sexuella
kontakter och vid spruthantering, har tagits fram. Regionala
handledare har utbildats för att bistå de lokala enheterna att
hitta formerna för klientinformationen. Tanken är att varje
myndighet skall ha ett utarbetat handlingsprogram beträffande
insatserna för att bekämpa drogmissbruk och HIV/aids. Av
kriminalvårdens allmänna råd (ARK 1990:1) framgår att
kriminalvårdsstyrelsen anser det lämpligt att information om
droger och HIV/aids sker i små grupper genom föreläsningar,
diskussioner och grupparbeten.
Som framgår av den lämnade redovisningen pågår ett arbete i
den riktning som motionärerna eftersträvar, och utskottet kan
inte se några egentliga skillnader på den modell som föreslås i
motionen och den som enligt kriminalvårdsstyrelsens
rekommendationer kan användas inom den svenska kriminalvården.
Utskottet anser att motionen får anses tillgodosedd.
Straffverkställighet av fängelsestraff i den dömdes hemland
I motion Ju504 begärs ett riksdagsuttalande om att i
Sverige till fängelse dömda utländska medborgare i ökad
utsträckning bör överföras till sina hemländer för
verkställighet av straffet. När det gäller utländska intagna som
jämte fängelse dömts till utvisning bör enligt motionären ett
sådant överförande kunna ske oberoende av den dömdes samtycke.
Inom Norden förekommer sedan gammalt ett långtgående samarbete
i fråga om domsverkställighet, som regleras genom enhetlig
lagstiftning.
Även inom Europarådet har bedrivits arbete på att få till
stånd ett sådant samarbete, och Sverige har tillträtt två inom
rådet utarbetade konventioner på området. År 1972 tillträdde
Sverige konventionen om brottmålsdomars internationella
rättsverkningar (brottmålsdomskonventionen). I samband härmed
antogs lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande
verkställighet av brottmålsdom (prop. 1972:98, JuU 16 och 26,
rskr. 233 och 285). Då brottmålsdomskonventionen kom att
tillämpas ytterst sparsamt utarbetades bl.a. av dessa skäl
ytterligare en konvention på området, konventionen den 21 mars
1983 om överförande av dömda personer (överförandekonventionen).
Sverige tillträdde den konventionen år 1983 (prop. 1983/84:197,
JuU 1984/85:1, rskr. 8).
Överförandekonventionen skiljer sig från
brottmålsdomskonventionen bl.a. på så sätt att den förutsätter
den dömdes medgivande till överförandet.
Brottmålsdomskonventionen har tillträtts av Cypern, Danmark,
Nederländerna, Norge, Turkiet och Österrike.
Överförandekonventionen har tillträtts av Amerikas Förenta
stater, Belgien, Canada, Cypern, Danmark, Finland, Frankrike,
Grekland, Italien, Luxenburg, Nederländerna, Schweiz, Spanien,
Storbritannien och Nordirland, jämte vissa områden för vilkas
internationella förbindelser Storbritannien ansvarar, Turkiet
och Österrike.
Sverige ingick år 1989 en överenskommelse med Thailand (SÖ
1990:35) om samarbete rörande verkställighet av straffrättsliga
påföljder. Underhandlingar pågår med Ungern om ett sådant avtal.
Fortlöpande pågår, enligt vad utskottet erfarit, ett visst
arbete från svensk sida för att få till stånd ytterligare sådana
bilaterala avtal. I dessa sammanhang har framkommit att
ytterligare staters anslutning till överförandekonventionen kan
förutses mot bakgrund av utvecklingen i Östeuropa. Enligt vad
utskottet erfarit träffas också från tid till annan för
särskilda fall överenskommelser om överflyttande av
straffverkställighet till främmande stat.
Under åren 1989 och 1990 flyttades verkställigheten av
fängelsestraff jämlikt överförandekonventionen över till
utomnordiskt land i 13 fall. Under år 1991 har hittills sådana
framställningar gjorts beträffande sex intagna i anstalt.
Utskottet har tidigare vid flera tillfällen (JuU 1981/82:44 s.
9, JuU 1982/83:25 s. 10 f, JuU 1984/85:1 s. 8 och JuU 1984/85:36
s. 7 f) uttalat sig för värdet från humanitär synpunkt av att en
i Sverige dömd utlänning får möjlighet att avtjäna straffet i
sitt hemland. I sammanhanget vill utskottet erinra om att
regeringen nyligen föreslagit riksdagen ett sådant förfarande
när det gäller dömda till rättspsykiatrisk vård (prop.
1990/91:58 s. 485 f).
I samband med att riksdagen hade att ta ställning till frågan
om huruvida Sverige skulle tillträda överförandekonventionen
(JuU 1984/85:1) uttryckte utskottet sitt beklagande över att
konventionen delvis fått en annan utformning än som varit
önskvärt från svensk sida; det hade även enligt utskottets
uppfattning onekligen varit en fördel om verkställigheten kunnat
överföras oberoende av samtycke från den dömde när det gäller
utländska intagna som jämte fängelse dömts till utvisning.
Utskottet utgick från att Sverige i det fortsatta
internationella arbetet på området söker få de svenska
intressena tillgodosedda.
Inom Europarådet pågår för närvarande en översyn av bl.a. de
konventioner som är aktuella när det gäller överföring av
straffverkställighet mellan olika länder. Tanken är att en enda
konvention skall ersätta de tidigare konventionerna.
Utskottet utgår från att utskottets tidigare uttalande, vilket
ligger i linje med motionsönskemålet, beaktas i detta arbete
utan någon särskild åtgärd från riksdagens sida. Med dessa
uttalanden avstyrker utskottet bifall till motionen.
Kriminalvårdsanstalterna
Medelstilldelningen m.m.
Regeringen har under punkt E 2 (s. 72--77) föreslagit
riksdagen att till Kriminalvårdsanstalterna anvisa ett
förslagsanslag på 2 479 803 000 kr.
Förslaget innebär att anslaget till kriminalvårdsanstalterna
räknas upp med drygt 458 milj.kr.
Justitieministern anför beträffande utnyttjandet av
anstalts- och häktesorganisationen m.m. att beläggningen vid
såväl anstalter som häkten legat på oförändrad nivå de senaste
två åren. En viss uppgång skedde under hösten 1990 såväl vid
anstalter som vid häkten, men ökningen inom
anstaltsorganisationen har varit koncentrerad till de öppna
platserna.
Mot bakgrund av den låga beläggningsnivån för de slutna
lokalanstalterna under de senaste två åren har justitieministern
bedömt att något av de cellfängelser från 1800-talet som ingår i
anstaltsorganisationen bör läggas ned. Hon föreslår att den
slutna lokalanstalten i Karlskrona stängs och att nedläggningen
samordnas med öppnandet av det häkte som för närvarande uppförs
i Karlskrona.
I motionerna Ju505, Ju506 och Ju507 förespråkas
fortsatt verksamhet vid Karlskronaanstalten varvid i motion
Ju506 anförs att detta kan komma till stånd genom en alternativ
besparing. I motionerna hänvisas bl.a. till att anstalten av
kriminalvårdsstyrelsen bedömts som helt funktionsduglig trots
sin ålder, att verksamheten vid anstalten präglas av den nya
ordningen vid anstalterna innebärande att särskilda program
upprättats för de intagna samt att vårdarna deltar aktivt i
behandlingsarbetet m.m.
Inför utskottet har i ärendet uppvaktning skett från bl.a.
berörd personal vid kriminalvårdsanstalten i Karlskrona och från
Karlskrona kommun. Därvid har framförts särskilt
regionalpolitiska skäl för ett bibehållande av verksamheten vid
anstalten.
Som anförs i propositionen (s. 74) har beläggningen vid de
slutna lokalanstalterna under hösten 1990 legat kring 83 %
räknat på platsantalet för den nuvarande organisationen. Detta
ligger något under den av statsmakterna fastslagna idealnormen
på 85%, som krävs för en önskad differentiering av de intagna.
En analys av platsbehovet i Malmöregionen visar också,
Karlskronaanstalten borträknad, på ett visst överskott av slutna
lokalanstaltsplatser. Mot denna bakgrund och med hänsyn till de
rationaliseringskrav som finns på anstaltsorganisationen har
utskottet förståelse för regeringens förslag om en nedläggning
av anstalten. Häremot skall emellertid ställas de
regionalpolitiska effekter som en nedläggning av anstalten kan
komma att få, och utskottet vill också erinra om att
arbetsmarknadsutskottet under förra riksmötet (1989/90:AU13 s.
192) uttalade att regeringen på grund av Blekinges speciella
situation uppmärksamt bör följa utvecklingen där.
Utskottet förutsätter att regeringen, innan en nedläggning
sker, särskilt beaktar detta. Visar det sig att en fortsatt
drift vid anstalten inte är möjlig, utgår utskottet från att
regeringen, för att mildra effekterna av en nedläggning,
medverkar till en smidig lösning när det gäller
personalsituationen på anstalten. Utskottet tänker därvid på nya
arbetstillfällen vid det nyuppförda häktet.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna
Ju505, Ju506 och Ju507.
I motion Ju835 begärs att ytterligare 50 slutna
fängelseplatser stängs och att anslaget minskas med 10 milj.kr.
Medlen bör, enligt motionärerna, överföras till frivården för en
utveckling av kontraktsvården. I samma motion begärs vidare en
nedbantning av transportkostnaderna inom kriminalvården.
Anslaget bör då enligt motionärerna kunna minskas med
ytterligare 2,5 milj.kr. Av dessa medel bör 1 milj.kr. överföras
till brottsofferjourerna, och 1,5 milj.kr. bör användas för
fortbildning av nämndemän, anser motionärerna.
Utskottet ansluter sig till justitieministerns förslag till
medelsanvisning och avstyrker bifall till motion Ju835 i nu
behandlade delar.
Narkotikafrågor m.m.
I motionerna Ju802, Ju804, Ju821 och Ju826 begärs
olika åtgärder i syfte att komma till rätta med
narkotikamissbruket på kriminalvårdsanstalterna. I motionerna
begärs dels mer differentiering mellan intagna med utgångspunkt
i deras narkotikavanor, dels rätt för intagna att bli
narkotikafritt placerade. I flertalet av motionerna framförs
krav på skärpt och effektivare kontroll inom anstalterna när det
gäller bl.a. rätt till besök m.m.
Som tidigare kan utskottet konstatera att narkotikasituationen
sedan lång tid utgör ett svårbemästrat problem inom
kriminalvården.
Utskottet har tidigare behandlat liknande yrkanden som i de nu
aktuella motionerna (se 1989/90:JuU22 s. 10 f och där lämnad
redovisning).
Vid dessa tillfällen har utskottet erinrat om att självklara
riktmärken för narkotikapolitiken på kriminalvårdens område
måste vara att intagna utan narkotikaproblem och sådana som vill
bli av med sitt missbruk inte skall behöva komma i kontakt med
narkotika under anstaltsvistelsen, att missbrukare avskärs från
tillförsel av droger och att intagna förhindras att bedriva
narkotikahandel inom anstalterna och ute i samhället.
Utskottet har konstaterat att det utförs ett ambitiöst och
medvetet arbete mot narkotika inom kriminalvårdens olika organ.
Utskottet har noterat att det är väl sörjt för möjligheter till
differentiering på riksanstalterna samtidigt som vård och
behandling kan erbjudas missbrukare som vill upphöra med sitt
missbruk. Utskottet har däremot konstaterat att det på landets
lokalanstalter saknats, på något undantag när, såväl
narkotikafria avdelningar som särskilda avdelningar för intagna
som inte missbrukar narkotika; dock kunde utskottet senast förra
våren konstatera att även här skett en viss förbättring.
År 1989 gav regeringen kriminalvårdsstyrelsen i uppdrag att ta
initiativ till att samtliga kriminalvårdsanstalter skulle
upprätta och genomföra handlingsplaner för verksamhetens
innehåll. På anstalter med en hög andel narkotikamissbrukare
borde inriktningen, enligt uppdraget, vara att upprätta och
genomföra lokala handlingsplaner mot narkotika.
