I proposition 1990/91:68 har regeringen
(justitiedepartementet) föreslagit riksdagen att anta genom
propositionen framlagda förslag till lag om ändring i
brottsbalken och lag om ändring i rättegångsbalken jämte förslag
till lagar om ändring i ett stort antal andra författningar.
Propositionens huvudsakliga innehåll redovisas på s. 96 f.
I samband med propositionen behandlar utskottet yrkanden i
motioner väckta under den allmänna motionstiden i år.
Motionsyrkandena redovisas på s. 95 f.
Lagförslagen, av vilka nr 1 och 2 har granskats av lagrådet,
har följande lydelse.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1991
1990/91:Ju615 av Jerry Martinger m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att
föreläggande av ordningsbot skall få utfärdas för snatteri i
enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rapporteftergift,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtalsunderlåtelse,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om beloppsgränsen mellan snatteri och stöld.
1990/91:Ju621 av Stina Gustavsson och Marianne Jönsson (båda
c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om åtgärder mot snatteri.
1990/91:Ju629 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att
föreläggande av ordningsbot skall få utfärdas för snatteri i
enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rapporteftergift,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtalsunderlåtelse,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om gränsen mellan snatteri och stöld.
1990/91:Ju802 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om minskad användning av åtalsunderlåtelse
och rapporteftergift.
1990/91:Ju803 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till vad i
motionen anförts om återgång till reglerna om åtalsunderlåtelse
i den lydelse som gällde före 1 april 1985, dock med undantag
för de ändringar som skett i och med SFS 1988:822,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om tillämpningen av åtalsunderlåtelse och
rapporteftergift.
1990/91:Ju821 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om mer restriktiva regler för användningen
av institutet rapporteftergift,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om mer restriktiv användning av
institutet åtalseftergift,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en skärpt kontroll av efterlevnaden av
meddelade föreskrifter när åtalsunderlåtelse meddelats,
15. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i brottsbalken att värdegränsen mellan brotten snatteri
och stöld inte höjs,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om införande av ett system med
ordningsbot vid snatteribrott.
1990/91:Ju823 av Britta Bjelle m.fl. (fp) vari yrkas
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler om
villkorad åtalsunderlåtelse i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1990/91:Ju826 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om minskad användning av åtalsunderlåtelse
vid narkotikabrott.
Utskottet
Propositionen
Inledning
Böter är den vanligaste straffrättsliga påföljden. Enligt den
officiella kriminalstatistiken bestämdes påföljden till böter i
85% av alla lagföringar under år 1989.
De grundläggande bestämmelserna om böter finns i 25 kap.
brottsbalken (BrB). Här finns bl.a. regler som anger inom vilka
beloppsmässiga ramar dagsböter och penningböter får dömas ut.
Nuvarande minimi- och maximibelopp bestämdes genom lagändringar
som trädde i kraft den 1 januari 1982 (prop. 1980/81:38, JuU15,
rskr. 115).
Propositionen innehåller förslag om ändringar av
bötesstraffets utformning och tillämpningsområde.
Förslagen grundar sig huvudsakligen på
fängelsestraffkommitténs huvudbetänkande (SOU 1986:13--15)
Påföljd för brott och remissbehandlingen av detta betänkande.
Till underlaget hör vidare skrivelser till regeringen från
rikspolisstyrelsen och trafiksäkerhetsrådet.
Propositionens huvudsakliga innehåll
De nuvarande bötesformerna dagsböter, penningböter och
normerade böter behålls. Maximum för penningböter föreslås bli
höjt från 1000 kr. till 2000 kr. vid ett brott och från
2000 kr. till 5000 kr. när penningböter tillämpas som
gemensamt straff för flera brott.
Även skalan för antalet dagsböter föreslås ändrad. Det lägsta
antalet dagsböter som kan dömas ut föreslås bli 30 dagsböter i
stället för som nu en dagsbot. Om ett brott för vilket böter är
föreskrivet bör föranleda ett lägre straff än 30 dagsböter,
skall i stället penningböter dömas ut.
Maximala antalet dagsböter föreslås bli höjt från 120 till 150
för ett brott och från 180 till 200 som gemensamt straff för
flera brott.
Minsta beloppet för en dagsbot föreslås bli 30 kr. mot
nuvarande 10 kr. Om särskilda skäl föreligger skall dagsbotens
belopp få jämkas.
Om böter skall dömas ut som ett gemensamt straff för flera
brott och det bland brotten ingår ett som bör föranleda
dagsböter, föreslås att det gemensamma straffet blir dagsböter.
