I skrivelse 1990/91:73 har regeringen
(arbetsmarknadsdepartementet) till riksdagen överlämnat en
redogörelse för tillämpningen av lagen (1989:530) om åtgärder
för att förebygga våldsdåd med internationell bakgrund
(terroristlagen) under tiden den 1 juli 1989 -- den 30 juni
1990.
Motioner
1990/91:Ju19 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
sådan ändring av terroristlagen bör ske att ärenden enligt denna
lag skall handläggas av allmän domstol,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att beskrivningen av vad som betecknas som
terroristaktiviteter i Turkiet måste göras mot bakgrund av den
faktiska situationen i landet.
1990/91:Ju20 av Göran Ericsson (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ett nytt nationellt program mot
terrorism.
Utskottet
Bakgrund
Särskilda regler i syfte att bekämpa internationell terrorism
infördes i svensk lagstiftning år 1973 genom lagen (1973:162) om
särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med
internationell bakgrund. Lagen hade det primära syftet att göra
det möjligt att hindra presumtiva terrorister från att komma in
i eller stanna kvar i Sverige. Samtidigt syftade bestämmelserna
till att skapa möjlighet till särskild kontroll i de fall då
sådana utlänningar av humanitära skäl ändå måste beredas en
fristad här i landet. Lagen var tidsbegränsad.
År 1975 införlivades huvuddelen av lagens bestämmelser med den
då gällande utlänningslagen (1954:193). Samtidigt fick reglerna
om telefonavlyssning och vissa andra tvångsåtgärder bilda en
särskild lag, lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i
spaningssyfte i vissa fall, den s.k. spaningslagen. Lagen, som
var tidsbegränsad, gavs genom successiva beslut fortsatt
giltighet till den 1 juli 1989.
1954 års utlänningslag ersattes år 1980 av en ny lag till
vilken terroristbestämmelserna överfördes med i stort sett
oförändrat sakligt innehåll. Denna lag har från och med den 1
juli 1989 ersatts av utlänningslagen (1989:529). Samtidigt bröts
terroristbestämmelserna ut och bildar, tillsammans med
spaningslagens bestämmelser, den nu gällande lagen (1989:530) om
åtgärder för att förebygga våldsdåd med internationell bakgrund
(terroristlagen). Lagen trädde i kraft den 1 juli 1989;
samtidigt upphörde spaningslagen att gälla (prop. 1988/89:86,
SfU19 och 22, rskr. 325; jfr 1988/89:JuU25).
Regeringen har till riksdagen årligen lämnat redovisning för
tillämpningen av de aktuella bestämmelserna (se 1989/90:JuU21 s.
2 och där gjorda hänvisningar). Den nu ifrågavarande skrivelsen
avser tillämpningen under tiden den 1 juli 1989 -- den 30 juni
1990.
Gällande ordning
Terroristbestämmelserna ger möjlighet att under speciella
förutsättningar ingripa med åtgärder som syftar till att minska
riskerna för att våldsdåd utförs i Sverige av internationellt
förgrenade terroristorganisationer.
I första hand är det fråga om möjligheter att från Sverige
avvisa eller utvisa en utlänning som bedöms vara presumtiv
terrorist. För de mycket speciella fall då utlänningen trots
beslut om avlägsnande tillåtits stanna i landet finns regler om
villkor för utlänningens vistelse här och om viss kontroll och
övervakning av honom.
Enligt den sedan den 1 juli 1989 gällande terroristlagen skall
en utlänning avvisas vid ankomsten till Sverige eller, om han
redan uppehåller sig här, utvisas om två förutsättningar är
uppfyllda. För det första skall det finnas grundad anledning att
anta att han tillhör eller verkar för en sådan organisation
eller grupp som, med hänsyn till vad som är känt om dess
verksamhet, kan befaras utanför sitt hemland använda våld, hot
eller tvång för politiska syften och därvid begå sådana
handlingar här i landet -- organisationsrekvisitet. För det
andra skall det, med hänsyn till vad som är känt om utlänningens
tidigare verksamhet eller i övrigt, föreligga fara för att han
här i landet medverkar till att använda våld, hot eller tvång
för politiska syften -- det personliga rekvisitet. Beslut om
avvisning eller utvisning meddelas av regeringen.
