I detta betänkande behandlas proposition 1990/91:90 om en god
livsmiljö. Antalet motionsyrkanden som behandlas i betänkandet
är 865, varav 403 yrkanden från allmänna motionstiden 1990 resp.
1991 samt 462 yrkanden i följdmotionerna.
Tillsammans med de betänkanden som avges av övriga berörda
utskott utgör detta ärende en så gott som heltäckande genomgång
av de miljöpolitiska frågorna och naturvårds- och
miljöproblemen. Både nationella och internationella miljö- och
naturvårdsfrågor behandlas. Mål och riktlinjer för den fortsatta
miljöpolitiken diskuteras, liksom hur de miljöpolitiska
ambitionerna skall förverkligas genom ett brett, integrerat och
decentraliserat arbete. Utöver dessa mer övergripande frågor om
mål, inriktning och insatsområden behandlas ett stort antal
konkreta åtgärdsförslag på olika områden.
Regeringens förslag innebär bl.a. följande.
Bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar införs i
naturresurslagen, miljöskyddslagen, vattenlagen och lagen om
kommunal energiplanering.
Ett nytt program för att övervaka miljötillståndet i landet
införs, och resursramen för miljöövervakning ökas under en
treårsperiod med totalt 75 milj.kr.
Miljöfrågorna integreras i utbildningen på alla nivåer.
Fortsatta resp. ökade resurser avsätts för de ideella
miljöorganisationernas internationella verksamhet, för
miljöförbättrande och landskapsvårdande åtgärder i jordbruket,
för vård och förvaltning av naturreservat, för
kemikalieinspektionens verksamhet, för återställning av skadad
miljö och för skydd av kulturminnen som påverkas av
luftföroreningar.
Skärpta regler införs i naturvårdslagen om markavvattning,
biotopskydd och skydd för utrotningshotade arter.
Kontrollen av hälso- och miljöskadliga ämnen och produkter
skärps. Användningen av sådana ämnen begränsas. Kommunerna får
vidgad rätt att differentiera avfallstaxorna för att stimulera
till källsortering av avfall.
Nya fordon kommer att indelas i miljöklasser, till vilka knyts
ett system med ekonomiska styrmedel.
Ett program för översyn av industrins utsläppsvillkor
genomförs.
En ny lag om kontroll av biologiska bekämpningsmedel införs.
De delar av propositionen som ej remitterats till
jordbruksutskottet behandlas i utrikesutskottet,
skatteutskottet, utbildningsutskottet, näringsutskottet,
trafikutskottet och bostadsutskottet (UU19, SkU24, UbU12, NU40,
TU30 och BoU18).
Utskottet tillstyrker i huvudsak regeringens överväganden om
riktlinjer för miljöpolitiken och de konkreta åtgärdsförslagen
inom olika insatsområden.
På följande områden föreslår utskottet med anledning av
motioner att riksdagen gör uttalanden och beslutar om
resursförstärkningar utöver vad som innefattas i propositionen.
Enligt utskottets mening finns det starka skäl som talar för
att strålskyddslagen och lagen om kärnteknisk verksamhet helt
eller delvis infogas i en framtida miljöbalk. Vidare bör det
undersökas om radikala fiskemetoder kan innefattas i det
framtida systemet för prövning av miljöfarlig verksamhet.
Utskottet föreslår att regeringen med viss förtur undersöker
möjligheterna att avskaffa kravet på ekonomisk fördel för att
miljöskyddsavgift skall påföras.
Utskottet upprepar sitt tidigare framförda krav att regeringen
bör lägga fram en samlad aktionsplan för buller.
Utskottet understryker betydelsen av fortsatt
skogsmarkskalkning i de områden som är mest utsatta för
försurningen och föreslår ett tillkännagivande härom.
Även tillämpningen av substitutionsprincipen inom
kemikaliekontrollen anses så viktig att riksdagen bör göra ett
särskilt uttalande om en mer aktiv tillämpning av denna princip.
Utskottet föreslår en höjning av skrotningspremien på bilar
som är i bruk till 1 500 kr.
Anslaget till bidrag till miljöarbete föreslås höjt med 20
milj.kr. utöver regeringens förslag. Förstärkningen skall avse
kalkning för att motverka försurningens effekter.
Anslaget till investeringar inom miljöområdet föreslås höjt
med 60 milj.kr. utöver regeringens förslag i syfte att
säkerställa statens förvärv av urskogar m.m. I detta sammanhang
föreslår utskottet ett riksdagsuttalande om fortsatta
överväganden beträffande ansvarsfördelningen mellan staten och
den enskilde i naturvårdsarbetet och strävandena att bevara den
biologiska mångfalden.
Anslaget till visst internationellt miljösamarbete höjs med 2
milj. kr., avseende internationella försurningssekretariatets
verksamhet.
Till betänkandet fogas 249 reservationer och 5 särskilda
yttranden. Från samtliga oppositionspartier har avgetts
reservationer beträffande inriktningen av miljöpolitiken. Även i
anslutning till de konkreta åtgärdsförslagen i propositionen har
oppositionspartierna på ett flertal punkter framlagt egna
förslag.
Propositionen
Regeringen (miljödepartementet) har i proposition 1990/91:90
föreslagit
dels att riksdagen antar förslagen till
3. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387) (kapitel 8
och avsnitt 12.2),
4. lag om ändring i vattenlagen (1983:291) (kapitel 8 och
avsnitt 16.5.6),
7. lag om förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel
(avsnitt 13.3),
8. lag om ändring i lagen (1985:426) om kemiska produkter
(avsnitt 13.3),
9. lag om ändring i renhållningslagen (1979:596) (avsnitten
13.7.2 och 13.8.2),
13. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822) (avsnitten
7.2 och 16.5),
14. lag om ändring i terrängkörningslagen (1975:1313)
(avsnitt 16.5.11),
15. lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av
jordbruksmark (avsnitt 16.5.6),
16. lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429) (avsnitt
16.5.8),
17. lag om ändring i ädellövskogslagen (1984:119) (avsnitt
16.5.14),
18. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10) (avsnitt
16.5.6),
19. lag om ändring i lagen (1984:409) om avgift på
gödselmedel (avsnitt 17.6.1),
dels att riksdagen godkänner
20. de allmänna riktlinjer för miljöpolitiken som har angetts
under rubriken Regeringens förslag i avsnitten Atmosfären och
klimatet, Gränsöverskridande luftföroreningar, Miljön i
tätorterna, Naturresurser och naturvård samt Vatten och hav
(avsnitten 2.1--2.5),
21. tilläggen till Montrealprotokollet om ämnen som bryter
ned ozonskiktet (avsnitt 13.8.1),
22. Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande
transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall
(avsnitt 13.8.2),
23. dispositionen av vissa avgifter fr.o.m. budgetåret
1991/92 (avsnitt 17.6.7).
Vidare vill regeringen meddela riksdagen regeringens
ställningstaganden i övrigt i fråga om miljöpolitiken.
Övriga lagförslag i propositionen (s. 475) har remitterats
till andra utskott (SkU, TU och BoU).
Under rubriken Vissa anslagsfrågor för budgetåret 1991/92 har
regeringen föreslagit
dels under nionde huvudtiteln
G. Växtskydd och jordbrukets miljöfrågor
(G 6) att riksdagen till Miljöförbättrande åtgärder i
jordbruket för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag
på 58 100 000 kr.
dels under fjortonde huvudtiteln
A. Miljödepartementet m.m.
(A 1) att riksdagen till Miljödepartementet för budgetåret
1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 34 217 000 kr.
(A 2) att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret
1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 19000000 kr.
B. Miljövård
(B 1) 1. att riksdagen godkänner att den huvudsakliga
inriktningen för verksamheten inom naturvårdsverkets
ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordat,
(B 1) 2. att riksdagen till Statens naturvårdsverk för
budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 424 816 000 kr.
(B 2) att riksdagen till Bidrag till miljöarbete för
budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på
211855000 kr.
(B 3) att riksdagen till Investeringar inom miljöområdet för
budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på
128000000 kr.
(B 4) att riksdagen till Miljöforskning för budgetåret 1991/92
anvisar ett reservationsanslag på 133 190 000 kr.
(B 5) att riksdagen till Forskning för ett avfallssnålt
samhälle: Avfallshantering för budgetåret 1991/92 anvisar ett
reservationsanslag på 12360000 kr.
(B 6) 1. att riksdagen godkänner att den huvudsakliga
inriktningen för verksamheten inom koncessionsnämndens för
miljöskydd ansvarsområde skall vara i enlighet med vad som
förordats i propositionen,
(B 6) 2. att riksdagen till Koncessionsnämnden för miljöskydd
för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 17863 000 kr.
(B 7) att riksdagen till Bidrag till Förenta nationernas
miljöfond för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på
22 000 000 kr.
(B 8) att riksdagen till Visst internationellt miljösamarbete
för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 13 900 000
kr.
(B 9) att riksdagen till Stockholms internationella
miljöinstitut för budgetåret 1991/92 anvisar ett
reservationsanslag på 25 000 000 kr.
(B 10) 1. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om
anskaffning av utrustning till lokaler vid statens
naturvårdsverk inom den kostnadsram som förordats,
(B 10) 2. att riksdagen till Inredning och utrustning av
lokaler vid vissa myndigheter för budgetåret 1991/92 anvisar ett
reservationsanslag på 13 200 000 kr.
(B 11) 1. att riksdagen godkänner att den huvudsakliga
inriktningen för verksamheten inom kemikalieinspektionens
ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordat,
(B 11) 2. att riksdagen till Kemikalieinspektionen för
budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
(B 12) att riksdagen till Landskapsvårdande åtgärder för
budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på
200000000 kr.
(B 13) att riksdagen till Sanering och återställning av
miljöskadade områden för budgetåret 1991/92 anvisar ett
reservationsanslag på 25 000 000 kr.
Lagförslagen bifogas som bilaga 1 till detta betänkande.
Lagrådet har avgett yttrande över lagförslagen.
Motioner
Motioner väckta med anledning av propositionen
1990/91:Jo60 av Rune Berglund (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
fördelning av anslag för åtgärder för att motverka försurning av
mark och vatten.
1990/91:Jo61 av Doris Håvik m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om prövning av miljöfarlig verksamhet.
1990/91:Jo62 av Sigrid Bolkéus m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om akut behov av ökade kalkningsinsatser i
Norrland.
1990/91:Jo63 av Karin Falkmer (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om samordning av stödformerna till naturvård,
landskapsvård och kulturlandskapsvård,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en samlad bevarandelag.
1990/91:Jo64 av Marianne Andersson i Vårgårda och Jan Hyttring
(c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kvicksilver inom tandvården,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att användningen av kvicksilver inom
tandvården snarast bör upphöra med hänvisning till konstaterade
och befarade hälsoeffekter och utsläppen till miljön,
3. att riksdagen hos regeringen begär att
kemikalieinspektionen får i uppdrag att pröva om tillverkning,
import och användning av amalgam är förenligt med lagen om
kemiska produkter,
4. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket
får i uppdrag att utvärdera rapporter om betydande
kvicksilverutsläpp från hushållen till VA-nätet och bedöma
utsläppen ur miljösynpunkt,
5. att riksdagen hos regeringen begär att socialstyrelsen ges
i uppdrag att framlägga en tidsplan för avveckling av amalgam
och att förbereda åtgärder vid ett omedelbart förbud samt
åtgärdsplan för att selektera ut den del av befolkningen som
riskerar besvär av amalgamet.
1990/91:Jo65 av Lisbet Calner m.fl. (s, m, fp, c, v, mp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om stöd till Stiftelsen Bohus avelscentrum.
1990/91:Jo66 av Jens Eriksson (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att förhandlingar med norska regeringen om rening av utsläppen
inom Östfold och Osloområdet och återställande av fiskbestånden
i gränsvattnen snarast bör upptas.
1990/91:Jo67 av Göran Åstrand m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att den
nuvarande svavelskatten omvandlas till en svavelavgift vars
intäkter skall komma miljön till godo,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om hur intäkterna från svavelavgiften skall
användas.
1990/91:Jo68 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om enhetliga
fridlysningsregler för plocknings- och uppgrävningsattraktiva
växter i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Jo69 av Lennart Pettersson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förutsättningarna för en väsentligt höjd
skrotningspremie.
1990/91:Jo70 av Karin Wegestål (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om kommunala kvävepooler.
1990/91:Jo71 av Ingrid Hasselström Nyvall och Sören Norrby
(fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om användning av kustbevakningens
resurser i miljöövervakningen av kust- och havsområden.
1990/91:Jo72 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om stöd av miljöskäl till forskning,
utbildning och rådgivning i ekologiskt lantbruk,
2. att riksdagen anvisar 50 milj.kr. till kommunala
pilotprojekt för lokala VA-lösningar i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1990/91:Jo73 av Åke Gustavsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av forskning och fortsatta
undersökningar av miljöpåverkan av Vätterns ekosystem.
1990/91:Jo74 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om det internationella arbetet med att
eliminera utsläpp av ozonnedbrytande ämnen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kommunernas skyldighet att på ett
miljöriktigt sätt ta om hand CFC från kyl- och frysskåp från den
1 januari 1992,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
miljöavgift på produktion och import av kylar och frysar i
enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förbud av haloner i fasta anläggningar
från den 1 januari 1995,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om miljöavgift
på HCFC i enlighet med vad som anförts i motionen, 6. att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förbud av tillverkning, import och
användning av koltetraklorid och 1,1,1,-trikloretan från den 1
januari 1993.
1990/91:Jo75 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att införa generellt förbud att
kvävegödsla skog,
2. att riksdagen hos regeringen begär att den skogspolitiska
kommittén får i uppdrag att lämna förslag till finansiering av
fortsatt skogsmarkskalkning,
3. att riksdagen till ersättning för landskapsvårdande
åtgärder för budgetåret 1991/92 anvisar 500 000 000 kr., alltså
300 000 000 kr. utöver vad regeringen föreslår,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om mer generell och långsiktig utformning av
den landskapsvårdande ersättningen,
5. att riksdagen till naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet
för budgetåret 1991/92 anvisar 20 000 000 kr. utöver vad
regeringen föreslår att fördela via naturvårdsverket,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till system för
att återföra miljöavgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel
till jordbruket i form av kalkningsbidrag,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förbud
eller mycket lågt gränsvärde för kadmium i handelsgödsel,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av bekämpnings- och gödslingsfria
zoner i slättbygder.
1990/91:Jo76 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om samordning nationellt, regionalt och
lokalt av arbetet med yttre och inre miljöfrågor,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utökade
fackliga befogenheter att ingripa vid missförhållanden som rör
den yttre miljön i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förändring
av arbetsmiljölagen så att begreppet "omedelbar och allvarlig
fara" ges en tydlig innebörd i enlighet med vad som anförts i
motionen,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag som
ger lokala fackföreningar rätt att vidta stridsåtgärder mot
arbetsgivare som ej rättar till missförhållanden rörande inre
eller yttre miljö.
1990/91:Jo77 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag på samordnad
bevarandelagstiftning för naturvård och kulturminnesvård,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av enhetlig organisation för
bevarandeverksamheten.
1990/91:Jo78 av Lola Björkquist och Karl-Göran Biörsmark (fp)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om medel för skydd av det mycket värdefulla
eklandskapet samt ängs- och hagmarkerna i Östergötlands län,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om betydelsen av en generell arealersättning
för bevarandet av det öppna eklandskapet och ängs- och
hagmarkerna i Östergötland.
1990/91:Jo79 av Leo Persson och Arne Mellqvist (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en ny jordbrukspolitik i ekologisk balans.
1990/91:Jo80 av Carl Frick (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtgärder för att genomföra en kontinuerlig
bevarandeodling av vårt genetiska arv av kulturväxter och att
detta skall kunna ske snabbt,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att det behövs fler ställen i landet där
gamla fruktsorter kan odlas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en utredning för att skyndsamt klarlägga
behov och resurser inom hela området.
1990/91:Jo81 av Anna Horn af Rantzien (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
en hänsynsparagraf bör införas i rennäringslagen,
2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning som
klargör erforderliga åtgärder för att snarast förhindra den
pågående nedslitningen av fjällhedarna.
1990/91:Jo82 av Anna Horn af Rantzien och Åsa Domeij (mp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
kulturminneslagen arbetas in i miljöbalken så som angivits i
motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
medelstilldelningen.
1990/91:Jo83 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till samlat
handlingsprogram mot buller.
1990/91:Jo84 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
miljö- och hälsoskyddskontorens övervakningsverksamhet bör
behållas och ej sammanföras med verksamheterna vid byggnads-
eller tekniska nämnderna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
ytterligare medel för kalkning av sjöar och vattendrag bör
tillföras Värmlands län ur det föreslagna ökade anslaget,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
ytterligare medel för vitaliseringsgödsling på skogsmark bör
tillföras Värmlands län,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av fler fullvärdiga
nederbördsstationer i länet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av resurser för att kontinuerligt
följa utvecklingen i landets största och Europas tredje sjö,
Vänern,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om det öppna kulturlandskapets betydelse i
Värmland som turistlän,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
behovet av förstärkning av det s.k. NOLA-anslaget,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
odling av energigrödor, biobränslen och lövskogsplantering bör
prioriteras framför barrskogsplantering på åkermark,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
skyddet för hotade växt- och djurarter bör förbättras.
1990/91:Jo85 av Hans Dau (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
konsekvensanalys som del i beslutsunderlaget vid eventuellt
ifrågasatt inskränkning av renskötselrätten inom nationalpark.
1990/91:Jo86 av Ivar Virgin (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om skärpta gränsvärden för dioxin i
enlighet med vad som i motionen anförts.
1990/91:Jo87 av Rune Rydén (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar att metalliskt kvicksilver fortsättningsvis får
användas till blodtrycksmätare inom sjukvården.
1990/91:Jo88 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om sektorsansvaret för de skogliga frågorna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skogsutredningens uppgifter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av intensifierad skogskalkning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om markägarnas kostnadsansvar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om huvudmannaskapet för skogsmarkskalkningen,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande
av miljöfond för kalkning och vitaliseringsgödsling i enlighet
med vad som i motionen anförts,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åkermarksdikning,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om anpassning till EGs regler,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av specifika åtgärder för att
minska jordbrukets miljöpåverkan.
1990/91:Jo89 av Marianne Samuelsson (mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de
företag som i dag inte har tillstånd före 1994 skall ha inkommit
med en tillståndsansökan.
1990/91:Jo90 av Göran Engström (c) vari yrkas att riksdagen
med avslag på regeringens förslag i denna del som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att inte ändra
lagstiftningen på det skogliga området under den tid
skogspolitiska kommittén arbetar med förändringar av
lagstiftningen inom denna sektor.
1990/91:Jo91 av Kersti Johansson (c) vari yrkas att riksdagen
beslutar att ur föreslagen anvisning till medel för
miljöövervakning även skall kunna utgå medel till
Vätternvårdsförbundets verksamhet i enlighet med vad i motionen
anförts.
1990/91:Jo92 av Sören Norrby (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
offensiva åtgärder mot amalgamanvändningen i tandvården.
1990/91:Jo93 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
miljöinriktade ekonomiska beslutsunderlag utarbetas i enlighet
med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär att som ett första steg
finansplanen och nationalbudgeten kompletteras med miljö- och
hälsofaktorer i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Jo94 av Lennart Brunander och Karin Starrin (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om inriktningen av ett åtgärdsprogram mot
bullerskador från vägtrafiken.
1990/91:Jo95 av Lennart Brunander och Karin Starrin (c) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till
åtgärdsprogram för att stimulera övergång från mineraloljor till
miljövänliga vegetabiliska oljor.
1990/91:Jo96 av Lennart Brunander och Karin Starrin (c) vari
yrkas att riksdagen beslutar anslå 5 milj.kr. ur de influtna
medlen från bekämpningsmedels- och handelsgödselavgiften till
utvecklande av slutna odlingssystem inom trädgårdsnäringen, i
enlighet med motionen.
1990/91:Jo97 av Rolf L Nilson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande
av auktoriserade externa miljörevisorer enligt vad som anförts i
motionen,
2. att riksdagen beslutar införa koldioxidskatt för industrin
om 5 öre per kg utsläppt koldioxid från den 1 januari 1993
enligt vad som anges i motionen,
3. att riksdagen till sanering av miljöskadade områden för
budgetåret 1991/92 anvisar 25 000 000 kr. utöver vad regeringen
har föreslagit eller således 50 000 000 kr. enligt vad som
anförts i motionen.
1990/91:Jo98 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att passagerarfärjor ej
skall omfattas av de undantag i SFÖS 1985:19, 5 kap. 4 § som
gäller utsläpp av toalettavfall,
2. att riksdagen hos regeringen begär att förbud mot utsläpp
av matavfall från färjetrafiken införs,
3. att riksdagen hos regeringen begär att tennorganiska
föreningar i bottenfärger förbjuds,
4. att riksdagen hos regeringen begär att föreskrifter för
användning av gifter i färjornas kylvattensystem utfärdas,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
de planerade bilaterala överenskommelserna med de nordiska
länderna också skall innehålla gränsvärden för utsläpp av
kväveoxid,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i
lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg i enlighet
med vad som ovan anförts,
7. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket
får i uppdrag att utfärda föreskrifter för landanslutning för
kraftproduktion för färjor som ligger i hamnar inom tättbebyggt
område.
1990/91:Jo99 av Annika Åhnberg (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
miljöavgift på osorterat avfall på 50 kr./ton från den 1 januari
1992,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag på definition
av olika avfallsfraktioner och förslag på miljöavgifter på dessa
fraktioner.
1990/91:Jo100 av Rolf L Nilson (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtgärder för att minska trafikens negativa
effekter på miljön i Skåne,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtgärder för att minska industrins
negativa effekter på miljön i Skåne,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtgärder för att minska skogs- och
jordbrukets negativa effekter på miljön i Skåne.
1990/91:Jo101 av Björn Samuelson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om forskning kring Vänern m.m.,
2. att riksdagen beslutar att till regeringens disposition
ställa 7000000 kr. i enlighet med vad i motionen anförts.
1990/91:Jo102 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen antar den i motionen föreslagna lagen om art- och
biotopskydd.
1990/91:Jo103 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen beslutar anta en lag om avfall och återvinning.
1990/91:Jo104 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen anslår 20 000 000 kr. utöver regeringens
förslag i proposition 1990/91:90 till nationell miljöövervakning
under anslaget B 1,
2. att riksdagen anslår 20 000 000 kr. utöver regeringens
förslag i proposition 1990/91:90 till information under anslaget
B 1,
3. att riksdagen anslår 20 000 000 kr. utöver regeringens
förslag i proposition 1990/91:90 till vård av naturreservat
under anslaget B 1,
4. att riksdagen anslår 30 000 000 kr. utöver regeringens
förslag i proposition 1990/91:90 till naturvårdsåtgärder i
odlingslandskapet (NOLA) under anslaget B 1,
5. att riksdagen anslår 15 000 000 kr. utöver regeringens
förslag i proposition 1990/91 till naturvårdsåtgärder i
skogslandskapet ("Skogs-NOLA") under anslaget B1,
6. att riksdagen anslår 25 000 000 kr. utöver regeringens
förslag i proposition 1990/91:90 till återskapande av våtmarker
under anslaget B 1,
7. att riksdagen anslår 3 000 000 kr. utöver regeringens
förslag i proposition 1990/91:90 till handlingsprogram mot
buller under anslaget B 1,
8. att riksdagen anslår 5 000 000 kr. utöver regeringens
förslag i proposition 1990/91:90 till utredning om plaster under
anslaget B 1,
9. att riksdagen anslår 15 000 000 kr. utöver regeringens
förslag i proposition 1990/91:90 till projekt för
avfallsreduktion under anslaget B 1,
10. att riksdagen anslår 15 000 000 kr. utöver regeringens
förslag i proposition 1990/91:90 till utveckling av ekologiska
toalettsystem under anslaget B 1,
11. att riksdagen anslår 4 000 000 kr. utöver regeringens
förslag i proposition 1990/91:90 till hotade arter under
anslaget B 1,
12. att riksdagen anslår 100 000 000 kr. utöver regeringens
förslag i proposition 1990/91:90 till investeringar i ny
miljöteknik under anslaget B 1,
13. att riksdagen anslår 272 000 000 kr. utöver regeringens
förslag i proposition 1990/91:90, Statens naturvårdsverk B 1,
dvs. 696 816 000 kr.,
14. att riksdagen anslår 50 000 000 kr. utöver regeringens
förslag i proposition 1990/91:90 till kalkning under anslaget
B2,
15. att riksdagen anslår 20 000 000 kr. utöver regeringens
förslag i proposition 1990/91:90 till kalkning av brunnar under
anslaget B 2,
16. att riksdagen anslår 9 000 000 kr. utöver regeringens
förslag i proposition 1990/91:90 till regional miljöövervakning
under anslaget B2,
17. att riksdagen anslår 79 000 000 kr. utöver regeringens
förslag i proposition 1990/91:90, Bidrag till miljöarbete B 2,
dvs. 290 855 000 kr.,
18. att 420 000 000 kr. utöver regeringens förslag i
proposition 1990/91:90, Investeringar inom miljöområdet B 3,
dvs. 548 000 000 kr.,
19. att riksdagen anslår 15 000 000 kr. utöver regeringens
förslag i proposition 1990/91:90, Forskning för ett avfallssnålt
samhälle B 5, dvs. 27 360 000 kr.,
20. att riksdagen anslår 3 000 000 kr. utöver regeringens
förslag i proposition 1990/91:90 till de ideella
organisationernas miljöarbete under anslaget B 8,
21. att riksdagen anslår 3 000 000 kr. utöver regeringens
förslag i proposition 1990/91:90, Visst internationellt
miljösamarbete B 8, dvs. 16 900 000 kr.,
22. att kemikalieinspektionen får möjlighet att utöka ramen
för sin resultatbudget med 15 000 000 kr. nästa budgetår i
förhållande till regeringens förslag i proposition 1990/91:90,
Kemikalieinspektionen B11,
23. att riksdagen anslår 15 000 000 kr. utöver regeringens
förslag i proposition 1990/91:90 till projekt för tillämpning av
substitutionsprincipen under anslaget B 11,
24. att riksdagen anslår 100 000 000 kr. utöver regeringens
förslag i proposition 1990/91:90, Landskapsvård B 12, dvs.
300000000 kr.,
25. att riksdagen anslår 75 000 000 kr. utöver regeringens
förslag i proposition 1990/91:90, Sanering och återställning av
miljöskadade områden B 13, dvs. 100 000 000 kr.
1990/91:Jo105 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för
miljöpolitiken som angetts under rubrikerna 1990-talets
utmaningar, bekämpa växthuseffekten, förstärk miljöskyddet,
miljöövervakning och myndighetsorganisation och utveckla
effektiva ekonomiska styrmedel,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en mer aktiv
produktövervakning,
3. att riksdagen hos regeringen begär en studie av hur
miljöfrågorna skall prioriteras i enlighet med vad som i
motionen anförts,
4. att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam redovisning
av hur Sverige uppfyller internationella avtal och
rekommendationer på klimatvårdsområdet,
5. att riksdagen som nationellt delmål fastställer att de
svenska koldioxidutsläppen inte skall få överstiga 1987 års
nivå,
6. att riksdagen som nationellt delmål, i enlighet med
Torontokonferensens rekommendationer, fastställer att de svenska
koldioxidutsläppen skall minska med 20 % från år 1987 till år
2005,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om det internationella avvecklingsarbetet vad
gäller olika ozonförstörande kemikalier,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om införande av kvalitetsnormer för luft och
vatten,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
sanktionsavgifter i enlighet med vad som i motionen anförts,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om hur de ekonomiska anslagen för
miljöövervakning skall användas,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om de aktörsbaserade miljövårdsorganens
roll,
12. att riksdagen hos regeringen begär en samlad översyn av
den framtida myndighetsorganisationen på miljöområdet i enlighet
med vad som i motionen anförts,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av förstärkt ekonomisk
kompetens på naturvårdsverket,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommunernas miljövårdsarbete,
15. att riksdagen hos regeringen begär utredning om
finansieringen av tillsynsverksamheten i enlighet med vad som i
motionen anförts,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om användningen av olika --
administrativa eller ekonomiska -- styrmedel på miljöområdet,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om EG-anpassning av olika ekonomiska
styrmedel,
18. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
lagändring som möjliggör användning av överlåtelsebara
utsläppsrättigheter på miljöområdet,
19. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
miljörelaterad förmånsbeskattning på bilområdet i enlighet med
vad som i motionen anförts,
20. att riksdagen som nationellt delmål fastställer att de
svenska kväveoxidutsläppen från vägtrafiken skall minska med mer
än 50 % från år 1988 till år 2000,
21. att riksdagen begär att regeringen i förhandlingarna
mellan EG och EFTA verkar för skärpta avgaskrav för tunga fordon
i enlighet med vad som i motionen anförts,
22. att riksdagen som nationellt delmål fastställer att de
svenska kolväteutsläppen från vägtrafiken skall minska med mer
än 70 % från år 1988 till år 2000,
23. att riksdagen som nationellt delmål fastställer att de
svenska koldioxidutsläppen från vägtrafiken skall hållas
oförändrade från år 1989 till år 2000,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppföljning av de nationella delmålen
för utsläpp från vägtrafiken,
25. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
miljörelaterad energibeskattning baserad på en skärpt
koldioxidbeskattning i enlighet med vad som i motionen anförts,
26. att riksdagen beslutar att ändra den nuvarande
svavelskatten till en svavelavgift i enlighet med vad som i
motionen anförts,
27. att riksdagen hos regeringen begär utredning om hur
kväveavgifterna även skall kunna omfatta mindre och medelstora
förbränningsanläggningar,
28. att riksdagen hos regeringen begär förslag till metod för
att minska kväveutsläppen från de kommunala avloppsreningsverken
i enlighet med vad som i motionen anförts,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöavgifter på de miljömässigt
farligaste bekämpningsmedlen,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om mer aktiv tillämpning av
substitutionsprincipen,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en aktiv uppföljning av
avveckling av olika miljöfarliga kemikalier,
32. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
ekonomiska stimulanser för att minska massaindustrins utsläpp av
stabila klorerade organiska föroreningar i enlighet med vad som
i motionen anförts,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om samarbete med EG då det gäller
miljömärkning,
35. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
återlämningspremie på de miljöfarliga batterier som i dag inte
omfattas av pantsystem i enlighet med vad som i motionen
anförts,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av kostnadseffektiva metoder
för att minska CFC-avgången till atmosfären,
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nonylfenoletoxylater,
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktningen på avfallsforskningen,
39. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
huruvida avfallsreduceringsplaner skulle kunna användas för att
minska avfallsmängderna,
40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om omhändertagande av hushålls- och
industriavfall,
41. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i
renhållningslagen (1979:596) i syfte att generellt tillåta
kompostering av hushållsavfall i enlighet med vad som i motionen
anförts,
42. att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär
att det kommunala monopolet på avfallsområdet avskaffas,
43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om producentansvaret på avfallsområdet,
44. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behandlingsmetoder för miljöfarligt
avfall,
45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kapacitetsutbyggnad då det gäller
omhändertagande av miljöfarligt avfall,
46. att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär
privatisering av SAKAB,
47. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om reglering av vattenuttag från enskilda
brunnar,
48. att riksdagen begär förslag om hur den ideella
naturvården skall kunna stärkas i enlighet med vad som i
motionen anförts,
49. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om biotopskydd,
50. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om medelsanvisning till biotopvård,
51. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inköp av urskogar,
52. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
samordning av bidragen till naturvård, landskapsvård och
kulturvård i enlighet med vad som i motionen anförts,
53. att riksdagen hos regeringen begär förslag till enhetliga
fridlysningsregler i enlighet med vad som i motionen anförts,
54. att riksdagen hos regeringen begär utredning av
alternativa skyddsinsatser då det gäller skogsmark,
55. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1991/92 anvisa
ytterligare 50 milj.kr. till skogsmarkskalkning, sjökalkning,
skydd och restaurering av kulturminnen samt förstärkning av
åtgärder avseende brunnar att finansieras ur den av oss till
svavelavgift omvandlade svavelskatten.
1990/91:Jo106 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
det övergripande målet för handlingsprogrammet mot buller skall
vara att antalet människor som störs eller skadas av buller
skall minska,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
JAS-projektet även ur bullersynvinkel bör avbrytas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att buller på arbetsplatser skall beaktas
i handlingsprogrammet mot buller,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att buller i bostäder skall beaktas i
handlingsprogrammet mot buller,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att kraven på tystare hushållsapparater,
fläktsystem etc. skall beaktas i handlingsprogrammet mot buller,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att minskade bullerstörningar i våra
vardagsrekreationsområden skall beaktas i handlingsprogrammet
mot buller.
1990/91:Jo107 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ekologisk kemikalie- och varuhantering,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om introduktion av nya varor och kemikalier,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att produkter måste följas av
återvinnings- och destruktionsbeskrivning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att produkter måste följas av en
miljöklassning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att principen om den omvända bevisbördan
skall skrivas in i lagen om kemiska produkter,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om tillverkares och försäljares ansvar för
varu- och kemikaliehantering,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att tillämpningen av
substitutionsprincipen skall stärkas,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om konsumenters och yrkesutövares förstärkta
möjligheter att handla miljömedvetet,
9. att riksdagen till kemikalieinspektionen för budgetåret
1991/92 anvisar 14 783 000 kr. utöver vad regeringen föreslår
eller således 76753000 kr.,
10. att riksdagen till information i syfte att minska
hushållens kemikalieanvändning för budgetåret 1991/92 anvisar
ett projektanslag på 10 000 000 kr. att fördelas via
naturvårdsverket,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kloralkaliindustrin senast år 2000
skall ha övergått till kvicksilverfria processer,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kvicksilverhaltiga strömbrytare,
mätinstrument etc. skall förbjudas från den 1 januari 1992,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kommunerna skall åläggas ansvar
för återvinning av lysrör, lampor etc. som innehåller
kvicksilver senast den 1 januari 1992,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kvicksilveroxidbatterier skall
förbjudas från 1995,
15. att riksdagen som sin mening uttalar att all användning
av kadmium utom i forskning skall förbjudas,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöavgift på batterier som
innehåller kadmium,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en handlingsplan bör utarbetas för
att ta hand om kadmiumhaltigt avfall,
18. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket
får i uppdrag att komma med förslag om kraftig minskning av
metalläckaget från gruvavfall,
19. att riksdagen hos regeringen begär förslag om miljöavgift
på arsenik och krom i träskyddsmedel på 200 kr./kg resp. 100
kr./kg,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en handlingsplan för omhändertagandet
av arsenik och krom,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att trikloretylen, metylenklorid och
perkloretylen ej får överlåtas i konsumentförpackningar från den
1 januari 1992,
22. att riksdagen hos regeringen begär förslag om miljöavgift
på 50 kr./kg på trikloretylen, metylenklorid och perkloretylen,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om organiska tennföreningar, ftalater,
bromerade flamskyddsmedel och klorparaffiner,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om aromatiska lösningsmedel,
25. att riksdagen beslutar att användningen av
nonylfenoletoxylater skall upphöra senast år 2005,
26. att riksdagen hos regeringen begär att
kemikalieinspektionen får i uppdrag att skyndsamt utreda
bensenhanteringen och hur användningen skall minska,
27. att riksdagen hos regeringen begär att
kemikalieinspektionen får i uppdrag att skyndsamt utreda hur
bensinens miljö- och hälsoeffekter skall minska,
28. att riksdagen hos regeringen begär förslag om miljöavgift
på utsläpp av klororganisk substans (AOX) som överstiger nivån
0,5 kilo per ton massa.
1990/91:Jo108 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att minska dagens hot mot våra hav,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att stärka samarbetet med övriga stater
runt våra hav,
3. att riksdagen till naturvårdsverket för budgetåret 1991/92
anvisar 30 000 000 kr. utöver vad regeringen har föreslagit för
ett pilotprojekt för att sanera kvicksilverhaltiga fiberbankar.
1990/91:Jo109 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ny översyn av naturvårdslagstiftningen i
syfte att tydliggöra en ekologisk grundsyn,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att regler för biotopskydd bör utformas så
att de ger möjlighet för länsstyrelserna att genom generella
regler skydda områden i enlighet med vad som i motionen anförts,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ansvaret för skydd av skogliga
biotoper bör ligga på länsstyrelserna,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ny
formulering av 4 § lagen om skötsel av jordbruksmark, så att
större hänsyn till naturvården garanteras,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om generellt
förbud mot markavvattning med dispensmöjlighet i enlighet med
vad som i motionen anförs,
6. att riksdagen till anläggande av våtmarker för budgetåret
1991/92 anvisar 20 000 000 kr. på nytt anslag,
7. att riksdagen till investeringar inom miljöområdet för
budgetåret 1991/92 anvisar 140 000 000 kr. eller 60 000 000 kr.
utöver vad regeringen föreslagit,
8. att riksdagen till investeringar inom miljöområdet anvisar
100000000 kr. som ett engångsanslag,
9. att riksdagen till skydd av hotade arter för budgetåret
1991/92 anvisar 10 000 000 kr., alltså 2 100 000 kr. utöver vad
regeringen föreslagit,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nödvändigheten av att upprätta en
nationell naturvårdsstrategi,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stöd till utvecklande av den
ekologiska kompetensen i kommunerna,
12. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket
får i uppdrag att genomföra en utvärdering av det
naturvårdsinriktade arbetet på kommunal nivå, i enlighet med vad
som i motionen anförts,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skydd av fjällnära skogar,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbud mot användande av främmande
trädslag,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbud mot användande av
vattenskotrar, s.k. jet-skis.
1990/91:Jo110 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en liberal miljöpolitik,
2. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av de
åtgärder som behövs och konsekvenser av dessa för att utsläppen
av kväveoxider till luft skall minska med 50 % mellan åren 1980
och 1998,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en vidareutveckling av användandet av
ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om miljöskyddskommitténs fortsatta arbete,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utvecklande av miljökvalitetsnormer som
styrmedel,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om transformation av internationella
konventioner i svensk lagstiftning,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om miljövårdens organisation,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett konkret
mål för minskning av klorutsläpp från massaindustrin och att
målet därefter får vara styrande för de åtgärder som vidtas,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att överväga ett system med överlåtbara
utsläppsrätter för klorerade organiska föreningar, 10. att
riksdagen hos regeringen begär förslag som möjliggör att
kväveutsläpp från avloppsreningsverk kan kvittas mot åtgärder
som minskar diffusa kväveutsläpp,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om riktlinjer för en samlad aktionsplan
mot buller,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om buller i bostäder,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöinsatser i barnomsorgen,
14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om användning
av information och kampanjer som styrmedel i miljöpolitiken,
15. att riksdagen beslutar om införande av miljöavgift på
träskyddsmedel enligt miljöavgiftsutredningens förslag,
16. att riksdagen beslutar om förbud mot metylenklorid,
trikloretylen och perkloretylen i konsumentprodukter från den 1
januari 1992,
17. att riksdagen hos regeringen begär förslag om miljöavgift
på perkloretylen,
18. att riksdagen hos regeringen begär förslag om miljöavgift
på nonylfenoletoxylater,
19. att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag
om en återvinningslag och andra förpacknings- och avfallsfrågor,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en höjning av bilskrotningspremien
till 4 000 kr.,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kostnadseffektiv kvävereduktion i
jordbruket,
23. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anslår 60 milj.kr.
utöver regeringens förslag för bildande av naturreservat -- mark
för naturvård,
24. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anslår 15 milj.kr.
till Statens naturvårdsverk för utvärdering och utveckling av
skogskalkning,
25. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anslår 20 milj.kr.
utöver vad regeringen föreslagit till kalkning av sjöar,
26. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anslår 30 milj.kr.
för ett bidrag till frivilliga naturvårdsåtgärder i skogsbruket,
27. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anslår 8 milj.kr.
utöver regeringens förslag för vård av naturreservat,
28. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anslår 4 milj.kr.
utöver regeringens förslag för vård av hotade arter,
29. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anslår 5 milj.kr.
för naturvårdsbiologisk forskning,
30. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anslår 3 milj.kr.
till de ideella miljöorganisationerna,
31. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anslår 7 milj.kr.
för kulturmiljöändamål inom landskapsvården i enlighet med vad
som anförts i motionen.
1990/91:Jo111 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
miljöskyddskommittén skall få direktiv om att särskilt beakta
tillåtlighetsreglernas begriplighet i det fortsatta
utredningsarbetet,
2. att riksdagen hos regeringen begär att den ger
miljöskyddskommittén direktiv om att tillåtlighetsreglerna i
miljölagstiftningen skall utformas så att kravnivån inte sänks
på grund av miljöskatter/avgifter,
3. att riksdagen begär att regeringen ändrar
miljöskyddsförordningen och gör trafikanläggningar
prövningspliktiga enligt miljöskyddslagen,
4. att riksdagen beslutar att stryka sista meningen i 6 §
miljöskyddslagen: "Första stycket eller andra stycket första
meningen hindrar ej att sådan flygplats, väg eller järnväg, vars
anläggande prövas i särskild ordning, används för avsett
ändamål",
5. att riksdagen hos regeringen begär att den ger
miljöskyddskommittén direktiv att lägga förslag som kan ge den
regionala och lokala tillsynsorganisationen en självständigare
roll,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
miljöorganisationer skall betraktas som sakägare i miljömål,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
en Miljöombudsman skall inrättas,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i
naturvårdslagen så att krav på miljökonsekvensbeskrivningar
införs,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
länsstyrelserna skall tillämpa miljöskyddslagens kravregler
beträffande förorening till vatten orsakad av markavvattning,
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i
vattenlagen där det tydligt framgår att även värden som inte kan
mätas i pengar skall tas med i den samhällsekonomiska
avvägningen,
11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i
vattenlagen så att den biologiska/ekologiska kompetensen alltid
garanteras i vattendomstolarna.
1990/91:Jo112 av Carl Frick (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om växthuseffektens beroende av regeringens
ekonomiska politik,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att minska den materiella
förbrukningen för att komma tillrätta med koldioxidutsläppen och
minska risken för den s.k. växthuseffekten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ett koldioxidtak skall fastläggas,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att användningen av fossila bränslen skall
minskas med 2 % om året,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att i större omfattning införa
gröna skatter och avgifter för att minska den materiella
förbrukningen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att införa koldioxidskatt på elproduktion.
1990/91:Jo113 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:90 i
berörda delar som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om mål och inriktning av miljöpolitiken, former
och inriktning av det internationella miljöarbetet, behovet av
en global miljöfond, krig och miljö, bistånd och miljö,
internationellt kunskapsutbyte på miljöområdet samt inriktningen
av det nordiska och europeiska miljösamarbetet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet och inriktning av åtgärder för att
minska utsläppen av koldioxid,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om former och tidpunkt för införande av
koldioxidskatt på fossilbaserad elproduktion,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behov och inriktning av åtgärder för att
motverka uttunningen av ozonskiktet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om betydelsen av åtgärder för att motverka
försurande utsläpp,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett program
för minskning av kväveoxidutsläppen enligt de riktlinjer som
förordas i motionen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om inriktningen av insatserna för att minska
utsläppen av ammoniak,
8. att riksdagen hos regeringen begär att ett treårsprogram
för skyddskalkning och vitaliseringsgödsling av skogsmark
upprättas och finansieras i enlighet med vad i motionen anförts,
9. att riksdagen för budgetåret 1991/92 till skyddskalkning
och vitaliseringsgödsling anvisar 40 000 000 kr. i enlighet med
vad i motionen anförts,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kalkning av försurade vattendrag samt
för budgetåret 1991/92 anvisar 30 000 000 kr. utöver regeringens
förslag för detta ändamål,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av kartläggning och insatser i
hela landet för att förebygga och reparera skadeverkningarna av
luftföroreningarna på kulturminnen och kulturmiljöer,
12. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anvisar 4 000 000
kr. till Internationella försurningssekretariatets verksamhet i
enlighet med vad i motionen anförts,
13. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket
får i uppdrag att lägga förslag om åtgärder för att minska
utsläppen av tungmetaller och kväve i hav och vattendrag i
enlighet med vad i motionen anförts,
14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om åtgärder
för att återskapa våtmarker i syfte att minska kväveläckaget i
enlighet med de riktlinjer som förordas i motionen,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sambanden mellan utnyttjande av
naturresurser och markanvändning resp. målsättningen att bevara
biologisk mångfald i de ekologiska systemen,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad motionen anförts om förbud mot utsläpp av gentekniskt
förändrade organismer i naturen,
17. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anvisar 2 000 000
kr. till Nordens Ark för åtgärder i syfte att bevara hotade
nordiska djurarter i enlighet med vad i motionen anförts,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktning och åtgärder för att
motverka användningen av kemikalier,
19. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:90 i
denna del som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om upprättande av en avvecklingsplan för
klorutsläppen samt i lag föreskriver att utsläppen av klor
från skogsindustrin skall vara högst 0,5 kg AOX per ton
klorblekt massa år 1995 resp. 0,1 kg år 1999,
20. att riksdagen i lag föreskriver att en avgift på
organiskt bundet klor uttas med 50 kr./kg i enlighet med vad i
motionen anförts,
21. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket
får i uppdrag att analysera och lägga förslag om åtgärder för
att minska halterna av polyklorerade bifenyler (PCB) i
ekosystemen i enlighet med vad i motionen anförts,
22. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett
handlingsprogram för att minska bullernivåerna i samhället i
enlighet med de riktlinjer som förordas i motionen,
23. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:90 i
denna del som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om sambanden mellan miljö och ekonomi resp.
utformningen av de ekonomiska styrmedlen på miljöområdet,
24. att riksdagen i lag föreskriver att en avfallsavgift
uttas på osorterat hushålls- och industriavfall från den 1
januari 1992 med 200 kr. per ton avfall i enlighet med vad i
motionen anförts,
25. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning
tillsätts med direktiv att lägga förslag om införande av ett
pantsystem för återvinning av avfall i enlighet med vad i
motionen anförts,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om samordningen av miljölagstiftningen
och upprättandet av en särskild miljöbalk,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en särskild statsåklagare i
miljömål,
28. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i
miljöskyddslagen innebärande att en särskild miljöansvarig skall
utses i företag som bedriver miljöfarlig verksamhet i enlighet
med vad i motionen anförts,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en miljöombudsman med de
uppgifter som förordas i motionen,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i denna motion och motion 1990/91:JoU749 anförts om
inriktningen av tillståndsprövningen för ren produktion,
31. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:90 i
denna del som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att bibehålla och förstärka de
kommunala miljö- och hälsoskyddsnämnderna,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljörevisioner i företagen,
33. att riksdagen hos regeringen hemställer att
sammansättningen av miljömärkningskommittén ändras i enlighet
med vad i motionen anförts,
34. att riksdagen för budgetåret 1991/92 till miljöforskning
för IVLs verksamhet anvisar 5 000 000 kr. utöver regeringens
förslag,
35. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anvisar 50 000 000
kr. till utveckling av lokala avloppssystem i enlighet med vad i
motionen anförts,
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en mer miljöanpassad beskattning av
tjänstebilar,
38. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket
får i uppdrag att utarbeta regler för bidrag till installationer
av reningsutrustning för andra föroreningar än dem som för
närvarande regleras i enlighet med vad i motionen anförts,
39. att riksdagen beslutar att en bilskrotningspremie skall
utgå med 4 000 kr. vid skrotning av bilar av 1975 års modell
eller äldre i enlighet med vad i motionen anförts,
40. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en strategi
för en resurssnål avfallshantering enligt de riktlinjer som
förordas i motionen,
41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för reduktion av avfall vid
tillstånd för företag att bedriva miljöfarlig verksamhet,
42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om handel med och transporter av
miljöfarligt avfall,
43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om jordbrukets betydelse för
möjligheterna till en bra miljö och en god naturvård,
44. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kadmium i handelsgödsel och slam från
reningsverk,
45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lagregleringen av
stallgödselhanteringen,
46. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:90 i
denna del hos regeringen begär förslag till användning av
miljöavgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel i enlighet
med vad i motionen anförts,
47. att riksdagen avslår proposition 1990/91:90 såvitt avser
förslag till inleverans till statskassan av oanvända reserverade
medel (100 milj.kr.) från anslaget Miljöförbättrande åtgärder i
jordbruket i enlighet med vad i motionen anförts,
48. att riksdagen avslår proposition 1990/91:90 såvitt avser
förslag till disposition av influtna avgifter (78 milj.kr.) för
budgetåret 1989/90 i enlighet med vad i motionen anförts,
49. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anvisar 60 000 000
kr. utöver regeringens förslag för inköp av mark för
naturvårdsändamål,
50. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anvisar 5 000 000
kr. utöver regeringens förslag till skötsel av naturvårdsobjekt
att disponeras i enlighet med vad i motionen anförts,
51. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anvisar 4 000 000
kr. utöver regeringens förslag för bevarande av hotade arter.
1990/91:Jo114 av Viola Claesson och Jan Strömdahl (v) vari
yrkas
1. att riksdagen beslutar att Sverige utan att avvakta EGs
eller andra internationella organs samtycke skall skärpa
miljökraven på trafikområdet,
2. att riksdagen beslutar att de transporter som samhället
och enskilda behöver redan på kort sikt måste göras så rena från
skadliga utsläpp som de bästa och tillgängliga fordonstekniska
lösningarna medger,
3. att riksdagen beslutar att halten av svavel och aromatiska
kolväten i dieselolja fr.o.m. 1992 skall sänkas till tekniskt
lägsta möjliga nivå.
1990/91:Jo115 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att rätten till god miljö är en
grundläggande mänsklig rättighet,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande
ökade fackliga befogenheter när det gäller inre och yttre miljö,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om snabbare avveckling av ozonnedbrytande
ämnen,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag på
miljöskyddslagstiftning baserad på bindande
miljökvalitetsnormer,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att kombinera produkters miljöklassning
med ett avgiftssystem i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om allmänhetens och berörda yrkesgruppers
rätt att föra talan i miljöskyddsärenden,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att lagstiftning rörande miljöskador
orsakade av joniserande strålning bör föras in i den nya
miljöbalken,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att behålla obligatoriska miljö- och
hälsoskyddsnämnder,
9. att riksdagen till ideella organisationers internationella
miljöarbete för budgetåret 1991/92 anvisar 5 000 000 kr., alltså
3 000 000 kr. utöver vad regeringen föreslår,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder när det gäller avancerad
bioteknik,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige med större kraft måste
hävda miljöfrågorna i handelspolitiken.
1990/91:Jo116 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att regeringen skall ge miljön en mer
överordnad roll i det politiska arbetet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att en nationell handlingsplan för att
komma till rätta med miljöproblemen skall upprättas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att en parlamentarisk kommitté skall
tillsättas för att granska det miljöpolitiska arbetet baserat på
aktionsplaner,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
miljökvalitetsnormer i kombination med genomförandeplaner skall
införas i miljölagstiftningen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
strategin i miljöarbetet på ett tydligare sätt skall utgå från
de kritiska belastningsgränserna,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
riksdagens miljöpolitiska målsättningar skall kopplas tydligare
till miljölagstiftningen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
regeringen årligen skall redovisa till riksdagen hur arbetet med
att uppnå riksdagens målsättningar går och komma med
kompletterande förslag när det behövs för att nå
målsättningarna,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
de miljöpolitiska målsättningar som föreslås i motionen skall
utgöra målsättningar för den miljöpolitiken,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Sverige genom att fatta mer långtgående miljöpolitiska beslut
skall verka pådrivande i det internationella miljöarbetet,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att regeringen till miljökonferensen i Brasilien 1992 skall
lägga konkreta förslag för att minska användningen av
naturresurser i Sverige till en nivå som är globalt möjlig,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att ekonomiska styrmedel i fortsättningen skall vara en viktig
del i miljöpolitiken,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att ekonomiska styrmedel inte står i motsatsställning till
administrativa styrmedel utan utgör komplement.
1990/91:Jo117 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ny
miljölagstiftning där miljökvalitetsnormer och
genomförandeplaner ingår enligt vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Göteborg bör göras till miljöskyddsområde,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
kommunerna bör få rätt att utfärda föreskrifter inom
miljöskyddsområden,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av skärpt kontroll av farligt gods
och att det skall ske i samarbete med andra berörda länder,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
vägar där farligt gods tillåts transporteras skall märkas ut med
särskilt vägmärke,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen om anförts om att farligt gods i första hand skall gå
per järnväg eller till sjöss med säkra dubbelbottnade fartyg,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
transport av farligt gods skall betraktas som miljöfarlig
verksamhet och därmed prövas enligt miljöskyddslagen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om beskattning av fri parkeringsplats,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om miljöavgifter på tungmetaller, kväve och
fosfor,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kartläggning av giftiga metaller och
halogenerade organiska ämnen.
1990/91:Jo118 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket
får i uppdrag att genomföra en kartläggning av industrins
utsläpp av giftiga metaller och halogenerade organiska
föreningar och att kartläggningen läggs till grund för åtgärder
i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
miljöavgifter/skatter i ökad utsträckning skall införas även för
utsläpp till vatten,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till miljöskatt
på industriutsläpp av tungmetaller,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till miljöskatt
på kväveutsläpp till vatten,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
kommunerna, om miljöskatt införs på kväveutsläppen från
reningsverk, får möjlighet att reducera skatten också genom att
anlägga våtmarker,
6. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket
får i uppdrag att lämna förslag till hur miljösituationen i
havet kan förbättras med hjälp av genomförandeplaner baserade på
flodernas avrinningsområden,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i
skötsellagen så att minst 5 m obrukad mark lämnas vid öppna
vattendrag,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
stora arealer våtmarker måste återskapas i framför allt Halland
och Skåne,
9. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag som innebär
att dikning och skyddsdikning inom skogsbruket förbjuds,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att kustnära kommunala avloppsreningsverk vid Västerhavet och
Östersjön skall ha infört kvävereduktion motsvarande minst 60 %
senast den 1 juli 1993,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att kustnära kommunala avloppsreningsverk vid Västerhavet och
Östersjön skall ha infört kvävereduktion motsvarande minst 75 %
senast den 1 juli 1995,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att kustnära kommunala avloppsreningsverk vid Bottenhavet skall
ha infört kvävereduktion motsvarande minst 50 % senast den 1
juli 1993,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att kustnära kommunala avloppsreningsverk skall ha en
fosfatreningsgrad senast den 1 juli 1994 på 95 %,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att dagvatten, miljöfarliga industriutsläpp och avlopp från
hushållen inte skall få blandas i samma avloppssystem fr.o.m.
den 1 januari 1995,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att i stort sett alla industriutsläpp av tungmetaller skall ha
upphört till 1995 och att år 2000 skall vara absolut slutår för
utsläppen av kvicksilver, kadmium och bly,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att användning av kvicksilver i klor/alkali-industrin skall ha
upphört till den 1 juli 1992,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att utsläppen av klorerade föreningar från skogsindustrin skall
ha upphört senast 1995,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att klorblekt papper inte skall få säljas i Sverige efter den 1
juli 1992,
19. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket
får i uppdrag att utarbeta en konkret plan för att minimera
utsläppen av stabila organiska föreningar och att målsättningen
skall vara att minska utsläppen till havet med 70 % till 1995,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att omprövningar av tillstånd enligt miljöskyddslagen också bör
innefatta att hårda krav ställs även på organiska stabila
föreningar som inte är klorerade,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att de transformatorer och kondensatorer som innehåller PCB
skall vara insamlade senast den 1 juli 1992 och att användning
av PCB totalförbjuds,
22. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket
får i uppdrag att kartlägga och utarbeta ett åtgärdsprogram mot
de landbaserade oljeutsläppen,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att samtliga berörda hamnar skall ha mottagningsstationer för
olje- och kemikaliespill väl utbyggda senast den 1 juli 1993,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att villkoren för de havsbaserade fiskodlingarna skall omprövas
allra senast 10 år efter det att varje enskilt tillstånd givits.
1990/91:Jo119 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
målsättningen skall vara att minska produktionen av avfall med
50 % inom en tioårsperiod,
2. att riksdagen begär att regeringen uppdrar åt
naturvårdsverket att arbeta fram en konkret plan för reduktion
av avfallsmängden med 50%,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
målsättningen skall vara att minska produktionen av miljöfarligt
avfall med 80 % på 10 år,
4. att riksdagen begär att regeringen uppdrar åt
naturvårdsverket att arbeta fram en konkret plan för att minska
produktionen av miljöfarligt avfall med 80 % på 10 år,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
företag som bedriver verksamhet där miljöskyddslagen eller lagen
om kemiska produkter är tillämplig skall upprätta
materialbalanser,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
materialbalanser, som företagen upprättar, skall ligga till
grund för krav på avfallsreduktion,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
krav på miljövarudeklaration skall ställas,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
långtgående, obligatorisk källsortering skall ha införts i
kommunerna senast den 1 januari 1993,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
sopförbränning i kommunerna skall vara avvecklad senast den 1
januari 1994,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att användningen av retursystem kraftigt skall utökas och att
förpackningsutredningen bör få tilläggsdirektiv om att utforma
sådana förslag,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att plaster skall märkas för att underlätta återvinning,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att substitutionsprincipen skall tillämpas fullt ut när det
gäller PVC,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att försäljning, tillverkning och import av CFC och varor som
innehåller CFC inte skall tillåtas efter den 1 januari 1992,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att försäljning, tillverkning och import av varor innehållande
HCFC inte skall tillåtas efter den 1 januari 1992, förutom till
kylskåp och värmeväxlare, och att HCFC över huvud taget inte
skall tillåtas efter den 1 januari 1994,
17. att riksdagen, om yrkande 18 inte bifalls, hos regeringen
begär förslag till skatt på HCFC,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att kommunerna skall ha skyldighet att ta hand om CFC och
haloner senast den 1 januari 1992,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att all användning av koltetraklorid skall vara förbjuden
fr.o.m. den 1 januari 1992,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att all användning av 1,1,1-trikloretan skall vara förbjuden
senast den 1 januari 1992,
21. att riksdagen beslutar införa avgift på träskyddsmedel
med motsvarande 200 kr./kg arsenik och 100 kr./kg krom,
22. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag i enlighet
med lantbruksstyrelsens förslag om obligatoriska kantzoner,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att Sverige skall ta egna initiativ och skärpa kraven när det
gäller hantering och import av kemiska produkter och varor och
inte invänta beslut i andra länder,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den lagstiftning som riksdagen beslutat om i kemikaliefrågor
inte kan kompromissas bort i uppgörelser med företag och med
hänvisning till handelsregler,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att det bemyndigande som kemikalieinspektionen fått enligt 12§
lagen om kemiska produkter skall innebära att inspektionen har
rätt att tillämpa paragrafen fullt ut,
26. att riksdagen beslutar införa avgift med 50 kr./kg för de
klorerade lösningsmedlen diklormetan, tetrakloreten och
trikloreten,
27. att riksdagen beslutar att användningen av klorerade
lösningsmedel i konsumentprodukter skall ha upphört senast den 1
januari 1992,
28. att riksdagen beslutar att all användning av klorerade
lösningsmedel skall ha upphört senast den 1 januari 1995,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att de åtgärder som presenterats i kemikalieinspektionens
begränsningsuppdrag måste skärpas, konkretiseras samt
kompletteras med absoluta tidsgränser för användning,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att all användning och tillverkning av de organiska ämnen som
står med på kemikalieinspektionens 13-lista skall ha upphört
senast den 1 januari 1995,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att användning av de organiska ämnen som står med på
kemikalieinspektionens 13-lista i konsumentprodukter inte skall
vara tillåten efter den 1 januari 1991,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att de varor och produkter som innehåller kvicksilver, kadmium
och bly och som kan förbjudas med hänvisning till
substitutionsprincipen förbjuds den 1 juli 1991,
33. att riksdagen hos regeringen begär system med
återlämningspremier för de varor och produkter som innehåller
tungmetallerna kvicksilver och kadmium men som inte kan
förbjudas omedelbart med substitutionsprincipen, t.ex.
kvicksilverhaltiga lysrör,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att tillverkning och import av produkter och varor som
innehåller kvicksilver och kadmium skall vara förbjudna senast
år 2000,
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att varor med fastmonterade miljöfarliga batterier inte skall få
säljas efter den 1 januari 1992,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att de dispenser och undantag som finns från 1979 års
kadmiumförbud skall upphöra att gälla senast den 1 juli 1992,
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att amalgam som tandfyllningsmaterial inte skall få användas
efter den 1 juli 1994,
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att tennorganiska båtbottenfärger inte skall tillåtas efter den
1 juli 1992.
1990/91:Jo120 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i
miljöskyddslagen så att byggandet av större trafikanläggningar
måste koncessionsprövas,
5. att riksdagen beslutar att skrotningspremien för bilar 15
år eller äldre höjs till 5 000 kr.,
6. att riksdagen beslutar att skrotningspremien för bilar
yngre än 15 år höjs till 3 000 kr.,
7. att riksdagen beslutar att avgaskraven för bilar skall
skärpas i enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen beslutar att avgaskraven för lätta lastbilar
och bussar skall skärpas i enlighet med vad som anförts i
motionen,
9. att riksdagen beslutar att avgaskraven för tunga lastbilar
och bussar skall skärpas i enlighet med vad som anförts i
motionen,
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
miljökvalitetsnormer för luftföroreningar i utomhusluft i
enlighet med vad som anförts i motionen,
11. att riksdagen beslutar att införa ett gränsvärde för
benseninnehållet i motorbränslen,
12. att riksdagen vid bifall till yrkande 11 beslutar att
gränsvärdet för bensen skall sättas till en viktprocent fr.o.m.
den 1 januari 1992,
13. att riksdagen vid bifall till yrkande 12 beslutar att
gränsvärdet för bensen skall sättas till 0,1 viktprocent fr.o.m.
den 1 januari 1994,
14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om miljökrav
på arbetsfordon att införas senast fr.o.m. 1993 års modeller,
15. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
miljöklasser och miljöavgifter i enlighet med vad som anförts i
motionen,
16. att riksdagen beslutar att färjor i regelbunden trafik på
svensk hamn fr.o.m. den 1 juli 1991 endast får framdrivas med
tunga motorbrännoljor med en högsta svavelhalt på 0,5 %,
17. att riksdagen beslutar att färjor i regelbunden trafik på
svensk hamn fr.o.m. den 1 juli 1992 endast får framföras med
tunga motorbrännoljor med en högsta svavelhalt på 0,3 %,
18. att riksdagen beslutar att färjor i regelbunden trafik på
svensk hamn fr.o.m. den 1 juli 1991 endast får använda lätta
motorbrännoljor med maximalt 0,2 % svavelhalt,
19. att riksdagen beslutar att färjor i regelbunden trafik på
svensk hamn fr.o.m. den 1 juli 1992 endast får använda lätta
motorbrännoljor med maximalt 0,05 % svavelhalt,
20. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
miljöavgifter på färjor och handelsfartyg att införas senast
fr.o.m. den 1 juli 1992,
21. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
restriktioner och miljöavgifter för oljetankfartyg som angör
svensk hamn på västkusten i enlighet med vad som anförts i
motionen,
22. att riksdagen hos regeringen begär förslag om miljökrav,
miljöklassning och miljöavgifter för fritidsbåtar att
åtminstone delvis införas före den 1 juli 1992 i enlighet med
vad som anförts i motionen,
23. att riksdagen beslutar att miljöavgiften för
kväveoxidutsläpp skall höjas till 40 kr./kg för inrikes flyg,
24. att riksdagen hos regeringen begär en åtgärdsplan mot
miljöstörningar från militärt flyg.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T82.
1990/91:Jo121 av Jan Sandberg (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om höjning av skrotningspremien till 1500
kr.,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om miljöklassning av nya fordon,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om restriktioner mot hög bränsleförbrukning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om arbete inom EG vad avser strängare krav på
dieselmotorn,
5. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om
öronmärkta bidrag till etanoldrivna bussar.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T83.
1990/91:Jo122 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen beslutar att vägbygget över våtmarksområdet vid
Foteviken skall stoppas omedelbart.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T84.
1990/91:Jo123 av Eva Goës och Krister Skånberg (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att radikalt minska utsläppen av koldioxid
och kväveoxider (minst 50 % till år 2000) genom att prioritera
den rena vätgasen framför fossila bränslen.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:N62.
1990/91:Jo124 av Kjell Dahlström m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket
redovisar en förteckning över sjöar av riksintresse för
dricksvattenförsörjningen,
2. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket
utarbetar belastnings- och åtgärdsmål som miljökvalitetsnorm för
dricksvattentäkter, bl.a. Göta älv.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo124.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1990
1989/90:Jo746 av Lars Ernestam m.fl. (fp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en Nordsjökommission.
1989/90:Jo749 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om internationella överenskommelser om
åtgärder mot oljeutsläpp,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om införandet av en internationell
luftvårdsfond.
1989/90:Jo750 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att samma svavelkrav bör ställas för dieselbränsle för
sjöfarten som för annan verksamhet och att Sverige bör verka för
detta genom bilaterala överenskommelser eller genom
Östersjökonventionen.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:T215.
1989/90:Jo769 av Carl Frick m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att regeringen skall se till att
HELCOM (Helsingforskommissionen) skall fungera som bas för
samordning av Östersjöländernas interna miljölagstiftning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige skall verka för att
Helsingforskonventionen utvecklas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att lika stränga krav på lokalisering,
teknik och utsläpp bör gälla i samtliga Östersjöstater,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att HELCOM skall se till att bindande
kvalitetsnormer för luft och vatten fastställs inom
Helsingforskonventionens tillämpningsområde,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att HELCOM skall se till att varje
Östersjöstat skall upprätta en genomförandeplan som faställs av
HELCOM,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att genomförandeplanerna får rättsverkan
och blir bindande för Sverige och de övriga Östersjöstaterna,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att för att kvalitetsnormerna skall kunna
upprätthållas det skall införas ett effektivt och fungerande
kontrollsystem vars mätningar skall vara offentliga och öppet
redovisas så att det klart framgår vilka stater som följer sina
villkor,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Helsingforskonventionens bestämmelser
måste vara bindande och inte endast utgöras av rekommendationer,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att bestämmelser om analysmetod och
kvalitetskrav på mätningar måste införas för att inte onödiga
tvister skall uppstå vid tillämpningen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att HELCOM fortlöpande skall övervaka
tillämpningen av konventionen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att den internationella rätten skall
kompletteras med efterlevnadskontroll med påföljder för
fördragsbrott.
1989/90:Jo773 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en fristående expertgrupp vars uppgift
skall vara att följa den internationella utvecklingen på
miljöområdet.
1989/90:Jo818 av Anders Castberger m.fl. (fp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en Nordsjökommission.
1989/90:Jo820 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Sverige med kraft skall driva ett totalt avvecklingskrav för
samtliga freontyper inom ramen för Montrealprotokollet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Sverige skall verka för att en effektiv global konvention om
klimatförändringar upprättas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Sverige skall stödja arbetet inm ECE och se till att en
försurningskonvention som utgår från kritiska belastningsgränser
upprättas,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Sverige skall verka för att Helsingforskonventionen utvecklas så
att den uppfyller de krav som framgår av motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Sverige skall verka för att Paris- och Oslokonventionerna
utvecklas så att de uppfyller de krav som framgår av motionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om stöd till Svenska naturskyddsföreningens
internationella verksamhet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
de strängaste miljökraven i något nordiskt land skall vara
riktlinje för andra nordiska länder.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:U637.
1989/90:Jo873 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om synen på naturvården internationellt.
1989/90:Jo879 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ett mål för samarbete med de
östeuropeiska länderna skall vara att på ett långsiktigt
hållbart sätt förbättra miljön.
1989/90:Jo883 av Sven Eric Lorentzon m.fl (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att i det
internationella förhandlingsarbetet verka för att de kritiska
belastningsgränserna bl.a. avseende svavelutsläpp inte
överskrids,
8. att riksdagen beslutar att överföra de medel som i dag
används inom det s.k. Dalälvsprojektet till anslaget Åtgärder
mot miljöskador,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om prioriteringar vid användning av anslaget
Åtgärder mot miljöskador,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om försöksverksamhet mot kväveläckage i
Polen.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1991
1990/91:Jo201 av Marianne Jönsson och Agne Hansson (c) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förlängning av tiden för ansökan om bidrag
för gödselvårdsanläggningar till 1995,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
nuvarande regler för miljöavgiften på handelsgödsel och
bekämpningsmedel så att kostnadskompensation för gjorda
miljöinvesteringar inom jordbruket kan erhållas.
1990/91:Jo208 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om restriktioner vid spridning av
naturgödsel.
1990/91:Jo215 av Carl G Nilsson (m) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär utredning om på vilket sätt
smörjoljeförbrukare kan förmås använda vegetabiliska oljor.
1990/91:Jo226 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
användningen av handelsgödselkväve skall minska med minst 30 %
inom ett år främst genom en ökning av miljöavgiften i enlighet
med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
användningen av handelsgödselkväve bör minska med minst 50 %
inom fem år,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
alla gårdar bör ha en lagringskapacitet för stallgödsel på minst
12 månader fr.o.m. 1993,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
alla större gårdar inom problemområden för miljön skall omfattas
av koncessionsplikt i enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen beslutar att jordbruksmark som innehåller
mer än 1 mg Cd/kg torrsubstans inte skall få användas för
livsmedelsproduktion,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
användningen av kemiska bekämpningsmedel bör minska med minst 80
% inom fem år,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att samma miljökrav som ställs i motionen på
livsmedelsproduktion skall gälla för biobränsleproduktion.
1990/91:Jo234 av Stina Gustavsson och Kersti Johansson (c)
vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ett ökat anslag för landskapsvård till
Jönköpings och Kronobergs län,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en enklare hantering av bidrag till
naturvården och mer generella villkor.
1990/91:Jo243 av Ivar Virgin (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
miljövänliga oljor.
1990/91:Jo253 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) vari yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om användningen av influtna medel från
avgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel,
14. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:100, bil.
11, i denna del beslutar att ej föra över 100 000 000 kr. från
odisponerade medel på reservationsanslag, som avräknas mot
inflytande miljöavgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel,
till statsbudgetens inkomstsida.
1990/91:Jo255 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en skyndsam redovisning av hur
medlen från handelsgödsels- och bekämpningsmedelsskatterna
använts.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sk706.
1990/91:Jo273 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen utöver regeringens förslag anslår
300000000 kr. till arealbaserat inkomststöd, som kombinerat
areal- och djurbidrag, enligt vad som anförts i motionen.
1990/91:Jo280 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om insatser för att det öppna
kulturlandskapet skall kunna hävdas.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A491.
1990/91:Jo306 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utredning av lagfästning av allemansrätten
samt behovet av informationsinsatser.
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om insatser mot försurningen i skogen genom
bl.a. vitaliseringskalkning.
1990/91:Jo311 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas
6. att riksdagen hos regeringen begär tilläggsdirektiv till
miljöskyddskommittén så att skogsvårdslagen tas med i
översynen av miljölagstiftningen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
ädellövskogslagen skall ses över i enlighet med vad som anförts
i motionen,
8. att riksdagen hos regeringen begär att riksskogstaxeringen
skall utvidga sin verksamhet till att innefatta parametrar av
intresse för naturvården,
11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
lagändring för begränsning av dikning av våtmarker och sumpskog
i enlighet med vad som anförts i motionen,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att spridning av konstgödsel på
naturmark skall förbjudas,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att användningen av kemiska
bekämpningsmedel inom skogsbruket skall förbjudas.
1990/91:Jo317 av Lars-Ove Hagberg (v) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag om försöksverksamhet med
skötselplaner i Dalarna för ett uthålligt skogsbruk i enlighet
med vad som i motionen anförts.
1990/91:Jo425 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöprövning av radikala
fiskemetoder.
1990/91:Jo440 av Lola Björkquist m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om besökscentrum vid sjön Tåkern.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Kr519.
1990/91:Jo443 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av ett program för avveckling av
PVC-användningen i Sverige,
2. att riksdagen hos regeringen begär att statens
naturvårdsverk får i uppdrag att utreda förutsättningarna för en
avveckling av användningen av PVC i enlighet med vad i motionen
anförts.
1990/91:Jo445 av Karin Starrin och Gunnar Björk (c) vari yrkas
1. att riksdagen anvisar ett anslag på 3 000 000 kr. för
fiskevård till bidrag för att minska de mest negativa effekterna
för fisket inom berörda områden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
anvisade medel gemensamt bör förvaltas av Sveriges
Fiskevattenägareförbund och Sveriges Sportfiske- och
Fiskevårdsförbund och att dessa förbund därefter bör fördela
anvisade medel till fiskevårdsorganisationer inom berörda län.
1990/91:Jo513 av Åsa Domeij m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i livsmedelsverkets förordning om dricksvatten att
förordningen blir tillämplig på varmvatten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
miljö- och hälsoskyddsnämnderna skall återuppta den rutinmässiga
rapporteringen till länsstyrelsen av analysresultat av
dricksvattnet i kommunen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om grundvattenkontrollnät,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
lagändring att kvalitetsnormer för dricksvatten införs i
enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om alternativa metoder i reningsverkens
beredningsprocess,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kemikalietransporter nära vattentäkter och
distributionsledningarnas sträckning,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om beredskap vid vattenbrist,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om asbestcementrör och annat material i
vattenledningssystemet.
1990/91:Jo514 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag som tvingar
handeln att återta alla förpackningar.
1990/91:Jo528 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utredning av enskilda brunnar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att livsmedelsverket bör ges huvudansvaret
för dricksvatten och konsumtionsvatten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om lagändring för att förhindra
saltvatteninträngning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utbildning inom vattenområdet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om forskning inom vattenområdet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att en samverkansgrupp bör tillsättas på
vattenområdet.
1990/91:Jo701 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av insatser för handikappanpassning av naturreservat.
1990/91:Jo702 av Elving Andersson och Ingvar Karlsson i
Bengtsfors (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av
förbud mot blyhagel i Sverige.
1990/91:Jo703 av Ingbritt Irhammar och Pär Granstedt (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förbud mot import av PVC-förpackningar.
1990/91:Jo705 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om hänsynsområde,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om tillägg
rörande hänsynsområde,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om fullföljande av nationalparksplanen, 4.
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skydd av 1 % av den produktiva skogsmarken
utanför de fjällnära barrskogarna,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skydd av urskogar i södra och mellersta
Sverige,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ägande och skötsel av naturreservat, 8.
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om intrångs- och marklösenersättningar, 9.
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om naturskydd för friluftslivets behov, 10.
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om miljökonsekvensbeskrivningar,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om översyn av hänsynsreglerna i
skötsellagen,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om markavvattning och skyddsdikning av
skogsmark,
14. att riksdagen beslutar att mark motsvarande 15 000 000
kr. årligen skall överföras från domänfonden till
naturvårdsfonden i syfte att underlätta bildandet av
naturreservat på privat mark,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om överföring av statlig mark med stort
naturvårdsvärde till naturvårdsfonden.
1990/91:Jo706 av Lars Ernestam (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om höjning av skrotningspremien för bilar av 1975 års modell
eller äldre.
1990/91:Jo707 av Elving Andersson (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om svenska initiativ för att avvärja miljöhoten mot Skagerrak
från vrak och dumpade kemiska stridsmedel.
1990/91:Jo708 av Elving Andersson och Ivar Franzén (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om statsbidrag till kustkommunerna i
Göteborgs och Bohus län och i Hallands län för strandstädning.
1990/91:Jo709 av Gunnar Nilsson och Nils T Svensson (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om insamling av kvicksilvertermometrar och
åtgärder för övergång till kvicksilverfria alternativ.
1990/91:Jo710 av Åsa Domeij m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i
lagen om kemiska produkter så att tillämpningsområdet utvidgas
till att gälla även hälso- och miljöfarliga varor,
2. att riksdagen hos regeringen begär ändring i lagen om
kemiska produkter så att bestämmelse om förhandsgranskning
införs,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i
lagen om kemiska produkter så att den omvända bevisbördan
införs,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring
så att även lagen om kemiska produkter tillämpas vid
koncessionsnämndens prövning,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i
13 § miljöskyddslagen i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bättre märkning av kemiska produkter och
varor,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
miljöskyddskommittén bör få tilläggsdirektiv om att göra
kemikalielagstiftningen tydligare och mer lättillgänglig,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
ansvarsfördelningen för tillsynen enligt lagen om kemiska
produkter mellan länsstyrelserna och miljö- och
hälsoskyddsnämnderna måste klargöras,
9. att riksdagen hos regeringen begär att
kemikalieinspektionen årligen redovisar de kemikalier som är
utbytbara så att användningen av dessa omedelbart upphör,
10. att riksdagen hos regeringen begär att
kemikalieinspektionen får ett bemyndigande enligt 12 § lagen om
kemiska produkter för att kunna förbjuda kemiska produkter,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
kommunerna måste få ökade befogenheter att begränsa
kemikalieanvändningen i enlighet med vad som anförs i motionen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att kemikalieinspektionens register i sin helhet skall göras
offentligt och lättillgängligt,
13. att riksdagen hos regeringen begär att
kemikalieinspektionen får i uppdrag att årligen offentliggöra
import, export och inrikes användning av miljöfarliga
kemikalier,
14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i
lagen om kemiska produkter så att krav ställs på kommunerna att
upprätta en åtgärdsplan för att minska användningen av kemiska
produkter,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att konkreta åtgärder bör vidtas för att minska
kemikalieanvändningen inom jordbruket med 80 % inom fem år,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att användning av kemiska bekämpningsmedel i hemträdgårdar,
kommunala parker och grönområden skall förbjudas.
1990/91:Jo711 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att leva upp till målen om återanvändning
av papper som fiberråvara,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att pappersinsamling skall ske på alla
offentliga inrättningar, också skolor, och att detta skall ingå
i kommunens åtagande,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om styrmedel för att stimulera till
återanvändning av papper.
1990/91:Jo712 av Eva Goës och Marianne Samuelsson (mp) vari
yrkas
1. att riksdagen beslutar att 18 § naturvårdslagen skall ges
följande ändrade lydelse: dels efter första meningen i första
stycket införs en ny mening av följande lydelse: "Tillstånd
skall föregås av samråd med berörda föreningar och sakägare",
dels till första meningen i andra stycket görs följande tillägg:
"Vari även väg till eller från täktområdet skall redovisas",
2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i
miljöskyddsförordningen att samtliga berg- och gruvtäkter samt
torvtäkter som inte är avsedda för husbehov, liksom uppförandet
av krossverk och asfaltverk, blir tillståndspliktiga enligt
miljöskyddslagen.
1990/91:Jo713 av Anita Stenberg m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att problemen med krematoriernas
kvicksilverutsläpp måste lösas.
1990/91:Jo714 av Lars Ernestam m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ett samlat åtgärdsprogram för
Mälaren och Hjälmaren.
1990/91:Jo715 av Ragnhild Pohanka och Eva Goës (mp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om pant på bildäck.
1990/91:Jo716 av Lars Ernestam och Anne Wibble (fp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om översyn av gällande lagstiftning i syfte att
förhindra saltvatteninträngning i grundvattnet i
skärgårdskommunerna.
1990/91:Jo717 av Siw Persson och Kjell-Arne Welin (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kustvattenkontroll i Öresund.
1990/91:Jo718 av Bertil Danielsson (m) vari yrkas
1. att riksdagen i första hand beslutar ändra
strandskyddsreglerna i enlighet med vad som i motionen anförts,
2. att riksdagen vid avslag av yrkande 1 upphäver
naturvårdsverkets rätt att överklaga länsstyrelsens beslut om
undantag från strandskyddsbestämmelserna.
1990/91:Jo719 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till ett pantsystem för
kvicksilverhaltiga lampor och lysrör.
1990/91:Jo720 av Håkan Holmberg m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om insatser på miljöområdet.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:U203.
1990/91:Jo721 av Elving Andersson och Rune Thorén (c) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts angående svenskt initiativ för bildande av en
Nordsjökommission,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts angående planerna på oljeutvinning i
Skagerrak,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ett svenskt initiativ till ett gemensamt
nordiskt program för miljöförbättringar i Skagerrak--Kattegatt
och att för detta ändamål utnyttja den speciella låneordningen i
Nordiska investeringsbanken,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts angående naturvårdsverkets aktionsplan mot
havsföroreningar.
1990/91:Jo722 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som nationellt delmål fastställer att de
svenska koldioxidutsläppen skall minska med 20 % från 1987 till
år 2005,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en offensiv svensk
klimatvårdsstrategi,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om den tekniska utvecklingens betydelse för
utsläppsminskningar inom transportsektorn,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Sveriges klimatvårdande uppgifter inom
ramen för ett framtida EG-medlemskap,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om återbeskogning i tredje världen.
1990/91:Jo723 av Stina Eliasson och Martin Olsson (c) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till
lagstiftning gällande allemansrätten.
1990/91:Jo724 av Ingrid Hasselström Nyvall (fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en utredning om Emån och den
framtida utvecklingen inom dess vattenområde.
1990/91:Jo725 av Kjell-Arne Welin (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om höjd bilskrotningsersättning.
1990/91:Jo726 av Rolf L Nilson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av att snabbt öka återvinningen av
däck,
2. att riksdagen beslutar om en destruktionsavgift på däck,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till nivån på
destruktionsavgiften på olika typer av däck.
1990/91:Jo728 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att snabbt utveckla ekonomiska
styrmedel i miljöpolitiken,
2. att riksdagen beslutar att miljöavgifterna som tas ut på
jordbruket skall återföras i form av arealbidrag i enlighet med
vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
ett gränsvärde på 30 g kadmium/ton fosfor bör införas för
handelsgödsel,
4. att riksdagen beslutar att en miljöfond inrättas i
enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar att en avfallsfond inrättas i
enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en total
avveckling av nickel-kadmiumbatterier,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till pantsystem
på bildäck,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till pantsystem
på förbrukade katalysatorer från vägfordon,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ett pantsystem omgående bör införas på
smörjoljor och att en lämplig pant vore 700 kr./kubikmeter,
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
pantsystem på kvicksilverhaltiga varor i enlighet med vad som
anförts i motionen,
11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett
system med överlåtbara köplicenser för handelsgödselkväve i
enlighet med vad som anförts i motionen.
Motiveringen återfinns i motion Sk625.
1990/91:Jo729 av Karin Söder och Pär Granstedt (c) vari yrkas
att riksdagen hemställer hos regeringen om en skyndsam utredning
rörande metoder för kontroll av efterlevnaden av internationella
konventioner på miljöområdet.
1990/91:Jo730 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att kraftigt skärpa
målsättningarna vad gäller att minska utsläppen av miljöfarliga
ämnen från bl.a. vägtrafiken,
2. att riksdagen beslutar att fr.o.m. år 1992, i enlighet med
vad som anförts i motionen, skärpa avgaskraven för personbilar
vad gäller kväveoxider resp. kolväten till 0,16 g/km, och vad
gäller hållbarhetskravet till tio år eller 16 000 mil,
3. att riksdagen beslutar att bilskrotningspremien höjs till
2 500 kr. från den 1 juli,
4. att riksdagen beslutar att förbjuda tillsatser av giftiga
eller miljöfarliga ämnen i drivmedel fr.o.m. den 1 januari 1992,
i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
återvinning av bensinångor m.m. skyndsamt skall införas i
enlighet med som anförts i motionen,
6. att riksdagen beslutar att avgaskraven för tunga lastbilar
och bussar skärps ytterligare till år 1994 i enlighet med vad
som anförts i motionen,
7. att riksdagen beslutar att avgaskraven för lätta lastbilar
och bussar skärps jämfört med vad som tidigare beslutats i
enlighet med vad som anförts i motionen och att dessa
skärpningar införs fr.o.m. 1993 års modeller,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till avgaskrav
på arbetsfordon m.m. som skall vara riksdagen till handa före
1991 års utgång.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T207.
1990/91:Jo731 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förändringar av naturvårdslagen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om miljökonsekvensbedömningar inom
naturvården,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om biotopreservat,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om hur den enskilda naturvården skall kunna
stärkas,
5. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket
får i uppgift att utreda hur statligt ägda naturområden kan
överföras till den ideella naturvården,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om fauna- och floravården,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av samordning av olika
naturinventeringar,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om exploaterade delar av nationalparker,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om syftet med naturreservaten,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om översyn av befintliga
reservatsbildningar,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av vård- och
driftskostnadsplaner för naturreservaten,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om riksobjekt för naturvården,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om speciella skyddsinsatser för
våtmarker,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om återskapande av våtmarker,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om naturvårdande insatser i
odlingslandskapet,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökad naturvårdshänsyn inom
rennäringen,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvidgat samarbete med
Östersjöstaterna inkl. de baltiska staterna och Polen.
1990/91:Jo732 av Eva Goës (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att kraftigt begränsa skyddsdikning och
byggnation av skogsbilvägar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att statliga medel satsas på kartläggning
av försurningen och fortsatt kalkning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ersätta rennäringen för åtgärder för
att minska det radioaktiva upptaget i renar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att skydda myr- och våtmarkerna
Tönningflon och Gullhögsflon från exploatering,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Tönningflon och Gullhögsflon bör
avsättas som naturreservat eller som nationalpark,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förbud mot motoriserat friluftsliv i
fjällregionen.
1990/91:Jo733 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utarbetande av en svensk
klimatvårdsstrategi,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om miljölagstiftningen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om införande av miljökonsekvensbedömningar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utarbetande av kvalitetsnormer för luft
och vatten,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vidgad talerätt,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ekonomiska styrmedel,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om pantsystem
för miljöfarliga batterier,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär att
överlåtelsebara utsläppsrätter prövas även i Sverige,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om inträde i EGs miljövårdsorgan,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om de miljöfrågor som Sverige bör
prioritera inom ramen för ett framtida EG-medlemskap.
1990/91:Jo734 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till avgaskrav
och krav på bränslekvalitet för sjöfarten att införas senast den
1 januari 1992, och att kraven därefter trappas upp för att bli
minst motsvarande de som gäller för den tunga vägtrafiken,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om märkning av
olja för att möjliggöra identifikation vid oljeutsläpp.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T610.
1990/91:Jo735 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om försöksverksamhet med miljörevisorer i
företagen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om företagens miljörapportering.
1990/91:Jo737 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av åtgärder för att begränsa
utsläppen av klimatgaser,
2. att riksdagen beslutar om att omformulera
koldioxidbeslutet från 1988 i enlighet med vad som i motionen
anförts,
3. att riksdagen beslutar om en handlingsplan för att minska
koldioxidutsläppen från trafiken,
4. att riksdagen beslutar om en handlingsplan för att minska
koldioxidutsläppen från industri- och energisektorn,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur Sverige
skall kunna bidra till ökad skogsplantering,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur Sverige
aktivt kan bidra till och sprida användningen av alternativ till
freonteknik,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att naturvårdsverket bör få i uppdrag att
öka informationen om den s.k. växthuseffekten och hur den kan
bemötas.
1990/91:Jo739 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att regler för skyddet av miljön skall
utgå från vad naturen långsiktigt tål,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om principer för naturvården,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om principer för miljöskyddslagstiftningen,
4. att riksdagen hos regeringen begär sådana ändringar i
lagstiftningen att ideella miljöorganisationer ges talerätt i
miljömål,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande
av en miljöombudsman,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om fortsatt och utökad användning av
ekonomiska styrmedel,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om normer för luftkvalitet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om fortsatta förhandlingar inom ramen för
konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av likvärdiga ekonomiska styrmedel
på miljöområdet i Europa,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en konvention om skydd av jordens
biologiska mångfald,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ekonomiska styrmedel för att stimulera
avfallsåtervinning och resurshushållning,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förhandsgranskning av kemikalier,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om materialbalanser,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljörevisorer.
1990/91:Jo740 av Sture Thun m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av en informationsanläggning vid Tåkern.
1990/91:Jo741 av Ingegerd Wärnersson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den miljöpolitiska utvecklingen i Skåne.
1990/91:Jo742 av Ingegerd Wärnersson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder att förbättra miljön i västra
Skåne.
1990/91:Jo743 av Ingela Mårtensson och Siw Persson (fp) vari
yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till översyn av
vattenlagen och naturvårdslagen så att utrotningshotade groddjur
ges ett varaktigt skydd,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att fiskeriförordningen måste ses över.
1990/91:Jo744 av Ingvar Eriksson och Rune Rydén (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en lag om
slamhantering eller utvidgning av lagen om kemiska produkter och
en slamförordning med stöd av den,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förbättrad
information till hushållen angående hanteringen av farliga ämnen
som avfall.
1990/91:Jo745 av Anita Jönsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om decentralisering inom miljövårdsarbetet.
1990/91:Jo746 av Bo Forslund m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utlokalisering av statens naturvårdsverk.
1990/91:Jo747 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behandling av konflikten mellan
allemansrätten och vilthägn.
1990/91:Jo748 av Johnny Ahlqvist och Maja Bäckström (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en förändring av naturvårdslagen.
1990/91:Jo749 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om miljöpolitikens utgångspunkter och
inriktning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av att fastlagda miljömål ges
formen av en miljötraktat,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om miljölagstiftningens utformning,
4. att riksdagen hos regeringen begär att utredningen om
naturvårdsverkets organisation får tilläggsdirektiv att lägga
förslag om förändringar i miljövårdens organisation i syfte att
stimulera utveckling av slutna kretslopp inom industrin enligt
de riktlinjer som i motionen anförts,
1990/91:Jo750 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förbättrad information om allemansrätten.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:K231.
1990/91:Jo751 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ett långsiktigt mål för naturvården är
att 10 % av alla representativa naturtypers areal skall skyddas,
2. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning
tillsätts för att utarbeta en plan för hur det långsiktiga målet
att skydda 10 % av alla representativa naturtypers areal skall
nås,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att naturvårdspolitiken bör harmoniseras i
enlighet med vad som anförs i Världsstrategin för miljövård,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om inrättande av marina reservat,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bättre skydd för våtmarker och sumpskogar,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att fler nationalparker skall inrättas,
7. att riksdagen beslutar att stryka "inom berörd del" i 26 §
naturvårdslagen,
8. att riksdagen hos regeringen begär tilläggsdirektiv till
miljöskyddskommittén om att naturresurslagen och
naturvårdslagen bör arbetas in i en ny miljöbalk,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skärpta regler för barmarkskörning på
kalfjäll och i våtmarksområden,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om begränsningar av helikopterskidåkning,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om begränsningar för snöskotertrafik.
1990/91:Jo752 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk
kommitté tillsätts i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om överstatliga beslut på miljöområdet, 3.
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en europeisk miljölagstiftning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige med kraft skall driva ett
totalt avvecklingskrav för samtliga freontyper inom ramen för
Montrealprotokollet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige skall stödja arbetet inom ECE
och se till att en försurningskonvention som utgår från kritiska
belastningsgränser upprättas,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige skall verka för att
Helsingforskonventionen utvecklas så att den uppfyller de krav
som framgår i motionen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige skall verka för att Paris- och
Oslokonventionerna utvecklas så att de uppfyller de krav som
framgår av motionen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om stöd till Svenska naturskyddsföreningens
internationella verksamhet,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige måste ställa upp för tredje
världen och kräva att Baselkonventionen sätter stopp för export
av avfall från i-länder till u-länder,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inrättande av en europeisk miljöfond,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ett Östersjösekretariat bör
upprättas,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att de strängaste miljökraven i något
nordiskt land skall vara riktlinje för andra nordiska länder,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet att driva frågan om
internationella miljöavgifter i internationella förhandlingar.
1990/91:Jo753 av Martin Olsson m.fl. (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av ökade anslag för kalkning av sjöar
och vattendrag i främst Norrland.
1990/91:Jo754 av Reynoldh Furustrand och Alf Egnerfors (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av att
Ridö/Sundbyholmsarkipelagen i Mälaren avsätts som nationalpark.
1990/91:Jo755 av Ingvar Johnsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
miljöskyddsförordningen att hänsyn kan tas till både sanitär
olägenhet och miljöstörningar vid prövning av utsläpp av
avloppsvatten.
1990/91:Jo756 av Siw Persson och Margareta Fogelberg (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utredning av samordnade åtgärder för
bevarande av vårt kultur- och naturarv.
1990/91:Jo757 av Kaj Larsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om statligt engagemang i det föreslagna
niopunktsprogrammet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om forskning avseende erosions- och
strandskyddsproblematik m.m.
1990/91:Jo758 av Leif Marklund och Ewa Hedkvist Petersen (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utlokalisering av vissa
avdelningar av naturvårdsverket till Norrbotten.
1990/91:Jo759 av Anna Horn af Rantzien m.fl. (mp) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär att möjligheterna att
förstärka den svenska myskoxstammen utreds och en
räddningsaktion verkställs.
1990/91:Jo760 av Ivar Franzén och Lennart Brunander (c) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket
får i uppdrag att utforma samtliga författningar rörande
bilavgasområdet i enlighet med de krav som riksdagen ställt på
att konkurrensen skall upprätthållas.
1990/91:Jo761 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp, m, c, mp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om byggandet av ett
informationscentrum vid Tåkern.
1990/91:Jo762 av Anders Castberger m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Vänersjöfartens betydelse från säkerhets-
och miljösynpunkt, såväl som statens eget ansvar att föregå med
gott exempel vid transportval,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Västervattnens betydelse som
dricksvattentäkt för en betydande del av Västsveriges
befolkning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om aktivt arbete för att förverkliga
internationellt samarbete inom ramen för riksdagens beslut om
Nordsjökommissionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att regeringen bör ta initiativ avseende
kustkommunernas strandstädningsproblem,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om allvaret och omfattningen av utsläpp, även
som resultat av olyckor och tillbud,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett program
för Västervattnen där i motionen redovisade förslag bör ingå,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av lagstiftnings- och
administrativa åtgärder,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av förbättrad samordning mellan
myndigheter och ett klarläggande av dessas ansvar.
1990/91:Jo764 av Carl Frick (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att industrier och offentlig verksamhet
som förbrukar processvatten i lag skall åläggas att återföra
detta till det egna vatttenintaget,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att de reningsmassor som uppkommer vid den
interna reningen för att göra cirkulation möjlig skall lagras av
industrin så att miljöskadande ämnen inte kan läcka ut till
omgivningen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att det utfärdas direktiv för återförande
av processvatten som leder till att detta har genomförts i
landet inom en femårsperiod,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att kommunerna skall bli befriade från
tvånget att ta hand om industriers vatten för rening såvida det
inte rör sig om vatten från kök och sanitetsanläggningar.
1990/91:Jo765 av Rolf Kenneryd (c) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till regler och rekommendationer
för märkning av emballage och förpackningar med avseende på
dessas källsorteringsmöjlighet.
1990/91:Jo766 av Bertil Danielsson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skyddet för Stora Alvaret på Öland.
1990/91:Jo767 av Rune Johansson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder mot luft- och vattenföroreningar i
regionen Lilla Edet--Trollhättan--Vänersborg.
1990/91:Jo768 av Rolf Kenneryd och Ivar Franzén (c) vari yrkas
att riksdagen anvisar ett i förhållande till nuvarande anslag
med 10 milj.kr. förhöjt belopp för försökskalkning av skogsmark.
1990/91:Jo769 av Anders Björck och Ulf Melin (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om försök med miljöavgifter och
utsläppsrätter i Vätternområdet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om användningen av intäkter från
miljöavgifter och emission av utsläppsrätter.
1990/91:Jo770 av Nic Grönvall och Karl-Gösta Svenson (m) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
koncessionslagstiftningen som anförts i motionen.
1990/91:Jo771 av Viola Furubjelke och Maj-Inger Klingvall (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kalkning av försurade sjöar i
Östergötland.
1990/91:Jo772 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om pantsystem på glasförpackningar.
1990/91:Jo773 av Viola Claesson och Jan Strömdahl (v) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av
lagstiftningen beträffande snöskoterkörning i enlighet med vad
som anförts i motionen.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T422.
1990/91:Jo774 av Ivar Franzén och Lennart Brunander (c) vari
yrkas att riksdagen beslutar att A90-bestämmelserna (SNFS
1989:12 MS 22) bör ändras på sätt som anges i motionen.
1990/91:Jo775 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Göteborg bör göras till miljöskyddsområde,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
miljökvalitetsnormer och krav på genomförandeplaner skall
införas i miljölagstiftningen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
kommunerna bör få rätt att utfärda föreskrifter inom
miljöskyddsområden.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T231.
1990/91:Jo776 av Lars De Geer och Karin Falkmer (fp, m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att uppdra åt naturvårdsverket att göra en
vetenskaplig utredning angående det hälsomässiga behovet av att
införa stoftutsläppsgränser som ligger 80 % lägre än de lägsta
som tillämpas i något annat ståltillverkande industriland.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sk673.
1990/91:Jo777 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med
uppgift att som i motionen beskrivits utreda hur kustkommunerna
långsiktigt skall hjälpas att lösa problemen med nedsmutsningen
från Nordsjön och Kattegatt.
1990/91:Jo778 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om prövning av "Bubble-modellen" inom miljövårdsarbetet.
1990/91:Jo779 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en skärpning av miljöskyddslagen och
införande av utsläppsgränser för vissa miljöskadliga ämnen.
1990/91:Jo780 av Monica Öhman m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tillämpningen av naturvårdslagens
bestämmelse om strandskydd.
1990/91:Jo781 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ett åtgärdsprogram för en bättre
havsmiljö.
1990/91:Jo782 av Sven-Åke Nygårds och Barbro Evermo Palmerlund
(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om åtgärder för att minska och om
möjligt stoppa användningen av tungmetaller och naturfrämmande
ämnen.
1990/91:Jo783 av Britta Bjelle och Per-Ola Eriksson (fp, c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för att
återställa den ursprungliga miljön för Merasjoki och
Kinnerpuska.
1990/91:Jo784 av Arne Mellqvist och Leo Persson (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om medel för kulturmiljöinsatser.
1990/91:Jo785 av Leif Olsson och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om dumpade fartyg med krigslaster i
Västerhavet,
2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag
hur en sanering av laster skall gå till.
1990/91:Jo786 av Leif Olsson och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att tillsätta en utredning i syfte att
behandla frågor om vad som är en statlig respektive kommunal
angelägenhet vid miljöföroreningar av havsstränder,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att inom ramen för miljövårdande insatser
göra en positiv bedömning av anslagsframställningar från
kommuner och regionala organ.
1990/91:Jo787 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av större resurser och
bättre samordning i miljötillsynsarbetet.
1990/91:Jo788 av Marianne Jönsson och Agne Hansson (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om allemansrätten.
1990/91:Jo790 av Karl-Erik Svartberg och Sverre Palm (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ersättning till kommunerna för drift och
skötsel av toaletter och sopställ inom de statliga
naturreservaten.
1990/91:Jo791 av Ingvar Eriksson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om angelägenheten av forsknings- och
försöksprojekt i syfte att återställa döda havsbottnar i de i
motionen berörda vattnen,
2. att riksdagen beslutar att bestrida kostnaderna för det i
yrkande 1 angivna projektet med medel ur anslaget till Statens
Naturvårdsverk B 4 Miljövårdsforskning.
1990/91:Jo792 av Ingbritt Irhammar och Karin Starrin (c) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en omarbetning av
miljöskyddslagen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vilka lagar som bör ingå i en samlad
miljöbalk,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en översyn av tillståndsgivningen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en effektivare kontroll av miljöutsläppen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av att fastställa exakta
gränsvärden för miljöutsläpp,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om obligatoriska
miljökonsekvensbeskrivningar,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skärpta påföljder vid brott mot
miljöskyddslagen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om internationella miljökonventioner,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om miljöansvariga på företagen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inrättande av en miljöombudsman,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöorganisationernas talerätt.
1990/91:Jo793 av Anders Castberger och Elver Jonsson (fp) vari
yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande
av miljöskyddsområde för Göta älvdalsbäckenet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att forcera arbetet med bildandet av
Nationalpark Tresticklan i Dalsland.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A474.
1990/91:Jo794 av Rune Backlund m.fl. (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om statligt delansvar för genomförandet av
åtgärdsprogram för Vättern.
1990/91:Jo795 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utökat skydd av skog,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en större nationalpark i
Medelpad,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ökad kalkning m.m. mot försurning i
Västernorrland,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att göra Sundsvall--Timrå-området till
särskilt miljöskyddsområde,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att skyndsamt genomföra miljödelegationens
förslag.
1990/91:Jo796 av Bengt Silfverstrand och Jan Andersson (s)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rätt för organisationer att överklaga
beslut enligt miljöskyddslagen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om koncessionsnämndens sammansättning.
1990/91:Jo797 av Roy Ottosson och Åsa Domeij (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
de krav som anförts i motionen skall beaktas i naturvårdsverkets
arbete med ett aktionsprogram mot buller,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att naturvårdsverket skall ha det samlade
föreskriftansvaret för buller i den yttre miljön.
1990/91:Jo798 av Lola Björkquist och Karl-Göran Biörsmark (fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av stöd till forskning
och förebyggande skydd av Vättern som natur- och kulturområde
och som dricksvattentäkt.
1990/91:Jo799 av Karin Starrin (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av att i Sverige utveckla ett heltäckande system för
hantering av förpackningsavfall.
1990/91:Jo801 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om grunderna för miljöpolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om miljöfrågor som grund för nästa
GATT-runda,
3. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk
utredning tillsätts med uppgift att redovisa sambanden mellan
handelspolitik och miljöpolitik samt att skyndsamt lämna förslag
till riktlinjer för det fortsatta arbetet på detta område.
1990/91:Jo802 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förtydliganden vad gäller den av riksdagen
beslutade ersättningen för landskapsvård,
2. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av
ersättningen för landskapsvård i enlighet med vad som i motionen
anförts.
1990/91:Jo803 av Lars Norberg och Inger Schörling (mp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
anordnandet av nationalpark i S:t Anna ytterskärgård inte är
förenligt med intresset att bevara natur och kultur,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till bättre
skyddsinstitut för skärgårdarna i enlighet med vad som anförts i
motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
de fastigheter som domänverket förvärvat i syfte att upprätta
nationalparker i S:t Anna ytterskärgård försäljs till fastboende
befolkning med bo- och brukarplikt,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
de erfarenheter som kan dras av förhållandena i S:t Anna
skärgård också skall tillämpas på andra skärgårdar av liknande
struktur.
1990/91:Jo804 av Hans Leghammar (mp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att snarast praktiskt prova lagbegreppet kvalitetsnormer för
vatten och luft i Laholmsbuktens avrinningsområde.
1990/91:Jo805 av Karin Wegestål m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om samordning, finansiering och lagstiftning
när det gäller återställande av åsystemen i Skåne.
1990/91:Jo806 av Ivar Virgin (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
fortsatt rensning av Emån.
1990/91:Jo808 av Gunnar Björk och Karin Starrin (c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om miljöpolitiska åtgärder i Gävleborg.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A494.
1990/91:Jo809 av Elisabet Franzén m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att varuförpackningarna bör reduceras.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:L735.
1990/91:Jo810 av Carl Frick och Inger Schörling (mp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ansvariga myndigheter som
kemikalieinspektionen, konsumentverket och livsmedelsverket
skall få i uppdrag att göra en revision av vilka kemikalier som
skall vara tillåtna i Sverige med utgångspunkt i vad som är
förbjudet i andra länder,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om tillämpningen av substitutionsprincipen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen har anförts om att gränsvärden för att kunna
accepteras måste av de myndigheter, som sätter dem, redovisas
hur de har satts och hur olika gifter i våra livsmedel samverkar
samt att det måste göras en översyn av nu tillämpade
gränsvärden,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att förpackningar skall utformas så att de
kan återanvändas, återbrukas eller komposteras.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:L736.
1990/91:Jo811 av Margitta Edgren m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om miljön i Skåne.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A495.
1990/91:Jo812 av Carl Frick (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
för att kvalitetsnormerna skall kunna upprätthållas skall det
införas ett effektivt och fungerande kontrollsystem vars
mätningar skall vara offentliga och öppet redovisas så att det
klart framgår vilka stater som följer sina villkor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
bestämmelser om analysmetod och kvalitetskrav på mätningar måste
införas för att inte onödiga tvister skall uppstå vid
tillämpningen.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:U670.
1990/91:Jo813 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att pröva kostnadseffektiva metoder för
kvävereduktion från avloppsreningsverk,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att målet skall vara att massaindustrins
utsläpp av klorföreningar är avvecklade vid sekelskiftet.
1990/91:Jo814 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket
får i uppdrag att lägga fram förslag till skärpta avgasnormer
för personbilar fr.o.m. 1995 års modeller,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om höjning av skrotningspremie för bilar till
4 000 kr.,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om införande av skrotningsavgift på däck.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T267.
1990/91:Jo816 av Krister Skånberg m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
det behövs utökad lagstiftning och effektivare åtgärder mot
miljöbrott bl.a. snabbare ingripanden och kraftigare sanktioner,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
det behövs utbildning och kan behövas personalförstärkning för
att bredda och höja kompetensen hos övervakande, utredande och
dömande myndighet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
en sanktionsavgift bör införas, som kan utdömas när ett företags
utsläpp överskrider tillåtna gränsvärden,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
en miljöombudsman bör tillsättas,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till utvidgning
av sakägarbegreppet i mål och ärenden om miljöskydd till att
även omfatta miljöorganisationer,
6. att riksdagen beslutar om sådan ändring i miljöskyddslagen
att det kriminaliseras att inte följa förelägganden om
försiktighetsmått eller förbud enligt lagens 40 § första
stycket,
7. att riksdagen beslutar om sådan ändring i miljöskyddslagen
att det blir möjligt att både utdöma vite och väcka åtal för
samma miljöbrott,
8. att riksdagen beslutar att till de miljöövervakande
myndigheterna anvisa ett reservationsanslag på 6 000 000 kr. för
personalförstärkning och utbildningsinsatser för att bredda och
höja kompetensen hos dem som handlägger miljöskyddsmål.
1990/91:Jo817 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att förklara Stockholmsregionen som
särskilt föroreningskänsligt område,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att bevara bra miljöer och värdefulla
naturområden samt förhindra exploatering i känsliga
naturområden,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kväverening vid reningsverken.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Bo543.
1990/91:Jo818 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
miljökonsekvensanalyser bör göras inför varje aktualiserad
större förändring av natur eller bebyggelse i
huvudstadsregionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rening av avgaser från dieselfordon, 3.
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
skyddet av Mälaren skall förstärkas genom att restriktioner
införs för kemikalieanvändning på tillrinningsområden av
särskild betydelse,
4. att riksdagen beslutar att tankfartyg i Stockholms
skärgård och på Mälaren skall beläggas med krav på dubbelskrov,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om obligatorisk rapportering för fartyg i
Mälaren samt om ökade befogenheter för lotsarna,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en
lagändring som innebär att miljöskyddslagen skall gälla också
för farleder i svenskt vatten,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i övrigt anförts i motionen om att åtgärder för att begränsa
luftföroreningarna skall beaktas vid olika myndigheters arbete,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skydd för känsliga naturområden,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen i övrigt anförts om skydd för miljön i Stockholms
län.
1990/91:Jo819 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av
tillämpningen av internationella överenskommelser på
miljöområdet, i enlighet med motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om upprättande av en lista över Sveriges
nationalarv i enlighet med motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om fond för mark för naturvård,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om miljömål för jordbruk, skogsbruk och
fiske,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om genbanker.
1990/91:Jo921 av Åsa Domeij och Roy Ottosson (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
tillståndsplikt för uttag av grundvatten, även för
husbehovstäkt, skall införas i känsliga områden, t.ex.
skärgårdsområden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
de lokala myndigheterna måste få befogenhet att utfärda lokala
föreskrifter med inskränkningar i rätten till husbehovstäkt av
vatten,
3. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om de
juridiska och hydrologiska problemen i samband med den enskildes
rätt att ta ut vatten,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
myndighetsansvaret bör klargöras och tillsynen förbättras i
enlighet med vad som anförts i motionen.
Motion väckt med anledning av proposition 1990/91:87
1990/91:Jo54 av Hans Leghammar m.fl. (mp) vari yrkas
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utvidga talerätten för enskilda
och organisationer i mål som berör fiskevårdsintressen,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om omprövning av vattendomar.
Motioner överlämnade från andra utskott
1989/90:U232 av Per Stenmarck m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts angående ett gemensamt svenskt-danskt organ,
där forskare och politiker söker lösa den miljösituation som
blivit ett allt större miljöproblem i Kattegatt, Öresund och
Östersjön.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo824.
1989/90:U617 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk utredning
om miljöproblemen m.m. tillsätts i enlighet med vad som i
motionen framförts.
1990/91:K17 av Hans Leghammar m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
förtydligande text i miljöskyddslagens § 45, så att de
tolkningsproblem som JO har påpekat i sin ämbetsberättelse
undanröjs och att syftet med motionens ändringsförslag uppfylls,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av extra utbildningsinsatser i
miljöjuridik för de tjänstemän som arbetar med miljöfrågor på
länsstyrelser och i kommuner.
1990/91:Sk59 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) vari yrkas
13. att riksdagen beslutar att skrotningspremien för bilar 15
år eller äldre höjs till 5 000 kr.,
14. att riksdagen beslutar att skrotningspremien för bilar
yngre än 15 år höjs till 3 000 kr.,
15. att riksdagen hos regeringen begär förslag om höjning av
bilskrotningsavgiften för att finansiera höjda
skrotningspremier enligt motionens förslag.
1990/91:T253 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en tillfällig höjning av
skrotningspremien till 1 500 kr.
1990/91:Sk625 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas
19. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
miljöavgifter på lösningsmedel i enlighet med vad som anförts i
motionen,
20. att riksdagen beslutar att en avfallsavgift på 200
kr./ton skall införas på osorterade eller bristfälligt sorterade
sopor som läggs på deponi, i enlighet med vad som anförts i
motionen,
21. att riksdagen beslutar införa en avfallsavgift på 160
kr./ton på osorterade eller bristfälligt sorterade sopor som
förbränns, i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:L735 av Elisabet Franzén m.fl. (mp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att produkter som i någon del av sin
livscykel kan ge långsiktiga skador på det ekologiska systemet
bör förbjudas och avlägsnas från marknaden.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Regeringen redovisar i denna proposition vidtagna åtgärder på
miljöområdet, mål och riktlinjer för den fortsatta
miljöpolitiken samt hur de miljöpolitiska ambitionerna
förverkligas genom ett brett, integrerat och decentraliserat
arbete. Regeringen lämnar konkreta förslag till åtgärder för att
nå målen.
Bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) införs
i naturresurslagen, miljöskyddslagen, vattenlagen samt i lagen
om kommunal energiplanering.
Ett nytt program för att övervaka miljötillståndet i
landet införs och tilldelas 13 milj.kr. för budgetåret 1991/92.
För den kommande treårsperioden ökas resursramen för
miljöövervakning med totalt 75 milj.kr.
Miljöfrågorna integreras i utbildningen på alla nivåer.
Miljöutbildning blir ett viktigt inslag i läroplanen på
grundskolan och i gymnasiet. Antalet platser för miljö- och
hälsoskyddsutbildningen utökas från 62 till 90 per år. Den
ettåriga kompletteringsutbildningen för naturvetare och tekniker
genomförs under ytterligare tre år.
Två milj.kr. anvisas för ideella miljöorganisationers
internationella verksamhet.
Anslaget till miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket
tillförs 58,1 milj.kr. för en treårsperiod för försöks- och
utvecklingsverksamhet samt information för att minska
jordbrukets växtnäringsläckage, främst med avseende på
stallgödselhantering.
Resurserna för landskapsvårdande åtgärder inom jordbruket
förstärks med 100 milj.kr. under budgetåret 1991/92.
En ny lag införs med föreskrifter om att ett biologiskt
bekämpningsmedel måste vara godkänt innan det får saluhållas
eller användas.
Verksamheten för vård och förvaltning av naturreservat
m.m. förstärks med 26 milj.kr. Resurserna för arbetet med
hotade arter förstärks med 4 milj.kr.
Totalt 48 milj.kr. anslås för den slutliga restaureringen av
Hornborgasjön.
Bl.a. följande ändringar föreslås i naturvårdslagen:
skärpta regler om markavvattning
ökade möjligheter att skydda små biotoper
förstärkt skydd för utrotningshotade arter.
Ädellövskogslagen ändras så att all skog med mer än 70 %
lövskog skall anses som ädellövskog om skogen innehåller minst
50 % ädla lövträd.
Nya fordon kommer fr.o.m. 1993 års modeller att indelas i
miljöklasser, till vilka knyts ett system med ekonomiska
styrmedel.
Nya skattesatser med större skatteskillnader införs på
motorbrännolja (diesel) av olika kvaliteter samt för blyad
resp. blyfri bensin.
Ett program för översyn av industrins utsläppsvillkor
genomförs genom omprövning enligt miljöskyddslagen. Utövarens
utredningsskyldighet i samband med omprövningsärenden klargörs
genom ett tillägg till miljöskyddslagen.
Resursramen för kemikalieinspektionens verksamhet höjs med
8,6 milj.kr. för budgetåret 1991/92.
För att underlätta och påskynda genomförandet av det
avfallsprogram som riksdagen tog ställning till år 1990
införs nya bestämmelser i renhållningslagen som ger kommunerna
en vidgad rätt att differentiera avfallstaxorna.
Ökade insatser föreslås för att återställa skadad miljö.
Programmet för kalkning av sjöar och vattendrag fullföljs och
byggs ut. För nästa budgetår utökas programmet med 40 milj.kr.
Ytterligare 4 milj.kr. föreslås för att skydda och återställa
värdefulla kulturminnen som påverkas av luftföroreningar.
25 milj.kr. per år avsätts för att återställa miljöskadade
områden. Programmet skall utvärderas efter fem år.
Utfrågningar, uppvaktningar m.m.
Utskottet har i detta ärende anordnat en utfrågning med
representanter för statens naturvårdsverk. En särskild
utfrågning har hållits med förre generaldirektören för
naurvårdsverket Valfrid Paulsson. Vidare har utskottet
uppvaktats av representanter för Svenska kommunförbundet,
Grossistförbundet Svensk Handel, Skogsindustrierna, Skogsägarnas
riksförbund, Sågverkens riksförbund, Värmeverksföreningen och
Hydro Supra AB.
I samband med ett studiebesök på kemikalieinspektionen har
utskottet fått information om vissa frågor inom
kemikaliekontrollens område.
Utskottet har vidare deltagit i en av skogsvårdsstyrelsen i
Blekinge län arrangerad skogsexkursion och erhållit information
om luftföroreningarnas effekter på skogsmark och om
skogsmarkskalkning som ett medel att motverka sådana effekter.
Utskottet
Inledning
Detta betänkande följer i huvudsak regeringens disposition i
propositionen. De fyra första kapitlen i propositionen behandlar
miljöpolitikens mål, inriktning och insatsområden liksom en
kortfattad redogörelse för förslagen. Därefter följer en mer
detaljerad genomgång av regeringens förslag jämte lagförslag och
vissa anslag för budgetåret 1991/92. Vissa kapitel och avsnitt i
propositionen som ligger utanför jordbruksutskottets
beredningsområde behandlas i utrikesutskottet, skatteutskottet,
utbildningsutskottet, näringsutskottet, trafikutskottet och
bostadsutskottet (UU19, SkU24, UbU12, NU40, TU30 och BoU18).
I ett inledningsavsnitt erinrar regeringen om att 1988 års
miljöpolitiska proposition bildar utgångspunkten för det
fortsatta miljöarbetet (prop. 1987/88:85, JoU23, rskr. 383).
Vidare redovisar regeringen de utredningar, aktionsplaner och
rapporter m.m. som ligger till grund för de nu framlagda
förslagen (se prop. s. 6--11). Av redovisningen framgår att det
finns ett synnerligen omfattande underlagsmaterial till
propositionen. Det bör vidare nämnas att miljödepartementet
upprättat en rapport med titeln Hur mår Sverige, som beskriver
miljösituationen. Rapporten har fogats till propositionen som
bilaga A.
I enlighet med den av regeringen valda dispositionen behandlar
utskottet i de inledande avsnitten motioner av mer övergripande
karaktär om bl.a. den miljöpolitiska inriktningen,
miljöpolitikens mål och strategier, miljöpolitikens medel och
instrument och vissa målsättningsyrkanden i övrigt. I anslutning
till kapitel 5 i propositionen -- som remitterats till
utrikesutskottet -- behandlar jordbruksutskottet vidare ett
antal fristående motioner om vissa internationella miljöfrågor
som tidigare hänvisats till jordbruksutskottet. Huvuddelen av
motionerna behandlas dock i anslutning till de mer detaljerade
förslagen under resp. kapitel i propositionen.
Den miljöpolitiska inriktningen
Propositionen
Målet med miljöpolitiken är att skydda människors hälsa,
bevara den biologiska mångfalden, hushålla med uttaget av
naturresurser så att de kan utnyttjas långsiktigt samt skydda
natur- och kulturlandskap. Detta redovisas närmare på s. 11--18
i propositionen. Enligt regeringens uppfattning skall den
framtida miljöpolitiken utvecklas längs följande huvudlinjer:
Ökat internationellt samarbete för att begränsa
gränsöverskridande och globala miljöproblem. I detta ingår att
stödja en miljöanpassad utveckling i tredje världen och i Öst-
och Centraleuropa.
Förbättrad kunskapsuppbyggnad och uppföljning av
miljötillståndet för att få ett bra underlag för det
förebyggande arbetet.
Ökat sektorsansvar och ökad decentralisering i vid mening för
att få en bred förankring av miljöarbetet. Det gäller det
personliga ansvaret, företagens och kommunernas insatser liksom
medverkan av myndigheter inom alla samhällssektorer. Arbetet med
att utvärdera resultat av insatta medel ges ökad tyngd.
Åtgärder för att säkra en uthållig ekonomisk tillväxt är en
viktig del av den ekonomiska politiken. Miljölagstiftningen
skall utgå från vad hänsynen till människor och miljö samt en
god hushållning med naturresurser kräver. Lagarna skall
samordnas, skärpas och samlas i en miljöbalk. Utsläppen från
industriprocesser skall vid sekelskiftet ha nått ned till
ofarliga nivåer. Metoder för att begränsa varors hälso- och
miljöpåverkan skall utvecklas. Tillverkarens ansvar för
produkterna gäller under hela deras livstid. En bättre
avfallshantering skall uppnås genom bl.a. hårdare krav redan vid
tillverkning av varor och genom avveckling av farliga ämnen.
Mängden avfall skall begränsas genom återanvändning och
återvinning samt minskad användning av engångsmaterial och
emballage. Mycket hårda miljökrav ställs på det avfall som
slutligen måste tas om hand. Utsläppen från trafiksystemet måste
minskas till vad hälsan och miljön tål. I propositionen om
energipolitiken föreslås riktlinjer för ett energisystem utan
kärnkraft där sektorns bidrag till försurning och klimatpåverkan
minskar kraftigt och där de orörda älvarna inte byggs ut.
Ytterligare insatser görs i fråga om el- och värmeproduktionens
utformning i form av skärpta utsläppskrav m.m. Åtgärder vidtas
för ett uthålligt jordbruk och skogsbruk. Det personliga
ansvaret för miljöfrågorna understryks mot bakgrund av att många
små utsläpp står för en allt större del av miljöpåverkan.
Arbetet för att trygga en god livsmiljö för oss själva och
kommande generationer påkallar nya konsumtionsmönster och en
omläggning av livsstilen. Miljöfrågorna får en starkare
ställning i utbildningsväsendet.
Regeringen framhåller avslutningsvis i kapitel 1 att det
kommer att ta tid innan effekterna av insatta åtgärder blir
påtagliga. De senaste 20 årens framgångar med att minska olika
utsläpp visar samtidigt att naturen kan återhämta sig.
Miljöarbetet måste därför drivas med styrka under lång tid. Med
de förslag som regeringen redovisar i de miljö-, energi- och
näringspolitiska propositionerna anges hur Sverige kan byggas
starkt för framtiden. Regeringen kommer också att i det
internationella arbetet verka för en långsiktigt hållbar global
utveckling som förenar ekonomisk tillväxt med rätten till
arbete, välfärd och en god livsmiljö. Regeringen avser vidare
att lämna årliga redovisningar om utvecklingen på miljöområdet.
Motionerna
I partimotioner från samtliga oppositionspartier har utförliga
synpunkter lämnats på den miljöpolitiska inriktningen m.m.
I motion Jo105 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen
godkänner de allmänna riktlinjer för miljöpolitiken som angetts
i motionen, att regeringen ges till känna vad i motionen anförts
om behovet av en mer aktiv produktövervakning samt att en studie
görs av hur miljöfrågorna skall prioriteras (yrkandena 1--3).
Motionärerna framhåller bl.a. att det internationella
miljösamarbetet bör stärkas och att de största miljöinsatserna
uppnås genom ett offensivt miljövårdsarbete inom EG. En svaghet
i propositionen är att många förslag riktas mot själva
produktionsprocesserna, trots att deras negativa miljöeffekter
har minskat. Större insatser måste läggas på produktövervakning.
Naturvårdsverket bör få i uppdrag att med utgångspunkt i
Brundtlandkommissionens rapport göra en studie av hur
miljöfrågorna skall prioriteras. På klimatvårdsområdet finns
anledning att rikta skarp kritik mot regeringens agerande.
Riksdagen bör uppdra åt regeringen att följa de internationella
rekommendationerna. Inom ramen för FNs konferens om miljö och
utveckling i Brasilien år 1992 bör regeringen arbeta för
preciserade mål för olika ländergrupper rörande bl.a.
koldioxidutsläpp och CFC-användning. Sverige måste sträva efter
att nå bindande överenskommelser rörande konkreta minskningar av
koldioxid och andra växthusgaser. Vidare anförs i motionen att
miljöskyddet bör förstärkas genom utbildningsinsatser m.m. på
åklagarsidan, inrättande av en professur i miljörätt,
skärpningar av miljölagstiftningen m.m. Det finns starka skäl
att se över hela myndighetsorganisationen på miljöområdet och
överväga bl.a. en sammanslagning av naturvårdsverket med
kemikalieinspektionen till ett nytt miljövårdsverk. Beträffande
kommunerna anförs bl.a. att det även i framtiden kommer att
finnas ett behov av en fristående kommunal
övervakningsverksamhet. En utredning bör göras som klarlägger de
ekonomiska konsekvenserna av att tillsynsverksamheten bekostas
av budgetmedel och ej avgifter. Olika ekonomiska styrmedel bör
utvecklas. De statsfinansiella styrinstrumenten bör inte
användas i statsfinansiellt syfte utan användas för
miljöförbättrande ändamål. Ekonomiska stimulanser bör användas
för att premiera mer miljövänliga alternativ.
I folkpartiet liberalernas partimotion Jo110 yrkas
tillkännagivande av vad i motionen anförts om en liberal
miljöpolitik (yrkande 1). Denna del av motionen innehåller i
huvudsak endast en beskrivning av innebörden av en sådan
politik. Den tar sin utgångspunkt i den enskilda människan. Det
är hennes överlevnad och önskan om och behov av en god miljö som
utgör motivet för det liberala miljöengagemanget. En liberal och
engagerad miljöideologi utgår från att naturen inte får
utnyttjas mera än vad den tål. Den bygger vidare på en
förvaltarskapstanke som innebär att människan har rätt att bruka
och utveckla men inte att utnyttja och utarma. En oförstörd
miljö och bevarande av en mångfald av naturmiljöer utgör
förutsättningen för överlevnad och valfrihet för framtidens
generationer. Liberalismen kännetecknas också av ett starkt
internationellt engagemang. Ett svenskt medlemskap i EG ökar
påtagligt Sveriges möjligheter att påverka våra egna
miljöförhållanden. I motionen hänvisas även till folkpartiet
liberalernas partimotion Jo739.
I motion Jo739 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) yrkas ett
tillkännagivande att regler för skydd av miljön skall utgå från
vad naturen långsiktigt tål (yrkande 1). Denna princip innebär
bl.a. att mål för miljökvalitet skall vara styrande för vilka
verksamheter och utsläpp som skall tillåtas. För
naturvårdspolitiken innebär det att bevarande av biologisk
mångfald, dvs. artrikedom och genetisk variation, prioriteras.
För miljöskyddet innebär principen att kritiska gränser -- s.k.
miljökvalitetsnormer -- måste fastställas med stöd av lag.
Motionen innehåller även krav på en samordnad och effektiviserad
miljölagstiftning. Vidare anförs att ett viktigt inslag i
liberal miljöpolitik är ekonomiska styrmedel.
I centerns partimotion Jo113 yrkande 1 hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs i
motionen om bl.a. mål och inriktning av miljöpolitiken. Denna
del av yrkande 1 synes främst avse rubrikerna Sammanfattning och
Vår miljövision. Centerpartiet anser att frisk natur, med ren
luft och rent vatten, är det naturliga tillståndet, dit vi skall
nå med klara miljömål och genomtänkta åtgärder. Några
huvudpunkter i motionen är att slutna kretslopp och ren
produktion är nyckeln till en hållbar utveckling. Allt avfall
skall antingen återföras till naturens kretslopp eller till ny
användning. Människans och naturens toleransgränser samt
solidariteten med människor i andra länder och kommande
generationer skall vara utgångspunkten för miljömålen. I
motionen understryks behovet av en minskning av utsläppen av
växthusgaser, avveckling av CFC och upphörande av försurningen.
Den biologiska mångfalden måste säkerställas.
Miljöhänsyn måste ingå i all planering. I ett decentraliserat
samhälle möjliggörs en hushållande samhällsstruktur med
livsmönster som är hushållande, eftersom konsekvenser och eget
ansvar är nära förknippade med varandra. Under rubriken Livsstil
för överlevnad anförs att miljöansvaret stimuleras när besluten
decentraliseras och man ser samband mellan beslut och handlande.
De mål som sätts upp för miljöarbetet skall utgå från
människans och naturens toleransgränser. De skall vara
solidariska i förhållande till människor i andra länder och med
kommande generationer. Under rubriken Gränslöst samarbete anför
motionärerna bl.a. att en global miljöfond bör inrättas och att
Sverige vid FNs miljökonferens driver på för att formulera en
deklaration om miljörättigheter för individer, grupper och
organisationer. Sverige bör också ta initiativ till en studie om
sambandet mellan krig och miljö. I motionen understryks också
behovet av internationellt kunskapsutbyte samt nordiskt och
europeiskt miljösamarbete.
Även i motion Jo749 av Olof Johansson m.fl. (c) utvecklas de
fyra miljöprinciperna: slut kretsloppen, skapa hushållande
samhällsstruktur, stimulera livsstil för överlevnad och utveckla
ren produktion (yrkande 1).
I motion Jo115 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om att rätten till en god miljö är en grundläggande
mänsklig rättighet. Kampen för människors rätt till en god miljö
är en fortsättning på arbetarrörelsens ursprungliga kamp. Det
finns en tydlig klasstruktur i hur miljöproblemen drabbar.
I motion Jo801 redovisas mer utförligt vänsterpartiets syn på
miljöpolitikens grunder (yrkande 1). Det framhålls att
industrisamhället för länge sedan sprängt de ekologiska ramarna.
Vårt samhälles produktion och konsumtion är inte delar i ett
fungerande kretslopp. I ett globalt perspektiv är användandet av
världens tillgångar ytterst orättvist fördelat. Vi måste alltså
gå över till andra system som bygger på användandet av förnybara
råvaror, återvinning och hushållning med ändliga resurser.
I motion Jo116 av Inger Schörling m.fl. (mp) yrkas 1. att
miljön skall ges en mer överordnad roll i det politiska arbetet,
2. att en samlad nationell handlingsplan upprättas för att komma
till rätta med miljöproblemen, 3. att en parlamentarisk kommitté
tillsätts med uppgift att granska det miljöpolitiska arbetet
baserat på aktionsplaner, 5. att strategin i miljöarbetet på ett
tydligare sätt skall utgå från de kritiska belastningsgränserna,
6. att riksdagens miljöpolitiska målsättningar skall kopplas
tydligare till miljölagstiftningen och 7. att regeringen årligen
redovisar till riksdagen hur arbetet med att uppnå riksdagens
målsättningar fortskrider. I motiveringen anförs bl.a. att
miljön måste få sätta gränser för politik och samhällsutveckling
på samma sätt som finanspolitiken. Ett miljöutskott bör inrättas
med samma överordnade ställning som finansutskottet. Regeringen
bör också i sitt arbete ge miljödepartementet samma roll som
finansdepartementet när det gäller att sätta gränser för den
politik som andra departement föreslår. Den nationella
handlingsplan som avses i yrkande 2 bör innefatta hela
miljöproblematiken och så utförligt som möjligt redogöra för de
politiska förslagens relevans i förhållande till de
miljöpolitiska målsättningarna. När det visar sig att
målsättningarna inte nås måste planen skärpas. Det nuvarande
systemet med aktionsplaner och dessas effektivitet bör
granskas i en parlamentarisk kommitté.
