I betänkandet behandlas förslag som regeringen -- efter
föredragning av försvarsministern, statsrådet Roine Carlsson,
samt av statsråden Thalén, G. Andersson, Hellström, Sahlin,
Molin och Larsson -- har förelagt riksdagen i proposition
1990/91:102, Verksamhet och anslag inom totalförsvaret 1991/92,
i det följande benämnd propositionen. I samband med behandlingen
av propositionen har utskottet inhämtat yttranden av finans-,
utrikes-, social-, jordbruks- och näringsutskotten. Dessa
yttranden har utskottet fogat till betänkandet som bilagor.
I betänkandet behandlas dessutom 197 motionsyrkanden från 66
inlämnade motioner. I en bilaga ges en översikt över motionernas
behandling.
Sammanfattning
Sedan regeringen i december 1990 fattat beslut om att den
inriktning av 1988 års försvarskommittés arbete som lagts fast i
dess direktiv inte längre skulle gälla ändrades
förutsättningarna för att våren 1991, såsom planerat, fatta ett
nytt långsiktigt försvarsbeslut. I avsaknad av underlag
konstateras i propositionen att nu förestående budgetår,
budgetåret 1991/92, får karaktär av mellanår, ett år mellan två
försvarsbeslutsperioder, med sikte på ett nytt försvarsbeslut
våren 1992.
Utskottet återger inledningsvis vad som i propositionen anförs
om bl.a. läget inom totalförsvaret och inriktningen av
säkerhetspolitiken och behandlar i anslutning därtill ett
antal motionsyrkanden som tar upp frågor rörande försvars- och
säkerhetspolitiken och läget i försvarsplaneringen. I
reservationer återkommer dessa motionärer med sina synpunkter på
dessa frågor.
I ett avsnitt om vissa utvecklingsfrågor behandlar
utskottet vad som i propositionen anförts om behovet av en
systematisk översyn av bl.a. myndighetsstrukturen och en mer
entydig ordning när det gäller styrning, finansiering och
uppföljning. Utskottet har intet att erinra mot detta och inte
heller mot vad som anförs om en ändring av
försvarsmaktsbegreppet. Utskottet delar vidare propositionens
syn på behovet att utreda ledningsorganisationen på central och
regional nivå liksom försvarsforskningen.
Även i avsnittet om ekonomiska frågor behandlar utskottet
vissa verksamheter av utvecklingskaraktär, nämligen åtgärder för
att utveckla den finansiella styrningen av totalförsvaret.
Utskottet delar propositionens syn på behovet av sådana åtgärder
men har funnit att det i fråga om vissa av de angivna åtgärderna
ännu saknas underlag för ett beslut om genomförande.
I avsnittet om vissa för totalförsvaret gemensamma frågor
föreslår utskottet bl.a. att riksdagen skall anta det förslag
till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) som
föreslås i propositionen liksom godkänna de riktlinjer för
hälso- och sjukvården i krig som föredragande statsrådet har
förordat.
I betänkandet tillstyrker utskottet att utgiftsramen för det
militära försvaret för budgetåret 1991/92 i enlighet med
propositionen fastställs till 31 713 000 000 kr. i prisläget
februari 1990. I flera reservationer föreslås utgiftsramar som
avviker från regeringens förslag. Företrädare i utskottet för
moderata samlingspartiet, folkpartiet liberalerna och
centerpartiet vill således var för sig tillföra ökade resurser
för delvis olika ändamål. Alla har de dock huvudsyftet att under
det mellanår som är i fråga uppnå en bättre balans mellan
uppgifter och resurser och en ökad handlingsfrihet inför 1992
års försvarsbeslut. Företrädare för vänsterpartiet och
miljöpartiet de gröna föreslår, med utgångspunkt i sina resp.
uppfattningar om hur det militära försvaret bör utvecklas, lägre
utgiftsramar med tillhörande begränsningar av verksamheten.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner den av regeringen
föreslagna allmänna inriktningen för det militära försvarets
fortsatta utveckling. Utskottet föreslår också godkännande av
den inriktning som propositionen föreslår för marin- och
flygstridskrafterna, liksom av huvuddragen av vad som förordats
om arméstridskrafterna. Vad beträffar Svea ingenjörregemente
anser dock utskottet att denna myndighet inte nu skall läggas
ned. Vidare bör Almnäsetablissementet enligt utskottets mening
behållas och flyttningen av FN-skolan till Kungsängen inte
genomföras innan arméns hela fredsorganisation på nytt har
prövats inför 1992 års försvarsbeslut. Mot den av utskottet
förordade allmänna inriktningen för utvecklingen av det militära
försvaret och för de olika försvarsgrenarna föreligger
reservationer. Företrädarna inom utskottet för moderata
samlingspartiet, folkpartiet liberalerna, centerpartiet,
vänsterpartiet och miljöpartiet de gröna har därvid i olika
delfrågor gett uttryck för sina skilda uppfattningar som i fråga
om den övergripande inriktningen tidigare kommit till uttryck i
resp. förslag till utgiftsram för det militära försvaret.
Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen anför om den
operativa ledningen m.m.
JAS 39-projektet behandlas i ett särskilt avsnitt och
utskottet delar regeringens uppfattning att arbetet med detta
tills vidare skall fortsätta. Utskottet föreslår i anslutning
härtill ett tillkännagivande.
Beträffande totalförsvarets civila delar har utskottet
tagit del av och lämnat utan erinran vad i propositionen anförts
om den allmänna inriktningen av denna del av totalförsvaret och
den framtida utvecklingen av däri ingående funktioner.
Utskottet avstår från att mer ingående uppehålla sig vid dessa
frågor med hänsyn till att den framtida inriktningen av
totalförsvaret för närvarande är under övervägande inför ett
kommande försvarsbeslut.
När det gäller de värnpliktigas förmåner tillstyrker
utskottet propositionens förslag att administrationen av
familjebidragen skall överföras från kommunerna och försvarets
civilförvaltning till försäkringskassorna och
riksförsäkringsverket samt föreslår att riksdagen vidtar därmed
sammanhängande lagändringar. Riksdagen bör vidare enligt
utskottets mening anta vissa lagförslag syftande till
förbättringar av de värnpliktigas skydd, bl.a. när det gäller
olycksfall under fritiden. Utskottet har ingen invändning mot
att dagersättningen höjs från 31 till 34 kr. och inte heller mot
de ändringar i familjebidragens storlek och omfattning som
regeringen enligt försvarsministern avser att genomföra.
Utskottet ställer sig också i huvudsak bakom de
besparingsåtgärder rörande värnpliktsresorna som
försvarsministern överväger.
Utskottet föreslår när det gäller anslagsfrågorna att
riksdagen med vissa smärre justeringar anvisar de medel
regeringen föreslår.
I den del av propositionen som tar upp frågor rörande den
anställda, värnpliktiga resp. frivilliga personalen inom
totalförsvaret föreläggs riksdagen bl.a. ett förslag om utökning
av försöken med förkortad grundutbildning för vissa
värnpliktiga, inkl. erforderlig lagändring. Utskottet har inget
att invända mot vad som i detta avseende föreslås i
propositionen. Beträffande direktrekrytering av vissa
värnpliktiga, en fråga som även behandlas i ett flertal
motionsyrkanden, anser försvarsministern att försöksverksamhet
enligt statens räddningsverks förslag inte nu bör inledas. Detta
ställningstagande motiveras bl.a. med hänvisning till att det i
propositionen aviseras en översyn av grunderna för
totalförsvarets personalförsörjning genom pliktsystem. Utskottet
understryker det angelägna i att en sådan översyn kommer till
stånd och att dess arbete åtminstone delvis kan avsätta resultat
som kan ge underlag för nästa försvarsbeslut.
I betänkandet behandlas även frågor rörande den svenska
försvarsindustrin. I propositionen betonar försvarsministern det
angelägna i att söka bibehålla de fördelar som en inhemsk
försörjning med försvarsmateriel ger, något som mot bakgrund av
aktuella utvecklingstendenser kräver att vi klarare än hittills
prioriterar vad som är viktigt att upprätthålla inom landet --
samtidigt som vi är öppna för upphandling i internationell
konkurrens och ett utvidgat samarbete mellan svensk och utländsk
försvarsindustri. Utskottet, som i denna del inhämtat yttranden
från utrikes- och näringsutskotten, har inget att erinra mot vad
försvarsministern anför angående försvarsindustrin och biträder
sålunda bl.a. uppfattningen att det från försvarspolitiska
utgångspunkter är väsentligt att svensk försvarsindustri bereds
förbättrade möjligheter att samverka särskilt med västeuropeiska
försvarsindustriföretag.
I detta avsnitt behandlar utskottet även vissa motioner som
väckts angående dessa frågor, inkl. ett antal som överlämnats av
näringsutskottet tillsammans med yttrandet.
Propositionen
Regeringen har i propositionen
1. berett riksdagen tillfälle ta del av vad föredragande
statsrådet har anfört om det fortsatta utvecklingsarbetet inom
försvarsdepartementets verksamhetsområde,
2. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande
statsrådet har anfört om åtgärder för att utveckla den
finansiella styrningen av totalförsvaret,
3. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande
statsrådet har anfört om styrnings- och budgetprocessen samt
ekonomisk säkerhet i planeringen,
4. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande
statsrådet har anfört om budgetering exklusive mervärdeskatt
1991/92,
5. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande
statsrådet har anfört om det ekonomiska utfallet för det
militära försvaret för budgetåret 1989/90,
6. föreslagit riksdagen att godkänna att kompensation av
övrigposten i nuvarande priskompensationssystem fr.o.m.
budgetåret 1991/92 sker med nettoprisindex rensat från
oljeprodukter.
Regeringen har vidare i propositionen föreslagit
7. att riksdagen fastställer utgiftsramen för det militära
försvaret för budgetåret 1991/92 till 31713000000 kr. i
prisläget februari 1990,
8. att riksdagen bemyndigar regeringen att justera
utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1991/92
med hänsyn till prisutvecklingen efter februari 1990 enligt
försvarsprisindex,
9. att riksdagen bemyndigar regeringen att justera lämnade
beställningsbemyndiganden enligt nettoprisindex,
10. att riksdagen bemyndigar regeringen att justera
utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1991/92
på grund av över- eller underutnyttjande av utgiftsramen för
budgetåret 1990/91,
11. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret
1991/92 medge överskridande av utgiftsramen för det militära
försvaret samt av lämnade beställningsbemyndiganden, om det
behövs av beredskapsskäl,
12. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet har anfört om revisionen av budgetåret
1989/90,
13. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet har anfört om det ekonomiska utfallet
för den civila delen av totalförsvaret för budgetåret 1989/90,
14. att riksdagen fastställer att anslagen på statsbudgeten
inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för
budgetåret 1991/92 förs upp med sammanlagt 1993418000 kr.
beräknat i genomförandeprisläget 1991/92,
15. att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret
1991/92 justera lämnade bemyndiganden med hänsyn till
prisutvecklingen enligt nettoprisindex efter juli 1990,
16. att riksdagen bemyndigar regeringen att justera
anslagsbeloppet under anslaget I 3. Skyddsrum, m.m. för
budgetåret 1991/92 på grund av över- eller underutnyttjande av
anslagsbeloppet för budgetåret 1990/91,
17. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret
1991/92 medge överskridande av förslagsanslagen inom den
ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del samt av lämnade
bemyndiganden om det behövs av beredskapsskäl,
18. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet i övrigt har anfört om ekonomiska
resurser för totalförsvarets civila del,
19. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet har anfört om anslagsstrukturen inom
totalförsvarets civila del,
20. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet har anfört om den genomförda
verksamheten under budgetåret 1989/90,
21. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet har anfört om läget inom försvarsmakten,
22. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet har anfört om JAS 39-projektet,
23. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet har anfört om mark, anläggningar och
lokaler,
24. att riksdagen godkänner vad föredragande statsrådet har
anfört om det militära försvarets fortsatta utveckling,
25. att riksdagen godkänner vad föredragande statsrådet har
anfört om inriktningen av arméstridskrafterna,
26. att riksdagen till Arméförband: Ledning och
förbandsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 7755000000 kr.,
27. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att
beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för
arméförband får läggas ut inom en kostnadsram av
3028900000 kr.,
28. att riksdagen till Arméförband: Anskaffning av materiel
för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på
3470300000 kr.,
29. att riksdagen till Arméförband: Anskaffning av
anläggningar för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag
på 530000000 kr.,
30. att riksdagen godkänner vad föredragande statsrådet har
anfört om inriktningen av marinstridskrafterna,
31. att riksdagen till Marinförband: Ledning och
förbandsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 2681000000 kr.,
32. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att
beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för
marinförband får läggas ut inom en kostnadsram av
3998900000 kr.,
33. att riksdagen till Marinförband: Anskaffning av materiel
för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på
2410600000 kr.,
34. att riksdagen till Marinförband: Anskaffning av
anläggningar för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag
på 176750000 kr.,
35. att riksdagen godkänner vad föredragande statsrådet har
anfört om inriktningen av flygstridskrafterna,
36. att riksdagen till Flygvapenförband: Ledning och
förbandsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 4384000000 kr.,
37. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att
beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för
flygvapenförband får läggas ut inom en kostnadsram av
16960000000 kr.,
38. att riksdagen till Flygvapenförband: Anskaffning av
materiel för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på
6056600000 kr.,
39. att riksdagen till Flygvapenförband: Anskaffning av
anläggningar för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag
på 259100000 kr.,
40. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet har anfört om inriktningen av den
operativa ledningen,
41. att riksdagen till Operativ ledning m.m.: Ledning och
förbandsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 890500000 kr.,
42. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att
beställningar av materiel m.m. för operativ ledning m.m. får
läggas ut inom en kostnadsram av 100000000 kr.,
43. att riksdagen till Operativ ledning m.m.: Anskaffning av
materiel för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på
144000000 kr.,
44. att riksdagen till Operativ ledning m.m.: Anskaffning av
anläggningar för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag
på 73500000 kr.,
45. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att
utvecklingsarbete för operativ ledning m.m. får läggas ut inom
en kostnadsram av 120800000 kr.,
46. att riksdagen till Operativ ledning m.m.: Forskning och
utveckling för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på
73770000 kr.,
47. att riksdagen till Försvarets civilförvaltning för
budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 118100000
kr.,
48. att riksdagen till Försvarets sjukvårdsstyrelse för
budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 40300000
kr.,
49. att riksdagen till Anskaffning av anläggningar för
gemensamma myndigheter för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 54000000 kr.,
50. att riksdagen till Fortifikationsförvaltningen för
budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,
51. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att för
budgetåret 1991/92 förnödenheter för fredsutbildningen får
beställas så att vid varje tillfälle uteliggande skuld inte
överstiger 700000 000 kr.,
52. att riksdagen till Försvarets materielverk för budgetåret
1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1015400000 kr.,
53. att riksdagen till Anskaffning av anläggningar för
försvarets forskningsanstalt för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 21530000 kr.,
54. att riksdagen till Försvarets radioanstalt för budgetåret
1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 330883000 kr.,
55. att riksdagen till Värnpliktsverket för budgetåret 1991/92
anvisar ett förslagsanslag på 168374000 kr.,
56. att riksdagen till Militärhögskolan för budgetåret 1991/92
anvisar ett förslagsanslag på 68000000 kr.,
57. att riksdagen till Försvarets förvaltningsskola för
budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 19000000
kr.,
58. att riksdagen till Försvarets mediecenter för budgetåret
1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,
59. att riksdagen till Krigsarkivet för budgetåret 1991/92
anvisar ett förslagsanslag på 9500000 kr.,
60. att riksdagen till Statens försvarshistoriska museer för
budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 21700000
kr.,
61. att riksdagen till Frivilliga försvarsorganisationer inom
den militära delen av totalförsvaret m.m. för budgetåret 1991/92
anvisar ett förslagsanslag på 140000000 kr.,
62. att riksdagen till Försvarets datacenter för budgetåret
1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,
63. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret
1991/92 medge att materiel för forskningsändamål får beställas
inom en kostnadsram av 11000000 kr.,
64. att riksdagen till Gemensam försvarsforskning för
budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 443100000
kr.,
65. att riksdagen till Avveckling av försvarets
rationaliseringsinstitut m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 20300000 kr.,
66. att riksdagen till Försvarshögskolan för budgetåret
1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 7060000 kr.,
67. att riksdagen till Kustbevakningen för budgetåret 1991/92
anvisar ett förslagsanslag på 273630000 kr.,
68. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att
beställningar av materiel för kustbevakningen får läggas ut inom
en kostnadsram av 169800000 kr.,
69. att riksdagen till Anskaffning av materiel för
kustbevakningen för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 48000000 kr.,
70. att riksdagen till Vissa nämnder m.m. inom det militära
försvaret för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på
9000000 kr.,
71. att riksdagen till Reglering av prisstegringar för
budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på
2900000000 kr.,
72. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet anfört om beredskapsläge och mål inom
totalförsvarets civila del,
73. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet har anfört om allmän inriktning inom
totalförsvarets civila del,
74. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet har anfört om funktionen Civil ledning
och samordning,
75. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap:
Civil ledning och samordning för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 52870000 kr.,
76. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att
beställningar av teleanordningar för den regionala civila
försvarsberedskapen får läggas ut inom en kostnadsram av
25000000 kr.,
77. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap:
Investeringar för civil beredskap för budgetåret 1991/92 anvisar
ett reservationsanslag på 65400000 kr.,
78. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att
beställningar av signalskyddsmateriel får läggas ut inom en
kostnadsram av 420000 kr.,
79. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap:
Signalskydd för budgetåret 1991/92 anvisar ett
reservationsanslag på 7100000 kr.,
80. att riksdagen till Civilbefälhavarna:
Förvaltningskostnader, m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 22510000 kr.,
81. att riksdagen till Civilbefälhavarna: Utbildnings- och
övningsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 7490000 kr.,
82. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet har anfört om länsstyrelserna,
83. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet har anfört om kommunerna,
84. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet har anfört om den fortsatta utvecklingen
inom funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst samt inom
fredsräddningstjänsten,
85. att riksdagen till Befolkningsskydd och räddningstjänst
för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på
596882000 kr.,
86. att riksdagen till Anläggningar för räddningsskolorna m.m.
för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på
26480000 kr.,
87. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att
ersättning utgår för produktion av ledningsplatser m.m. inom en
kostnadsram på 166800000 kr.,
88. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att
ersättning utgår för anskaffning av skyddsrum för befolkningen
inom en kostnadsram på 518300000 kr.,
89. att riksdagen till Skyddsrum m.m. för budgetåret 1991/92
anvisar ett förslagsanslag på 503250000 kr.,
90. att riksdagen till Identitetsbrickor för budgetåret
1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 2330000 kr.,
91. att riksdagen till Ersättning för verksamhet vid
räddningstjänst m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 5000 kr.,
92. att riksdagen till Frivilliga försvarsorganisationer inom
den civila delen av totalförsvaret m.m. för budgetåret 1991/92
anvisar ett förslagsanslag på 70990000 kr.,
93. att riksdagen till Vapenfristyrelsen för budgetåret
1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 151170000 kr.,
94. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet har anfört om den fortsatta utvecklingen
inom funktionen Psykologiskt försvar,
95. att riksdagen till Styrelsen för psykologiskt försvar för
budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 9380000
kr.,
96. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet har anfört om den fortsatta utvecklingen
inom funktionen Socialförsäkring m.m.,
97. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet har anfört om den fortsatta utvecklingen
inom funktionen Hälso- och sjukvård m.m.,
98. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet har anfört om den fortsatta utvecklingen
inom funktionen Telekommunikationer,
99. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet har anfört om den fortsatta utvecklingen
inom funktionen Transporter,
100. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet har anfört om den fortsatta utvecklingen
inom funktionen Livsmedelsförsörjning m.m.,
101. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet har anfört om den fortsatta utvecklingen
inom funktionen Arbetskraft,
102. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet har anfört om den fortsatta utvecklingen
inom funktionen Energiförsörjning,
103. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet har anfört om den fortsatta utvecklingen
inom funktionen Försörjning med industrivaror,
104. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap:
Försörjning med industrivaror för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 68660000 kr.,
105. att riksdagen bemyndigar regeringen att inom en
kostnadsram av 200000000 kr. medge avtal om nya
beredskapslån som medför utbetalningar under senare budgetår,
106. att riksdagen bemyndigar regeringen att sätta ned
verkskapitalet med 15715000 kr. för under budgetåret 1989/90
uppkomna lagringsförluster,
107. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap:
Industriella åtgärder för budgetåret 1991/92 anvisar ett
reservationsanslag av 53070000 kr.,
108. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap:
Kapitalkostnader för budgetået 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 184500000 kr.,
109. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap:
Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier
m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000
kr.,
110. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet har anfört om den fortsatta utvecklingen
inom Övriga viktiga samhällsfunktioner,
111. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet har anfört om ADB-säkerhet,
112. att riksdagen till Försvarets forskningsanstalt:
Intäktsfinansierad uppdragsverksamhet för budgetåret 1991/92
anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,
113. att riksdagen till Flygtekniska försöksanstalten för
budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 9540000
kr.,
114. att riksdagen till Beredskapsstyrka för FN-tjänst för
budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 42110000
kr.,
115. att riksdagen till FN-styrkors verksamhet utomlands för
budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 267640000
kr.,
116. att riksdagen till Övervakningskontingenten i Korea för
budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 5290000
kr.,
117. att riksdagen till Anslag för mervärdeskatt för
budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 971397000
kr.,
118. att riksdagen till Vissa nämnder m.m. inom
försvarsdepartementets område för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 11380000 kr.,
119. att riksdagen till Flygtekniska försöksanstalten:
Intäktsfinansierad uppdragsverksamhet för budgetåret 1991/92
anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,
120. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet har anfört om skydd mot kärnvapen,
biologiska stridsmedel och kemiska hot,
121. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet har anfört om personal,
122. att riksdagen antar förslag till lag om upphävande av
familjebidragslagen (1978:520),
123. att riksdagen antar lag om ändring i värnpliktslagen
(1941:967),
124. att riksdagen antar lag om ändring i lagen (1989:402) om
försök med förkortad grundutbildning av värnpliktiga,
125. att riksdagen antar förslag till lag om ändring i lagen
(1966:413) om vapenfri tjänst,
126. att riksdagen antar förslag till lag om ändring i lagen
(1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor,
127. att riksdagen antar förslag till lag om ändring i
civilförsvarslagen (1960:74),
128. att riksdagen antar förslag till lag om ändring i lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd,
129. att riksdagen antar förslag till lag om ändring i lagen
(1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada,
130. att riksdagen antar förslag till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
131. att riksdagen antar förslag till lag om ändring i lagen
(1990:156) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
132. att riksdagen antar förslag till lag om ändring i
luftfartslagen (1957:297),
133. att riksdagen antar förslag till lag om ändring i
räddningstjänstlagen (1986:1102),
134. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet i övrigt har anfört om
värnpliktsförmånerna,
135. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet har anfört om vissa frågor rörande
försvarsindustrin,
136. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet har anfört om formerna för det fortsatta
folkrättsarbetet,
137. att riksdagen godkänner de riktlinjer för bevakningen av
skyddsobjekt som föredragande statsrådet har förordat,
138. att riksdagen antar förslag till lag om ändring i hälso-
och sjukvårdslagen (1982:763),
139. att riksdagen godkänner de riktlinjer för hälso- och
sjukvården i krig som föredragande statsrådet förordat
(avsnitten 2.1 och 2.6),
140. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet i övrigt har anfört om hälso- och
sjukvården i krig,
141. att riksdagen till Riksförsäkringsverket för budgetåret
1991/92 utöver i prop. 1990/91:100, bil. 7 föreslaget
förslagsanslag anvisar ytterligare 7469000 kr.,
142. att riksdagen till Beredskapslagring och utbildning m.m.