En förutsättning för att den som av regeringen har bedömts
vara terrorist skall kunna avlägsnas ur landet är dock att det
inte föreligger något hinder enligt 8 kap. 1--4 §§
utlänningslagen (1989:529) att verkställa beslutet om avvisning
eller utvisning. Om så är fallet -- eller om beslutet av någon
annan särskild anledning inte bör verkställas -- skall
regeringen förordna att verkställighet tills vidare inte får ske
(inhibition). Avvisnings- eller utvisningsbeslutet samt
förordnandet om inhibition skall prövas på nytt när det finns
skäl därtill. Har ett beslut om avvisning eller utvisning
inhiberats får regeringen, som nyss antytts, besluta om
inskränkningar och villkor i fråga om utlänningens vistelseort,
byte av bostad och anställning samt anmälningsplikt. Det är
föreskrifter i fråga om vistelseort m.m. som allmänt kommit att
kallas "kommunarrest".
För handläggningen av ärenden av de slag som nu nämnts finns
detaljerade bestämmelser.
En sådan utlänning som det här gäller kan under sin vistelse i
landet bli föremål för viss kontroll och övervakning, t.ex. kan
polisen besluta om husrannsakan och domstol besluta om hemlig
teleavlyssning.
Lagstiftningen innehåller vidare bl.a. straffbestämmelser för
den som bryter mot sådana av regeringen meddelade föreskrifter
om vistelseort och anmälningsskyldighet m.m. som nyss nämnts.
Översyn av terroristbestämmelserna
Terroristlagstiftningen har nyligen setts över av en
parlamentariskt tillsatt kommitté --
terroristlagstiftningskommittén. Översynen har avsett både
reglernas effektivitet som ett skydd mot terrorismen och
möjligheterna att förena dem med en högre grad av rättssäkerhet.
Uppdraget har redovisats i betänkandet (SOU 1989:104)
Terroristlagstiftningen. Betänkandet, som innehåller bl.a.
förslag till en lag om särskild kontroll av utlänningar, har
remissbehandlats. En proposition i ämnet är aviserad till
innevarande riksmöte.
Regeringens skrivelse
Av den vid regeringens skrivelse fogade redogörelsen framgår
bl.a. följande.
Inga terrordåd hänförliga till begreppet internationell
terrorism har inträffat i Sverige under redovisningsperioden.
Regeringen har under perioden utvisat en person (palestinier)
med stöd av terroristlagen. En annan person aktualiserades
samtidigt, men lämnade Sverige frivilligt varför ärendet
avskrevs.
De särskilda möjligheterna till hemlig teleavlyssning m.m.,
som efter tillstånd av rätten kan företas med stöd av
terroristlagen, har inte använts.
År 1984 beslutade regeringen med stöd av 47 § utlänningslagen
(1980:376) att nio turkiska medborgare, medlemmar av Kurdistans
arbetarparti (PKK), skulle utvisas ur Sverige. Eftersom
verkställighetshinder ansågs föreligga beslöt regeringen att
utvisningsbesluten tills vidare inte skulle verkställas.
Regeringen föreskrev vidare att sådana inskränkningar som avsågs
i 48 § första stycket samma lag skulle gälla för samtliga.
Regeringen har genom beslut den 31 augusti 1989 upphävt
utvisningarna beträffande två av de turkiska medborgarna och
samtidigt mildrat inskränkningarna för två andra. Fyra av de
turkiska medborgarna som hade erhållit föreskrifter om
vistelseort har under den nu aktuella perioden överträtt
föreskrifterna. Också anmälningsplikten har vid upprepade
tillfällen åsidosatts. Säkerhetspolisen har vid två tillfällen
medgivit undantag från föreskrifterna.
Genom beslut den 11 oktober 1990 har regeringen upphävt alla
föreskrifterna utom avseende anmälningsplikten för sex av de
turkiska medborgarna.
I skrivelsen lämnas också en redogörelse för en av
utrikesdepartementet lämnad beskrivning av den internationella
terrorismens utveckling under den aktuella tidsperioden.
Utskottets överväganden
Redan i samband med terroristlagstiftningens tillkomst år 1973
framhöll utskottet att ett utmärkande drag i den intensifierade
terroristverksamheten var att den har internationell anknytning
och att bakom aktionerna inte sällan står internationellt
vittförgrenade, välorganiserade grupper (JuU 1973:18 s. 13 f).
Utskottet har därefter, senast förra året (1989/90:JuU21),
uttalat att utskottet saknar anledning att göra en annan
bedömning än att sådana särskilda regler som
terroristlagstiftningen innehåller alltjämt behövs.