Utskottets överväganden
Som framgår av propositionen har miljöarbetet under de senaste
decennierna varit framgångsrikt när det gäller t.ex. utsläppen
från processindustrin och energisystemet. Trots mångdubblad
produktion är dessa utsläpp tillbaka på 1940- och
1950-talsnivåer. Även på trafikområdet har insatta åtgärder
börjat ge viss effekt. Samtidigt har de globala miljöproblemen,
framför allt utsläppen av växthusgaser som påverkar klimatet och
ozonskiktet, ökat i omfattning och svårhetsgrad. I propositionen
anförs bl.a. att huvuddelen av belastningen på svensk miljö nu
kommer från andra länder eller andra källor än industrin och
energisystemet. Från att ha varit lokala och påtagliga har
utsläppen blivit diffusa och globalt spridda. Västvärldens
miljöproblem beror i allt större utsträckning på ökade utsläpp
från många små föroreningskällor. Till den utvecklingen bidrar
bl.a. den ökande användningen av olika kemiska produkter i
samhället. I Öst- och Centraleuropa är de stora punktutsläppen
från industri- och energianläggningar fortfarande de dominerande
problemen. Utvecklingsländernas miljöproblem är i hög grad
kopplade till fattigdomsproblemen och exploateringen av
naturresurser. Utskottet kan konstatera att det föreligger en
betydande politisk enighet om miljöproblemens omfattning och
karaktär. De motioner som utskottet återkommer till i det
följande ger uttryck för en gemensam målsättning att såväl de
nationella som de internationella miljöproblemen kräver
kraftfulla åtgärder inom alla samhällssektorer och i det
internationella samarbetet.
Mot angivna bakgrund delar utskottet regeringens uppfattning
att den framtida miljöpolitiken bör utvecklas längs de
huvudlinjer som anges i propositionen (s. 11 f.). De
övergripande målen med miljöpolitiken skall vara att skydda
människors hälsa, bevara den biologiska mångfalden, hushålla med
uttaget av naturresurser så att de kan utnyttjas långsiktigt
samt skydda natur- och kulturlandskap.
Som framgår av redovisningen angående dagens miljöproblem är
ett utökat internationellt samarbete nödvändigt för att begränsa
gränsöverskridande och globala miljöproblem. För att få ett bra
underlag för det förebyggande arbetet krävs en förbättrad
kunskapsuppbyggnad och uppföljning av miljötillståndet. Ett ökat
sektorsansvar och en ökad decentralisering är viktiga inslag för
att få en bred förankring av miljöarbetet. Det gäller det
personliga ansvaret, företagens och kommunernas insatser och
medverkan av myndigheter inom alla samhällssektorer.
Utskottet ansluter sig även till regeringens allmänna
överväganden i de delar som redovisas under rubrikerna En värld
inför gemensamma problem och möjligheter, Ekonomi och miljö,
Miljöbalk och skärpt miljölagstiftning, Rena industriprocesser,
Rena varor, Bättre avfallshantering, Rent trafiksystem, Rent
energisystem, Uthålligt jordbruk och skogsbruk och Det
personliga ansvaret. Dessa överväganden har i korthet redovisats
av utskottet i det föregående.
Utskottet vill erinra om att vissa miljöfrågor under
innevarande vårsession kommer att behandlas i samband med
riksdagens beredning av de näringspolitiska och energipolitiska
propositionerna (prop. 1990/91:87 och 88). I den förstnämnda
propositionen anförs bl.a. att begreppet välfärd innefattar
många olika aspekter varav ekonomiskt välstånd är en. En god
livsmiljö och möjligheten till ett innehållsrikt liv utgör andra
viktiga värden. Ekonomiskt framåtskridande genom ett mer
effektivt resursutnyttjande är emellertid en viktig grundval för
förbättringar även inom dessa områden.
I den energipolitiska propositionen understryks att
energipolitiken skall utgå från vad natur och miljö kan bära.
Vidare bör nämnas att regeringen i proposition 1990/91:156
lagt fram förslag om miljöklasser för nya fordon, m.m. och i
proposition 1990/91:140 föreslagit skärpningar i
arbetsmiljölagen m.m. I proposition 1990/91:117 om ny
kommunallag framläggs förslag om bl.a. den kommunala
miljöorganisationen.
Utskottet övergår härefter till att kommentera de
partimotioner m.m. som behandlas i detta avsnitt. Som nyss
anförts ger många motioner uttryck för en gemensam målsättning
när det gäller de övergripande miljöfrågorna. Det huvudsakliga
intrycket av motionerna är att de i dessa frågor innehåller
relativt få synpunkter som står direkt i strid med regeringens
överväganden. En stor del av motionerna kan anses tillgodosedda
genom uttalanden i propositionen som antingen direkt
överensstämmer med motionerna eller ger uttryck för samma
målsättning, om än i något varierande ordalag jämfört med
motionstexterna. Det anförda innebär givetvis också att
utskottet i stor utsträckning kan instämma i de synpunkter på
miljöpolitikens inriktning som framförs i motionerna. Det bör
vidare framhållas att många av de mer övergripande synpunkterna
i motionerna också behandlas i andra avsnitt i detta betänkande,
t.ex. om de internationella miljöfrågorna, FNs miljökonferens
år 1992, ekonomiska styrmedel, miljölagstiftningen och
miljövårdens organisation.
När det gäller t.ex. motion Jo105 (m) delar utskottet
motionärernas uppfattning att det internationella
miljösamarbetet bör stärkas och att större insatser bör göras
för produktövervakning. Konkreta förslag härom framläggs även i
propositionen. Utskottet vill än en gång understryka att det med
hänsyn till miljöproblemens karaktär är av den största betydelse
att det internationella samarbetet utvecklas. När det gäller
prioriteringen av miljöfrågorna har regeringen utförligt angivit
hur miljöproblemen successivt ändrat karaktär och redovisat
överväganden angående de mål och medel för miljöpolitiken som
mot denna bakgrund bör hävdas. Härigenom har erhållits ett
underlag för en sådan prioritering som efterlyses i motionen.
Motionärernas synpunkter i övrigt tillgodoses i stor
utsträckning genom dels de allmänna övervägandena i
inledningskapitlen, dels de mer specificerade åtgärdsförslagen
som utskottet behandlar i det följande. När det gäller motionens
synpunkter på organisationsfrågorna bör nämnas två faktorer som
tillkommit efter det motionen väcktes: dels har utredningen om
naturvårdsverkets organisation slutförts, med förslag om bl.a.
ett utökat och formaliserat samarbete mellan naturvårdsverket
och kemikalieinspektionen, dels har förslag framlagts om den
kommunala organisationen på miljöområdet. Utskottet föreslår att
motionen i denna del (yrkandena 1--3) lämnas utan någon vidare
åtgärd från riksdagens sida.
Vad utskottet anfört om samstämmigheten beträffande den
allmänna inriktningen av miljöpolitiken gäller i hög grad även
centermotionerna Jo113 och Jo749. Utskottet har givetvis ingen
invändning mot att frisk natur, med ren luft och rent vatten, är
det naturliga tillståndet och ett mål som skall uppnås med klara
miljömål och genomtänkta åtgärder. Motionens önskemål om slutna
kretslopp och ren produktion kan utskottet också i princip
ställa sig bakom. Utskottet ser för sin del ingen motsättning
mellan regeringens överväganden och motionärernas synpunkter i
denna del. Detsamma gäller motionens krav på hänsyn till
människans och naturens toleransgränser och solidaritet med
människor i andra länder och kommande generationer. Utskottet
kan också instämma i att det finns ett behov av att motverka
utsläppen av växthusgaser, CFC och försurande utsläpp, att den
biologiska mångfalden måste säkerställas och att miljöhänsyn bör
ingå i all planering. Som anförs i motionen är också det
nordiska och europeiska miljösamarbetet av stor betydelse. När
det gäller sambandet mellan krig och miljö har de svåra
miljöeffekterna av kriget vid Persiska viken blivit föremål för
en omfattande internationell uppmärksamhet. Frågan om den
militära verksamhetens påverkan på miljön har t.ex. behandlats i
stiftelsen Worldwatch Institutes miljörapport Tillståndet i
världen -91. Utskottet utgår från att denna fråga kommer att
grundligt studeras i FNs miljövårdsorgan eller i annat lämpligt
sammanhang. Eftersom utskottet sålunda inte ser någon klar
skiljelinje mellan regeringens och motionärernas överväganden
föreslår utskottet att motionerna Jo113 yrkande 1 och Jo749
yrkande 1 lämnas utan vidare åtgärd.
Folkpartiet liberalernas grundtanke att reglerna för
miljöskyddet skall utgå från vad naturen långsiktigt tål
överensstämmer med regeringens och utskottets uppfattning.
Regeringens uttalanden om det personliga ansvaret för att trygga
en god livsmiljö åt oss själva och åt kommande generationer
ligger i sin praktiska tillämpning delvis i linje med den
förvaltarskapstanke som beskrivs i motionen. Det anförda innebär
att motion Jo739 yrkande 1 inte kan läggas till grund för något
riksdagsuttalande som innebär någon preciserad avvikelse från
propositionen. När det gäller motion Jo110 yrkande 1 har
motionärerna i motiveringen redovisat innebörden av en liberal
miljöpolitik utan att framföra några bestämda yrkanden eller
önskemål i övrigt. Ett tillkännagivande i enlighet med motionen
skulle därför inte fylla någon funktion utöver den information
om partiets miljöpolitik som innefattas i motionen och i
utskottets redovisning ovan.
Utskottet har förståelse för synpunkterna i motion Jo115 (v)
om rätten till en god miljö som en grundläggande mänsklig
rättighet. Ett riksdagsuttalande som markerar samhällets ansvar
gentemot individen för rätten till en god livsmiljö skulle väl
överensstämma med propositionens syften och allmänna inriktning.
Som framgår av det tidigare anförda har utskottet emellertid
också anslutit sig till regeringens uppfattning att det
personliga ansvaret för miljön bör framhävas ytterligare. När
det gäller grundläggande fri- och rättigheter bör framhållas att
bestämmelserna i regeringsformen om dessa rättigheter endast tar
sikte på förhållandet mellan den enskilde och det allmänna.
Rätten till en god miljö är emellertid också i stor utsträckning
en fråga om förhållandet mellan enskilda rättssubjekt som
påverkar miljön resp. utsätts för miljöstörningar. Ett
riksdagsbeslut som syftar till att påverka rättsförhållanden av
nyss angivet slag måste i princip ha formen av lagstiftning. Med
det anförda föreslår utskottet att motion Jo115 yrkande 1 lämnas
utan någon vidare åtgärd.
I motion Jo801 yrkande 1 anförs bl.a. att utsläppen måste
minskas och att vi måste gå över till andra system som bygger på
förnybara råvaror. Mot dessa synpunkter har utskottet inget att
invända. Att det mänskliga handlandet skall ta sin utgångspunkt
i en realistisk uppfattning om problemens karaktär och
omfattning kan utskottet också instämma i. Utskottet gör även
här den bedömningen att motionen inte kan läggas till grund för
något riksdagsuttalande som i nämnvärd grad avviker från
propositionens allmänna överväganden. Motionen avstyrks i denna
del.
I anslutning till mp-motionen Jo116 bör framhållas att
utskottet nyligen i ett yttrande till konstitutionsutskottet
förordat en utredning om inrättande av ett miljöutskott
(1990/91:JoU5y). I yttrandet framhålls bl.a. att sektoriserings-
och decentraliseringsprincipen bör innebära att miljöfrågorna
beaktas inom hela utskottsorganisationen. Detta bör dock inte
utgöra något hinder mot att det inrättas ett utskott som har
huvudansvaret för de övergripande miljöfrågorna, varmed avses
främst miljölagstiftningen, miljövårdens organisation och
skyddet av naturresurserna i stort. Utskottet känner en viss
tveksamhet inför förslaget att miljöfrågorna skall ges en
överordnad roll i det politiska arbetet, bl.a. av den
anledningen att det kan uppstå betydande osäkerhet om vad en
sådan princip egentligen innebär och hur den skall tillämpas i
det praktiska arbetet. Utskottet kan instämma med motionärerna
så till vida att miljöhänsyn bör ges en ökad tyngd i den
avvägning mellan olika, ofta motstående, intressen som måste
göras i samhällsplaneringen. Även regeringen har i flera
sammanhang uttalat att miljöhänsyn bör genomsyra alla sektorer i
samhället. Utskottet föreslår med det anförda att yrkande 1 i
motion Jo116 lämnas utan någon vidare åtgärd.
Enligt yrkande 2 i motionen bör en samlad nationell
handlingsplan upprättas för att komma till rätta med
miljöproblemen. Enligt utskottets mening måste den nu framlagda
propositionen anses uppfylla även högt ställda krav på en sådan
handlingsplan. Det kan knappast ses som någon nackdel att
propositionen utöver de nationella miljöproblemen också
utförligt behandlar de internationella miljöproblemen. Motionen
är således tillgodosedd i denna del. Som framgår av
propositionen (s. 18) ämnar regeringen lämna årliga
redovisningar om utvecklingen på miljöområdet. Härigenom
tillgodoses även yrkande 7 i motionen.
Yrkande 3 i motion Jo116 om en parlamentarisk granskning av
arbetet med aktionsplaner har anknytning till utredningen om
naturvårdsverkets organisation. I avbidan på den fortsatta
prövningen av denna fråga avstyrks motionen i denna del.
Enligt yrkandena 5 och 6 i motionen skall strategin i
miljöarbetet på ett tydligare sätt utgå från de kritiska
belastningsgränserna och riksdagens miljöpolitiska målsättningar
tydligare kopplas till miljölagstiftningen. Dessa frågor
behandlas, som närmare anförs i det följande, av
miljöskyddskommittén. Utskottet utgår från att det kommer att
bli möjligt att höja ambitionsnivån i miljöarbetet och
ytterligare skärpa och precisera kraven på de verksamheter som
påverkar miljön när resultatet av kommitténs arbete föreligger.
I avbidan på detta arbete är utskottet inte berett att
tillstyrka motionen i angivna delar.
Miljöpolitikens mål och strategier
Tillståndet i miljön och hur människan genom olika aktiviteter
påverkar bl.a. atmosfären, klimatet, naturen, sjöar och hav
redovisas kortfattat i kapitel 2 i propositionen. I Sverige
finns stora naturvärden och en lång tradition att skydda och
bevara värdefulla miljöer.
I många avseenden har miljötillståndet förbättrats avsevärt
under de senaste åren. Resultatet av hittills genomförda
åtgärder redovisas. Trots att goda resultat har uppnåtts måste
föroreningarna begränsas ytterligare för att människors hälsa
och miljön skall skyddas varaktigt. Regeringen redovisar de
miljöpolitiska mål och strategier som föreslås som riktlinjer
för det fortsatta arbetet. De medel och de åtgärder som föreslås
för att uppnå miljömålen redovisas i sammanfattning i kapitlen 3
och 4.
Propositionen
Atmosfären och klimatet
Som riktlinjer för det fortsatta arbetet med att begränsa
påverkan på atmosfären och klimatet skall följande gälla.
Uttunningen av ozonskiktet hejdas så att människors hälsa och de
ekologiska systemen inte skadas. Avvecklingsplanen för
CFC-föreningar fullföljs, samtidigt som den utvidgas till andra
ämnen med liknande negativa effekter på ozonskiktet.
Regeringen föreslår en samlad strategi för minskad
klimatpåverkan. Utsläppen av samtliga klimatpåverkande gaser
begränsas inom alla samhällssektorer. Sverige skall verka för
att de totala koldioxidutsläppen i Västeuropa år 2000 inte
överstiger nuvarande nivå för att därefter minska. Detta mål kan
senare utsträckas till övriga industriländer.
Regeringen tog hösten 1990 initiativ till överläggningar med
företrädare för riksdagspartierna folkpartiet liberalerna och
centerpartiet, i syfte att skapa ett underlag för långsiktigt
hållbara beslut om energipolitiken. Överläggningarna slutfördes
den 15 januari 1991 med en överenskommelse om riktlinjer för
energipolitiken. I överenskommelsen ingår förslag till en
strategi för minskad klimatpåverkan. Regeringen föreslår att de
i överenskommelsen angivna riktlinjerna om minskad
klimatpåverkan antas av riksdagen. Överenskommelsen återges på
s. 20--24 i propositionen.
Partiöverenskommelsen om energipolitiken innebär kraftfulla
satsningar på energihushållning och miljöanpassad
kraftproduktion. Regeringen föreslår i propositionen om
energipolitiken riktlinjer för energipolitiken.
Regeringen tar i denna proposition ställning till en rad
åtgärder för minskad klimatpåverkan. Inom trafikområdet gäller
det bl.a. miljöklasser för nya fordon. I 1991 års proposition om
näringspolitik för tillväxt har regeringen föreslagit en kraftig
satsning på kollektivtrafik och järnväg samt ytterligare försök
med automatisk hastighetsövervakning. Regeringen föreslår i
propositionen om energipolitiken stöd till demonstrations- och
utvecklingsinsatser för motoralkoholdrivna fordon.
I denna proposition redovisar regeringen också en breddad
avvecklingsplan för ozonnedbrytande ämnen. Regeringen anmäler
att krav skall införas om återvinning och destruktion av CFC och
haloner.
Regeringen har tidigare redovisat åtgärder för att minska
avfallshanteringens miljöpåverkan. Den pågående omställningen av
det svenska jordbruket bidrar till en minskad klimatpåverkan.
Regeringen anger i denna proposition att utsläppen av flyktiga
organiska ämnen skall halveras till år 2000, räknat från 1988
års nivå.
Dessa åtgärder innebär en kraftig minskning av det svenska
bidraget till klimatförändringarna.
Det är dock angeläget att kostnader och effekter av möjliga
åtgärder utreds ytterligare. Det gäller i synnerhet åtgärder mot
utsläpp av andra växthusgaser än koldioxid. Regeringen har för
avsikt att ge naturvårdsverket i uppdrag att i samarbete med
berörda myndigheter redovisa en fördjupad analys av klimatfrågan
som underlag för Sveriges politik nationellt och
internationellt. Statistiska centralbyrån redovisade i slutet av
januari 1991 utsläppen för år 1988 och preliminärt för år 1989.
Enligt redovisningen var utsläppen av koldioxid i stort sett
oförändrade mellan åren 1988 och 1989 (62,8 miljoner ton år
1988, 62,2 miljoner ton år 1989).
År 1989 var ett betydligt varmare år än 1988. Trots detta
minskade utsläppen av koldioxid endast marginellt. Detta
illustrerar svårigheterna att vid normala temperaturförhållanden
klara delmålet om att utsläppen inte bör överstiga 1988 års
nivå. I partiöverenskommelsen understryks att detta mål, bl.a.
med hänsyn till trafikutvecklingen, torde vara svårt att klara
under de närmaste åren.
Gränsöverskridande luftföroreningar
Som riktlinjer för det fortsatta arbetet gäller att nedfallet
av svavel- och kväveoxider samt av flyktiga organiska ämnen
begränsas till nivåer som inte skadar naturen eller människors
hälsa.
Riksdagens uttalanden från år 1988 innebär att de svenska
svavelutsläppen skall minska med 80 % mellan åren 1980 och 2000.
Tidigare uttalanden från riksdagen innebär att
kväveoxidutsläppen skall minska med 30 % till år 1995 räknat
från 1980 års nivå. Dessa utsläppsmål skall även i
fortsättningen vara vägledande för arbetet. Omfattande åtgärder
behövs för att uppnå kvävemålet. Det åtgärdsprogram som
regeringen föreslår beräknas leda till en minskning av
kväveoxidutsläppen med omkring 30 % till år 1998.
Ammoniakutsläppen bör minska med 25 % till år 1995.
Möjligheterna att halvera utsläppen i södra och västra Götaland
till sekelskiftet undersöks. Utsläppen av flyktiga organiska
ämnen bör minska med 50% till år 2000 räknat från 1988 års
nivå.
Sveriges insatser i det internationella arbetet de närmaste
åren inriktas främst på att få till stånd skärpta bilavgaskrav i
Europa. Nya internationella överenskommelser för att minska
utsläppen av svavel- och kväveoxider skall också prioriteras.
Utgångspunkten skall vara kritiska belastningsgränser för
miljön. Sverige skall verka för att en överenskommelse om
minskning av utsläppen av flyktiga organiska ämnen kommer till
stånd.
Miljön i tätorterna
Som riktlinjer för det fortsatta arbetet gäller att
luftkvaliteten förbättras så att de återstående riskerna för
människors hälsa till följd av utsläpp av luftföroreningar från
trafik, industri och energianläggningar undanröjs. Den
värdefulla kulturmiljön i städerna skall bevaras.
Behovet av grönområden i tätorter och tätortsnära områden
skall tillgodoses i den kommunala planeringen.
Vid år 2000 skall halterna av koloxid, kväveoxid,
svaveldioxid, sot och partiklar underskrida de riktvärden som
utarbetats av naturvårdsverket. Riktvärdena syftar till att
undanröja akuta hälsoeffekter.
Utsläppen av cancerframkallande ämnen bör minskas med 90 % i
tätorterna för att de långsiktiga hälsoeffekterna skall vara på
en acceptabel nivå. Ett delmål är att halvera utsläppen till år
2005.
Buller i tätorter bör minska så att det kommer att ligga under
naturvårdsverkets nuvarande riktlinjer.
Naturresurser och naturvård
Som riktlinjer för användningen av naturresurser och vård av
naturmiljön gäller följande:
Förnybara resurser skall utnyttjas inom ramen för ekosystemens
produktionsförmåga. Användning av icke förnybara naturresurser
skall i ännu högre grad präglas av en ansvarsfull hushållning.
Den biologiska mångfalden och den genetiska variationen skall
säkerställas. Växt- och djursamhällen skall bevaras så att i
landet naturligt förekommande växt- och djurarter ges
förutsättningar att fortleva under naturliga betingelser och i
livskraftigt bestånd.
Införande av främmande arter eller genetiskt modifierade
organismer skall ske med stor restriktivitet och under
betryggande kontroll så att förutsättningarna för den inhemska
floran och faunan inte äventyras.
Utöver förslagen till riktlinjer föreslår regeringen att
naturvårdslagen ändras. Regeringen föreslår också att resurserna
för vård och förvaltning av naturreservat samt för arbetet med
hotade arter förstärks med 30 milj.kr. för nästa budgetår.
Vatten och hav
Som riktlinjer för det fortsatta arbetet skall gälla att
naturligt förekommande arter i havs- och vattenområden skall
kunna bevaras i livskraftiga, balanserade populationer.
Föroreningar skall inte begränsa användningen av vatten från
sjöar och vattendrag samt grundvatten som vattentäkt.
Återställningen av Östersjön prioriteras under den närmaste
tiden i det internationella arbetet. Sverige skall bidra aktivt
till att konkreta handlingsprogram för samtliga Östersjöstater
utarbetas och genomförs.
De vattenburna utsläppen av kväve från mänskliga verksamheter
skall halveras mellan åren 1985 och 1995.
Det långsiktiga målet är att stabila organiska och
miljöskadliga ämnen inte skall få förekomma i miljön. Utsläppen
av stabila organiska ämnen skall begränsas, så att de till
sekelskiftet nått en sådan nivå att miljön inte tar skada.
Åtgärder för att minska utsläppen av klorerade organiska ämnen
från skogsindustrin prioriteras.
Utsläppen av kvicksilver, kadmium och bly skall minskas med 70
% mellan åren 1985 och 1995. Utsläppen av övriga viktiga
metaller skall halveras under samma tid.
Användningen av miljöskadliga ämnen begränsas kraftigt.
Motionerna
I partimotionen Jo105 (m) redovisas 1988 års riksdagsbeslut om
det s.k. koldioxidtaket och den internationella verksamheten på
klimatvårdsområdet. Enligt motionen har regeringen ej
efterkommit riksdagsbeslutet och ej heller följt uppmaningar och
rekommendationer från världskonferensen om klimatfrågor i
Noordwijk år 1989 resp. Bergenmötet år 1990. Vidare hänvisas
till den officiella statistiken rörande koldioxidutsläppen som
visar att de svenska utsläppen har minskat kontinuerligt sedan
år 1987. I de energipolitiska överläggningarna lyckades
emellertid regeringen övertyga övriga deltagande partier att
koldioxidtaket redan hade överskridits. Den andra
världsklimatkonferensen uppmanade alla utvecklade länder att
analysera möjligheterna att reducera utsläppen av sådana
växthusgaser som inte regleras i Montrealprotokollet. Analysen,
som skall omfatta de två närmaste decennierna, skall således
omfatta koldioxid, metan och dikväveoxid. Regeringen har ännu
inte redovisat hur eller ens om den avser att följa
världsklimatkonferensens uppmaning. För att säkerställa att
dessa analyser utförs i enlighet med de internationella
överenskommelserna föreslår motionärerna (yrkandena 4--6) att
riksdagen uppdrar åt regeringen att följa de internationella
rekommendationerna. När det gäller de svenska koldioxidutsläppen
utgår motionärerna från år 1987 som basår för oförändrade
utsläpp enligt riksdagens beslut år 1988. De svenska utsläppen
får enligt motionen inte överstiga 1987 års nivå. Valet av basår
ansluter till internationell praxis. Västtysklands beslut om
minskning av koldioxid till år 2005 utgår från basåret 1987.
Detta beslut grundar sig på Torontokonferensens rekommendationer
som utfärdades sommaren 1988. Även detta utgår från år 1987.
Enligt motionen bör riksdagen fastställa att de svenska
koldioxidutsläppen skall minska med 20 % från år 1987 till år
2005. Samma yrkande framställs i motion Jo722 yrkande 1 (m). I
yrkande 2 understryks behovet av en offensiv svensk
klimatvårdsstrategi. Sistnämnda yrkande upprepas i motion Jo733
yrkande 1 (m).
I partimotion Jo110 (fp) yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en redovisning av de åtgärder som behövs och konsekvenser
av dessa för att utsläppen av kväveoxider till luft skall minska
med 50 % mellan åren 1980 och 1998 (yrkande 2).
I partimotion Jo113 (c) yrkande 2 anförs att uppgifterna till
grund för energiöverenskommelsen utgick från att
koldioxidutsläppen hade ökat. Enligt SCBs bedömning har dock
utsläppen minskat sedan år 1986, med undantag av en viss ökning
år 1988. Miljöpropositionen präglas i denna del av uppgivenhet.
För att begränsa växthuseffekten måste utsläppen av växthusgaser
enligt den internationella expertgruppen IPCC minska med minst
60 %. För att klara detta krävs ett målmedvetet arbete både
nationellt och internationellt. Det är viktigt att Sverige
driver på arbetet och inte drar på sig kritik för att vara
bromsare, som skedde vid klimatmötet i Genève. Enligt centerns
uppfattning måste Sverige kraftfullt agera för att få till stånd
ett gemensamt program för EFTA och EG i enlighet med
energiuppgörelsen. En huvuduppgift måste vara att verka för att
prissättningen på energi avspeglar de verkliga kostnaderna,
inkl. miljöpåverkan. Regeringen bör snarast återkomma med ett
program för att minska utsläppen till vad naturen tål.
Enligt yrkande 4 bör riksdagen göra ett uttalande enligt
motionen om behov och inriktning av åtgärder för att motverka
uttunningen av ozonskiktet.
Enligt yrkandena 5, 6 och 7 i motion Jo113 bör riksdagen göra
ett uttalande om betydelsen av att minska försurande utsläpp.
Svavelutsläppen bör minskas med 80 %, kväveoxidutsläppen med 75
% och utsläppen av flyktiga organiska föreningar med 75 %
jämfört med 1980 års nivå. Förslag bör framläggas om minskning
av ammoniakutsläppen på alla samhällsområden, inte bara
jordbrukets område.
I v-motionen Jo737 yrkas: 1. ett riksdagsuttalande om vikten
av åtgärder för att begränsa utsläppen av klimatgaser, 2. att
riksdagen omformulerar koldioxidbeslutet från år 1988 och 4. att
riksdagen beslutar om en handlingsplan för att minska
koldioxidutsläppen från industri- och energisektorn. Beträffande
koldioxidbeslutet anförs att riksdagsbeslutet från år 1988 är
alltför diffust. Det omfattar inte hela
klimatförändringsproblematiken och inte alla samhällssektorer.
Beslutet är ett provisorium som snarast måste ersättas. Det
måste innehålla svenska åtaganden på den nationella nivån och på
den internationella. Det måste innehålla åtgärder som leder till
reducerade utsläpp från alla sektorer. Det måste vara
långsiktigt och omfatta samtliga klimatförändrande gaser av
betydelse.
Några grundtankar i motion Jo112 av Carl Frick (mp) är att vi
måste ändra vår livsstil för att effektivisera
energianvändningen och minska den materiella förbrukningen på
ett socialt ansvarigt sätt. Det är dags att kvalificera det
ekonomiska tillväxtbegreppet så att den tillväxt som skadar
människor och natur kan motarbetas. Motionen utmynnar i yrkanden
att koldioxidutsläppen måste minskas och den s.k.
växthuseffekten motverkas och att ett tak för koldioxidutsläppen
fastställs. Vidare bör användningen av fossila bränslen minska
med 2% om året (yrkandena 1--4).
I mp-motionen Jo123 yrkas att utsläppen av koldioxid och
kväveoxider minskas med minst 50 % till år 2000 genom att man
prioriterar den rena vätgasen framför fossila bränslen.
I motion Jo116 yrkande 8 (mp) yrkas att de miljöpolitiska
målsättningar som anges i motionen skall utgöra mål för
miljöpolitiken. Motionen innehåller i denna del följande
förslag:
Svaveldioxid: Utsläppen skall minska med 75 %
(1988--2000), kväveoxid med med 50 % (1988--2000) och med 70 %
(1988--2005), kolväten med 75 % (1988--2000); koldioxid:
utsläppen skall ha börjat minska i förhållande till dagens nivå
år 2000 och ha minskat med 85% år 2015; klorerade organiska
ämnen: utsläppen från massaindustrin skall ha upphört år 1995;
stabila organiska ämnen: utsläppen till hav och vatten skall ha
minskat med 70 % till 1995; klorerade lösningsmedel:
användningen skall ha upphört år 1995; kvicksilver och kadmium:
punktutsläpp till luft och hav samt användning i produkter och
varor skall ha upphört år 2000; blyhaltig bensin: användningen
skall ha upphört senast år 1995; bekämpningsmedel: skall ha
minskat med 80% i jordbruket till år 1995, även räknat på
behandlad areal; kväveläckage: skall ha minskat med 50 %
från jordbruket dagens nivå till år 1995 och med 70 % till år
1998; handelsgödselkväve: användningen skall ha minskat med 30 %
till 1992 och med 50 % till 1995; ammoniak: utsläppen från
jordbruket skall ha minskat med 25 % till 1995 och med 50 % till
år 2000.
I motion Jo818 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) yrkas att
åtgärder för att begränsa luftföroreningarna skall beaktas vid
olika myndigheters arbete.
Utskottets överväganden
Atmosfären och klimatet
I samband med 1988 års miljöpolitiska beslut framhöll
utskottet att risken för långsiktiga klimatförändringar till
följd av utsläpp av bl.a. koldioxid utgör ett av de särskilt
allvarliga hoten mot miljön. Vidare underströk utskottet att
problemet är av internationell och global natur och att det inte
kan lösas enbart genom nationella åtgärder. Utskottet anförde
att regeringen borde klarlägga energianvändningens effekter på
koldioxidhalten i atmosfären och utarbeta ett program för att
minska utsläppen till vad naturen tål. Som ett nationellt delmål
borde anges att koldioxidutsläppen inte bör ökas utöver den nivå
de hade vid tiden för beslutet. Riksdagen följde utskottet
(JoU1987/88:23 s. 83, rskr. 383).
Den i propositionen redovisade partiöverenskommelsen om
energipolitiken innebär kraftfulla satsningar på
energihushållning och miljöanpassad kraftproduktion. I
propositionen framläggs vidare en rad förslag för minskad
klimatpåverkan inom trafikområdet, jordbruksområdet och vissa
andra områden. En av utgångspunkterna för den energipolitiska
propositionen är att tidigare beslut om avveckling av
kärnkraften inte varit föremål för förnyad prövning eller nytt
ställningstagande. När avvecklingen kan inledas och i vilken
takt den kan ske avgörs av resultaten av hushållningen med el,
tillförseln av el från miljöacceptabel kraftproduktion och
möjligheterna att bibehålla internationellt konkurrenskraftiga
elpriser. I denna del skiljer sig såväl den energipolitiska som
den miljöpolitiska propositionen från de utgångspunkter som
ligger till grund för yrkandena i moderata samlingspartiets
motion Jo105. När det gäller det statistiska underlagsmaterialet
kan utskottet dock, i likhet med vad som anförs i motionerna
Jo105 och Jo113, konstatera att de svenska utsläppen av
koldioxid enligt tillgängliga uppgifter fortsatt att minska även
efter år 1988. Dessa uppgifter bygger dock på icke
temperaturkorrigerade utsläppsvärden. För att erhålla
rättvisande värden mellan åren måste hänsyn tas till resp. års
temperatur. Utskottet vill här hänvisa till den långa tradition
av temperaturkorrigeringar som föreligger inom t.ex. statistiken
över elkonsumtionen.
Enligt en rapport från statistiska centralbyrån (SCB) uppgick
utsläppen i Sverige av koldioxid år 1989 till ca 62 miljoner
ton. Detta motsvarar 77 % av utsläppen år 1980 och 99 % av
utsläppen år 1988. Den dominerande källan för koldioxidutsläpp
är dels förbränning av oljeprodukter och gas, dels samfärdselns
drivmedelsförbrukning, vilka svarade för 39 resp. 39 % av de
totala utsläppen år 1989. Trafikutsläppen har emellertid ökat
under 1980-talet med i genomsnitt knappt 3 % per år till följd
av det växande trafik- och transportarbetet.
Förbränningsutsläppen av koldioxid har däremot sjunkit med ca 40
% mellan åren 1980 och 1989, vilket starkt bidragit till den
nettominskning av utsläppen som skett. 1990 års totala utsläpp
förväntas ha varit ca 61 miljoner ton enligt den
prognosberäkning som gjorts av SCB i samråd med statens
naturvårdsverk.
Även om de redovisade uppgifterna tyder på att
koldioxidutsläppen fortsatt att minska efter år 1988 delar
utskottet regeringens bedömning att kostnader och effekter av
möjliga åtgärder bör utredas ytterligare. Det gäller i synnerhet
åtgärder mot utsläpp av andra växthusgaser än koldioxid. Som
framgår av propositionen har regeringen för avsikt att ge
naturvårdsverket i uppdrag att i samarbete med berörda
myndigheter redovisa en fördjupad analys av klimatfrågan som
underlag för Sveriges politik nationellt och internationellt.
Beträffande uppgifterna om de svenska utsläppsminskningarna gör
utskottet samma bedömning som regeringen, nämligen att de
marginella minskningar som noterats bör ses mot bakgrund av att
det inte rått normala temperaturförhållanden under t.ex. år
1989. Dessa uppgifter utgör därför inte i sig anledning att
frångå regeringens överväganden i denna del. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag om en samlad strategi för
minskad klimatpåverkan. Utsläppen av samtliga klimatpåverkande
gaser bör begränsas inom alla samhällssektorer. Sverige skall
verka för att de totala koldioxidutsläppen i Västeuropa år 2000
inte överstiger nuvarande nivå för att därefter minska. Detta
mål kan senare utsträckas till övriga industriländer.
Det anförda innebär att utskottet avstyrker motionerna Jo105
yrkandena 4--6, Jo112 yrkandena 1--4, Jo113 yrkande 2, Jo123
yrkande 2, Jo737 yrkandena 1, 2 och 4, Jo722 yrkandena 1 och 2
samt Jo733 yrkande 1.
Yrkande 4 i motion Jo113 är i huvudsak tillgodosett genom
regeringens allmänna överväganden och konkreta åtgärdsförslag om
insatser för att skydda ozonskiktet. Dessa behandlas närmare i
ett följande avsnitt.
Gränsöverskridande luftföroreningar m.m.
Som framgår av propositionens bakgrundsbeskrivning har
markerna i södra Sverige försurats i stor omfattning under de
senaste decennierna. Markförsurningen påverkar grundvattnet och
markens förråd av näringsämnen m.m. samt bidrar till att
metaller frigörs som under vissa omständigheter är giftiga för
växter och djur. Den fortsatta försurningen av skogsmarker utgör
ett ökande hot mot miljön och skogarnas värde. De marknära
halterna av ozon kan medföra skador på grödor och på människors
hälsa.
De viktigaste föroreningarna som bidrar till försurning,
kvävemättnad och bildning av fotokemisk smog är svaveldioxid,
kväveoxider och flyktiga organiska ämnen.
Svavelutsläppen i Sverige har minskat kraftigt sedan
början av 1970-talet till följd av vidtagna åtgärder. Sedan år
1980 har de totala svavelutsläppen minskat med drygt 60 %.
Svavelnedfallet i Sverige överskrider dock i större delen av
landet den s.k. kritiska belastningsgränsen, som är den gräns
över vilken det är vetenskapligt belagt att långsiktiga skador
på miljön uppstår. Utsläpp som kan hänföras till utländska
källor, tillsammans med sådana utsläpp som inte kunnat hänföras
till ursprungsländer, svarar för i genomsnitt 90 % av
svavelnedfallet i Sverige. För att minska nedfallet till de
kritiska belastningsgränserna krävs, som anförs i propositionen,
bl.a. långtgående åtgärder i Europa. Ett stort antal länder i
Västeuropa arbetar nu på att minska sina utsläpp i enlighet med
överenskommelser inom ECE och EG. Enligt regeringens bedömning
kan den ekonomiska förändringen i östra Tyskland samt i Polen
och Tjeckoslovakien komma att innebära kraftiga minskningar av
utsläppen. Situationen ser följaktligen betydligt ljusare ut nu
än vid tiden för 1988 års miljöproposition.
För att minska de svenska svavelutsläppen har införts en
svavelskatt och i energiskattelagen miljöklasser för oljor. Det
senare innebär en styrning mot dieselbränsle med mindre
svavelinnehåll. Regeringen har i ett antal överklagade ärenden
enligt miljöskyddslagen skärpt utsläppskraven på svavel.
Regeringen har vidare ändrat förordningen om svavelhaltigt
bränsle så att krav på högsta tillåtna svavelhalt nu omfattar
samtliga svavelhaltiga bränslen.
Kväveoxidutsläppen kommer huvudsakligen från olika
förbränningsprocesser och växte snabbt i Sverige under 1950-
och 1960-talen. Under 1980-talet har de totala utsläppen i stort
sett varit konstanta. Utsläppen från energianläggningar har
minskat med ungefär en tredjedel. Utsläppen från trafiken har
ökat under 1980-talet. I vissa delar av Sverige överskrider
kvävenedfallet de kritiska belastningsgränserna. I propositionen
redovisas (s. 27) bl.a. de åtgärder i form av avgift på
kväveoxidutsläpp och skärpta avgaskrav för fordon som vidtagits
för att minska utsläppen.
Utsläpp av flyktiga organiska ämnen bidrar tillsammans med
kväveoxider till bildningen av höga halter av fotokemiska
oxidanter, främst ozon. Höga halter av fotokemiska oxidanter kan
skada grödor och skog och påverka människors hälsa. Trafiken är
den största källan till utsläpp av flyktiga organiska ämnen i
Sverige. Bensinhantering och användning av lösningsmedel ger
också betydande bidrag. Vissa organiska ämnen, som klorerade
lösningsmedel, ger också direkta effekter på hälsa och miljö. I
samband med beslut i ärenden enligt miljöskyddslagen i november
1988 har regeringen uttalat att begränsning av
lösningsmedelsutsläpp bör prioriteras högre i miljöskyddsarbetet
på alla nivåer.
Utskottet delar regeringens bedömning att svavelnedfallet
behöver minska med 75 % i sydvästra Sverige och med 50 % i
Svealand räknat från 1980 års nivå. Kvävenedfallet behöver
minska med 50 % i södra och västra Götaland. Bakgrundshalterna
av ozon bör minska med 10--30 % och de episodvis höga halterna
med 50 % i södra och mellersta Sverige. Ytterligare minskningar
kan vara nödvändiga för att skydda de mest känsliga
naturtyperna.
I det av riksdagen år 1985 beslutade programmet mot
luftföroreningar och försurning ingår att de svenska
svavelutsläppen skall minska med 65 % mellan åren 1980 och 1995.
Kväveoxidutsläppen bör enligt riksdagsbeslutet år 1985 minska
med 30 % mellan åren 1980 och 1995. Riksdagen har år 1988
uttalat att svavelutsläppen bör minska med 80% mellan åren
1980 och 2000 samt att möjligheterna att minska
kväveoxidutsläppen med 50 % mellan åren 1980 och 2000 bör
utredas.
Utskottet anser i likhet med regeringen att de beslut som
redan fattats torde vara tillräckliga för att minska de svenska
svavelutsläppen med 65 % till år 1995, räknat från 1980 års
nivå. Med de åtgärder som regeringen nu föreslår bör utsläppen
vidare kunna minska med 80 % till år 2000.
När det gäller kväveoxider är utvecklingen mer problematisk,
framför allt på grund av en större ökning av trafiken än vad som
beräknades år 1985 då målet lades fast. Mot bakgrund av de
uppgifter som lämnas i propositionen och den information som
utskottet erhöll i samband med en utfrågning med företrädare för
naturvårdsverket ansluter sig utskottet till regeringens
överväganden i propositionen (s.28f.). Det av riksdagen
tidigare beslutade utsläppsmålet för kväveoxider bör således
vara vägledande för det fortsatta arbetet. Att ange ett mål för
år 2000 är givetvis angeläget men bör anstå till dess att en
minskning med 30 % har säkrats och acceptans har kunnat nås i de
internationella förhandlingarna. Som anförs i propositionen
kräver en effektiv strategi mot kväveoxidutsläppen ytterligare
åtgärder bl.a. inom trafiksektorn. Svensk bilprovning har dock
nyligen redovisat siffror som visar att katalysatorreningen
varit mera framgångsrik än man vågat hoppas på. Vidare behöver
utsläppen av kväveoxider minska från industrier och från stora
förbränningsanläggningar. Dessa frågor redovisas närmare i ett
följande avsnitt. Det omfattande åtgärdsprogram som regeringen
föreslår beräknas leda till en minskning av kväveoxidutsläppen
med omkring 30 % till år 1998.
Utskottet tillstyrker med det anförda regeringens förslag till
riktlinjer såvitt avser svavel- och kväveoxider och avstyrker
motionerna Jo110 yrkande 2 och Jo113 yrkande 6 om
kväveoxidutsläppen.
Motion Jo113 yrkande 5 om betydelsen av att minska försurande
utsläpp överensstämmer med regeringens och utskottets
uppfattning. Motionen föranleder således ingen särskild åtgärd i
denna del.
Utskottet tillstyrker även regeringens förslag om ett nytt
delmål för utsläppen av flyktiga organiska ämnen, innebärande en
minskning med 50 % till år 2000, räknat från 1988 års nivå.
Som regeringen anfört bör målsättningen såvitt avser ammoniak
vara en minskning av utsläppen i södra Sverige med 25 % till år
1995. Möjligheten att halvera utsläppen till sekelskiftet bör
utredas. I samband härmed kan synpunkterna i motion Jo113
yrkande 7 beaktas. Utskottet har inte funnit anledning att i
detta sammanhang tillstyrka motionen i denna del.
I mp-motionen Jo116 yrkas att användning resp. utsläpp av
sammanlagt 13 kemiska ämnen och produkter skall minska med
30--85 % eller helt upphöra enligt en särskild tidtabell för
resp. ämne och produkt (yrkande 8). Yrkandena har redovisats
ovan under rubriken Motionerna.
Utskottet vill framhålla att motionen på de flesta punkter
innebär kraftiga skärpningar av de målsättningar som ställs upp
i propositionen. Den utgår vidare från andra tidsmässiga
jämförelseperioder än de som tidigare beslutats av riksdagen
eller som anges i propositionen. Ett synnerligen omfattande
beslutsunderlag ligger till grund för de riktlinjer och
målsättningar som föreslås i propositionen. På grundval av detta
underlagsmaterial anser utskottet det inte möjligt att bedöma
förutsättningarna för och konsekvenserna av de målsättningar som
föreslås i motionen. När det gäller förslagen om minskning av
klorerade organiska ämnen, klorerade lösningsmedel, kvicksilver
och kadmium, bekämpningsmedel och handelsgödselkväve har förslag
framlagts i andra motioner från miljöpartiet, vilka behandlas i
resp. avsnitt i det följande. Utskottet anser det ej realistiskt
att föreslå att kraven på utsläppsminskningar m.m. i motion
Jo116 yrkande 8 läggs till grund för ett riksdagsbeslut om de
miljöpolitiska målsättningarna och avstyrker således motionen i
angiven del.
Motion Jo818 yrkande 7 är tillgodosedd genom regeringens
uttalanden att miljöarbetet förutsätter medverkan av myndigheter
inom alla samhällssektorer och att miljöansvaret skall skrivas
in i instruktionen för ett antal myndigheter.
Utskottet tillstyrker även i övrigt regeringens förslag till
riktlinjer i avsnitt 2 om miljöpolitikens mål och strategier.
Miljöpolitikens medel och instrument
Propositionen
Lagstiftning och olika typer av ekonomiska styrmedel utgör
grunden för att genomföra intentionerna i miljöpolitiken. Genom
att miljöproblemen på senare tid har ändrat karaktär behöver de
medel och instrument som används ses över och göras så effektiva
som möjligt. Samtidigt skall svenska regler anpassas till
internationella i så stor utsträckning som möjligt. Därigenom
underlättas det internationella samarbetet.
Den enskilda människan och hennes livsföring kommer att spela
en allt större roll för att undvika framtida miljöproblem.
Miljöutbildning på alla nivåer är en av förutsättningarna för
att underlätta en ansvarsfull hushållning med naturresurserna.
De mål och strategier som regeringen föreslagit i kapitel 2
relateras till förhållandena i miljön. Detta ställer stora krav
på en effektiv övervakning och uppföljning av miljötillståndet.
Propositionen innehåller i detta kapitel överväganden om
internationellt samarbete, övervakning av tillståndet i miljön,
ekonomiska styrmedel, en ny miljöbalk, miljövårdsorganisationen
och miljömedvetande och utbildning.
Ekonomiska styrmedel
Sverige är enligt propositionen ett av de internationellt
ledande länderna när det gäller användning av ekonomiska
styrmedel i miljöpolitiken.
I samband med skatteomläggningen infördes vissa nya
miljöskatter, t.ex. koldioxidskatt, svavelskatt och en
differentiering av oljeskatten. Samtidigt infördes en
mervärdeskatt på energi.
Den 1 januari 1992 införs miljöavgifter på utsläpp av
kväveoxider från stora förbränningsanläggningar.
Regeringen anser att ekonomiska styrmedel bör komma till ökad
användning i fortsättningen. Ekonomiska styrmedel bör införas
när det gäller nickel/kadmiumbatterier. Ett system med
miljöklasser införs på nya fordon. Miljöklasserna på
dieselbränsle skärps. En ökad skattedifferentiering på blyad och
blyfri bensin föreslås också.
Miljömedvetande och utbildning
I propositionen framhålls att utbildning är en av
förutsättningarna för att miljöfrågorna skall kunna genomsyra
alla verksamheter. Miljöfrågorna skall integreras i
grundutbildningen på alla nivåer. Miljöutbildning införs i
läroplanerna för grundskolan och gymnasiet. Regeringen
tillkallar en läroplanskommitté med uppgift att se över hur
miljöutbildningen skall utformas.
Miljöfrågorna ges också ökad vikt i all grundläggande
högskoleutbildning. Särskilda medel avsätts för
lärarfortbildning och utvecklingsarbete. Universitets- och
högskoleämbetet får i uppdrag att tillkalla en särskild
referensgrupp för att initiera och följa detta arbete.
Regeringen föreslår en utökning av antalet antagningsplatser
på miljö- och hälsoskyddslinjen vid universitetet i Umeå och att
den ettåriga kompletteringsutbildningen för naturvetare och
tekniker genomförs under ytterligare tre år.
Motionerna
I motion Jo105 (m) yrkande 16 redovisas utförligt vissa
allmänna synpunkter på användningen av ekonomiska styrmedel.
Dessa styrmedel skall komplettera de rent administrativa
regleringarna på miljöområdet. De bör utformas på ett sådant
sätt att miljöförbättringarna uppnås med lägsta möjliga
totalkostnad. De finansiella styrinstrumenten skall ej användas
i statsfinansiellt syfte utan bör öronmärkas för olika
miljöförbättrande ändamål. Endast när det gäller koldioxid
accepterar motionärerna miljöskatter. I övrigt skall andra
styrmedel, företrädesvis miljöavgifter, användas. Det är
angeläget att Sverige följer utvecklingen inom EG och inte inför
nya skatter och avgifter som strider mot vad som kommer att
gälla i den gemensamma marknaden den 1 januari 1993 (yrkande
17). Vidare yrkas förslag om miljörelaterad energibeskattning
baserad på en skärpt koldioxidbeskattning, att svavelskatten
ändras till en svavelavgift och en utredning om hur
kväveavgifterna skall kunna omfatta mindre och medelstora
förbränningsanläggningar (yrkandena 25--27). Liknande synpunkter
anförs i motion Jo733 (m) yrkande 6.
I motion Jo67 (m) yrkas att svavelskatten ändras till en
svavelavgift och att intäkterna används för att reparera skador
i miljön.
I motion Jo110 (fp) yrkande 3 föreslås att riksdagen uttalar
sig för en vidareutveckling av ekonomiska styrmedel på
miljöområdet. Med sådana styrmedel avses främst
utsläppsavgifter, överlåtbara utsläppsrätter och panter.
Utsläppsavgifter är framför allt lämpade när det gäller många
små och diffusa utsläppskällor. Liknande synpunkter anförs i
motion Jo739 yrkande 6 (fp).
Enligt motion Jo113 (c) yrkandena 3 och 23 bör riksdagen
förorda en koldioxidskatt på fossilbaserad elproduktion från den
1 januari 1992. Vidare yrkas ett tillkännagivande om sambanden
mellan miljö och ekonomi och utformningen av de ekonomiska
styrmedlen. Ekonomiska styrmedel skall innebära att produkter
och verksamheter bär sina kostnader fullt ut. Målet för den
ekonomiska politiken skall vara en långsiktigt hållbar
utveckling.
Enligt motion Jo97 yrkande 2 (v) bör riksdagen införa en
koldioxidskatt för industrin om 5 öre per kg utsläppt koldioxid
från den 1 januari 1993.
Från miljöpartiets sida yrkas i motion Jo112 yrkandena 5 och 6
tillkännagivanden om användning av gröna skatter och avgifter
för att minska den materiella förbrukningen och om
koldioxidskatt på elproduktion. I motion Jo116 yrkandena 11 och
13 anförs att ekonomiska styrmedel i fortsättningen skall vara
en viktig del i miljöpolitiken och ett riksdagsuttalande att
ekonomiska styrmedel inte står i motsatsställning till
administrativa styrmedel utan utgör komplement.
I motion Jo117 (mp) yrkas beskattning av fri parkeringsplats
och miljöavgifter på tungmetaller, kväve och fosfor (yrkandena 8
och 9). I motion Jo118 (mp) yrkas förslag till miljöskatt på
industriutsläpp av tungmetaller, på kväveutsläpp till vatten,
möjlighet för kommunerna att reducera kväveutsläppsskatten genom
att anlägga våtmarker och höjning av miljöavgiften för
kväveoxidutsläpp till 40 kr./kg för inrikes flyg (yrkandena 2--5
och 23).
I motion Jo728 (mp) föreslås ett riksdagsuttalande om behovet
av att snabbt utveckla ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken
(yrkande 1). Enligt yrkande 4 bör avgifterna användas för att
bygga upp en miljöfond för miljöförbättrande åtgärder.
De motioner som har anknytning till avsnittet om
miljömedvetande och utbildning är bl.a. Jo110 yrkandena 13 och
14 (fp), där motionärerna förordar miljöinsatser i barnomsorgen
och användning av information och kampanjer som styrmedel i
miljöpolitiken.
I motion Jo816 (mp) yrkande 2 anförs att det behövs utbildning
och personalförstärkning för att bredda och höja kompetensen hos
övervakande, utredande och dömande myndigheter.
Enligt motion K17 (mp) yrkande 2 finns ett behov av extra
utbildningsinsatser i miljöjuridik för de tjänstemän som arbetar
med miljöfrågor på länsstyrelser och i kommuner.
Utskottets överväganden
Under inledningskapitlet Miljöpolitikens medel och instrument
(kapitel 3 i propositionen) behandlar utskottet i huvudsak
endast frågor om ekonomiska styrmedel samt miljömedvetande och
utbildning. Övriga avsnitt behandlas närmare i det följande i
anslutning till de konkreta åtgärdsförslagen i propositionen.
De konkreta åtgärdsförslagen rörande utbildning m.m. behandlas
av utbildningsutskottet.
Ekonomiska styrmedel
Som anförs i propositionen är det en uppgift för
miljöpolitiken att se till att kostnader i form av miljöeffekter
beaktas när företagen och hushållen väljer mellan olika
handlingsalternativ. Detta kan i princip göras genom ekonomiska
styrmedel i form av miljöskatter, miljöavgifter eller
miljösubventioner. Enligt den internationellt accepterade
principen om att förorenaren skall betala bör miljöskatter eller
miljöavgifter användas i större utsträckning än
miljösubventioner.
I likhet med vad som anförs i propositionen och i flertalet
motioner anser utskottet att ekonomiska styrmedel bör komma till
ökad användning i fortsättningen. De ekonomiska styrmedlen måste
dock anpassas till förändringarna i miljösituationen. Nya
styrmedel måste utvecklas för att miljöhänsyn skall tas även vid
diffus spridning från många små utsläppskällor. Ekonomiska
styrmedel är i detta sammanhang väl lämpade för att
miljöeffekter skall beaktas på ett rationellt och
kostnadseffektivt sätt.
Över huvud taget bör ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken
utformas med hänsyn till olika typer av krav för att ge
tillfredsställande resultat ur miljöpolitisk, administrativ,
ekonomisk-politisk och internationell synvinkel. Som regeringen
anfört är det bl.a. angeläget att noga följa utvecklingen inom
EG vad gäller skatter och ekonomiska styrmedel.
Utskottet delar den uppfattning som framförs i några motioner
att ekonomiska styrmedel i många fall kan framstå som komplement
till andra regleringar på miljöområdet. Ytterligare överväganden
om ekonomiska styrmedel som komplement till sådana regleringar
kan behövas, om t.ex. miljöskyddskommitténs arbete resulterar i
förslag om generella föreskrifter för vissa miljöstörande
verksamheter, miljökvalitetsnormer m.m.
Vad särskilt beträffar överlåtbara utsläppsrätter känner
utskottet viss tveksamhet men utgår från att det görs en
noggrann undersökning av lämpligheten och möjligheten att införa
sådana system i Sverige. Bl.a. miljöskyddskommittén har
framhållit att det i det fortsatta arbetet finns anledning att
ha dessa frågor i åtanke (SOU 1991:4 s. 36).
Med det anförda tillgodoses i stor utsträckning motionerna
Jo105 yrkandena 16 och 17, Jo110 yrkande 3, Jo113 yrkande 23,
Jo112 yrkande 5, Jo116 yrkandena 11 och 12, Jo728 yrkande 1,
Jo733 yrkande 6 och Jo739 yrkande 6. Motionerna bör i detta
sammanhang -- utöver vad utskottet anfört ovan -- inte föranleda
något särskilt uttalande från riksdagens sida.
I anslutning till motionsyrkandena om ändring av svavelskatten
till en svavelavgift får utskottet erinra om att det inte i
första hand är dispositionen av intäkterna från en viss pålaga
som avgör om pålagan skall betecknas som skatt eller avgift.
Även om intäkterna av olika miljöskatter skulle
specialdestineras för t.ex. miljöförbättrande ändamål skulle
dessa pålagor knappast kunna i statsrättsligt hänseende
betecknas som avgifter. Ett aktuellt exempel på detta
förhållande är den s.k. miljöskatten på gödselmedel och
bekämpningsmedel. Denna pålaga har rubricerats som en avgift men
är i statsrättslig bemärkelse en skatt. Det bör tilläggas att en
del av den allmänna energiskatten för oljeprodukter, för
närvarande 9 kr. per kubikmeter, redovisas som en s.k.
försurningsavgift.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna Jo105 yrkande
26 och Jo67.
Frågor om koldioxidbeskattningen, kväveavgifter och vissa
ekonomiska styrmedel i övrigt har relativt nyligen behandlats i
riksdagen. I partiuppgörelsen om energipolitiken anges att en
koldioxidskatt som belastar elproduktionen förutsätter
internationell samordning. Sverige bör i detta sammanhang verka
för att prissättningen av el avspeglar de verkliga kostnaderna
inkl. miljöpåverkan. I den energipolitiska propositionen
framhålls (s. 9) att Sverige bör eftersträva sådana
internationella överenskommelser som möjliggör en ökad
användning av gentemot omvärlden konkurrensneutrala
koldioxidskatter.
Med det anförda avstyrks motionerna Jo105 yrkandena 25 och 27,
Jo113 yrkande 3, Jo97 yrkande 2 och Jo112 yrkande 6.
Utskottet avstyrker motion Jo117 yrkande 8 med hänvisning till
att skatteutskottet nyligen avstyrkt ett identiskt
motionsyrkande i en mp-motion (1990/91:SkU17).
Jordbruksutskottet, som ej ansvarar för beredningen av
skattefrågor, har självfallet ingen anledning att frångå
skatteutskottets bedömning i denna fråga.
Vidare avstyrks motion Jo118 yrkandena 2--5, Jo117 yrkande 9,
Jo120 yrkande 23 och Jo728 yrkande 6.
Miljömedvetande och utbildning
I anslutning till motion Jo110 yrkande 13 om miljöinsatser i
barnomsorgen får utskottet anföra följande. Utskottet delar
motionärernas åsikt att miljöfrågorna bör beaktas både när det
gäller utbildningen av förskollärare och i samband med den
praktiska utformningen av barnomsorgsarbetet. Som anförs i
motionen har ideella organisationer, bl.a. Friluftsfrämjandet,
gjort betydelsefulla insatser i dessa sammanhang. Det är
givetvis viktigt att miljömedvetandet kan väckas så tidigt som
möjligt hos den unga generationen. Som anförs i propositionen
bör både förskolan och grundskolan ge en allmänbildning om
miljön. Vidare vill utskottet erinra om att socialstyrelsen gett
ut allmänna råd om innehållet i förskolan och om pedagogiskt
program för fritidshem. I dessa råd ägnas särskild uppmärksamhet
åt växter, djur, natur, klimat och miljö. Som framgår av det
anförda är det i första hand ett ansvar för vederbörande
myndigheter och ej riksdagen att tillse att den pedagogiska
utbildningen får en lämplig utformning för att tillgodose
förevarande önskemål. Utskottet utgår från att syftet med
motionen i denna del kan tillgodoses utan något särskilt
initiativ från riksdagens sida.
Utskottet kan i stor utsträckning också instämma med
motionärernas syfte enligt yrkande 14 i motion Jo110.
Information och kampanjer kan i vissa fall vara effektiva inslag
i miljöarbetet. Det bör i första hand ankomma på berörda
myndigheter och ideella organisationer att ta initiativet till
sådana insatser som motionärerna efterlyser. Bl.a. bör
framhållas att statens naturvårdsverk har ett särskilt ansvar
för utbildning och information. Med det anförda föreslår
utskottet att motionen lämnas utan någon vidare åtgärd såvitt
avser yrkande 14.
Motionerna Jo816 och K17, som väcktes innan miljöpropositionen
framlades, tar upp behovet av utbildning för bl.a. övervakande,
utredande och dömande myndigheter. Utskottet vill i detta
sammanhang erinra om att regeringen tillsatt en domarutredning
och en åklagarutredning som båda torde komma att behandla
behovet av utbildning och kompetensutveckling för de berörda
yrkeskategorierna (dir. 1989:56 och 1990:27). I den nyligen
framlagda propositionen om ny kommunallag (prop. 1990/91:117)
aviseras en utredning som skall genomlysa hur miljöskyddsarbetet
fungerar i kommunerna och på vilket sätt det lokala miljöarbetet
kan förstärkas. En sådan förstärkning skall gälla
myndighetsutövningen liksom kompetens- och organisationsfrågor.
Även behovet av ökad utbildning och annat utvecklingsarbete
skall kartläggas. Det anförda innebär att motionerna Jo816
yrkande 2 och K17 yrkande 2 kan tillgodoses utan någon
ytterligare åtgärd från riksdagens sida.
Åtgärder inom olika områden
Under huvudrubriken Åtgärder inom olika områden redovisas
regeringens allmänna överväganden i fråga om miljö och
utveckling, jordbruket och skogsbruket, trafiken,
energiförsörjningen, industrin, varor och kemiska produkter,
avfall och återställningsåtgärder. Huvuddelen av dessa avsnitt
behandlas närmare i det följande i anslutning till de konkreta
åtgärdsförslagen.
Propositionen
Miljö och ekonomisk utveckling
Välfärd, trygghet och rättvis fördelning är viktiga hörnstenar
i det svenska samhällsbyggnadet. De sociala trygghetssystemen
har kunnat byggas ut, och den materiella välfärden har ökat i
takt med tillväxten i ekonomin. Målet om en hög tillväxt är
centralt för en ekonomisk politik med sikte på ökad välfärd,
social trygghet och en god miljö.
Miljösituationen påkallar en förändring av grundläggande
attityder i vår livsföring. I ett längre perspektiv hotas såväl
den materiella tillväxten som vår allmänna välfärd av en
pågående miljöförstöring. Konsumtion på bekostnad av
investeringar leder till såväl långsiktiga ekonomiska problem
som miljöproblem.
Ekonomisk tillväxt måste vägas mot andra mål i politiken.
Tillväxt innebär ökad kapacitet att tillverka varor och
tillhandahålla tjänster. En ökad varu- och tjänsteproduktion
till priset av försämrad hälsa eller miljö är inte en önskvärd
utveckling i ett välfärdssamhälle.
En kortsiktig syn på tillväxt som inte beaktar miljöeffekter
försämrar tillväxtmöjligheterna på längre sikt, eftersom
resurser förbrukas och kostnaderna för att återställa och
bekämpa uppkomna miljöskador i ett senare skede kan öka.
För att säkerställa tillväxtmöjligheterna på sikt måste vi
vårda samhällets tillgångar, inkl. naturresurserna. En hållbar
utveckling är med detta synsätt en utveckling där framtida
generationer får ta över en nationalförmögenhet som är minst
lika stor som i dag.
Möjligheterna att förena ambitionerna om ekonomisk tillväxt
med målet om en god livsmiljö har ibland ifrågasatts.
Erfarenheter visar dock att avsevärda miljöförbättringar har
kunnat åstadkommas genom de resurser den ekonomiska tillväxten
skapat.
Ökade miljökrav har härigenom framgångsrikt kunnat mötas med
ny produktions- eller reningsteknik, och industriproduktionen
har kunna öka samtidigt som utsläppen har minskat. Ekonomisk
tillväxt och miljökrav initierar investeringar i exempelvis
miljöanpassad produktions-, energi- eller transportteknik som
behövs för att driva utvecklingen i riktning mot ett
miljövänligare samhälle.
Miljökraven får dock inte ses för snävt. Miljöskydd är inte
bara fråga om reningsteknik vid själva tillverkningen. God
miljö- och resurshushållning måste tillgodoses i alla led från
råvara till slutligt avfall. Detta blir alltmer tydligt ju
bättre reningstekniken blivit. Framtidens miljöproblem kommer,
som vi tidigare framhållit, mer och mer att relateras till
varornas innehåll och utformning, samt till konsumtionen.
Den ekonomiska tillväxten har stor betydelse för våra
möjligheter att lösa miljöproblemen. Det är därför viktigt att
förutsättningarna för ekonomisk tillväxt säkerställs genom att
olika insatser görs för att främja främst en utveckling och
förnyelse av näringslivet. Regeringen redovisar i propositionen
om näringspolitik för tillväxt förslag som främjar en sådan
utveckling. Eftersom ökade ambitioner inom miljö- och
näringspolitiken ömsesidigt påverkar varandra är långsiktighet,
förutsägbarhet och omställningstid väsentliga i detta
sammanhang.
För att hålla omställningskostnaderna på en rimlig nivå
behöver industrin och andra aktörer erforderlig tid för att
genomföra nödvändiga investeringar och utveckla nya
miljöanpassade tekniker, processer eller produkter. Längre
omställningstider kan också möjliggöra längre gående miljökrav.
Det är vidare väsentligt, såsom nämns i avsnitt 3.1, att
ambitionerna för miljöpolitiken undviker handelspolitiska
svårigheter samt står i samklang med strävan mot en
internationell harmonisering av miljökraven.
Ett långsiktigt mål är att all produktion skall vara ren från
början. Det kommer dock under överskådlig tid, bl.a. vid
energiproduktion, att behövas satsningar på efterhandsrening. I
det perspektivet blir det nödvändigt att lägga allt större vikt
vid att reningskraven riktas mot de områden där
reningskostnaderna är lägst.
En god ekonomisk tillväxt förutsätter en anpassning av
ekonomin till nya villkor och förändrade förutsättningar.
Ineffektiv verksamhet måste bereda plats för ny, effektiv och
efterfrågad produktion. En ekonomisk politik som utformas för
att underlätta strukturomvandling och skapa gynnsamma
tillväxtförhållanden i allmänhet har stor betydelse även för att
förbättra miljön. Det kan dock inte uteslutas att kommande
miljökrav kan ge upphov till betydande kostnader för vissa
enskilda företag eller branscher för anpassning och strukturell
omställning till miljöanpassade verksamheter. Ambitionen måste
därför vara att minimera dessa kostnader.
Vårt sätt att uttrycka välfärd genom att mäta ekonomisk
tillväxt efter förändringar i bruttonationalprodukten bör
vidareutvecklas. Välfärdsbegreppet bör representera mer av
helhetssyn och uttrycka andra kvalitativa faktorer, vilka inte
utan vidare kan uttryckas i traditionella ekonomiska termer.
För att kunna använda oss av det vidare begreppet
nationalförmögenhet måste nya metoder utvecklas för att värdera
naturtillgångarna. Vidare bör underlag för ekonomiska beslut
utformas på ett sätt som även innefattar och tar hänsyn till
förändringar i miljön samt exploateringen av naturresurserna.
Mot denna bakgrund har regeringen under år 1990 tillsatt en
särskild utredare med uppgift att utreda frågan om hur
nationalräkenskaperna skall kunna kompletteras. Avsikten är att
de skall utgöra ett bättre underlag när det gäller att ge miljön
en större vikt vid ekonomiska bedömningar.
Miljöräkenskapsutredningen, MIR, kommer att redovisa resultaten
av sitt arbete senast den 1 april 1991.
Miljöhänsyn skall genomsyra samhällets alla sektorer,
samtidigt som förutsättningar skall skapas för en långsiktigt
uthållig tillväxt. Regeringen har i årets finansplan
understrukit att den ekonomiska politiken skall bidra till att
ställa om produktion och konsumtion för att säkra balans mellan
ekonomisk tillväxt och miljö.
Trafiken
Regeringens överväganden innebär sammanfattningsvis att
hälsofarliga effekter begränsas kraftigt till början av
2000-talet. Trafikens miljöstörande effekter skall kraftigt
begränsas. Regeringen bedömer att miljöeffekter förorsakade av
den svenska trafiken kommer att vara undanröjda till år 2010.
Trafikens klimatpåverkande effekter skall begränsas i enlighet
med strategin för minskad klimatpåverkan.
Trafikens kostnadsansvar ses över. Investeringar i
infrastrukturen skall öka för att minska miljöskadorna och för
att öka tillgängligheten. Ett program för att minska trafikens
miljöeffekter och förbättra framkomligheten genomförs i tre
storstäder.
Regeringen är beredd att avsätta 5 500 milj. kr. som bidrag
till finansieringen av åtgärder i storstadsområdena.
Det internationella samarbetet intensifieras. Regeringen avser
att inom ramen för EES-processen verka för att avgaskraven för
personbilar, lätta lastbilar och bussar skärps snarast men
senast fr.o.m. år 1996. Regeringens ambition är att genom ett
brett nordiskt samarbete införa skärpta regler för svavelhalt i
bränslen som används i färjor och andra fartyg. Internationella
avgaskrav bör införas för flyget.
Utsläppen från enskilda fordon skall minskas ytterligare,
bl.a. genom att miljöklasser införs för att ge ekonomisk
stimulans till miljövänliga fordon. Miljöklasser kommer att
införas för personbilar, bussar och lastbilar fr.o.m. 1993 års
modeller. Miljöklassindelningen skärps för dieselbränsle.
Vid projektering av nya spårsystem skall
miljökonsekvensbeskrivningar upprättas. Inom vägplaneringen
introduceras miljökonsekvensbeskrivningar redan i planeringen.
Regeringen föreslår i propositionen om energipolitiken att 30
milj. kr. om året avsätts under fyra år för utvecklings- och
demonstrationsprojekt rörande användning av motoralkoholer.
Motionerna
I centerns partimotion Jo113 yrkande 23 (delvis) anförs
beträffande sambanden mellan ekonomi och miljö bl.a. att ökad
tillväxt måste vägas mot andra icke-materiella mål såsom bättre
miljö, resurshushållning och ökad frihet. Kommande generationers
välfärd måste beaktas i den ekonomiska politiken. Det
övergripande målet för den ekonomiska politiken bör definieras i
överensstämmelse med kraven på en långsiktigt hållbar
utveckling. S.k. gröna nationalräkenskaper måste utvecklas och
sätta spår i de beslut som fattas så att miljö- och
naturresursaspekter blir grundläggande i all samhällsplanering.
Enligt motion Jo93 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) bör
miljöinriktade ekonomiska beslutsunderlag utarbetas i enlighet
med vad som anförs i motionen. Beslutsunderlaget bör visa såväl
ekologiska och mänskliga som finansiella aspekter på
utvecklingen. Ett lämpligt första steg kan vara att komplettera
finansplanen och nationalbudgeten med viktiga nyckeltal av
miljö- och hälsofaktorer och också i nationalbudgeten
översiktligt beskriva utvecklingstendenserna inom dessa områden.
Till motionen fogas en rapport av nationalekonomen Torbjörn
Linderson om en kravspecifikation på ett nationellt "grönt"
ekonomiskt beslutsunderlag.
I motion Jo105 (m) yrkas att riksdagen som nationella delmål
fastställer att de svenska utsläppen från trafiken skall, i
fråga om kväveoxid minska med mer än 50 % från år 1988 till år
2000, i fråga om kolväten med mer än 70 % från år 1988 till år
2000 och i fråga om koldioxid att utsläppen skall vara
oförändrade från år 1989 till år 2000. Vidare yrkas ett
tillkännagivande om uppföljningen av dessa delmål (yrkandena 20
och 22--24).
Enligt motion Jo737 av Lars Werner m.fl. (v) bör riksdagen
besluta om en handlingsplan för att minska koldioxidutsläppen
från trafiken. I motionen anges att målet bör vara en minskning
med 60--80 %.
Utskottets överväganden
Miljö och ekonomisk utveckling
Utskottet delar regeringens och motionärernas uppfattning att
ekonomisk tillväxt måste vägas mot andra mål i politiken. En
kortsiktig syn på tillväxt som inte beaktar miljöeffekter
försämrar tillväxtmöjligheterna på längre sikt, eftersom
resurser förbrukas och kostnaderna för att återställa och
bekämpa uppkomna miljöskador i ett senare skede kan öka. I
finansplanen (bilaga 1 till budgetpropositionen 1991) anförs att
den ekonomiska politiken skall medverka till en uthållig
tillväxt; produktion och konsumtion måste ställas om så att
balansen mellan ekonomi och ekologi säkras. Miljösituationen
påkallar en förändring av grundläggande attityder i vår
livsföring. I ett längre perspektiv hotas vår allmänna välfärd
av miljöförstöringen. Därför skall miljöhänsyn genomsyra
samhällets alla sektorer.
Som framgår av miljöpropositionen har år 1990 tillsatts en
utredare som skall utreda frågan om hur nationalräkenskaperna
skall kunna kompletteras. Avsikten är att de skall utgöra ett
bättre underlag när det gäller att ge miljön en större vikt vid
ekonomiska bedömningar. Utredaren har nyligen framlagt
betänkandet Räkna med miljön! (SOU 1991:37).
Utskottet avstyrker motionerna Jo93 och Jo113 yrkande 23
delvis, i den mån motionerna ej tillgodoses genom det anförda.
Utsläpp från trafiken
Utskottet behandlar här mer övergripande frågor om
målsättningen för att reducera trafikens miljöeffekter. Det bör
nämnas att denna fråga har starka beröringspunkter med de frågor
om luftföroreningar m.m. som behandlats i ett föregående
avsnitt. De konkreta åtgärdsförslagen i fråga om avgaskrav m.m.
redovisas och behandlas närmare i det följande.
Utskottet delar regeringens bedömning att åtgärdsbehovet är
stort när det gäller trafikens hälso- och miljöstörande
effekter. Detta kräver en strikt prioritering av insatserna.
Arbetet bör inriktas på åtgärder beträffande storstadstrafiken,
investeringar i järnvägar samt skärpta krav på fordon och
bränsle. Det närmare västeuropeiska samarbetet ger möjlighet
till en sådan samlad insats. Utskottet ansluter sig till
regeringens målsättning att hälsofarliga effekter skall
begränsas kraftigt till början av 2000-talet. Även trafikens
miljöstörande effekter bör kraftigt begränsas. De svenska
utsläppen av kväveoxider, svaveldioxid och kolväten från
trafiken bör minskas kraftigt genom skärpta avgaskrav. Trafikens
bidrag till klimatpåverkan bör begränsas i enlighet med
klimatstrategin. När det gäller bullerfrågorna hänvisar
utskottet till ett följande avsnitt.
I partimotionerna från moderata samlingspartiet och
vänsterpartiet yrkas ytterligare preciseringar i fråga om
begränsningar av de svenska utsläppen från trafiken. För
närvarande har utskottet inget underlag för att bedöma i vad mån
de i motionerna föreslagna målsättningarna för reducering av
utsläppen av koldioxid, kvävedioxid och kolväten är realistiska.
Utskottet utesluter inte att frågan om mer preciserade
målsättningar kan tas upp när ytterligare erfarenheter vunnits
av t.ex. avgaskraven och det förslag som utskottet i det
följande lägger fram beträffande höjning av
bilskrotningspremien. Med det anförda föreslår utskottet att
motionerna Jo105 yrkandena 20 och 22--24 och Jo737 yrkande 3
lämnas utan vidare åtgärd.
Mål och riktlinjer för det internationella samarbetet
De internationella miljöfrågorna faller i regeringskansliet
under såväl miljödepartementets som utrikesdepartementets
verksamhetsområde. En motsvarande ärendefördelning tillämpas i
riksdagen. Det internationella kapitlet av förevarande
proposition har, liksom flertalet följdmotioner, hänvisats till
utrikesutskottet. Jordbruksutskottet behandlar i det följande de
motioner som hänvisats till utskottet, och följer därvid samma
disposition som propositionen.
Inledning -- miljösamarbetet inom FN
Propositionen
I propositionen sammanfattas regeringens ställningstaganden på
följande sätt.
Sverige bör engagera sig starkt i det internationella
miljösamarbetet och fortsätta att vara pådrivande.
Sverige måste, tillsammans med andra länder, göra betydande
insatser för att en varaktigt hållbar utveckling skall uppnås
över hela världen.
De övriga målen för den svenska miljöpolitiken är också
giltiga för Sveriges agerande i det internationella
miljösamarbetet. Omsorgen om miljön, skyddet av människors
hälsa, bevarandet av den biologiska mångfalden, hushållningen
med naturresurserna samt bevarandet av natur- och
kulturlandskapen är också riktlinjer i vårt internationella
arbete.
Regeringen anför inledningsvis bl.a. följande (s. 104 f).
Sverige har traditionellt spelat en pådrivande roll i det
internationella miljösamarbetet. För att intensifiera det
internationella arbetet och föra in utvecklingen i en varaktigt
hållbar riktning har Sverige tagit initiativ till en
FN-konferens om miljö och utveckling, vilken kommer att äga rum
år 1992 i Brasilien. En första FN-konferens om miljön ägde rum i
Stockholm år 1972. Konferensen ledde till ett genombrott för det
internationella miljösamarbetet.
-- -- --
Det finns två huvudskäl till att Sverige skall engagera sig i
det internationella miljösamarbetet.
Vi har ett med andra länder gemensamt ansvar för den globala
miljön. Ett aktivt deltagande i det internationella samarbetet
är ett sätt att värna också om vår egen miljö.
Exempel på det första är att Sverige aktivt medverkar i en
internationell strategi för en varaktigt hållbar utveckling. De
rika länderna utnyttjar merparten av naturresurserna och orsakar
direkt eller indirekt de största miljöproblemen. Huvuddelen av
ansvaret för de nödvändiga omställningsprocesserna skall därför
bäras av dessa länder. Andra exempel på globala miljöfrågor är
arbetet för att uppnå ett klimatavtal och överenskommelser för
att bevara den biologiska mångfalden och att skydda världens
skogar.
Vad gäller skyddet av den svenska miljön är de viktigaste
problemen från andra länder försurningen resp. övergödningen av
mark och vatten. I takt med att de svenska utsläppen fortsätter
att minska kommer en allt större andel av den totala
belastningen på svensk miljö från utsläpp i andra länder. Dessa
problem delar vi med övriga länder i norra Europa, dvs. Europa
norr om Alperna och Karpaterna.
En varaktig återhämtning av svensk miljö kan endast ske i takt
med en motsvarande återhämtning i norra Europa i sin helhet.
Detta gäller såväl länder i Väst- som i Öst- och Centraleuropa.
Dessutom spelar kemikalier och varor i internationell handel
som används i Sverige en viktig roll för belastningen på svensk
miljö.
Allt fler länder i Västeuropa driver nu en aktiv miljöpolitik.
Det närmare EG-EFTA-samarbetet som växer fram ger Sverige nya
möjligheter att agera och uppnå positiva miljöeffekter.
Möjligheten att skapa en bred europeisk front mot miljöproblemen
har därför ökat markant.
Regeringen avser även framdeles driva en ambitiös miljöpolitik
och tillsammans med andra i miljösammanhang framträdande
nationer vara pådrivande internationellt. Sverige har genom sina
erfarenheter goda möjligheter att påverka andra länder att föra
en radikal miljöpolitik. Åtgärder mot luftföroreningar liksom
avvecklingen av ozonnedbrytande ämnen samt förbud mot vissa
typer av batterier är exempel där svenska initiativ har
påskyndat internationella överenskommelser.
Den ökade internationaliseringen kommer att avsätta spår också
i vårt inhemska arbete. Det blir nödvändigt att på ett tidigt
stadium få internationell förståelse för de nya åtgärder till
skydd för miljö och hälsa som vi vill föreslå.
Regeringen sammanfattar sina ställningstaganden till
miljösamarbetet inom FN enligt följande.
Sverige skall verka för att FNs konferens om miljö och
utveckling i Brasilien år 1992 behandlar miljöfrågorna i ett
brett utvecklingsperspektiv. Samtidigt eftersträvar vi en
handlingsinriktad konferens som på olika områden fastställer
konkreta åtgärdsprogram med precisa mål, kostnader och
tidtabeller för att uppnå målen. 1992 års konferens bör bl.a.
anta bindande konventioner om klimatförändringar, biologisk
mångfald och skogsfrågor. Övriga åtgärdsprogram bör gälla andra
stora miljöproblem och politiken inom olika ekonomiska sektorer,
framför allt energi och transporter. Konferensen bör också
medverka till att bryta den onda cirkeln kring fattigdom och
miljöförstöring i u-länderna. U-ländernas behov av finansiella
resurser och miljövänlig teknik blir därmed mycket centrala
frågor för konferensen och för dess slutliga resultat.
FNs framtida arbete i fråga om miljö och utveckling bör
vägledas av följande principer:
Miljöfrågornas globala karaktär och deras betydelse för
utveckling och säkerhet motiverar en förstärkning av
FN-systemets arbete med dessa frågor. Arbetet bör syfta till att
främja en varaktigt hållbar utveckling.
Miljöproblemen måste förebyggas genom att miljöhänsyn byggs in
i politiken på skilda områden. Därför måste alla FN-organ ta
ansvar för miljöfrågorna inom sina resp. ansvarsområden.
Miljöfrågor inom olika sektorer och FN-organ har nära inbördes
samband. Det behövs därför en förstärkt samordning mellan
FN-organen för att nå bästa resultat.
FNs verksamhet för att mäta miljöförändringar, värdera
miljörisker och fatta vägledande beslut för nationellt och
mellanstatligt miljöarbete bör stärkas ytterligare.
FN bör i lämpliga former fortsätta att understödja alla
länders och särskilt u-ländernas miljöarbete.
Motionerna
Utskottet behandlar i detta sammanhang ett antal motioner med
allmän anknytning till Sveriges internationella miljöpolitik.
Enligt moderata samlingspartiets partimotion Jo105 yrkande 7
bör riksdagen göra ett tillkännagivande om det internationella
avvecklingsarbetet vad gäller olika ozonförstörande
kemikalier. Sverige bör verka för att Sveriges och EGs
långtgående beslut om avveckling av ozonförstörande kemikalier
vinner allmän acceptans bland i-länderna och att
avvecklingsstödet till u-länderna får en utformning som är
operativ. I motion 1989/90:Jo883 (m) yrkas att regeringen i det
internationella förhandlingsarbetet verkar för att de kritiska
belastningsgränserna bl.a. avseende svavelutsläpp inte
överskrids (yrkande 1).
Enligt partimotion 1989/90:Jo773 (m) bör en fristående
expertgrupp tillsättas vars uppgift skall vara att följa den
internationella utvecklingen på miljöområdet (yrkande 12).
Enligt motionerna Jo752 yrkande 1 och U617 (mp) bör en
parlamentarisk utredning tillsättas. Miljöpartiets förslag
innebär ett vidare uppdrag än det som lagts på den
nationalkommitté som arbetar med att förbereda Sveriges
deltagande i den internationella miljökonferensen i Brasilien
1992, anför motionärerna.
I partimotion Jo116 (mp) yrkas att Sverige genom att fatta mer
långtgående miljöpolitiska beslut skall verka pådrivande i det
internationella miljöarbetet (yrkande 9), och att regeringen
till miljökonferensen i Brasilien 1992 skall lägga konkreta
förslag för att minska användningen av naturresurser i Sverige
till en nivå som är globalt möjlig (yrkande 10).
I partimotion Jo739 (fp) yrkas att en konvention om skydd av
jordens biologiska mångfald utarbetas (yrkande 10). Enligt
partimotion 1989/90:Jo820 (mp) bör en effektiv global konvention
om klimatförändringar upprättas (yrkande 2).
I partimotion Jo737 (v) begärs förslag om hur Sverige skall
kunna bidra till ökad skogsplantering (yrkande 5), och i
partimotion Jo722 (m) begärs tillkännagivande om återbeskogning
i tredje världen (yrkande 5). Motionärerna framhåller (i motion
Jo105 vilken i denna del hänvisats till UU) att skogsfrågorna
skulle kunna knytas till det internationella förhandlingsarbetet
om en klimatvårdskonvention på så sätt att nyplantering av skog
i tredje världen inräknas som ett sätt att minska
CO2-utsläppen.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar inledningsvis att det råder betydande
samstämmighet i riksdagen om Sveriges internationella
miljöpolitik. Det råder också samstämmighet om att vår inrikes
miljöpolitik skall fylla högt ställda anspråk och kunna anföras
som exempel för andra länder. Som regeringen anför i
propositionen är de övergripande målen för den svenska
miljöpolitiken också giltiga för Sveriges agerande i det
internationella miljösamarbetet. Omsorgen om miljön, bevarandet
av den biologiska mångfalden, hushållningen med naturresurserna
samt bevarandet av natur- och kulturlandskapen är också
riktlinjer i vårt internationella arbete. Utskottet kan också
ansluta sig till den redogörelse som görs i propositionen om
förberedelserna inför FNs konferens om miljö och utveckling i
Brasilien år 1992.
När det gäller de yrkanden som framställs i motionerna får
utskottet anföra följande.
Utskottet har ingen annan mening än motionärerna om vikten av
att alla länder minskar användningen av ozonförstörande
kemikalier. Det är en global miljövårdsuppgift. Som anförs i
motion Jo105 yrkande 7 bör det ingå som en viktig del i Sveriges
internationella förhandlingsarbete att verka för allmän
acceptans av att CFC-användningen och utsläppen av andra
ozonförstörande ämnen nedbringas till ofarliga nivåer.
Avvecklingsstödet till u-länderna bör, som motionärerna påpekar,
få en utformning som är operativ. Utskottet erinrar samtidigt om
att den svenska regeringen och dess förhandlare varit pådrivande
och spelat en viktig roll för tillkomsten och utformningen av
Montrealprotokollet om en successiv avveckling av produktion och
användande av ozonnedbrytande substanser. Sverige har också
aktivt verkat för upprättandet av en särskild finansiell
mekanism för att bl.a. ersätta u-länderna för merkostnader då
inte de billigare ozonnedbrytande ämnena får användas.
Överenskommelse om en sådan träffades i juni 1990 i ett
tilläggsprotokoll till Montrealprotokollet. Utskottet förordar i
ett följande avsnitt av detta betänkande att riksdagen
ratificerar bl.a. detta tilläggsprotokoll och utgår från att
regeringen fortsatt verkar aktivt i samma riktning som hittills.
Motion Jo105 yrkande 7 synes därmed i allt väsentligt
tillgodosedd och påkallar icke någon ytterligare riksdagens
åtgärd. Motsvarande bedömning gäller även motion 1989/90:Jo883
yrkande 1 om den svenska aktiviteten för att de kritiska
belastningsgränserna avseende svavelutsläppen inte överskrids.
Som nämnts i det inledande avsnittet avser regeringen att verka
för att ett nytt avtal mellan de europeiska länderna om
begränsningar av svavelutsläppen undertecknas senast år 1993.
Utskottet delar även den uppfattning som framförs i motion
Jo116 (mp) att Sverige kan verka pådrivande i det
internationella miljöarbetet endast om vi fattar långtgående
miljöpolitiska beslut för vårt eget land. Vi har, vilket också
framhålls i propositionen, ett med andra länder gemensamt ansvar
för den globala miljön. Ett aktivt deltagande i det
internationella samarbetet är ett sätt att värna också om vår
egen miljö. Yrkande 9 i motionen får därmed anses tillgodosett.
Däremot är utskottet icke berett att tillstyrka motionens
yrkande 10 om att Sverige kortsiktigt, inför FN-konferensen,
skall lägga förslag om att minska användningen av naturresurser
i Sverige till en nivå som är globalt möjlig. En sådan minskning
måste genomföras successivt, i takt med motsvarande åtgärder i
vår omvärld.
I oktober 1990 avgav utredningen om Sveriges internationella
miljösamarbete betänkandet (SOU 1990:88) Sveriges
internationella samarbete: Nya mål och möjligheter. I
betänkandet söker utredningen besvara fyra grundläggande frågor
för den internationella miljöpolitiken, nämligen
1. vilken avvägning i stort som bör göras mellan nationellt
och internationellt miljöarbete,
2. vilken avvägning som bör göras mellan olika former av
internationellt miljöarbete,
3. hur arbets- och kompetensfördelningen mellan
regeringskansliet och centrala myndigheter samt inom
regeringskansliet bör se ut samt
4. vilka övergripande principer som bör vägleda Sveriges
agerande inom de internationella organ som har störst betydelse
för den svenska miljön.
För att medverka i det svenska förberedelsearbetet inför FNs
konferens 1992 om miljö och utveckling har regeringen tillkallat
en särskild kommitté, nationalkommittén för förberedelser inför
1992 års FN-konferens. I nationalkommittén ingår bl.a.
representanter för riksdagspartierna. En huvuduppgift för
nationalkommittén är att medverka i utarbetandet av en svensk
nationalrapport till konferensen.
Som framgår av redogörelsen ovan har Sveriges internationella
miljöpolitik nyligen utretts under medverkan av experter. De
politiska partierna har möjlighet att påverka vårt agerande i
FN-konferensen inom nationalkommitténs ram. Enligt utskottets
mening bör syftet med motionerna Jo752 yrkande 1, U617 och
1989/90:Jo773 yrkande 12 i stor utsträckning vara tillgodosett
härigenom.
Regeringen anser enligt propositionen att 1992 års konferens
bl.a. bör anta bindande konventioner om klimatförändringar, om
biologisk mångfald och om skogsvård. Sverige deltar aktivt i
utarbetandet av de nämnda konventionerna. Den förberedande
kommittén för konferensen har nyligen hållit sin andra session i
mars/april 1991. Märkbara framsteg har, enligt vad utskottet
inhämtat, gjorts i den mellanstatliga förhandlingsgrupp som
förbereder en klimatkonvention. I denna fråga har arbetet med
ett konventionsutkast redan inletts.
Konventionsarbetet i frågan om biologisk mångfald och
bioteknik drivs i UNEPs regi. Till den förberedande kommitténs
andra session förelåg en rapport med förslag om ett integrerat
program för dels internationell säkerhetskontroll, riskvärdering
och miljökonsekvensutvärdering av bioteknik ("biosafety"), dels
främjande av utveckling och spridning av bioteknik. Kommittén
beslöt på svenskt förslag att överlämna rapporten till
förhandlingarna rörande konventionen om biologisk mångfald
eftersom det biotekniska programmet borde utgöra en integrerad
del av konventionen.
Från svensk sida har ett aktivt arbete bedrivits på att få
till stånd en global konvention om skog och skogsbruk som
komplement till de två planerade konventionerna om biologisk
mångfald och om klimat. Denna fråga har visat sig
kontroversiell. De stora timmerexporterande tropiska länderna
har varnat för att frågan om avskogning alltför mycket fokuseras
på den tropiska skogen medan utvecklingen i de boreala och
tempererade skogarna enligt deras mening är väl så betydelsefull
för frågorna om klimat och biologisk mångfald. Vid den nu
avslutade sessionen med förberedande kommittén lyckades man
efter segslitna förhandlingar nå fram till en text som
konsoliderar situationen. Begreppet "ett varaktigt hållbart
skogsbruk" fick stort genomslag i debatten. Den svenska
förhandlingsledningen anser möjlighet öppnad för framtida
diskussioner om ett skogsinstrument.
Som framgår av det anförda bedrivs inom ramen för bl.a.
förberedelsearbetet inför 1992 års miljökonferens ett intensivt
internationellt arbete i vilket Sverige deltar aktivt för att få
till stånd bindande konventioner om klimatvård, biologisk
mångfald och skogsvård. Enligt utskottets mening får motionerna
Jo722 yrkande 5, Jo737 yrkande 5, Jo739 yrkande 10 och
1989/90:Jo820 yrkande 2 anses besvarade med hänvisning till det
anförda.
Miljösamarbetet inom ramen för den västeuropeiska
integrationen
Propositionen
Regeringens ställningstaganden sammanfattas enligt följande.
Integrationen i Västeuropa skapar nya möjligheter för ett
intensifierat miljösamarbete. Avsikten är att ett avtal om det
europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) skall ge oss ökade
möjligheter att aktivt delta i utformningen av miljöpolitiken i
Västeuropa. Avtalet kommer även att få konsekvenser för den
svenska miljöpolitiken och kommer att innebära krav på ökad
samordning av särskilt de handelsrelaterade miljöreglerna.
På det miljöpolitiska området avser regeringen inom ramen för
ett EES-avtal att:
verka för skärpta miljöregler som kan ge en bättre miljö i
Västeuropa,
verka för att stärka det miljöpolitiska samarbetet i
Västeuropa,
aktivt delta i gemensamma forskningsprogram och andra
miljöaktiviteter, såsom den europeiska miljöbyrån (EEA),
bidra till att stärka och samordna samarbetet med Öst- och
Centraleuropa, samt
bidra till att stärka det internationella miljösamarbetet.
Motionerna
Sverige bör enligt motion Jo733 (m) prioritera följande
miljöfrågor inom EG-samarbetet, nämligen klimatvården,
uppföljningen av internationella avtal och stöd till
demokratiseringsprocessen i Östeuropa (yrkande 10). Ett liknande
yrkande framförs i motion Jo722 yrkande 4 (m). Enligt motion
Jo733 (m) bör Sverige söka inträde i EGs miljövårdsbyrå EEA
(yrkande 9).
Enligt motion Jo739 (fp) bör Sverige aktivt verka för att
likvärdiga ekonomiska styrmedel på miljöområdet införs i Europas
länder (yrkande 9). Alla goda argument för miljöavgifter som
gäller i Sverige är också giltiga i andra länder, anför
motionärerna. I motion Jo752 (mp) framhålls behovet att driva
frågan om internationella miljöavgifter i internationella
förhandlingar (yrkande 13). Enligt sistnämnda motion behövs det
en överstatlig europeisk miljöpolitik (yrkande 3).
Utskottets överväganden
Utskottet kan i stora delar instämma i de synpunkter som
framförs i motion Jo733. Som framgår av propositionen enades EGs
och EFTAs miljöministrar vid ett möte i november 1990 om att
utarbeta en gemensam västeuropeisk miljöstrategi vad gäller
stabilisering och minskning av utsläpp av koldioxid och andra
växthusgaser. Utskottet delar även uppfattningen att samarbetet
med Öst- och Centraleuropa bör stärkas och samordnas. Som
framgår av referatet av propositionen prioriteras även denna
punkt av regeringen. Av propositionen framgår även att den
svenska regeringen, tillsammans med de övriga EFTA-länderna, har
begärt förhandlingar om deltagande i EEA. Utskottet utgår från
att med deltagande avses fullt medlemskap. Motionerna Jo722
yrkande 4 och Jo733 yrkandena 9 och 10 får därmed anses
besvarade.
Utskottet har även förståelse för den mening som framförs i
folkpartiets och miljöpartiets motioner om införande av
likvärdiga ekonomiska styrmedel i Europa och internationella
miljöavgifter. Vid det ovan omnämnda EG/EFTA-mötet i november
1990 enades miljöministrarna om att öka samarbetet på bl.a.
sådana områden som ekonomiska styrmedel. Utskottet förutsätter
att regeringen verkar för att dessa strävanden fullföljs. Som
motionärerna framhåller är det en fördel om industrins
konkurrensförhållanden inte snedvrids av nationella
särbestämmelser. Någon ytterligare riksdagens åtgärd med
anledning av motionerna Jo739 yrkande 9 och Jo752 yrkande 13
påkallas alltså inte.
Riksdagen uttalade hösten 1990 att Sverige bör eftersträva att
bli medlem i den Europeiska gemenskapen med bibehållen
neutralitetspolitik. Samtidigt uppmanades regeringen att
återkomma till riksdagen i frågan om förhandlingarnas
uppläggning och konstitutionella aspekter på medlemskapet (skr.
1990/91:50, UU8, rskr. 74). En ansökan om medlemskap kommer
troligen att göras under år 1991. Inom ramen för den europeiska
gemenskapen kommer Sverige att kunna arbeta för en grundläggande
gemensam miljölagstiftning för Europa. Motion Jo752 yrkande 3
påkallar mot den bakgrunden ingen särskild åtgärd.
Miljösamarbetet med Öst- och Centraleuropa
Propositionen
Regeringens ställningstaganden sammanfattas enligt följande.
Miljösamarbetet med Öst- och Centraleuropa baseras på två
roller, den stödjande och den kravställande. Dessa roller skiljs
så långt möjligt åt.
Stödjarrollen utgår från det mottagande landets prioriteringar
och samordnas med landets egna insatser. Stödinsatserna
organiseras företrädesvis på multilateral bas. Bilaterala
stödinsatser samordnas så långt det över huvud taget är möjligt
med andra länders och multilaterala organisationers stöd.
Kravställarrollen måste utgå från våra egna prioriteringar.
Motionerna
I motion 1989/90:Jo879 (v) förordas att ett mål för samarbetet
med de östeuropeiska länderna skall vara att på ett långsiktigt
hållbart sätt förbättra miljön (yrkande 27). I motion Jo731 (m)
yrkas på ett utvidgat samarbete på naturvårdens område med
Östersjöstaterna inkl. de baltiska staterna och Polen (yrkande
20), och i motion 1989/90:Jo883 (m) efterlyses en
försöksverksamhet mot kväveläckage i Polen. I motion Jo720 (fp)
yrkas på insatser på miljöområdet i Baltikum (yrkande 2).
Enligt motion 1989/90:Jo749 (c) bör Sverige ta initiativ till
att flera europeiska länder går samman för att bilda en
internationell luftvårdsfond (yrkande 9). Ett motsvarande
yrkande, om en miljöfond, framförs i motion Jo752 yrkande 10
(mp).
Utskottets överväganden
Som framgår av redovisningen av regeringens ställningstagande
bör miljösamarbetet med Öst- och Centraleuropa utgå från två
olika roller: Dels Sveriges rätt att skydda sin egen miljö och
därvid ställa krav på att andra länder minskar de utsläpp som
påverkar Sverige, dels Sveriges skyldighet att i solidaritet
lämna stöd till länder som av olika skäl har svårigheter att
skydda sin egen miljö. I båda fallen är syftet att utsläppen i
det stödda landet skall minska. I det förra fallet prioriteras
de utsläpp som är viktigast sett utifrån svensk
miljövårdssynpunkt. I det senare fallet skall de utsläpp
prioriteras som är viktigast för det stödda landets miljö. Många
gånger, men långt ifrån alla, kan prioriteringarna sammanfalla.
Det är viktigt att de olika rollerna hålls klart åtskilda. Det
är vidare en fördel om stödet kan kanaliseras multilateralt. För
att underlätta detta skall bilateralt stöd vara tydligt inordnat
i en i det mottagande landet nationellt utarbetad och förankrad
plan. De multilaterala insatserna spelar en central roll för att
skapa sådana planer.
Våren 1990 beslutade riksdagen att 1 miljard kronor skall
användas för samarbete med Öst- och Centraleuropa under
treårsperioden 1990/91--1992/93. Omkring 400 milj.kr. beräknas
gå till miljösamarbete av olika slag.
Utskottet delar regeringens mening att ett riktat
myndighetssamarbete bör ske med Öst- och Centraleuropa som ett
led i den nationella svenska miljöpolitikens strävan att
nedbringa belastningen på den svenska miljön. Av olika
geografiska och meteorologiska skäl kommer detta samarbete att
koncentreras till vatten- och luftföroreningar i Polen,
vattenföroreningar i de baltiska republikerna och
Leningradområdet samt luftföroreningar i Tjeckoslovakien.
Detta samarbete bör administreras gemensamt av Sverige och
resp. länder. Det bör vara konkret och myndighetsanknutet samt
bygga på det under 1970-talet inledda miljösamarbetet. Vidare
bör samarbetet i möjligaste mån knytas till arbetet inom
Helsingforskonventionen och konventionen om gränsöverskridande
luftföroreningar samt till de aktionsplaner som beslutades vid
regeringschefskonferensen i Ronneby.
Vad utskottet anfört i anslutning till propositionen är även
ägnat att tillgodose syftet med vänstermotionen 1989/90:Jo879
yrkande 27. Ett mål för samarbetet med de östeuropeiska länderna
skall, som motionärerna understryker, vara att på ett
långsiktigt hållbart sätt förbättra miljön.
Enligt utskottets mening bör även motionerna Jo720 yrkande 2,
Jo731 yrkande 20 och 1989/90:Jo883 yrkande 12 kunna besvaras med
hänvisning till det anförda.
Vad gäller centerns och miljöpartiets yrkanden om en europeisk
luftvårdsfond resp. miljöfond får utskottet hänvisa till vad i
propositionen anförs om att ett samnordiskt
miljöfinansieringsbolag, kallat Nordic Environment Finance
Corporation (NEFCO) etablerats för att delta i finansiering av
samriskföretag som tillverkar miljöutrustning och
tillhandahåller miljötjänster i Östeuropa. Ytterligare ett
exempel på det omfattande internationella samarbete som vuxit
fram som en följd av omvälvningarna i Öst- och Centraleuropa är
den konferens på regeringschefsnivå om Östersjöns miljö som
hölls i Ronneby i september 1990. I denna konferens deltog även
finansieringsorgan som Världsbanken, Europeiska
utvecklingsbanken, Europeiska investeringsbanken och den
Nordiska investeringsbanken. Mötet följs upp av en arbetsgrupp
benämnd Baltic Sea Task Force i vilken bankerna medverkar, med
uppgift att ta fram ett samlat program för åtgärder inklusive
sådana större investeringar som förutsätts bli nödvändiga. De
insatser som en miljöfond eller luftvårdsfond skulle möjliggöra
enligt motionerna bör enligt utskottets mening kunna genomföras
inom ramen för det internationella samarbete som skisserats här.
Även miljö- och vattenkommittén inom FNs ekonomiska kommission
för Europa -- ECE -- har vid ett möte i mars 1991 konstaterat
att målsättningen med införandet av en europeisk miljöfond i
stort sett uppfyllts genom det omfattande finansiella stöd till
Östeuropa som har skett.
Syftet med motionerna Jo752 yrkande 10 och 1989/90:Jo749
yrkande 9 får anses tillgodosett med hänvisning till vad
utskottet anfört.
Utskottet erinrar i detta sammanhang om att Världsbanken
enligt propositionen (s. 122) tillsammans med UNEP och UNDP
utarbetat ett förslag om en särskild miljöfond, den s.k. Global
Environment Facility, för att finansiera åtgärder i u-länderna.
Övrigt miljösamarbete
Propositionen
Regeringens ställningstaganden sammanfattas enligt följande.
Sverige skall verka för att konferensen för säkerhet och
samarbete i Europa (ESK) fortsatt aktivt behandlar miljöfrågorna
och ger impulser till det internationella miljösamarbetet.
Sverige avser spela en fortsatt pådrivande roll i OECDs
miljöarbete.
Inom det europeiska regionala miljösamarbetet läggs särskilt
stor vikt vid samarbetet kring Östersjön och gränsöverskridande
luftföroreningar. (s. 116)
Motionerna
Miljöpartiet yrkar i motionerna Jo752 yrkande 12 och
1989/90:Jo820 yrkande 8 att riksdagen uttalar att de strängaste
miljökraven i något nordiskt land skall vara riktlinje för
andra nordiska länder.
I motion Jo739 (fp) föreslås ett riksdagsuttalande om
fortsatta förhandlingar inom ramen för ECE-konventionen om
långväga gränsöverskridande luftföroreningar. Dessa bör
omfatta begränsning av såväl ozonbildande ämnen och tungmetaller
som även svavel- och kväveutsläpp (yrkande 8). I motionerna
Jo752 yrkande 5 och 1989/90:Jo820 yrkande 3 betonas vikten av
att Sverige verkar för en försurningskonvention som utgår från
att kritiska belastningsgränser upprättas.
Det marina miljöskyddsarbetet är föremål för ett antal
motioner.
Enligt motion Jo108 (v) bör riksdagen göra ett uttalande om
att minska dagens hot mot våra hav (yrkande 1) och om behovet
att stärka samarbetet med övriga stater runt våra hav
(yrkande2). Särskilt viktigt är det enligt motionen att stärka
samarbetet med öststaterna runt Östersjön.
Inom Östersjösamarbetet yrkas i motion Jo752 (mp) att Sverige
skall verka för att Helsingforskonventionen utvecklas så att den
uppfyller vissa krav: den bör fungera som bas för samordning av
de olika ländernas interna miljölagstiftning, och kraven på
lokalisering, teknik och utsläpp bör gälla i samtliga stater
(yrkande 6). Motsvarande yrkanden återfinns i motionerna
1989/90:Jo820 yrkande 4 (mp) och 1989/90:Jo769 yrkandena 1--10
(mp). I motion Jo752 yrkande 11 efterlyses ökat stöd till
enskilda och organisationer för att kunna sätta upp ett
Östersjösekretariat.
Yrkanden om bildande av en Nordsjökommission framställs i
motionerna Jo721 (c) yrkande 1, Jo762 (fp) yrkande 3,
1989/90:Jo746 (fp) yrkande 3 och 1989/90:Jo818 (fp) yrkande 3.
Enligt motionerna Jo752 (mp) yrkande 7 och den likalydande
1989/90:Jo820 yrkande 5 bör Paris- och Oslokonventionerna
utvecklas så att försiktighetsprincipen tillämpas där den
kritiska belastningsgränsen inte kan fastställas. Vidare bör
Oslokonventionens ämneslistor revideras.
I motion Jo721 (c) yrkas att Sverige bör agera kraftfullt mot
Norge för att stoppa planer på oljeutvinning i Skagerrak
(yrkande 2). Vidare bör Sverige ta initiativet till ett
gemensamt nordiskt program för miljöförbättringar i
Skagerrak--Kattegatt och för detta ändamål utnyttja den
speciella låneordningen i Nordiska investeringsbanken (yrkande
3). I motion Jo66 (m) begärs att Sverige tar upp förnyade
förhandlingar med norska regeringen om reningen av utsläppen
inom Östfold och Osloområdet och om återställande av
fiskbestånden i gränsvattnen.
Enligt motion 1989/90:Jo749 (c) yrkande 7 bör riksdagen göra
ett uttalande om internationella överenskommelser om åtgärder
mot oljeutsläpp. Regeringen bör vid internationella
överläggningar föreslå skärpta insatser mot oljeutsläpp. En
annan åtgärd som behöver vidtas för att begränsa oljeskadorna är
att påskynda ingripandena i samband med oljeutsläpp, anser
motionärerna.
Utskottets överväganden
Norden
Utskottet erinrar om att 1974 års nordiska
miljöskyddskonvention likställer grannländernas
miljöskyddsintressen med det egna landets vid prövning av
tillstånd för miljöfarlig verksamhet.
För att fördjupa det nordiska samarbetet antog nordiska
ministerrådet år 1990
en handlingsplan avseende luftföroreningar,
en handlingsplan avseende föroreningar av havet,
ett handlingsprogram för renare teknologi, avfall och
återanvändning.
De tre dokumenten innehåller vissa målformuleringar från de
deltagande regeringarnas sida.
Utskottet konstaterar att det nordiska samarbetet på
miljöområdet fortsätter att utvecklas. Utskottet är dock icke
berett att för närvarande förorda ett svenskt initiativ av det
innehåll som motionärerna påyrkar. Motionerna Jo752 yrkande 12
och 1989/90:Jo820 yrkande 8 avstyrks således.
Luftvården
Som framgår av propositionen har inom ramen för 1979 års
ECE-konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar
slutits överenskommelser om bindande tilläggsprotokoll om
minskning av svavel- och kväveutsläpp. Sverige har godkänt dessa
protokoll. Ett stort antal västeuropeiska länder inkl. Sverige
har gjort betydligt mer långtgående åtaganden. Arbetet inom
konventionen inriktas för närvarande på reviderade protokoll om
begränsningar av utsläppen av svavel och kväveoxider samt på ett
nytt protokoll om begränsningar av utsläppen av flyktiga
organiska ämnen. Regeringen anser att målformuleringarna måste
baseras på kritiska belastningsgränser till skillnad från
tidigare överenskommelser. Detta innebär att nya åtaganden om
utsläppsminskningar blir olika för enskilda länder eller grupper
av länder. Kraven kan därmed variera mellan Nord- och Sydeuropa.
Vad utskottet anfört i anslutning till propositionen om den
aktuella situationen och den planerade aktiviteten inom
konventionsarbetet på luftvårdsområdet i Europa bör tillgodose
syftet med motionerna Jo739 yrkande 8, Jo752 yrkande 5 och
1989/90:Jo820 yrkande 3.
Det marina miljöskyddsarbetet
Det internationella samarbetet till skydd för våra hav
kanaliseras genom Helsingforskommissionen (HELCOM) för skyddet
av Östersjöns miljö inkl. Kattegatt samt av Paris- och
Oslokommissionerna avseende utsläpp till Nordostatlanten från
landbaserade källor resp. från dumpning och förbränning till
havs. I gemensamma frågor verkar de båda senare tillsammans och
kallas då OSPARCOM. Under senare år har dessutom tre
Nordsjökonferenser hållits på ministernivå med deltagande av
Nordsjöns strandstater samt Schweiz och EG. Även om
Nordsjökonferensernas överenskommelser inte har samma formellt
bindande karaktär som de överenskommelser som finns i
konventionstexterna, är ändå i praktiken de beslut som
fattas vid samtliga dessa fora av ungefärligen samma
genomslagskraft nationellt. Besluten vid Nordsjökonferenserna
genomförs via OSPARCOM samt via den internationella
sjöfartsorganisationen IMO eller andra etablerade organ.
Ett omfattande nordiskt samarbete bedrivs inom ramen för
Nordiska ministerrådet. Dessutom förekommer ett utvecklat
bilateralt samarbete. Den ovan redovisade nordiska
handlingsplanen avseende föroreningar av havet innehåller i
princip samma element och ambitionsnivåer som de beslut som
tagits i konventionssammanhangen och den senaste
Nordsjökonferensen.
När det gäller miljösamarbetet kring Östersjön framhåller
naturvårdsverket i rapporten Hav 90 att de åtgärder som
genomförts och planeras i Sverige blott obetydligt kan bidra
till förbättringen av havet som helhet. Det stora arbetet måste
sättas in i Leningradområdet, i de baltiska republikerna och i
Polen. Det totala investeringsbehovet för att i dessa länder
komma till samma basnivå som vi har i Norden och övriga
Nordvästeuropa ligger säkert i storleksordningen många tiotals
miljarder kronor, anför verket. Regeringen har uppdragit åt
naturvårdsverket att utarbeta ett förslag till program för ett
intensifierat miljösamarbete mellan Sverige och Östeuropa.
Utskottet har i det föregående redogjort för de överläggningar
som förts vid konferensen på regeringschefsnivå om Östersjöns
miljö i Ronneby hösten 1990. En arbetsgrupp tillsattes då med
uppgift ta fram ett samlat program för åtgärder inklusive sådana
större investeringar som förutsätts bli nödvändiga.
Utskottet har ingen annan mening än motionärerna om att ett
konsekvent och målmedvetet arbete måste göras för att minska
dagens hot mot våra hav, i nära samarbete med övriga
strandstater. Som framgår av den lämnade översikten pågår för
närvarande ett aktivt arbete i detta syfte. Utskottet finner
därmed att syftet med motion Jo108 yrkandena 1 och 2 i allt
väsentligt är tillgodosett.
Utskottet delar även den mening som framförs i motionerna
Jo752 yrkande 6, 1989/90:Jo820 yrkande 4 och 1989/90:Jo769
yrkandena 1--10 att det multilaterala miljösamarbetet i
Östersjöområdet bör ha sin bas i Helsingforskommissionen. Det är
dock knappast riksdagens uppgift att i detalj reglera hur
verksamheten inom kommissionen skall utformas och hur de
enskilda staterna skall genomföra de överenskommelser som
träffas inom kommissionen. Motionerna bör således icke föranleda
någon vidare riksdagens åtgärd. På motsvarande sätt får syftet
med motion Jo752 yrkande 11 anses till stor del tillgodosett
genom att regeringen i budgetavsnittet föreslår att 2 milj.kr.
skall avsättas till stöd för de svenska ideella
miljöorganisationernas arbete främst i Öst- och Västeuropa.
Riksdagen har våren 1988 förordat (1987/88:JoU23, rskr. 373)
att regeringen arbetar för tillskapandet av en
Nordsjökommission. Regeringen erinrar i propositionen om att
Nordsjöns miljöproblem fått ökad uppmärksamhet genom
Nordsjökonferenserna. Detta gäller också arbetet inom Oslo- och
Pariskommissionerna, vilkas geografiska arbetsfält är sådant att
även Nordsjön täcks. Vidare finns det i Paris- och
Oslokonventionernas gemensamma sekretariat i dag särskilt
avdelad personal som arbetar med Nordsjöfrågor enbart. Fortsatta
Nordsjökonferenser i kombination med en sammanslagning och
effektivisering av Oslo- och Pariskonventionerna gör att
Nordsjöfrågorna i det fortsatta arbetet kommer att vara väl
tillgodosedda. Regeringen anser därför att det för närvarande
inte föreligger ett behov av att tillskapa en separat
Nordsjökommission. Utskottet finner med hänsyn till den
utveckling som ägt rum sedan riksdagens ställningstagande år
1988, att riksdagen nu bör ansluta sig till regeringens
bedömning. Med det anförda avstyrks motionerna Jo721 yrkande 1,
Jo762 yrkande 3, 1989/90:Jo746 yrkande 3 och 1989/90:Jo818
yrkande 3.
Som framgår av det anförda pågår en aktiv utveckling av
innehållet i Paris- och Oslokonventionerna. Vid den tredje
Nordsjökonferensen förband sig ministrarna att sträva mot en
användning av icke förorenande eller lågförorenande processer
och icke vådliga produkter. Vid denna konferens fattades också
ett viktigt principbeslut om att reduktionsmålet för de stabila
och toxiska substanserna skall omfatta i princip alla ämnen som
uppfyller de krav som angavs i den andra Nordsjödeklarationen,
och inte bara sådana ämnen som av olika anledningar placerats på
exempelvis prioriterade åtgärdslistor. Med det anförda får
motionerna Jo752 yrkande 7 och 1989/90:Jo820 yrkande 5 anses
besvarade.
Motion Jo721 yrkandena 2 och 3 kan enligt utskottets mening
besvaras med hänvisning till vad som i det föregående anförts om
den särskilda nordiska åtgärdsplanen mot förorening av bl.a. den
marina miljön.
Utskottet har vidare erfarit att man i Glomma och Oslofjorden
under de senaste åren vidtagit omfattande åtgärder för utbyggnad
av kommunala reningsverk och även genomfört reningsåtgärder av
bl.a. titanutsläppen från metallindustrin. Vidare har enligt
uppgift beslut fattats om nedläggning av en massafabrik i Halden
vilken länge utgjort en belastning på utsläppssidan. Resultatet
har enligt svenska marinbiologer blivit att föroreningen från
norsk sida av de svensk-norska gränsvattnen redan reducerats
väsentligt och att ytterligare förbättring är att vänta.
Anledning synes således icke föreligga att ta upp några
bilaterala diskussioner i den riktning som förordas i motion
Jo66.
När det gäller förslaget i motion 1989/90:Jo749 yrkande 7 om
ett riksdagsuttalande om internationella överenskommelser om
åtgärder mot oljeutsläpp får utskottet hänvisa till den
omfattande reglering som ges i de internationella konventionerna
MARPOL 73/78 och Helsingforskonventionen. I 1967 års
Köpenhamnsöverenskommelse mellan de nordiska länderna regleras
bl.a. underrättande om iakttagelser av oljeförekomster och hjälp
vid bekämpning. I sammanhanget må även nämnas att Sverige helt
nyligen, i mars 1991, undertecknat en IMO-konvention om
beredskap för samt insatser och samarbete vid föroreningar genom
oljeutsläpp. Syftet med motionen tillgodoses i väsentlig grad
genom det anförda.
Miljö och folkrätt
Propositionen
I propositionen anförs att en fortsatt utveckling av
folkrätten på miljöns område är angelägen. Bindande konventioner
är den mest långtgående formen av internationella åtaganden och
kan vara nödvändiga för att komma till rätta med vissa
miljöproblem. Valet mellan globala och regionala konventioner
avgörs av problemets karaktär.
Motionerna
Enligt motion Jo752 (mp) är miljöproblemen så allvarliga att
det behövs ett överstatligt beslutsfattande som ett komplement
till arbetet med konventioner (yrkande 2). I motion
1989/90:Jo769 (mp) yrkas att den internationella rätten skall
kompletteras med efterlevnadskontroll med påföljder för
fördragsbrott (yrkande 11).
Utskottets överväganden
Utskottet erinrar om att internationella överenskommelser
kräver att samtliga parter medverkar i överenskommelserna.
Sverige driver sedan årtionden ett aktivt arbete för att få till
stånd långtgående överenskommelser på miljöområdet, och Sverige
förhandlar för närvarande om ökat deltagande i det europeiska
samarbetet. Utskottet delar regeringens uppfattning att en
konventions karaktär måste bli beroende av såväl innehållet som
av vilka parter som deltar i konventionsarbetet. Med det anförda
avstyrks motionerna Jo752 och 1989/90:Jo769 i berörda delar.
Miljö och handel
Propositionen
Regeringens ställningstaganden sammanfattas enligt följande.
Varor i internationell handel spelar en allt större roll för
belastningen på svensk miljö. För ett litet internationellt
beroende land med höga miljöambitioner som Sverige utgör fasta
och väl fungerande regler en grund på vilken vi kan bygga en
aktiv miljöpolitik. Genom att vara pådrivande och tillsammans
med andra länder verka för att de internationella reglerna
utvecklas kan vi ... förbättra miljön samtidigt som vi undviker
handelstvister. Vårt syfte bör vara att så långt möjligt nå fram
till gemensamma uppfattningar om risker, behov av åtgärder och
slag av åtgärder till fördel för miljön.
En samsyn på en så hög miljöskyddsnivå som möjligt bör därför
eftersträvas.
För Sverige kommer inte minst EES-samarbetet att vara av stor
betydelse i detta avseende.
Motionerna
I motion Jo115 (v) yrkas att Sverige med större kraft måste
hävda miljöfrågorna i handelspolitiken (yrkande 11), och i
motion Jo801 av samma parti yrkas att miljöfrågorna läggs till
grund för nästa GATT-runda (yrkande 2) samt att en
parlamentarisk utredning tillsätts med uppgift att redovisa
sambanden mellan handelspolitik och miljöpolitik och att
skyndsamt lämna förslag till riktlinjer för det fortsatta
arbetet på detta område (yrkande 3).
Utskottets överväganden
Utskottet delar motionärernas uppfattning att miljöfrågorna
bör vägas in i de handelspolitiska övervägandena. Så torde
hittills ha varit fallet i blott ringa utsträckning. Som framgår
av redovisningen av propositionens innehåll har Sverige och
övriga EFTA-länder föreslagit att GATT skall diskutera huruvida
de nuvarande reglerna på ett tillfredsställande sätt kan hantera
den snabba utvecklingen på det miljöpolitiska området. För att
förbereda sådana överläggningar har Sverige tagit initiativet
till en analys av frågan i OECD. Utskottet understryker
betydelsen av att denna fråga förs framåt. Vad utskottet sålunda
anfört i anslutning till propositionen synes ägnat att
tillgodose syftet med motionerna. Dessa bör alltså icke
föranleda någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.
Miljölagstiftningen i framtiden
Inledning
Propositionen
I propositionen sammanfattas regeringens ställningstaganden
enligt följande.
Miljöskyddskommitténs fortsatta arbete skall ta sikte på att
samla miljölagarna i en miljöbalk
Tillåtlighetsreglerna skall skärpas
Kommittén skall studera om de nuvarande omprövningsreglerna
behöver ändras
Regleringen av trafikens miljöfrågor skall harmonieras med
annan miljölagstiftning
Frågan om en förstärkning av allmänhetens inflytande i
miljöskyddsprövningen skall övervägas av kommittén
Utrymmet för ekonomiska sanktioner i miljölagstiftningen skall
utvidgas
Förhållandet mellan Sveriges internationella åtaganden och den
svenska miljölagstiftningen skall utredas särskilt
Motionen
Enligt centerpartiets motion Jo749 bör de fastlagda miljömålen
ges formen av en miljötraktat med klara mål:
för hushållningen med naturresurser
för bevarande av livsviktiga ekosystem
för miljön i mark, vatten och luft
för bevarande av arter, populationer och genetisk variation
för bevarande av naturtyper, biotoper och kulturlandskap
för bioteknikens möjligheter och begränsningar
När riksdagen fattat beslut om dessa miljömål skall enligt
motionen ett åtgärdsprogram utarbetas på grundval av
vetenskapliga bedömningar utifrån vad som behöver göras för att
åstadkomma ett livskraftigt samhälle.
Utskottets överväganden
Som framgår av vad som anförts inledningsvis biträder
utskottet regeringens förslag att samla miljölagarna i en
miljöbalk. Någon särskild miljötraktat av det slag som förordas
i motionen är med hänsyn härtill knappast påkallad. I övrigt
hänvisas till vad utskottet anfört i det föregående om
inriktningen av miljöpolitiken. Motionen avstyrks i denna del
(yrkande 2).
Samordning
Propositionen
Regeringens ställningstaganden sammanfattas enligt följande i
propositionen.
Kommitténs fortsatta arbete skall ta sikte på att miljölagarna
skall samlas i en miljöbalk för att underlätta överblicken och
tillämpningen både för myndigheter, verksamhetsutövare och
allmänheten. Naturresurslagen och naturvårdslagen bör ingå i
miljöbalken.
I propositionen anförs vidare bl.a. följande (s. 131--132).
Ambitionen för kommitténs arbete bör vara att inordna den
centrala miljölagstiftningen i en samlad lag, en miljöbalk.
Regeringen konstaterar att den nuvarande miljöskyddslagen har
som främsta syfte att skydda mot farliga utsläpp från vissa
punktkällor. Miljöproblemen är dock betydligt mer komplexa än
så. Detta visar sig också i att miljöproblem behandlas i ett
betydande antal lagar. Med tiden har detta medfört en brist i
samordningen mellan de olika lagarna och konsekvensen härav har
blivit en reducering i vissa lagar. De olika lagarna kan i vissa
fall komma att motverka varandras syften helt i strid med vad
som var avsikten när de kom till. Regeringen anser att det nu är
dags att överväga förutsättningarna för att samordna
lagstiftningen för att göra den till ett effektivare redskap i
miljöpolitikens tjänst. För att åstadkomma detta behövs dock en
god planering och ett mer samlat grepp än vad kommittén har
föreslagit. Alla lagar som i första rummet avser att bevara,
skydda och förbättra tillståndet i miljön, att garantera
medborgarna rätten till en ren och hälsosam miljö och att
säkerställa en långsiktigt god hushållning med naturresurserna
bör därför samlas i en miljöbalk. Ett sådant synsätt är också
naturligt i ett internationellt sammanhang. Som annan
lagstiftning av övergripande slag bör en ny miljöbalk innehålla
dels avdelningar av gemensamt slag, dels specialregler för
olika miljörättsliga frågor.
En miljöbalk bör sålunda delas upp i kapitel och eventuellt i
skilda avdelningar. Balken bör inledningsvis behandla
övergripande frågor, särskilt med inriktning på hushållning och
hänsyn till natur- och kulturmiljön i planeringsprocessen.
Därefter kan olika kapitel följa de särskilda verksamheterna var
för sig. Miljöbalken kan i de avslutande delarna innehålla
samordnade kapitel i fråga om tillsyn, ansvar m.m. Det bör dock
stå kommittén fritt att själv utforma en miljöbalk indelad i den
ordning med kapitel och -- om det gagnar ändamålet --
avdelningar som behövs för att vinna tydlighet, begriplighet och
enhetlighet.
Föreskrifter motsvarande naturresurslagen, som brukar
betecknas som en paraplylag, bör i en samlad lagstiftning
överordnas de olika i miljöbalken särskilt behandlade
verksamheterna. Härigenom åstadkoms också en naturlig koppling
mellan de olika intressen i fråga om miljöhänsyn och
exploatering som kan stå mot varandra. Denna intressemotsättning
har alltid funnits som en bakgrund i all lagstiftning med sikte
på att värna miljövårdens intressen.
Regeringen gör den bedömningen att det övergripande ansvaret
på myndighetsnivå för de frågor som regleras i plan- och
bygglagen och naturresurslagen bör ligga på samma myndighet.
Motionerna
Förslag som har anknytning till miljöskyddskommitténs arbete
framförs i en rad motioner.
I motioner från flera partier lämnas synpunkter på vilka lagar
som bör inarbetas i den kommande miljöbalken. I motionerna Jo110
(fp) yrkande 4, Jo113 (c) yrkande 26 och Jo115 (v) yrkande 7
yrkas att strålskyddslagen och lagen om kärnteknisk verksamhet
tas in i miljöbalken. Enligt motion Jo82 (mp) bör
kulturminneslagen arbetas in i miljöbalken. Riksdagen bör hos
regeringen begära en översyn av medelstilldelningen. Enligt
motion Jo733 (m) bör miljölagstiftningens regler så långt
möjligt vara övergripande. Punktinsatser -- speciella förbud och
selektiva regleringar -- bör undvikas (yrkande 2).
Förslag om tilläggsdirektiv till miljöskyddskommittén framförs
i en rad motioner.
Enligt motion Jo76 (v) bör riksdagen göra ett uttalande om
samordning nationellt, regionalt och lokalt av arbetet med yttre
och inre miljöfrågor (yrkande 1). Vidare begärs förslag om
utökade fackliga befogenheter att ingripa vid missförhållanden
som rör den yttre miljön (yrkande 2). Riksdagen bör hos
regeringen begära förslag till förändring av arbetsmiljölagen så
att begreppet "omedelbar och allvarlig fara" ges en tydlig
innebörd (yrkande 3). I motionen begärs slutligen förslag till
lag som ger lokala fackföreningar rätt att vidta stridsåtgärder
mot arbetsgivare som ej rättar till missförhållanden rörande
inre eller yttre miljö (yrkande 4). I samma anda begärs i motion
Jo115 (v) förslag innebärande ökade fackliga befogenheter när
det gäller inre och yttre miljö (yrkande 2).
Enligt motion Jo111 (mp) bör vattenlagen ändras så att det
tydligt framgår att även värden som inte kan mätas i pengar
skall tas med i den samhällsekonomiska avvägningen (yrkande 10).
Den biologiska/ekologiska kompetensen bör alltid garanteras i
vattendomstolarna (yrkande 11). Ett motsvarande yrkande framförs
i motion Jo796 (s) yrkande 2 beträffande koncessionsnämndens
sammansättning.
Transport av farligt gods skall enligt motion Jo117 (mp)
yrkande 7 betraktas som miljöfarlig verksamhet och därmed prövas
enligt miljöskyddslagen. Kemikalielagstiftningen bör enligt
motion Jo710 (mp) yrkande 7 göras tydligare och mer
lättillgänglig. Enligt motion Jo311 yrkande 6 från samma parti
bör även skogsvårdslagen tas med i översynen. Enligt motion
Jo425 (m) yrkande 10 bör radikala fiskemetoder, exempelvis
bomtrålning, göras till föremål för miljöprövning, och enligt
motion Jo770 (m) bör som kriterium för koncessionsvillkor gälla
att den totala miljöeffekten av en åtgärd skall bli positiv för
att koncession skall meddelas.
I motion Jo710 (mp) framläggs förslag till ändring av 13 §
miljöskyddslagen. Det bör krävas att det i ansökan uppges vilka
kemiska produkter som skall tillverkas eller hanteras. Denna
fråga är enligt motionärerna av så brådskande karaktär att
miljöskyddsutredningen inte hinner avvaktas (yrkande 5).
I några fristående motioner framläggs förslag om samordningen
av lagar i en miljöbalk av samma innehåll som förslagen i
propositionen. Det gäller motionerna Jo739 (fp) yrkande 3, Jo751
(mp) yrkande 8 och Jo792 (c) yrkandena 1--2.