Föreligger särskilda skäl, skall dock rätten kunna döma särskilt
för brott för vilka endast penningböter är föreskrivna.
Allmänna bötesminimum differentieras och höjs till 100 kr. vid
penningböter och normerade böter samt till 450 kr. vid
dagsböter.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1992.
Överväganden
Utskottet delar den principiella syn på bötesstraffet och dess
fördelar framför frihetsberövande påföljder som kommit till
uttryck i propositionen. Bötesstraffets position bör således
stärkas i påföljdssystemet. Utskottet kan ställa sig bakom den
lösning som valts i propositionen för detta syfte och har,
utöver vad strax anförs, inte funnit anledning till erinran mot
de framlagda förslagen.
I propositionen föreslås en ändring i kungörelsen (1942:155)
angående förbud mot försäljning av vissa kemikalier, lagförslag
nr 20. Denna kungörelse upphörde att gälla den 1 juli 1989 (SFS
1988:1145). Lagförslag nr 20 bör därför avslås.
I 13 § förslaget till lag om ändring i förordningen (1956:413)
om klassificering av kött, lagförslag nr 36, bör vidtas en
justering på sätt framgår av utskottets hemställan.
I propositionen föreslås en ändring i taxeringslagen
(1956:623), lagförslag nr 38. Enligt övergångsbestämmelserna
till taxeringslagen (1990:324) upphörde 1956 års taxeringslag
att gälla den 30 juni 1990 men skall fortfarande tillämpas på
ärenden och mål avseende 1990 och tidigare års taxeringar. Den
nu föreslagna ändringen bör därför ske i övergångsbestämmelserna
till den nya lagen.
I propositionen föreslås en ändring i 11 § kungörelsen
(1966:37) om statistiska uppgifter från rörelseidkare och ägare
till flerfamiljshus, lagförslag nr 54. Vid genomförandet av
ändringen bör beaktas att lagrummet år 1974 givits ny lydelse
(SFS 1974:592).
Åtgärder mot snatteri m.m.
Inledning
I det följande behandlar utskottet ett antal motionsyrkanden
om ordningsbot för snatteri, användningen av åtalsunderlåtelse
och rapporteftergift vid sådana brott m.m.
Ordningsbot för snatteri m.m.
I ett flertal motioner (Ju615, Ju621, Ju629 och Ju821) begärs
att vissa okomplicerade fall av snatteri skall kunna beivras med
ordningsbot.
Utskottet har tidigare vid flera tillfällen och senast förra
våren avstyrkt bifall till liknande motionsyrkanden (se
1989/90:JuU23 s. 6 f, rskr. 156). Till stöd härför har utskottet
anfört bl.a. att resultatet av beredningen inom
regeringskansliet av fängelsestraffkommitténs huvudbetänkande
borde avvaktas innan det kunde bli aktuellt för riksdagen att ta
ställning till frågan.
Fängelsestraffkommittén har i anslutning till sitt förslag om
ökad användning av penningböter, vilket förslag ligger till
grund för den nu aktuella propositionen, framhållit att det
därigenom skulle kunna öppnas möjligheter till en vidgad
användning av ordningsbot.
Även justitieministern anser (prop. s. 112 f) att systemet med
ordningsbot har uppenbara fördelar, inte bara genom att det är
resursbesparande utan även kriminalpolitiskt sett genom att
samhällsreaktionen sker i nära anslutning till brottet. Enligt
hennes mening finns det emellertid för närvarande inte
tillräckligt underlag för att öppna möjlighet att använda
ordningsbot vid snatterier eller annan brottslighet, som enligt
förslagen i propositionen i framtiden kan föranleda
penningböter. Enligt justitieministern bör erfarenheterna av den
nu föreslagna reformen få visa om det är lämpligt att utvidga
tillämpningsområdet för ordningsbot. Frågan kommer att övervägas
av åklagarutredningen (dir. 1990:27).
Utskottet, som utgår från att åklagarutredningen prövar frågan
i positiv anda, anser att motionsyrkandena med hänsyn till
sakens nuvarande beredningsläge inte bör leda till någon åtgärd
från riksdagens sida.
I motionerna begärs dessutom en sänkning av beloppsgränsen
mellan stöld och snatteri.
Inledningsvis vill utskottet i denna del peka på att inte
enbart värdet av det tillgripna inverkar på frågan om en gärning
skall bedömas som snatteri eller stöld. Olika omständigheter vid
gärningen inverkar. T.ex. kan snatteri i seriebrottslighet
bedömas som stöld. Tillvägagångssättet kan också ha betydelse.