för hälso- och sjukvård i krig för budgetåret 1991/92 anvisar
ett reservationsanslag på 55190000 kr.,
143. att riksdagen till Driftkostnader för beredskapslagring
m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på
69470000 kr.,
144. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet har anfört om inriktningen av den
fortsatta verksamheten inom funktionen Telekommunikationer,
145. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet har anfört om inriktningen av den
fortsatta verksamheten inom funktionen Transporter,
146. att riksdagen till Vägverket: Försvarsuppgifter för
budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på
49190000 kr.,
147. att riksdagen medger att regeringen lämnar vägverket det
beställningsbemyndigande som föredragande statsrådet har
förordat i det föregående,
148. att riksdagen till Banverket: Försvarsuppgifter för
budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på
33950000 kr.,
149. att riksdagen till Luftfartsverket: Beredskap för
civilluftfart för budgetåret 1991/92 anvisar ett
reservationsanslag på 56080000 kr.,
150. att riksdagen till Transportrådet: Åtgärder inom den
civila delen av totalförsvaret för budgetåret 1991/92 anvisar
ett reservationsanslag på 4780000 kr.,
151. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet har anfört om funktionen
Livsmedelsförsörjning m.m.,
152. att riksdagen till Inköp av livsmedel m.m. för
beredskapslagring för budgetåret 1991/92 anvisar ett
reservationsanslag på 42876000 kr.,
153. att riksdagen till Kostnader för beredskapslagring av
livsmedel m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag
på 223077000 kr.,
154. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet har anfört i fråga om funktionen
Arbetskraft,
155. att riksdagen godkänner de riktlinjer som föredragande
statsrådet har förordat för inriktningen av
försörjningsberedskapen inom energiområdet,
156. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet i övrigt har anfört,
157. att riksdagen till Drift av beredskapslager för
budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 398316500
kr.,
158. att riksdagen till Beredskapslagring och industriella
åtgärder för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag
på 7636000 kr.,
159. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret
1991/92 ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med
planering av stimulansåtgärder för andra kraft- och
distributionsföretag än statens vattenfallsverk för att öka
säkerheten i elsystemen, vilket innebär åtaganden om högst
11000000 kr. för budgetåret 1995/96,
160. att riksdagen till Åtgärder inom delfunktionen Elkraft
för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på
32360000 kr.,
161. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet har anfört om disposition av inkomster
vid försäljning av fast egendom.
Motionerna
Avlämnade under allmänna motionstiden 1991
1990/91:Fö201 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
det svenska försvaret skall ges en effektivitet gentemot såväl
miljöhot som ekonomisk krigföring och militära hot enligt de
riktlinjer som anförts i denna motion,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
det svenska militära försvaret med tanke på en oviss framtid
skall ges flexibilitet mot vitt skilda hotbilder,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Sverige skall göras mera försvarbart genom samhällsbyggande inom
ekologiska ramar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
det svenska försvaret skall bygga på en allmän värntjänst för
kvinnor och män med brett civilt och militärt verksamhetsområde,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
armén, flygvapnet och marinen skall omstruktureras på sätt som i
motionen anförts för att slutligen utgöra delar i en helt
icke-provokativ militär beredskap,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
katastrofberedskap och räddningstjänst skall förbättras i
enlighet med vad i motionen anförts,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
det framtida försvarets lämpligaste utformning skall studeras av
två olika jämsides arbetande utredningar som, var för sig,
lämnar förslag före utgången av 1992,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
de i denna motion yrkade utredningarna bör anlita riksdagens
försvarsutskott som referensgrupp,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
långsiktigt försvarsbeslut under våren 1993.
1990/91:Fö202 av Arne Andersson i Ljung m.fl. (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om försvarets behov av ökade resurser.
1990/91:Fö301 av Sigge Godin (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om direktrekrytering av värnpliktiga till
civilförsvaret,
2. att riksdagen hos regeringen begär att möjligheten prövas
att förlägga del av denna utbildning till T 3 i Sollefteå, i
samverkan med räddningsverkets skola i Sandö, Kramfors.
1990/91:Fö401 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag om justeringar i de värnpliktigas
ekonomiska skydd i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Fö405 av Ingbritt Irhammar och Stina Eliasson (c) vari
yrkas att riksdagen beslutar överföra 8000000 kr. från
utbildningsdepartementets till försvarsdepartementets huvudtitel
för undervisning av militär personal vid kommunal
vuxenutbildning budgetåret 1991/92.
1990/91:Fö406 av Karl-Gösta Svenson och Sven-Olof Petersson
(m, c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om undervisning av militär
personal vid kommunal vuxenutbildning.
1990/91:Fö408 av Eva Björne (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att en viss procentsats av försvarsmaktens
budget skall användas för utveckling av ny materiel,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av att arméns kvalitet avsevärt
förbättras.
1990/91:Fö409 av Eva Björne m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en omedelbar stationering av en
patrullbåtsdivision till Norrlandskustens marinkommando,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att resurser omplaceras till
marinkommandot snarast så att möjligheter ges för att installera
fasta ubåtsskyddssystem.
1990/91:Fö410 av Kerstin Ekman m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om sänkt pensionsålder
för yrkesofficerare till 55 års ålder samt om möjlighet för
befäl att avgå ur aktiv tjänst med "årlig ersättning" från 50
års ålder.
1990/91:Fö411 av Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om organisationsformer och disposition av anslagsmedel till
musiken inom försvaret.
1990/91:Fö412 av Margareta Fogelberg och andre vice talman
Christer Eirefelt (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att beslutet om flyttning av infanteriets
officershögskola till Borensberg bör omprövas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att officershögskolan bör kvarstanna i
Halmstad.
1990/91:Fö413 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen beslutar avbryta JAS-projektet.
1990/91:Fö415 av Ivar Franzén m.fl. (c, m) vari yrkas att
riksdagen upphäver sitt beslut om flyttning av infanteriets
officershögskola till Borensberg och därmed fastlägger att den
skall vara kvar i Halmstad.
1990/91:Fö417 av Barbro Sandberg (fp) vari yrkas att riksdagen
beslutar att förvaltningen för det nya Mellersta militärområdet
förläggs till Enköping.
1990/91:Fö418 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om s.k. idrottsplutoner.
1990/91:Fö419 av Per Stenmarck m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om krigsförbandens kvalitet, utbildning och
omfattning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förstärkta pansarvärnsresurser,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om tillförsel av ytterligare en jaktdivision,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om successiv förstärkning av de marina
förbanden.
1990/91:Fö420 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Ing 1 skall bevaras,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
befintliga verksamheter på Almnäs skall få vara kvar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om uppdrag åt regeringen att utreda
förutsättningarna för ett bättre utnyttjande av Ing 1 och
Almnäsområdet.
1990/91:Fö421 av Karl-Gösta Svenson och Sven-Olof Petersson
(m, c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en väsentligt utökad basering vid MKS,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kustbevakningen i Sölvesborg,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om MKOs lokalisering till Tullinge.
1990/91:Fö422 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om JAS-projektets avveckling.
1990/91:Fö423 av Inger Koch m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om att försvaret av Storstockholm bör utformas efter de
särskilda krav som huvudstadsregionen ställer.
1990/91:Fö424 av Maj Britt Theorin m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ett nej till delserie två av
JAS-projektet,
2. att riksdagen hos regeringen begär att en förlängning av
Viggensystemet utreds.
1990/91:Fö425 av Wiggo Komstedt och Bo Lundgren (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om resurser för Skånes försvar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om pansarvärn och anskaffning av en ny
stridsvagn,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om uppsättning av ytterligare en
jaktdivision,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om de marina förbanden,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om civilförsvarets undsättningsstyrkor,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om P6.
1990/91:Fö426 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om en nedskärning av de svenska
militärutgifterna med 10 %,
2. att riksdagen beslutar att JAS-projektet omedelbart skall
läggas ned.
1990/91:Fö501 av Mona Saint Cyr (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av kommunal representation vid utredning om den
civila försvarsberedskapen.
1990/91:Fö502 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av förbättrad förberedelse beträffande distribution
av gasmasker i hemskyddet.
1990/91:Fö503 av Lars Sundin och Lennart Brunander (fp, c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om skyldighet för kommunerna att
organisera driftvärn för att i kris- och krigsläge skydda
viktiga kommunala anläggningar.
1990/91:Fö701 av Marianne Jönsson och Agne Hansson (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av att kustbevakningen bibehålls i
oförändrad omfattning i Kalmar län.
1990/91:Fö702 av Bertil Danielsson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kustbevakningens organisation i Kalmar län.
1990/91:Fö703 av Mona Saint Cyr m.fl. (m, fp, c, v, mp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av fortsatt kustpostering i Gryt
samt eventuell försöksverksamhet med samordnade resurser för
kustbevakning och polis.
1990/91:Fö704 av Viola Furubjelke m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behoven av fortsatt postkontor och
kustpostering i Gryt.
1990/91:Fö705 av Carl Frick och Eva Goës (mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen har anförts om indragningarna för kustbevakningen.
1990/91:Fö706 av Leif Olsson och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
miljöskyddsfartyget i Kungshamn bör utrustas personellt och
tekniskt på sätt som svarar mot det höga riskpåslaget i området.
1990/91:Fö801 av Magnus Persson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en översyn av principerna för
finansieringen av den kommunala räddningstjänsten.
1990/91:Fö803 av Lars Sundin och Elver Jonsson (fp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att räddningsverkets utbildningsverksamhet
varaktigt förläggs till Borås.
1990/91:Fö808 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär lagstiftning om finansiering av
räddningstjänsten i enlighet med de principer som angivits i
motionen.
1990/91:Fö810 av Magnus Persson och Oskar Lindkvist (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om integrering och samordning av resurser och
verksamhet inom arbetet med att förebygga olyckor.
1990/91:Fö811 av Karl-Erik Svartberg och Sverre Palm (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av åtgärder till stöd för Svenska
Sällskapet för Räddning af Skeppsbrutne.
1990/91:Fö813 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
av regeringen begär att den skall ge en lämplig instans i
uppdrag att med Stockholms kommun förhandla om upprättandet av
en evakueringsplan för Stockholm.
1990/91:Fö814 av Tom Heyman och Sonja Rembo (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om den kommunala räddningstjänstens ansvar
för industrins miljö- och säkerhetsproblem,
1990/91:So456 av Barbro Westerholm och Ingrid Ronne-Björkqvist
(fp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtgärder för att garantera Sverige
tillgång på infusionslösningar.
1990/91:So457 av Sigge Godin (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförs om behovet av inhemsk produktion av
infusionslösningar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Kabi Matfors utmärkta förutsättningar för
att producera infusionslösningar.
1990/91:N231 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att initiativ
bör tas till en omställning från militär till civil produktion.
1990/91:N311 av Paul Ciszuk m.fl. (mp, v) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att alternativ verksamhet till militär
industri nu måste främjas.
1990/91:N312 av Lars Norberg m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en
krisplaneringsgrupp med parlamentarisk insyn för vapenindustrin
bör tillsättas.
1990/91:N350 av Lars Norberg m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
krigsmaterielindustrin skall överföras i statens ägo i enlighet
med vad i motionen anförts.
Väckta med anledning av proposition 1990/91:102
1990/91:Fö1 av Tom Heyman (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
helikopterverksamheten på Säve skall vara kvar.
1990/91:Fö2 av Tom Heyman (m) vari yrkas att riksdagen avslår
regeringens förslag till ändring i hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763).
1990/91:Fö3 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar upphäva tidigare fattade beslut om
flyttning av Ing 1 till Strängnäs, FN-skolan till Kungsängen och
arméns fältarbetsskola till Eksjö,
2. att riksdagen, med avslag på proposition 1990/91:102 i
denna del, beslutar att ställningstagande beträffande Ing 1:s
framtid bör vänta till 1992 års försvarsbeslut,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att regeringen bör utreda
förutsättningarna för ett bättre utnyttjande av Ing 1 och
Almnäsområdet.
1990/91:Fö4 av Sören Lekberg och Lennart Andersson (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att frågan om Ing 1:s framtid bör avgöras
i samband med 1992 års försvarsbeslut.
1990/91:Fö5 av Elving Andersson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om 12:e helikopterdivisionens lokalisering
till Säve,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om sambruk inom offentliga sektorn.
1990/91:Fö6 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om krisen i svensk försvarspolitik,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om säkerhetspolitiken,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om det svenska försvarets uppgifter och
förmåga,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att en minskning av antalet brigader i
arméorganisationen inte nu skall genomföras,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en andra ubåtsjaktstyrka och
behovet av ytterligare beväpning för ubåtsjakt,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att kaderorganiserade flygförband inte bör
få förekomma,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att antalet jaktdivisioner skall vara 12,
därigenom beslutande att en ytterligare division J35J skall
organiseras på F 10 i Ängelholm,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att staben för marinkommando Ost skall
förläggas till Muskö,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att nedläggningen av Svea
ingenjörregemente inte skall genomföras förrän frågan om
specialtruppslagens framtida behov av utbildningsetablissement
utretts i nästa försvarsbeslut samt att FN-skolan och
fältarbetsskolan i avvaktan på beslut om ingenjörregementets
framtid bör vara kvar i Almnäs,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om prövning av överbefälhavarens förslag till
avyttringsmodell för försvarets mark m.m.,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att försvarsmaktbegreppets omfattning inte
bör ändras utan att frågan prövats i arbetet inför nästa
försvarsbeslut,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om den ekonomiska styrningen inom försvaret,
13. att riksdagen till B 1 Arméförband, ledning och
förbandsverksamhet för budgetåret 1991/92 anslår 300 000 000 kr.
utöver regeringens förslag avsett för repetitionsutbildning,
14. att riksdagen till B 2 Arméförband, anskaffning av
materiel för budgetåret 1991/92 anslår 420000000 kr. utöver
regeringens förslag avsett för ersättning för beställning utöver
ram av Haubits 77 B (230 miljoner) och bibehållande av
utvecklingskapacitet vid försvarsindustrin (90 miljoner) samt
förstärkningar av pansarvärnsfunktionen (100 miljoner),
15. att riksdagen till C 2 Marinförband, anskaffning av
materiel för budgetåret 1991/92 anslår 400000000 kr. utöver
regeringens förslag avsett för ubåt 90 (100 miljoner) samt
anskaffning av organisationsbestämmande materiel för
ubåtsjaktstyrka (300 miljoner),
16. att riksdagen till D 1 Flygvapenförband, ledning och
förbandsverksamhet för budgetåret 1991/92 anslår 200000000
kr. utöver regeringens förslag avsett för uppsättande av en
fjärde jaktdivision J35J vid F 10 i Ängelholm.
1990/91:Fö7 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
en försöksverksamhet bör starta där 1000 värnpliktiga
rekryteras till civilförsvaret i enlighet med räddningsverkets
förslag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
en försöksverksamhet bör starta där 800 värnpliktiga ges dels
militär utbildning, dels miljövärnsutbildning i enlighet med vad
i motionen anförs,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
en försöksverksamhet bör starta där 800 värnpliktiga rekryteras
till vårdsektorn i enlighet med vad i motionen anförs,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
en försöksverksamhet med utbildning i civilt motstånd bör
startas vid I 3 i Örebro,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
en filial för räddningsskolan vid Sandö bör projekteras vid T 3
i Sollefteå,
7. att riksdagen till totalförsvarsfunktionen Civil ledning
och samordning beslutar anslå 40000000 kr. mer än vad
regeringen föreslagit eller således 195 400 000 kr.,
8. att riksdagen till totalförsvarsfunktionen Befolkningsskydd
och räddningstjänst beslutar anslå 270000000 kr. mer än vad
regeringen föreslagit eller således 1621100000 kr.,
9. att riksdagen till totalförsvarsfunktionen Hälso- och
sjukvård m.m. beslutar anslå 160000000 kr. mer än vad
regeringen föreslagit eller således 284660000 kr.,
10. att riksdagen till totalförsvarsfunktionen
Livsmedelsförsörjning m.m. beslutar anslå 50000000 kr. mer
än vad regeringen föreslagit eller således 315953000 kr.,
11. att riksdagen till en ny totalförsvarsfunktion Kärngårdar
beslutar anslå 50000000 kr.,
12. att riksdagen till totalförsvarsfunktionen
Energiförsörjning beslutar anslå 78000000 kr. mer än vad
regeringen föreslagit eller således 227312500 kr.,
13. att riksdagen till Arméförband: Allmän lednings- och
förbandsverksamhet beslutar anvisa ett särskilt anslag om
100000000 kr. för försöksverksamhet med
miljövärnsutbildning, ekologiska demonstrationsgårdar och
utbildning i civilmotstånd,
14. att riksdagen till Frivilliga försvarsorganisationer inom
den civila delen av totalförsvaret m.m. beslutar anslå
3000000 kr. mer än vad regeringen föreslagit eller således
50650000 kr. att användas som i motionen föreslagits,
15. att riksdagen med ändring av tidigare beslut beslutar att
trängregementena i Sollefteå och Hässleholm skall vara
självständiga myndigheter,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
pansarregementena P 5, P 4, P 10 och P 6 under budgetåret bör
starta en övergång till infanteriutbildning,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
beställningen av stridsfordon 90 bör annulleras och ersättas av
en halverad beställning,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
anskaffningen av skyddsvästar och ABC-skyddsutrustning inom
armén bör utökas med en kostnad om 100000000 kr.,
19. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag att lägga
ned Svea ingenjörregemente (Ing 1) i Södertälje,
20. att riksdagen beslutar att ett ingenjörscentrum för armén
skall inrättas vid Almnäs i Södertälje,
21. att riksdagen med avslag på regeringens förslag i denna
del beslutar att repetitionsutbildning skall genomföras i
enlighet med vad i motionen anges,
22. att riksdagen beslutar att delserie två av JAS-flygplanet
ej skall beställas,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
flygvapnet bör inleda en avveckling av flygflottiljer i enlighet
med vad i motionen anförs,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
beställningen av ubåt 90 bör annulleras och att fortsatt
anskaffning av ubåtar bör inriktas i enlighet med vad i motionen
anförs,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
dagersättningen för värnpliktiga bör ökas utöver 34 kr. i
motsvarande mån som kostnaderna för resor kan minskas,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
de värnpliktiga genom avtal med trafikbolagen bör ges fria resor
på tåg och buss,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
de värnpliktiga bör utbildas närmare hemorten i enlighet med vad
i motionen angetts,
28. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag (F 6) om
medel för nybyggnation för försvarets forskningsanstalt
(Ursviksprojektet),
29. att riksdagen till Gemensam försvarsforskning (G 1) anslår
40000000 kr. mindre än vad regeringen har föreslagit eller
således 403100000 kr.,
30. att riksdagen beslutar att fastställa utgiftsramen för de
civila delarna i försvarsdepartementets budget till
2633000000 kr.,
31. att riksdagen beslutar att fastställa utgiftsramen för det
militära försvaret till 32179000000 kr.,
32. att riksdagen beslutar att av regeringen begära förslag
till lag som gör det möjligt för kommunerna att ta ut
beredskapsavgift per kWh av el-distributionsföretagen,
33. att riksdagen beslutar att av regeringen begära förslag
till lag om alternativ bostadsuppvärmning i enlighet med vad i
motionen anförs,
35. att riksdagen beslutar att av regeringen begära förslag
till sådan ändring i myndighetsförordningen som ger
myndigheterna större beredskapsansvar.