Bostadsutskottets yttrande 1990/91:BoU3y
Bostadsutskottet har i yttrande över propositionen i denna del
jämte motionerna Jo751 och Jo792 yrkande 2 anslutit sig till
regeringens uppfattning om att "NRL-föreskrifter" bör tas in i
en miljöbalk. Utskottet vill dock icke föregripa kommande
ställningstaganden om hur de föreskrifter som i balken kommer
att motsvara naturresurslagen skall utformas. Det får därvid
anses lämpligt att de mot NRL svarande föreskrifterna tas in som
en särskild avdelning i balken och att de därmed hålls samman så
som för närvarande eller så som kan bli följden bl.a. av om
lagen kompletteras med ett kapitel om
miljökonsekvensbeskrivningar. Bostadsutskottet finner anledning
stryka under att miljöfrågorna -- om "NRL" ingår i balken -- får
en central plats i den fysiska planeringen och i
samhällsplaneringen i vid mening. Bostadsutskottet finner det
också viktigt att framhålla att NRLs karaktär av paraplylag bör
bestå även i en miljöbalk. Till denna fråga avser utskottet att
återkomma i sitt betänkande om bl.a. miljökonsekvensfrågor.
Utskottets överväganden
Som framgår av propositionen har miljöskyddskommittén i sitt
principbetänkande (SOU 1991:4) framhållit att det i det
fortsatta utredningsarbetet får övervägas om ytterligare lagar,
exempelvis strålskyddslagen, skall samordnas med
miljöskyddslagstiftningen i övrigt. Regeringen anför för sin del
att det bör stå kommittén fritt att i sitt fortsatta arbete
överväga om ytterligare lagar eller delar därav skall infogas i
en ny miljölag.
Utskottet delar den mening som framförs i motionerna Jo110
yrkande 4, Jo113 yrkande 26 och Jo115 yrkande 7 att det finns
starka skäl som talar för att strålskyddslagen och lagen om
kärnteknisk verksamhet eller delar av dessa lagar infogas i en
miljöbalk. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna i
denna del bör ges regeringen till känna.
Utskottet delar även regeringens syn på värdet av att NRLs
regler införs i en miljöbalk. Som bostadsutskottet anfört får en
sådan konstruktion till följd att miljöfrågorna stärks och får
en central plats i den fysiska planeringen och i
samhällsplaneringen i vid mening. Det anförda är även ägnat att
tillgodose motionerna Jo751 yrkande 8 och Jo792 yrkande 2.
Med anledning av motionerna Jo76 och Jo115 yrkande 2 får
utskottet anföra följande.
Miljöskyddskommittén skall enligt sina direktiv utreda
förhållandet mellan kemikalielagstiftningen och
arbetsmiljölagstiftningen. Substitutionsprincipen måste få ökad
genomslagskraft. Kommittén framhåller i sitt principbetänkande
(SOU 1991:4) att den bör närmare överväga om de som lokalt och
regionalt är verksamma på arbetsmiljöns område, dvs. skyddsombud
och skyddskommittéer samt yrkesinspektionen, skulle kunna ges
uppgifter i ett framtida tillsynssystem.
Regeringen har lämnat ett uppdrag till arbetarskyddsstyrelsen
att i samråd med naturvårdsverket och kemikalieinspektionen
kartlägga förutsättningarna för en ökad samverkan i den
regionala och lokala tillsynen av arbetsmiljön och den yttre
miljön i syfte att förbättra och effektivisera den offentliga
tillsynen. Syftet med förändringsarbetet är främst att
verksamheten på ett effektivare sätt skall kunna uppfylla
ställda mål (prop. 1990/91:150 del 2 s.88).
Utskottet finner det för sin del angeläget att man kan
åstadkomma en samordning mellan det yttre och det inre
miljöarbetet. Enligt utskottets mening bör de fackliga
företrädarna som har nära anknytning till produktionen kunna
bidra till bättre miljöåtgärder. Det finns dock anledning att
avvakta de utredningar om sambandet mellan den yttre och inre
miljön som kommer att göras inom ramen för miljöskyddskommitténs
uppdrag och den nämnda kartläggningen. Det bör vidare nämnas att
regeringen nyligen framlagt en proposition om arbetsmiljö och
rehabilitering (prop. 1990/91:140), som behandlas i
arbetsmarknadsutskottet. Propositionen innehåller bl.a. förslag
om skärpningar av ansvaret för arbetsmiljön och utökade
möjligheter för arbetstagare att påverka den egna
arbetssituationen. Vad utskottet anfört bör vara ägnat att i hög
grad tillgodose syftet med motion Jo76 yrkandena 1--3 och motion
Jo115 yrkande 2. Någon ytterligare riksdagens åtgärd med
anledning av motionerna i denna del påkallas icke.
I anslutning till yrkande 4 i motion Jo76 vill utskottet fästa
uppmärksamheten på att regeringen nyligen lagt fram förslag som
avser bl.a. frågan om de fackliga organisationernas möjligheter
att påverka villkoren för arbete i Sverige och rätten att delta
i internationella solidaritetsaktioner (prop. 1990/91:162). Även
denna proposition behandlas i arbetsmarknadsutskottet.
Jordbruksutskottet, som ej ansvarar för beredningen av dessa
frågor, är inte berett att föreslå en sådan utvidgning av rätten
att vidta fackliga stridsåtgärder som motion Jo76 yrkande 4
innebär.
Utskottet delar i övrigt regeringens bedömning av vilka lagar
som bör inarbetas i en kommande miljöbalk. Utskottet är således
icke berett att tillstyrka förslaget i motion Jo82 om att även
kulturminneslagen bör föras in under miljöbalken. Som framgår av
den fortsatta genomgången biträder utskottet regeringens förslag
att naturvårdslagen (1964:822; NVL) förtydligas genom en
föreskrift att även kulturpräglade delar av naturmiljön omfattas
av lagens tillämpningsområde (3 § NVL). Något behov av att, som
motionärerna yrkar, se över medelstilldelningen i klargörande
syfte kommer knappast att föreligga i fortsättningen. De
myndigheter som på det regionala planet beslutar om olika bidrag
till natur- och kulturvård -- inkl. bidrag till miljövårdande
insatser i jordbruket -- kommer från den 1 juli 1991 att ingå i
de nya länsstyrelserna. Utskottet utgår från att en samordning
kommer att ske inom länsstyrelserna och avstyrker därmed motion
Jo82.
Enligt utskottets mening finns det ingen anledning att på
nuvarande stadium av utredningsarbetet lämna tilläggsdirektiv om
övergripande regler i miljölagstiftningen. Motion Jo733 yrkande
2 avstyrks på den grunden.
Utskottet erinrar om att allmänna förutsättningar för
vattenföretag regleras i 3 kap. vattenlagen (1983:291). Som
framgår av lagrummen i detta kapitel måste en rad
förutsättningar även av icke ekonomisk natur uppfyllas för att
vattenföretag skall beviljas. Bl.a. stadgas i 3 § att ett
vattenföretag inte får komma till stånd om någon skada eller
olägenhet av större betydelse därigenom uppkommer för allmänna
intressen. Lagen har således utformats på ett sätt som
överensstämmer med yrkande 10 i motion Jo111. Frågan om
vattendomstolarnas sammansättning har nyligen behandlats av
utskottet med anledning av ett motionsyrkande om att en person
med ekologisk kompetens borde ingå i dessa (1990/91:JoU28).
Utskottet avstyrker motion Jo111 yrkandena 10 och 11. -- När
det gäller koncessionsnämndens sammansättning finner utskottet
icke anledning att föregripa kommitténs ställningstagande.
Motion Jo796 yrkande2 bör alltså icke föranleda någon särskild
åtgärd från riksdagens sida.
Utskottet ansluter sig till regeringens formulering, att
miljölagstiftningen skall utgå från vad hänsynen till människor
och miljö samt en god hushållning med naturresurer kräver.
Lagarna skall samordnas, skärpas och samlas i en miljöbalk.
Lagstiftningen skall utvecklas till ett fullgott styrmedel för
de problem som vi förutser under 1990-talet och början av nästa
sekel. Därigenom tillgodoses syftet med motionerna Jo739 yrkande
3 och Jo792 yrkande 1.
Syftet med motion Jo710 yrkande 7 synes till väsentlig del
kunna tillgodoses med hänvisning till miljöskyddskommitténs
arbete. Däremot avstyrks motion Jo311 yrkande 6. De
skogspolitiska frågorna utreds av den skogspolitiska kommittén
(dir. 1990:47). Likaså avstyrks motion Jo710 yrkande 5.
Motionärernas förslag att särbehandla 13 § miljöskyddslagen är
knappast ägnat att tillfredsställande lösa de problem som tas
upp i motionen. Utskottet är inte heller berett att förorda
något riksdagsuttalande med anledning av motion Jo117 yrkande 7
om transport av farligt gods.
Motion Jo425 yrkande 10 om miljöprövning av nya fiskemetoder
är värd att beaktas. Under senare år har en effektivisering av
fiskeinsatserna skett med hjälp av modern teknik. Denna
effektivisering kan i vissa fall medföra så starka ingrepp i
havsmiljön att ekosystemet påverkas och fiskens
reproduktionsmöjligheter hotas. I motionen anförs som exempel
bomtrålning. Utskottet erinrar om att fiskeristyrelsen har att
verka för vården av fiskbestånden. Dock finns det skäl att
miljöskyddskommittén undersöker i vad mån radikala fiskemetoder
och fiskets totala miljöpåverkan inom svensk fiskezon kan
omfattas av prövningen av miljöstörande verksamhet. Riksdagen
bör ge regeringen till känna vad utskottet anfört med anledning
av motionen i denna del.
Utskottet finner däremot icke anledning att förorda något
riksdagsuttalande med anledning av motion Jo770 om kriterier för
koncessions beviljande. Det bör ankomma på kommittén att bedöma
i vilken mån denna fråga bör tas upp.
Utsläppsgränser och tillåtlighet
Propositionen
Regeringens ställningstaganden sammanfattas enligt följande.
Utsläppen av föroreningar bör nedbringas till ofarliga nivåer.
Tillåtlighetsreglerna skall skärpas. Miljöskyddskommittén bör
studera om de nuvarande omprövningsreglerna behöver ändras.
I propositionen anförs vidare bl.a. följande.
Kommittén bör i sitt fortsatta arbete ytterligare överväga
frågorna om kvalitetsnormer och presentera närmare förslag till
hur s.k. miljökvalitetsnormer skulle kunna utformas och
lämna förslag till sådana normer eller riktlinjer.
Kommitténs förslag om föreskrifter med generell räckvidd
bör innebära möjligheter både för skärpta regler där det
behövs och samtidigt kunna bidra till ett effektivare
miljöskyddsarbete.
Av tillåtlighetsreglerna måste klart framgå att all
miljöfarlig verksamhet skall bedömas mot människors hälsa och
miljön och vid en sådan prövning skall omsorgen om hälsa och
miljö stå i centrum.
Motionerna
Miljökvalitetsnormer m.m.
I motion Jo105 (m) begärs ett tillkännagivande om införande av
kvalitetsnormer för luft och vatten. Normerna skall utgå från
den nivå naturen tål (yrkande 8). I motion Jo110 (fp) yrkas att
miljökvalitetsnormer utvecklas som styrmedel. Motionärerna
förordar att miljöskyddskommittén i första hand söker lösningar
efter marknadsekonomiska linjer. I motion Jo115 (v) begärs
förslag på miljöskyddslagstiftning baserad på bindande
miljökvalitetsnormer (yrkande 4), och i motionerna Jo116
yrkande4, Jo117 yrkande 1 och Jo120 yrkande 10 (samtliga mp)
yrkas att miljökvalitetsnormer i kombination med
genomförandeplaner skall införas i miljölagstiftningen. I de
fristående motionerna Jo733 (m) yrkande 4, Jo739 (fp) yrkande 7,
Jo775 (mp) yrkande 2 framför resp. partier motsvarande yrkanden.
I centermotionerna Jo113 yrkande 30 och Jo749 yrkande 3 förordas
ett riksdagsuttalande om inriktningen av tillståndsprövningen
för ren produktion, nämligen att man prövar anläggningar utifrån
principen "ren produktion" med slutna kretslopp. Motsvarande
yrkanden framförs i motion Jo792 (c) yrkandena 4 och 5.
Även i motion Jo779 (s) efterlyses en skärpning av
miljöskyddslagstiftningen, och i motion Jo804 (mp) yrkas att
lagbegreppet kvalitetsnormer prövas praktiskt i Laholmsbuktens
avrinningsområde.
Tillåtlighet
Enligt motion Jo86 (m) bör riksdagen begära förslag om skärpta
gränsvärden för dioxin.
I motionerna Jo105 (m) yrkande 18, Jo110 (fp) yrkande 9, Jo733
(m) yrkande 8 och Jo778 (m) föreslås att ett system med
överlåtbara utsläppsrätter på miljöområdet resp. för klorerade
organiska föreningar övervägs.
Enligt motion Jo113 (c) bör villkor införas på
avfallsreduktion i samband med att ett företag får tillstånd
till miljöfarlig verksamhet (yrkande 41).
Enligt motion Jo116 (mp) bör kommittén få tilläggsdirektiv om
att särskilt beakta tillåtlighetsreglernas begriplighet (yrkande
1), att utforma tillåtlighetsreglerna så att kravnivån inte
sänks på grund av miljöskatter och -avgifter (yrkande 2), att
trafikanläggningar görs prövningspliktiga (yrkande 3; samma
yrkande framförs i motion Jo120 (mp) yrkande 1. Vidare bör
riksdagen besluta att stryka sista meningen i 6 §
miljöskyddslagen (ML) (yrkande 4).
Omprövning
Enligt motion Jo118 (mp) bör vid omprövning av tillstånd
enligt ML hårda krav ställas även på icke klorerade stabila
organiska föreningar (yrkande 20), och villkoren för de
havsbaserade fiskodlingarna bör omprövas allra senast 10 år
efter det att varje enskilt tillstånd givits. Vid omprövning av
vattendomar bör enligt motion Jo54 (mp) yrkande 19 alltid prövas
om exploatören kan återskapa sträckor som kan bli möjliga
reproduktionsplatser för vandrande laxfisk. Enligt motion Jo792
(c) yrkande 3 bör tillståndsgivningen ses över.
Utskottets överväganden
Miljökvalitetsnormer m.m.
Utskottet delar i viktiga delar de synpunkter på
miljökvalitetsnormer som framförs i motionerna. Dessa skiljer
sig dock åtskilligt sinsemellan.
Utskottet ansluter sig till miljöskyddskommitténs uppfattning
att kvalitetsnormer måste bygga på ingående kunskaper om dels
vad naturen tål, dels vilka effekter för människors hälsa och
naturen som en viss verksamhet får. För att nå kunskap om vad
som kan accepteras krävs såväl grundläggande forskning som
utredningar med direkt praktisk tillämpbarhet, utförda
exempelvis av de statliga sektorsmyndigheterna.
En tilltalande modell för miljöskyddsarbetet skulle i och för
sig vara att kvalitetsnormer intogs i lagar eller andra
författningar så att de fick rättsligt bindande verkan och sedan
direkt kunde läggas till grund för de tillämpande myndigheternas
beslut. Ett konsekvent användande av lagfästa kvalitetsnormer är
emellertid av olika anledningar svårt att genomföra. Bl.a. beror
detta till viss del på kunskapsbrist i fråga om många ämnens
hälso- och miljöfarlighet.
Även om det enligt kommittén kan vara förenat med praktiska
svårigheter att införa ett system med kvalitetsnormer, beroende
på bl.a. den kunskapsbrist som alltjämt finns i fråga om hur ett
system med miljökvalitetsnormer skulle kunna anpassas till en
individuell prövning och tillståndsgivning, bör ett system med
miljökvalitetsnormer kunna tjäna som komplement till andra
styrsystem. I första hand synes systemet kunna vara användbart
för särskilda områden av landet. Det skulle också kunna ge i
vart fall vägledning vid prövning av enskilda ärenden.
Miljökvalitetsnormer skulle i vissa fall kunna göras rättsligt
bindande, t.ex. i fråga om trafik i storstädernas kärnor när ett
i författningen angivet gränsvärde för luftkvaliteten
överskrids.
Kommittén bör därför, som regeringen förordar, i sitt
fortsatta arbete ytterligare överväga frågorna om
kvalitetsnormer och presentera närmare förslag till hur s.k.
miljökvalitetsnormer skulle kunna utformas och lämna förslag
till sådana normer eller riktlinjer. Det anförda innebär att
syftet med motionerna Jo105 yrkande 8, Jo110 yrkande 5, Jo115
yrkande 4, Jo116 yrkande4, Jo117 yrkande 1, Jo120 yrkande 10,
Jo733 yrkande 4, Jo739 yrkande 7 och Jo775 yrkande 2 delvis
tillgodoses. Något särskilt uttalande från riksdagens sida med
anledning av dessa motioner synes icke påkallat.
Utskottet har ingen annan mening än motionärerna om att man
vid tillståndsprövningen bör eftersträva lösningar som innebär
en ren produktion. Utskottet är dock icke berett att som
förordas i motionerna Jo113 yrkande 30 och Jo749 yrkande 3
utvidga kommitténs direktiv i detta syfte. Det anförda innebär
att även motion Jo792 yrkandena 4 och 5 avstyrks.
Utskottet har erfarit att man inom naturvårdsverket har planer
på att, inom ramen för ett projekt kallat MIST-projektet, inför
nästa åtgärdsprogram göra en förstudie i ett aktuellt område,
exempelvis Laholmsbukten, för prövning av kvalitetsnormer
beträffande exempelvis närsalttillförseln. En sådan förstudie
skulle i viss mån motsvara förslaget i motion Jo804 om praktisk
prövning av lagbegreppet kvalitetsnormer i Laholmsbuktens
avrinningsområde. Motionens syfte får därmed anses delvis
tillgodosett.
Motion Jo779 synes tillgodosedd genom regeringens förslag och
redovisningen av miljöskyddskommitténs arbete.
Tillåtlighet
Utskottet har ingen annan mening än motionären i motion Jo86
om angelägenheten av att dioxinbildningen i
förbränningsprocesserna hålls på ett absolut minimum. Som
framhålls i propositionen anser kommittén att
tillståndsmyndigheterna vid prövningen bör beakta även
storskaliga miljöproblem, t.ex. dioxiner och freoner, ämnen som
många gånger inte ger upphov till några nämnvärda lokala
föroreningsproblem. Uppgiften att fastställa gränsvärden
torde i detta fall åvila naturvårdsverket. I detta sammanhang
kan erinras om att utskottet för ett år sedan konstaterade att
det utökade kommunala ansvaret för avfallshanteringen
tillsammans med nyligen införda möjligheter att föreskriva om
källsortering medför att förbränning av osorterat avfall i allt
väsentligt skall ha upphört vid utgången av år 1992
(1989/90:JoU16 s. 43). Någon ytterligare riksdagens åtgärd med
anledning av motion Jo86 är med hänsyn härtill icke påkallad.
Frågan om tillståndsmyndighetens möjlighet att inom ett visst
geografiskt område kunna fastställa ett övre tak för utsläppen
av ett miljöfarligt ämne, och sedan överlåta åt producenterna
inom området, det må vara industri eller kommunala reningsverk,
att sinsemellan fördela utsläppen upp till takets nivå, har
under en följd av år varit föremål för diskussion. I Sverige har
principen tillämpats av tillståndsmyndigheterna i fråga om
enskilda företag. Det har då varit fråga om verksamheter belägna
inom ett relativt begränsat område och med många
utsläppspunkter. Tillståndsmyndigheten har därvid nöjt sig med
att fastlägga en total utsläppsgräns för företaget.
Miljöministern anför i direktiven till kommittén att en
möjlighet är att för ett visst område komplettera gällande
tillståndsbeslut med riktvärden för miljökvalitet som kopplas
till den totala utsläppsmängden för vissa förekommande ämnen och
för alla miljöfarliga verksamheter inom området. Det bör utredas
om det skall finnas möjlighet att införa sådana högsta värden
vid sidan av sådana som meddelats med stöd av 5 kap. 7 § första
stycket 11 plan- och bygglagen (dir. 1989:32).
Kommittén anför i sitt betänkande att det kan finnas anledning
att i det fortsatta arbetet ha även dessa frågor i åtanke. Bl.a.
bör de förslag om miljömål och kvalitetsmål övervägas som
Miljödelegationen västra Skåne lagt fram i sitt betänkande (SOU
1990:93) Miljön i västra Skåne.
Utskottet vill än en gång understryka vikten av ökade
kunskaper när det gäller gränsen för vad naturen tål av utsläpp
av olika miljöfarliga ämnen. Som naturvårdsverket i olika
sammanhang framhåller i sina bakgrundsrapporter finns det stora
brister i våra kunskaper om storleken av diffusa utsläpp,
nedfall av långväga gränsöverskridande ämnen liksom om den
naturliga bakgrundsförekomsten av olika miljöstörande ämnen. Det
finns alltså anledning att iaktta stor försiktighet vid
bestämmande av högsta tillåtna utsläppsmängd inom en geografiskt
avgränsad region. Enligt utskottets mening är det dock angeläget
att det utröns i vilka sammanhang en regional lösning på
utsläppsproblem från olika källor skall kunna finnas. Som
framgår av det anförda har kommittén sin uppmärksamhet riktad
mot hithörande frågor. Frågan är nära kopplad till problematiken
med miljökvalitetsnormer. Utskottet har det sammanhanget nämnt
de planer naturvårdsverket har att göra en förstudie i ett
aktuellt område, t.ex. Laholmsbukten. Någon särskild riksdagens
åtgärd med anledning av motionerna Jo105 yrkande 18, Jo110
yrkande 9, Jo733 yrkande 8 och Jo778 bör alltså icke
aktualiseras.
Utskottet biträder vad som anförs i propositionen om att
avfallsfrågorna bör uppmärksammas vid tillståndsgivningen i en
vidare bemärkelse än vad som sker i dag. Därmed får syftet med
motion Jo113 yrkande 41 anses tillgodosett.
De förslag om tilläggsdirektiv som läggs fram i motionerna
Jo111 yrkandena 1 och 2 och Jo120 yrkande 1 har den karaktär
att deras angelägenhetsgrad bäst bedöms av kommittén. Utskottet
är med hänsyn till kommitténs uppdrag icke berett att biträda
förslaget om prövning enligt ML av stora trafikplatser som
prövas i särskild ordning och avstyrker således motionerna Jo111
yrkandena 3 och 4 samt Jo120 yrkande 1.
Omprövning
Omprövningsreglerna måste som all tillståndsprövning utformas
med den utgångspunkten att industriutsläppen skall nedbringas
till ofarliga nivåer. Hittills har omprövning av villkoren
enligt miljöskyddslagen skett i förhållandevis begränsad
utsträckning. Utskottet delar regeringens mening att kommittén
bör närmare studera om de nuvarande omprövningsreglerna behöver
ändras. Ett särskilt uttalande från riksdagens sida med
anledning av motionerna Jo118 yrkandena 20 och 24, Jo54 yrkande
19 och Jo792 yrkande 3 ter sig med hänsyn härtill opåkallat.
Miljövårdens organisation m.m.
Propositionen
Regeringens ställningstaganden sammanfattas enligt följande:
Miljöskyddskommittén bör ytterligare överväga frågan om en
förstärkning av allmänhetens inflytande över prövningen av
miljöskyddsfrågorna.
Motionerna
Miljörevisorer m.m.
I motionerna 97 (v) yrkande 1 begärs förslag om inrättande av
auktoriserade externa miljörevisorer. Förslag om miljörevisorer
framförs även i folkpartimotionerna Jo110 yrkande 7 (delvis) och
Jo739 yrkande 14 (miljörevisorer utsedda av aktieägarna), i
centermotionen Jo113 yrkande 32 och i den socialdemokratiska
motionen Jo735 yrkande 1. Enligt centermotionerna Jo113 yrkande
28 och Jo792 yrkande 9 bör en särskild miljöansvarig utses på
företagen, och i motion Jo735 (s) föreslås tillkännagivande om
företagens miljörapportering (yrkande 2).
Talerätten
Förslag om utvidgning av talerätten enligt miljöskyddslagen
väcks i motionerna Jo111 (mp) yrkande 6, Jo115 (v) yrkande 6,
Jo733 (m) yrkande 5, Jo739 (fp) yrkande 4, Jo792 (c) yrkande 11,
Jo796 (s) yrkande 1 och Jo816 (mp) yrkande 5. Yrkandena avser
främst ideella miljöorganisationer, i något fall allmänheten och
berörda yrkesgrupper. I motion Jo54 (mp) yrkande 14 förordas att
talerätten utvidgas för enskilda och organisationer i mål som
berör fiskevårdsintressen.
Miljöombudsman
I följande motioner framförs yrkanden om inrättande av ett
miljöombudsmannaämbete, nämligen i motionerna Jo111 (mp) yrkande
7, Jo113 (c) yrkande 29, Jo739 (fp) yrkande 5, Jo792 (c) yrkande
10 och Jo816 (mp) yrkande 4.
Den regionala och kommunala miljöorganisationen
Enligt motion Jo105 (m) bör varje kommun ha rätt att utveckla
den organisation som är bäst avpassad till de lokala behoven
(yrkande 14). I motion Jo110 (fp) förordas ett riksdagsuttalande
om länsstyrelsernas samarbete med kommunerna. Motionärerna
betonar angelägenheten av att kommunernas miljöskydd och
miljötillsyn kan bedrivas med stor integritet gentemot
konkurrerande intressen och verksamheter (yrkande 7 delvis).
Enligt motion Jo111 (mp) yrkande 5 bör kommittén få direktiv att
lägga förslag som kan ge den regionala och lokala
tillsynsorganisationen en självständigare roll. I motionerna
Jo113 (c) yrkande 31 och Jo115 (v) yrkande 8 betonas behovet av
att bibehålla och förstärka de obligatoriska miljö- och
hälsoskyddsnämnderna i kommunerna. I motionerna Jo117 yrkande 3
och Jo775 yrkande 3 (båda mp) förordas att kommunerna skall få
utfärda föreskrifter för miljöskyddsområden, och i motion Jo710
(mp) yrkande 8 diskuteras ansvarsfördelningen mellan
länsstyrelse och kommun för tillsynen enligt kemikalielagen.
Enligt motion Jo105 (m) yrkande 11 bör riksdagen uttala sig
till förmån för de aktörsbaserade miljövårdsorganens roll.
Organisationer av den typ vattenvårdsförbund och
luftvårdsförbund representerar bör få en stärkt ställning
(yrkande 11). Vidare bör riksdagen enligt motionärerna begära en
samlad översyn av den framtida myndighetsorganisationen på
miljöområdet. Exempelvis kan det finnas anledning överväga en
sammanslagning av kemikalieinspektionen och naturvårdsverket
(yrkande 12), och en utredning bör tillsättas för att klarlägga
de ekonomiska konsekvenserna av att låta tillsynsverksamheten
bekostas av budgetmedel (yrkande 15).
I motion Jo117 (mp) yrkas att transport av farligt gods skall
betraktas som miljöfarlig verksamhet och därmed prövas enligt
miljöskyddslagen. Enligt motion Jo787 (s) finns det behov av
större resurser och bättre samordning i miljötillsynsarbetet.
Utskottets överväganden
Miljörevisorer
Utskottet erinrar om att det primära ansvaret för att
verksamheter som bedrivs inom ramen för
miljöskyddslagstiftningens regler vilar på företag och andra
huvudmän för verksamheterna. Egenkontrollen är basen för
myndigheternas tillsyn och kontroll. Den som har tillstånd
enligt ML är sedan den 1 juli 1989 skyldig att årligen avge en
miljörapport till tillsynsmyndigheten. I rapporten skall
redovisas bl.a. vilka miljöskyddsåtgärder som har vidtagits och
resultaten av dessa. Allt fler företag har frivilligt inlett en
verksamhet med intern miljörevision som ett viktigt led i
egenkontrollen och som grund för miljörapporterna. Från
industrins sida pågår en försöksverksamhet med interna
miljörevisorer i åtskilliga företag. Länsstyrelserna har under
de senaste åren fått väsentligt stärkta resurser för
tillsynsarbetet. Enligt vad utskottet inhämtat är det ännu för
tidigt att bedöma effekten av den skärpta egenkontrollen och
tillsynsverksamheten. Utskottet är därför icke berett att i
förevarande sammanhang förorda något riksdagsuttalande i den
riktning som anges i motionerna Jo97 yrkande 1, Jo110 yrkande 7
(delvis), Jo739 yrkande 14, Jo113 yrkandena 28 och 32, Jo735
yrkande 1 och Jo792 yrkande 9. Motion Jo735 yrkande 2 är
tillgodosedd i gällande lagstiftning.
Talerätten
Utskottet biträder regeringens förslag att kommittén med tanke
på miljöfrågornas stora betydelse även fortsättningsvis bör
överväga frågan om allmänhetens inflytande över prövningen av
miljöskyddsärenden kan vidgas och formerna för detta. Det
anförda innebär att syftet med följande motioner i hög grad
tillgodoses, nämligen motionerna Jo54 yrkande 14, Jo111 yrkande
6, Jo115 yrkande 6, Jo733 yrkande 5, Jo739 yrkande 4, Jo792
yrkande 11, Jo796 yrkande 1 och Jo816 yrkande 5.
Miljöombudsman
Regeringen erinrar i propositionen om att den särskilde
utredaren om naturvårdsverkets uppgifter och organisation skall
överväga om den centrala tillsynsverksamheten enligt
miljöskyddslagen bör samlas hos ett särskilt organ med möjlighet
att koncentrera sig på denna uppgift och andra uppgifter som
skulle framstå som naturliga för en eventuell miljöombudsman.
Den särskilde utredaren har numera slutfört sitt uppdrag. I
betänkandet (SOU 1991:32) Naturvårdsverkets uppgifter och
organisation avvisas tanken på bildandet av en separat
kontrollerande tillsynsmyndighet. Enligt utredningen bör
naturvårdsverket ha det centrala tillsynsansvaret enligt
ML. För att stärka tillsynsarbetet bör ett tillsynsråd bildas
enligt utredningen som i sammanhanget anför följande.
Genom de lagändringar, den omorganisation och de
resursförstärkningar som genomfördes år 1989 har
förutsättningarna för en effektiv tillsyn förbättrats
väsentligt. Effekterna av förändringarna har dock ännu inte
hunnit slå igenom fullt ut. Genomförandet av ett utvecklings-
och förändringsarbete med resursförstärkningar och
kompetensuppbyggnad pågår fortfarande.
Både den tidigare resursbristen och den stora mängden
inkommande ärenden har gjort det svårt för myndigheterna att
prioritera en aktiv och offensiv tillsyn. För att tillsynen
skall få den omfattning och prioritet som är nödvändig måste
resurser för denna verksamhet fredas. Detta kan åstadkommas
genom att skilja tillsynen från det övriga miljöskyddsarbetet
till en helt fristående organisation.
Tillsynen enligt ML innehåller såväl mer kontrollerande,
formella, som mer teknikutvecklande, pådrivande och uppföljande
funktioner av stor betydelse för att begränsa utsläppen. Från
strikt juridisk synpunkt kan det finnas fördelar att skilja på
dessa funktioner genom att fördela ansvaret på olika instanser.
En sådan uppdelning skulle också innebära att den mera formellt
granskande tillsynen skiljs helt från myndigheternas arbete med
prövning, policies för åtgärder etc.
Enligt vår mening skulle bildandet av en separat mera
kontrollerande tillsynsmyndighet innebära väsentliga nackdelar.
Kompetenser i miljöskyddsfrågor på myndighetssidan skulle behöva
dubbleras. Svårigheterna att tillgodogöra sig erfarenheter från
tillsynen i övrigt miljöskyddsarbete skulle öka.
Vi anser att naturvårdsverket bör ha det centrala
tillsynsansvaret enligt ML. Tillsynen bör utgöra en särskild
organisatorisk enhet. Resurser för tillsyn bör kunna fredas
genom att särskilda resurser för tillsynsarbetet avdelas av
verket i internbudgeten.
För att stärka tillsynsarbetet, öka samordningen mellan olika
tillsynsmyndigheter och utveckla arbetet med prioriteringar och
inriktning föreslår vi att ett tillsynsråd bildas. I
tillsynsrådet bör -- förutom representanter för naturvårdsverket
-- ingå företrädare för kemikalieinspektionen, länsstyrelserna
och miljö- och hälsoskyddsnämnderna. Även näringslivet bör ha
representation i tillsynsrådet (SOU 1991:32 s. 70 f.).
Regeringen har i kompletteringspropositionen (prop.
1990/91:150) redovisat utredningens förslag i vissa delar.
Enligt denna proposition avser regeringen att ta ställning till
flertalet organisatoriska förslag i utredningen, bl.a. det här
aktuella, före den 1 juli 1991 då nuvarande organisationsplan
löper ut.
Utskottet konstaterar att frågan om förvaltningens
organisation i första hand faller under regeringens
ansvarsområde. Med hänvisning härtill och till vad som anförts i
den refererade utredningen avstyrker utskottet motionerna Jo111
yrkande 7, Jo113 yrkande 29, Jo739 yrkande 5, Jo792 yrkande 10
och Jo816 yrkande4.
Den regionala och kommunala miljöorganisationen
Kommunernas roll i miljöarbetet har aktiverats sedan miljö-
och hälsoskyddsnämnderna den 1 juli 1989 övertog
tillsynsansvaret för alla verksamheter som inte är
tillståndspliktiga enligt miljöskyddslagen. Kommunernas
kompetens och ansvar i hälso- och miljöskyddsarbetet har som
regeringen betonar gett ökade förutsättningar för en kommunal
miljövårdsplanering. På avfallsområdet har det kommunala
ansvaret ökat genom riksdagens beslut 1990. Det kommunala
tillsynsarbetet befinner sig dock i många kommuner fortfarande i
ett uppbyggnadsskede.
Miljöskyddskommittén konstaterar i sitt principbetänkande att
ambitionsnivån höjts i de kommuner där miljö- och
hälsoskyddsnämnderna övertagit tillsynen. Kommittén skisserar en
modell för samordning där tillsynen över den samordnade
lagstiftningen får utövas av miljö- och hälsoskyddsnämnderna
lokalt och av länsstyrelserna regionalt. Det är viktigt, inte
minst på kemikalieområdet, att det dras en klar gräns mellan
länsstyrelsernas och miljö- och hälsoskyddsnämndernas
tillsynsuppgifter, anför kommittén.
Regeringen har i propositionen (prop. 1990/91:117) om en ny
kommunallag föreslagit att det i den nya kommunallagen bara
skall krävas att det i varje kommun och landsting skall finnas
en styrelse med vissa övergripande uppgifter. På de
specialreglerade områdena ges kommunerna ökad frihet att
bestämma vilka nämnder som skall finnas för att fullgöra
uppgifterna och att bestämma deras verksamhetsområden. I
lagförslaget ingår en bestämmelse som förhindrar att en kommunal
nämnd utövar viss tillsyn över sådan verksamhet som nämnden
själv bedriver. En särskild utredare skall tillkallas med
uppgift att se över hur kommunernas miljöarbete kan förstärkas.
Propositionen behandlas för närvarande i konstitutionsutskottet.
Miljöministern har i en frågedebatt i riksdagens kammare
understrukit att den nämnd som utövar tillsyn över miljöfarlig
verksamhet inte kan ha ansvar för reningsverk,
sopförbränningsanläggningar eller andra verksamheter som kräver
tillsyn. Dessutom har regeringen i propositionen starkt betonat
att en ökad organisatorisk frihet för kommunerna inte innebär
att nationella mål eller statliga regler som avser att garantera
allmänna intressen av rikspolitisk natur får överges. De
tillsynsuppgifter på miljöområdet som kommunerna har, måste --
oavsett hur kommunen väljer att organisera sitt arbete -- bli
utförda i enlighet med gällande författningar. Regeringen anser
det också viktigt att miljöhänsyn kommer in så tidigt som
möjligt i all kommunal planering, anförde miljöministern.
Utskottet får för egen del anföra följande.
Utskottet ser uppenbara fördelar i att det offentliga
tillsynsarbetet ligger så nära de miljöfarliga verksamheterna
som möjligt. Samtidigt får kraven på hög kompetens, ofta på
specialistnivå, inom tillsynsmyndigheten icke eftersättas. Den
samordning mellan de regionala och kommunala miljövårdande
organen som skisseras i kommitténs betänkande bör således
fullföljas. Därmed tillgodoses i allt väsentligt syftet med
motionerna Jo110 yrkande 7 i denna del, Jo710 yrkande 8 och
Jo787.
Utskottet betonar vikten av att miljöarbetet i kommunerna kan
bedrivas på ett självständigt och effektivt sätt. Utskottet
anser sig dock inte böra föregripa riksdagsbehandlingen av
regeringens förslag till ny kommunallag och avstyrker därför
motionerna Jo111 yrkande 5, Jo113 yrkande 31 och Jo115 yrkande
8. Det ovan anförda innebär vidare att syftet med motionerna
Jo105 yrkande 14 och Jo110 yrkande 7 i denna del tillgodoses.
Utskottet avstyrker förslagen i motionerna Jo117 yrkande 3 och
Jo775 yrkande 3 att kommunerna skall få utfärda föreskrifter för
miljöskyddsområden. Däremot finns det anledning för kommittén
att överväga kommunernas möjligheter att meddela föreskrifter
till skydd för hälsa och miljön, t.ex. i fråga om
gödselhantering, halmbränning m.m.
Som framhålls i motion Jo105 (m) yrkande 11 bör de
aktörsbaserade miljövårdsorganen kunna spela en aktiv roll i
miljöarbetet. Något särskilt riksdagsuttalande i den frågan
bedöms icke påkallat. Utskottet avstyrker vidare yrkande 12 i
motionen. Naturvårdsverkets organisation har nyligen utretts.
Utskottet är heller icke berett att förorda någon åtgärd med
anledning av yrkande 15 i motionen.
Sanktionssystemet
Propositionen
Regeringens ställningstaganden sammanfattas i propositionen
enligt följande.
Möjligheten att använda ekonomiska sanktioner mot enskilda
och andra som inte följer föreskrifter och villkor för
verksamheten skall utvidgas.
Regeringen anför vidare följande.
De straffrättsliga reglerna i miljöskyddslagen har ändrats och
utvidgats vid flera tillfällen sedan miljöskyddslagen
tillkommit, senast i samband med 1988 års miljöpolitiska beslut.
Det bör dock stå kommittén fritt att utforma förslag till
miljöbalkens straffrättsliga regler på det sätt som kommittén
finner lämpligt.
Även om den nuvarande miljöskyddsavgiftens effektivitet ...
kan ifrågasättas vill regeringen dock understryka att ekonomiska
sanktioner har en given plats vid sidan av gängse
straffrättsliga sanktioner i en miljöbalk. Det bör ankomma på
kommittén att lämna förslag till hur föreskrifter om ekonomiska
sanktionsformer skall utformas så att ett system med avgifter i
framtiden kan fungera som en verksam del av sanktionssystemet.
Motionerna
I motion Jo105 (m) yrkande 9 begärs förslag om att
sanktionsavgifter bör utdömas vid alla överträdelser av
koncessionsvillkoren, oavsett om överträdelsen medfört ekonomisk
nytta eller ej. Enligt motion Jo113 (c) yrkande 27 bör riksdagen
göra ett uttalande om behovet av en särskild statsåklagare i
miljömål. I motion K17 (mp) yrkande 1 begärs förslag om
förtydligande text i miljöskyddslagens 45 §, så att de
tolkningsproblem som JO har påpekat i sin ämbetsberättelse
undanröjs. Enligt motionerna Jo792 (c) yrkande 7 och Jo816 (mp)
yrkande 1 bör riksdagen uttala sig för skärpta påföljder vid
brott mot miljöskyddslagen. I sistnämnda motion framförs vidare
yrkanden om sanktionsavgift vid utsläpp som överskrider tillåtna
gränsvärden (yrkande 3), om kriminalisering av bristande
följsamhet mot förelägganden enligt 40 § ML (yrkande 6) samt att
det bör bli möjligt att både utdöma vite och väcka åtal för
samma miljöbrott (yrkande 7).
Utskottets överväganden
Som framgår av redovisningen av propositionen har
miljöskyddsavgift utdömts endast i ett fåtal fall. Så har varit
fallet trots att reglerna för denna sanktionsavgift skärpts vid
ett par tillfällen. Utskottet delar regeringens mening att
kommittén bör föreslå en sådan utformning av reglerna om
ekonomiska sanktioner att ett system med avgifter i framtiden
kan fungera som en verksam del av sanktionssystemet. Utskottet
finner även att förslaget i motion Jo105 yrkande 9, att
miljöskyddsavgift bör kunna utdömas oavsett om en överträdelse
av koncessionsvillkoren medfört ekonomisk vinning eller ej, bör
övervägas närmare. Regeringen bör undersöka möjligheten att
särbehandla denna fråga och framlägga förslag med viss förtur.
Riksdagen bör med anledning av motionen i denna del ge
regeringen till känna vad utskottet anfört. Därmed tillgodoses i
väsentlig del även motionerna Jo792 yrkande 7 och Jo816
yrkandena 1 och 3.
Utskottet biträder i övrigt regeringens förslag att det bör
stå kommittén fritt att utforma förslag till miljöbalkens
straffrättsliga regler på sätt som kommittén finner lämpligt.
Motionerna Jo113 yrkande 27, K17 yrkande 1 och Jo816 yrkandena 6
och 7 ingår på ett naturligt sätt i kommitténs verksamhet och
bör icke föranleda någon ytterligare riksdagens åtgärd.
Miljölagstiftningen och Sveriges internationella åtaganden
Propositionen
Regeringens ställningstagande: Förhållandet mellan Sveriges
internationella åtaganden, EGs rättssystem inbegripet, och den
svenska miljölagstiftningen övervägs särskilt.
Av propositionen framgår vidare bl.a. följande.
Sverige har med avseende på den internationella rätten en
dualistisk rättsordning. För att ett med främmande makt ingånget
avtals regler skall bli tillämpliga på nationell nivå krävs en
nationell rättsakt varigenom reglerna införlivas med den interna
rättsordningen. Detta kan ske antingen genom transformation
eller genom inkorporering. Vid transformation omarbetas i
Sverige de delar av den internationella överenskommelsen som
behöver införlivas med svensk rätt till svensk författningstext.
Inkorporering innebär att det i en lag eller annan författning
föreskrivs att överenskommelsens bestämmelser gäller i Sverige
och följaktligen skall tillämpas av enskilda och myndigheter.
Regeringen är av den uppfattningen att den svenska
miljölagstiftningen är tillfredsställande utformad med hänsyn
till landets internationella åtaganden. Den svenska
lagstiftningen har vid behov anpassats så att
konventionsåtaganden har omsatts i lagstiftningen.
I propositionen redovisas ett fall som har uppmärksammats
särskilt av bl.a. konstitutionsutskottet och som gäller
våtmarkskonventionen (SÖ 1975:76) i samband med fråga om
småbåtshamn och anläggning av väg i Vellinge kommun. Vid sin
bedömning uttalade konstitutionsutskottet att det är en
grundläggande regel att regeringen och myndigheterna skall känna
till förekomsten av och innehållet i de regler de har att
tillämpa. Frågan om intrång i det med konventionen avsedda
våtmarksområdet borde enligt KU ha uppmärksammats under ärendets
behandling (1989/90:KU30). I propositionen framhålls att flera
våtmarksområden på den svenska listan inte är föremål för några
särskilda förordnanden enligt naturvårdslagen. Detta förklaras
främst bero på resursbrist. Någon kritik mot lagstiftningen som
sådan finns det alltså inte skäl att framföra. Däremot är det
anförda ett exempel på den otydlighet som kan bli en följd av
att Sverige folkrättsligt tillämpar transformationsprincipen.
Det är inte möjligt att omedelbart i svensk lagstiftning
identifiera de bestämmelser som innebär att
våtmarkskonventionens åtaganden uppfylls.
Förhållandet mellan den svenska miljölagstiftningen och
internationella åtaganden bör kartläggas. En genomgång
aktualiseras enligt propositionen också genom den
lagharmonisering som blir en följd av ett närmande till EG.
Med hänsyn till den arbetsbelastning i övrigt som ligger på
kommittén kan det enligt propositionen vara lämpligt att befria
den från uppdraget att kartlägga Sveriges internationella
åtaganden i förhållande till vår miljölagstiftning. Detta arbete
bör i stället utföras inom regeringskansliet och samordnas med
de lagstiftningsfrågor som blir en konsekvens av harmoniseringen
med EGs regler.
Motionerna
Frågan om inlemmande i svensk rätt av internationella
överenskommelser på miljöområdet tas upp i motionerna Jo110 (fp)
yrkande 6, Jo729 (c), Jo792 (c) yrkande 8 och Jo819 (c) yrkande
1. Enligt förstnämnda motion riktas ingen invändning mot att
frågan skall göras till föremål för en inventering i
regeringskansliet. Men motionärerna är inte övertygade att
regeringen förstått vad kritiken mot den svenska lagstiftningen
gått ut på. Den kommande utredningen bör därför få andra
utgångspunkter. I de nämnda fristående motionerna som är
framlagda före propositionen framhålls vikten av att Sverige
lever upp till sina internationella åtaganden, och en utredning
efterlyses. I motion Jo122 (mp) yrkas ett riksdagsbeslut om
stopp på vägbygget över våtmarksområdet i Foteviken.
Enligt motion Jo812 (mp) bör riksdagen uttala sig för
införandet av ett effektivt och fungerande internationellt
kontrollsystem för kvalitetsnormerna. Mätningarna skall vara
offentliga och öppet redovisade så att det klart framgår vilka
stater som följer sina villkor (yrkande 1). Vidare bör
bestämmelser om analysmetod och kvalitetskrav på mätningar
införas för att inte onödiga tvister skall uppstå vid
tillämpningen (yrkande 2).
Utskottets överväganden
Enligt artikel 4 i våtmarkskonventionen skall parterna främja
bevarandet av våtmarker och våtmarksfåglar genom att tillskapa
naturreservat inom våtmarksområden -- vare sig dessa är
uppförda på listan eller ej -- samt genom att ordna med lämplig
tillsyn. Om fördragsslutande part till följd av trängande
nationella intressen utesluter ett våtmarksområde från
listan eller minskar det, skall parten enligt artikeln så långt
det är möjligt kompensera varje förlust av våtmarksresurser.
På den svenska listan över våtmarker av internationell
betydelse -- s.k. CW-områden -- är Falsterbo--Fotevikenområdet
antecknat som nummer 1. Det i propositionen omnämnda fallet
innebär ett intrång i detta våtmarksområde. Intrånget har enligt
propositionen kunnat göras på grund av ett glapp mellan behovet
att bilda ytterligare naturreservat inom våtmarksområdena och
gällande förordnanden om sådana. Glappet förklaras främst av en
resursbrist.
Utskottet har ingen annan mening än motionärerna om det
önskvärda i att frågan om inlemmande i det svenska rättssystemet
av internationella överenskommelser på miljöområdet bör utredas.
Som framgår av propositionen anser även regeringen att
problematiken bör kartläggas. Kommittén bör befrias från denna
uppgift, och arbetet kan i stället utföras inom
regeringskansliet och samordnas med de lagstiftningsfrågor som
blir en konsekvens av harmoniseringen med EGs regler. Däremot
bör kommittén givetvis, i enlighet med direktiven, beakta de
internationella aspekterna på de förslag den själv lägger fram
till ändringar i den svenska lagstiftningen. Med det anförda får
motionerna Jo110 yrkande 6, Jo729, Jo792 yrkande 8 och Jo819
yrkande 1 anses tillgodosedda.
Utskottet har inhämtat att den skada som drabbat
våtmarksområdet i första hand gäller själva strandområdet som
utgör en helt unik geologisk formation. Något annat område med
samma karaktär, vilket skulle kunna tjäna som ersättningsobjekt
enligt konventionen, kan enligt naturvårdsverket icke utpekas i
Sverige. Utskottet anser av konstitutionella skäl inte att
riksdagen bör göra något uttalande om det enskilda
förvaltningsärende som ligger till grund för
konstitutionsutskottets citerade yttrande och som åberopas i
propositionen. Med det anförda avstyrks motion Jo122 om
vägbygget över Foteviken.
Utskottet avstyrker även motion Jo812. Frågan om införande av
ett internationellt kontrollsystem är av den komplexitet och
långsiktighet att den knappast utan närmare utredning lämpar sig
för ett riksdagsuttalande.
Samhällsbyggande för en god miljö
Vattenresursernas nyttjande och skydd
Propositionen
Regeringens ställningstaganden i propositionen sammanfattas
enligt följande.
En ansvarsfull hushållning med naturresurserna är ett villkor
för en god ekonomisk utveckling. Natur- och kulturmiljön skall
värnas genom förebyggande åtgärder och genom att skadade miljöer
återställs.
De nationella miljömålen skall tillgodoses och konkretiseras i
de statliga myndigheternas beslut liksom i den kommunala
planeringen. Den fysiska planeringen skall användas som ett
viktigt instrument i det förebyggande miljöarbetet.
Det är en uppgift för länsstyrelserna att konkretisera de
nationella miljömålen som underlag för planerings- och
miljövårdsarbete i län och kommuner. Det ankommer på främst
naturvårdsverket och boverket att ge råd och vägledning för
kommunernas och länsstyrelsernas arbete för att förverkliga
miljömålen.
För att stödja tillämpningen av naturresurslagen ankommer det
på boverket att samordna utarbetandet av ett utbildningsprogram
riktat till länsstyrelser och kommuner. I programmet bör
erfarenheter från myndigheternas och företagens arbete med
miljökonsekvensbeskrivningar tillvaratas. Vattenresursernas
nyttjande och skydd skall övervägas i samarbete mellan kommuner
och länsstyrelser. De miljömål som föreslås i naturvårdsverkets
rapport Hav 90 och de riktlinjer för god vattenkvalitet som
föreslås i rapporten Sötvatten 90 skall beaktas.
Myndigheternas arbete för långsiktigt skydd av grundvattnet
bör samordnas. Naturvårdsverket och Sveriges geologiska
undersökning bör gemensamt överväga formerna för en sådan
samordning. En särskild utredare tillkallas för att utreda hur
rätten till rent grundvatten kan säkras bl.a. genom reglering i
vissa fall av vattenuttaget ur enskilda brunnar.
Det ankommer på myndigheterna inom respektive sektorer att
bevaka att åtgärder sätts in mot bullerproblemen samt att arbeta
vidare för att förebygga och begränsa bullerstörningar.
Naturvårdsverket får i uppdrag att lämna förslag till åtgärder
mot buller i fjällområden och skärgårdar.
De riktlinjer om skyddsavstånd vid miljöstörande verksamhet
som anges i rapporten Plats för arbete bör normalt följas vid
planläggning enligt plan- och bygglagen och vid prövning enligt
miljöskyddslagen.
Berörda myndigheter bör ge hög prioritet åt arbetet med
beredskap mot kemikalieolyckor och för säkerhet vid transporter
av farligt gods.
De särskilda miljödelegationerna för Göteborg, Dalälven,
västra Skåne och Sundsvall-Timrå har lagt grunden för
handlingsprogram på miljöområdet i berörda regioner. Det
ankommer på länsstyrelserna att följa upp åtgärdsförslagen bl.a.
inom ramen för de regionala miljöanalyserna.
Ett effektivt ADB-stöd är ett värdefullt hjälpmedel i arbetet
med miljövård, naturresurshushållning och fysisk planering. En
nära samverkan mellan myndigheterna är angelägen såväl i
utvecklingen av geografiska informationssystem som i hanteringen
av lägesbestämda data för planering och miljövård.
Vattenresursernas nyttjande och skydd skall övervägas i
samarbete mellan kommuner och länsstyrelser. De miljömål som
föreslås i naturvårdsverkets rapport Hav 90 och de riktlinjer
för god vattenkvalitet som föreslås i rapporten Sötvatten 90
skall beaktas.
Motionerna
Havsföroreningar
Enligt motion Jo113 (c) yrkande 13 bör naturvårdsverket lägga
förslag om åtgärder för att minska utsläppen av tungmetaller och
kväve i hav och vattendrag. Metallhalterna bör enligt motionen
begränsas till en nivå som motsvarar de naturliga variationerna.
I motion Jo118 (mp) begärs förslag till hur miljösituationen i
havet kan förbättras med hjälp av genomförandeplaner baserade på
flodernas avrinningsområden (yrkande 6). Naturvårdsverket bör få
i uppdrag att kartlägga och utarbeta ett åtgärdsprogram mot de
landbaserade oljeutsläppen (yrkande 22).
I motion Jo781 (s) förordas ett riksdagsuttalande om behovet
av ett åtgärdsprogram för en bättre havsmiljö. Framför allt
krävs enligt motionen en kraftig utökning av antalet
mätstationer längs det starkt förorenade Öresund. I motion Jo721
yrkande 4 begärs ett uttalande om naturvårdsverkets aktionsplan
mot havsföroreningar (avser 1987 års plan), och enligt motion
1989/90:U232 (m) yrkande 3 bör ett gemensamt svenskt-danskt
organ bildas, där forskare och politiker söker lösa den
miljösituation som blivit ett allt större miljöproblem i
Kattegatt, Öresund och Östersjön.
I motionerna Jo707 (c) och Jo785 (fp) uppmärksammas de
miljöhot som kvarvarande vrak och dumpade kemiska stridsmedel
från andra världskriget kan utgöra i Västerhavet. Enligt
förstnämnda motion bör svenska initiativ tas för att avvärja
hoten, och i den sistnämnda begärs förslag om hur en sanering av
laster skall gå till.
Kustkommunernas strandstädningsproblem tas upp i motion Jo708
(c) samt i folkpartimotionerna Jo764 yrkande 4, Jo777 och Jo786.
Motionärerna påtalar att skräp från hela Nordsjön samlas på
västkusten genom strömmar och stormar. Kommunerna borde få
statsbidrag för att hålla stränderna rena.
De stora sjöarna, m.m.
I motion Jo73 (s) betonas behovet av forskning och fortsatta
undersökningar av miljöpåverkan på Vätterns ekosystem. Detta
måste ske inom ramen för den forskning m.m. som ligger under
naturvårdsverkets övergripande ansvar. Motionärerna förutsätter
att detta i första hand sker i samarbete med Vätternförbundet,
men att även Ekoregion Vätterbygden kan bli en intressant
samarbetspartner. Motsvarande yrkanden framförs i motionerna
Jo794 (c) och Jo798 (fp).
Forskningsinsatser i Vänern efterlyses i motion Jo101 (v).
Enligt motionen bör särskilda medel anslås för att garantera
laxfondsprojektet och för att initiera forskning i
samverkansform kring olika för västkusten, Vänern, Klarälven
och de norska vattenföringsområdena viktiga
ekologiskt-näringspolitiska villkor (yrkande 1). Enligt yrkande
2 bör riksdagen ställa 7 milj.kr. till regeringens disposition
för ändamålet. Även i motion Jo762 (fp) berörs Vänerns
vattensystem, kallat västervattnen i motionen. Yrkandena
omfattar Vänersjöfartens betydelse (yrkande 1), västervattnens
betydelse som dricksvattentäkt (yrkande 2,) allvaret och
omfattningen av utsläpp och olyckor (yrkande 5), förslag om ett
program (yrkande 6), behovet av lagstiftnings- och
administrativa åtgärder (yrkande 7) samt behovet av samordning
(yrkande 8).
Frågan om Göta älvs betydelse som dricksvattentäkt tas även
upp i motion Jo124 (mp) yrkande 2. Naturvårdsverket bör enligt
motionen utarbeta belastnings- och åtgärdsmål som
miljökvalitetsnorm. Enligt yrkande 1 i samma motion bör verket
redovisa en förteckning över sjöar av riksintresse för
dricksvattenförsörjningen.
I motion Jo714 (fp) yrkas på ett samlat åtgärdsprogram för
Mälaren och Hjälmaren. Ett yrkande om stärkt skydd för Mälaren
genom restriktioner på kemikalieanvändningen i vissa
tillrinningsområden återfinns i motion Jo818 (fp) yrkande 3.
Enligt motion Jo805 (s) krävs samordning, finansiering och
lagstiftning för att återställa åsystemen i Skåne.
Utskottets överväganden
Av kapitel 7 Samhällsbyggande för en god miljö i propositionen
har avsnitten 7.1.1 Kommunernas och länsstyrelsernas arbete,
7.1.3 Behovet av mark för friluftsliv och naturvård samt
7.5Skyddsavstånd för miljöstörande verksamhet hänvisats till
bostadsutskottet för beredning. I detta betänkande behandlar
jordbruksutskottet övriga avsnitt av kap. 7.
Som framgår av propositionen förordar regeringen att de
miljömål som naturvårdsverket föreslår i rapporten Hav 90 och
de riktlinjer för god vattenkvalitet som föreslås i Sötvatten 90
skall beaktas i arbetet med fysisk planering för
vattenresursernas nyttjande och skydd. Utskottet har ingen
invändning mot det ställningstagandet.
Naturvårdsverket lämnar i Hav 90 en redogörelse för
kunskapsläget beträffande belastning, effekter och miljömål för
metaller i havet. Verket konstaterar att underlaget för en
övergripande bedömning av föroreningsläget i kustområdena ännu
saknades vid tillkomsten av den första aktionsplanen. Sedan dess
har kunskaperna i vissa stycken fördjupats. Bland kvarstående
kunskapsluckor kan nämnas bristen på information från andra
länder om utsläppens storlek och fördelning över omgivande
havsområden. Kunskaperna är även bristfälliga om metallhalter i
sediment och organismer. I rapporten redovisas beräknade
utsläppsmängder av olika metaller från skilda källor. Vid den
tredje Nordsjökonferensen träffades år 1990 en överenskommelse
om minskning med 50 % av utsläppen från 1985 till 1995.
Naturvårdsverket redovisar även den planering som gäller för att
Sverige skall efterleva överenskommelsen. När det gäller
kvävebelastningen anförs i rapporten att åtgärder för
närsaltreduktion måste omfatta både fosfor och kväve för att
eutrofieringen av våra omgivande havsområden och dess negativa
effekter skall nedbringas. Endast då lokala förhållanden så
motiverar bör ensidiga satsningar på långtgående kväverening
prioriteras. Ett åtgärdsprogram syftande till en 50-procentig
reduktion av kväveutsläppen redovisas i rapporten. I en
kommentar understryker verket att de reduktionsmål som satts upp
endast avser den antropogena tillförseln av närsalter. Olika
former av bakgrundsbelastning skall alltså inte räknas in. De
aktuella närsaltsmålen omfattar inte heller kväveföreningar som
transporterats via luften, vare sig sådant som faller ner direkt
på havsytan eller sådant som via sjöar och vattendrag når havet.
Utskottet vill för egen del understryka vikten av att ökad
kunskap vinns om effekterna av metallutsläppen och kväveläckaget
till våra havsområden. Som framhålls i motion Jo113 utgör de
diffusa utsläppen och nedfallen ett stort problem. Utskottet
bedömer även att de insatser för forskning, undersökningar och
åtgärder som förordas i propositionen i anslutning till
naturvårdsverkets rapport Hav 90 är ägnade att tillgodose
motionen i denna del (yrkande 13). Den bör således icke
föranleda något särskilt uttalande av riksdagen.
Även oljeföroreningarna behandlas i Hav 90. I rapporten
understryks behovet av att söka begränsa tillförseln av olja via
floderna. Även om vi ännu har relativt litet grepp om källorna
bör tillsynen över förmodade källor förbättras. Exempel på
sådana källor är bensinstationer och dagvatten från vägnätet,
framhåller naturvårdsverket. Med hänvisning till det anförda
bedömer utskottet att syftet även med motion Jo118 yrkandena 6
och 22 i väsentlig utsträckning tillgodoses genom
åtgärdsprogrammet. Utskottet utgår från att den fortsatta
verksamheten på såväl forsknings- och undersökningssidan som i
form av åtgärder för att ytterligare begränsa utsläppen kommer
att bedrivas med kraft och konsekvens.
Med hänvisning till åtgärdsprogrammet får även syftet med
motionerna Jo721 yrkande 4 och Jo781 anses tillgodosett.
Utskottet erinrar om att de svensk-danska gränsvattnen,
nämligen södra Östersjön, Öresund och Kattegatt upp till en
linje från Göteborg till Skagen, hör under
Helsingforskommissionens kompetens. Efter Ronnebykonferensen
hösten 1990 arbetar även Baltic Task Force med problemen i detta
område, och sedan ett par decennier bedriver
Öresundskommissionen undersökningar i sundet. Utskottet anser
det inte befogat att inrätta ytterligare ett separat
danskt-svenskt organ för dessa vatten och avstyrker motion
1989/90:U232 yrkande 3.
Riksdagen har i det föregående vid flera tillfällen avslagit
motioner om bärgning av dumpade fartyg och vapen från andra
världskriget. Den 7 februari 1991 har regeringen uppdragit åt
sjöfartsverket att kartlägga förekomsten av dumpade stridsmedel
på den svenska kontinentalsockeln. Utskottet bedömer det inte
nödvändigt att förorda någon ytterligare åtgärd med anledning av
motionerna Jo707 och 785.
Som framgår av flera motioner utgör den nedskräpning av
stränderna på västkusten som föranleds av att avfall från
områden kring Nordsjön förs med strömmar och vindar mot Sverige
ett besvärligt problem. Strandstädningen är kostsam och fordrar
stora insatser från kustkommunernas sida. Utskottet har, då
frågan tidigare tagits upp i motioner, hänvisat till att
avfallsfrågor av denna art faller under det kommunala ansvaret.
Regeringen konstaterar nu i den miljöpolitiska propositionen att
vissa medel från pantsystemet för dryckesförpackningar av
aluminium kan disponeras för insatser i akuta
nedskräpningssituationer. Utskottet välkomnar detta besked. Det
får numera anses belagt att betydande delar av nedskräpningen på
den svenska västkusten härrör från soptömning i Nordsjöområdet.
Problemet bör från svensk sida tas upp i samband med de
ordinarie överläggningarna inom Paris- och Oslokonventionernas
ram. Med det anförda får syftet med motionerna Jo708, Jo762
yrkande 4, Jo777 och Jo786 anses vara tillgodosett. Något
särskilt uttalande från riksdagens sida bedöms icke påkallat.
De stora sjöarna m.m.
Naturvårdsverket anser enligt rapporten Sötvatten 90 att som
övergripande miljömål för sjöar, vattendrag och grundvatten
gäller att
Naturligt förekommande arter finns i livskraftiga balanserade
populationer. Föroreningar begränsar inte vattenområdets värde
för fiske, för friluftsliv, eller som vattentäkt, inkl.
användning av grundvatten för direkt konsumtion.
Hushållning med naturresurser karakteriserar allt nyttjande
av mark och vatten -- förnybara resurser utnyttjas inom ramen
för ekosystemens produktionsförmåga, och användningen av icke
förnybara resurser präglas av ansvarsfull hushållning.
Som bilaga till rapporten Sötvatten 90 är fogad en rapport
betitlad Stora sjöar: miljösituation och förslag till åtgärder
(SNV Rapport 3839). I rapporten redovisas miljösituationen i
Vänern, Vättern, Mälaren, Ringsjön och Dellensjöarna. Rapporten
bör enligt naturvårdsverket ses som ett första underlag för
fortsatta överväganden och beslut om åtgärder. Förslag framläggs
om miljömål, miljövårdande åtgärder, vissa undersökningar samt
kompletteringar av program för uppföljning och övervakning.
Enligt utskottets mening utgör de nämnda rapporterna ett gott
underlag när det gäller att besvara de motioner under detta
avsnitt som rör de stora sjöarna och deras tillrinnings- och
utflöden. Utskottet vill i sammanhanget särskilt betona
angelägenheten av fortsatt forskning och fortsatta
undersökningar av miljöstörande utsläpp. Därigenom kan grunden
läggas för ytterligare åtgärder i syfte att bevara ett naturligt
ekosystem. Utskottet anser att det övergripande mål som
naturvårdsverket satt upp enligt det lämnade referatet bör gälla
i det fortsatta forsknings- och åtgärdsprogrammet. De förslag
till lösningar som lämnas i motionerna Jo73, Jo794 och Jo798 om
Vättern, i motionerna Jo101 yrkande 1, Jo762 yrkandena 1, 2 och
5--8, samt Jo124 om Vänern och dess vattensystem, Jo714 och
Jo818 yrkande 3 om Mälaren och Hjälmaren samt Jo805 om åarna i
Skåne bör därvid i valda delar kunna tjäna som
inspirationskälla. Motionerna påkallar i denna del inget
särskilt uttalande från riksdagens sida.
Utskottet avstyrker motion Jo101 yrkande 2 om anvisande av
ytterligare medel till forskning m.m. om Vänerns vattensystem.
Grundvatten
Propositionen
Regeringen förordar i propositionen att myndigheternas arbete
för långsiktigt skydd av grundvattnet samordnas.
Naturvårdsverket och Sveriges geologiska undersökning bör
tillsammans med övriga berörda myndigheter överväga formerna för
en sådan samordning. En särskild utredare tillkallas för att
utreda hur rätten till rent grundvatten kan säkras bl.a. genom
reglering i vissa fall av vattenuttaget ur enskilda brunnar. Ett
problem som alltmer uppmärksammas är att saltvatten tränger in i
enskilda brunnar i områden som tidigare har varit täckta av
havsvatten.
Motionen
I motion Jo105 (m) begärs ett tillkännagivande om regleringen
av vattenuttag från enskilda brunnar (yrkande 47). Motionärerna
förordar att ett förrättningsförfarande används av den typ som
används vid markavvattningsföretag. Nyttjare av samma
grundmagasin kan då bilda en samfällighet och därigenom reglera
uttagen ur enskilda brunnar.
Utskottets överväganden
Utskottet har tidigare haft anledning att uppmärksamma det
problem som sammanhänger med försämring av grundvattnet på grund
av att alltför många fastighetsägare i kustområdena borrar egna
djupbrunnar och därigenom sammantaget tar ut mer vatten än vad
som nybildas. Det är mot den bakgrunden angeläget att den
aviserade utredningen snarast genomförs. Den metod som
rekommenderas i motion Jo105 synes kunna övervägas av
utredningen. Något särskilt uttalande från riksdagens sida med
anledning av motionen i denna del är inte påkallat. Det bör
tilläggas att bostadsutskottet f.n. behandlar en proposition som
ger möjlighet att införa bygglovsplikt för vissa vattentäkter
(prop. 1990/91:146).
Buller
Propositionen
Regeringens ställningstaganden sammanfattas enligt följande.
Bullerstörningar i samhället skall begränsas. Det ankommer på
myndigheterna inom respektive sektorer att bevaka att åtgärder
sätts in mot bullerproblemen samt att arbeta vidare för att
förebygga och begränsa bullerstörningar.
Naturvårdsverket får i uppdrag att lämna förslag till åtgärder
mot buller i fjällområden och skärgårdar.
I propositionen framhålls vidare bl.a. att buller i första
hand är ett problem i bostadsområden där bullerstörningar från
olika verksamheter har ökat successivt. Bullerdämpande åtgärder
vid källan medför minskade störningar. Sådana åtgärder är
därför ofta kostnadseffektiva, men de har nackdelen att de får
full effekt först efter lång tid. I många befintliga miljöer är
det inte möjligt att med tillgänglig teknik reducera bullret
från fordon tillräckligt för att uppnå god miljökvalitet. Andra
åtgärder som hindrar bullret att nå bostäder och känsliga
områden kommer därför att vara nödvändiga under överskådlig tid.
Denna typ av åtgärder får vägas mot andra typer av hälso- och
miljöinsatser som är angelägna. Genomförandet får ske inom ramen
för befintliga resurser. Myndigheterna bör ha ett utökat
sektorsansvar för att begränsa buller. Alla sektorer måste
enligt regeringens uppfattning arbeta vidare för att förebygga
och minimera bullerstörningar.
Det är med dagens teknik inte möjligt att reducera bullret
från fordonen tillräckligt mycket för att uppnå god
miljökvalitet, framhåller regeringen. Ytterligare åtgärder för
att undvika bullerstörningar i bostäder och känsliga områden
kommer därför att vara nödvändiga under överskådlig tid. Vallar,
skärmar och fasadisolering är de möjligheter som vid sidan av
trafikregleringar står till buds.
I propositionen redovisas kostnadsberäkningar som utförts av
trafikverken. Vägverket beräknar kostnaderna för bullerskydd vid
gator och vägar i hela landet till 5,5 miljarder kronor.
Banverkets bullerplan beräknas kosta ca 200 milj.kr. Kostnaderna
för att isolera mot flygbuller kan variera mellan 50 000 och
250000 kr. per lägenhet i småhus och 10000--50000kr. per
lägenhet i flerfamiljshus.
Motionerna
I motionerna Jo83 (mp), Jo94 (c), Jo106 (v) yrkandena 1--6,
Jo110 (fp) yrkandena 11 och 12, Jo113 (c) yrkande 22, Jo797 (mp)
yrkandena 1 och 2 efterlyses, med något varierande formuleringar
och varierande detaljeringsgrad, ett handlingsprogram mot
buller.
Utskottets överväganden
Riksdagen uttalade hösten 1990 att en samlad aktionsplan mot
buller skyndsamt borde föreläggas riksdagen (1990/91:JoU17,
rskr. 27). Utskottet framhöll i det sammanhanget att även om
naturvårdsverket arbetar med målsättningar för bullerbekämpning
inom varje samhällssektor saknas ett samlat program mot buller.
Detta ansåg utskottet vara en allvarlig brist mot bakgrund av
det miljöproblem som buller utgör.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att uppdra åt
naturvårdsverket att i samråd med boverket belysa möjligheterna
till och konsekvenserna av restriktioner mot bullrande
aktiviteter i fjällområdena och i skärgårdsområdena där
tystnaden borde vara en viktig kvalitet.
Däremot anser utskottet icke att regeringens
ställningstagande, att fördela ansvaret för bullerbekämpningen
på de olika samhällssektorerna, tillgodoser riksdagens begäran
om en samlad aktionsplan mot buller. Utskottet delar den kritik
som motionärerna härvidlag riktar mot propositionen. Riksdagen
bör därför, med anledning av motionerna Jo83, Jo94, Jo106
yrkandena 1 och 3--6, Jo110 yrkandena 11 och 12, Jo113 yrkande
22 och Jo797 yrkande 1, ånyo hos regeringen begära att en samlad
aktionsplan mot buller läggs fram. Därvid bör de synpunkter som
anläggs i motionerna i denna del beaktas. Vad utskottet anfört
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottet avstyrker motion Jo106 yrkande 2 om avbrytande av
JAS-projektet även ur bullersynvinkel. Utskottet avstyrker även
motion Jo797 yrkande 2 om huvudansvaret för aktionsplanen mot
buller. Det finns på nuvarande stadium anledning att icke binda
regeringen på denna punkt.
Regionala miljöanalyser och miljöprojekt
Propositionen
Regeringens ställningstaganden sammanfattas enligt följande.
Det är en uppgift för länsstyrelserna att konkretisera de
nationella miljömålen som underlag för planerings- och
miljövårdsarbetet i län och kommuner. Det ankommer på främst
naturvårdsverket och boverket att ge råd och vägledning för
kommunernas och länsstyrelsernas arbete för att förverkliga
miljömålen. De regionala miljöanalyserna är ett viktigt led i
detta arbete.
De särskilda miljödelegationerna för Göteborg, Dalälven,
västra Skåne och Sundsvall-Timrå har lagt grunden för
handlingsprogram för åtgärder på miljöområdet i berörda
regioner. Det ankommer på länsstyrelserna att följa upp
åtgärdsförslagen bl.a. inom ramen för de regionala
miljöanalyserna.
Regeringen har utsett en fristående förhandlare för
Dalälvsregionen. Förhandlarens uppdrag avser en uppgörelse
mellan myndigheter, berörda företag och markägare om
genomförande av den av delegationen föreslagna åtgärdsplanen.
Delegationen för Miljöprojekt västra Skåne får i uppgift att
förankra de förslag som avser regional och lokal verksamhet hos
berörda länsorgan, kommuner, kommunalförbund och företag samt
att följa ett särskilt utbildningsprojekt.
En särskild samordnare för Sundsvall-Timråregionen kommer att
tillkallas för att ytterligare bearbeta miljöprojektets förslag
när det gäller regionens kommunikationsnät och de interregionala
sambanden.
Motionerna
I motion Jo84 (m) lämnas en rad förslag avseende
miljöproblemen i Värmland. Dessa avser 1. ett uttalande om
miljö- och hälsoskyddskontorens övervakningsverksamhet, 2. att
ytterligare medel för kalkning av sjöar och vattendrag bör
tillföras Värmlands län, 3. att ytterligare medel för
vitaliseringsgödsling på skogsmark bör tillföras Värmlands län,
4. att det finns behov av fler fullvärdiga nederbördsstationer i
länet, 5. behovet av resurser för att kontinuerligt följa
utvecklingen i landets största och Europas tredje sjö, Vänern,
6. det öppna kulturlandskapets betydelse i Värmland som
turistlän, 7. förstärkning av det s.k. NOLA-anslaget 8, att
energigrödor, biobränslen och lövskogsplantering bör prioriteras
framför barrskogsplantering på åkermark, 9. att skyddet för
hotade växt- och djurarter bör förbättras. I motion Jo100 (v)
begärs åtgärder för att minska de negativa effekterna på miljön
i Skåne från 1. trafiken, 2. industrin och 3. jordbruket. Den
miljöpolitiska utvecklingen i Skåne är föremål även för de
socialdemokratiska motionerna Jo741 och Jo742 (västra Skåne)
samt fp-motionen Jo811. Enligt mp-motionerna Jo117 yrkande 2 och
Jo775 yrkande 1 bör Göteborg göras till miljöskyddsområde. I
motion Jo767 (s) begärs åtgärder mot luft- och
vattenföroreningar i regionen Lilla
Edet--Trollhättan--Vänersborg. I motion Jo769 (m) begärs försök
med miljöavgifter och utsläppsrätter i Vätternområdet. Förslag
om inrättande av miljöskyddsområden framförs även i motion Jo793
(fp) yrkande 1 om Göta älvdalsbäckenet och i motion Jo795 (mp)
yrkandena 4 och 5 om Sundsvall--Timrå-området.
Miljödelegationens förslag bör genomföras. I motion Jo808 (c)
begärs miljöpolitiska åtgärder i Gävleborg. Slutligen yrkas i
motion Jo817 (c) yrkandena 1--2 att Stockholmsregionen förklaras
som särskilt föroreningskänsligt område och att bra miljöer och
värdefulla naturområden bevaras samt att exploatering i känsliga
naturområden förhindras, och i motion Jo818 (fp) yrkandena 8 och
9 om åtgärder till skydd för känsliga naturområden och i övrigt
skydd för miljön i Stockholms län.
Utskottets överväganden
Regeringen har redan hösten 1990 berett riksdagen tillfälle
att ta del av de åtgärdsförslag som lämnats av delegationen för
Miljöprojekt Göteborg och uppföljningen av dessa förslag
(skr.1990/91:6, JoU16). Utskottet och riksdagen hade ingen
erinran mot den redovisningen.
Utskottet har ingen erinran mot regeringens konstaterande i
propositionen att erfarenheterna från arbetet med de särskilda
miljödelegationerna för Göteborg, Dalälven, västra Skåne och
Sundsvall--Timrå är positiva. Delegationerna har dels redovisat
väl genomarbetade rapporter med konkreta åtgärdsförslag, dels
lagt grunden för ett mer samlat synsätt på de övergripande
regionala miljöfrågor som kommer att aktualiseras i det
fortsatta miljöarbetet.
De yrkanden som framförs i motioner redovisade under detta
avsnitt rör både områden som behandlats av några av
delegationerna och andra avgränsade geografiska områden.
Förstnämnda motioner kan besvaras med hänvisning till de
överväganden som gjorts av respektive miljödelegationer.
Göteborgsdelegationens rapport har som nämnts redan behandlats
av riksdagen. Övriga motioner bör enligt utskottets mening inte
göras till föremål för riksdagens närmare överväganden i detta
sammanhang. De frågor som där tas upp är antingen delar av
nationella problemområden eller har sådan karaktär att de i
första hand bör hänvisas till vederbörande länsorgan eller
kommunala organ för åtgärd. Motionerna Jo84 yrkandena 1--9,
Jo100, Jo117 yrkande 2, Jo741, Jo742, Jo767, Jo769, Jo775
yrkande 1, Jo793 yrkande 1, Jo795 yrkandena 4 och 5, Jo808,
Jo811, Jo817 yrkandena 1 och 2 och Jo818 yrkandena 8--9 bör
således, med hänvisning till det anförda, icke föranleda någon
ytterligare riksdagens åtgärd.
Miljökonsekvensbeskrivningar
Propositionen
Regeringen föreslår att en ansökan om tillstånd enligt
naturresurslagen (NRL) alltid skall innehålla en
miljökonsekvensbeskrivning. Vidare föreslås att regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att det i
ärende enligt någon av de NRL-anknutna lagarna skall upprättas
en miljökonsekvensbeskrivning.
Miljökonsekvensbeskrivningen skall möjliggöra en
samlad bedömning av en planerad anläggnings, verksamhets eller
åtgärds inverkan på miljön, hälsan och hushållningen med
naturresurser. Miljökonsekvensbeskrivningen skall bekostas av
den som ansvarar för verksamheten eller den som skall vidta
åtgärden i fråga. Miljöskyddslagen, vattenlagen och lagen om
kommunal energiplanering kompletteras med krav på
miljökonsekvensbeskrivningar.
Motionerna
Enligt motion Jo733 (m) yrkande 3 skall all verksamhet som kan
påverka miljön analyseras från miljösynpunkt och alternativa
lösningar undersökas. Avsikten med miljökonsekvensbedömningar är
att finna bästa tillgängliga teknik som ger minsta möjliga
miljöpåverkan. I folkpartiets motion Jo705 yrkande 10 yrkas att
miljökonsekvensbeskrivningar skall införas. Sådana beskrivningar
skall göras före en eventuell exploatering, och innan
brukningsmetoder som starkt påverkar naturmiljö, flora och fauna
tillåts. Kravet på miljökonsekvensbeskrivningar skall även
omfatta användningen av nya metoder som kan anses vara ett led i
pågående markanvändning. I motion Jo818 (fp) yrkande 1 framhålls
att miljökonsekvensanalyser även bör göras inför varje
aktualiserad större förändring av natur eller bebyggelse i
huvudstadsregionen. Krav på obligatoriska
miljökonsekvensbeskrivningar framförs i motion Jo792 (c) yrkande
6. Beskrivningarna skall redovisa direkta och indirekta
miljöeffekter som ett projekt kan medföra. Vidare skall
eventuella alternativ och deras miljöeffekter samt s.k.
nollalternativ redovisas. Miljöpartiet yrkar i motion Jo111
yrkande 8 att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring
i naturvårdslagen så att krav på miljökonsekvensbeskrivningar
införs.
Utskottets överväganden
Propositionen behandlas i denna del av riksdagens
bostadsutskottet. Jordbruksutskottet kan för sin del konstatera
att regeringens förslag synes väl ägnat att i allt väsentligt
tillgodose de under detta avsnitt redovisade motionsyrkandena.
Motionerna Jo111 yrkande 8, Jo705 yrkande 10, Jo733 yrkande 3,
Jo792 yrkande 6 och Jo818 yrkande 1 bör således inte föranleda
någon riksdagens vidare åtgärd.
Övervakning av tillståndet i miljön
Propositionen
Det nationella miljöövervakningsprogrammet byggs ut i syfte
att förbättra insamling och beskrivning av såväl nationell som
internationell information. Enhetliga regionala
miljöövervakningsprogram införs successivt i varje län för att
ge erforderliga kunskaper om regionala miljöförhållanden och som
underlag för regional och kommunal planering. Det föreslagna
miljöövervakningsprogrammet bör enligt regeringen uppfylla målen
för en effektiv miljöövervakning. Länsstyrelserna skall ha
ansvar för den regionalt utformade miljöövervakningen. En
jourcentral inrättas vid Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut (SMHI). Centralen skall genom fortlöpande
övervakning kunna slå larm om akuta miljöhot. Kostnaderna och
omfattningen av ett utökat miljöövervakningssystem bör
preciseras närmare i det utredningsarbete som pågår inom
naturvårdsverket. Miljöövervakningen tillförs totalt 75 milj.kr.
under den kommande treårsperioden. För budgetåret 1991/92
föreslås en ram på 40 milj.kr. för nationell
miljöövervakning och 9 milj.kr. för regional
övervakning.
Motionerna
I motion Jo105 (m) yrkande 10 konstateras att det redan i dag
finns en mycket stor informationsmängd på miljöområdet.
Problemet är enligt motionärerna att informationen många gånger
varken är sammanställd eller bearbetad. Det är enligt
motionärerna viktigare att prioritera bearbetning och
sammanställning av befintliga miljödata än att intensifiera
övervakningsinsatserna. Insamlingen bör dock fortgå i oförändrad
omfattning. En viss del av tillgängliga medel bör användas för
att stärka de aktörsbaserade organen (vattenvårdsförbund,
luftvårdsförbund). En förbättrad miljöövervakning förutsätter
att även enskilda intressenter ges ett större ansvar. Enligt
motion Jo71 (fp) utgör miljöövervakningen ett
grundläggande hjälpmedel för att öka kunskapen om tillståndet i
miljön. Behovet av förstärkt beredskap inför akuta miljöhot
ökar. Det är då väsentligt att i största möjliga omfattning
rationellt utnyttja redan befintliga resurser. Det är bl.a.
angeläget att kustbevakningens resurser i största möjliga
omfattning tas i anspråk i den utbyggda miljöövervakningen av
våra kust- och havsområden. I motion Jo717 (fp) framförs krav på
en utökad kustvattenkontroll i Öresund. Enligt motionärerna
finns ingen kontrollstation i Öresund. Ett antal stationer bör
flyttas dit så att alla delar av den svenska kusten täcks in.
Utskottets överväganden
I likhet med regeringen anser utskottet att ökad kunskap om
miljötillståndet är en viktig förutsättning i det fortsatta
arbetet för en god livsmiljö. Med hjälp av forskning och
miljöövervakning kan de miljöpolitiska insatserna stämmas av i
förhållande till satta mål och vidare kan eventuella nya problem
identifieras. Som framhålls i propositionen är verksamheten med
miljöövervakning omfattande men relativt splittrad på olika
nivåer i samhället. Åtskilliga miljöproblem är
gränsöverskridande och många har global räckvidd. Det krävs
därför internationell samverkan om miljöövervakningen. En viktig
förutsättning för en sådan samverkan är en väl fungerande
nationell miljöövervakning. För att åstadkomma en ändamålsenlig
miljöövervakning krävs stora insatser när det gäller bl.a.
samordning av kontrollprogram och mätmetoder. Behovet av
sammanställd och utvärderad information är stort hos olika
intressenter och i likhet med regeringen anser utskottet därför
att datahantering och analys- och resultatvärdering inom
miljöövervakningen måste stärkas i det fortsatta arbetet. Den
medelsram som regeringen nu anger innebär en betydande
förstärkning av den nationella miljöövervakningen och att ett
regionalt system kan börja byggas ut. Kostnaderna och
omfattningen av ett utökat miljöövervakningssystem skall som
framhållits i propositionen preciseras närmare i det
utredningsarbete som pågår inom naturvårdsverket. Utskottet
finner mot bakgrund av det anförda inte anledning att nu föreslå
någon riksdagens åtgärd i anledning av motion Jo105 yrkande 10.
Motionen avstyrks således i berörd del.
Utöver vad som anförts ovan beträffande förutsättningarna för
en väl fungerande och ändamålsenlig miljöövervakning kan
utskottet konstatera att en förbättrad beredskap inför akuta
miljöhot mot havet kräver en fastare bevaknings- och
ledningsorganisation. Naturvårdsverket har det övergripande
ansvaret för miljöövervakningen. Det är därför naturligt att
naturvårdsverket leder bevaknings- och
undersökningsverksamheten. Till sin hjälp behöver dock verket en
central för mottagning och bearbetning av bl.a eventuella larm.
Regeringen föreslår inrättandet av en särskild jourcentral vid
SMHI för att möta de akuta miljöhoten. Larm om akuta
förändringar i havet inrapporteras till centralen och
vidarebefordras bl.a. till berörda myndigheter. Utskottet anser
i likhet med regeringen att SMHI har de bästa förutsättningarna
för en sådan jourverksamhet. SMHI har tillgång till fartyg och
specialister och inte minst till databaser, satellitdata och
prognosmodeller. SMHI upprätthåller dessutom jour dygnet runt.
Samtidigt vill utskottet betona de olika sektorsmyndigheternas
betydelsefulla roll i miljöövervakningen. Dessa myndigheter bör
löpande följa och dokumentera eventuella miljöskadliga effekter
från verksamheter inom resp. sektor. De bör dessutom ha ansvar
för att utarbeta förslag till åtgärder som syftar till att
begränsa de skadliga effekterna. Den föreslagna organisationen
avser dels bevakningen av storskaliga förändringar i miljön som
kan leda till akuta miljöhot, dels uppföljning av vad som händer
i miljön under och efter sådana händelser liksom vid direkta
miljöolyckor. Det är därför angeläget med ett nära samarbete och
viss samordning med såväl den centrala som regionala
organisationen för bevakning av och direkta räddningsinsatser
vid miljöolyckor, dvs. kustbevakningen och länsstyrelsernas
räddningstjänstorganisation samt samutnyttjande av
kustbevakningens fartyg. Enligt utskottets mening tillgodoser
det anförda i allt väsentligt syftet med motion Jo71. Motionen
bör således inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
Utskottet gör samma bedömning beträffande motion Jo717 och
finner således inte anledning att föreslå något riksdagens
initiativ när det gäller utökad kustvattenkontroll.
Återställning av miljöskadade områden
Återställning av skador förorsakade av luftföroreningar och
försurning
Propositionen
Regeringen föreslår att medlen för återställning av skador
förorsakade av luftföroreningar och försurning ökas med 44
milj.kr. till 176,5 milj.kr. för budgetåret 1991/92. Som
ytterligare stöd för dessa åtgärder betonas i propositionen
betydelsen av forskning, övervakning, m.m. Enligt förslaget bör
medlen för återställning av skador förorsakade av
luftföroreningar och försurning användas till förstärkt
övervakning av skogsskador och markförändringar samt pågående
försöksverksamhet med praktisk skogsmarkskalkning. Vidare bör
medlen användas till utökad kalkning av sjöar och försurade
vattendrag, utökad verksamhet för skydd och restaurering av
kulturminnen samt förstärkning av åtgärder avseende brunnar. Det
höjda kalkningsbidraget bör användas för omkalkningar så att
tidigare återställning kan säkerställas och för nykalkningar i
försurade sjöar och vattendrag i Norrlands inland och
fjälltrakter. För kommande budgetår beräknar regeringen
kostnaderna för omkalkningsprojekt till 140milj.kr.
Kalkningsbidraget bör även användas för att sänka kvicksilver-
och cesiumhalterna i försurade sjöar.
Motionerna
Enligt motion Jo88 (m) är nedfallet av svavel och kväve över
framför allt Götaland tre till fem gånger större än vad naturen
tål. I Norrland är nedfallet mindre men där är marken och
vattnens känslighet för försurning betydligt större än i södra
Sverige. Enda sättet att rädda mark och vatten är att få ner
utsläppen till den nivå naturen tål. I avvaktan härpå måste
försurningen bemötas med bl.a. kalkning. Enligt motionärerna
föreligger ett stort behov av intensifierad skogskalkning
(yrkande 3). I motionen framhålls vidare att det är rimligt att
en viss del av de totala kostnaderna för kalkningen betalas av
skogsägarna själva. Motionärerna föreslår att bidrag skall utgå
med 80 % av kostnaderna inklusive markägarens egen arbetsinsats
(yrkande 4). Huvudman för skogsmarkskalkningen skall vara
skogsstyrelsen (yrkande 5). Enligt motionärerna är det inte
rimligt att i framtiden använda budgetmedel för dessa åtgärder.
Den mest logiska lösningen vore att svenska föroreningskällor
betalar reparationen av de skador som utsläppen förorsakar.
Riksdagen bör därför hos regeringen begära förslag om inrättande
av miljöfonder för kalkning och vitaliseringsgödsling.
Miljöavgifter avsätts till fonderna som sedan skall bekosta
eventuella återställningsåtgärder (yrkande 6). Enligt motion
Jo113 (c) yrkande 8 bör riksdagen hos regeringen begära att ett
treårsprogram för skyddskalkning och vitaliseringsgödsling av
skogsmark upprättas. Programmet skall under de tre kommande
budgetåren tillföras 40, 75, resp. 130 milj.kr. Krav på ökade
insatser mot försurningen i skogen genom vitaliseringsgödsling
framförs även i motion Jo306 (c) yrkande 8. I motion Jo753 (c)
konstateras att statsbidragen till kalkningsverksamhet i de
norrländska sjöarna och vattendragen är otillräckliga. Det bör
uppmärksammas att vårt land inte kan undgå att göra erforderliga
insatser. Ytterligare skador hinner uppstå om tillräckliga medel
inte anslås under de närmaste åren. I motion Jo75 (v) framhålls
att skogsmarken i de södra delarna av landet är kraftigt
försurad. De grundläggande problemen kan bara lösas genom att
orsakerna till luftföroreningarna åtgärdas. På kort sikt måste
försöken med vitaliseringsgödsling genomföras och
skogsmarkskalkningen fortsätta. Hur dessa nödlösningar skall
finansieras bör den skogspolitiska kommittén lämna förslag om
(yrkande 2). Enligt miljöpartiets motion Jo732 yrkande 3 måste
ytterligare statliga medel satsas på en kartläggning av
försurningen och på fortsatt kalkning. I motion Jo795 (mp)
yrkande 3 framhålls att ökad kalkning m.m. krävs mot
försurningen i Västernorrland. Den dåliga försurningssituationen
i stora delar av Västernorrland beror på låg motståndskraft i
jordarna, stora regionala utsläpp och en betydande import av
luftföroreningar. Kalkningsprogrammet hinner inte längre med. I
motionerna Jo62 (s) och Jo771 (s) framhålls nödvändigheten av
ökade kalkningsinsatser i Norrland resp. Östergötland.
I motion Jo113 (c) yrkande 11 betonas behovet av kartläggning
och insatser i hela landet för att förebygga och reparera
skadeverkningarna av luftföroreningar på kulturminnen och
kulturmiljöer. I motion Jo445 (c) konstateras att
fiskevårdsorganisationernas möjligheter att bedriva fiskevård
och fiskekortsförsäljning drastiskt försämrats inom de områden
som drabbades av nedfallet från Tjernobyl. Några särskilda
statliga medel för fiskevårdsorganisationerna att bedriva bl.a.
fiskevård i dessa områden har inte anvisats. Riksdagen bör
därför anvisa ett anslag på 3milj.kr. för fiskevård till
bidrag för att minska de mest negativa effekterna för fisket
inom berörda områden (yrkande 1). Anvisade medel bör gemensamt
förvaltas av Sveriges Fiskevattenägareförbund och Sveriges
Sportfiske- och Fiskevårdsförbund. Dessa förbund bör därefter
fördela anvisade medel till fiskevårdsorganisationerna inom
berörda län (yrkande 2). Miljöpartiet kräver i motion Jo732 att
rennäringen skall ersättas för de åtgärder som vidtas för att
minska det radioaktiva upptaget i renar (yrkande 4).
Utskottets överväganden
Som redovisas i propositionen har försurningen och
kvävemättnaden förvärrats. Genomförda och beslutade krav
förväntas minska de svenska svavelutsläppen med ca 70 % till år
2000, räknat från 1980 års nivå. Målet att minska utsläppen med
65 % till år 1995 uppnås sannolikt med redan beslutade åtgärder.
Genom den föreslagna minimeringen av svavelutsläpp som redovisas
senare i detta betänkande bör det av riksdagen tidigare
faställda målet om 80 % minskning av dessa utsläpp fram till
sekelskiftet kunna nås (JoU 1987/88:23, rskr. 373). Utvecklingen
vad gäller kväveoxider ter sig inte lika gynnsam. Det krävs ett
omfattande åtgärdsprogram för att nå målet på 30%
utsläppsminskning till år 1995. För att minska nedfallet till
sådana nivåer att människor och natur inte kommer till skada
måste Sverige arbeta aktivt för att få till stånd gemensamma
åtgärder för EFTA och EG. Inom FNs ekonomiska kommission för
Europa, ECE, pågår arbete med ett protokoll för begränsning av
flyktiga organiska ämnen samt en revidering av protokollen för
svavel- och kväveoxider grundade på kritiska belastningsgränser.
Även om länderna i Europa lyckas begränsa de försurande
utsläppen väsentligt mer än vad som nu planeras kommer det att
ta decennier innan effekterna av utsläppsbegränsningarna slår
igenom i mark- och vattensystemen. Den samlade erfarenheten
visar att kalkning av försurade sjöar och vattendrag är en
effektiv och väl fungerande metod för att vidmakthålla en god
vattenkvalitet och en god livsmiljö för växter och djur.
Utskottet delar regeringens bedömning att kalkningen kommer att
behöva fortsätta i ett flertal år. När belastningen upphör och
tillförseln av försurade ämnen har begränsats skall de
biologiska systemen kunna fortleva och utvecklas naturligt. Som
framhålls i propositionen bör omkalkningar prioriteras. Tidigare
kalkningsinsatser måste följas upp genom omkalkning. Vid
utebliven omkalkning hotas annars växt- och djurlivets existens
eftersom de efter varje kalkning återbundna metallerna i
bottenslammet löses ut igen. Nya kalkningsinsatser behöver i
första hand genomföras i Norrlands inland. Vattendrag och
fjällsjöar, flera klassade som riksintressen för vetenskaplig
naturvård, är starkt försurade. Samtidigt bör påpekas att en
försiktig kalkningsstrategi för Norrlands inland och
fjälltrakter är att föredra eftersom kalkningarna måste föregås
av en noggrann detaljplanering. En sådan saknas i dag i stora
delar av området. Kalkningarna kommer att bli omfattande och
kräva delvis ny teknik. I likhet med regeringen anser utskottet
därför att verksamheten måste utvidgas successivt så att man kan
återföra erfarenheter från de tidiga projekten. Utskottet vill i
detta sammanhang erinra om att naturvårdsverket genomfört ett
omfattande fältexperiment för att sänka kvicksilver- och
cesiumhalter i fisk. Enligt verkets redovisning i
Aktionsprogrammet mot luftföroreningar och försurning, Luft 90,
ger kalkningsinsatserna en betydande sänkning av
kvicksilverhalterna. Samma projekt visar även att kalkning i dag
är den metod som mest effektivt sänker cesiumhalterna i
insjöfisk. Det arbete som bedrivs både nationellt och
internationellt kan förväntas ge ökade möjligheter att
tillgodose de i motionerna Jo62, Jo753, Jo771 och Jo795 yrkande
3 framförda kraven om utökad kalkning av sjöar och vattendrag.
Utskottet anser med hänsyn härtill att motionsyrkandena inte
påkallar någon riksdagens vidare åtgärd.
Utskottet har vid flera tillfällen betonat vikten av att
åtgärder vidtas mot den fortsatta försurningen av skogsmarken
och de negativa effekter denna kan få för skogstillväxten
(senast 1989/90:JoU14). Vid utskottets tidigare behandling av
denna fråga har bl.a. uppmärksammats att flera
forskningsresultat visat på att basmättnadsgraden i marken i
södra Sverige har sänkts och att surhetsgraden ökat med upp till
en pH-enhet under de senaste 50 åren. Den regionala ökningen av
försurningen i marken har ett tydligt samband med depositionen
av surgörande luftföroreningar. Basmättnadsgraden i
mineraljorden i de mest föroreningsbelastade delarna av västra
Götaland är väsentligt lägre än i norra Sverige. Andelen
skogsmark med oroväckande lågt pH-värde (under 4,4) ökar
kraftigt från norr till söder. pH-värden under 4,4 indikerar en
kritiskt låg basmättnadsgrad. Höga halter löst oorganiskt
aluminium och vissa tungmetaller förekommer då i markvätskan.
Därför betraktas detta som en nedre pH-gräns som ej bör
underskridas om man skall undvika negativa effekter på
ekosystemet, skogsproduktionen och grundvattnet. Depositionen av
försurande ämnen bedöms under en lång tid framöver förbli
betydligt högre än vad marken långsiktigt kan tåla.
För att få beredskap för ett framtida storskaligt
kalkningsprogram startade skogsstyrelsen år 1990 en praktisk
försöksverksamhet med skogsmarkskalkning. Försöksverksamheten
har i första hand lokaliserats till områden i sydvästra Sverige
med hög belastning av sur deposition. Projektet omfattar
Skånelänen, Hallands, Blekinge, Kronobergs, Göteborgs och Bohus
län samt Västgötalänen. Enligt vad utskottet erfarit har
sammanlagt 8000ha kalkats under åren 1990 och 1991.
Budgetåret 1991/92 är sista året för försöksverksamheten. Syftet
är att skogsvårdsorganisationen år 1992 skall ha en beredskap
med kunskaper och praktiska erfarenheter för att kunna genomföra
ett kontinuerligt och storskaligt kalkningsprogram på ett
ekologiskt och ekonomiskt godtagbart sätt.
Utskottet kan för egen del konstatera att nedfallen av
försurande ämnen på sikt bör minskas till en nivå som naturen
tål. Då en sådan minskning ännu icke kan skönjas fordras
omedelbara och kraftfulla åtgärder för att hindra en fortsatt
försämring av marktillståndet samt för att skydda skogsmarken
mot försurning. Vidare krävs åtgärder som motverkar skogsskador
och förbättrar yt- och grundvattenkvaliteten. Kalkning av
skogsmark är i dag enligt tillgänglig expertis den mest
beprövade åtgärden mot markförsurningen och dess effekter.
Kalkningens effekter på barrskogsekosystemen är väl dokumenterad
genom ett stort antal forskningsprojekt inom och utom Sverige.
Man har även betydande praktisk erfarenhet av storskalig
kalkning i framför allt västra Tyskland. Kalkning är både en
förebyggande och långsiktig skyddsåtgärd. Utskottet gör den
bedömningen att skogsmarkskalkning i större omfattning kommer
att behövas i de mest utsatta områdena. Det slutliga
ställningstagandet bör dock göras när resultatet av
försöksverksamheten redovisats. I avvaktan på detta bör
verksamheten drivas vidare i minst nuvarande omfattning.
Beträffande den långsiktiga finansieringen av skogsmarkskalkning
bör den skogspolitiska utredningen få i uppdrag att lämna
förslag. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo75
yrkande 2, Jo88 yrkande 3, Jo306 yrkande 8 och Jo732 yrkande 3
bör ges regeringen till känna.
Utskottet är inte berett att tillstyrka de ytterligare förslag
beträffande skogsmarkskalkning som redovisas i motionerna Jo88
yrkandena 4, 5 och 6 samt Jo113 yrkande 8. Motionerna avstyrks i
berörda delar i den mån de inte tillgodoses genom utskottets
förslag ovan.
Utskottet har inte något att anföra mot de synpunkter på
förutsättningarna för fiskevård och fiskekortsförsäljning som
framförs i motion Jo445 men ser ingen anledning att tillmötesgå
kravet på ytterligare medel för verksamheten. Motionen avstyrks.
Utskottet anser i likhet med regeringen att insatser mot
luftföroreningarnas effekter på kulturminnen och kulturföremål
utgör ett område för förstärkta insatser. För att komma till
rätta med detta problem krävs att utsläppen av svavel- och
kväveföreningar minskar. Vidare krävs direkta skydds- och
konserveringsinsatser på de viktigaste grupperna av värdefulla
kulturminnen. Regeringen föreslår att de medel som över
naturvårdsverkets budget anvisas till riksantikvarieämbetet
skall förstärkas. För skydd och restaurering av kulturminnen
föreslås en förstärkning med 4milj.kr. Detta innebär att
sammanlagt 9 milj.kr. anvisas för detta ändamål över
naturvårdsverkets budget. Sammanlagt förfogar
riksantikvarieämbetet därmed över ca 14,6 milj.kr. (ca 5,6 milj.
kr. över anslaget G 28. Kulturmiljövård, se prop. 1990/91:100,
bil. 10, KrU25, rskr. 234) för åtgärder enligt ämbetets
handlingsprogram för luftföroreningsinsatser under budgetåret
1991/92. Enligt utskottets bedömning är syftet med motion Jo113
yrkande 11 med det anförda i allt väsentligt tillgodosett.
Yrkandet påkallar således ingen ytterligare riksdagens åtgärd.
Med stöd av förordningen (1986:621) om ersättning till
jordbruks-, trädgårds- och renskötselföretag samt till vissa
fiskare med anledning av Tjernobylolyckan lämnas ersättning till
bl.a. renskötselföretag för merkostnader och inkomstförluster
till följd av åtgärder som har vidtagits i syfte att förebygga
hälsorisker från livsmedel. Riksdagen har på regeringens förslag
för detta ändamål fastställt ett förslagsanslag på 1000 kr.
för budgetåret 1991/92 (prop. 1990/91:100, bil 11, JoU22, rskr.
202). Mot bakgrund av det anförda avstyrks motion Jo732 yrkande
4 i den mån den inte kan anses tillgodosedd.
Sanering och återställning av miljöskadade områden
Propositionen
Regeringen föreslår att ett femårigt program för sanering och
återställning av miljöskadade områden genomförs. 25 milj.kr. per
år avsätts för detta ändamål med början budgetåret 1991/92.
Programmet skall utvärderas mot slutet av femårsperioden.
Motionen
I motion Jo107 (v) yrkande 18 framhålls att metalläckage från
gruvavfall utgör en stor utsläppskälla för ett flertal metaller.
Enligt motionärerna bör naturvårdsverket ges i uppdrag att lägga
fram förslag om en kraftig minskning av metalläckaget från
gruvavfall.
Utskottets överväganden
På många platser i Sverige finns gamla avfallsupplag,
förorenade markområden och förorenade bottensediment. Dessa
miljöskadade områden utgör ett hot mot hälsa och miljö eftersom
risken för utlakning av farliga ämnen på många platser är
avsevärd. Naturvårdsverket har sedan mitten av 1970-talet
arbetat med frågor om sanering och återställning av miljöskadade
områden. Antalet konkreta åtgärder är hittills förhållandevis
litet, beroende bl.a. på att kunskapen om problemens art och
omfattning liksom lämpliga metoder för återställning behövt
byggas upp successivt. Genom att särskilda medel budgetåret
1988/89 ställdes till förfogande för åtgärder mot miljöskador
har naturvårdsverket påbörjat ett mer systematiskt och
långsiktigt arbete med återställningsfrågorna. Parallellt härmed
har verket satt i gång konkreta återställningsåtgärder
beträffande bl.a. gruvavfall. Som exempel på sådana åtgärder kan
nämnas efterbehandling av metallinnehållande sandmagasin vid
Saxberget, Ludvika. Gruvavfall utgör den största enskilda källan
för läckage av metaller till svenska vatten. Belastningen av
metaller på Östersjön från svenska källor kan till stor del
härledas från gammalt gruvavfall i Dalälvens tillrinningsområde.
I detta sammanhang bör erinras om de särskilda insatser som görs
för Dalälvens avrinningsområde. En särskild delegation,
Dalälvsdelegationen (ME1987:02), har tillsatts med uppgift att
utarbeta ett åtgärdsprogram för att minska föroreningarna till
Dalälven. Delegationen har slagit fast att åtgärder som
begränsar utsläppen av tungmetaller från upplag med gruvavfall
bör ha högsta prioritet. Delegationen har också genomfört ett
stort projekt beträffande återställning av gamla
gruvavfallsupplag. Projektet ligger till grund för de åtgärder
som planeras för att minska metalläckaget från
gruvavfallsupplagen. Utskottet anser i likhet med miljöministern
att åtgärder beträffande gruvavfallsupplag även fortsättningsvis
måste ha hög prioritet. Arbetet i övrigt med sanering och
återställning bör fortsätta i huvudsak enligt de av
naturvårdsverket i anslutning till den fördjupade
anslagsframställningen för budgetåren 1991/92--1993/94 lämnade
förslagen. Mot bakgrund av det anförda avstyrks motion motion
Jo107 yrkande 18 i den mån den inte kan anses tillgodosedd.
Industrin och andra enskilda utsläppskällor
Åtgärder för att minska utsläppen från industrier
Propositionen
Miljöskyddslagen (1969:387) förtydligas och kompletteras så
att det klart framgår att utövaren av en miljöfarlig verksamhet
är ansvarig för att ta fram det underlag som behövs i ett
omprövningsärende.
Naturvårdsverket ges i uppdrag att upprätta och genomföra ett
tioårigt program för översyn av industrins utsläppsvillkor i
syfte att till år 2000 minska utsläppen ned till sådana nivåer
att miljön inte tar skada. Programmet skall upprättas efter
samråd med statens industriverk och länsstyrelserna. Det skall
bl.a. grundas på de regionala miljöanalyserna. Vidare bör
överläggningar ske med representanter för de aktuella
branscherna och de berörda kommunerna när planen utarbetas. De
ur miljösynpunkt viktigaste branscherna och anläggningarna skall
om möjligt vara avklarade före år 1995. I samband med
genomgången bör fördelningen mellan interna åtgärder
(miljörevision, egenkontroll) och myndigheternas uppgifter göras
klarare. Stor vikt skall läggas vid företag som har stora
utsläpp av föroreningar, utsläpp till känsliga recipienter och
gamla tillstånd eller villkor. Vid prövningen skall lokala
miljöförhållanden och företagens produktionsförhållanden
beaktas. Hänsyn skall vidare tas till vad som är tekniskt
möjligt och ekonomiskt rimligt.
Motionerna
I motion Jo776 (m, fp) yrkas att naturvårdsverket ges i
uppdrag att göra en vetenskaplig utredning angående det
hälsomässiga behovet av att införa stoftutsläppsgränser för
ståltillverkning som ligger 80 % under de lägsta utsläppsgränser
som tillämpas i något annat ståltillverkande industriland. I
motion Jo749 (c) framförs krav på förändringar i miljövårdens
organisation som syftar till att stimulera utveckling av slutna
kretslopp med målsättningen att resursförbrukningen skall
upphöra (yrkande 4). Miljöpartiet yrkar i motion Jo89 att de
företag som i dag inte har tillstånd för sin verksamhet före år
1994 skall ha inkommit med en tillståndsansökan. Enligt motion
Jo117 (mp) yrkande 10 skall naturvårdsverket ges i uppdrag att
kartlägga giftiga metaller och halogenerade organiska ämnen.
Kartläggningen skall sedan ligga till grund för omprövning inom
10 år. Sistnämnda krav återkommer även i miljöpartiets motion
Jo118 yrkande 1. Enligt motionärerna skall i stort sett alla
industriutsläpp av tungmetaller ha upphört till år 1995 och år
2000 skall vara absolut slutår för utsläppen av kvicksilver,
kadmium och bly (yrkande 15). I motion Jo61 (s) framhålls att de
anläggningar som ännu inte har tillstånd i många fall borde
prövas. Sådan prövning skulle underlättas genom bl.a. automatik
i lagstiftningens syn på prövningsförfarandet.
Enligt motion Jo118 (mp) yrkande 14 skall dagvatten,
miljöfarliga industriutsläpp och avlopp från hushållen inte få
blandas i samma avloppssystem fr.o.m. den 1 januari 1995.
Miljöpartiet yrkar vidare i motion Jo764 att industrier och
offentlig verksamhet som förbrukar processvatten i lag skall
åläggas att återföra detta till det egna vatttenintaget (yrkande
1). De reningsmassor som uppkommer vid den interna reningen för
att göra cirkulation möjlig skall lagras av industrin så att
miljöskadande ämnen inte kan läcka ut till omgivningen (yrkande
2). Direktiv bör utfärdas för återförande av processvatten med
krav på genomförande inom en femårsperiod (yrkande 3).
Kommunerna skall befrias från tvånget att ta hand om industriers
vatten för rening såvida det inte rör sig om vatten från kök och
sanitetsanläggningar (yrkande 4). I motion Jo755 (s) begärs
förslag till sådan ändring i miljöskyddsförordningen att
hänsyn kan tas till både sanitär olägenhet och miljöstörningar
vid kommunal prövning av utsläpp av avloppsvatten.
Utskottets överväganden
Kvaliteten i miljöarbetet varierar mellan branscher och mellan
dem som utövar den miljöfarliga verksamheten. Liknande
anläggningar kan idag ha olika villkor beroende på om deras
verksamhet har prövats enligt miljöskyddslagen och i så fall när
den prövats. Myndigheternas bedömningar av miljöfarlig
verksamhet kan skifta i olika delar av landet och kunskaperna om
miljöskydd varierar bland utövarna. Medvetenhet om att en
miljöfarlig verksamhet påverkar miljön saknas hos många som
utövar sådan verksamhet. En av miljöskyddslagens huvudprinciper
är att utövaren av miljöfarlig verksamhet har ett ansvar både
för sin verksamhet och för kontrollen av den. Den med anledning
av 1988 års miljöpolitiska beslut förstärkta egenkontrollen hos
företagen underlättar ett effektivt myndighetsarbete samtidigt
som det interna miljöarbetet även kan förbättras.
Tillsynsmyndigheternas utvärdering och bedömning av företagens
rapporter från egenkontrollen är därmed avgörande för en
effektiv tillsyn. Utskottet delar miljöministerns bedömning att
all verksamhet måste omprövas utifrån de senaste kunskaperna och
modernaste metoderna för att nå målet, en ren processindustri,
till sekelskiftet. I samband denna genomgång bör fördelningen
mellan interna åtgärder, t.ex. miljörevision och egenkontroll,
och myndigheternas uppgifter göras klarare. Lokala
miljöförhållanden och företagens produktionsförhållanden skall
beaktas. Det i propositionen aviserade uppdraget till
naturvårdsverket att upprätta och genomföra ett tioårigt program
för översyn av industrins utsläppsvillkor bör kunna skapa goda
förutsättningar för att till år 2000 minska utsläppen ned till
sådana nivåer att miljön inte tar skada. Utskottet vill i detta
sammanhang särskilt betona önskvärdheten av att de från
miljösynpunkt viktigaste, liksom de mest eftersatta, branscherna
och anläggningarna prioriteras och om möjligt klaras av före år
1995. Utskottet ansluter sig med det anförda till regeringens
ställningstagande beträffande översynen av industrins
utsläppsvillkor. Syftet med motionerna Jo117 yrkande 10, Jo118
yrkandena 1 och 15, Jo749 yrkande 4 och Jo776 synes därmed i
allt väsentligt tillgodosett. Motionerna bör därför inte
föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
Utskottet ansluter sig även till regeringens förslag till
förtydligande och komplettering av miljöskyddslagen så att det
klart framgår att utövaren av en miljöfarlig verksamhet är
ansvarig för att ta fram det underlag som behövs i ett
omprövningsärende. Som framhålls i propositionen skall målet för
det av regeringen föreslagna omprövningsprogrammet vara att
varje miljöstörande anläggning skall ha moderna och
ändamålsenliga villkor, och att utsläppen till början av
2000-talet skall ha nått sådana nivåer att miljön inte tar skada
och hälsan inte påverkas. Samtidigt erinras om att
miljöskyddskommittén i januari 1991 till regeringen överlämnade
sitt principbetänkande Miljölagstiftningen i framtiden (SoU
1991:4). Utskottet är mot bakgrund av vad som anförts ovan och
med hänsyn till kommitténs fortsatta arbete inte berett att
tillstyrka de ytterligare förslag till tillståndsprövning som
förs fram i motionerna Jo61 och Jo89. Motionerna avstyrks.
Med samma motivering avstyrks även motion Jo755.
Beträffande omhändertagandet av industrins processvatten m.m.
konstaterar utskottet att prövningsmyndigheterna i samband med
tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen av industriell
verksamhet bör göra en bedömning av om avloppsvattnet är av
sådan beskaffenhet att det är lämpligt att behandla vattnet i
ett kommunalt reningsverk eller om vattnet bör behandlas på
annat sätt. Vidare bör uppmärksammas att kommunerna i egenskap
av huvudmän har möjlighet att ställa krav på anslutna industrier
och därigenom begränsa tillförseln av sådant avloppsvatten som
påverkar reningsverkets drift i negativ riktning. Miljö- och
hälsoskyddsnämnderna har dessutom genom sin tillsyn enligt lagen
(1985:426) om kemiska produkter att kontrollera att företagen
inte förorenar avloppsvattnet med kemikalieavfall. Utskottet
vill med det anförda betona betydelsen av att berörda
myndigheter i de konkreta fallen utövar sin tillsynsuppgift så
att de kommunala reningsverkens effektivitet kan upprätthållas.
Utskottet utgår vidare ifrån att berörda statliga och kommunala
myndigheter följer den vidare utvecklingen med uppmärksamhet och
vidtar de åtgärder som kan anses erforderliga för en fortlöpande
förbättring av miljösituationen. Med det anförda avstyrks
motionerna Jo118 yrkande 14 och Jo764.
Stabila organiska ämnen och metaller
Propositionen
Regeringen föreslår att utsläppen från skogsindustrin av
stabila organiska ämnen till år 2000 skall begränsas till en
sådan nivå att miljön ej tar skada. Vid prövningen skall
eftersträvas att bästa tillgängliga teknik tillämpas.
Ett sätt att påskynda arbetet med att vidta åtgärder för att
minska skogsindustrins utsläpp skulle vara att belägga utsläppen
med en miljöavgift. En sådan avgift måste enligt miljöministern
sättas högt för att vara styrande. Härvid kan inte uteslutas att
den skulle kunna försvaga branschens lönsamhet och
konkurrensförmåga.
Kvicksilverfri teknik skall införas vid kloralkaliindustrier.
I samband med omprövning bör en tidsplan för övergång till
kvicksilverfri teknik lägggas fast. Härvid bör utvecklingen i EG
på motsvarande område beaktas.
Som riktlinjer för prövning enligt miljöskyddslagen av
industriella processutsläpp skall gälla att åtgärder vidtas upp
till en kostnad av 30 kr. per kg svavel och 40 kr. per kg
kväveoxider.
Motionerna
Enligt motion Jo105 (m) yrkande 32 bör riksdagen hos
regeringen begära förslag till ekonomiska stimulanser för att
minska massaindustrins utsläpp av stabila klorerade organiska
föroreningar. Motionärerna föreslår att en ytterligare
utsläppsreducering under 1 kg AOX skall ge företagen en
ekonomisk stimulans på 50 kr/kg AOX som ej släpps ut.
Stimulansen kan utformas som en skattereduktion och finansieras
via svavelavgiften. Maximal stimulans ges vid utsläpp av 0,3 kg
AOX per ton massa. I folkpartiets motion Jo110 yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om ett konkret mål för
minskningen av klorutsläpp från massaindustrin och att målet
därefter får vara styrande för de åtgärder som vidtas (yrkande
8). Enligt motion Jo813 (fp) yrkande 2 skall massaindustrins
utsläpp av klorföreningar vara avvecklade vid sekelskiftet. I
motion Jo113 (c) krävs en avvecklingsplan för klorutsläppen samt
att det i lag föreskrivs att utsläppen av klor från
skogsindustrin skall vara högst 0,5 kg AOX per ton massa år 1995
resp. 0,1 kg per ton år 1999. Enligt motionärerna bör
propositionen avslås i denna del (yrkande 19). Vidare yrkas att
att riksdagen i lag föreskriver att en avgift på organiskt
bundet klor uttas med 50 kr./kg (yrkande 20). Förslag om
miljöavgift på utsläpp av klororganisk substans som överstiger
nivån 0,5 kg per ton massa begärs i vänsterpartiets motion Jo107
yrkande 28. Enligt motion Jo118 (mp) yrkande 17 skall utsläppen
av klorerade föreningar från skogsindustrin ha upphört senast år
1995. Vidare yrkas att klorblekt papper inte skall få säljas i
Sverige (yrkande 18) och att naturvårdsverket ges i uppdrag att
utarbeta en konkret plan för att minimera utsläppen av stabila
organiska föreningar. Målsättningen skall vara att minska
utsläppen till havet med 70 % till år 1995 (yrkande 19).
Vänsterpartiet yrkar i motion Jo107 att kloralkaliindustrin
senast år 2000 skall ha övergått till kvicksilverfria processer
(yrkande 11). Enligt motion Jo118 (mp) yrkande 16 skall
användningen av kvicksilver i kloralkaliindustrin ha upphört
till den 1 juli 1992.
Utskottets överväganden
Målsättningen och strategin för utsläpp av stabila organiska
ämnen lades fast i 1988 års miljöpolitiska beslut. Enligt
beslutet skulle åtgärder påbörjas före utgången av år 1992 för
att minska utsläppen av organiska klorföreningar till en viss
nivå per ton massa. Målet är att på sikt i stort sett eliminera
utsläppen av klorerad organisk substans. Den dominerande källan
för utsläpp av stabila organiska ämnen är alltjämt
skogsindustrins utsläpp av klorerad organisk substans. Av
naturvårdsverkets Aktionsprogram mot havsföroreningar, Hav 90,
framgår att det med idag tillgänglig process- och reningsteknik
är möjligt att halvera utsläppen jämfört med vad som för
närvarande är föreskrivet. Naturvårdsverket bedömer vidare att
det efter viss ytterligare teknikutveckling finns möjlighet att
halvera utsläppen ytterligare en gång. Av redovisningen framgår
vidare att det med dagens teknik är svårt att producera en
pappersmassa med högsta ljushet utan användning av klor. Inom
ett par år bedöms det som möjligt med en mer miljöanpassad
tillverkning av massa med hög ljushet.
I likhet med regeringen anser utskottet att 1988 års
miljöpolitiska beslut fortfarande skall gälla och att utsläppen
av stabila organiska ämnen på sikt måste upphöra. Av den lämnade
redogörelsen för propositionens innehåll och motionerna framgår
att stor enighet råder om nödvändigheten att åstadkomma en
ytterligare nedskärning av bl.a. massaindustrins utsläpp av
organiska klorföreningar. Utskottet delar regeringens bedömning
att det är möjligt att ytterligare reducera dessa utsläpp.
Skogsindustrin bör vara en av de branscher som prioriteras vid
kommande omprövningar, vad avser utsläppen av stabila organiska
ämnen. Vid prövningen enligt miljöskyddslagen skall eftersträvas
att genom tillämpning av bästa tillgängliga teknik minska
utsläppen till sådana nivåer att miljön ej tar skada. Utskottet
ansluter sig till regeringens uppfattning att detta mål bör
uppnås till år 2000. Mot bakgrund av det anförda avstyrks
motionerna Jo110 yrkande 8, Jo113 yrkande 19, Jo118 yrkandena
17, 18 och 19 samt Jo813 yrkande 2.
Utskottet är på de i propositionen redovisade skälen inte
berett att tillstyrka införandet av miljöavgift på
skogsindustrins utsläpp. Utskottet avstyrker således motionerna
Jo107 yrkande 28 och Jo113 yrkande 20.
Utskottet är inte berett att tillmötesgå de krav på ekonomiska
stimulanser för att minska massaindustrins utsläpp av stabila
organiska föreningar som förs fram i motion Jo105 yrkande 32.
Motionen avstyrks i berörd del.
Utsläppen av metaller kan utgöra ett hot mot såväl miljö som
hälsa varför dessa utsläpp måste begränsas ned till nivåer där
sådan påverkan ej sker. Åtgärder mot bl.a. kvicksilver bör
prioriteras. En viktig enskild utsläppskälla av kvicksilver är
kloralkalifabriker som använder kvicksilverbaserad
processteknik. Utskottet delar regeringens bedömning att
kloralkaliindustrin bör vara en av de branscher som prioriteras
vid kommande omprövningar vad avser utsläppen av metaller. I
samband med omprövning av kloralkaliindustrin bör en tidsplan
för övergång till kvicksilverfri teknik läggas fast. Utskottet
finner mot bakgrund av det anförda inte anledning att föreslå
någon riksdagens åtgärd i anledning av motionerna Jo107 yrkande
11 och Jo118 yrkande 16. Motionerna avstyrks således i berörda
delar
Åtgärder för att minska utsläpp från kommunala
avloppsreningsverk
Propositionen
Enligt propositionen skall för alla kustbaserade reningsverk,
från gränsen mot Norge t.o.m. Stockholms skärgård, vilka är
dimensionerade för att hantera avloppsvatten från mer än 10000
personer 50 % kvävereduktion vara riktlinje vid prövning enligt
miljöskyddslagen. Motsvarande reningsgrad skall också gälla
reningsverk med utsläpp i vattendrag belägna mindre än tre mil
från kusten, förutsatt att inga större sjöar ligger mellan
utsläppspunkten och havet. För särskilt föroreningskänsliga
områden såsom Laholmsbukten, Skälderviken och Hanöbukten skall
en högre kvävereduktion eftersträvas. Omprövningen av de
kustnära reningsverken bör fortsätta med målsättningen att
samtliga reningsverk som är dimensionerade för mer än 10000
personer om möjligt skall vara omprövade före utgången av år
1995.
Motionerna
I motion Jo105 (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär
förslag till metod för att minska kväveutsläppen från de
kommunala avloppsreningsverken (yrkande 28). Enligt motionärerna
skall de totala utsläppen minskas med 50 %. Metoden för att
uppnå denna reduktion skall vara kostnadseffektiv. Bl.a.
föreslås en zonindelning av kusten med separata miljömål.
Kommunerna skall förhandla sinsemellan för att inom zonen uppnå
miljömålet. I folkpartiets motion Jo110 yrkande 10 framförs krav
på att riksdagen hos regeringen begär förslag som möjliggör att
kväveutsläpp från avloppsreningsverk kan kvittas mot åtgärder
som minskar diffusa kväveutsläpp. Kommunerna skall tillåtas ta
till andra åtgärder som ger samma effekt (50 % reduktion) på de
samlade kväveutsläppen men till lägre kostnad. Även i motion
Jo813 (fp) yrkande 1 framhålls behovet av att pröva
kostnadseffektiva metoder för kvävereduktion. Krav på
kväverening vid reningsverken i Stockholms län framförs i motion
Jo817 (c) yrkande 3. Miljöpartiet yrkar i motion Jo118 att
kustnära kommunala avloppsreningsverk vid Västerhavet och
Östersjön skall ha infört kvävereduktion motsvarande minst 60 %
senast den 1 juli 1993 (yrkande 10). Vidare yrkas att kustnära
kommunala avloppsreningsverk vid Västerhavet och Östersjön skall
ha infört kvävereduktion motsvarande minst 75 % senast den 1
juli 1995 (yrkande 11). Kustnära kommunala avloppsreningsverk
vid Bottenhavet skall ha infört kvävereduktion motsvarande minst
50 % senast den 1 juli 1993 (yrkande 12). De kustnära kommunala
avloppsreningsverken skall dessutom ha en fosfatreningsgrad på
95 % senast den 1 juli 1994 (yrkande 13). I motion Jo70 (s)
betonas ekonomisk optimering mellan de möjliga åtgärderna. De
platsbundna förutsättningarna bör styra valet av åtgärder.
Kommunerna bör få rätt att inom vissa utsläppsgränser ta ett
övergripande ansvar för mängden kväve som transporteras ut ur
kommunen (kommunala kvävepooler).
Enligt motion Jo64 (c) yrkande 4 bör naturvårdsverket ges i
uppdrag att utvärdera vissa rapporter om betydande
kvicksilverutsläpp från hushållen till VA-nätet och bedöma
utsläppen från miljösynpunkt.
Utskottets överväganden
Övergödningen (eutrofieringen) är ett av de allra största
hoten mot havsmiljön. Övergödningen leder till kraftiga
algblomningar, åtföljande syrebrist i vissa bottnar, förändrad
vegetation i kustzoner m.m. De mekanismer som styr
eutrofieringen är inte helt kända. Man har tidigare ändå gjort
den bedömningen att motåtgärder i första hand borde sättas in
mot den kraftigt ökade tillförseln av näringsämnet kväve, såväl
från Sverige som från andra länder. Kväve är det
näringsämne som styr primärproduktionen framför allt i de
öppna haven. Kväveutsläppen från reningsverken svarar för 10--20
% av den svenska antropogena kvävetillförseln till våra havs-
och vattenområden. I riksdagens miljöpolitiska beslut år 1988
(prop. 1987/88:85, JoU23, rskr. 373) fastställdes att
reningsverkens andel av utsläppt kväve bör minskas med 50 % i
särskilt påverkade områden före utgången av år 1992. Vidare
framhölls att ambitionsnivån bör vara 50 % kvävereduktion för
övriga kustavsnitt från gränsen mot Norge upp t.o.m. Stockholms
skärgård före år 1995.
Enligt naturvårdsverkets Aktionsprogram mot havsföroreningar,
Hav 90, har den tidigare händelseutvecklingen och de ökade
kunskaperna om eutrofieringssituationen i våra omgivande
havsområden visat på behovet av åtgärder för att minska
närsaltsbelastningen på havet. Tydliga eutrofieringseffekter
syns nu på flera håll och risken bedöms vara stor för att denna
utveckling skall accelerera. Det förefaller också klart att det
kommer att ta lång tid att vända utvecklingen. Sveriges åtgärder
när det gäller kvävetillförseln får stor betydelse för våra inre
skärgårdsområden och för kustområdena i närheten av stora
utsläpp. Utskottet anser därför i likhet med regeringen att det
är angeläget att kvävereduktion införs på de större
reningsverken med direktutsläpp i havet eller till vattendrag i
inlandet. Omprövningen av de kustnära reningsverken bör
fortsätta med den i propositionen redovisade målsättningen att
samtliga reningsverk som är dimensionerade för mer än 10000
personer om möjligt skall vara omprövade före utgången av år
1995. 50 % kvävereduktion skall vara riktlinje vid prövning
enligt miljöskyddslagen. Utskottet kan även ansluta sig till
regeringens ställningstagande beträffande reningsverken längs
Norrlandskusten. Dessa kan undantas från generella krav på
kvävereduktion. Behovet av kvävereduktion får där avgöras från
fall till fall med utgångspunkt från miljövinsten i jämförelse
med kostnaden för åtgärden. För att återställa en ekologisk
balans inom de i propositionen redovisade särskilt
föroreningskänsliga områdena (Laholmsbukten, Skälderviken,
Hanöbukten) måste en högre kvävereduktion eftersträvas.
Sammanfattningsvis kan konstateras att redovisade förslag bör ge
goda möjligheter att komma till rätta med de kväveutsläpp som
berör de för Sveriges vidkommande särskilt utsatta områdena. Den
föreslagna ambitionsnivån kommer att relateras till
utsläppskällornas storlek och geografiska läge. Detta bör enligt
utskottets mening säkerställa en klart förbättrad situation i de
kustnära områdena med bl.a. känsliga skärgårdar och vikar.
Eventuella skärpningar av de i propositionen redovisade
förslagen måste dock till större del bygga på regionala
förutsättningar. Kunskap om kväveläckaget från diffusa källor
saknas i stor utsträckning. Jordbrukets recipientkontroll har
uppvisat vissa brister. I samband med den i förevarande
proposition föreslagna satsningen på PMK kommer enligt vad
utskottet erfarit även jordbrukets recipientkontroll att
utredas. Avsikten är att förbättra insamling och beskrivning av
den nationella informationen. Forskningens betydelse bör även
nämnas i detta sammanhang, och då främst vad avser nya och mer
effektiva metoder att reducera kväveutsläppen. Det av
naturvårdsverkets forskningsnämnd initierade
forskningsprogrammet om våtmarker som kvävefälla kommer att
bidra med ökad kunskap. Forskningsprogrammet skall bl.a. belysa
effekterna av våtmarksrestaurering på kväveretention. Programmet
avslutas den sista juni 1993. Föreslagna åtgäder beträffande
reduktionen av kväveläckaget får enligt utskottets mening inte
innebära att man bortser från behovet av fortsatta
ansträngningar på detta område. Enligt utskottets bedömning är
syftet med motionerna Jo70, Jo105 yrkande 28, Jo110 yrkande 10,
Jo813 yrkande 1 och Jo817 yrkande 3 med det anförda i allt
väsentligt tillgodosett. Yrkandena påkallar således ingen
ytterligare riksdagens åtgärd.