Motionsönskemål om en sänkning av den i praxis använda
beloppsgränsen mellan stöld och snatteri har utskottet tidigare
behandlat (1989/90:JuU23 s. 6 f; jfr Högsta domstolens dom
1990-12-06, nr DB 33). Motionerna har avstyrkts under hänvisning
till att fängelsestraffkommittén behandlat frågan om
straffskalorna för stöld och snatteri och även berört
straffvärdet för de centrala förmögenhetsbrotten. I avvaktan på
resultatet av kommitténs förslag i dessa delar, vilket enligt
utskottets uppfattning kunde komma att innefatta även frågor om
gränsdragningen mellan de olika brotten, ansåg utskottet att
riksdagen inte borde göra något uttalande i saken.
Utskottet saknar anledning att nu göra annan bedömning och
avstyrker bifall till motionerna Ju615, Ju621, Ju629 och Ju821
även i nu berörda delar.
Rapporteftergift och åtalsunderlåtelse
I motionerna Ju802, Ju803 och Ju821 förordas en minskad
användning av rapporteftergift och åtalsunderlåtelse, och i de
två sistnämnda motionerna begärs en återgång till de
restriktivare regler om åtalsunderlåtelse som gällde före den 1
april 1985. Motionerna Ju615, Ju621, Ju629 och Ju821 förespråkar
en minskad användning av rapporteftergift och åtalsunderlåtelse
vid snatteribrott. I motion Ju826 förordas att åtalsunderlåtelse
i princip inte skall beviljas vid narkotikabrott.
Möjligheterna att besluta om åtalsunderlåtelse enligt
rättegångsbalken utvidgades år 1985. Den gällande regleringen
innebär sammanfattningsvis följande.
Åtalsunderlåtelse får beslutas om inte något väsentligt
allmänt eller enskilt intresse åsidosätts om det kan antas att
påföljden, om åtals väckts, skulle ha stannat vid böter eller,
om det finns särskilda skäl, vid villkorlig dom. Åtal får vidare
underlåtas om den misstänkte begått annat brott och det utöver
påföljden för detta brott inte krävs påföljd med anledning av
det föreliggande brottet. Åtalsunderlåtelse får också beslutas i
vissa fall om brottet begåtts under inflytande av psykisk
abnormitet m.m. Åtal får också underlåtas om det av särskilda
skäl är uppenbart att det inte krävs någon påföljd för att
avhålla den misstänkte från vidare brottslighet.
Samtliga nu aktuella motionsönskemål har behandlats av
utskottet vid flera tidigare tillfällen och senast under
föregående riksmöte (se 1989/90:JuU23 s. 7 f och där gjord
hänvisning). Utskottet har i dessa fall i sina av riksdagen
godkända betänkanden avstyrkt bifall till motionerna. I sin
motivering har utskottet anfört i huvudsak att den nuvarande
regleringen får anses utgöra en rimlig avvägning mellan de
intressen av skilda slag som gör sig gällande inom
brottsbekämpningen.
Bakom 1985 års beslut låg i första hand processekonomiska
överväganden, och enligt utskottets uppfattning har
lagändringarna varit värdefulla som medel att koncentrera
rättsväsendets resurser till de mest angelägna områdena.
Reglerna har emellertid också ifrågasatts. Åklagarutredningen
skall enligt sina direktiv göra en samlad utvärdering av 1985
års förändringar för att bl.a. se över om nu gällande
bestämmelser om åtalsunderlåtelse är ändamålsenliga. Utredningen
skall också se över bestämmelserna om rapporteftergift. I detta
beredningsläge saknas det, enligt utskottets uppfattning,
anledning för riksdagen att göra några sådana uttalanden i fråga
om instituten åtalsunderlåtelse och rapporteftergift i allmänhet
som efterlyses i motionerna. Yrkandena avstyrks.
Det sagda gäller också yrkandet i motion Ju826 om en
restriktivare användning av åtalsunderlåtelse vid
narkotikabrott.
Motionerna Ju821 och Ju823 tar upp de särskilda reglerna om
åtalsunderlåtelse som finns i lagen (1964:167) med särskilda
bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL). I den förstnämnda
motionen föreslås att kontroll skall ske av huruvida den unge
iakttar det krav på skötsamhet som lagen uppställer då beslut om
åtalsunderlåtelse har meddelats. I motion Ju823 begärs ökade
möjligheter att meddela villkorad åtalsunderlåtelse för unga.
Enligt motionärerna är den nuvarande regeln om återkallelse av
beviljad åtalsunderlåtelse alltför restriktiv.