Som framgår av budgetpropositionen (s. 75 f) har
kriminalvårdsstyrelsen i en delrapport i augusti 1990 redovisat
de åtgärder som vidtagits med anledning av uppdraget. Av
rapporten framgår bl.a. att lokala handlingsprogram har
upprättats vid de flesta anstalter. I programmen ingår som en
viktig del olika åtgärder för att förhindra införsel av
narkotika och för att informera och motivera missbrukare till
behandling. Allt fler anstalter planerar att införa en
differentiering inom anstalten genom att inrätta
motivationsavdelningar för missbrukare och genom att reservera
andra avdelningar för intagna utan missbruksproblem. Målet är
att varje intagen skall ha en kontaktman bland personalen som
svarar för information, behandlings- och permissionsplanering,
myndighetskontakter m.m.
Justitieministern förordar i propositionen (s. 76) att
kriminalvårdsverket tillförs resurser i syfte att underlätta att
de lokala handlingsprogrammen genomförs. Hon har beräknat
sammanlagt 8,7 milj.kr. för bl.a. projektverksamhet på
kriminalvårdsanstalter och häkten, personalutbildning och
kostnader för vikarier som uppkommer till följd av den ökade
satsningen på utbildning.
Enligt vad utskottet erfarit avser kriminalvårdsstyrelsen att
senast i kommande anslagsframställning redovisa hur arbetet med
upprättandet av de lokala handlingsprogrammen fortlöper.
Utskottet kan nu liksom tidigare år konstatera att ett
medvetet och ambitiöst arbete mot narkotika bedrivs inom
kriminalvårdens olika organ. Kriminalvårdsstyrelsen har också
givit ut rekommendationer för hur arbetet mot droger och
HIV/aids inom kriminalvården bör bedrivas (ARK 1990:1). I
anledning av motionsönskemålen vill utskottet peka på att här
finns rekommendationer bl.a. om dagliga visitationer i anstalt
och om urinprovstagning. Mot den angivna bakgrunden anser
utskottet att det för närvarande inte finns anledning för
riksdagen att göra något uttalande om ytterligare åtgärder
utöver dem som redan pågår eller planeras.
Utskottet avstyrker bifall till nu berörda yrkanden i
motionerna Ju802, Ju804, Ju821 och Ju826.
Särbehandling av långtidsdömda
I motionerna Ju802, Ju803 och Ju821 begärs att
särbehandling jämlikt 7§ tredje stycket lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt (KvaL) skall kunna ske av intagen som
dömts till fängelse i lägst två år oavsett brottslighetens
karaktär. Allmänhetens skyddsintresse bör här, enligt
motionärerna, sättas i första rummet.
Utskottet har tidigare avstyrkt bifall till liknande motioner
(se 1989/90:JuU22 s. 13 f och där gjord hänvisning). Utskottet
har därvid hänvisat till vad utskottet anförde när de aktuella
bestämmelserna fick sin nuvarande lydelse (prop. 1987/88:130,
JuU43, rskr. 361), nämligen att bl.a. bekämpandet av
narkotikabrottsligheten motiverade kravet på fängelse i lägst
två år för sådan brottslighet. När det sedan gällde frågan om
brott av annat slag ansåg utskottet gränsen på fängelse i fyra
år väl avvägd. Utskottet har uttalat att ett önskemål på sikt
bör vara att det införs en så enhetlig reglering som möjligt
såvitt gäller samtliga långtidsdömda.
Utskottet saknar anledning att frångå sin tidigare bedömning
och avstyrker bifall till nu berörda yrkanden i motionerna
Ju802, Ju803 och Ju821.
I motion Ju836 begärs en utredning om tillämpningen av den
aktuella bestämmelsen.
Enligt vad utskottet erfarit gör påföljdsutredningen en
översyn av tillämpningen av den aktuella regleringen. Enligt
utskottets mening saknas det anledning för riksdagen att
initiera ytterligare en utredning i ärendet. Motionsyrkandet
avstyrks.
Kvinnor på lokalanstalt
I motion Ju803 begärs ett tillkännagivande om att
kvinnliga intagna skall ha rätt att bli placerade isolerade från
manliga intagna.
Utskottet har tidigare vid behandlingen av liknande
motionsönskemål konstaterat att det numera är väl sörjt för
möjligheter till differentiering av kvinnliga intagna i den
riktning som motionärerna eftersträvar och avstyrkt bifall till
motionerna (se senast 1989/90:JuU22 s. 15 f).
Under beredningen av detta ärende har utskottet från
kriminalvårdsstyrelsen inhämtat att alla kvinnliga intagna som
så önskar kan genomföra sin anstaltsvistelse skilda från manliga
intagna. Tillgodoseende av närhetsprincipen kan dock av
naturliga skäl samtidigt inte upprätthållas fullt ut eftersom
antalet kvinnliga intagna är så litet. Mot bakgrund av det
anförda avstyrker utskottet bifall till motion Ju803 i nu berörd
del. Utskottet vill emellertid liksom tidigare uttala att det är
angeläget att fortsatta ansträngningar görs inom kriminalvården
så att intagna kvinnors behov kan tillgodoses också på anstalter
med både manliga och kvinnliga intagna.
Verkställighetsinnehållet
I motionerna Ju802 och Ju803 tas upp frågor om
rehabiliterande åtgärder i kriminalvårdsanstalt. Här begärs
uttalanden om bl.a. ökad yrkesutbildning och social träning
för intagna.
Utskottet konstaterade vid behandling av liknande
motionsönskemål förra året att tillgång till såväl teoretisk som
yrkesinriktad utbildning finns för intagna i anstalt, ävensom
möjligheter till social träning (1989/90:JuU9 s. 14 f och
1989/90:JuU22 s. 17 f). Utskottet konstaterade att andelen
intagna som genomgår yrkesutbildning var liten i förhållande
till dem som genomgår teoretisk utbildning, och utskottet utgick
från att kriminalvårdsstyrelsen i samråd med skolöverstyrelsen
och arbetsmarknadsverket anordnar den undervisning och
utbildning som de intagna har behov av. Arbetsmarknadsverket och
kriminalvårdsstyrelsen har nyligen i ett handlingsprogram
klargjort ansvarsfördelningen mellan de olika verken. Enligt vad
utskottet erfarit finns vidare planer på att träffa ett särskilt
avtal mellan parterna om intensifierade insatser för
yrkesutbildning i anstalt. Yrkesutbildningen skall integreras
med anstaltens produktion.
Utskottet välkomnar dessa planer och kan konstatera att sådan
rehabiliterande verksamhet som efterlyses i motionerna redan
förekommer vid anstalterna. Något riksdagsuttalande i frågan är
enligt utskottets mening inte erforderligt. Motionerna avstyrks
i berörda delar.
I motion Ju821 förordas en vidareutveckling av
verksamheten med behandling i anstalt av intagna män som
begått våldsbrott mot kvinnor.
Senast förra året behandlade utskottet liknande
motionsönskemål (1989/90:JuU22 s. 16 f). Utskottet ansåg i
likhet med motionärerna att det är angeläget att
behandlingsverksamhet av här aktuellt slag prioriteras inom
anstaltsvården. Med tanke på att sådan verksamhet var i full
gång och på att ytterligare verksamhet i denna riktning
planerades, fanns det emellertid inte anledning för riksdagen
att göra något särskilt uttalande i saken.
Utskottet anser det värdefullt att den verksamhet som bedrivs
på området inom kriminalvården utvidgats. Vikten av att
verkställighetstiden utnyttjas för att rehabilitera personer som
dömts för vålds- och sexualbrott kan dock, enligt utskottets
uppfattning, inte nog understrykas. Den verksamhet med
behandling av personer, dömda för sexualbrott och våldsbrott,
som bedrivs inom kriminalvården bör därför ytterligare utökas
och intensifieras. Målet måste vara att de intagna som vill och
har behov av det skall kunna erhålla sådan behandling. De
erfarenheter som redan vunnits under den hittillsvarande
verksamheten bör också tillvaratas i det ordinarie
behandlingsarbetet med de intagna. Det får ankomma på regeringen
att vidta erforderliga åtgärder härför. Vad utskottet nu uttalat
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Permissioner m.m.
Yrkanden om stramare permissionsföreskrifter framförs i
motionerna Ju802, Ju803 och Ju821.
Utskottet har så sent som i höstas behandlat liknande
motionsönskemål (se 1990/91:JuU2 s. 27 f). En redogörelse för
den närmare utformningen av de aktuella
permissionsföreskrifterna finns i utskottets betänkande
1989/90:JuU9 s. 9 ff.
I maj 1990 uppdrog regeringen till kriminalvårdsstyrelsen att
se över tillämpningen av regleringen av permissioner för intagna
i kriminalvårdsanstalt. Bakgrunden till uppdraget var bl.a. att
det rådde stora skillnader mellan olika permissionsformer när
det gäller misskötsamhet. Misskötsamheten varierade också mellan
olika anstaltskategorier.
Kriminalvårdsstyrelsen har nyligen redovisat uppdraget.
Styrelsen anser inte att några regeländringar behövs. Däremot
har i information till anställda inom kriminalvården betonats
att syftet med det nya permissionssystem som infördes den 1 juni
1989 var att antalet missskötta permissioner skulle minska och
att utgångspunkterna var att systemet skulle präglas av större
fasthet och konsekvens. I redovisningen anförs att de nya
reglerna haft mycket god effekt och att de misskötta
permissionerna har minskat under budgetåret 1989/90 jämfört med
tidigare år. Andelen misskötta regelbundna permissioner uppges
ha minskat med mer än 25%. Vid de slutna lokalanstalterna har
antalet regelbundna permissioner minskat med 18% och
misskötsamheten vid sådana permissioner med drygt 33%. Totalt
beviljades under budgetåret 1989/90 44 028 permissioner. Av
dessa missköttes 1430 (3,2%), varav 1 000 genom uteblivande
efter permission. Budgetåren dessförinnan har den totala
misskötsamheten legat konstant på 4%.
Av redovisningen framgår också att permissionsföreskrifterna
har kompletterats när det gäller bestämmande av
kvalifikationstid och permissionsplanering. Om det inte är
obehövligt i det enskilda fallet skall information om den
intagne regelmässigt inhämtas från polis och åklagare.
Utskottet har tidigare vid behandlingen av liknande
motionsönskemål betonat att gällande permissionsföreskrifter i
stort sett tillgodoser de önskemål som framförts.
Kriminalvårdsstyrelsens nyss nämnda redovisning tyder också på
detta. Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall till
berörda motionsyrkanden.
I motionerna Ju620 och Ju832 begärs ett
tillkännagivande om brottsoffers rätt till information om
permissioner och tid för frigivande när gärningsmannen är
intagen i kriminalvårdsanstalt. I den sistnämnda motionen
framförs också krav på sådan information bl.a. när
gärningsmannen dömts till tvångsvård.
Senast förra året behandlade utskottet motionsönskemål om
sådan information när det gäller intagna i kriminalvårdsanstalt
(se 1989/90:JuU22 s. 15). Utskottet har ansett att
motionsönskemålen får anses tillgodosedda genom att
kriminalvårdsstyrelsen i december 1988 utfärdat allmänna råd
(ARK 1988:5), enligt vilka sådan information skall lämnas om
målsäganden begär det. Utskottet pekade särskilt på att
målsäganden skall underrättas även om gärningsmannen motsätter
sig det och att underrättelseskyldigheten också omfattar t.ex.
rymningar.
När det gäller intagna för rättspsykiatrisk vård förenad med
särskild utskrivningsprövning har regeringen nyligen i
proposition 1990/91:58 om psykiatrisk tvångsvård m.m. föreslagit
en liknande bestämmelse i 28§ förslaget till lag om
rättspsykiatrisk vård. Propositionen är för närvarande föremål
för riksdagens ställningstagande.
Utskottet kan konstatera att den ordning som motionärerna
eftersträvar redan föreligger eller är föremål för riksdagens
ställningstagande. Några särskilda riksdagsuttalanden i detta
ärende är därför enligt utskottets mening inte erforderliga.
Motionerna Ju620 och Ju832 i nu berörda delar avstyrks.
Disciplinstraff
En intagen som bryter mot anbefalld ordning eller meddelade
anvisningar när han befinner sig inom en kriminalvårdsanstalt
eller utanför anstalten under tillsyn av personal inom
kriminalvården kan bestraffas disciplinärt. Föreskrifter härom
finns i 47--49§§ KvaL. Som disciplinär bestraffning kan
meddelas förordnande att viss bestämd tid som den dömde varit
intagen i anstalt för att avtjäna straffet inte skall inräknas i
straffverkställigheten.
