1989/90:Jo711 av Kurt Ove Johansson och Axel Andersson (s)
vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att arten varg tas bort från 28 §
jaktförordningen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ändring av 27 § jaktförordningen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att genom naturvårdsverket stödja projekt
som syftar till att återskapa en fast vital vargstam i Sverige.
1989/90:Jo712 av Sigrid Bolkéus m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förebyggande insatser mot vargangrepp.
1989/90:Jo788 av Jan Hyttring och Ingvar Karlsson i Bengtsfors
(c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att statens
naturvårdsverks anslag till skadeförebyggande åtgärder räknas
upp så att kostnaderna för effektiva stängsel till skydd för
tamboskap mot varg helt kan bäras av detta anslag.
1989/90:Jo805 av Annika Åhnberg och Berith Eriksson (vpk) vari
yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
tillämplig lagstiftning i syfte att stärka det rättsliga skyddet
för vargen,
1989/90:Jo901 av Bengt Silfverstrand och Maja Bäckström (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av en ny och mer
allsidigt sammansatt jaktvårdsorganisation.
1989/90:Jo902 av Bengt Silfverstrand och Kurt Ove Johansson
(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om bevarandet av den skånska
kronhjortsstammen.
1989/90:Jo903 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om återinförande av öppet kronhjortsreservat i
Skåne.
1989/90:Jo904 av Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en utredning om hänsynsfull jakt
med beaktande av häckning, fridlysta djur, övriga belysta
problem med flera brister ur naturvårds- och djurskyddsaspekter.
1989/90:Jo906 av Elving Andersson och Ingvar Karlsson i
Bengtsfors (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av
förbud mot blyhagel i Sverige.
1989/90:Jo908 av Ragnhild Pohanka och Inger Schörling (mp)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i jaktlagen att någon form av jaktfridagar införs.
1989/90:Jo910 av Karin Starrin och Gunnar Björk (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att djurägare skall få ersättning för
extra kostnader i samband med omställning av betesmarker etc.,
2. att riksdagen beslutar att statens naturvårdsverk får ökat
anslag för att kunna uppföra vargstängsel.
1989/90:Jo911 av Nils T Svensson och Gunnar Nilsson (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts beträffande information i anslutning till
vilthägn.
1989/90:Jo913 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om jakt på hanfågel av ejder.
1989/90:Jo914 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär en utredning i enlighet med vad i motionen
anförts om möjligheterna till en övergång från blyhagel till
hagel som förorsakar mindre skada på miljön.
1989/90:Jo916 av Olle Östrand (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
en översyn av jaktens och viltvårdens organisation och
administration.
1989/90:Jo917 av Knut Wachtmeister (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att bevara den skånska
kronhjorten.
1989/90:Jo918 av Siw Persson och Margareta Fogelberg (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en förändrad jakt- och
viltvårdsorganisation.
1989/90:Jo919 av Leo Persson och Bo Finnkvist (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av björnprojektets slutförande.
1989/90:Jo920 av Olle Östrand (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ökat bidrag till Jägarnas riksförbund--Landsbygdens jägares
allmännyttiga verksamhet.
1989/90:Jo921 av Bruno Poromaa och Axel Andersson (s) vari
yrkas att riksdagen beslutar begränsa de kungliga
älgjaktsarealerna på sätt som föreslås i motionen.
1989/90:Jo926 av Kjell Ericsson och Göran Engström (c) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ekonomisk reglering i samband med angrepp
på tamboskap av rovdjur,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtgärder för skydd mot angrepp,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att rätten att skydda sina djur i en
nödsituation ej förändras.
1989/90:Jo927 av Margareta Israelsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder mot älgskadad skog.
1989/90:Jo928 av Leif Marklund m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ökade upplåtelser för småviltsjakt på
statens mark ovan odlingsgränsen.
1989/90:Jo929 av Mats Lindberg och Leif Marklund (båda s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om upplåtande av älgjaktstillstånd inom
renskötselområdet.
1989/90:Jo930 av Margareta Fogelberg och Ingela Mårtensson
(fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utforskande av blyhagels
miljökonsekvenser liksom vad ett utbyte mot andra jaktmedel
skulle innebära.