Under föregående riksmöte behandlade utskottet ett
motionsönskemål liknande det som nu framställts i motion Ju823.
Utskottet avstyrkte i sitt av riksdagen godkända betänkande
(1989/90:JuU23 s. 7) bifall till motionen.
Nu gällande regler om åtalsunderlåtelse i LUL fick sin
nuvarande utformning genom lagstiftning som trädde i kraft den 1
juli 1988 (prop. 1987/88:135, JuU36, rskr. 403). De ändringar i
LUL som då företogs har, på regeringens uppdrag, varit föremål
för en utvärdering av brottsförebyggande rådet (BRÅ). I sin
utvärdering har BRÅ berört frågeställningar liknande dem som tas
upp i motionerna. Där har bl.a. anförts att det är nödvändigt
att reglerna om återkallelse av åtalsunderlåtelser utnyttjas
betydligt oftare än som sker i dag för att åtalsunderlåtelsen
skall ha i lagstiftningen avsedd status. Utvärderingen är
överlämnad till ungdomsbrottskommittén (dir. 1990:53).
Enligt direktiven skall ungdomsbrottskommittén se över
nuvarande reaktionssystem när det gäller brott av unga.
Utskottet utgår ifrån att kommittén kommer att behandla de i
motionerna upptagna spörsmålen. I rådande beredningsläge saknas
det enligt utskottets uppfattning anledning för riksdagen att
göra några särskilda uttalanden i dessa frågor. Utskottet
avstyrker därför bifall till motionerna Ju821 och Ju823 i nu
behandlade delar.
Övrigt
I övrigt föranleder motionerna och propositionen inte några
särskilda uttalanden från utskottets sida.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande lagförslag nr 20
att riksdagen avslår det i proposition1990/91:68 framlagda
förslaget till lag om ändring i kungörelsen (1942:155) angående
förbud mot försäljning av vissa kemikalier,
2. beträffande lagförslag nr 36
att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i förordningen (1956:413) om klassificering
av kött, dock med den ändringen att i 13 § andra stycket orden
"stadgas i allmänna strafflagen" byts ut mot "finns föreskrifter
i brottsbalken",
3. beträffande lagförslag nr 38
att riksdagen dels avslår det i propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),
dels antar följande
Förslag till
Lag om ändring i taxeringslagen (1990:324)
Härigenom föreskrivs att punkt 2 i övergångsbestämmelserna
till taxeringslagen (1990:324) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2. Den gamla lagen skall 2. Den gamla lagen skall
fortfarande tillämpas på fortfarande tillämpas på
ärenden och mål avseende ärenden och mål avseende
1990 och tidigare års 1990 och tidigare års
taxeringar. Vad som i den taxeringar. Vad som i den
gamla lagen sägs om gamla lagen sägs om
länsskattemyndighet och länsskattemyndighet och
lokal skattemyndighet skall lokal skattemyndighet skall
från och med den 1 januari från och med den 1 januari
1991 gälla skattemyndighet. 1991 gälla skattemyndighet.
Straffet för brott mot 120
§ andra stycket i gamla
lagen skall i stället
för böter, högst
femhundra kronor, vara
penningböter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
4. beträffande lagförslag nr 54
att riksdagen dels avslår det i propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i kungörelsen (1966:37) om
statistiska uppgifter från rörelseidkare och ägare till
flerfamiljshus, dels antar följande
Förslag till
Lag om ändring i kungörelsen (1966:37) om statistiska
uppgifter från rörelseidkare och ägare till flerfamiljshus
Härigenom föreskrivs att 11 § kungörelsen (1966:37) om
statistiska uppgifter från rörelseidkare och ägare till
flerfamiljshus skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 §1
Till böter högst 500 Till penningböter döms
kronor dömes den som den som
1. underlåter att 1. underlåter att
fullgöra sin fullgöra sin
uppgiftsskyldighet eller att uppgiftsskyldighet eller att
vidarebefordra mottagen vidarebefordra mottagen
uppgift till statistiska uppgift till statistiska
centralbyrån när centralbyrån när
sådan skyldighet åvilar sådan skyldighet åvilar
honom eller honom eller
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2. uppsåtligen eller av 2. uppsåtligen eller av
oaktsamhet lämnar oriktig oaktsamhet lämnar oriktig
uppgift om ej gärningen uppgift om gärningen inte
är belagd med straff i är belagd med straff i
brottsbalken. Allmänt brottsbalken.