I motion Ju803 begärs ett tillkännagivande om att ett
sådant tidstillägg inte får leda till en sammanlagd
verkställighetstid som går utöver den av domstolen bestämda
strafftiden. Om så skulle ske anser motionärerna att förfarandet
strider mot kravet i artikel 5 i den europeiska konventionen om
de mänskliga rättigheterna. Där stadgas att frihetsstraff skall
utdömas av domstol (jfr europeiska kommissionens för de
mänskliga rättigheterna beslut den 13 oktober 1988 i mål
12613/86).
Olika frågor om det disciplinära förfarandet inom
kriminalvården övervägs inom påföljdsutredningen.
Frågan hur systemet med tidstillägg som disciplinär påföljd
förhåller sig till regleringen i Europakonventionen kommer
naurligtvis att uppmärksammas under utredningsarbetet. Detta
arbete bör inte föregripas. Utskottet avstyrker bifall till
berörd del av motion Ju803.
Förtroenderåd
Uttryckliga bestämmelser om organiserade former för samverkan
mellan intagna i kriminalvårdsanstalt finns i 36§ KvaL. Där
föreskrivs att de intagna, med de begränsningar som följer av
gällande bestämmelser och avtal för verksamheten inom
kriminalvården, har rätt att i lämplig ordning överlägga med
anstaltsledningen i frågor som är av gemensamt intresse för de
intagna. Bestämmelsen ger också de intagna en rätt att i lämplig
ordning sammanträda med varandra för överläggning i sådana
frågor. I 126--127§§ kriminalvårdsverkets anstaltsföreskrifter
(KVVFS 1990:10) finns kompletterande bestämmelser.
I motion Ju836 begärs att en utredning tillsätts med sikte
på att förtroenderåd bör inrättas på samtliga anstalter.
Förtroenderådens rättsliga ställning bör också stärkas, anser
motionärerna.
Enligt vad utskottet erfarit har intresset bland de intagna
minskat när det gäller förtroenderådssamverkan.
Utskottet, som för sin del anser att sådan verksamhet på allt
sätt bör stödjas och uppmuntras, tvingas dock att konstatera att
förutsättningarna för de ifrågavarande formerna för de intagnas
medinflytande måste bygga på initiativ från de intagna själva.
Utskottet avstyrker bifall till motionen i nu behandlad del.
Villkorlig frigivning m.m.
Flera motioner tar upp frågan om villkorlig frigivning från
anstalt. I motion Ju802 begärs ett uttalande om att den
obligatoriska villkorliga frigivningen skall avskaffas.
Motionärerna förespråkar i princip ett system med avtjänandet av
hela straffet. I motion Ju803 begärs en utvärdering av
systemet med villkorlig frigivning. I motion Ju821 förordas
en fakultativ villkorlig frigivning efter två tredjedelar av
strafftiden samt att någon sänkning av straffskalorna i samband
med övergången till dessa nya regler inte skall ske.
Reglerna om villkorlig frigivning från fängelsestraff finns i
26 kap. brottsbalken (BrB). Utskottet lämnade en närmare
redogörelse för bestämmelserna i samband med ställningstagande
till liknande motionsönskemål förra året (se 1989/90:JuU22 s. 18
f).
I budgetpropositionen (s. 32) redovisar justitieministern att
det inom justitiedepartementet bereds förslag till ändrade
bestämmelser om villkorlig frigivning. Hennes avsikt är att
föreslå att den nuvarande huvudregeln om halvtidsfrigivning
avskaffas. Hon framhåller att en målsättning med det arbete som
pågår är att det samlade resultatet inte skall leda till några
generella ökningar av de faktiska anstaltstiderna.
Enligt vad utskottet erfarit kan en lagrådsremiss i ärendet
förväntas under våren.
Utskottet avstyrkte förra året liknande motionsönskemål under
hänvisning till att det arbete som pågår inom regeringskansliet
inte borde föregripas (1989/90:JuU22 s. 19).
Utskottets tidigare ställningstagande har alltjämt kraft.
Enligt utskottets uppfattning finns det heller inte i det
beredningsläge som råder skäl att initiera en utredning av
frågan. Utskottet avstyrker bifall till nu aktuella
motionsyrkanden om villkorlig frigivning.
Önskemål om skärpta krav på villkorligt frigivna framställs i
motion Ju803. Motionärerna anser att den dömde bör återintas
i anstalt t.ex. vid misskötsamhet i form av hantering med
droger.
Utskottet har tidigare avstyrkt bifall till liknande yrkanden
(1989/90:JuU22 s. 19). Utskottet har förklarat att gällande
regler på området får anses rimligt avvägda. Utskottet saknar
anledning att nu göra annan bedömning. Tilläggas kan att frågan
om krav på villkorligt frigivna kan komma att övervägas i det
ovannämnda arbetet med nya regler för den villkorliga
frigivningen. Motionsyrkandet avstyrks.
Återkallelse av pass
I motion Ju837 begärs ett riksdagsuttalande om förverkande
av pass för svenska medborgare som är villkorligt frigivna från
fängelsestraff, t.ex. grova narkotikabrottslingar.
Jämlikt 24§ första stycket passlagen (1978:302) får
övervakningsnämnd hos passmyndighet göra framställning om att
pass skall återkallas för en passinnehavare som står under
övervakning efter villkorlig frigivning från fängelse. Sådan
framställning får beslutas på samma grunder som enligt 21§
andra stycket passlagen får åberopas för att vägra
passtillstånd, dvs. om det skäligen kan antas att den dömde
skulle ägna sig åt brottslig verksamhet i samband med
utlandsresa, att han genom att resa utomlands skulle söka
undandra sig fortsatt verkställighet av den ådömda påföljden
eller att en sådan resa annars skulle motverka hans anpassning i
samhället. Jämlikt 25§ nämnda lag kan övervakningsnämnden i
sådana fall i stället begära att passet skall återkallas endast
provisoriskt på sex månader eller för kortare tid. I stället för
återkallelse får begäras att passets giltighet begränsas.
Enligt utskottets uppfattning får motionen anses tillgodosedd
med den ordning som föreligger på området.
Eftervård m.m.
I motion Ju501 hemställs att riksdagen hos regeringen
begär att kriminalvårdsverket får i uppdrag att för villkorligt
frigivna från anstalt starta övergångshem på några orter i
landet. I motiveringen anförs bl.a. att bristen på egen bostad
har stor negativ inverkan på det rehabiliteringsarbete som
genomförs på anstalten.
Utskottet behandlade förra året (1989/90:JuU22 s. 20) en
liknande motion vari framfördes önskemål om en försöksverksamhet
med den typ av övergångshem som motionären nu efterlyser. I sitt
av riksdagen godkända betänkande avstyrkte utskottet bifall till
motionen. I sin motivering hänvisade utskottet till att de
frivårdshotell som finns inom kriminalvården i dag i stort sett
motsvarar den typ av institution som motionären efterlyste och
att någon försöksverksamhet på området inte var erforderlig.
Inom regeringskansliet har, som tidigare angivits, pågått en
översyn av innehållet i verkställigheten av frivårdspåföljden.
Arbetsgruppen har nu slutredovisat sitt arbete i rapporten (Ds
1991:10) Frivårdens arbetsformer och resurser. I rapporten
föreslås bl.a. en avveckling av de
frivårdshotell/inackorderingshem som drivs av kriminalvården.
Arbetsgruppen anser att bostadsförsörjning är ett kommunalt
ansvar och att det mot den bakgrunden starkt kan ifrågasättas om
kriminalvården över huvud taget skall svara för resurser för
boende. Rapporten är nu föremål för remissbehandling.
Utskottet har tidigare i detta betänkande understrukit att
kriminalvårdens klienter har samma principiella rätt som andra
medborgare till den service och omsorg som samhället
tillhandahåller, och även enligt utskottets uppfattning är
bostadsförsörjningen för kriminalvårdens klienter en kommunal
angelägenhet. En annan sak är att det i dessa sammanhang
erfordras ett fungerande och smidigt samarbete mellan
kriminalvården och andra berörda myndigheter och organ. I det
beredningsläge som råder saknas det, enligt utskottets
uppfattning, anledning för riksdagen att göra ett uttalande med
anledning av motionen.
Frågan om tillgängliga platser för eftervård av
kriminalvårdens klienter tas upp i motion Ju821.
Motionärerna syftar på att en intagen jämlikt 34§ KvaL i
rehabiliteringssyfte kan få vistas utanför anstalt under lämplig
tid i slutskedet av anstaltsvistelsen. Enligt motionärerna
motsvarar antalet tillgängliga vårdplatser i familjehem och
behandlingshem inte behovet och de begär ett tillkännagivande om
ökade insatser härför.
Utskottet behandlade senast förra året ett liknande
motionsyrkande (1989/90:JuU22 s. 20). I de tidigare ärendena har
utskottet inhämtat att arbete med att tillskapa erforderliga
platser pågått, och utskottet har utgått i från att arbetet
härmed fullföljs utan något särskilt uttalande från riksdagens
sida. Utskottet har avstyrkt bifall till motionerna. Riksdagen
har följt utskottet.
Från kriminalvårdsstyrelsen har utskottet inhämtat att läget
ytterligare förbättrats och att någon egentlig brist på
behandlingsplatser nu inte föreligger. Utskottet avstyrker
bifall till motionen i nu berörd del.
Frivården
Medelstilldelningen
Regeringen har under punkt E 3 (s. 77--79) föreslagit
riksdagen att till Frivården anvisa ett förslagsanslag på
324 368 000 kr.
Från anslaget betalas kostnaderna för 60 frivårdsmyndigheter
och 30 övervakningsnämnder samt ersättningar till övervakare.
För att allmänt förstärka frivården begärs i motion Ju821
att anslaget höjs med 5 milj.kr.
I motionen Ju835 begärs att anslaget höjs med 10 milj.kr.
för en vidareutveckling av kontraktsvården. Medlen skall, enligt
motionärerna, erhållas genom en motsvarande minskning av
anslaget till kriminalvårdsanstalterna.
Regeringens förslag till medelsanvisning bör enligt utskottets
mening godtas. Utskottet kan därför inte ställa sig bakom kraven
i motionerna.
Allmänt om frivården
Som nämnts tidigare i detta betänkande har en arbetsgrupp inom
regeringskansliet i samarbete med kriminalvårdsstyrelsen gjort
en översyn av frivården. Avsikten har varit att arbetet skall ge
underlag för ställningstaganden till frivårdens framtida roll
och arbetsuppgifter. Arbetet har redovisats i rapporten (Ds
1990:10) Frivårdens arbetsformer och resurser, vilken nu
remissbehandlas.
I motionerna Ju803 och Ju821 tas upp olika frågor om
frivårdens situation och arbetsuppgifter samt gränsdragningen i
förhållande till andra samhällsorgan. I båda motionerna
framhålls att frivårdsmyndigheterna måste erhålla reellt stöd
för att kunna fungera med hänsyn till de utvidgade
arbetsuppgifterna med samhällstjänst och kontraktsvård. I den
förstnämnda motionen begärs att normaliseringsprincipen skall
frångås och att frivården skall tillföras egna resurser för att
tillhandahålla klienterna olika samhälleliga uppgifter.
Liknande frågor som tas upp i motionerna behandlas i den
ovannämnda rapporten. Arbetsgruppen har funnit starka skäl att
slå vakt om normaliseringsprincipen, vilket bl.a. innebär att
frivården normalt inte skall svara för uppgifter som ankommer på
annan huvudman. Några grundläggande förändringar i fråga om
frivårdens arbetsuppgifter förordas inte. Däremot konstateras
att det finns behov av att ompröva resursanvändningen inom
frivården i syfte att frigöra tid och resurser för att utveckla
och effektivisera övervakningsarbetet.
I det beredningsläge som råder saknas det enligt utskottets
mening anledning för riksdagen att göra några särskilda
uttalanden i anledning av motionerna. Nu berörda yrkanden
avstyrks.
Maskin- och verktygsutrustning
Medelstilldelningen
Regeringen har under punkt E 4 (s. 79) föreslagit riksdagen
att till Maskin- och verktygsutrustning m.m. anvisa ett
reservationsanslag på 20 000 000 kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Utrustning för kriminalvården
Medelstilldelningen
Regeringen har under punkt E 5 ( s. 79 och 80) föreslagit
riksdagen att till Utrustning för kriminalvården anvisa ett
reservationsanslag på 28300000 kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till
medelstilldelning.