Utskottet är inte berett att tillmötesgå de krav på
ytterligare kvävereduktion och fosfatrening som förs fram i
motion Jo118 yrkandena 10, 11, 12 och 13. Motionen avstyrks i
berörda delar.
Utskottet konstaterar i likhet med vad som anförts i
propositionen att dagvattnets sammansättning är dåligt känd. Det
gäller t.ex. dess innehåll av metaller, olja och närsalter.
Enligt regeringen bör naturvårdsverket ytterligare utreda
problemets omfattning. Utskottet ansluter sig till regeringens
bedömning i denna fråga. Motion Jo64 yrkande 4 bör således inte
nu föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
Varornas miljöpåverkan -- från råvara till avfall
Sammanfattning
Propositionen
Kemikaliekontrollen utvecklas genom förhandsanmälan av nya
kemiska ämnen, utbyggnad av produktregistret, fortsatt arbete
med kriterier för och föreskrifter om klassificering och
märkning efter miljöfarlighet samt utvidgat bemyndigande till
kemikalieinspektionen och naturvårdsverket att förbjuda skadliga
ämnen och produkter enligt lagen om kemiska produkter.
Införandet av en förhandsgranskning av biologiska
bekämpningsmedel föreslås.
Användningen av tungmetallerna kvicksilver, kadmium och bly
bör upphöra. Även användningen av arsenik och krom bör starkt
begränsas. Avvecklingen inleds genom en rad åtgärdsprogram.
Användningen av klorerade organiska lösningsmedel avvecklas
genom förbud att sälja konsumentprodukter med trikloretylen,
metylenklorid och perkloretylen från den 1 januari 1993 samt
förbud att använda trikloretylen och metylenklorid från 1995.
Användningen av organiska tennföreningar, ftalater, bromerade
flamskyddsmedel, klorparaffiner och nonylfenoletoxylater skall
begränsas. Kemikalieinspektionen och naturvårdsverket arbetar
vidare med hur begränsningarna skall genomföras.
Avvecklingsplanerna för ozonnedbrytande ämnen utvidgas genom
att avvecklingsplanen för CFC-föreningar breddas, att
CFC-innehållet i kasserade kyl- och frysskåp omhändertas på ett
miljöriktigt sätt, att användningen av haloner avvecklas till år
1998, att användningen av HCFC begränsas från år 1994 och att
användningen av 1,1,1-trikloretan och koltetraklorid avvecklas
till år 1995 resp. år 1998. Vidare föreslås att Sverige
godkänner tilläggen till Montrealprotokollet om ämnen som bryter
ned ozonskiktet och godkänner Baselkonventionen om kontroll av
gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av
farligt avfall.
Ekonomiska styrmedel kan användas för att nå målen på
avfallsområdet. Kommunerna föreslås därför få vidgad rätt att
differentiera avfallstaxorna för att stimulera till
källsortering av avfall. Ytterligare styrmedel övervägs.
Utskottets överväganden
Utskottet vill inledningsvis anföra följande. Regeringen
redovisar i kapitel 13 om varornas miljöpåverkan en rad åtgärder
som syftar till att stärka kemikaliekontrollen och avveckla
användningen av vissa varor och produkter som är särskilt
negativa från hälso- och miljösynpunkt. En stor del av
motionerna i detta avsnitt innehåller specificerade förslag om
tidigareläggning, utvidgning och andra skärpningar av
regeringens åtgärdsförslag. Som en allmän synpunkt beträffande
dessa motioner vill utskottet framhålla att det självfallet är
angeläget att regeringen och ansvariga myndigheter tillvaratar
alla möjligheter att höja ambitionsnivån i detta angelägna
arbete. Det bör också framhållas att frågor om tidsplanering och
andra preciserade villkor för avvecklingsarbetet närmast är av
den karaktären att de bör handläggas på regerings- och
myndighetsnivå. Riksdagen bör i första hand behandla mer
övergripande frågor inom kemikaliekontrollens område.
Kemikaliekontrollen
Propositionen
Utgångspunkter och inriktning
En utgångspunkt för kemikaliekontrollen är att tillverkare och
importörer har huvudansvaret för de kemiska ämnen och produkter
som de levererar. För arbetet med kemikaliekontrollen finns tre
övergripande mål: kunskapsmålet, produktmålet och
hanteringsmålet.
Kunskapsmålet innebär att kemiska ämnen och produkter skall
vara väl utredda med avseende på sina effekter på hälsa och
miljö. Ansvaret för detta vilar på tillverkaren, importören
eller leverantören.
Produktmålet innebär att så ofarliga produkter som möjligt
skall användas. Genom substitutionsprincipen i lagen (1985:426)
om kemiska produkter har den som importerar en kemisk produkt
ett grundläggande ansvar för att byta ut farliga ämnen och
produkter mot mindre farliga. Regeringen är av den uppfattningen
att substitutionsprincipen måste få ökad genomslagskraft.
Tillämpningen av substitutionsprincipen måste bygga på att
produktens miljöfarlighet klassificeras på motsvarande sätt som
sker i fråga om hälsofarligheten. Genom en särskild
klassificering eller gradering i fråga om miljöfarlighet bör
tillsynsmyndigheten kunna hämta direkt ledning för att ålägga
den som hanterar produkten att byta ut den mot en mindre farlig.
Det bör vara möjligt för miljöskyddskommittén att efter samråd
med kemikalieinspektionen och naturvårdsverket utforma förslag
till hur substitutionsprincipen lagtekniskt skall preciseras med
ett system enligt de principer som nu skisserats.
Hanteringsmålet innebär att hälso- och miljörisker skall
undanröjas genom säker hantering av kemiska produkter. En
förutsättning för detta är att både konsumenter och yrkesmässiga
användare får god information från leverantören om hanteringen
av produkterna.
Den omfattande internationella handeln med kemiska produkter
gör att kemikaliekontrollen inte kan bedrivas effektivt enbart
på nationell nivå. Det internationella arbetet inom bl.a. OECD
redovisas på s. 234--235 i propositionen.
Förstärkt kemikaliekontroll
För att förbättra informationen om kemiska ämnen och produkter
införs ett system med förhandsanmälan av nya kemiska ämnen.
Anmälan skall åtföljas av en dokumentation om ämnets hälso- och
miljöeffekter. Systemet är i princip detsamma som det system för
förhandsanmälan som redan finns inom EG. Kemikalieinspektionens
produktregister byggs ut. Vidare bör
sekretessbestämmelserna för produktregistret utredas.
Utvidgat bemyndigande för kemikalieinspektionen och
naturvårdsverket
Kemikalieinspektionen och statens naturvårdsverk bemyndigas
att meddela förbud för hantering eller import av en kemisk
produkt enligt 12 § lagen om kemiska produkter. Beslut om
begränsningar i import och hantering skall även
fortsättningsvis fattas i nära samråd och kontakt med andra
berörda myndigheter, t.ex. kommerskollegium,
arbetarskyddsstyrelsen och den nya näringspolitiska myndighet
som föreslås i proposition 1990/91:87 om näringspolitik för
tillväxt, samt med berörda branschorganisationer.
Motionerna
I vänsterpartiets kommittémotion Jo107 yrkande 1 hemställs att
riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
ekologisk kemikalie- och varuhantering. Enligt motionen måste
framtidsfrågorna när det gäller miljön handla om kamp mot
resursslöseriet, sparande som livsform och alternativ som är
förnyelsebara. Vid forskning för att utveckla nya produkter
måste vidare resurshushållning, återvinning och miljöpåverkan
finnas med. Allt måste resultera i miljökonsekvensbeskrivningar
och miljökonsekvensanalyser av de varor man vill producera.
I centerns partimotion Jo113 yrkande 18 yrkas tillkännagivande
av vad i motionen anförts om inriktning och åtgärder för att
motverka användningen av kemikalier. Centern anser att
kemikaliearbetet bör grundas på ett synsätt som innebär att
naturfrämmande ämnen, som är eller kan befaras vara långlivade,
över huvud taget inte bör spridas i miljön, att halterna av
tungmetaller och andra sällsynta grundämnen bör hållas inom de
naturliga variationerna i miljön och att alla övriga ämnen inte
får öka mer än vad naturen förmår bryta ned eller kan tolerera.
I motionen föreslås också en åtgärdsstrategi för
kemikaliearbetet.
Principen att huvudansvaret för kemikaliehanteringen, varors
miljövänlighet etc. skall ligga på tillverkare och försäljare
bör lyftas fram enligt motion Jo107 (v) yrkande 6. Vidare bör
enligt samma motion yrkande 4 en ny vara eller kemikalie följas
av en miljöklassning som tar hänsyn till energiåtgång,
tillverkningsprocess, miljöeffekt m.m. I motion Jo115 (v)
yrkande 5 föreslås att produkternas miljöklassning kombineras
med ett system av avgifter på tillverkning och import där
miljöfarliga ämnen ingår. I motionerna Jo105 (m) yrkande 30 och
Jo107 (v) yrkande 7 ges uttryck för att substitutionsprincipen
skall tillämpas mer aktivt resp. stärkas. I motion Jo810 (mp)
yrkande 2 redovisas liknande tankegångar. För att hitta områden
där substitutionsprincipen genast eller inom en snar framtid kan
tillämpas föreslås i motion Jo710 (mp) yrkande 9 att
kemikalieinspektionen årligen redovisar de kemikalier som är
utbytbara. För vissa kemiska produkter finns bättre alternativ
för vissa användningsområden, medan substitut saknas för andra
användningsområden. Detta måste enligt motion Jo710 (mp) yrkande
6 framgå av produktens märkning.
Enligt motion Jo107 (v) yrkande 5 och motion Jo710 (mp)
yrkande 3 bör principen om den omvända bevisbördan föras in i
lagen om kemiska produkter.
De åtgärder som presenterats i rapporten
"Begränsningsuppdraget -- redovisning av ett regeringsuppdrag"
måste enligt motion Jo119 (mp) yrkande 29 skärpas, konkretiseras
och kompletteras med absoluta tidsgränser. Motionärerna anser
att användningen av de organiska ämnen som redovisas i rapporten
bör ha upphört i konsumentprodukter senast den 1 januari 1991
och att all användning och tillverkning av dessa organiska ämnen
skall ha upphört senast den 1 januari 1995 (yrkandena 30 och
31).
I motion Jo119 (mp) yrkande 23 framhålls att Sverige skall ta
egna initiativ och skärpa kraven när det gäller hantering av
kemiska produkter och varor och inte invänta beslut i andra
länder. I samma motion anförs att den lagstiftning som riksdagen
beslutat om i kemikaliefrågor inte får kompromissas bort vid
uppgörelser med företag eller med hänvisning till handelsregler
(yrkande 24).
Behovet av en aktiv uppföljning vid avveckling av olika
miljöfarliga kemikalier betonas i motion Jo105 (m) yrkande 31.
Motionärerna i motion Jo710 (mp) yrkande 2 och motion Jo739
(fp) yrkande 12 anser att det måste införas en
förhandsgranskning av kemiska ämnen. I motion Jo107 (v)
yrkandena 2 och 3 efterlyses strängare regler för etableringen
av nya kemikalier resp. återvinnings- och
destruktionsbeskrivning för nya kemiska produkter.
Kemikalieinspektionens register borde enligt motion Jo710 (mp)
yrkande 12 i sin helhet göras offentliga och lättillgängliga.
I motion Jo710 (mp) yrkande 10 hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att kemikalieinspektionen bemyndigas att
förbjuda kemiska produkter enligt 12 § lagen om kemiska
produkter. I motion Jo119 (mp) yrkande 25 yrkas att riksdagen
ger regeringen till känna att det bemyndigande som
kemikalieinspektionen fått enligt 12 § lagen om kemiska
produkter skall innebära att inspektionen har rätt att tillämpa
paragrafen fullt ut utan handelstekniska förbehåll. Enligt
motion Jo710 (mp) yrkande 11 måste kommunerna bemyndigas att
meddela generella föreskrifter om förbud mot användning av vissa
kemiska produkter och varor.
I motion Jo710 (mp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär
ändring av lagen om kemiska produkter. Lagen skall enligt
motionen ändras, dels så att lagens tillämpningsområde utvidgas
till att även gälla hälso- och miljöfarliga varor, dels så att
krav ställs på kommunerna att upprätta en åtgärdsplan för att
minska användningen av kemiska produkter (yrkandena 1 och 14).
En ytterligare lagändring föreslås i Jo710 (mp) yrkande 4.
Avsikten med denna lagändring är att lagen om kemiska produkter
skall bli tillämplig vid koncessionsnämndens prövning. Vidare
bör kemikalieinspektionen enligt motion Jo710 (mp) yrkande 13 få
i uppdrag att årligen offentliggöra import, export och inrikes
användning av miljöfarliga kemikalier.
En produkt som i något skede i sin livscykel kan ge
långsiktiga skador på det ekologiska systemet bör enligt motion
L735 (mp) yrkande 4 förbjudas och avlägsnas från marknaden.
Ansvariga myndigheter som kemikalieinspektionen,
konsumentverket och livsmedelsverket bör enligt motion Jo810
(mp) yrkande 1 få i uppdrag att göra en revision av vilka
kemikalier som skall vara tillåtna i Sverige med utgångspunkt i
vad som är förbjudet i andra länder. I motionen betonas att det
normalt inte är acceptabelt att det saluförs varor som är
förbjudna någonstans i världen. I samma motion yrkande 3
framhålls att de myndigheter som sätter gränsvärden måste
redovisa hur dessa satts och hur olika gifter i livsmedel
samverkar för att gränsvärdena skall kunna accepteras. I
motionen uttalas vidare att det måste göras en översyn av nu
tillämpade gränsvärden.
I motion Jo117 (mp) yrkandena 4--6 behandlas farligt gods.
Farligt gods skall enligt motionen i första hand gå per järnväg
eller till sjöss med säkra dubbelbottnade fartyg. Vidare skall
vägar där farligt gods får transporteras märkas ut med ett
särskilt vägmärke. Behovet av skärpt kontroll framhålls också.
Utskottets överväganden
Utgångspunkter och inriktning
De tankegångar som kommer till uttryck i motion Jo107
yrkandena 1 och 6 samt i motion Jo113 yrkande 18 ger uttryck för
i stort sett samma synsätt som regeringen även om det föreligger
skillnader i detaljer. Då det sålunda saknas någon klart
framträdande skiljelinje mellan regeringens och motionernas
ställningstaganden saknas enligt utskottets mening anledning att
föreslå något riksdagsuttalande med anledning av dessa
motionsyrkanden. Motionerna avstyrks i berörda delar.
Utskottet delar regeringens uppfattning att
substitutionsprincipen måste få ökad genomslagskraft och att
detta skulle gynnas av en särskild klassificering av produktens
miljöfarlighet. Med hänsyn till att den föreslagna
klassificeringen har till syfte att ge tillsynsmyndigheten
ledning för att ålägga den som hanterar en miljöfarlig produkt
att byta ut denna anser utskottet att det saknas skäl att
kombinera miljöklassningen med ett avgiftssystem. På grund härav
avstyrks motion Jo115 yrkande 5. I avvaktan på
miljöskyddskommitténs förslag anser utskottet det inte
meningsfullt att nu föreslå något riksdagsuttalande med
anledning av miljöklassificeringens utformning varför motion
Jo107 yrkande 4 avstyrks. Med samma motivering avstyrks motion
Jo710 yrkande 6.
Substitutionsprincipen förtydligades nyligen genom en
lagändring (SFS 1990:239). Som nämnts ovan kommer ytterligare
preciseringar att övervägas av miljöskyddskommittén i samråd med
kemikalieinspektionen och naturvårdsverket. Detta finner
utskottet tillfredsställande. För den fortsatta
kemikaliehanteringen är det betydelsefullt att
substitutionsprincipen framstår som självklar för envar som
hanterar eller importerar kemiska produkter. Utskottet anser det
särskilt betydelsefullt att tillämpningen av
substitutionsprincipen blir så aktiv att alla som producerar,
importerar eller hanterar kemiska produkter ständigt söker finna
ersättning för varor som är farliga för hälsa och miljö. I detta
sammanhang är det viktigt att kemikalieinspektionen och
naturvårdsverket genom den tidigare nämnda miljöklassificeringen
och möjligheten att utfärda förelägganden beträffande farliga
kemikalier medverkar till att substitutionsprincipen får en
starkare ställning i företagen och bland användarna. Vad
utskottet anfört med anledning av motionerna Jo105 yrkande 30,
Jo107 yrkande 7, Jo710 yrkande 9 och Jo810 yrkande 2 bör ges
regeringen till känna.
Principen om den omvända bevisbördan gäller redan, även om
detta inte uttryckligen framgår av lagtexten. Utskottet anser
att det för närvarande saknas anledning att föra in denna
bevisbörderegel i lagen om kemiska produkter. Motionerna Jo107
yrkande 5 och Jo710 yrkande 3 avstyrks därför.
Utskottet har erfarit att kemikalieinspektionen och
naturvårdsverket fortsätter sitt arbete med begränsning av
användningen av hälso- och miljöfarliga kemikalier i syfte att
ytterligare utveckla de förslag myndigheterna lade fram i det
s.k. begränsningsuppdraget. Detta skall ske genom konkreta
förslag och genom att följa upp de planerade åtgärdernas effekt.
Utskottet finner mot bakgrund härav inte anledning att föreslå
riksdagen någon åtgärd med anledning av motionerna Jo119
yrkandena 29--31 samt Jo105 yrkande 31. Motionerna avstyrks
således i berörda delar.
Utskottet delar den i motion Jo119 redovisade uppfattningen
att Sverige bör ta egna initiativ och skärpa kraven för
hantering av kemiska ämnen och varor. Importen av kemiska
produkter och varor till Sverige är emellertid stor. Ensidiga
begränsningsåtgärder, som enbart riktar sig till svenska
tillverkare och importörer, ger därför inte alltid tillräckligt
genomslag på den samlade tillförseln till den svenska miljön.
Det internationella samarbetet är således av avgörande betydelse
för en effektiv kemikaliekontroll. Med det anförda avstyrks
motion Jo119 yrkande 23. Vidare avstyrks motion Jo119 yrkande
24.
Förstärkt kemikaliekontroll
Genom det av regeringen redovisade systemet med
förhandsanmälan läggs utredningsansvaret för ett ämnes hälso-
och miljöeffekter på tillverkare och importörer. Detta stämmer
enligt utskottets mening väl med den grundläggande
utgångspunkten för svensk kemikaliekontroll att det är
tillverkare och importörer som har huvudansvaret för de kemiska
ämnen och produkter de levererar. Utskottet finner det således
lämpligt att införa ett system med förhandsanmälan utformat på
det sätt som redovisas i propositionen. I enlighet härmed
avstyrker utskottet motionerna Jo710 yrkande 2, Jo739 yrkande 12
samt Jo107 yrkandena 2 och 3.
I avvaktan på att sekretessbestämmelserna för produktregistret
utreds är det inte meningsfullt att föreslå något
riksdagsuttalande med anledning av motion Jo710 yrkande 12.
Motionsyrkandet avstyrks.
Utvidgat bemyndigande för kemikalieinspektionen och
naturvårdsverket
I det framtida miljöarbetet blir det allt viktigare att kunna
förebygga miljöproblem genom att avveckla eller begränsa
användningen av hälso- och miljöfarliga ämnen. Genom att
bemyndiga kemikalieinspektionen och naturvårdsverket att meddela
förbud för hantering eller import av en kemisk produkt enligt 12
§ lagen om kemiska produkter kommer detta arbete att
underlättas. Regeringens ställningstagande på denna punkt
överensstämmer således med utskottets uppfattning. Motion Jo710,
som väcktes innan propositionen lades fram, är i denna del
(yrkande 10) tillgodosedd.
Bemyndigandet ovan innebär bl.a. att möjligheten att förbjuda
en produkt som i något hänseende kan ge långsiktiga skador på
det ekologiska systemet förbättras. Motion L735 yrkande 4 får
härigenom anses väsentligen tillgodosedd.
Utskottet har erfarit att regeringen givit
kemikalieinspektionen, arbetarskyddsstyrelsen och
naturvårdsverket i uppdrag att undersöka möjligheterna till ökad
samverkan mellan länsstyrelserna, yrkesinspektionen och miljö-
och hälsoskyddsnämnderna vad gäller kemikalietillsynen.
Utskottet utgår från att de synpunkter som kommit till uttryck i
motion Jo710 yrkande 11 kommer att beaktas i detta sammanhang.
Motionsyrkandet bör således inte föranleda någon riksdagens
vidare åtgärd.
Vidare finner utskottet det naturligt att beslut om
begränsningar i import och hantering även fortsättningsvis
fattas i nära samråd och kontakt med andra berörda myndigheter
och med berörda branschorganisationer. Utskottet avstyrker
därför motion Jo119 yrkande 25.
Vissa övriga frågor med anknytning till kemikaliekontrollen
En utvidgning av lagen om kemiska produkter till att omfatta
även hälso- och miljöfarliga varor skulle innebära att
hanteringen av de flesta föremål som människor i allmänhet
dagligen använder eller på annat sätt kommer i kontakt med
skulle komma att omfattas av lagen. Att på detta sätt ålägga den
enskilde ett ansvar för varje hantering av så frekventa föremål
som här är i fråga kan knappast anses lämpligt. Härtill kommer
att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer enligt 1
§ lagen om kemiska produkter har möjlighet -- förutsatt att det
är påkallat ur hälso- eller miljöskyddssynpunkt -- att
föreskriva att lagens bestämmelser skall tillämpas på en vara
som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt. Med
det anförda avstyrks motion Jo710 yrkande 1.
Miljöskyddskommittén har till uppgift att utreda hur de lagar
som rör miljöskydd skall kunna bli effektivare i arbetet för en
bättre miljö. Enligt direktiven skall lagarna på ett bättre sätt
samordnas och bli lättare att överblicka och tillämpa. Enligt
direktiven bör vidare en samordning av reglerna i
miljöskyddslagen och lagen om kemiska produkter med sikte på
ingripande mot en viss produkt som ett alternativ eller
komplement till ingripande mot en verksamhet som sådan särskilt
uppmärksammas. Utskottet utgår från att kommittén i detta
sammanhang överväger behovet av de åtgärder som efterlyses i
motion Jo710 yrkande 4.
De frågor som tas upp i motionerna Jo710 yrkandena 13 och 14
samt Jo810 yrkandena 1 och 3 har nyligen (1990/91:JoU3) varit
föremål för behandling av utskottet. Anledning till ändrat
ställningstagande saknas. Motionerna avstyrks i berörda delar.
Beträffande transport av miljöfarligt gods vill utskottet
framhålla att riksdagen i lagen om transport av farligt gods
gett regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
erforderliga bemyndiganden att vidta de åtgärder som krävs från
transportsäkerhetssynpunkt. Beslut om åtgärder i anledning av
transport av farligt gods bör således ankomma på berörda
myndigheter. Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo117
yrkandena 4--6.
Förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel
Propositionen
Regeringen föreslår att en särskild lag om biologiska
bekämpningsmedel införs. Enligt denna skall ett biologiskt
bekämpningsmedel granskas och godkännas innan det får saluhållas
eller användas. Kemikalieinspektionen blir den myndighet som
prövar frågorna om godkännande av biologiska bekämpningsmedel.
Tillsynen över användningen av de biologiska bekämpningsmedlen
skall utövas av samma myndigheter som för de kemiska medlen.
Kemikalieinspektionen bemyndigas att meddela föreskrifter om
försiktighetsmått som behövs vid framställning, saluhållande och
användning av biologiska bekämpningsmedel. Kostnader för
förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel skall täckas
genom avgifter enligt samma principer som gäller för kemiska
bekämpningsmedel. Myndigheten bör kunna inhämta de uppgifter som
behövs för att bestämma avgiftens storlek. En motsvarande
ändring i lagen om kemiska produkter bör göras.
Utskottets överväganden
Biologisk bekämpning av växtskadegörare med utnyttjande av
naturligt förekommande organismer förekommer i viss utsträckning
i Sverige, men användningen av biologiska bekämpningsmedel är än
så länge av begränsad omfattning. Utvecklingen av gentekniken
håller emellertid på att förändra bilden. Med användning av
sådan teknik kan det bli möjligt att utveckla stammar med
kraftigare verkan än de naturligt förekommande. Introduktion av
biologiska bekämpningsmedel av denna typ medför potentiella
risker. Med hänsyn härtill är det nödvändigt att omgärda
spridningen med krav på försiktighetsmått. Utskottet tillstyrker
därför regeringens förslag till lag om biologiska
bekämpningsmedel. Även förslaget till lag om ändring i lagen om
kemiska produkter tillstyrks.
Tungmetaller
Propositionen
Kvicksilver, bly och kadmium
Användningen av kvicksilver bör på sikt upphöra.
Febertermometrar med kvicksilver bör förbjudas från den 1
januari 1992. Övriga kvicksilvertermometrar bör förbjudas från
den 1 januari 1993. Kvicksilverhaltiga strömbrytare,
sjukvårdsinstrument, mätinstrument m.m. bör också förbjudas från
den 1 januari 1993. Vissa undantag och dispenser kan komma att
krävas. Överenskommelse söks med bilbranschen om frivillig
avveckling av kvicksilverhaltiga strömbrytare i bilar från 1992
års modeller. Kvicksilver i lysrör, lampor m.m. avvecklas på
lång sikt. På kort sikt bör ett system för omhändertagande och
obligatorisk märkning övervägas. Kvicksilveroxidbatterier
avvecklas så snart som möjligt och senast till år 2000, i första
hand genom information och överenskommelser med branschen. Om en
sådan övergång inte sker frivilligt bör förbud övervägas.
Socialstyrelsen får i uppdrag att utreda förutsättningarna för
att avveckla amalgam som tandersättningsmaterial. Kvicksilver i
laboratorieverksamhet avvecklas med hjälp av information. Viss
användning kan behöva vara kvar av forskningsskäl.
Kvicksilverbaserad teknik inom kloralkaliindustrin avvecklas och
kvicksilverutsläppen från industrin i övrigt begränsas genom
omprövning av villkoren enligt miljöskyddslagen. Utsläpp även
från andra punktkällor bör begränsas. Återtagning och deponering
av kvicksilverhaltiga produkter förbättras. Frågan om avveckling
av kvicksilver drivs vidare internationellt i bl.a. OECD.
Användningen av bly bör på sikt avvecklas. Avvecklingen
genomförs i huvudsak genom frivilliga åtgärder. Bl.a. förutsätts
att överenskommelser om frivillig avveckling av blyhagel kan
träffas i samråd mellan jägarintressen och naturvårdsintressen.
Användningen av kadmium måste minskas kraftigt. För att
stimulera till återlämning av förbrukade nickel/kadmiumbatterier
införs återtagningspremier. Dessa bör uppgå till 10 kr. för
batterier och 50 kr. för kassetter och varor med fast monterade
batterier. Återtagningspremierna skall avgiftsfinansieras.
Batteriavgiften höjs till en nivå motsvarande 30 öre per gram
räknat på batterivikten. De som betalar ut återbetalningspremier
bör ges möjlighet till ersättning från batterifonden. Regeringen
avser återkomma med förslag till behövlig lagstiftning. I ett
EG-direktiv från 1990 anges att batterier inte får monteras i
apparater om de inte lätt kan avlägsnas av konsumenten när
apparaten tjänat ut. Regeringen avser införa motsvarande
bestämmelser i Sverige.
Arsenik och krom
Användningen av arsenik- och kromföreningar i träskyddsmedel
måste minskas kraftigt. Om kemikalieinspektionens föreskrifter
inte leder till detta överväger regeringen att återkomma till
riksdagen med förslag att en miljöskatt på träskyddsmedel som
innehåller dessa föreningar införs.
Motionerna
I motion Jo782 (s) ges uttryck för målsättningen att den av
människan orsakade metallspridningen måste nedbringas till
sådana nivåer att den för varje metall blir liten i förhållande
till de naturliga flödena och att all användning av långlivade
naturfrämmande ämnen på lång sikt upphör.
Enligt motion Jo709 (s) bör en insamling av termometrar
organiseras, en kampanj för utbyte av kvicksilverhaltiga
termometrar mot kvicksilverfria alternativ genomföras och
införande av miljöavgift på kvicksilvertermometrar övervägas.
Enligt motionärerna i motion Jo107 (v) yrkande 12 bör
kvicksilverhaltiga strömbrytare, mätinstrument etc. förbjudas
från den 1 januari 1992. I motion Jo87 (m) hemställs att
riksdagen beslutar att metalliskt kvicksilver även
fortsättningsvis får användas till blodtrycksmätare inom
sjukvården. I motion Jo719 (c) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till ett pantsystem för
kvicksilverhaltiga lampor och lysrör. Ett förslag till
pantsystem för kvicksilverhaltiga varor, bl.a. för lampor och
lysrör, föreslås också i Jo728 (Sk625) (mp) yrkande 10. Enligt
motion Jo107 (v) yrkande 13 bör kommunerna åläggas ansvar för
återvinning av lysrör, lampor etc. som innehåller kvicksilver
senast den 1 januari 1992. Enligt samma motion yrkande 14 bör
kvicksilveroxidbatterier förbjudas från 1995. I motion Jo713
(mp) betonas att problemen med krematoriernas kvicksilverutsläpp
måste lösas. I motion Jo64 (c) anförs att användningen av
kvicksilver inom tandvården snarast bör upphöra och att
kemikalieinspektionen bör få i uppdrag att pröva om
tillverkning, import och användning av amalgam är förenligt med
lagen om kemiska produkter. Enligt motionen bör vidare
socialstyrelsen ges i uppdrag att lägga fram en tidsplan för
avveckling av amalgam, förbereda åtgärder för ett omedelbart
förbud och lägga fram en åtgärdsplan för att selektera ut den
del av befolkningen som riskerar besvär av amalgam. (Yrkandena
1--3 och 5.) Liknande tankegångar kommer till uttryck i motion
Jo92 (fp) i vilken en mer offensiv syn på avvecklingen av
kvicksilver som tandfyllningsmaterial efterlyses. I motion Jo119
(mp) yrkande 37 föreslås att amalgam inte skall få användas som
tandfyllningsmaterial efter den 1 juli 1994.
Enligt motion Jo702 (c) bör förbud mot blyhagel införas för
att få en snabb övergång till stålhagel. Eventuellt kan enligt
motionen övervägas att förbudet i en första etapp införs i
miljöer som utsätts för en kraftig belastning av blyhagel.
I Jo107 (v) yrkande 15 hemställs att riksdagen som sin mening
uttalar att all användning av kadmium utom i forskning skall
förbjudas. De dispenser och undantag som finns från 1979 års
kadmiumförbud bör enligt motion Jo119 (mp) yrkande 36 upphöra
att gälla senast den 1 juli 1992. I motion Jo728 (mp) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om en total avveckling av
nickel/kadmiumbatterier (yrkande 6). Miljöavgift på batterier
som innehåller kadmium bör enligt Jo107 (v) yrkande 16 införas
snarast. Enligt motion Jo119 (mp) yrkande 35 bör varor med
fastmonterade miljöfarliga batterier inte få säljas efter den 1
januari 1992. I motion Jo107 (v) yrkande 17 föreslås att en
handlingsplan utarbetas för att ta hand om kadmiumhaltigt
avfall.
Produkter som innehåller kvicksilver, kadmium eller bly och
som kan förbjudas med hänvisning till substitutionsprincipen bör
enligt motion Jo119 (mp) förbjudas från den 1 juli 1991. Enligt
samma motion bör ett system med återlämningspremier införas för
de varor och produkter som innehåller kvicksilver eller kadmium
men som inte omedelbart kan förbjudas med hänvisning till
substitutionsprincipen. I motionen föreslås också att
tillverkning och import av produkter och varor som innehåller
kvicksilver eller kadmium bör vara förbjudna senast år 2000.
(Yrkandena 32--34.)
I motion Jo110 (fp) yrkande 15 hemställs att riksdagen
beslutar om införande av miljöavgift på träskyddsmedel enligt
miljöavgiftsutredningens förslag. I motionerna Jo107 (v) yrkande
19 och Jo119 (mp) yrkande 21 föreslås att en avgift på
träskyddsmedel med motsvarande 200 kr./kg arsenik och 100 kr./kg
krom införs. En handlingsplan för omhändertagande av arsenik och
krom bör enligt motion Jo107 (v) yrkande 20 upprättas.
Utskottets överväganden
Kvicksilver, bly och kadmium
Liksom för andra miljöfarliga ämnen måste det långsiktiga
målet för tungmetallerna vara att tillförseln till mark och
vatten inte överstiger vad naturen tål. Hänsyn måste härvid tas
till skillnader i känslighet hos olika geografiska områden.
Motion Jo782 ger i huvudsak uttryck för samma synsätt. Utskottet
föreslår att motionen lämnas utan vidare åtgärd.
Tillförseln av kvicksilver via varor är stor. Det är därför
angeläget att användningen av kvicksilver i olika varor
begränsas. Kvicksilvret i varorna riskerar annars förr eller
senare att läcka ut i naturen och omintetgöra de vinster som
skett genom begränsningar av punktutsläppen. Mot denna bakgrund
delar utskottet regeringens bedömning att förbud bör införas för
kvicksilvertermometrar samt apparater, instrument och vissa
strömbrytare med kvicksilver. Förbuden bör införas vid de
tidpunkter som anges i propositionen. Vad beträffar apparater
och instrument förutsätter utskottet att dispenser kommer att
ges. Vidare ställer sig utskottet positivt till att kvicksilver
i lysrör och lampor på sikt avvecklas. Utskottet utgår från att
det uppdrag regeringen avser att ge naturvårdsverket -- att i
samråd med kemikalieinspektionen överväga vilka åtgärder som
krävs för att på ett miljöriktigt sätt ta hand om kvicksilvret i
olika produkter med kvicksilverinnehåll såsom lysrör, lampor,
termometrar m.m. -- inte begränsas till några på förhand
bestämda alternativ utan kan bedrivas förutsättningslöst. Att
avvecklingen av kvicksilveroxidbatterier i första hand sker på
frivillig väg har utskottet inget att erinra mot. Motionerna
Jo709, Jo107 yrkande 12, Jo87, Jo719, Jo728 (Sk625) yrkande 10
samt Jo107 yrkandena 13 och 14 avstyrks i den mån de inte kan
anses tillgodosedda genom vad som ovan anförts.
Som tidigare nämnts avser regeringen att ge socialstyrelsen i
uppdrag att utreda förutsättningarna att avveckla användningen
av amalgam som tandersättningsmaterial. I avvaktan på resultatet
av denna utredning är det inte meningsfullt att föreslå något
riksdagsuttalande med anledning av motionerna Jo64 yrkandena
1--3 och 5, Jo92 samt Jo119 yrkande 37. Utskottet har erfarit
att naturvårdsverket för närvarande arbetar på att minska
utsläppen av kvicksilver bl.a. från krematorier genom olika
tekniska lösningar t.ex. avskiljande av kvicksilver ur
rökgaserna. Motion Jo713 föranleder därför inte något initiativ
från riksdagens sida.
Dagens blyanvändning medför en omfattande spridning till
miljön. Bly bioackumuleras och är mycket toxiskt. Det är således
angeläget att användningen av bly på sikt avvecklas.
Förutsättningarna synes vara goda för att genomföra avvecklingen
med frivilliga åtgärder. Detta gäller inte minst avvecklingen av
blyhagel. Det saknas därför i nuläget anledning att införa
förbud mot blyhagel. Motion Jo702 avstyrks.
Den kadmiummängd som hittills ackumulerats inom samhället är
så stor att redan en liten del därav kommer att orsaka mycket
allvarlig skada om den når den yttre miljön. Den ackumulerade
kadmiummängden växer dessutom oavbrutet. Det är därför
nödvändigt med en kraftig minskning av användningen av kadmium.
Utskottet ser därför positivt på att regeringen avser införa
återtagningspremier för att stimulera till återlämning av
förbrukade nickel/kadmiumbatterier. Den närmare utformningen av
systemet med återtagningspremier som det skisserats i
propositionen har utskottet inget att erinra mot. Motionerna
Jo107 yrkande 15, Jo119 yrkande 36, Jo728 (Sk625) yrkande 6 samt
Jo107 yrkandena 16 och 17 avstyrks i den mån de inte kan anses
tillgodosedda med det anförda. Frågan om förbud mot fast
monterade nickel/kadmiumbatterier bereds för närvarande inom
regeringskansliet. I avvaktan härpå kan det inte anses
meningsfullt att föreslå något riksdagsuttalande med anledning
av motion Jo119 yrkande 35.
Utskottet avstyrker även motion Jo119 yrkandena 32--34.
Arsenik och krom
Arsenik och krom har allvarliga hälso- och miljöeffekter.
Dessa ämnen används framför allt för träimpregnering. En stor
framtida risk utgörs av de betydande mängder virke som har
impregnerats med sådana medel. Det är därför högst angeläget att
användningen av arsenik- och kromföreningar i träskyddsmedel
minskas. Utskottet ställer sig dock något tveksamt till om den
eftersträvade minskningen kan uppnås enbart genom
kemikalieinspektionens föreskrifter. Utskottet förutsätter att
regeringen noga följer effekterna av dessa föreskrifter så att
en skatt eller avgift kan införas utan onödigt dröjsmål om en
sådan åtgärd skulle visa sig nödvändig. Genom det anförda får
det huvudsakliga syftet i motionerna Jo110 yrkande 15, Jo107
yrkande 19 och Jo119 yrkande 21 anses tillgodosett.
I enlighet med det anförda avstyrks motion Jo107 yrkande 20.
Skadliga organiska ämnen
Propositionen
Klorerade organiska lösningsmedel
Metylenklorid, trikloretylen och perkloretylen bör förbjudas i
konsumentprodukter från den 1 januari 1993. Användningen av
metylenklorid och trikloretylen bör förbjudas helt senast till
utgången av år 1995. Regeringen kommer att driva dessa frågor
internationellt. Frågan om att hitta en ersättning för
perkloretylen kommer också att drivas internationellt. Om detta
inte ger resultat kommer regeringen att överväga att införa
miljöskatt på perkloretylen för att få önskad styrning.
Plastadditiv m.fl. ämnen
Regeringen anser att målsättningen bör vara att användningen
av klorparaffiner skall ha upphört år 2000. De kortkedjiga och
högklorerade klorparaffinerna bör vara avvecklade senast 1994.
Målsättningen beträffande ftalater är att tillförseln till
miljön skall minska och beträffande bromerade flamskyddsmedel
att användningen av dessa skall avvecklas. Vidare anser
regeringen att det är angeläget att de arbeten som redan pågår
för att begränsa användningen av de organiska tennföreningarna
drivs aktivt så att den miljöskadliga användningen av de
organiska tennföreningarna avvecklas så snabbt som möjligt.
Myndigheternas arbete skall inriktas mot en snabb avveckling av
de ämnen som är mest skadliga för miljön.
Nonylfenoletoxylater
Minst 90 % av användningen i Sverige av nonylfenoletoxylater
bör ha upphört till år 2000. Detta bör kunna ske genom
frivilliga åtgärder inom berörda branscher. På sikt bör all
användning upphöra och nonylfenoletoxylater ersättas med mindre
miljöskadliga alternativ.
Motionerna
I motion Jo119 (mp) yrkas att riksdagen beslutar att all
användning av klorerade lösningsmedel skall ha upphört senast
den 1 januari 1995 (yrkande 28). Enligt motion Sk625 (mp)
yrkande 19 bör miljöavgifter på klorerade lösningsmedel införas.
Enligt motion Jo107 (v) yrkande 22 bör miljöavgift införas på
trikloretylen, metylenklorid och perkloretylen med 50
kr./kg. Införande av miljöavgift på perkloretylen föreslås även
i motion Jo110 (fp) yrkande 17. Enligt motionerna Jo107 (v)
yrkande 21, Jo110 (fp) yrkande 16 och Jo119 (mp) yrkande 27 bör
användningen av trikloretylen, metylenklorid och perkloretylen
i konsumentförpackningar upphöra redan från den 1 januari 1992.
I motion Jo119 (mp) yrkande 26 hemställs att riksdagen beslutar
införa avgift med 50 kr./kg för de klorerade lösningsmedlen
diklormetan, tetrakloretan och trikloreten.
Enligt motion Jo98 (v) yrkande 3 bör tennorganiska
bottenfärger förbjudas snarast. Enligt motion Jo119 (mp) yrkande
38 bör tennorganiska bottenfärger inte vara tillåtna efter den 1
juli 1992. I motion Jo107 (v) anförs att användningen av
organiska tennföreningar, ftalater, bromerade flamskyddsmedel
och klorparaffiner snarast skall upphöra och att
avvecklingsplaner bör presenteras senast under 1992 (yrkande
23).
Avvecklingen av nonylfenoletoxylater bör enligt motion Jo105
(m) yrkande 37 påskyndas ytterligare och substitutionsprincipen
tillämpas aktivt. I motion Jo110 (fp) yrkande 18 föreslås att
miljöavgift på nonylfenoletoxylater införs. I motion Jo107 (v)
yrkande 25 hemställs att riksdagen beslutar att användningen av
nonylfenoletoxylater skall upphöra senast år 2005.
I motion Jo107 (v) yrkande 24 anförs att gränsvärdena för
aromatiska lösningsmedel bör ses över och åtgärder övervägas för
att minska utsläppen. Kemikalieinspektionen bör enligt Jo107 (v)
yrkande 26 få i uppdrag att skyndsamt utreda bensenhanteringen
och hur användningen skall minska. Enligt samma motion yrkande
27 bör kemikalieinspektionen även få i uppdrag att skyndsamt
utreda hur bensinens miljö- och hälsoeffekter skall minska. I
motion Jo113 (c) yrkande 21 föreslås att naturvårdsverket får i
uppdrag att analysera och lägga fram förslag till åtgärder för
att minska halterna av polyklorerade bifenyler (PCB) i
ekosystemet. Enligt motion Jo118 (mp) yrkande 21 bör
användningen av PCB totalförbjudas och transformatorer och
kondensatorer som innehåller PCB vara insamlade senast den 1
juli 1992.
Utskottets överväganden
Klorerade organiska lösningsmedel
Klorerade lösningsmedel har god lösande förmåga och är inte
brandfarliga. Dessa egenskaper tillsammans med hög flyktighet är
anledningen till att dessa ämnen fått en omfattande användning
under de senaste decennierna. Klorerade lösningsmedel är dock
hälsoskadliga och i vissa fall ozonnedbrytande. Åtgärder bör
därför vidtas mot denna grupp lösningsmedel. Utskottet ställer
sig mot denna bakgrund positivt till ett förbud mot
metylenklorid, trikloretylen och perkloretylen i
konsumentprodukter från den 1 januari 1993. Det torde vara
förenat med praktiska svårigheter att införa förbudet tidigare
då detta skall notifieras EFTA/EG och GATT och tillverkarna
behöver viss tid för omställning. Vidare delar utskottet
regeringens uppfattning att användningen av metylklorid och
trikloretylen bör förbjudas helt senast till utgången av 1995.
Som utskottet anfört inledningsvis om varornas miljöpåverkan
är det givetvis angeläget att alla möjligheter tillvaratas att
påskynda avvecklingen av miljöstörande ämnen. Det gäller även
klorerade organiska lösningsmedel. Utskottet har dock för
närvarande inget sakligt underlag för att tillstyrka de krav som
framförs i motionerna Jo107 yrkande 21, Jo110 yrkande 16 samt
Jo119 yrkandena 27 och 28.
Vad beträffar perkloretylen finner utskottet det
betydelsefullt att regeringen avser att driva frågan om att
hitta ersättningar internationellt. Om detta inte ger resultat
finns det emellertid anledning att omgående införa en skatt
eller avgift. Motionerna Sk625 yrkande 19, Jo107 yrkande 22 och
Jo110 yrkande 17 avstyrks i den mån de inte kan anses
tillgodosedda med det anförda.
Vidare avstyrks motion Jo119 yrkande 26.
Plastadditiv m.fl ämnen
Negativa miljöeffekter har också påvisats i fråga om
klorparaffiner, ftalater, bromerade flamskyddsmedel och
organiska tennföreningar. En snabb avveckling av de ämnen som är
mest skadliga inom dessa ämnesgrupper bör komma till stånd. Vad
beträffar tennorganiska båtbottenfärger har utskottet erfarit
att man i Sverige i betydande omfattning frångått bottenmålning
med tennorganisk färg av bl.a. färjor och att sjöfartsverket
inom IMO och HELCOM agerar för att fiskefartyg, kustfartyg och
fartyg i Östersjötrafik inte skall bottenmålas med sådan färg.
Med det anförda avstyrks motionerna Jo98 yrkande 3 och Jo119
yrkande 38. Utskottet har vidare erfarit att arbete med
begränsningsplaner för klorparaffiner, ftalater, bromerade
flamskyddsmedel och organiska tennföreningar för närvarande
pågår inom naturvårdsverket och kemikalieinspektionen. På grund
härav och på grund av vad som ovan anförts om avveckling av
dessa ämnen finner utskottet inte anledning att föreslå
riksdagen någon åtgärd i anledning av motion Jo107 yrkande 23.
Nonylfenoletoxylater
Nonylfenoletoxylater är förhållandevis lätt nedbrytbara i
miljön. Både nonylfenoletoxylater och dess nedbrytningsprodukter
har dokumenterat negativa egenskaper för miljön. Det är därför
angeläget att all användning av nonylfenoletoxylater på sikt
upphör och ersätts med andra mindre miljöskadliga alternativ.
Utskottet anser en minskning av utsläppen med minst 90 % till år
2000 vara ett realistiskt mål och delar regeringens bedömning
att avvecklingen bör kunna ske genom frivilliga åtgärder inom
berörda branscher. Användningen lär redan ha minskat på grund av
sådana åtgärder. Mot denna bakgrund avstyrks motionerna Jo110
yrkande 18, Jo105 yrkande 37 och Jo107 yrkande 25.
Vissa skadliga organiska ämnen i övrigt
Utskottet ser allvarligt på de hälso- och miljöproblem som tas
upp i motionerna Jo107, Jo113 och Jo118 och förutsätter att
regeringen och berörda myndigheter vidtar åtgärder för att
motverka dessa problem.
När det gäller frågan om ett totalförbud mot PCB har denna
tidigare (1989/90:JoU3) behandlats av utskottet. Anledning till
ändrat ställningstagande saknas. Det kan dock nämnas att
utskottet erfarit att naturvårdsverket arbetar med en fortsatt
identifiering av och åtgärder mot utsläpp av PCB. Exempelvis
söker myndigheten utveckla metoder för sanering av bl.a.
PCB-förorenade sediment och fiberbanker. Med det anförda
avstyrks motionerna Jo113 yrkande 21 och Jo118 yrkande 21.
Motion Jo107 yrkandena 24, 26 och 27 bör med hänvisning till
vad utskottet inledningsvis under detta avsnitt anfört inte
föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. (Vad beträffar
bensen i bensin; se även avsnittet om trafik nedan.)
Ozonnedbrytande ämnen
Propositionen
CFC
Avvecklingsplanen för CFC-föreningar skärps genom att
tillverkning av fjärrvärmerör med hjälp av CFC och importen av
sådana rör förbjuds från den 1 juli 1991 och genom att
användningen av sådana CFC-föreningar som i dag inte är
reglerade förbjuds från och med den 1 januari 1993. Frågan om
skärpningar av CFC-avvecklingen drivs internationellt.
Naturvårdsverkets bemyndigande att utfärda föreskrifter för CFC
och HCFC utvidgas till att även omfatta HFC-föreningar.
Kommunerna skall ombesörja att CFC-innehållet i kasserade kyl-
och frysskåp omhändertas på ett miljöriktigt sätt senast från
den 1 januari 1995. Regeringen gör bedömningen att centrala
anläggningar bör etableras för att ta hand om både tömning av
kylsystemen och fragmentering av isolering.
Haloner
Användningen av halon 1211, 1301 och 2402 avvecklas genom
följande åtgärder. Tillverkning, import och försäljning av
portabla halonbrandsläckare och installation av fasta
brandsläckningsanläggningar samt fullskaletestning med halon
förbjuds från den 1 juli 1991. Användningen av halon som
brandsläckningsmedel i befintliga anläggningar upphör senast den
1 januari 1998. Den som yrkesmässigt innehar
brandsläckningsanläggningar med mer än 20 kg halon åläggs att
ansvara för att halonet tas om hand och levereras för
destruktion eller återvinning.
Det regionala ansvaret för kontroll och registrering bör åvila
länsstyrelserna med naturvårdsverket som central
tillsynsmyndighet. Frågan om avveckling av halon drivs
internationellt.
HCFC
Användningen av samtliga HCFC-föreningar skall begränsas till
de områden, där de under en övergångsperiod behövs för att
snabbt kunna ersätta CFC-föreningar. Även inom dessa områden bör
användningen avvecklas så snart som möjligt.
Användningen av HCFC 22 bör förbjudas från den 1 januari 1994
med undantag för användning som köldmedium och vid tillverkning
av hård skumplast för isoleringsändamål. Regeringen avser att i
samråd med övriga EFTA-länder och EG förbjuda användningen av
samtliga HCFC-föreningar, med nämnda undantag, från den 1
januari 1994. Samtidigt med de inhemska förbuden mot användning
av HCFC bör importförbud införas för aerosolförpackningar,
förpackningsmaterial och produkter av skumplast, med undantag av
isoleringsmaterial, vilka innehåller eller har tillverkats med
hjälp av HCFC-föreningar. Regeringen är för närvarande inte
beredd att föreslå att ekonomiska styrmedel införs.
Ozonnedbrytande lösningsmedel
Användningen av koltetraklorid skall minska med 50 % till den
1 januari 1993, med 85 % till den 1 januari 1995 och vara helt
avvecklad senast den 1 januari 1998. Tillverkning, import och
användning av 1,1,1-trikloretan förbjuds från den 1 januari
1995.
Motionerna
Enligt motion Jo115 (v) yrkande 3 bör användningen av CFC och
andra ozonförstörande ämnen avvecklas fortare. I motion Jo119
(mp) yrkande 15 föreslås att försäljning, tillverkning och
import av CFC och varor som innehåller CFC inte skall tillåtas
efter den 1 januari 1992. I motion Jo105 (m) yrkande 36
framhålls att det av regeringen skisserade CFC-omhändertagandet
är ytterst kostsamt. I motionen föreslås att även andra metoder
skall studeras i syfte att finna en mer kostnadseffektiv lösning
på problemet. Enligt motion Jo74 (v) yrkande 2 bör det från den
1 januari 1992 ingå i kommunernas ansvar att ta hand om CFC från
kyl- och frysskåp. I motion Jo119 (mp) finns ett liknande
förslag enligt vilket kommunerna skall ha skyldighet att ta hand
om CFC och haloner senast den 1 januari 1992 (yrkande 18). I
samma motion yrkande 17 hemställs att riksdagen, om yrkande 18
inte vinner bifall, hos regeringen begär förslag till skatt på
HCFC. I motion Jo74 (v) yrkande 3 föreslås att miljöavgift
införs på produktion och import av kylar och frysar.
I motion Jo74 (v) yrkande 4 föreslås att förbud mot haloner i
fasta anläggningar införs redan från den 1 januari 1995.
Enligt motion Jo74 (v) yrkande 5 bör miljöavgift införas på
HCFC. I motion Jo119 (mp) yrkande 16 hemställs att riksdagen ger
regeringen till känna, dels att försäljning, tillverkning och
import av varor innehållande HCFC, förutom kylskåp och
värmeväxlare, inte skall tillåtas efter den 1 januari 1992, dels
att HCFC över huvud taget inte skall tillåtas efter den 1
januari 1994.
I motion Jo119 (mp) föreslås att all användning av
koltetraklorid och 1,1,1-trikloretan förbjuds fr.o.m. den 1
januari 1992 (yrkandena 19 och 20). Enligt motion Jo74 (v)
yrkande 6 bör förbud mot tillverkning, import och användning av
koltetraklorid och 1,1,1-trikloretan införas från den 1 januari
1993.
Utskottets överväganden
CFC
Utskottet delar regeringens uppfattning att det nu finns
förutsättningar att skärpa 1988 års avvecklingsplan för CFC. De
förbud regeringen avser att införa framstår som lämpliga både
till omfattning och tidpunkt varför motionerna Jo115 yrkande 3
och Jo119 yrkande 15 avstyrks.
Kyl- och frysskåp innehåller CFC-föreningar både i isoleringen
och i kylsystemen. Enligt den gällande avvecklingsplanen för CFC
kommer kyl- och frysskåp att tillverkas utan CFC-föreningar
efter utgången av 1994. Eftersom kyl- och frysskåp är produkter
med relativt lång livslängd kommer emellertid problemet med CFC
finnas kvar i ca 15 år efter det av de nya skåpen gjorts
CFC-fria. Ett ordnat omhändertagande av CFC ur kasserade skåp
framstår därför som nödvändigt. Ett sådant omhändertagande bör
lämpligen införas vid den tidpunkt regeringen valt. Vidare delar
utskottet regeringens bedömning att kommunerna senast från denna
tidpunkt bör åläggas att omhänderta kasserade kyl- och frysskåp
på ett sådant sätt att CFC återvinns. Skäl att införa skatt
eller avgift på CFC saknas. Av det anförda framgår att utskottet
inte är berett att tillmötesgå motionerna Jo74 yrkandena 2 och 3
samt Jo119 yrkandena 17 och 18.
Vidare avstyrks motion Jo105 yrkande 36.
Haloner
Haloner används framför allt som ett effektivt
brandsläckningsmedel. De används främst för att skydda känslig
och dyrbar elektrisk och elektronisk utrustning mot brand. Halon
utgör vid de koncentrationer och tidsramar som är aktuella vid
släckning inget hot mot människor som befinner sig i det utrymme
där de används. Däremot har de mycket allvarliga effekter på
ozonskiktet. Det är således högst angeläget att användningen av
halon avvecklas. Utskottet är av samma uppfattning som
regeringen vad beträffar val av åtgärder för att få till stånd
en avveckling. Till följd härav avstyrker utskottet motion Jo74
yrkande 4.
HCFC
För att kunna genomföra en snabbavveckling av CFC behövs
ersättningsprodukter. Inom vissa användningsområden är det
aktuellt med en övergång till HCFC-föreningar för att ersätta
CFC. Även om HCFC är mindre skadlig än CFC medför användningen
av HCFC en fortsatt nedbrytning av ozonskiktet. HCFC bidrar
också till växthuseffekten. Mot denna bakgrund är det uppenbart
att även HCFC på sikt måste avvecklas. Det sätt på vilket
regeringen avser att begränsa användningen framstår som
realistiskt. Utskottet anser att det för närvarande inte finns
skäl att införa införa ekonomiska styrmedel avseende HCFC. Med
det anförda avstyrks motionerna Jo74 yrkande 5 och Jo119 yrkande
16.
Ozonnedbrytande lösningsmedel
Koltetraklorid har större ozonnedbrytande förmåga än
CFC-föreningar och är bl.a. kraftigt cancerogent. Det är därför
viktigt att användningen avvecklas. Även 1,1,1-trikloretan bör
avvecklas. Utskottet stödjer den plan för avveckling som
redovisas i propositionen och avstyrker motionerna Jo119
yrkandena 19 och 20 samt Jo74 yrkande 6.
Avfall
Propositionen
Utgångspunkter
Den övergripande målsättningen är att avfallets volym och
innehåll av farliga ämnen skall begränsas och att behandlingen
av det avfall som ända uppkommer skall förbättras. Skadligt
avfall skall undvikas genom att innehållet av miljö- och
hälsoskadliga ämnen i produkter och varor minskas.
Ekonomiska styrmedel inom avfallsområdet
Regeringen anser att ekonomiska styrmedel kan användas för att
stimulera till källsortering i syfte att nå miljömålen inom
avfallsområdet. Många kommuner har ansett att utrymmet för att
införa differentierade avfallstaxor varit begränsat. För att
säkerställa kommunernas möjlighet att i styrande syfte
differentiera avfallstaxorna föreslår regeringen att
renhållningslagens avgiftsbestämmelser kompletteras. Åtgärderna
kan behöva kompletteras med ytterligare styrmedel. Regeringen
avser att överväga hur sådana styrmedel kan utformas.
Miljöfarligt avfall
Utgångspunkten är att varje land måste ta ett eget ansvar för
miljöfarligt avfall. Inom ramen för denna princip har beslut
träffats att ingå ett intentionsavtal med Norges regering om ett
utvidgat samarbete för omhändertagande av miljöfarligt avfall. I
både Norge och Sverige har konstaterats att kapaciteten för
miljöfarligt avfall är otillräcklig i förhållande till behoven.
En utbyggnad av behandlingskapaciteten är därför nödvändig.
Förpackningar
Regeringen har för avsikt att uppdra åt
förpackningsutredningen att i särskild ordning utarbeta ett
principförslag om ett fullständigt ansvar för tillverkare,
distributörer och handel vad gäller returhantering och
återvinning av förpackningar.
Motionerna
Enligt motion Jo119 (mp) bör målsättningen vara att minska
produktionen av avfall med 50 % och produktionen av miljöfarligt
avfall med 80 % inom en tioårsperiod. Vidare föreslås att
naturvårdsverket får i uppdrag att arbeta fram en konkret plan
för att uppnå detta mål. (Yrkandena 1--4.) I motion Jo105 (m)
yrkande 39 föreslås att en utredning tillsätts för att undersöka
om avfallsreduceringsplaner skulle kunna användas för att minska
avfallsmängderna. I motion Jo113 (c) yrkande 40 hemställs att
riksdagen hos regeringen begär förslag om en strategi för en
resurssnål avfallshantering utifrån principen ren produktion.
Sopförbränningen i kommunerna bör enligt motion Jo119 (mp)
yrkande 9 vara avvecklad senast den 1 januari 1994.
Miljöpartiet hemställer i motion Jo103 att riksdagen beslutar
anta en lag om avfall och återvinning som utarbetats inom
partiet. Lagens huvudsyfte är att reducera avfallsmängden och
att göra avfallet mindre farligt ur miljösynpunkt. För att uppnå
detta mål är lagförslaget inriktat på förebyggande miljövård.
Företag åläggs att upprätta och offentliggöra materialbalanser,
livscykelspecifikationer och miljövarudeklarationer. Kommunerna
skall upprätta avfallsplaner, vilka skall ge en plan för hur
avfallshanteringen skall se ut under en period av 5--10 år. I
avfallsplanen skall bl.a. finnas en reduktionsplan för avfall
och utsläpp för kommunens industri. Målet skall vara att inom en
tioårsperiod, med hjälp av s.k. ren teknik, kemikalieval och
kritisk granskning av produktutbudet minimera utsläpp och avfall
från produktion och konsumtion. Källsortering blir obligatorisk
över hela landet och skall ha genomförts senast den 1 januari
1993. Naturvårdsverket skall vara central tillsynsmyndighet med
vittgående befogenheter att styra avfallshanteringen i en för
miljön positiv riktning. Verket får befogenhet att införa pant
på varor, förbjuda miljöfarliga kemikalier, lägga miljöavgift på
tillverkningsämnen och produkter m.m. I motion Jo110 (fp) yrkas
att riksdagen hos regeringen begär utredning om en
återvinningslag och andra förpacknings- och avfallsfrågor
(yrkande 19). Enligt motion Jo105 (m) yrkande 41 bör
renhållningslagen ändras i syfte att generellt tillåta
kompostering av hushållsavfall.
I motion Jo105 (m) anförs att avfallsforskningen främst skall
inriktas på projekt som syftar till att minimera
avfallsmängderna (yrkande 38). Enligt samma motion yrkande 42
bör det kommunala monopolet på avfallsområdet avskaffas.
Enligt motion Jo119 (mp) yrkande 8 bör en långtgående,
obligatorisk källsortering ha införts senast den 1 januari 1993.
I motion Jo739 (fp) yrkande 11 framhålls att ekonomiska
styrmedel skall användas för att stimulera avfallsåtervinning
och resurshushållning. Återvinningen bör enligt motionen styras
inom en fungerande marknadsekonomi där också kostnaderna för
produktens slutliga hantering räknas in i priset. I motion Jo113
(c) yrkas att riksdagen i lag föreskriver att en avfallsavgift
tas ut på osorterat hushålls- och industriavfall från den 1
januari 1992 med 200 kr. per ton (yrkande 24). Enligt motion
Sk625 (mp) bör en avfallsavgift på 200 kr. per ton införas på
osorterade eller bristfälligt sorterade sopor som inlevereras
till deponi och en avfallsavgift på 160 kr. per ton på
osorterade eller bristfälligt sorterade sopor som förbränns
(yrkandena 20 och 21). I motion Jo99 (v) yrkande 1 föreslås en
miljöavgift på osorterat avfall med 50 kr. per ton från den 1
januari 1992. I samma motion yrkande 2 hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag på definition av olika
avfallsfraktioner och förslag på miljöavgifter på dessa
fraktioner. Enligt motion Jo113 (c) yrkande 25 bör en utredning
tillsättas med direktiv att lägga fram förslag om införande av
ett pantsystem för återvinning av avfall.
I motionerna Jo715 och Jo728 (Sk625) yrkande 7 (båda mp)
föreslås att ett pantsystem för bildäck införs. I motion Jo726
(v) framhålls att åtgärder för att minska problemen med
kasserade däck brådskar. Mot denna bakgrund yrkas att riksdagen,
dels beslutar om en destruktionsavgift på däck, dels hos
regeringen begär förslag till nivå på destruktionsavgiften för
olika typer av däck. Enligt motion Jo814 (T267) (fp) yrkande 3
bör en skrotningsavgift som tas ut vid försäljning av däck
införas för att finansiera däckåtervinning.
I motion Jo105 (m) yrkande 35 hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag till återlämningspremie på de
miljöfarliga batterier som i dag inte omfattas av pantsystem.
Ett liknande yrkande framställs i motion Jo733 (m) yrkande 7.
Enligt motion Jo728 (Sk625) (mp) yrkande 8 bör ett pantsystem på
förbrukade katalysatorer från vägfordon införas. I samma motion
yrkande 9 föreslås att ett pantsystem omgående införs på
smörjoljor. En lämplig pant är enligt motionen 700 kr./m3.
I motion Jo711 (mp) framhålls betydelsen av att leva upp till
av riksdagen uppställda mål om återanvändning av papper. Vidare
anförs att pappersinsamling skall ske på alla offentliga
inrättningar, skolor inräknade, och att detta skall ingå i
kommunernas åtaganden. Att ekonomiska styrmedel kan stimulera
till återanvändning av papper betonas också.
Enligt motion Jo105 (m) yrkande 43 har producenten ett
ofrånkomligt ansvar i arbetet att minska mängden miljöfarligt
avfall.
I motion Jo105 (m) anförs att marknaden måste få möjlighet att
inom de miljömässiga ramar som fastställs på politisk väg
utveckla lämplig teknik för att behandla miljöfarligt avfall.
Vidare skulle det enligt motionen vara direkt olämpligt att
redan nu bygga ut den s.k. behandlingskapaciteten för
miljöfarligt avfall. I motionen föreslås också att SAKAB
privatiseras. (Yrkandena 44--46.) Enligt motion Jo728 (Sk625)
(mp) yrkande 5 bör en avfallsfond inrättas. I motion Jo744 (m)
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om en lag om
slamhantering eller utvidgning av lagen om kemiska produkter och
en slamförordning med stöd av denna (yrkande 1).
I motion Jo105 (m) yrkande 40 framhålls det källsorterade
avfallets betydelse som energikälla.
Enligt motion Jo772 (s) bör pantsystem införs för så många
glasförpackningar som möjligt. I motion Jo514 (v) yrkande 3
hemställs att riksdagen hos regeringen begär lagförslag som
tvingar handeln att återta alla förpackningar. Behovet av att i
Sverige utveckla ett heltäckande system för hantering av
förpackningsavfall framhålls i motion Jo799 (c). Enligt motion
Jo809 (L735) (mp) bör varuförpackningarna reduceras. Enligt
motion Jo810 (L736) (mp) yrkande 4 bör förpackningarna utformas
så att de kan återanvändas, återbrukas eller komposteras. I
motion Jo119 (mp) yrkande 10 föreslås att användningen av
retursystem utökas kraftigt och att förpackningsutredningen får
tilläggsdirektiv att utforma sådana förslag.
Import av PVC-förpackningar bör enligt motion Jo703 (c)
förbjudas. I motion Jo443 (c) framhålls behovet av ett program
för avveckling av PVC-användningen i Sverige. I motionen
föreslås också att naturvårdsverket får i uppdrag att utreda
förutsättningarna för en avveckling av PVC-användningen. När det
gäller PVC bör enligt motion Jo119 (mp) yrkande 14
substitutionsprincipen tillämpas fullt ut.
I motion Jo765 (c) yrkas att riksdagen hos regeringen begär
regler och rekommendationer för märkning av emballage och
förpackningar med avseende på deras källsorteringsmöjlighet.
Enligt motion Jo107 (v) yrkande 8 måste produkter märkas med
både innehållsdeklaration och miljöeffekt så att konsumenter och
yrkesutövare får förstärkta möjligheter att handla
miljömedvetet. I motion Jo119 (mp) yrkande 7 framställs krav på
miljödeklaration för varor och produkter. Enligt samma motion
yrkande 13 bör plaster märkas för att underlätta återvinning. I
motion Jo744 (m) yrkande 2 föreslås att informationen till
hushållen angående hanteringen av farliga ämnen som avfall
förbättras. Enligt motion Jo105 (m) yrkande 34 bör Sverige
överväga en anslutning till EGs märkningssystem. I motion Jo113
(c) yrkas att sammansättningen av miljömärkningskommittén ändras
så att kompetens och miljökunnande tas till vara (yrkande 33).
Enligt motion Jo739 (fp) yrkande 13 bör kemikalieinspektionen
upprätta materialbalanser för de farligaste och mest använda
ämnena. Företag som bedriver verksamhet där miljöskyddslagen
eller lagen om kemiska produkter är tillämplig bör enligt motion
Jo119 (mp) yrkande 5 upprätta materialbalanser. Dessa
materialbalanser skall enligt motionen ligga till grund för krav
på avfallsreduktion (yrkande 6).
Utskottets överväganden
Utgångspunkter
Utskottet instämmer i den målsättning som ställs upp i
propositionen att avfallets volym och innehåll av farliga ämnen
skall begränsas. Utskottet har dock inte underlag för göra en
realistisk bedömning av hur stor avfallsreduktion som är möjlig
att uppnå under en tioårsperiod och är därför inte berett att
tillstyrka motion Jo119 yrkandena 1--4.
Som konstaterats i propositionen har riksdagen tidigare
(1989/90:JoU16) beslutat att förbränning av osorterat avfall
i allt väsentligt skall ha upphört vid utgången av år 1993.
Motion Jo119 yrkande 9 får härigenom anses väsentligen
tillgodosedd.
Vid samma tillfälle beslöt riksdagen att kommunerna skulle få
ett vidgat ansvar för avfallshantering och avfallsplanering.
Detta innebär bl.a. att kommunerna skall upprätta s.k.
avfallsplaner omfattande alla förekommande avfallsslag i
kommunen. Naturvårdsverket har gett ut en föreskrift om
innehållet i kommunal avfallsplan samt allmänna råd för vad
dessa avfallsplaner skall innefatta. Ett syfte med dessa planer
är att minska avfallsmängderna. Med det anförda avstyrks motion
Jo105 yrkande 39 och Jo113 yrkande 40.
Även motion Jo105 yrkande 41 avstyrks.
Den överblick som ovan nämnda avfallsplaner skapar ökar
förutsättningarna för återvinning och återanvändning. En ökad
källsortering kan förväntas få samma effekt. Vidare har
förpackningsutredningen i uppdrag att undersöka möjligheterna
till ökad återanvändning och återvinning. Mot denna bakgrund
finner utskottet att det f.n. inte finns behov att införa en
återvinningslag. Motionerna Jo103 och Jo110 yrkande 19 avstyrks.
Riksdagen har beslutat (1989/90:JoU16) att det yttersta
ansvaret för avfallet skall åvila kommunerna. Anledning saknas
att ompröva detta beslut varför motion Jo105 yrkande 42
avstyrks.
Genom ett riksdagsbeslut med anledning av regeringens
proposition 1989/90:90 om forskning har medel anvisats för
forskning om avfallshantering och miljöanpassad
produktutveckling. Detta innefattar bl.a. forskning om
resurssnål produktion och reducering av avfall. Det saknas
därför enligt utskottets mening anledning till något
tillkännagivande med anledning av motion Jo105 yrkande 38.
Motionen avstyrks i denna del.
Ekonomiska styrmedel inom avfallsområdet
Det finns fortfarande många brister när det gäller hur
avfallet tas om hand. Ekonomiska styrmedel kan ge industrin och
även hushållen incitament till att separera olika avfallsslag.
En sådan källsortering ger bättre förutsättningar för att öka
återanvändning och återvinning samt att ta hand om avfallet på
ett från miljö- och resurshushållningssynpunkt lämpligare sätt.
Utskottet anser därför att kommunerna bör ha möjlighet att
differentiera avfallstaxan för att stimulera källsortering. För
att säkerställa denna möjlighet har regeringen föreslagit att
renhållningslagens avgiftsbestämmelser kompletteras. Utskottet
har inget att erinra mot detta. Behovet och utformningen av
ytterligare styrmedel för att stimulera källsortering är det
dock enligt utskottets mening för tidigt att ta ställning till.
Det kan emellertid inte uteslutas att en komplettering av nu
föreslagna styrmedel kan behövas på sikt. Det är därför positivt
att regeringen har för avsikt att överväga ytterligare
styrmedel. Motionerna Jo119 yrkande 8, Jo739 yrkande 11, Jo99,
Jo113 yrkandena 24 och 25 samt Sk625 yrkandena 20 och 21
avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda genom det
anförda.
Vad beträffar bildäck har utskottet erfarit att en arbetsgrupp
under ledning av statens industriverk med intressenter inom
bildäcksbranschen f.n. arbetar med att utveckla ett
återvinningssystem där en återlämningspremie diskuteras. I
arbetet ingår också frågan om att säkerställa avsättningen för
insamlade däck. Vidare förutsätter utskottet att regeringen i
samband med att ytterligare styrmedel övervägs särskilt
uppmärksammar bildäcken. Med anledning av det anförda avstyrks
motionerna Jo715, Jo726, Jo728 (Sk625) yrkande 7 och Jo814
(T267) yrkande 3.
Som framgår av avsnittet om tungmetaller ovan kommer
återlämningspremier att införas för att stimulera till
återlämning av förbrukade nickel/kadmiumbatterier.
Insamlingsgraden av övriga miljöfarliga batterier uppges vara
hög. Det saknas därför anledning att nu införa ett pantsystem
eller återlämningspremier för dessa batterier. Motionerna Jo733
yrkande 7 och Jo105 yrkande 35 avstyrks.
Inom regeringskansliet bereds f.n. ett ärende om bidrag för
omhändertagande av uttjänta katalysatorer. Naturvårdsverket
arbetar med frågan om återvinning och insamling av smörjoljor. I
avvaktan på resultatet av detta är det inte meningsfullt att
föreslå någon åtgärd med anledning av motion Jo728 (Sk625)
yrkandena 8 och 9.
Frågan om returpappersystemets utformning bereds f.n. inom
regeringskansliet. Utskottet utgår från att synpunkterna i
motion Jo711 kommer att beaktas utan något ytterligare initiativ
från utskottets sida.
Miljöfarligt avfall
I ett internationellt perspektiv måste utgångspunkten vara att
varje land tar ansvar för det miljöfarliga avfall som uppkommer
inom det egna landet. Vad beträffar ansvaret för miljöfarligt
avfall inom Sverige vill utskottet särskilt betona producentens
ansvar för att avfallsmängderna minskas. Regeringens och
utskottets uppfattning överensstämmer här med motion Jo105
yrkande 43. Denna påkallar därför ingen särskild åtgärd.
Motionen avstyrks i denna del.
Utskottet ser positivt på intentionsavtalet mellan Sverige och
Norge enligt vilket de båda länderna gemensamt skall verka för
att minimera mängden miljöfarligt avfall. Beträffande
behandlingskapaciteten har utskottet erfarit att båda länderna
numera är tveksamma till en utbyggnad beroende på att det
miljöfarliga avfallet minskar. Det saknas därför skäl till något
riksdagsuttalande med anledning av motion Jo105 yrkande 45.
Utskottet har tidigare (1989/90:JoU16) uttalat att samhällets
kontroll över SAKAB bör bibehållas genom att stat och kommuner
gemensamt kontrollerar minst 51 % av aktierna. Anledning till
till ändrat ställningstagande saknas. Motion Jo105 yrkande 46
avstyrks.
Vidare avstyrks motionerna Jo105 yrkandena 40 och 44.
I proposition 1989/90:100 bilaga 16 fastlades ett program för
att senast till år 1995 få bort de farligaste ämnena i slammet
från de kommunala reningsverken. Utskottet hade inget att erinra
mot detta. Regeringen har därefter uppdragit åt naturvårdsverket
att redovisa förslag till avvecklingsprogram för skadliga ämnen
och förslag till åtgärdsprogram. Vidare har naturvårdsverket
nyligen utarbetat allmänna råd om slam från kommunala
avloppsreningsverk. Dessutom kan kommunerna i egenskap av
huvudmän ställa krav på interna reningsåtgärder hos anslutna
industrier eller kräva att vissa ämnen behandlas helt skilt från
det kommunala reningsverket. Med hänvisning till det anförda
avstyrks motion Jo744 yrkande 1.
Även motion Jo728 (Sk625) yrkande 5 avstyrks.
Förpackningar
Förpackningsutredningen har erhållit tilläggsdirektiv. Dessa
innebär att utredningen skall ta fram ett förslag om ett
väsentligt utökat åtagande för tillverkare, distributörer och
handel vad gäller returhantering och återanvändning, återvinning
av material eller energiutvinning från använda förpackningar.
Utredningen skall vidare utarbeta ett förslag om hur konkreta
system inom berörda branscher för ökad återtagning av
förpackningar och förpackningssystem kan utformas. I enlighet
med gällande direktiv skall även andra medel att uppnå önskvärd
styrning utredas varvid särskild uppmärksamhet skall ägnas åt
ekonomiska styrmedel, i första hand obligatoriska panter. Vad
särskilt beträffar glasåtervinning kan nämnas att intressenterna
i branschen har uttalat sin avsikt att ta på sig ett ansvar för
att få till stånd ett återtagningssystem för glasförpackningar.
I avvaktan på resultatet av förpackningsutredningens arbete
anser utskottet det inte meningsfullt att nu föreslå något
riksdagsuttalande med anledning av motionerna Jo772, Jo514
yrkande 3, Jo799, Jo809 (L735), Jo810 (L736) yrkande 4 och Jo119
yrkande 10.
En överenskommelse mellan företrädare för den svenska
förpackningsindustrin och för miljödepartementet har lett fram
till en avveckling av PVC-plast i svensktillverkade
förpackningar. Dessa svarar för ca 70 % av
PVC-plastförpackningarna på marknaden. Enligt vad som anförs i
propositionen pågår arbetet kring den fortsatta avvecklingen av
PVC som förpackningsmaterial. Det gäller de 30 % som främst
utgörs av import. Bl.a. har i det nordiska samarbetet bildats en
förpackningsgrupp för att de nordiska länderna gemensamt skall
kunna driva frågan om PVC-avveckling internationellt. Motionerna
Jo703, Jo443 och Jo119 yrkande 14 avstyrks i den mån de inte kan
anses tillgodosedda genom det anförda.
Vissa övriga frågor med anknytning till avfallshanteringen
Systemet med en frivillig positiv miljömärkning -- en grön
svan -- samordnas nu mellan de nordiska länderna och syftar till
att stimulera utvecklingen och marknadsföringen av produkter som
är bättre ur miljösynpunkt. De första produkterna märkta med
svanen beräknas komma ut i handeln till hösten 1991. EGs
miljömärkningssystem är ännu inte utformat men detta kommer
enligt uppgift att tillåta nationell märkning. Vidare arbetar
kemikalieinspektionen med att ta fram kriterier och
klassificeringssystem för miljöfarlighetsmärkning. Utskottet
finner det inte meningsfullt att ta initiativ till ytterligare
åtgärder på detta område innan resultat av det pågående arbetet
kan bedömas. Motionerna Jo765, Jo744 yrkande 2, Jo105 yrkande
34, Jo107 yrkande 8, Jo113 yrkande 33 samt Jo119 yrkandena 7 och
13 avstyrks.
Enligt miljöskyddslagen 38b § skall den som med tillstånd
enligt miljöskyddslagen utövar miljöfarlig verksamhet avge en
särskild miljörapport varje år. Naturvårdsverket har meddelat
föreskrifter om vad som skall redovisas i denna rapport. Bl.a.
skall en fullständig beskrivning lämnas av de kemiska ämnen och
produkter som ingår i produktionen, av utsläpp och av det
uppkomna avfallets mängd, sammansättning och behandling. Inom
regeringskansliet övervägs behovet av komplettering i form av
t.ex. materialbalanser och miljövarudeklarationer. I avvaktan på
resultatet av detta är det inte meningsfullt att föreslå något
tillkännagivande med anledning av motionerna Jo739 yrkande 13
samt Jo119 yrkandena 5 och 6.
Vissa internationella överenskommelser
Propositionen
Godkännande av det reviderade Montrealprotokollet
Vid det andra mötet mellan parterna till Montrealprotokollet,
som ägde rum i London i juni 1990, beslutades om ändringar och
tillägg till protokollet. Ändringarna innebär skärpningar
avseende utsläppen av CFC och halon. Dessa är direkt bindande
för parterna. Genom tilläggen utökas antalet reglerade ämnen med
koltetraklorid och 1,1,1-trikloretan och antas riktlinjer för
användningen av HCFC. Vidare inrättas en multilateral fond för
att göra det möjligt för utvecklingsländerna att ansluta sig
till protokollet. Tilläggen träder i kraft först efter
ratificering. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner
tilläggen.
Godkännande av Baselkonventionen
Inom Förenta Nationernas miljövårdsprogram, UNEP, har en
särskild arbetsgrupp utarbetat ett förslag till en konvention om
kontroll av gränsöverskridande transporter och slutligt
omhändertagande av farligt avfall. Regeringen beslöt den 9 mars
1989 att Sverige skulle underteckna konventionen med förbehåll
för ratifikation. Vid undertecknandet avgavs en förklaring att
Sverige kommer att tillämpa konventionen interimistiskt.
Konventionen träder i kraft först efter det att tjugo stater
eller organisationer ratificerat eller godkänt den. Regeringen
föreslår att riksdagen godkänner konventionen.
Baselkonventionen omfattar utöver miljöfarligt avfall sådant
avfall som regleras i renhållningslagen (1979:596). I denna
finns inga bestämmelser om införsel till och utförsel ur landet.
Renhållningslagen bör därför kompletteras med en bestämmelse att
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva att hushållsavfall och annat avfall inte får föras in
till eller föras ut ur riket utan särskilt tillstånd.
OECDs miljöministrar enades vid ett möte i januari 1991 om en
rekommendation om begränsning av gränsöverskridande transporter
av avfall. Rekommendationen, som är industriländernas
uppföljning och vidareutveckling av de bestämmelser som gäller
enligt Baselkonventionen, innebär bl.a. att avfall som inte är
föremål för återvinning och återanvändning i största möjliga mån
bör omhändertas i det land där det uppstår, att medlemsländerna
skall inventera mängder och arter av sådant avfall som inte kan
omhändertas inom landet samt att de skall bygga upp en
infrastruktur som möjliggör omhändertagande av avfallet inom
landet.
Motionerna
I motion Jo737 (v) yrkande 6 framhålls betydelsen av att
Sverige aktivt bidrar till att utvecklingen av miljövänliga
alternativ till freonanvändningen påskyndas och görs
tillgängliga för u-länder som står i begrepp att annars öka
freonanvändningen. Enligt Jo74 (v) yrkande 1 bör Sverige agera
kraftfullt för att teknik som inte ger upphov till utsläpp av
freonnedbrytande ämnen utvecklas och blir möjlig att tillämpa
för länder i tredje världen. Vidare bör Sverige driva på arbetet
med den multilaterala fonden så att den snabbt kommer i gång och
har tillräckliga medel samt vidta bilaterala åtgärder. I
motionerna 1989/90:Jo820 (U637) yrkande 1 och Jo752 yrkande 4
(båda mp) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna att
Sverige med kraft skall driva ett totalt avvecklingskrav för
samtliga freontyper inom ramen för Montrealprotokollet.
Sverige måste enligt motion Jo752 (mp) yrkande 9 ställa upp
för tredje världen och kräva att Baselkonventionen sätter stopp
för export av avfall från i-länder till u-länder. I motion Jo113
(c) yrkande 42 betonas att Sverige måste verka för en snar
skärpning av Baselkonventionen.
Utskottets överväganden
Godkännande av det reviderade Montrealprotokollet
Ett starkt internationellt avtal är avgörande för att hejda
nedbrytningen av ozonskiktet. Utskottet ser därför positivt på
de skärpningar som parterna till Montrealprotokollet nu enats om
och föreslår att riksdagen godkänner tilläggen till protokollet.
I inledningen till det reviderade Montrealprotokollet slås
fast att det slutliga målet med protokollets bestämmelser är att
eliminera utsläppen av ämnen som bryter ned ozonskiktet. De
ämnen som efter besluten om ändringar och tillägg regleras genom
protokollet utgörs av samtliga CFC-föreningar, haloner,
koltetraklorid och 1,1,1-trikloretan. Artikel 10 behandlar den
finansiella mekanismen för att möjliggöra utvecklingsländernas
deltagande i protokollet. Industrialiserade parter till
protokollet skall ge dessa länder ekonomiskt och tekniskt stöd.
Den finansiella mekanismen omfattar en multilateral fond men
innefattar även andra former av multilateralt, bilateralt och
regionalt samarbete. Fondens storlek har fastställts till 160
miljoner USD för perioden 1991--1993. Den kan öka med 80
miljoner USD om ytterligare utvecklingsländer som Kina och
Indien blir parter till protokollet. Fördelningen mellan
bidragsländerna baseras på FNs bidragsskala. Enligt den nya
artikeln 10A skall parterna vidta de åtgärder som är praktiskt
möjliga för att överföra miljöanpassade substitut och tekniker
till de utvecklingsländer som är parter till protokollet. Av
redogörelsen ovan framgår att det arbete som bedrivs
internationellt i allt väsentligt tillgodoser syftet med
motionerna Jo737 yrkande 6, Jo74 yrkande 1, 1989/90:Jo820 (U637)
yrkande 1 och Jo752 yrkande 4.
Godkännande av Baselkonventionen
Som tidigare konstaterats är det inom avfallsområdet viktigt
att såväl volym som farlighet minskar, samtidigt som
behandlingen av det avfall som ändå uppkommer förbättras. Detta
gäller både nationellt och internationellt. Under senare år har
uppmärksamheten riktats mot ökade internationella transporter av
miljöfarligt avfall till utvecklingsländer och andra länder med
små möjligheter att ta hand om avfallet på ett bra sätt. För att
komma till rätta med detta växande internationella problem och
effektivt kunna minimera och kontrollera de gränsöverskridande
transporterna och det slutliga omhändertagandet av avfall krävs
en internationell överenskommelse. Mot denna bakgrund är det
tillfredsställande att Baselkonventionen kunnat komma till
stånd. Utskottet föreslår att riksdagen godkänner konventionen.
Enligt konventionen får en part inte tillåta export av avfall
till länder, speciellt utvecklingsländer, vilka i sin
lagstiftning har förbjudit sådan import. Export skall heller
inte tillåtas om det finns anledning anta att avfallet inte
kommer att hanteras miljöriktigt. Enligt utskottets mening kan
Baselkonventionen endast ses som ett första steg mot målet att
komma till rätta med det internationella avfallsproblemet.
Konventionen kommer att behöva förstärkas med bl.a. regler om
hur övervakning och kontroll av omhändertagandet av avfallet i
importlandet skall ordnas. Det är också viktigt att konventionen
kompletteras med en reglering av ansvars- och ersättningsfrågor.
Sverige måste fortsätta att driva dessa frågor internationellt.
Genom det anförda får syftet med motionerna Jo752 yrkande 9 och
Jo113 yrkande 42 anses tillgodosett.
Fråga om fortsatt giltighet av 13 § lagen om kemiska produkter
Utskottets överväganden
I samband med beredningen av 1990 års budgetproposition
behandlade utskottet vissa frågor om miljöfarligt avfall och
samhällets inflytande i SAKAB (prop. 1989/90:100 bil. 16, JoU16,
rskr. 241). I enlighet med regeringens förslag antog riksdagen
därvid en lag om ändring i lagen om kemiska produkter som bl.a.
innebar att 13 § skulle upphöra att gälla. Denna paragraf utgör
den rättsliga grunden för SAKABs monopolliknande ställning i
fråga om slutligt omhändertagande av miljöfarligt avfall. I
anslutning till regeringens förslag om försäljning av statens
aktier i SAKAB ansåg emellertid utskottet att samhällets
kontroll borde bibehållas genom att stat och kommuner gemensamt
kontrollerar minst 51 % av aktierna. Riksdagen följde utskottet.
Från miljödepartementet har under hand framförts den
uppfattningen att riksdagen med hänsyn till beslutet om fortsatt
samhällelig kontroll av SAKAB bör upphäva sitt beslut att 13 §
skall upphöra att gälla. Utskottet delar denna uppfattning.
Utskottet konstaterar att riksdagen i ovannämnda sammanhang
antagit ett av regeringen framlagt förslag till lag om ändring i
lagen om kemiska produkter som bl.a. innebär att 13 § skall
upphöra att gälla. Enligt ikraftträdandebestämmelsen skulle
lagen i denna del träda i kraft den dag regeringen bestämmer.
Lagen har i den del som gäller 13 § ej promulgerats (se SFS
1990:239). Utskottet föreslår att riksdagen med ändring av det
tidigare beslutet beslutar att 13 § skall fortsätta att gälla.
El- och värmeproduktion
Propositionen
Utsläppskravet för svavel skärps generellt med början år 1993
i storstäderna och södra Sverige. Skärpningen skall vara
genomförd i hela landet senast 1997. Utsläppen från nya stora
förbränningsanläggningar bör ligga betydligt under de generella
kraven.
Riktlinjerna för kväveoxidutsläpp från nya stora
förbränningsanläggningar skärps kraftigt.
Viktigt är att undersöka förutsättningarna för att minska
utsläppen från villapannor. Det gäller bl.a. att analysera
möjligheterna att införa positiv miljömärkning, överväga system
för obligatoriskt typgodkännande, system med utsläppsdeklaration
och åtgärder som leder till bättre drift och underhåll. Det
ligger inom naturvårdsverkets ansvarsområde att i samråd med
andra berörda myndigheter bedriva ett sådant arbete.
Vidare är angeläget att utnyttja de goda förutsättningar för
vindkraft som finns i vårt land. De närmare förutsättningarna
för lokalisering av storskalig vindkraft bör bedömas i
kommunernas fysiska planering.
Utskottets överväganden
Elproduktion i vindkraftverk behandlas av näringsutskottet.
Vad beträffar el- och värmeproduktion i övrigt konstaterar
utskottet att miljöpåverkan i Sverige minskat kraftigt under
1970- och 1980-talen. Det behövs dock ytterligare åtgärder för
att minska energisystemets miljöpåverkan. Utskottet har inget
att erinra mot de ställningstaganden som redovisas i
propositionen.
Trafik
Detta avsnitt av propositionen är indelat i områden efter
departement. Kommunikationsdepartementets område behandlas av
trafikutskottet, miljödepartementets område av
jordbruksutskottet och finansdepartementets område av
skatteutskottet.
Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde
Som framgått ovan behandlas propositionen i denna del av
trafikutskottet. Jordbruksutskottet har dock att ta ställning
till ett antal motionsyrkanden som har anknytning till detta
område.
Motionerna
I motion Jo730 (T207) (mp) yrkande 1 framhålls behovet av att
kraftigt skärpa målsättningarna vad gäller utsläppen av
miljöfarliga ämnen från bl.a. vägtrafiken. En rimlig övre nivå
för biltrafikens omfattning måste enligt motionen bestämmas
utifrån naturens ekologiska bärförmåga. I motion Jo114 (v)
yrkande 1 hemställs att riksdagen beslutar att Sverige utan att
avvakta EGs eller andra internationella organs samtycke skall
skärpa miljökraven på trafikområdet. I samma motion yrkas att
riksdagen beslutar att de transporter som samhället och enskilda
behöver redan på kort sikt måste göras så rena från skadliga
utsläpp som de bästa och tillgängliga fordonstekniska
lösningarna medger (yrkande 2). Den tekniska utvecklingens
betydelse för utsläppsminskningar inom transportsektorn betonas
i motion Jo722 (m) yrkande 3. Det är enligt motionen fullt
möjligt att under 1990-talet uppnå nolltillväxt av utsläppen
från trafiken.
I motion Jo120 (T82) (mp) yrkande 24 föreslås att en
åtgärdsplan mot miljöstörningar från militärt flyg upprättas.
Enligt motion 1989/90:Jo750 (T215) (m) bör samma svavelkrav
ställas på dieselbränsle för sjöfarten som för annan verksamhet.
Detta bör Sverige verka för genom bilaterala överenskommelser
eller genom Östersjökonventionen. I motion Jo734 (T610) (mp)
yrkande 1 hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag
till avgaskrav och krav på bränslekvalitet för sjöfarten att
införas senast den 1 januari 1992 och att kraven därefter
trappas upp så att de minst motsvarar de krav som gäller för den
tunga vägtrafiken. Enligt motion Jo120 (T82) (mp) bör
svavelhalten i brännolja som används som bränsle till färjor som
regelbundet anlöper svensk hamn begränsas. I tyngre
eldningsoljor bör svavelhalten sänkas till högst 0,5% fr.o.m.
den 1 juli 1991 och till högst 0,3% fr.o.m. den 1 juli 1992. I
lättare eldningsoljor bör svavelhalten sänkas till högst 0,2%
fr.o.m. den 1 juli 1991 och till högst 0,05% fr.o.m. den 1
juli 1992. (Yrkandena 16--19.)
I motion Jo98 (v) föreslås att passagerarfärjor ej skall
omfattas av de undantag i 5 kap. 4 § sjöfartsverkets kungörelse
om åtgärder mot vattenförorening från fartyg (SJFÖS 1985:19, SFH
2.1) som gäller utsläpp av toalettavfall, att förbud mot utsläpp
av matavfall från färjetrafiken införs, att föreskrifter för
användning av gifter i färjornas kylvattensystem utfärdas, att
tillämpligheten av lagen om åtgärder mot vattenförorening från
fartyg utökas till att även avse luftföroreningar samt att
naturvårdsverket får i uppdrag att utfärda föreskrifter för
anslutning till elledning på land för färjor som ligger i hamnar
inom tättbebyggt område (yrkandena 1, 2, 4, 6 och 7). Enligt
motion Jo118 (mp) yrkande 23 bör samtliga berörda hamnar ha väl
utbyggda mottagningsstationer för olje- och kemikaliespill
senast den 1 juli 1993.
I motion Jo120 (T82) (mp) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag till miljöavgifter för färjor och
handelsfartyg, i första hand för utsläpp av kväveoxider och
kolväten, att införas senast fr.o.m. den 1 juli 1992. Vidare bör
enligt motionen tankfartyg som angör svensk hamn ha dubbel
botten eller annan konstruktion eller andra säkerhetsanordningar
som ger minst samma skydd mot oljeutsläpp vid eventuella
olyckor. För att påskynda en sådan utveckling bör en miljöavgift
påföras tankfartyg utan sådana säkerhetsanordningar. I motionen
föreslås också att miljökrav, miljöklassning och miljöavgifter
åtminstone delvis införs för fritidsbåtar före den 1 juli 1992.
Krav bör ställas på utsläpp av kväveoxider och kolväten samt
buller. I den mån direkt reglering inte snabbt kan införas bör
miljöavgifter användas. En miljöklassning av fritidsbåtar kan
vara ett sätt att skapa förutsättningar för detta. (Yrkandena
20--22.)
De planerade bilaterala överenskommelserna med de nordiska
länderna bör enligt motion Jo98 (v) yrkande 5 också innehålla
gränsvärden för utsläpp av kväveoxid.
I motion Jo734 (T610) (mp) yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag om märkning av olja för att möjliggöra
identifikation vid oljeutsläpp (yrkande 2). Enligt motion Jo818
(fp) yrkande 4 bör krav på dubbelskrov införas för tankfartyg i
Stockholms skärgård och på Mälaren. I samma motion yrkande 5
föreslås att en obligatorisk rapporteringsplikt avseende typ av
last och volym införs för fartyg i Mälaren samt att lotsarna får
ökade befogenheter. I motionen yrkas också att riksdagen hos
regeringen begär förslag till en lagändring som innebär att
miljöskyddslagen skall gälla för farleder i svenskt vatten
(yrkande 6).
Utskottets överväganden
Strategi för ett miljöanpassat transportsystem
Utgångspunkten måste vara att transporter av personer och gods
organiseras och genomförs så att miljöeffekterna inte blir
större än människor och natur tål. Enligt propositionen är ett
grundläggande syfte med en miljöstrategi inom transportsektorn
att skapa förutsättningar för att fordonstekniken skall
utvecklas. I propositionen anförs att det framstår som möjligt
att, med i dag känd teknik, till stor del lösa flera
luftmiljöproblem. Utsläppen av kväveoxider, kolväten och
kolmonoxid kan därmed skäras ned till ofarliga nivåer. Genom
ytterligare utveckling av fordonsteknik och av traditionella
fordonsbränslen, bensin och dieselolja, är det enligt
regeringens uppfattning möjligt att även komma till rätta med
utsläppen av bl.a. svaveldioxid och partiklar. Utskottet delar
denna bedömning. Motionerna Jo730 (T207) yrkande 1, Jo114
yrkande 2 och Jo722 yrkande 3 avstyrks i den mån de inte kan
anses tillgodosedda genom vad som ovan anförts.
Ett kommande EES-avtal innebär särskilda åtaganden som
begränsar Sveriges frihet att ensidigt införa åtgärder som
påverkar den fria handeln med varor eller som står i strid med
EGs regelverk. Samordning med i första hand EFTA-länderna och EG
bör därför ske. Motion Jo114 yrkande 1 avstyrks.
Miljöanpassad flygtrafik och sjöfart
Flygtrafiken måste anpassas till strängare miljökrav.
Utskottet är dock inte i nuläget berett att föreslå någon
åtgärdsplan mot miljöstörningar från det militära flyget varför
motion Jo120 (T82) yrkande 24 avstyrks.
Vad gäller sjöfartens luftföroreningar måste krav ställas på
utsläppsreduktion på fartygen och förbättrad bränslekvalitet.
I propositionen uttalas följande.
Regeringens bestämda ambition är att genom ett brett nordiskt
samarbete införa gränsvärden för tillåten mängd svavelhalt i
bränslen i fartyg som frekvent anlöper svenska hamnar, dvs. i
huvudsak i den nordiska färjetrafiken. Som ett första steg kan
bilaterala överenskommelser träffas med inriktningen att senare
all inomnordisk färjetrafik skall omfattas av överenskommelser
om högsta tillåtna svavelhalt. En utgångspunkt i arbetet bör
vara att svavelhalten fr.o.m. år 1993 begränsas till 0,5
viktprocent för fartyg vars huvudmaskineri konstruerats för
tjockolja och till 0,1 viktprocent för fartyg med dieseldrivna
framdrivningsmotorer samt för enheter för värme och
kraftproduktion i fartyg.
Utskottet ställer sig bakom den inriktning av arbetet som
regeringen givit uttryck för. Motionerna 1989/90:Jo750 (T215),
Jo734 (T610) yrkande 1 och Jo120 (T82) yrkandena 16--19 avstyrks
i den mån de inte kan anses tillgodosedda genom uttalandet ovan.
Enligt propositionen anser regeringen att sjöfartsverket
tillsammans med naturvårdsverket skall arbeta fram en
åtgärdsplan för sjöfarten. Åtgärdsplanen skall rymma samtliga av
sjöfartsverket i rapporten "Sjöfartens miljöeffekter" redovisade
områden. Förslag till åtgärder för att särskilt minska
kväveoxidutsläppen bör enligt regeringen utarbetas redan under
1991. I avvaktan på resultatet av detta arbete anser utskottet
det inte meningsfullt att nu föreslå någon åtgärd med anledning
av motionerna Jo98 yrkandena 1, 2, 4, 6 och 7, Jo120 (T82)
yrkandena 20--22 samt Jo818 yrkandena 4 och 5.
Utskottet har erfarit att regeringen, när sjöfartsverket och
naturvårdsverket presenterat förslag till åtgärder för att
minska kväveoxidutsläppen enligt ovan, kommer att ta ställning
till vilka åtgärder som är möjliga att inkludera i de kommande
bilaterala överenskommelserna. Det saknas därför skäl att
föreslå att riksdagen vidtar någon åtgärd i anledning av motion
Jo98 yrkande 5. Motionen avstyrks i denna del.
Enligt 10 § renhållningsförordningen skall kommunen från
fartyg som ligger i hamn ta emot och forsla bort bl.a.
oljeavfall och vissa andra skadliga ämnen. I hamn som inte är
kommunägd skall hamnens innehavare för kommunen ange behovet av
renhållningstjänster. Vidare har sjöfartsverket utfärdat en
kungörelse om mottagning av olje- och kemikaliespill. Någon
åtgärd med anledning av motion Jo118 yrkande 23 synes mot denna
bakgrund inte påkallad. Motionen avstyrks i berörd del.
Som utskottet tidigare redovisat (1987/88:JoU23) har frågan om
märkning av olja varit föremål för ingående diskussioner inom
Östersjösamarbetet. Det praktiska genomförandet stötte
emellertid på så många problem att frågan måste falla. Med
anledning härav avstyrks motion Jo734 (T610) yrkande 2.
Regeringen har föreslagit att farledslagen knyts till
naturresurslagen. Detta innebär att farledslagen kommer att
omfattas av bestämmelserna om miljökonsekvensanalyser. Vid
sådant förhållande saknas anledning att även låta
miljöskyddslagen omfatta farleder. Motion Jo818 yrkande 6
avstyrks.
Miljödepartementets verksamhetsområde
Propositionen
Miljöklasser för nya bilar
Ett miljöklassystem skall införas för nya bilar i huvudsak
enligt miljöavgiftsutredningens förslag. Nya bilar indelas i
samband med avgasgodkännande i miljöklasser.
Miljöklassindelningen kombineras med ett system för ekonomiska
styrmedel som är statsfinansiellt neutralt. De ekonomiska
styrmedlen bör utformas så att de ger tillräckliga incitament
för tillverkarna att tillhandahålla fordon i de bästa
miljöklasserna. Miljöklassindelningen genomförs fr.o.m.
1993 års modeller för personbilar, lastbilar och bussar.
Fordonskrav
Regeringen avser att aktivt inom ramen för EES-processen verka
för att avgaskraven för personbilar, lätta lastbilar och bussar
skärps. Denna skärpning skall ske snarast, men senast år 1996,
till den nivå som införs federalt i USA med början från 1994 års
modeller.
Avgas- och bullerkrav för tunga fordon skärps fr.o.m. år 1996,
så att avgaskraven motsvarar de federala kraven i USA för 1994
års modeller. Regeringen avser att genomföra detta samordnat med
såväl EFTA som EG. Naturvårdsverket utarbetar, i samråd med
berörda myndigheter, förslag till regler med hänsyn till
utvecklingen inom EG.
Regeringen avser att införa avgaskrav för traktorer och
arbetsmaskiner samordnat med EFTA och EG fr.o.m. år 1995.
Naturvårdsverket skall, i samarbete med berörda myndigheter,
utarbeta förslag till sådana krav. En indelning i miljöklasser
kan övervägas även för denna typ av fordon.
Naturvårdsverker skall, i samråd med berörda myndigheter och
med hänsyn tagen till utvecklingen inom EG, utarbeta förslag
till speciella krav för dieseldrivna tätortsfordon, med mycket
låga emissioner av avgaser och buller.
Regeringen anser att den av naturvårdsverket utarbetade
LETT-rekommendationen, (LETT=Lågemitterande tunga
tätortsfordon), skall väljas i största möjliga utsträckning vid
inköp av nya fordon framförallt av trafikhuvudmän och andra
trafikföretag i större tätorter.
Naturvårdsverket skall, i samarbete med kommerskollegium och
andra berörda myndigheter, utarbeta förslag till gränsvärde för
utsläpp av koldioxid från vägtrafikfordon. Inom EG studeras
möjligheten att införa krav om högsta tillåtna utsläpp av
koldioxid från personbilar till 250 gram koldioxid per km,
vilket motsvarar en bensinförbrukning på ca 1,05 liter per mil.
Förslag som kommer fram inom EG bör ligga till grund för
naturvårdsverkets förslag.
Det är viktigt att de reservdelar som används vid reparation
och utbyte av avgasrelaterade komponenter är godtagbara.
Garantier för detta bör skapas, samtidigt som
konkurrensbegränsningar på reservdelsmarknaden bör undvikas.
Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag lämnat förslag till
ett system för certifiering av avgasrelaterade reservdelar.
Verkets förslag bereds inom regeringskansliet.
Regeringen anser att förslagen att införa nya miljöklasser för
nya bilar samt skärpta krav på bilar, bussar och arbetsfordon är
mer kostnadseffektiva sätt att minska utsläppen av kväveoxider
än en höjning av bilskrotningspremien. Det är vidare osäkert om
en förhöjd premie stimulerar till en ökad utskrotning när
premien i förhållande till nybilspriset kommer att vara mycket
liten.
Motionerna
I motion Jo121 (T83) (m) yrkande 2 framhålls att införandet av
ett miljöklassningssystem kräver EG-konformitet och att det inte
får motverka nybilsförsäljningen eller öka kostnadsbelastningen
på vägarna. Enligt motion Jo120 (T82) (mp) yrkande 15 bör
regeringen skyndsamt återkomma med förslag om miljöklasser och
miljöavgifter beträffande arbetsfordon.
Enligt motion Jo105 (m) yrkande 19 bör en miljörelaterad
förmånsbeskattning på bilområdet införas. I motion Jo113 (c)
yrkande 37 föreslås också en mer miljöanpassad beskattning av
tjänstebilar.
I motion Jo121 (T83) (m) yrkande 5 hemställs att riksdagen
beslutar avslå regeringens förslag om öronmärkta bidrag till
etanoldrivna bussar.
I motion Jo730 (T207) (mp) yrkande 2 hemställs att riksdagen
beslutar att fr.o.m. år 1992 skärpa avgaskraven för personbilar
vad gäller kväveoxider resp. kolväten till 0,16 g/km och skärpa
hållbarhetskravet till tio år eller 16 000 mil. I motion Jo120
(T82) (mp) föreslås beträffande personbilar att gränsvärdena för
kväveoxidutsläpp och kolväten fr.o.m. 1993 års modeller sänks
till 0,16 g/km resp. 0,25 g/km. Kraven bör enligt motionen
skärpas ytterligare fr.o.m. 1995 års modeller till 0,10 g/km
resp. 0,19 g/km. Även krav på minskade utsläpp av dikväveoxid
bör införas. (Yrkande 7.) Enligt motion Jo814 (T267) (fp)
yrkande 1 bör naturvårdsverket få i uppdrag att lägga fram
förslag till skärpta avgasnormer för personbilar fr.o.m. 1995
års modeller. I motion Jo730 (T207) (mp) yrkande 7 yrkas att
riksdagen beslutar att avgaskraven för lätta lastbilar och
bussar fr.o.m. 1993 års modeller skärps till de s.k.
Kalifornienkraven, dvs. till max 0,93 g kväveoxider/km, 0,05 g
partiklar/km m.m. I motion Jo120 (T82) (mp) yrkande 8 föreslås
beträffande lätta lastbilar och bussar att avgaskraven skärps så
att de åtminstone ligger i fas med de federala kraven i USA,
vilket enligt motionen innebär att skärpningen av miljökraven
tidigareläggs med två år jämfört med regeringens förslag.
I motion Jo730 (T207) (mp) yrkas att riksdagen beslutar att
avgaskraven för tunga lastbilar och bussar till år 1994 skärps
till 7,0 g kväveoxider/km och 0,15 g partiklar/km (yrkande 6). I
motion Jo120 (T82) (mp) yrkande 9 föreslås att avgaskraven för
tunga lastbilar och bussar skärps så att de åtminstone håller
samma nivå som de federala kraven i USA. Detta innebär enligt
motionen en tidigareläggning med två år i förhållande till
regeringens förslag. Enligt motion Jo105 (m) yrkande 21 bör
regeringen i förhandlingarna mellan EG och EFTA verka för att
avgaskraven för tunga fordon skärps till en nivå motsvarande
USA-kraven för 1996. I motion Jo818 (fp) yrkande 2 föreslås att
rening av dieselfordon och användning av miljöanpassat
dieselbränsle införs snarast. Enligt motion Jo121 (T83) (m)
yrkande 4 bör Sverige inom EG arbeta för allmänt strängare
avgaskrav på diselmotorn innebärande partikelfälla, katalysator
etc.
I motion Jo730 (T207) (mp) yrkande 9 hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag till avgaskrav på arbetsfordon och
motorredskap. Förslaget skall vara riksdagen till handa före
1991 års utgång. I motion Jo120 (T82) (mp) yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till miljökrav på arbetsfordon att
införas senast fr.o.m. 1993 års modeller (yrkande 14).
Beträffande restriktioner mot hög bränsleförbrukning anförs i
motion Jo121 (T83) (m) yrkande 3 att utvecklingen mot allt
mindre bilar ger negativa trafiksäkerhetseffekter och att
mätresultat från Svensk Bilprovning visar att större motorer har
en mycket mer effektiv avgasrening än små.
I motion Jo760 (c) föreslås att naturvårdsverket får i uppdrag
att utforma samtliga författningar rörande bilavgasområdet i
enlighet med de krav som riksdagen ställt på att konkurrensen
skall upprätthållas. Enligt motion Jo774 (c) bör
A90-bestämmelserna (SNFS 1989:12, MS:22) ändras så att det blir
möjligt för andra aktörer på marknaden än billeverantörer att ta
fram s.k. katalysatorkit som gör det möjligt för bilägare att
utrusta sina bilar med kompletterande avgasutrustning som
uppfyller kravet på 40 % reduktion, vilket krävs för att bidrag
skall utgå enligt förordningen (1989:422) om statsbidrag till
eftermontering av avgasrening på äldre bilar.
I motion Jo69 (s) betonas att det finns förutsättningar för en
väsentligt höjd skrotningspremie. Enligt motion Jo730 (T207)
(mp) yrkande 3 bör skrotningspremien höjas till 2 500 kr. från
den 1 juli 1991. I motion Jo120 (T82) (mp) föreslås att
bilskrotningspremien höjs till 5 000 kr. för bilar som är 15 år
eller äldre och till 3 000 kr. för bilar yngre än 15 år,
(yrkandena 5 och 6). Motsvarande förslag återfinns i motion Sk59
(mp) yrkandena 13 och 14. Vid behov bör, enligt sistnämnda
motion yrkande 15, de ökade utgifterna balanseras med en höjning
av bilskrotningsavgiften. I motion Jo725 och motion Jo110
yrkande 20 (båda fp) föreslås att bilskrotningspremien höjs till
3000 respektive 4 000 kr., i första hand för bilar av 1975 års
modell eller äldre. Enligt motion Jo113 (c) yrkande 39 bör
bilskrotningspremien höjas till 4000 kr. för bilar av 1975 års
modell eller äldre. I motionerna T253 yrkande 10 och Jo121
(T83) yrkande 1 (båda m) föreslås en tillfällig höjning av
skrotningspremien till 1 500 kr. under 1992. Enligt motion Jo706
(fp) bör skrotningspremien höjas till 2 000 kr. under två år för
bilar av 1975 års modell eller äldre, dock begränsat till 100
000 bilar. I motion Jo814 (T267) (fp) yrkande 2 föreslås att
skrotningspremien höjs till 4 000 kr. under två år för att
därefter trappas av.
I motion Jo730 (T207) (mp) yrkande 4 hemställs att riksdagen
beslutar att förbjuda tillsatser av giftiga eller miljöfarliga
ämnen i drivmedel fr.o.m. den 1 januari 1992. I motion Jo114 (v)
yrkande 3 föreslås att halten av svavel och aromatiska kolväten
i dieselolja sänks till tekniskt lägsta möjliga nivå fr.o.m.
1992. Enligt motion Jo120 (T82) (mp) bör ett gränsvärde för
bensen i motorbränslen införas. Detta bör sättas till 1,0
viktprocent fr.o.m. den 1 januari 1992 och till 0,1 viktprocent
fr.o.m. den 1 januari 1994. (Yrkandena 11--13.) I motion Jo730
(T207) (mp) yrkande 5 föreslås att återvinning av bensinångor
med hjälp av s.k. bensinmuffar skyndsamt införs.
Naturvårdsverket bör enligt motion Jo113 (c) yrkande 38 få i
uppdrag att utarbeta regler för bidrag till installationer av
reningsutrustning för andra föroreningar än dem som f.n.
regleras.
Utskottets överväganden
Miljöklasser för nya bilar
Utskottet anser liksom regeringen att ett miljöklassystem i
kombination med ekonomiska styrmedel bör införas för
personbilar, lastbilar och bussar fr.o.m. 1993 års modeller. Den
närmare utformningen av förslaget framgår av proposition
1990/91:156 om miljöklasser för nya fordon, m.m. Propositionen
behandlas av skatteutskottet. Det ankommer således på
skatteutskottet att närmare överväga detaljerna i förslaget.
Motionerna Jo121 (T83) yrkande 2 och Jo120 yrkande 15 avstyrks.
Reglerna om värdering av bilförmån har justerats i samband med
skattereformen. Skatteutskottet har därefter (1990/91:SkU17)
haft att pröva om reglerna av miljöskäl skall ta större hänsyn
till det faktiska nyttjandet av bilen. Skatteutskottet har dock
inte funnit skäl att ändra reglerna. Jordbruksutskottet är inte
heller berett att ta något initiativ till en förändring av
reglerna om beskattning av bilförmåner, varför motionerna Jo105
yrkande 19 och Jo113 yrkande 37 avstyrks.
Regeringen har i proposition 1990/91:88 föreslagit att 30
milj. kr. per år anvisas under fyra år som stöd för utvecklings-
och demonstrationsinsatser rörande användningen av
motoralkoholer. Propositionen behandlas av näringsutskottet.
Utskottet kan inte inom ramen för behandlingen av
miljöpropositionen ta ställning till detta förslag. Motion Jo121
(T83) yrkande 5 avstyrks därför.
Fordonskrav
Utskottet ställer sig bakom de krav som regeringen avser
införa för lätta och tunga fordon samt traktorer och
arbetsmaskiner både vad gäller nivå och tidpunkt för införande.
Då ett kommande EES-avtal kommer att begränsa Sveriges frihet
att ensidigt införa åtgärder som påverkar den fria handeln med
varor eller som står i strid med EGs regelverk har regeringen
för avsikt att samordna dessa fordonskrav med EFTA och EG.
Motionerna Jo730 (T207) yrkande 2, Jo120 (T82) yrkande 7, Jo814
(T267) yrkande 1, Jo730 (T207) yrkande 7, Jo120 (T82) yrkande 8,
Jo730 (T207) yrkande 6, Jo120 (T82) yrkande 9, Jo105 yrkande 21,
Jo818 yrkande 2, Jo121 (T83) yrkande 4, Jo730 (T207) yrkande 9
och Jo120 (T82) yrkande 14 avstyrks i den mån de inte kan anses
tillgodosedda genom vad som ovan anförts.
Inom ramen för det arbete som kommer att bedrivas inom
naturvårdsverket med att utarbeta ett förslag till gränsvärde
för utsläpp av koldioxid från vägtrafikfordon förutsätter
utskottet att de synpunkter som kommit till uttryck i motion
Jo121 (T83) yrkande 3 kommer att beaktas utan något initiativ
från utskottets sida.
Utskottet har ej funnit anledning att föreslå någon riksdagens
åtgärd med anledning av motionerna Jo760 och Jo774.
Genom bilskrotningslagen skapades i första hand ett system
till skydd mot nedskräpning av naturen. Enligt utskottets mening
kan detta system även användas som styrmedel för att komma till
rätta med biltrafikens utsläppsproblem. Detta kräver dock att
bilskrotningspremien, som f.n. uppgår till 500 kr., höjs.
Utskottet anser 1 500 kr. vara en lämplig nivå. Den nya
bilskrotningspremien skall dock begränsas till fordon som är i
bruk. Det innebär att bilskrotningspremien för bilar som inte är
i bruk även fortsättningsvis skall vara 500 kr. Regeringen bör
noga följa prisutvecklingen för bilskrotning med anledning av
att skrotningspremien höjs. Bilskrotningsfondens medel räcker
inte till de föreslagna åtgärderna varför bilskrotningsavgiften
måste höjas. Det är vidare betydelsefullt att bilägarna
informeras om den höjda bilskrotningspremien. Vad utskottet
anfört med anledning av motionerna Jo69, Jo730 yrkande 3, Jo120
(T82) yrkandena 5 och 6, Sk59 yrkandena 13--15, Jo725, Jo110
yrkande 20, Jo113 yrkande 39, T253 yrkande 10, Jo121 (T83)
yrkande 1, Jo706 samt Jo814 (T267) yrkande 2 bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
Vissa övriga frågor med anknytning till trafik
I naturvårdsverkets rapport nr 3751 föreslås en utvidgning av
förordningen (1985:838) om motorbensin som bl.a. innebär att
naturvårdsverket bemyndigas att meddela närmare föreskrifter om
motorbränslens egenskaper och innehåll. Förslaget bereds i
regeringskansliet. I avvaktan härpå är det inte meningsfullt att
föreslå någon åtgärd med anledning av motion Jo730 yrkande 4.
Genom den föreslagna ändringen i miljöklassindelningen av
oljor utgår utskottet från att produktionen kommer att inriktas
på dieseloljor med mycket låg svavelhalt och mycket låga halter
av aromatiska kolväten. Vidare har utskottet erfarit att
regeringen samordnat med EG avser att snarast skärpa kravet på
högsta tillåtna svavelhalt i dieselbränsle till 0,05
viktprocent. Med det anförda avstyrks motion Jo114 yrkande 3.
I Sverige och EG är det inte tillåtet att ha mer än 5
volymprocent bensen i motorbränsle. Tyskland har föreslagit att
en gräns på 1 volymprocent införs inom EG. Utskottet har erfarit
att regeringen anser att en skärpning samordnad med EG- och
EFTA-länderna bör ske snarast. Motion Jo120 (T82) yrkandena
11--13 föranleder därför inte någon utskottets vidare åtgärd.
Naturvårdsverket har utfärdat en kungörelse (SNFS 1991:1,
MS:33) med föreskrifter om återföringssystem för bensingaser vid
tankställen för motorfordon. Enligt denna skall utrustning för
återföring av bensingaser till cistern vid tankning av annat
motorfordon än moped ha installerats vid samtliga tankställen
den 1 jauari 1995. Samtliga tankställen i Storstockholm,
Göteborgsområdet och Malmöområdet samt 50 % av de tankställen
som har en försäljningsvolym på minst 2 000 m3/år skall ha
sådan utrustning redan till den 1 januari 1992. Motion Jo730
yrkande 5 påkallar således inte något initiativ från utskottets
sida.
Vidare avstyrks motion Jo113 yrkande 38.
Naturvård
Propositionen
Sammanfattningsvis anger regeringen att ett systematiskt
underlag med mätbara kvalitetsmål för naturvårdsarbetet skall
utarbetas inom ramen för naturvårdsverkets verksamhet. Arbetet
skall ske i nära samråd med de centrala sektorsmyndigheterna för
skogsbruk, jordbruk och fiske.
Regeringen sammanfattar sina förslag under detta avsnitt
enligt följande (s. 373).
Resurserna för vård och förvaltning av naturreservat m.m.
förstärks med 26 milj.kr.
Resurserna för arbetet med hotade arter förstärks med
4milj.kr.
Resurserna för landskapsvårdande åtgärder förstärks med
100milj.kr.
Ett nytt skyddsinstitut för biotoper införs i naturvårdslagen.
Regeringen får föreskriva om förbud mot nydikning i vissa
områden i landet.
Reglerna om samrådsförfarande i 20§ naturvårdslagen skärps.
Länsstyrelsen ges en möjlighet att förbjuda och anvisa
lämpligare plats för ett arbetsföretag.
Förtydligande bestämmelser avseende kulturmiljövården införs i
naturvårdslagen.
Straffsatsen för grova brott mot naturvårdslagen höjs till två
års fängelse. Utvidgade möjligheter införs att besluta om vite
och rättelse vid överträdelser av reglerna om samrådsskyldighet.
Ädellövskogslagen ändras så att all skog med mer än 70%
lövskog skall anses som ädellövskog om skogen innehåller minst
50% ädla lövträd.
I det inledande avsnittet erinras om att riktlinjer för det
samlade naturvårdsarbetet i landet lagts fast i regeringens
proposition (prop. 1987/88:85) om miljöpolitiken inför
1990-talet. Viktiga utgångspunkter var därvid att ett
hänsynstagande till naturmiljön borde ingå som ett led i jord-
och skogsbruket. Vidare borde representativa och skyddsvärda
områden av alla förekommande naturtyper säkerställas varvid
urskogar, våtmarker och vissa naturtyper i odlingslandskapet
prioriteras. Ett samlat handlingsprogram för hotade arter och en
översyn av hanteringen av medlen för vård och förvaltning av
naturreservat samt en översyn av alla naturvårdsobjekt
aviserades. Vidare lades fast att en skötselplan är ett
obligatoriskt dokument för alla naturreservat och
naturvårdsområden.
Riksdagen ställde sig i allt väsentligt bakom dessa
utgångspunkter (JoU23, rskr. 373). Arbetet har successivt
utvecklats och förstärkts.
För närvarande finns i landet 22 nationalparker, 1366
naturreservat, 88 naturvårdsområden, 1310 naturminnen och 854
djurskyddsområden omfattande en areal av ca 2,74 miljoner
hektar. Arealen har sedan år 1988 ökat med ca 400000 ha varav
350000 ha har tillkommit det senaste året genom
urskogsreservat.
Naturvårdsverket och länsstyrelserna har på regeringens
uppdrag även genomfört en översyn av samtliga naturvårdsobjekt
med avseende på skyddsmotiv m.m. Av översynen framgår att det
för ett litet antal mindre reservat och skyddsobjekt, framför
allt äldre, saknades motiv för att de skall kvarstå som
naturvårdsobjekt. Vidare visade genomgången att det i vissa fall
fanns behov att revidera reservatsbeslut och skötselplaner.
En kortfattad redogörelse för det arbete som bedrivits under
de senaste åren lämnas i propositionen. Bl.a. har
naturvårdsverket år 1989 redovisat en nationalparksplan för
Sverige med förslag till tjugo nya nationalparker. Syftet har
varit att samtliga landskapstyper i landet skall vara
representerade bland nationalparkerna.
Regeringen har fattat ett antal beslut enligt naturresurslagen
för att stärka skyddet för naturmiljön. Bl.a. har
markavvattningsföretagen inom det s.k. Emåprojektet begränsats
kraftigt då dessa företag hotade malens levnadsmiljö.
Regeringen gav den 21 december 1989 naturvårdsverket i uppdrag
att utarbeta en aktionsplan för naturvård. Naturvårdsverket
redovisade den 1 september 1990 ett aktionsprogram för naturvård
-- Natur 90.
Motionerna
I centermotionerna Jo306 yrkande 1, Jo723 och Jo788
ifrågasätts om inte allemansrätten borde preciseras i
lagstiftningen. Enligt förstnämnda motion innebär allemansrätten
så grundläggande fri- och rättigheter samt skyldigheter att det
bör övervägas om den kan lagfästas. Frågan är viktig även med
tanke på internationaliseringen och Sveriges närmande till EG.
Regeringen bör utreda frågan, anser motionärerna. I motion Jo747
(s) tas upp problemet att uppförandet av vilthägn kan komma i
konflikt med allemansrätten och i motion Jo750 (s) krävs
förbättrad information om allemansrätten.
I motionerna Jo705 (fp) yrkande 3, Jo731 (m) yrkande 8, Jo732
(mp) yrkandena 5 och 6, Jo751 (mp) yrkande 6, Jo754 (s), Jo766
(m), Jo793 (fp) yrkande 2, Jo795 (mp) yrkande 2 och Jo803 (mp)
tas upp skilda frågor i anslutning till naturvårdsverkets
nationalparksplan. I motionerna framställs förslag om utbrytning
ur nationalparkerna av områden som exploaterats,
om stöd för planen och dess snara förverkligande om ytterligare
utökning av antalet nationalparker resp. om att vissa av de
parker som föreslås av naturvårdsverket icke bör bli
nationalparker.
I motionerna Jo724 (fp) och Jo806 (m) framhålls att Emån är
Sydsveriges kanske mest bevarandevärda vattendrag. I förstnämnda
motion erinras om ett projekt för att säkerställa havsöringens
lekmöjligheter i ån. Den framtida utvecklingen inom
vattenområdet bör utredas, anser motionärerna. I sistnämnda
motion framhålls det paradoxala i att staten ger bidrag till att
utöka åkermarken längs ån samtidigt som nedläggning av åkermark
blivit ett grundläggande moment i Sveriges jordbrukspolitik. Den
fortsatta årensningen bör icke längre stödjas.
I motion Jo783 (fp, c) understryks behov av åtgärder för att
återställa den ursprungliga miljön för Merasjoki och Kinnerpuska
i Muonio älv. Bäcken Merasjoki som tidigare varit
reproduktionsområde för öring och havsöring stängdes enligt
motionen år 1954 genom att en vägbank drogs över den med
lämnande av blott en trumma för vattenflödet.
Utskottets överväganden
Utskottet återkommer i det följande, under resp.
underrubriker, till regeringens förslag i olika
naturvårdsfrågor. I detta avsnitt behandlas i huvudsak
fristående motioner som ej har direkt anknytning till
regeringens åtgärdsförslag.
Allemansrätten är en tillgång som det ligger i hela
landets intresse att slå vakt om. Utskottet erinrar om att det
rör sig om en sedvanerätt som är tämligen speciell för Sverige
och som saknar direkt motsvarighet i övriga Europa. I 1 §
naturvårdslagen (1964:822; NVL) uttalas att "naturen utgör en
nationell tillgång som skall skyddas och vårdas. Den är
tillgänglig för alla enligt allemansrätten." Någon närmare
definition av allemansrättens innehåll ges ej i lagen. I stort
brukar man med allemansrätten avse friheten för envar att färdas
till fots över annans mark och att under en kortare tid
uppehålla sig där, om det inte är fråga om tomt eller plantering
eller över huvud om mark som kan skadas av beträdandet, samt att
där plocka blommor, bär och svamp. Det har rått betydande
politisk enighet om att de rättigheter och skyldigheter för
såväl markägare som gemene man, vilka omfattas av allemansrätten
icke lämpligen bör detaljregleras i lagstiftningen. När
begreppet infördes i naturvårdslagens portalparagraf fann
departementschefen att en lagstiftning om denna rätts innehåll
skulle kunna leda till många svårbedömda tvister i
skälighetsfrågor där olägenheterna inte ansågs vara större än
att de kunde övervinnas med upplysning och uppmaning till
hänsyn. Riksdagen följde regeringens förslag (prop. 1974:166,
JoU52).
Riksdagen avslog hösten 1990 en motion med förslag om att
regeringsformens rättighetskapitel kompletteras med en
bestämmelse om allemansrätten. Konstitutionsutskottet erinrade i
det sammanhanget om att allemansrätten, hur den än närmare
definieras, i grunden avser förhållandet mellan enskilda; det
skydd som bereds genom regeringsformens kapitel om fri- och
rättigheter gäller i huvudsak gentemot det allmänna. KU
hänvisade även till att riksdagen tidigare avvisat motioner om
grundlagsskydd för outbyggda älvar och för nationalparker.
Utskottet hade därvid anfört att det skulle strida mot
grundlagens principiella uppläggning att där införa särskilda
bestämmelser till skydd för dessa objekt (1990/91:KU13).
Enligt utskottets mening är de skäl som hittills angetts för
att icke detaljreglera allemansrätten fortfarande giltiga.
Riksdagen bör således avslå motionerna Jo306 yrkande 1, Jo723
och Jo788.
Information om allemansrättens innehåll lämnas av bl.a.
naturvårdsverket, Sveriges turistråd och Svenska institutet.
Utskottet har ingen annan mening än den som framförs i motion
Jo750 om vikten av denna information, inte minst den som riktar
sig till invandrare och utländska turister. Det är givetvis
avgörande för allemansrättens framtid att den brukas
hänsynsfullt såväl av markägare som av dem som vill utnyttja den
för rekreation m.m. Utskottet delar även den mening som framförs
i motion Jo747 om viltstängsel, där det framhålls att
länsstyrelserna i sin tillståndsgivning bör göra en noggrann
avvägning mellan behovet av allemansrättsligt tillgängliga
markområden och uppförandet av vilthägn. Utskottet finner dock
icke anledning föreslå något riksdagsuttalande med anledning av
här berörda motioner.
Som framgår av den lämnade redogörelsen för propositionen har
naturvårdsverket utarbetat en nationalparksplan som överlämnats
till regeringen år 1989. Planen innehåller både förslag om
inrättande av nya nationalparker som utmönstring, helt eller
delvis, av ett par av de nuvarande nationalparkerna. Syftet med
planen är att samtliga landskapstyper i landet skall vara
representerade bland nationalparkerna.
Beslut om inrättande av nationalparker fattas av regeringen på
förslag av naturvårdsverket och sedan riksdagens medgivande
inhämtats. I nationalparksförordningen (1987:938) lämnas för var
och en av nationalparkerna närmare föreskrifter om rätten att
färdas över nationalparken eller annars vistas där liksom
beträffande ordningen i övrigt inom området, som behövs för att
tillgodose ändamålet med nationalparken.
Utskottet finner det värdefullt att en genomgripande plan för
den fortsatta utvecklingen av nationalparksinstitutet utarbetats
genom naturvårdsverkets nationalparksplan. Enligt vad utskottet
inhämtat avser verket att i de delar av
nationalparksförordningen som rör nationalparker i
kulturlandskapet, såsom t.ex. S:t Anna eller Alvaret, anpassa
bestämmelserna så att den bofasta befolkningen fortsättningsvis
skall kunna bruka jorden och fiskevattnen i en omfattning som
tillgodoser invånarnas likaväl som naturvårdens intressen.
Motsvarande avses gälla möjligheterna att jaga och fiska i den
planerade Kirunafjällens nationalpark.
Det ankommer på regeringen att bereda de förslag i
nationalparksplanen som ännu ej föranlett någon åtgärd.
Riksdagen kommer efter hand att få anledning behandla de
fortsatta förslagen. Med hänsyn härtill bör motionerna Jo705
yrkande 3, Jo731 yrkande 8, Jo732 yrkandena 5 och 6, Jo751
yrkande 6, Jo754, Jo766, Jo793 yrkande 2, Jo795 yrkande 2 och
Jo803, i den mån de ej tillgodosetts genom vad utskottet anfört,
icke föranleda någon riksdagens vidare åtgärd på nuvarande
stadium.
Riksdagen beslöt år 1978 om statligt stöd till vissa åtgärder
för att motverka översvämningar i Emån. Därmed fastställdes den
ekonomiska ramen för det s.k. Emåprojektet som skulle bidra till
förbättring av jordbruket längs delar av ån (prop. 1978/79:10,
JoU7). Projektet är ännu icke avslutat. I motion Jo806 påtalas
det paradoxala i att staten samtidigt betalar lantbrukare som
räddar åkermark genom dikningen och -- efter 1990 års beslut om
omställning av jordbruket -- betalar statsbidrag till
lantbrukare som tar åkermark ur produktion.