åtal för brott som avses
i första stycket får Allmänt åtal för
väckas endast efter brott som avses i första
anmälan av statistiska stycket får väckas
centralbyrån. endast efter anmälan av
statistiska centralbyrån.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
1 Senaste lydelse 1974:592.
5. beträffande övriga lagförslag
att riksdagen antar följande i propositionen framlagda förslag
till
1. lag om ändring i brottsbalken,
2. lag om ändring i rättegångsbalken,
3. lag om ändring i kungörelsen (1885:56 s. 1) med vissa
föreskrifter till beredande av skydd för
undervattenstelegrafkablar,
4. lag om ändring i kungörelsen (1915:288) angående förbud att
utan särskilt tillstånd framdraga enskild telegraf-, telefon-
eller annan svagströmsledning över riksgränsen,
5. lag om ändring i lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om
sjöfynd,
6. lag om ändring i lagen (1919:426) om flottning i allmän
flottled,
7. lag om ändring i lagen (1929:116) om tillsyn över
stiftelser,
8. lag om ändring i lagen (1932:55) om viktmärkning i vissa
fall av gods som skall inlastas å fartyg,
9. lag om ändring i checklagen (1932:131),
10. lag om ändring i lagen (1932:242) om skyldighet i vissa
fall att tillhandahålla förnödenheter m.m. för ordningsmaktens
behov,
11. lag om ändring i förordningen (1933:78) angående
beteckning för vissa slag av vin,
12. lag om ändring i skeppsklarerarförordningen (1934:119),
13. lag om ändring i kungörelsen (1935:47) angående viss
uppgiftsskyldighet i fråga om hamnar och lastageplatser ävensom
kanaler och andra vattentrafikleder,
14. lag om ändring i lagen (1935:113) med vissa bestämmelser
om arbetsförmedling,
15. lag om ändring i lagen (1939:299) om förbud i vissa fall
mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m.m.,
16. lag om ändring i kungörelsen (1939:707) angående
skyldighet för förvaltare av fastighet att biträda vid
utlämnande av inköpskort, m.m.,
17. lag om ändring i lagen (1940:176) med vissa bestämmelser
om fraktfart med svenska fartyg,
18. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt,
19. lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967),
21. lag om ändring i lagen (1942:335) om särskilda
skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m.,
22. lag om ändring i lagen (1942:723) om skyddsympning inom
försvarsväsendet,
23. lag om ändring i lagen (1943:459) om tillsyn över hundar
och katter,
24. lag om ändring i lagen (1944:133) om kastrering,
25. lag om ändring i kungörelsen (1945:174) med vissa
bestämmelser till skydd mot skada från gengasdrivet fordon eller
redskap,
26. lag om ändring i kungörelsen (1945:494) angående lån från
värnpliktslånefonden,
27. lag om ändring i lagen (1947:164) om förbud mot politiska
uniformer,
28. lag om ändring i kungörelsen (1947:175) angående
postverkets ensamrätt till brevbefordran m.m.,
29. lag om ändring i lagen (1949:183) om flottningen i Torne
och Muonio gränsälvar,
30. lag om ändring i kungörelsen (1949:491) om förbud att
använda bensolhaltigt ämne vid tillverkning av läderskodon,
31. lag om ändring i lagen (1949:722) om pantlånerörelse,
32. lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för utländska
försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige,
33. lag om ändring i sjönödskungörelsen (1952:581),
34. lag om ändring i lagen (1952:270) om skyddsympning vid
krig eller krigsfara m.m.,
35. lag om ändring i lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet
rörande pris- och konkurrensförhållanden,
37. lag om ändring i allmänna ordningsstadgan (1956:617),
39. lag om ändring i allmänna tjänstepliktslagen (1959:83),
40. lag om ändring i lagen (1959:118) om krigsansvarighet för
liv- och invaliditetsförsäkring,
41. lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74),
42. lag om ändring i lagen (1960:409) om förbud i vissa fall
mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område,
43. lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för
varusmuggling,
44. lag om ändring i lagen (1961:181) om försäljning av
teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat,
45. lag om ändring i lagen (1961:394) om tobaksskatt,
46. lag om ändring i lagen (1961:655) om undanförsel och
förstöring,
47. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
48. lag om ändring i läkemedelsförordningen (1962:701),
49. lag om ändring i lagen (1963:76) om kreditaktiebolag,
50. lag om ändring i lagen (1963:583) om avveckling av