Bevakning i anstalt
I motionerna Ju802 och Ju821 begärs att bevakningen av
intagna i kriminalvårdsanstalt måste förbättras. Enligt
motionärerna är det inte acceptabelt att intagna kan avvika från
anstalterna.
Utskottet har tidigare vid flera tillfällen i sina av
riksdagen godkända betänkanden avstyrkt bifall till liknande
motioner (se senast 1989/90:JuU22 s. 15). Utskottet har därvid
anfört att det är en viktig uppgift för kriminalvården att
förhindra rymningar. Samtidigt borde, enligt utskottets
uppfattning, beaktas att frågorna om anordnandet av bevakningen
både personellt och tekniskt kontinuerligt uppmärksammas och att
här hela tiden sker en anpassning efter utveckligen. Utskottet
har inskärpt betydelsen av att detta arbete fortsätter men
ansett att något särskilt uttalande från riksdagen ej varit
erforderligt.
Utskottet, som vill peka på att medel för höjande av
säkerheten vid anstalterna beräknats för det kommande
budgetåret, saknar anledning att frångå sin tidigare
inställning. Motionsyrkandena avstyrks.
Utbildning av personal m.fl.
Medelstilldelningen
Regeringen har under punkt E 6 (s. 80 och 81) föreslagit
riksdagen att till Utbildning av personal m.fl. anvisa ett
reservationsanslag på 30245000 kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Påföljdsfrågor m.m.
Villkorligt fängelse
I motionerna Ju802 och Ju803 begärs att villkorlig dom
skall ersättas med villkorligt fängelse. Motionärerna
konstaterar att en villkorlig dom ofta uppfattas som ett
frikännande. Den villkorliga domen bör därför bytas ut mot ett
villkorligt anstånd med ett fängelsestraffs verkställande. I
motion Ju803 begärs också att villkorligt fängelse skall
införas vid kontraktsvård. Motion Ju627 innehåller krav på
att samhällstjänst skall kombineras med villkorligt fängelse.
Villkorligt fängelse som påföljdsform har varit föremål för
riksdagens ställningstagande vid flera tillfällen. Senast
behandlade utskottet frågan förra våren (se 1989/90:JuU22 s.
27).
Utskottet har vid dessa tillfällen i huvudsak ansett att
villkorligt fängelse inte bör införas som en självständig
påföljd i brottsbalkens påföljdssystem, vare sig med eller utan
kombination med kontraktsvård. Skälen härför var flera.
Utskottet har ansett att det är svårt att bortse från de
olägenheter som det skulle innebära att införa villkorligt
fängelse som en självständig frivårdspåföljd. Riskerna var
påtagliga för att frivårdssystemet skulle bli svårhanterligt om
villkorligt fängelse infördes utan att villkorlig dom och
skyddstillsyn samtidigt avskaffades. Utskottet pekade också på
att det fanns risk för en ojämn och varierande praxis inom ramen
för ett frivårdssystem med dessa olika påföljdsvarianter.
Utskottet ifrågasatte slutligen om införandet av villkorligt
fängelse -- en reform av ett relativt begränsat slag -- kunde
motivera ett så pass kraftigt ingrepp i påföljdssystemet och
lagstiftningen i övrigt som det skulle vara frågan om.
Vad utskottet tidigare uttalat har alltjämt giltighet.
Utskottet avstyrker därför bifall till yrkandena i motionerna
Ju802 och Ju803 om villkorligt fängelse i stället för villkorlig
dom.
Det samma gäller frågan om villkorligt fängelse vid
kontraktsvård varför motion Ju803 avstyrks i den delen.
Utskottet är heller inte berett att ändra sitt tidigare
avståndstagande från tanken att villkorligt fängelse bör införas
vid samhällstjänst (jfr 1989/90:JuU10). Yrkandet härom i motion
Ju627 avstyrks.
Samhällstjänst
I motionerna Ju627 och Ju821 begärs att
försöksverksamheten med samhällstjänst skall omfatta hela
landet. Motionerna Ju821, Ju823 och Ju839 innehåller
yrkanden om att samhällstjänst skall kunna ådömas unga
lagöverträdare även när alternativet inte är fängelse.
Redan i samband med att riksdagen antog lagen (1989:928) om
försöksverksamhet med samhällstjänst (prop. 1989/90:7, JuU10,
rskr. 55), vilken omfattar brottmål som prövas av Uppsala,
Linköpings, Helsingborgs, Malmö och Gävle tingsrätter, väcktes
motioner liknande de nu aktuella.
När det gäller försöksverksamhetens omfattning anslöt sig
utskottet till förslaget i propositionen att lokalt begränsa
denna till vissa domstolar. För detta talade bl.a. resursskäl.
Utskottet erinrade emellertid om att det vid en eventuell
förlängning kunde bli aktuellt att utöka försöksverksamheten
till att omfatta även andra delar av landet.
Utskottet intog förra året samma inställning till liknande
motionskrav (se 1989/90:JuU22 s. 24).
Försöksverksamheten med samhällstjänst har nu pågått i drygt
ett år och skall fortsätta till utgången av år 1992. En
preliminär utvärdering kan påräknas under år 1991.
Brottsförebyggande rådet (BRÅ), som utför utvärderingen, har
dock nyligen påtalat att det ännu är för tidigt att dra några
säkra slutsatser om hur försöket med samhällstjänst utfallit.
Såsom tidigare är utskottet för sin del positivt till tanken
att utvidga försöksverksamheten till att också omfatta andra
delar av landet, bl.a. landsbygd, om erfarenheterna av den
hittillsvarande verksamheten visar sig goda. Som BRÅ uttalat kan
några säkra slutsatser ännu ej dras. En tillförlitlig
utvärdering förväntas under hösten 1991. Enligt utskottets
uppfattning kan det då finnas anledning att återkomma till
saken. Med dessa uttalanden avstyrks ifrågavarande
motionsyrkanden.
När det gäller samhällstjänst för unga har utskottet tidigare
vid flera tillfällen (se senast 1989/90:JuU29 s. 26) tagit
avstånd från tanken på att samhällstjänst skall kunna ådömas
15--17-åringar även när alternativet inte är fängelse. Utskottet
har alltjämt denna uppfattning. Utskottet vill här peka på
principen att unga lagöverträdare skall uppmärksammas av de
sociala myndigheterna och endast i begränsad utsträckning bör
bli föremål för domstolsprövning och åtgärder inom
kriminalvårdens ram. Frågan om ansvarsfördelningen mellan
socialtjänsten och rättsväsendet när det gäller insatser för
unga lagöverträdare är för närvarande föremål för överväganden
inom ungdomsbrottskommittén (dir. 1990:53). Kommittén skall
bl.a. inventera olika tänkbara för ungdomar anpassade reaktioner
av olika slag. I rådande beredningsläge saknas det enligt
utskottets mening anledning för riksdagen att göra något
uttalande i denna fråga. Yrkandena om samhällstjänst för unga
lagöverträdare även när alternativet inte är fängelse avstyrks.
Påföljdssystemets utformning
I motion Ju802 begärs ett riksdagsuttalande om ett
reformerat påföljdssystem. Enligt motionärerna bör det i princip
endast finnas tre påföljder; böter, villkorligt fängelse och
fängelse. Villkorligt fängelse skall kunna kombineras med
övervakning, samhällstjänst eller kontraktsvård. Ett sådant
system skulle, enligt motionärerna, klarare visa straffets
främsta ändamål, nämligen att avhålla såväl brottslingen som
andra från att begå brott. I konsekvens härmed bör, enligt
motionärerna, påföljden skyddstillsyn avskaffas. I stället för
skyddstillsyn bör villkorligt fängelse eller fängelse utdömas. I
motionen begärs också att beteckningen kriminalvårdsanstalt
utmönstras ur den nuvarande lagstiftningen och ersätts med ordet
fängelse vilket klarare anger att rättsväsendet skall utmäta
straff och inte vård.
Utskottet har tidigare i detta betänkande tagit ställning till
motionsyrkanden som innebär att samhällstjänst och kontraktsvård
skall kunna kombineras med villkorligt fängelse och att
villkorlig dom skall ersättas med villkorligt fängelse. Som
framgår där är utskottet inte berett att förorda en ändrad
utformning av det nuvarande påföljdssystemet till följd varav
utskottet inte heller kan ställa sig bakom kravet på avskaffande
av påföljden skyddstillsyn. Utskottet avstyrker bifall till
yrkandet i motion Ju802 om ett riksdagsuttalande till förmån för
ett nytt påföljdssystem innebärande bl.a. att påföljden
skyddstillsyn avskaffas.
Med anledning av yrkandet om att ersätta beteckningen
kriminalvårdsanstalt med fängelse skall endast anmärkas
följande. Ordet fängelse i modernt språkbruk används i
straffrättsliga sammanhang som beteckning för en brottspåföljd
som innebär frihetsberövande. I allmänspråket används ordet
också som beteckning för en inrättning, där brottspåföljden
verkställs. I straff- eller kriminalvårdslagstiftningen har
ordet inte använts i den sistnämnda betydelsen på mycket lång
tid. Det är enligt utskottets mening inte aktuellt att i
författningsspråket återinföra ordet i denna bemärkelse.
Motionsyrkandet avstyrks.
Livstidsstraffet
I motion Ju624 hemställs att livstids fängelse utmönstras
ur det nuvarande påföljdssystemet. Motionärerna anser att
livstidsstraffet är en inhuman och förlegad påföljd.
Fängelsestraff på livstid stadgas för närvarande, förutom för
vissa av brotten i 22 kap. BrB om landsförräderi m.m., för ett
fåtal brott, bl.a. för mord, grov, allmänfarlig ödeläggelse,
grovt spioneri och folkmord.
Fängelsestraffkommittén (SOU 1986:14 s. 162 f) har övervägt
frågan om att avskaffa livstidsstraffet men ansett att
övervägande skäl talar för att det bör behållas.
Överväganden inom regeringskansliet såvitt avser
fängelsestraffkommitténs ovannämnda betänkande pågår alltjämt.
Resultatet av dessa överväganden bör, enligt utskottets
uppfattning, avvaktas innan riksdagen gör något särskilt
uttalande i frågan om huruvida livstidsstraffet skall behållas
eller inte. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju624.
Straffskärpning vid återfall m.m.
I flera motioner tas upp olika frågor om påföljdsval och
straffmätning vid återfallsbrottslighet. I motion Ju802,
Ju804 och Ju821 anförs att möjligheten till
straffskärpning vid återfall är alltför begränsad enligt
nuvarande bestämmelser och att här krävs en ändring i skärpande
riktning. I motion Ju823 betonas att det genom
straffskärpning vid återfall även vid ungdomsbrottslighet bör
klargöras att återfall i brott är en försvårande omständighet.
Utskottet har tidigare vid flera tillfällen, senast förra
våren, behandlat och avstyrkt bifall till liknande
motionsyrkanden (1989/90:JuU22 s. 28). Utskottet har vid dessa
tillfällen i sina av riksdagen godkända betänkanden anfört att
den ordning med nya regler för straffmätning och påföljdsval,
som riksdagen beslutade i maj 1988, innebär en skärpning i
förhållande till tidigare reglering, särskilt i fråga om
straffmätningen vid upprepade återfall i allvarlig brottslighet.
I första hand, ansåg utskottet, var det för dessa fall som en
uppstramning av regelsystemet var påkallad.
Våldskommissionen anför som sin mening i sitt slutbetänkande
(SOU 1990:92) Våld och brottsoffer att längre fängelsestraff
inte kan påverka våldsbrottsligheten i stort. Kommissionen
förordar därför inte heller att fängelsetiderna generellt
förlängs men föreslår att längre strafftider bör övervägas vid
återfallsbrottslighet. Kommissionens arbete bereds inom
regeringskansliet.
Utskottet är för närvarande inte berett att frångå sitt
tidigare ställningstagande. Utskottet avstyrker bifall till
samtliga nu behandlade motionsyrkanden.
Häktning vid kontraktsvård
Kontraktsvård utgör en kvalificerad form av föreskrift vid
skyddstillsyn och är ett alternativ till fängelsestraff.
I motion Ju703 begärs att riksdagen beslutar sådan ändring
i bestämmelserna om häktning i rättegångsbalken att häkning får
ske i avbidan på att en behandling enligt en kontraktsvårdsdom
kan påbörjas. Härigenom skulle, enligt motionären, ett
säkerställande ske av att den planerade behandlingen tar sin
början. I motionen hänvisas till riksdagens ombudsmäns
ämbetsberättelse 1990/91 s. 35 f.