Utskottet gör inte annan bedömning nu. Samtidigt vill
utskottet emellertid notera att riksdagen kan se fram emot att
inom kort få ta ställning till förslag om en nyreglering av
lagstiftningen på området som bl.a. syftar till att tillgodose
högt ställda krav på rättssäkerhet för den enskilde. Den i
motion Ju19 riktade kritiken mot redogörelsen i skrivelsen för
den internationella terrorismen kan utskottet inte biträda.
Med dessa uttalanden bör regeringens skrivelse läggas till
handlingarna.
Beträffande motionsönskemålen i övrigt kan utskottet
konstatera att de berörs av den aviserade propositionen om
terroristlagstiftningen och den förestående budgetregleringen
beträffande säkerhetspolisen. Även motionerna i dessa delar
avstyrks därför.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande tillämpning av terroristlagstiftningen
att riksdagen, med avslag på motion 1990/91:Ju19 yrkande 2,
lägger skrivelse 1990/91:73 till handlingarna,
res. 1 (v)
3. beträffande program mot terrorism
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju20.
Stockholm den 19 februari 1991
På justitieutskottets vägnar
Britta Bjelle
Närvarande: Britta Bjelle (fp), Lars-Erik Lövdén (s),
Ulla-Britt Åbark (s), Jerry Martinger (m), Birthe Sörestedt (s),
Bengt-Ola Ryttar (s), Göran Magnusson (s), Eva Johansson (s),
Björn Ericson (s), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders
Svärd (c), Berith Eriksson (v), Krister Skånberg (mp), Sigrid
Bolkéus (s), Kjell Ericsson (c) och Birgit Henriksson (m).
Reservationer
1. Tillämpning av terroristlagstiftningen (mom. 1)
Berith Eriksson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar
med "Utskottet gör" och slutar med "till handlingarna"
bort ha följande lydelse:
Utskottet finner det i och för sig, såsom närmare utvecklas i
motion Ju19, vara av stort värde att riksdagen får en årlig
redogörelse för den internationella terrorismens utveckling.
Emellertid är, såsom också utvecklas i motionen, regeringens
redogörelse för den internationella terrorismen mycket
knapphändig och lämnar många obesvarade frågor. Särskilt
förvånande är beskrivningen av terroristaktiviteter i Turkiet.
Enligt utskottets mening kan det inte kallas för internationell
terrorism när en etnisk minoritet i ett land på grund av
långvarigt och svårt förtryck gör uppror mot landets regim.
Regeringen bör enligt utskottets mening för riksdagen redovisa
vilka ställningstaganden som föranleder den skillnad i
definition som görs mellan palestiniernas uppror och kurdernas.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Därefter bör regeringens skrivelse läggas till handlingarna.
dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande tillämpning av terroristlagstiftningen
att riksdagen dels med anledning av motion 1990/91:Ju19
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om redovisning av kurdernas situation i Turkiet, dels
lägger skrivelse 1990/91:73 till handlingarna.
2. Domstolsbehandling (mom. 2)
Berith Eriksson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar
med "Beträffande motionsönskemålen" och slutar med "avstyrks
därför" bort ha följande lydelse:
Terroristlagen innehåller inte några regler om rätt att
överklaga ett av regeringen meddelat beslut om utvisning eller
om sådana föreskrifter som ålagts den utvisade när hinder för
utvisning föreligger. Enligt 2 kap. 9 § regeringsformen har
svensk medborgare som har berövats friheten med anledning av
eller misstanke om brott rätt att få sin sak prövad av domstol.
Utlänning här i riket är enligt 2 kap. 20 § regeringsformen i
detta hänseende likställd med svensk medborgare. Med hänsyn
härtill bör terroristlagen ändras på så sätt att ärenden enligt
lagen skall handläggas av allmän domstol. Vad utskottet nu med
anledning av motion Ju19 i denna del anfört bör ges regeringen
till känna. Önskemålet i motion Ju20 kan utskottet däremot inte
ställa sig bakom.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande domstolsbehandling
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Ju19 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Program mot terrorism (mom. 3)
Jerry Martinger, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m)
anför:
Kraftfulla insatser krävs för att bekämpa terrorismen. Ingen
möda bör lämnas osparad och nya idéer kan behöva prövas för att
komma till rätta med den tilltagande internationella
terroristverksamheten. En proposition om terroristlagstiftningen
är emellertid aviserad till innevarande riksmöte, och hithörande
frågor kan också komma att aktualiseras vid den förestående
budgetregleringen beträffande säkerhetspolisen. Vi har därför
avstått från att framställa något yrkande i detta sammanhang.