Miljöministern har i en frågedebatt i riksdagens kammare
framhållit att regeringen noggrant följer Emåprojektet. Bl.a.
har regeringen i januari 1989 förbehållit sig prövningen av
tillåtligheten enligt vattenlagen av flera delföretag inom
projektet. Regeringen har så långt det är lagligen möjligt
skaffat sig inflytande över den prövning som skall föregå
eventuella arbeten i Emån, anförde miljöministern.
Utskottet har stor förståelse för de förslag i motionerna
Jo724 och Jo806 som syftar till Emåprojektets nedläggning.
Utskottet utgår från att projektet skall kunna avslutas med
hänsynstagande till den ändring av förutsättningarna för
jordbruket, miljövården och fiskevården som ägt rum under det
gångna decenniet. Utskottet har även erfarit att riksdagens
bostadsutskott (1990/91:BoU18) föreslagit att Emån tas upp bland
de vattenområden där vattenkraftverk, vattenreglering eller
vattenöverledning för kraftändamål inte får utföras enligt
3kap. 6 § första stycket naturresurslagen (1987:12). Med det
anförda avstyrks motionerna Jo724 och Jo806.
Utskottet har vid många tillfällen framhållit betydelsen av
att de åtgärder bör vidtas som är möjliga och ekonomiskt rimliga
för att återställa lax- och öringälvarna i Sverige. Det gäller
inte minst Torne och Muonio älvar. Den finansieringsmöjlighet
som kan skönjas för återställande av fisket i Merasjoki synes
vara eventuella AMS-medel. Det rör sig dock här om ett enskilt
förvaltningsärende som bör handläggas av de regionala eller
lokala myndigheterna. Motion Jo783 bör icke föranleda någon
vidare åtgärd från riksdagens sida.
Mål och medel för naturvårdsarbetet
Propositionen
Regeringens ställningstagande redovisas enligt följande (s.
376).
Inom ramen för naturvårdsverkets verksamhet skall ett
systematiskt underlag med mätbara kvalitetsmål för
naturvårdsarbetet utarbetas. Arbetet skall ske i nära samråd med
de centrala sektorsmyndigheterna för skogsbruk, jordbruk och
fiske.
Naturvårdsverket och länsstyrelserna skall fortsätta ett
aktivt arbete för ett vidgat sektorsansvar och en ökad
decentralisering i syfte att göra skyddet av naturmiljön till
varje samhällssektors ansvar.
Vidare anförs bl.a. följande.
Regeringen anser att med utgångspunkt i denna breda ansats bör
nästa steg vara att precisera och konkretisera
naturvårdsarbetet.
I detta sammanhang bör också erinras om den skogspolitiska
kommitténs uppgift att precisera miljömål för skogsbruket. Detta
arbete skall vara slutfört år 1992.
Skyddet av arter och biotoper med stöd av naturvårdslagen
utgör en av hörnpelarna i naturvårdsarbetet och är en
förutsättning för att den biologiska mångfalden skall kunna
bevaras. Ett betydande antal arter och naturtyper tål endast
liten eller ingen mänsklig påverkan eller är beroende av en viss
typ av hävd för att kunna fortleva. Säkerställande av biotoper
som behövs för dessa arters och deras livsmiljöers skydd sker
med stöd av naturvårdslagen. Inrättandet av reservat och andra
skyddsområden är dock förenat med stora kostnader för staten,
regionala stiftelser och kommuner, varför det är angeläget att
snarast planlägga omfattningen av dessa behov. -- -- --
Enligt regeringens mening är ett intensifierat samarbete
mellan länsstyrelser och kommuner i det lokala och regionala
naturvårdsarbetet en förutsättning för att nå de övergripande
målen för naturvård och hushållning med naturresurser. I takt
med kommunernas ökande kompetens på området bör de ges ett
större ansvar för naturvårdsarbetet.
Motionerna
I motionerna Jo105 yrkande 48 och Jo731 yrkande 4 (båda m)
framställs yrkanden om att den ideella resp. enskilda
naturvården bör stärkas, så att de statliga inköpen av mark för
naturvård skall kunna begränsas. I sistnämnda motion yrkas även
att fauna- och floravården bör ges större tyngd. Den är enligt
motionärerna en försummad del av naturvården (yrkande 6).
Vidare yrkas att olika naturinventeringar behöver samordnas
(yrkande 7).
Enligt motion Jo109 (v) bör riksdagen uttala sig för
upprättandet av en nationell naturvårdsstrategi (yrkande 10). På
naturvården måste man ha en holistisk syn, framhåller
motionärerna. Att som regeringen föreslår bryta ner ambitionen i
kvantitativt fastlagda delmål förefaller ogörligt. Vidare bör
stödet från centrala myndigheter till kommunerna ökas.
Kommunernas ekologiska kompetens bör utredas (yrkandena 11 och
12). Även i motion Jo745 (s) framställs yrkande om stöd till
kommunerna, genom utlåning av tjänstemän för utbildning, projekt
m.m., i deras miljöarbete.
I motion Jo113 (c) yrkande 15 föreslås ett riksdagsuttalande
om sambanden mellan utnyttjande av naturresurser och
markanvändning resp. målsättningen att bevara biologisk mångfald
i de ekologiska systemen. Enligt motion Jo819 (c) yrkande 2 bör
en lista upprättas över Sveriges nationalarv av arter och
biotoper. I motion Jo739 (fp) yrkande 2 förordas ett
riksdagsuttalande om principerna för naturvården med betonande
av att bevarandet av den biologiska mångfalden skall prioriteras
och att naturvårdsstrategin bör utgå från vad naturen tål.
Utskottets överväganden
Utskottet har inledningsvis (under avsnittet om naturresurser
och naturvård) anslutit sig till de allmänna riktlinjer som
regeringen föreslagit för vården av naturmiljön. Detta innebär
att den biologiska mångfalden och den genetiska variationen
skall säkerställas. Växt- och djursamhällen bevaras så att i
landet naturligt förekommande växt- och djurarter ges
förutsättningar att fortleva under naturliga betingelser och i
livskraftiga bestånd. Införande av främmande arter eller
genetiskt modifierade organismer skall ske med stor
restriktivitet och under betryggande kontroll så att
förutsättningarna för den inhemska floran och faunan inte
äventyras. Utskottet har heller ingen annan mening än den som
framförs i motionerna Jo113 yrkande 15, Jo739 yrkande 2, Jo731
yrkande 6 och Jo819 yrkande 2 om sambanden mellan utnyttjande av
naturresurser och markanvändning resp. principerna för
naturvården innefattande fauna- och floravården. Dessa yrkanden
får anses tillgodosedda med det anförda och påkallar således
ingen särskild åtgärd från riksdagens sida.
Utskottet delar regeringens uppfattning att ett systematiskt
underlag bör utarbetas med mätbara kvalitetsmål för
naturvårdsarbetet. Detta arbete bör utföras inom ramen för
naturvårdsverkets verksamhet i nära samarbete med de centrala
sektorsmyndigheterna för skogsbruk, jordbruk och fiske.
Utskottet bestrider inte önskvärdheten av att ett holistiskt
synsätt bör prägla naturvårdsarbetet. Den väg som anvisas av
regeringen synes dock praktiskt realiserbar på ett tydligare
sätt än vad som förordas i motion Jo109. Denna avstyrks alltså i
berörd del (yrkande 10).
Som framhållits i redovisningen av propositionen utgör ett
intensifierat samarbete mellan länsstyrelser och kommuner en
förutsättning för att nå de övergripande målen för naturvård och
hushållning med naturresurser. Naturvårdsverkets roll som
stödjande och rådgivande roll är givetvis väsentlig i
sammanhanget. Syftet med motionerna Jo109 yrkandena 11 och 12
samt Jo745 tillgodoses i hög grad genom en hänvisning till
propositionen.
Utskottet delar i viss utsträckning den mening som framförs i
motionerna Jo105 och Jo731 om den ideella naturvården och den
enskilda naturvården. Som utskottet nämner i den fortsatta
framställningen bör ansvar och kostnader för naturvården i
vardagslandskapet främst vila på näringsutövare inom de
olika samhällssektorer som nyttjar naturen i sin verksamhet, och
länsstyrelserna bör söka utveckla stöd till vård av
naturreservat och andra skyddsvärda områden från företag och
allmänhet i olika former. Ett exempel på initiativ av detta slag
utgör Tåkernfonden i Östergötland. Motionerna Jo105 yrkande 48
och Jo731 yrkandena 4 och 7 bör alltså icke föranleda något
riksdagsuttalande.
Inriktning och åtgärder i naturvårdsarbetet
Propositionen
Naturvårdsarbetet skall indelas i tre insatsnivåer som bör
styra prioriteringar, kostnadsfördelning och ansvar för arbetet.
Den första nivån betecknas som vardagslandskapet. Här
ligger ansvar och kostnader främst på näringsutövare inom de
olika samhällssektorer som nyttjar naturen i sina verksamheter.
En utökad hänsyn till naturvården krävs. Den andra nivån
omfattas av områden med högre naturvärden där speciella
insatser för skydd och vård behövs för att uppfylla
målsättningarna. Den tredje nivån utgörs av särskilt
värdefulla områden och omfattar bl.a. de naturtyper och arter
som på grund av sin känslighet endast tål liten eller ingen
mänsklig påverkan och därför kräver ett mer eller mindre
fullständigt skydd med stöd av naturvårdslagen.
Motionerna
Enligt motion Jo705 (fp) bör riksdagen uttala sig om
hänsynsområden i naturvården. Som hänsynsområde bör avsättas
stora geografiska områden där hotade eller sårbara arter
förekommer men där inrättande av reservat är olämpligt.
Möjlighet skall ges att inom dessa områden ställa särskilda krav
och ge speciella riktlinjer. Ett tillägg om hänsynsområde
bör införas i naturvårdslagen (yrkandena 1 och 2). Enskilda och
organisationer bör i större utsträckning än för närvarande komma
i fråga för att äga och sköta naturreservat, och intrångs- och
marklösenersättningar bör kunna spridas i tiden (yrkandena 7
och 8). En annan term än naturreservat bör övervägas för områden
som skyddas för friluftslivets skull. Annars finns det risk för
att naturreservatsbegreppet devalveras, anser motionärerna.
Områden för rekreation bör i första hand vara en kommunal
angelägenhet (yrkande 9).
Även i motion Jo731 (m) anförs att syftet med naturreservaten
bör vara att skydda naturen, inte att avsättas till människors
rekreation eller friluftsliv. Befintliga reservatsbildningar bör
ses över, och kostnadsplaner för vården och driften upprättas.
Motionärerna anar en inflation av riksobjekt för naturvården och
yrkar att definitionen av riksobjekten förnyas (yrkandena
9--12).
I motion Jo751 (mp) yrkas att naturvårdspolitiken harmoniseras
i enlighet med vad som anförs i den internationella
naturvårdsunionens Världsstrategi för miljövård (yrkande 3) och
att arbetet med inrättande av marina reservat påskyndas (yrkande
4).
Utskottets överväganden
Utskottet har ingen invändning mot den uppdelning av
naturvårdsarbetet i tre nivåer som förordas i propositionen.
Enligt utskottets mening kan det som i folkpartimotionen benämns
hänsynsområden närmast jämställas med den i propositionen
omnämnda andra insatsnivån som innehåller områden med högre
naturvärden där speciella insatser för skydd och vård behövs.
Utskottet tillstyrker, vilket framgår av den fortsatta
framställningen, även regeringens förslag om införande av ett
särskilt biotopskydd i naturvårdslagen. Därmed tillgodoses i
väsentlig mån syftet med yrkandena 1 och 2 i motion Jo705.
Utskottet finner heller icke att motionärernas förslag om ägande
och skötsel av naturreservat innebär någon större avvikelse från
vad som gäller i dag. Det bör dock framhållas att ett betydande
statligt engagemang i naturvården är av central betydelse för
att upprätthålla ett starkt skydd för de kollektiva värden som
värdefulla naturområden hyser. Dessa värden kan inte prissättas
och behöver därför skyddas genom insatser som betalas av alla i
samhället. Det förutsätter även ett aktivt deltagande av berörda
samhällssektorer, ideella organisationer, kommuner och enskilda
såväl allmänhet som markägare. I vilken mån intrångs- och
marklösenersättningar skall spridas ut i tiden är en praktisk
fråga som får bedömas i det enskilda fallet. Nu gällande
bestämmelser ger viss möjlighet till ett sådant förfarande. I
samband med en utfrågning med representanter för
naturvårdsverket framfördes den invändningen att befintliga
anslag för markinköp m.m. kommer att belastas med räntekostnader
om betalningen sprids ut i tiden. Med det anförda avstyrks
yrkandena 7 och 8 i motion Jo705.
Med anledning av de förslag som framförs i motionerna Jo705
yrkande 9 och Jo731 yrkande 9 om särskilda reservat för
friluftslivet vill utskottet framhålla följande.
En grundläggande tanke för naturvården i Sverige har varit att
en bred förståelse för naturvårdens arbete och förutsättningar
fås om den värdefulla naturen görs tillgänglig för allmänheten
genom insatser för friluftslivet. Det som medborgarna gemensamt
betalat med skattemedel skall även vara tillgängligt för alla. I
det sammanhanget kan även naturreservat inrättas enbart för
friluftslivets intressen. Det görs dock enbart på kommunal nivå.
Med det anförda avstyrks motionerna i nämnda delar.
Som framgår av propositionen har naturvårdsverket och
länsstyrelserna genomfört en översyn av samtliga
naturvårdsobjekt med avseende på skyddsmotiv m.m. med resultat
att det för ett litet antal mindre reservat och skyddsobjekt
saknades motiv för att de skall kvarstå som naturvårdsobjekt.
Arbete pågår enligt vad utskottet inhämtat med att förse alla
äldre reservat med skötselplaner och ekonomiska driftplaner. För
nya reservat är sådana planer obligatoriska. -- Riksobjekt
inrättas efter stränga kriterier och baseras merendels på
klassificering av värdefulla regionala naturobjekt som upptas i
länens naturvårdsplaner. Det anförda innebär att yrkandena
10--12 i motion Jo731 i allt väsentligt torde vara
tillgodosedda.
Enligt utskottets mening är det program som naturvårdsverket
lagt fram mycket ambitiöst och i dagens läge tillräckligt.
Anledning saknas att i detta sammanhang förorda bifall till
förslagen om World Conservation Strategy och marina reservat i
motion Jo751 yrkandena 3 och 4.
Hotade arter
Propositionen
I propositionen föreslås att resurserna för arbetet med hotade
arter förstärks med sammanlagt 4milj.kr. Naturvårdsverket har
redovisat ett samlat handlingsprogram för hotade arter
(Naturvårdsverket informerar, 1990). Handlingsprogrammet ingår
som underlag för Natur 90. Det visar att det omfattande arbete
som under senare år har bedrivits inom naturvården och inom de
areella näringarna för att bevara växt- och djurarter och deras
livsmiljöer inte har gett önskat resultat.
Naturvårdsverket har sedan år 1984 bedrivit försöksverksamhet
med en databank för hotade arter i samarbete med Sveriges
lantbruksuniversitet. Databankens uppgift är att insamla,
utvärdera, lagra och tillhandahålla aktuella kunskaper om de
hotade arterna och bedöma deras status och hotsituation samt att
för ett urval av arter utarbeta förslag till åtgärdsprogram. I
propositionen betonas att ett ökat engagemang i artdatabanken
och ett centrum för hotade arter bör övervägas.
Motionerna
I ett par motioner framförs yrkanden om genbanker. Enligt
motion Jo80 (mp) behövs åtgärder för att genomföra en
kontinuerlig bevarandeodling av vårt genetiska arv av
kulturväxter och att detta skall kunna ske snabbt. Det behövs
vidare fler ställen i landet där gamla fruktsorter kan odlas.
Motionären begär att en utredning tillsätts för att skyndsamt
klarlägga behov och resurser inom hela området (yrkandena 1--3).
Enligt motion Jo819 (c) är det viktigt att tillräckliga resurser
ges till verksamhet med genbanker. I sådana kan man lagra
levande vävnader -- pollen, frön, spermier eller ägg -- av
växter, svampar och djur under lång tid (yrkande 5).
I två partimotioner krävs att Sverige snabbt får en samlad
lagstiftning kring bioteknik och genteknik. I motion Jo113 (c)
konstateras att frisläppande av gentekniskt förändrade
organismer i naturen måste föregås av en sträng bedömning av
möjliga ekologiska effekter (yrkande 16), och i motion Jo115 (v)
kritiseras regeringen för att ha valt att gå fram med små
delförslag (yrkande 10). I båda motionerna yrkas på stopp för
frisläppande av genetiskt modifierade organismer i naturen till
dess en samlad lagstiftning föreligger.
Enligt motion Jo759 (mp) bör riksdagen begära att
möjligheterna att förstärka den svenska myskoxstammen utreds och
en räddningsaktion verkställs.
Utskottets överväganden
Mot bakgrund av det behov av åtgärder för att bevara växt-
och djurarter som redovisas i naturvårdsverkets handlingsprogram
tillstyrker utskottet regeringens förslag att stärka resurserna
för arbetet med hotade arter. Därigenom bör det enligt
utskottets mening finnas möjlighet att tillgodose resursbehovet
hos bl.a. flora- och faunavårdskommittéerna vid Sveriges
lantbruksuniversitet. Syftet med motion Jo819 i denna del får
därmed anses i hög grad tillgodosett.
Utskottet har ingen annan mening än den som framförs i motion
Jo80 om det angelägna i att vårt genetiska arv av kulturväxter
bevaras kontinuerligt. Som naturvårdsverket framhåller i
handlingsplanen bör artbevarandet även i fortsättningen vara en
angelägenhet för jordbruket, skogsbruket och fisket och inte ses
som en separat naturvårdsfråga. Det bör emellertid överlåtas åt
de berörda myndigheterna att bedöma hur de begränsade medel som
står till förfogande bäst bör användas. Något initiativ från
riksdagens sida med anledning av motionen synes icke påkallat.
Utskottet är icke berett att föreslå någon särskild åtgärd med
anledning av motion Jo759. Myskoxarna har varit utrotade så lång
tid i Skandinavien att de icke längre kan anses utgöra en del av
vår naturliga fauna. Däremot har de otvivelaktigt ett visst
intresse för turistnäringen. Den nu existerande stammen i
Härjedalen anses vara så fåtalig att den på sikt hotas av
degeneration och utplåning. En förstärkning av stammen skulle
enligt expertisen bli kostnadskrävande och besvärlig och ta en
oproportionerlig del av tillgängliga naturvårdsmedel i anspråk.
Motionen avstyrks.
Utskottet har under riksmötet 1989/90 behandlat ett flertal
motioner om bioteknik och genteknik på ett fördjupat sätt (se
1989/90:JoU9). Av betänkandet framgår bl.a. att regeringen
tillsatt en parlamentarisk beredning för frågor rörande
användningen av genteknik (dir. 1990:1). Beredningen skall
arbeta snabbt. Mot angivna bakgrund anser utskottet det inte
meningsfullt att nu föreslå något riksdagsinitiativ med
anledning av motionerna Jo113 yrkande 16 och Jo115 yrkande 10.
Investeringar på miljöområdet
Propositionen
Regeringen anför att säkerställandearbetet under de närmaste
åren alltjämt bör koncentreras till urskogar, våtmarker och
vissa odlingslandskap. Naturvårdsverket har för säkerställandet
av skogar angett skyddsbehoven till ca 100000 ha skogsbiotoper
till en kostnad av ca 750milj.kr. under en period upp till tio
år. För nästa budgetår har verket äskat 140milj.kr. Mot
bakgrund av regeringens stabiliseringsprogram för ekonomin
bör riksdagen enligt regeringens förslag dock tillfälligt minska
utgifterna för detta ändamål för budgetåret 1991/92 från
100milj.kr. till 80milj.kr.
Motionerna
Enligt moderata samlingspartiets partimotion Jo105 skulle
inköp av skogsmark till en beräknad kostnad av 750milj.kr.
leda till ett betydande resursslöseri. Naturvårdsverket bör
undersöka alternativa lösningar där en samverkan av
skyddsinsatser med skogsbruket eftersträvas. Det bör kunna ge
avsevärt lägre kostnader och ändå medge ett skonsamt skogsbruk
på betydande del av dessa arealer (yrkande 54). I motion Jo731
(m) begärs tillkännagivanden om återskapande av våtmarker och om
naturvårdande insatser i odlingslandskapet (yrkandena 14 och
15). I princip bör kvarvarande sydsvenska våtmarker bevaras.
Motionärerna understryker att naturvården här måste komma in i
ett tidigt planeringsstadium. Nuvarande statsbidrag till dikning
bör avskaffas. Sumpskogarna bör inventeras och värderas från
naturskyddssynpunkt. Att undanta urskogslika skogar och ge dem
ett varaktigt skydd mot avverkning är särskilt viktigt i den
södra landshalvan, där även urlövskogar finns, anför
motionärerna.
Enligt folkpartiet liberalernas partimotion Jo705 har vi i
Sverige en låg skyddsnivå för skogsmark bland länder med rikliga
skogstillgångar. På sikt måste målet 1 % av den produktiva
skogsmarken utanför de fjällnära barrskogarna nås (yrkande 4).
Takten i bevarandebesluten bör ökas så att återstående urskogar
och urskogsliknande områden i södra och mellersta Sverige
säkerställs i reservat (yrkande 5). Domänverksmark bör kunna
erbjudas enskilda som ersättning för mark som görs till
reservat. I detta syfte bör varje år mark motsvarande ett värde
av 15 milj.kr. överföras från domänfonden till naturvårdsfonden
i syfte att underlätta bildandet av naturreservat på privat
mark, och statlig mark med stora naturvärden bör utan kostnad
kunna överföras till naturvårdsfonden (yrkandena 14 och 15).
Miljöpartiet de gröna yrkar i partimotion Jo751 yrkandena 1
och 2 att riksdagen bör uttala som långsiktigt mål för
naturvården att 10 % av alla representativa naturtypers areal
skall skyddas, och att en utredning tillsätts för att utarbeta
en plan i detta syfte. I motion Jo795 (mp) konstateras att
skyddsnivån för skog är särskilt låg i Västernorrlands län. Till
att börja med bör alla de urskogsområden skyddas som tagits med
i naturvårdsverkets stora urskogsinventering i början av
1980-talet (yrkande 1).
Enligt motion Jo819 (c) bör en fond bildas som komplement till
de statliga medlen. Fonden bör kunna ta emot privata donationer
men får icke legitimera minskade anslag från staten (yrkande 3).
I motionerna Jo440 (fp) yrkande 2, Jo740 (s) och Jo761 (fp, m,
c, mp) föreslås inrättande av ett besöks- och
informationscentrum vid sjön Tåkern.
Utskottets överväganden
Utskottet delar den mening som framförs såväl i propositionen
som i motionerna, att säkerställande av urskogarna och
våtmarkerna liksom vissa odlingslandskap bör prioriteras under
den närmaste treårsperioden. Naturvårdsverket har under
1980-talet i samarbete med länsstyrelserna bedrivit ett
omfattande arbete för skydd av särskilt värdefulla skogar,
framför allt urskogsområden. Hoten om avverkning och
fragmentering är enligt verket överhängande särskilt vad gäller
de största, mest skyddsvärda och samtidigt ekonomiskt mest
värdefulla barrskogsområdena. Insatserna av medel för att
skydda urskogarna är att se som engångsinsatser till skillnad
från de insatser som syftar till att bevara kulturlandskapet.
Ett regeringsbeslut av stor betydelse -- tillkommet efter
riksdagens beslut om bevarande av fjällnära skog (1984/85:JoU20,
rskr. 114) -- var uppdraget till naturvårdsverket 1985-09-05
att genomföra permanent skydd för 55 fjällnära urskogsområden.
Detta projekt har på kort tid drivits långt och innebär när det
avslutats att en serie för Sverige och Europa särklassigt
värdefulla urskogsområden bevaras för framtiden. Som framgår av
utskottets ställningstagande till budgetförslaget (se under B3
i den fortsatta framställningen) bör riksdagen anvisa medel för
nästa budgetår i enlighet med naturvårdsverkets äskanden.
Därigenom bör föreliggande förvärvsavtal kunna slutregleras med
resultat att sammanlagt 75 % av urskogsarealen nedanför
fjällskogsområdet blir säkerställd. Det bör i detta sammanhang
noteras att de hittills genomförda reservaten för fjällnära
skogar kunnat genomföras till förhållandevis låg kostnad.
Naturvårdsverket har i en särskild förteckning redovisat
områden som planeras för genomförd, fortsatt eller påbörjad
reservats- eller nationalparksbildning under den närmaste
treårsperioden och som bör kunna finansieras inom angiven ram.
Utskottet delar den mening som framförs i motioner från såväl
moderata samlingspartiet som folkpartiet liberalerna att ökad
tonvikt på sikt bör läggas på naturskyddet av områden i södra
och mellersta Sverige. I en tid där exploateringsintressena
ständigt växer kan man enligt utskottets mening förutse en ökad
spännvidd mellan å ena sidan ambitionen att bevara naturmiljön
med de arter inom flora och fauna som där har sina biotoper och
å den andra ständigt ökande kostnader för bevarandet. Det kan då
finnas anledning att överväga markägarnas och de exploaterande
myndigheternas ansvar inför kommande generationer att inte
utarma den biologiska mångfalden. Utskottet pekar i den
fortsatta framställningen (under anslagsposten B 3) på detta
förhållande och förordar i det sammanhanget ett initiativ från
riksdagens sida. Den fråga om överförande av domänmark till
naturvårdsfonden och anslag till detta som tas upp i motion
Jo705 yrkandena 14 och 15 har vid flera olika tillfällen
behandlats av utskottet och avstyrkts av riksdagen. Utskottet
har därvid anfört att ersättningsfrågan bör bedömas på samma
sätt när det gäller domänverksmark som när det gäller annan mark
(senast 1989/90:JoU15). Utskottet har icke ändrat uppfattning i
denna sak. Med det anförda avstyrks motionerna Jo105 yrkande 54,
Jo705 yrkande 5, 14 och 15, Jo731 yrkandena 14 och 15, Jo795
yrkande 1 och Jo819 yrkande 3, i den mån de ej tillgodoses av
det anförda.
Utskottet erinrar om att naturvårdsverket angett skyddsbehovet
under den kommande tioårsperioden till ca 100 000 ha
skogsbiotoper. Det är enligt utskottets mening knappast
realistiskt att utan ytterligare noggrann inventering lägga fast
ett arealmål för skyddsvärd mark i Sverige. Därmed avstyrks
motionerna Jo705 yrkande 4 och Jo751 yrkandena 1 och 2.
Riksdagen avslog hösten 1989 en motion om en besöksanläggning
vid Tåkern med hänvisning till att en särskild fond --
Tåkernfonden -- inrättats för vården av naturen vid sjön
(1989/90:JoU11). Utskottet har icke ändrat sin bedömning i denna
fråga och avstyrker motionerna Jo440 yrkande 2, Jo740 och Jo761.
Vård och förvaltning av naturvårdsobjekt
Propositionen
Regeringen föreslår att resurserna för vård och förvaltning av
naturreservat m.m. förstärks med 26 milj.kr. (s.382)
Motionerna
I motion Jo701 (s) yrkas att riksdagen gör ett
tillkännagivande om behovet av insatser för handikappanpassning
av naturreservat, och i motion Jo790 (s) föreslås ett uttalande
om ersättning till kommunerna för drift och skötsel av toaletter
och sopställ inom de statliga naturreservaten.
I motion Jo731 (m) begärs att naturvårdsverket får i uppgift
att utreda hur statligt ägda naturområden kan överföras till den
ideella naturvården (yrkande 5).
Utskottets överväganden
Ett breddat finansieringssätt för vård och förvaltning av
naturreservat m.m. kan komma att bli ett viktigt komplement till
det statliga engagemanget. Utskottet vill i likhet med
regeringen framhålla att det är önskvärt att stöd till vård av
naturreservat och andra skyddsvärda områden från företag och
allmänhet i olika former bör utvecklas av de länsstyrelser som
har möjligheter och kunskaper. Arbetet med att effektivisera och
förenkla vårdarbetet bör fortsätta. Utskottet vill i
sammanhanget framhålla att det i många reservat redan i dag
finns installationer till turisternas fromma, såsom
handikappanpassade stigar, utsiktstorn och toaletter. Det bör
överlåtas till naturvårdsverket att bedöma i vilken mån de ökade
statliga medlen skall kunna räcka till att minska kommunernas
kostnader för renhållningen i naturskyddade områden. Motionerna
Jo701 och Jo790 bör alltså icke föranleda något
riksdagsinitiativ.
Utskottet vill inte utesluta att det inom ramen för
länsstyrelsernas utvecklande av stöd till naturreservat m.m. kan
bli aktuellt att överföra statligt ägda naturområden till den
ideella naturvården. Någon särskild åtgärd från riksdagens sida
i detta syfte med anledning av yrkande 5 i motion Jo731 synes
icke påkallat.
Landskapsvårdande åtgärder
Propositionen
Regeringen föreslår att resurserna för landskapsvårdande
åtgärder förstärks för budgetåret 1991/92 med sammanlagt 100
milj.kr. i enlighet med riksdagens beslut våren 1990.
Motionerna
Enligt motion Jo75 (v) yrkande 4 bör riksdagen uttala att
grunden för den landskapsvårdande ersättningen bör vara ett
arealbaserat inkomststöd inriktat på vallodling och
djurhållning. Riksdagen bör även uttala att ersättningen avses
bli ett långsiktigt redskap i jordbrukspolitiken. Annars blir
det omöjligt att sluta avtal för rimliga perioder, t.ex. fem år.
I motion Jo234 (c) begärs ett ökat anslag för landskapsvård
till Jönköpings och Kronobergs län (yrkande 5) samt en enklare
hantering av bidrag till naturvården och mer generella villkor
(yrkande 6). Enligt motionen finns det klara tendenser till att
en byråkrati byggs upp kring utbetalning av ersättningen till
odlingslandskapet. Det borde gå att slussa medlen direkt ut till
länsstyrelserna för fördelning, utan omvägen över de centrala
ämbetsverken. Även i motion Jo784 (s) understryks att det
särskilda anslaget för kulturmiljövård borde fördelas direkt av
regeringen till länsstyrelserna, och att användningen av medlen
sker i samråd med naturvårdsverket, lantbruksstyrelsen och
riksantikvarieämbetet.
Utskottets överväganden
En betydande del av Sveriges växtarter och majoriteten av de
hotade arterna är knutna till det gamla odlingslandskapet.
Därför är kontinuitet i markanvändningen en förutsättning för
att de naturvärden som är knutna till det gamla
odlingslandskapet kan bevaras. Även kulturmiljövården kräver
kontinuitet och en vidmakthållen bebyggelsestruktur på
landsbygden med fortgående användning av mark, byggnader och
anläggningar.
Den nya livsmedelspolitiken bör leda till ett mer extensivt
nyttjande av åkermarken och lämna ett större utrymme för
bevarande av områden värdefulla för natur- och
kulturmiljövården. För att möta följderna för landskapet av en
förändrad markanvändning har riksdagen beslutat om inrättande av
ett stöd för landskapsvårdande åtgärder. Naturvårdsverket,
riksantikvarieämbetet och lantbruksstyrelsen har i uppdrag att
kontinuerligt följa och utvärdera miljöeffekterna av den nya
livsmedelspolitiken. Bl.a. länsstyrelserna i Småland har också
uppmärksammat behovet av att analysera reformens effekter för
det sydsvenska skogs- och odlingslandskapet, och berörda
länsstyrelser och myndigheter är för närvarande i färd med att
bilda en projektgrupp för ändamålet.
Som framgår av vad utskottet anfört i anslutning till
propositionen kommer en analys av reformens effekter i de
sydsvenska landskapen att göras inom länsstyrelsernas
projektgrupp. I avvaktan på resultatet av denna analys bör
motionerna Jo234 yrkandena 5 och 6 samt Jo784 inte föranleda
någon vidare riksdagens åtgärd.
Utskottet har ingen annan mening än den som uttalas i motion
Jo75 om att stödet till landskapsvård i någon form kommer att
behöva permanentas. Med hänsyn till att stödformen skall
utvärderas bör riksdagen dock ej på nuvarande stadium göra något
uttalande med anledning av yrkande 4 i motionen.
Internationellt arbete
Propositionen
I propositionen konstaterar regeringen att naturresurs- och
naturvårdsfrågorna är av central betydelse i det internationella
arbetet. Art- och biotopförstörelsen pågår i oförminskad och
ökande takt i hela världen. Att tillämpa en långsiktig
hushållning med resurserna och att bevara livet på jorden kräver
därför ett internationellt samarbete både globalt och regionalt.
Sverige har genom att ansluta sig till ett antal konventioner
på naturvårdsområdet förbundit sig att skydda djur- och
växtarter och deras livsmiljöer. Sverige bedriver ett aktivt
arbete inom dessa konventioner. Som exempel kan nämnas
konventionen om våtmarker av internationell betydelse i
synnerhet som livsmiljö för våtmarksfåglar (Ramsarkonventionen)
där Sverige nyligen utökat det antal områden som ingår som
skyddsområden under konventionen.
Motionen
Enligt motion 1989/90:Jo873 (v) bör riksdagen göra ett
uttalande om synen på naturvården internationellt (yrkande 1).
Motionärerna framhåller att den enda vägen till förbättrade
levnadsvillkor globalt sett går över ett planerat, väl
balanserat utnyttjande av naturresurserna. En hållbar utveckling
förutsätter att dagens behov tillgodoses utan att kommande
generationers möjligheter till försörjning äventyras. Detta
förutsätter i sin tur en rättvis fördelning av jordens resurser.
I-ländernas primära uppgift för den internationella naturvården
är således att skära ner sin enorma överkonsumtion och
åstadkomma en ny ekonomisk världsordning, som skapar
förutsättningar för en hållbar utveckling i tredje världen. I
ett nationellt, svenskt perspektiv är naturvårdsproblemen av
en annan dimension. Just det faktum att vi har större
handlingsutrymme ger oss ett ökat ansvar både för de globala
naturresursfrågorna och för den del av jordens naturarv som
finns inom våra gränser.
Utskottets överväganden
Utskottet delar i huvudsak den syn på de globala
naturvårdsfrågorna som anlagts i motionen. Utskottet har i
avsnittet om det internationella miljösamarbetet redogjort för
bl.a. det pågående förberedelsearbetet inför 1992 års konferens
om den globala miljön i Rio de Janeiro. Som anförts i det
sammanhanget intar Sverige en aktiv roll i arbetet på globala
konventioner om bevarande av den biologiska mångfalden och om
skogsvården. Utskottet utgår från att regeringen även i
fortsättningen tillvaratar de möjligheter som erbjuds att inom
FNs ram och övriga internationella fora verka för en ny
ekonomisk världsordning. Med det anförda får motionen i denna
del anses besvarad.
Ändringar i naturvårdslagen, m.m.
Propositionen
Regeringens förslag sammanfattas enligt följande.
Ett nytt skyddsinstitut för biotoper införs.
Regeringen får föreskriva om förbud mot markavvattning i vissa
delar av landet. Anmälningsplikt för skyddsdikning inom
skogsbruket införs.
Täkttillstånd enligt naturvårdslagen får vägras den som inte
har fullgjort sina skyldigheter enligt tidigare tillstånd.
Säkerhet skall ställas innan tillstånd meddelas.
Samrådsförfarandet enligt 20 § naturvårdslagen utvidgas.
Länsstyrelsen ges möjlighet att förbjuda och anvisa lämpligare
plats för ett arbetsföretag.
Tillträdesförbud till växtplatser kan meddelas genom beslut
enligt naturvårdslagen.
En förtydligande bestämmelse avseende kulturmiljövården införs
i naturvårdslagen.
Beviljad strandskyddsdispens enligt naturvårdslagen
tidsbegränsas. En möjlighet till undantag från kravet på dispens
införs för bl.a. komplementbyggnader till befintlig bebyggelse.
Nationalparker jämställs med naturreservat i fråga om
möjligheten att föreskriva om inskränkningar i enskildas
rättigheter, bl.a. sådana som tillkommer samerna.
Särskilda naturvårdsvakter utses för tillsyn över
naturvårdsobjekt och terrängkörningen.
Delegationsmöjligheter till kommun införs för ärenden enligt
naturvårdslagen om naturminnen och vissa samrådsärenden.
Överklagande av fridlysningsärenden samt ärenden om vilthägn
och biotopskydd skall ske till kammarrätten.
Straffsatsen för grova brott mot naturvårdslagen höjs till två
års fängelse. Utvidgade möjligheter införs att besluta om vite
och rättelse vid överträdelser av reglerna om samrådsskyldighet.
Ädellövskogslagen ändras, så att skogsbestånd i hela landet
med mer än 70% lövskog skall anses som ädellövskog om den
innehåller minst 50% ädla lövträd (prop. s.385).
Allmänna utgångspunkter
Propositionen
Regeringen erinrar i propositionen om att
naturvårdslagsutredningen haft till uppgift att utföra en samlad
översyn av naturvårdslagen. Utredningen har lämnat förslag till
ett stort antal ändringar i den lagen och i angränsande
lagstiftning.
Vid remissbehandlingen har flertalet av utredningens förslag
fått ett positivt mottagande. Flera remissinstanser har dock
invänt mot att utredningen har begränsats till att avse en
lagteknisk översyn. I några fall anser man att en ny utredning
bör tillsättas med uppgift att behandla naturvården i ett vidare
perspektiv och lämna förslag till hur hänsynskraven skall
utformas för att ge uttryck för ett långsiktigt ekologiskt
synsätt. Sådana mer övergripande frågor har behandlats i
propositionens kapitel 6 om miljölagstiftningen i framtiden och
i avsnitten om mål och medel resp. inriktning och åtgärder i
miljövårdsarbetet. Den pågående genomgripande översynen av
miljöskyddslagstiftningen kommer att få konsekvenser även på
naturvårdslagstiftningens område. De förslag som regeringen
lämnar i detta sammanhang skall därför endast ses som en etapp i
den pågående översynen av lagstiftningen.
Motionerna
I motion Jo88 (m) erinras om skogsutredningens uppgifter.
Enligt motionärerna bör utredningen få ta ett samlat grepp om de
skogliga frågorna, även de som rör miljön (yrkande 2). I motion
Jo731 (m) framförs vissa synpunkter på förändringar av
naturvårdslagen. Enligt yrkande 1 i motionen bör lagen ingå i en
samlad miljöbalk, och enligt yrkande 2 bör
miljökonsekvensbedömningar göras inom naturvården. I motion
Jo109 (v) begärs en ny översyn av naturvårdslagstiftningen i
syfte att tydliggöra en ekologisk grundsyn.
I motion Jo751 (mp) yrkas att riksdagen beslutar att stryka
"inom berörd del" i 26 § naturvårdslagen (yrkande 7).
Utskottets överväganden
Utskottet har i det föregående anslutit sig till regeringens
bedömning att naturvårdslagen bör tas in som en del i en
miljöbalk. Som framgår av redovisningen av propositionen bör det
föreliggande förslaget till ändringar i naturvårdslagen ses som
en etapp i den pågående översynen av lagstiftningen på
miljövårdsområdet. Övergripande frågor kan tas upp av
miljöskyddskommittén. Kommitténs mandat att utreda frågan om
konsekvensbedömningar innefattar alltså även möjligheten att
föreslå sådana inom naturvårdslagstiftningen. Motion Jo731
yrkandena 1 och 2 är därmed besvarad.
Utskottet erinrar om att skogsutredningen enligt sina direktiv
har att ta ett samlat grepp i frågan om hur miljömål för
skogsbrukets del skall utformas. Det utesluter på intet sätt
behovet att skärpa markavvattningsreglerna m.m. redan nu. Motion
Jo88 yrkande 2 avstyrks alltså.
Utskottet är icke berett förorda tillsättandet av en ny
utredning av naturvårdslagen i enlighet med motion Jo109 yrkande
1. Som framgår av vad utskottet anfört ovan skall de förslag som
nu behandlas ses som en etapp i den pågående översynen av
lagstiftningen på området.
Utskottet avstyrker även motion Jo751 yrkande 7. Som framhålls
i propositionen finns det inte skäl att i detta sammanhang
ompröva de principer som tillämpas när det gäller ersättning
till markägare m.fl. och som bl.a. framgår av 26 § NVL.
Bestämmelserna i NVL är utformade på samma sätt som motsvarande
regler i annan lagstiftning med anknytning till
markanvändningen.
Skyddet för kulturpräglade miljöer
Propositionen
Regeringen föreslår att en förtydligande föreskrift införs i
NVL om att även kulturpräglade delar av naturmiljön omfattas av
lagens tillämpningsområde.
Motionerna
Enligt motion Jo63 (m) bör det övervägas vad en sammanförd och
bearbetad lagstiftning omfattande såväl naturvård som
kulturminnesvård -- en samlad bevarandelag -- skulle betyda för
bevarandearbetet. Ett likartat yrkande framförs i motion Jo77
(v), där det även framhålls att det behövs en enhetlig
organisation för bevarandeverksamheten. Även i motion Jo756 (fp)
begärs en utredning av samordnade åtgärder för bevarande av vårt
kultur- och naturarv.
Utskottets överväganden
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att i
naturvårdslagen införa en förtydligande föreskrift om att även
kulturpräglade delar av naturmiljön omfattas av lagens
tillämpningsområde. Det kan då inte råda någon tvekan om att
kulturmiljövärden kan ha en avgörande betydelse vid bedömningen
av om ett markområde bör avsättas som naturreservat. Det bör i
sammanhanget framhållas att skydd för fornminnen, byggnadsminnen
och kyrkliga kulturminnen kan innefatta ett områdesskydd enligt
lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. Föreskrifterna om
byggnadsminnen i den sistnämnda lagen kan också tillämpas på
park, trädgård eller annan anläggning av kulturhistoriskt värde.
För skydd av sådana anläggningar skall således NVL icke
tillämpas.
Med hänsyn till att eventuellt förekommande luckor mellan de
båda lagarnas tillämpningsområden sluts genom den nu förordade
lagändringen bedömer utskottet icke behov föreligga av en samlad
bevarandelag. Utskottet har i det föregående avstyrkt en motion
(Jo82) om införande av kulturminneslagen i en miljöbalk.
Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda även
motionerna Jo63 yrkande 2, Jo77 yrkande 1 och Jo756 i denna del.
Som utskottet tidigare nämnt kommer även medelstilldelningen i
fortsättningen att lättare kunna samordnas genom att kompetensen
inom naturvård, jordbruk och kulturvård från den 1 juli 1991
kommer att finnas samlad inom de nya länsstyrelserna. Det
anförda innebär att syftet med motionerna Jo63 yrkande 1, Jo77
yrkande 2, Jo105 yrkande 52 och Jo756 i denna del i väsentlig
del torde bli tillgodosett.
Biotopskydd
Propositionen
Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får besluta att arbetsföretag som kan skada
naturmiljön inte får utföras inom sådana mindre mark- eller
vattenområden (biotoper) som utgör livsmiljöer för hotade djur-
eller växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda.
Markägare eller annan med särskild rätt till fastigheten kan
få ersättning om ett beslut om biotopskydd innebär att pågående
markanvändning avsevärt försvåras.
Motionerna
I motion Jo102 (mp) lämnas förslag till en lag om art- och
biotopskydd. Enligt motion Jo105 (m) bör riksdagen göra ett
uttalande om biotopskydd (yrkande 49) och om medelsanvisningen
till biotopvård (yrkande 50). I motion Jo731 (m) föreslås ett
uttalande om biotopreservat (yrkande 3). Enligt motion Jo109 (v)
bör regler för biotopskydd utformas så att de ger möjlighet för
länsstyrelserna att genom generella regler skydda områden
(yrkande 2). Ansvaret för skydd av skogliga biotoper bör ligga
på länsstyrelserna (yrkande 3).
Utskottets överväganden
Enligt NVL kan mark avsättas som naturreservat eller
naturvårdsområde. Möjlighet finns också att fridlysa hotade
växt- eller djurarter. En samrådsskyldighet gäller för
arbetsföretag som kan väsentligt ändra naturmiljön. För
täktverksamhet och markavvattningsföretag gäller
tillståndsplikt. I skötsellagen och skogsvårdslagen ges
bestämmelser som reglerar hänsynen till naturvårdens intressen i
jordbruk och skogsbruk. På senare tid har dock den uppfattningen
ofta framförts att de möjligheter till områdesskydd som finns i
NVL inte är tillräckliga.
Utskottet ansluter sig mot den bakgrunden till förslaget att
en ny skyddsform införs i NVL för värdefulla småbiotoper.
Exempel på sådana biotoper är åkerholmar, våtmarker och mindre
ytvatten i jordbrukslandskapet, naturliga betes- och
slåttermarker, källor och källkärr, klibbalskog och öppna
rikkärr.
Med biotop avses i allmänhet en typ av livsmiljö som erbjuder
gynnsamma levnadsvillkor för vissa djur eller växter.
Utskottet finner regeringens förslag om biotopskydd väl
avvägt. Utskottet delar regeringens uppfattning att de
ersättningar som kommer att betalas till markägare och
innehavare av särskild rätt till fastigheten troligen blir
begränsade. Som framhålls i propositionen bör dessa ersättningar
utgå från investeringsanslaget. Syftet med motionerna Jo105
yrkandena 49 och 50 samt Jo731 yrkande 3 synes väl tillgodosett
genom propositionen och bör inte föranleda någon riksdagens
vidare åtgärd.
Utskottet är icke berett att närmare gå in på ett lagförslag
som utan sedvanlig utredning läggs fram i riksdagen och
avstyrker således motion Jo102.
Utskottet avstyrker även motion Jo109 yrkandena 2 och 3 i den
mån dessa icke tillgodoses genom regeringens förslag.
När det gäller reglerna om ersättning vid avsevärt försvårad
markanvändning får utskottet anföra följande.
Bestämmelserna om biotopskydd i 21 och 26 §§ naturvårdslagen
synes vara så konstruerade att även generella föreskrifter som
innefattar förbud mot vissa arbetsföretag kan grunda rätt till
ersättning för berörda markägare och rättighetsinnehavare.
Enligt regeringens uttalanden i den allmänna motiveringen och
specialmotiveringen förutsätts det dock att det åtminstone
inledningsvis skall föreligga ett beslut i det enskilda fallet
om avgränsningen av en viss biotop innan ersättningsfrågan
aktualiseras. Enligt utskottets mening bör i detta sammanhang
bl.a. uppmärksammas frågor om delgivning med berörda sakägare
och sättet för bestämmande av ersättningsrätten i varje enskilt
fall.
Med dessa uttalanden föreslår utskottet att riksdagen antar
lagförslaget i denna del.
Fridlysning av djur- och växtarter
Propositionen
Regeringens förslag: Fridlysning av arter skall kunna ske även
när det inte finns något akut utrotningshot. En möjlighet införs
att meddela föreskrifter om tillträdesförbud till område som
innehåller en växtart som behöver särskilt skydd. Föreskrifter
skall också kunna meddelas som inskränker rätten till fiske inom
ett fridlyst område.
Motionerna
I motionerna Jo68 och Jo105 yrkande 53 (båda m) begärs förslag
om enhetliga fridlysningsregler för plocknings- och
uppgrävningsattraktiva växter.
Enligt motion Jo743 (fp) bör riksdagen begära förslag till
översyn av vattenlagen och naturvårdslagen så att
utrotningshotade groddjur ges ett varaktigt skydd. Även
fiskeriförordningen måste ses över, anför motionärerna.
Utskottets överväganden
Anledning föreligger icke, enligt vad utskottet inhämtat, att
i hela riket fridlysa exempelvis blåsippan. Arten är inte hotad
överallt, och enligt naturvårdsverkets regler bör fridlysning
endast ske när behov finns. Däremot finns det anledning
understryka att länsstyrelserna samordnar sina bestämmelser
beträffande arter som fridlyses i flera län, så att allmänheten
erhåller så klara och enkla regler som möjligt. Med det anförda
avstyrks motionerna Jo68 och Jo105 yrkande 53.
De nya reglerna för biotopskydd bör enligt utskottets mening
kunna tillämpas för skydd av den utrotningshotade lövgrodan som
redan är fridlyst. Med stöd av de nya reglerna bör det vara
möjligt att förbjuda utsättning av exempelvis signalkräftor om
dessa utgör ett hot mot den fridlysta arten. Däremot får inga
åtgärder vidtas mot flodkräftan, vilken även den är
utrotningshotad och kräver särskilda åtgärder för sitt skydd.
Med det anförda får syftet med motion Jo743 anses vara
tillgodosett. Utskottet avstyrker förslagen om ändring av
vattenlagen och om översyn av fiskeriförordningen, vilken för
närvarande är föremål för översyn inom regeringens kansli.
Täktverksamhet
Propositionen
Regeringens förslag: Täkttillstånd får vägras den som inte har
fullgjort sina skyldigheter enligt ett tidigare tillstånd.
Säkerhet för fullgörande av villkor enligt ett tillstånd skall
ställas innan tillstånd meddelas.
Motionerna
Enligt motion Jo712 (mp) bör bl.a. samråd med berörda
föreningar krävas innan täkttillstånd meddelas. Vidare bör
samtliga berg- och gruvtäkter samt torvtäkter som inte är
avsedda för husbehov, liksom uppförandet av krossverk och
asfaltverk, bli tillståndspliktiga enligt miljöskyddslagen.
Utskottets överväganden
Utskottet tillstyrker regeringens förslag. Det ankommer på
regeringen att bedöma eventuell utvidgning av tillståndstvånget
enligt ML. Motionen avstyrks.
Markavvattning
Propositionen
Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att beträffande
områden, där det är särskilt angeläget att våtmarkerna bevaras,
förbjuda markavvattning. Prövningen enligt NVL av ett
markavvattningsföretag skall även omfatta vattenföroreningar. I
ett tillstånd till markavvattning skall anges när åtgärderna
senast skall vara utförda.
Genom ändringar i skogsvårdslagen införs anmälningsplikt för
s.k. skyddsdikningar och anges att föreskrifter om hänsyn till
naturvårdsintressen vid skötseln av skog kan omfatta bl.a.
sådana dikningar.
Motionerna
I motion Jo90 (c) yrkas på avslag på regeringens förslag i
denna del och att lagstiftningen på det skogliga området inte
ändras under den tid skogspolitiska kommittén arbetar med
förändringar av lagstiftningen inom denna sektor.
I motion Jo109 (v) begärs förslag om generellt förbud mot
markavvattning med dispensmöjlighet (yrkande 5). Enligt motion
Jo111 (mp) yrkande 9 bör länsstyrelserna tillämpa
miljöskyddslagens kravregler beträffande förorening till vatten
orsakad av markavvattning, och i miljöpartimotionerna Jo118
yrkande 9, Jo311 yrkande 11, Jo732 yrkande 2 och Jo751 yrkande 5
begärs lagförslag som innebär att dikning och skyddsdikning inom
skogsbruket förbjuds resp. bättre skydd för våtmarker och
sumpskogar. Även i motionerna Jo705 (fp) yrkande 13, Jo731 (m)
yrkande 13 och Jo748 (s) framställs yrkanden om begränsning av
markavvattningen.
Utskottets överväganden
Utskottet delar regeringens uppfattning att
naturvårdsintresset behöver kunna hävdas bättre än hittills i
fråga om våtmarkerna. Detta gäller särskilt i delar av Syd- och
Mellansverige där antalet kvarvarande våtmarker är mycket litet.
En skärpning av tillståndsparagrafen är därför motiverad.
Utskottet finner i likhet med regeringen att det är en fördel
om den skillnad i skyddsbehov som finns inom olika områden också
kommer till uttryck i författningstexten. Bestämmelsen bör
tillämpas för begränsade områden där antalet kvarvarande
våtmarker är litet och där behovet av att bevara våtmarkerna är
särskilt stort från naturvårdssynpunkt. För sådana särskilt
angivna områden bör huvudregeln vara att åtgärder i syfte att
dika ut ny mark för jordbruks- eller skogsbruksändamål inte
skall vara tillåtna. Utskottet avstyrker de yrkanden om
generella förbud som framställs i motionerna Jo109 yrkande 5,
Jo118 yrkande 9, Jo311 yrkande 11, Jo732 yrkande 2 och Jo751
yrkande 5.
Som framgår av propositionsredovisningen föreslår regeringen
en ändring av naturvårdslagen som innebär att prövningen
enligt NVL av ett markavvattningsföretag även skall omfatta
vattenföroreningar. Därigenom tillgodoses syftet i motion Jo111
yrkande 9 om tillämpning av miljöskyddslagens kravregler
beträffande förorening till vatten orsakad av markavvattning.
Motionen påkallar således inget riksdagsuttalande i denna del.
Någon anledning att avvakta den skogspolitiska utredningen
innan den föreslagna lagändringen vidtas föreligger icke.
Riksdagen bör således anta de föreslagna ändringarna av
skogsvårdslagen och avslå motion Jo90.
Vad utskottet anfört är ägnat att tillgodose syftet med
motionerna Jo705 yrkande 13, Jo731 yrkande 13 och Jo748. De
påkallar således ingen vidare åtgärd från riksdagens sida.
Samernas rättigheter i nationalparker m.m.
Propositionen
Regeringens förslag: Nationalparkerna likställs med
naturreservaten i fråga om möjligheten att meddela föreskrifter
som innebär inskränkningar i bl.a. sådana rättigheter som
tillkommer samerna enligt rennäringslagen.
Om föreskrifterna innebär avsevärt försvårande av pågående
markanvändning skall ersättning utgå.
Motionerna
Enligt motionerna Jo81 (mp) yrkande 1 och Jo731 (m) yrkande 19
bör en hänsynsparagraf införas i rennäringslagen. Enligt motion
Jo85 (m) bör riksdagen göra ett uttalande om konsekvensanalys
som del i beslutsunderlaget vid eventuellt ifrågasatt
inskränkning av renskötselrätten inom nationalpark.
Utskottets överväganden
Utskottet delar regeringens bedömning att bestämmelsen i 6 §
NVL om samernas rättigheter i nationalparkerna i praktiken har
förlorat sin betydelse genom den utveckling som skett på andra
områden, främst genom tillkomsten av rennäringslagen år 1971.
Som nationalparksutredningen framhållit framstår det även
som inkonsekvent att inskränkningar av renskötande samers
rättigheter enligt rennäringslagen att exempelvis bygga broar
eller utföra andra anläggningar eller färdas med motorcykel på
barmark kan meddelas beträffande mark som avsatts som
naturreservat men icke i nationalparker. Utskottet tillstyrker
således regeringens förslag. Som framgår av propositionen bör
ersättning utgå om pågående markanvändning avsevärt försvåras
genom ett beslut om inskränkning.
Utskottet har ingen annan mening än motionärerna om att
slitaget på fjällvegetationen är för stort. Enligt vad utskottet
erfarit anses en av orsakerna ligga i ett alltför starkt
betestryck från renskötseln. Naturvårdsverket följer noga
utvecklingen i samarbete med sina norska kolleger och planerar
att genomföra en satellitfotografering av fjällområdena för att
noga kunna analysera situationen till grund för åtgärder. Som
framgår av den fortsatta framställningen kommer även åtgärder
att sättas in mot en resurskrävande turism.
Riksdagen beslöt hösten 1990 att avslå förslag om vissa
ändringar i rennäringslagen och att begära att regeringen
framlägger ett sammanhållet förslag om samefrågorna (prop.
1990/91:3, JoU12). Utskottet är med hänvisning härtill icke
berett att förorda någon åtgärd från riksdagens sida med
anledning av motionerna Jo81 yrkande 1 och Jo731 yrkande 19.
Utskottet erinrar om att förslaget i kap. 8 av propositionen
om införande av ett kapitel om miljökonsekvensbeskrivningar i
naturresurslagen bereds i bostadsutskottet. Enligt förslaget får
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
föreskriva att det i ärenden enligt någon av de NRL-anknutna
lagarna, dvs. bl.a. naturvårdslagen, skall upprättas en
miljökonsekvensbeskrivning. Utskottet utgår från att regeringen
vid tillämpningen av lagen beaktar möjligheten att överväga i
vilken mån inskränkningar inom en nationalpark av samernas
rättigheter enligt rennäringslagen bör föregås av en
konsekvensbedömning. Någon ytterligare riksdagens åtgärd med
anledning av motion Jo85 påkallas icke.
Strandskydd
Propositionen
Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att föreskriva om
undantag från byggnadsförbudet inom strandskyddsområde
beträffande bl.a. komplementbyggnader till befintlig bebyggelse.
Ett beslut om dispens från strandskyddet skall tidsbegränsas.
Motionerna
I motion Jo718 (m) begärs en ändring av strandskyddsreglerna
så att bygglov icke skall kunna vägras inom icke detaljplanelagt
område (yrkande 1). I andra hand yrkas att riksdagen vid avslag
på yrkande 1 upphäver naturvårdsverkets rätt att överklaga
länsstyrelsens beslut om undantag från
strandskyddsbestämmelserna. Enligt motion Jo780 (s) bör
naturvårdslagens bestämmelse om strandskydd tillämpas så att
skyddet skärps i tättbebyggda delar av södra Sverige men att
generösare regler bör gälla i andra delar av landet.
I motion Jo757 (s) begärs statligt engagemang i ett föreslaget
niopunktsprogram för Löderups strandbad som hotas av erosion.
Vidare bör riksdagen göra ett uttalande om forskning avseende
erosions- och strandskyddsproblematik m.m.
Utskottets överväganden
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om visst undantag
från byggnadsförbudet inom strandskyddsområde beträffande bl.a.
komplementbyggnader till befintlig bebyggelse, samt att
dispensbeslut skall tidsbegränsas. Det anförda innebär att
motion Jo718 avstyrks. Utskottet har viss förståelse för att
dispensmöjligheterna skall kunna utnyttjas i något högre grad i
utpräglade glesbygder men är icke berett att tillstyrka
förslaget i motion Jo780 om ett uttalande om generösare regler.
Utskottet avstyrker således även sistnämnda motion.
Utskottet delar den mening som framförs i motion Jo757 om
vikten av att insatser görs mot stranderosionen där sådana
åtgärder enligt tillgänglig vetenskaplig expertis bedöms kunna
ha framgång med rimliga insatser. Även om kunskapsnivån på
området redan anses tämligen hög är givetvis ytterligare
forskning angelägen. Frågan om i vilken mån statliga medel bör
ställas till förfogande bör prövas av vederbörande myndigheter.
Det i motionen anförda exemplet med Löderups strandbad har
enligt vad utskottet inhämtat varit föremål för prövning inom
naturvårdsverket. Någon ytterligare riksdagens åtgärd med
anledning av motionen synes icke påkallad.
Bevakning och tillsyn av skyddade områden och tillämpningen av
terrängkörningslagen, m.m.
Propositionen
Regeringens förslag: Särskilda naturvårdsvakter förordnas för
kontroll av efterlevnaden av föreskrifterna för
naturvårdsobjekten och terrängkörningen.
Den som medgetts undantag från en föreskrift för
naturvårdsobjekt eller ett förbud enligt terrängkörningslagen
skall vara skyldig att uppvisa beslutet när han vistas inom det
område där föreskriften eller förbudet gäller.
Motionerna
I flera motioner begärs skärpta regler till skydd för naturen
i fjällen. I motion Jo81 (mp) begärs en utredning som klargör
erforderliga åtgärder för att snarast förhindra den pågående
nedslitningen av fjällhedarna. Enligt motion Jo732 (mp) bör
motoriserat friluftsliv i fjällregionen förbjudas (yrkande 7),
och i motion Jo751 (mp) yrkas på skärpta regler för
barmarkskörning på kalfjäll och i våtmarksområden (yrkande 9)
samt begränsningar av helikopterskidåkning och snöskotertrafik
(yrkandena 10 och 11). Även i motion Jo773 (v) begärs förslag om
ändring av lagstiftningen beträffande snöskoterkörning. I motion
Jo109 (v) yrkas på förbud mot användande av vattenskotrar, s.k.
jet-skis.
Utskottets överväganden
Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag och
tillstyrker således de föreslagna ändringarna av naturvårdslagen
och terrängkörningslagen.
Utskottet delar motionärernas oro för att en tilltagande
motorisering i fjällområdena och längs badstränder och
skärgårdar skall medföra skador på en känslig och ömtålig natur.
Utskottet har i ett tidigare avsnitt av detta betänkande
tillstyrkt regeringens förslag att naturvårdsverket får i
uppgift att utarbeta regler mot bullerstörningar i fjäll- och
kustområdena. Enligt vad utskottet erfarit följer en särskild
projektgrupp inom naturvårdsverket utvecklingen i fjällområdena
av bl.a. helikopterskidåkning och snöskotertrafiken. Verket har
även föreslagit att vissa områden i fjälltrakterna skall vara
fria från helikopterflygning. Som framhållits i samband med
redogörelsen för skadorna av renbetet följer verket även
utvecklingen av slitaget på fjällhedarna med stor uppmärksamhet.
De naturvårdsvakter som enligt lagförslaget skall tillsättas bör
enligt utskottets mening kunna utföra ett effektivt arbete för
att skydda naturen i kalfjället mot missbruk av allemansrätten
och olovlig terrängkörning.
Naturvårdsverket har i skrivelse till regeringen föreslagit
införandet av föreskrifter för att begränsa användningen av
vattenskotrar.
Vad utskottet anfört synes ägnat att i hög grad tillgodose
syftet med motionerna Jo81 yrkande 2, Jo109 yrkande 16, Jo732
yrkande 7, Jo751 yrkandena 9--11 och Jo773. Dessa bör således
inte föranleda någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.
Tillämpningsområdet för ädellövskogslagen
Propositionen
Regeringens förslag: Ädellövskogslagens tillämpningsområde
görs enhetligt för hela landet. Lagen skall även i södra Sverige
tillämpas på skogsbestånd som innehåller minst 70% lövträd,
minst 50% ädla lövträd och vilkas areal uppgår till minst ett
halvt hektar. Bestämmelserna i lagen skall även gälla
trädbestånd på kultiverade betesmarker.
Motionen
I motion Jo311 (mp) yrkas att ädellövskogslagen skall ses över
(yrkande 7).
Utskottets överväganden
Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag. I
motionen framförs i stort sett samma förslag med det tillägget
att lagen enligt motionärernas mening bör omfatta även klibbal.
Utskottet vill i det sammanhanget framhålla att klibbalen inte
är ett ädelt lövträd. Det skydd som klibbalen otvivelaktigt
förtjänar i vissa områden kan, vilket också framhålls i
propositionen, tillgodoses med hjälp av det nyinrättade
biotopskyddet. Med det anförda tillstyrker utskottet förslaget i
propositionen och avstyrker motionen i denna del.
Utskottet biträder regeringens förslag till ändring av
naturvårdslagen, vattenlagen, lagen om skötsel av jordbruksmark,
och plan- och bygglagen även i de avsnitt som icke närmare
kommenterats i det föregående.
Miljöfrågor för jordbruket, skogsbruket och fisket
Allmänt
Propositionen
Jordbruk, skogsbruk och fiske måste bygga på principen om en
god och långsiktig hushållning med naturresurserna. Ett stort
ansvar vilar på de centrala och regionala sektorsmyndigheterna
som på olika sätt verkställer statsmakternas beslut.
Sektorsansvaret för miljöfrågorna slogs fast i 1988 års
miljöpolitiska beslut. Detta ansvar bör uttryckas tydligare än
hittills. Därför kommer regeringen senare att besluta att
instruktionerna för de myndigheter som har de areella näringarna
som sitt ansvarsområde ändras så att myndigheternas ansvar för
miljöfrågorna läggs fast. För att effektivt främja
myndigheternas arbete med miljöfrågorna räcker det givetvis inte
med en instruktionsändring. En fortsatt kompetensutveckling hos
de anställda är dessutom nödvändig. Genom att i vardagsarbetet
naturligt föra in uppmärksamheten på behovet av miljöomsorg
skapas förutsättningar för smidiga dagliga rutiner och minskad
byråkrati kring miljöfrågorna. Dessutom förbättras möjligheterna
att föra ut kunskaper om miljöfrågorna till dem som har sin
verksamhet inom de areella näringarna.
Motionerna
I motion Jo79 (s) framhålls vikten av en jordbrukspolitik i
ekologisk balans, och enligt motion Jo819 (c) yrkande4 bör
miljömål upprättas för de areella näringarna och målen bör
beakta den biologiska mångfaldens betydelse. Sektorsansvaret för
de skogliga frågorna bör enligt motion Jo88 (m) yrkande1 åvila
den skogliga myndigheten.
Utskottets överväganden
Som framgår av propositionen måste de areella näringarna bygga
på principen om en god och långsiktig hushållning med
naturresurserna. Genom de av regeringen aviserade ändringarna i
instruktionerna för de myndigheter som har ansvaret för dessa
näringar kommer myndigheternas ansvar för miljöfrågorna att
läggas fast. Även i övrigt innehåller propositionen flera
förslag som syftar till ett större hänsynstagande till miljön på
dessa områden. Utskottet finner härmed syftet med motionerna
Jo79 och Jo819 yrkande4 tillgodosett. Något särskilt uttalande
med anledning av motionerna är emellertid inte påkallat.
Motionerna avstyrks.
Utskottet delar synpunkterna i motion Jo88 att
skogsvårdslagstiftningen skall syfta till att skogen förvaltas
väl och att betydelsefulla naturvärden skyddas. Detta synsätt
stämmer väl överens med de riktlinjer som har utfärdats för den
skogspolitiska kommittén (dir. 1990:47). I sitt arbete med
organisationsfrågorna skall kommittén särskilt bedöma hur
skogssektorns miljöansvar skall komma till uttryck i
skogsmyndighetens uppgifter och organisation. Kommittén skall
redovisa sina förslag senast den 1juli 1992. I avvaktan på
resultatet av kommitténs arbete bör motionens yrkande1 enligt
utskottets mening inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
Skogsbruket
Propositionen
Ett av de främsta villkoren för skogsnäringens allt större
roll för tillväxten i vår ekonomi är ett skogsbruk baserat på en
långsiktig hushållning. Ett sådant skogsbruk kan inte bedrivas
på ett sätt som strider mot de förutsättningar naturen ger.
1970-talets hänsynstagande till naturens intressen präglades
huvudsakligen av omsorgen om landskapet. Särskilt de senaste
åren har behovet att värna om biologisk mångfald och av att i
det mindre perspektivet utgå från de naturgivna
förutsättningarna kommit att betonas alltmer. Det s.k.
ståndortsanpassade skogsbruket har lyfts fram.
Skogsvårdsorganisationen utbildar landets skogsägare i ekologi
och naturvård. Skogsvårdsstyrelserna har erhållit särskilda
resurser för inventering av sumpskogar och skyddsvärda
nyckelbiotoper. Särskilda medel har anslagits för
naturvårdsåtgärder i skogsbruket. I årets budgetproposition
föreslås ytterligare förstärkningar på dessa områden
(prop.1990/91:100 bil.11). Skogsstyrelsen har sedan mitten
av 1970-talet ett särskilt ansvar för att bevara det genetiska
arvet hos våra skogsträd.
Inom skogsforskningen pågår sedan år1986 ett särskilt
sammanhållet tvärvetenskapligt skogsforskningsprogram med
särskild bäring på miljöfrågor. I skogsforskningen betonas
allmänt behovet av miljörelatering.
Utvecklingen på detta område har således gått mycket snabbt.
Bl.a. av den anledningen har regeringen ansett det angeläget att
skogspolitiken utvärderas och att miljöfrågorna i det
sammanhanget uppmärksammas. 1990års skogspolitiska kommitté
som utför detta arbete skall lämna sina förslag om en ny
skogspolitik senast sommaren 1992. Kommittén skall lämna förslag
om bl.a. en bättre integrering av miljöfrågorna i skogspolitiken
och dess medel. Av de förslag som lagts fram och som utgör
underlag för denna proposition är många av den karaktären att de
naturligt kommer in i kommitténs arbete. Några förslag har
tagits upp i det föregående, främst sådana som rör
naturvårdslagstiftningen, såsom skärpta bestämmelser om
markavvattning och skydd av värdefulla skogsbiotoper. En fråga
som kommittén även skall behandla rör sektorsansvaret för
miljöfrågorna, särskilt önskemålet om att skogsägarna i fråga om
skötseln av sin skog skall behöva ha kontakter med endast en
myndighet.
Regeringen har givetvis inte för avsikt att helt avstå från
förändringar inom skogspolitiken innan kommittén har lämnat sina
förslag. Ett exempel härpå är de åtgärder till skydd för de
fjällnära skogarna som riksdagen beslutade om förra året
(prop.1990/91:3, JoU13, rskr.70) och som innebär skydd av
omfattande arealer fjällskog och anpassning av skogsbruket i
övriga delar av den fjällnära skogen. Ett annat exempel rör
reglerna för statsbidrag till skogsplantering. I syfte att
stärka möjligheterna att ta hänsyn till naturvårdens intressen
avser regeringen att senare i år föreskriva att ansökan om
sådana bidrag skall göras innan slutavverkning har skett. På så
sätt blir det möjligt för skogsvårdsstyrelsen att i
bidragsärendet väga in naturvårdsintressena på ett tidigt
stadium.
Motionerna
I motion Jo75(v) yrkande1 begärs generellt förbud mot
kvävegödsling av skog. Enligt motion Jo109 (v) yrkande14
bör skyddet av de fjällnära skogarna utökas. Ett förbud mot
användande av främmande trädslag bör införas (motion Jo109 (v)
yrkande15). Enligt motion Jo311 (mp) bör riksskogstaxeringen
utvidga sin verksamhet till att innefatta parametrar av intresse
för naturvården (yrkande8), spridning av konstgödsel på
naturmark och användning av kemiska bekämpningsmedel inom
skogsbruket bör förbjudas (yrkandena 17 resp. 18). Förslag om
försöksverksamhet med skötselplaner i Dalarna för ett uthålligt
skogsbruk efterlyses i motion Jo317 (v).
Utskottets överväganden
Utskottet har vid flera tillfällen uttalat sig om vikten av
att kväveutsläppen såväl till luft som till havs minskar. Det
torde kunna konstateras att naturvårdsverkets
miljöövervakningsprogram för detta ändamål inte är tillräckligt
heltäckande. I propositionen föreslår regeringen därför att
miljöövervakningen totalt tillförs 75milj.kr. för den kommande
treårsperioden. Förslaget behandlas av utskottet i detta
betänkande under avsnittet om anslagsfrågorna. Utskottet vill
erinra om att skogsstyrelsen i januari 1991 utgav en reviderad
upplaga av styrelsens allmänna råd i fråga om kvävegödsling på
skogsmark, som innebär en betydande skärpning av gödslingen av
skogsområdena. Utskottet har vidare inhämtat att skogsgödslingen
har minskat kraftigt de senaste åren och att skogsbolagen på
senare tid har börjat använda sig av gödselmedel som inte är
försurande. Härutöver vill utskottet hänvisa till den
skogspolitiska kommittén som i sitt arbete har att utforma
förslag om en skogspolitik med en stärkt ställning för miljö-
och naturvården (dir. 1990:47). En utgångspunkt bör härvid
enligt direktiven vara att naturresursernas långsiktiga bärkraft
kan hävdas och att arter och naturtyper skyddas. I detta arbete
ingår även att uppmärksamma skogsbruket i de fjällnära skogarna.
Med det anförda finner utskottet syftet med motionerna Jo75
yrkande1 och Jo109 yrkandena14 och 15 i allt väsentligt
tillgodosett. Motionsyrkandena bör inte medföra någon riksdagens
vidare åtgärd.
Med vad utskottet i tillämpliga delar anfört ovan avstyrks
motion Jo311 yrkande17 i den mån motionsyrkandet inte kan
anses tillgodosett.
I sitt arbete har den skogspolitiska kommittén att utforma
förslag till en skogspolitik som bl.a. bevarar den biologiska
mångfalden, vilket kräver försiktighet vid markbearbetning och
skötselmetoder som utgår från de naturgivna förutsättningarna. I
avvaktan på resultatet av kommitténs arbete bör motion Jo311
yrkande8 inte medföra någon ytterligare åtgärd från riksdagens
sida.
Som framgår av propositionen har de skärpta bestämmelserna om
användningen av kemiska bekämpningsmedel i skogsbruket, som
bl.a. ger kommunerna rätt att i vissa fall hindra dispens från
det generella förbudet, medfört att användningen av dessa medel
nära nog har upphört. Det finns anledning att anta att
användningen ytterligare kommer att minska i framtiden.
Utskottet är emellertid inte berett att på nuvarande ståndpunkt
verka för ett totalförbud mot medlens användning, vilket
förordas i motion Jo311 yrkande18. Motionsyrkandet avstyrks.
Flertalet av de synpunkter som framförs i motion Jo317 kommer
att beaktas av den skogspolitiska kommittén. I avvaktan på
kommitténs förslag bör motionen inte medföra någon riksdagens
vidare åtgärd.
Fisket
Som anförs i propositionen är långsiktig hushållning en
bärande princip i fiskeripolitiken. Fisket är därför särskilt
reglerat. Genom de havsrättsliga förändringar som ägde rum under
1970-talet har strandstaterna fått ett uttalat ansvar för
fiskbestånden. Sverige bedriver varje år internationella
förhandlingar om fisket. Utgångspunkten för dessa förhandlingar
är bl.a. beståndsuppskattningar och uppskattningar av möjliga
fångstuttag som fortlöpande görs av resp. lands myndigheter och
det internationella havsforskningsrådet.
Bland de fiskarter i vårt land som dessutom kräver särskilda
åtgärder för sitt skydd kan nämnas den naturligt reproducerade
laxen, malen och flodkräftan.
Lekbestånden av lax i de outbyggda älvarna har minskat
kraftigt. Insatserna för att vidmakthålla laxfisket i Östersjön
genom odling och utsättning har varit framgångsrika. Det ökade
fisket som följd härav har emellertid lett till en ökad
belastning av naturbestånden. Det är av flera skäl angeläget att
bevara så många som möjligt av våra laxstammar. Regeringen och
fiskeristyrelsen arbetar sedan några år med åtgärder för att
skydda den naturligt reproducerade laxen. Sverige har genom
fiskerikommissionen i Östersjön verkat för begränsningar av
havslaxfisket i Östersjön, vilket under förhandlingarna hösten
1990 ledde till enighet om ett högsta totaluttag för lax under
år1991. Sedan år 1985 har fiskeristyrelsen skärpt regleringen
av laxfisket. Laxfisket måste utformas så att det inte hotar de
naturligt reproducerade laxstammarna och så att deras genetiska
mångfald bevaras.
Kräftpesten har sedan den drabbade vårt land i början av detta
sekel slagit ut ca90% av det svenska flodkräftbeståndet.
Flodkräftan kan nu betraktas som utrotningshotad i södra
Sverige. Det är angeläget att ta till vara de möjligheter som
kan finnas att åter öka flodkräftbestånden i svenska vatten.
Givetvis är det då viktigt att också ta hänsyn till om aktuella
vatten rymmer skyddsvärda djurarter som inte kan leva
tillsammans med kräftan. Regeringen uttalar i propositionen sin
avsikt att uppdra åt den centrala fiskemyndigheten att arbeta
med denna fråga.
Utskottet har ingen erinran mot dessa överväganden.
Dricksvattensituationen
Propositionen
Hoten mot dricksvattenkvaliteten
I Sverige används lika mycket grundvatten som ytvatten från
sjöar och vattendrag för att tillfredsställa behovet av råvatten
för allmän vattenförsörjning. Drygt 1miljon permanentbostäder
och lika många fritidshus försörjs med vatten från enskilda
brunnar eller mindre anläggningar utan offentlig tillsyn eller
kontroll.
Regeringens bedömning är att det framför allt är två faktorer
som kommer att få avgörande betydelse för om vi skall kunna
behålla en god dricksvattenkvalitet. Den första faktorn --
råvattnets kvalitet -- har ett klart miljöperspektiv. Ökad
belastning genom föroreningar via luft och mark ger
miljöförändringar som radikalt kan påverka möjligheten att
använda vissa råvattentäkter nu och i framtiden. Dessutom kan
industriella och kommunala avlopp ge upphov till konstant eller
periodisk förorening av vattentäkter som i flera fall betjänar
stora tätorter. Ökat vattenuttag i kustnära områden kan orsaka
inträngning av saltvatten i brunnar, vilka troligen har
förstörts för lång framtid. Jordbrukets inverkan kan bl.a. ge
förhöjda halter av kväveföroreningar och i vissa fall förekomst
av bekämpningsmedel. Människor i glesbygd eller andra som är
beroende av vatten från egen brunn använder oftast grundvatten
som inte undergår någon beredning eller offentlig kontroll.
Mot denna bakgrund anser regeringen det väsentligt att vårt
grundvatten långsiktigt skyddas och bevaras. Flera myndigheter
har inom ramen för sina myndighetsuppgifter kunskap och
kompetens inom grundvattenområdet. Dessa myndigheters arbete bör
samordnas och koordineras.
Den andra faktorn som påverkar dricksvattnets kvalitet,
positivt eller negativt, är hantering och distribution.
Principiellt kan sägas att ju bättre råvara, desto mindre behov
av beredning. Ledningsnätet som distribuerar dricksvattnet till
konsumenterna påverkas utifrån. Genom olämplig kombination av
vattenkvalitet och rörmaterial kan också inre korrosion ge
upphov till t.ex. frätning och rostbildning.
Beredskap inför framtiden
Regeringen gav under år 1989, förutom ett uppdrag till
naturvårdsverket om att ta fram en nationell strategi för god
vattenkvalitet i sjöar, vattendrag och grundvatten, även ett
uppdrag till livsmedelsverket om en kartläggning av Sveriges
dricksvattensituation. Syftet var att få ett beslutsunderlag för
långsiktiga bedömningar av hur vattenkvaliteten skall kunna
bevaras. Redovisningen skulle också bidra till att styra
inriktningen på det framtida arbetet.
Naturvårdsverkets arbete resulterade i rapporten
Sötvatten90. Rapporten har också legat till grund för vad som
i det föregående har sagts om skyddet av
grundvattentillgångarna. Det är viktigt att framhålla att ett
långsiktigt skydd av grundvattnet är nödvändigt för att säkra
tillgången på dricksvatten av god kvalitet. Den utredning om
vissa rättsfrågor om uttag och fördelning av grundvatten för
enskild vattenförsörjning som regeringen tidigare i dag har
aviserat är ur denna aspekt angelägen. Utredningen kommer också
att behandla myndighetsansvaret för enskild vattenförsörjning.
Livsmedelsverkets kartläggning ger vid handen att dagens
dricksvattensituation i stort kan betraktas som
tillfredsställande. Verket pekar dock på vissa områden där
effektiva åtgärder krävs. Det gäller t.ex. skyddet av
vattentäkter, underhåll av dricksvattenledningar och kunskap om
sambandet mellan förekomst av olika ämnen och mikroorganismer i
vattnet och dessas effekter på hälsan. I en tidigare utredning
av livsmedelsverket finns underlag för bedömning och
prioritering av forsknings-, utvecklings- och utbildningsbehovet
inom dricksvattenområdet.
Intensifierade utbildningsinsatser krävs inom flera områden.
Dricksvattenkungörelsen som trädde i kraft den 1januari 1990
ger kommuner och andra dricksvattenproducenter liksom de lokala
tillsynsorganen föreskrifter och allmänna råd som syftar till
att garantera att konsumenterna får dricksvatten av god
kvalitet. Kungörelsen behandlar såväl hantering som kontroll av
dricksvattnet. Som en direkt effekt av kungörelsen kommer ett
antal åtgärder att bli aktuella för producenterna, bl.a. att
upprätta beskrivningar över vattenverk och
distributionsanläggningar och installera utrustning som varnar
när vissa viktiga processer inte fungerar tillfredsställande.
Vidare finns regler om utformning av egenkontrollprogram,
analysmetoder och riktlinjer för bedömning av dricksvattnets
kvalitet. I laboratoriekungörelsen från april 1990 anges de krav
som ställs på laboratorier som får användas för offentlig
kontroll och egenkontroll av dricksvatten.
Dricksvattenkungörelsens bestämmelser omfattar inte enskilda
vattentäkter. Dock har vissa normer och riktlinjer utformats så
att de kan användas även vid bedömning av brunnsvattnet. I såväl
naturvårdsverkets som livsmedelsverkets rapport påpekas att
vattnet från enskilda brunnar ofta har sämre kvalitet än vatten
från allmän anläggning.
Livsmedelsverkets kartläggning är också en utgångspunkt för
det fortsatta kontinuerliga arbete som verket bedriver inom
vattenområdet. I detta arbete är det ytterst viktigt att
kompetensen från fler berörda myndigheter utnyttjas och
samordnas. För att klara målet att upprätthålla kvalitetsnivån
är det nödvändigt att ha en bred syn på dricksvattenfrågan, som
också omfattar sådana delområden som inte direkt ligger inom
livsmedelsverkets kompetens och ansvar.
För att få en beredskap för effekterna av miljöns och
hanteringens inverkan på rå- resp. dricksvattenkvaliteten är det
angeläget att bl.a. följa utvecklingen vad gäller effekter av
föroreningar med avseende på yt- och grundvattentäkter och i
fråga om försurningseffekter i form av ökad mobilisering av
metaller, t.ex. aluminium, från marken och ökad korrosion av
koppar i fastighetsinstallationer.
I enlighet med riksdagens beslut om livsmedelskontrollen
(prop.1988/89:68, JoU14, rskr.263) kommer ett
rapporteringssystem att införas. Denna rapportering skall vara
ett stöd för tillsynsmyndigheten, t.ex. i fråga om utarbetandet
av föreskrifter. Även vattenverken kommer som föremål för
tillsyn att omfattas av ett sådant system. Det är naturligt att
livsmedelsverket vid utformningen av rapporteringssystemet tar
hänsyn till behovet av att följa kvalitetsutvecklingen i
enlighet med vad som ovan framförts.
Det är angeläget med en beredskap inför sådana
miljöförändringar som kan ha en negativ inverkan på
dricksvattnets hygieniska kvalitet. Kunskapen om sådana
förändringar finns främst hos andra myndigheter än
livsmedelsverket, t.ex. hos naturvårdsverket och Sveriges
geologiska undersökning som ansvarar för brunnsregistret. Det
ankommer på livsmedelsverket att ta initiativ till ett samarbete
i vilket denna kunskap utnyttjas.
Motionerna
Dricksvattensituationen är föremål för ett flertal motioner.
Miljöpartiet begär i motion Jo513 yrkande1 sådan ändring i
livsmedelsverkets förordning om dricksvatten att förordningen
blir tillämplig även på varmvatten. Alternativa metoder bör tas
i bruk i beredningsprocessen (yrkande5). Krav bör införas på
vägvalsstyrning för att förhindra kemikalietransporter nära
vattentäkter och vattendistributionssystem, och nya stammar för
vattenledningsnät bör inte anläggas vid broar och vägar
(yrkande6). Den dåliga beredskapen vid vattenbrist bör
uppmärksammas (yrkande7), likaså riskerna med asbestcementrör
och annat material i vattenledningssystemet (yrkande8).
Utbildningen inom vattenområdet bör enligt motion Jo528 (c)
förbättras (yrkande4), forskningsinsatserna ökas (yrkande5)
och en samverkansgrupp för vattenområdet tillsättas
(yrkande6).
Enligt motion Jo513 (mp) bör miljö- och hälsoskyddsnämnderna
återuppta den rutinmässiga rapporteringen till länsstyrelsen av
analysresultat av dricksvattnet i kommunen (yrkande2), ett
finmaskigt kontrollnät för grundvattnet bör byggas upp över hela
landet (yrkande3) och kvalitetsnormer införas för dricksvatten
(yrkande4). Enligt motion Jo528 (c) bör en utredning skyndsamt
tillsättas för att klarlägga behovet av åtgärder för de enskilda
brunnarna (yrkande1), och livsmedelsverket bör ges
huvudansvaret för dricksvatten och konsumtionsvatten
(yrkande2).
För att förhindra saltvatteninträngning i grundvatten bör
enligt motionerna Jo528 (c) yrkande3 och Jo716 (fp) en översyn
göras av gällande lagstiftning på området. I samma syfte
framförs i motion Jo921 (mp) krav på tillståndsplikt även för
husbehovstäkt för uttag av grundvatten i känsliga områden
(yrkande1), de lokala myndigheterna måste få befogenhet att
utfärda lokala föreskrifter med inskränkningar i rätten till
husbehovstäkt av vatten (yrkande2), en utredning bör
tillsättas om de juridiska och hydrologiska problemen i samband
med den enskildes rätt att ta ut vatten (yrkande3) och
myndighetsansvaret bör klargöras och tillsynen förbättras
(yrkande4).
Utskottets överväganden
Dricksvattensituationen
Inledningsvis vill utskottet erinra om att dricksvattnet --
som är vårt kanske viktigaste livsmedel -- omfattas av de
kvalitetskrav som uppställs för övriga livsmedel i 5§
livsmedelslagen (1971:511). Det måste anses vara en självklarhet
att dricksvattnet skall hålla en god kvalitet.
Förutsättningar för en god dricksvattenkvalitet är dels hög
kvalitet på råvattnet, dels hög standard vad gäller hantering
och distribution. Generellt sett kan konstateras att kvaliteten
på vårt råvatten är god men miljöföroreningarna utgör härvidlag
ett ständigt hot. Industriella och kommunala avlopp kan ge
upphov till konstant eller periodisk förorening av vattentäkter,
och ökat vattenuttag i kustnära områden kan orsaka inträngning
av saltvatten i brunnar. Brister har kunnat konstateras vad
gäller hantering och distribution.
Flertalet av de motionsyrkanden som behandlas under detta
avsnitt berör frågor som det i första hand ankommer på
livsmedelsverket att besluta om.
I propositionen redogörs för de åtgärder som pågår för att
förbättra dricksvattnet. I det sammanhanget välkomnar utskottet
den utredning om vissa rättsfrågor om uttag och fördelning av
grundvatten för enskild vattenförsörjning som aviseras av
regeringen. Utredningen kommer också att behandla
myndighetsansvaret för enskild vattenförsörjning. De frågor som
tas upp i motionerna Jo528 yrkandena1, 2 och 3, Jo716 och
Jo921 torde därmed komma att bli belysta. I avvaktan på
resultatet av utredningen avstyrks motionsyrkandena. Det kan
tilläggas att regeringen i proposition 1990/91:146 lagt fram
förslag som gör det möjligt att föreskriva bygglovsplikt även
för mindre grundvattentäkter.
För en betryggande hantering och distribution av dricksvatten
är det av stor betydelse att de som är ansvariga för
konstruktion, drift och underhåll av vattenverk och
distributionsanläggningar har tillräcklig utbildning och
kompetens inom området. I likhet med regeringen kan utskottet
konstatera att intensifierade utbildningsinsatser krävs inom
flera områden. Något särskilt riksdagens uttalande i frågan
anser utskottet inte påkallat. Motion Jo528 yrkande4 avstyrks.
I sin kartläggning av dricksvattensituationen pekar
livsmedelsverket på vissa områden där effektiva åtgärder krävs.
Det gäller t.ex. skyddet av vattentäkter, underhåll av
dricksvattenledningar och kunskap om sambandet mellan förekomst
av olika ämnen och mikroorganismer i vattnet och dessas effekter
på hälsan. I en tidigare utredning av livsmedelsverket finns
underlag för bedömning och prioritering av forsknings-,
utvecklings- och utbildningsbehovet inom dricksvattenområdet.
Det ankommer härefter på berörda myndigheter att inom angivna
medelsramar göra de prioriteringar som bedöms lämpliga. Med det
anförda avstyrker utskottet motion Jo528 yrkande 5 i den mån
motionsyrkandet inte kan anses tillgodosett.
Utskottet delar regeringens uppfattning om angelägenheten av
en beredskap inför sådana miljöförändringar som kan ha en
negativ inverkan på dricksvattnets hygieniska kvalitet.
Kunskapen om sådana förändringar finns främst hos andra
myndigheter än livsmedelsverket, t.ex. hos naturvårdsverket och
Sveriges geologiska undersökningar (SGU) som ansvarar för
brunnsregistret. Som framgår av propositionen ankommer det på
livsmedelsverket att ta initiativ till ett samarbete i vilket
denna kunskap utnyttjas. Med det anförda anser utskottet syftet
med motion Jo528 yrkande6 tillgodosett. Motionsyrkandet bör
inte föranleda någon ytterligare riksdagens åtgärd.
Med anledning av motion Jo513 yrkande1 vill utskottet erinra
om att det formella ansvaret för utfärdande av riktlinjer för
hantering av tappvarmvatten ankommer på boverket. I de allmänna
råden till 1§ dricksvattenkungörelsen konstateras att
tappvarmvatten i hushåll inte är att betrakta som livsmedel. Det
tappvarmvatten som i olika sammanhang används inom
livsmedelsindustrin omfattas emellertid av kungörelsens
bestämmelser. Vid tillagning av vissa maträtter i restauranger
och hushåll samt vid t.ex. beredning av välling och
modersmjölksersättning till spädbarn är det inte ovanligt
att tappvarmvatten används. Utskottet delar motionärernas
uppfattning om det olämpliga i denna hantering men ser problemet
i första hand som en fråga om upplysning och information till
konsumenterna. Enligt vad utskottet erfarit har livsmedelsverket
tillsammans med SGU och statens lantbrukskemiska laboratorium
utarbetat en informationsbroschyr i ämnet. Broschyren säljs till
intresserade kommuner för att distribueras till hushållen. Med
det anförda anser utskottet syftet med motion Jo513 yrkande1 i
allt väsentligt tillgodosett. Motionsyrkandet avstyrks.
I enlighet med riksdagens beslut om livsmedelskontrollen
(prop.1988/89:68, JoU14, rskr.263) kommer ett
rapporteringssystem att införas. Denna rapportering skall vara
ett stöd för tillsynsmyndigheten, t.ex. i fråga om utarbetandet
av föreskrifter. Även vattenverken kommer som föremål för
tillsyn att omfattas av ett sådant system. Det är naturligt att
livsmedelsverket vid utformningen av rapporteringssystemet tar
hänsyn till behovet av att följa kvalitetsutvecklingen i
enlighet med vad som ovan framförts. Utskottet kan emellertid
inte se något som redan i dag hindrar att miljö- och
hälsoskyddsnämnderna -- om skäl härtill föreligger --
rutinmässigt rapporterar sina analysresultat av dricksvattnet
till länsstyrelsen. Syftet med motion Jo513 yrkande2 får
således anses tillgodosett. Motionsyrkandet avstyrks.
Enligt dricksvattenkungörelsen skall miljö- och
hälsoskyddsnämnden och huvudmannen för en
vattenförsörjningsanläggning upprätta ett eget kontrollprogram
för kontinuerlig provtagning och analys av bl.a. kommunens
vattentäkter. I kungörelsen uppmanas kommunerna att vart femte
år låta göra en utvidgad analys av dricksvattnet. Enligt vad
utskottet erfarit torde de råvattenprov som analyseras i landet
utgöra ett tämligen finmaskigt kontrollnät. Utskottet vill i
sammanhanget även erinra om SGUs grundkontrollnät. Med det
anförda finner utskottet syftet med motion Jo513 yrkande3 i
väsentliga delar tillgodosett. Motionsyrkandet avstyrks.
Grundinställningen måste vara att påvisbara halter av
miljöföroreningar inte får finnas i dricksvattnet. I
dricksvattenkungörelsen finns riktvärden för ett flertal ämnen,
bl.a. bly, kadmium och nitrat. Värdena är fastställda från
hälsosynpunkt. Avsaknaden av kvalitetsnormer eller riktvärden
för ett visst ämne kan enligt utskottets mening givetvis inte
utgöra något hinder mot att i förekommande fall vidta åtgärder
med stöd av livsmedelslagen. Med det anförda avstyrker utskottet
motion Jo513 yrkande4 i den mån motionsyrkandet inte kan anses
tillgodosett.
Syftet med dricksvattenkungörelsen är minskad
kemikalieanvändning vid dricksvattenberedning. I 4§ ges råd om
val av vattentäkt, och i de allmänna råden till 9§ anförs att
beredningsprocessen bör vara sådan att användningen av
klorföreningar kan ske med så låga doser som möjligt. Enligt vad
utskottet erfarit är grundvatten eller konstgjort infiltrerat
vatten ofta av god mikrobiologisk kvalitet. Vad utskottet här
anfört tillgodoser i väsentliga delar syftet med motion Jo513
yrkande5. Motionsyrkandet avstyrks.
I likhet med motionärerna i motion Jo513 anser utskottet att
kemikalietransporter kan utgöra ett hot mot såväl vattentäkter
som dricksvattenledningar. Viktiga vattentäkter som Göta
älv--Vänern och Södertälje kanal--Mälaren utgör samtidigt
transportleder för farligt gods. Frågor om farliga transporter
tillhör ett område som det ankommer på räddningsverket,
överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) och kommunerna att ta
ansvar för. Enligt vad utskottet erfarit har ÖCB i samarbete med
livsmedelsverket publicerat en handbok med allmänna råd för
kommunal beredskap. Med det anförda avstyrker utskottet motion
Jo513 yrkande6 i den mån motionsyrkandet inte kan anses
tillgodosett.
Vattenanvändningen kommer troligen att öka i framtiden, liksom
efterfrågan av sjöar och vattendrag för fiske och friluftsliv.
Efter stora insatser har visserligen industrins vattenanvändning
minskat, men bevattningsbehovet för jordbruks- och energigrödor
förväntas öka. Som framgår av propositionen kommer
lantbruksstyrelsen därför att få i uppdrag att närmare utreda
jordbrukets bevattningsbehov för framtiden mot bakgrund av den
livsmedelspolitiska reformen och förändringar i energipolitiken.
I uppdraget skall även ingå att lämna förslag till hur
vattenbehovet skall kunna täckas. Uppdraget skall redovisas
senast i december 1991. Med det anförda avstyrker utskottet
motion Jo513 yrkande7.
Det ankommer på livsmedelsverket att utge föreskrifter och
allmänna råd för tillsyn av vattenförsörjningsanläggningar. I
dricksvattenkungörelsen ställs krav på huvudmännen när det
gäller skötsel, underhåll och upprättande av beskrivningar av
distributionsanläggningar. Utskottet vill härutöver erinra om
det arbete som såväl nationellt som internationellt pågår med
typgodkännande och standardisering av dricksvattenberörda
material. Med det anförda finner utskottet syftet med motion
Jo513 yrkande8 tillgodosett. Motionsyrkandet avstyrks.
Jordbruket
Propositionen
Den nya livsmedelspolitiken -- strukturförändring
Det är uppenbart att prisstödet förstärker koncentrationen av
produktionen till större enheter och till en högre grad av
utnyttjande av kemikalier och maskiner i jordbruket. Denna
slutsats har bidragit till att såväl riksdagen
(prop.1989/90:146, JoU25, rskr.327) som en rad
internationella organisationer, bl.a. FAO, uttalat sig för en
mer avreglerad livsmedelspolitik som ett medel att minska
jordbrukets negativa påverkan på miljön.
Den livsmedelspolitiska reformen innebär att den interna
prisregleringen, inkl. exportstöd, avvecklas under en femårig
övergångsperiod fr.o.m. den 1juli 1991. Den interna
marknadsregleringen för spannmål avskaffas, utom vad avser
inlösensystemet, den 1juli 1991. Inlösensystemet avvecklas
stegvis fram till den 1juli 1994.
Lägre priser på spannmål och andra grödor kommer i allmänhet
att verka i riktning mot en lägre intensitet och kommer
tillsammans med de miljöförbättrande åtgärder som redovisas i
det följande att medverka till ett minskat läckage av
näringsämnen och till minskade negativa effekter på grund av
kemisk bekämpning. Reformens effekt kommer på längre sikt att
bli störst i de mer produktiva områdena (slättbygderna) där
bortfallet av prisstödet får störst betydelse.
Miljöfrågor
Den nya livsmedelspolitiken har som mål att slå vakt om ett
varierat och rikt odlingslandskap, bevara den biologiska
mångfalden och minimera växtnäringsläckage och användning av
bekämpningsmedel. Det är viktigt att odlingslandskapets natur-
och kulturmiljövärden bevaras. Särskilt i de södra delarna av
Sverige och i andra områden, där man praktiserar intensiva
brukningsmetoder, har det skett en utarmning av flora och fauna.
I dessa delar av landet vidtas därför särskilda åtgärder för att
minska miljöproblemen. Ett rikt och varierat odlingslandskap är
av central betydelse för flora, fauna och för att stärka och
vidmakthålla den biologiska mångfalden. Jordbruket skall därför
beakta behovet av en god miljö och en långsiktig hushållning med
resurserna. En livsmedelspolitik som inte ensidigt främjar
överskottsproduktion stimulerar till användning av marken för
annan odling.
Den nya livsmedelspolitiken innebär att man ersätter prisstöd
med åtgärder som riktas direkt till enskilda producenter. I de
fall nationellt intressanta natur- eller kulturmiljövärden i
odlingslandskapet hotas till följd av att brukaren har för
avsikt att t.ex. plantera skog på mark, finns det möjlighet för
samhället att avtala med brukaren att mot viss ersättning
fortsätta med jordbruksproduktion. Ersättning betalas till
brukaren för markvård och bestäms i civilrättsliga avtal mellan
brukaren och länsstyrelserna.
Det är viktigt att noga följa miljöeffekterna av den nya
livsmedelspolitiken. Regeringen gav den 20december 1990
naturvårdsverket i uppdrag att i samråd med lantbruksstyrelsen
och riksantikvarieämbetet genomföra en sådan utvärdering.
Uppdraget skall redovisas den30 juni 1992, och därefter skall
en fortlöpande utvärdering göras årligen. I uppdraget ingår även
att myndigheterna skall utvärdera effekterna och behovet av
landskapsvårdsersättningen. Storleken på bidrag efter budgetåret
1992/93 får bedömas när närmare erfarenheter vunnits.
För plantering av lövträd samt för anläggning av våtmark och
energiskog kan ett s.k. anläggningsstöd utgå. Det innebär att
det i fortsättningen skapas möjligheter att åstadkomma ett mer
varierat och rikt odlingslandskap. Anläggningsstödets
utnyttjande för återställande av våtmarker bör stimuleras genom
informationsinsater där våtmarkens betydelse för
vattenhushållning, näringsläckage och som viktig livsmiljö för
hotade djur- och växtarter framhävs.
Lantbruksstyrelsen har under de tre senaste åren disponerat
sammanlagt 20milj.kr. till naturvårdsåtgärder i
odlingslandskapet, och dessa medel har använts på liknande sätt
som de av naturvårdsverket disponerade NOLA-medlen. De medel som
anvisades till landskapsvårdande åtgärder i samband med
livsmedelsreformen kommer att kunna bevara viktiga områden.
Lantbruksstyrelsen bör därför inte anvisas särskilda medel till
liknande ändamål.
Riksdagen beslutade år1988 (prop.1987/88:128, JoU24,
rskr.374) att bekämpningsmedelsanvändningen skulle halveras
mellan åren 1986 och 1990. Denna halvering är i princip uppnådd.
Därefter beslutade riksdagen år 1990 (prop.1989/90:146, JoU25,
rskr.327) att bekämpningsmedelsanvändningen ytterligare skulle
halveras från år1990 till strax efter mitten av 1990-talet.
Genom aktiva insatser har användningen av bekämpningsmedel
minskat kraftigt i Sverige. Regeringen har även lagt ett antal
uppdrag för att ytterligare minimera de negativa effekterna av
bekämpningsmedelsanvändningen.
Miljöinriktad växtodlingsrådgivning bedrivs av lantbruksverket
för att minska växtnäringsläckaget och för att minska den
kemiska bekämpningen samt stödja den alternativa odlingen. För
budgetåret 1991/92 föreslås (prop.1990/91:100 bil.11) att
27560000kr. skall anvisas till dessa ändamål.
Den alternativa odlingen uppgick år1988 till
ca10000ha. Ytterligare ca30000ha har anmälts inom
ramen för omläggningsstödet till alternativ odling. När denna
omläggning är slutförd skulle den totala alternativa odlingen
uppgå till ca40000ha och utgöra mer än 1% av den totala
åkerarealen. Den trend som vi kan förutse är att den alternativa
odlingen även fortsättningsvis kommer att öka. Som stöd till den
alternativa odlingen utgår 5,3milj.kr. under budgetåret
1990/91 för rådgivning till alternativa odlare och 1milj.kr.
till marknadsfrämjande åtgärder för alternativt odlade
produkter. Regeringen har föreslagit att stödet till
marknadsfrämjande åtgärder skall ökas med 1milj.kr. för
budgetåret 1991/92 (prop.1990/91:100 bil.11). Enligt
regeringens mening är det i ett initialskede, då marknaden och
dess organisationer är svaga, motiverat med ett statligt stöd
för att en fungerande marknad skall kunna etableras.
Odlingslandskapet
Med hänsyn till att många av de hotade växtarterna i Sverige
är kopplade till odlingslandskapet, och då främst till det gamla
odlingslandskapet med ogödslade och hävdade ängsmarker och
hagmarker, var det nödvändigt att vidta åtgärder för att bryta
denna utveckling. Med den livsmedelspolitiska reformen förändras
de grundläggande orsakerna till denna utveckling. Reformen är av
central betydelse för floran och faunan och för att stärka den
genetiska variationen och för ett rikt och varierat
odlingslandskap. Miljö- och landskapsvårdsfrågorna har därför
fått stor tyngd i den nya livsmedelspolitiken. För att i
framtiden kunna öka variationen i odlingslandskapet och för att
bevara den biologiska mångfalden finns fr.o.m. budgetåret
1990/91 möjlighet att få särskild ersättning för
landskapsvårdande insatser. Den areal som vid en avreglering
överförs till annan användning bidrar till att hålla landskapet
öppet. I de fall sådana områden hyser kultur- eller miljövärden
av nationellt intresse kan samhället i fortsättningen ta ett
ökat ansvar för att den marken även i framtiden skall hållas i
hävd. Det är ett kommunalt ansvar att bevara odlingslandskap som
är av lokalt intresse.
I skötsellagen föreskrivs att jordbruksmark, innefattande
betesmark, skall anmälas till länsstyrelsen innan den tas ur
produktion. I de fall sådan areal är av nationellt intresse från
kultur- eller naturmiljösynpunkt kan samhället avtala med
brukaren att mot viss ersättning fortsätta med
jordbruksproduktion. Det finns även möjlighet att träffa avtal i
frågor om omkringliggande mark, när länsstyrelsen bedömer att
marken är av vikt för att kunna skapa den helhetsbild i
landskapet som natur- eller kulturmiljövården kräver. Grunden
för att landskapsvården skall fungera är att det finns
ekonomiskt bärkraftiga jordbruksföretag. Därför måste områden
för avtal om landskapsvård väljas så att de underlättar
bibehållandet av ett levande jordbruk under överskådlig tid.
Ersättningen bedöms därför utgå främst till aktiva jordbrukare
med betesdrift och djurproduktion. Naturvårdsverket,
riksantikvarieämbetet och lantbruksstyrelsen har gjort en
preliminär bedömning av områden som är viktiga att bevara. Som
exempel kan nämnas jordbruksområden med stor biologisk mångfald,
t.ex. naturliga fodermarker, betes- och slåttermarker. Även
jordbruksmarker med kulturhistoriska värden, t.ex. äldre
bebyggelse, hägnadssystem, åkerformer och dikessystem, är
aktuella.
Det bör framhållas att landskapsvårdsstödet inte kan komma i
fråga för mycket begränsade natur- eller kulturmiljövärden utan
det krävs en helhetsbild. Under budgetåret 1990/91 utgår stöd
för landskapsvårdande åtgärder med 100milj.kr. och under
1992/93 med 250milj.kr.
Närsaltbelastning och ammoniakavgång
För att minska jordbrukets negativa miljöpåverkan beslöt
riksdagen år1988 att som mål halvera kväveutlakningen från
jordbruket fram till år 2000. I internationella överenskommelser
har detta mål tidigarelagts, och en halvering skall i stället
nås i särskilt belastade områden till år1995. Detta innebär
att jordbruket behöver minska sitt kväveläckage till havet med
ca12500--20000ton per år då hänsyn tagits till
retentionen.
För att uppnå denna halvering krävs det ytterligare åtgärder
utöver dem som riksdagen beslutade om år1988
(prop.1987/88:128, JoU24, rskr.374). Riksdagsbeslutet
innebar att det infördes bestämmelser om spridningsrestriktioner
i de södra delarna av landet, krav på viss lagringskapacitet av
gödsel, krav på höst- och vinterbevuxen mark i vissa delar av
södra Sverige, föreskrifter om djurtäthet, rådgivning om
behovsanpassad växtodlings- och gödslingsplanering, höjda
miljöavgifter på handelsgödsel samt resurser för försök och
utveckling rörande metoder för att minska jordbrukets
växtnäringsläckage. De positiva effekter som livsmedelsreformen
för med sig på miljöområdet bidrar också till halveringen.
Överslagsmässiga beräkningar om effekterna av vidtagna och
föreslagna åtgärder inom jordbruket visar att jordbruksnäringen
uppnår en halvering av kväveläckaget till år1995. Mätningar i
stor skala av minskningen av läckaget bör ske inom ramen för den
miljöövervakning som regeringen tidigare har beslutat om.
Enligt naturvårdsverkets rapport Hav90 har trenden redan
vänt när det gäller kväveläckaget från våra jordbruksområden,
trots att flertalet av bestämmelserna inte träder i full kraft
förrän år1995. Detta kan till stor del antas bero på en ökad
medvetenhet hos jordbrukarna om problemen och att olika
skötselåtgärder vidtagits. Utvecklingen understryker
informationens stora betydelse som styrmedel i dessa sammanhang.
Minskning av närsaltläckaget och ammoniakavgången, dvs. den
form av kväve som avgår till luften, uppskattas bli betydande
till följd av den livsmedelspolitiska reformen, men en noggrann
bedömning kan göras först då livsmedelsreformen är fullt
genomförd år1996.
Motionerna
Av miljöskäl bör enligt motion Jo72 (c) yrkande1 stöd utgå
till forskning, utbildning och rådgivning i ekologiskt lantbruk.
Den skogspolitiska utredningens förslag bör enligt motion
Jo88(m) avvaktas innan skärpta regler om skogsmarksdikning
införs (yrkande7). I samma motions yrkande9 framhålls
behovet av specifika åtgärder för att minska jordbrukets
miljöpåverkan. Vänsterpartiet anser i motion Jo109 yrkande4
att 4§ lagen om skötsel av jordbruksmark skall erhålla en
sådan formulering att större hänsyn till naturvården garanteras.
Jordbrukets betydelse för möjligheterna till en bra miljö och en
god naturvård betonas i motion Jo113 (c) yrkande43.
Miljöpartiet framhåller i motion Jo226 yrkande10 att samma
miljökrav som i motionen ställs på livsmedelsproduktionen skall
gälla även för framställning av biobränslen. I motion Jo113 (c)
yrkande14 begärs förslag om åtgärder för att återskapa
våtmarker i syfte att minska kväveläckaget. Stora arealer
våtmarker i framför allt Halland och Skåne måste återskapas
enligt yrkande8 i motion Jo118 (mp).
Insatser för att det öppna kulturlandskapet skall kunna hävdas
efterlyses i motion Jo280 (c) yrkande2. Medel bör enligt
motion Jo78 (fp) anvisas för skydd av det mycket värdefulla
eklandskapet samt ängs- och hagmarkerna i Östergötlands län
(yrkande1), och betydelsen av en generell arealersättning för
ändamålet betonas (yrkande2).
Enligt motion Jo110 (fp) yrkande21 torde anläggande av nya
våtmarker samt styrning av lövskog, energiskog och energigräs
till läckagekänsliga områden vara de mest kostnadseffektiva
åtgärderna för kvävereduktion i jordbruket.
Utskottets överväganden
Miljöfrågor
I samband med det livsmedelspolitiska beslutet våren 1990
fastslog utskottet att ett syfte med en reformerad
livsmedelspolitik måste vara en förbättrad miljö, ett mer
varierat odlingslandskap, ökad genetisk mångfald och bevarande
av landskapets kulturvärden (1989/90:JoU25). En anpassning av
produktionen till den inhemska efterfrågan bör enligt utskottets
mening leda till förbättringar i miljön. I propositionen
framläggs ett flertal förslag om åtgärder för att minska
miljöproblemen i jordbruket. Utskottet vill i sammanhanget
erinra om det uppdrag jordbruksministern har givit till
naturvårdsverket att tillsammans med lantbruksstyrelsen och
riksantikvarieämbetet fortlöpande följa och utvärdera
miljöeffekterna av den nya livsmedelspolitiken. Uppdraget skall
redovisas den 30juni 1992, och därefter skall en fortlöpande
utvärdering göras årligen. Med det anförda finner utskottet
syftet med motion Jo113 yrkande43 i allt väsentligt
tillgodosett. Motionsyrkandet bör inte föranleda någon
ytterligare riksdagens åtgärd.
Utskottet vill erinra om den verksamhet som lantbruksverket
bedriver när det gäller miljöinriktad växtodlingsrådgivning för
att minska växtnäringsläckaget och den kemiska bekämpningen samt
för att stödja den alternativa odlingen. För budgetåret 1991/92
föreslås att 27560000kr. skall anvisas för dessa ändamål
(prop.1990/91:100 bil.11). Inom ramen för omställningsstödet
har ca30000ha mark anmälts till alternativ odling. När
denna omläggning är slutförd skulle den totala alternativa
odlingen uppgå till ca40000ha och utgöra mer än 1% av
den totala åkerarealen. Även fortsättningsvis torde den
alternativa odlingen komma att öka. Som stöd till odlingen utgår
5,3milj.kr. under budgetåret 1990/91 för rådgivning till
alternativa odlare och 1milj.kr. till marknadsfrämjande
åtgärder för alternativt odlade produkter. Med det anförda
finner utskottet syftet med motion Jo72 yrkande1 i väsentliga
delar tillgodosett. Motionsyrkandet avstyrks.
Som anförs ovan skall naturvårdsverket i samråd med
lantbruksstyrelsen och riksantikvarieämbetet på uppdrag av
regeringen utvärdera miljöeffekterna av den nya
livsmedelspolitiken. I likhet med regeringen anser utskottet det
viktigt att noga följa dessa effekter. Resultatet av
myndigheternas arbete bör emellertid avvaktas innan ställning
tas till vilka åtgärder som kan anses lämpliga för att motverka
eventuella icke gynnsamma följder av den nya
livsmedelspolitiken. Med det anförda avstyrker utskottet motion
Jo88 yrkandena7 och9.
Grunden för en fungerande landskapsvård är enligt utskottets
mening ekonomiskt bärkraftiga jordbruksföretag. Därför måste
områden för avtal om landskapsvård väljas så att de underlättar
bibehållandet av ett levande jordbruk under överskådlig tid.
Ersättningen bör därför utgå främst till aktiva jordbrukare med
betesdrift och djurproduktion. Det landskapsvårdande stödet bör
enligt utskottet inte komma i fråga för mycket begränsade natur-
eller kulturmiljövärden utan det krävs en helhetsbild. Med det
anförda avstyrker utskottet motion Jo109 yrkande4.
Utskottet har vid upprepade tillfällen uttalat sig om
våtmarkernas stora betydelse för vattenhushållningen och
bibehållande av ett levande landskap och även framhållit den
roll dessa områden spelar när det gäller kvävereningen. Som
anförs i propositionen bör ett utnyttjande av anläggningsstödet
för återskapande av våtmarker stimuleras genom
informationsinsatser där områdenas betydelse i dessa avseenden
framhävs. Med det anförda finner utskottet syftet med motion
Jo113 yrkande14 i väsentliga delar tillgodosett. Något
särskilt uttalande med anledning av motionen anses inte
påkallat. Motionsyrkandet avstyrks.
Med anledning av motion Jo118 vill utskottet anföra att det
särskilt i de södra delarna av Sverige och i andra områden där
intensiva jordbruksmetoder används har skett en utarmning av
fauna och flora. I dessa områden vidtas därför särskilda
åtgärder för att minska miljöproblemen. Med det anförda samt med
vad utskottet i tillämpliga delar uttalat ovan avstyrker
utskottet även motion Jo118 yrkande8.
Den nyligen tillsatta biobränslekommissionen (dir.1991:11)
har till uppgift bl.a. att undersöka i vad mån en väsentligt
ökad användning av biobränslen kommer att medföra miljöproblem
av olika slag. I samband härmed torde synpunkterna i motion
Jo226 yrkande10 komma att beaktas. Motionen påkallar således
ingen vidare åtgärd i denna del.
Odlingslandskapet
Riksdagens livsmedelspolitiska beslut våren 1990 innebar bl.a.
att sammanlagt 550milj.kr. avsätts för att under en
treårsperiod användas för stöd till landskapsvård
(prop.1989/90:146, JoU25, rskr.327). I enlighet med beslutet
föreslås för nästa budgetår 200milj.kr. för ändamålet.
Naturvårdsverket, lantbruksstyrelsen och riksantikvarieämbetet
har gjort en preliminär bedömning av områden som är viktiga att
bevara. Som exempel kan nämnas jordbruksområden med stor
biologisk mångfald, t.ex. naturliga fodermarker och betes- och
slåttermarker. Med det anförda finner utskottet syftet med
motion Jo280 yrkande2 i allt väsentligt tillgodosett.
Motionsyrkandet bör inte medföra någon riksdagens vidare åtgärd.
Som utskottet anfört ovan har naturvårdsverket,
lantbruksstyrelsen och riksantikvarieämbetet gjort en preliminär
bedömning av områden som är viktiga att bevara. Dessa
myndigheter fördelar också medlen för landskapsvård. Med
hänvisning härtill avstyrker utskottet motion Jo78.
Närsaltbelastning och ammoniakavgång
Effekterna av de åtgärder som vidtagits för att minska
kväveläckaget från jordbruket låter sig i dag inte enkelt
redovisas, bl.a. beroende på en fördröjningseffekt mellan
belastnings- och koncentrationsförändringar i våra hav. Denna
effekt beror på att mark, floder, sjöar och hav innehåller stora
mängder närsalter, och det tar lång tid innan nya jämvikter
mellan tillförsel, koncentration och förluster uppnås. De såväl
vidtagna som föreslagna åtgärder som anges i propositionen
bedöms emellertid sammantaget innebära att jordbruket kraftigt
sänker sitt kväveläckage till haven. Minskningen beräknas till
ca25000000ton till år 1995. Med det anförda finner
utskottet syftet med motion Jo110 yrkande21 delvis
tillgodosett. Motionsyrkandet påkallar inte någon riksdagens
ytterligare åtgärd.
Särskilda förslag till miljöförbättrande åtgärder i jordbruket
Propositionen
Minskning av växtnäringsläckaget
Vad stallgödselhanteringen beträffar, bör nuvarande
program för en utbyggd lagringskapacitet för stallgödsel
fullföljas med oförändrad omfattning. I vissa känsliga
kustområden, framför allt i västra Sverige, skall en halvering
av närsaltläckaget ha uppnåtts redan år1995 mätt i förhållande
till år1985. I övriga Sverige skall en halvering ha uppnåtts
till år2000.
Det är mycket viktigt att det råder balans mellan hur många
djur som finns på gården och hur mycket mark som stallgödseln
kan spridas på. Lantbruksstyrelsen har därför utarbetat
föreskrifter om högsta antalet djur som är tillåtet att hålla
per hektar. Föreskrifterna gäller från den 1januari 1995. I
vissa delar av Sverige där djurtätheten redan i dag är hög kan
detta innebära en minskning av djurantalet. Som norm har
angivits att högst 1,6 mjölkkor per ha eller 10,5 slaktsvin
perha får hållas.
För förbättrad spridningsteknik föreslår regeringen att
lantbruksstyrelsen anvisas 20milj.kr. engångsvis för
budgetåren 1991/92--1993/94 för att ta fram den teknik och
metodik som är nödvändig för ett framtida typgodkännande av
handelsgödsel- och stallgödselspridare. En viktig förutsättning
för att typgodkännande skall kunna införas är att det kan
accepteras internationellt. Till år 1995 beräknas den tekniska
utvecklingen minska kväveläckaget med ungefär hälften. Ett
system för typgodkännande bör utarbetas och redovisas senast den
1december 1993. Utifrån den redovisningen skall regeringen ta
ställning till om ett krav på typgodkännande kan införas fr.o.m.
år1995.
Höst- och vinterbevuxen mark är en mycket effektiv åtgärd för
att minska växtnäringsläckaget. Regeringen framlägger därför
förslag om åtgärder som beräknas medföra ökad andel höst- och
vinterbevuxen mark. För information samt försöks- och
utvecklingsverksamhet rörande höst- och vinterbevuxen mark
anvisas 14,8milj.kr. för perioden 1991/92--1993/94.
Krav på att 60% av åkermarken skall hållas bevuxen höst- och
vintertid bör gälla i Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och
Hallands län. I Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs och
Skaraborgs län bör andelen vara minst 50%. Kraven skall vara
genomförda senast år1994. Därefter skall en utvärdering av
denna och andra åtgärders inverkan på kväveläckaget göras och en
ytterligare utökning av andelen grön mark övervägas. Det är
speciellt angeläget att minska kväveläckaget i de södra delarna
av landet och i de kustnära områdena.
För att en utökning av andelen grön mark snabbt skall kunna
genomföras krävs det rådgivningsinsatser,
demonstrationsverksamhet och information under
introduktionsperioden. Dessutom är det nödvändigt med forskning
och utveckling av odlingsteknik, såtidpunkter, utsädesmängder,
ogräsförekomst, konkurrens mellan huvud- och fånggröda,
förbättrat växtmaterial samt mellangrödornas tillväxt på hösten.
Inom ramen för det engångsbelopp som regeringen i det följande
föreslår skall anvisas under anslaget Miljöförbättrande åtgärder
i jordbruket, bör 14,8milj.kr. disponeras för information samt
försöks- och utvecklingsverksamhet rörande höst- och
vinterbevuxen mark. Härav avser 12,8milj.kr. program för
perioden 1991/92--1993/94 och 2milj.kr. kostnaderna för
forsknings- och utvecklingsprojekt rörande mellangrödor som
påbörjas budgetåret 1991/92. Regeringen återkommer till frågan
om hur de sistnämnda projekten skall finansieras efter detta
budgetår i nästa års budgetproposition.
En bra växtodlings- och gödslingsplanering är en av de
mest angelägna åtgärderna för att minska växtnäringsläckaget och
bekämpningsmedelsanvändningen. Detta uppnås lämpligen genom
rådgivning, information och utbildning.
Riksdagens beslut med anledning av proposition1987/88:128 om
minskad användning av handelsgödsel innebär att den totala
förbrukningen bör minska med 20% till år2000 räknat från
1986års förbrukning, vilket innebär ca45000ton kväve.
Ett delmål är en 10-procentig minskning till år1992.
Till följd av det livsmedelspolitiska beslutet, höjda
prisregleringsavgifter och lägre gödslingsoptimum bedömer
regeringen att målet om en 10-procentig minskning kan nås till
år1992. En slutlig redovisning skall göras av
lantbruksstyrelsen senast den1 december 1991. Om delmålet inte
anses kunna uppnås skall lantbruksstyrelsen i redovisningen
lämna förslag till ytterligare åtgärder. Införande av miljöskatt
på handelsgödsel bör övervägas då prisregleringsavgiften
avskaffas. Dessförinnan skall det utredas om en skatt är lämplig
och vilken nivå som är kostnadseffektiv för att få till stånd en
minskning av kväveläckaget.
Teknikutveckling är en effektiv metod för att minska
växtnäringsläckaget. Ytterligare 15milj.kr. anvisas
engångsvis för budgetåret 1991/92--1993/94 till försöks- och
utvecklingsverksamhet rörande metoder som är väsentliga för
att minska jordbrukets växtnäringsläckage, främst med avseende
på stallgödselhanteringen och ammoniakavgången. Dessa medel bör
framför allt användas för att minska ammoniakförluster.
En minskning av fosforutsläppen från mjölkrum är
väsentlig. Naturvårdsverket har därför utarbetat
rekommendationer med syfte att halvera fosforutsläppen från
mjölkrum. För att denna halvering skall uppnås bör
naturvårdsverket följa utvecklingen avseende läckaget av fosfor
från mjölkrum.
Kväveutsläppen från jordbruket utgör ett stort miljöproblem.
Ammoniakavgången från jordbruket bör därför minska med 25%
till år1995. Lantbruksstyrelsen har i regeringsbeslut den
13december 1990 getts i uppdrag att utarbeta ett
åtgärdsprogram för att minska kväveutsläpp till vatten och
luft från jordbruksföretag. Programmet skall syfta till att
minska ammoniakutsläppen med 25% till år1995 i södra och
västra Götaland. I uppdraget ingår även att utreda möjligheter
till och konsekvenser av en 50-procentig minskning av
ammoniakavgången till år2000 i samma områden.
Lantbruksstyrelsen skall även beakta kombinationseffekter mellan
närsaltläckage och ammoniakavgång och eventuella åtgärder som
bör införas samtidigt för att minska de olika typerna av
kväveutsläpp i syfte att uppnå bästa kostnadseffektivitet.
Uppdraget skall delredovisas den 1december 1991. Vid
information, utbildning och rådgivning till lantbrukare bör
prioriteras att ge motiv för och upplysa om möjligheterna till
att begränsa avgivningen av ammoniak från stallgödsel.
Miljöavgift på flytande ammoniak tas ut på samma sätt som
miljöavgifter tas ut på övriga handelsgödselmedel. Därigenom
behåller man konkurrensneutraliteten mellan olika
kvävegödselmedel. Den inverkan som användningen av flytande
ammoniak har på miljön torde inte avvika från inverkan av övriga
traditionella kvävegödselmedel.
Minskad användning av bekämpningsmedelm.m.
En övergång till bekämpningsmedel med lägre hälso- och
miljörisker bör ske. Differentierade miljöavgifter i
förhållande till medlens farlighet är ett led i detta arbete.
Kemikalieinspektionen ges i uppdrag att i samråd med
lantbruksstyrelsen och naturvårdsverket pröva möjligheten att
införa differentierade miljöavgifter i förhållande till medlens
farlighet och risken med deras användning. Uppdraget skall
redovisas senast den 1juni 1992. En omläggning av avgiften
från per kilo aktiv substans till en dosavgift bör göras i
samband med att prisregleringsavgiften omvandlas till
miljöavgift.
Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruket bör
minska så att bekämpningsmedelsrester som kan medföra hälso-
eller miljörisker inte blir kvar i grundvattnet eller i
vattendrag, på huden eller i inandningsluften vid
bekämpningsmedelsarbete, i livsmedel och på mark utanför det
bekämpade området. För att åstadkomma detta beslutade riksdagen
år1988 att användningen av bekämpningsmedel räknat i aktiv
substans skulle halveras till år1990.
För att yrkesmässigt använda de farligaste medlen har sedan
många år ställts krav på särskild utbildning. Kontrollen av
eventuella rester av bekämpningsmedel i dricksvatten och
livsmedel kräver fortlöpande utveckling av analysmetoder för nya
ämnen och metoder som kan mäta mycket låga halter av vissa
ämnen. Ansvaret för detta har statens livsmedelsverk.
Många av de bekämpningsmedel som används är godkända på 1960-
och 1970-talen, då kraven på hälso- och miljödokumentation var
mycket lägre än i dag. Därför skall alla medel som har godkänts
före år1986 ha omprövats av kemikalieinspektionen till
år1994.
I halveringsprogrammet ingår också utökad rådgivning till
lantbrukarna och ökad forskning vid Sveriges
lantbruksuniversitet rörande lägre doser och alternativa
bekämpningsmetoder. Målet för programmet -- att uppnå en
halvering av bekämpningsmedelsanvändningen till slutet av
år1990 -- beräknas under bekämpningssäsongen 1990 ha uppnåtts
helt. Nu påbörjas arbetet med att ytterligare halvera den redan
halverade bekämpningsmedelsanvändningen till strax efter mitten
av 1990-talet. Detta mål lades fast genom riksdagens beslut med
anledning av proposition1989/90:146.
Vad gäller åtgärder i övrigt för att begränsa
bekämpningsmedelsanvändningen har regeringen i beslut den
20september 1990 uppdragit åt lantbruksstyrelsen att i samråd
med naturvårdsverket och kemikalieinspektionen definiera
problemområden där det är särskilt angeläget att få till stånd
en riskminskning och att utarbeta program för detta. Regeringen
har samma dag uppdragit åt lantbruksstyrelsen att i samråd med
dessa båda myndigheter utarbeta ett åtgärdsprogram i syfte att
erhålla en mer allsidigt sammansatt fauna och flora i åkerns
kantzoner och i åkerns närhet. Dessa uppdrag redovisades den
1januari 1991.
De åtgärder som föreslagits är framför allt koncentrerade till
följande områden: 1. begränsningar och hårdare krav på den
kemiska bekämpningen, 2. ökad information och 3. ökad
forsknings- och utvecklingsverksamhet. Regeringen avser att i
ett senare sammanhang behandla dessa frågor. Under anslaget bör
medel reserveras för detta ändamål.
Beträffande stråförkortningsmedel gör regeringen den
bedömningen att förbudet att använda tillväxthämmande medel i
stråsäd bör vara kvar. Nuvarande undantag från förbudet för
tillväxthämmande medel i rågodling bör förlängas i ytterligare
fem år.
Tillsyn enligt skötsellagen
För att förbättra tillsynen enligt skötsellagen anvisas
3milj.kr. för tillsyn under budgetåret 1991/92. Medlen
disponeras av lantbruksstyrelsen. Ett väsentligt led i arbetet
med att öka förståelsen och respekten för de krav som måste
ställas från natur- och kulturmiljösynpunkt är att åstadkomma så
tydliga och entydiga föreskrifter som möjligt. Detta är också en
nödvändig förutsättning för att tillsynsmyndigheterna skall
kunna utöva en effektiv tillsyn. Lantbruksstyrelsen bör
följaktligen ges i uppdrag att utarbeta skärpta föreskrifter som
bättre än de nuvarande preciserar vilka hänsyn som skall tas vid
skötsel av jordbruksmark.
När det gäller tillsynen krävs emellertid också en höjd
ambitionsnivå hos lantbruksnämnderna. Av de resurser som står
till förfogande bör en större del än hittills tas i anspråk för
den tillsyn som krävs för att föreskrifterna som meddelats med
stöd av 6a§ skötsellagen skall efterlevas. Inom ramen för
ett engångsbelopp av 58,1milj.kr. som regeringen i det
följande föreslår skall anvisas under anslaget Miljöförbättrande
åtgärder i jordbruket, bör 3milj.kr. disponeras för tillsyn
enligt skötsellagen budgetåret 1991/92. Regeringen återkommer
till frågan om finansiering av denna tillsyn efter detta
budgetår i nästa års budgetproposition.
Kadmium i handelsgödsel
Kadmiuminnehållet i handelsgödsel måste begränsas kraftigt,
främst av hälsoskäl. En särskild utredare skall tillkallas för
att utreda behov, möjligheter och konsekvenser av att, när
nuvarande prisregleringssystem upphör, införa ett avgiftssystem
på kadmium i handelsgödsel. Avgiften bör sättas så att den styr
mot en kadmiumhalt i handelsgödsel som är mindre än 5g per ton
fosfor. I utredningsuppdraget skall även ingå att föreslå en
högsta tillåten kadmiumhalt i handelsgödsel. Uppdraget skall
redovisas senast i januari 1992.
Vattenanvändningen i jordbruket
Lantbruksstyrelsen ges i uppdrag att närmare utreda
jordbrukets bevattningsbehov i framtiden mot bakgrund av den
livsmedelspolitiska reformen och förändringar i energipolitiken
samt lämna förslag till hur vattenbehovet kan täckas. Uppdraget
skall redovisas senast i december 1991.