JO konstaterade i det ovannämnda ärendet dels att en tingsrätt
gjort fel när den förordnat att en till kontraktsvård dömd
skulle kvarbli i häkte, dels att nu gällande bestämmelser inte
ger utrymme för omhändertagande för säkerställande av att en i
kontraktsvårddom planerad behandling tar sin början.
Utskottet har i och för sig förståelse för motiven bakom
motionsyrkandet. Samtidigt bör emellertid konstateras att
kontraktsvårdsbehandlingen till sin natur bygger på frivillighet
och att det därför ligger en motsättning i att den skulle
framtvingas genom en tvångsåtgärd som häktning. Bl.a. mot den
bakgrunden kan utskottet inte ställa sig bakom den lösning som
förordas i motionen. Enligt vad utskottet erfarit överväger
påföljdsutredningen hithörande frågor. Utredningen har för
avsikt att avlämna ett delbetänkande under år 1991. Resultatet
av detta arbete bör inte föregripas och enligt utskottets
uppfattning bör riksdagen inte vidta några åtgärder i anledning
av motionsyrkandet.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande utvärdering av kriminalvårdsreformen
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju803 yrkande 16 och
1990/91:Ju821 yrkande 57,
res. 1 (m, fp, c)
2. beträffande utredning av kriminalvården
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju510 yrkande 2,
3. beträffande humanisering av kriminalvården
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju510 yrkande 1 och
1990/91:Ju836 yrkande 1,
res. 2 (mp)
4. beträffande ny kriminalvårdsanstalt i Hudiksvall
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju502 och
1990/91:Ju509,
5. beträffande ny kriminalvårdsanstalt i Visby
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju508,
6. beträffande lokalförsörjningen inom kriminalvården i
övrigt
att riksdagen lämnar utan erinran vad justitieministern anfört
om lokalförsörjningen inom kriminalvården m.m.
7. beträffande styrning av ekonomi och resursutnyttjande
m.m.
att riksdagen lämnar utan erinran vad justitieministern anfört
om styrning av ekonomi och resursutnyttjande samt
rationaliseringskrav inom kriminalvården,
8. beträffande anslag till kriminalvårdsstyrelsen
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 109286000 kr.,
9. beträffande information om HIV/aids inom kriminalvården
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju503,
10. beträffande verkställighet av fängelsestraff utomlands
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju504,
11. beträffande kriminalvårdsanstalten i Karlskrona
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju505, 1990/91:Ju506
och 1990/91:Ju507,
res. 3 (m)
res. 4 (fp, c)
12. beträffande anslag till krimialvårdsanstalterna
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Ju835 yrkandena 6
och 11 samt med bifall till regeringens förslag till
Kriminalvårdsanstalterna för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 2479803000kr.,
res. 5 (v)
13. beträffande narkotikafrågor m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju802 yrkande 15,
1990/91:Ju804 yrkandena 4 och 5, 1990/91:Ju821 yrkandena 28 och
29 samt 1990/91:Ju826 yrkande 8,
res. 6 (m, fp, c)
14. beträffande särbehandling av långtidsdömda
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju802 yrkande 13,
1990/91:Ju803 yrkande 10 och 1990/91:Ju821 yrkande 8,
res. 7 (m, fp, c)
15. beträffande tillämpning av 7§ tredje stycket KvaL
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju836 yrkande 4,
res. 8 (mp)
16. beträffande kvinnliga intagna på lokalanstalt
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju803 yrkande 14,
17. beträffande yrkesutbildning i anstalt m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju802 yrkande 17 och
1990/91:Ju803 yrkande 4,
res. 9 (m)
18. beträffande behandlingsprogram för våldsmän
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju821 yrkande 26
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. beträffande stramare permissionsföreskrifter
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju802 yrkande 14,
1990/91:Ju803 yrkande 11 och 1990/91:Ju821 yrkande 7,
res. 10 (m, fp, c)
20. beträffande information om frigivning m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju620 yrkande 2 och
1990/91:Ju832 yrkande 2,
22. beträffande utredning om förtroenderåd
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju836 yrkande 5,
res. 12 (v, mp)
23. beträffande villkorlig frigivning m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju802 yrkande 12,
1990/91:Ju803 yrkande 5 och 1990/91:Ju821 yrkandena 4 och 5,
res. 13 (m)
res. 14 (fp)
res. 15 (c)
24. beträffande krav på villkorligt frigivna
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju803 yrkande 6,
25. beträffande återkallelse av pass
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju837,
26. beträffande övergångshem inom kriminalvården
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju501,
27. beträffande platser för eftervård
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju821 yrkande 47,
28. beträffande anslag till frivården
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Ju821 yrkande
51 och 1990/91:Ju835 yrkande 7 samt med bifall till regeringens
förslag till Frivården för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 324368000kr.,
res. 16 (c)
res. 17 (v)
29. beträffande frivårdens arbetsuppgifter m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju803 yrkandena 12 och
13 samt 1990/91:Ju821 yrkande 50,
res. 18 (fp, c)
30. beträffande anslag till maskin- och verktygsutrustning
m.m.
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Maskin- och verktygsutrustning m.m. för budgetåret 1991/92
anvisar ett reservationsanslag på 20000000kr.,
31. beträffande anslag till utrustning för kriminalvården
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Utrustning för kriminalvården för budgetåret 1991/92 anvisar
ett reservationsanslag på 28300000 kr.,
32. beträffande bevakning i anstalt
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju802 yrkande 16 och
1990/91:Ju821 yrkande 49,
res. 19 (m, c)
33. beträffande anslag till utbildning av personal m.fl.
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Utbildning av personal m.fl. för budgetåret 1991/92 anvisar
ett reservationsanslag på 30245000 kr.,
34. beträffande villkorligt fängelse i stället för
villkorlig dom
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju802 yrkande 10 och
1990/91:Ju803 yrkande 8,
res. 20 (m)
res. 21 (fp, c)
35. beträffande villkorligt fängelse vid kontraktsvård
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju803 yrkande 7,
res. 22 (fp, c, v)
36. beträffande villkorligt fängelse vid samhällstjänst
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju627 i denna del,
res. 23 (m)
37. beträffande samhällstjänst i hela landet
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju627 i denna del och
1990/91:Ju821 yrkande 12,
res. 24 (m, fp, c)
38. beträffande samhällstjänst för unga
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju821 yrkande 13,
1990/91:Ju823 yrkande 5 och 1990/91:Ju839 yrkande 2,
res. 25 (m, fp, c)
39. beträffande påföljdssystemets utformning m.m.
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju802 yrkandena 2, 3 och
11,
res. 26 (m)
41. beträffande straffskärpning vid återfall
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju802 yrkande 7,
1990/91:Ju804 yrkande 8, 1990/91:Ju821 yrkande 6 och
1990/91:Ju823 yrkande 2,
res. 28 (m, fp, c)
42. beträffande häktning vid kontraktsvård
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju703.
Stockholm den 12 mars 1991
På justitieutskottets vägnar
Britta Bjelle
Närvarande: Britta Bjelle (fp), Lars-Erik Lövdén (s),
Jerry Martinger (m), Birthe Sörestedt (s), Ingbritt Irhammar
(c), Bengt-Ola Ryttar (s), Göran Magnusson (s), Eva Johansson
(s), Björn Ericson (s), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp),
Anders Svärd (c), Berith Eriksson (v), Krister Skånberg (mp),
Sigrid Bolkéus (s), Jan Andersson (s) och Birgit Henriksson (m).
Reservationer
1. Utvärdering av kriminalvårdsreformen (mom. 1)
Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Ingbritt Irhammar
(c), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c) och
Birgit Henriksson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar
med "Utskottet saknar" och slutar med "härom avstyrks" bort ha
följande lydelse:
Det har i huvudsak rått politisk enighet om att Sverige skall
slå vakt om den humana kriminalpolitik som kriminalvårdsreformen
var ett uttryck för. Detta innebär emellertid inte att reformen
är utan brister. I likhet med motionärerna kan utskottet
konstatera att utvecklingen i samhället har varit en annan än
vad det fanns anledning att planera för vid mitten och slutet av
1960-talet när kriminalvårdsreformen utformades. Inte minst
narkotikabrottsligheten och narkotikamissbruket på anstalterna
har kommit att försvåra genomförandet av en del av ambitionerna
i reformen. De ursprungliga målen kan i dag enligt utskottets
uppfattning inte ses som realistiska. En genomgripande
utvärdering av kriminalvårdsreformen bör därför, som framförs i
motionerna Ju803 och Ju821, äga rum.
Det översynsarbete av kriminalvårdens innehåll och
verksamhetsformer som pågår inom regeringskansliet och
utredningsväsendet är mot denna utveckling av värde. Emellertid
har de aktuella frågorna på kriminalvårdens område sådan
dignitet att en parlamentariskt utsedd utredning bör tillsättas
med uppgift att överväga om de hittillsvarande målen för
kriminalvården fortfarande i alla avseenden skall gälla och om
de medel som står till förfogande i så fall är de riktiga.
Vidare bör övervägas om den s.k. närhetsprincipen skall ha samma
styrande effekt vid placeringen i anstalt som i dag. Denna
princip har visat sig ha mindre önskvärda sidoeffekter, såsom
att de intagna berövas möjligheterna att ta sig ur ett
destruktivt socialt umgänge. Vidare bör utredningen överväga
formerna för att i större utsträckning än i dag differentiera de
intagna med hänsyn framför allt till missbrukssituationen. Här
bör särskilt belysas om anstalternas nuvarande utformning och
byggnadssätt kan vara ett hinder för ett utpräglat sådant
differentieringssystem och om så befinns vara fallet bör förslag
lämnas till en framtida anstaltsorganisation där ett sådant
differentieringssystem kan fungera. Utredningen bör vara
oförhindrad att även i övrigt ta upp och belysa de frågor
rörande kriminalvårdens innehåll och utformning som kan
aktualiseras under arbetets gång. Vad utskottet nu uttalat med
anledning av motionerna Ju803 och Ju821 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande utvärdering av kriminalvårdsreformen
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju803
yrkande 16 och 1990/91:821 yrkande 57 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Humanisering av kriminalvården (mom. 3)
Krister Skånberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar
med "Som framgår" och slutar med "behandlade delar" bort ha
följande lydelse:
Utskottet välkomnar i och för sig det ovannämnda arbetet med
en vidareutveckling av innehållet i våra olika påföljder.
Emellertid är detta arbete inte tillräckligt. Som konstateras i
motion Ju836 är många av kriminalvårdens klienter starkt
missgynnade i de flesta avseenden, och de behöver vård för att
komma ifrån sitt avvikande beteende. Som framförs i motionen
finns det anledning att slå vakt om de grundläggande tankarna
bakom kriminalvårdsreformen, och det arbete som bedrivs inom
kriminalvården bör i högre grad än för närvarande präglas av det
synsättet. Det får ankomma på regeringen att vidta de åtgärder
härför som kan krävas. Vad utskottet nu anfört bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande humanisering av kriminalvården
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju510
yrkande 1 och 1990/91:Ju836 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Kriminalvårdsanstalten i Karlskrona (mom. 11)
Jerry Martinger, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12
börjar med "Utskottet förutsätter" och på s. 12 slutar med "och
Ju507" bort ha följande lydelse:
Utskottet har vid en sammanvägning av de olika skäl som kan
anföras för och mot en nedläggning av anstalten stannat för att
behålla den. I det sammanhanget har utskottet tagit hänsyn till
dels de regionalpolitiska aspekterna, dels till det förhållandet
att det framtida platsbehovet inom anstaltsorganisationen torde
komma att öka i samband med att halvtidsfrigivningen avskaffas.
Utskottet har här vägt in att den sydöstra delen av Sverige står
utan en sluten lokalanstalt om Karlskronaanstalten läggs ned.