1989/90:Jo931 av Carl G Nilsson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om vårjakt på sjöfågel.
1989/90:Jo932 av Ivar Virgin m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ändring av jakttider för älgjakt.
1989/90:Jo933 av Karin Starrin och Gunnar Björk (c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar öppna möjligheterna för en permanent
utvidgning av jakttiden för rådjur till att också omfatta
vårjakt på råbock i de områden i landet som drabbats hårdast av
Tjernobylkatastrofen,
1989/90:Jo934 av Arne Andersson i Ljung m.fl. (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om värdet av högre nyttjande av statens mark
ovan odlingsgränsen för jakt.
1989/90:Jo935 av Marianne Andersson i Vårgårda m.fl. (c, vpk)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ökat bidrag till Jägarnas
Riksförbund--Landsbygdens jägares allmännyttiga verksamhet.
1989/90:Jo937 av Rolf L Nilson (vpk) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag om ett öppet kronhjortsreservat i
Skåne.
Utskottet
På grund av en ständigt ökande arbetsbelastning har utskottet
beslutat att fristående motioner i princip skall sakbehandlas
högst en gång under varje valperiod. Det innebär att vissa
motionsgrupper och ämnesområden skall kunna behandlas på ett
förenklat sätt inom ramen för t.ex. en treårsperiod. Samtidigt
innebär beslutet att varje ämnesområde skall kunna bli föremål
för en fördjupad hantering inom en treårsperiod.
Många av de frågor om jakt och viltvård som tas upp i de nu
aktuella motionerna har behandlats utförligt tidigare under
innevarande valperiod (se bl.a. 1989/90:JoU4). Jakt och viltvård
behandlas även i många andra sammanhang. Behovet av en översyn
av reglerna beträffande ersättningsbestämmelserna för vissa
viltskador föranledde chefen för jordbruksdepartementet att
våren 1988 tillkalla en särskild utredning. Utredningen har i
augusti 1990 avgivit sitt slutbetänkande Skada av vilt
(SOU1990:60). Betänkandet är för närvarande föremål för
remissbehandling. Vidare kan nämnas naturvårdsverkets fortsatta
arbete med vården av hotade djurarter. Utskottet torde få
anledning att i annat sammanhang återkomma till dessa frågor.
Mot angiven bakgrund har utskottet beslutat föreslå riksdagen
att samtliga motionsyrkanden om jakt och viltvård nu lämnas
utan någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.
Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Jan Fransson (s), Håkan
Strömberg (s), Grethe Lundblad (s), Sven Eric Lorentzon (m),
Martin Segerstedt (s), Jens Eriksson (m), Åke Selberg (s), Inge
Carlsson (s), Sören Norrby (fp), Annika Åhnberg (v), Marianne
Samuelsson (mp), Kaj Larsson (s), Carl G Nilsson (m), Karin
Starrin (c), Dag Ericson (s) och Lars Ernestam (fp).
Särskilda yttranden
1. Ökade möjligheter till jakt
Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Carl G Nilsson (alla m)
anför:
Jakten utgör en stor rekreativ tillgång och utövas i
varierande grad av över 300 000 jägare. Jakten är härutöver
nödvändig för beskattning och vidmakthållande av balans i och
mellan olika viltstammar. Långsiktigt säker tillgång till jakt
tillkommer naturligt nog markägare av olika slag. Genom arrenden
och andra trygga långsiktiga avtal ges också många andra
möjlighet till jakt och viltvårdande arbete. På senare år har
dessutom möjligheter till korttidsjakt i hög grad ökat, vilket
självfallet har störst betydelse för marklösa jägare. Trots det
relativt rika utbud av jakttillfällen som således står till buds
finns det fler som önskar möjlighet till jakt. Till detta kommer
att jägare som redan har jaktmark också önskar variation i
jakten genom att någon gång under året jaga på mark av annan typ
och med annat vilt än vad den egna marken erbjuder.
Mot ovan nämnda bakgrund riktas naturligt nog intresset mot
eventuellt underutnyttjade markområden. Statens markinnehav ovan
odlingsgränsen omfattar i de tre nordligaste fjällänen inte
mindre än drygt 9 milj. ha. Härav utgör nationalparker och övrig
mark i statens ägo något mindre än 3 milj. ha. Härav följer att
inom de aktuella länen cirka 6,3 milj. ha borde kunna stå till
förfogande för ett högre jaktligt nyttjande. Förslag om högre
nyttjande avser endast småviltsjakt. Olika former för upplåtelse
borde kunna förekomma.