1990/91:Fö8 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om den mycket oroande situationen inom
försvaret,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
inriktningar och problemområden som redovisas i motionen skall
belysas inför 1992 års försvarsbeslut,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av att erfarenheter av kvalitet i
utrustning och utbildning från Gulfkriget utvärderas för
tillämpningar inom svenskt totalförsvar,
4. att riksdagen beslutar att södra och västra militärområdena
slås samman samt att regeringen snarast bör redovisa förslag
till verksamhetens fortsatta lokalisering liksom till
förändringar i civilområdesorganisationen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
en tre-miloindelning bör vara huvudalternativet i underlaget
inför 1992 års försvarsbeslut,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
det inför 1992 års försvarsbeslut bör föreligga underlag för en
minskad militär ledningsorganisation även på den lägre regionala
nivån,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vikten av att utvecklingsarbetet rörande flygburen radar
fortsätter samt att handlingsfrihet säkerställs att anskaffa
ytterligare en kustrobotenhet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen föreslås för att handlingsfrihet att sätta upp en
fjärde division J 35 Draken bibehålls genom begränsade
planeringsinsatser, bibehållande av modifierade flygplan men
utan ytterligare utbildning i fredstid,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen framhålls om de fördelar en export av JAS 39 Gripen
skulle ha också för att underlätta en reduktion av antalet plan
för leverans till svenska flygvapnet under 1990-talet,
10. att riksdagen fastställer utgiftsramen för det militära
försvaret för budgetåret 1991/92 till 32113000000 kr. i
prisläget februari 1990,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
en övergång till budgetering i genomförandeprisläge för den
militära utgiftsramen, förändringar av försvarsmaktsbegreppet
och omfattningen av den militära utgiftsramen liksom införandet
av kapitalkostnader för investeringar i fast egendom bör
avvaktas så att dessa frågor kan prövas i ett sammanhang vid
1992 års försvarsbeslut,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
fortifikationsförvaltningens monopolställning i fråga om
försvarsmaktens byggande snarast bör upphöra,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
den i propositionen redovisade principen om återutnyttjande av
försäljningsinkomster från försvarets fasta egendom bör
ligga till grund för försvarsmyndigheternas planering redan
under 1991,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en kraftfull revision av de
regionala mål- och riskanalyserna i syfte att reducera
skyddsrumskostnaderna,
15. att riksdagen fattar principbeslut om införande av
direktrekrytering av värnpliktiga till civila delar av
totalförsvaret,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
50000000 kr. under budgetåret 1991/92 överförs från
skyddsrumsbyggande till utbildning för att möjliggöra
försöksverksamhet med direktrekryterade värnpliktiga inom
räddningstjänsten/civilförsvaret,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen uttalas rörande sjukvården i krig.
1990/91:Fö9 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp, m, c, mp) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär att kustbevakningen får
i uppdrag att bevara kustposteringen i Gryt,
1990/91:Fö10 av Birgit Henriksson (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om begränsning
av de värnpliktigas resor i enlighet med vad som i motionen
anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att minst hälften av anslaget till
värnpliktigas resekostnader överförs till
materielanslaget,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vidareutvecklingen av flygplanet JAS,
4. att riksdagen hos regeringen begär utredning om hur
kostnader för värnpliktigas skadegörelse, exempelvis demolerade
järnvägsvagnar, förstörelse inom kasernområden eller
materielförstörelse, skall kunna debiteras och tas ut från de
ansvariga.
1990/91:Fö11 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen begär att regeringen inför den förestående
översynen av det militära försvarets centrala ledning ger
direktiv om nedläggning av armé-, marin- och flygstaberna,
2. att riksdagen beslutar om en avveckling av
pansarbrigaderna,
3. att riksdagen beslutar att de myndigheter som i
propositionen föreslås överföras från det militära försvarets
anslag till en gemensam ekonomisk ram i stället läggs ner och så
långt som möjligt integreras med motsvarande civila organ,
4. att riksdagen begär att regeringen låter förbereda och
genomföra en överföring av fortifikationsförvaltningen och
försvarets sjukvårdsstyrelse till byggnadsstyrelsen resp.
socialstyrelsen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kustbevakningens organisation,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att sårbarhetsproblemen och de civila
delarna av totalförsvaret bör få större uppmärksamhet inför
nästa försvarsbeslut,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
kommunerna måste få en ökad ekonomisk ersättning för sitt
utökade ansvar inom fredsräddningstjänsten och
civilförsvarsverksamheten,
8. att riksdagen beslutar att dagersättningen för värnpliktiga
skall höjas till 40 kr.,
9. att riksdagen beslutar att utryckningsbidraget för
värnpliktiga skall höjas till 4000 kr.,
10. att riksdagen till totalförsvarets militära del för
budgetåret 1991/92 anslår 3230000000 kr. mindre än vad
regeringen föreslagit eller således 31383000000 kr.
1990/91:Fö12 av Olle Östrand (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
redovisningen av helikopterdelegationens förhandlingar med
sjukvårdshuvudmännen.
1990/91:Fö13 av Hans Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att åstadkomma ett optimalt
resursutnyttjande av försvarsanslaget.
1990/91:Fö14 av Lars Ahlmark och Göthe Knutson (m) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om administration
av familjebidragen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en förnyad prövning av förbands- och
civilförvaltningsalternativen.
1990/91:Fö15 av Göthe Knutson och Karl-Gösta Svenson (m) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om hotbilden i svenskt närområde,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en andra ubåtsjaktstyrka,
3. att riksdagen till C 2 Marinförband, anskaffning av
materiel för budgetåret 1991/92 anslår 400000000 kr. utöver
regeringens förslag avsett för Ubåt 90 (100000000 kr.) samt
anskaffning av organisationsbestämmande materiel för
ubåtsjaktstyrka (300000000 kr.),
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om den svenska marina försvarsindustrins
behov av internationellt samarbete och exportorder till
Karlskronavarvet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en översyn vad gäller ägarstrukturella
förhållanden i vår marina försvarsindustri.
1990/91:Fö16 av Hans Lindblad (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om möjligheterna att få till stånd en
föryngring av yrkesbefälet, ett bättre utnyttjande av kompetens
hos reservofficerare och en större flexibilitet i
krigsorganisationen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om fördelarna med att bättre än hittills ta
till vara försvarets utbildning av förare av stridsflygplan och
helikoptrar.
1990/91:Fö17 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:102 i denna
del som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av det militära försvaret,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bristerna i beredningen av underlagen för
beslutet om totalförsvarets verksamhet,
3. att riksdagen avslår proposition 1990/91:102 såvitt avser
förslag till genomförandeprisbudgetering,
4. att riksdagen anvisar 200000000 kr. utöver regeringens
förslag till anskaffande av försvarsmateriel inom armén, i
enlighet med vad i motionen anförts,
5. att riksdagen anvisar 75000000 kr. utöver regeringens
förslag till anskaffande av materiel inom marinen, i enlighet
med vad i motionen anförts,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om finansiering av Ubåt 90 och Haubits 77 B,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om anskaffning av amfibiebåtar,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utvecklingssamarbete inom
försvarsindustrin,
9. att riksdagen hos regeringen begär svenskt initiativ för
att få till stånd en internationell överenskommelse om
begränsning och kontroll av den internationella vapenhandeln i
enlighet med vad i motionen anförts,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om beslut om Ing 1 m.m. i samband med 1992
års försvarsbeslut,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om den allmänna värnpliktens betydelse för
det militära försvaret,
12. att riksdagen anvisar 200000000 kr. utöver regeringens
förslag till repetitionsutbildning inom armén,
13. att riksdagen anvisar 50000000 kr. utöver regeringens
förslag till repetitionsutbildning inom marinen,
14. att riksdagen anvisar 50000000 kr. utöver regeringens
förslag till repetitionsutbildning inom flygvapnet,
15. att riksdagen anvisar 50000000 kr. utöver regeringens
förslag till förbättring av dagersättningen till de värnpliktiga
med 4 kr./dag,
16. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk
utredning tillsätts för de civila delarna av totalförsvaret, i
enlighet med vad i motionen anförts,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skyddsmasker,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om livsmedelsberedskap.
1990/91:Fö18 av Erling Bager och Maria Leissner (fp) vari
yrkas att riksdagen beslutar att 20000 värnpliktiga i
"värnpliktspuckeln" skall erbjudas möjligheten att undantas från
militärutbildning med användande av den metod som föreslagits av
försvarskommitténs arbetsgrupp för personal- och
värnpliktsfrågor.
1990/91:Fö19 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om tillsättning av en fristående
försvarskommitté,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om direktiven för denna försvarsutredning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förutsättningslös prövning av frågan om
stridsvagnsanskaffning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om stöd till svensk kompetens på
stridsvagnsutvecklingsområdet.
1990/91:Fö20 av Håkan Holmberg (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om undervisning av försvarets personal vid den kommunala
vuxenutbildningen.
Väckt med anledning av proposition 1990/91:87
1990/91:N25 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär en utredning av frågan om
beredskapsplanering för energiförsörjningen.
Utskottet
Säkerhetspolitik och försvarspolitik
I detta avsnitt behandlas -- i anslutning till vad
föredragande statsrådet i propositionen (s. 7--17) har anfört om
överväganden inför ett planerat försvarsbeslut 1992, om läget
inom totalförsvaret och om inriktningen av säkerhetspolitiken,
m.m. -- de motionsyrkanden som rör läget inom totalförsvaret
(Fö202 (m), Fö6 yrkande 1 (m), Fö8 yrkande 1 (fp) samt Fö17
yrkande 2 (c)), läget i försvarsplaneringen inför det
planerade försvarsbeslutet 1992 (Fö201 yrkandena 7--9 (mp),
Fö8 yrkandena 2 och 3 (fp), Fö17 yrkande 16 (c) och Fö19
yrkandena 1 och 2 (fp)) samt inriktningen av säkerhets- och
försvarspolitiken (Fö6 yrkande 2 (m), Fö15 yrkande 1 (m) Fö201
yrkandena 1, 3 och 5 (mp) samt Fö6 yrkande 3 (m)).
Utskottet
I propositionen erinras om 1988 års försvarskommittés arbete
och regeringens beslut i december 1990 att den inriktning av
kommitténs arbete som lagts fast i dess direktiv inte längre
skall gälla. Vidare konstateras att det därför för närvarande
saknas förslag till långsiktig inriktning av det militära och
det civila försvarets utveckling, varför budgetåret 1991/92 får
karaktären av ett mellanår, ett år mellan två
försvarsbeslutsperioder.
Försvarsministern behandlar i detta avsnitt av propositionen
de allmänna överväganden som legat till grund för regeringens
förslag till åtgärder för att hantera den situation som uppstått
genom att ett långsiktigt totalförsvarsbeslut inte kan fattas
1991 såsom förutsett. Han konstaterar därvid att förutsättningen
för att hantera nu förestående budgetår bestäms av
mellanårskaraktären och av i första hand tre faktorer, nämligen
den säkerhetspolitiska miljön, läget i totalförsvaret och det
allmänna ekonomiska läget. Beträffande den senare faktorn
aviserar han ett antal planerade åtgärder för att inom
försvarsdepartementets verksamhetsområde omsätta riktlinjerna i
de bilagor till årets budgetproposition där cheferna för finans-
resp. civildepartementet anger riktlinjer för den ekonomiska
politiken och för förnyelsen av den offentliga sektorn.
I sina sammanfattande slutsatser av det i propositionen
beskrivna läget inom totalförsvaret och i försvarsplaneringen
samt av presentationen av föreslagna åtgärder anför
försvarsministern följande:
Jag är angelägen att uppnå breda lösningar på de problem som
för närvarande finns inom totalförsvaret. De mera genomgripande
förslagen får anstå till våren 1992. Det är dock enligt min
mening både möjligt och önskvärt att redan i årets proposition
om försvaret påbörja förändringar i krigsorganisationen, samt
vidta åtgärder för att kunna genomföra strukturella förändringar
på stödmyndighetssidan under försvarsbeslutsperioden. Detta
kombinerat med besparingar för budgetåret 1991/92 bör skapa
balans för den närmaste tiden och bevara handlingsfriheten inför
ett mera långsiktigt försvarsbeslut år 1992.
Tillsammans med en utvecklad finansiell styrning skapar detta
goda förutsättningar inför det planerade försvarsbeslutet 1992.
I propositionen redovisar försvarsministern även sina
säkerhetspolitiska överväganden (s. 9--11). Dessa återges i det
följande i sin helhet, eftersom det i en säkerhets- och
försvarspolitiskt starkt föränderlig tid är av särskilt stor
vikt att förslag till förändringsåtgärder inom totalförsvaret
ges en utförlig säkerhetspolitisk motivering.
Sveriges säkerhetspolitik syftar ytterst till att bevara vårt
lands frihet och nationella oberoende. Vårt säkerhetspolitiska
mål är att i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga
en nationell handlingsfrihet för att kunna utveckla vårt
samhälle i politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och varje
annat hänseende, samt i samband därmed utåt verka för fortsatt
avspänning, samarbete och fredlig utveckling. Ett viktigt led i
dessa strävanden är att bidra till fortsatt lugn och stabilitet
i Norden och att minska riskerna för att Sverige dras in i krig
eller konflikter.
Säkerhetspolitiken formas väsentligen i ett samspel mellan
utrikespolitiken och försvarspolitiken. Huvudlinjen i denna
politik är neutralitetspolitiken -- alliansfrihet i fred,
syftande till neutralitet i krig. Denna är fast förankrad hos
det svenska folket.
Neutralitetspolitikens centrala syfte är sålunda att -- genom
ett konsekvent avstående från militär operativ samverkan med
andra stater -- framgångsrikt kunna hävda vår neutralitet i
händelse av krig.
Neutralitetspolitiken bidrar i fred till stabilitet och
avspänning i vår del av världen, och utgör samtidigt en viktig
grund för vårt internationella arbete för säkerhet, samverkan
och solidaritet.
Neutralitetspolitiken förutsätter en fast och konsekvent
försvarspolitik, som skapar förtroende i omvärlden för vår vilja
och förmåga att försvara oss.
Den säkerhetspolitiska miljön i vår del av världen har under
de senaste åren genomgått grundläggande förändringar i såväl
politiskt som militärt avseende. Även om förändringsprocessen är
koncentrerad till Öst- och Centraleuropa, har den långtgående,
och i sina huvuddrag positiva konsekvenser för hela Europa,
liksom för relationerna mellan USA och Sovjetunionen.
Denna process har lett till en i det närmaste total avveckling
av den tidigare sovjetiska politiska och militära hegemonin över
de forna allierade inom Warszawapakten (WP). Av en mängd skäl är
det uppenbart att denna utveckling är utan återvändo.
Sovjetunionens fortsatta utveckling är osäker. Ytterligare
bakslag i den pågående omdaningsprocessen är av många skäl
sannolika. Inte minst utvecklingen i Baltikum inger oro. Denna
osäkerhet om en närbelägen stormakts framtid är självfallet en
viktig faktor i ett svenskt säkerhetspolitiskt sammanhang.
De enskilda väststaterna, såväl som de västliga
samarbetsorganisationerna, påverkas alla i större eller mindre
utsträckning av utvecklingen i Öst. För försvarsalliansen NATO
innebär utvecklingen en i grunden förändrad militär hotbild, där
ett omfattande, överraskande östligt anfall i Centraleuropa kan
avskrivas som planeringsgrund. Detta är en annan viktig faktor
för svensk säkerhetspolitik.
De två militäralliansernas roll och ställning har sålunda
radikalt förändrats. WP har i praktiken upphört som militärt
samarbetsorgan. Vid NATOs senaste toppmöte sommaren 1990
förutskickades en anpassning av NATO till den nya situationen
genom bl.a. en förstärkning av organisationens politiska roll.
Den vikt som huvuddelen av de västeuropeiska nationerna fäster
vid de säkerhetspolitiska banden till USA talar starkt för att
NATO under överskådlig tid kommer att vara den organisation i
vilken dessa stater tillsammans med USA och Canada bedriver sitt
försvarspolitiska samarbete.
Samarbetet inom den europeiska säkerhetskonferensen ESKs ram
inleddes på 1970-talet. Helsingforsdokumentet 1975 var
resultatet av en försiktig balansgång mellan å ena sidan
ansträngningar att stärka säkerheten och befästa ett politiskt
status quo, å andra sidan ambitioner att främja förändringar och
reformer, i synnerhet genom att stärka respekten för de
mänskliga rättigheterna. Under senare tid har ytterligare
överenskommelser om militära förtroende- och säkerhetsskapande
åtgärder träffats inom ESK-processens ram, samtidigt som viktiga
förhandlingar mellan NATO och WP om nedrustning, med
koncentration till Centraleuropa, också förts under ESKs
paraply. Toppmötet i Paris i november 1990 bekräftar och
konsoliderar ESKs roll som forum för säkerhetspolitisk dialog
och fredligt öst-västsamarbete i det nya Europa.
EG genomgår för närvarande en snabb utveckling som tar sig
uttryck i såväl en fördjupning av samverkan mellan de nuvarande
medlemsstaterna, som en diskussion om en breddning av
medlemskretsen. EG är därmed också en av de viktigaste
drivkrafterna i processen att successivt binda samman allt flera
av Europas stater i ett mångfacetterat mönster av fredligt
samarbete.
I det nu framväxande Europa har den militära fiendebilden
mellan NATO och Sovjetunionen bleknat. En betydande uttunning av
styrkorna i Centraleuropa har överenskommits. Trots det
förbättrade politiska klimatet, och även sedan de överenskomna
minskningarna av stridskrafterna i Europa genomförts, kommer
stormakterna dock att vidmakthålla stora militära styrkor.
I vad gäller utvecklingen utanför Europa har Mellanöstern
länge framstått som det för internationell fred och säkerhet
mest hotande regionala konfliktsområdet. Detta sammanhänger
bland annat med de djupa och komplexa motsättningarna i denna
region, områdets strategiska betydelse -- inte minst på grund av
oljetillgångarna -- och de stormaktsintressen som bl.a. av detta
skäl kommit att göra sig gällande i denna del av världen. Även
vid sidan av det aktuella Irak-Kuwait-kriget finns anledning att
räkna med fortsatta motsättningar och konflikter i området.
Risken att en sådan konflikt i militär mening sprids till Europa
är självfallet väsentligt mindre i ett samarbetsinriktat
stormaktsklimat. Däremot kan varje större krig i Mellanöstern --
eller hotet härom -- även i framtiden få vittgående konsekvenser
för de internationella oljepriserna, och därmed också för den
internationella konjunkturutvecklingen. Skulle krigshandlingarna
leda till förstörelse av en större del av
oljeproduktionskapaciteten i området, är en global oljebrist
ofrånkomlig.
Säkerheten i nordvästra Europa är starkt knuten till den
vidare europeiska säkerhetssituationen. Samtidigt uppvisar
Norden och dess närområde vissa särdrag i såväl politiskt som
militärstrategiskt avseende, i förhållande till Europa i dess
helhet.
Det nordiska området karakteriseras av en grundläggande
stabilitet i vad avser den politiska situationen och den
säkerhetspolitik som förs av de nordiska länderna. Dessa har i
många avseenden sammanfallande intressen. Trots skillnader i
säkerhetspolitisk orientering har de ofta kunnat verka
gemensamt, bland annat inom Förenta nationerna och andra
internationella organisationer. En förutsättning för detta
samarbete är de nordiska ländernas gemensamma kultur och
grundläggande respekt för varandras säkerhetspolitiska lösningar
och politiska ställningstaganden.
Det nordeuropeiska och nordatlantiska områdets strategiska
betydelse sammanhänger i väsentlig grad med vissa grundläggande
militärstrategiska intressen för USAs och Sovjetunionens del.
Främst avser de den globala kärnvapenbalansen, liksom
marinstrategiska och luftoperativa förhållanden. Dessa har
hittills berörts endast i ringa utsträckning av de senaste årens
nedrustningsprocess mellan maktblocken och torde inte heller
komma att påverkas i grundläggande avseenden exempelvis av ett
förestående avtal om begränsning av de strategiska kärnvapnen,
ett START-avtal.