Därutöver anser utskottet att det, ur resurssynpunkt, verkligen
kan ifrågasättas om det är lämpligt att lägga ned driften vid en
anstalt, som nyligen renoverats och har ett modernt och väl
fungerande säkerhetssystem.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att en nedläggning
av kriminalvårdsanstalten i Karlskrona inte bör ske. Vad
utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 11 bort ha
följande lydelse:
11. beträffande kriminalvårdsanstalten i Karlskrona
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju505,
1990/91:Ju506 och 1990/91:Ju507 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
4. Kriminalvårdsanstalten i Karlskrona (mom. 11, motiveringen)
Britta Bjelle (fp), Ingbritt Irhammar (c), Lars Sundin (fp)
och Anders Svärd (c) anser att den del av utskottets yttrande på
s. 12 som börjar med "Utskottet förutsätter" och slutar med
"nyuppförda häktet" bort ha följande lydelse:
Utskottet förutsätter att regeringen innan en nedläggning sker
dels väger in dessa regionalpolitiska aspekter, dels
nogsamt analyserar det framtida platsbehovet inom
anstaltsorganisationen, särskilt med hänsyn till den reform av
reglerna om villkorlig frigivning som kan förväntas; ett
avskaffande av den obligatoriska halvtidsfrigivningen kan leda
till ett ökat behov av anstaltsplatser. Skulle resultatet av
dessa överväganden ändå leda fram till ett beslut om att
kriminalvårdsanstalten i Karlskrona läggs ned, förutsätter
utskottet att regeringen, för att mildra effekterna därav,
medverkar till en smidig lösning när det gäller
personalsituationen på anstalten. Utskottet tänker därvid på nya
arbetstillfällen vid det nyuppförda häktet.
5. Anslag till kriminalvårdsanstalterna (mom. 12)
Berith Eriksson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som
börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "behandlade
delar" bort ha följande lydelse:
Som konstateras i motion Ju835 är det mycket
otillfredsställande att ytterligare initiativ i arbetet för att
skapa nya straffrättsliga reaktionsformer som kan användas i
stället för frihetsstraff uteblir. Att frihetsstraff medför
skador på individen och att fängelseplatser dessutom är mycket
kostsamma talar för att arbetet med att utveckla
frivårdsalternativen måste intensifieras. Som framhålls i
motionen bör 50 slutna platser inom anstaltsorganisationen kunna
stängas och härigenom frigjorda medel, 10 milj.kr., bör användas
för det av utskottet nu skisserade arbetet. I det arbetet bör en
utveckling av kontraktsvården sättas i förgrunden.
Utskottet kan också ställa sig bakom kraven i motionen på en
bantning av transportkostnaderna, vilka även enligt utskottets
mening nu nått en icke försvarbar nivå. Beräknade medel för
dessa kostnader bör kunna sänkas med 2,5 milj.kr. Dessa
frigjorda medel bör, som motionärerna anför, i stället användas
till stöd för brottsofferjourerna och fortbildning av nämndemän.
dels att utskottets hemställan under moment 12 bort ha
följande lydelse:
12. beträffande anslag till kriminalvårdsanstalterna
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med
bifall till motion 1990/91:Ju835 yrkandena 6 och 11 till
Kriminalvårdsanstalterna för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 2 467 303 000 kr.
6. Narkotikafrågor m.m. (mom. 13)
Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Ingbritt Irhammar
(c), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c) och
Birgit Henriksson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13
börjar med "Utskottet kan" och på s. 14 slutar med "och Ju826"
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening måste emellertid arbetet med att få
kriminalvårdsanstalterna fria från narkotika ytterligare
intensifieras. Ett grundläggande krav måste vara att intagna som
vill bli narkotikafritt placerade skall ha den möjligheten. En
förutsättning för att detta skall kunna förverkligas är att
anstalterna görs narkotikafria. Ytterligare åtgärder för att
stoppa narkotikainflödet till anstalterna måste därför vidtas
med det snaraste. Angelägenheten av att så sker är enligt
utskottets mening så framträdande att intresset av att de
intagna helt garanteras personlig integritet måste ge vika för
att detta resultat skall uppnås. Således bör kontrollen av de
intagna och även besökande i anstalt skärpas. Vid missbruk av
den intagne bör sanktioner inträda i form av indragna
permissioner och disciplinära bestraffningar i vidare omfattning
än för närvarande.
Utskottet vill vidare erinra om sina senast förra året gjorda
uttalanden att självklara riktmärken för narkotikabekämpningen
på kriminalvårdsanstalterna är att intagna utan narkotikaproblem
inte skall behöva komma i kontakt med narkotika, att missbrukare
avskärs från tillförsel av droger och att intagna förhindras att
bedriva narkotikahandel inom anstalterna och ute i samhället.
Utskottet nödgas återigen konstatera att hittills företagna
åtgärder är långt ifrån tillräckliga. De narkotikafria
avdelningarna på landets riksanstalter är för få, och även om
sådana avdelningar nu är under uppbyggnad på ett flertal
lokalanstalter, motsvarar de inte på långt när behovet.
Ökade satsningar på en differentiering av olika kategorier
intagna på olika avdelningar resp. anstalter i kombination med
inrättande av mindre avdelningar måste göras.
Utskottet har tidigare konstaterat att lokalanstalternas
utformning med småbostadsavdelningar och för hela anstalten
gemensamma utrymmen för arbete och fritid ger små möjligheter
till differentiering beroende på svårigheterna att effektivt
isolera olika grupper av intagna från varandra. Differentiering
på lokalanstalterna torde därför kunna komma att medföra att
vissa anstalter helt inrättas för vissa kategorier intagna. Det
är givet att en sådan åtgärd i vissa fall kan komma att medföra
placeringar av intagna i strid med den s.k. närhetsprincipen.
Utskottet anser dock att intresset att hindra spridningen av
narkotikamissbruket och att kunna erbjuda möjligheter till
rehabilitering även på lokalanstalterna väger så tungt att den
här påvisade möjligheten inte bör uteslutas.
Det bör ankomma på regeringen att snarast vidta åtgärder så
att ovan av utskottet skisserat differentieringssystem och
skärpt kontroll inom anstalterna kommer till stånd. Vad
utskottet nu med anledning av motionerna Ju802, Ju804, Ju821 och
Ju826 uttalat bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under moment 13 bort ha
följande lydelse:
13. beträffande narkotikafrågor m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju802
yrkande 15, 1990/91:Ju804 yrkandena 4 och 5, 1990/91:Ju821
yrkandena 28 och 29 samt 1990/91:Ju826 yrkande 8 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Särbehandling av långtidsdömda (mom. 14)
Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Ingbritt Irhammar
(c), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c) och
Birgit Henriksson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som
börjar med "Utskottet saknar" och slutar med "och Ju821" bort ha
följande lydelse:
Utskottet kan, när frågan nu återkommer, instämma i det som
framförs i motionerna, nämligen att den lagändring som senast
vidtogs i nu aktuellt hänseende var otillräcklig. I likhet med
motionärerna anser utskottet således att särbehandling enligt
7 § tredje stycket KvaL skall kunna gälla alla intagna som har
dömts till fängelse i lägst två år oavsett brottslighetens
karaktär. Som motionärerna påpekar, och vilket utskottet vill
framhålla, har en person som har dömts till ett så långt
fängelsestraff som två år normalt sett gjort sig skyldig till
mycket svår brottslighet, inte sällan allvarliga våldsbrott. Här
måste enligt utskottets uppfattning allmänhetens skyddsintresse
sättas i första rummet. Bestämmelsen bör därför ändras i
enlighet med önskemålen i motionerna. Lagändringen bör vidtas
utan dröjsmål. Det bör ankomma på regeringen att utarbeta
förslag till denna lagändring och skyndsamt återkomma till
riksdagen därmed. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 14 bort ha
följande lydelse:
14. beträffande särbehandling av långtidsdömda
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju802
yrkande 13, 1990/91:Ju803 yrkande 10 och 1990/91:Ju821 yrkande 8
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. Tillämpning av 7 § tredje stycket KvaL (mom. 15)
Krister Skånberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som
börjar med "Enligt vad" och slutar med "Motionsyrkandet
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Det i motion Ju836 relaterade förhållandet om en godtycklig
tilllämpning av den aktuella bestämmelsen inger utskottet oro,
och en utvärdering bör, som framhålls i motionen, ske omgående.
Enligt vad utskottet inhämtat gör påföljdsutredningen en översyn
av tillämpningen utan något särskilt uppdrag härom i sina
direktiv. Detta är emellertid inte tillräckligt. För att få
garantier om en grundlig utvärdering av tillämpningen av 7§
tredje stycket KvaL där alla aspekter, såväl när det gäller
beslutsnivå som olika kvalifikationsgrunder, tas upp, anser
utskottet att regeringen bör få i uppdrag att utfärda
tilläggsdirektiv med detta innehåll till påföljdsutredningen.
Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 15 bort ha
följande lydelse:
15. beträffande tillämpning av 7 § tredje stycket KvaL
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju836 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
9. Yrkesutbildning i anstalt m.m. (mom. 17)
Jerry Martinger, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som
börjar med "Utskottet välkomnar" och slutar med "berörda delar"
bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motionerna Ju802 och Ju803 har många av dem
som intas i anstalt sociala, utbildningsmässiga, psykiska och
medicinska problem. Kriminalvårdens strävan är också att på
olika sätt underlätta den intagnes återanpassning i samhället.
Emellertid räcker, enligt utskottets uppfattning, inte de
ansträngningar som nu görs inom kriminalvårdens ram i detta
hänseende. Ytterligare insatser måste göras för att förbättra
den intagnes möjligheter att klara sig ute i samhället. En
bättre utbyggd yrkesutbildning i anstalt borde i dessa
sammanhang, som anförs i motion Ju802, vara av betydande värde.
Längre yrkesutbildningar finns endast på ett fåtal av landets
kriminalvårdsanstalter. Tillgången till yrkesutbildning och
social träning i anstalt måste som utskottet ser det utökas
väsentligt om det rehabiliterande arbetet med de intagna skall
ha några utsikter att lyckas och återfallen i brottslighet
minskas. Det bör ankomma på regeringen att initiera de åtgärder
som behövs. Vad utskottet nu med anledning av motionerna Ju802
och Ju803 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under moment 17 bort ha
följande lydelse:
17. beträffande yrkesutbildning i anstalt m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju802
yrkande 17 och 1990/91:Ju803 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
10. Stramare permissionsföreskrifter (mom. 19)
Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Ingbritt Irhammar
(c), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c) och
Birgit Henriksson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som
börjar med "Utskottet har tidigare" och slutar med "berörda
motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill först, i linje med vad som framhålls i
motionerna Ju802, Ju803 och Ju821, uttrycka sin oro för
misskötsamheten när det gäller permissioner inom kriminalvården,
även om misskötsamheten minskat efter införandet av de nya
permissionsföreskrifterna. Misskötsamheten ligger alltjämt på en
för utskottet oacceptabel nivå, särskilt när det gäller de
regelbundna permissionerna från de slutna lokalanstalterna
(18,2 % för budgetåret 1989/90). Såsom förespråkas i motionerna
bör reglerna om permissioner därför ytterligare stramas upp på
olika sätt. Bl.a. bör kvalifikationstiderna för ny permission
efter missskötsamhet av olika slag göras längre. Vidare bör
obevakade permissioner starkt begränsas för intagna som gång på
gång återfaller i brott. När det gäller intagna som begått
allvarliga våldsbrott och narkotikabrott bör, enligt utskottets
mening, permission få förekomma endast rent undantagsvis.
Regeringen bör ta initiativ till de författningsändringar och
andra åtgärder som påkallas av denna bedömning. Vad utskottet nu
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 19 bort ha
följande lydelse:
19. beträffande stramare permissionsföreskrifter
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju802
yrkande 14, 1990/91:Ju803 yrkande 11 och 1990/91:Ju821 yrkande 7
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
11. Disciplinstraff (mom. 21)
Britta Bjelle och Lars Sundin (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som
börjar med "Frågan hur " och slutar med "motion Ju803" bort ha
följande lydelse:
Av det ovannämnda beslutet av europeiska kommissionen skulle
motsatsvis kunna utläsas att disciplinära tidstillägg i vissa
fall skulle kunna strida mot Sveriges konventionsåtaganden.
Utskottet motsätter sig inte att saken utreds; tvärtom är detta
nödvändigt. Tilläggsdirektiv bör med det snaraste ges
påföljdsutredningen i denna fråga. Direktiven bör ges ett sådant
innehåll att de i motion Ju803 föreslagna alternativen grundligt
penetreras. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under moment 21 bort ha
följande lydelse:
21. beträffande disciplinstraff
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju803 yrkande 15
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
12. Utredning om förtroenderåd (mom. 22)
Berith Eriksson (v) och Krister Skånberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som
börjar med "Utskottet, som" och slutar med "behandlad del" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser att förtroenderådssamverkan mellan de intagna
på allt sätt bör stödjas och uppmuntras. I dag saknar många
anstalter helt sådant medinflytande från de intagnas sida.