fideikommiss,
51. lag om ändring i krigshandelslagen (1964:19),
52. lag om ändring i lagen (1965:61) om behörighet att utöva
veterinäryrket m.m.,
53. lag om ändring i förordningen (1966:36) om vissa uppgifter
från näringsidkare,
55. lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,
56. lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och
pensionatrörelse,
57. lag om ändring i radiolagen (1966:755),
58. lag om ändring i folkbokföringslagen (1967:198),
59. lag om ändring i patentlagen (1967:837),
60. lag om ändring i delgivningslagen (1970:428),
61. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),
62. lag om ändring i lagen (1971:965) om straff för
trafikbrott som begåtts utomlands,
63. lag om ändring i lagen (1972:260) om internationellt
samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom,
64. lag om ändring i förordningen (1973:568) om vissa
uppgifter från rörelseidkare,
65. lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157),
66. lag om ändring i terrängkörningslagen (1975:1313),
67. lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410),
68. lag om ändring i lagen (1976:157) om skyldighet för
arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga
arbetsförmedlingen,
69. lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet,
70. lag om ändring i lagen (1977:292) om tillverkning av
drycker, m.m.,
71. lag om ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker,
72. lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar
för yrkesmässig sjöfart m.m.,
73. lag om ändring i jaktlagen (1987:259),
74. lag om ändring i lagen (1987:773) om fritidsbåtsregister,
75. lag om om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327),
76. lag om ändring i lagen (1988:328) om vägtrafikskatt på
utländska fordon,
77. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter,
78. lag om ändring i järnvägssäkerhetslagen (1990:1157),
79. lag om ändring i lagen (1990:1183) om tillfällig
försäljning,
6. beträffande ordningsbot för snatteri
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju615 yrkande 1,
1990/91:Ju621 i denna del, 1990/91:Ju629 yrkande 1 och
1990/91:Ju821 yrkande 16,
res. 1 (m, fp, c)
7. beträffande beloppsgränsen mellan stöld och snatteri
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju615 yrkande 4,
1990/91:Ju621 i denna del, 1990/91:Ju629 yrkande 4 och
1990/91:Ju821 yrkande 15,
res. 2 (m)
8. beträffande rapporteftergift och åtalsunderlåtelse
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju615 yrkandena 2 och
3, 1990/91:Ju621 i denna del, 1990/91:Ju629 yrkandena 2 och 3,
1990/91:Ju802 yrkande 9, 1990/91:Ju803 yrkandena 2 och 3 samt
1990/91:Ju821 yrkandena 9 och 10,
res. 3 (m, fp,c)
9. beträffande åtalsunderlåtelse vid narkotikabrott
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju826 yrkande 5,
res. 4 (m)
10. beträffande åtalsunderlåtelse för unga
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju821 yrkande 11 och
1990/91:Ju823 yrkande 7.
res. 5 (m, fp, c)
Stockholm den 5 mars 1991
På justitieutskottets vägnar
Britta Bjelle
Närvarande: Britta Bjelle (fp), Birthe Sörestedt (s),
Ingbritt Irhammar (c), Bengt-Ola Ryttar (s), Göthe Knutson (m),
Göran Magnusson (s), Eva Johansson (s), Björn Ericson (s), Göran
Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c), Berith
Eriksson (v), Krister Skånberg (mp), Sigrid Bolkéus (s), Barbro
Andersson (s), Ingegerd Wärnersson (s) och Birgit Henriksson
(m).
Reservationer
1. Ordningsbot för snatteri (mom. 6)
Britta Bjelle (fp), Ingbritt Irhammar (c), Göthe Knutson (m),
Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c) och
Birgit Henriksson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 98 som
börjar med "Utskottet, som" och slutar med "riksdagens sida"
bort ha följande lydelse:
Utskottet är här av annan åsikt. Eftersom butikstillgreppen
med tiden fått en sådan stor omfattning måste, som framhålls i
motionerna Ju615, Ju621, Ju629 och Ju821, nya vägar prövas så
snart det är möjligt, och erfarenheterna av den nu föreslagna
bötesreformen kan inte avvaktas. Utskottet är för sin del redan
nu berett att förorda ett system med ordningsbot för snatteri
och frågan behöver alltså inte bli föremål för ytterligare
utredning. Fängelsestraffkommitténs förslag kan här ligga till
grund för en regeländring. Det får ankomma på regeringen att
utarbeta ett lagförslag som möjliggör en sådan ordning.