Serieprovning av spridare
För att kunna genomföra serieprovningar av stall- och
konstgödselspridare samt serieprovning av konstgödsel och
vegetabiliska oljors lämplighet i hydraulsystem anvisas statens
maskinprovningar 3,3milj.kr. engångsvis för budgetåren
1991/92--1993/94. Serieprovningarna är viktiga för att prova och
redovisa maskinegenskaper som minskar påfrestningarna på naturen
och ger effektivare energihushållning. Det är även viktigt för
att möjliggöra en förbättrad arbetsmiljö för maskinförare i de
areella näringarna.
Disposition av miljöavgifter
Inflytande miljöavgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel
skall till ett belopp av 110milj.kr. bekosta de program för
forskningm.m. som riksdagen beslutade om våren 1986
(prop.1985/86:74, JoU13, rskr.165).
Från anslaget Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket bör
100milj.kr. av odisponerade medel tillföras statsbudgeten. För
att nå upp till det beslutade målet om
bekämpningsmedelshalvering bör kvarstående medel på anslaget
disponeras för arbetet med en minskning av
bekämpningsmedelsanvändningen.
I samband med det livsmedelspolitiska beslutet våren 1990
godkände riksdagen en omfördelning inom ramen för det beslutade
halveringsprogrammet så att ytterligare 15milj.kr. fick
disponeras för att ytterligare minska
bekämpningsmedelsanvändningen. Medlen anvisades under anslaget
Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket. Reservationen på detta
anslag uppgår efter budgetåret 1989/90 till ca140milj.kr. I
1991års budgetproposition har angetts att 100milj.kr. av
denna reservation skall inlevereras till statsbudgeten. Härefter
eventuellt kvarstående reservation bör disponeras för arbetet
med minskad bekämpningsmedelsanvändning. Inom ramen för bl.a.
det nyss nämnda programmet på 110milj.kr. disponeras därutöver
14milj.kr. för detta arbete.
I föreliggande proposition föreslås att ytterligare
58,1milj.kr. anvisas för perioden 1991/92--1993/94 för olika
miljöåtgärder inom jordbruket. Samtidigt bör fr.o.m. budgetåret
1991/92 endast det ursprungliga programmet på 110milj.kr.
räknas av mot inflytande miljöavgifter på handelsgödsel och
bekämpningsmedel. I förhållande till influtna avgifter
budgetåret 1989/90, vilka uppgick till ca188milj.kr. innebär
detta en förstärkning av statsbudgeten med 78milj.kr. per år.
Motionerna
Lagregleringen av stallgödselhanteringen bör enligt
centerpartiets motion Jo113 yrkande45 ändras så att endast
skötsellagen blir tillämplig. Miljöpartiet framför i motion
Jo226 yrkande6 krav på lagringskapacitet för stallgödsel för
alla gårdar på minst 12månader fr.o.m. år 1993, och alla
större gårdar inom problemområden för djurmiljön skall omfattas
av koncessionsplikt (yrkande7). Tiden för ansökan om bidrag
för gödselvårdsanläggningar bör förlängas till år 1995 enligt
motionärerna i motion Jo201 (c) yrkande1. I motion Jo208 (s)
framförs krav på skärpning av nuvarande regler för spridning av
naturgödsel. Användningen av handelsgödselkväve skall minska med
minst 30% inom ett år, främst genom en ökning av
miljöavgiften, och med minst 50% inom fem år (motion Jo226
(mp) yrkandena4 resp. 5). Ett system med överlåtbara
köplicenser för handelsgödselkväve bör införas enligt motion
Jo728 (mp) yrkande11.
I motion Jo88 (m) yrkande8 betonas att, när det gäller
produktionsmedlen, dvs. tillåtna medel, registreringskrav,
riskhalter och avgifter, måste anpassningen till EGs regler
uppmärksammas. Behovet av bekämpnings- och gödslingsfria zoner i
slättbygder betonas i motion Jo75 (v) yrkande8. Ett lagförslag
utformat efter lantbruksstyrelsens förslag om obligatoriska
kantzoner efterlyses i motion Jo119 (mp) yrkande22.
Miljöavgifter bör tas ut på de miljömässigt farligaste
bekämpningsmedlen enligt motion Jo105 (m) yrkande29. Enligt
motionerna Jo226 och Jo710 (bådamp) bör användningen av
kemiska bekämpningsmedel minska med minst 80% inom fem år
(yrkandena9 resp.15) och enligt yrkande16 i motion Jo710
bör användningen av kemiska bekämpningsmedel förbjudas i
hemträdgårdar, kommunala parker och grönområden.
Skötsellagen bör enligt miljöpartiet ändras så att minst 5m
obrukad mark skall lämnas vid öppna vattendrag (Jo118
yrkande7). Hänsynsreglerna i skötsellagen bör enligt motion
Jo705 (fp) yrkande11 bli föremål för en översyn.
Förbud eller ett mycket lågt gränsvärde bör enligt motion
Jo75(v) yrkande7 införas för kadmium i handelsgödsel medan
enligt motion Jo113 (c) yrkande44 handelsgödsel och slam från
reningsverk bör renas helt från kadmium. Jordbruksmark som
innehåller mer än 1mgCd/kg torrsubstans skall inte få
användas för livsmedelsproduktion (motion Jo226(mp)
yrkande8). Ett gränsvärde på 30g kadmium/ton fosfor bör
införas för handelsgödsel enligt motion Jo728 (mp) yrkande3.
Ett åtgärdsprogram för att stimulera övergång från
mineraloljor till miljövänliga vegetabiliska oljor efterlyses i
motion Jo95(c). Liknande yrkanden återfinns i motionerna Jo215
och Jo243 (bådam).
Miljöavgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel bör
enligt motion Jo75(v) yrkande6 användas till
kalkningsbidrag, enligt motionerna Jo113 yrkande46 och Jo253
yrkande13 (bådac) för forskning, rådgivning och
miljöförbättrande åtgärder i jordbruket och enligt motion Jo728
(mp) yrkande2 till arealbidrag. En skyndsam redovisning av
användningen av medlen från handelsgödsel- och
bekämpningsmedelsskatterna efterlyses i motion Jo255 (m).
Reglerna för miljöavgiften på handelsgödsel och bekämpningsmedel
bör enligt motion Jo201 (c) yrkande2 ändras så att
kostnadskompensation kan utgå för gjorda miljöinvesteringar inom
jordbruket.
Utskottets överväganden
Minskning av växtnäringsläckaget
Som regeringen anför är det ytterst angeläget att snarast
utöka andelen höst- och vinterbevuxen mark. Utskottet välkomnar
därför de åtgärder som aviseras i propositionen för att skärpa
kraven härvidlag. Regeringens förslag torde i allt väsentligt
tillgodose syftet med motion Jo208. Motionen bör inte föranleda
någon riksdagens vidare åtgärd.
Med anledning av motion Jo201 vill utskottet erinra om att
bidrag för gödselvårdsanläggningar utgår med 20% för åren
1988/89--1990/91. Utskottet finner inte skäl att tillmötesgå
motionens förslag om förlängning av ansökningstiden för denna
form av bidrag och avstyrker därmed motionens yrkande1.
I likhet med regeringen anser utskottet att ett fullföljande
av det påbörjade programmet för en utbyggd lagringskapacitet är
angeläget. En ytterligare skärpning av föreskrifterna för
lagringskapaciteten i enlighet med lantbruksstyrelsens förslag
kan emellertid inte motiveras vare sig med hänsyn till de höga
kostnader förslaget innebär för jordbruket, eller mot bakgrund
av att jordbruket med andra föreslagna åtgärder beräknas uppnå
en halvering av närsaltläckaget. Med det anförda avstyrker
utskottet motion Jo226 yrkande6.
Utskottet delar inte den bedömning angående en förändrad
lagteknisk lösning som framförs i motion Jo113 yrkande45. Med
hänvisning härtill och till vad utskottet anfört ovan om
programmet för en utbyggd lagringskapacitet avstyrker utskottet
motionsyrkandet.
Utskottet instämmer i regeringens bedömning att -- till följd
av det livsmedelspolitiska beslutet, höjda
prisregleringsavgifter och lägre gödslingsoptimum -- målet
om en 10-procentig minskning kan nås till år1992. En slutlig
redovisning skall göras av lantbruksstyrelsen senast
den1december 1991. Om delmålet inte anses kunna uppnås skall
lantbruksstyrelsen i redovisningen lämna förslag till
ytterligare åtgärder. Som regeringen anför bör införande av
miljöskatt på handelsgödsel övervägas då
prisregleringsavgiften avskaffas. Dessförinnan bör lämpligheten
av en skatt och vilken nivå som är kostnadseffektiv för att
åstadkomma en minskning av kväveläckaget utredas. Med det
anförda avstyrker utskottet motion Jo226 yrkandena 4 och 5 i den
mån motionsyrkandena inte kan anses tillgodosedda.
Utskottet delar inte de synpunkter på effekterna av ett system
med överlåtbara köplicenser för handelsgödselkväve som framförs
i motion Jo728 yrkande11. Motionsyrkandet avstyrks.
Som anförs i propositionen är det mycket viktigt att det råder
balans mellan hur många djur som finns på en gård och hur mycket
mark som stallgödseln kan spridas på. Lantbruksstyrelsen har
därför utarbetat föreskrifter om högsta antalet djur som är
tillåtet att hålla per hektar. Föreskrifterna gäller från den
1januari 1995. I vissa delar av Sverige där djurtätheten redan
i dag är hög kan detta innebära en minskning av djurantalet. Som
norm har angivits att högst 1,6 mjölkkor per ha eller 10,5
slaktsvin perha får hållas. Härmed torde syftet med motion
Jo226 yrkande7 komma att bli tillgodosett. Utskottet finner
inte anledning att härutöver tillmötesgå motionens krav på
koncessionplikt och avstyrker motionsyrkandet.
Minskad användning av bekämpningsmedelm.m.
Som framgår av propositionen har lantbruksstyrelsen på
regeringens uppdrag och i samråd med naturvårdsverket och
kemikalieinspektionen definierat problemområden där det är
särskilt angeläget att få till stånd en riskminskning och
utarbetat program för detta. Härutöver har dessa myndigheter
utarbetat ett åtgärdsprogram i syfte att erhålla en mer
allsidigt sammansatt fauna och flora i åkerns kantzoner och i
åkerns närhet. De åtgärder som föreslagits är framför allt
begränsningar och hårdare krav på den kemiska bekämpningen, ökad
information och ökad forsknings- och utvecklingsverksamhet.
Regeringen har uttalat sin avsikt att i ett senare sammanhang
behandla dessa frågor.
Bland de åtgärder som har föreslagits kan nämnas utformandet
av ett system med obligatoriska kantzoner där vid kemisk
bekämpning av örtogräs, insekter och svamp i stråsäd skall en
zon om 5m utmed halva omkretsen av fältet lämnas obehandlad.
Kraven föreslås gälla i hela Sverige och för fält som är större
än 2ha. Vidare bör kantzonerna var ambulerande. Ett alternativ
till krav på obligatoriska kantzoner är att på frivillig väg
söka få jordbrukarna att tillämpa kantzoner. Med det anförda
finner utskottet syftet med motion Jo75 yrkande8 i allt
väsentligt tillgodosett. Motionsyrkandet bör inte medföra någon
riksdagens vidare åtgärd. En lagändring i enlighet med motion
Jo119 yrkande22 anser utskottet inte är aktuell eftersom
föreskrifter av detta slag inte tillhör det s.k. primära
lagområdet utan kan delegeras till regeringen och ansvarig
myndighet. Motionsyrkandet avstyrks.
Av propositionen framgår att kemikalieinspektionen ges i
uppdrag att i samråd med lantbruksstyrelsen och naturvårdsverket
pröva möjligheten att införa differentierade miljöavgifter i
förhållande till medlens farlighet och risken med deras
användning. Uppdraget skall redovisas senast den 1juni 1992.
En omläggning av avgiften från per kilo aktiv substans till en
dosavgift bör göras i samband med att prisregleringsavgiften
omvandlas till miljöavgift. Syftet med motion Jo105 yrkande29
får härmed anses i allt väsentligt tillgodosett. Motionsyrkandet
bör inte medföra någon ytterligare riksdagens åtgärd.
Med anledning av motion Jo88 vill utskottet erinra om pågående
EES-förhandlingar som syftar till ett avtal om anpassning till
EGs regelsystem. Med det anförda finner utskottet syftet med
motionens yrkande8 tillgodosett. Någon vidare riksdagens
åtgärd med anledning av motionsyrkandet är inte påkallad.
Som ovan anförts beslutade riksdagen år1988
(prop.1987/88:128, JoU24, rskr.374) att
bekämpningsmedelsanvändningen skulle halveras mellan åren 1986
och 1990. Denna halvering är i princip uppnådd. Därefter
beslutade riksdagen år 1990 (prop.1989/90:146, JoU25,
rskr.327) att bekämpningsmedelsanvändningen ytterligare skulle
halveras från år1990 till strax efter mitten av 1990-talet.
Genom aktiva insatser har användningen av bekämpningsmedel
minskat kraftigt i Sverige. Regeringen har även lagt ett antal
uppdrag för att ytterligare minimera de negativa effekterna av
bekämpningsmedelsanvändningen. Med det anförda finner utskottet
syftet med motionerna Jo226 yrkande9 och Jo710 yrkande15 i
väsentliga delar tillgodosett. Motionsyrkandena avstyrks.
I lantbruksstyrelsens ovan angivna redovisning är en av
målsättningarna att undvika kemisk bekämpning utanför åkermark.
Kemikalieinspektionen föreslås ompröva användningsvillkoren för
de bekämpningsmedel som i dag är tillåtna att spridas utanför
åkermark och kommunernas tillsyn av hanteringen av
bekämpningsmedel bör ges högre prioritet. Utskottet finner
härmed syftet med motion Jo710 yrkande16 i stor utsträckning
tillgodosett. Motionsyrkandet avstyrks.
Tillsyn enligt skötsellagen
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att för förbättrad
tillsyn enligt skötsellagen anvisa 3milj.kr. under budgetåret
1991/92. I enlighet med förslaget bör medlen disponeras av
lantbruksstyrelsen.
Motion Jo118 yrkande 7 synes innebära att ett generellt
brukningsförbud inom 5 meter från öppna vattendrag skall införas
i lagen om skötsel av jordbruksmark. Av motionen framgår ej om
förbudet skall avse enbart naturliga vattendrag eller möjligen
också konstgjorda bevattnings- och dräneringskanaler m.m. En
annan komplikation som ej berörs i motionen är frågan om
förändringar i vattnets läge i samband med t.ex. ändrad
vattenföring och huruvida brukningsområdet fortlöpande skall
anpassas i enlighet härmed. Det bör även understrykas att
föreskrifter som meddelas med stöd av skötsellagen inte får vara
så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.
Utan närmare information om hur stora arealer som skulle kunna
beröras av det föreslagna brukningsförbudet vill utskottet
likväl framhålla att det i många fall torde bli tal om relativt
långtgående ingrepp i brukningsrätten med åtföljande kostnader
för det allmänna. Det anförda innebär att motionen i denna del
inte kan läggas till grund för någon tillräckligt preciserad
framställning från riksdagens sida. Utskottet avstyrker således
motion Jo118 yrkande 7.
Utskottet är medvetet om den kritik som från flera håll har
framförts mot att de föreskrifter som har meddelats med stöd av
6a§ skötsellagen inte efterföljs i tillräcklig omfattning.
Med hänsyn till den stora betydelse markanvändningen inom
jordbruket har för natur- och kulturmiljövården anser utskottet
i likhet med motionärerna i motion Jo705 det vara av största
vikt att sådan brister snarast rättas till. Tydliga föreskrifter
ökar förståelsen och respekten för de krav som härvidlag måste
ställas och är en nödvändig förutsättning för en effektiv
tillsyn. Regeringen avser att ge lantbruksstyrelsen i uppdrag
att utarbeta skärpta föreskrifter som bättre än de nuvarande
preciserar vilka hänsyn som skall tas vid skötsel av
jordbruksmark. Med dessa uttalanden finner utskottet syftet med
motion Jo705 yrkande11 i allt väsentligt tillgodosett.
Motionsyrkandet avstyrks.
Kadmium i handelsgödsel
Regeringen aviserar i propositionen åtgärder som syftar till
att kraftigt begränsa innehållet av kadmium i handelsgödsel. En
utredning kommer att tillsättas för att undersöka möjligheterna
att införa ett avgiftssystem som styr mot en kadmiumhalt som är
mindre än 5g per ton fosfor. I uppdraget ingår även att
föreslå en högsta tillåten kadmiumhalt. Med det anförda finner
utskottet syftet med motionerna Jo75 yrkande7, Jo113
yrkande44 och Jo728 yrkande3 i väsentliga delar
tillgodosett. Någon ytterligare riksdagens åtgärd med anledning
av motionsyrkandena anser utskottet inte påkallad.
Med det ovan anförda avstyrker utskottet motion Jo226
yrkande8.
Serieprovning av spridare
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att 3,3milj.kr.
anvisas statens maskinprovningar engångsvis för budgetåren
1991/92--1993/94. Medlen skall användas för serieprovningar av
stall- och konstgödselspridare samt serieprovning av konstgödsel
och vegetabiliska oljor. I de fall provningarna visar sig ge
goda resultat bör detta stimulera en övergång till
vegetabiliska oljor. Härutöver vill utskottet hänvisa till
regeringens förslag under propositionens avsnitt 15 att
miljöklassindelningen för oljor ändras så att kvalitetskraven
skärps samtidigt som skattesatserna för de renaste oljorna sänks
ytterligare. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
Jo95, Jo215 och Jo243 i den mån de inte kan anses tillgodosedda.
Disposition av miljöavgifter
Genom riksdagens beslut år 1988 om miljöförbättrande åtgärder
i jordbruket fördubblades miljöavgifterna på handelsgödsel och
bekämpningsmedel fr.o.m. budgetåret 1988/89 (prop.1987/88:128,
JoU24, rskr.374). Medlen skulle användas för att finansiera
ett nytt åtgärdsprogram med bl.a. bidrag till
gödselvårdsansläggningar.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om disposition av
miljöavgifterna. Detta innebär att ytterligare 58,1milj.kr.
anvisas för perioden 1991/92--1993/94 för olika miljöåtgärder
inom jordbruket. Samtidigt bör fr.o.m. budgetåret 1991/92 endast
det ursprungliga programmet på 110milj.kr. räknas av mot
inflytande miljöavgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel.
I förhållande till influtna avgifter budgetåret 1989/90, vilka
uppgick till ca188milj.kr. innebär detta en förstärkning av
statsbudgeten med 78milj.kr. per år. Med det anförda avstyrker
utskottet motionerna Jo113 yrkande46, Jo201 yrkande2 och
Jo253 yrkande13.
Det ovan anförda innebär även att utskottet avstyrker motion
Jo75 yrkande6. Det bör tilläggas att miljöavgiften till viss
del används för återställning av skador orsakade av
luftföroreningar och försurning.
På samma grund avstyrker utskottet motion Jo728 yrkande2.
Utskottet har från jordbruksdepartementet erhållit en
redovisning av dispositionen av miljöavgifterna på handelsgödsel
och bekämpningsmedel. Av redovisningen framgår bl.a. följande.
Det ursprungliga programmet, som i sin helhet redovisades i
proposition1986/87:80, bil.7 s.10, finansieras till
skillnad från det nya med redan influtna avgifter. Detta innebär
i princip att utgifterna ett år för det ursprungliga programmet
skall motsvaras av inkomster som inflöt två år tidigare. Det nya
programmet förutsätter således inte denna eftersläpning. Fr.o.m.
budgetåret 1988/89 kan inkomsterna från avgifterna inte
särskiljas vad avser ursprungligt och nytt program.
Det ursprungliga programmet omfattar 110milj.kr. För
budgetåret 1989/90 beslutades om en tillfällig höjning av detta
program med 13milj.kr. med hänsyn till att inkomsterna
budgetåret 1987/88 uppgick till 123milj.kr. Utökningar gjordes
därvid med 7milj.kr. till kemikalieinspektionen och
5milj.kr. till åtgärder mot försurning. För budgetåret 1990/91
omfattar detta program återigen 110milj.kr. Eftersom den
förstärkning med 7milj.kr. av kemikalieinspektionens
verksamhet föreslagits ligga kvar, finansieras programmet mot
försurningen med ett i motsvarande grad lägre belopp.
Det nya programmet beräknas i överensstämmelse med vad som
anfördes i propositionen om miljöförbättrande åtgärder i
jordbruket kosta 90milj.kr. budgetåret 1988/89, 80milj.kr.
budgetåret 1989/90 och 60milj.kr. budgetåret 1990/91. De medel
som avsatts för bidrag till gödselvårdsanläggningar har inte
behövt tas i anspråk i den utsträckning som beräknats. I
prop.1989/90:146 om livsmedelspolitiken föreslår därför
regeringen att 15milj.kr. avsätts inom ramen för programmet
för miljöförbättrande åtgärder för bl.a. rådgivning om reducerad
användning av ogräsmedel m.m.
För budgetåret 1988/89 uppgick inkomsterna från miljöavgiften
till 166,4milj.kr.
I den utsträckning de sammantagna inkomsterna för kvarvarande
delar av det gamla åtgärdsprogrammet och det nya programmet
skulle visa sig överstiga inkomsterna under perioden skall
avgifter som inflyter efter denna period i första hand avräknas
mot dessa kostnader. De därefter disponibla medlen är således
tillgängliga för att exempelvis fortsätta delar av det
ursprungliga programmet eller för andra åtgärder som
statsmakterna beslutar.
Det ligger i sakens natur att det uttalade målet, att minska
användningen av gödsel och bekämpningsmedel innebär att
avgiftsinkomsterna bör minska. I vilken takt detta kommer att
ske är dock osäkert.
Med denna redovisning finner utskottet motion Jo255
tillgodosedd. Motionen bör inte föranleda någon ytterligare
riksdagens åtgärd.
Vissa anslagsfrågor för budgetåret 1991/92 (nionde och
fjortonde huvudtitlarna)
1. Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket (G6)
Propositionen
Anslaget används för att ta fram metoder för typgodkännande av
gödselspridare, försök och utveckling av höst- och vinterbevuxen
mark och serieprovning av spridare.
Anslaget är enligt jordbruksministern väsentligt för att nå de
uppsatta målen om närsaltläckage, ammoniakavgång och
bekämpningsmedelsanvändning. Anslagsbeloppet bör för nästa
budgetår engångsvis tas upp med 58,1milj.kr. för att tas i
anspråk under treårsperioden 1991/92--1993/94. Dessa medel bör
disponeras enligt beskrivning i avsnittet Särskilda förslag till
miljöförbättrande åtgärder i jordbruket (s.235f.).
Motionerna
Ur de influtna medlen från bekämpningsmedels- och
handelsgödselavgiften bör enligt motion Jo96 (c) 5milj.kr.
anslås för utvecklande av slutna odlingssystem inom
trädgårdsnäringen. Regeringens förslag om inlevererande till
statskassan av oanvända reserverade medel (100milj.kr.) från
anslaget Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket bör enligt
motion Jo113 (c) yrkande47 avslås. Yrkandet återkommer i
motion Jo253 yrkande14 från samma parti. Enligt motion Jo113
yrkande48 bör även förslaget om disposition av influtna
avgifter (78milj.kr.) avslås. De sammanlagda medlen bör i
stället användas för bl.a. forskning, rådgivning och
miljöförbättrande åtgärder på jordbrukets område.
Utskottets överväganden
Utskottet biträder regeringens förslag om medelstilldelning
och disposition av medlen. Härmed avstyrker utskottet motionerna
Jo96, Jo113 yrkandena47 och 48 och Jo253 yrkande14.
2. Miljödepartementetm.fl. anslag (A1--A2)
Utskottet tillstyrker regeringens förslag under A1--A2
(s.479).
3. Statens naturvårdsverk (B1)
Propositionen
Mot bakgrund av att naturvårdsverkets uppgifter och
organisation för närvarande utreds föreslås naturvårdsverket
under budgetåret 1991/92 arbeta inom följande huvudområden:
kunskapsuppbyggnad, policyarbete, internationellt arbete, stöd
och styrning, information och utbildning, ärendehandläggning och
internt stöd.
Anslaget är ett ramanslag som i huvudsak omfattar följande
ändamål. Kunskapsuppbyggande sker främst genom nationell
miljöövervakning, viss miljöforskning, naturresursinventeringar
och utredningar. Det mera åtgärdsinriktade arbetet omfattar
bl.a. information och utbildning, internationellt arbete,
policyarbete, uppföljning och ärendehandläggning. Till detta
kommer naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet samt vård av
naturvårdsobjekt. Avveckling av CFC-föreningar hör också till
det åtgärdsinsriktade arbetet.
Såsom tidigare redovisats (i kapitel9) föreslås att
miljöövervakningen totalt tillförs 75milj.kr. för
treårsperioden 1991/92--1993/94. Medlen för nationell
miljöövervakning bör samlas under anslaget B2. Detta innebär
en höjning för budgetåret 1991/93 med 12990000kr. för
nationell miljöövervakning under B1 till sammanlagt
40milj.kr. Till regional miljöövervakning under anslaget B2
överförs 5,2milj.kr.
Såsom har redovisats i avsnitt 16.3.4 föreslås att
verksamheten för vård och förvaltning tilldelas ytterligare
26milj.kr. Denna ökning är nödvändig på grund av ökad areal
skyddad mark och ökade vårdkostnader. Verksamheten för hotade
arter tilldelas ytterligare 4milj.kr.
En minskning föreslås av naturvårdsverkets
forskningsverksamhet finansierad under anslaget B1, vilket är
i linje med verkets egen prioritering i anslagsframställningen.
Forskningsverksamheten totalt sett kommer dock att öka genom en
höjning av anslaget B4 med 20,8milj.kr.
I övrigt räknar regeringen med oförändrat medelsbehov och
föreslår för budgetåret 1991/92 ett ramanslag på
424816000kr.
Motionerna
För naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet bör -- utöver
regeringens förslag -- anvisas ytterligare 20milj.kr. enligt
motion Jo75 (v) yrkande5 och ytterligare 30milj.kr. enligt
motion Jo104 (mp) yrkande4. Anslaget för vård av naturreservat
bör enligt motion Jo104 (mp) yrkande3 höjas med 20milj.kr.,
enligt motion Jo110 (fp) yrkande27 med 8milj.kr. och enligt
motion Jo113 yrkande50 med 5milj.kr. Utöver regeringens
förslag bör skydd av hotade arter tillföras 4milj.kr.
(motionerna Jo104 (mp) yrkande11 och Jo113 (c) yrkande51),
10milj.kr. (motion Jo109(v) yrkande9) resp. 8milj.kr.
(motion Jo110 (fp) yrkande28).
I motion Jo104 (mp) begärs ytterligare 20milj.kr. för
nationell miljöövervakning (yrkande1), 20milj.kr. för
information (yrkande2), 15milj.kr. för naturvårdsåtgärder i
skogslandskapet (yrkande5), 25milj.kr. för återskapande av
våtmarker (yrkande6), 3milj.kr. för handlingsprogram mot
buller (yrkande7), 5milj.kr. för utredning om plaster
(yrkande8), 15milj.kr. till projekt för avfallsreduktion
(yrkande9), 15milj.kr. för utveckling av ekologiska
toalettsystem (yrkande10) och 100milj.kr. för investeringar
i ny miljöteknik (yrkande12). Sammanlagt begärs för
naturvårdsverket i motionen 272milj.kr. utöver regeringens
förslag (yrkande13).
För information i syfte att minska hushållens
kemikalieanvändning föreslår vänsterpartiet i motion Jo107
yrkande10 ett projektanslag på 10milj.kr., och enligt motion
Jo108 yrkande3 från samma parti bör naturvårdsverket erhålla
30milj.kr. utöver regeringens förslag att användas för ett
pilotprojekt för att sanera kvicksilverhaltiga fiberbankar.
Folkpartiet liberalerna begär i motion Jo110 -- förutom vad
som angivits ovan -- 15 milj.kr. för utvärdering av
kalkningsverksamheten och utveckling av skogskalkning
(yrkande24) och 5milj.kr. för naturvårdsbiologisk forskning
(yrkande29).
Stöd till Stiftelsen Bohus Avelscentrum begärs i motion Jo65
(s,m, fp, c, v, mp) och för ändamålet bör enligt motion Jo113
(c) yrkande17 anvisas 2milj.kr.
Behovet av förstärkt ekonomisk kompetens vid naturvårdsverket
betonas i motion Jo105 (m) yrkande13, och verket bör enligt
motion Jo737 (v) yrkande7 få i uppdrag att öka informationen
om den s.k. växthuseffekten. Naturvårdsverket i dess helhet bör
enligt motion Jo746 (s) utlokaliseras till Sundsvall medan
enligt motion Jo758 från samma parti utlokalisering av vissa
avdelningar vid verket bör ske till Norrbotten.
Utskottets överväganden
Regeringen föreslår att miljöövervakningen totalt tillförs
75milj.kr. för treårsperioden 1991/92--1993/94. För nästa
budgetår bör enligt regeringen 40milj.kr. anvisas för
nationell miljöövervakning, vilket innebär en höjning med
12990000kr. Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Därmed avstyrker utskottet motion Jo104 yrkande1.
För innevarande budgetår förstärktes resurserna för vård och
förvaltning av naturvårdsobjekt med 7milj.kr. Såväl arealen
skyddad mark som vårdkostnaderna har ökat och utskottet finner
därför regeringens förslag om förstärkning av anslaget med
26milj.kr. väl motiverat. Utskottet är emellertid inte berett
att förorda en ytterligare höjning och avstyrker således
motionerna Jo104 yrkande3, Jo110 yrkande27 och Jo113
yrkande50.
Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning av behovet
av ökade resurser för arbetet med hotade arter. Som anförs i
propositionen bör ett ökat engagemang i artdatabanken och ett
centrum för hotade arter övervägas. Med det anförda avstyrker
utskottet motionerna Jo104 yrkande11, Jo109 yrkande9, Jo110
yrkande28 och Jo113 yrkande51.
Det kan konstateras att den minskning av naturvårdsverkets
forskningsverksamhet vilken finansieras över anslaget B1.
Statens naturvårdsverk och som föreslås i propositionen är i
linje med verkets egen prioritering. Genom en ökning av anslaget
B4. Miljöforskning (se nedan) kommer emellertid forskningen
att öka totalt sett inom miljövårdsområdet. Utskottet har inte
något att erinra mot regeringens förslag om tilldelning och
disponering av medel för ändamålet. Det anförda innebär att
utskottet avstyrker motion Jo110 yrkande29.
Även i övrigt tillstyrker utskottet regeringens förslag om
medelstilldelning under förevarande anslag. Därmed avstyrker
utskottet motion Jo104 yrkandena 7, 8, 10, 12 och 13.
Det anförda innebär att utskottet även avstyrker motion Jo108
yrkande3.
Utskottet är inte heller berett att tillstyrka förslaget i
motion Jo110 yrkande24 om resurser för kalkningsverksamhet.
Motionsyrkandet avstyrks.
Härutöver vill utskottet anföra följande.
Utskottet har på annan plats i detta betänkande uttalat sig om
vården av odlingslandskapet och om det stöd som utgår till olika
landskapsvårdande åtgärder och tillstyrker i enlighet härmed
regeringens förslag om medelstilldelning på 200milj.kr. för
landskapsvårdande åtgärder. Utskottet är således inte berett att
tillmötesgå förslagen i motionerna Jo75 yrkande5 och Jo104
yrkandena4 och 5 om ytterligare medel för ändamålen.
Motionsyrkandena avstyrks.
I det följande tillstyrker utskottet regeringens medelsförslag
under B5. Forskning för ett avfallssnålt samhälle:
Avfallshantering. Utskottet är inte berett att härutöver förorda
medel för det ändamål som avses i motion Jo104 yrkande9.
Motionsyrkandet avstyrks.
Utskottet har under avsnittet om miljöfrågor för jordbruket,
skogsbruket och fisket uttalat sig om vikten av att stimulera
utnyttjande av anläggningsstödet för återställande av våtmarker.
Utskottet finner emellertid inte anledning att frångå
regeringens förslag om medelstilldelning för ändamålet och
avstyrker motion Jo104 yrkande6.
Vid flera tidigare tillfällen och senast våren 1990 har
utskottet behandlat frågan om stöd till Stiftelsen Bohus
Avelscentrum -- Åby Säteri (se bl.a. prop.1989/90:100,
bil.16, JoU15, rskr.196). Utskottet upprepade sin i tidigare
sammanhang uttalade uppfattning om betydelsen av ett utvecklat
och fördjupat samarbete med institutioner av den art som
stiftelsen representerar men var inte berett att särskilt utpeka
stiftelsen som mottagare av stöd i form av ekonomiskt bidrag
e.d. Utskottet vidhåller denna uppfattning. Genom aktionsplanen
för naturvården får naturvårdsverket anses ha erhållit
förbättrat underlag för ställningstaganden i frågor om bidrag
till olika former av vård av hotade arter. Det bör ankomma på
verket att på grundval av detta material och inom ramen för det
förstärkta anslaget för vård av hotade arter pröva frågor om
stöd till bl.a. stiftelsen. Med hänvisning härtill avstyrker
utskottet motionerna Jo65 och Jo113 yrkande17.
Utredningen om naturvårdsverket har nyligen framlagt sitt
betänkande (SOU 1991:32) om verkets uppgifter och organisation.
I betänkandet behandlas bl.a. frågor och läggs fram förslag om
kompetensförsörjningen för verket. Betänkandet bereds i
regeringskansliet. Regeringen har uttalat sin avsikt att fatta
beslut i frågan före den 1juli 1991. I avvaktan härpå
avstyrker utskottet motion Jo105 yrkande13.
I det ovan angivna betänkandet tas även upp frågan om
naturvårdsverkets roll som förmedlare av kunskap och
information. I avvaktan på regeringens ställningstagande i
frågan avstyrks även motion Jo104 yrkande2.
Med anledning av motion Jo107 yrkande10 om medel till
naturvårdsverket för information i syfte att minska hushållens
kemikalieanvändning vill utskottet -- utöver det ovan anförda --
hänvisa till sitt uttalande under punkt B11.
Kemikalieinspektionen där utskottet tillstyrker förslaget om
ökade resurser för inspektionens arbete. Utskottet finner på
dessa grunder inte anledning att tillmötesgå motionsyrkandet som
avstyrks.
Naturvårdsverket bedriver en omfattande informationsverksamhet
om växthuseffekten och andra klimatförändringar. Som anförts
inledningsvis i detta betänkande har regeringen uttalat sin
avsikt att ge naturvårdsverket i uppdrag att i samarbete med
berörda myndigheter redovisa en fördjupad analys av
klimatfrågan. Utskottet utgår från att verket fortlöpande kommer
att informera om resultatet av sitt arbete på klimatområdet. Med
den anförda finner utskottet syftet med motion Jo737 yrkande7
tillgodosett. Motionsyrkandet bör inte medföra någon ytterligare
åtgärd från riksdagens sida.
I betänkandet om naturvårdsverket framläggs förslag om
omfattande decentralisering till framför allt länsstyrelserna av
flera av verkets uppgifter. Bl.a. föreslås att huvudmannaskapet
för fjällenheten förs över till länsstyrelsen i Norrbottens län.
Härmed kan syftet med motion Jo758 komma att bli till viss del
tillgodosett. I avvaktan på regeringens beslut i ärendet
avstyrks motionen.
Utskottet finner inte anledning att tillmötesgå motion Jo746
om utlokalisering av naturvårdsverket. Motionen avstyrks.
4. Bidrag till miljöarbete (B2)
Propositionen
Under anslaget anvisas medel för miljöåtgärder som bedrivs av
andra myndigheter än statens naturvårdsverk samt till
organisationer för arbete inom naturvårdsverkets ansvarsområde.
Det gäller i stor utsträckning medel för återställning av skador
förorsakade av luftföroreningar och försurning till
länsstyrelserna och andra myndigheter. Det gäller också medel
till länsstyrelserna för regional miljöövervakning. Över detta
anslag anvisas också bidrag till ideella organisationer inom
miljövårdens område.
Medel för verksamheter inom kemikalieinspektionen och
styrelsen för teknisk utveckling som hittills anvisats över
anslaget föreslås i fortsättningen bli anvisade direkt till
dessa myndigheter. Till kemikalieinspektionens anslag överförs
därför 12 milj.kr. och till anslaget till styrelsen för teknisk
utveckling 4 milj.kr.
Som tidigare redovisats föreslås att miljöövervakningen totalt
tillförs ytterligare 75 milj.kr. för treårsperioden
1991/92--1993/94. För budgetåret 1991/92 föreslås en
förstärkning med 3,8 milj.kr. för regional miljöövervakning
under detta anslag. Vidare föreslås att befintliga resurser för
miljöövervakning, 5,2 milj.kr, som under innevarande budgetår
ligger under anslaget B 1 förs över till detta anslag.
Medlen för försurningsåtgärder föreslås höjas med 44 milj.kr.
enligt redovisning i kapitel 10. Något särskilt anslag för
återställningsåtgärder i kalkade och cesiumdrabbade vatten, som
föreslagits av fiskeristyrelsen, bör inte inrättas. Åtgärder av
detta slag får liksom tidigare finansieras inom ramen för medel
till åtgärder mot försurning (jfr prop. 1990/91:100
bil.11s.52).
I övrigt räknar regeringen med i princip oförändrat
medelsbehov eller 211855000kr. för nästa budgetår.
Motionerna
Miljöpartiet föreslår i motion Jo104 att förevarande anslag
utöver regeringens förslag tillförs 50milj.kr. till kalkning
(yrkande14), 20milj.kr. till kalkning av brunnar
(yrkande15) och 9milj.kr. till regional miljöövervakning
(yrkande16) eller sammanlagt 79milj.kr. (yrkande17).
För skogsmarkskalkning, sjökalkning, skydd och restaurering av
kulturminnen samt förstärkning av åtgärder avseende brunnar bör
enligt motion Jo105 (m) yrkande55 ytterligare 50milj.kr.
tillföras anslaget. Förstärkningen skall finansieras med en till
svavelavgift omvandlad svavelskatt.
För kalkning av sjöar bör enligt motion Jo110 (fp) anslås
20milj.kr. utöver regeringens förslag (yrkande25), för
frivilliga naturvårdsåtgärder i skogsbruket 30milj.kr.
(yrkande26) och för kulturmiljöändamål inom landskapsvården
7milj.kr. (yrkande31).
Centerpartiet begär i motion Jo113 för kalkning av försurade
vattendrag 30milj.kr. utöver regeringens förslag
(yrkande10). Enligt motion Jo768 från samma parti bör
ytterligare 10milj.kr. anvisas för försökskalkning av
skogsmark.
I motion Jo60 (s) framläggs förslag om användningen av de
medel som anvisas för åtgärder för att motverka försurning av
mark och vatten. Enligt motion Jo91 (c) bör ur anslaget för
miljöövervakning medel utgå även för Vätternvårdsförbundets
verksamhet.
Utskottets överväganden
Enligt regeringens förslag tillförs miljöövervakningen totalt
ytterligare 75milj.kr. för treårsperioden 1991/92--1993/94. Av
dessa medel kommer för innevarande budgetår en förstärkning på
3,8milj.kr. den regionala miljöövervakningen till del.
Tillsammans med överföringen av befintliga resurser från
anslaget B1 blir för det kommande budgetåret således
sammanlagt 9milj.kr. disponibla för ändamålet. Utskottet har
inte något att erinra mot den föreslagna medelsanvisningen och
avstyrker således motion Jo104 yrkande16.
Utskottet har ovan uttalat sig om regeringens förslag
beträffande försurningsåtgärder. För ändamålet föreslås en
höjning med 44milj.kr. för nästa budgetår. Denna förstärkning
anser utskottet otillräcklig och förordar därför -- med
anledning av motionerna Jo104 yrkandena 14 och 15, Jo105
yrkande55, Jo110 yrkande25, Jo113 yrkande10 och Jo768 --
att ytterligare 20milj.kr. tillförs anslaget.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo104 yrkande17.
Regeringen föreslår att medel för återställning av skador
förorsakade av försurning och luftföroreningar bör användas för
omkalkning i vatten där åtgärder tidigare har vidtagits och för
nykalkning i Norrlands inland och fjälltrakter. Härigenom finner
utskottet syftet med motion Jo60 i allt väsentligt tillgodosett.
Något särskilt uttalande med anledning av motionen finner
utskottet inte påkallat. Motionen avstyrks.
I årets budgetproposition förstärktes anslaget till
skogsvårdsorganisationens utbildning i skogsvård och ekologi för
skogsbrukare med 6milj.kr. (1990/91:100, bil.11, JoU22,
rskr.202). Härutöver har särskilda medel anslagits för
naturvårdsåtgärder i skogsbruket. Utskottet är inte berett att
-- utöver vad som föreslås i propositionen -- tillstyrka
ytterligare medel för ändamålet. Med det anförda avstyrker
utskottet motion Jo110 yrkande26.
Med anledning av motion Jo110 yrkande31 vill utskottet
erinra om att riksantikvarieämbetet efter mönster från
naturvårdsarbetet sedan år 1987 kan träffa avtal med lantbrukare
om hävden av kulturhistoriskt värdefulla lokaler i landskapet
som annars hotar att växa igen. Det s.k. NOLA-stödet kan
utnyttjas till att ta tillvara också landskapets kulturvärden.
Riksdagens beslut om livsmedelspolitiken våren 1990 innebär
bl.a. att för de närmaste tre budgetåren sammanlagt 550 milj.kr.
har avsatts för landskapsvårdande åtgärder (prop. 1989/90:146,
JoU25, rskr.327). Mot denna bakgrund finner utskottet inte
anledning att tillstyrka medel för ändamålet utöver de resurser
som föreslås under förevarande anslag. Motion Jo110 yrkande31
avstyrks.
Tillståndet i våra sjöar är av stor betydelse bl.a. för en god
vattenkvalitet. Utskottet instämmer så till vida i de synpunkter
som framförs i motion Jo91 om behovet av åtgärder för en
förbättrad vattenmiljö. Utskottet saknar emellertid anledning
att tillmötesgå motionen vad gäller särskilda medel till
Vätternvårdsförbundet. Motionen avstyrks i den mån den inte kan
anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.
5. Investeringar inom miljöområdet (B3)
Propositionen
Regeringen delar naturvårdsverkets uppfattning att för
kommande budgetår bör verket i arbetet med att bevara
skyddsvärda områden alltjämt prioritera urskogar. Så snart som
möjligt bör verket ta fram en preliminär beräkning av
investeringsbehoven för skydd av de viktigaste naturtyperna med
stöd av naturvårdslagen på samma sätt som gjorts för
skogsbiotoper.
Vidare bör resurserna för restaurering av Hornborgasjön, vilka
under innevarande budgetår anvisats under anslaget B 1. Statens
naturvårdsverk, föras över till detta anslag. Av den totala
kostnaden för restaureringsprojektet kvarstår 48 milj.kr.
Regeringen föreslår att hela summan anvisas under budgetåret
1991/92. Resultatet av projektet bör redovisas till regeringen
då det har slutförts.
Anslaget till mark för naturvård ökades budgetåret 1989/90
från 40milj.kr. till 100 milj.kr. Mot bakgrunden av behovet
att minska de statliga utgifterna föreslår regeringen att medlen
för dessa ändamål tillfälligt minskas med 20 milj.kr. för
budgetåret 1991/92.
Sammanlagt föreslår regeringen ett reservationsanslag på
128milj.kr.
Motionerna
Enligt motion Jo104 (mp) yrkande18 bör för investeringar
inom miljöområdet anvisas ett med 420milj.kr. förhöjt anslag.
Vänsterpartiet begär i motion Jo109 dels 60milj.kr. utöver
regeringens förslag, dels ett engångsanslag på 100milj.kr. för
att naturvårdsverket skall kunna fullfölja sina inköp av
urskogar (yrkandena7 resp.8). Enligt motionerna Jo110 (fp)
yrkande23 och Jo113 (c) yrkande49 bör anslaget höjas med
60milj.kr. för inköp av mark för naturvårdsändamål.
Moderata samlingspartiet anser i motion Jo105 yrkande51 att
avtalen om inköp av urskogar bör bli föremål för omförhandlingar
med den inriktningen att staten i stället för kontanter som
utbyte skall erbjuda säljarna skogsmark som ägs av domänverket.
Utskottets överväganden
Genom naturvårdsverkets avtal med ett antal skogsbolag om
inköp av urskogsområden av högsta skyddsvärde har en god grund
skapats för bibehållande av denna säregna naturtyp. Som anförs i
propositionen bör för kommande budgetår naturvårdsverket i sitt
arbete med att bevara skyddsvärda områden alltjämt prioritera
urskogar. Så till vida delar utskottet regeringens bedömning men
anser mot denna bakgrund regeringens förslag om anslag för
ändamålet otillräckligt. För att naturvårdsverket skall kunna
fullfölja redan ingångna avtal bör anslaget enligt utskottets
mening höjas med 60milj.kr. Härmed tillstyrker utskottet
motionerna Jo109 yrkande7, Jo110 yrkande23 och Jo113
yrkande49.
Det ovan anförda innebär att utskottet avstyrker motionerna
Jo104 yrkande18, Jo105 yrkande 51 delvis och Jo109 yrkande8.
Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att en ansvarsfull
ekonomisk politik alltid kommer att innebära vissa begränsningar
i fråga om de ekonomiska resurser som kan avdelas för att bevara
skyddsvärda naturområden m.m. Även på detta område är det
således viktigt att åstadkomma en lämplig och ändamålsenlig
fördelning av ansvaret mellan samhället och den enskilde.
Ansvaret för att säkerställa den biologiska mångfalden och den
genetiska variationen får enligt utskottets mening inte
begränsas till att bli en fråga om statens ekonomiska resurser
för intrångs- och inlösenersättningar m.m. De förslag som
framlagts i propositionen om biotopskyddet och om ökade
möjligheter att hindra arbetsföretag som skadar naturmiljön är
exempel på hur den enskildes ansvar för det ekologiska systemet
kan utvidgas.
För att kunna gå vidare med dessa frågor anser utskottet i
likhet med regeringen att det krävs ytterligare kunskaper och en
översyn av gällande regelsystem.
Ökade kunskaper om olika arters behov av naturtyper, arealer
och förbindelser (korridorer) mellan sådana naturtyper kräver
att bedömningar av en åtgärd (t.ex. skogsavverkning) måste kunna
göras i ett vidare perspektiv än bara i förhållande till viss
del av en fastighet. I många fall torde en bedömning behöva
göras för ett större sammanhängande område än för en enskild
fastighet. Regeringen bör mot denna bakgrund återkomma till
riksdagen med förslag om hur sådana bedömningar kan påverka
nuvarande regler för intrångsersättning m.m. Utskottet
förutsätter att detta kan ske med utgångspunkt i de
grundläggande principer som låg till grund för riksdagens beslut
år 1987 om plan- och bygglagen och naturresurslagen.
Enligt den s.k. sektorsprincipen skall varje sektor ta sitt
miljö- och naturvårdsansvar inom ramen för sin verksamhet.
Tillvaratagande av naturvårdens och den biologiska mångfaldens
krav förutsätter som utskottet tidigare har framhållit att
markägarna och företagen tar sin del av det ekonomiska ansvaret
för att säkra skyddsvärda områden. Liksom den s.k. PPP-principen
tillämpas i samband med försurningen bör en motsvarande princip
utformas där förvaltande av naturen och den biologiska
mångfalden blir ett normalt inslag i verksamheten och i princip
inte förutsätter statliga bidrag. Regeringen bör därför utreda
närmare hur en sådan princip bör tillämpas med avseende på de
areella näringarna. Regeringen bör vidare utreda vilka kostnader
som kan föranledas av den biologiska mångfaldens krav. Detta kan
för skogsbrukets del ske inom ramen för den skogspolitiska
kommitténs verksamhet. För jordbrukets del bör detta kunna ske i
samband med pågående utvärdering av det livsmedelspolitiska
beslutets effekter för miljön och odlingslandskapet. Vad
utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
Det ovan anförda innebär dock inte att utskottet är berett att
medverka till omförhandlingar av redan ingångna avtal med den
inriktning som anges i motion Jo105 yrkande51 delvis.
Motionsyrkandet avstyrks således.
6. Miljöforskning (B4)
Propositionen
Under detta anslag anvisas medel för miljöforskning. Medlen
disponeras av statens naturvårdsverk. En särskild
forskningsnämnd med företrädare för såväl forskare som avnämare
beslutar om anslagets användning. Vidare finansieras från
anslaget s.k. kollektiv miljöforskning tillsammans med
näringslivet. Naturvårdsverkets forskningsverksamhet inriktas på
att studera spridning och effekter av föroreningar och på att
belysa följderna av andra ingrepp i miljön samt hur olika
styrmedel kan användas för att minska och förebygga
miljöproblem.
Inriktningen av miljöforskningen samt forskningsanslagets
storlek har för treårsperioden 1990/91--1992/93 fastställts i
riksdagens forskningspolitiska beslut (prop. 1989/90:90, JoU17,
rskr. 336). I forskningspropositionen läggs särskild vikt
vid den naturvetenskapliga och den samhällsvetenskapliga
miljöforskningen. Den marina forskningen om storskaliga
processer och miljöeffekter i de öppna havsområdena i Östersjön
och Västerhavet får en fortsatt resursförstärkning. Av andra
särskilt angelägna projektområden som sätts i gång under
perioden kan nämnas klimatförändringar och deras effekter samt
miljövärdering av den moderna biotekniken.
Medel för stöd till kollektiv forskning inom miljöområdet bör
även fortsättningsvis ställas till förfogande från detta anslag.
Verksamheten skall bedrivas i enlighet med ett ettårigt avtal
träffat mellan staten och Föreningen för Industriell
Miljövårdsforskning (FIM). Ansvaret för forskningens
genomförande avses liksom hittills vila på Stiftelsen Institutet
för Vatten- och Luftvårdsforskning (IVL).
Anslaget bör för nästa budgetår föras upp med
133190000kr.
Motionerna
För IVLs verksamhet bör enligt motion Jo113 (c) yrkande34
anslås 5milj.kr. utöver regeringens förslag. I motion Jo791
(m) betonas angelägenheten av ett forsknings- och försöksprojekt
i syfte att återställa döda bottnar i Laholmsbukten,
Skälderviken m.fl. vatten (yrkande1). Kostnaden för ett
sådant projekt bör bestridas ur anslaget för miljövårdsforskning
(yrkande2).
Utskottets överväganden
Med riksdagens forskningspolitiska beslut våren 1990
fastställdes inriktningen av miljöforskningen samt
forskningsanslagets storlek för treårsperioden 1990/91--1992/93
(prop. 1989/90:90, JoU17, rskr. 336). Utskottet tillstyrker
regeringens medelsförslag för nästa budgetår och avstyrker
motion Jo113 yrkande34.
Utskottet har vid flera tillfällen under senare år behandlat
frågan om havsföroreningarna och uttalat sig om vikten av att
kraftfulla åtgärder vidtas för att minska dessa föroreningar. I
propositionen föreslås den marina forskningen få en fortsatt
resursförstärkning i enlighet med de principer som antogs av
riksdagen förra våren (seovan). Utskottet finner emellertid
inte anledning att i detta sammanhang särskilt tillmötesgå
motion Jo791 om medel till ett angivet projekt. Motionen
avstyrks.
7. Forskning för ett avfallssnålt samhälle: Avfallshantering
(B5)
Propositionen
I proposition 1989/90:90 om forskning har cheferna för miljö-
och industridepartementen presenterat ett gemensamt treårigt
program för forskning för ett avfallssnålt samhälle.
Miljödepartementets del behandlar avfallshantering och
industridepartementets del miljöanpassad produktutveckling.
Programmet finansieras under treårsperioden med 37 milj.kr. från
miljödepartementet och 51 milj.kr. från industridepartementet.
För att hantera stödet har en myndighet bildats: programrådet
för forskning för ett avfallssnålt samhälle.
Regeringen konstaterar att det nyinrättade programrådet för
forskning för ett avfallssnålt samhälle har en mycket viktig
uppgift framför sig och har för nästa år beräknat
12360000kr. för avfallshantering och 16 610 000 kr. för
miljöanpassad
produktutveckling.
Motionen
Enligt motion Jo104 (mp) yrkande19 bör anslaget höjas med
15milj.kr. utöver regeringens förslag.
Utskottets överväganden
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om medelsanvisning.
Därmed avstyrker utskottet motion Jo104 yrkande19.
8. Koncessionsnämnden för miljöskydd m.fl. anslag (B6--B7)
Utskottet tillstyrker regeringens förslag under B6--B7
(s.487--488).
9. Visst internationellt miljösamarbete (B8)
Propositionen
Anslaget disponeras för utgifter för Sveriges deltagande i
vissa internationella organisationer och för internationellt
samarbete inom miljöområdet.
Det internationella miljösamarbetet har stor betydelse för att
åstadkomma en förbättrad miljö i vår omvärld och i vårt land.
Det internationella samarbetet bör successivt utvecklas. Detta
gäller bl.a. det bilaterala samarbetet med Öst- och
Centraleuropa. I anslaget ingår en ny post avsedd för bidrag
till ideella miljöorganisationers internationella verksamhet.
Med hänvisning till vad som tidigare (kapitel 5) har anförts
beräknas anslaget till 13,9 milj.kr.
Motionerna
Enligt motionerna Jo104 (mp) yrkandena 20 och21, Jo110 (fp)
yrkande30 och Jo115 (v) yrkande9 bör anslaget höjas med
3milj.kr. I motion Jo113 yrkande12 begär centerpartiet
4milj.kr. till Internationella försurningssekretariatet. I
motionerna 1989/90:Jo820 yrkande 6 och Jo752 yrkande8
(bådamp) framhålls behovet av stöd till Svenska
naturskyddsföreningens internationella verksamhet.
Utskottets överväganden
Utskottet har på annan plats i detta betänkande uttalat sig om
vikten av det internationella miljösamarbetet och om dess
framtida inriktning. Mot denna bakgrund finner utskottet
regeringens förslag om medelstilldelning otillräckligt. Med
anledning av motionerna Jo104 yrkandena 20 och 21, Jo110
yrkande30, Jo113 yrkande12 och Jo115 yrkande9 förordar
utskottet därför att anslaget höjs med 2milj.kr. till
15,9milj.kr. Av dessa medel bör för budgetåret 1991/92
2milj.kr. tillföras det Internationella
försurningssekretariatet.
Något särskilt uttalande med anledning av motionerna
1989/90:Jo820 yrkande6 och Jo752 yrkande8 anser utskottet
inte påkallat. Motionsyrkandena avstyrks.
10. Stockholms internationella miljöinstitut m.fl. anslag
(B9--B10)
Utskottet tillstyrker regeringens förslag under B9--B10
(s.490--491).
11. Kemikalieinspektionen (B11)
Propositionen
Regeringens förslag om verksamhetens inriktning och
prioriterade områden för budgetåren 1991/92--1993/94 innebär
följande:
Kemikalieinspektionens huvuduppgift är att arbeta för att
minska riskerna för skador på människor och miljö av kemiska
ämnen och produkter. Kemikalieinspektionen har en samordnande
och pådrivande roll inom kemikaliekontrollen.
Under treårsperioden bör kemikalieinspektionen införa ett
system för förhandsanmälan av nya kemiska ämnen och bygga ut
produktregistret. Vidare bör ytterligare insatser göras för
att företagen bättre skall uppfylla kraven enligt lagen
(1985:426) om kemiska produkter bl.a. vad gäller tillämpningen
av substitutionsprincipen. För att åstadkomma detta är det bl.a.
angeläget att ge ytterligare stöd till de regionala och lokala
tillsynsorganen. Arbetet med begränsningar av hälso- och
miljöfarliga ämnen skall drivas vidare, bl.a. i internationellt
samarbete, liksom utredningsverksamhet med särskild inriktning
mot effektområdena miljöfarlighet, allergi och cancer.
Kemikalieinspektionens arbete med bekämpningsmedel skall under
treårsperioden inriktas mot omprövning av godkända medel,
godkännande av nya medel samt insatser för att begränsa
användningen av kemiska bekämpningsmedel. Förhandsgranskning av
biologiska bekämpningsmedel föreslås införas från den 1 januari
1992.
För nästa budgetår föreslås ett förslagsanslag på 1000kr.
För införande av ett system för förhandsanmälan av nya kemiska
ämnen och utvecklande av kemikalieinspektionens produktregister
beräknas ökade resurser, dvs. totalt 10 milj.kr. under
treårsperioden, varav 2,5 milj.kr. för budgetåret 1991/92.
Regeringen beräknar ytterligare 500000 kr. per budgetår under
treårsperioden för det internationella arbetet.
För särskilda insatser för arbetet med begränsningar av vissa
kemikalier och särskilda undersökningar har beräknats en
resursökning med 6 milj.kr. under treårsperioden, dvs. med
2milj.kr. per budgetår. Kostnaderna för ADB-investeringar
(exkl. produktregistret) behöver förstärkas för treårsperioden
med totalt 1,8 milj.kr. Regeringen räknar med oförändrade
resurser -- 12 milj.kr. per år -- till kemikalieinspektionen för
arbetet med att minska bekämpningsmedelsanvändningen i
jordbruket.
Motionerna
För tillämpning av substitutionsprincipen bör enligt motion
Jo104 (mp) yrkandena 22 och23 kemikalieinspektionen tillföras
15milj.kr. utöver regeringens förslag. I enlighet med
inspektionens budgetförslag begärs i motion Jo107 (v) yrkande9
en anslagshöjning med 14783000kr. utöver vad regeringen
föreslår.
Utskottets överväganden
Inledningsvis ansluter sig utskottet till regeringens
bedömning av kemikalieinspektionens verksamhet. Utskottet kan
konstatera att myndigheten arbetar målinriktat och konkret och
att dess arbete är av stor betydelse när det gäller att minska
de miljö- och hälsorisker som är förknippade med kemiska ämnen
och produkter. På det internationella området medverkar
kemikalieinspektionen i arbetet för att öka kunskaperna om
kemikalier och för att i bred samverkan med andra länder söka
möjligheter att begränsa användningen av skadliga kemikalier.
Inspektionens arbete med dessa frågor har visat sig
framgångsrikt. Detta arbete är givetvis även i framtiden mycket
betydelsefullt. När det gäller kemikalieinspektionens fortsatta
verksamhet har utskottet ingenting att erinra mot regeringens
förslag om verksamhetens inriktning och prioriterade områden.
Det anförda innebär även att utskottet finner bedömningen av
medelsbehoven väl avvägda och tillstyrker således regeringens
anslagsförslag. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
Jo104 yrkandena22 och 23 och Jo107 yrkande9.
12. Landskapsvårdande åtgärder (B12)
Propositionen
Medlen under anslaget skall användas för att betala ersättning
till lantbrukare för landskapsvårdande insatser. Ersättningen
skall bestämmas i civilrättsliga avtal mellan brukare och
berörda myndigheter.
Anslaget bör föras upp med 200milj.kr. för budgetåret
1991/92 i enlighet med riksdagens beslut våren 1990 (prop.
1989/90:146, JoU25, rskr.327).
Motionerna
Enligt vänsterpartiets motioner Jo75 yrkande3 och Jo273
yrkande2 bör anslaget höjas med 300milj.kr. utöver
regeringens förslag. Medlen bör användas för arealbaserat
inkomststöd -- kombinerat areal- och djurbidrag. Miljöpartiet
begär i motion Jo104 yrkande24 en höjning med 100milj.kr.
Enligt motion Jo802(v) bör den av riksdagen beslutade
ersättningen för landskapsvård förtydligas och utvärderas
(yrkandena 1 resp. 2).
Utskottets överväganden
Inledningsvis kan utskottet konstatera att regeringens förslag
om medelstilldelning under förevarande anslag är helt i enlighet
med riksdagens beslut våren 1990 om livsmedelspolitiken
(prop.1989/90:146, JoU25, rskr.327). I samband med
behandlingen av frågor om landskapsvårdm.m. uttalade utskottet
bl.a. att denna verksamhet till viss del bör betraktas som
försöksverksamhet. Utskottet ansåg sig därför inte i det
sammanhanget ha anledning till annan bedömning än
jordbruksministern när det gäller behovet av medel för
verksamheten. Storleken på bidrag för kommande år ansåg
utskottet böra bedömas när närmare erfarenheter vunnits. Någon
anledning till ändrat ställningstagande i frågan föreligger inte
enligt utskottets mening. Utskottet tillstyrker således
regeringens förslag och avstyrker motionerna Jo75 yrkande3 och
Jo104 yrkande24.
Utskottet finner inte anledning att tillmötesgå motion Jo273
yrkande2 om medel till arealbaserat inkomststöd.
Motionsyrkandet avstyrks.
Med anledning av vad utskottet anfört ovan om ersättningens
karaktär av försöksverksamhet finner utskottet frågan i motion
Jo802 yrkande2 om en utvärdering av ersättningen alltför
tidigt väckt. Utskottet delar inte heller de farhågor vad gäller
bristen på långsiktighet som uttrycks i motionens yrkande1.
Motionen avstyrks.
13. Sanering och återställning av miljöskadade områden (B13)
Propositionen
Regeringen har tidigare i kapitel10 behandlat behovet av
åtgärder i syfte att sanera och återställa miljöskadade områden.
Med hänvisning till vad där anförs anser regeringen att
naturvårdsverket för de närmaste fem åren bör anvisas
25milj.kr. för ändamålet. För budgetåret 1991/92 föreslår
regeringen att 25milj.kr. anvisas för sanering och
återställning av miljöskadade områden.
Anslaget Åtgärder mot miljöskador bör nu få benämningen
Sanering och återställning av miljöskadade områden.
Motionerna
Anslaget bör enligt motion Jo97 (v) yrkande3 höjas med
25milj.kr. Miljöpartiet begär i motion Jo104 yrkande25 en
höjning med 75milj.kr.
De medel som i dag används inom det s.k. Dalälvsprojektet bör
enligt motion 1989/90:Jo883 (m) yrkande8 överföras till
anslaget Åtgärder mot miljöskador och enligt motionens
yrkande9 bör prioriteringar sedan göras inom anslaget.
Utskottets överväganden
Utskottet har tidigare i detta betänkande tagit ställning till
det av regeringen föreslagna femåriga programmet för sanering
och återställning av miljöskadade områden. I enlighet härmed
tillstyrker utskottet regeringens förslag om medelstilldelning
för det kommande budgetåret. Först när den av regeringen
föreslagna utvärderingen av programmet föreligger bör riksdagen
på grundval av gjorda erfarenheter ta ställning till en
förändring av medelstilldelningen. Utskottet tillstyrker således
regeringens förslag och avstyrker motionerna Jo97 yrkande3 och
Jo104 yrkande25.
Utskottet finner inte anledning att avvika från den
disposition av anslaget som förordats av regeringen och
avstyrker således motion 1989/90:Jo883 yrkande 8.
Med det anförda avstyrks även motion 1989/90:Jo883 yrkande9.
14. Övriga anslag
Motionerna
För anläggande av våtmarker föreslår vänsterpartiet i motion
Jo109 yrkande6 att 20milj.kr. anvisas på nytt anslag.
Centerpartiet begär i motion Jo113 40milj.kr. till
skyddskalkning och vitaliseringsgödsling och 50milj.kr. till
utveckling av lokala avloppssystem, samtliga medel på nya anslag
(yrkandena 9 resp.35). Även enligt motion Jo72 (c) yrkande2
bör till kommunala pilotprojekt för lokala VA-lösningar på
särskilt anslag anvisas 50milj.kr. Till de miljöövervakande
myndigheterna bör enligt motion Jo816 (mp) yrkande8 anvisas
ett reservationsanslag på 6milj.kr. för personalförstärkning
och utbildningsinsatser för att bredda och höja kompetensen hos
dem som handlägger miljöskyddsmål.
Utskottets överväganden
Utskottet har tidigare i detta betänkande framhållit
våtmarkernas betydelse som kvävefällor och som biotop och
tillstyrkt regeringens förslag om åtgärder och medelstilldelning
för återskapande av sådana områden. Utskottet finner inte
anledning att härutöver tillmötesgå förslaget i motion Jo109
yrkande6 om inrättande av ett särskilt anslag för ändamålet.
Motionsyrkandet avstyrks.
Utskottet har ovan under punkt B2. Bidrag till miljöarbete
tillstyrkt regeringens anslagsförslag till bl.a. olika åtgärder
för att motverka försurningen. I enlighet härmed avstyrker
utskottet motion Jo113 yrkande9.
Utskottet finner inte anledning att tillmötesgå motionerna
Jo72 yrkande2 och Jo113 yrkande35 om medel för utveckling av
lokala avloppssystem och avstyrker motionsyrkandena.
Utskottet avstyrker även motion Jo816 yrkande8 om ett
särskilt anslag till utbildning m.m. för handläggare av
miljöskyddsmål.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande inriktningen av miljöpolitiken
att riksdagen lämnar utan vidare åtgärd motionerna
1990/91:Jo105 yrkandena 1--3, 1990/91:Jo110 yrkande 1,
1990/91:Jo113 yrkande 1, 1990/91:Jo115 yrkande 1,
1990/91:Jo116 yrkandena 1--3 och 5--7, 1990/91:Jo739 yrkande
1, 1990/91:Jo749 yrkande 1 och 1990/91:Jo801 yrkande 1,
att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer som angetts i
propositionen i avsnittet Atmosfären och klimatet samt avslår
motionerna 1990/91:Jo105 yrkandena 4--6, 1990/91:Jo112 yrkandena
1--4, 1990/91:Jo113 yrkandena 2 och 4, 1990/91:Jo123 yrkande 2,
1990/91:Jo722 yrkandena 1 och 2, 1990/91:Jo733 yrkande 1 och
1990/91:Jo737 yrkandena 1, 2 och 4,
att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer som angetts i
propositionen i avsnittet Gränsöverskridande luftföroreningar
samt avslår motionerna 1990/91:Jo110 yrkande 2, 1990/91:Jo113
yrkandena 5--7 och 1990/91:Jo116 yrkande 8,
res. 10 (fp)
res. 11 (c)
res. 12 (mp)
4. beträffande myndigheternas ansvar för att begränsa
luftföroreningar
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo818 yrkande 7,
5. beträffande regeringens förslag till riktlinjer i
övrigt
att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer som angetts i
propositionen i avsnitten Miljön i tätorterna, Naturresurser och
naturvård samt Vatten och hav,
6. beträffande fortsatt användning av ekonomiska styrmedel
m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkandena 16 och
17, 1990/91:Jo110 yrkande 3, 1990/91:Jo112 yrkande 5,
1990/91:Jo113 yrkande 23 i denna del, 1990/91:Jo116
yrkandena 11 och 12, 1990/91:Jo728 yrkandena 1 och 4,
1990/91:Jo733 yrkande 6 och 1990/91:Jo739 yrkande 6,
res. 13 (m)
res. 14 (fp)
res. 15 (c)
res. 16 (mp)
7. beträffande svavelskatten
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo67 och 1990/91:Jo105
yrkande 26,
res. 17 (m)
8. beträffande koldioxidskatten
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo97 yrkande 2,
1990/91:Jo105 yrkande 25, 1990/91:Jo112 yrkande 6 och
1990/91:Jo113 yrkande 3,
res. 18 (m)
res. 19 (c)
res. 20 (v)
res. 21 (mp)
9. beträffande kväveavgiften
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo105 yrkande 27,
res. 22 (m)
10. beträffande vissa miljöskatter m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo117 yrkande 9,
1990/91:Jo118 yrkandena 2--5 och 1990/91:Jo120 yrkande 23,
res. 23 (mp)
11. beträffande beskattning av fri parkeringsplats
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo117 yrkande 8,
12. beträffande information och kampanjer som styrmedel
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo110 yrkande 14,
res. 24 (fp)
13. beträffande miljöinsatser i barnomsorgen
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo110 yrkande 13,
res. 25 (fp)
14. beträffande vissa utbildningsinsatser
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo816 yrkande 2 och
1990/91:K17 yrkande 2,
res. 26 (mp)
15. beträffande miljö och ekonomisk utveckling
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo93 och 1990/91:Jo113
yrkande 23 i återstående del,
res. 27 (c)
res. 28 (mp)
16. beträffande trafikens miljöeffekter
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkandena 20 och
22--24 samt 1990/91:Jo737 yrkande 3,
res. 29 (m, fp)
res. 30 (v)
17. beträffande ozonnedbrytande ämnen m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkande 7 och
1989/90:Jo883 yrkande 1,
18. beträffande gemensamt ansvar för den globala miljön,
m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo116 yrkandena 9 och
10, 1990/91:Jo752 yrkande 1 och 1989/90:U617,
res. 31 (mp)
19. beträffande en fristående expertgrupp
att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo773 yrkande 12,
20. beträffande bindande konventioner om globala miljöfrågor
m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo739 yrkande 10 och
1989/90:Jo820 yrkande 2,
res. 32 (fp)
res. 33 (mp)
21. beträffande återbeskogning av tredje världen
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo722 yrkande 5 och
1990/91:Jo737 yrkande 5,
res. 34 (m)
res. 35 (v)
22. beträffande västeuropeisk miljöpolitik
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo722 yrkande 4 och
1990/91:Jo733 yrkandena 9 och 10,
23. beträffande ekonomiska styrmedel i Europa
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo739 yrkande 9 och
1990/91:Jo752 yrkande 13,
res. 36 (m, fp)
24. beträffande en överstatlig europeisk miljöpolitik
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo752 yrkande 3,
25. beträffande målet för samarbetet med östeuropeiska
länder
att riksdagen lämnar motion 1989/90:Jo879 yrkande 27 utan
vidare åtgärd,
res. 37 (v)
26. beträffande insatser på miljöområdet i Baltikum och
Polen m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo720 yrkande 2,
1990/91:Jo731 yrkande 20 och 1989/90:Jo883 yrkande 12,
res. 38 (fp)
27. beträffande miljöfond m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo752 yrkande 10 och
1989/90:Jo749 yrkande 9,
res. 39 (c, mp)
28. beträffande miljökraven i Norden
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo752 yrkande 12 och
1989/90:Jo820 yrkande 8,
res. 40 (mp)
29. beträffande konventionsarbetet på luftvårdsområdet
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo739 yrkande 8,
1990/91:Jo752 yrkande 5 och 1989/90:Jo820 yrkande 3,
res. 41 (mp)
30. beträffande dagens hot mot våra hav m.m.
att riksdagen lämnar motion 1990/91:Jo108 yrkandena 1 och 2
utan vidare åtgärd,
res. 42 (v, mp)
31. beträffande det multilaterala samarbetet i
Östersjöområdet
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo752 yrkandena 6 och
11, 1989/90:Jo769 yrkandena 1--10 och 1989/90:Jo820 yrkande 4,
res. 43 (v, mp)
32. beträffande Nordsjökommission
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo721 yrkande 1,
1990/91:Jo762 yrkande 3, 1989/90:Jo746 yrkande 3 och
1989/90:Jo818 yrkande 3,
33. beträffande reduktionsmålet m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo752 yrkande 7 och
1989/90:Jo820 yrkande 5,
34. beträffande oljeutvinning i Skagerrak m.m.
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo721 yrkandena 2 och 3,
35. beträffande föroreningar av gränsvattnen
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo66,
res. 44 (m, fp, c, mp)
36. beträffande åtgärder mot oljeutsläpp
att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo749 yrkande 7,
res. 45 (c)
37. beträffande miljö och folkrätt
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo752 yrkande 2 och
1989/90:Jo769 yrkande 11,
res. 46 (mp)
38. beträffande miljö och handel
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo115 yrkande 11 och
1990/91:Jo801 yrkandena 2 och 3,
res. 47 (v)
39. beträffande miljötraktat
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo749 yrkande 2,
res. 48 (c)
40. beträffande strålskyddslagen m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo110
yrkande 4, 1990/91:Jo113 yrkande 26 och 1990/91:Jo115 yrkande 7
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
41. beträffande naturresurslagens plats i en miljöbalk
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo751 yrkande 8 och
1990/91:Jo792 yrkande 2,
res. 49 (mp)
42. beträffande sambandet mellan yttre och inre miljö
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo76 och 1990/91:Jo115
yrkande 2,
res. 50 (v)
43. beträffande kulturminneslagen
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo82,
res. 51 (mp)
44. beträffande vattenlagen
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo111 yrkandena 10 och 11,
46. beträffande principer för miljölagstiftningen
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:733 yrkande 2,
1990/91:Jo739 yrkande 3 och 1990/91:Jo792 yrkande 1,
res. 53 (m, fp)
47. beträffande skogspolitiska frågor, m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo117 yrkande 7,
1990/91:Jo311 yrkande 6 samt 1990/91:Jo710 yrkandena 5 och 7,
res. 54 (mp)
48. beträffande miljöprövning av radikala fiskemetoder
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo425 yrkande 10
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
49. beträffande kriterier för koncession
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo770,
51. beträffande "ren produktion"
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo113 yrkande 30,
1990/91:Jo749 yrkande 3 och 1990/91:Jo792 yrkandena 4 och 5,
res. 58 (c)
52. beträffande praktisk prövning av kvalitetsnormer i
Laholmsbukten m.m.
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo779 och 1990/91:Jo804,
53. beträffande dioxin
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo86,
res. 59 (m)
54. beträffande utsläppstak inom geografiskt bestämda
områden
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkande 18,
1990/91:Jo110 yrkande 9, 1990/91:Jo733 yrkande 8 och
1990/91:Jo778,
res. 60 (m, fp)
55. beträffande avfallsfrågornas beaktande vid
tillståndsgivningen
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo113 yrkande 41,
res. 61 (c)
56. beträffande tilläggsdirektiv m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo111 yrkandena 1--4
och 1990/91:Jo120 yrkande 1,
res. 62 (mp)
57. beträffande omprövning
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo54 yrkande 19,
1990/91:Jo118 yrkandena 20 och 24 samt 1990/91:Jo792 yrkande 3,
res. 63 (mp)
58. beträffande miljörevisorer
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo97 yrkande 1,
1990/91:Jo110 yrkande 7 i denna del, 1990/91:Jo113 yrkandena 28
och 32, 1990/91:Jo735 yrkandena 1 och 2, 1990/91:Jo739 yrkande
14 samt 1990/91:Jo792 yrkande 9,
61. beträffande den lokala tillsynsorganisationen
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo710 yrkande 8 och
1990/91:Jo787,
res. 70 (mp)
62. beträffande kommunala miljö- och hälsoskyddsnämnder
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkande 14,
1990/91:Jo110 yrkande 7 i denna del, 1990/91:Jo111 yrkande 5,
1990/91:Jo113 yrkande 31 och 1990/91:Jo115 yrkande 8,
res. 71 (fp)
res. 72 (v, mp)
63. beträffande kommunernas kompetens
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo117 yrkande 3 och
1990/91:Jo775 yrkande 3,
res. 73 (mp)
64. beträffande de aktörsbaserade miljövårdsorganen m.m.
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo105 yrkandena 11, 12 och
15,
res. 74 (m)
65. beträffande miljöskyddsavgiften
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo105 yrkande 9
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
samt avslår motionerna 1990/91:Jo792 yrkande 7 och 1990/91:Jo816
yrkandena 1 och 3,
66. beträffande en särskild statsåklagare i miljömål
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo113 yrkande 27,
res. 75 (c)
67. beträffande miljöbalkens straffrättsliga regler m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo816 yrkandena 6 och
7 samt 1990/91:K17 yrkande 1,
res. 76 (mp)
68. beträffande inlemmande av konventioner i svensk rätt
m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo110 yrkande 6,
1990/91:Jo729, 1990/91:Jo792 yrkande 8 och 1990/91:Jo819 yrkande
1,
res. 77 (c)
69. beträffande vägbygge över Foteviken
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo122,
70. beträffande internationellt kontrollsystem
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo812,
71. beträffande utsläpp av kväve och tungmetaller
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo113 yrkande 13,
res. 78 (c)
72. beträffande genomförandeplaner m.m.
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo118 yrkandena 6 och 22,
res. 79 (mp)
73. beträffande åtgärdsprogram för havsmiljön m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo721 yrkande 4 och
1990/91:Jo781,
74. beträffande svenskt-danskt organ
att riksdagen avslår motion 1989/90:U232 yrkande 3,
75. beträffande dumpade fartyg och vapen
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo707 och
1990/91:Jo785,
76. beträffande strandstädning
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo708, 1990/91:Jo762
yrkande 4, 1990/91:Jo777 och 1990/91:Jo786,
77. beträffande Vättern
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo73, 1990/91:Jo794
och 1990/91:Jo798,
78. beträffande Vänern m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo101 yrkande 1,
1990/91:Jo124, 1990/91:Jo762 yrkandena 1, 2 och 5--8,
79. beträffande Mälaren m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo714, 1990/91:Jo805
och 1990/91:Jo818 yrkande 3,
80. beträffande forskningsmedel
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo101 yrkande 2,
81. beträffande saltvatteninträngning i grundvatten
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo105 yrkande 47,
82. beträffande en samlad aktionsplan mot buller
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo83,
1990/91:Jo94, 1990/91:Jo106 yrkandena 1 och 3--6,
1990/91:Jo110 yrkandena 11 och 12, 1990/91:Jo113 yrkande 22
och 1990/91:Jo797 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
84. beträffande huvudansvaret för föreskrifter om buller
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo797 yrkande 2,
85. beträffande vissa regionala miljöfrågor
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo84 yrkandena 1--9,
1990/91:Jo100, 1990/91:Jo117 yrkande 2, 1990/91:Jo741,
1990/91:Jo742, 1990/91:Jo767, 1990/91:Jo769, 1990/91:Jo775
yrkande 1, 1990/91:Jo793 yrkande 1, 1990/91:Jo795 yrkandena 4
och 5, 1990/91:Jo808, 1990/91:Jo811, 1990/91:Jo817 yrkandena 1
och 2 samt 1990/91:Jo818 yrkandena 8 och 9,
res. 81 (c)
86. beträffande miljökonsekvensbeskrivningar m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo111 yrkande 8,
1990/91:Jo705 yrkande 10, 1990/91:Jo733 yrkande 3, 1990/91:Jo792
yrkande 6 och 1990/91:Jo818 yrkande 1,
res. 82 (m)
res. 83 (mp)
87. beträffande bearbetning av miljödata
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo105 yrkande 10,
res. 84 (m)
88. beträffande befintliga resurser för miljöövervakning
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo71,
89. beträffande utökad kustvattenkontroll i Öresund
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo717,
90. beträffande kalkning av sjöar och vattendrag
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo62, 1990/91:Jo753,
1990/91:Jo771 och 1990/91:Jo795 yrkande 3,
91. beträffande kalkning av skogsmark
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo75 yrkande
2, 1990/91:Jo88 yrkande 3, 1990/91:Jo306 yrkande 8 och
1990/91:Jo732 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
92. beträffande finansieringen av skogsmarkskalkningen
m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo88 yrkandena 4, 5
och 6 samt 1990/91:Jo113 yrkande 8,
res. 85 (m)
res. 86 (c)
93. beträffande vissa förutsättningar för fiskevård m.m.
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo445,
94. beträffande luftföroreningarnas effekt på kulturminnen
m.m.
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo113 yrkande 11,
res. 87 (c)
95. beträffande viss ersättning till rennäringen
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo732 yrkande 4,
96. beträffande metalläckage från gruvavfall
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo107 yrkande 18,
res. 88 (v)
97. beträffande översyn av industrins utsläppsvillkor m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo117 yrkande 10,
1990/91:Jo118 yrkandena 1 och 15, 1990/91:Jo749 yrkande 4 och
1990/91:Jo776,
res. 89 (mp)
98. beträffande utvidgad tillståndsprövning
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo61 och 1990/91:Jo89,
99. beträffande ändring i miljöskyddsförordningen
(1989:364)
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo755,
100. beträffande omhändertagande av industrins processvatten
m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo118 yrkande 14 och
1990/91:Jo764,
101. beträffande miljöskyddslagen
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i
miljöskyddslagen (1969:387),
102. beträffande stabila organiska ämnen
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo110 yrkande 8,
1990/91:Jo113 yrkande 19, 1990/91:Jo118 yrkandena 17, 18 och 19
samt 1990/91:Jo813 yrkande 2,
res. 90 (fp)
res. 91 (c)
res. 92 (v)
res. 93 (mp)
103. beträffande miljöavgift på skogsindustrins utsläpp
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo107 yrkande 28 och
1990/91:Jo113 yrkande 20,
res. 94 (c)
res. 95 (v)
104. beträffande ekonomiska stimulanser för att minska
utsläppen
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo105 yrkande 32,
res. 96 (m)
105. beträffande kvicksilverfri teknik inom
kloralkaliindustrin
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo107 yrkande 11 och
1990/91:Jo118 yrkande 16,
res. 97 (v)
res. 98 (mp)
106. beträffande kväveutsläpp från kommunala reningsverk
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo70, 1990/91:Jo105
yrkande 28, 1990/91:Jo110 yrkande 10, 1990/91:Jo813 yrkande 1
och 1990/91:Jo817 yrkande 3,
res. 99 (m, fp)
107. beträffande krav på ytterligare kvävereduktion m.m.
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo118 yrkandena 10, 11, 12
och 13,
res. 100 (mp)
108. beträffande dagvattnets sammansättning m.m.
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo64 yrkande 4,
109. beträffande inriktningen av kemikaliehanteringen
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo107 yrkandena 1 och
6 samt 1990/91:Jo113 yrkande 18,
res. 101 (c)
res. 102 (v)
110. beträffande klassificering av miljöfarlighet m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo107 yrkande 4,
1990/91:Jo115 yrkande 5 och 1990/91:Jo710 yrkande 6,
res. 103 (mp)
111. beträffande substitutionsprincipen
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo105
yrkande 30, 1990/91:Jo107 yrkande 7, 1990/91:Jo710 yrkande 9 och
1990/91:Jo810 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om substitutionsprincipen,
112. beträffande principen om den omvända bevisbördan
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo107 yrkande 5 och
1990/91:Jo710 yrkande 3,
res. 104 (mp)
113. beträffande begränsningsuppdraget
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo119 yrkandena 29--31,
res. 105 (mp)
114. beträffande uppföljning av kemikalieavveckling
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo105 yrkande 31,
115. beträffande internationellt samarbete vid
kemikalieavveckling m.m.
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo119 yrkandena 23 och 24,
res. 106 (mp)
116. beträffande förstärkt kemikaliekontroll
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo107 yrkandena 2 och
3, 1990/91:Jo710 yrkande 2 samt 1990/91:Jo739 yrkande 12,
res. 107 (mp)
117. beträffande sekretessen för produktregistret
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo710 yrkande 12,
118. beträffande utvidgat bemyndigande för
kemikalieinspektionen och naturvårdsverket m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo119 yrkande 25,
1990/91:Jo710 yrkandena 10 och 11 samt 1990/91:L735 yrkande 4,
119. beträffande vissa lagändringar med anknytning till
kemikaliekontrollen
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo710 yrkandena 1, 4 och
14,
120. beträffande redovisning av vissa produkter m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo710 yrkande 13 samt
1990/91:Jo810 yrkandena 1 och 3,
res. 108 (mp)
121. beträffande transport av farligt gods
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo117 yrkandena 4--6,
122. beträffande förhandsgranskning av biologiska
bekämpningsmedel
att riksdagen antar förslaget till lag om förhandsgranskning
av biologiska bekämpningsmedel,
123. beträffande ändring av lagen om kemiska produkter
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen
(1985:426) om kemiska produkter,
124. beträffande kvicksilver m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo87, 1990/91:Jo107
yrkandena 12--14, 1990/91:Jo709, 1990/91:Jo719, 1990/91:Jo728
yrkande 10 och 1990/91:Jo782,
res. 109 (m)
125. beträffande amalgam m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo64 yrkandena 1--3
och 5, 1990/91:Jo92, 1990/91:Jo119 yrkande 37 samt
1990/91:Jo713,
res. 110 (c)
res. 111 (mp)
126. beträffande blyhagel
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo702,
127. beträffande kadmium m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo107 yrkandena
15--17, 1990/91:Jo119 yrkande 32--36 och 1990/91:Jo728 yrkande
6,
128. beträffande arsenik och krom
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo107 yrkandena 19 och
20, 1990/91:Jo110 yrkande 15 samt 1990/91:Jo119 yrkande 21,
res. 112 (mp)
129. beträffande klorerade organiska lösningsmedel
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo107 yrkandena 21 och
22, 1990/91:Jo110 yrkandena 16 och 17, 1990/91:Jo119 yrkandena
26--28 samt 1990/91:Sk625 yrkande 19,
130. beträffande plastadditiv m.fl. ämnen
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo98 yrkande 3,
1990/91:Jo107 yrkande 23 och 1990/91:Jo119 yrkande 38,
131. beträffande nonylfenoletoxylater
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkande 37,
1990/91:Jo107 yrkande 25 och 1990/91:Jo110 yrkande 18,
132. beträffande PCB
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo113 yrkande 21 och
1990/91:Jo118 yrkande 21,
res. 113 (mp)
133. beträffande vissa skadliga organiska ämnen i övrigt
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo107 yrkandena 24, 26 och
27,
134. beträffande CFC
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo74 yrkandena 2 och
3, 1990/91:Jo105 yrkande 36, 1990/91:Jo115 yrkande 3 samt
1990/91:Jo119 yrkandena 15, 17 och 18,
res. 114 (mp)
135. beträffande haloner
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo74 yrkande 4,
136. beträffande HCFC
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo74 yrkande 5 och
1990/91:Jo119 yrkande 16,
137. beträffande ozonnedbrytande lösningsmedel
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo74 yrkande 6 samt
1990/91:Jo119 yrkandena 19 och 20,
138. beträffande avfallsreducering m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkandena 39 och
41, 1990/91:Jo113 yrkande 40 samt 1990/91:Jo119 yrkandena 1--4
och 9,
res. 115 (m)
res. 116 (c)
res. 117 (mp)
139. beträffande lag om avfall och återvinning m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo103 och
1990/91:Jo110 yrkande 19,
res. 118 (fp)
res. 119 (mp)
140. beträffande avfallsforskning m.m.
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo105 yrkande 38 och 42,
res. 120 (m, c)
141. beträffande ändring i renhållningslagen
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i
renhållningslagen (1979:596),
142. beträffande ekonomiska styrmedel inom avfallsområdet
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo99, 1990/91:Jo113
yrkandena 24 och 25, 1990/91:Jo119 yrkande 8, 1990/91:Jo739
yrkande 11 samt 1990/91:Sk625 yrkandena 20 och 21,
res. 121 (fp)
res. 122 (c)
res. 123 (v)
143. beträffande bildäck
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo715, 1990/91:Jo726,
1990/91:Jo728 yrkande 7 och 1990/91:Jo814 yrkande 3,
res. 124 (fp)
res. 125 (v)
res. 126 (mp)
144. beträffande batterier
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkande 35 och
1990/91:Jo733 yrkande 7,
res. 127 (m)
145. beträffande katalysatorer och smörjoljor
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo728 yrkandena 8 och 9,
res. 128 (mp)
146. beträffande återvinning av papper
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo711,
147. beträffande miljöfarligt avfall m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkandena 40 och
43--46 samt 1990/91:Jo744 yrkande 1,
res. 129 (m)
148. beträffande avfallsfond
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo728 yrkande 5,
149. beträffande förpackningar
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo119 yrkande 10,
1990/91:Jo514 yrkande 3, 1990/91:Jo772, 1990/91:Jo799,
1990/91:Jo809 och 1990/91:Jo810 yrkande 4,
res. 130 (v)
res. 131 (mp)
150. beträffande PVC-plast
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo119 yrkande 14,
1990/91:Jo443 och 1990/91:Jo703,
151. beträffande miljömärkning m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkande 34,
1990/91:Jo107 yrkande 8, 1990/91:Jo113 yrkande 33,
1990/91:Jo119 yrkandena 7 och 13, 1990/91:Jo744 yrkande 2
samt 1990/91:Jo765,
res. 132 (m)
res. 133 (v)
res. 134 (mp)
152. beträffande materialbalanser
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo119 yrkandena 5 och
6 samt 1990/91:Jo739 yrkande 13,
res. 135 (fp)
res. 136 (mp)
153. beträffande Montrealprotokollet
att riksdagen godkänner tilläggen till Montrealprotokollet om
ämnen som bryter ned ozonskiktet samt avslår motionerna
1989/90:Jo820 yrkande 1, 1990/91:Jo74 yrkande 1, 1990/91:Jo737
yrkande 6 och 1990/91:Jo752 yrkande 4,
res. 137 (mp)
154. beträffande Baselkonventionen
att riksdagen godkänner Baselkonventionen om kontroll av
gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av
farligt avfall samt avslår motionerna 1990/91:Jo113 yrkande 42
och 1990/91:Jo752 yrkande 9,
res. 138 (c)
155. beträffande fortsatt giltighet av 13 § lagen (1985:426)
om kemiska produkter
att riksdagen med ändring av riksdagens beslut den 4 maj 1990
(1989/90:JoU16 mom. 90, rskr. 241) såvitt avser upphävande av 13
§ lagen (1985:426) om kemiska produkter och
ikraftträdandebestämmelsen i motsvarande del beslutar att 13 §
skall fortsätta att gälla,
156. beträffande ett miljöanpassat transportsystem
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo114 yrkandena 1 och
2, 1990/91:Jo722 yrkande 3 samt 1990/91:Jo730 yrkande 1,
res. 139 (m, fp)
res. 140 (v, mp)
157. beträffande flygtrafiken
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo120 yrkande 24,
158. beträffande sjöfartens luftföroreningar
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo750, 1990/91:Jo120
yrkandena 16--19 och 1990/91:Jo734 yrkande 1,
res. 141 (v)
res. 142 (mp)
159. beträffande sjöfartens miljöeffekter i övrigt
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo98 yrkandena 1, 2
och 4--7, 1990/91:Jo120 yrkandena 20--22 samt 1990/91:Jo818
yrkandena 4 och 5,
res. 143 (fp)
res. 144 (v)
res. 145 (mp)
160. beträffande olje- och kemikaliespill
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo118 yrkande 23,
161. beträffande märkning av olja
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo734 yrkande 2,
162. beträffande farleder i svenskt vatten
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo818 yrkande 6,
res. 146 (fp)
163. beträffande miljöklasser för nya bilar m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo120 yrkande 15 och
1990/91:Jo121 yrkande 2,
res. 147 (m)
res. 148 (mp)
164. beträffande värdering av bilförmån
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkande 19 och
1990/91:Jo113 yrkande 37,
res. 149 (m, fp)
res. 150 (c)
165. beträffande bidrag till etanoldrivna bussar
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo121 yrkande 5,
166. beträffande fordonskrav
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkande 21,
1990/91:Jo120 yrkandena 7--9 och 14, 1990/91:Jo121 yrkande
4, 1990/91:Jo730 yrkandena 2, 6, 7 och 9, 1990/91:Jo814
yrkande 1 samt 1990/91:Jo818 yrkande 2,
res. 151 (m)
res. 152 (fp)
res. 153 (v, mp)
167. beträffande gränsvärde för utsläpp av koldioxid
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo121 yrkande 3,
168. beträffande avgasreningsutrustning
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo760 och
1990/91:Jo774,
res. 154 (c)
169. beträffande bilskrotningspremier
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo69,
1990/91:Jo110 yrkande 20, 1990/91:Jo113 yrkande 39,
1990/91:Jo120 yrkandena 5 och 6, 1990/91:Jo121 yrkande 1,
1990/91:Jo706, 1990/91:Jo725, 1990/91:Jo730 yrkande 3,
1990/91:Jo814 yrkande 2, 1990/91:Sk59 yrkandena 13--15 samt
1990/91:T253 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om bilskrotningspremier,
197. beträffande miljökonsekvensbeskrivningar i
naturvårdslagen, m.m.
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo731 yrkandena 1 och 2,
198. beträffande skogsutredningen
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo88 yrkande 2,
res. 181 (m, fp)
199. beträffande ny översyn av naturvårdslagen
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo109 yrkande 1,
res. 182 (fp, v, mp)
200. beträffande ersättningsprinciperna
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo751 yrkande 7,
res. 183 (fp, v, mp)
201. beträffande kulturpräglade delar av naturmiljön
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo63 yrkande 2,
1990/91:Jo77 yrkande 1 och 1990/91:Jo756 i denna del,
res. 184 (v)
202. beträffande samordning av medelstilldelningen
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo63 yrkande 1,
1990/91:Jo77 yrkande 2, 1990/91:Jo105 yrkande 52 och
1990/91:Jo756 i denna del,
res. 185 (v)
203. beträffande lag om art- och biotopskydd
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo102,
res. 186 (mp)
204. beträffande medelsanvisningen m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkandena 49 och
50 samt 1990/91:Jo731 yrkande 3,
res. 187 (m)
205. beträffande skyddet av skogliga biotoper, m.m.
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo109 yrkandena 2 och 3,
res. 188 (v, mp)
206. beträffande fridlysning
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo68 och 1990/91:Jo105
yrkande 53,
res. 189 (m)
207. beträffande lövgrodan
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo743,
208. beträffande täktverksamhet
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo712,
210. beträffande miljöskyddslagens kravregler för
markavvattning
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo111 yrkande 9,
211. beträffande skyddsdikning m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo705 yrkande 13,
1990/91:Jo731 yrkande 13 och 1990/91:Jo748,
res. 192 (m, fp)
212. beträffande skogsvårdslagen
att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429) samt avslår
motion 1990/91:Jo90,
213. beträffande rennäringslagen
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo81 yrkande 1 och
1990/91:Jo731 yrkande 19,
214. beträffande konsekvensanalys vid inskränkning av
renskötselrätten
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo85,
215. beträffande strandskydd
att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822) såvitt avser
16§ och 16a§ samt avslår motionerna 1990/91:Jo718 och
1990/91:Jo780,
res. 193 (m)
216. beträffande Löderups strandbad
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo757,
217. beträffande slitaget av fjällhedarna
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo81 yrkande 2,
218. beträffande motortrafik i fjällen och vattenområdena
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo109 yrkande 16,
1990/91:Jo732 yrkande 7, 1990/91:Jo751 yrkandena 9--11 och
1990/91:Jo773,
res. 194 (v, mp)
219. beträffande klibbalen
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo311 yrkande 7,
220. beträffande lagförslagen om naturvården i övrigt
att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen
till
1. lag om ändring i vattenlagen (1983:291),
2. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822) i den del
förslaget inte omfattas av utskottets hemställan ovan under
mom.215,
3. lag om ändring i terrängkörningslagen (1975:1313),
4. lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av
jordbruksmark,
5. lag om ändring i ädellövskogslagen (1984:119) och
6. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
221. beträffande miljömål för de areella näringarnam.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo79 och 1990/91:Jo819
yrkande4,
res. 195 (c)
222. beträffande sektorsansvaret för de skogliga frågorna
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo88 yrkande1,
res. 196 (m)
223. beträffande skydd av fjällnära skogarm.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo109 yrkande 14,
224. beträffande förbud mot kvävegödsling och kemiska
bekämpningsmedel i skogsbruketm.m.
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo72 yrkande1,
231. beträffande jordbrukets miljöpåverkanm.m.
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo88 yrkandena7 och9,
res. 204 (m)
232. beträffande ändring i 4§ lagen (1979:425) om skötsel
av jordbruksmark
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo109 yrkande4,
res. 205 (v)
233. beträffande återskapande av våtmarker
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo113 yrkande14 och
1990/91:Jo118 yrkande8,
res. 206 (c)
res. 207 (mp)
234. beträffande miljökrav på biobränsleproduktion
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo226 yrkande10,
res. 208 (mp)
235. beträffande insatser för bevarande av det öppna
kulturlandskapet
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo280 yrkande2,
res. 209 (mp)
236. beträffande ängs- och hagmarkerna i Östergötlands län
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo78,
237. beträffande kostnadseffektiv kvävereduktion
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo110 yrkande21,
res. 210 (fp, v, mp)
238. beträffande bidrag för gödselvårdsanläggningarm.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo201 yrkande1 och
1990/91:Jo208,
239. beträffande lagringskapacitet för stallgödselm.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo113 yrkande45 och
1990/91:Jo226 yrkande6,
res. 211 (c)
240. beträffande minskad användning av handelsgödselkväve
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo226 yrkandena4, 5
och7 och 1990/91:Jo728 yrkande11,
res. 212 (mp)
241. beträffande avgift på gödselmedel
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen
(1984:409) om avgift på gödselmedel,
242. beträffande bekämpnings- och gödslingsfria zoner
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo75 yrkande8 och
1990/91:Jo119 yrkande22,
res. 213 (mp)
243. beträffande anpassning till EGs regelsystem
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo88 yrkande8,
res. 214 (m)
244. beträffande miljöavgifter på vissa bekämpningsmedel
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo105 yrkande29,
res. 215 (m)
245. beträffande minskad användning av kemiska
bekämpningsmedelm.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo226 yrkande9 och
1990/91:Jo710 yrkandena15 och16,
res. 216 (mp)
246. beträffande ändring i skötsellagenm.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo118 yrkande7 och
1990/91:Jo705 yrkande11,
res. 217 (fp)
247. beträffande gränsvärde för kadmium i handelsgödsel
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo75 yrkande7,
1990/91:Jo113 yrkande44 och 1990/91:Jo728 yrkande3,
res. 218 (c)
res. 219 (v)
res. 220 (mp)
248. beträffande kadmium i jordbruksmark
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo226 yrkande8,
249. beträffande åtgärdsprogramm.m. för att stimulera
övergång från mineraloljor till vegetabiliska oljor
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo95, 1990/91:Jo215
och 1990/91:Jo243,
res. 221 (m)
res. 222 (c)
250. beträffande disposition av miljöavgifter
att riksdagen godkänner dispositionen av vissa avgifterm.m.
fr.o.m. budgetåret 1991/92 och avslår motionerna 1990/91:Jo75
yrkande6, 1990/91:Jo113 yrkande46, 1990/91:Jo201 yrkande2,
1990/91:Jo253 yrkande13 och 1990/91:Jo728 yrkande2,
res. 223 (c)
res. 224 (v)
res. 225 (mp)
251. beträffande redovisning av användningen av
miljöavgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo255,
252. beträffande miljöförbättrande åtgärder i jordbruket
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motionerna 1990/91:Jo96, 1990/91:Jo113 yrkandena47
och48 och 1990/91:Jo253 yrkande14 till Miljöförbättrande
åtgärder i jordbruket för budgetåret 1991/92 anvisar ett
reservationsanslag på 58100000kr.,
res. 226 (c)
253. beträffande miljödepartementet
att riksdagen till Miljödepartementet för budgetåret
1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 34217000kr.,
254. beträffande utredningarm.m.
att riksdagen till Utredningarm.m. för budgetåret
1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 19000000kr.,
255. beträffande naturvårdsverkets ansvarsområde
att riksdagen godkänner att den huvudsakliga inriktningen för
verksamheten inom naturvårdsverkets ansvarsområde skall vara i
enlighet med vad regeringen förordat,
256. beträffande statens naturvårdsverk
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motionerna 1990/91:Jo75 yrkande 5, 1990/91:Jo104
yrkandena 1--13, 1990/91:Jo107 yrkande10, 1990/91:Jo108
yrkande 3, 1990/91:Jo109 yrkande 9, 1990/91:Jo110 yrkandena 24,
27, 28 och 29 och 1990/91:Jo113 yrkandena 50 och51 till
Statens naturvårdsverk för budgetåret 1991/92 anvisar ett
ramanslag på 424816000kr.,
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo65 och 1990/91:Jo113
yrkande17,
res. 231 (c)
258. beträffande ekonomisk kompetens vid naturvårdsverket
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo105 yrkande13,
res. 232 (m)
259. beträffande information om växthuseffekten
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo737 yrkande7,
res. 233 (v, mp)
260. beträffande utlokalisering av statens
naturvårdsverkm.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo746 och
1990/91:Jo758,
261. beträffande bidrag till miljöarbete
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och
motionerna 1990/91:Jo104 yrkandena14 och 15, 1990/91:Jo105
yrkande55, 1990/91:Jo110 yrkande25, 1990/91:Jo113
yrkande10 och 1990/91:Jo768 och med avslag på motionerna
1990/91:Jo104 yrkandena16 och 17 och 1990/91:Jo110 yrkandena
26 och 31 till Bidrag till miljöarbete för budgetåret
1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 231855000kr.,
res. 234 (s)
262. beträffande anslag för åtgärder mot försurning av mark
och vatten
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo60,
263. beträffande stöd till Vätternvårdsförbundet
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo91,
264. beträffande investeringar inom miljöområdet
att riksdagen med anledning av regeringens förslag, med bifall
till motionerna 1990/91:Jo109 yrkande7, 1990/91:Jo110
yrkande23 och 1990/91:Jo113 yrkande49 och med avslag på
motionerna 1990/91:Jo104 yrkande18, 1990/91:105 yrkande 51
delvis och 1990/91:Jo109 yrkande8 till Investeringar inom
miljöområdet för budgetåret 1991/92 anvisar ett
reservationsanslag på 188000000kr. samt som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 235 (m)
265. beträffande avtal om inköp av urskogar
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo105 yrkande51 delvis,
res. 236 (m)
266. beträffande miljöforskning
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motion 1990/91:Jo113 yrkande34 till
Miljöforskning för budgetåret 1991/92 anvisar ett
reservationsanslag på 133190000kr.,
res. 237 (c)
267. beträffande återställande av döda havsbottnar
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo791,
268. beträffande forskning för ett avfallssnålt samhälle
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motion 1990/91:Jo104 yrkande19 till Forskning för
ett avfallssnålt samhälle: Avfallshantering för budgetåret
1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 12360000kr.,
res. 238 (mp)
269. beträffande koncessionsnämnden för miljöskydd
att riksdagen dels godkänner att den huvudsakliga inriktningen
för verksamheten inom koncessionsnämnden skall vara i enlighet
med vad regeringen förordat, dels till Koncessionsnämnden för
miljöskydd för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på
17863000kr.,
270. beträffande Förenta Nationernas miljöfond
att riksdagen till Bidrag till Förenta Nationernas
miljöfond för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på
22000000kr.,
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och
motionerna 1990/91:Jo104 yrkandena20 och 21, 1990/91:Jo110
yrkande30, 1990/91:Jo113 yrkande12 och 1990/91:Jo115
yrkande9 till Visst internationellt miljösamarbete för
budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på
15900000kr.,
res. 239 (s) - villk.
272. beträffande Svenska naturskyddsföreningens
internationella verksamhet
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo820 yrkande6 och
1990/91:Jo752 yrkande8,
273. beträffande Stockholms internationella miljöinstitut
att riksdagen till Stockholms internationella
miljöinstitut för budgetåret 1991/92 anvisar ett
reservationsanslag på 25000000kr.,
274. beträffande lokaler vid statens naturvårdsverk
att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om anskaffning
av utrustning till lokaler vid statens naturvårdsverk inom den
kostnadsram som förordats,
275. beträffande inredning och utrustning av lokaler vid
vissa myndigheter
att riksdagen till Inredning och utrustning av lokaler vid
vissa myndigheter för budgetåret 1991/92 anvisar ett
reservationsanslag på 13200000kr.,
att riksdagen godkänner att den huvudsakliga inriktningen för
verksamheten inom kemikalieinspektionens ansvarsområde skall
vara i enlighet med vad regeringen förordat,
277. beträffande kemikalieinspektionen
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motionerna 1990/91:Jo104 yrkandena22 och23 och
1990/91:Jo107 yrkande9 till Kemikalieinspektionen för
budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000kr.,
res. 240 (v)
res. 241 (mp)
278. beträffande landskapsvårdande åtgärder
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motionerna 1990/91:Jo75 yrkande3, 1990/91:Jo104
yrkande24 och 1990/91:Jo273 yrkande2 till
Landskapsvårdande åtgärder för budgetåret 1991/92 anvisar
ett reservationsanslag på 200000000kr.,
res. 242 (v)
res. 243 (mp)
279. beträffande utvärderingm.m. av ersättningen för
landskapsvård
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo802,
res. 244 (v)
280. beträffande sanering och återställning av miljöskadade
områden
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motionerna 1989/90:Jo883 yrkande8, 1990/91:Jo97
yrkande3 och 1990/91:Jo104 yrkande25 till Sanering och
återställning av miljöskadade områden för budgetåret 1991/92
anvisar ett reservationsanslag på 25000000kr.,
res. 245 (m)
res. 246 (v)
res. 247 (mp)
281. beträffande prioriteringar inom anslaget Sanering och
återställning av miljöskadade områden
att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo883 yrkande9,
res. 248 (m) - villk.
282. beträffande särskilda anslag för lokala
avloppssystemm.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo72 yrkande2,
1990/91:Jo113 yrkandena9 och 35 och 1990/91:Jo816
yrkande8,
res. 249 (c)
283. beträffande nytt anslag för anläggande av våtmarker
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo109 yrkande6.
Stockholm den 15 maj 1991
På jordbruksutskottets vägnar
Karl Erik Olsson
Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Jan Fransson (s), Håkan
Strömberg (s), Grethe Lundblad (s), Sven Eric Lorentzon (m),
Martin Segerstedt (s), Åke Selberg (s), Inge Carlsson (s),
Ingvar Eriksson (m), Sören Norrby (fp), Lennart Brunander (c),
Annika Åhnberg (v), Marianne Samuelsson (mp), Kaj Larsson (s),
Ivar Virgin (m), Dag Ericson (s) och Lars Ernestam (fp).
Reservationer
1. Inriktningen av miljöpolitiken m.m. (mom. 1)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 69
börjar med "Mot angivna" och på s. 73 slutar med "angivna delar"
bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion Jo105 har miljöproblemen blivit alltmer
komplexa. I det bakgrundsmaterial som tagits fram till
miljöpropositionen framgår att miljöproblemen i Sverige till
stor del beror på utsläpp i andra länder. Av svavelnedfallet i
Sverige kommer t.ex. endast en tiondel från svenska källor. Viss
del av de svenska utsläppen exporteras till andra länder. Samma
förhållanden gäller för en rad andra föroreningar.
Detta innebär att även om de svenska utsläppen helt upphörde
skulle den svenska miljösituationen endast förbättras
marginellt.
Högt ställda nationella miljökrav ger oss emellertid möjlighet
att i internationella förhandlingar kräva långtgående insatser
av andra länder.
De största miljöinsatserna uppnås genom ett offensivt
miljövårdsarbete inom EG. EGs miljövårdande insatser kommer att
spela en betydelsefull roll för miljön i hela Europa. EG kommer
också att vara en viktig aktör i det internationella
miljövårdsarbetet.
Sverige skulle som medlem i EG -- tillsammans med t.ex.
Tyskland, Danmark och Nederländerna -- sannolikt kunna driva
fram strängare miljöregler på en rad områden, exempelvis då det
gäller avgasrening.
I de pågående EES-förhandlingarna har frågan om
EFTA-nationernas syn på miljö-, hälso- och säkerhetsfrågor varit
ett problemområde. Harmonisering och anpassning till EGs
regelverk i dessa hänseenden blir av detta skäl synnerligen
viktiga. Det är angeläget att svensk miljölagstiftning inte ges
ett innehåll som inte svarar mot vetenskapligt grundade krav.
Detta kan gälla såväl förbud som fastställande av gränsvärden.
Inom EG har träffats beslut om att bilda en särskild
miljöorganisation -- EEA -- European Environment Agency.
Beslutet har emellertid ännu inte verkställts. Utskottet anser
att det är utomordentligt viktigt att Sverige redan från början
deltar i arbetet inom EEA som fullvärdig medlem.
Miljöproblemens globala karaktär illustreras främst genom de
hotande klimatförändringarna och uttunningen av ozonskiktet.
Dessa miljöhot kan endast avvärjas genom kraftfulla
internationella insatser.
En av 1990-talets viktigaste uppgifter är att uppnå
långtgående internationella överenskommelser på miljöområdet.
Detta gäller inte minst inom klimatvårdsområdet. Vid FNs
miljökonferens i Brasilien 1992 bör Sverige prioritera
klimatvård och frågor som rör skyddet av den biologiska
mångfalden.
Regeringen väljer i sin proposition att prioritera gårdagens
problem. En rad förslag riktas mot själva
produktionsprocesserna, trots att deras negativa miljöeffekter
har minskat. Regeringen tycks inte vara medveten om att
miljöproblemen har ändrat karaktär. Större insatser måste,
enligt utskottets mening, läggas på produktövervakning.
För att miljöarbetet skall bli framgångsrikt måste
beslutsfattarna våga att göra prioriteringar.
Det amerikanska naturvårdsverket (EPA) har gjort en
utvärdering av miljöproblemen med avseende på ekologi,
cancerrisker, andra hälsorisker och välfärd. Ett antal
vetenskapliga experter gjorde analysen. De satte
luftföroreningarna och uttunningen av ozonskiktet på
toppplats. Växthuseffekten fick en topplacering när det gäller
ekologisk fara men låg placering när den relateras till
hälsorisk i närtid.
Enligt utskottets uppfattning har en djupgående analys i
prioriteringsfrågan gjorts av FNs kommission för miljö och
utveckling -- den s.k. Brundtlandkommissionen. I sin rapport
sätter den växthuseffekten främst bland miljöfrågor följt av
hotet mot ozonskiktet, luftföroreningarna och hotet mot våra
vatten.
Naturvårdsverket bör få i uppdrag att med utgångspunkt från
internationella analyser och med hjälp av den stora sakkunskap,
som finns på skilda håll i vårt land, göra en studie med förslag
till hur miljöfrågorna skall prioriteras.
Det finns som motionärerna anför all anledning att rikta
kritik mot regeringens agerande på klimatvårdsområdet. Det så
kallade koldioxidtaket infördes år 1988. Enligt riksdagens
beslut skulle regeringen kartlägga energiproduktionens effekter
på koldioxidhalten i atmosfären.
Denna kartläggning har -- trots riksdagens uttryckliga beslut
-- ännu inte genomförts.
I Noordwijk i Holland hölls den första världskonferensen om
klimatfrågor. Konferensen, som hölls i november 1989, samlade
deltagare från 67 länder, däribland Sverige. Konferensen
rekommenderade de deltagande nationerna att utreda om det är
möjligt att minska koldioxidutsläppen med 20 % till år 2005 i
enlighet med Torontokonferensens rekommendationer.
Sverige har inte följt rekommendationerna från
Noordwijkkonferensen.
Vid Bergenmötet som hölls i maj 1990 uppmanades alla
deltagande länder, däribland Sverige, att utarbeta nationella
strategier för att begränsa eller reducera utsläppen av
koldioxid och andra växthusgaser så mycket som möjligt. Dessa
studier, som också skulle innehålla kostnadsuppskattningar,
skulle varit klara i februari 1991.
Sverige har inte följt uppmaningarna från Bergenmötet. I de
energipolitiska överläggningarna utgick man från att
koldioxidtaket redan hade överskridits, trots att all
tillgänglig information visade på motsatsen.
Energiöverenskommelsen presenterades den 15 januari, i vilken
bl.a. hävdas att koldioxidtaket hade överskridits. Den 16
januari presenterades den officiella statistiken för
koldioxidutsläppen. Siffrorna visar att de svenska
koldioxidutsläppen har minskat kontinuerligt sedan 1987.
Den andra världsklimatkonferensen uppmanade alla utvecklade
länder att analysera möjligheterna att reducera utsläppen av
sådana växthusgaser som inte regleras i Montrealprotokollet.
Analysen, som skall omfatta de två närmaste decennierna, skall
således omfatta koldioxid, metan och dikväveoxid.
För att säkerställa att dessa analyser utförs i enlighet med
de internationella överenskommelserna föreslår utskottet att
riksdagen skall uppdra åt regeringen att följa de
internationella rekommendationerna.
När det gäller FNs konferens om miljö och utveckling i
Brasilien 1992 anser utskottet att Sverige, inom ramen för denna
allmänna målsättning, bör arbeta för preciserade mål för olika
ländergrupper rörande bl.a. koldioxidutsläpp och CFC-
användning. I-ländernas koldioxidutsläpp bör på kort sikt
stabiliseras, för att därefter minska. Torontokonferensens krav
på en 20-procentig minskning till år 2005 bör vara ett
riktmärke.
Utskottet vill även betona i-ländernas särskilda ansvar.
I-länderna kan, genom att vidta utsläppsbegränsande åtgärder,
skapa utvecklingsutrymme för u-länderna.
Skogsfrågorna skulle kunna knytas till detta
förhandlingsarbete på så sätt att nyplantering av skog i tredje
världen inräknas som ett sätt att minska koldioxidutsläppen.
Sverige bör under konferensen verka för att Sveriges och EGs
långtgående beslut om avveckling av ozonförstörande kemikalier
vinner allmän acceptans bland i-länderna och att
avvecklingsstödet till u-länderna får en utformning som är
operativ.
Sverige måste sträva efter att nå bindande överenskommelser
rörande konkreta minskningar av koldioxid och andra
växthusgaser. Alltför övergripande målsättningar kommer nämligen
att visa sig svåra att följa upp. En framgångsrik
klimatvårdsstrategi måste därför vara konkret.
Det är enligt utskottets mening nödvändigt att förstärka
riksåklagarens kompetens på miljöområdet. Det kan exempelvis ske
genom att minst en åklagare i varje region erhåller särskild
utbildning och genom att särskilda medel ställs till förfogande
för att täcka kostnader för experthjälp.
De miljörättsliga frågornas betydelse kommer sannolikt att
öka. Utskottet anser därför att en professur i miljörätt bör
inrättas. På sikt måste de gränsöverskridande luft- och
vattenföroreningarna komma under ökad rättslig reglering, vilket
även kräver ökad kunskapsuppbyggnad kring internationell
miljörätt.
Det finns starka skäl för att se över hela
myndighetsorganisationen på miljöområdet. Inom ramen för denna
översyn bör det övervägas om det är lämpligt att slå samman
kemikalieinspektionen med naturvårdsverket och på så sätt bilda
ett helt nytt miljövårdsverk. Även den regionala miljövårds- och
tillsynsorganisationen bör ses över. Det är angeläget att den
lokala och regionala tillsynsverksamheten blir effektiv. Behovet
av att säkra kompetens och kontinuitet på lokal och regional
nivå kan inte övervärderas.
För att miljöarbetet skall kunna bedrivas effektivt fordras
att miljöfrågorna knyts samman med ekonomiska resonemang. Det är
viktigt att finna de mest kostnadseffektiva lösningarna och
ständigt väga kostnad mot nytta. Genom ett bättre ekonomiskt
underlag kan korrekta prioriteringar göras och resurserna kan
användas mer effektivt. Utskottet anser att naturvårdsverket bör
få utökad kompetens även då det gäller ekonomiska frågor.
Varje enskild kommun skall ha rätt att utveckla den
organisationsform som är bäst avpassad till de lokala behoven.
Kommunerna har dock vissa lagstadgade uppgifter -- främst av
tillsynskaraktär -- på miljöområdet. Det är angeläget att
kommunerna fullföljer detta ansvar. Även i framtiden kommer det
att finnas ett behov av en fristående kommunal
miljöövervakningsverksamhet. Miljö- och hälsoskyddskontorens
övervakningsverksamhet bör inte sammanföras med verksamheterna
vid byggnadsnämnderna eller de tekniska nämnderna.
På en rad områden finns en lagstadgad tillsynsverksamhet.
Denna tillsynsverksamhet skall i första hand bekostas av
budgetmedel. En utredning bör göras i syfte att klarlägga de
ekonomiska konsekvenserna av att låta tillsynsverksamheten
bekostas av budgetmedel.
Olika ekonomiska styrmedel bör användas för att driva på
utvecklingen i miljövänlig riktning. Principen om att
förorenaren skall betala -- Polluter Pays Principle -- skall
tillämpas mer aktivt. Detta kan ske genom att olika ekonomiska
styrmedel används.
Ett svenskt EG-inträde är att vänta under 1990-talet. Sverige
bör redan nu sträva efter att föra en politik som inte försvårar
den kommande integrationen med EG. De åtgärder som vidtas på
miljöområdet och andra områden skall stå i samklang med
förhållandena inom EG. Utskottet vill särskilt framhålla vikten
av att inte införa nya skatter och avgifter som strider mot vad
som kommer att gälla i den gemensamma marknaden den 1 januari
1993.
Inom EG diskuteras införande av olika ekonomiska styrmedel.
Det är angeläget att Sverige aktivt följer denna utveckling.
Nya och effektiva styrmedel bör utvecklas. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag som innebär att
lagstiftningen öppnas för handel med överlåtelsebara
utsläppsrätter. Denna metod kan exempelvis vara effektiv för att
minska närsaltutsläppen från kommunala reningsverk.
Ekonomiska stimulanser bör användas för att premiera mer
miljövänliga alternativ. Olika typer av skatterabatter kan
användas för att påskynda övergången till mer miljövänlig
teknik. De företag som minskar sina utsläpp utöver de av
koncessionsnämnden fastställda kraven bör premieras. Det kan
exempelvis ske genom en sänkt beskattning. Skattesänkningen
skall då stå i proportion till utsläppsminskningen.
Vad utskottet anfört om inriktningen av miljöpolitiken bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande inriktningen av miljöpolitiken m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo105 yrkandena
1--3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört samt avslår motionerna 1990/91:Jo110 yrkande 1,
1990/91:Jo113 yrkande 1, 1990/91:Jo115 yrkande 1,
1990/91:Jo116 yrkandena 1--3 och 5--7, 1990/91:Jo739 yrkande
1, 1990/91:Jo749 yrkande 1 och 1990/91:Jo801 yrkande 1,
2. Inriktningen av miljöpolitiken m.m. (mom. 1)
Sören Norrby och Lars Ernestam (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 69
börjar med "Mot angivna" och på s. 73 slutar med "angivna delar"
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar folkpartiet liberalernas grundsyn att
miljöpolitiken bör ta sin utgångspunkt i den enskilda människan.
Det är hennes överlevnad och önskan om och behov av en god miljö
som bör ligga till grund för miljöpolitiken.
Människan har en unik egenskap i det att hon är medveten om
konsekvenserna av sina handlingar och kan planera för framtiden.
Det kan endast vara människan själv som sätter gränser för sitt
handlande. Men långsiktiga överlevnadsfrågor får inte bli
föremål för avvägningar mot andra värden.
Miljöpolitiken måste utgå från att naturen inte får utnyttjas
mer än vad den tål. Människan har rätt att bruka och utveckla
men inte att utnyttja och utarma. Denna förvaltarskapstanke
innebär att en oförstörd miljö och bevarande av en mångfald av
naturmiljöer utgör förutsättningen för överlevnad och valfrihet
även för framtidens generationer.
Ett starkt internationellt engagemang är nödvändigt.
Miljöpolitiken bör därför också inriktas mot en strävan till
samarbete med våra europeiska grannländer och en vilja att
hjälpa länderna i tredje världen att undanröja fattigdomen och
möta miljöhot som markförstöring, skogsskövling och
havsförorening.
Ett svenskt medlemskap i EG ökar påtagligt Sveriges
möjligheter att påverka våra egna miljöförhållanden. Det står
också klart att de krafter i EG som vill driva en radikal
miljöpolitik skulle stärkas om Sverige blir medlem.
Utskottet ansluter sig till vad som i motion Jo739 anförs om
innebörden av att skyddet för miljön skall utgå från vad naturen
långsiktigt tål. Det innebär bl.a. att mål för miljökvalitet
skall vara styrande för vilka verksamheter och utsläpp som skall
tillåtas.
För naturvårdspolitiken innebär principen att bevarande av
biologisk mångfald, dvs. artrikedom och genetisk variation,
prioriteras. En naturvårdsstrategi som utgår från vad naturen
tål bygger på biologiska kunskaper om hur landskapets
mosaikartade sammansättning påverkar växternas och djurens
talrikhet och utbredning. Ett nätverk av områden med olika grad
av skydd och förhöjd naturvårdshänsyn skapar förutsättningar att
bevara en rik och mångformig fauna och flora.
För miljöskyddet innebär en politik som utgår från vad naturen
tål att kritiska gränser -- s.k. kvalitetsnormer -- för
miljöpåverkan måste fastställas med stöd av lag. En
kvalitetsnorm kan vara ett gränsvärde för ett förorenande ämne i
luft eller vatten. Normerna skall kombineras med handlingsregler
så att åtgärder mot miljöförstöringen kan vidtas när gränsen
passeras. Ett annat viktigt krav är att miljökonsekvensanalyser
alltid bör föregå beslut som kan påverka miljön.
Ett annat krav som bör ställas på miljölagstiftningen är att
den skall samordnas och effektiviseras. Utskottet fäster stor
vikt vid att miljöskyddskommitténs arbete inriktas mot att lägga
fram förslag om en samlad lagstiftning på miljöområdet, något
som kommit att kallas en miljöbalk.
Den enskildes rätt till en god miljö stärks i ett system där
det finns en gräns för hur dålig miljö man behöver tåla. Ideella
miljöorganisationer bör ges rätt att överklaga miljöbeslut.
Enskildas talerätt kan stärkas genom inrättande av ett
miljöombudsmannaämbete.
Ett annat viktigt inslag i miljöpolitiken är ekonomiska
styrmedel. Miljöavgifter gör kostnaden för miljöförstöring
synlig. De stimulerar därför till konsumtion av miljövänliga
produkter, användning av skonsamma metoder och utveckling av ny
miljövänlig teknik. Avgifter på kolväten och tungmetaller bör
införas, liksom på miljöfarliga konsumentprodukter.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo110 yrkande
1 och Jo739 yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande inriktningen av miljöpolitiken m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo110
yrkande 1 och 1990/91:Jo739 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår
motionerna 1990/91:Jo105 yrkandena 1--3, 1990/91:Jo113 yrkande
1, 1990/91:Jo115 yrkande 1, 1990/91:Jo116 yrkandena 1--3 och
5--7, 1990/91:Jo749 yrkande 1 och 1990/91:Jo801 yrkande 1,
3. Inriktningen av miljöpolitiken m.m. (mom. 1)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 69
börjar med "Mot angivna" och på s. 73 slutar med "angivna delar"
bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till vad som anförs i centerns
partimotion om miljöpolitikens allmänna inriktning.
Även utskottet anser att frisk natur, med ren luft och rent
vatten, är det naturliga tillståndet, dit vi skall nå med klara
miljömål och genomtänkta åtgärder. Utskottet vägrar att se
miljöförstöring som något man måste leva med. Alternativet är
både att ta miljöansvar i nuet och förebygga skador inför
framtiden.
I det ekologiska systemet går allt runt i kretsloppet. Nyckeln
till ett uthålligt samhälle ligger i att skapa slutna kretslopp
också i industrisamhället. Med "ren produktion" och resurssnål
teknik kan produktionen ökas utan att miljön påverkas. Det ger
en uthållig tillväxt. Allt avfall skall antingen återföras till
naturens kretslopp eller till ny användning. Avfallsfrågan är
central för att miljöpolitiken skall lyckas. Ett framgångsrikt
miljöarbete kommer att kunna mätas genom att avfall och utsläpp
minskar. Det slutna kretsloppet skall vara förebilden för
samhällsbyggandet. I propositionen är bristerna i detta tänkande
påfallande.
Miljöhänsynen måste ingå i all planering. Produktion, boende,
transporter och service kan då vävas samman till en lokal
mångsidighet, som begränsar föroreningar och avfall. I ett
decentraliserat samhälle utvecklas livsmönster som är
hushållande, eftersom konsekvenser och eget ansvar är nära
förknippade med varandra.
Miljöansvaret stimuleras när besluten decentraliseras och man
ser samband mellan beslut och handlande. Miljöavgifter, panter
och märkning är några medel för att hjälpa den enskilde att ta
ett personligt ansvar och göra ett bra miljöval.
De mål som sätts upp för miljöarbetet skall utgå från
människans och naturens toleransgränser. De skall vara
solidariska i förhållande till människor i andra länder och med
kommande generationer.
Det internationella miljöarbetet blir allt viktigare.
Regeringen har i propositionen uttryckt detta i ord, men inte
konkretiserat det med förslag. Trots att det internationella
miljöarbetet har utretts stannar förslagen huvudsakligen vid två
nya miljöattachéer och två nya miljoner till
miljöorganisationernas internationella verksamhet.
FNs miljökonferens för miljö och utveckling (UNCED) ger en
unik möjlighet att lyfta upp miljö- och utvecklingsfrågorna på
den politiska dagordningen. Inför konferensen förbereds
konventioner på tre områden: klimatet, den biologiska mångfalden
och skogen. Sverige måste vara pådrivande i detta arbete.
Utskottet tar här enbart upp några specifika områden.
Överföring av ekonomiska resurser kommer att ha stor betydelse
för att inte tredje världens länder skall överta den dåliga
teknik som vi i industriländerna tidigare använt eller använder.
I-länderna har stort ansvar för att kunna avvärja miljöhoten i
tredje världen. Därför bör en global miljöfond inrättas. Den
skall finansieras genom att industriländerna avsätter en andel
av sin bruttonationalinkomst varje år. Fonden bör administreras
av FNs miljövårdsprogram, UNEP. Medlen bör användas till de av
FN prioriterade områdena. Arbetet med att få till stånd denna
globala miljösatsning bör ha högsta prioritet i det svenska
agerandet inför FN-konferensen i Brasilien.
Kriget vid Persiska viken har på ett dramatiskt sätt fokuserat
sambandet mellan krig och miljö. Brinnande oljekällor och
oljeskadade fåglar är synbara bevis på skadorna. Men effekterna
är så mycket mer omfattande. De brinnande oljekällorna kommer
att påverka miljön genom försurning, förgiftning och
klimatförändringar. Oljeutsläppen har skett i ett område av
jorden med rik biologisk mångfald. Kemikaliseringen kommer att
vara omfattande i krigsområdet och dessutom kvarstår en
gigantisk nedskräpning med krigsmateriel. För att kunna stärka
medvetenheten om att ta hänsyn till miljöeffekterna i krig måste
miljömedvetandet skärpas i fredstid. Sverige måste aktualisera
och förstärka de konventioner som finns inom dessa områden.
Sverige bör också ta initiativ till en FN-studie om sambandet
mellan krig och miljö.
Miljöproblemen i u-länderna utgör inte sällan ett direkt hot
mot människors hälsa och överlevnad. Därför är det särskilt
angeläget, att konferensen 1992 förmår att lyfta fram
överlevnadsfrågorna. Om så sker kan Brasilienkonferensen få lika
stor betydelse för tredje världen som Stockholmskonferensen 1972
fick för i-länderna. Utskottet vill särskilt understryka att
Sverige i det sammanhanget aktualiserar hur anpassad och
miljövänlig teknik kan motverka att tredje världen drabbas av
omfattande miljöproblem liknande i-ländernas.
Det finns behov inte bara av överföring av miljövänlig teknik
utan också av kunnande för att skapa bra lagstiftning och bygga
upp effektiva myndighetsorganisationer. Sverige bör ta initiativ
till att utveckla ett sådant kunskapsnätverk.
Det nordiska miljöarbetet har kraftigt förstärkts under senare
år. Miljökonferenser har anordnats och en miljökonvention
utarbetats liksom ett program för havsmiljön. Inom nordiska
investeringsbanken har ett särskilt organ upprättats för
överföring av medel till miljöinvesteringar till Öst- och
Centraleuropa. Även om man på många områden hade önskat
skärpningar i de nordiska överenskommelserna har dessa ändå
stärkt möjligheterna till ett samnordiskt miljöarbete. Utskottet
anser att det finns anledning att ytterligare understryka värdet
av det nordiska miljösamarbetet och betydelsen av att Sverige är
pådrivande och lever upp till de nordiska åtagandena.
Hänsyn till miljön måste vara grundläggande för
Europasamarbetet. De gränsöverskridande miljöproblemen måste
lösas i så brett samarbete som möjligt. Solidariska insatser
krävs för Europas mest förstörda regioner. Riksdagen har
tidigare uttalat sig till förmån för en internationell
luftvårdsfond. Regeringen har uppenbarligen inte gjort
tillräckligt för att förverkliga förslaget. Luftvårdsfonden bör
byggas upp genom miljöavgifter på fossilbränslen för att
möjliggöra finansiering av lån eller bidrag till
miljöförbättrande luftvårdsinvesteringar.