Orsakerna kan vara flera, men utskottet ser allvarligt på de
förklaringar härtill som ges i motion Ju836. Frågan bör
omedelbart utredas. I utredningsuppdraget bör inriktningen vara
att förtroenderåd i princip bör finnas på varje anstalt. Vidare
bör utredas om förtroenderådens rättsliga ställning kan stärkas.
Detta utredningsuppdrag kan lämpligen anförtros åt
påföljdsutredningen. Det får ankomma på regeringen att
omedelbart utfärda tilläggsdirektiv till utredningen med den
innebörd som utskottet nu skisserat. Vad utskottet nu anfört bör
ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 22 bort ha
följande lydelse:
22. beträffande utredning om förtroenderåd
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju836 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
13. Villkorlig frigivning m.m. (mom. 23)
Jerry Martinger, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som
börjar med "Utskottets tidigare" och slutar med "villkorlig
frigivning" bort ha följande lydelse:
En utveckling i den riktning som förordas i motionerna är
således på väg. Enligt utskottets mening är det emellertid
angeläget att framhålla att de nya reglerna utformas så att
villkorlig frigivning inte skall äga rum efter en viss avtjänad
tid. I princip förespråkar utskottet ett avtjänande av hela den
utdömda strafftiden. Möjligheten till villkorlig frigivning
skall förekomma som en belöning för gott uppförande, och under
alla förhållanden skall den inte kunna ske förrän större delen
av straffet har avtjänats.
Vidare är det viktigt att framhålla att utskottet inte delar
justitieministerns uppfattning att ändrade regler om villkorlig
frigivning inte får leda till generella ökningar av de faktiska
anstaltstiderna. Enligt utskottets mening är det t.ex. inte en
förutsättning för ändrade regler om villkorlig frigivning att
samtidigt straffskalorna ses över. Någon generell sänkning av
straffen kan enligt utskottets mening inte komma i fråga.
Vad utskottet sålunda uttalat bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Av utskottets ställningstagande följer att utskottet inte kan
ställa sig bakom utredningskravet i motion Ju803.
dels att utskottets hemställan under moment 23 bort ha
följande lydelse:
23. beträffande villkorlig frigivning m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju802
yrkande 12 och 1990/91:Ju821 yrkandena 4 och 5 samt med avslag
på motion 1990/91:Ju803 yrkande 5 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
14. Villkorlig frigivning m.m. (mom. 23)
Britta Bjelle och Lars Sundin (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som
börjar med "Utskottets tidigare" och slutar med "villkorlig
frigivning" bort ha följande lydelse:
Som framgår ovan är frågan om ett avskaffande av den s.k.
halvtidsfrigivningen föremål för överväganden inom
regeringskansliet och ett förslag är att vänta. Som uttrycks i
motion Ju803 kan det emellertid ifrågasättas om systemet med
villkorlig frigivning från fängelsestraff över huvud taget skall
behållas. Systemet har både för- och nackdelar, och utskottet
anser att det finns anledning att utreda om det finns
förutsättningar att helt avskaffa systemet med en förtida
frigivning. Frågan bör övervägas i ett större sammanhang och det
får ankomma på regeringen att snarast föranstalta om denna
utredning. Direktiven bör utformas i linje med vad som framförts
i motion Ju803.
I avvaktan på utredningens resultat anser utskottet, liksom
motionärerna, att den obligatoriska villkorliga frigivningen bör
behållas och det förslag som kan förväntas i frågan under våren
bör präglas av denna huvudprincip. Vissa uppmjukningar av
obligatoriet krävs dock. T.ex. bör det vara möjligt att stoppa
eller skjuta upp den villkorliga frigivningen vid misskötsamhet.
Vad utskottet nu med anledning av motion Ju803 uttalat bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 23 bort ha
följande lydelse:
23. beträffande villkorlig frigivning m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju802
yrkande 12, 1990/91:Ju803 yrkande 5 och 1990/91:Ju821 yrkandena
4 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
15. Villkorlig frigivning m.m. (mom. 23)
Ingbritt Irhammar och Anders Svärd (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som
börjar med "Utskottets tidigare" och slutar med "villkorlig
frigivning" bort ha följande lydelse:
En utveckling i den riktning som förordas i motionerna är
således på väg, men det är enligt utskottets mening angeläget
att ändringen kommer till stånd så fort som möjligt. Enligt
utskottets mening bör huvudprincipen för förslaget vara att den
obligatoriska halvtidsfrigivningen avskaffas och att det i
stället införs en fakultativ villkorlig frigivning efter två
tredjedelar av strafftiden i linje med vad som framförts i
motion Ju821.
Vidare vill utskottet framhålla att ett slopande av
halvtidsfrigivningen inte får innebära en generell sänkning av
straffskalorna.
Vad utskottet nu uttalat bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Innan utskottet tar ställning till utredningskravet i motion
Ju803 bör det ovannämnda förslaget avvaktas.
dels att utskottets hemställan under moment 23 bort ha
följande lydelse:
23. beträffande villkorlig frigivning m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju802
yrkande 12 och 1990/91:Ju821 yrkandena 4 och 5 och med avslag på
motion 1990/91:Ju803 yrkande 5 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
16. Anslag till frivården (mom. 28)
Ingbritt Irhammar och Anders Svärd (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som
börjar med "Regeringens förslag" och slutar med "i motionerna"
bort ha följande lydelse:
Som framförs i motion Ju821 bör frivården förstärkas med
ytterligare resurser.
Härför bör anslås 5 milj.kr. utöver regeringens förslag.
Utskottet kan dock inte ställa sig bakom kraven på de
ytterligare resurser som framställs i motion Ju835.
dels att utskottets hemställan under moment 28 bort ha
följande lydelse:
28. beträffande anslag till frivården
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med
bifall till motion 1990/91:Ju821 yrkande 51 samt med avslag på
motion 1990/91:Ju835 yrkande 7 till Frivården för budgetåret
1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 329 368 000 kr.
17. Anslag till frivården (mom. 28)
Berith Eriksson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som
börjar med "Regeringens förslag" och slutar med "i motionerna"
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör, som begärs i motion Ju835,
frivården tilldelas ytterligare resurser och anslaget till
kriminalvårdsanstalterna minskas i motsvarande mån inför nästa
budgetår. Alternativ till fängelsestraff bör över huvud taget
lyftas fram eftersom en sådan satsning på sikt kan tänkas leda
till dels ytterligare ett minskat antal fängelseplatser, dels
minskad återfallsbrottslighet genom att meningsfull behandling
kan komma i fråga för fler klienter. En brist på handläggare
inom frivården kan innebära att möjligheten att använda
kontraktsvård starkt begränsas. Mot bakgrund av vad utskottet
nyss anfört vore detta en olycklig utveckling. Utskottet kan
alltså instämma i motionärernas krav på en ytterligare
medelstilldelning till frivården på 10 milj.kr. för utvecklandet
av olika öppna behandlingsformer, främst då kontraktsvård.
Härigenom har också yrkandet i motion Ju821 tillgodosetts.
dels att utskottets hemställan under moment 28 bort ha
följande lydelse:
28. beträffande anslag till frivården
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion
1990/91:Ju821 yrkande 51 samt med bifall till motion
1990/91:Ju835 yrkande 7 till Frivården för budgetåret
1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 334 368 000 kr.
18. Frivårdens arbetsuppgifter m.m. (mom. 29)
Britta Bjelle (fp), Ingbritt Irhammar (c), Lars Sundin (fp)
och Anders Svärd (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som
börjar med "I det" och slutar med "yrkanden avstyrks" bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör frivården lyftas fram inom
kriminalvårdsarbetet och nya vägar bör sökas för att göra
frivårdspåföljderna effektivare. Intresset för alternativ till
frihetsstraff har också kommit i fokus under senare tid genom
införandet av kontraktsvård och försöksverksamheten med
samhällstjänst. Kraven på frivårdsmyndigheterna har härigenom
också ökat väsentligt och läget har försvårats ytterligare genom
att klienterna generellt uppvisar en fördjupad problematik. Ett
särskilt problem i det sammanhanget är att frivården normalt
inte själv skall svara för uppgifter som ankommer på annan
huvudman utan i första hand förmedla hjälpen. Situationen bör
följas uppmärksamt, och regeringen bör i det ovannämnda
beredningsarbetet särskilt beakta frivårdens framtida
resursbehov. Vad utskottet nu uttalat bör ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under moment 29 bort ha
följande lydelse:
29. beträffande frivårdens arbetsuppgifter m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju803
yrkande 12 och 13 samt 1990/91:Ju821 yrkande 50 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
19. Bevakning i anstalt (mom. 32)
Jerry Martinger (m), Ingbritt Irhammar (c), Göran Ericsson
(m), Anders Svärd (c) och Birgit Henriksson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som
börjar med "Utskottet, som" och slutar med "Motionsyrkandena
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Som framgår av budgetpropositionen vidtas och planeras
fortlöpande åtgärder för att höja säkerheten vid
kriminalvårdsanstalterna. Utskottet noterar emellertid samtidigt
att rymningarna fortsätter trots dessa ansträngningar; förra
budgetåret rymde således närmare 200 intagna från de slutna
anstalterna. I likhet med motionärerna anser utskottet att det
från såväl principiella som samhällsekonomiska utgångspunkter är
oacceptabelt att en intagen kan avvika från en anstalt.
Enligt utskottets uppfattning måste en målsättning såvitt
gäller bevakningen på anstalterna vara att rymningar förhindras.
Regeringen bör därför initiera ytterligare åtgärder och sätta in
särskilda resurser så att bevakningsnivån motsvarar denna
målsättning. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under punkt 32 bort ha
följande lydelse:
32. beträffande bevakning i anstalt
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju802
yrkande 16 och 1990/91:Ju821 yrkande 49 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
20. Villkorligt fängelse i stället för villkorlig dom (mom.
34)
Jerry Martinger, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som
börjar med "Vad utskottet" och slutar med "villkorlig dom" bort
ha följande lydelse:
När nu utskottet åter har att ta ställning i frågan anser
utskottet emellertid att bl.a. utvecklingen av brottsligheten
visat att det är nödvändigt att på ett tydligare sätt markera
att en villkorlig dom innebär ett villkorat straff. En ordning
som den nuvarande där den villkorliga domen av både allmänheten
och den dömde ofta uppfattas som ett frikännande är inte
acceptabel. Villkorlig dom bör därför bytas ut mot dom på
villkorligt fängelse med innebörd att ett fängelsestraff utdöms
men anstånd med straffverkställigheten medges. Härigenom görs
det klart att fängelsestraffet måste avtjänas vid fortsatt
misskötsamhet. Påföljden bör i vissa fall -- där detta bedöms
verkningsfullt -- kunna kombineras med övervakning.
Regeringen bör få i uppdrag att snarast lägga fram ett förslag
med sådant innehåll för riksdagen. Detta bör ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under moment 34 bort ha
följande lydelse:
34. beträffande villkorligt fängelse i stället för
villkorlig dom
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju802
yrkande 10 och 1990/91:Ju803 yrkande 8 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
21. Villkorligt fängelse i stället för villkorlig dom (mom.
34)
Britta Bjelle (fp), Ingbritt Irhammar (c), Lars Sundin (fp)
och Anders Svärd (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som
börjar med "Vad utskottet" och slutar med "villkorlig dom" bort
ha följande lydelse:
När nu utskottet åter har att ta ställning i frågan anser
utskottet emellertid att bl.a. utvecklingen av brottsligheten
visat att det är nödvändigt att på ett tydligare sätt markera
att en villkorlig dom innebär ett villkorat straff. En ordning
som den nuvarande där den villkorliga domen av både allmänheten
och den dömde ofta uppfattas som ett frikännande är i längden
inte acceptabel. Utskottet är därför inte främmande för tanken
att villkorlig dom byts ut mot villkorligt fängelse. Detta bör
ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan unde moment 34 bort ha
följande lydelse:
34. beträffande villkorligt fängelse i stället för
villkorlig dom
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju802
yrkande 10 och 1990/91:Ju803 yrkande 8 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
22. Villkorligt fängelse vid kontraktsvård (mom. 35)
Britta Bjelle (fp), Ingbritt Irhammar (c), Lars Sundin (fp),
Anders Svärd (c) och Berith Eriksson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som
börjar med "Det samma gäller" och slutar med "den delen" bort ha
följande lydelse:
När det gäller frågan om införande av villkorligt fängelse vid
kontraktsvård har utskottet emellertid i dag uppfattningen att
tiden nu är mogen att pröva en ordning där vissa av
frivårdspåföljderna förenas med ett villkorligt fängelsestraff;
i första hand gäller detta kontraktsvård. Genom en sådan ordning
framförs ett klart och entydigt budskap att den ådömda påföljden
utgör ett förtroende som visas den dömde och han får en påtaglig
påminnelse härom genom det latenta straffhot som det villkorliga
fängelset innebär. Samtidigt bör just straffhotet kunna utgöra
ett stöd för den dömde när det gäller att genomföra
vårdprogrammet.