Förslaget bör läggas fram till riksdagen i sådan tid att ett
system med ordningsbot för snatteri kan införas i samband med
att de nu antagna ändringarna beträffande bötessystemet träder i
kraft. Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande ordningsbot för snatteri
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju615
yrkande 1, 1990/91:Ju621 i denna del, 1990/91:Ju629 yrkande 1
och 1990/91:Ju821 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
2. Beloppsgränsen mellan stöld och snatteri (mom. 7)
Göthe Knutson, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 98 som
börjar med "Utskottet saknar" och slutar med "berörda delar"
bort ha följande lydelse:
Som utskottet uttalat ovan skall frågan om en viss gärning
skall rubriceras som stöld eller snatteri inte bestämmas bara
utifrån det tillgripnas värde utan med beaktande av samtliga
omständigheter i ärendet. Förhållandena är emellertid ofta
sådana att inga särskiljande omständigheter av betydelse utöver
värdet föreligger. Rådande praxis vid domstolarna torde numera,
där inga andra omständigheter talar däremot, utgå från en
värdegräns mellan stöld och snatteri på 800 kr. enligt den ovan
av högsta domstolen nyligen meddelade domen. Som framförs i
motionerna Ju615, Ju621 och Ju629 är denna gräns för hög mot
bakgrund av det samhällsproblem som snatteribrotten utgör, och
den bör sänkas. Härför torde krävas lagstiftning. Enligt
utskottets uppfattning bör en sådan så snart som möjligt komma
till stånd i syfte att begränsa det straffbara området för
snatteri och i samma mån vidga området för stöld. Det får
ankomma på regeringen att snarast lägga fram ett lagförslag i
enlighet med vad som nu anförts. Detta bör ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha
följande lydelse:
7. beträffande beloppsgränsen mellan stöld och snatteri
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:615 yrkande
4, 1990/91:Ju621 i denna del, 1990/91:Ju629 yrkande 4 och
1990/91:Ju821 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
3. Rapporteftergift och åtalsunderlåtelse (mom. 8)
Britta Bjelle (fp), Ingbritt Irhammar (c), Göthe Knutson (m),
Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c) och
Birgit Henriksson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 99 som
börjar med "Bakom 1985" och slutar med "Yrkandena avstyrks" bort
ha följande lydelse:
Såvitt gäller de allmänna önskemålet om en återgång till gamla
regler om och minskad användning av åtalsunderlåtelse och
rapporteftergift vill utskottet anföra följande.
Brottsligheten i samhället har ökat på ett oroande sätt, och
rättsväsendets resurser är hårt ansträngda. Reglerna om bl.a.
åtalsunderlåtelse och rapporteftergift ingår i ett regelsystem
som syftar till en ändamålsenlig resursanvändning. Häremot kan i
princip inga invändningar riktas.
Utskottet anser emellertid att möjligheterna till
åtalsunderlåtelse och rapporteftergift har kommit att utvidgas
alltför mycket. Det är enligt utskottets mening befogat att nu
hävda vissa centrala straffrättsliga principer såsom likhet
inför lagen och förutsebarhet i rättskipningen. Dessa principer
är satta i fara och tilltron till rättsväsendet kan härigenom
komma att skadas allvarligt.
Utskottet vill vidare peka på vikten av att överträdelser av
straffrättsliga bestämmelser leder till en tydlig reaktion från
samhällets sida. Om sanktionerna uteblir förlorar de uppställda
reglerna sin trovärdighet, och respekten för rättssamhället
urholkas. I förlängningen ligger här stora faror för
upprätthållandet av den allmänna laglydnaden. En sådan
utveckling kan inte accepteras.
För unga människor särskilt är det nödvändigt att samhället
ger klara normer och konsekventa handlingsmönster. Ett system
som innebär att lagöverträdelser ofta inte beivras -- eller
beivras otydligt, inkonsekvent och ryckvis -- får en destruktiv
inverkan på ungdomars ofta ganska outvecklade rättsbegrepp. Nu
gällande generösa regler för åtalsunderlåtelse och tillämpningen
av dem kan närmast ge ett intryck av att samhället inte ser
allvarligt på ungdomars brottslighet.
Utskottet vill sålunda förorda att en återgång till tidigare
restriktivare regler för åtalsunderlåtelse m.m. sker så snart
som möjligt. Det sagda innebär emellertid inte att utskottet
anser att de skärpningar som år 1988 i fråga om
åtalsunderlåtelse för unga lagöverträdare bör tas bort. De bör
även i fortsättningen gälla och ytterligare skärpas i vissa
delar.
Saken behöver inte utredas. Regeringen bör i stället snarast
utarbeta förslag i enlighet med vad utskottet uttalat samt
återkomma till riksdagen.