Europasamarbetets ekonomiska och sociala spelregler måste
utformas så att de förebygger miljöskador. Sverige måste aktivt
ta del i det ökande miljöengagemanget inom EG. Sverige bör delta
i de miljöorgan som är öppna för vårt land. I
EES-förhandlingarna och vid en ansökan om medlemskap i EG skall
Sverige med kraft hävda miljöfrågorna. I propositionen saknas
redogörelse för regeringens ambitioner i detta avseende.
Utskottet anser att Sveriges medverkan i Europasamarbetet bör
förstärka miljön, utveckla de förebyggande insatserna och de
ekonomiska styrmedlen och skapa en helhetssyn på
kemikalieområdet. Liksom i det nordiska miljösamarbetet måste
högsta tillämpade ambitionsnivå också vara Sveriges mål.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motionerna
Jo113 yrkande 1 och Jo749 yrkande 1 som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande inriktningen av miljöpolitiken m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo113
yrkande 1 och 1990/91:Jo749 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår
motionerna 1990/91:Jo105 yrkandena 1--3, 1990/91:Jo110 yrkande
1, 1990/91:Jo115 yrkande 1, 1990/91:Jo116 yrkandena 1--3 och
5--7, 1990/91:Jo739 yrkande 1 och 1990/91:Jo801 yrkande 1,
4. Inriktningen av miljöpolitiken m.m. (mom. 1)
Annika Åhnberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 69
börjar med "Mot angivna" och på s. 73 slutar med "angivna delar"
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar vänsterpartiets uppfattning att rätten till en
god livsmiljö skall ses som en grundläggande mänsklig rättighet
och att riksdagen bör göra ett uttalande i enlighet härmed.
Härigenom skulle riksdagen klart markera att samhället har ett
ansvar gentemot den enskilde för en god miljö. Utskottet
ansluter sig även till vad som anförs i motion Jo801 om
miljöpolitikens grunder. Som anförs i motionen har
miljöpolitiken en tydlig klassprofil. Det gäller särskilt
skadliga arbetsmiljöer och bristfällig kemikaliehantering. Det
finns uppenbara risker att även åtgärderna mot miljöproblemen
blir mer betungande för låginkomsttagarna. När t.ex.
miljöavgifter används i syfte att styra drabbar de hårdare den
som har lägre inkomster. Miljöpolitiken måste bygga på
solidaritet. När det miljömässiga utrymmet för biltransporter
begränsas måste t.ex. färdtjänst prioriteras på bekostnad av
tjänstebilsåkande. Om företag lägger ner på grund av hårda
miljökrav måste samhällets näringspolitik aktivt träda in och
bidra till att finna lösningar. Annars kommer priset att betalas
av dem som blir arbetslösa.
I likhet med motionärerna anser utskottet att
industrisamhället för länge sedan sprängt de ekologiska ramarna.
Vårt samhälles produktion och konsumtion är inte delar i ett
fungerande kretslopp. I varje led skapas i stället miljöproblem,
vid råvaruutvinnande, transporter, produktion, konsumtion och
avfallshantering.
Den s.k. växthuseffekten har en gång för alla klargjort att
miljöproblemen i grunden handlar om just detta: vi tär på
jordens ändliga resurser och i ett globalt perspektiv är
användandet av världens tillgångar ytterst orättvist fördelat.
Inga reningsåtgärder i världen kan ta bort utsläppen av
klimatförändrande gaser. Vi måste minska utsläppen. Vi måste
alltså gå över till andra system, som bygger på användandet av
förnybara råvaror, återvinning och hushållning med ändliga
resurser. I-länderna står för 75 % av utsläppen av
"växthusgaser", USA ensamt för en fjärdedel.
Problemen är att omsätta insikten om detta i medvetet
handlande. Fortfarande finns det ett oerhört gap mellan de
ambitioner som uttrycks i tal och dem som kommer till uttryck i
handling. Så är det också svårt att finna områden där
miljöutvecklingen vänts till det bättre. Exempel finns, som
t.ex. att halten kadmium i slam från reningsverken minskat och
att halterna av PCB i Östersjön kraftigt gått ned, men sanningen
är att utvecklingen som helhet går åt fel håll.
Miljöproblemen är svåra, men inte omöjliga att klara av. De är
inte naturkatastrofer långt bortom mänskligt inflytande. De är
tvärtom orsakade av mänskligt agerande och därför också möjliga
att rå på genom mänskligt agerande.
Detta handlande måste dock ta sin utgångspunkt i en realistisk
uppfattning om problemens karaktär och omfattning. Denna realism
måste sedan forma politiken på alla områden; trafik, energi,
näring, handel och ekonomi. Miljöpolitiken kan inte avgränsas
till ett särskilt fack. Miljöproblemen är många och av olika
karaktär men det finns vissa områden, som i ett globalt
perspektiv måste ges mycket hög prioritet. Även vårt inhemska
miljöarbete måste på ett annat sätt än tidigare genomsyras av
medvetenhet om dessa synnerligen viktiga områden:
klimatförändringar, kemikaliehantering och artbevarande.
Allt vårt handlande borde i dag vara präglat av dessa
övergripande frågor: "Hur skall vi i Sverige kunna minska
användningen av fossila bränslen ner till 1930-talets
omfattning, utan att försämra grundläggande levnadsvillkor? Och
hur skall vi kunna bidra till internationella minskningar av
motsvarande omfattning?" Det är åtgärder i den storleken som
behövs om vi skall kunna förändra verkligheten.
Varje år framställs tusentals nya kemikalier. Många svåra
miljöproblem har orsakats av kemikaliehantering.
Kemikaliehanteringen är ett stort och växande problem i både i-
och u-länder. Omedelbara åtgärder måste till, annars är det
mycket troligt att vi är på snabb väg mot nya stora miljöproblem
orsakade av kemikalier. Det producentansvar, som alla tydligen i
teorin är överens om, måste också utkrävas i praktiken.
Av jordens växt- och djurarter, beräknade till 30 miljoner,
finns hälften i de artrika regnskogarna, som nu avverkas i snabb
takt. Arter har dött och nya har utvecklats under evolutionen,
men nu sker förändringar i snabb takt på grund av mänskliga
aktiviteter. Det internationella arbetet för att bevara den
biologiska mångfalden måste forceras. De arter som en gång
förlorats kan aldrig återskapas. Även om vårt land har en
tämligen artfattig natur är bevarandet av den biologiska
mångfalden av största vikt även här.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo115 yrkande 1
och Jo801 yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Utskottet ansluter sig även till yrkande 1 i motion
Jo116 om behovet av att inrätta ett miljöutskott.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande inriktningen av miljöpolitiken m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo115
yrkande 1, 1990/91:Jo116 yrkande 1 och 1990/91:Jo801 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
samt avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkandena 1--3,
1990/91:Jo110 yrkande 1, 1990/91:Jo113 yrkande 1,
1990/91:Jo116 yrkandena 2 och 3 och 5--7, 1990/91:Jo739
yrkande 1 och 1990/91:Jo749 yrkande 1,
5. Inriktningen av miljöpolitiken m.m. (mom. 1)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 69
börjar med "Mot angivna" och på s. 73 slutar med "angivna delar"
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar miljöpartiets uppfattning att miljön måste ges
en mer överordnad roll i politiken. Förståelsen för att
miljöförstöring är ett hot mot hälsa och en bra levnadsstandard
för kommande generationer saknas i de beslut som riksdagen
fattar. För att få miljöfrågorna att behandlas som överordnade
och övergripande frågor måste miljön få sätta gränser för
politik och samhällsutveckling på samma sätt som finanspolitiken
gör det. Riksdagen bör inrätta ett miljöutskott som ges samma
status som överordnat utskott som finansutskottet. Regeringen
bör också i sitt arbete ge miljödepartementet samma roll som
finansdepartementet när det gäller att sätta gränser för den
politik som andra departement föreslår.
Regeringen arbetar fram miljöpolitiska förslag med
treårsintervaller och lägger en miljöproposition vart tredje år.
Regeringens förslag bygger bl.a. på aktionsplaner som
naturvårdsverket arbetar fram. Aktionsplanerna behandlar olika
problemområden som luft, hav, naturvård m.fl. Miljöproblemen
hänger nära samman med varandra. Det räcker därför inte med
aktionsplaner som behandlar olika delar av miljöpolitiken. Att
endast ta fram handlingsplaner för skilda problemområden gör att
miljöfrågorna inte behandlas övergripande av naturvårdsverket
och i riksdagens beslutsfattande.
Det behövs en samlad nationell handlingsplan för hur
miljöproblemen skall lösas. Sverige deltar i arbetet i den
internationella naturvårdsunionen (IUCN). I världsnaturunionens
World Conservation Strategy förutsätts att varje land upprättar
en nationell miljövårdsplan. Den nationella handlingsplanen bör
också så utförligt som möjligt redogöra för de politiska
förslagens relevans i förhållande till de miljöpolitiska
målsättningarna. När det visar sig att de miljöpolitiska
målsättningarna inte kan nås måste de åtgärder som föreslås i
planen skärpas.
Ett annat problem med det miljöpolitiska arbetet är att en rad
aktionsplaner produceras utan att de åtgärder som föreslås följs
upp. Regeringen hänvisar ofta till kommande aktionsplaner som
förevändning för att inte ställa sig bakom miljöpolitiska
förslag. Det här kan leda till att arbetet med aktionsplanerna
bromsar viktiga miljöpolitiska beslut. När aktionsplanerna väl
kommer och regeringen skriver sina förslag frångår man mycket av
vad aktionsplanerna har föreslagit. När nya aktionsplaner
arbetas fram görs heller ingen egentlig utvärdering av hur väl
de gamla planerna har genomförts, vilka felbedömningar som har
gjorts och hur väl relaterade de är till riksdagens
miljöpolitiska målsättningar. Utskottet anser att en
parlamentarisk kommitté bör tillsättas för att granska
effektiviteten i systemet med aktionsplaner. Utgår
aktionsplanerna från kritiska belastningsgränser i naturen?
Utgår de från riksdagens målsättningar? I vilken grad genomförs
aktionsplanernas förslag i verkligheten? Dessa frågor bör
studeras av kommittén.
Miljöpropositionen innehåller ett kapitel om "mål och
strategier" för miljöpolitiken. De mål som regeringen sätter upp
utgår inte från de krav som naturen ställer. Regeringen väljer
som miljöpolitisk strategi att framför allt utgå ifrån vad
Sverige lovat i internationella överenskommelser. Analys och
strategi och konkreta målsättningar borde i stället utgå ifrån
kritiska belastningsgränser i naturen.
I Sverige utgår miljölagstiftningen ifrån att vad det
genomsnittliga företaget i varje bransch kan tåla skall sättas
som yttersta gräns för hur högt miljökraven skall ställas. Så är
miljöskyddslagens 5 § utformad. I praktiken sätts nästan alltid
miljökraven betydligt lägre än så. Lagstiftningen tar liten
hänsyn till den totala belastningen på miljön från olika
industrier, trafiken och diffust läckage från t.ex. jordbruket
och varor från industrin.
I valrörelsen 1988 lovade alla partier som nu sitter i
riksdagen att miljölagstiftningen skulle ändras och utgå ifrån
vad naturen tål. Det innebär en viktig principiell ändring i
miljölagstiftningen att i fortsättningen utgå från vad naturen
tål i stället för från vad branschekonomin tål. Den principiella
ändringen i synsättet på miljöpolitiken innebär att
miljökvalitetsnormer måste införas i miljölagstiftningen, vilket
också statsministern bekräftade under partiledardebatten i
oktober förra året.
Miljökvalitetsnormer innebär bindande gränsvärden för total
miljöpåverkan på naturmiljön. Normerna måste kopplas till
genomförandeplaner på olika nivåer med tidsplaner för att bli
effektiva. Både ansvar och befogenheter att genomföra planerna
måste finnas på den lokala och regionala nivån. I de fall som
miljöpåverkan från andra länder utgör en stor del av
miljöbelastningen måste målen för utsläppsminskningar i
genomförandeplanerna utgå ifrån den del av ansvaret som Sverige
har för att minska utsläppen. När det gäller t.ex. utsläpp av
kväveoxider släpper Sverige ut i samma storleksordning som de
flesta länder i Europa. Sverige bör minska sina utsläpp lika
mycket som krävs av alla länder för att nå ner till de kritiska
belastningsgränserna, dvs. de svenska utsläppen måste minska med
50--75 %, den högre siffran i de mest belastade regionerna. För
koldioxidutsläppen finns en global kritisk belastningsgräns och
Sverige bör minska sina utsläpp till den utsläppsnivå per person
som hela världen kan klara även på lång sikt.
I miljöpropositionen anför regeringen att miljöskyddskommittén
skall arbeta vidare med miljökvalitetsnormer. Men propositionen
håller ändå fast vid att endast ställa krav utifrån riktlinjer.
När det gäller storstadsmiljön skall de riktlinjer som redan
finns vad gäller luftföroreningar och buller gälla.
Propositionen nämner inget om att införa kvalitetsnormer som
utgår ifrån vad människors hälsa tål. Fortfarande säger inte
propositionen något om att miljö av viss kvalitet måste bli en
mänsklig rättighet. Eftersom propositionens förslag fortfarande
bara talar om riktlinjer, trots avsikten att arbeta med
miljökvalitetsnormer, anser utskottet att riksdagen bör göra ett
tillkännagivande om att miljökvalitetsnormer i kombination med
genomförandeplaner verkligen skall genomföras. Ett klargörande
från riksdagens sida skulle ge miljöskyddskommittén mycket
klarare riktlinjer än vad den nu har att arbeta efter.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo116 yrkandena
1, 2, 3, 5 och 7 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande inriktningen av miljöpolitiken m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo116 yrkandena
1--3 och 5--7 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört samt avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkandena
1--3, 1990/91:Jo110 yrkande 1, 1990/91:Jo113 yrkande 1,
1990/91:Jo115 yrkande 1, 1990/91:Jo739 yrkande 1, 1990/91:Jo749
yrkande 1 och 1990/91:Jo801 yrkande 1,
6. Atmosfären och klimatet (mom. 2)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 79
börjar med "Den i" och på s. 80 slutar med "yrkande 1" bort ha
följande lydelse:
Under 1980-talet har växthuseffekten tornat upp som det
största hotet mot den globala miljön. De hotande förändringarna
av jordens klimat riskerar att bli en ödesfråga för vår planet.
Om de oroväckande klimatförändringarna skall förhindras fordras
en internationell kraftsamling. Runt om i världen pågår ett
intensivt arbete i syfte att avvärja detta hot.
Sverige måste spela en pådrivande roll i det internationella
klimatvårdsarbetet. Det fordrar att vi nationellt gör det som
står i vår makt för att minska utsläppen av framför allt
koldioxid. Sverige måste skyndsamt utarbeta en
klimatvårdsstrategi.
Som utskottet anfört ovan (res. 1) finns det anledning att
rikta kritik mot regeringens agerande i klimatfrågan. Utskottet
anser, liksom tidigare, att koldioxidtaket inte får överskridas.
De svenska utsläppen skall därför framgent understiga 1987 års
nivå. Därutöver anser utskottet att de svenska
koldioxidutsläppen skall minskas med 20 % till år 2005.
Valet av år 1987 som basår anknyter till internationell
praxis. Västtysklands beslut om minskning av koldioxid till år
2005 utgår från detta basår. Beslutet grundar sig på
Torontokonferensens rekommendationer som utfärdades sommaren
1988.
För att Sverige skall klara dessa långtgående minskningar
fordras en genomarbetad klimatstrategi som främst riktas mot
energi- och trafiksektorn.
Koldioxiden är den mest betydelsefulla växthusgasen, och
åtgärder för att minska koldioxidutsläppen måste därför
prioriteras. Växthusgaserna CFC -- som svarar för ca 25 % av
växthuseffekten -- är på väg att avvecklas i enlighet med
internationella överenskommelser. Därutöver förekommer
växthusgaserna metan, ozon och dikväveoxider. De bidrar med ca
20 % till växthuseffekten.
Det är viktigt att finna kostnadseffektiva metoder för att
minska klimatpåverkan. Det är ingen tillfällighet att det
internationella klimatvårdsarbetet i stor utsträckning knutits
till minskningar av koldioxidutsläppen. Minskningar av
koldioxidutsläppen är förhållandevis kostnadseffektiva.
Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motionerna
Jo105 yrkandena 4, 5 och 6, Jo722 yrkandena 1 och 2 och Jo733
yrkande 1 dels fastställer som nationellt delmål att de svenska
koldioxidutsläppen inte får överstiga 1987 års nivå och att de
skall minska med 20 % från år 1987 till år 2005, dels begär en
skyndsam redovisning av hur Sverige uppfyller internationella
avtal och rekommendationer på klimatvårdsområdet.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande atmosfären och klimatet
att riksdagen avslår regeringens förslag om allmänna
riktlinjer i avsnittet Atmosfären och klimatet och med anledning
av motionerna 1990/91:Jo105 yrkandena 4--6, 1990/91:Jo722
yrkandena 1 och 2 och 1990/91:Jo733 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår
motionerna 1990/91:Jo112 yrkandena 1--4, 1990/91:Jo113 yrkandena
2 och 4, 1990/91:Jo123 yrkande 2 och 1990/91:Jo737 yrkandena 1,
2 och 4,
7. Atmosfären och klimatet (mom. 2)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 79
börjar med "Den i" och på s. 80 slutar med "följande avsnitt"
bort ha följande lydelse:
Det övergripande miljömålet är att temperaturstegringen
begränsas till en takt som människan och naturen kan anpassa sig
till. Det innebär enligt nuvarande bedömning att
temperaturförändringen får vara högst 0,1°C per decennium, dvs.
högst 1°C per århundrade. En sådan begränsning av
temperaturökningen kräver mycket långtgående åtgärder när det
gäller att minska utsläppen av både koldioxid och andra
växthusgaser.
För det första måste alla industriländer inse att en fortsatt
ökad användning av fossila bränslen måste upphöra. Världens
energiförsörjning är till ca 85 % baserad på fossila bränslen,
ca 10 % från biobränslen, ca 4 % från kärnkraft och ca 1 % från
vattenkraft. Koldioxidutsläppen i varje utvecklat industriland
måste plana ut före år 2000. Detta kan till stor del uppnås
genom effektivare energianvändning.
För det andra måste avvecklingen av CFC, s.k. freoner,
genomföras i enlighet med de överenskommelser som träffades i
London i juni 1990.
För det tredje måste skogsskövlingen upphöra och nyplantering
av skog ta fart. Det är dessutom en viktig åtgärd för att bevara
biologisk mångfald. För att lösa problemet med regnskogarna
behöver utvecklingsländer med sådana naturresurser ekonomiskt
stöd.
Det finns de som tror, att en acceptabel utveckling av
växthuseffekten förutsätter ökad användning av kärnkraft. Så är
inte fallet. Energihushållning ger en minskning av
koldioxidutsläppen som är sju gånger större än motsvarande
investering i ny kärnkraft. Det visar en nyligen gjord utredning
från USA. Kärnkraften förorsakar dessutom utsläpp av
växthusgaser vid brytning, anrikning av bränslet och vid
förvaring av det utbrända bränslet. Till detta kommer alla
övriga miljö- och säkerhetsproblem som kärnkraften medför.
I miljöbeslutet 1988 uttalade riksdagen att "regeringen bör
klarlägga energianvändningens effekter på koldioxidhalten i
atmosfären och utarbeta ett program för att minska utsläppen
till vad naturen tål. Som ett nationellt delmål bör anges att
koldioxidutsläppen icke bör ökas utöver den nivå de har i dag."
I den överenskommelse om energipolitiken som träffats mellan
centern, folkpartiet liberalerna och socialdemokraterna
redovisas en strategi för att minska klimatpåverkan. I denna
understryks behovet av insatser för hushållning med energi och
en satsning på miljöanpassad energiproduktion, samt åtgärder för
att minska trafikens klimatpåverkan. Ett gemensamt EG/EFTA-mål
bör utarbetas, för att därefter vidgas till övriga Europa och
OECD. Målet bör vara att de samlade utsläppen inte bör öka till
år 2000 och att de därefter skall minska. De ekonomiska
styrmedlen bör samordnas mellan länderna och stöd ges till bl.a.
Östeuropa för att få ner utsläppen. Den inhemska strategin är
att satsa på energihushållning och förnybara energikällor, gynna
kraftvärme framför kondenskraft och vidta åtgärder inom trafiken
(t.ex. etanoldrift, effektivare motorer, mer kollektivtrafik och
lägre hastigheter), inom avfallshanteringen och jordbruket.
De uppgifter som låg till grund för energiöverenskommelsens
inriktning att begränsa utsläppen utgick ifrån att
koldioxidutsläppen hade ökat. Av propositionen framgår att
enligt SCBs bedömningar har koldioxidutsläppen minskat sedan
1986, med undantag för en viss ökning 1988.
För att begränsa växthuseffekten måste utsläppen av
växthusgaser minska med minst 60 %, enligt expertgruppen IPCC,
Intergovernmental Panel on Climate Change. För att klara detta
krävs ett målmedvetet arbete både nationellt och
internationellt.
Förhandlingar om en klimatkonvention inleddes i februari 1991
och kommer förhoppningsvis att leda fram till en bindande
överenskommelse 1992. Det är viktigt att Sverige verkligen
driver på detta arbete och inte drar på sig kritik för att vara
bromsare, vilket skedde vid klimatmötet i Genève.
Utskottet anser att Sverige kraftfullt måste agera för att få
till stånd ett gemensamt program för EFTA och EG, i enlighet med
energiuppgörelsen. En huvuduppgift måste vara att verka för att
prissättningen på energi avspeglar de verkliga kostnaderna,
inkl. miljöpåverkan.
Det uppdrag som regeringen fick år 1988, att utarbeta ett
program för att minska utsläppen till vad naturen tål, återstår
att utföra. Utskottet anser att regeringen snarast bör återkomma
till riksdagen med ett sådant program.
För att åstadkomma en minskning av växthuseffekten globalt
behövs ekonomiska resursöverföringar både för att stödja
utvecklingsländerna och för att finansiera de mest
kostnadseffektiva åtgärderna i industriländerna. En fond för
detta ändamål kan byggas upp med hjälp av koldioxidavgifter på
fossila bränslen eller genom att varje land satsar någon
tiondels procent av bruttonationalprodukten.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion
Jo113 yrkandena 2 och 4 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande atmosfären och klimatet
att riksdagen avslår regeringens förslag om allmänna
riktlinjer i avsnittet Atmosfären och klimatet och med anledning
av motion 1990/91:Jo113 yrkandena 2 och 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår
motionerna 1990/91:Jo105 yrkandena 4--6, 1990/91:Jo112 yrkandena
1--4, 1990/91:Jo123 yrkande 2, 1990/91:Jo722 yrkandena 1 och 2,
1990/91:Jo733 yrkande 1 och 1990/91:Jo737 yrkandena 1, 2 och 4,
8. Atmosfären och klimatet (mom. 2)
Annika Åhnberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 79
börjar med "Den i" och på s. 80 slutar med "yrkande 1" bort ha
följande lydelse:
Sveriges bidrag till koldioxidutsläppen är 17 miljoner ton
(räknat som kol) av de totala utsläppen på ca 7 miljarder
ton/år. Om Sverige minskar sina utsläpp av koldioxid har det
marginell effekt på förändringen av atmosfärens
gassammansättning. Men det är av avgörande betydelse om Sverige
kan visa att koldioxidutsläppen kraftigt kan minskas med
bibehållen eller t.o.m. ökad standard.
Kunskaperna om den s.k. växthuseffekten är fortfarande oerhört
begränsade. Det behövs omfattande satsningar på forskning, både
nationellt och internationellt.
Sanningen är att vi har en stor sektor som ökar sina
koldioxidutsläpp och bidrar med en allt större andel av
utsläppen, nämligen trafiksystemet. Vi måste systematiskt minska
användningen av fossila bränslen inom industri, energiproduktion
och i trafiksystemet.
Trafikens andel av koldioxidutsläppen har ökat från 23 % år
1980 till 36 % år 1988. Denna ökning fortsätter. Detta är en
utveckling som måste brytas. Detta kan göras genom utbyggd
kollektivtrafik, ökad användning av spårtrafik, ökad användning
av biobränslen, t.ex. etanol, byggande och planering som minskar
transportberoendet, satsning på sjöfarten, utveckling av de
elektroniska kommunikationsmedlen, etc. Man måste även dels se
över samhällets ökade transportbehov, dels måste ökningen
tillgodoses av miljövänliga kommunikationssätt.
Regeringen bör få i uppdrag att skyndsamt ta fram en
handlings- och tidsplan med målet att få till stånd en
kontinuerlig minskning av koldioxidutsläppen från trafiken. Det
långsiktiga målet är att nettoutsläppen totalt av koldioxid
skall minska med 60--80 % jämfört med dagens nivå.
Andra sektorer där vi förbrukar fossila bränslen i stor
omfattning är energiproduktion och industriella processer. Även
inom energi- och industrisektorerna bör en handlings- och
tidsplan tas fram som skall visa hur användningen av fossila
bränslen successivt skall minska till en acceptabel nivå.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion
Jo737 yrkandena 1 och 4 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande atmosfären och klimatet
att riksdagen avslår regeringens förslag om allmänna
riktlinjer i avsnittet Atmosfären och klimatet och med anledning
av motion 1990/91:Jo737 yrkandena 1 och 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår
motionerna 1990/91:Jo105 yrkandena 4--6, 1990/91:Jo112 yrkandena
1--4, 1990/91:Jo113 yrkandena 2 och 4, 1990/91:Jo123 yrkande 2,
1990/91:Jo722 yrkandena 1 och 2, 1990/91:Jo733 yrkande 1 och
1990/91:Jo737 yrkande 2,
9. Atmosfären och klimatet (mom. 2)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 79
börjar med "Den i" och på s. 80 slutar med "yrkande 1" bort ha
följande lydelse:
Som anförs i motion Jo112 är växthuseffekten beroende av den
ekonomiska politik som förs. Vi vet av erfarenhet att ständigt
ökad ekonomisk tillväxt leder till miljöförstöring. Oavsett
vilken ekonomisk tillväxt som regeringen arbetar för kommer den
att leda till ökade koldioxidutsläpp. Växthuseffekten kommer att
försvåras. Den materiella förbrukningen måste minska om man
skall komma till rätta med dessa problem.
Enligt utskottets mening måste ett koldioxidtak införas
samtidigt som det måste fastställas en tidtabell för hur taket
successivt skall sänkas så att vi som stora utsläppare kan ta
vårt globala ansvar. En minskning av användningen av fossila
bränslen med 2 % om året är nödvändig för att vi under 25 år
skall kunna reducera de svenska koldioxidutsläppen med 85 %.
Reduktionstakten stämmer väl överens med de rekommendationer som
World-watch Institute har fastlagt.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion
Jo112 yrkandena 1--4 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande atmosfären och klimatet
att riksdagen avslår regeringens förslag om allmänna
riktlinjer i avsnittet Atmosfären och klimatet och med anledning
av motion 1990/91:Jo112 yrkandena 1--4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår
motionerna 1990/91:Jo105 yrkandena 4--6, 1990/91:Jo113 yrkandena
2 och 4, 1990/91:Jo123 yrkande 2, 1990/91:Jo722 yrkandena 1 och
2, 1990/91:Jo733 yrkande 1 och 1990/91:Jo737 yrkandena 1, 2 och
4,
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 81
börjar med "Utskottet delar " och på s. 82 slutar med "denna
del" bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som anförs i motion Jo110 anser utskottet att
det kan bli svårt att uppnå målet om en reducering av
kväveoxidutsläppen till luft med 30 % till år 1995. Utskottet
ansluter sig till yrkande 2 i motionen att regeringen för
riksdagen redovisar erforderliga åtgärder för och konsekvenser
av en 50-procentig kvävereduktion till år 1998. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande
lydelse:
3. beträffande gränsöverskridande luftföroreningar m.m.
att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer som angetts i
propositionen i avsnittet Gränsöverskridande luftföroreningar
och med anledning av motion 1990/91:Jo110 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt
avslår motionerna 1990/91:Jo113 yrkandena 5--7 och 1990/91:Jo116
yrkande 8,
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 81
börjar med "Utskottet delar" och på s. 82 slutar med "denna del"
bort ha följande lydelse:
Luftföroreningarna orsakar stora skador på hälsa och miljö.
Människor, djur och växter blir sjuka eller dör. Byggnader och
kulturminnen vittrar sönder, bilar och metaller förstörs av
rost.
Försurningen av mark och vatten leder till att sjöar utarmas
på liv och näringen i marken försvinner. Metaller sätts i omlopp
och förgiftar grundvatten och jordar. Försurningen riskerar som
en följd av industrialisering och trafikökning att spridas till
tredje världen.
För att komma ned till de kritiska belastningsgränser som även
känslig natur kan klara, krävs att svavelutsläppen minskas med
80 %, kväveoxidutsläppen med 75 % och flyktiga organiska
föreningar med 75 % jämfört med 1980 års nivå.
När det gäller svaveldioxidmålet har en kraftig minskning
skett av utsläppen, och utskottet stödjer de åtgärder som
regeringen föreslår på detta område.
Kväveoxidmålet som lades fast år 1988 och som innebär 30 %
minskning åren 1980--1995 kommer inte att uppnås. Riksdagen
beställde i förra miljöbeslutet, att förutsättningarna för att
halvera kväveoxidutsläppen skulle utredas. Regeringen anser
emellertid att det inte är möjligt och ställer inte heller upp
något nytt mål utan flyttar fram tidpunkten då målet skall vara
uppnått till år 1998. Regeringen bör snarast återkomma med ett
program för hur kväveoxidutsläppen kan minskas med 75 %. En
strategi måste sedan fastställas, där åtgärder mot utsläppen
från flyg, last- och personbilar, arbetsredskap och sjöfart
skall vara centrala områden.
Regeringen föreslår 25 % minskning av ammoniakutsläppen till
år 1995 respektive 50 % för organiska lättflyktiga gaser till år
2000. Regeringens förslag begränsas till att omfatta åtgärder
inom jordbruket. Utskottet anser att regeringen bör återkomma
med förslag till åtgärder också på andra samhällsområden.
Sverige måste naturligtvis också driva på det internationella
arbetet mot luftföroreningar genom förstärkning av de
internationella överenskommelserna: konventionen om långväga
gränsöverskridande luftföroreningar samt svavel- och
kväveprotokollen.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo113 yrkandena
5--7 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande
lydelse:
3. beträffande gränsöverskridande luftföroreningar m.m.
att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer som angetts i
propositionen i avsnittet Gränsöverskridande luftföroreningar
såvitt avser svaveldioxid och med anledning av motion
1990/91:Jo113 yrkandena 5--7 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört samt avslår motionerna 1990/91:Jo110
yrkande 2 och 1990/91:Jo116 yrkande 8,
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 81
börjar med "Utskottet delar" och på s. 83 slutar med "angiven
del" bort ha följande lydelse:
Utskottet har tidigare (res. 5) förordat att en nationell
miljöplan upprättas. Till grund för denna miljöplan bör läggas
de målsättningar som föreslås i motion Jo116 yrkande 8 enligt
följande uppställning.
00> Svaveldioxid 51>Utsläppen skall minska med
75 % (1988-2000)
00> Kväveoxid 51>Utsläppen skall minska med
50 % (1988-2000) och med 70 %
(1988-2005)
00> Kolväten 51>Utsläppen skall minska med
75 % (1988-2000)
00> Koldioxid 51>Utsläppen skall ha börjat
minska i förhållande till dagens
nivå år 2000 och ha minskat med
85 % år 2015
00> Klorerade organiska ämnen 51>Utsläppen från
massaindustrin skall ha upphört
1995
00> Stabila organiska ämnen 51>Utsläppen till hav och
vatten skall ha minskat med 70 %
till 1995
00> Klorerade lösningsmedel 51>Användningen skall ha
upphört till år 1995
00> Kvicksilver och kadmium 51>Punktutsläpp till luft och
hav samt användning i produkter
och varor skall ha upphört år
2000
00> Blyhaltig bensin 51>Användningen skall ha upphört
senast 1995
00> Bekämpningsmedel i 51>Skall ha minskat med 80 %
03>jordbruket 51>till 1995, även räknat på
behandlad areal
00> Kväveläckage från 51>Skall ha minskat med 50 %
03>jordbruket 51>från dagens nivå till 1995
och 70 % till 1998
00> Handelsgödselkväve 51>Användningen skall ha minskat
med 30 % till 1992 och med 50 %
till 1995
00> Ammoniak 51>Utsläppen från jordbruket
skall ha minskat med 25 % till
1995 och med 50 % till år 2000
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande
lydelse:
3. beträffande gränsöverskridande luftföroreningar m.m.
att riksdagen avslår regeringens förslag om allmänna
riktlinjer i avsnittet Gränsöverskridande luftföroreningar och
med anledning av motion 1990/91:Jo116 yrkande 8 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår
motionerna 1990/91:Jo110 yrkande 2 och 1990/91:Jo113
yrkandena 5--7,
13. Fortsatt användning av ekonomiska styrmedel m.m. (mom. 6)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 86
börjar med "I likhet" och på s. 87 slutar med "riksdagens sida"
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar synpunkterna i motion Jo105 på utformning och
användning av ekonomiska styrmedel. Grundprincipen är att
förorenaren skall betala (Polluter--Pays--Principle). De
ekonomiska styrmedlen kan delas in i fyra huvudgrupper:
miljöavgifter, miljöskatter, överlåtbara utsläppsrätter och
ekonomiska stimulanser. Dessa styrmedel skall komplettera de
administrativa regleringarna på miljöområdet. De bör utformas på
sådant sätt att miljöförbättringarna uppnås med lägsta möjliga
totalkostnad. De finansiella styrinstrumenten skall inte
användas i statsfinansiellt syfte utan öronmärkas för olika
miljöförbättrande ändamål. Med undantag av skatter på koldioxid
anser utskottet, i likhet med motionärerna, att endast avgifter
bör accepteras. Det är särskilt viktigt att åtgärderna på detta
område harmoniseras med EGs bestämmelser och utformas så att de
inte försvårar ett framtida inträde i EG. Vad utskottet anfört
bör riksdagen med anledning av motion Jo105 yrkandena 16 och 17
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande
lydelse:
6. beträffande fortsatt användning av ekonomiska styrmedel
m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo105 yrkandena
16 och 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört samt avslår motionerna 1990/91:Jo110 yrkande 3,
1990/91:Jo112 yrkande 5, 1990/91:Jo113 yrkande 23 i denna del,
1990/91:Jo116 yrkandena 11 och 12, 1990/91:Jo728 yrkandena 1 och
4, 1990/91:Jo733 yrkande 6 och 1990/91:Jo739 yrkande 6,
14. Fortsatt användning av ekonomiska styrmedel m.m. (mom. 6)
Sören Norrby och Lars Ernestam (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 86
börjar med "I likhet" och på s. 87 slutar med "riksdagens sida"
bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion Jo110 bör riksdagen uttala sig för en
vidareutveckling av systemet med ekonomiska styrmedel. Med
sådana styrmedel avses främst utsläppsavgifter, panter och
överlåtbara utsläppsrätter. Jämfört med direkta regleringar i
t.ex. koncessionsvillkoren kan ekonomiska styrmedel ge större
kostnadseffektivitet, särskilt när det gäller mer diffusa
utsläpp från många små utsläppskällor. Ekonomiska styrmedel gör
bl.a. att priset på en vara kommer att avspegla hela den
resursuppoffring och samhällsekonomiska kostnad som produktion,
distribution och kommande avfallsbehandling av varan medför. De
stimulerar därför utveckling och användning av miljöanpassade
tekniker, produkter och metoder. Vad utskottet anfört med
anledning av motionerna Jo110 yrkande 3 och Jo739 yrkande 6 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande
lydelse:
6. beträffande fortsatt användning av ekonomiska styrmedel
m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo110
yrkande 3 och 1990/91:Jo739 yrkande 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår
motionerna 1990/91:Jo105 yrkandena 16 och 17, 1990/91:Jo112
yrkande 5, 1990/91:Jo113 yrkande 23 i denna del, 1990/91:Jo116
yrkandena 11 och 12, 1990/91:Jo728 yrkandena 1 och 4 och
1990/91:Jo733 yrkande 6,
15. Fortsatt användning av ekonomiska styrmedel m.m. (mom. 6)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 86
börjar med "I likhet" och på s. 87 slutar med "riksdagens sida"
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar synpunkterna i motion Jo113 om utformning och
användning av ekonomiska styrmedel. Dessa styrmedel skall
utformas så att produkter och verksamheter bär sina kostnader
fullt ut. De skall stimulera till minskat avfall, ökad
återanvändning och till att ämnen, produkter och varor i största
möjliga utsträckning ingår i ett slutet kretslopp. Även
internationella miljöavgifter bör införas, bl.a. på fossila
bränslen och på flygtrafiken. Vad utskottet anfört bör riksdagen
med anledning av motion Jo113 yrkande 23 delvis som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande
lydelse:
6. beträffande fortsatt användning av ekonomiska styrmedel
m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo113 yrkande 23
i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört samt avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkandena
16 och 17, 1990/91:Jo110 yrkande 3, 1990/91:Jo112 yrkande 5,
1990/91:Jo116 yrkandena 11 och 12, 1990/91:Jo728 yrkandena 1 och
4, 1990/91:Jo733 yrkande 6 och 1990/91:Jo739 yrkande 6,
16. Fortsatt användning av ekonomiska styrmedel m.m. (mom. 6)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 86
börjar med "I likhet" och på s. 87 slutar med "riksdagens sida"
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar miljöpartiets uppfattning att miljöarbetet bör
effektiviseras med gröna skatter och avgifter, bl.a. i form av
koldioxidskatt på elproduktion. Riksdagen bör uttala att
ekonomiska styrmedel i fortsättningen skall vara en viktig del
av miljöpolitiken och att sådana styrmedel inte står i
motsatsställning till administrativa regleringar utan utgör
komplement till dessa. Som anförs i motion Jo728 bör avgifterna
användas till att bygga upp en miljöfond som används för
miljöförbättrande åtgärder.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motionerna
Jo112 yrkande 5, Jo116 yrkandena 11 och 12 och Jo728 yrkandena 1
och 4 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande
lydelse:
6. beträffande fortsatt användning av ekonomiska styrmedel
m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo112
yrkande 5, 1990/91:Jo116 yrkandena 11 och 12 och 1990/91:Jo728
yrkandena 1 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört samt avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkandena
16 och 17, 1990/91:Jo110 yrkande 3, 1990/91:Jo113 yrkande 23 i
denna del, 1990/91:Jo733 yrkande 6 och 1990/91:Jo739 yrkande 6,
17. Svavelskatten (mom. 7)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 87
börjar med "I anslutning" och slutar med "Jo67" bort ha följande
lydelse:
Det är ytterst oroande att regeringen mer och mer talar om
miljöskatter i stället för avgifter.
Socialdemokraterna tycks ta miljöproblemen till intäkt för att
kunna genomdriva nya skattehöjningar, vilket är oacceptabelt.
Utskottet kan endast acceptera en omläggning av skattestrukturen
inom ramen för ett oförändrat uttag då skadebilden är diffus
eller långsiktig. Utskottet accepterar mot denna bakgrund
miljöskatt på ett enda område och det gäller utsläppen av
koldioxid. I övrigt skall andra ekonomiska styrmedel --
företrädesvis miljöavgifter -- användas.
I likhet med vad som anförs i motionerna Jo105 och Jo67 anser
utskottet att intäkterna av svavelskatten skall användas för
miljöförbättrande åtgärder. Svavelskatten bör därför i första
hand omkonstrueras till en avgift. Om detta ej är möjligt bör
intäkterna under alla förhållanden specialdestineras på det sätt
som nyss angetts. Detta bör riksdagen, med anledning av
motionerna Jo67 och Jo105 yrkande 26, som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande
lydelse:
7. beträffande svavelskatten
att riksdagen med anledning av motionerna Jo67 och Jo105
yrkande 26 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
18. Koldioxidbeskattningen (mom. 8)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m)
anser att utskottet i mom. 8 bort hemställa att riksdagen med
anledning av motion 1990/91:Jo105 yrkande 25 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en
miljörelaterad energibeskattning, baserad på en skärpt
koldioxidbeskattning samt avslår motionerna 1990/91:Jo97 yrkande
2, 1990/91:Jo112 yrkande 6 och 1990/91:Jo113 yrkande 3,
19. Koldioxidbeskattningen (mom. 8)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser att
utskottet i mom. 8 bort hemställa att riksdagen med anledning av
motion 1990/91:Jo113 yrkande 3 som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en koldioxidskatt på
fossilbaserad elproduktion från den 1 januari 1992 samt avslår
motionerna 1990/91:Jo97 yrkande 2, 1990/91:Jo105 yrkande 25 och
1990/91:Jo112 yrkande 6,
20. Koldioxidbeskattningen (mom. 8)
Annika Åhnberg (v) anser att utskottet i mom. 8 bort hemställa
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo97 yrkande 2
och 1990/91:Jo113 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionerna anförts om en koldioxidskatt för
industrin om 5 öre per kg koldioxid från den 1 januari 1993
resp. en koldioxidskatt på fossilbaserad elproduktion samt
avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkande 25 och 1990/91:Jo112
yrkande 6,
21. Koldioxidbeskattningen (mom. 8)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i mom. 8 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo112
yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om koldioxidskatt på elproduktion samt avslår
motionerna 1990/91:Jo97 yrkande 2, 1990/91:Jo105 yrkande 25 och
1990/91:Jo113 yrkande 3,
22. Kväveavgiften (mom. 9)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m)
anser att utskottet i mom. 9 bort hemställa att riksdagen med
anledning av motion 1990/91:Jo105 yrkande 27 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om kväveavgift för
mindre och medelstora anläggningar,
23. Vissa miljöskatter m.m. (mom. 10)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 87
börjar med "Vidare avstyrks" och slutar med "yrkande 6" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med miljöpartiet att följande
miljöskatter/miljöavgifter bör införas resp. höjas: 1.
miljöavgifter på tungmetaller, kväve och fosfor, 2.
miljöavgifter/skatter på utsläpp till vatten, 3. miljöskatt på
industriutsläpp av tungmetaller, 4. miljöskatt på kväveutsläpp
till vatten, 5. höjd miljöavgift för kväveutsläpp till 40 kr./kg
för inrikesflyget. Vidare anser utskottet att kommunerna, om
miljöskatt införs på kväveutsläppen från reningsverk, bör få
möjlighet att reducera skatten genom att anlägga våtmarker.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion
Jo117 yrkande 9, Jo118 yrkandena 2--5 och Jo120 yrkande 23 som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande
lydelse:
10. beträffande vissa miljöskatter m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo117
yrkande 9, 1990/91:Jo118 yrkandena 2--5 och 1990/91:Jo120
yrkande 23 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
24. Information och kampanjer som styrmedel (mom.12)
Sören Norrby och Lars Ernestam (båda fp) anser att utskottet i
mom. 12 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion
1990/91:Jo110 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförs om ökad användning av information
och kampanjer som styrmedel i miljöpolitiken,
25. Miljöinsatser i barnomsorgen (mom. 13)
Sören Norrby och Lars Ernestam (båda fp) anser att utskottet i
mom. 13 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion
1990/91:Jo110 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförs om miljöinsatser i barnomsorgen,
26. Vissa utbildningsinsatser (mom. 14)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i mom. 14 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motionerna
1990/91:Jo816 yrkande 2 och 1990/91:K17 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionerna anförs om
utbildningsinsatser m.m. för övervakande, utredande och dömande
myndigheter på miljöområdet,
27. Miljö och ekonomisk utveckling (mom. 15)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 92
börjar med "Utskottet avstyrker" och slutar med "det anförda"
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar centerpartiets synpunkter beträffande
sambanden mellan ekonomi och miljö. Det innebär bl.a. att ökad
tillväxt måste vägas mot andra icke-materiella mål såsom bättre
miljö, resurshushållning och ökad frihet. Kommande generationers
välfärd måste beaktas i den ekonomiska politiken. Det
övergripande målet för den ekonomiska politiken bör definieras i
överensstämmelse med kraven på en långsiktigt hållbar
utveckling. S.k. gröna nationalräkenskaper måste utvecklas och
sätta spår i de beslut som fattas så att miljö- och
naturresursaspekter blir grundläggande i all samhällsplanering.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion
Jo113 yrkande 23 delvis som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande
lydelse:
15. beträffande miljö och ekonomisk utveckling
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo113 yrkande 23
i återstående del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört samt avslår motion 1990/91:Jo93,
28. Miljö och ekonomisk utveckling (mom. 15)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 92
börjar med "Utskottet avstyrker" och slutar med "det anförda"
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar miljöpartiets åsikt att miljöinriktade
ekonomiska beslutsunderlag bör utarbetas i enlighet med vad som
anförs i motion Jo93. Beslutsunderlaget bör visa såväl
ekologiska och mänskliga som finansiella aspekter på
utvecklingen. Ett lämpligt första steg kan vara att komplettera
finansplanen och nationalbudgeten med viktiga nyckeltal av
miljö- och hälsofaktorer och också i nationalbudgeten
översiktligt beskriva utvecklingstendenserna inom dessa områden.
Till motionen fogas en rapport av nationalekonomen Torbjörn
Linderson om en kravspecifikation på ett nationellt "grönt"
ekonomiskt beslutsunderlag som kan utgöra underlag för fortsatta
överväganden i denna fråga.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion
Jo93 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande
lydelse:
15. beträffande miljö och ekonomisk utveckling
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo93 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt
avslår motion 1990/91:Jo113 yrkande 23 i återstående del,
29. Trafikens miljöeffekter (mom. 16)
Sven Eric Lorentzon (m), Ingvar Eriksson (m), Sören Norrby
(fp), Ivar Virgin (m) och Lars Ernestam (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 93
börjar med "I partimotionerna" och slutar med "vidare åtgärd"
bort ha följande lydelse:
Som utskottet anfört ovan (res. 1, 2 och 10) är det ytterst
angeläget att reducera utsläppen av olika luftföroreningar.
Utskottet delar moderata samlingspartiets bedömning att en
stor del av de luftburna utsläppen härrör från trafiken. I
storstäder och tätorter förorsakar trafiken såväl buller som
trängselproblem. Under 1990-talet måste trafikens miljömässiga
effekter minskas. Det går inte att lösa trafikens miljöproblem
genom politisk detaljreglering. Problemen kan främst lösas genom
en modernisering av trafiksystemet.
Nya mer bränslesnåla fordon, utrustade med effektiv rening,
kan på kort sikt minska utsläppen i betydande omfattning. Bättre
vägar och smidigare trafikföring kan också verka i denna
riktning. På längre sikt kan elbilar och användning av
alternativa bränslen ytterligare minska utsläppen. Denna
positiva teknikutveckling får ej motverkas.
En övergång till spårbunden trafik och sjöfart kan också vara
positiv från miljösynpunkt.
Utskottet anser att konkreta miljömål måste ställas upp. För
vägtrafiken bör målsättningen vara att minska kväveoxidutsläppen
med mer än 50 % till år 2000 -- från 192000 ton 1988 till
högst 95000 ton år 2000. Detta skulle innebära att de miljömål
som anges i naturvårdsverkets rapport Luft 90 skulle uppnås i
Götaland och väl överträffas i Svealand och Norrland vad gäller
svenska utsläpp från vägtrafiken.
Nära 90 % av nedfallet av kväveoxider kommer dock från andra
länder. Därför måste vi i internationella förhandlingar verka
för lika långtgående minskningar i omvärlden. Inom EG skärps nu
successivt kraven på bilarna.
Sverige bör inom EG och EFTA verka för att avgaskraven på
tunga vägfordon skärps till en nivå som motsvarar de föreslagna
USA-kraven för 1996, motsvarande utsläpp av NOx med ca 5 g/kWh
mot de europeiska kraven på 7 g/kWh från samma tid.
Miljöklassindelningen av fordon och andra stimulansåtgärder
måste utformas på ett sådant sätt att miljömålet verkligen
uppnås och att de sker i samklang med EGs regler. En kraftig
prisökning på bilar med bättre miljöprestanda från ett år till
ett annat kan ändra kundernas köpbeteende och i själva verket få
en negativ miljöeffekt, vilket måste motverkas med ekonomiska
styrmedel.
Utsläpp från olika arbetsfordon omfattas ännu inte av några
avgaskrav. Utskottet anser att Sverige inom ramen för de
pågående EES-förhandlingarna skall aktualisera denna fråga.
Utsläppen från vägtrafiken av kolväten bör också minska med
minst 70 % från 175000 ton 1988 till högst 50000 ton år
2000. Koldioxidutsläppen från vägtrafiken bör inte ligga på
högre nivå år 2000 än vad de gör i dag.
Naturvårdsverket bör få i uppgift att årligen redovisa hur de
uppställda målsättningarna infrias. Om de uppställda miljömålen
inte uppnås med de krav som nu ställs och i framtiden kommer att
ställas kan korrigeringsåtgärder tvingas fram.
Vad utskottet anfört om mål för utsläppsreduceringar och
uppföljning bör riksdagen med anledning av motion Jo105
yrkandena 20, 22, 23 och 24 som sin mening ge regeringen till
känna. Frågor om avgasbestämmelser m.m. för fordon och
bullerfrågor behandlas närmare i det följande.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande
lydelse:
16. beträffande trafikens miljöeffekter
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo105 yrkandena
20 och 22--24 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört samt avslår motion 1990/91:Jo737 yrkande 3,
30. Trafikens miljöeffekter (mom. 16)
Annika Åhnberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 93
börjar med "I partimotionerna" och slutar med "vidare åtgärd"
bort ha följande lydelse:
Som utskottet anfört ovan (res. 8) är koldioxidutsläppen och
växthuseffekten några av vår tids allvarligaste
miljöproblem. I motion Jo737 påpekas att vi har en stor sektor
som ökar sina koldioxidutsläpp och bidrar med en allt större
andel av utsläppen, nämligen trafiksystemet. Vi måste
systematiskt minska användningen av fossila bränslen inom
industri, energiproduktion och i trafiksystemet.
Trafikens andel av koldioxidutsläppen har ökat från 23 % år
1980 till 36 % år 1988. Denna ökning fortsätter. Detta är en
utveckling som måste brytas. Detta kan göras genom utbyggd
kollektivtrafik, ökad användning av spårtrafik, ökad användning
av biobränslen, t.ex. etanol, byggande och planering som minskar
transportberoendet, satsning på sjöfarten, utveckling av de
elektroniska kommunikationsmedlen, etc. Man måste även dels se
över samhällets ökade transportbehov, dels måste ökningen
tillgodoses av miljövänliga kommunikationssätt.
Regeringen bör få i uppdrag att skyndsamt ta fram en
handlings- och tidsplan med målet att få till stånd en
kontinuerlig minskning av koldioxidutsläppen från trafiken. Det
långsiktiga målet är att nettoutsläppen totalt av koldioxid
skall minska med 60--80 % jämfört med dagens nivå.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion
Jo737 yrkande 3 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande
lydelse:
16. beträffande trafikens miljöeffekter
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo737 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
samt avslår motion 1990/91:Jo105 yrkandena 20 och 22--24,
31. Gemensamt ansvar för den globala miljön, m.m. (mom. 18)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 97
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "vår omvärld" samt
den del som börjar med "Som framgår" och på s. 98 slutar med
"tillgodosett härigenom" bort ha följande lydelse:
Utskottet biträder den mening som framförts i motion Jo116
yrkandena 9 och 10 om att Sverige genom att fatta mer
långtgående miljöpolitiska beslut skall verka pådrivande i det
internationella miljöarbetet. Regeringen bör till
miljökonferensen i Brasilien år 1992 lägga fram konkreta förslag
för att minska användningen av naturresurser i Sverige till en
nivå som är globalt möjlig. Utskottet tillstyrker även
motionerna Jo752 yrkande 1 och U617 om tillsättande av en
parlamentarisk utredning för att följa den internationella
utvecklingen på miljöområdet. Utredningen bör få ett vidare
uppdrag än det som lagts på den nationalkommitté som arbetar med
att förbereda Sveriges deltagande i den internationella
miljökonferensen i Brasilien 1992. Vad utskottet anfört med
anledning av motionerna i dessa delar bör ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande
lydelse:
18. beträffande gemensamt ansvar för den globala miljön
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo116
yrkandena 9 och 10, 1990/91:Jo752 yrkande 1 och 1989/90:U617 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
32. Bindande konventioner om globala miljöfrågor m.m. (mom.
20)
Sören Norrby och Lars Ernestam (båda fp) anser att utskottet i
mom. 20 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion
1990/91:Jo739 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om konventioner för skydd för
jordens biologiska mångfald och för skydd och utveckling av
jordens skogstillgångar samt om ett globalt klimatavtal och
fortsatta förhandlingar om långväga luftföroreningar, samt
avslår motion 1989/90:Jo820 yrkande 2.
33. Bindande konventioner om globala miljöfrågor m.m. (mom.
20)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i mom. 20 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Jo820
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en effektiv global konvention om
klimatförändringar samt avslår motion 1990/91:Jo739 yrkande 10.
34. Återbeskogning av tredje världen (mom. 21)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (allam)
anser att utskottet i mom. 21 bort hemställa att riksdagen med
anledning av motion 1990/91:Jo722 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motion Jo105 anförts om att
nyplantering av skog i tredje världen skulle kunna inräknas som
ett sätt att minska koldioxidutsläppen samt avslår motion
1990/91:Jo737 yrkande 5.
35. Återbeskogning av tredje världen (mom. 21)
Annika Åhnberg (v)
anser att utskottet i mom. 21 bort hemställa att riksdagen med
anledning av motion 1990/91:Jo737 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad
skogsplantering samt avslår motion 1990/91:Jo722 yrkande 5.
36. Ekonomiska styrmedel i Europa (mom. 23)
Sven Eric Lorentzon (m), Ingvar Eriksson (m), Sören Norrby
(fp), Ivar Virgin (m) och Lars Ernestam (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 100
börjar med "Utskottet har" och slutar med "alltså inte" bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar den mening som anförts i motionerna om att
Sverige bör verka för att likvärdiga ekonomiska styrmedel på
miljöområdet införs i Europas länder. Riksdagen bör ge
regeringen till känna vad utskottet anfört med anledning av
motionerna Jo739 yrkande 9 och Jo752 yrkande 13.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande
lydelse:
23. beträffande ekonomiska styrmedel i Europa
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo739
yrkande 9 och 1990/91:Jo752 yrkande 13 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
37. Målet för samarbetet med östeuropeiska länder (mom. 25)
Annika Åhnberg (v) anser att utskottet i mom. 25 bort
hemställa att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Jo879
yrkande 27 som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att ett mål för samarbetet med de
östeuropeiska länderna skall vara att på ett långsiktigt
hållbart sätt förbättra miljön.
38. Insatser på miljöområdet i Baltikum och Polen m.m.
(mom.26)
Sören Norrby och Lars Ernestam (båda fp) anser att utskottet i
mom.26 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion
1990/91:Jo720 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om insatser på miljöområdet i Baltikum.
39. Miljöfond m.m. (mom. 27)
Karl Erik Olsson (c), Lennart Brunander (c) och Marianne
Samuelsson (mp) anser att utskottet i mom. 27 bort hemställa att
riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo752 yrkande 10
och 1989/90:Jo749 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionerna anförts om en europeisk luftvårdsfond
till stöd för Östeuropa.
40. Miljökraven i Norden (mom. 28)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i mom. 28 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motionerna
1990/91:Jo752 yrkande 12 och 1989/90:Jo820 yrkande 8 som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om att
de strängaste miljökraven i något nordiskt land skall vara
riktlinje för andra nordiska länder.
41. Konventionsarbetet på luftvårdsområdet (mom.29)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i mom. 29 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motionerna
1990/91:Jo752 yrkande 5 och 1989/90:Jo820 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om att
Sverige skall stödja arbetet inom ECE och se till att en
försurningskonvention som utgår från kritiska belastningsgränser
upprättas.
42. Dagens hot mot våra hav (mom. 30)
Annika Åhnberg (v) och Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 105
börjar med "Utskottet har ingen" och slutar med "är
tillgodosett" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den mening som framförs i motion Jo108
yrkandena 1 och 2 om att riksdagen bör göra ett uttalande om att
minska hotet mot våra hav och om behovet att stärka samarbetet
med övriga stater runt våra hav. Särskilt viktigt är det enligt
utskottets mening att samarbetet med öststaterna runt Östersjön
stärks.
dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande
lydelse:
30. beträffande dagens hot mot våra hav
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo108 yrkandena
1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
43. Det multilaterala samarbetet i Östersjöområdet (mom. 31)
Annika Åhnberg (v) och Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 105
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "och Västeuropa"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att Sverige skall verka för att
Helsingforskonventionen (SÖ 1984:38) utvecklas.
Helsingforskommissionen (HELCOM) bör fungera som bas för
samordning av de olika ländernas interna miljölagstiftning.
Kraven på lokalisering, teknik och utsläpp bör gälla i samtliga
stater. För att detta skall vara möjligt att genomföra måste de
övriga staterna stödja de baltiska staterna ekonomiskt till
miljöinvesteringar.
HELCOM skall se till att bindande kvalitetsnormer för luft och
vatten fastställs inom konventionens tillämpningsområde. Ett
effektivt och fungerande kontrollsystem bör införas genom att
ett system för monitoring av utsläpp till havet utvecklas av
HELCOM. Resultatet av mätningarna bör vara offentliga, och det
krävs en effektiv kontroll av efterlevnaden samt påföljder för
fördragsbrott.
HELCOM bör fortlöpande övervaka tillämpningen av konventionen.
Regeringen bör stödja Svenska naturskyddsföreningens initiativ
att tillammans med miljöorganisationer i de andra kuststaterna
starta ett Östersjösekretariat som bl.a. får till uppgift att
stödja de nya miljöorganisationerna i Östeuropa.
Vad utskottet anfört med bifall till motion Jo752 yrkandena 6
och 11 bör ges regeringen till känna. Därmed tillgodoses även
syftet med motionerna 1989/90:Jo769 yrkandena 1--10 och
1989/90:Jo820 yrkande 4.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande
lydelse:
31. beträffande det multilaterala samarbetet i
Östersjöområdet
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Jo752 yrkandena 6
och 11 samt med anledning av motionerna 1989/90:Jo769 yrkandena
1--10 och 1989/90:Jo820 yrkande 4 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
44. Föroreningar av gränsvattnen (mom. 35)
Karl Erik Olsson (c), Sven Eric Lorentzon (m), Ingvar Eriksson
(m), Sören Norrby (fp), Lennart Brunander (c), Marianne
Samuelsson (mp), Ivar Virgin (m) och Lars Ernestam (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 106
börjar med "Utskottet har" och slutar med "motion Jo66" bort ha
följande lydelse:
Som anförs i motion Jo66 bör Sverige ta upp förnyade
förhandlingar med norska regeringen om reningen av utsläppen
inom Östfold och Osloområdet och om återställande av
fiskbestånden i gränsvattnen. Vad utskottet anfört med anledning
av motionen bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande
lydelse:
35. beträffande föroreningar av gränsvattnen
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo66 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
45. Åtgärder mot oljeutsläpp (mom. 36)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser att
utskottet i mom. 36 bort hemställa att riksdagen med anledning
av motion 1989/90:Jo749 yrkande 7 som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om internationella
överenskommelser om åtgärder mot oljeutsläpp.
46. Miljö och folkrätt (mom. 37)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i mom. 37 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motionerna
1990/91:Jo752 yrkande 2 och 1989/90:Jo769 yrkande 11 som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om
överstatliga beslut på miljöområdet och att regeringen verkar
för att den internationella rätten kompletteras med
efterlevnadskontroll med påföljder för fördragsbrott.
47. Miljö och handel (mom. 38)
Annika Åhnberg (v) anser att utskottet i mom. 38 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motionerna
1990/91:Jo115 yrkande 11 och 1990/91:Jo801 yrkandena 2 och 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om
att Sverige med större kraft måste hävda miljöfrågorna i
handelspolitiken, att miljöfrågorna bör ligga till grund för
nästa GATT-runda och att en parlamentarisk utredning tillsätts
med uppgift att skyndsamt lämna förslag till riktlinjer för det
fortsatta arbetet på att infoga miljöfrågorna i
handelspolitiken.
48. Miljötraktat (mom. 39)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 109
börjar med "Som framgår" och slutar med "yrkande 2" bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar den mening som framförs i motion Jo749 att
klara, fastlagda miljömål i enlighet med motionen bör beslutas
och läggas fram i form av en miljötraktat. Sedan riksdagen
fattat beslut om dessa miljömål bör ett åtgärdsprogram utarbetas
på grundval av vetenskapliga bedömningar utifrån vad som behöver
göras för att åstadkomma ett livskraftigt samhälle. Vad
utskottet anfört med anledning av motionen i denna del bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande
lydelse:
39. beträffande miljötraktat
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo749 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
49. Naturresurslagens plats i en miljöbalk (mom. 41)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i mom. 41 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motionerna
1990/91:Jo751 yrkande 8 och 1990/91:Jo792 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om
NRLs plats i en miljöbalk,
50. Sambandet mellan yttre och inre miljö (mom. 42)
Annika Åhnberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 112
börjar med "Utskottet finner" och på sid 113 slutar med "4
innebär" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den mening som framförs i motionerna Jo76 och
Jo115 yrkande 2 om samordning nationellt, regionalt och lokalt
av arbetet med yttre och inre miljöfrågor. Riksdagen bör begära
förslag om utökade fackliga befogenheter att ingripa vid
missförhållanden som rör den yttre miljön och om förändring av
arbetsmiljölagen så att begreppet "omedelbar och allvarlig fara"
ges en tydlig innebörd. Utskottet ansluter sig även till
motionärernas yrkande om förslag till en lag som ger lokala
fackföreningar rätt att vidta stridsåtgärder mot arbetsgivare
som ej rättar till missförhållanden rörande inre eller yttre
miljö. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna i denna
del bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande
lydelse:
42. beträffande sambandet mellan yttre och inre miljö
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo76 och
1990/91:Jo115 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
51. Kulturminneslagen (mom. 43)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i mom. 43 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo82 som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att kulturminneslagen arbetas in i en miljöbalk,
52. Vattenlagen (mom. 44)
Annika Åhnberg (v) och Marianne Samuelsson (mp) anser att
utskottet i mom. 44 bort hemställa att riksdagen med anledning
av motion 1990/91:Jo111 yrkandena 10 och 11 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av
vattenlagen så att det tydligt framgår att även värden som inte
kan mätas i pengar skall tas med i den samhällsekonomiska
avvägningen samt att den biologiska/ekologiska kompetensen
alltid garanteras i vattendomstolarna,
53. Principer för miljölagstiftningen (mom. 46)
Sven Eric Lorentzon (m), Ingvar Eriksson (m), Sören Norrby
(fp), Ivar Virgin (m) och Lars Ernestam (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 113
börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "den grunden" och
den del som börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med
"yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den mening som framförs i motion Jo733 yrkande
2 och Jo739 yrkande 3 om principerna för miljölagstiftningen.
Miljölagstiftningens regler bör så långt möjligt vara
övergripande. Punktinsatser i form av speciella förbud och
selektiva regleringar bör undvikas. Regler för skyddet av miljön
bör utgå från vad naturen långsiktigt tål, och mål för
miljökvalitet skall vara styrande för vilka verksamheter och
utsläpp som skall tillåtas. Miljölagstiftningen skall samordnas
och effektiviseras. Vad utskottet anfört med anledning av
motionerna i berörda delar bör ges regeringen till känna. Motion
Jo792 yrkande 1 påkallar ingen vidare åtgärd från riksdagens
sida.
dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande
lydelse:
46. beträffande principer för miljölagstiftningen
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo733
yrkande 2 och 1990/91:Jo739 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört och avslår motion
1990/91:Jo792 yrkande 1,
54. Skogspolitiska frågor, m.m. (mom. 47)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 113
börjar med "Syftet med" och på s. 114 slutar med "farligt gods"
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den mening som framförts i miljöpartiets
motioner Jo117 yrkande 7, Jo311 yrkande 6 och Jo710 yrkandena 5
och 7 om att transport av farligt gods skall miljöskyddas, att
skogspolitiska frågor bör ingå i miljöskyddskommitténs uppdrag,
att kemikalielagstiftningen bör göras tydligare och mer
lättillgänglig och att 13 § ML bör ändras utan avvaktande av
kommitténs ställningstagande. Vad utskottet anfört med anledning
av motionerna i berörda delar bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande
lydelse:
47. beträffande skogspolitiska frågor m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo117
yrkande 7, 1990/91:Jo311 yrkande 6 och 1990/91:Jo710 yrkandena 5
och 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
55. Miljökvalitetsnormer (mom. 50)
Sven Eric Lorentzon (m), Ingvar Eriksson (m), Sören
Norrby(fp), Ivar Virgin (m) och Lars Ernestam (fp) anser att
utskottet i mom. 50 bort hemställa att riksdagen med anledning
av motionerna 1990/91:Jo105 yrkande 8, 1990/91:Jo110 yrkande 5,
1990/91:Jo733 yrkande 4 och 1990/91:Jo739 yrkande 7 som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om
utvecklande av miljökvalitetsnormer för luft och vatten som
styrmedel samt avslår motionerna 1990/91:Jo115 yrkande 4,
1990/91:Jo116 yrkande 4, 1990/91:Jo117 yrkande 1, 1990/91:Jo120
yrkande 10 och 1990/91:Jo775 yrkande 2,
56. Miljökvalitetsnormer (mom. 50)
Annika Åhnberg (v) anser att utskottet i mom. 50 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo115
yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förslag på miljöskyddslagstiftning baserad
på bindande miljökvalitetsnormer samt avslår motionerna
1990/91:Jo105 yrkande 8, 1990/91:Jo110 yrkande 5, 1990/91:Jo116
yrkande 4, 1990/91:Jo117 yrkande 1, 1990/91:Jo120 yrkande 10,
1990/91:Jo733 yrkande 4, 1990/91:Jo739 yrkande 7 och
1990/91:Jo775 yrkande 2,
57. Miljökvalitetsnormer (mom. 50)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i mom. 50 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motionerna
1990/91:Jo116 yrkande 4, 1990/91:Jo117 yrkande 1, 1990/91:Jo120
yrkande 10 och 1990/91:Jo775 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionerna anförts om förslag till
ny miljölagstiftning där miljökvalitetsnormer och
genomförandeplaner ingår samt avslår motionerna 1990/91:Jo105
yrkande 8, 1990/91:Jo110 yrkande 5, 1990/91:Jo115 yrkande 4,
1990/91:Jo733 yrkande 4 och 1990/91:Jo739 yrkande 7,
58. "Ren produktion" (mom. 51)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 116
börjar med "Utskottet har ingen" och på s. 117 slutar med "5
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den mening som uttrycks i centerpartiets
motioner Jo113 yrkande 30 m.fl. att riksdagen bör uttala att
tillståndsprövningen bör inriktas enligt principen för "ren
produktion". Genom en produktion av "rena" produkter tillsammans
med resurssnål teknik möjliggörs slutna kretslopp. Både det
avfall som uppstår vid produktionen och det som blir kvar av
varan efter användning bör återföras till endera ny användning
eller naturens kretslopp. Med en sådan teknik kan produktionen
ökas utan att miljön påverkas negativt. Vad utskottet anfört med
anledning av berörda motionsyrkanden bör ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande
lydelse:
51. beträffande "ren produktion"
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo113
yrkande 30, 1990/91:Jo749 yrkande 3 och 1990/91:Jo792 yrkandena
4 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om "ren produktion",
59. Dioxin (mom. 53)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (allam)
anser att utskottet i mom. 53 bort hemställa att riksdagen med
anledning av motion 1990/91:Jo86 som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om skärpta gränsvärden för
dioxin,
60. Utsläppstak inom geografiskt bestämda områden (mom. 54)
Sven Eric Lorentzon (m), Ingvar Eriksson (m), Sören Norrby
(fp), Ivar Virgin (m) och Lars Ernestam (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 118
börjar med "Utskottet vill" och slutar med "icke aktualiseras"
bort ha följande lydelse:
Nya och effektiva styrmedel måste utvecklas för att påskynda
utvecklingen i miljövänlig riktning. Utskottet delar den mening
som framförs i moderata samlingspartiets och folkpartiet
liberalernas motioner Jo105 och Jo110 m.fl. att riksdagen bör
uttala sig för att ett system med överlåtbara utsläppsrätter
övervägs på miljöområdet. Denna metod kan exempelvis vara
effektiv för att minska närsaltutsläppen från kommunala
reningsverk. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna i
berörda delar bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 54 bort ha följande
lydelse:
54. beträffande utsläppstak inom geografiskt bestämda
områden
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo105
yrkande 18, 1990/91:Jo110 yrkande 9, 1990/91:Jo733 yrkande 8 och
1990/91:Jo778 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
61. Avfallsfrågornas beaktande vid tillståndsgivningen (mom.
55)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser att
utskottet i mom. 55 bort hemställa att riksdagen med anledning
av motion 1990/91:Jo113 yrkande 41 som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om åtgärder för reduktion av
avfall vid tillstånd för företag att bedriva miljöfarlig
verksamhet,
62. Tilläggsdirektiv m.m. (mom. 56)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 118
börjar med "De förslag" och slutar med "yrkande 1" bort ha
följande lydelse:
Utskottet biträder miljöpartiets förslag i motionerna Jo111
och Jo120 om att kommittén bör få tilläggsdirektiv om att
särskilt beakta tillåtlighetsreglernas begriplighet, att utforma
tillåtlighetsreglerna så att kravnivån inte sänks på grund av
miljöskatter och -avgifter samt att göra trafikanläggningar
prövningspliktiga. Sista meningen i 6 § ML bör upphävas. Vad
utskottet anfört med anledning av motionerna bör ges regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 56 bort ha följande
lydelse:
56. beträffande tilläggsdirektiv m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo111
yrkandena 1--4 och 1990/91:Jo120 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
63. Omprövning (mom. 57)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i mom. 57 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motionerna
1990/91:Jo118 yrkandena 20 och 24, 1990/91:Jo54 yrkande 19 och
1990/91:Jo792 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionerna anförts om att omprövning av tillstånd enligt
miljöskyddslagen också bör innefatta att hårda krav ställs även
på organiska stabila föreningar som inte är klorerade, att
villkoren för de havsbaserade fiskodlingarna skall omprövas
allra senast tio år efter det att varje enskilt tillstånd givits
samt att det vid omförhandlingar enligt vattenlagen alltid skall
prövas om exploatören kan återskapa sträckor som kan bli möjliga
reproduktionsplatser för vandrande laxfisk,
64. Miljörevisorer (mom. 58)
Sören Norrby och Lars Ernestam (båda fp) anser att utskottet i
mom. 58 bort hemställa att riksdagen med anledning av motionerna
1990/91:Jo110 yrkande 7 i denna del och 1990/91:Jo739 yrkande 14
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna
anförts om ett system med miljörevisorer utsedda av aktieägarna
samt avslår motionerna 1990/91:Jo97 yrkande 1, 1990/91:Jo113
yrkandena 28 och 32, 1990/91:Jo735 yrkandena 1 och 2 samt
1990/91:Jo792 yrkande 9,
65. Miljörevisorer (mom. 58)
Annika Åhnberg (v) anser att utskottet i mom. 58 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo97
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inrättande av auktoriserade externa
miljörevisorer samt avslår motionerna 1990/91:Jo110 yrkande 7 i
denna del, 1990/91:Jo113 yrkandena 28 och 32, 1990/91:Jo739
yrkande 14, 1990/91:Jo735 yrkandena 1 och 2 samt 1990/91:Jo792
yrkande 9.
66. Talerätten (mom. 59)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (allam)
anser att utskottet i mom. 59 bort hemställa att riksdagen med
anledning av motion 1990/91:Jo733 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om vidgad talerätt
till medborgare som på olika sätt drabbas av miljöskadlig
verksamhet samt avslår motionerna 1990/91:Jo54 yrkande 14,
1990/91:Jo111 yrkande 6, 1990/91:Jo115 yrkande 6, 1990/91:Jo739
yrkande 4, 1990/91:Jo792 yrkande 11, 1990/91:Jo796 yrkande 1 och
1990/91:Jo816 yrkande 5,
67. Talerätten (mom. 59)
Annika Åhnberg (v) anser att utskottet i mom. 59 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo115
yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om allmänhetens och berörda yrkesgruppers rätt
att föra talan i miljöskyddsärenden samt avslår motionerna
1990/91:Jo54 yrkande 14, 1990/91:Jo111 yrkande 6, 1990/91:Jo733
yrkande 5, 1990/91:Jo739 yrkande 4, 1990/91:Jo792 yrkande 11,
1990/91:Jo796 yrkande 1 och 1990/91:Jo816 yrkande 5.
68. Talerätten (mom. 59)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i mom. 59 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo54
yrkande 14, 1990/91:Jo111 yrkande 6 och 1990/91:Jo816 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna
anförts om att miljöorganisationer bör betraktas som sakägare i
miljömål och att talerätten utvidgas för enskilda och
organisationer i mål som berör fiskeintressen samt avslår
motionerna 1990/91:Jo115 yrkande 6, 1990/91:Jo733 yrkande 5,
1990/91:Jo739 yrkande 4, 1990/91:Jo792 yrkande 11 och
1990/91:Jo796 yrkande 1.
69. Miljöombudsman (mom. 60)
Karl Erik Olsson (c), Sören Norrby (fp), Lennart
Brunander(c), Annika Åhnberg (v), Marianne Samuelsson (mp) och
Lars Ernestam (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 122
börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "yrkande 4"
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar icke den mening som framförs i det citerade
utredningsbetänkandet. Som framhålls i motionerna är samhällets
kontroll av miljöföroreningar bristfällig. De rättsvårdande
myndigheternas bevakning av miljöbrott är också
otillfredsställande. Med de ökade kunskaper som nu finns om
miljöriskernas betydelse för samhället och för enskilda
människor anser utskottet att en miljöombudsman skulle kunna
göra en väsentlig insats för miljövården och rättssäkerheten i
vårt land. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna
Jo111 yrkande 7, Jo113 yrkande 29, Jo739 yrkande 5, Jo792
yrkande 10 och Jo816 yrkande 4 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 60 bort ha följande
lydelse:
60. beträffande miljöombudsman
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo111
yrkande 7, 1990/91:Jo113 yrkande 29, 1990/91:Jo739 yrkande 5,
1990/91:Jo792 yrkande 10 och 1990/91:Jo816 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
70. Den lokala tillsynsorganisationen (mom. 61)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i mom. 61 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo710
yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att ansvarsfördelningen mellan
länsstyrelserna och miljö- och hälsoskyddsnämnderna för
tillsynen enligt lagen om kemiska produkter måste klargöras samt
avslår motion 1990/91:Jo787.
71. Kommunala miljö- och hälsoskyddsnämnder (mom. 62)
Sören Norrby och Lars Ernestam (båda fp) anser att utskottet i
mom. 62 bort hemställa att riksdagen med anledning av motionerna
1990/91:Jo105 yrkande 14 och 1990/91:Jo110 yrkande 7 i denna del
som sin mening ger regeringen till känna vad i motion Jo110
anförts om vikten av att kommunernas miljöskydd och miljötillsyn
kan bedrivas med stor integritet gentemot konkurrerande
intressen och verksamheter samt avslår motionerna 1990/91:Jo111
yrkande 5, 1990/91:Jo113 yrkande 31 och 1990/91:Jo115 yrkande 8.
72. Kommunala miljö- och hälsoskyddsnämnder (mom. 62)
Annika Åhnberg (v) och Marianne Samuelsson (mp) anser att
utskottet i mom. 62 bort hemställa att riksdagen med anledning
av motionerna 1990/91:Jo111 yrkande 5, 1990/91:Jo113 yrkande 31
och 1990/91:Jo115 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionerna anförts om att behålla obligatoriska
miljö- och hälsoskyddsnämnder och ge direktiv till
miljöskyddskommittén att lägga förslag som kan ge den regionala
och lokala tillsynsorganisationen en självständigare roll samt
avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkande 14 och 1990/91:Jo110
yrkande 7 i denna del.
73. Kommunernas kompetens (mom. 63)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i mom. 63 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motionerna
1990/91:Jo117 yrkande 3 och 1990/91:Jo775 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om
rätt för kommunerna att utfärda miljöföreskrifter.
74. De aktörsbaserade miljövårdsorganen m.m. (mom. 64)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (allam)
anser att utskottet i mom. 64 bort hemställa att riksdagen med
anledning av motion 1990/91:Jo105 yrkandena 11, 12 och 15 som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
de aktörsbaserade miljövårdsorganens roll, om den framtida
myndighetsorganisationen på miljöområdet och om finansieringen
av tillsynsverksamheten.
75. En särskild statsåklagare i miljömål (mom. 66)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser att
utskottet i mom. 66 bort hemställa att riksdagen med anledning
av motion 1990/91:Jo113 yrkande 27 som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en särskild statsåklagare i
miljömål.
76. Miljöbalkens straffrättsliga regler (mom. 67)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i mom. 67 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motionerna
1990/91:Jo816 yrkandena 6 och 7 samt 1990/91:K17 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om
sådan ändringar i miljöskyddslagen att det kriminaliseras att
inte följa förelägganden om försiktighetsmått eller förbud
enligt 40 § andra stycket ML och att det blir möjligt att både
utdöma vite och väcka åtal för samma miljöbrott.
77. Inlemmande av konventioner i svensk rätt (mom. 68)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 126
börjar med "Utskottet har" och på s. 127 slutar med "anses
tillgodosedda" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den bedömning som görs i bl.a. motion Jo819
att Sverige måste verka för största möjliga respekt för de
överenskommelser som träffats. Det finns även anledning att
ifrågasätta Sveriges eget agerande när det gäller efterlevnaden
av avtal på naturskyddsområdet. Som exempel kan nämnas det i
propositionen nämnda fallet i våtmarksområdet
Falsterbo--Foteviken. Regeringen bör redovisa hur
förverkligandet av konventionerna skett och vad det faktiska
utfallet har varit. Lagstiftningen bör anpassas efter de
internationella överenskommelser som Sverige anslutit sig till.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo110 yrkande
6, Jo729, Jo792 yrkande 8 och Jo819 yrkande 1 bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 68 bort ha följande
lydelse:
68. beträffande inlemmande av konventioner i svensk rätt
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo110
yrkande 6, 1990/91:Jo729, 1990/91:Jo792 yrkande 8 och
1990/91:Jo819 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
78. Utsläpp av kväve och tungmetaller (mom. 71)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 130
börjar med "Utskottet vill" och slutar med "av riksdagen" bort
ha följande lydelse:
Utskottet erinrar om att miljödelegationen för västra Skåne i
betänkandet (SOU 1990:93) Miljön i västra Skåne föreslår att
kommunala kvävepooler inrättas. Det skulle innebära att
kommunerna får rätt att ta ett övergripande ansvar för det kväve
som transporteras ut ur den egna kommunen. Kommunerna kan då
prioritera att återskapa våtmarker som kvävefällor i stället för
att bygga ut reningskapaciteten i de kommunala reningsverken.
Utifrån kritiska belastningsgränser kan gränsvärdet för
kväveinnehållet fastställas. De medel som behövs för
kväveminskningen tas från transportsektorn, VA-avgifterna och
handelsgödselavgifterna från jordbruket samt de medel som
länsstyrelsen överför till kommunerna. Om kommunen bedömer att
återskapade våtmarker gör bäst nytta för kvävereduktionen bör
miljöersättning utbetalas för den mark som tas ur
jordbruksproduktion. Utskottet finner miljödelegationens förslag
värt att pröva och ansluter sig till yrkande 13 i motion Jo113
att regeringen bör återkomma med förslag till nödvändiga
lagändringar och medel för återskapande av våtmarker med
betydelse som kvävefällor.
dels att utskottets hemställan under 71 bort ha följande
lydelse:
71. beträffande utsläpp av kväve och tungmetaller
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo113 yrkande 13
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
79. Genomförandeplaner m.m. (mom. 72)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i mom. 72 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo118
yrkandena 6 och 22 som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om genomförandeplaner baserade på flodernas
avrinningsområden samt om ett åtgärdsprogram mot de landbaserade
oljeutsläppen.
80. En samlad aktionsplan mot buller (mom. 82, motiveringen)
Jan Fransson, Håkan Strömberg, Grethe Lundblad, Martin
Segerstedt, Åke Selberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson och Dag
Ericson (alla s) anser
att den del av utskottets yttrande som på s. 134 börjar med
"Däremot anser" och slutar med "till känna" bort ha följande
lydelse:
Utskottet erinrar om riksdagens uttalande hösten 1990 med
begäran att en samlad aktionsplan borde föreläggas riksdagen. De
förslag som framläggs i propositionen utgör ett första steg mot
förverkligandet av en sådan plan. Regeringen bör enligt
utskottets mening fullfölja de ansatser som sålunda gjorts och
så snart sig göra låter framlägga en samlad aktionsplan. Vad
utskottet anfört med anledning av propositionen och motionerna
Jo83, Jo94, Jo106 yrkandena 1 och 3--6, Jo110 yrkandena 11 och
12, Jo113 yrkande 22 och Jo797 yrkande 1 bör ges regeringen till
känna.
81. Vissa regionala miljöfrågor (mom. 85)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser att
utskottet i mom. 85 bort hemställa att riksdagen med anledning
av motion 1990/91:Jo811 som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljön i Skåne samt avslår motionerna
1990/91:Jo84 yrkandena 1--9, 1990/91:Jo100, 1990/91:Jo117
yrkande 2, 1990/91:Jo741, 1990/91:Jo742, 1990/91:Jo767,
1990/91:Jo769, 1990/91:Jo775 yrkande 1, 1990/91:Jo793 yrkande 1,
1990/91:Jo795 yrkandena 4 och 5, 1990/91:Jo808, 1990/91:Jo817
yrkandena 1 och 2 samt 1990/91:Jo818 yrkandena 8 och 9.
82. Miljökonsekvensbeskrivningar m.m. (mom. 86)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (allam)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 137
börjar med "Propositionen behandlas" och slutar med "vidare
åtgärd." bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som anförts i motion Jo733 anser utskottet
att miljökonsekvensbedömningar bör innehålla en beskrivning av
nollalternativet, dvs. effekterna av att det planerade projektet
inte införs. Avsikten med miljökonsekvensbedömningen är att
finna bästa tillgängliga teknik som ger minsta möjliga
miljöpåverkan. Vad utskottet anfört med anledning av motion
Jo733 yrkande 3 bör ges regeringen till känna. Syftet med
motionerna Jo111 yrkande 8, Jo705 yrkande 10, Jo792 yrkande 6
och Jo818 yrkande 1 kan mot bakgrund av det anförda anses
tillgodosett. Motionsyrkandena bör därför inte föranleda någon
riksdagens vidare åtgärd.
dels att utskottets hemställan under 86 bort ha följande
lydelse:
86. beträffande miljökonsekvensbeskrivningar m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo733 yrkande 3
och med avslag på motionerna 1990/91:Jo111 yrkande 8,
1990/91:Jo705 yrkande 10, 1990/91:Jo792 yrkande 6 och
1990/91:Jo818 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
83. Miljökonsekvensbeskrivningar m.m. (mom. 86)
Marianne Samuelsson (mp)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 137
börjar med "Propositionen behandlas" och slutar med "vidare
åtgärd." bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att regeringens förslag synes väl ägnat
att tillgodose stora delar av de under detta avsnitt redovisade
motionsyrkandena. I likhet med vad som anförts i motion Jo111
yrkande 8 anser utskottet dock att även naturvårdslagen bör
kompletteras så att krav på miljökonsekvensbeskrivningar införs.
Riksdagen bör därför hos regeringen begära förslag i enlighet
härmed. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo111
yrkande 8 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Motionerna Jo705 yrkande 10, Jo733 yrkande 3, Jo792 yrkande 6
och Jo818 yrkande 1 avstyrks i den mån de inte kan anses
tillgodosedda med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 86 bort ha följande
lydelse:
86. beträffande miljökonsekvensbeskrivningar m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo111 yrkande 8
och med avslag på motionerna 1990/91:Jo705 yrkande 10,
1990/91:Jo733 yrkande 3, 1990/91:Jo792 yrkande 6 och
1990/91:Jo818 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
84. Bearbetning av miljödata (mom. 87)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (allam)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 138
börjar med "I likhet" och på s. 139 slutar med "berörd del."
bort ha följande lydelse:
I likhet -- -- -- (=utskottet) -- -- -- och mätmetoder. Det
svenska miljöövervakningssystemet uppvisar brister som inte
beror på avsaknad av resurser utan på organisationsmässiga
förhållanden. För att nå en bättre hushållning med
naturresurserna är det därför viktigt att förändra formerna för
tillståndsgivning, miljöövervakning och informationsflöde.
Utskottet anser att de medel som enligt regeringens förslag
skall tillföras miljöövervakningen under den kommande
treårsperioden kan användas på ett mer framåtsyftande sätt.
Redan i dag finns en mycket stor informationsmängd på
miljöområdet. Problemet är att informationen många gånger varken
är sammanställd eller bearbetad. Utskottet anser att kunskapen
om miljön måste öka. Det primära är således inte intensifierade
övervakningsinsatser utan att bearbetning och sammanställning av
befintliga miljödata prioriteras. Insamlingen av miljödata bör
dock fortgå i oförändrad omfattning. Regeringen föreslår att
länsstyrelserna skall få ansvar för de regionala
övervakningsprogrammen och framhåller vidare behovet av
förstärkta planeringsinsatser. Behovet av ökad
kunskapsuppbyggnad har en mindre framträdande roll. Utskottet
anser inte att alla problem kan lösas genom förstärkta
planeringsinsatser. För att miljöövervakningen skall kunna
förbättras krävs i stället att enskilda intressenter ges ett
större ansvar. Organisationer av den typ vattenvårdsförbund och
luftvårdsförbund representerar bör få en stärkt ställning. En
viss del av de medel som avsätts till miljöövervakning bör
enligt utskottets mening användas för att stärka dessa
aktörsbaserade organ. Vad utskottet anfört med anledning av
motion Jo105 yrkande 10 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 87 bort ha följande
lydelse:
87. beträffande bearbetning av miljödata
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo105 yrkande 10
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
85. Finansieringen av skogsmarkskalkningen m.m. (mom. 92)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (allam)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 143
börjar med "Utskottet är" och slutar med "förslag ovan." bort ha
följande lydelse:
Som redovisats i propositionen behöver drygt 600 000 hektar
skogsmark kalkas och vitaliseringsgödslas. Arealen växer hela
tiden så länge nedfallet av svavel och kväve överskrider den
kritiska belastningen. Den årliga kostnaden för kalkning och
vitalisering kan beräknas till mellan 300 och 500 milj.kr.
Utskottet anser i likhet med vad som anförts i motion Jo88 att
en viss del av de totala kostnaderna rimligen kan betalas av
skogsägarna själva. Utskottet anser därför att bidrag bör utgå
med 80 % av kostnaderna, varvid också medräknas markägarens egen
arbetsinsats. Huvudman för skogsmarkskalkningen skall vara
skogsstyrelsen. Enligt utskottets uppfattning är det i framtiden
inte rimligt att använda budgetmedel för dessa åtgärder. Även om
stora delar av de förorenande ämnena kommer med vindarna från
andra länder är den mest logiska lösningen att svenska
föroreningskällor betalar reparationen av de skador som
utsläppen förorsaker. Miljöavgifter bör avsättas till
miljöfonder i stället för att gå direkt in i statskassan. Dessa
fonder skall sedan bekosta miljöförbättrande åtgärder inom
drabbade områden. En sådan förvaltningsform ger möjlighet til en
långsiktig och jämn användning av resurserna jämfört med
statliga budgetmedel. Influtna medel bör användas framför allt
för att täcka kalkningar och återställningsarbete. Vad utskottet
anfört med anledning av motion Jo88 yrkandena 4, 5 och 6 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion Jo113
yrkande 8 avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd med
vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 92 bort ha följande
lydelse:
92. beträffande finansieringen av skogsmarkskalkningen
m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo88 yrkandena
4, 5 och 6 samt med avslag på motion 1990/91:Jo113 yrkande 8 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
86. Finansieringen av skogsmarkskalkningen m.m. (mom. 92)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 143
börjar med "Utskottet är" och slutar med "förslag ovan." bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med vad som anförts i motion Jo113
yrkande 8 att ett treårsprogram bör upprättas när det gäller
skyddskalkning och vitaliseringsgödsling. För de kommande tre
budgetåren bör 40 milj.kr., 75 milj.kr. resp. 130 milj.kr.
anslås till programmet. Regeringen bör återkomma till riksdagen
med ett förslag i enlighet härmed. Vad utskottet anfört med
anledning av motion Jo113 yrkande 8 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Motion Jo88 yrkandena 4, 5 och
6 avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd med vad
utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 92 bort ha följande
lydelse:
92. beträffande finansieringen av skogsmarkskalkningen
m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo113 yrkande 8
och med avslag på motion 1990/91:Jo88 yrkandena 4, 5 och 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
87. Luftföroreningarnas effekt på kulturminnen m.m. (mom. 94)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 144
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "riksdagens åtgärd."
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser -- -- -- (=utskottet) -- -- -- budgetåret
1991/92. Utskottet anser emellertid att möjligheterna att göra
regionala insatser och bättre kartlägga behovet av åtgärder runt
om i landet måste främjas. Vad utskottet anfört med anledning av
motion Jo113 yrkande 11 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 94 bort ha följande
lydelse:
94. beträffande luftföroreningarnas effekt på kulturminnen
m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo113 yrkande 11
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
88. Metalläckage från gruvavfall (mom. 96)
Annika Åhnberg (v)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 145
börjar med "På många" och slutar med "anses tillgodosedd." bort
ha följande lydelse:
På många -- -- -- (=utskottet) -- -- -- i Dalälvens
tillrinningsområde. Enligt utskottets mening bör
naturvårdsverket mot bakgrund av det anförda ges i uppdrag att
lägga fram förslag om en kraftig minskning av metalläckaget från
gruvavfall. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo107
yrkande 18 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 96 bort ha följande
lydelse:
96. beträffande metalläckage från gruvavfall
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo107 yrkande 18
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
89. Översyn av industrins utsläppsvillkor m.m. (mom.97)
Marianne Samuelsson (mp)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 147
börjar med "Kvaliteten i" och på s. 148 slutar med "vidare
åtgärd." bort ha följande lydelse:
Kvaliteten i -- -- -- (=utskottet) -- -- -- effektiv tillsyn.
Utsläpp av giftiga metaller till vatten utgör en allt större del
av tillförseln till havet av sådana metaller. Utsläppen orsakas
av diffusa utsläpp från varor och produkter som innehåller dessa
ämnen. Punktutsläpp från industrin är också en stor källa.
Sverige har förbundit sig att minska utsläppen med 70 % när det
gäller kvicksilver, kadmium och bly och med 50 % när det gäller
andra tungmetaller från år 1985 till år 1995. Utskottet kan
konstatera att regeringen inte har presenterat något konkret
åtgärdsprogram för hur detta skall gå till. Regeringen bör ge
naturvårdsverket i uppdrag att kartlägga samtliga
industriutsläpp av giftiga metaller och halogenerade organiska
föreningar. Kartläggningen skall ligga till grund för en
omprövning av samtliga industriers utsläpp av dessa ämnen.
Enligt utskottets mening bör omprövningen göras senast 10 år
efter att koncession beviljats. Kartläggningen skall även ligga
till grund för införandet av miljöskatter. Regeringen bör varje
år redovisa till riksdagen hur arbetet med att klara
målsättningen går och samtidigt föreslå de kompletterande
åtgärder som kan behövas. I samband med omprövningen bör också
verksamheter som har dispens från tillståndsplikt prövas.
Utskottet anser att i stort sett alla utsläpp av tungmetaller
från industrin skall ha upphört senast den 1 januari 1995 och
att år 2000 skall vara en absolut tidsgräns för utsläppen. Vad
utskottet anfört med anledning av motionerna Jo117 yrkande 10
och Jo118 yrkandena 1 och 15 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Motionerna Jo749 yrkande 4 och Jo776
avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad
utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 97 bort ha följande
lydelse:
97. beträffande översyn av industrins utsläppsvillkor m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo117
yrkande 10 och 1990/91:Jo118 yrkandena 1 och 15 samt med avslag
på motionerna 1990/91:Jo749 yrkande 4 och 1990/91:Jo776 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
90. Stabila organiska ämnen (mom. 102)
Sören Norrby och Lars Ernestam (båda fp) anser
att utskottet i moment 102 bort hemställa att riksdagen med
anledning av motionerna 1990/91:Jo110 yrkande 8 och
1990/91:Jo813 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bl.a. en högre ambitionsnivå och ett
konkret mål att klorutsläppen från massaindustrin i det närmaste
helt elimineras vid sekelskiftet samt avslår motionerna
1990/91:Jo113 yrkande 19 och 1990/91:Jo118 yrkandena 17, 18 och
19.
91. Stabila organiska ämnen (mom. 102)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 150
börjar med "I likhet" och slutar med "yrkande 2." bort ha
följande lydelse:
Utsläppen av klor är exempel på sådana utsläpp som naturen
inte tål. Enlig utskottets mening präglas regeringens förslag av
uppgivenhet när det gäller dessa utsläpp. En klar målsättning
saknas. Den svenska skogsindustrins utsläpp av klor har under
senare år kraftigt minskat. I dag finns det helt klorfria
blekningstekniker i Sverige. Utskottet anser att det med
utgångspunkt i dagens situation är fullt möjligt att nedbringa
klorutsläppen till en nivå på högst 0,5 kg absorberbart
organiskt klor (AOX) per ton massa år 1995 och till 0,1 kg AOX
per ton massa år 1999. Utskottet anser således att denna
målsättning skall fastställas och att riksdagen hos regeringen
begär en avvecklingsplan i enlighet härmed. Vad utskottet anfört
med anledning av motion Jo113 yrkande 19 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Motionerna Jo110 yrkande 8,
Jo118 yrkandena 17, 18 och 19 samt Jo813 yrkande 2 avstyrks i
den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad utskottet
anfört.
dels att utskottets hemställan under 102 bort ha följande
lydelse:
102. beträffande stabila organiska ämnen
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo113 yrkande 19
och med avslag på motionerna 1990/91:Jo110 yrkande 8,
1990/91:Jo118 yrkandena 17, 18 och 19 och 1990/91:Jo813 yrkande
2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
92. Stabila organiska ämnen (mom. 102)
Annika Åhnberg (v) anser
att utskottet i moment 102 bort hemställa att riksdagen med
anledning av motion 1990/91:Jo118 yrkande 17 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att utsläppen
från skogsindustrin skall ha upphört senast år 1995 samt avslår
motionerna 1990/91:Jo110 yrkande 8, 1990/91:Jo113 yrkande 19,
1990/91:Jo118 yrkandena 18 och 19 samt 1990/91:Jo813 yrkande 2.
93. Stabila organiska ämnen (mom. 102)
Marianne Samuelsson (mp) anser
att utskottet i moment 102 bort hemställa att riksdagen med
anledning av motion 1990/91:Jo118 yrkandena 17, 18 och 19 som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att utsläppen från skogsindustrin skall ha upphört senast år
1995, att klorblekt papper inte skall få säljas i Sverige samt
att naturvårdsverket ges i uppdrag att utarbeta en plan för att
minimera utsläppen av stabila organiska föreningar med
målsättningen att minska utsläppen till havet med 70 % till år
1995 samt avslår motionerna 1990/91:Jo110 yrkande 8,
1990/91:Jo113 yrkande 19 och 1990/91:Jo813 yrkande 2.
94. Miljöavgift på skogsindustrins utsläpp (mom. 103)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser
att utskottet i moment 103 bort hemställa att riksdagen med
anledning av motion 1990/91:Jo113 yrkande 20 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en i lag
föreskriven avgift på organiskt bundet klor som skall uppgå till
50 kr. per kg samt avslår motion 1990/91:Jo107 yrkande 28.
95. Miljöavgift på skogsindustrins utsläpp (mom. 103)
Annika Åhnberg (v) anser
att utskottet i moment 103 bort hemställa att riksdagen med
anledning av motion 1990/91:Jo107 yrkande 28 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om ett förslag till
miljöavgift på utsläpp av klororganisk substans (AOX) som
överstiger nivån 0,5 kg per ton massa samt avslår motion
1989/90:Jo113 yrkande 20.
96. Ekonomiska stimulanser för att minska utsläppen (mom. 104)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (allam)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 150
börjar med "Utskottet är" och slutar med "berörd del." bort ha
följande lydelse:
Utskottet har i det föregående konstaterat att utsläppen av
stabila organiska föreningar på sikt måste upphöra. För att
påskynda denna utveckling anser utskottet att ekonomiska
stimulanser skall användas. Miljöavgiftsutredningen föreslog
miljöavgifter på utsläpp av klorerad organisk substans med 50
kr. per kilo absorberbart organiskt klor (AOX). I genomsnitt
ligger AOX-värdena 20--30% högre än TOCl-värdena. Utredningen
gör också bedömningen att när utsläppen ligger under 0,5 kg AOX
per ton massa är miljöeffekten osäker och föreslår därför att
avgiften upphör vid denna gräns. Miljöavgiftsutredningens
förslag är enligt utskottets mening logiskt men förutsätter att
liknande miljöavgifter tas ut i Sveriges konkurrentländer. Så är
inte fallet i dag. Det är därför inte lämpligt att Sverige
ensidigt nu inför miljöavgifter på dessa utsläpp.
Kostnadsbelastningen skulle bli orimlig, i synnerhet med tanke
på de betydande miljöinvesteringar som redan vidtagits. För att
minska klorutsläppen kan i stället en ekonomisk miljöstimulans
användas. De företag som pressar ner sina utsläpp under 1,0 kg
AOX per ton massa får en stimulans på 50 kr. för varje kilo AOX
som inte släpps ut. Denna bör utformas som en skattereduktion
och finansieras via svavelavgiften. Maximal ekonomisk stimulans
skall erhållas då utsläppen uppgår till 0,3 kg AOX per ton
massa. Denna nivå ligger något lägre än en nivå som
miljöavgiftsutredningen ansåg vara så låg att de miljömässiga
effekterna torde vara obetydliga. Vad utskottet anfört med
anledning av motion Jo105 yrkande 32 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 104 bort ha följande
lydelse:
104. beträffande ekonomiska stimulanser för att minska
utsläppen
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo105 yrkande 32
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
97. Kvicksilverfri teknik inom kloralkaliindustrin (mom. 105)
Annika Åhnberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 150
börjar med "Utsläppen av" och på s. 151 slutar med "berörda
delar." bort ha följande lydelse:
Utsläppen av -- -- -- (=utskottet) -- -- -- kvicksilverbaserad
processteknik. Utskottet anser att kloralkaliindustrin senast år
2000 skall ha övergått till kvicksilverfria processer. Vad
utskottet anfört med anledning av motion Jo107 yrkande 11 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion Jo118
yrkande 16 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 105 bort ha följande
lydelse:
105. beträffande kvicksilverfri teknik inom
kloralkaliindustrin
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo107 yrkande 11
och med avslag på motion 1990/91:Jo118 yrkande 16 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
98. Kvicksilverfri teknik inom kloralkaliindustrin (mom. 105)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 150
börjar med "Utsläppen av" och på s. 151 slutar med "berörda
delar." bort ha följande lydelse:
Utsläppen av -- -- -- (=utskottet) -- -- -- kvicksilverbaserad
processteknik. Utskottet anser att användningen av kvicksilver
inom kloralkaliindustrin skall ha upphört till den 1 juli 1992.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo118 yrkande 16
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion
Jo107 yrkande 11 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 105 bort ha följande
lydelse:
105. beträffande kvicksilverfri teknik inom
kloralkaliindustrin
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo118 yrkande 16
och med avslag på motion Jo107 yrkande 11 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
99. Kväveutsläpp från kommunala reningsverk (mom.106)
Sven Erik Lorentzon (m), Ingvar Eriksson (m), Sören Norrby
(fp), Ivar Virgin (m) och Lars Ernestam (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 152
börjar med "Enligt naturvårdsverkets" och på s. 153 slutar med
"riksdagens åtgärd." bort ha följande lydelse:
Enligt naturvårdsverkets -- -- -- (=utskottet) -- -- --
regionala förutsättningar. Föreslagna åtgärder beträffande
reduktionen av kväveläckaget får enligt utskottets mening inte
innebära att man bortser från behovet av fortsatta
ansträngningar på detta område. Bl.a. bör förutsättningarna för
tillämpning av andra och mer kostnadseffektiva metoder prövas,
t.ex. anläggande av våtmark. Som ett annat exempel kan nämnas
försök med zonindelning av kusten där kommunerna sinsemellan
förhandlar om åtgärder för att inom zonen uppnå miljömålet.
Varje kommun skulle även kunna tillåtas att inom en
"kvävebubbla" på mest kostnadseffektiva sätt reducera det totala
kväveläckaget i en omfattning som svarar mot minst hälften av
utsläppen från de kommunala reningsverken. Härigenom tillåts
andra åtgärder som ger samma effekt på de samlade kväveutsläppen
som rening men till lägre kostnad. Vad utskottet anfört med
anledning av motionerna Jo105 yrkande 28, Jo110 yrkande 10,
Jo813 yrkande 1 och Jo817 yrkande 3 bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna. Motion Jo70 avstyrks i den mån den
inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 106 bort ha följande
lydelse:
106. beträffande kväveutsläpp från kommunala reningsverk
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo105
yrkande 28, 1990/91:Jo110 yrkande 10, 1990/91:Jo813 yrkande 1
och 1990/91:Jo817 yrkande 3 samt med avslag på motion
1990/91:Jo70 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
100. Krav på ytterligare kvävereduktion m.m. (mom.107)
Marianne Samuelsson (mp) anser
att utskottet i moment 107 bort hemställa att riksdagen med
anledning av motion 1990/91:Jo118 yrkandena 10, 11, 12 och 13
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att kustnära kommunala avloppsreningsverk vid Västerhavet och
Östersjön skall ha infört kvävereduktion motsvarande minst 60 %
senast den 1 juli 1993, att kustnära kommunala
avloppsreningsverk vid Västerhavet och Östersjön skall ha infört
kvävereduktion motsvarande minst 75 % senast den 1 juli 1995,
att kustnära kommunala avloppsreningsverk vid Bottenhavet skall
ha infört kvävereduktion motsvarande minst 50 % senast den 1
juli 1993 samt att kustnära kommunala avloppsreningsverk skall
ha en fosfatreningsgrad på 95 % senast den 1 juli 1994.
101. Inriktningen av kemikaliehanteringen (mom. 109)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 158
börjar med "De tankegångar" och slutar med "berörda delar" bort
ha följande lydelse:
I enlighet med vad som anförs i motion Jo113 bör
kemikaliearbetet grundas på ett synsätt som innebär att
naturfrämmande ämnen som är eller kan befaras vara långlivade
över huvud taget inte sprids i miljön, att halterna av
tungmetaller och andra sällsynta grundämnen hålls inom de
naturliga variationerna i miljön och att alla övriga ämnen inte
ökar mer än vad naturen förmår bryta ned eller kan tolerera.
Eftersom man inte på förhand kan förutsäga samtliga
miljöeffekter av ett kemikalieflöde, krävs att samhället
förebygger skador genom försiktighet. Samhället kan inte tillåta
användning av kemikalier, som kan misstänkas ge allvarliga
miljökonsekvenser.
Kemikaliearbetet bör vidare bedrivas enligt följande strategi.
Tillverkning och användning av miljöfarliga kemikalier som inte
kan gå runt i ett slutet kretslopp avvecklas. Avvecklingsplaner
för vissa riskgrupper som t.ex. klorföreningar och bromerade
ämnen upprättas. Substitutionsprincipen tillämpas vid
tillståndsprövningar. Kemikalierevision görs i alla företag med
en omfattande hantering av miljöfarliga ämnen. Internationella
överenskommelser initieras för att begränsa brytning eller
tillverkning av miljöfarliga ämnen som t.ex. kvicksilver.
Miljöavgifter på de särskilt miljöfarliga ämnen som finns på
kemikalieinspektionens begränsningslista införs.
Kemikalieinspektionens organisation ses över för att förstärka
det internationella arbetet och den regionala organisationen.
Kemikalieförsäkring för tillverkare och importörer av kemikalier
införs. En parlamentarisk utredning tillsätts för att stimulera
utnyttjande av vegetabiliskt baserade produkter.
Utskottet vill understryka vikten av att ta ett helhetsgrepp
på kemikaliehanteringen så att den också omfattar varor och
transporter.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo113 yrkande 18
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion
Jo107 yrkandena 1 och 6 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 109 bort ha följande
lydelse:
109. beträffande inriktningen av kemikaliehanteringen
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo113 yrkande 18
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
samt avslår motion 1990/91:Jo107 yrkandena 1 och 6,
102. Inriktningen av kemikaliehanteringen (mom. 109)
Annika Åhnberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 158
börjar med "De tankegångar" och slutar med "berörda delar" bort
ha följande lydelse:
Utskottet delar den syn på kemikaliehanteringen som kommer
till uttryck i motion Jo107. Vårt västerländska samhälle har för
länge sedan sprängt de ekologiska ramarna. Vi tär på jordens
ändliga resurser och fördelar användandet av dem ytterst
orättvist sett i ett globalt perspektiv. Framtidsfrågorna när
det gäller miljön måste handla om kamp mot resursslöseriet,
sparande som livsform och alternativ som är förnyelsebara. Detta
gäller all mänsklig verksamhet, således även industrin. Vid
forskning för att utveckla nya produkter måste
resurshushållning, återvinning och miljöpåverkan finnas med.
Råvaru- och materialbalanser måste upprättas och en livscykel-
och kvittblivningsspecifikation göras. Allt måste resultera i
miljökonsekvensbeskrivningar och miljökonsekvensanalyser av de
varor man vill producera. Många av de ämnen som används i dag
måste elimineras ur våra materialflöden. Åtgärderna kan skifta,
det kan vara rena förbud, frivilliga branschöverenskommelser,
information, miljöavgifter, skatter, administrativa styrmedel
etc.
Vidare vill utskottet lyfta fram principen att huvudansvaret
för kemikaliehanteringen, varors miljövänlighet etc. ska ligga
på tillverkare och försäljare.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo107 yrkandena 1
och 6 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Motion Jo113 yrkande 18 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 109 bort ha följande
lydelse:
109. beträffande inriktningen av kemikaliehanteringen
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo107 yrkandena
1 och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört samt avslår motion 1990/91:Jo113 yrkande 18,
103. Klassificering av miljöfarlighet m.m. (mom. 110)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 158
börjar med "Utskottet delar" och på s. 159 slutar med "Jo710
yrkande 6" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar -- -- -- (= utskottet) -- -- -- Jo107 yrkande
4 avstyrks. För en del kemiska produkter finns bättre alternativ
för vissa användningsområden medan substitut saknas för andra
användningsområden. Utskottet delar uppfattningen i motion Jo710
att detta måste framgå av produktens märkning. Vad utskottet
anfört med anledning av motion 1990/91:Jo710 yrkande 6 bör
riksdagen ge regeringen till känna. Motionerna Jo107 yrkande 4
och Jo115 yrkande 5 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 110 bort ha följande
lydelse:
110. beträffande klassificering av miljöfarlighet m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo710 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
samt avslår motionerna 1990/91:Jo107 yrkande 4 och
1990/91:Jo115 yrkande 5,
104. Principen om den omvända bevisbördan (mom.112)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 112 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo710
yrkande 3 hos regeringen begär förslag till ändring i lagen om
kemiska produkter så att den omvända bevisbördan införs samt
avslår motion 1990/91:Jo107 yrkande 5.
105. Begränsningsuppdraget (mom. 113)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 113 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo119
yrkandena 29--31 som sin mening ger regeringen till känna att de
åtgärder som presenterats i kemikalieinspektionens
begränsningsuppdrag måste skärpas, konkretiseras och
kompletteras med absoluta tidsgränser, att användning av de
organiska ämnen som står på kemikalieinspektionens 13-lista inte
skall vara tillåten efter den 1 januari 1991 samt att all
användning och tillverkning av dessa organiska ämnen skall ha
upphört senast den 1 januari 1995.
106. Internationellt samarbete vid kemikalieavveckling m.m.
(mom. 115)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 115 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo119
yrkandena 23 och 24 som sin mening ger regeringen till känna att
Sverige skall ta egna initiativ och skärpa kraven när det gäller
hantering och import av kemiska produkter och varor och inte
invänta beslut i andra länder samt att den lagstiftning som
riksdagen beslutat om i kemikaliefrågor inte kan kompromissas
bort i uppgörelser med företag och med hänvisning till
handelsregler.
107. Förstärkt kemikaliekontroll (mom. 116)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 116 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo710
yrkande 2 hos regeringen begär ändring i lagen om kemiska
produkter så att bestämmelser om förhandsgranskning införs samt
avslår motionerna -- -- -- (= utskottet i övrigt) -- -- -- Jo739
yrkande 12.
108. Redovisning av vissa produkter m.m. (mom.120)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 120 bort
hemställa att riksdagen dels med anledning av motion
1990/91:Jo710 yrkande 13 hos regeringen begär att
kemikalieinspektionen får i uppdrag att årligen offentliggöra
import, export och inrikes användning av miljöfarliga
kemikalier, dels med anledning av motion 1990/91:Jo810 yrkandena
1 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ansvariga myndigheter som kemikalieinspektionen,
konsumentverket och livsmedelsverket skall få i uppdrag att göra
en revision av vilka kemikalier som skall vara tillåtna i
Sverige med utgångspunkt i vad som är förbjudet i andra länder
samt vad i motionen anförts om att de myndigheter som sätter
gränsvärden måste redovisa hur dessa satts och hur olika gifter
i våra livsmedel samverkar för att gränsvärdena skall kunna
accepteras och att det måste göras en översyn av nu tillämpade
gränsvärden,
109. Kvicksilver m.m. (mom. 124)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m)
anser att utskottet i moment 124 bort hemställa att riksdagen
med anledning av motion 1990/91:Jo87 som sin mening ger
regeringen till känna att metalliskt kvicksilver skall få
användas till blodtrycksmätare inom sjukvården i avvaktan på nya
och tillförlitliga alternativ samt avslår motionerna -- -- -- (=
utskottet i övrigt) -- -- -- Jo782,
110. Amalgam m.m. (mom. 125)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser att
utskottet i moment 125 bort hemställa att riksdagen med
anledning av motion 1990/91:Jo64 yrkandena 1--3 och 5 dels som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
kvicksilver inom tandvården och om att användningen av
kvicksilver inom tandvården snarast bör upphöra med hänvisning
till konstaterade och befarade hälsoeffekter och utsläppen till
miljön, dels hos regeringen begär att kemikalieinspektionen får
i uppdrag att pröva om tillverkning, import och användning av
amalgam är förenligt med lagen om kemiska produkter och att
socialstyrelsen får i uppdrag att lägga fram en tidsplan för
avveckling av amalgam, att förbereda åtgärder för ett omedelbart
förbud och lägga fram en åtgärdsplan för att selektera ut den
del av befolkningen som riskerar besvär av amalgam, samt avslår
motionerna -- -- -- (= utskottet i övrigt) -- -- -- Jo713,
111. Amalgam m.m. (mom. 125)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 125 bort
hemställa att riksdagen dels med anledning av motion
1990/91:Jo119 yrkande 37 som sin mening ger regeringen till
känna att amalgam som tandfyllningsmaterial inte skall få
användas efter den 1 juli 1994, dels med anledning av motion
1990/91:Jo713 som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att problemen med krematoriernas
kvicksilverutsläpp måste lösas, samt avslår motionerna -- -- --
(= utskottet i övrigt) -- -- -- Jo92,
112. Arsenik och krom (mom. 128)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 128 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo119
yrkande 21 som sin mening ger regeringen till känna att en
avgift på träskyddsmedel motsvarande 200 kr./kg arsenik och 100
kr./kg krom bör införas samt lämnar motionerna 1990/91:Jo107
yrkande 19 och 1990/91:Jo110 yrkande 15 utan vidare åtgärd och
avslår motion 1990/91:107 yrkande 20,
113. PCB (mom. 132)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 132 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo118
yrkande 21 som sin mening ger regeringen till känna att de
transformatorer och kondensatorer som innehåller PCB skall vara
insamlade senast den 1 juli 1992 och att användningen av PCB
totalförbjuds samt avslår motion 1990/91:Jo113 yrkande 21,
114. CFC (mom. 134)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 134 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo119
yrkandena 15, 17 och 18 som sin mening ger regeringen till känna
att försäljning, tillverkning och import av CFC och varor som
innehåller CFC inte skall tillåtas efter den 1 januari 1992 och
att kommunerna skall ha skyldighet att ta hand om CFC och
haloner senast den 1 januari 1992 samt avslår motionerna -- --
-- (= utskottet i övrigt) -- -- -- Jo115 yrkande 3,
115. Avfallsreducering m.m. (mom. 138)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m)
anser att utskottet i moment 138 bort hemställa att riksdagen
med anledning av motion 1990/91:Jo105 yrkande 39 hos regeringen
begär en utredning om avfallsreduceringsplaner skulle kunna
användas för att minska avfallsmängderna samt avslår motionerna
-- -- -- (= utskottet i övrigt) -- -- -- Jo119 yrkandena 1--4
och 9,
116. Avfallsreducering m.m. (mom. 138)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser att
utskottet i moment 138 bort hemställa att riksdagen med
anledning av motion 1990/91:Jo113 yrkande 40 hos regeringen
begär förslag om en strategi för en resurssnål avfallshantering
enligt de riktlinjer som förordas i motionen samt avslår
motionerna -- -- -- (= utskottet i övrigt) -- -- -- Jo119
yrkandena 1--4 och 9,
117. Avfallsreducering m.m. (mom. 138)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 138 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo119
yrkandena 1--4 och 9 dels som sin mening ger regeringen till
känna att målsättningen skall vara att minska produktionen av
avfall med 50 % och produktionen av miljöfarligt avfall med 80 %
inom en tioårsperiod och begär att regeringen uppdrar åt
naturvårdsverket att arbeta fram konkreta planer för att minska
produktionen av avfall resp. miljöfarligt avfall i enlighet
härmed, dels som sin mening ger regeringen till känna att
sopförbränning av osorterat avfall i kommunerna skall vara
avvecklad senast den 1 januari 1994, samt avslår motionerna --
-- -- (= utskottet i övrigt) -- -- -- Jo113 yrkande 40,
118. Lag om avfall och återvinning m.m. (mom. 139)
Sören Norrby och Lars Ernestam (båda fp) anser att utskottet i
moment 139 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion
1990/91:Jo110 yrkande 19 hos regeringen begär utredning och
förslag om en återvinningslag och andra förpacknings- och
avfallsfrågor samt avslår motion 1990/91:Jo103,
119. Lag om avfall och återvinning m.m. (mom. 139)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 139 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo103
hos regeringen begär förslag till lag om avfall och återvinning
i enlighet med det förslag som återfinns i motionen samt avslår
motion 1990/91:Jo110 yrkande 19,
120. Avfallsforskning m.m. (mom. 140)
Karl Erik Olsson (c), Sven Eric Lorentzon (m), Ingvar Eriksson
(m), Lennart Brunander (c) och Ivar Virgin (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 176
börjar med "Riksdagen har" och slutar med "denna del" bort ha
följande lydelse:
Olika typer av monopol hotar att hämma den tekniska
utvecklingen. Detta gäller inte minst på avfallsområdet.
Renhållningsförordningen (1979:904) ger kommunerna ansvaret för
bortforsling av miljöfarligt avfall. Utskottet anser att
kommunerna endast skall svara för tillsyn och kontroll. Det
kommunala monopolet måste upphävas. Detta skulle befrämja
teknikutveckling och tvinga fram mer kostnadseffektiva
lösningar.
Vidare måste arbetet under 1990-talet inriktas på att minska
avfallsmängderna och samtidigt minska avfallets farlighet. Under
de tre kommande åren är 87 miljoner avsatta för forskning kring
avfallshantering och miljöanpassad produktutveckling. Utskottet
anser att forskningen främst skall inriktas på projekt som
syftar till att minimera avfallsmängderna.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo105 yrkandena
38 och 42 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 140 bort ha följande
lydelse:
140. beträffande avfallsforskning m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo105 yrkandena
38 och 42 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
121. Ekonomiska styrmedel inom avfallsområdet (mom. 142)
Sören Norrby och Lars Ernestam (båda fp) anser att utskottet i
moment 142 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion
1990/91:Jo739 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ekonomiska styrmedel för att
stimulera avfallsåtervinning och resurshushållning samt avslår
motionerna -- -- -- (= utskottet i övrigt) -- -- -- Sk625
yrkandena 20 och 21,
122. Ekonomiska styrmedel inom avfallsområdet (mom. 142)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser att
utskottet i moment 142 bort hemställa att riksdagen med
anledning av motion 1990/91:Jo113 yrkandena 24 och 25 dels som
sin mening ger regeringen till känna att en lag som föreskriver
att en avfallsavgift uttas på osorterat hushålls- och
industriavfall med 200 kr. per ton bör införas från den 1
januari 1992 i enlighet med vad i motionen anförts, dels hos
regeringen begär att en utredning tillsätts med direktiv att
lägga förslag om införande av ett pantsystem för återvinning av
avfall, samt avslår motionerna -- -- -- (= utskottet i övrigt)
-- -- -- Sk625 yrkandena 20 och 21,
123. Ekonomiska styrmedel inom avfallsområdet (mom. 142)
Annika Åhnberg (v) anser att utskottet i moment 142 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo99 hos
regeringen dels begär förslag om en miljöavgift på osorterat
avfall på 50 kr./ton från den 1 januari 1992, dels begär förslag
om definition av olika avfallsfraktioner och förslag på
miljöavgifter på dessa fraktioner, samt avslår motionerna -- --
-- (= utskottet i övrigt) -- -- -- Sk625 yrkandena 20 och 21,
124. Bildäck (mom. 143)
Sören Norrby och Lars Ernestam (båda fp) anser att utskottet i
moment 143 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion
1990/91:Jo814 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utveckling av marknaden för återvunnet
gummi och om införande av skrotningsavgift på däck samt avslår
motionerna -- -- -- (= utskottet i övrigt) -- -- -- Jo728
yrkande 7,
125. Bildäck (mom. 143)
Annika Åhnberg (v) anser att utskottet i moment 143 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo726
dels som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att snabbt öka återvinningen av däck, dels
begär förslag om destruktionsavgift på däck, samt avslår
motionerna -- -- -- (= utskottet i övrigt) -- -- -- Jo814
yrkande 3,
126. Bildäck (mom. 143)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 143 bort
hemställa att riksdagen dels med anledning av motion
1990/91:Jo715 som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om pant på bildäck, dels med anledning av
motion 1990/91:Jo728 yrkande 7 hos regeringen begär förslag till
pantsystem på bildäck, samt avslår motionerna -- -- -- (=
utskottet i övrigt) -- -- -- Jo814 yrkande 3,
127. Batterier (mom. 144)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m)
anser att utskottet i moment 144 bort hemställa att riksdagen
med anledning av motionerna 1990/91:Jo105 yrkande 35 och Jo733
yrkande 7 hos regeringen begär förslag till återlämningspremie
på de miljöfarliga batterier som i dag inte omfattas av
pantsystem,
128. Katalysatorer och smörjoljor (mom. 145)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 145 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo728
yrkandena 8 och 9 dels begär förslag till pantsystem på
förbrukade katalysatorer från vägfordon, dels som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett
pantsystem omgående bör införas på smörjoljor och att en lämplig
pant vore 700 kr./kubikmeter,
129. Miljöfarligt avfall m.m. (mom. 147)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (allam)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 177
börjar med "I ett" och på s. 178 slutar med "yrkande 1" bort ha
följande lydelse:
Det miljöfarliga avfallet vållar stora problem. Stränga krav
måste ställas på omhändertagandet. Vidare måste mängden
miljöfarligt avfall minskas. Producenterna har ett ofrånkomligt
ansvar i detta arbete. Avfallsproducenterna skall dock inte
hänvisas till politiskt dikterade metoder. Marknaden måste
enligt utskottets mening få möjlighet att utveckla lämplig
teknik inom de miljömässiga ramar som skall fastställas på
politisk väg.
Regeringen avhandlar frågan om det miljöfarliga avfallet på
ett mycket summariskt sätt. Regeringen tycks ha låst sig för att
huvuddelen av det miljöfarliga avfallet även fortsättningsvis
skall destrueras genom förbränning. Regeringen konstaterar att
en utbyggnad av behandlingskapaciteten (läs
förbränningskapaciteten) är ofrånkomlig. För närvarande pågår en
särskild utredning rörande den framtida hanteringen av det
miljöfarliga avfallet. Denna utredning kan i bästa fall
resultera i förslag som kraftigt kan minska mängderna
miljöfarligt avfall. Utskottet anser det därför direkt olämpligt
att redan nu bygga ut den s.k. behandlingskapaciteten. Dessutom
kan kanske bättre metoder än förbränning utvecklas.
Utskottet anser vidare att man skall låta den industri som ger
upphov till det miljöfarliga avfallet ta hand om
avfallshanteringen genom att bli delägare i SAKAB. Detta skulle
dels sätta press på industrin, dels skapa tydligare
ansvarsförhållanden mellan myndigheter och dem som då ansvarar
för verksamheten vid SAKAB. En privatisering skulle kunna leda
till en miljömässigt bättre avfallshantering. Regering och
riksdag skulle också få möjlighet att ställa hårdare krav på ett
industriägt SAKAB.
Källsorteringen av hushålls- och industriavfall ger bl.a. ökad
möjlighet till återvinning och återanvändning. Sorteringen
innebär att stora delar av avfallet kan få egenskaper som endast
obetydligt skiljer det från ett traditionellt biobränsle. I
vissa kommuner kan detta ske genom sortering i en torrfraktion
som -- under förutsättning att hårda miljökrav ställs -- kan
förbrännas för energiändamål och i en våtfraktion av
livsmedelsrester som kan komposteras. Då organiskt material
förmultnar bildas bl.a. metan. Denna gas kan också användas för
energiändamål.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo105
yrkandena 40 och 43--46 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Motion Jo744 yrkande 1 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 147 bort ha följande
lydelse:
147. beträffande miljöfarligt avfall m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo105
yrkandena 40 och 43--46 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört samt avslår motion 1990/91:Jo744 yrkande 1,
130. Förpackningar (mom. 149)
Annika Åhnberg (v) anser att utskottet i moment 149 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo514
yrkande 3 hos regeringen begär lagförslag som tvingar handeln
att återta alla förpackningar samt avslår motionerna -- -- --
(=utskottet i övrigt) -- -- -- Jo810 yrkande 4,
131. Förpackningar (mom. 149)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 149 bort
hemställa att riksdagen dels med anledning av motion
1990/91:Jo119 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till
känna att användningen av retursystem kraftigt skall utökas och
att förpackningsutredningen får tilläggsdirektiv om att utforma
sådana förslag, dels med anledning av motion 1990/91:Jo809 som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att varuförpackningarna bör reduceras, dels med anledning av
motion 1990/91:Jo810 yrkande 4 som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att förpackningar skall
utformas så att de kan återanvändas, återbrukas eller
komposteras, samt avslår motionerna -- -- -- (= utskottet i
övrigt) -- -- -- Jo799,
132. Miljömärkning m.m. (mom. 151)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 179
börjar med "Systemet med" och slutar med "och 13 avstyrks" bort
ha följande lydelse:
Det är inte uteslutet att EGs märkningssystem hinner träda i
kraft före det svenska. Sverige bör därför överväga en
anslutning till EGs märkningssystem. Det skulle betyda att
enhetliga märkningsregler införs i hela Europa.
Vidare bör enligt utskottets mening produkter som kan ge
upphov till miljömässiga problem då produkten kasseras omfattas
av en miljömärkning. Syftet med detta är att ge konsumenterna
vägledning på ett sådant sätt att de miljömässiga effekterna kan
nedbringas.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo105 yrkande
34 och Jo744 yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Motionerna Jo107 yrkande 8, Jo113 yrkande
33, Jo119 yrkandena 7 och 13 samt Jo765 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 151 bort ha följande
lydelse:
151. beträffande miljömärkning m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo105
yrkande 34 och 1990/91:Jo744 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört och avslår motionerna
1990/91:Jo107 yrkande 8, 1990/91:Jo113 yrkande 33, 1990/91:Jo119
yrkandena 7 och 13 samt 1990/91:Jo765,
133. Miljömärkning m.m. (mom. 151)
Annika Åhnberg (v) anser att utskottet i moment 151 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo107
yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om konsumenters och yrkesutövares förstärkta
möjligheter att handla miljömedvetet samt avslår motionerna --
-- -- (= utskottet i övrigt) -- -- -- Jo765,
134. Miljömärkning m.m. (mom. 151)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 151 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo119
yrkandena 7 och 13 som sin mening ger regeringen till känna dels
att krav på materialvarudeklaration skall ställas, dels att
plaster skall märkas för att underlätta återvinning, samt avslår
motionerna -- -- -- (= utskottet i övrigt) -- -- -- Jo765,
135. Materialbalanser (mom. 152)
Sören Norrby och Lars Ernestam (båda fp) anser att utskottet i
moment 152 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion
1990/91:Jo739 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att kemikalieinspektionen bör
upprätta materialbalanser för de farligaste och mest använda
ämnena samt avslår motion 1990/91:Jo119 yrkandena 5 och 6,
136. Materialbalanser (mom. 152)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 152 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo119
yrkandena 5 och 6 som sin mening ger regeringen till känna att
företag som bedriver verksamhet där miljöskyddslagen eller lagen
om kemiska produkter är tillämplig skall upprätta
materialbalanser och att dessa skall ligga till grund för krav
på avfallsreduktion samt avslår motion 1990/91:Jo739 yrkande 13,
137. Montrealprotokollet (mom. 153)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 153 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motionerna
1989/90:Jo820 yrkande 1 och 1990/91:Jo752 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna att Sverige med kraft skall
driva ett totalt avvecklingskrav för samtliga freontyper inom
ramen för Montrealprotokollet samt avslår motionerna -- -- -- (=
utskottet i övrigt) -- -- -- Jo752 yrkande 4,
138. Baselkonventionen (mom. 154)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 181
börjar med "Enligt konventionen" och på s. 182 slutar med "anses
tillgodosett" bort ha följande lydelse:
Att Baselkonventionen godkänns innebär emellertid inte någon
garanti för att världens giftdumpning i tredje världen och
östländerna upphör. Konventionen innehåller så många förbehåll
att den i praktiken inte är förpliktande. Sverige måste därför
verka för en snar skärpning av densamma. Vad utskottet anfört
med anledning av motion 1990/91:Jo113 yrkande 42 bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna. Motion 752 yrkande 9
får härigenom anses tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 154 bort ha följande
lydelse:
154. beträffande Baselkonventionen
att riksdagen godkänner Baselkonventionen om kontroll av
gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av
farligt avfall och med anledning av motion 1990/91:Jo113
yrkande 42 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört samt lämnar motion 1990/91:Jo752 yrkande 9 utan
vidare åtgärd,
139. Ett miljöanpassat transportsystem (mom. 156)
Sven Eric Lorentzon (m), Ingvar Eriksson (m), Sören Norrby
(fp), Ivar Virgin (m) och Lars Ernestam (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 185
börjar med "Utgångspunkten måste" och slutar med "yrkande 1
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utgångspunkten måste -- -- -- (= utskottet) -- -- -- natur
tål. Under 1990-talet måste trafikens miljömässiga effekter
minskas. Det går inte att lösa trafikens miljöproblem genom
politisk detaljreglering. Problemen kan främst lösas genom en
modernisering av trafiksystemet. Nya mer bränslesnåla fordon,
utrustade med effektiv rening, kan på kort sikt minska utsläppen
i betydande omfattning. Bättre vägar och smidigare trafikföring
kan också verka i denna riktning. På längre sikt kan elbilar och
användning av alternativa bränslen ytterligare minska utsläppen.