De senaste årens åtaganden om militära förändringar inom
maktblocken NATO och WP har sålunda i första hand berört
Centraleuropa, medan förhållandena på de europeiska flankerna
påverkats i långt mindre utsträckning. Det återstår att göra en
fördjupad bedömning av hur den nyligen ingångna
CFE-överenskommelsen påverkar vårt omedelbara närområde, dvs.
främst nordvästra Sovjetunionen. Mycket tyder dock på att
effekten blir dels en viss kvalitetshöjning hos flyg- och
arméförbanden genom tillförsel av modern materiel från
Centraleuropa, dels en viss samtidig kvantitetsminskning i vad
avser tung arméutrustning, som en följd av att äldre
materiel avvecklas.
Sammantaget innebär sålunda de säkerhetspolitiska förändringar
i Europa som redan genomförts resp. avtalats ett allmänt
gynnsammare säkerhetspolitiskt klimat, som kommer även Sverige
till del. Där framträder de europeiska staternas gemensamma
intressen av fredlig ekonomisk och industriell samverkan
tydligare och de klassiska öst-västmotsättningarna tonas ned. I
vad avser de militära förhållandena sker i Centraleuropa
grundläggande och oåterkalleliga förändringar. Förhållandena i
det nordeuropeiska och nordatlantiska området är samtidigt mer
oföränderliga, präglade av USAs och Sovjetunionens grundläggande
strategiska intressen.
I denna situation bör Sveriges försvarspolitik kännetecknas av
å ena sidan öppenhet för de positiva förändringar som ter sig
långsiktiga och oåterkalleliga, å andra sidan fasthet för att
fortsatt bidra till lugn och stabilitet i en nordisk miljö som i
betydande utsträckning präglas av mer eller mindre permanenta,
strategiska stormaktsintressen.
Utskottet får, oaktat att propositionen inte anmodar
riksdagen att redovisa ett ställningstagande i dessa frågor,
anledning att inledningsvis anföra att det inte har något att
invända mot denna beskrivning av Sveriges säkerhetspolitiska
miljö, mål och medel.
I det följande behandlar utskottet de motionsyrkanden som --
under den allmänna motionstiden resp. med anledning av
proposition 1990/91:102 -- väckts angående läget inom
totalförsvaret och i försvarsplaneringen samt säkerhets- och
försvarspolitiken i stort.
Läget inom totalförsvaret
Ett antal motionsyrkanden berör läget i totalförsvaret. I
motion Fö202 (m) understryks behovet av ökade resurser till det
svenska försvaret. Som bakgrund till sitt yrkande beskriver
motionärerna den ovissa säkerhetspolitiska situationen i Europa,
det osäkra läget i den svenska försvarsplaneringen efter
avvecklingen av 1988 års försvarskommitté och den reducering av
den svenska försvarskraften som enligt överbefälhavaren fortgått
under senaste 20-årsperiod till följd av otillräckliga
försvarsanslag. Enligt motionärerna måste bedömningen av den
framtida säkerhetspolitiska situationen läggas till grund för
beslut om vilken försvarskraft Sverige behöver. Det ovissa läget
leder till bedömningen att Sverige även under kommande år
behöver ett starkt försvar, varav enligt motionärerna följer att
den svenska försvarskraften måste återställas vilket kräver att
det svenska försvaret tillförs ytterligare resurser.
Liknande synpunkter framförs i motion Fö6 (m) där motionärerna
i yrkande 1 talar om krisen i svensk försvarspolitik. Till följd
av svensk försvarspolitik och försvarsplanering under senare år,
och senast i och med försvarskommitténs misslyckande, har enligt
motionärerna ett läge uppstått där försvaret får vänta
ytterligare på styrsignaler för den framtida utvecklingen; det
försvarspolitiska nödhjälpsarbetet måste fortsätta ytterligare
ett år. I motionen framhålls bl.a. att berörd personal känner
oro av att ständigt arbeta i en ifrågasatt verksamhet, vars
framtid ter sig alltmer osäker, och att omstruktureringar och
nedläggningar som sker utan samband med ställningstaganden till
slutmålen för verksamheten riskerar att leda till
kapitalförstöring och dåligt resursutnyttjande. Den
försvarspolitiska krisen är enligt motionärerna nu omöjlig att
bestrida, vilket skadar tilltron till svenskt försvar.
Även i motionerna Fö8 yrkande 1 (fp) och Fö17 yrkande 2 (c)
framförs synpunkter på situationen inom försvaret och bristerna
i beredningen av underlagen för totalförsvarsbeslut.
I sin tillbakablick över faktorer som bidragit till det
försvarspolitiska nuläget erinrar motionärerna i motion Fö8 om
de invändningar som restes mot beslutet att tidigarelägga
kommande försvarsbeslut med ett år, något som kom att rycka
sönder planeringsprocessen och tillsammans med de stora
säkerhetspolitiska förändringarna åren 1989--90 bidra till att
försvåra ett långsiktigt försvarsbeslut. Motionärerna
ifrågasätter om de medelstillskott för främst
försvarsindustriell handlingsfrihet inför 1991 års
försvarsbeslut som sedermera anvisats var befogade och anför att
det hade varit att föredra att redan nu, med ytterligare ett
mellanår tillkommet efter försvarskommitténs misslyckande, fatta
viktiga principbeslut i stället för att bedriva ytterligare
utredningar inför ett försvarsbeslut 1992.
I motion Fö17 (c) anför motionärerna att vårt totalförsvar,
både den militära och den civila delen, behöver både
moderniseras och förstärkas för att svara mot de av riksdagen
uppställda målen, detta även om vissa styrkereduktioner sker i
vårt närområde. I avsaknad av en försvarspolitik läggs enligt
motionärerna nu på nytt ett förslag med provisorier; sådana
misslyckanden inom försvarspolitiken får allvarliga konsekvenser
för omvärldens tilltro till den svenska försvarsförmågan och
försvarets planering och riskerar att leda till felsatsningar
och misshushållning med resurser. Motionärerna framhåller vidare
bl.a. att ett starkt svenskt totalförsvar, och ett samhälle som
är väl rustat att stå emot kriser och påfrestningar av olika
slag, ger trovärdighet åt vår neutralitetspolitik. Även om
risken för krig nu förefaller mindre än på länge är samtidigt
det oförutsedda i de senaste årens utveckling en påminnelse om
svårigheterna att göra säkra framtidsbedömningar.
Utskottet konstaterar att tillämpningen av försvarets
planerings- och ekonomisystem, med femåriga beslutsperioder och
en omfattande planeringsprocess involverande parlamentariskt
sammansatta försvarskommittéer, under senare år varit behäftade
med betydande svårigheter -- bl.a. till följd av den snabba
förändringen i Sveriges säkerhetspolitiska miljö och genom
uppenbarade problem att uppnå erforderlig säkerhet och
stabilitet i försvarsplaneringen. Det kan inte uteslutas att en
utvärdering av de gångna årens svårigheter ger vid handen att
delar av hittillsvarande planeringsprocess får omprövas inför
framtiden.
Såsom redovisas i propositionen och närmare utvecklas i det
följande kännetecknas läget i stort inom det svenska
totalförsvaret av såväl positiva förhållanden som problem. Till
de positiva inslagen inom det militära försvaret hör kvaliteten
på den anställda och den värnpliktiga personalen liksom på
viktiga delar av försvarets materiel. Vidare har Sverige ett av
världens mest utvecklade civila försvar. Att särskilt det
militära försvaret också har ett antal stora problem är dock
alltmer uppenbart. Som framhålls i propositionen lider det
militära försvaret samtidigt av innehållsmässiga och
organisatoriska balansproblem. Till följd inte minst av
uteblivna strukturförändringar under en följd av år har en
situation skapats där försvarets organisation är alltför stor i
förhållande till de resurser som står till förfogande. En
alltför stor del av tillgängliga ekonomiska resurser utnyttjas
för ändamål som inte kommer krigsorganisationen till godo; en
allt mindre del av de samlade resurserna har kommit att avsättas
till materielutveckling och materielanskaffning.
Det torde enligt utskottets mening vara uppenbart, oavsett
bedömningar av tillgängligt ekonomiskt utrymme, att dessa
balansproblem väsentligen måste lösas genom omstruktureringar
och effektiviseringar inom ramen för en allmän översyn av det
svenska totalförsvarets mål och uppgifter i det
säkerhetspolitiska läge som avtecknar sig inför framtiden. Det
faktum att 1988 års försvarskommitté, som hade ansvaret att
lägga förslag i dessa avseenden, med hänvisning inte minst till
den hastiga säkerhetspolitiska scenförändringen gjorde
bedömningen att förutsättningar saknades för att hösten 1990
utarbeta underlag för ett försvarsbeslut år 1991 har
uppenbarligen försatt försvaret och försvarsplaneringen i en
ovanlig och svårbemästrad situation. Under det mellanår mellan
två försvarsbeslutsperioder som det nu handlar om inför ett
planerat 1992 års försvarsbeslut är det nödvändigt att -- inom
ramen för tillgängliga resurser -- reducera ambitionen vad avser
långsiktigt synnerligen angelägna strukturreformer till
förberedande åtgärder inom vissa områden och att med hjälp av
säkerhetspolitiskt acceptabla besparingsåtgärder säkerställa
största möjliga grad av bevarad handlingsfrihet inför det
långsiktiga försvarsbeslutet.
Utskottet konstaterar att propositionen innehåller en
uppsättning förslag till åtgärder syftande till att åstadkomma
ökad planeringssäkerhet och förbereda mer genomgripande
strukturreformer. Samtidigt finns en strävan att bibehålla
största möjliga handlingsfrihet inför det nu aktuella
försvarsbeslutet 1992, allt detta som ett sätt att i årets
försvarsbudget hantera en faktiskt föreliggande situation. När
det gäller de långsiktiga frågorna inför nästa års
försvarsbeslut kan konstateras att regeringen beslutat att den
förutvarande försvarskommittén skall ombildas till en beredning
med företrädare för regeringen och riksdagspartierna och med
uppgift att samråda om frågor som rör nästa
försvarsbeslutsperiod. Av dessa olika förhållanden följer att
riksdagen enligt utskottets mening inte har någon anledning att
uttala sig i enlighet med vad som yrkas i här behandlade
motioner. Motionerna Fö202 yrkande 1 (m), Fö6 yrkande 1 (m), Fö8
yrkande 1 (fp) och Fö17 yrkande 2 (c) bör således, med
hänvisning till vad som i det föregående anförts, avslås.
Läget i försvarsplaneringen inför försvarsbeslutet 1992
I ett antal motionsyrkanden behandlas frågor med anknytning
till läget i försvarsplaneringen som sådan samt framförs
synpunkter och önskemål inför den fortsatta planeringsprocessen.
I motion Fö201 yrkandena 7--9 (mp) behandlas frågor om
säkerhetspolitiskt underlag inför nästa försvarsbeslut och
tidpunkten för detta. Motionärerna anför, mot bakgrund av en
beskrivning av senare års svårigheter att tillämpa vårt
planeringssystem och att fatta långsiktigt hållbara
försvarsbeslut, bl.a. att systemet med försvarskommittéer lyfter
bort debatten och konflikterna från riksdagen till slutna rum
hos partigrupper, departement och staber och att riksdagens
försvarsutskott skulle kunna utnyttjas bättre. Vidare anförs att
det i vårt planeringssystem saknas en oberoende
militärstrategisk kompetens med ekonomiska resurser för
utredning och projektering. I syfte att skapa konkurrens inom
försvarsplaneringen och främja att försvarsdebatten centreras
till riksdagen yrkas att regeringen skall tillsätta två
icke-parlamentariska utredningar, var för sig med uppdrag att --
efter avstämning med riksdagens försvarsutskott -- lämna förslag
rörande lämplig försvarsmodell för Sveriges vidkommande. I ett
särskilt yrkande förordas att riksdagen hos regeringen skall
begära förslag till långsiktigt försvarsbeslut under våren 1993.
Utskottet hänvisar till det ovan sagda om möjligheten av
att en utvärdering av senare års svårigheter inom
försvarsplaneringsområdet kan komma att föranleda en omprövning
av delar av den hittillsvarande tillämpningen. En sådan
svårighet har uppenbarligen gällt möjligheterna att i en starkt
föränderlig tid söka utarbeta långsiktigt hållbara
säkerhetspolitiska bedömningar och prognoser, som grund för ett
nödvändigtvis långsiktigt försvarsbeslut. Det är emellertid ännu
för tidigt att uttala en bestämd mening om hur det
säkerhetspolitiska och annat underlagsarbete inför ett
försvarsbeslut bör inriktas och bedrivas; denna fråga torde vara
föremål för överväganden bl.a. inom tidigare nämnda
beredningsgrupp med uppgift att samråda i frågor som rör nästa
försvarsbeslutsperiod. Redan på denna grund finner utskottet
skäl att avstyrka bifall till motionärernas yrkanden i vad avser
formerna för planeringsarbetets bedrivande.
Beträffande yrkandet om en senareläggning av tidpunkten för
nästa försvarsbeslut till år 1993 får utskottet anledning
hänvisa till vad som här nyss har anförts om de problem som
förorsakats inte minst av att 1988 års försvarskommitté inte
fann det möjligt att fullgöra sitt uppdrag och att försvaret
sålunda måste vänta ytterligare ett år på en långsiktig
inriktning. Utskottet får därför, oavsett de svårigheter som nu
må behöva övervinnas för att ett försvarsbeslut 1992 skall kunna
realiseras, understryka det utomordentligt angelägna i att
ytterligare förseningar av nästa försvarsbeslut utöver den som
redan inträffat undviks. Yrkande 9 i motionen bör i konsekvens
härmed avslås.
I motion Fö8 yrkandena 2 och 3 (fp) lämnas synpunkter på vad
som i sak bör beaktas inom ramen för förberedelseprocessen inför
det planerade försvarsbeslutet 1992. I det förra yrkandet
hemställs, med hänvisning till motionen som helhet, att
riksdagen skall uttala att inriktningar och problemområden som
redovisas i motionen skall belysas inför 1992 års
försvarsbeslut. I det senare yrkas att riksdagen skall uttala
sig om vikten av att erfarenheter av kvalitet i utrustning och
utbildning från Gulfkriget utvärderas för tillämpningar inom
svenskt totalförsvar. Beträffande sådana erfarenheter anför
motionärerna, med betonande av betydelsen av fortsatt analys,
att det redan nu finns möjlighet att göra några övergripande
bedömningar som bör påverka också Sveriges
totalförsvarsplanering. Enligt motionärerna kan härvid särskilt
pekas på betydelsen av ett effektivt och sammanhängande
luftförsvar, de nya precisionsvapnens roll och betydelse, vikten
av mörkerkapacitet och telekrigförmåga samt betydelsen inte
minst för en hög stridsmoral av personskydd,
sjukvårdstransporter och sjukvård. Allmänt demonstreras av
gulfkrigserfarenheterna kvalitetens utslagsgivande betydelse,
framhåller motionärerna.
Utskottet finner, bl.a. med hänvisning till arbetet i den
särskilda beredningen inför nästa försvarsbeslut, inga skäl att
förorda något uttalande av riksdagen av innebörd att vissa
inriktningar och problemområden skall belysas inför
försvarsbeslutet. Här behandlade motionsyrkanden bör därför
avslås. Utskottet har dock anledning att förutsätta att nu
tillämpade former för förberedelser inför nästa försvarsbeslut,
såväl inom berörda myndigheter som på politisk nivå, är ägnade
att säkerställa att ett brett spektrum av infallsvinklar och
önskemål kommer att belysas. Vidare är det av uppenbart intresse
också för det svenska försvarets vidkommande att olika
erfarenheter av Gulfkriget utvärderas och beaktas. Utskottet har
också inhämtat att ett sådant utvärderingsarbete igångsatts inom
berörda totalförsvarsmyndigheter, ett arbete vars resultat
knappast kan undgå att i viss utsträckning påverka nästa
försvarsbeslut.
I motion Fö17 yrkande 16 (c) förordas att riksdagen hos
regeringen skall begära att en parlamentarisk utredning
tillsätts för de civila delarna av totalförsvaret. Motionärerna
hänvisar till erfarenheterna inom 1988 års försvarskommitté,
behovet av högre prioritet för hanteringen av de civila
totalförsvarsfrågorna jämfört med hittillsvarande praxis och
bristerna inom denna del av försvaret och framhåller mot denna
bakgrund att det vore klokt att besluta om det civila försvaret
efter det att beslut fattats om säkerhets- och försvarspolitiken
och det militära försvarets utformning. Enligt motionärerna bör
i linje härmed arbetande försvarsberedning koncentrera sig på
den militära delen av försvaret.
Utskottet konstaterar ånyo att det kan visa sig finnas
skäl att delvis ompröva tillämpningen inför framtiden av vår
hittillsvarande försvarsplaneringsprocess. Eventuella
förändringar kan därvid avse generell tillämpning framgent eller
mer specifikt hänföra sig till de mycket speciella
omständigheterna inför det planerade försvarsbeslutet 1992. Vad
beträffar motionärernas förslag rörande en separat utredning för
de civila frågorna kan i det närliggande perspektivet inför 1992
konstateras att en avvägning måste göras mellan det önskvärda
att kunna förbereda och fatta ett sammanhållet,
totalförsvarsövergripande beslut och det nödvändiga att
beslutsmekanismer skapas som medger tillräcklig penetrering av
olika problemområden. Utskottet noterar därvid att det från
flera håll, däribland berörda myndigheter, framförts synpunkten
att rådande planeringsläge tillråder ett separat utredande av
civila försvarsfrågor. Den handläggningsordning som förordas av
motionärerna kan således denna gång komma att visa sig praktisk
och ändamålsenlig. I avvaktan på att denna och liknande frågor
närmare övervägs inom regeringskansliet och i den
parlamentariskt sammansatta beredningsgruppen är det emellertid
utskottets mening att riksdagen inte har anledning att nu ge
någon mening till känna. Utan att därmed ta ställning till
frågan i sak föreslår utskottet således att motionsyrkandet
avslås av riksdagen.
I motion Fö19 yrkandena 1 och 2 (fp) påtalas behov av att nu
arbetande försvarsberedning ersätts av en självständig
försvarskommitté vars direktiv bygger på nyckelbegrepp som
omstrukturering, prioritering, flexibilitet, handlingsfrihet och
nytänkande. Motionären betonar vikten av en bred parlamentarisk
enighet och menar att en sådan inte kan uppnås inom ramen för en
beredning. En ombildning av beredningen till en försvarskommitté
skulle dessutom, framhåller han, kunna få den önskvärda effekten
att försvarets framtid inte blir en valfråga i 1991 års val.
Utskottet hänvisar till att regeringen efter samråd med
övriga riksdagspartier beslutat om nuvarande former för
hanteringen av förberedelserna inför ett 1992 års
försvarsbeslut, däri inbegripet ombildningen av förutvarande
försvarskommittén till en beredningsgrupp och utfärdandet --
under medverkan av denna beredningsgrupp -- av nya
programplaneanvisningar till de centrala myndigheterna. Till
dess annat överenskommes mellan parterna, före eller efter
riksdagsvalet, gäller dessa former; enligt utskottets mening
finns ingen anledning för riksdagen att uttala någon mening om
dessa frågor eller föreslå förändringar. Motionsyrkandena bör på
denna grund avslås.
Säkerhets- och försvarspolitikens inriktning
I vissa motioner behandlas frågor rörande säkerhetspolitiken
och försvarspolitikens inriktning.
I motion Fö6 (m) anförs att den gamla stabiliteten i Europa är
borta och har ersatts med en oförutsägbar situation där allt är
möjligt. Enligt motionärerna kan ifrågasättas om för svensk del
centrala begrepp som marginaldoktrinen fullt ut har sin
giltighet i ett Europa utan balans mellan två motstående parter.
I rådande osäkra situation kvarstår bland ett fåtal fasta
punkter det på geografiska förhållanden betingade strategiska
värdet av skandinaviskt land-, sjö- och luftterritorium.
Motionärerna understryker att utgångspunkten när
försvarspolitiska överväganden görs måste vara att marginalerna
skall ligga på den svenska säkerhetens sida; svensk
försvarsplanering måste i dagens oklara situation ta fasta på
både risker och möjligheter. Även om utvecklingen skulle
fortsätta mot avspänning och nedrustning kommer ändock under
lång tid framåt starka och kvalitativt högtstående militära
resurser att finnas i Sveriges närområde. I motionens yrkande 2
begärs ett tillkännagivande om säkerhetspolitiken av denna
innebörd.
I ett likartat yrkande (yrk. 1) i motion Fö15 (m) begärs ett
tillkännagivande angående hotbilden i svenskt närområde. Enligt
dessa motionärer visar fortsatta ubåtskränkningar att det även i
dag föreligger ett militärt hot mot vårt land. Härtill kommer
ett flertal uttryck, trots de säkerhetspolitiska förändringarna
i Europa, för att världen inte blivit märkbart fredligare.
Utskottet har i det föregående behandlat och tagit
ställning till motionsyrkanden som syftat till att påvisa behov
av ett starkt svenskt försvar. Under hänvisning till dessa
ställningstaganden, liksom till de säkerhetspolitiska
överväganden som redovisas i propositionen och som här ovan
återgivits, finner sig utskottet sakna skäl att förorda att
riksdagen uttalar sig på det sätt som begärs i dessa
motionsyrkanden. De bör följaktligen avslås.