Vad utskottet nu uttalat bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 8 bort ha
följande lydelse:
8. beträffande rapporteftergift och åtalslsunderlåtelse
att riksdagen med anledning av motionerna 1990:91:Ju615
yrkandena 2 och 3, 1990/91:Ju621 i denna del, 1990/91:Ju629
yrkandena 2 och 3, 1990/91:Ju802 yrkande 9, 1990/91:Ju803
yrkandena 2 och 3 samt 1990/91:Ju821 yrkandena 9 och 10 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Åtalsunderlåtelse vid narkotikabrott (mom. 9)
Göthe Knutson, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 99 som
börjar med "Det sagda" och slutar med "åtalsunderlåtelse vid
narkotikabrott" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är ordningen med möjlighet till
åtalsunderlåtelse för narkotikabrott kriminalpolitiskt felaktig.
För att kampen mot narkotikabrottsligheten skall tas på fullt
allvar och få allmän uppslutning får det enligt utskottets
mening inte vara så att de som ertappas med illegal befattning
med narkotika undslipper följden av sitt handlande; detta gäller
särskilt dem som första gången gör sig skyldiga till
narkotikabrott. I sådana situationer är det av särskild
betydelse att gärningsmannen får klart för sig att han gjort sig
skyldig till ett allvarligt brott. Med hänsyn härtill bör
åtalsunderlåtelse i princip inte kunna beviljas vid
narkotikabrottslighet. Vad utskottet nu anfört bör beaktas i det
pågående utredningsarbetet på området och bör för detta ändamål
ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande åtalsunderlåtelse vid narkotikabrott
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju826 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Åtalsunderlåtelse för unga (mom. 10)
Britta Bjelle (fp), Ingbritt Irhammar (c), Göthe Knutson (m),
Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c) och
Birgit Henrikson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 100 som
börjar med "Utskottet utgår" och slutar med "behandlade delar"
bort ha följande lydelse:
En åklagare har stora befogenheter att meddela
åtalsunderlåtelse för ungdomar i åldersgruppen 15--17 år. För
att undvika att en meddelad åtalsunderlåtelse uppfattas som om
samhället inte reagerar på brott är det av yttersta vikt att
åklagarna är restriktiva i detta hänseende. En lämplig åtgärd
vore att använda villkorad åtalsunderlåtelse. Åklagarna skulle
då på ett mera entydigt sätt kunna göra klart för ungdomar att
de blir åtalade -- också för den gärning som avses med
åtalsunderlåtelsen -- om de fortsättningsvis inte sköter sig.
Visserligen finns redan nu en regel om återkallelse av beviljad
åtalsunderlåtelse. Denna möjlighet är emellertid alltför
restriktiv varför en ny betydligt mindre restriktiv regel, i
linje med vad som anförs i motion Ju823, bör införas i LUL. BRÅ
har också i sin utvärdering funnit att återkallelse mycket
sällan används trots uppenbar misskötsamhet från den unges sida.
För att en ny återkallelseregel skall kunna upprätthållas i
praktiken bör det i enlighet med de förslag som läggs fram i
motion Ju821 också införas en uppföljningsskyldighet för
åklagare och polis när det gäller skötsamhetskravet.
Saken brådskar och enligt utskottets uppfattning är det
angeläget att snarast vidta dessa regeländringar utan att
avvakta ungdomsbrottskommitténs förslag. Det får ankomma på
regeringen att genast utarbeta förslag till regler i den
riktning som utskottet nu förordar. Vad utskottet anfört bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 10 bort ha
följande lydelse:
10. beträffande åtalsunderlåtelse för unga
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju821
yrkande 11 och 1990/91:Ju823 yrkande 7 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Beloppsgränsen mellan stöld och snatteri (mom. 7)
Ingbritt Irhammar och Anders Svärd (båda c) anför:
Vi delar den i berörda motioner framförda åsikten att
snatteribrottsligheten nu blivit ett problem som kräver
särskilda överväganden. Om den beloppsmässiga gränsen mellan
snatteri och stöld ligger för högt kan snattaren få intryck av
att hans brottslighet bagatelliseras. En sådan utveckling vill
vi inte medverka till. För närvarande ligger värdegränsen vid
800 kr. Allmänt sett är denna för hög och bör sänkas. Vi har
emellertid valt att nu inte vidta några åtgärder i saken utan
avvaktar det arbete med gränsdragningsfrågor mellan de olika
brotten som pågår inom regeringskansliet. Skulle det visa sig
att resultatet av detta arbete inte går i den av oss skisserade
riktningen har vi dock för avsikt att återkomma.