Sammantaget leder det anförda utskottet till att förorda en
ordning med villkorligt fängelse vid kontraktsvård. Regeringen
bör få i uppdrag att snarast lägga fram ett sådant förslag för
riksdagen. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 35 bort ha
följande lydelse:
35. beträffande villkorligt fängelse vid kontraktsvård
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju803 yrkande 7
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
23. Villkorligt fängelse vid samhällstjänst (mom. 36)
Jerry Martinger, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som
börjar med "Utskottet är" och slutar med "Ju627 avstyrks" bort
ha följande lydelse:
När det gäller frågan om införande av villkorligt fängelse vid
samhällstjänst har utskottet emellertid i dag uppfattningen att
tiden nu är mogen att pröva en ordning där vissa av
frivårdspåföljderna förenas med ett villkorligt fängelsestraff,
och detta bör även gälla försöksverksamheten med samhällstjänst.
En sådan kombination föreslog frivårdskommittén i sitt
betänkande (SOU 1984:32) Nya alternativ till frihetsstraff.
Genom en sådan ordning framförs ett klart och entydigt budskap
att den ådömda påföljden utgör ett förtroende som visas den
dömde och han får en påtaglig påminnelse härom genom det latenta
straffhot som det villkorliga fängelset innebär. Samtidigt bör
just straffhotet kunna utgöra ett stöd för den dömde när det
gäller att genomföra samhällstjänsten.
Sammantaget leder det anförda utskottet till att förorda en
ordning med villkorligt fängelse vid samhällstjänst. Regeringen
bör få i uppdrag att snarast lägga fram ett lagförslag som
tillgodoser utskottets önskemål. Vad utskottet nu anfört bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 36 bort ha
följande lydelse:
36. beträffande villkorligt fängelse vid samhällstjänst
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju627 i denna
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
24. Samhällstjänst i hela landet (mom. 37)
Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Ingbritt Irhammar
(c), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c) och
Birgit Henriksson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som
börjar med "Såsom tidigare" och slutar med "ifrågavarande
motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:
I likhet med vad lagrådet uttalade i ovanstående
lagstiftningsärende kan utskottet konstatera att det är en
allmän rättsgrundsats att lika brott skall föranleda lika straff
och att vissa personer eller persongrupper vid
rättstillämpningen inte skall gynnas eller missgynnas. Dessa
grundläggande principer om likabehandling inom straffrätten
talar enligt utskottets uppfattning för att möjligheten att
under försöksperioden ådömas skyddstillsyn i förening med
samhällstjänst inte bör tillkomma endast lagöverträdare som döms
av vissa tingsrätter. Försöksverksamheten med samhällstjänst bör
därför, som framförs i motionerna Ju627 och Ju821, nu utvidgas
till att omfatta hela landet. Det får ankomma på regeringen att
utarbeta lagförslag med denna inriktning och snarast återkomma
till riksdagen härmed. Vad utskottet nu uttalat bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 37 bort ha
följande lydelse:
37. beträffande samhällstjänst i hela landet
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju627 i denna
del och 1990/91:Ju821 yrkande 12 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
25. Samhällstjänst för unga (mom. 38)
Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Ingbritt Irhammar
(c), Lars Sundin (fp), Göran Ericsson (m), Anders Svärd (c) och
Birgit Henriksson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som
börjar med "När det" och slutar med "fängelse avstyrks" bort ha
följande lydelse:
När det sedan gäller samhällstjänst för unga anser utskottet,
i likhet med vad som framförs i motionerna Ju821 och Ju823, att
möjligheterna att döma till samhällstjänst skall vara större när
det gäller de yngre lagöverträdarna än vad som förordades i det
ovannämnda lagstiftningsärendet (1989/90:JuU10). Samhällstjänst
bör således kunna användas som ett alternativ till
skyddstillsyn, och i synnerhet när det gäller ungdomar mellan 15
och 17 år bör samhällstjänst kunna komma i fråga, även om
alternativet inte är fängelse. Som framförs i motionerna är det
framför allt i denna åldersgrupp som behovet av aktivt stöd och
social gemenskap är störst och möjligheterna till återanpassning
är som bäst. Det bör ankomma på regeringen att snarast bereda
och för riksdagen framlägga erforderliga ändringar härför i
lagen om försöksverksamhet med samhällstjänst. Vad utskottet nu
uttalat bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 38 bort ha
följande lydelse:
38. beträffande samhällstjänst för unga
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju821
yrkande 13, 1990/91:Ju823 yrkande 5 och 1990/91:Ju839 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
26. Påföljdssystemets utformning m.m. (mom. 39)
Jerry Martinger, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som
börjar med "Utskottet har" och slutar med "Motionsyrkandet
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan dela uppfattningen att starka skäl talar för en
reformering av påföljdssystemet. Det nuvarande systemet bygger
på en sammanblandning av vård och straff som utskottet anser
principiellt otillfredsställande. En ordning bör eftersträvas
där domstolar i princip utmäter straff för lagöverträdelser
medan socialtjänsten erbjuder vård och behandling. Detta hindrar
givetvis inte att verkställighetstiden tas till vara i syfte att
hjälpa den intagne på fötter efter avtjänat straff.
Utskottet vill också framhålla att det är viktigt, inte minst
av pedagogiska skäl, att påföljderna i brottsbalken samordnas
och ges beteckningar som svarar mot deras innehåll.
Utskottet anser att ett nytt system skall bygga på tre
påföljder: böter, villkorligt fängelse och fängelse. Villkorligt
fängelse skall kunna förenas med övervakning, samhällstjänst
eller kontraktsvård.
Denna ordning innebär bl.a. att påföljderna villkorlig dom och
skyddstillsyn avskaffas och ersätts med villkorligt fängelse med
eller utan övervakning. Detta kommer bl.a. att medföra mindre
arbetsuppgifter inom frivårdsorganisationen.
Samtidigt bör, som ett led i det pedagogiska arbetet,
beteckningen kriminalvårdsanstalter utmönstras och beteckningen
fängelse återinföras.
Regeringen bör få i uppdrag att utforma ett nytt
påföljdssystem efter de riktlinjer som utskottet nu dragit upp.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 39 bort ha
följande lydelse:
39. beträffande påföljdssystemets utformning m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju802 yrkandena
2, 3 och 11 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
27. Livstidsstraffet (mom. 40)
Berith Eriksson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som
börjar med "Överväganden inom" och slutar med "motion Ju624"
bort ha följande lydelse:
Utskottet har här en annan bedömning och anser i likhet med
vad som framförs i motion Ju624 att livstidsstraffet bör
avskaffas och ersättas med ett tidsbestämt maximistraff. Enligt
utskottets uppfattning strider tidsobestämdheten mot
grundläggande straffrättsliga principer om rättvisa och
förutsebarhet. Härigenom framstår det också som inhumant.
Det får ankomma på regeringen att för riksdagen presentera ett
lagförslag där livstidsstraffet utmönstrats ur påföljdssystemet.
Arbetet bör bedrivas i enlighet med de riktlinjer som dras upp i
motion Ju624. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 40 bort ha
följande lydelse:
40. beträffande livstidsstraffet
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju624 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
28. Straffskärpning vid återfall (mom. 41)
Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Ingbritt Irhammar
(c), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c) och
Birgit Henriksson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som
börjar med "Utskottet är" och slutar med "behandlade
motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar kommissionens bedömning. Enligt utskottets
mening bör utgångspunkten för påföljdsregleringen vid återfall
vara att det skall vara en försvårande omständighet att ha
återfallit i brott. De nuvarande reglerna tillåter, anser
utskottet, inte ett tillräckligt hänsynstagande till återfallet
vid straffmätningen.
I propositionen om straffmätning och påföljdsval uttalade
justitieministern sålunda att bestämmelsen om straffskärpning
vid återfall, inte är avsedd att medföra en mer allmän
straffskärpning vid återfall, utan en straffskärpning bör endast
komma i fråga i sådana fall där återfallssituationen framstår
som särskilt anmärkningsvärd. Förutom återfall i synnerligen
allvarlig brottslighet förklarade justitieministern sig avse
bl.a. upprepad och vanemässig grov tillgreppsbrottslighet. Med
allvarlig brottslighet åsyftas enligt propositionen att
straffvärdet för såväl den gamla som den nya brottsligheten är
minst ett års fängelse.
Denna reglering innebär att möjligheterna till straffskärpning
är alltför begränsade. Det är nämligen förhållandevis sällsynt
att så långa fängelsestraff som ett års fängelse döms ut.
Utskottet anser att hänsyn till återfallet skall kunna tas även
om straffvärdet för brottsligheten understiger fängelse i ett
år.
Likaså bör det vara möjligt att förverka villkorligt medgiven
frihet i större utsträckning än vad som nu är fallet. Det bör
heller inte som nu vara näst intill uteslutet att skärpa
straffet när villkorligt medgiven frihet förverkas.
Sammanfattningsvis anser utskottet att den nuvarande
regleringen inte möjliggör tillräckligt effektiva reaktioner vid
återfall i brott. Regeringen bör få i uppdrag att utarbeta och
för riksdagen framlägga förslag till lagändringar i linje med
vad som ovan anförts. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 41 bort ha
följande lydelse:
41. beträffande straffskärpning vid återfall
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju802
yrkande 7, 1990/91:Ju804 yrkande 8, 1990/91:Ju821 yrkande 6 och
1990/91:Ju823 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
2. Information om frigivning m.m. (mom. 23)
Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Ingbritt Irhammar
(c), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c) och
Birgit Henriksson (m) anför:
Vi vill ytterligare understryka betydelsen av att information
om frigivning, permissioner och rymningar m.m. verkligen når
fram till målsäganden. Ett sätt att inskärpa vikten härav kan
vara att lagfästa informationsskyldigheten inom kriminalvården
på samma sätt som nu föreslås beträffande den rättspsykiatriska
vården (se prop. 1990/91:58). I fråga om underrättelse vid
rymning m.m. från sådan vård avser vi att återkomma i det
lagstiftningsärendet.
Innehållsförteckning
Propositionen 1
Motionerna 2
Utskottet 6
Verksamhetens mål och inriktning 6
Lokalförsörjningen inom kriminalvården m.m. 7
Styrning av ekonomi och resursutnyttjande m.m. 8
Kriminalvårdsstyrelsen 8
Medelstilldelningen 8
Information om HIV/aids 9
Straffverkställighet av fängelsestraff i den dömdes hemland
9
Kriminalvårdsanstalterna 11
Medelstilldelningen m.m. 11
Narkotikafrågor m.m. 12
Särbehandling av långtidsdömda 14
Kvinnor på anstalt 14
Verkställighetsinnehållet 15
Permissioner m.m. 15
Disciplinstraff 17
Förtroenderåd 17
Villkorlig frigivning m.m. 18
Återkallelse av pass 19
Eftervård m.m. 19
Frivården 20
Medelstilldelningen 20
Allmänt om frivården 20
Maskin- och verktygsutrustning 21
Medelstilldelningen 21
Utrustning för kriminalvården 21
Medelstilldelningen 21
Bevakning i anstalt 21
Utbildning av personal m.fl. 22
Medelstilldelningen 22
Påföljdsfrågor m.m. 22
Villkorligt fängelse 22
Samhällstjänst 23
Påföljdssystemets utformning 24
Livstidsstraffet 24
Straffskärpning vid återfall m.m. 25
Häktning vid kontraktsvård 25
Hemställan 26
Reservationer 29
Särskilt yttrande 47