I några motioner berörs, slutligen, frågor rörande
försvarspolitikens inriktning och det svenska försvarets
uppgifter och förmåga.
Sålunda framförs i motion Fö201 (mp) ett antal yrkanden (yrk.
1, 3 och 5) angående förändringar i det svenska försvarets
allmänna inriktning och struktur. Enligt motionärerna bör man i
en stram budgetsituation, där miljöhoten ökar och de militära
hoten blir mindre sannolika och mer ovissa till sin natur, föra
över resurser till miljövärnet, något som enklast skulle
realiseras genom att man utvecklar värnpliktsmodellen och
bibehåller den militära grundorganisationen men samtidigt ger
dessa vidgade uppgifter inom områdena miljö- och människovård.
Vidare anförs att ett ekologiskt samhällsbyggande, exempelvis en
energiförsörjning grundad på biobränslen, blir en relevant
förebyggande åtgärd mot såväl miljöhotbilden som den ekonomiska
och militära hotbilden. Motionärerna ger vidare -- med
hänvisning till tidigare motionsvis framförda strukturförslag --
exempel på ett antal förslag till förändringar i det militära
försvarets inriktning samt krigs- och fredsorganisation.
Utskottet konstaterar att dessa motionsyrkanden
sammantaget innebär förord för annan inriktning av det svenska
militära försvaret och försvarspolitiken än den som vuxit fram
med stöd av en majoritet i riksdagen och som sålunda utgör grund
för den nu aktuella propositionen. Utskottet föreslår därför att
motionsyrkandena avslås.
Frågor rörande det svenska försvarets uppgifter och förmåga
tas upp till behandling i motion Fö6 (m) i anslutning till
yrkande 3. Beträffande försvarets uppgifter framhålls bl.a. att
dessa i väsentliga delar är en följd av den av oss valda
säkerhetspolitiska lösningen. Neutralitetsbegreppet ställer
klara och tydliga krav som vi måste kunna leva upp till. Sålunda
betonas att hela vårt land skall kunna försvaras, att vi måste
kunna föra försvaret i vilken del av landet ett angrepp än
kommer, att vi omedelbart måste kunna uppta försvarsoperationer
vid ett angrepp och att vi måste kunna ha stor uthållighet i
våra försvarsansträngningar. Enligt motionärerna är det
med i dag tilldelade resurser inte möjligt att lösa dessa
uppgifter; de framhåller att eftersom Sverige i väsentliga delar
inte kan omformulera uppgifterna, eftersom detta inte
överensstämmer med den valda säkerhetspolitiska lösningen, måste
resurserna förstärkas.
Beträffande försvarsmaktens förmåga anförs i motionen att
beredskapen, såväl på kortare som längre sikt, är avgörande för
hur försvarets mänskliga och materiella resurser kan mobiliseras
för att möta olika former av uppkommande hot. I dagsläget är
verksamheter som hänför sig till både den långsiktiga och den
kortsiktiga beredskapen eftersatta. Brister i grundutbildningen
skapar framtida problem vad gäller tillgänglighet och
användbarhet hos förbanden och minskar dessutom förmågan att i
närtid agera mot snabbt uppkommande hot. Bristerna i
repetitionsutbildningen försämrar också tillgängligheten och
användbarheten på sikt, men skapar dessutom brister i den
kortsiktiga beredskapen. Motionärerna avvisar på dessa grunder
propositionens förslag angående inskränkningar i
repetitionsutbildningen och planerna på minskad grundutbildning.
De framhåller vidare att förändringar som påverkar eller
föregriper den aviserade översynen rörande totalförsvarets
personalförsörjning inte bör vidtas och avvisar en inriktning av
försvarets utveckling enligt någon form av s.k. kärnmodell.
Enligt motionärerna kan åtgärder för att avhjälpa brister
förutses kräva längre tid än vad som någon upplevd eller
förutsägbar krisutveckling kräver för att hinna utgöra ett hot
mot Sverige.
Utskottet hänvisar än en gång till tidigare redovisade
ställningstaganden till likartade motionsyrkanden som syftar
till att påvisa behov av förstärkta resurser till det militära
försvaret. Vidare kan utskottet instämma i vad som anförs i
propositionen om nödvändiga och säkerhetspolitiskt acceptabla
åtgärder för att under ytterligare ett år inför nästa
försvarsbeslut säkerställa särskilt den försvarsindustriella
handlingsfriheten. Som försvarsministern framhåller är det
kortsiktiga problemet under budgetåret 1991/92 att inom givna
ekonomiska ramar se till att möjligheterna till utveckling av ny
materiel inte oplanerat försvinner, innan ett långsiktigt
försvarsbeslut fattas och villkoren för utlandssamverkan
ytterligare klarlagts. I propositionen föreslås därför en
tillfällig omfördelning -- i storleksordningen 600 milj.kr. --
från ledning och förbandsverksamhet (som inte påverkar
incidentberedskapen eller förmågan att ingripa mot
gränskränkningar) till anskaffning av materiel. Utskottet kan
inte finna annat än att åtgärder av denna typ dels är nödvändiga
inslag inom givna ekonomiska ramar i hanteringen av rådande
extraordinära situation i försvarsplaneringen, dels är
säkerhetspolitiskt acceptabla såsom tillfälliga åtgärder i
rådande säkerhetspolitiska läge.
Slutligen vill utskottet hänvisa till att frågorna om
försvarets mål, uppgifter och förmåga med nödvändighet kommer
att behöva behandlas såsom del av nästa långsiktiga
försvarsbeslut, inte minst mot bakgrund av det nya
säkerhetspolitiska läget och av den bristande samklang mellan
uppgifter och resurser som återkommande påtalats från
myndighetshåll. Något uttalande av riksdagen i dessa frågor är
därför inte påkallat i nuläget.
Med hänvisning till vad som här anförts föreslår utskottet att
motionsyrkandet avslås av riksdagen.
Vissa utvecklingsfrågor
Utskottet behandlar i detta avsnitt vad föredragande
statsrådet i propositionen (s. 17--25) har anfört om det
fortsatta utvecklingsarbetet inom försvarsdepartementets
verksamhetsområde. I avsnittet behandlas också yrkanden i
motionerna Fö6 (m), Fö8 (fp) och Fö11 (v) som rör
försvarsmaktsbegreppets omfattning. Vidare behandlas yrkanden i
motion Fö8 (fp) och i motion Fö11 (v) om totalförsvarets
ledningsorganisation.
Föredragande statsrådet
Försvarsministern anför inledningsvis att det nu är nödvändigt
att formulera sammanhängande och gemensamma mål för det pågående
utvecklingsarbetet med organisation och arbetsformer inom
försvarsdepartementets ansvarsområde. Han anför därvid att det
behövs en systematisk översyn och omprövning av
myndighetsstrukturen så att en mer entydig ordning kan skapas
bl.a. beträffande synen på styrning, finansiering och
organisation av myndigheterna. Detta arbete bör i allt
väsentligt vara genomfört under den kommande
försvarsbeslutsperioden.
Det övergripande målet för förändringsarbetet anges vara en
effektiv och rationell verksamhet. Det är då, enligt
försvarsministern, betydelsefullt att fullfölja det inledda
förnyelsearbetet med resultatstyrning och förbättrad uppföljning
och utvärdering. Hit hör också att riksdag och regering
tydligare än hittills behöver ange vilket resultat man förväntar
sig att myndigheterna skall åstadkomma. Det krävs vidare att
ansvars-, kompetens- och befogenhetsfördelningen görs klarare än
för närvarande.
Föredragande statsrådet hänvisar sedan till pågående
utredningar samt till översynsarbete som bör inledas. Till det
senare hör bl.a. att utifrån de senare årens erfarenheter se
över formerna för hur de långsiktiga försvarsbesluten skall
förberedas, främst i fråga om ansvars- och arbetsfördelning
mellan riksdag, försvarskommittéer och regering.
Försvarsministern övergår härefter till en närmare redovisning
av vissa översyner och inleder med tänkta förändringar i
försvarsmaktsbegreppets omfattning. Enligt föredragandens mening
bör endast myndigheter som har till huvuduppgift att producera
och vidmakthålla krigsförband eller att upprätthålla militär
beredskap ingå i försvarsmakten. Detta bör gälla såväl i fred
som under förhöjd beredskap, liksom i krig.
Försvarsmaktsbegreppet får därigenom ett snävare och tydligare
innehåll än i dag. Med tillämpning härav avses i en första etapp
fr.o.m. budgetåret 1992/93 myndigheterna försvarets
civilförvaltning, försvarets mediecenter, krigsarkivet och
statens försvarshistoriska museer utgå ur försvarsmakten. De
avses tillsammans med nuvarande s.k. gemensamma myndigheter inom
den militära utgiftsramen men utanför försvarsmakten bilda en
grupp myndigheter inom en ekonomisk ram som är undantagen
överbefälhavarens programsamordnande roll.
Härefter behandlas inriktningen av en kommande översyn av
totalförsvarets ledningsorganisation på central och regional
nivå. Försvarsministern konstaterar att närmare 15 år har
förflutit sedan det gjordes en extern granskning av
försvarsmaktens centrala och regionala ledning. Under tiden sägs
också försvarsmaktens struktur i krig och fred ha ändrats,
liksom synen på den statliga förvaltningens organisation och
styrformer. En utredning bör därför se över försvarsmaktens
centrala ledning i krig och i fred. Utredningen bör även granska
totalförsvarets ledningsorganisation på regional nivå, främst
den högre regionala nivån, varvid bl.a. frågor som antalet
militärområden och ledningsstrukturen inom funktionen Civil
ledning och samordning bör behandlas. Det kan även finnas skäl
att belysa uppgifterna för militärledningens rådgivande nämnd.
Föredragande statsrådet uppmärksammar den positiva
utvecklingen med vidgat lekmannainflytande på regional och lokal
nivå. Med hänsyn till de skilda förhållanden som råder på olika
orter anser han att formerna för lekmannasamverkan på dessa
nivåer inte bör regleras.
Avslutningsvis behandlas behovet av att göra en översyn av
totalförsvarets forskningsverksamhet. Föredraganden anser det
sålunda angeläget att skapa en överblick över dels försvarets
långsiktiga behov av forskningskompetens, dels möjligheterna
till ytterligare samordning. Översynen bör vidare behandla
forskningens omfattning, styrning och struktur. Som en
utgångspunkt anges att försvarets forskningsanstalt även
framgent skall vara huvudproducent för totalförsvarets
forskning.
Utskottet
Utskottet kan i huvudsak ställa sig bakom vad föredragande
statsrådet inledningsvis har anfört om inriktning och mål för
det fortsatta utvecklingsarbetet inom försvarsdepartementets
verksamhetsområde. Särskilt angeläget synes det vara att
fullfölja och utveckla de förändringar i styrformerna som
tidigare har beslutats och vars huvudelement är
resultatstyrning, innefattande tydligare mål för verksamheten,
klarare roller och en förbättrad uppföljning och utvärdering.
Utskottet har vidare ingen erinran mot de bedömningar som i
propositionen görs om lekmannainflytandet i försvarsmaktens
regionala och lokala myndigheter samt om totalförsvarets
forskningsverksamhet.
I tre partimotioner, Fö6 yrkande 11 (m), Fö8 yrkande 11 (fp)
och Fö11 yrkande 3 (v), kritiseras delar av vad som i
propositionen anförts om försvarsmaktsbegreppets omfattning.
I motionerna Fö6 och Fö8 anser motionärerna sålunda att det
sannolikt är befogat med förändringar av det slag som
föredragande statsrådet förordar men att ytterligare
överväganden erfordras. Bl.a. är frågan om försvarets
civilförvaltning, som har uppgifter av betydelse såväl för lokal
verksamhet som för försvarsmaktens styrning, skall utgå ur
försvarsmakten. Frågan om försvarsmaktsbegreppets omfattning
borde därför, enligt motionärerna, prövas i arbetet inför nästa
försvarsbeslut. I motion Fö11 anser däremot motionärerna att
förslagen inte är tillräckligt långtgående. Sålunda bör de
myndigheter som förs ut ur den militära ramen läggas ned och
arbetsuppgifterna så långt som möjligt integreras i motsvarande
civila organ.
Utskottet vill i detta ärende hänvisa till att frågan om
en myndighet skall tillhöra försvarsmakten eller ej regleras
genom beslut att myndigheten skall omfattas av förordningen
(1983:276) om verksamheten inom försvarsmakten eller att den
skall ha en egen instruktion. Det ankommer således på regeringen
att besluta i denna fråga. Motionerna Fö6 yrkande 11 (m), Fö8
yrkande 11 (fp) i denna del och Fö11 yrkande 3 (v) bör därför
inte bifallas av riksdagen.
När det gäller den militära ledningsorganisationen uttalas
i motion Fö8 (fp) en farhåga för att en möjlig snabb reformering
av det regionala ledningssystemet skulle begravas i en
långsiktig utredning om främst den centrala ledningen. Eftersom
besparingseffekterna skulle vara betydande bör riksdagen enligt
motionärerna redan nu besluta om en sammanslagning av södra och
västra militärområdena samt ge regeringen i uppdrag att snarast
lämna förslag om den nya myndighetens lokalisering liksom om
civilområdesorganisationen inom samma område. Riksdagen bör
också uttala att underlaget inför 1992 års försvarsbeslut som
huvudalternativ bör innehålla en inriktning med tre
militärområden i landet. Detta bör dock inte hindra att andra
delar av systemet utreds enligt propositionens intentioner.
I motion Fö11 (v) framhålls det positiva i att regeringen nu
vill göra en samlad översyn av hela totalförsvarets organisation
och struktur. Vänsterpartiet har i skilda motioner sedan länge
pläderat för en sådan åtgärd. Regeringens intentioner är
emellertid inte tillräckligt långtgående. Enligt motionärerna
bör t.ex. redan nu direktiv kunna ges om att avveckla
försvarsgrensstaberna.
Utskottet delar propositionens syn i fråga om behovet av
att granska försvarsmaktens ledningsorganisation i krig och i
fred och att i anslutning härtill pröva även vissa delar av den
civila ledningsorganisationen, inkl. behovet av att förändra de
uppgifter som överstyrelsen för civil beredskap har som ansvarig
myndighet för funktionen Civil ledning och samordning. Med
hänsyn till de olika frågornas omfattning och inbördes beroende
synes det nödvändigt att genomföra utredningen i ett
sammanhang, vilket inte bör hindra att den genomförs skyndsamt.
Beslut bör också fattas efter hand i delfrågor om detta är
möjligt. Mot bakgrund av det sagda anser utskottet det vara
olämpligt att begränsa och tidsmässigt inrikta utredningsarbetet
på sätt som förordas i motion Fö8 yrkandena 4--6 (fp). Motionen
bör därför avslås i dessa delar.
Utskottet anser vidare, som också framhålls i propositionen,
att det i utredningens uppgifter bör ingå att granska
överbefälhavarens och försvarsgrenschefernas roller i fred
liksom de centrala stabernas uppgifter och organisation. Att på
förhand förutsätta att försvarsgrensstaberna skall utgå vore
dock enligt utskottets uppfattning en olämplig inskränkning i
utredningsarbetet. Motion Fö11 yrkande 1 (v) bör därför avslås
av riksdagen.
Ekonomiska frågor
I detta avsnitt behandlar utskottet inledningsvis under skilda
rubriker vad som i propositionens bilaga 1 på s. 26--30 har
anförts om vissa övergripande budgettekniska frågor samt de
därmed sammanhängande motionerna Fö6 (m) yrkande 12, Fö8 (fp)
yrkande 11 och Fö17 (c) yrkande 3. Hit har utskottet även fört
behandlingen av propositionens bilaga 7 med förslag om
disposition av inkomster vid försäljning av fast egendom.
Härefter behandlas i olika avsnitt vad som på s. 30--33 anförts
om ekonomiskt utfall inom det militära försvaret under
budgetåret 1989/90, viss teknisk förändring i
priskompensationssystemet samt beräkning av utgiftsramen för
budgetåret 1991/92. I anslutning till utskottets överväganden om
utgiftsramen tas motionerna Fö6 (m), Fö7 (mp), Fö8 (fp), Fö11
(v), Fö15 (m), Fö17 (c), Fö20 (fp), Fö405 (c), Fö406 (m, c) och
Fö426 (v) upp till behandling i den del de sammanhänger med
beräkningen av utgiftsramen. Utskottet återkommer i samband med
behandlingen av inriktning och anslagsfördelning för
huvudprogrammen inom det militära försvaret till dessa
motionsyrkanden. I särskilda avsnitt rörande den civila delen av
totalförsvaret behandlas sedan vad som i propositionen på s.
33--40 anförts om ekonomiskt utfall för budgetåret 1989/90, de
ekonomiska resurserna för budgetåret 1991/92 samt vissa tekniska
frågor om kompensation för mervärdeskatt vid skyddsrumsbyggande.
Till avsnittet om den ekonomiska ramen har utskottet även fört
behandlingen av motion Fö7 (mp) i den del den inverkar på
beräkningen av den ekonomiska ramen.
Åtgärder för att utveckla den finansiella styrningen av
totalförsvaret
Föredragande statsrådet
Försvarsministern anmäler att den nuvarande ordningen för det
militära försvaret med priskompensation under löpande budgetår
medför en avsevärd osäkerhet för regeringens budgetpolitik.
Under senare år har denna osäkerhet överstigit 1 000 milj.kr.,
och det är ur regeringens synvinkel väsentligt att successivt
minska den. En annan viktig strävan hos regeringen är, enligt
försvarsministern, att uppnå ökad säkerhet i planering och i
genomförande av verksamheten samtidigt som särlösningar bör
undvikas. Syftet med de åtgärder som regeringen anser nödvändiga
är vidare att åstadkomma klarare ekonomiska styrsignaler och en
mera rättvisande redovisning, vilket bör ge förutsättningar för
en förbättrad ekonomisk styrning. Samtidigt finns det ett
uttalat behov hos myndigheterna inom det militära försvaret av
att få ökad stabilitet i medelsanvisningarna och en ökad
flexibilitet i resursanvändningen mellan budgetåren. Mot denna
bakgrund avser regeringen, under förutsättning att riksdagen
inte har någon erinran, att utvecklingen av den finansiella
styrningen för totalförsvaret ges följande inriktning och att
redovisningen i 1992 års försvarspolitiska proposition utgår
från denna inriktning:
Verksamheten inom den militära utgiftsramen budgeteras i s.k.
genomförandeprisläge, i likhet med vad som tillämpas inom
övriga delar av statsförvaltningen.
Ramanslag införs för merparten av anslagen under fjärde
huvudtiteln. Till detta kopplas möjlighet att föra medel mellan
olika budgetår.
Priskompensationssystemet för det militära försvaret förändras
så att det är förenligt med genomförandeprisbudgetering och
ramanslag.
Kapitalkostnader införs för investeringar i fast egendom.
Möjlighet ges att finansiera investeringar i fast egendom
genom lån i riksgäldskontoret.
Försäljningsinkomster får utnyttjas för investeringar i fast
egendom.
Det sist nämnda förslaget redovisas närmare i en annan till
propositionen fogad bilaga (bil. 7). I denna framhåller chefen
för finansdepartementet, statsrådet Larsson, att utvecklingen
inom det militära försvaret sannolikt kommer att ställa krav på
fortsatta genomgripande strukturförändringar. Det blir
nödvändigt att ompröva innehavet av mark, byggnader och
anläggningar. Stora krav måste ställas på omprioriteringar inom
givna resursramar, varför det är viktigt att också pröva
möjligheterna till förstärkning av statens inkomster, bl.a.
genom att sälja fastigheter som inte längre behövs. Enligt
finansministern innebär emellertid dagens regler med inleverans
av försäljningsinkomster till inkomsttiteln dåliga incitament
för försvarets myndigheter att lämna fastigheter som inte längre
erfordras för att verksamheten skall kunna genomföras. Han
förordar därför att regeringen, med utgångspunkt i riksdagens
bemyndigande (prop. 1987/88:100, bil. 9, FiU26, rskr. 338), får
besluta om att reinvestera försäljningsinkomster från avyttring
av försvarets fastigheter. Denna ordning bör få tillämpas
fr.o.m. budgetåret 1991/92 och under den följande
försvarsbeslutsperioden och med anknytning till försvarets
omstrukturering.
Finansutskottet har yttrat sig över propositionens förslag i
denna del och över de i anslutning härtill avgivna motionerna.
Sammanfattningsvis förordas bifall till propositionens förslag
och avslag på motion Fö6 yrkande 10 (m) och Fö8 yrkande 13 (fp).
Finansutskottets yttrande bifogas som bilaga.
Utskottet
I motion Fö6 (m) anförs att regeringens förslag för att
förbättra den finansiella styrningen innehåller potentiella
fördelar och möjligheter till bättre ekonomisk styrning av
försvaret. Det sägs också innebära mycket långtgående
förändringar vars innebörd inte är tillräckligt analyserade.
Motionärerna anser det därför inte acceptabelt att utforma 1992
års försvarspolitiska proposition utan att först ha
konkretiserat förslagen närmare och utvärderat deras
konsekvenser.