Förslag om ett högre jaktligt utnyttjande av dessa markområden
har också framförts av flera organisationer. Således har
Lantbrukarnas riksförbund (LRF) och Svenska jägarförbundet
föreslagit en ny policy och organisation för småviltjakten på
statens mark inom renskötselområdet. Förslaget innebär att all
statens mark ovanför odlingsgränsen eller på renbetesfjällen
skall vara öppen för jakt efter småvilt. Syftet med förslaget
uppges vara att ge ett större antal jägare tillgång till
småviltsjakten i fjällområden och fjällnära områden.
Lantbruksstyrelsens förslag i rapporten 1989:4 (Frågor om
samebyarnas organisation, funktion och ekonomi) i vad avser
riktlinjerna för upplåtelse av rätt till ifrågavarande jakt
stämmer väl överens med ovan redovisade förslag.
Utskottet har således enligt vår mening inte saknat underlag
för en sakbehandling av frågan om ett högre jaktligt utnyttjande
av statens mark ovan odlingsgränsen. Det är vår uppfattning att
det finns såväl geografiskt utrymme som att viltstammarna tål
betydligt högre beskattning.
2. Vårjakt på sjöfågel
Sven Eric Lorentzon (m), Jens Eriksson (m), Sören Norrby (fp)
och Carl G Nilsson (m) anför:
Enligt vår uppfattning bedrivs jakten efter ejder i Sverige på
felaktiga grunder. Med nuvarande regler beskattas populationen
med en mycket sned könsfördelning. Detta innebär en felaktig
vård av ejderbeståndet. Vårjakten, som togs bort under
1950-talet, byggde på kunskaper och erfarenheter om en
biologiskt riktig beskattning. Skärgårdsborna var måna om att
sköta sin förnyelsebara resurs. Även om en av principerna för
jakt och naturvård är att djurarterna skall vara fredade under
yngelperioden måste ett undantag göras för ejdern.
Förutsättningarna för en riktig beståndsvård kräver detta.
Finland har behållit vårjakten efter ejder och där fungerar
detta alldeles utmärkt. Vi har för avsikt att senare återkomma
med vårt förslag om återinförande av vårjakt på sjöfågel.
3. Viltvård m.m.
Karl Erik Olsson och Karin Starrin (båda c) anför:
I ett antal centermotioner har frågan om rovdjursrivna tamdjur
och de problem som det innebär för djurägaren tagits upp.
Att bevara våra olika vilddjursstammar är viktigt. En genetisk
mångfald i naturen är nödvändig för vår framtid. Att klara detta
är en uppgift för oss alla. Motionerna behandlar bl.a. frågan om
ekonomisk ersättning till djurägare som förlorar sina tamdjur
genom att de rivs av vilda djur. Vidare berörs
ersättningsmöjligheterna för den som investerar i
skadeförebyggande åtgärder. Enligt vår mening skall den enskilde
i största möjliga utsträckning hållas skadeslös.
Ersättningsfrågorna behöver således ses över, och vi förutsätter
att så kommer att ske.
I de delar av Sverige som drabbats av Tjernobylkatastrofen har
intresset för jakt, framför allt på rådjur, minskat. Det krävs
därför en förlängning av jakttiden och eventuellt även andra
åtgärder för att hålla rådjursstammen på en rimlig nivå.
Centerpartiet har vid ett flertal tillfällen tagit upp frågan
om skärgårdsbefolkningens möjligheter att få utökade möjligheter
att jaga hanfågel av ejder.
Vi har för avsikt att återkomma till dessa frågor om de inte
får en tillfredsställande lösning.
4. Jakt och viltvård
Marianne Samuelsson (mp) anför:
Miljöpartiet de gröna har i flera motioner tagit upp frågor
som berör jakt och viltvård. Utskottet hinner på grund av
tidsbrist inte nu behandla ifrågavarande motioner. Våra krav
kvarstår och vi avser att återkomma med dessa.