Denna positiva teknikutveckling får inte motverkas. Vad
utskottet anfört med anledning av motion Jo722 yrkande 3 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna
Jo730 (T207) yrkande 1 och Jo114 yrkande 2 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 156 bort ha följande
lydelse:
156. beträffande ett miljöanpassat transportsystem
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo722 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
samt avslår motionerna 1990/91:Jo114 yrkandena 1 och 2 samt
1990/91:Jo730 yrkande 1,
140. Ett miljöanpassat transportsystem (mom. 156)
Annika Åhnberg (v) och Marianne Samuelsson (mp) anser att
utskottet i moment 156 bort hemställa att riksdagen med
anledning av motion 1990/91:Jo114 yrkandena 1 och 2 som sin
mening ger regeringen till känna att Sverige utan att avvakta
EGs eller andra internationella organs samtycke skall skärpa
miljökraven på trafikområdet och att de transporter som
samhället och enskilda behöver redan på kort sikt måste göras så
rena från skadliga utsläpp som de bästa och tillgängliga
fordonstekniska lösningarna medger samt lämnar motion
1990/91:Jo730 yrkande 1 utan vidare åtgärd och avslår motion
1990/91:Jo722 yrkande 3,
141. Sjöfartens luftföroreningar (mom. 158)
Annika Åhnberg (v) anser att utskottet i moment 158 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo734
yrkande 1 hos regeringen begär förslag till avgaskrav och krav
på bränslekvalitet för sjöfarten att införas senast den 1
januari 1992 och att kraven därefter trappas upp för att bli
minst motsvarande dem som gäller för den tunga vägtrafiken samt
avslår motionerna -- -- -- (= utskottet i övrigt) -- -- --
Jo750,
142. Sjöfartens luftföroreningar (mom. 158)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 158 bort
hemställa att riksdagen dels med anledning av motion
1990/91:Jo120 yrkandena 16--19 som sin mening ger regeringen
till känna att svavelhalten i tunga brännoljor som används som
bränsle till färjor som regelbundet anlöper svensk hamn sänks
till högst 0,5 % fr.o.m. den 1 juli 1991 och till högst 0,3 %
fr.o.m. den 1 juli 1992 och att svavelhalten i lätta brännoljor
med samma användningsområde sänks till högst 0,2 % fr.o.m. den 1
juli 1991 och till högst 0,05 % fr.o.m. den 1 juli 1992, dels
med anledning av motion 1990/91:Jo734 yrkande 1 hos regeringen
begär förslag till avgaskrav och krav på bränslekvalitet för
sjöfarten att införas senast den 1 januari 1992 och att kraven
därefter trappas upp för att bli minst motsvarande dem som
gäller för den tunga vägtrafiken, samt avslår motion
1989/90:Jo750,
143. Sjöfartens miljöeffekter i övrigt (mom. 159)
Sören Norrby och Lars Ernestam (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 186
börjar med "Enligt propositionen" och slutar med "yrkandena 4
och 5" bort ha följande lydelse:
Enligt propositionen -- -- -- (=utskottet) -- -- -- redovisade
områden. I avvaktan härpå bör dock vissa särskilt angelägna
åtgärder vidtas. Krav på dubbelskrov bör införas för tankfartyg
i Stockholms skärgård och på Mälaren. En obligatorisk
rapporteringsplikt avseende typ av last och volym för fartyg i
Mälaren bör också införas. Vidare bör lotsarna få ökade
befogenheter. Motionerna Jo98 yrkandena 1, 2 och 4--7 samt Jo120
yrkandena 21--22 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 159 bort ha följande
lydelse:
159. beträffande sjöfartens miljöeffekter i övrigt
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo818 yrkandena
4 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört och avslår motionerna 1990/91:Jo98 yrkandena 1, 2 och
4--7 samt 1990/91:Jo120 yrkandena 21--22,
144. Sjöfartens miljöeffekter i övrigt (mom. 159)
Annika Åhnberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 186
börjar med "Enligt propositionen" och slutar med "yrkandena 4
och 5" bort ha följande lydelse:
Enligt propositionen -- -- -- (=utskottet) -- -- -- redovisade
områden. I avvaktan härpå bör dock vissa särskilt angelägna
åtgärder vidtas. Passagerarfärjor bör undantas från de undantag
i 5 kap. 4 § SJÖFS 1985:19 som gäller utsläpp av toalettavfall,
förbud mot utsläpp av matavfall från färjetrafiken bör införas,
föreskrifter för användning av gifter i färjornas
kylvattensystem bör utfärdas, de planerade bilaterala
överenskommelserna med de nordiska länderna bör även omfatta
gränsvärden för utsläpp av kväveoxid, lagen om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg bör ändras så att den även
omfattar luftföroreningar och naturvårdsverket bör få i uppdrag
att utfärda föreskrifter för landanslutning för kraftproduktion
för färjor som ligger i hamnar inom tättbebyggt område. Vad
utskottet anfört med anledning av motion Jo98 yrkandena 1, 2 och
4--7 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Motionerna 1990/91:Jo120 yrkandena 20--22 samt 1990/91:Jo818
yrkandena 4 och 5 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 159 bort ha följande
lydelse:
159. beträffande sjöfartens miljöeffekter i övrigt
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo98 yrkandena
1, 2 och 4--7 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört och avslår motionerna 1990/91:Jo120 yrkandena
20--22 samt 1990/91:Jo818 yrkandena 4 och 5,
145. Sjöfartens miljöeffekter i övrigt (mom. 159)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 186
börjar med "Enligt propositionen" och slutar med "yrkandena 4
och 5" bort ha följande lydelse:
Enligt propositionen -- -- -- (=utskottet) -- -- -- redovisade
områden. I avvaktan härpå bör dock vissa särskilt angelägna
åtgärder vidtas. Passagerarfärjor bör undantas från de undantag
i 5 kap. 4 § SJÖFS 1985:19 som gäller utsläpp av toalettavfall,
förbud mot utsläpp av matavfall från färjetrafiken bör införas,
föreskrifter för användning av gifter i färjornas
kylvattensystem bör utfärdas, de planerade bilaterala
överenskommelserna med de nordiska länderna bör även omfatta
gränsvärden för utsläpp av kväveoxid, lagen om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg bör ändras så att den även
omfattar luftföroreningar och naturvårdsverket bör få i uppdrag
att utfärda föreskrifter för landanslutning för kraftproduktion
för färjor som ligger i hamnar inom tättbebyggt område.
Vidare bör miljöavgifter för färjor och handelsfartyg, i
första hand för utsläpp av kväveoxider och kolväten, införas
senast fr.o.m. den 1 juli 1992. Tankfartyg som angör svensk hamn
bör ha dubbel botten eller annan konstruktion eller andra
säkerhetsanordningar som ger minst samma skydd mot oljeutsläpp
vid eventuella olyckor. För att påskynda en sådan utveckling bör
en miljöavgift påföras tankfartyg utan sådana
säkerhetsanordningar. Utskottet anser också att miljökrav,
miljöklassning och miljöavgifter åtminstone delvis bör införas
för fritidsbåtar före den 1 juli 1992. Krav bör ställas på
utsläpp av kväveoxider och kolväten samt buller. I den mån
direkt reglering inte snabbt kan införas bör miljöavgifter
användas. En miljöklassning av fritidsbåtar kan vara ett sätt
att skapa förutsättningar för detta.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo98
yrkandena 1, 2 och 4--7 samt Jo120 yrkandena 21--22 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion Jo818
yrkandena 4 och 5 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 159 bort ha följande
lydelse:
159. beträffande sjöfartens miljöeffekter i övrigt
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo98
yrkandena 1, 2 och 4--7 samt 1990/91:Jo120 yrkandena 21--22 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört och
avslår motion 1990/91:Jo818 yrkandena 4 och 5,
146. Farleder i svenskt vatten (mom. 162)
Sören Norrby och Lars Ernestam (båda fp) anser att utskottet i
moment 162 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion
1990/91:Jo818 yrkande 6 hos regeringen begär förslag till en
lagändring som innebär att miljöskyddslagen skall gälla också
för farleder i svenskt vatten,
147. Miljöklasser för nya bilar m.m. (mom. 163)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 190
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "15 avstyrks" bort
ha följande lydelse:
Utskottet har inget att erinra mot att ett miljöklassystem i
kombination med ekonomiska styrmedel införs för personbilar,
lastbilar och bussar fr.o.m. 1993 års modeller.
Miljöklassindelningen av fordon och andra stimulansåtgärder
måste dock utformas på ett sådant sätt att miljömålet verkligen
uppnås och att det sker i samklang med EGs regler. En kraftig
prisökning på bilar med bättre miljöprestanda från ett år till
ett annat kan ändra kundernas köpbeteende och i själva verker få
en starkt negativ miljöeffekt. Vad utskottet anfört med
anledning av motion Jo121 yrkande 2 bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna. Motion Jo120 yrkande 15 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 163 bort ha följande
lydelse:
163. beträffande miljöklasser för nya bilar m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo121 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
och avslår motion 1990/91:Jo120 yrkande 15,
148. Miljöklasser för nya bilar m.m. (mom. 163)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 190
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "15 avstyrks" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser -- -- -- (= utskottet) -- -- -- års modeller.
Vidare anser utskottet i likhet med motionärerna i motion Jo120
att miljöklasser kombinerade med miljöavgifter bör införas även
för arbetsfordon. Regeringen bör skyndsamt återkomma till
riksdagen med förslag om miljöklassificering och miljöavgifter
på främst dieseldrivna arbetsfordon. Vad utskottet anfört med
anledning av motion Jo120 yrkande 15 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Motion Jo121 yrkande 2
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 163 bort ha följande
lydelse:
163. beträffande miljöklasser för nya bilar m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo120 yrkande 15
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
och avslår motion 1990/91:Jo121 yrkande 2,
149. Värdering av bilförmån (mom. 164)
Sven Eric Lorentzon (m), Ingvar Eriksson (m), Sören Norrby
(fp), Ivar Virgin (m) och Lars Ernestam (fp) anser att
utskottet i moment 164 bort hemställa att riksdagen med
anledning av motion 1990/91:Jo105 yrkande 19 hos regeringen
begär förslag om en miljörelaterad förmånsbeskattning på
bilområdet i enlighet med vad som i motionen anförts samt lämnar
motion 1990/91:Jo113 yrkande 37 utan vidare åtgärd,
150. Värdering av bilförmån (mom. 164)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser att
utskottet i moment 164 bort hemställa att riksdagen med
anledning av motion 1990/91:Jo113 yrkande 37 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en mer
miljöanpassad beskattning av tjänstebilar samt lämnar motion
1990/91:Jo105 yrkande 19 utan vidare åtgärd,
151. Fordonskrav (mom. 166)
Sven Eric Lorentzon (m), Ingvar Eriksson (m) och Ivar Virgin
(m) anser att utskottet i moment 166 bort hemställa att
riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo105 yrkande 21 begär
att regeringen i förhandlingarna mellan EG och EFTA verkar för
skärpta avgaskrav för tunga fordon i enlighet med vad i motionen
anförts samt lämnar motion 1990/91:Jo121 yrkande 4 utan vidare
åtgärd och avslår motionerna -- -- -- (= utskottet i övrigt) --
-- -- Jo818 yrkande 2,
152. Fordonskrav (mom. 166)
Sören Norrby och Lars Ernestam (båda fp) anser att utskottet i
moment 166 bort hemställa att riksdagen dels med anledning av
motion 1990/91:Jo105 yrkande 21 begär att regeringen i
förhandlingarna mellan EG och EFTA verkar för skärpta avgaskrav
för tunga fordon i enlighet med vad i motionen anförts, dels med
anledning av motion 1990/91:Jo814 yrkande 1 hos regeringen begär
att naturvårdsverket får i uppdrag att lägga fram förslag till
skärpta avgasnormer för personbilar fr.o.m. 1995 års modeller,
dels med anledning av motion 1990/91:Jo818 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
rening av avgaser från dieselfordon, samt avslår motionerna --
-- -- (= utskottet i övrigt) -- -- -- Jo730 yrkandena 2, 6, 7
och 9,
153. Fordonskrav (mom. 166)
Marianne Samuelsson (mp) och Annika Åhnberg (v) anser att
utskottet i moment 166 bort hemställa att riksdagen med
anledning av motion 1990/91:Jo120 yrkandena 7--9 och 14 dels som
sin mening ger regeringen till känna att avgaskraven för
personbilar, lätta lastbilar och bussar samt tunga lastbilar och
bussar skall skärpas i enlighet med vad som anförts i motionen,
dels hos regeringen begär förslag om miljökrav på arbetsfordon
att införas senast fr.o.m. 1993 års modeller, samt lämnar motion
1990/91:Jo730 yrkandena 2, 6, 7 och 9 utan vidare åtgärd och
avslår motionerna -- -- -- (=utskottet i övrigt) -- -- --
Jo818 yrkande 2,
154. Avgasreningsutrustning (mom. 168)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser att
utskottet i moment 168 bort hemställa att riksdagen dels med
anledning av motion 1990/91:Jo760 hos regeringen begär att
naturvårdsverket får i uppdrag att utforma samtliga
författningar rörande bilavgasområdet i enlighet med de krav som
riksdagen ställt på att konkurrensen skall upprätthållas, dels
med anledning av motion 1990/91:Jo774 som sin mening ger
regeringen till känna att A90-bestämmelserna (SNFS 1989:12, MS
22) bör ändras på sätt som anges i motionen,
155. Bilskrotningspremier (mom. 169)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m)
anser att utskottet i moment 169 bort hemställa att riksdagen
med anledning av motionerna 1990/91:Jo121 yrkande 1 och
1990/91:T253 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till
känna att bilskrotningspremien tillfälligt bör höjas till 1 500
kr. under 1992 samt avslår motionerna -- -- -- (= utskottet i
övrigt) -- -- -- Sk59 yrkandena 13--15,
156. Bilskrotningspremier (mom. 169)
Sören Norrby och Lars Ernestam (båda fp) anser att utskottet i
moment 169 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion
1990/91:Jo110 yrkande 20 som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en höjning av
bilskrotningspremien till 4000 kr., i första hand för bilar
äldre än 1976 års modell, och starkt förbättrad information samt
lämnar motionerna 1990/91:Jo706, 1990/91:Jo725 och 1990/91:Jo814
yrkande 2 utan vidare åtgärd och avslår motionerna -- -- -- (=
utskottet i övrigt) -- -- -- T253 yrkande 10,
157. Bilskrotningspremier (mom. 169)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser att
utskottet i moment 169 bort hemställa att riksdagen med
anledning av motion 1990/91:Jo113 yrkande 39 som sin mening ger
regeringen till känna att bilskrotningspremien bör höjas dels
generellt till 1 500 kr., dels tillfälligt med ytterligare 2 500
kr. för bilar av 1975 års modell eller äldre samt avslår
motionerna -- -- -- (= utskottet i övrigt) -- -- -- T253 yrkande
10,
158. Bilskrotningspremier (mom. 169)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 169 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motionerna
1990/91:Jo120 yrkandena 5 och 6 samt 1990/91:Sk59 yrkandena
13--15 dels som sin mening ger regeringen till känna att
skrotningspremien för bilar 15 år eller äldre höjs till 5 000
kr. och skrotningspremien för bilar yngre än 15 år höjs till 3
000 kr., dels hos regeringen begär förslag om höjning av
bilskrotningsavgiften för att finansiera de höjda
skrotningspremierna, samt lämnar motion 1990/91:Jo730 yrkande 3
utan vidare åtgärd och avslår motionerna -- -- -- (= utskottet i
övrigt) -- -- -- T253 yrkande 10,
159. Dieselolja (mom. 171)
Annika Åhnberg (v) och Marianne Samuelsson (mp) anser att
utskottet i moment 171 bort hemställa att riksdagen med
anledning av motion 1990/91:Jo114 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna att halten av svavel och aromatiska
kolväten i dieselolja fr.o.m. 1992 skall sänkas till tekniskt
lägsta möjliga nivå,
160. Gränsvärde för benseninnehåll i motorbränsle (mom. 172)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 172 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo120
yrkandena 11--13 som sin mening ger regeringen till känna att
ett gränsvärde för benseninnehållet i motorbränslen införs och
att detta sätts till 1 viktprocent fr.o.m. den 1 januari 1992
och till 0,1 viktprocent fr.o.m. den 1 januari 1994,
161. Nationalparksplanen (mom. 176)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (allam)
anser att utskottet i moment 176 bort hemställa att riksdagen
med bifall till motionerna 1990/91:Jo731 yrkande 8 och
1990/91:Jo766 som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionerna anförts om exploaterade delar av nationalparker och
skyddet för Stora Alvaret på Öland samt avslår motionerna
1990/91:Jo705 yrkande 3, 1990/91:Jo732 yrkandena 5 och 6,
1990/91:Jo751 yrkande 6, 1990/91:Jo754, 1990/91:Jo793 yrkande 2,
1990/91:Jo795 yrkande 2 och 1990/91:Jo803,
162. Nationalparksplanen (mom. 176)
Sören Norrby och Lars Ernestam (båda fp) anser att utskottet i
moment 176 bort hemställa att riksdagen med bifall till motion
1990/91:Jo705 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fullföljande av nationalparksplanen
samt avslår motionerna 1990/91:Jo731 yrkande 8, 1990/91:Jo732
yrkandena 5 och 6, 1990/91:Jo751 yrkande 6, 1990/91:Jo754,
1990/91:Jo766, 1990/91:Jo793 yrkande 2, 1990/91:Jo795 yrkande 2
och 1990/91:Jo803,
163. Emåprojektet (mom. 177)
Sören Norrby och Lars Ernestam (fp) anser att utskottet i
moment 177 bort hemställa att riksdagen med bifall till motion
1990/91:Jo724 som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionerna anförts om Emåprojektet,
164. Principerna för naturvården (mom. 179)
Sven Eric Lorentzon (m), Ingvar Eriksson (m), Sören Norrby
(fp), Ivar Virgin (m) och Lars Ernestam (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 198
börjar med "Utskottet har" och på s. 199 slutar med "riksdagens
sida" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den mening som framförs i motionerna Jo731 och
Jo739 om att skyddet av den biologiska mångfalden framstår som
en av vår tids viktigaste uppgifter. När arter försvinner eller
reduceras i antal sker en biologisk och genetisk utarmning.
Variationerna inom arterna blir mindre genom att antalet
individer minskar. Detta kan få allvarliga konsekvenser för
arters långsiktiga överlevnad. Fauna- och floravården är en
försummad del av naturvården och bör ges en större tyngd. En
naturvårdsstrategi som utgår från vad naturen tål bygger på
biologiska kunskaper om hur landskapets mosaikartade
sammansättning påverkar växternas och djurens talrikhet och
utbredning. Ett nätverk av områden med olika grad av skydd och
förhöjd naturvårdshänsyn skapar förutsättningar att bevara en
rik och mångformig flora och fauna. En utökad forskning inom
området är angelägen. Kunskaper som samlats genom de omfattande
inventeringar av växter och djur som gjorts eller pågår i
Sverige bör samordnas.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo731 yrkande
6 och Jo739 yrkande 2 bör ges regeringen till känna. Motionerna
Jo113 yrkande 15 och Jo819 yrkande 2 påkallar enligt utskottets
mening inget särskilt uttalande av riksdagen.
dels att utskottets hemställan under 179 bort ha följande
lydelse:
179. beträffande principerna för naturvården
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo731
yrkande 6 och 1990/91:Jo739 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår
motionerna 1990/91:Jo113 yrkande 15 och 1990/91:Jo819 yrkande 2,
165. Principerna för naturvården, m.m. (mom. 179)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 198
börjar med "Utskottet har" och på s. 199 slutar med "riksdagens
sida" bort ha följande lydelse:
Människan orsakar decimering och förintelse av både växter och
djur. År 2000 kan, enligt beräkningar, 15--20 % av alla nu kända
växter och djur vara oåterkalleligen borta. Utskottet ansluter
sig till vad som anförs i centermotionerna Jo113 och Jo819 i
detta avseende.
Arter försvinner framförallt därför att deras livsmiljöer
förstörs av människans verksamhet. Tropiska skogar skövlas.
Tropiska kusthav och korallrev fördärvas. Våtmarker dikas ut
eller fylls igen. Jord- och skogsbruk tränger undan ursprunglig
flora och fauna. Arter hotas av svårnedbrytbara miljögifter och
luftföroreningar. Inplantering av främmande arter i nya miljöer
och frisläppande av gentekniskt förändrade organismer är stora
hot.
Biologisk mångfald handlar både om mångfalden i det ekologiska
systemet, artrikedom och den genetiska variationen. Bevarandet
av den biologiska mångfalden är en central fråga som ytterst
handlar om människans egen överlevnad. Omsorgen om den
biologiska mångfalden måste, om den skall ha genomslagskraft,
vara en naturlig del av de politiska beslut som gäller
utnyttjande av naturresurser och markanvändning. Särskild omsorg
måste ägnas de arter som finns i Sverige och utgör en väsentlig
del av världspopulationen. Sverige bör upprätta en lista över
vilka arter och biotoper som kan sägas utgöra vårt nationalarv
och som därför bör ges särskild omsorg och skydd.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo113 yrkande
15 och Jo819 yrkande 2 bör ges regeringen till känna. Motionerna
Jo731 yrkande 6 och Jo739 yrkande 2 påkallar enligt utskottets
mening inget särskilt uttalande av riksdagen.
dels att utskottets hemställan under 179 bort ha följande
lydelse:
179. beträffande principerna för naturvården, m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo113
yrkande 15 och 1990/91:Jo819 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår
motionerna 1990/91:Jo731 yrkande 6 och 1990/91:Jo739 yrkande 2,
166. Holistiskt synsätt på naturvårdsarbetet, m.m. (mom. 180)
Annika Åhnberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 199
börjar med "Utskottet delar regeringens" och slutar med "till
propositionen" bort ha följande lydelse:
I propositionen framhålls att naturvårdsverket i samråd med
sektorsmyndigheterna bör utarbeta ett systematiskt underlag med
mätbara kvalitetsmål för naturvårdsarbetet. Enligt utskottets
mening är detta inte en framkomlig väg för att förbättra
naturvården, eftersom risken är uppenbar att resurserna
därigenom förslösas på ännu fler utredningar och sammanträden.
Utskottet anser i stället att ett holistiskt synsätt måste
anläggas på naturvården. Målet bör vara att upprätta en
nationell naturvårdsstrategi, som kan utgöra underlag för
arbetet med att skydda hotade arter, unika naturområden och
naturområden som representerar olika naturtyper. I arbetet bör
också ingå att rangordna skyddsinsatserna och göra en plan för
genomförandet.
Utskottet vill vidare framhålla att stödet till kommunerna
måste ökas på naturvårdsområdet. Ett särskilt stort ansvar bör
därvid åläggas naturvårdsverket när det gäller insatser i fråga
om utbildning, information och rådgivning till kommunerna.
Enligt utskottets mening bör också den ekologiska kompetensen
stärkas hos kommunerna. För att få ett underlag för vilka
insatser som erfordras härför bör regeringen låta göra en
utvärdering av den ekologiska kompetensen och det
naturvårdsinriktade arbetets omfattning på olika områden inom
kommunerna.
Utskottet tillstyrker med det anförda bifall till motion Jo109
yrkandena 10--12. Härigenom tillgodoses i huvudsak även syftet
med motion Jo745.
dels att utskottets hemställan under 180 bort ha följande
lydelse:
180. beträffande holistiskt synsätt på naturvårdsarbetet,
m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Jo109 yrkandena
10--12 och med anledning av motion 1990/91:Jo745 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
167. Den ideella naturvården (mom. 181)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (allam)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 199
börjar med "Utskottet delar i" och slutar med "något
riksdagsuttalande" bort ha följande lydelse:
Såsom framhålls i motionerna Jo105 och Jo731 är det angeläget
att det ideella inslaget i naturvården på sikt ökar kraftigt.
Den största insatsen på naturvårdens område utförs av enskilda
människor på ideell basis, och denna verksamhet måste enligt
utskottets mening stödjas och uppmuntras. I detta syfte bör
enligt utskottets mening budgetmedel kunna användas. Sålunda bör
budgetmedel kunna anslås till en ideell organisations inköp av
värdefull mark under förutsättning att organisationen åtar sig
framtida skötsel av området. Regeringen bör därför återkomma
till riksdagen med förslag till åtgärder för att stärka den
ideella naturvården i enlighet med vad utskottet anfört.
Utskottet vill i detta sammanhang vidare understryka behovet
av samordning i fråga om de omfattande naturinventeringar av
växter och djur som har gjorts eller pågår i Sverige.
dels att utskottets hemställan under 181 bort ha följande
lydelse:
181. beträffande den ideella naturvården
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Jo105 yrkande
48 och 1990/91:Jo731 yrkandena 4 och 7 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
168. Hänsynsområden m.m. (mom. 182)
Sören Norrby och Lars Ernestam (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 200
börjar med "Utskottet har" och på s. 201 slutar med "motion
Jo705" bort ha följande lydelse:
I likhet med motionärerna i motion Jo705 anser utskottet att
en ny form av områdesskydd -- hänsynsområde -- bör inrättas.
En sådan ny skyddsform skulle ge möjlighet att inom stora
geografiska områden ställa särskilda krav och ge speciella
riktlinjer, ingå avtal med markägare och ge ersättning för
försvårande av markanvändning och frivilliga insatser.
Skyddsformen torde vara lämplig att använda för större områden
där hotade eller sårbara arter förekommer men där inrättande av
reservat är olämpligt. Den nya formen för områdesskydd bör
enligt utskottets mening inrättas genom ett tillägg i
naturvårdslagen, och regeringen bör snarast framlägga förslag
härom.
Utskottet vill i detta sammanhang också understryka vikten av
att enskilda och organisationer i ökad utsträckning ges
möjligheter att äga och sköta naturreservat. Vidare bör de
intrångs- och marklöneersättningar som utbetalas till enskilda
vid reservatbildning kunna spridas i tiden efter en upprättad
plan. De möjligheter härtill som finns i dag bör enligt
utskottets mening kunna utnyttjas bättre.
dels att utskottets hemställan under 182 bort ha följande
lydelse:
182. beträffande hänsynsområden m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Jo705 yrkandena
1, 2, 7 och 8 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
169. Reservat för friluftslivet (mom. 183)
Sven Eric Lorentzon (m), Ingvar Eriksson (m), Sören Norrby
(fp), Ivar Virgin (m) och Lars Ernestam (fp) anser att utskottet
i moment 183 bort hemställa att riksdagen med anledning av
motionerna 1990/91:Jo705 yrkande 9 och 1990/91:Jo731 yrkande 9
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna
anförts om att naturområden för friluftsliv och
rekreationsändamål bör regleras i annan lagstiftning än
naturvårdslagen,
170. Världsstrategi m.m. (mom. 184)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 201
börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "och 4" bort ha
följande lydelse:
Såsom framhålls i motion Jo751 har Sverige ställt sig bakom
den internationella naturvårdsunionens "World Conservation
Strategy". Det är därför enligt utskottets mening angeläget att
den svenska naturvårdspolitiken nu harmoniseras i enlighet med
vad som anförs i denna världsstrategi för miljövård.
Utskottet anser det vidare angeläget att arbetet med
inrättandet av marina reservat påskyndas. Med hänsyn till dessa
områdens speciella karaktär kan det dock ifrågasättas om de
skyddsinstitut som finns i naturvårdslagen är lämpliga och
tillräckliga. Enligt utskottets mening bör därför
naturvårdsverket få i uppdrag att utreda om nuvarande
skyddsinstitut är till fyllest och i annat fall söka finna en ny
form för skydd av marina områden.
Vad utskottet med bifall till motion Jo751 yrkandena 3 och 4
sålunda anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 184 bort ha följande
lydelse:
184. beträffande världsstrategi m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Jo751 yrkandena 3
och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
171. Skyddsmotiv m.m. (mom. 185)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (allam)
anser att utskottet i moment 185 bort hemställa att riksdagen
med bifall till motion 1990/91:Jo731 yrkandena 10--12 som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
många av dagens naturreservat inte längre -- ibland på grund av
bristfällig skötsel -- uppfyller de krav som bör ställas på
naturreservat och därför bör ses över, vidare om behovet av
vård- och driftskostnadsplaner för reservaten samt om förnyad
definition av riksobjekten,
172. Genbanker (mom. 186)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser att
utskottet i moment 186 bort hemställa att riksdagen med bifall
till motion 1990/91:Jo819 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
resurser till verksamheten med genbanker samt avslår motion
1990/91:Jo80,
173. Genbanker (mom. 186)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 186 bort
hemställa att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Jo80 som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
bevarandet av det biologiska kulturarvet samt avslår motion
1990/91:Jo819 yrkande 5.
174. Frisläppande av genetiskt modifierade organismer (mom.
188)
Karl Erik Olsson (c), Lennart Brunander (c), Annika Åhnberg
(v) och Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment
188 bort hemställa att riksdagen med bifall till motionerna
1990/91:Jo113 yrkande 16 och 1990/91:Jo115 yrkande 10 som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om
frisläppande av genetiskt modifierade organismer.
175. Urskogsinvesteringar (mom. 189)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (allam)
anser att utskottet i mom. 189 bort hemställa att riksdagen med
anledning av motionerna 1990/91:Jo105 yrkande 54 och
1990/91:Jo731 yrkandena 14 och 15 som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om utredning av alternativa
skyddsinsatser då det gäller skogsmark m.m.: Naturvårdsverket
bör undersöka alternativa lösningar där en samverkan om
skyddsinsatser med skogsbruket eftersträvas vilket bör kunna ge
avsevärt lägre kostnader och ändå medge ett skonsamt skogsbruk;
metoder för återskapande av våtmarker, t.ex från jordbruksmark,
är under utarbetande och kan få stor betydelse inte minst i
områden där våtmarkerna kan användas som närsaltfilter; ett
alternativ vid omställningen av jordbruksmarken är att i någon
utsträckning återskapa sådana naturbetes- och ängsmarker som
försvunnit sedan 1800-talets slut och göra det möjligt för vår
svenska flora och fauna att vandra in på dessa nyskapade ängs-
och hagmarker -- samt avslår motionerna 1990/91:Jo705 yrkandena
5, 14 och 15, 1990/91:Jo795 yrkande 1 och 1990/91:Jo819
yrkande3.
176. Urskogsinvesteringar m.m. (mom. 189)
Sören Norrby och Lars Ernestam (fp) anser att utskottet i
moment 189 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion
1990/91:Jo705 yrkandena 5, 14 och 15 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om ökning av takten
i bevarandebesluten, erbjudande av domänverksmark till enskilda
som ersättningsmark och om överföring av statlig mark till
naturvårdsfonden samt avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkande
54, 1990/91:Jo731 yrkandena 14 och 15, 1990/91:Jo795 yrkande 1
och 1990/91:Jo819 yrkande 3,
177. Urskogsinvesteringar m.m. (mom. 189)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anser att utskottet
i moment 189 bort hemställa att riksdagen med anledning av
motion 1990/91:Jo819 yrkande 3 som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om bildande av en fond som
komplement till de statliga medlen samt avslår motionerna
1990/91:Jo105 yrkande 54, 1990/91:Jo705 yrkandena 5, 14 och 15,
1990/91:Jo731 yrkandena 14 och 15 och 1990/91:Jo795 yrkande 1,
178. Urskogsinvesteringar m.m. (mom. 189)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 189 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo795
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om urskogsskydd i Västernorrlands län samt
avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkande 54, 1990/91:Jo705
yrkandena 5, 14 och 15, 1990/91:Jo731 yrkandena 14 och 15 och
1990/91:Jo819 yrkande 3,
179. Långsiktigt arealmål (mom. 190)
Sören Norrby och Lars Ernestam (fp) anser att utskottet i
moment 190 bort hemställa att riksdagen dels med bifall till
motion 1990/91:Jo705 yrkande 4 som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om enprocentsmålet för skydd
av den produktiva skogsmarken utanför de fjällnära barrskogarna,
dels avslår motion 1990/91:Jo751 yrkandena 1 och 2,
180. Långsiktigt stöd (mom. 195)
Annika Åhnberg (v) anser att utskottet i moment 195 bort
hemställa att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Jo75
yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en mer generell och långsiktig utformning av
den landskapsvårdande ersättningen,
181. Skogsutredningen (mom. 198)
Sven Eric Lorentzon (m), Ingvar Eriksson (m), Sören Norrby
(fp), Ivar Virgin (m) och Lars Ernestam (fp) anser att utskottet
i moment 198 bort hemställa att riksdagen med bifall till motion
1990/91:Jo88 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att skogsutredningens viktigaste
uppgift är att avreglera det svenska skogsbruket: en omfattande
avreglering skulle gagna såväl skogsbrukarnas som naturvårdens
intressen,
182. Ny översyn av naturvårdslagen (mom. 199)
Sören Norrby (fp), Annika Åhnberg (v), Marianne Samuelsson
(mp) och Lars Ernestam (fp) anser att utskottet i moment 199
bort hemställa att riksdagen med bifall till motion
1990/91:Jo109 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ny översyn av naturvårdslagen i syfte
att tydliggöra en ekologisk grundsyn,
183. Ersättningsprinciperna (mom. 200)
Sören Norrby (fp), Annika Åhnberg (v), Marianne Samuelsson
(mp) och Lars Ernestam (fp) anser att utskottet i moment 200
bort hemställa att riksdagen med anledning av motion
1990/91:Jo751 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ändrad lydelse av 26 §
naturvårdslagen,
184. Kulturpräglade delar av naturmiljön (mom. 201)
Annika Åhnberg (v) anser att utskottet i moment 201 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo63
yrkande 2, 1990/91:Jo77 yrkande 1 och 1990/91:Jo756 i denna del
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en samordnad bevarandelagstiftning för naturvård och
kulturminnesvård,
185. Samordning av medelstilldelningen (mom. 202)
Annika Åhnberg (v) anser att utskottet i moment 202 bort
hemställa att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Jo77
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av enhetlig organisation för
bevarandeverksamheten samt avslår motionerna 1990/91:Jo63
yrkande 1, 1990/91:Jo105 yrkande 52 och 1990/91:Jo756 i denna
del,
186. Lag om art- och biotopskydd (mom. 203)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 204 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo102
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om införande av en lag om art- och biotopskydd,
187. Medelsanvisningen m.m. (mom. 204)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (allam)
anser att utskottet i moment 204 bort hemställa att riksdagen
med bifall till motionerna 1990/91:Jo105 yrkandena 49 och 50
samt 1990/91:Jo731 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionerna anförts om biotopskydd samt
medelsanvisning till biotopvård,
188. Skyddet av skogliga biotoper m.m. (mom. 205)
Annika Åhnberg (v) och Marianne Samuelsson (mp) anser att
utskottet i moment 205 bort hemställa att riksdagen med bifall
till motion 1990/91:Jo109 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om regler för
biotopskydd och ansvaret för skogliga biotoper,
189. Fridlysning (mom. 206)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (allam)
anser att utskottet i moment 206 bort hemställa att riksdagen
med anledning av motion 1990/91:Jo68 och 1990/91:Jo105 yrkande
53 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om enhetliga fridlysningsregler för plocknings- och
uppgrävningsattraktiva växter,
190. Generella förbud m.m. (mom. 209)
Annika Åhnberg (v) anser att utskottet i moment 209 bort
hemställa att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Jo109
yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om generellt förbud mot markavvattning med
dispensmöjlighet samt avslår motionerna 1990/91:Jo118 yrkande 9,
1990/91:Jo311 yrkande 11, 1990/91:Jo732 yrkande 2 och
1990/91:Jo751 yrkande 5,
191. Generella förbud m.m. (mom. 209)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 209 bort
hemställa att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Jo118
yrkande 9, 1990/91:Jo311 yrkande 11, 1990/91:Jo732 yrkande 2 och
1990/91:Jo751 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionerna anförts om lagreglerat förbud mot dikning och
skyddsdikning inom skogsbruket samt bättre skydd för våtmarker
och sumpskogar samt avslår motion 1990/91:Jo109 yrkande 5.
192. Skyddsdikning m.m. (mom. 211)
Sven Eric Lorentzon (m), Ingvar Eriksson (m), Sören Norrby
(fp), Ivar Virgin (m) och Lars Ernestam (fp) anser att utskottet
i moment 211 bort hemställa att riksdagen med anledning av
motionerna 1990/91:Jo705 yrkande 13, 1990/91:Jo731 yrkande 13
och 1990/91:Jo748 som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionerna anförts om begränsning av markavvattningen,
193. Strandskydd (mom. 215)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (allam)
anser att utskottet i moment 215 bort hemställa att riksdagen
dels antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i naturvårdslagen (1964:822) såvitt avser 16 och 16 a
§§, dels med bifall till motionerna 1990/91:Jo718 och
1990/91:Jo780 som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ändrade strandskyddsregler,
194. Motortrafik i fjällen och vattenområdena (mom.218)
Annika Åhnberg (v) och Marianne Samuelsson (mp) anser att
utskottet i moment 218 bort hemställa att riksdagen med
anledning av motionerna 1990/91:Jo109 yrkande 16, 1990/91:Jo732
yrkande 7, 1990/91:Jo751 yrkandena 9--11 och 1990/91:Jo773 som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
begränsningar av motortrafik i fjällen och vattenområdena.
195. Miljömål för de areella näringarnam.m. (mom.221)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander(bådac) anser att
utskottet i moment221 bort hemställa att riksdagen med
anledning av motion 1990/91:Jo819 yrkande4 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om miljömål för
jordbruk, skogsbruk och fiske med beaktande av den biologiska
mångfaldens betydelse samt avslår motionerna 1990/91:Jo79,
196. Sektorsansvaret för de skogliga frågorna (mom.222)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar
Virgin(allam) anser att utskottet i moment222 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo88
yrkande1 som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att sektorsansvaret för de skogliga frågorna
skall ligga på den skogliga myndigheten,
197. Förbud mot kvävegödsling och kemiska bekämpningsmedel i
skogsbruketm.m. (mom.224)
Annika Åhnberg(v) anser att utskottet i moment224 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo75
yrkande1 och 1990/91:Jo109 yrkande15 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionerna anförts om generellt
förbud mot kvävegödsling av skog och förbud mot användande av
främmande trädslag samt avslår motion 1990/91:Jo311
yrkandena8, 17 och18,
198. Förbud mot kvävegödsling och kemiska bekämpningsmedel i
skogsbruketm.m. (mom.224)
Marianne Samuelsson(mp) anser att utskottet i moment224
bort hemställa att riksdagen med anledning av motion
1990/91:Jo311 yrkandena8, 17 och 18 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om införande i
riksskogstaxeringen av parametrar av intresse för naturvården,
förbud mot spridning av konstgödsel på naturmark och mot
användning av kemiska bekämpningsmedel i skogsbruket samt avslår
motionerna 1990/91:Jo75 yrkande1 och 1990/91:Jo109
yrkande15,
199. Grundvatten för enskild vattenförsörjningm.m.
(mom.226)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander(bådac) anser att
utskottet i moment226 bort hemställa att riksdagen med
anledning av motion 1990/91:Jo528 yrkandena1, 2 och 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utredning av enskilda brunnar, att livsmedelsverket bör ges
huvudansvaret för dricksvatten och konsumtionsvatten och om
lagändring för att förhindra saltvatteninträngning samt avslår
motionerna 1990/91:Jo716 och 1990/91:Jo921,
200. Grundvatten för enskild vattenförsörjningm.m.
(mom.226)
Marianne Samuelsson(mp) anser att utskottet i moment226
bort hemställa att riksdagen med anledning av motion
1990/91:Jo921 som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tillståndsplikt för uttag av grundvatten för
husbehov, utökade befogenheter för de lokala myndigheterna,
utredning om vissa problem i samband med enskilds rätt till
vattenuttag och om myndighetsansvar och tillsyn samt avslår
motionerna 1990/91:Jo528 yrkandena1, 2 och 3 och
1990/91:Jo716,
201. Forskning och utbildning inom vattenområdetm.m.
(mom.227)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander(bådac) anser att
utskottet i moment227 bort hemställa att riksdagen med
anledning av motion 1990/91:Jo528 yrkandena4, 5 och 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
forskning, utbildning och om tillsättande av en samverkansgrupp
inom vattenområdet,
202. Grundvattenkontrollnät, beredskap vid vattenbristm.fl.
vattenfrågor (mom.228)
Marianne Samuelsson(mp) anser att utskottet i moment228
bort hemställa att riksdagen med anledning av motion
1990/91:Jo513 som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om dricksvattenförordningens tillämplighet även
på varmvatten, återupptagande av miljö- och
hälsoskyddsnämndernas rutinmässiga rapportering till
länsstyrelsen, grundvattenkontrollnät, kvalitetsnormer för
dricksvatten, alternativa metoder i reningsverkens
reningsprocess och om kemikalietransporter nära
vattentäkterm.m.,
203. Jordbrukets betydelse för en god miljö (mom.229)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander(bådac) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.234
börjar med "I samband" och slutar med "riksdagens åtgärd" bort
ha följande lydelse:
Jordbruket skall enligt utskottets mening utnyttjas som en
kraft i miljöarbetet. Genom att använda den svenska åkermarken
till produktion av energi- och industriråvaror kan samhället
ledas in mot biosamhället, dvs. ett samhälle byggt på
recirkulation. Det är endast genom att använda de förnybara
resurserna mer och de icke-förnybara mindre som de stora globala
miljöproblemen kan lösas. Vad utskottet anfört med anledning av
motion Jo113 yrkande43 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under229 bort ha följande
lydelse:
229. beträffande jordbrukets betydelse för en god miljö
att riksdagen med anlednng av motion 1990/91:Jo113 yrkande43
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
204. Jordbrukets miljöpåverkanm.m. (mom.231)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar
Virgin(allam) anser att utskottet i moment231 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo88
yrkandena7 och9 som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om inväntande av skogsutredningens förslag
innan kraven på skogsmarksdikning skärps och om behovet av
specifika åtgärder för att minska jordbrukets miljöpåverkan,
205. Ändring i 4§ lagen (1979:425) om skötsel av
jordbruksmark (mom.232)
Annika Åhnberg(v) anser att utskottet i moment232 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo109
yrkande4 som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ändring i 4§ lagen (1979:425) om skötsel
av jordbruksmark så att större hänsyn till naturvården
garanteras,
206. Återskapande av våtmarker (mom.233)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander(bådac) anser att
utskottet i moment233 bort hemställa att riksdagen med
anledning av motion 1990/91:Jo113 yrkande14 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om lagändringar och
andra medel för återskapande av våtmarker samt avslår motion
1990/91:Jo118 yrkande8,
207. Återskapande av våtmarker (mom.233)
Marianne Samuelsson(mp) anser att utskottet i moment233
bort hemställa att riksdagen med anledning av motion
1990/91:Jo118 yrkande8 som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om återskapande av stora arealer
våtmarker i framför allt Halland och Skåne samt avslår motion
1990/91:Jo113 yrkande14,
208. Miljökrav på biobränsleproduktion (mom.234)
Marianne Samuelsson(mp) anser att utskottet i moment234
bort hemställa att riksdagen med anledning av motion
1990/91:Jo226 yrkande10 som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att samma miljökrav som enligt
motionen ställs på livsmedelsproduktion skall gälla även för
biobränsleproduktion,
209. Insatser för bevarande av det öppna kulturlandskapet
(mom.235)
Marianne Samuelsson(mp) anser att utskottet i moment235
bort hemställa att riksdagen med anledning av motion
1990/91:Jo280 yrkande2 som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om insatser för bevarande av det
öppna kulturlandskapet,
210. Kostnadseffektiv kvävereduktion (mom.237)
Sören Norrby(fp), Annika Åhnberg(v), Marianne
Samuelsson(mp) och Lars Ernestam(fp) anser att utskottet i
moment237 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion
1990/91:Jo110 yrkande21 som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om anläggande av nya våtmarker och
om styrning av lövskog, energiskog och energigräs till
läckagekänsliga områden som de mest kostnadseffektiva åtgärderna
för kvävereduktion i jordbruket,
211. Lagringskapacitet för stallgödselm.m. (mom.239)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander(bådac) anser att
utskottet i moment239 bort hemställa att riksdagen med
anledning av motion 1990/91:Jo113 yrkande45 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om sådan
lagreglering av stallgödselhanteringen så att endast
skötsellagen blir gällande samt avslår motion 1990/91:Jo226
yrkande6,
212. Minskad användning av handelsgödselkväve (mom.240)
Marianne Samuelsson(mp) anser att utskottet i moment240
bort hemställa att riksdagen med anledning av motionerna
1990/91:Jo226 yrkandena4, 5 och7 och 1990/91:Jo728
yrkande11 som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionerna anförts om minskning av användningen av
handelsgödselkväve med minst 30% inom ett år och med minst
50% inom fem år, om koncessionsplikt för alla gårdar med fler
än 50djurenheter och om införande av ett system med
överlåtbara köplicenser för handelsgödselkväve,
213. Bekämpnings- och gödslingsfria zoner (mom.242)
Marianne Samuelsson(mp) anser att utskottet i moment242
bort hemställa att riksdagen med anledning av motion
1990/91:Jo119 yrkande22 som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om lagförslag i enlighet med
lantbruksstyrelsens förslag om obligatoriska kantzoner samt
avslår motion 1990/91:Jo75 yrkande8,
214. Anpassning till EGs regelsystem (mom.243)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar
Virgin(allam) anser att utskottet i moment243 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo88
yrkande8 som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om anpassning till EGs regelsystem vad gäller
tillåtna medel, registreringskrav, riskhalter och avgifter,
215. Miljöavgifter på vissa bekämpningsmedel (mom.244)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar
Virgin(allam) anser att utskottet i moment244 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo105
yrkande29 som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om införande av miljöavgifter på de farligaste
bekämpningsmedlen,
216. Minskad användning av kemiska bekämpningsmedelm.m.
(mom.245)
Marianne Samuelsson(mp) anser att utskottet i moment245
bort hemställa att riksdagen med anledning av motionerna
1990/91:Jo226 yrkande9 och 1990/91:Jo710 yrkandena15 och 16
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna
anförts om minskning av användningen av kemiska bekämpningsmedel
med minst 80% inom fem år och om förbud mot användning av
kemiska bekämpningsmedel i hemträdgårdar, kommunala parker och
grönområden,
217. Ändring i skötsellagenm.m. (mom.246)
Sören Norrby och Lars Ernestam(bådafp) anser att utskottet
i moment246 bort hemställa att riksdagen med anledning av
motion 1990/91:Jo705 yrkande11 som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om översyn av hänsynsreglerna
i skötsellagen samt avslår motion 1990/91:Jo118 yrkande7,
218. Gränsvärde för kadmium i handelsgödsel (mom.247)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander(bådac) anser att
utskottet i moment247 bort hemställa att riksdagen med
anledning av motion 1990/91:Jo113 yrkande44 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om sådan rening att
handelsgödsel och slam från reningsverk blir helt fria från
kadmium samt avslår motionerna 1990/91:Jo75 yrkande7 och
1990/91:Jo728 yrkande3,
219. Gränsvärde för kadmium i handelsgödsel (mom.247)
Annika Åhnberg(v) anser att utskottet i moment247 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo75
yrkande7 som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förbud eller mycket lågt gränsvärde för
kadmium i handelsgödsel samt avslår motionerna 1990/91:Jo113
yrkande44 och 1990/91:Jo728 yrkande3,
220. Gränsvärde för kadmium i handelsgödsel (mom.247)
Marianne Samuelsson(mp) anser att utskottet i moment247
bort hemställa att riksdagen med anledning av motion
1990/91:Jo728 yrkande3 som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om införande av gränsvärde för
kadmium på 30g kadmium per ton fosfor samt avslår motionerna
1990/91:Jo75 yrkande7 och 1990/91:Jo113 yrkande44,
221. Åtgärdsprogramm.m. för att stimulera övergång från
mineraloljor till vegetabiliska oljor (mom.249)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar
Virgin(allam) anser att utskottet i moment249 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motionerna
1990/91:Jo215 och 1990/91:Jo243 som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionerna anförts om åtgärder för att
stimulera en övergång från användning av fossila till
vegetabiliska oljor samt lämnar utan vidare åtgärd motion
1990/91:Jo95,
222. Åtgärdsprogramm.m. för att stimulera övergång från
mineraloljor till vegetabiliska oljor (mom.249)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander(bådac) anser att
utskottet i moment249 bort hemställa att riksdagen med
anledning av motion 1990/91:Jo95 som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om åtgärdsprogram för att
stimulera en övergång från mineraloljor till vegetabiliska
oljor samt lämnar utan vidare åtgärd motionerna 1990/91:Jo215
och 1990/91:Jo243,
223. Disposition av miljöavgifter (mom.250)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander(bådac) anser att
utskottet i moment250 bort hemställa att riksdagen med
anledning av motionerna 1990/91:Jo113 yrkande46 och
1990/91:Jo253 yrkande13 som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionerna anförts om att influtna medel från
avgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel bör användas
för forskning, rådgivning och miljöförbättrande åtgärder i
jordbruket samt avslår motionerna 1990/91:Jo75 yrkande6,
1990/91:Jo201 yrkande2 och 1990/91:Jo728 yrkande2,
224. Disposition av miljöavgifter (mom.250)
Annika Åhnberg(v) anser att utskottet i moment250 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo75
yrkande6 som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att avgifterna på handelsgödsel och
bekämpningsmedel bör återföras till jordbruket i form av
kalkningsbidrag samt avslår motionerna 1990/91:Jo113
yrkande46, 1990/91:Jo201 yrkande2, 1990/91:Jo253
yrkande13 och 1990/91:Jo728 yrkande2,
225. Disposition av miljöavgifter (mom.250)
Marianne Samuelsson(mp) anser att utskottet i moment250
bort hemställa att riksdagen med anledning av motion
1990/91:Jo728 yrkande2 som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att avgifterna på handelsgödsel
och bekämpningsmedel skall återföras till jordbruket i form av
arealbidrag samt avslår motionerna 1990/91:Jo75 yrkande6,
1990/91:Jo113 yrkande46, 1990/91:Jo201 yrkande2 och
1990/91:Jo253 yrkande13,
226. Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket (mom.252)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (bådac) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.248 börjar
med "Utskottet biträder" och slutar med "yrkande14" bort ha
följande lydelse:
Utskottet biträder regeringens förslag om medelstilldelning
men anser i likhet med centerpartiet att icke ianspråktagna
reserverade medel om 78milj.kr. och 100milj.kr. för
budgetåren 1989/90 resp. 1990/91 i enlighet med tidigare
riksdagsbeslut bör användas för forskning, rådgivning och
miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket. Vad utskottet anfört
med anledning av motionerna Jo113 yrkandena47 och 48 och Jo253
yrkande14 bör ges regeringen till känna. Med det anförda
finner utskottet syftet med motion Jo96 tillgodosett. Motionen
bör inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
dels att utskottets hemställan under 252 bort ha följande
lydelse:
252. beträffande miljöförbättrande åtgärder i jordbruket
att riksdagen till Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket
för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på
58100000kr. samt med anledning av motionerna 1990/91:Jo113
yrkandena47 och 48 och 1990/91:Jo253 yrkande14 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
disposition av influtna medel och lämnar motion 1990/91:Jo96
utan vidare åtgärd,
227. Statens naturvårdsverk (mom.256)
Sören Norrby och Lars Ernestam (bådafp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.250
börjar med "Regeringen föreslår" och på s.251 slutar med
"yrkande6" bort ha följande lydelse:
I likhet med folkpartiet liberalerna anser utskottet att till
statens naturvårdsverk bör -- utöver regeringens förslag --
anvisas 15milj.kr. till utvärdering av kalkningsverksamhet och
utveckling av skogskalkning, 8milj.kr. för vård av
naturreservat, 4milj.kr. för vård av hotade arter samt
5milj.kr. för naturvårdsbiologisk forskning eller sammanlagt
456816000kr. Med det anförda tillstyrker utskottet
motionerna Jo104 yrkande11, Jo110 yrkandena 24, 27, 28 och 29
och Jo113 yrkande51 och avstyrker motionerna Jo75 yrkande5,
Jo104 yrkandena 1--10, 12 och 13, Jo107 yrkande 10, Jo108
yrkande 3, Jo109 yrkande 9 och Jo113 yrkande50.
dels att utskottets hemställan under256 bort ha följande
lydelse:
256. beträffande statens naturvårdsverk
att riksdagen med anledning av regeringens förslag, med bifall
till motionerna 1990/91:Jo104 yrkande11, 1990/91:Jo110
yrkandena 24, 27, 28 och 29 och 1990/91:Jo113 yrkande51 och
med avslag på motionerna 1990/91:Jo75 yrkande 5, 1990/91:Jo104
yrkandena 1--10, 12 och 13, 1990/91:Jo107 yrkande10,
1990/91:Jo108 yrkande 3, 1990/91:Jo109 yrkande 9 och
1990/91:Jo113 yrkande50 till Statens naturvårdsverk för
budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 456816000kr.,
228. Statens naturvårdsverk (mom.256)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (bådac) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.250
börjar med "Regeringen föreslår" och på s.251 slutar med
"yrkande6" bort ha följande lydelse:
I likhet med centerpartiet anser utskottet att till statens
naturvårdsverk bör -- utöver regeringens förslag -- anvisas
4milj.kr. för bevarande av hotade arter och 5milj.kr. för
skötsel av naturvårdsobjekt eller sammanlagt 433816000kr.
Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna Jo104
yrkande11, Jo110 yrkande28 och Jo113 yrkandena 50 och 51 och
avstyrker motionerna Jo75 yrkande5, Jo104 yrkandena 1--10, 12
och 13, Jo107 yrkande 10, Jo108 yrkande 3, Jo109 yrkande 9 och
Jo110 yrkandena 24, 27 och 29.
dels att utskottets hemställan under256 bort ha följande
lydelse:
256. beträffande statens naturvårdsverk
att riksdagen med anledning av regeringens förslag, med bifall
till motionerna 1990/91:Jo104 yrkande11, 1990/91:Jo110 yrkande
28 och 1990/91:Jo113 yrkandena50 och 51 och med avslag på
motionerna 1990/91:Jo75 yrkande 5, 1990/91:Jo104 yrkandena
1--10, 12 och 13, 1990/91:Jo107 yrkande10, 1990/91:Jo108
yrkande 3, 1990/91:Jo109 yrkande 9 och 1990/91:Jo110 yrkandena
24, 27 och 29 till Statens naturvårdsverk för budgetåret
1991/92 anvisar ett ramanslag på 433816000kr.,
229. Statens naturvårdsverk (mom.256)
Annika Åhnberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.250
börjar med "Regeringen föreslår" och på s.251 slutar med
"yrkande6" bort ha följande lydelse:
I likhet med vänsterpartiet anser utskottet att till statens
naturvårdsverk bör -- utöver regeringens förslag -- anvisas
20milj.kr. för naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet,
10milj.kr. för information i syfte att minska hushållens
kemikalieanvändning, 30milj.kr. för ett pilotprojekt för att
sanera kvicksilverhaltiga fiberbankar och 10milj.kr. för skydd
av hotade arter eller sammanlagt 494816000kr. Med det
anförda tillstyrker utskottet motionerna Jo75 yrkande5, Jo107
yrkande10, Jo108 yrkande3 och Jo109 yrkande9 och avstyrker
motionerna Jo104 yrkandena 1--13, Jo110 yrkandena 24, 27, 28 och
29 och Jo113 yrkandena 50 och 51.
dels att utskottets hemställan under256 bort ha följande
lydelse:
256. beträffande statens naturvårdsverk
att riksdagen med anledning av regeringens förslag, med bifall
till motionerna 1990/91:Jo75 yrkande 5, 1990/91:Jo107
yrkande10, 1990/91:Jo108 yrkande 3, 1990/91:Jo109 yrkande 9
och med avslag på motionerna 1990/91:Jo104 yrkandena 1--13,
1990/91:Jo110 yrkandena 24, 27, 28 och 29 och 1990/91:Jo113
yrkandena50 och 51 till Statens naturvårdsverk för
budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 494816000kr.,
230. Statens naturvårdsverk (mom.256)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.250
börjar med "Regeringen föreslår" och på s.251 slutar med
"yrkande6" bort ha följande lydelse:
I likhet med miljöpartiet anser utskottet att till statens
naturvårdsverk bör -- utöver regeringens förslag -- anvisas
20milj.kr. för nationell miljöövervakning, 20milj.kr. för
information, 20milj.kr. för vård av naturreservat,
30milj.kr. för naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet,
15milj.kr. för naturvårdsåtgärder i skogslandskapet,
25milj.kr. för återskapande av våtmarker, 3milj.kr. för
handlingsprogram mot buller, 5milj.kr. för utredning om
plaster, 15milj.kr. för ett projekt för avfallsreduktion,
15milj.kr. för utveckling av ekologiska toalettsystem,
4milj.kr. för vård av hotade arter och 100milj.kr. för
investeringar i ny miljöteknik eller sammanlagt
696816000kr. Med det anförda tillstyrker utskottet
motionerna Jo104 yrkandena 1--13, Jo110 yrkande28 och Jo113
yrkande51 och avstyrker motionerna Jo75 yrkande5, Jo107
yrkande10, Jo108 yrkande3, Jo109 yrkande9, Jo110 yrkandena
24, 27 och 29 och Jo113 yrkande 50.
dels att utskottets hemställan under256 bort ha följande
lydelse:
256. beträffande statens naturvårdsverk
att riksdagen med anledning av regeringens förslag, med bifall
till motionerna 1990/91:Jo104 yrkandena 1--13, 1990/91:Jo110
yrkande28 och 1990/91:Jo113 yrkande51 och med avslag på
motionerna 1990/91:Jo75 yrkande 5, 1990/91:Jo107 yrkande10,
1990/91:Jo108 yrkande 3, 1990/91:Jo109 yrkande 9, 1990/91:Jo110
yrkandena 24, 27 och 29 och 1990/91:Jo113 yrkande50 till
Statens naturvårdsverk för budgetåret 1991/92 anvisar ett
ramanslag på 696816000kr.,
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (bådac) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.251
börjar med "Vid flera" och slutar med "yrkande17" bort ha
följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till motion Jo113 yrkande17 att
2milj.kr. bör avdelas till Stiftelsen Bohus Avelscentrum --
Åby Säteri. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.
Med det anförda finner utskottet syftet med motion Jo65
tillgodosett. Motionen bör inte medföra någon riksdagens vidare
åtgärd.
dels att utskottets hemställan under257 bort ha följande
lydelse:
257. beträffande Stiftelsen Bohus Avelscentrum -- Åby
Säteri
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo113
yrkande17 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört samt lämnar motion 1990/91:Jo65 utan vidare
åtgärd,
232. Ekonomisk kompetens vid naturvårdsverket (mom.258)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (allam)
anser att utskottet i moment 258 bort hemställa att riksdagen
med anledning av motion 1990/91:Jo105 yrkande 13 som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
förstärkt ekonomisk kompetens vid naturvårdsverket,
233. Information om växthuseffekten (mom.259)
Annika Åhnberg (v) och Marianne Samuelsson(mp) anser att
utskottet i moment 259 bort hemställa att riksdagen med
anledning av motion 1990/91:Jo737 yrkande7 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad information
till allmänheten om växthuseffekten,
234. Bidrag till miljöarbete (mom.261)
Jan Fransson, Håkan Strömberg, Grethe Lundblad, Martin
Segerstedt, Åke Selberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson och Dag
Ericson(allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.253
börjar med "Utskottet har" och slutar med "tillförs anslaget"
bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till regeringens förslag om
medelstilldelning. Av den föreslagna höjningen om 44milj.kr.
för försurningsåtgärder bör enligt utskottets mening 2milj.kr.
användas för bidrag till Internationella
försurningssekretariatet. Det anförda innebär att utskottet
avstyrker motionerna Jo104 yrkandena 14 och 15, Jo105
yrkande55, Jo110 yrkande25, Jo113 yrkande10 och Jo768.
dels att utskottets hemställan under261 bort ha följande
lydelse:
261. beträffande bidrag till miljöarbete
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motionerna 1990/91:Jo104 yrkandena14--17,
1990/91:Jo105 yrkande55, 1990/91:Jo110 yrkandena 25, 26 och
31, 1990/91:Jo113 yrkande10 och 1990/91:Jo768 till Bidrag
till miljöarbete för budgetåret 1991/92 anvisar ett
reservationsanslag på 211855000kr. samt som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
235. Investeringar inom miljöområdet (mom.264)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (allam)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.255
börjar med "Genom naturvårdsverkets" och på s.256 slutar med
"till känna" bort ha följande lydelse:
Svensk naturvård befinner sig i kris. Värdefulla naturmiljöer,
där staten har påtagit sig ansvaret för vården, missköts.
Utskottet anser sig inte kunna medverka till en utveckling mot
en starkt socialiserad naturvård och föreslår därför
begränsningar i de statliga inköpen av sådan mark. I
undantagsfall bör emellertid statliga inköp av urskogar medges,
då detta åtminstone på kort sikt framstår som den mest
rationella lösningen.
På lång sikt måste det ideella inslaget i naturvården öka
kraftigt. Utskottet anser att man med budgetmedel bör kunna
stödja denna inriktning genom att anvisa medel för ideella
organisationers inköp av värdefull mark. Villkoret skulle vara
att organisationen åtar sig den framtida skötseln av det
förvärvade området.
I de undantagsfall statligt ägande kan motiveras måste förvärv
föregås av upprättande av skötselplaner och kostnadsplaner i
syfte att förhindra framtida vanvård.
Naturvårdsverket redovisar i utredningen Natur90 de insatser
som krävs för säkerställande av vissa naturtyper enligt
naturvårdslagen. Verket anger ett skyddsbehov av
ca100000ha skogsbiotoper. Enligt utskottets mening skulle
inköp av skogsmark till en begränsad kostnad av 750milj.kr.
leda till ett betydande resursslöseri. Naturvårdsverket bör
därför undersöka alternativa lösningar där en samverkan med
skogsbruket om skyddsinsatser eftersträvas. Härigenom bör
kostnaderna bli avsevärt lägre samtidigt som ett skonsamt
skogsbruk kan medges på en betydande del av dessa arealer.
Utskottet anser i likhet med moderata samlingspartiet att
inköp av mark för naturvård -- utöver regeringens förslag om
medelstilldelning -- bör finansieras genom att staten i stället
för kontanter erbjuder säljarna skogsmark från domänverket som
utbyte. Härutöver vill utskottet anföra följande. Utskottet
anser sig inte kunna biträda ett uttalande om en utredning om
införande av en princip motsvarande den s.k. PPP-principen av
innebörden att markägarna och företagen skall ta sin del av det
ekonomiska ansvaret för att säkra skyddsvärda områden eftersom
en sådan princip skulle innebära en kränkning av den privata
äganderätten. Principen skulle dessutom stå i strid med
riksdagens tidigare beslut om rätten till ersättning enligt
plan- och bygglagen för intrång i markanvändningen.
Vad utskottet ovan anfört med anledning av motion Jo105
yrkande51 (delvis) bör ges regeringen till känna. Med det
anförda avstyrker utskottet motionerna Jo104 yrkande 18, Jo109
yrkandena7 och 8, Jo110 yrkande23 och Jo113 yrkande49.
dels att utskottets hemställan under264 bort ha följande
lydelse:
264. beträffande investeringar inom miljöområdet
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motionerna 1990/91:Jo104 yrkande 18, 1990/91:Jo109
yrkandena7 och 8, 1990/91:Jo110 yrkande23 och 1990/91:Jo113
yrkande49 till Investeringar inom miljöområdet för
budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på
128000000kr. samt med anledning av motion 1990/91:Jo105
yrkande51 delvis som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
236. Avtal om inköp av urskogar (mom.265)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (allam)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.256
börjar med "Det ovan" och slutar med "avstyrks således" bort ha
följande lydelse:
Naturvårdsverket har nyligen slutit avtal om inköp av
betydande skogsarealer men saknar medel för att fullfölja köpen.
Avtalen löper med hög ränta, vilket enligt utskottets mening
kommer att allvarligt försvåra naturvårdsverkets framtida
verksamhet. Avtalen bör därför omförhandlas med den inriktningen
att staten erbjuder säljarna skogsmark från domänverket som
utbyte. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo105
yrkande51 delvis bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under265 bort ha följande
lydelse:
265. beträffande avtal om inköp av urskogar
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo105
yrkande51 delvis som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
237. Miljöforskning (mom.266)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (bådac) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.257
börjar med "Med riksdagens" och slutar med "yrkande34" bort ha
följande lydelse:
I likhet med centerpartiet anser utskottet att till
miljöforskning bör -- utöver regeringens förslag -- anvisas
5milj.kr. för IVLs verksamhet eller sammanlagt 138190000
milj.kr. Med det anförda tillstyrker utskottet motion Jo113
yrkande34.
dels att utskottets hemställan under 266 bort ha följande
lydelse:
266. beträffande miljöforskning
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med
bifall till motion 1990/91:Jo113 yrkande34 till
Miljöforskning för budgetåret 1991/92 anvisar ett
reservationsanslag på 138900000kr.,
238. Forskning för ett avfallssnålt samhälle (mom.268)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.258
börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "yrkande19"
bort ha följande lydelse:
I likhet med miljöpartiet anser utskottet att till forskning
för ett avfallssnålt samhälle bör -- utöver regeringens förslag
-- anvisas 15milj.kr. eller sammanlagt 27360000kr. Med
det anförda tillstyrker utskottet motion Jo104 yrkande19.
dels att utskottets hemställan under 268 bort ha följande
lydelse:
268. beträffande forskning för ett avfallssnålt samhälle
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med
bifall till motion 1990/91:Jo104 yrkande19 till Forskning
för ett avfallssnålt samhälle: Avfallshantering för budgetåret
1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 27360000kr.,
Jan Fransson, Håkan Strömberg, Grethe Lundblad, Martin
Segerstedt, Åke Selberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson och Dag
Ericson(allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.258
börjar med "Utskottet har" och slutar med "Internationella
försurningssekretariatet" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till regeringens förslag om
medelstilldelning och avstyrker således motionerna Jo104
yrkandena 20 och21, Jo110 yrkande30, Jo113 yrkande12 och
Jo115 yrkande9.
dels att utskottets hemställan under271 bort ha följande
lydelse:
271. beträffande visst internationellt miljösamarbete
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motionerna 1990/91:Jo104 yrkandena 20 och21,
1990/91:Jo110 yrkande30, 1990/91:Jo113 yrkande12 och
1990/91:Jo115 yrkande9 till Visst internationellt
miljösamarbete för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 13900000kr.,
240. Kemikalieinspektionen (mom.277)
Annika Åhnberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.260
börjar med "Inledningsvis ansluter" och slutar med "yrkande9"
bort ha följande lydelse:
I likhet med vänsterpartiet anser utskottet att till
kemikalieinspektionen bör anvisas 14783000kr. utöver
regeringens förslag eller sammanlagt 76753000kr. att
finansieras genom avgifter. Med det anförda tillstyrker
utskottet motion Jo107 yrkande9 och avstyrker motion Jo104
yrkandena 22 och 23.
dels att utskottets hemställan under277 bort ha följande
lydelse:
277. beträffande kemikalieinspektionen
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med
avslag på motion 1990/91:Jo104 yrkandena 22 och 23 till
Kemikalieinspektionen för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på1000kr. samt med anledning av motion
1990/91:Jo107 yrkande9 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om ytterligare resurser till
kemikalieinspektionen,
241. Kemikalieinspektionen (mom.277)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.260
börjar med "Inledningsvis ansluter" och slutar med "yrkande9"
bort ha följande lydelse:
I likhet med miljöpartiet anser utskottet att till
kemikalieinspektionen bör anvisas 15milj.kr. utöver
regeringens förslag eller sammanlagt 76970000kr. att
finansieras genom avgifter. Med det anförda tillstyrker
utskottet motion Jo104 yrkandena 22 och 23 och avstyrker motion
Jo107 yrkande9.
dels att utskottets hemställan under277 bort ha följande
lydelse:
277. beträffande kemikalieinspektionen
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med
avslag på motion 1990/91:Jo107 yrkande9 till
Kemikalieinspektionen för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på76753000kr. samt med anledning av
motion 1990/91:Jo104 yrkandena 22 och 23 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om ytterligare
resurser till kemikalieinspektionen,
242. Landskapsvårdande åtgärder (mom.278)
Annika Åhnberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.261
börjar med "Inledningsvis kan" och slutar med "Motionsyrkandet
avstyrks" bort ha följande lydelse:
I likhet med vänsterpartiet anser utskottet att till
landskapsvårdande åtgärder bör -- utöver regeringens förslag --
anvisas 300milj.kr. för kombinerat areal- och djurbidrag eller
sammanlagt 500milj.kr. Med det anförda tillstyrker utskottet
motionerna Jo75 yrkande3 och Jo273 yrkande2 och avstyrker
motion Jo104 yrkande24.
dels att utskottets hemställan under278 bort ha följande
lydelse:
278. beträffande landskapsvårdande åtgärder
att riksdagen med anledning av regeringens förslag, med bifall
till motionerna 1990/91:Jo75 yrkande3 och 1990/91:Jo273
yrkande2 och med avslag på motion 1990/91:Jo104 yrkande24
till Landskapsvårdande åtgärder för budgetåret 1991/92
anvisar ett reservationsanslag på 500000000kr.,
243. Landskapsvårdande åtgärder (mom.278)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.261
börjar med "Inledningsvis kan" och slutar med "Motionsyrkandet
avstyrks" bort ha följande lydelse:
I likhet med miljöpartiet anser utskottet att till
landskapsvårdande åtgärder bör -- utöver regeringens förslag --
anvisas 100milj.kr. eller sammanlagt 300milj.kr. Med det
anförda tillstyrker utskottet motion Jo104 yrkande24 och
avstyrker motionerna Jo75 yrkande3 och Jo273 yrkande2.
dels att utskottets hemställan under278 bort ha följande
lydelse:
278. beträffande landskapsvårdande åtgärder
att riksdagen med anledning av regeringens förslag, med bifall
till motion 1990/91:Jo104 yrkande24 och med avslag på
motionerna 1990/91:Jo75 yrkande3 och 1990/91:Jo273 yrkande2
till Landskapsvårdande åtgärder för budgetåret 1991/92
anvisar ett reservationsanslag på 300000000kr.,
244. Utvärderingm.m. av ersättningen för landskapsvård
(mom.279)
Annika Åhnberg(v) anser att utskottet i moment 279 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo802
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om förtydliganden och utvärdering av den landskapsvårdande
ersättningen,
245. Sanering och återställning av miljöskadade områden
(mom.280)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar
Virgin(allam) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.262
börjar med "Utskottet finner" och slutar med "och9" bort ha
följande lydelse:
I likhet med motionärerna i motion 1989/90:Jo883 anser
utskottet att de reserverade medel som i dag återstår för det
s.k. Dalälvsprojektet bör överföras till anslaget B13.
Sanering och återställning av miljöskadade områden. Vad
utskottet anfört med anledning av motionens yrkande8 bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under280 bort ha följande
lydelse:
280. beträffande sanering och återställning av miljöskadade
områden
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motionerna 1990/91:Jo97 yrkande3 och 1990/91:Jo104
yrkande25 till Sanering och återställning av miljöskadade
områden för budgetåret 1991/92 anvisar ett
reservationsanslag på 25000000kr. samt med anledning av
motion 1989/90:Jo883 yrkande8 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
246. Sanering och återställning av miljöskadade områden
(mom.280)
Annika Åhnberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.262
börjar med "Utskottet har" och slutar med "yrkande25" bort ha
följande lydelse:
I likhet med vänsterpartiet anser utskottet att till sanering
och återställning av miljöskadade områden bör -- utöver
regeringens förslag -- anvisas 25milj.kr. eller sammanlagt
50milj.kr. Med det anförda tillstyrker utskottet motion Jo97
yrkande3 och avstyrker motionerna 1989/90:Jo883 yrkande8 och
Jo104 yrkande25.
dels att utskottets hemställan under280 bort ha följande
lydelse:
280. beträffande sanering och återställning av miljöskadade
områden
att riksdagen med anledning av regeringens förslag, med avslag
på motionerna 1989/90:Jo883 yrkande8 och 1990/91:Jo104
yrkande25 och med bifall till motion 1990/91:Jo97 yrkande3
till Sanering och återställning av miljöskadade områden för
budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på
50000000kr.,
247. Sanering och återställning av miljöskadade områden
(mom.280)
Marianne Samuelsson(mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.262
börjar med "Utskottet har" och slutar med "yrkande25" bort ha
följande lydelse:
I likhet med miljöpartiet anser utskottet att till sanering
och återställning av miljöskadade områden bör -- utöver
regeringens förslag -- anvisas 75milj.kr. eller sammanlagt
100milj.kr. Med det anförda tillstyrker utskottet motion Jo104
yrkande25 och avstyrker motionerna 1989/90:Jo883 yrkande8
och Jo97 yrkande3.
dels att utskottets hemställan under280 bort ha följande
lydelse:
280. beträffande sanering och återställning av miljöskadade
områden
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med
avslag på motionerna 1989/90:Jo883 yrkande8 och 1990/91:Jo97
yrkande3 och med bifall till motion 1990/91:Jo104 yrkande25
till Sanering och återställning av miljöskadade områden för
budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på
100000000kr.,
248. Prioriteringar inom anslaget Sanering och återställning
av miljöskadade områden (mom.281)
Under förutsättning av bifall till reservation245
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar
Virgin(allam) anser att utskottet i moment 281 bort
hemställa att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Jo883
yrkande9 som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att inom anslaget Sanering och återställning
av miljöskadade områden medel bör utgå till det s.k.
Dalälvsprojektet,
249. Särskilda anslag för lokala avloppssystemm.m.
(mom.282)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander(bådac) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.262
börjar med "Utskottet har ovan" och slutar med "avstyrker
motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:
I likhet med centerpartiet anser utskottet att till utveckling
av lokala avloppssystem och till skyddskalkning och
vitaliseringsgödsling på särskilda anslag bör anvisas
50milj.kr. resp.40milj.kr. för budgetåret 1991/92. Det
anförda innebär att utskottet tillstyrker motionerna Jo72
yrkande2 och Jo113 yrkandena 9 och 35.
dels att utskottets hemställan under282 bort ha följande
lydelse:
282. beträffande särskilda anslag för lokala
avloppssystemm.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Jo72
yrkande2 och 1990/91:Jo113 yrkandena 9 och 35 dels till
Utveckling av lokala avloppssystem för budgetåret 1991/92
anvisar ett förslagsanslag på 50000000kr., dels till
Skyddskalkning och vitaliseringsgödsling för
budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på
40000000kr. samt avslår motion 1990/91:Jo816 yrkande 8,
Särskilda yttranden
1. Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin
(allam) anför:
Hotade arter -- Genteknik
Det finns skäl för att forskning med genteknik på växter och
djur bedrivs under kontrollerade former, men det är särskilt
viktigt att tillämpningen noga kontrolleras. Detta kan ske genom
tillståndsprövning eller anmälan. Ett sådant förfarande bör
omfatta såväl etiska som säkerhetsmässiga aspekter.
Både i Sverige och utomlands bedrivs forskning om de risker
som är förknippade med utsläpp av genetiskt förändrade växter,
djur och mikroorganismer. Sverige bör inom ramen för det
internationella samarbetet ta aktiv del i detta arbete.
Ökade kunskaper måste utgöra grunden för konsekvensanalyser
och riskbedömningar som kan användas när användning av tekniken
bedöms. Det är viktigt att sådana analysmetoder finns som har en
god säkerhet och som kan användas för att bedöma konsekvenserna
för människor och miljö.
Fjällnära skogar
Nuvarande regler för skogsbruket i det fjällnära området
kommer inte att lösa konflikten mellan naturvården och
skogsbruket i detta område, reglerna leder till ökad byråkrati
och krångel. Skyddet av de unika fjällskogarna hotas att
försvagas.
Det förslag som vi från moderat håll har presenterat gällande
skyddet av de fjällnära skogarna syftar till att lösa de rådande
problemen. Vi menar att tydliga regler skall utarbetas för
skogsbruket i de fjällnära skogarna. Skyddet skulle förstärkas
samtidigt som förutsättningar för ett livskraftigt skogsbruk
skapas.
Enligt vår mening bör naturvärdesinventeringarna i
fjällskogsområdet forceras. Resultatet av inventeringarna skall
utmynna i en tregradig skyddsklassning.
Skyddsklass ett skall omfatta områden med mycket stora
naturvärden. I princip bör inga ingrepp tillåtas i dessa
områden. Skyddsklass två skall omfatta skyddsvärda områden där
ett skonsamt skogsbruk kan tillåtas.
I skyddsklass tre kommer generella naturaktsamhetskrav att
gälla. Hyggesstorlekarna begränsas, användningen av radikala
markberedningsmetoder förbjuds och utländska trädslag skall i
princip inte tillåtas. I övrigt skall markägarna kunna bedriva
skogsbruk i normal omfattning.
Markägarna skall givetvis få ersättning om myndigheternas krav
innebär försvårad markanvändning.
2. Sören Norrby och Lars Ernestam (båda fp) anför:
Allmänt
Behandlingen av riksmötets kanske viktigaste ärende,
miljöpolitiken, sker under stor tidspress. Regeringens
miljöproposition, som baseras på ett synnerligen omfattande
beslutsunderlag, och de många följd- och fristående motionerna
har därför fått en delvis summarisk beredning i det även i
övrigt arbetstyngda jordbruksutskottet. Samordning med övriga
utskott som bereder delar av miljöpropositionen och motionerna
har inte kunnat ske i tillräcklig omfattning. Riksdag och
regering måste i fortsättningen eftersträva arbetsformer som gör
det möjligt att ge miljöfrågorna den förtur som alla i dag är
eniga om att de måste få.
Miljöfond
Folkpartiet liberalerna har i sin partimotion Jo739 förordat
en global miljöfond vars syfte skulle vara att stimulera en
ekonomisk tillväxt i tredje världen inom miljökravens ramar och
samtidigt möta miljöhot som t.ex. markförstöring, skogsskövling
och havsförorening. Fonden kan finansieras av industriländerna
genom årliga avsättningar av en del av bruttonationalinkomsten.
Eftersom motionen i denna del bereds av utrikesutskottet vill vi
här endast erinra om förslaget.
Talerätten
Vi konstaterar med tillfredsställelse att regeringen på en rad
punkter valt att följa reservanternas förslag i
miljöskyddskommittén i stället för den socialdemokratiska
majoritetens. Folkpartiet liberalerna har i motionerna Jo110 och
Jo739 redovisat sin syn på kommitténs fortsatta arbete.
Avseende talerätten för bl.a. ideella miljöorganisationer följer
propositionen och utskottet vår handlingslinje, varför vi med
tillförsikt ser fram emot miljöskyddskommitténs fortsatta
utredning av denna fråga.
Strandstädning
Vi konstaterar med tillfredsställelse att utskottet numera
anser det belagt att nedskräpningen på Västkusten till betydande
delar härrör från Nordsjöområdet. Den viktigaste åtgärden är
givetvis att förebygga nedskräpning, vilket måste ske i
internationell samverkan så som utskottet förutsätter. För
Västkustkommunerna är det angeläget med snabba och kraftfulla
svenska initiativ så att nedskräpningen minskar.
Miljökonsekvensbeskrivningar
Folkpartiet liberalerna har i motion Jo110 utvecklat sin syn
på miljökonsekvensbeskrivningar, vilken avviker från regeringens
i viktiga hänseenden. Motionen bereds i denna del av
bostadsutskottet varför vi inte här går närmare in på vårt
alternativ.
Förstärkt kemikaliekontroll
Folkpartiet liberalerna har senast i motion Jo739 föreslagit
förhandsgranskning av nya kemikalier. Ett av socialdemokraternas
vallöften 1988 var att införa förhandsgranskning av kemikalier.
Vi har ingen erinran mot propositionens förslag om granskning
genom förhandsanmälan men anser att förslaget hade kunnat
genomföras tidigare eftersom det anknyter till ett system som
redan finns inom EG.
Amalgam
"Kvicksilver är livsfarligt överallt -- utom i munnen." Många
människor har i sina tandfyllningar lika mycket kvicksilver som
det finns i 100 lysrör. Utskottet föreslår ett tillkännagivande
om att substitutionsprincipen måste få en betydligt starkare
ställning. Den kanske mest angelägna tillämpningen avser
kvicksilver i tandfyllningar, som alltmer framstår som ett stort
potentiellt folkhälsoproblem. Mot den bakgrunden är utskottet
inkonsekvent i sin försiktiga hänvisning till propositionens
återhållsamma förslag avseende amalgam i tandvården.
Det är angeläget med en mer offensiv syn än regeringens på
avvecklingen av amalgam, som är ett från toxikologisk synpunkt
olämpligt material. Det finns substitut varför
substitutionsprincipen självklart skall tillämpas enligt vad
utskottet starkt understrukit. En avvecklingsplan för
kvicksilver i tandfyllnadsmaterial bör tas fram med förtur.
Amalgamanvändning medför också att kvicksilver sprids genom
rökgaser från krematorier och genom avloppsslam vars kvalitet
som jordförbättringsmedel därigenom försämras allvarligt.
Arsenik, krom, klorerade lösningsmedel och
nonylfenoletoxylater
Folkpartiet liberalerna har i motion Jo110 föreslagit att
miljöavgifter skall införas på träskyddsmedel, perkloretylen och
nonylfenoletoxylater. Eftersom utskottet delvis tillgodoser våra
förslag har vi valt att inte reservera oss. Principiellt
kvarstår vår uppfattning att ekonomiska styrmedel, i detta fall
miljöavgifter, är den bästa vägen att framgångsrikt nedbringa
användningen.
Miljöfarligt avfall
Vi har fortfarande den uppfattning som redovisades av bl.a.
folkpartiet liberalerna i betänkandet 1989/90:JoU16 att staten
skall försälja aktier i SAKAB utan begränsning till minst 51 %
ägarandel för staten och kommunerna.
Sjöfartens luftföroreningar
Folkpartiet liberalerna har i kommittémotionen Jo814 (T267)
föreslagit att Sverige bör verka för att på bunkerolja för
fartyg i Östersjön bör ställas samma krav på låg svavelhalt som
på eldningsolja i land. Detta motionsyrkande behandlas dock i
annat sammanhang.
Skyddet av fjällnära skogar
De fjällnära barrskogarna fick ett visst skydd genom
riksdagsbeslutet 1990. Folkpartiet liberalerna anser dock som
framgår av motion Jo705 att det skyddet är otillräckligt och
menar att ett mer eller mindre sammanhängande område i den
fjällnära skogen bör avgränsas inom vilket bl.a. särskilda
hänsyn till naturen skall tas. Reglerna som skall gälla inom det
avgränsade området bör likna dem som vi föreslagit för vad vi
kallar hänsynsområde, men på grund av fjällskogsområdets
omfattning och särställning tas in i en särskild lagstiftning.
Det öppna kulturlandskapet, t.ex. ängs- och hagmarker i
Östergötland
Folkpartiet liberalernas uppfattning är som framhålls i
motionerna Jo78 och Jo705 att en generell arealersättning är den
bästa metoden att bevara odlingslandskapet. Den skulle
exempelvis kunna säkerställa att Östergötlands skyddsvärda
eklandskap och ängs- och hagmarker kan brukas och därmed bevaras
till kommande generationer. Detta gäller också liknande områden
i syd- och mellansvenska skogs- och mellanbygder. Eftersom det i
den förra året träffade överenskommelsen om livsmedelspolitiken
inte fanns majoritet för att nu införa en generell
arealersättning har vi i detta sammanhang avstått från att
reservera oss.
Investeringar inom miljöområdet
Utskottet för i avsnittet om investeringar inom miljöområdet
ett resonemang om ansvarfördelningen mellan samhället och den
enskilde i fråga om ansvaret för naturvården och om en översyn
av gällande regelsystem. Vi vill i det sammanhanget erinra om
att folkpartiet liberalerna motsatte sig den förändring av
ersättningsreglerna i naturvårdslagen som ingick i
socialdemokraternas och centerns uppgörelse 1986 om den nya
plan- och byggnadslagstiftningen, eftersom vi bedömde att den
skulle få negativa konsekvenser för naturvården. Utskottets
skrivning nu bekräftar att vi då hade rätt. Mot den bakgrunden
har vi inga invändningar mot att en översyn nu görs men kommer
givetvis att pröva eventuella förslag när de senare läggs fram
-- såväl med hänsyn till miljöeffekterna som till den enskildes
rätt.
3. Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anför:
Centerpartiet anser att frisk natur med ren luft och rent
vatten är det naturliga tillståndet dit vi skall nå med klara
miljömål och genomtänkta åtgärder. Vi vill utforma principer som
gör att människan tar miljöansvar både i nuet och inför
framtiden. Vi har utvecklat våra ställningstaganden i
reservationer. I vissa fall har våra förslag lett till
majoritetsskrivningar. Vi vill i detta särskilda yttrande
redovisa våra ställningstaganden på några områden där vi inte
reserverat oss.
Rena transporter
Trafikpolitiken är antagligen det område där klyftan mellan
kraftord och krafttag framstår som tydligast i regeringens
proposition och tidigare beslut. Utsläppen av kväveoxider har
bara obetydligt minskat sedan förra miljöbeslutet. Vägtrafik,
sjöfart och flyg svarar enligt Hur mår Sverige? för ca 60% av
Sveriges utsläpp av kväveoxider. För att komma till rätta med
utsläppen från trafiken krävs massiva satsningar på en
fungerande kollektivtrafik och infrastruktur.
Transportsystemet måste utformas utifrån ekologiska och
samhällsekonomiska principer. Långväga godstrafik skall i stor
utsträckning överföras från väg till järnväg och sjöfart.
Persontransporter på järnväg skall stimuleras, framför allt
genom konkurrenskraftiga priser, snabba transporter och god
komfort, för att minska behovet av bil- och flygtransporter.
Det krävs en kraftfull satsning på utvecklande av miljövänliga
motorer och drivmedel. Klara tidsgränser skall fastställas för
när olika miljökrav skall vara uppfyllda, i likhet med vad som
skett i Kalifornien, för att minimera utsläppen. Utformandet av
en miljövänlig trafikpolitik är en av de viktigaste uppgifterna
såväl nationellt som internationellt. Det måste ges hög
prioritet i förberedelserna inför 1992 års FN-konferens om miljö
och utveckling. Centerpartiet har i trafikutskottets betänkande
utvecklat partiets ställningstaganden på trafikområdet.
Internationellt miljösamarbete
I-länderna har ett stort ansvar för att avvärja miljöhoten i
tredje världen. Överföring av ekonomiska resurser kommer att ha
stor betydelse för att inte tredje världens länder skall överta
den dåliga teknik som vi i industriländerna tidigare använt.
Centerpartiet föreslår att en global miljöfond inrättas. Den
skall finansieras genom att industriländerna avsätter en andel
av sin bruttonationalinkomst varje år. Detta bidrag bör inled-
ningsvis sättas till 0,1% av BNI för att successivt byggas upp
till 0,5% inom en femårsperiod. Det skulle innebära att fonden
första året tillförs ca 100miljarder kronor och när den är
fullt utbyggd ca 500miljarder kronor per år. Fonden bör
administreras av FNs miljövårdsprogram UNEP. Medlen skall
användas till de av FN prioriterade områdena. Arbetet med att få
till stånd denna globala miljösatsning bör ha högsta prioritet i
det svenska agerandet inför FN-konferensen i Brasilien.
Solidariska insatser krävs för Europas mest miljöförstörda
regioner. Centern har tidigare föreslagit, och också fått
riksdagens gehör för, en internationell luftvårdsfond.
Regeringen har uppenbarligen inte gjort tillräckligt för att
förverkliga förslaget. Luftvårdsfonden bör byggas upp genom
miljöavgifter på fossilbränslen för att möjliggöra finansiering
av lån eller bidrag till miljöförbättrande
luftvårdsinvesteringar.
Östersjösamarbetet måste ges särskild tyngd i det
internationella miljöarbetet. Breda resurser måste mobiliseras,
genom bl.a. ett väl förankrat faddersystem. Det är viktigt att
kompetensen på miljöområdet i det multilaterala samarbetet
förstärks. Centerpartiet har lagt fram förslag om åtgärder i
Öst- och Centraleuropa i motioner som behandlats i
utrikesutskottet.
En särskild Nordsjökommission bör bildas. Riksdagen har
tidigare uttalat att Sverige bör verka för en samordning av
miljöinsatserna i Nordsjön i likhet med vad som skett i
Östersjön. Det åligger regeringen att följa upp de riktlinjer
som riksdagen gett det internationella Nordsjöarbetet.
Det nordiska miljöarbetet har kraftigt förstärkts under senare
år på bl.a. initiativ från centerpartierna i Norden. Vi anser
att det finns anledning att ytterligare understryka värdet av
det nordiska miljösamarbetet och betydelsen av att Sverige är
pådrivande och lever upp till de nordiska åtagandena.
Sverige måste driva på det internationella arbetet mot
luftföroreningar genom förstärkning av de internationella
överenskommelserna: konventionen om långväga gränsöverskridande
luftföroreningar samt svavel- och kväveprotokollen.
En framsynt hushållning med naturresurser är en förutsättning
för utveckling. Miljöfrågorna har ett nära samband med
handelspolitiken. Sverige måste i t.ex. GATT-förhandlingarna
driva kravet på miljökonsekvensbeskrivningar av olika
alternativ, i synnerhet med avseende på tredje världen.
Miljölagstiftning
Det är bra att den svenska miljölagstiftningen skall samordnas
i en särskild miljöbalk. Vi anser att denna borde omfatta
samtliga miljölagar. Naturens resurser skall förvaltas. I dag
anger naturresurslagstiftningen huvudsakligen hur de skall
exploateras. Lagen bör omarbetas och bli mer entydig och precis.
Företagen måste själva ansvara för att inventera hela
produktionen och minimera miljöbelastningen. Vi anser att
företagen skall genomföra miljörevisioner av sin verksamhet. Det
skall vara en naturlig del av företagets verksamhet och utföras
av auktoriserade miljörevisorer. Föråldrade tillstånd måste
omprövas.
Miljöorganisationerna måste ges talerätt vid behandling av
ärenden enligt miljöskyddslagen, naturresurslagen,
naturvårdslagen, plan- och bygglagen samt vattenlagen och
sedermera den nya miljöbalken. Det är angeläget att
miljökunnande och engagemang i miljöorganisationerna tas till
vara. I den pågående översynen av miljölagstiftningen bör dessa
frågor särskilt uppmärksammas
Miljöföroreningar till havs och vid land
Stränderna utsätts för kraftig miljöpåverkan, dels genom
utsläpp av föroreningar från olika länder, dels genom
fartygsdumpning och nedskräpning. Det är angeläget att de
berörda kustkommunerna får hjälp att klara de stora
strandstädningsproblemen.
Vättern
I motionen från centerpartiet tas frågan upp om stöd till
arbetet med att rädda Vätterns miljö. Vättern är en viktig sjö
både som dricksvattentäkt och ur miljö- och fiskesynpunkt.
Arbetet med att minska utsläppen och miljöbelastningen av sjön
skall stödjas. På samma sätt är omsorgen av många andra vatten i
vårt avlånga land viktig.
Miljöorganisationen
Kommunerna har de senaste åren fått ett avsevärt ökat ansvar
för miljöfrågorna. Vi vill bygga upp den ekologiska kompetensen
i kommunerna så att hela förvaltningen kan dra nytta av den.
Miljö- och hälsoskyddsnämnden bör på ett tidigt stadium komma in
i ärendena och påverka den kommunala planeringen ur
miljösynpunkt. Centerpartiet anser att det i översynen av det
kommunala ansvaret för miljötillsynen är viktigt att det finns
nämnder som med integritet kan hävda omsorgen om miljön.
Vi anser att en sådan förändring av miljölagstiftningen, som
vi ovan föreslagit, ger utmärkta möjligheter till en omdaning av
produktionen. Vi anser att naturvårdsverket måste ges en central
roll i det förebyggande arbetet. Miljövårdsorganisationen måste
därför anpassas till införande av principen "ren produktion".
Miljöanpassat boende
En successiv anpassning till ett mer resursbevarande boende är
nödvändigt för att klara framtidens energi- och miljöproblem och
för att skapa trivsel i boendet. Lokala system för vatten och
avlopp måste utvecklas. Näringsämnena måste återföras till
marken och för att möjliggöra detta krävs att hushållsavlopp
blandas med miljöfarligt avlopp från industrin.
Kemiskt rent
En strängare kemikaliekontroll kan minska den mängd
miljöfarligt avfall som produceras. I Sverige vore ett första
steg att införa villkor på avfallsreduktion i samband med att
företag får tillstånd till miljöfarlig verksamhet. Naturligtvis
måste också det avfall som produkterna ger upphov till räknas
med i villkoren.
Den senaste tiden har man konstaterat en ökad förekomst av
PCB. Vi anser det viktigt att klarlägga orsakerna till detta.
Användningen av bly måste fås att minska. En metod att nå detta
kan vara att införa miljöavgifter på vissa blyprodukter.
För att långsiktigt kunna minska belastningen på miljön måste
tillverkning och användning av miljöfarliga kemikalier som inte
kan gå runt i ett slutet kretslopp avvecklas. Avvecklingsplaner
för vissa riskgrupper som t.ex. klorföreningar och bromerade
ämnen bör upprättas. Centerpartiet har i annat sammanhang
föreslagit att naturvårdsverket skall ta fram underlag för
avveckling av PVC-produkter. Sverige bör initiera
internationella överenskommelser för att begränsa brytning eller
tillverkning av miljöfarliga ämnen som t.ex. kvicksilver. Vi
vill understryka vikten av att ta ett helhetsgrepp på
kemikaliehanteringen så att den också omfattar varor och
transporter.
Uppmärksamma miljökvalitet
Miljömärkning kan ge viktig information och möjlighet att ta
ett personligt miljöansvar. Ingen produkt har hittills kunnat
miljömärkas med den s.k. svanen. Vår slutsats är att
utformningen är felaktig och resurserna är klart otillräckliga.
Vi anser att miljömärkningskommittén bör ombildas till en
stiftelse och att kommitténs sammansättning förändras så att
kompetens och miljökunnande tas till vara.
Naturvärden också för eftervärlden
Allemansrätten ger människor rätt att utnyttja de rikedomar
och naturupplevelser som erbjuds. Vi vill slå vakt om dessa
rättigheter. Det är viktigt att förstärka informationen om
innebörden av allemansrätten, inte minst i den pågående
internationaliseringen.
En viktig naturvårdsinsats är att hålla landskapet öppet. Ett
varierat odlingslandskap med rikt växt- och djurliv är viktigt
för en god livsmiljö och har den största betydelse för
människans välbefinnande. De medel som anslagits till
landskapsvårdande insatser måste också verkligen användas till
att hålla landskapet öppet.
4. Annika Åhnberg (v) anför:
I kapitel 13 om varor redovisar regeringen en lång rad
åtgärder, som egentligen inte i detta sammanhang blir föremål
för riksdagens beredning. Vi har därför redovisat vår syn i
motioner. Jag har reserverat mig till förmån vänsterpartiets
principiella inställning men avstått från reservation i varje
enskild punkt, beroende på antingen att frågorna kommer att tas
upp i annat sammanhang eller på att andra instanser än riksdagen
har att fatta beslut. I sakfrågorna delar jag givetvis de
uppfattningar som tas upp i motionerna. Sammanfattningsvis kan
sägas att vänsterpartiet anser att det är möjligt att komma
snabbare till rätta med de negativa miljöeffekterna från
hanterandet av varor, kemikalier och avfallshantering. Detta
redovisas mer utförligt i nedanstående särskilda yttrande till
detta kapitel.
Klassificering av miljöfarlighet m.m.
Vänsterpartiet anser att nya kemiska produkter och ämnen på
sikt måste följas av en återvinnings- och
destruktionsbeskrivning. Den eventuella kostnaden för varans
cykliska förlopp måste inräknas i produktens pris. Varor och
kemikalier måste följas av miljöklassning som tar hänsyn till
energiåtgång, tillverkningsprocess, miljöeffekterm.m. I
enlighet med regeringens förslag kommer kemiska produkter att
klassificeras med utgångspunkt från deras miljöpåverkan. Denna
kategorisering skall ligga till grund för myndigheternas rätt
att ställa krav på utbyte av produkten. Vi har således inte fått
fullt gehör för våra krav på beskrivning och miljöklassning av
kemiska produkter men avstår trots detta från att reservera oss
på dessa punkter, i avvaktan på miljöskyddskommitténs förslag.
Risken med ett system i enlighet med regeringens förslag är
enligt vänsterpartiets mening -- vilket också framförs i motion
Jo107 -- att ansvaret i praktiken övergår från producenter till
myndigheter. Systemet bör därför kompletteras med miljöavgifter
på import och tillverkning av produkter där miljöfarliga ämnen
ingår. Vi återkommer med förslag härom.
Principen om den omvända bevisbördan
Vänsterpartiet anser att principen om den omvända bevisbördan
måste ges större tyngd. Det är tillverkare och importörer som
skall bevisa att ett ämne är ofarligt. Vi förutsätter att denna
fråga blir föremål för diskussion i miljöskyddskommitténs
fortsatta arbete. Vi kommer att i detta sammanhang upprepa vårt
krav på att principen skrivs in i lagtexten.
Internationellt samarbete vid kemikalieavveckling m.m.
Kemikalieinspektionen utför ett mycket förtjänstfullt arbete
på det internationella området, ett arbete där Sverige dels tar
egna initiativ och går före andra länder och skärper de inhemska
kraven, dels tar initiativ till motsvarande skärpningar
internationellt. Det är mycket angeläget att detta arbete kan
fortsätta och att inspektionen ges både resurser och mandat att
ytterligare flytta fram positionerna. Områden där mycket
återstår att göra är enligt vår mening kraven på hantering och
import av kemiska varor och produkter där Sverige bör vara en
föregångare och inte invänta beslut i andra länder. Det är också
enligt vår mening viktigt att kemikalielagstiftningen verkligen
tillämpas fullt ut och inte blir föremål för kompromisser i
uppgörelser med företagen under hänvisning till eventuella
handelsregler.
Förstärkt kemikaliekontroll
Vänsterpartiet anser att strängare krav för etableringen av
nya kemikalier bör införas. Det system med förhandsanmälan som
nu införs kan bara betraktas som ett första steg, som bör följas
av hårdare krav om förhandsgranskning i enlighet med vad
vänsterpartiet föreslagit.
Sekretessen för produktregistret
För att vi skall kunna komma till rätta med de problem som
orsakas av miljöfarliga kemkalier är det av största vikt att
allmänheten informeras om ämnenas skadlighet och utbytbarhet.
Ett mer lättillgängligt och förståeligt produktregister skulle
underlätta för såväl enskilda, miljöorganisationer som miljö-
och hälsoskyddsnämnder i deras arbete med kemikaliefrågorna. Den
sekretess som i dag råder för vissa uppgifter med hänvisning
till företagshemligheter måste därför på sikt avskaffas. Vi
återkommer i denna fråga då den utredning som utskottet hänvisar
till föreligger.
Vissa lagändringar med anknytning till kemikaliekontrollen
För att kemikaliekontrollen skall kunna bli effektiv krävs
enligt vår mening ett flertal lagändringar. Tillämpningsområdet
beträffande lagen om kemiska produkter måste utvidgas till att
gälla även hälso- och miljöfarliga varor och bli tillämplig vid
koncessionsnämndens prövning. Likaså måste kommunerna få
lagstadgad skyldighet att upprätta åtgärdsplaner för minskning
av användningen av kemiska produkter. Detta kommer som utskottet
anför att bli föremål för fortsatt utredning i
miljöskyddskommittén.
Transport av farligt gods
Transporter av farligt gods har på senare år blivit ett allt
större hälso- och miljöproblem. Åtgärder måste vidtas för att i
största möjliga mån skydda omgivningen från de risker som är
förenade med transporterna. Särskilt viktigt är att förhindra
kemikalietransporter nära vattentäkter. Vänsterpartiet avstår
från reservationer till förmån för de specifika yrkanden om
vissa åtgärder som framförs i betänkandet men anser att frågan
måste bli föremål för betydligt större uppmärksamhet än vad som
hittills varit fallet.
Kvicksilver och amalgam m.m.
Regeringen föreslår ett antal åtgärder som syftar till att
avveckla användningen av bl.a. kvicksilver. Dessa åtgärder är
mindre långtgående än de som föreslagits av vänsterpartiet, men
vi har valt att inte reservera oss på dessa punkter utan
avvaktar resultatet av regeringsförslaget innan vi återkommer i
frågan. Vi anser också att ansträngningarna måste ökas för att
avveckla användningen av amalgam inom tandvården.
Arsenik och krom
Utskottet anför i betänkandet tveksamhet när det gäller
regeringens förslag på detta område. Utskottet framhåller att
regeringen noga måste följa utvecklingen så att en avgift eller
skatt kan införas utan dröjsmål om de nu föreslagna åtgärderna
visar sig otillräckliga. Jag har därför avstått från att
reservera mig till förmån för vårt yrkande.
Kadmium m.m.
Det är bra att utskottet har uttryckt sin oro för de skador
som kan komma att orsakas av den kadmiummängd som hittills
ackumulerats i samhället och att utskottet framhåller det
nödvändiga i en kraftig minskning av användningen av kadmium.
Men vi anser att ett samlat handlingsprogram skulle bidra till
att göra de aviserade åtgärderna mer effektiva.
Klorerade organiska lösningsmedel
Utskottet ställer sig nu bakom ett förbud mot vissa
lösningsmedel från den 1 januari 1993 och framhåller det
angelägna i att alla möjigheter tas till vara när det gäller att
påskynda avvecklingen av miljöstörande ämnen inkl. klorerade
organiska lösningsmedel. Vi anser dock att utvecklingen kan
forceras ytterligare utöver vad regeringen redovisat. De
tillåtna respiterna för fortsatt användning bör kunna förkortas
ytterligare och i vissa fall kombineras med miljöavgifter. Vi
kommer nu att avvakta den fortsatta utvecklingen innan vi
återkommer i frågan.
Plastadditiv m.fl. ämnen
Vänsterpartiet har begärt att avvecklingsplaner för organiska
tennföreningar, ftalater, bromerade flammskyddsmedel och
klorparaffiner presenteras senast under år 1992. Eftersom vi
förutsätter att berörda myndigheter förses med erforderliga
resurser för att kunna klara denna tidsplan avstår vi från
reservationer i detta sammanhang.
Nonylfenoletoxylater
Utskottet konstaterar att en minskning av utsläppen av
nonylfenoletoxylater med minst 90% till år 2000 är ett
realistiskt mål. Vänsterpartiet anser att användningen helt bör
ha upphört år2005. Vi väljer emellertid att avvakta effekten
av de åtgärder som kommer att vidtas den närmaste tiden innan vi
återkommer i frågan.
Vissa skadliga organiska ämnen i övrigt
Det är givetvis tillfredsställande att utskottet delar
vänsterpartiets syn på de hälso- och miljöproblem beträffande
vissa skadliga organiska ämnen som tas upp i motion Jo107
yrkandena 24, 26 och 27. Eftersom vi förutsätter att motionens
synpunkter kommer att beaktas i regeringens och berörda
myndigheters fortsatta arbete med dessa frågor har vi avstått
från att reservera oss på denna punkt.
CFC
Med tanke på att problematiken kring CFC-hanteringen varit
känd så länge, borde åtgärder kunnat vidtas snabbare.
Vänsterpartiet har i motioner redovisat ett tillvägagångssätt
som innebär snabbare avveckling. Statliga myndigheter och andra
aktörer bör öka sina ansträngningar att minska användandet av
CFC. Särskilt viktigt är att kommunerna snabbt bygger upp ett
system för att omhänderta CFC-haltigt avfall som kylskåp och
frysar.
Haloner
Vänsterpartiet delar utskottets uppfattning att det är högst
angeläget att användningen av haloner avvecklas men anser inte
att de åtgärder regeringen valt är tillräckliga för att i rimlig
tid uppnå detta mål. Berörda myndigheter, som har att besluta
bör öka ansträngningarna att tidigarelägga förbudet i enlighet
med den av vänsterpartiet föreslagna tidpunkten 1 januari 1995.
HCFC
Till skillnad från utskottets majoritet anser vänsterpartiet
att införande av ekonomiska styrmedel t.ex. i form av
miljöavgift i enlighet med Jo74 yrkande5 är en av flera
verkningsfulla åtgärder för att även HCFC på sikt skall kunna
avvecklas. Vi återkommer med detta krav i annat sammanhang.
Ozonnedbrytande lösningsmedel
Vänsterpartiet vidhåller sitt yrkande i motion Jo74 om förbud
mot tillverkning, import och användning av koltetraklorid och
1,1,1,-trikloretan från den 1 januari 1993. Vi väljer emellertid
att något avvakta effekterna av den avvecklingsplan som
redovisas i propositionen innan vi återkommer i frågan.
Montrealprotokollet
Vänsterpartiet har i motion 74 betonat vikten av ett fortsatt
aktivt svenskt arbete för att eliminera utsläppen av
ozonnedbrytande ämnen. Viktigt i sammanhanget är också
bilaterala överenskommelser mellan Sverige och
utvecklingsländer. Betänkandetexten ger utrymme för åtgärder i
enlighet med motionen, varför vi avvaktar den fortsatta
utvecklingen innan vi återkommer i frågan.
Flygtrafiken
Vänsterpartiet delar uppfattningen i motion Jo120 att militära
flygplatser och militär flygverksamhet måste omfattas av
strängare miljökrav. Frågor rörande kommunikationsdepartementets
område behandlas i trafikutskottet, och vi är därför inte
beredda att i detta sammanhang yrka bifall till motionen.
Miljöklasser för nya bilar
Regeringen har till riksdagen lämnat en särskild proposition
rörande miljöklassning av fordon. Vänsterpartiet har i motion i
det sammanhanget yrkat på införandet av ytterligare en klass med
högre krav samt en utredning och förslag vad gäller klassning av
arbetsfordon. Propositionen och motionerna behnadlas i
skatteutskottet. Vi har därför avstått från att även till denna
proposition motionera i detta ärende.
Skydd av fjällnära skogarm.m.
I ett internationellt perspektiv får skyddet av den fjällnära
skogen i dag anses vara en av de mest angelägna uppgifterna på
naturvårdens område. Enligt vår mening kan det sätt på vilket
frågan hanteras av regeringen knappast bidra till att höja
Sveriges anseende inför den internationella naturvårdsopinionen.
Vi anser att Sverige måste ta sitt ansvar för den del av
världens naturarv som ligger inom vårt lands gränser och skapa
ett verkningsfullt skydd för de fjällnära skogarna. Som
utskottet har anfört ingår det i den skogspolitiska kommitténs
arbete att uppmärksamma skogsbruket i de fjällnära skogarna. Vi
utgår från att de synpunkter som framförs i vänsterpartiets
motion Jo109 kommer att beaktas av kommittén och har därför
avstått från att reservera oss till förmån för motionen i denna
del.
Utbildning i ekologiskt jordbrukm.m.
Vänsterpartiet har i andra sammanhang tyvärr inte fått gehör
för motioner om åtgärder till stöd för det ekologiska
jordbruket. Vi finner flera av de synpunkter som framförs i
motion Jo72 beaktansvärda, men eftersom vi inte kan stödja
motionen i alla delar har vi valt att i detta yttrande mer
principiellt framhålla vikten av att ett ekologiskt anpassat
jordbruk måste vara målet för den svenska jordbruksproduktionen.
Bekämpnings- och gödslingsfria zoner
Vänsterpartiet har i motion Jo75 framhållit behovet av
bekämpnings- och gödslingsfria zoner i slättbygder. Vi har
visserligen inte fått gehör för detta yrkande men kan konstatera
att de av regeringen aviserade åtgärderna, om än otillräckliga,
ändå är ett steg i rätt riktning. Vi kommer att noga följa
effekterna av dessa åtgärder men väljer att avvakta innan vi
återkommer med ytterligare förslag på området.
Investeringar inom miljöområdet
Utskottet har funnit regeringens förslag om medel för inköp av
urskogar otillräckligt och har i enlighet med bl.a.
vänsterpartiets motion Jo109 förordat ytterligare 60milj.kr.
för ändamålet, vilket givetvis är mycket tillfredsställande.
Härutöver har vänsterpartiet begärt ett engångsanslag på
100milj.kr. Vid utskottets utfrågning med naturvårdsverket har
det framkommit att en höjning av anslaget i den storleksordning
som utskottet nu beslutat är tillräcklig för att lösa de akuta
problemen.
Genom utskottets uttalanden om införande av en princip
motsvarande den s.k. PPP-principen även för de areella
näringarna kommer synen på ersättningsfrågorna i framtiden
troligen att förändras. Vi har därför valt att i detta
sammanhang inte driva frågan om ytterligare medel, men vi kommer
att noga följa utvecklingen och återkomma i samband med nästa
års budgetbehandling.
5. Marianne Samuelsson(mp) anför:
Jag har av olika skäl inte avgett reservation till förmån för
ett antal mp-motioner med de yrkanden som anges nedan. Jag
vidhåller dessa synpunkter och återkommer i lämpligt sammanhang
med preciserade reservationer.
Vägbygge vid Foteviken
Med hänvisning till vad som sägs i våtmarkskonventionen anser
miljöpartiet att vägbygget vid Foteviken omedelbart bör stoppas.
Saltvatteninträngning i grundvatten
Miljöpartiet anser att det behövs tillståndsplikt för uttag av
grundvatten i känsliga områden, t.ex. skärgårdsområden, och att
lokala myndigheter måste få befogenhet att utfärda lokala
föreskrifter med inskränkningar i rätten till husbehovstäkt av
vatten.
Transport av farligt gods
Miljöpartiet anser att transporter av farligt gods bör prövas
enligt miljöskyddslagen och att de vägar där miljöfarliga
transporter tillåts skall vara märkta med särskilda vägmärken.
En skärpning vad gäller märkningen av godset är nödvändig och
detta bör speciellt beaktas i det internationella samarbetet. De
säkrare transportsätten tåg och båt bör användas där dessa finns
att tillgå.
Klorerade organiska lösningsmedel
Användningen av klorerade organiska lösningsmedel i
konsumentprodukter bör förbjudas från den 1 januari 1992. I
likhet med miljöavgiftsutredningen anser vi att skatt skall
införas på klorerade lösningsmedel.
Plastadditiv m.fl. ämnen
Miljöpartiet anser att användningen av tennorganiska
båtbottenfärger inte skall tillåtas efter 1 juli 1992.
HCFC
Tillverkning och import av varor som innehåller HCFC skall
inte tillåtas efter den 1 juli 1992 med undantag av kylskåp och
värmeväxlare. År 1994 skall all tillverkning av produkter som
innehåller HCFC ha upphört.
Ozonnedbrytande lösningsmedel
Användningen av koltetraklorid skall förbjudas från den 1
januari 1992. Detsamma skall gälla för användningen av
1,1,1,-trikloretan.
Flygtrafiken
För det militära flyget finns varken statistik eller bindande
miljöregler. Vi anser att det är riktigt att även den militära
delen av flygtrafiken tar miljöhänsyn och använder sig av
substitutionsprincipen.
Långsiktigt arealmål
Den internationella naturvårdsunionen har föreslagit att 10%
av alla representativa naturtyper skyddas. Miljöpartiet anser
att riksdagen bör anta denna målsättning och begära att en
utredning tillsätts som utarbetar en plan för hur detta mål
skall nås i praktiken.
Skydd av fjällnära skogarm.m.
Den fjällnära skogen har ännu inte erhållit det skydd som
behövs för att den skall kunna bevaras. Vi anser att en
naturvårdsgräns bör införas.
Visst internationellt miljösamarbete
För det internationella miljöarbetet hade miljöpartiet begärt
3 milj.kr. utöver regeringens förslag. Medlen var avsedda att
utgå till Svenska naturskyddsföreningen och Internationella
försurningssekretariatet. Vi fick dock utskottets majoritet
endast för 2 milj.kr. Med dessa medel hoppas vi dock att arbetet
kan gå vidare, varför vi valt att inte reservera oss till förmån
för vårt förslag.
Bilaga 1
Bostadsutskottets yttrande
1990/91:BoU3y
Bilaga 2
En miljöbalk
Till jordbruksutskottet
Jordbruksutskottet har den 21 mars 1991 beslutat bereda
bostadsutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition
1990/91:90 i den del som avser miljöbalken jämte motionerna
1990/91:Jo751 (mp) yrkande 8 och 1990/91:Jo792 (c) yrkande 2.
Propositionen
Frågan om en miljöbalk och om den framtida
miljölagstiftningens uppbyggnad behandlas i propositionen i
olika avsnitt och ur skilda aspekter. Relevant för
bostadsutskottet är främst om naturresurslagen (NRL) skall ingå
i en miljöbalk och om det kan anses erforderligt och lämpligt
att nu i olika avseenden revidera de delar av balken som närmast
kommer att motsvara NRL. Den del av propositionen som med denna
avgränsning kan anses falla inom bostadsutskottets
beredningsområde är kapitel 6 Miljölagstiftningen i framtiden,
avsnitten 6.1 och 6.2 (prop. s. 127--134).
I propositionen anförs i denna del sammanfattningsvis
följande.
Miljöskyddskommitténs fortsatta arbete skall ta sikte på att
samla miljölagarna i en miljöbalk. Kommittén har i betänkandet
Miljölagstiftningen i framtiden (SOU 1991:4) föreslagit en
samordning av vissa lagar till en enhetlig miljölag.
Samordningen bör främst avse vad som kan betecknas som
skyddslagstiftning, nämligen miljöskyddslagen (1969:387),
hälsoskyddslagen (1982:1080), lagen (1985:426) om kemiska
produkter, renhållningslagen (1979:596), lagen (1971:1154) om
förbud mot dumpning av avfall i vatten, lagen (1976:1054) om
svavelhaltigt bränsle och lagen (1983:428) om spridning av
bekämpningsmedel över skogsmark. Även sådana regler i lagen
(1979:425) om skötsel av jordbruksmark som rör miljöhänsynen bör
enligt kommittén inordnas i lagen.
Vad gäller den lagstiftning som rör bostadsutskottets
beredningsområde -- förutom NRL även plan- och bygglagen (PBL)
-- anför kommittén att bl.a. PBL nyligen tillkommit efter mycket
tidsödande lagstiftningsarbete. Att på nytt ta upp den tekniska
utformningen av PBL skulle medföra ytterligare arbete som inte
är motiverat.
När det gäller NRL redovisar kommittén att lagen innehåller
grundläggande hushållningsbestämmelser i 2 kap. 2 och 3 §§ som
avser skydd mot ingrepp i miljön i områden som har särskilt
skyddsvärde. Också 4 kap. som behandlar regeringens prövning av
stora industrianläggningar hör nära samman med miljöskyddets
intressen. Det bör dock beaktas, anför kommittén, att
hushållningsbestämmelserna i lagen inte i första hand tar sikte
på att tillgodose miljöskyddsintressena. Bestämmelserna
tillgodoser i minst lika hög grad exploateringsintressen och
andra intressen som med fog kan sägas vara motstående till
miljöskyddsintressena. En utbrytning av viktiga delar ur lagen
skulle rycka sönder helheten och försvåra bl.a. kommunernas
planering. Bestämmelserna i naturresurslagen bör därför inte
till någon del föras över till en ny samlad miljölag. Kommittén
har dock framhållit att man inte ser några stora tekniska
svårigheter att arbeta in de delar av naturresurslagen som
anknyter till miljöskyddet i en samlad miljölag.
I propositionen anges (s. 131--134) under avsnittet
Regeringens överväganden att ambitionen för
miljöskyddskommitténs arbete bör vara att inordna den centrala
miljölagstiftningen i en samlad lag, en miljöbalk. Alla lagar
som i första rummet avser att bevara, skydda och förbättra
tillståndet i miljön, att garantera medborgarna rätten till en
ren och hälsosam miljö och att säkerställa en långsiktigt god
hushållning med naturresurserna bör därför samlas i en
miljöbalk. Ett sådant synsätt är enligt regeringens uppfattning
också naturligt i ett internationellt sammanhang.
Beträffande NRL anförs i propositionen att föreskrifter
motsvarande NRL som brukar betecknas som en paraplylag i en
samlad lagstiftning bör överordnas de olika i miljöbalken
särskilt behandlade verksamheterna. Härigenom åstadkoms också en
naturlig koppling mellan de olika intressen i fråga om
miljöhänsyn och exploatering som kan stå mot varandra. Denna
intressemotsättning har alltid funnits som en bakgrund i all
lagstiftning med sikte på att värna miljövårdens intressen.
Regeringen gör den bedömningen att det övergripande ansvaret
på myndighetsnivå för de frågor som regleras i plan- och
bygglagen och naturresurslagen bör ligga på samma myndighet.
I kapitlet om miljökonsekvensbeskrivningar i propositionen
redovisar regeringen skälen för att infoga föreskrifter om
sådana beskrivningar i NRL. Regeringen har i samma avsnitt också
redovisat hur samordningen med viss annan lagstiftning därigenom
kommer att underlättas. Genom samråd och annan planering anser
regeringen att många konflikter kan förebyggas. NRLs karaktär av
miljölagstiftning anges genom den föreslagna lagtekniska
lösningen förstärkt. Genom NRL får en framtida miljölagstiftning
en räckvidd som täcker alla de lagar som är anknutna till NRL.
Lagen bör därför i sin helhet ingå i en framtida miljöbalk.
Genom att inordna föreskrifter motsvarande NRLs i miljöbalken
skärps kraven på att samhällsplaneringen sker på ett
miljömedvetet sätt. Detta innebär bl.a. att en god miljö kan
skapas både i fråga om bostäder och arbetsplatser och i den
omgivande miljön. Tillståndsfrågor för olika
exploateringsföretag skall prövas mot dessa betingelser och i
ett långsiktigt perspektiv. Endast härigenom kan enligt
regeringen miljöfrågorna få en garanterad, central plats i den
fysiska planeringen och vid utnyttjandet av gemensamma resurser.
Utskottet
I betänkandet 1990/91:BoU18 kommer bostadsutskottet senare
under våren 1991 att överväga förslag i propositionen 1990/91:90
En god livsmiljö jämte motioner bl.a. såvitt avser frågan om
miljökonsekvensbeskrivningar. I samband härmed kommer utskottet
att bl.a. ta ställning till om NRL kan anses motsvara de krav
som bör ställas på lagen, om lagen behöver revideras samt om det
av regeringen föreslagna tillvägagångssättet att ge lagen en
central roll när det gäller miljökonsekvensbeskrivningar bör
förverkligas.
I detta yttrande tar bostadsutskottet upp den fråga som i
sammanhanget får anses relevant för jordbruksutskottet vid den
kommande bedömningen av innehållet i en miljöbalk och som alltså
såvitt rör bostadsutskottets befattning med ärendet gäller
huruvida NRL skall ingå i en miljöbalk.
I de fortsatta övervägandena utgår bostadsutskottet från att
en miljöbalk kommer att skapas. Det får anses ankomma på
jordbruksutskottet att ytterligare bereda denna fråga.
Som framgått av den ovan lämnade redovisningen är regeringens
uppfattning att NRL i sin helhet skall ingå i en miljöbalk. Utan
att föregripa de kommande ställningstagandena om hur de
föreskrifter som i balken kommer att motsvara NRL skall utformas
delar utskottet regeringens uppfattning om att
"NRL-föreskrifter" bör tas in i balken. Det får därvid anses
lämpligt att de mot NRL svarande föreskrifterna tas in som en
särskild avdelning i balken och att de därmed hålls samman så
som för närvarande eller så som kan bli följden bl.a. av om
lagen kompletteras med ett kapitel om
miljökonsekvensbeskrivningar. Utskottet finner anledning stryka
under att miljöfrågorna -- om "NRL" ingår i miljöbalken -- får
en central plats i den fysiska planeringen och i
samhällsplaneringen i vid mening. Bostadsutskottet finner det
också viktigt att framhålla att NRLs karaktär av paraplylag bör
bestå även i en miljöbalk. Till denna fråga får utskottet
anledning att återkomma i det ovan nämnda betänkandet.
Motionerna Jo751 (mp) yrkande 8 och Jo792 (c) yrkande 2 om
omfattningen av en miljöbalk väcktes under allmänna motionstiden
1991, dvs. innan innehållet i propositionen var känt. Även om
frågan primärt inte faller inom bostadsutskottets
beredningsområde kan utskottet konstatera att ett förverkligande
av regeringens förslag till utformning av miljöbalk innebär att
vad i motionerna förordats i allt väsentligt kommer att
tillgodoses.
Stockholm den 25 april 1991
På bostadsutskottets vägnar
Agne Hansson
Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Magnus
Persson (s), Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Erling Bager
(fp), Hans Göran Franck (s), Nils Nordh (s), Rune Evensson (s),
Gunnar Nilsson (s), Jan Sandberg (m), Siw Persson (fp), Birger
Andersson (c), Jan Strömdahl (v), Kjell Dahlström (mp), Britta
Sundin (s) och Nils Fredrik Aurelius (m).
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionen 3
Motioner 5
Motioner väckta med anledning av propositionen 5
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1990 34
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1991 36
Motion väckt med anledning av proposition 1990/91:87 61
Motioner överlämnade från andra utskott 61
Propositionens huvudsakliga innehåll 62
Utfrågningar, uppvaktningar m.m. 64
Utskottet 64
Inledning 64
Den miljöpolitiska inriktningen 65
Miljöpolitikens mål och strategier 73
Atmosfären och klimatet 73
Gränsöverskridande luftföroreningar 75
Miljön i tätorterna 75
Naturresurser och naturvård 75
Vatten och hav 76
Miljöpolitikens medel och instrument 83
Ekonomiska styrmedel 84
Miljömedvetande och utbildning 84
Åtgärder inom olika områden 88
Miljö och ekonomisk utveckling 89
Trafiken 91
Mål och riktlinjer för det internationella miljösamarbetet
93
Inledning - miljösamarbetet inom FN 93
Miljösamarbetet inom ramen för den västeuropeiska
integrationen 99
Miljösamarbetet med Öst- och Centraleuropa 100
Övrigt miljösamarbete 102
Norden 104
Luftvården 104
Det marina miljöskyddsarbetet 104
Miljö och folkrätt 107
Miljö och handel 107
Miljölagstiftningen i framtiden 108
Inledning 108
Samordning 109
Bostadsutskottets yttrande 1990/91:BoU3y 111
Utsläppsgränser och tillåtlighet 114
Miljökvalitetsnormer m.m. 115
Tillåtlighet 115
Omprövning 115
Miljökvalitetsnormer m.m. 116
Miljövårdens organisation m.m. 119
Miljörevisorer m.m. 119
Talerätten 119
Miljöombudsman 119
Den regionala och kommunala miljöorganisationen 119
Sanktionssystemet 123
Miljölagstiftningen och Sveriges internationella åtaganden
125
Samhällsbyggande för en god miljö 127
Vattenresursernas nyttjande och skydd 127
Havsföroreningar 128
De stora sjöarna, m.. 129
Grundvatten 132
Buller 133
Regionala miljöanalyser och miljöprojekt 134
Miljökonsekvensbeskrivningar 136
Övervakning av tillståndet i miljön 137
Återställning av miljöskadade områden 140
Återställning av skador förorsakade av luftföroreningar och
försurning 140
Sanering och återställning av miljöskadade områden 144
Industrin och andra enskilda utsläppskällor 146
Åtgärder för att minska utsläppen från industrier 146
Stabila organiska ämnen och metaller 148
Åtgärder för att minska utsläpp från kommunala
avloppsreningsverk 151
Varornas miljöpåverkan -- från råvara till avfall 154
Kemikaliekontrollen 155
Utgångspunkter och inriktning 155
Förstärkt kemikaliekontroll 156
Utvidgat bemyndigande för kemikalieinspektionen och
naturvårdsverket 156
Vissa övriga frågor med anknytning till
kemikaliekontrollen 160
Förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel 161
Tungmetaller 162
Kvicksilver, bly och kadmium 162
Arsenik och krom 163
Skadliga organiska lösningsmedel 166
Klorerade organiska lösningsmedel 166
Plastadditiv m.fl. ämnen 166
Nonylfenoletoxylater 167
Vissa skadliga organiska ämnen i övrigt 169
Ozonnedbrytande ämnen 169
CFC 170
Haloner 170
HCFC 170
Ozonnedbrytande lösningsmedel 170
Avfall 172
Utgångspunkter 172
Ekonomiska styrmedel inom avfallsområdet 172
Miljöfarligt avfall 173
Förpackningar 173
Vissa övriga frågor med anknytning till avfallshanteringen
179
Vissa internationella överenskommelser 179
Godkännande av det reviderade Montrealprotokollet 179
Godkännande av Baselkonventionen 180
Fråga om fortsatt giltighet av 13 § lagen om kemiska
produkter 182
El- och värmeproduktion 182
Trafik 183
Kommunikationsdepartementets verksamhetsområdet 183
Strategi för ett miljöanpassat transportsystem 185
Miljöanpassad flygtrafik och sjöfart 185
Miljödepartementets verksamhetsområde 187
Miljöklasser för nya bilar 187
Fordonskrav 187
Vissa övriga frågor med anknytning till trafik 191
Naturvård 193
Mål och medel för naturvårdsarbetet 197
Inriktning och åtgärder i naturvårdsarbetet 199
Hotade arter 201
Investeringar på miljöområdet 203
Vård och förvaltning av naturvårdsobjekt 206
Landskapsvårdande åtgärder 206
Internationellt arbete 208
Ändringar i naturvårdslagen, m.m. 209
Allmänna utgångspunkter 209
Skyddet för kulturpräglade miljöer 211
Biotopskydd 212
Fridlysning av djur- och växtarter 213
Täktverksamhet 214
Markavvattning 214
Samernas rättigheter i nationalparker m.m. 215
Strandskydd 217
Bevakning och tillsyn av skyddade områden och tillämpningen
av terrängkörningslagen, m.m. 218
Tillämpningsområdet för ädellövskogslagen 219
Miljöfrågor för jordbruket, skogsbruket och fisket 219
Allmänt 219
Skogsbruket 220
Fisket 223
Dricksvattensituationen 224
Hoten mot dricksvattenkvaliteten 224
Beredskap inför framtiden 224
Jordbruket 230
Den nya livsmedelspolitiken -- strukturförändring 230
Miljöfrågor 230
Odlingslandskapet 232
Närsaltbelastning och ammoniakavgång 233
Särskilda förslag till miljöförbättrande åtgärder i
jordbruket 236
Minskning av växtnäringsläckaget 236
Minskad användning av bekämpningsmedel m.m. 238
Tillsyn enligt skötsellagen 240
Kadmium i handelsgödsel 240
Vattenanvändningen i jordbruket 240
Serieprovning av spridare 240
Disposition av miljöavgifter 241
Vissa anslagsfrågor för budgetåret 1991/92 (nionde och
fjortonde huvudtitlarna) 247
Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket (G 6) 247
Miljödepartementet m.fl. anslag (A 1--A 2) 248
Statens naturvårdsverk (B 1) 248
Bidrag till miljöarbete (B 2) 252
Investeringar inom miljöområdet (B 3) 254
Miljöforskning (B 4) 256
Forskning för ett avfallssnålt samhälle: Avfallshantering
(B5) 257
Koncessionsnämnden för miljöskydd m.fl. anslag (B6--B7)
258
Visst internationellt miljösamarbete (B 8) 258
Stockholms internationella miljöinstitut m.fl. anslag
(B9--B10) 259
Kemikalieinspektionen (B 11) 259
Landskapsvårdande åtgärder (B 12) 260
Sanering och återställning av miljöskadade områden (B13)
261
Övriga anslag 262
Hemställan 263
Reservationer 287
Särskilda yttranden 383
Bilaga 1 Lagförslagen 399
Bilaga 2 Bostadsutskottets yttrande 1990/91:BoU3y 427