Likartade synpunkter framförs i motion Fö8 (fp) som härutöver
hänvisar till att såväl regeringens utredare som
överbefälhavaren har avrått från att övergå till
genomförandeprisbudgetering. När det gäller införandet av
kapitalkostnader för försvarets anläggningar anförs att
förslaget ännu inte har remissbehandlats och att
överbefälhavarens s.k. koncept för mark- och
anläggningsanskaffning (MAL) inte har utvärderats. Enligt
motionärerna bör inte kapitalkostnader införas med mindre än att
fortifikationsförvaltningens byggnadsmonopol för försvaret
samtidigt hävs. Däremot bör principen att kunna reinvestera
försäljningsinkomster från fast egendom fastläggas redan nu för
att vara ett ingångsvärde för det planeringsunderlag som
överbefälhavaren skall lämna inför 1992 års försvarsbeslut.
Kritik mot förslaget framförs även i motion Fö17 (c) där
motionärerna anser att ett genomförande, tvärt emot förslagets
intentioner, skulle öka osäkerheten i planeringen och därmed
strida mot riksdagens tidigare uttalanden om nödvändigheten av
en ökad säkerhet. Propositionens förslag om den ekonomiska
styrningen bör därför, enligt motionärerna, avvisas och frågan
hänskjutas till 1992 års försvarsbeslut.
Utskottet anser att det är angeläget med en fortsatt
utveckling av den finansiella styrningen inom totalförsvaret. En
viktig del i denna utveckling är att skapa incitament som dels
på skilda sätt underlättar förändringarna i en riktning som är
önskvärd ur statsmakternas synvinkel, dels bidrar till att höja
effektiviteten när verksamheten genomförs. Det ligger också ett
värde i att ha gemensamma regler för skilda delar av
statsförvaltningen. Sådana krav på likformighet bör dock inte
helt få styra, innan konsekvenserna för den verksamhet som avses
regleras först har klarlagts.
Utskottet konstaterar att propositionens förslag om den
finansiella styrningen kan delas in i två grupper. I den ena
ingår förslagen om genomförandeprisbudgetering, ramanslag och
priskompensation. I den andra ingår förslagen om
kapitalkostnader, möjligheter till lånefinansiering och
reinvestering av försäljningsinkomster. Utskottet behandlar
grupperna var för sig.
Att gå över från dagens system med planering i fast prisläge
till ett system med genomförandepriser inom det militära
försvaret är en komplicerad teknisk fråga som kräver
genomgripande förändringar i det ekonomiadministrativa
arbetssättet inom denna sektor. Skall en övergång kunna ske
smidigt måste de väsentligaste konsekvenserna vara utredda, och
kunna hanteras, liksom att förändringen så långt som möjligt bör
vara förankrad hos de berörda. Enligt utskottets mening är
underlaget för att införa genomförandeprisbudgetering, ramanslag
och därav betingad ändring i priskompensationssystemet inte
tillräckligt genomarbetat för ett beslut. En outklarad fråga
synes därvid vara vilka konsekvenser ett sådant beslut skulle få
för den ekonomiska säkerheten i försvarsplaneringen. En annan
sådan fråga är hur programmyndigheternas ställning och
avvägningsansvar kan förenas med det nya systemet. Utformningen
av förordningen (1983:287) om verksamheten inom försvarsmakten
kan t.ex. behöva ändras. En tredje outredd fråga är vilken
ställning de s.k. beställningsbemyndigandena skall ha, hur de
skall prisomräknas och vilken relation bemyndigandena i så fall
får till det militära försvarets materielkontrakt med industrin.
En fjärde fråga som har stor betydelse är hur en övergång till
genomförandeprisbudgetering skall kunna ske utan att den i sig
medför någon resursförändring för det militära försvaret. Att
hos berörda skapa trovärdighet för statsmakternas vilja i denna
del torde få avgörande betydelse för hur förändringen kommer att
uppfattas.
Det som här har anförts med anledning av propositionen och
motionerna Fö6 yrkande 12 (m), Fö8 yrkande 11 (fp) i denna del
och Fö17 yrkande 3 (c) leder utskottet till slutsatsen att
förslagen innan de genomförs måste överarbetas och så långt
möjligt förankras. Alternativt skulle regeringen, för att uppnå
avsedd förbättring i den finansiella styrningen -- vilken
utskottet alltså anser angelägen -- kunna vidareutveckla dagens
system för budgetering och priskompensation inom det militära
försvaret, t.ex. i linje med vad en arbetsgrupp inom 1988 års
försvarskommitté har föreslagit (5 rapporter från 1988 års
försvarskommitté, SOU 1990:108). När det gäller den civila delen
av totalförsvaret, som redan i dag tillämpar
genomförandeprisbudgetering, ser däremot utskottet inga hinder
för att planeringen redan nu inriktas mot att införa ramanslag.
Utskottet anser, liksom försvarsministern, att det är
angeläget att få ett bättre grepp om kostnaderna för mark,
anläggningar och byggnader liksom att ta till vara
effektiviseringsmöjligheter och besparingar. Utskottet kan
därför i likhet med finansutskottet ställa sig bakom syftet med
att införa kapitalkostnader, möjlighet till lånefinansiering och
reinvestering av försäljningsinkomster. Tidpunkten för ett
införande kan dock behöva övervägas ytterligare.
Kapitalkostnader och möjligheter till lånefinansiering bör
sålunda införas i ett tempo som harmonierar med behovet att
bearbeta, konkretisera och öka förståelsen för förslagen.
Särskilt bör därvid granskas möjligheterna att få ett hanterbart
system utan den byråkrati som överbefälhavaren har uttryckt
farhågor för. Vidare behövs ett bättre klarläggande av
fortifikationsförvaltningens roll i sammanhanget. Därmed anser
utskottet att vad som i motion Fö8 yrkande 12 (fp) anförts om
fortifikationsförvaltningens ställning till del är tillgodosett.
När det sedan gäller disposition av försäljningsinkomster för
reinvesteringar, och att kunna använda dem när de behövs,
förutsätter propositionen denna möjlighet redan fr.o.m.
budgetåret 1991/92. Därmed synes kravet i motion Fö8 yrkande 13
(fp) tillgodosett, vilket innebär att någon ytterligare åtgärd
från riksdagen inte erfordras.
Vad som utskottet här har anfört med anledning av
propositionen och motionerna Fö6 (m), Fö8 (fp) och Fö17 (c)
såvitt nu är i fråga bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
Styrnings- och budgetprocessen samt ekonomisk säkerhet i
planeringen
Föredragande statsrådet
Försvarsministern gör en tillbakablick över de senaste årens
utveckling av budgetprocessen och anmäler att det nu är första
gången som programplaner och anslagsframställningar innehåller
resultatredovisningar enligt de krav som ställs i
totalförsvarets budgetförordning (1989:924).
Resultatredovisningarna i programplanerna har legat till grund
för vad försvarsministern senare anför om läget i försvarsmakten
och om beredskapsläget inom totalförsvarets civila del.
Resultatredovisningarna i anslagsframställningarna har på
motsvarande sätt legat till grund för ställningstagandena till
anslagen. En slutsats från det hittillsvarande arbetet med den
resultatorienterade styrningen är att det är nödvändigt att
vidareutveckla och konkretisera mål och resultatmått för att
kunna förbättra såväl styrning som uppföljning. Ambitionen sägs
vara att i regleringsbreven för budgetåret 1991/92 under
anslagen kunna ange sådana mål och resultatmått.
Föredragande statsrådet poängterar vidare behovet av en stram
utgiftskontroll och en noggrann likviditetsuppföljning hos såväl
regering som myndigheter. Inga extra resurser kan påräknas för
verksamhet som inte i förväg har planerats och budgeterats.
Utskottet
Utskottet har intet att anföra i anledning av vad
föredragande statsrådet har anmält om styrnings- och
budgetprocessen samt om ekonomisk säkerhet i planeringen.
Utskottet föreslår att riksdagen beslutar lägga propositionen i
denna del till handlingarna.
Budgetering exkl. mervärdeskatt
Föredragande statsrådet
Statliga myndigheter skall för budgetåret 1991/92 budgetera
sina anslag exkl. mervärdeskatt (prop. 1989/90:111, SkU31, rskr.
357). Myndigheterna skall kompenseras för ingående mervärdeskatt
genom avräkning mot inkomsttitel i stället för mot
myndigheternas anslag. Försvarsministern anmäler att hans
förslag till anslag är nettobelopp utan mervärdeskatt. Avdragen
för mervärdeskatt från anslagens bruttovärden har samlats till
det särskilda anslaget L 6. Anslag för mervärdeskatt. Vidare
anmäls att mervärdeskatten särredovisas vid beräkningen av den
militära utgiftsramen och den civila planeringsramen.
Utskottet
Utskottet föreslår att riksdagen beslutar lägga propositionen
i denna del till handlingarna.
Den militära delen av totalförsvaret
Föredragande statsrådet
Försvarsministern redovisar inledningsvis det ekonomiska
utfallet för budgetåret 1989/90 inom det militära försvaret.
Utgiftsramen uppgick till 32779924 000 kr. Utgifterna under
detta budgetår understeg detta belopp med 428160000 kr.
Regeringen kommer med stöd av riksdagens bemyndigande (prop.
1989/90:100, bil. 6, FöU7, rskr. 226) att beakta detta
underutnyttjande, när utgiftsramen för det militära försvaret
budgetåret 1990/91 justeras med hänsyn till prisutvecklingen.
Regeringen föreslår därefter att riksdagen godkänner en
teknisk förändring i priskompensationssystemet med innebörd
att den s.k. övrigposten fr.o.m. budgetåret 1991/92 kompenseras
med nettoprisindex, rensat från oljeprodukter, i stället för med
konsumentprisindex enligt nuvarande regler.
Skälet till förändringen anges vara att nettoprisindex är att
föredra efter beslutade förändringar i skattesystemet.
Regeringen föreslår en utgiftsram för det militära
försvaret, exkl. mervärdeskatt, för budgetåret 1991/92 på
31713000000 kr. i prisläget februari 1990. Utgiftsramen
har beräknats med utgångspunkt från den planeringsram som följer
av 1987 års försvarsbeslut och med hänsyn tagen till de
rampåverkande beslut som därefter har fattats. Sålunda har nu
t.ex. frånräknats de tidsbegränsade tillskotten för att
förstärka ubåtsskyddet samt för handlingsfrihetsåtgärder inför
ett tänkt försvarsbeslut 1991. Mervärdeskatt har beräknats till
820,7milj.kr.
Försvarsministern anmäler att ett antal myndigheter fått
anmärkningar vid revisionen av budgetåret 1989/90. Han anser
det inte vara acceptabelt att myndigheter får detta slags
erinringar. Berörda myndigheter har uppmanats att vidta
erforderliga åtgärder med anledning av anmärkningarna.
Utskottet
Utskottet har intet att anföra i anledning av vad föredragande
statsrådet har anmält om det ekonomiska utfallet för
budgetåret 1989/90 och om revisionen av budgetåret
1989/90. Utskottet föreslår att riksdagen beslutar att lägga
propositionen i dessa delar till handlingarna.
Utskottet har ingen erinran mot vad föredragande statsrådet
anfört om den tekniska förändringen i
priskompensationssystemet och föreslår att riksdagen godkänner
förslaget.
Utskottet övergår till att behandla utgiftsramen för det
militära försvaret för budgetåret 1991/92.
Tre motioner tar upp frågan om finansiering av den
undervisning som militär personal får vid den kommunala
vuxenutbildningen. I motion Fö405 (c) anförs sålunda att
skolöverstyrelsen alltsedan 1981, efter särskild överenskommelse
med överbefälhavaren, har anslagit ett visst antal timmar för
undervisning av militär personal. Det nya statsbidragssystemet
för skolväsendet (prop. 1990/91:8, UbU4, rskr. 76) sägs
emellertid ändra på detta förhållande så att medel för
ifrågavarande undervisning nu i stället får anvisas över
försvarshuvudtiteln. Motionärerna anser att den kommunala
vuxenutbildningen är viktig för försvaret då den gör det möjligt
för alla värnpliktiga att utbilda sig till officer. Därför
förordas att medel överförs från utbildningsdepartementets
huvudtitel till försvarshuvudtiteln på motsvarande sätt som
skett till justitiedepartementets huvudtitel för att finansiera
vuxenutbildning inom kriminalvården. Enligt motionärernas mening
bör för ändamålet överföras 8 milj.kr. Likartade synpunkter
framförs i motionerna Fö406 (m,c) och Fö20 (m), dock utan
angivande av det belopp som bör överföras.
Enligt vad utskottet har erfarit har regeringen inom den
kommunala vuxenutbildningen prioriterat grundskolenivån. Den
utbildning som hittills anordnats för kriminalvården har till
övervägande del gällt utbildning på denna nivå, vilket föranlett
den överföring av medel till justitiedepartementets huvudtitel
som motionärerna beskriver. Vuxenutbildningen för försvarets
personal har däremot gällt gymnasienivån, som alltså
prioriterats lägre. Utskottet har vidare erfarit att behovet av
kompletteringsutbildning för de försvarsanställda även i
fortsättningen kommer att kunna ske i den reguljära
vuxenutbildningen. Det förutsätter dock att ansökan sker i
hemkommunen och att den sökande, i förekommande fall, anger
önskemål om annan studieort. Härutöver kan de militära
myndigheterna direkt påverka en erforderlig
kompletteringsutbildning genom att utse deltagare, bestämma
innehåll, ange plats, m.m. En sådan s.k. uppdragsutbildning får
arbetsgivaren dock själv betala.
Utskottet delar motionärernas syn i fråga om vikten av att
försvarsanställda skall kunna komplettera sina teoretiska
kunskaper för att få tillträde till officersutbildning. Sådana
möjligheter synes föreligga även i det nya systemet, där
kommunerna fått ett helhetsansvar för utbildningen t.o.m.
gymnasienivån. Utskottet utgår från att kommunerna lever upp
till sitt ansvar även för dem som tillfälligt tjänstgör på annan
ort. Utöver den möjlighet till vuxenutbildning i kommunal regi
som här beskrivits torde möjligheten till uppdragsutbildning
kunna bli ett bra komplement i de fall en militär myndighet
skulle ha särskilda krav på att styra den kommunala
vuxenutbildningens innehåll och omfattning. Med det sagda anser
utskottet att det finns tillräckliga förutsättningar för en
fortsatt vuxenutbildning av militär personal. Någon överföring
av medel i linje med vad som föreslagits i motion Fö405 (c)
synes inte erforderlig. Riksdagen bör därför inte bifalla de
berörda motionerna.
I två motioner, Fö11 (v) och Fö426 (v), diskuteras de
omvälvande förändringarna inom det internationella
säkerhetspolitiska området. Det framhålls att arbetet för
nedrustning, avspänning och fred i världen verkar att möta
ständigt nya bakslag samtidigt som detta arbete, som en följd av
bakslagen, blir viktigare än någonsin. Det riktas inga militära
hot mot Sverige. Warszawapakten är i upplösning. Ändå kan inte
risken för väpnade konflikter i vår närhet uteslutas, varför
Sverige också fortsättningsvis behöver en militär del i
totalförsvaret. Den politiska och militära avspänningen i Europa
måste dock, enligt motionärerna, leda till en nedrustning i vårt
närområde och att Sverige verkar för en successiv minskning av
de militära styrkorna i Europa. Detta sägs vara oupplösligt
förenat med att vi själva gör nedskärningar. Som följd härav
förordas i motion Fö426 en reduktion av den militära ramen med
10 %. I motion Fö11 preciseras reduktionen till 3230 milj.kr.
och ramen till 31838 milj.kr. Besparingar förutsätts bl.a.
inom repetitionsutbildning och materielanskaffning inom samtliga
försvarsgrenar samt genom att arméns pansarbrigader läggs ned.
Utskottet anser, som framgått tidigare, att de
säkerhetspolitiska förändringarna i Europa medfört ett allmänt
sett gynnsammare säkerhetspolitiskt klimat, som också kommer
Sverige till del. Utvecklingen innehåller emellertid osäkerheter
och farhågor för bakslag och därmed också risker och hot.
Utskottet kan i denna situation, och inför ett förestående
långsiktigt beslut om totalförsvarets inriktning, inte ställa
sig bakom de förändringar som förordas i motionerna Fö11
yrkande10(v) och Fö426 yrkande 1 (v), som därför bör avslås
av riksdagen.
I motion Fö7 (mp) hänvisar motionärerna till de riktlinjer för
försvarspolitiken som tidigare föreslagits i motion
1990/91:Fö201. Sålunda förordas en försvarsorganisation som
inriktar sig mot en bred hotbild -- miljöhot, sociala hot och
framtida möjliga militära hot -- och som baserar sig på en
värnplikt som utvecklas till en allmän värntjänst för både män
och kvinnor. Försvarspolitiken kan inte förändras från dag till
annan, men motionärerna anser det vara av utomordentlig vikt att
den nödvändiga omstruktureringen av försvaret inleds redan
kommande budgetår. Som ett led häri förordas en rad åtgärder som
kommer att påverka utgiftsramen. En inledande strukturförändring
av armén och flygvapnet beräknas kunna spara vardera 500 milj.
kr. under budgetåret 1991/92. Ytterligare 2000 milj. kr.
bedöms kunna frigöras genom en nedläggning av JAS-projektet.
Tillsammans med vissa andra åtgärder uppskattas de totala
besparingarna till 3146 milj.kr. Försöksutbildning i
miljövärn, förbättringar i repetitionsutbildningen i jämförelse
med regeringens förslag samt anskaffning av skyddsutrustning
m.m. ökar å andra sidan kostnaderna med 712 milj.kr., vilket
sammantaget leder till ett yrkande att utgiftsramen bör
fastställas till 32179 milj.kr.
Utskottet konstaterar att den inriktning som i motion
Fö7(mp) föreslås för det militära försvaret i grundläggande
avseenden avviker från den försvarsstruktur som lagts fast i
1987 års försvarsbeslut (prop. 1986/87:95, FöU11, rskr.30).
Regeringens budgetförslag utgår från den allmänna inriktningen i
detta beslut. Utskottet är i avvaktan på underlag för det nya
fleråriga totalförsvarsbeslutet 1992 inte berett att förorda
någon annan principiell inriktning av det militära försvaret och
kan därför inte godta de förslag om förändrad utgiftsram för
budgetåret 1991/92 som föreslås i motionens yrkanden 13, 18,
21--24 och 31. Motionen bör därför avslås av riksdagen såvitt nu
är i fråga.
I motionerna Fö6 (m), Fö8 (fp) och Fö17 (c) framhålls på
skilda sätt att det militära försvaret innehåller sådana brister
att ett resurstillskott erfordras i förhållande till den av
regeringen föreslagna utgiftsramen. I motion Fö6 (m) anförs
således att endast ett mindre antal av krigsorganisationens
förband och system har kunnat anpassas till hotutvecklingen i
omvärlden. Brigadernas materiel uppvisar t.ex. allvarliga
brister. Stridsfordonen är omoderna. I syfte att skapa
handlingsfrihet inför det förestående långsiktiga
försvarsbeslutet föreslås i motionen att utgiftsramen höjs med
1320 milj.kr. i förhållande till regeringens förslag. Detta
skulle ge utrymme för utökade materielbeställningar inom armén
och marinen med 420 resp. 400milj.kr., förstärkt
repetitionsutbildning med 300 milj.kr. samt för att organisera
ytterligare en jaktdivision J 35.
Motion Fö8 (fp) understryker behovet att förstärka kvaliteten
materiellt och personellt inom försvarsmakten. Motionen hänvisar
till riksdagens beslut (prop. 1988/89:80, FöU14, rskr. 294) att
förstärka den militära utgiftsramen under två år för att
säkerställa handlingsfrihet inför ett tänkt försvarsbeslut år
1991. Dessa särskilda medel har enligt motionärerna haft
betydelse för det angivna syftet, men de har också gått åt till
projekt som aldrig kommer att kunna fullföljas. Oaktat det
statsfinansiella läget anser motionärerna det nödvändigt att för
det kommande budgetåret utöka utgiftsramen med 400 milj.kr. till
totalt 32113 milj.kr. Genom denna åtgärd skulle dels delar av
1987 års försvarsbeslut säkrare kunna fullföljas, dels en viss
sanering kunna ske av försvarsmaktens ekonomi. Sammantaget anses
detta kunna underlätta ställningstagandena inför nästa
försvarsbeslut.
Motion Fö15 (m) behandlar olika åtgärder för att förstärka det
svenska sjöförsvaret, vilket enligt motionärerna anses
nödvändigt främst med hänsyn till de fortsatta
ubåtskränkningarna. Marinen föreslås därför tilldelas
ytterligare 100 milj.kr. för att klara finansieringen av
projektet Ubåt 90 och 300 milj.kr. för att kunna anskaffa
organisationsbestämmande materiel till ännu en ubåtsjaktstyrka.
Tillhopa förordas således att den militära ramen utökas med 400
milj.kr. utöver vad regeringen har föreslagit.
I motion Fö17 (c) anförs att vårt totalförsvar behöver både
moderniseras och förstärkas för att kunna svara upp mot de av
riksdagen uppställda målen. Det militära försvaret brottas med
stora svårigheter eftersom tilldelade resurser inte svarar mot
givna uppgifter. Enligt motionärerna är det viktigt att
genomföra omstruktureringar och effektiviseringar men det krävs
ändå ett resurstillskott. Sålunda föreslås i skilda yrkanden
(yrk. 4--5 och 12--15) ytterligare 200 milj.kr. till armén och
75 milj.kr. till marinen för materielanskaffning, 300 milj.kr.
till utökad repetitionsutbildning vid samtliga försvarsgrenar
samt att 50milj.kr. extra avsätts för att höja dagersättningen
till de värnpliktiga. Tillsammans medför detta ett krav på att
utgiftsramen för det militära försvaret höjs med 625 milj.kr.
för budgetåret 1991/92 utöver propositionens förslag. Härutöver
föreslås i motionens yrkanden 6 och 7 dels att det i 1992 års
försvarsbeslut anvisas medel för att möjliggöra finansieringen
av Haubits 77 B och Ubåt 90, utan att dessa projekt för sitt
genomförande skall behöva föranleda omplanering av andra
materielprojekt inom armén och marinen, dels att anskaffningen
av amfibiebåtar skall ske så att amfibiebataljonerna kan
krigsorganiseras utan tidsutdräkt.
Som framgått av det föregående, i den del som behandlar den
försvarspolitiska inriktningen, bör budgetåret 1991/92 betraktas
som ett mellanår mellan två försvarsbeslutsperioder, där det
gäller att med hjälp av säkerhetspolitiskt acceptabla
besparingar säkerställa största möjliga handlingsfrihet inför
ett nytt långsiktigt försvarsbeslut. Vad som nu föreslås i
motionerna Fö6 (m), Fö8 (fp), Fö15 (m) och Fö17 (c) är
ytterligare tillskott för samma syfte eller, i vissa fall, medel
för ny verksamhet. Enligt utskottets mening bedöms de av
motionärerna föreslagna rampåslagen inte utgöra nödvändiga
förutsättningar för att kunna upprätthålla den handlingsfrihet
som här är i fråga. När det gäller de redovisade nya behoven
anser utskottet att dessa får vägas mot andra angelägna behov i
samband med den samlade översynen av uppgifter och resurser i
förestående totalförsvarsbeslut. Inte heller bör riksdagen nu
göra ett uttalande om den framtida finansieringen av Haubits
77B och Ubåt 90 i enlighet med förslaget i motion Fö17 yrkande
6 (c) eller om anskaffning av amfibiebåtar enligt yrkande 7.
Utskottet anser sammanfattningsvis att regeringens förslag
till utgiftsram för det militära försvaret bör fastställas och
de nu aktuella motionerna avslås såvitt de avser förändringar av
denna ram i förhållande till regeringens förslag eller avser
utfästelser inför 1992 års försvarsbeslut. Utgiftsramen för
budgetåret 1991/92 bör således fastställas till
31713000000 kr. i prisläget februari 1990.
Utskottet föreslår också att riksdagen lämnar regeringen
begärda bemyndiganden att dels justera utgiftsram och
beställningsbemyndiganden med hänsyn till prisutvecklingen, dels
justera utgiftsramen på grund av över- eller underutnyttjanden
under budgetåret 1990/91, dels medge att utgiftsram och
beställningsbemyndiganden får överskridas om det behövs av
beredskapsskäl.
Utskottet förutsätter att regeringen under budgetåret 1991/92
anpassar utnyttjandet av beställningsbemyndiganden och
anslagsmedel inom utgiftsramen till den inriktning av det
militära försvaret som riksdagen bestämt.
Den civila delen av totalförsvaret
Inledning
Enligt de principer för finansiering av beredskapsåtgärder
inom totalförsvarets civila del som fastställdes genom 1987 års
totalförsvarsbeslut skall följande funktioner tilldelas medel ur
en gemensam ekonomisk planeringsram, nämligen Civil ledning och
samordning, Befolkningsskydd och räddningstjänst, Psykologiskt
försvar, Hälso- och sjukvård m.m., Livsmedelsförsörjning m.m.,
Transporter, Socialförsäkring m.m., Arbetskraft,
Energiförsörjning, Försörjning med industrivaror och Kyrklig
beredskap.
Beredskapsförberedelser inom affärsverkens ansvarsområden
finansieras med egna medel. Undantag härifrån utgörs av statens
järnvägar, statens vattenfallsverk och luftfartsverket som
finansierar sina beredskapsåtgärder med såväl egna som
anslagsmedel.
Beredskapsförberedelser inom övriga funktioner finansieras
inom ramen för myndigheternas ordinarie förvaltningsanslag.
Utöver den verksamhet som bekostas av statliga verk och
myndigheter betalas beredskapsförberedelserna även av kommuner
och landsting samt av näringslivet.
Föredragande statsrådet
Försvarsministern erinrar inledningsvis om att den ekonomiska
planeringsramen för totalförsvarets civila del, som berör olika
huvudtitlar och består av såväl förslagsanslag som
reservationsanslag, för budgetåret 1989/90 fastställdes till
1779,3 milj.kr. Utgående reservationer på reservationsanslagen
avseende budgetåret 1989/90 uppgår till 800,9 milj.kr. och
disponeras av myndigheterna under kommande budgetår. Utfallet
under förslagsanslagen visar att dessa sammanlagt har
underutnyttjats med 7 milj.kr.
För budgetåret 1990/91 fastställdes den ekonomiska
planeringsramen för totalförsvarets civila del till 2 040,448
milj.kr. (prop. 1989/90:100, bil.6, FöU7, rskr. 226). För
budgetåret 1991/92 beräknar försvarsministern enligt närmare
redogörelse i propositionen ifrågavarande ram i beräknat
genomförandeprisläge 1991/92 exkl. mervärdeskatt till
1993418000 kr. Av detta belopp hänför sig 1637600000
kr. till fjärde huvudtiteln.
Försvarsministern konstaterar att ramen för den civila delen
av totalförsvaret är en planeringsram. Den är, framhåller han,
av sådan teknisk natur att den varken kan under- eller
överskridas. Medel ur ramen anvisas de enskilda anslagen inom
denna och belastningen hänförs också till anslagen enskilt. En
hemställan från överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) om
tillgodoräknande under budgetåret 1991/92 av ett
underutnyttjande av ramen under budgetåret 1989/90 med 7
milj.kr. får därför, uppger försvarsministern, bero.
I propositionen föreslår regeringen vidare på
försvarsministerns förslag att riksdagen liksom tidigare år
lämnar vissa bemyndiganden.
Försvarsministern tar också upp frågan om kompensation för
mervärdeskatt i samband med skyddsrumsbyggande. Han erinrar om
att en ändring av 14 § lagen (1968:430) om mervärdeskatt, som
trädde i kraft den 1 januari 1991, av i propositionen närmare
redovisade skäl medfört behov av en ändring av 55 § sjätte
stycket civilförsvarslagen (1960:74).
Utskottet
I motion Fö7 (mp) föreslår motionärerna att vissa funktioner
inom den civila delen av totalförsvaret tillförs sammanlagt
648milj.kr. utöver regeringens förslag. Funktionen Civil
ledning och samordning vill motionärerna sålunda förstärka med
20 milj.kr. för ökade statliga bidrag till kommunerna för
vattenförsörjningsberedskapen och med 20 milj.kr. för stöd till
beredskapen inom den kommunaltekniska försörjningen i övrigt.
Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst bör enligt
motionärerna tillföras 270 milj.kr. mer än regeringen föreslår.
Av beloppet preciseras 100 milj.kr. vara avsett för byggande av
skyddsrum och skyddade utrymmen och 70 milj.kr. för ökad
utbildning och materielanskaffning inom ABC-skyddets område.
Motionärerna anser det vidare nödvändigt att för funktionen
Hälso- och sjukvård m.m. avsätta 160 milj.kr. mer än regeringen
föreslår. De pekar därvid på behovet av medel för
försöksverksamhet med utbildning av värnpliktiga inom
vårdsektorn och ökad beredskapslagring av återanvändbar
sjukvårdsmateriel. Till funktionen Livsmedelsförsörjning m.m.
och en föreslagen ny funktion, benämnd Kärngårdar, yrkas i
motionen ett tillskott om tillhopa 100 milj.kr. Av medlen avses
50 milj.kr. för uppbyggnad av livsmedelslager med kärngårdarna
som bas enligt kontrakt med jordbruksnämnden. Kärngårdarna, för
vilka resten av tillskottet avses, skall enligt motionärerna ha
en egen oberoende energiförsörjning och etablera egna kvarnar,
slakterier och mejerier. Funktionen Energiförsörjning föreslås
förstärkas med 78 milj.kr.
Därutöver har i motionen Fö7 yrkande 13 (mp) föreslagits en
ökning med 100 milj.kr. utöver regeringsförslaget av anslaget
Arméförband: Allmän ledning och förbandsverksamhet.
Medelsförstärkningen avses bl.a. för miljövårdsutbildning och
ekologiska demonstrationsgårdar. Frågan har sålunda anknytning
till den civila delen av totalförsvaret men har i det föregående
med hänsyn till det berörda anslagets karaktär behandlats som en
fråga rörande det militära försvaret.
Motionärerna har vidare i yrkande 14 föreslagit att riksdagen
under anslaget Frivilliga försvarsorganisationer inom den civila
delen av totalförsvaret anvisar 50,65 milj.kr. eller 3 milj.kr.
utöver regeringens förslag. Utskottet återkommer till detta
yrkande i det följande vid behandlingen av anslagen för den
civila delen av totalförsvaret.
Utskottet har bedömt att de i motion Fö7 (mp) föreslagna
tillskotten av medel bör, bortsett från de båda nyss berörda
yrkandena, medföra en motsvarande uppräkning av den ekonomiska
ramen. Den ram på 1993418000 kr. som regeringen föreslår
för nästa budgetår skulle därmed behöva höjas med 648 milj.kr.
till 2641418000 kr. för att inrymma de i motion Fö7 (mp)
föreslagna åtgärderna.
Jordbruks- och socialutskotten har i sina yttranden över
propositionen och därtill knutna motioner avstyrkt att
ytterligare medel i enlighet med motion Fö7 (mp) anvisas till
funktionerna Livsmedelsförsörjning m.m. resp. Hälso- och
sjukvård m.m. Jordbruksutskottet har också avstyrkt tillkomsten
av en ny funktion Kärngårdar.
Försvarsutskottet är inte berett att förorda att det
utöver regeringens förslag tillförs medel över statsbudgeten för
totalförsvarets civila del. Samma uppfattning har kommit till
uttryck i lämnade yttranden i den mån de berör frågan. Den av
försvarsministern förordade ekonomiska ramen för nästa budgetår
för totalförsvarets civila del bör sålunda fastställas enligt
regeringens förslag i avvaktan på ett ställningstagande till den
långsiktiga inriktningen av totalförsvaret och den därmed
sammanhängande fördelningen av resurser mellan totalförsvarets
olika delar. Det kan också framhållas att det sammantaget står
tämligen stora reservationer från tidigare år till förfogande på
reservationsanslag inom den för den civila delen av
totalförsvaret avsedda ekonomiska ramen. Ett visst
underutnyttjande av de dit förda förslagsanslagen har också
kunnat konstateras.
Motion Fö7 (mp) bör sålunda enligt utskottets mening avslås i
här berörda delar och riksdagen fastställa att anslagen på
statsbudgeten inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets
civila del för budgetåret 1991/92 förs upp med sammanlagt
1993418000 kr. beräknat i genomförandeprisläget 1991/92.
Utskottet har tagit del av vad föredragande statsrådet har
anfört om det ekonomiska utfallet för budgetåret 1989/90 och vad
han i övrigt har anfört om ekonomiska resurser för
totalförsvarets civila del. Propositionen bör i dessa delar
läggas till handlingarna.
Riksdagen bör enligt utskottets mening anta den föreslagna
ändringen av 55 § civilförsvarslagen. Utskottet återkommer till
denna fråga i samband med behandlingen av propositionens förslag
rörande de värnpliktigas förmåner, vilka bl.a. aktualiserar
andra ändringar i nämnda lag.
Vissa för totalförsvaret gemensamma frågor
I detta avsnitt behandlar utskottet vad föredragande
statsrådet Roine Carlsson i propositionens bilaga 1 har anfört
om skydd mot kärnvapen, biologiska stridsmedel och kemiska hot.
Utskottet behandlar vidare vad föredragande statsrådet Ingela
Thalén i propositionens bilaga 2 har anfört om totalförsvarets
hälso- och sjukvård m.m. Till detta avsnitt har också förts
behandlingen av motionerna So425 yrkande 3 (fp) och So457
yrkande 1--2 (fp), vilka behandlar möjligheterna att producera
infusionslösningar, samt motionerna Fö2 (m) och Fö8 yrkande 17
(fp).
Skydd mot kärnvapen, biologiska stridsmedel och kemiska hot
Föredragande statsrådet
Försvarsministern hänvisar till den internationella
utvecklingen och anför att NATO-doktrinen håller på att
förändras i riktning mot en minskad roll för kärnvapnen. Han
framhåller också att de markbaserade medeldistanskärnvapnen
håller på att försvinna som följd av det s.k. INF-avtalet, och
att USA och Sovjetunionen förhandlar om en reduktion av de
strategiska kärnvapenstyrkorna med 30--50 %. Trots detta kommer
dock en betydande kärnvapenkapacitet att finnas kvar liksom
risken för att en kärnvapenanvändning av något skäl skulle
initieras i en kris.
Försvarsministern pekar också på de förhandlingar som förs med
syfte att nå ett förbud mot utveckling, anskaffning, innehav och
användning av kemiska stridsmedel. Han uppmärksammar USAs och
Sovjetunionens beslut att reducera sina kemiska arsenaler men
konstaterar samtidigt att allt fler länder skaffar sig egen
C-vapenkapacitet. Det senare tillsammans med den biotekniska
forskningens möjligheter att storskaligt framställa än giftigare
kemiska stridsmedel kan dock i framtiden innebära nya och
svårbedömda hot.
När det gäller biologiska stridsmedel konstaterar
försvarsministern att den år 1975 ikraftträdda konventionen mot
sådana stridsmedel saknar kontroll- och verifikationsprocedur.
Den biotekniska forskningen ger också möjligheter att ta fram
biologiska stridsmedel med helt nya egenskaper.
Försvarets forskningsanstalt (FOA), som på regeringens uppdrag
granskat gällande inriktning av skyddet mot icke-konventionella
stridsmedel, har funnit att den inriktning mot ett förbättrat
skydd som gavs i försvarsbesluten 1982 och 1987 ännu inte lett
till en tillfredsställande och balanserad beredskap.
Försvarsministern instämmer i denna bedömning och anser att
målen för ABC-skyddet enligt 1987 års försvarsbeslut skall gälla
som en allmän vägledning i avvaktan på ett nytt försvarsbeslut.
Härvid skall skyddet mot kemiska stridsmedel tillmätas särskild
vikt och den initiala försvarsförmågan prioriteras.
Civilbefolkningen bör få ett skydd för överlevnad vid
sidoverkan av kärnvapen, vid insats av kemiska stridsmedel och
vid förtäckt användning av biologiska stridsmedel. Vidare skall
vissa utvalda viktiga totalförsvarsfunktioner ges ett skydd som
gör att de kan lösa sina uppgifter även där B- eller
C-stridsmedel utnyttjas eller vid radioaktivt nedfall. Högt
prioriterade lednings- och informationsfunktioner skall kunna
verka även efter en elektromagnetisk puls från kärnvapen.
Indikationerna på en ändrad hotbild gör det enligt
försvarsministern angeläget med fortsatt forskning inför
framtida ställningstaganden. Den beredningsgrupp för ABC-frågor
som FOA föreslagit bör organiseras.
Utskottet
Utskottet erinrar om den inriktning avseende ABC-skyddet som
angavs senast i 1987 års försvarsbeslut och biträder
försvarsministerns uppfattning att gällande inriktning bör vara
vägledande i avvaktan på ett nytt försvarsbeslut. Utskottet har
inget att invända mot vad föredragande statsrådet har anfört i
dessa frågor.
Totalförsvarets hälso- och sjukvård m.m.
Föredragande statsrådet
Föredragande statsrådet hänvisar inledningsvis till att
inriktningen för den civila hälso- och sjukvården i krig lades
fast för en femårsperiod genom 1987 års försvarsbeslut (prop.
1987/88:95, bil. 4, FöU11, rskr. 310), varvid åtgärder för att
tillgodose behovet i krig av sjukvårdsmateriel av
förbrukningskaraktär och läkemedel prioriterades.
När det gäller inriktningen i stort för funktionen
konstaterar socialministern att det till största delen är
försörjningen med läkemedel och förbrukningsvaror som har
begränsat hälso- och sjukvårdens uthållighet under kris och
krig. Hon understryker att hälso- och sjukvården i krig skall
ses som en sammanhängande totalförsvarsfunktion bestående av
civila och militära delar där en helhetssyn präglar
verksamheten. Med hänvisning till det senaste försvarsbeslutet
betonar hon det angelägna i en utökad och förbättrad samverkan
främst mellan socialstyrelsen, överbefälhavaren och
sjukvårdshuvudmännen.
Socialministern anser att de principer som i 1987 års
försvarsbeslut lades fast för den civila hälso- och sjukvården i
krig i huvudsak fortfarande skall gälla. Hon vill dock i några
avseenden fästa uppmärksamheten på vissa ändrade förhållanden.
Sålunda kan de förändringar av hotet, bl.a. synen på förvarning,
som försvarsministern tidigare har redovisat komma att återverka
på hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap. Vidare kan
tidigare uppfattning om behovet av vårdinsatser och
resursförbrukning för den fredsmässiga sjukvården i krig komma
att förändras som följd av ett utredningsarbete i
socialstyrelsen. Det är enligt socialministern angeläget att
socialstyrelsen får fortsätta arbetet härmed och med systemet
för reglering och ransonering inom sjukvårdens försörjning.
I fråga om ledningen av hälso- och sjukvården i krig anför
föredragande statsrådet att socialstyrelsen även
fortsättningsvis bör vara funktionsansvarig myndighet för
funktionen Hälso- och sjukvård m.m. Socialstyrelsen kommer med
utgångspunkt från detta ansvar att få en viktig roll att
utvärdera olika kommunala och landstingskommunala verksamheter.
Som ett led i denna utveckling har socialministern anmält (prop.
1990/91:100, bil. 7) behov av en organisationsöversyn av
socialstyrelsens beredskapsverksamhet varvid också skall prövas
möjligheterna till ytterligare samordning med försvarsmakten.
Beträffande sjukvårdens försörjning under kriser och krig
redovisar socialministern de åtgärder som sedan 1987 års
försvarsbeslut har vidtagits när det gäller lagring och
produktionskapacitet. Av de medel som då anvisades har hittills
270 milj.kr. använts för att köpa sjukvårdsmateriel, och det
kommer att ta ytterligare två år innan anskaffningen är
fullföljd. Enligt socialministern kommer då sjukvårdens
uthållighet i krig att ha ökat väsentligt.
Vid valet av beredskapsåtgärder prioriterar socialministern
förberedelser för inhemsk produktion före beredskapslagring av
färdigvaror där detta är möjligt med hänsyn till krigets krav
och ekonomin. När det gäller försörjningen med läkemedel
föreslås som grundläggande princip att en ökad lagring så långt
möjligt knyter an till den fredstida sjukvårdens behov och till
de rutiner som gäller för läkemedelsförsörjningen i fred.
Socialministern förordar således inte någon lagstiftad
lagringsskyldighet för läkemedel utan bedömer att pågående
utbyggnad av beredskapslagren och initierade åtgärder skall ge
en god uthållighet för försörjningen i kris och krig.
Enligt socialministerns uppfattning kan en vidgad statlig
beredskapslagring av sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär,
utöver den som tidigare har beslutats, inte rekommenderas. Hon
anser det i stället vara lämpligare att med utgångspunkt i
fredssjukvårdens behov och med stöd av avtal mellan staten och
sjukvårdshuvudmännen genomföra denna ökade lagerhållning hos
sjukvårdshuvudmännen eller hos producenter, importörer och
leverantörer. Det bör ankomma på socialstyrelsen att övervaka
denna överlagring.
Försörjningen med infusionsvätskor bör enligt socialministern
ges andra principiella lösningar än för läkemedel och
förbrukningsartiklar. Bakgrunden är att behovet av
infusionsvätskor i krig bedöms öka till ca 15 gånger
fredsförbrukningen samt att lagring och transporter skapar
särskilda problem. Socialstyrelsen har föreslagit att tillgången
på infusionslösningar säkerställs genom en kombination av
åtgärder för att upprätthålla en fredstida produktion,
anskaffning av s.k. minifabriker samt lagring till en beräknad
kostnad av ca 160 milj.kr. Enligt socialministern är det
synnerligen angeläget att säkerställa tillgången på
infusionslösningar. De totala behoven bör dock ses över, bl.a.
mot bakgrund av den något förändrade synen på hotet och därav
beroende modifierade försvarsprinciper, men också med hänsyn
till de vårdprinciper som kommer att gälla i krig. Då bör också
enligt statsrådet prövas i vilken utsträckning vissa sjukhus i
krig kan medverka i tillverkningen av infusionsvätskor.
Socialministern behandlar också personalförsörjningen för
hälso- och sjukvården i krig. Hon bedömer att de samlade
personaltillgångarna inom fredssjukvården är tillräckliga även
under ett konventionellt krig av stor omfattning och intensitet.
Detta förutsätter dock att personalen kan fördelas och utnyttjas
effektivt inom totalförsvarets sjukvård, vilket hittills inte
varit fullt möjligt. Sedan denna brist uppmärksammats i 1987 års
försvarsbeslut har socialstyrelsen i samverkan med
sjukvårdshuvudmännen utvecklat ett register för
personalförsörjningen. Nu har detta register tagits i bruk och
socialministern anser att bristerna inom personalförsörjningen
kommer att vara avhjälpta inom de närmaste åren.
Utbildningen inom totalförsvarets hälso- och sjukvård har i
tidigare försvarsbeslut getts hög prioritet. Det är
socialministerns uppfattning att denna utbildning även
fortsättningsvis skall prioriteras högt.
Socialministern hänvisar till den behandling som frågan om
helikoptrar för sjukvårdstransporter fick i 1987 års
försvarsbeslut (prop. 1986/87:95, bil. 4, FöU11, rskr. 310).
Enligt detta borde sjuktransportkapaciteten med helikopter
förstärkas för att kunna svara mot behoven i krig och denna
utökning ske på ett sätt som jämväl tillgodosåg fredsmässiga
behov. Verksamheten borde organiseras i landstingskommunal och
statlig regi samordnat med försvarsmakten, rikspolisstyrelsen
och privata helikopterföretag. Vissa statliga medel avsattes
även för ändamålet på vissa villkor, och ansvaret för civila
akuta luftburna sjuktransporter föreslogs föras över från
rikspolisstyrelsen till sjukvårdshuvudmännen.
Försvarsbeslutets intentioner har dock ännu inte kunnat
förverkligas, bl.a. beroende på ett varierande intresse från
sjukvårdshuvudmännens sida att delta i frågans lösning. Ett steg
på vägen togs dock i december år 1989 då en särskild
förhandlingsdelegation (helikopterdelegationen) tillkallades med
uppgift att träffa erforderliga avtal om helikoptrar för
sjuktransporter. När ärendet anmäldes i 1990 års
budgetproposition (prop. 1989/90:100, bil.7) anförde
föredragande statsrådet att det var nödvändigt att ändra 6 §
hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) så att sjukvårdshuvudmännen
får det samlade ansvaret för sjuktransporter enligt denna lag.
Socialministern framhåller nu, med stöd av uppgifter från
helikopterdelegationen, att det i vissa från beredskapssynpunkt
viktiga orter finns förutsättningar att påbörja en uppbyggnad av
en helikopterorganisation enligt intentionerna i 1987 års
försvarsbeslut. Hon avser att återkomma med en närmare
redovisning för hur denna fråga utvecklas.
Enligt socialministern bör huvudmannaskapsfrågan för
sjuktransporter nu lösas. Staten och sjukvårdshuvudmännen har
träffat avtal om att sjukvårdshuvudmännen den 1 januari 1992 tar
över ansvaret för akuta luftburna transporter och att
rikspolisstyrelsens motsvarande ansvar då upphör. Mot bakgrund
härav bör sjukvårdshuvudmännens ansvar för sjuktransporter
enligt hälso- och sjukvårdslagen utvidgas, vilket föranleder en
ändring i lagens 6 §.
I 1987 års försvarsbeslut lades finansieringsprinciper
fast med innebörd att den som upprätthåller verksamhet under
kriser och krig skall svara för de administrativa kostnaderna,
medan staten skall svara för kostnaderna för
beredskapsinvesteringar. Inom hälso- och sjukvårdsområdet gäller
dock att sjukvårdshuvudmännen skall svara för kostnaderna för
den fredsmässiga hälso- och sjukvårdens försörjningsuthållighet
under ett förkrigsskede och under neutralitet eller i krig,
medan staten skall svara för i krig tillkommande behov av
sjukvård till följd av krigsskador.
Socialministern anför att landstingsförbundet har deklarerat
att sjukvårdshuvudmännen inte har praktiska och ekonomiska
möjligheter att svara för den fortsatta fredssjukvårdens
försörjningsuthållighet under kriser och i krig. Enligt hennes
mening bör de allmänna principerna för finansiering av
beredskapsförberedelser inom funktionen Hälso- och sjukvård m.m.
enligt 1987 års försvarsbeslut ligga fast. Finansieringen av
överlagringen hos sjukvårdshuvudmännen för den kvarvarande
fredsmässiga sjukvården bör dock ske enligt principen delat
kostnadsansvar. Staten bör således genom riktade bidrag svara
för kapitalkostnaderna för att utöka lagren, medan
sjukvårdshuvudmännen bör ha kostnadsansvaret för driften, inkl.
lokaler och administration.
Landstingsförbundet har förklarat att med rådande finansiella
svårigheter och i en situation där landstingsskatten inte kan
öka, det är omöjligt för sjukvårdshuvudmännen att ta på sig nya
arbetsuppgifter och tillhörande kostnader. Med hänsyn härtill
anser socialministern att det bör övervägas att under en
övergångsperiod införa ett särskilt statligt driftbidrag utöver
bidraget till kapitalkostnaderna. Detta bör i så fall regleras i
ett avtal mellan staten och sjukvårdshuvudmännen. De årliga
bidragen för detta ändamål uppskattas till högst 5 milj.kr. för
en överlagring som motsvarar en månads fredsförbrukning.
Kostnaderna för överlagringsåtgärder för läkemedel och
förbrukningsmateriel för en månads uthållighet beräknar
socialministern till 10 milj.kr. Härtill kommer kostnader för
lagring av importerade insatsvaror.
Utskottet
Utskottet konstaterar att föredragande statsrådet i
propositionen föreslår att de principer för hälso- och
sjukvården i krig som angavs i 1987 års försvarsbeslut i
huvudsak fortfarande skall gälla i avvaktan på ett nytt
långsiktigt försvarsbeslut. I detta beslut fastslogs att
funktionen Hälso- och sjukvård m.m. utgör en mycket viktig del
av det samlade totalförsvaret och att en god beredskap inom
denna del stärker trovärdigheten för våra övriga
försvarsansträngningar. I beslutet underströks också att hälso-
och sjukvården skall ses som ett sammanhängande system som är
sammansatt av civila och militära delar. Vikten av en utökad och
förbättrad samverkan främst mellan socialstyrelsen,
överbefälhavaren och sjukvårdshuvudmännen betonades.
I 1987 års försvarsbeslut, liksom i tidigare beslut,
uppmärksammades också brister i denna funktion som allvarligt
begränsade dess uthållighet i förhållande till de bedömda
behoven och i jämförelse med uthållighetsnivån inom flertalet
andra funktioner inom totalförsvaret. Bristerna hänförde sig
främst till den otillfredsställande beredskapen beträffande
försörjningen med sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär. I
såväl 1982 som 1987 års försvarsbeslut prioriterades därför
särskilda satsningar för att tillgodose behovet i krig av
sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär och läkemedel.
I syfte att belysa i vilken utsträckning inriktningen i 1987
års försvarsbeslut och den särskilda ekonomiska satsning som där
gjordes hade genomförts och följts upp, anordnade utskottet
hösten 1988 en offentlig utskottsutfrågning med ett antal
företrädare för berörda departement och myndigheter. Utskottet
erinrar också om att frågorna och problemen rörande den nu
aktuella och synnerligen viktiga funktionen ägnades särskild
uppmärksamhet inom 1988 års försvarskommitté, i vilken en
särskild arbetsgrupp utarbetade och sedermera offentliggjorde en
rapport innehållande en redovisning av arbetsgruppens
överväganden och förslag, (SOU 1990:108) 5 rapporter från 1988
års försvarskommitté.
I propositionen konstaterar socialministern att genomförandet
av 1987 års försvarsbeslut nu börjat ge påtagliga resultat; goda
förutsättningar uppges föreligga för en samlad planering av
sjukvårdens resurser med ett effektivt utnyttjande av resurserna
under kriser och i krig och för att bringa sjukvården i balans
med övriga delar av totalförsvaret. Det angelägna i att uppnå
balans i uthållighetshänseende betonades också mycket starkt i
detta försvarsbeslut. Socialministern anser dock att det ännu
finns kvarvarande problem, främst när det gäller
helikopterkapacitet för sjuktransporter i krig och de
ansvarsfrågor som därvid berörs. Hon anser det angeläget att
huvudmannaskapsfrågan för sjuktransporter nu får en lösning och
föreslår en utvidgning av sjukvårdshuvudmännens ansvar för
sjuktransporter enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),
något som föranleder en ändring i denna lags 6 §. Ändringen
innebär att sjukvårdshuvudmännen får ett fullständigt
huvudansvar för sjuktransporter inom lagens bestämmelser, varvid
det åligger landstingen att bedöma behovet av alla olika slags
sjuktransporter inom sitt sjukvårdsområde, överväga hur
tillgängliga sjuktransportresurser bäst kan användas och
planera enligt lagen erforderliga åtgärder -- inkl. de särskilda
behov som kan föreligga till följd av kris- och
krigsförhållanden.
Socialministerns förslag avseende utvidgning av
sjukvårdshuvudmännens ansvar för alla slags sjuktransporter,
inkl. helikopterburna transporter, berörs i två motioner.
I motion Fö2 (m) yrkas avslag på förslaget till ändring i
hälso- och sjukvårdslagen. Motionären hänvisar bl.a. till
beslutet för några år sedan att föra över ansvaret för
ambulanstransporter från räddningstjänsten till
sjukvårdshuvudmännen, en förändring som enligt motionären på
flera platser ledde till dubbla organisationer och en kraftig
fördyring. Vidare ifrågasätter han Landstingsförbundets mandat
att teckna avtal som innebär finasiella åtaganden för
landstingen och framhåller de viktiga uppgifter för sjöräddning
och fjällräddning som den befintliga statliga
helikopterorganisationen har. Motionären anser således att det
statliga ansvaret för denna verksamhet bör bestå och att även
ansvaret för att driva verksamheten i fred bör vara en statlig
angelägenhet.
I motion Fö12 (s) framhåller motionären att det är av allra
största vikt att ett heltäckande nationellt system för luftburna
helikoptertransporter skapas. Han återger att vid de i
propositionen nämnda förhandlingarna mellan
helikopterdelegationen och sjukvårdshuvudmännen de senare ställt
sig kallsinniga till att delta i verksamheten med flygburna
sjuktransporter i enlighet med intentionerna i senaste
försvarsbeslut. Motionären föreslår mot den bakgrunden att
regeringen, så snart dessa förhandlingar är slutförda, för
riksdagen redovisar resultatet av förhandlingarna och sin syn på
detta.
Socialutskottet, som försvarsutskottet anmodat avge ett
yttrande över propositionen i denna del och hithörande motioner,
erinrar om att frågan om ansvarsfördelning i fråga om
sjuktransporter med helikopter i såväl fred som krig har
diskuterats under en lång tid. Svårigheterna att lösa ansvars-
och finansieringsfrågorna har hittills förhindrat att en
effektiv organisation skapats för sådana transporter; frågan
måste därför få en lösning. Det är enligt utskottet angeläget
att ansvaret för helikopterverksamheten för sjuktransporter i
kris och krig klargörs. Eftersom föredragande statsrådet i
propositionen tillkännager sin avsikt att återkomma med en
redovisning av hur frågan utvecklas finns enligt socialutskottet
ingen anledning för riksdagen att uttala sig på det sätt som
föreslås i motion Fö12.
Socialutskottet anför vidare, i sitt yttrande över motion Fö2,
att sjukvårdshuvudmännens ansvar för sjuktransporter enligt
hälso- och sjukvårdslagen bör utvidgas till att omfatta även
luftburna sjuktransporter. Utskottet hänvisar därvid till det
avtal som numera finns mellan staten och landstingen och de
landstingsfria kommunerna om akuta luftburna sjuktransporter.
Motionsyrkandet avstyrks.
Försvarsutskottet har vid flera tidigare tillfällen, bl.a.
1988/89:FöU14, uppmärksammat helikoptertransportfrågorna och
därvid understrukit vikten av en snar och tillfredsställande
lösning på problemen. Utskottet emotser således den redovisning
som föredragande statsrådet aviserar i fråga om hur
helikopterverksamheten för sjuktransporter utvecklas för att
uppfylla intentionerna.
Utskottet delar föredragande statsrådets mening att
huvudmannaskapsfrågan för sjuktransporter nu måste lösas
och har ingen invändning mot det förslag till ändring i hälso-
och sjukvårdslagen som redovisas och som innebär att
sjukvårdshuvudmännen får ett fullständigt huvudansvar för
sjuktransporter inom detta lagrums bestämmelser. Utskottet
konstaterar att lagändringen utformats på ett sådant sätt att
det eftersträvade syftet åstadkoms genom minsta möjliga ändring
i själva lagtexten. Det framgår därvid av specialmotiveringen
att ändringen inte får förstås som en bestämmelse som ålägger
landstingskommunen att inom sin organisation hålla en
tillräcklig uppsättning av transportmedel av olika slag.
Lagändringen talar om huvudansvaret, inte om tekniska lösningar.
Utskottet biträder således socialutskottets mening att motion
Fö2 inte bör bifallas av riksdagen.
Av de skäl som anförs av socialutskottet bör enligt utskottets
mening inte heller motion Fö12 bifallas.
Socialutskottet har med sitt yttrande överlämnat två motioner
som tar upp frågor rörande försörjning med infusionsvätskor.
I motion So456 yrkande 3 (fp) begär motionärerna ett
tillkännagivande till regeringen om åtgärder för att garantera
Sverige tillgång på infusionslösningar. I motionen uppmärksammas
Sveriges ansvar att vara självförsörjande när det gäller blod
och blodprodukter och de hinder som finns för att detta mål
skall uppnås. Vidare uppmärksammas Sveriges importberoende av
infusionslösningar och framhålls att bättre nationella lösningar
måste skapas för att garantera tillräcklig produktion av sådana
lösningar i händelse av avspärrning och krig. Mot denna bakgrund
reses invändningar mot planerna på att lägga ner tillverkningen
vid Kabi Pharmacias anläggning i Matfors som skulle kunna ändras
från spolvätskor till infusionsvätskor. Enligt motionärerna
borde man i stället försöka lösa lönsamhetsproblemen vid denna
anläggning.
Liknande synpunkter framförs i motion So457 yrkande 1--2 (fp).
Mot bakgrund av att Sverige enligt motionären inte kan klara sin
infusionsvätskeförsörjning i ett krisläge och också i en
avspärrningssituation hamnar i ett bekymmersamt läge bör man
inte lägga ner fungerande enheter som den i Matfors utan försöka
lösa omställningen. Motionären begär tillkännagivanden om
behovet av inhemsk produktion av infusionslösningar och om Kabi
Matfors utmärkta förutsättningar att producera
infusionslösningar.
Socialutskottet hänvisar till att föredragande statsrådet
i propositionen understryker det angelägna i att åtgärder vidtas
för att säkerställa behovet av infusionsvätskor, samtidigt som
hon anför att försörjningen på detta område bör ges andra
principiella lösningar än de som övervägts för
förbrukningsmateriel och läkemedel, varvid hon dock anser att de
totala behoven bör ses över med hänsyn till bedömda hotbilder
och fastställda vårdprinciper, m.m. Socialutskottet anför att
Sveriges importberoende i fråga om infusionsvätskor är en
allvarlig svaghet i beredskapen för sjukvården i kris och krig
och delar därför motionärernas uppfattning att åtgärder måste
vidtas så att behovet av infusionslösningar kan säkerställas.
Utskottet förutsätter att regeringen utan särskilda uttalanden
från riksdagens sida kommer att följa nu pågående
förhandlingsarbete som syftar till att säkerställa inhemsk
produktion och att regeringen även i övrigt kommer att vidta
nödvändiga åtgärder för att säkerställa försörjningen på detta
område. Med detta avstyrker utskottet motionerna So456 yrkande 3
och So457.
Försvarsutskottet understryker det angelägna i att
försörjningen med infusionsvätskor inte får tillåtas bli en svag
länk inom sjukvården i kris och krig, lika litet som funktionen
som helhet får tillåtas bli en svag länk inom hela
totalförsvaret. Utskottet delar dock socialutskottets mening att
redovisningen i propositionen avseende planerade åtgärder inom
detta område är tillfyllest varför något uttalande av riksdagen
med den inriktning som förordas i dessa motioner inte erfordras.
Utskottet föreslår därmed att motionerna So456 yrkande 3 och
So457 yrkande 1--2 inte bifalls av riksdagen.
I motion Fö8 (fp) anförs, med hänvisning till den rapport som
utarbetades av den särskilda arbetsgruppen inom 1988 års
försvarskommitté (SOU:108) att det nu finns anledning att känna
en betydande tillförsikt när det gäller beredskapsläget för
sjukvården i kris och krig. Motionärerna noterar med
tillfredsställelse att propositionen till stor del grundas på
denna arbetsgruppsrapport och i denna redovisade överväganden,
slutsatser och förslag. Motionärerna har inga invändningar mot
vad som framförs i propositionen och förutser att sjukvårdsdelen
i ett sammanhängande totalförsvarsbeslut 1992 bör kunna framstå
som klart mer positiv än vid de senaste beslutstillfällena.
De anser att det är viktigt att regeringen och berörda organ
använder året 1991 till att verifiera läget och ta fram en
programplan med ett handlingsprogram för de åtgärder som ännu
återstår innan läget kan anses vara helt tillfredsställande. De
pekar därvid särskilt på frågan om förstärkning av
helikoptertransportkapaciteten.
Socialutskottet påpekar att regeringen enligt
propositionen avser att i programplaneanvisningar för
totalförsvarsmyndigheterna uppdra åt berörda organ inom
funktionen Hälso- och sjukvård m.m. att under budgetåret 1991/92
vidta sådana förberedande åtgärder som erfordras för en
tillfredsställande försörjningsuthållighet. Enligt utskottet kan
motionärernas syfte förväntas bli tillgodosett varför något
initiativ från riksdagens sida inte är påkallat.
Försvarsutskottet delar socialutskottets mening därvidlag
och avstyrker i likhet med socialutskottet på denna grund att
motion Fö8 yrkande 17 bifalls av riksdagen.
Utskottet har, sammanfattningsvis, inget att invända mot vad
föredragande statsrådet har anfört om funktionen Hälso- och
sjukvård. Utskottet anser i likhet med motionärerna i motion Fö8
att det är tillfredsställande att åtgärder nu kan redovisas som
innebär att en funktion som länge betraktats som en av de
svagaste länkarna i vårt totalförsvar synes vara på väg att
uppnå en beredskapsnivå som är i god överensstämmelse med övriga
delar, även om ytterligare åtgärder krävs och området fortsatt
måste hållas under bestämd uppsikt. Utskottet vill i detta
sammanhang understryka att det är av största vikt att
uppbyggnaden av lagerhållningen med förbrukningsmateriel
fullföljs i enlighet med statsmakternas intentioner.
Totalförsvarets militära del
I detta avsnitt behandlar utskottet vad föredragande
statsrådet i propositionen har anfört dels om verksamheten
budgetåret 1989/90 och läget inom försvarsmakten (s. 41--47),
dels om JAS 39-projektet samt om mark, anläggningar och lokaler
(s. 47--55), dels om det militära försvarets fortsatta
inriktning, inkl. anslagsförslagen till huvudprogrammen 1--4 (s.
55--86). Till avsnittet har också förts motionerna Fö201 yrkande
2 (mp), Fö408 (m), Fö409 (m), Fö411 (m), Fö412 (fp), Fö413 (v),
Fö415 (m), Fö417 (fp), Fö418 (m), Fö419 (m), Fö420 (fp), Fö421
yrkandena 1 och 3 (m, c), Fö422 (s), Fö423 (m), Fö424 (s), Fö425
yrkandena 1--4 och 6 (m), Fö426 yrkande 2 (v), Fö1 (m), Fö3
(fp), Fö4 (s), Fö5 (c), Fö6 yrkandena 4--10 och 13--16 (m), Fö7
yrkandena 4, 13 och 15--24 (mp), Fö8 yrkandena 7--9 (fp), Fö10
yrkandena 2 och 3 (m), Fö11 yrkande 2 (v), Fö13 (s), Fö15
yrkandena 2 och 3 (m) samt Fö17 yrkandena 1, 4--7 och 10--14 (c)
till den del de innefattar en annan inriktning av
totalförsvarets militära del än regeringen har förordat.
Verksamheten budgetåret 1989/90
Föredragande statsrådet
Försvarsministern redovisar vilken viktigare verksamhet som
har bedrivits under budgetåret 1989/90 och anför beträffande
armén att såväl repetitions- som grundutbildningen
genomförts med godtagbart resultat. Under året har 2900
värnpliktiga genomfört försök med en grundutbildning förkortad
till 5 månader. Utbildningsmålen för dessa värnpliktiga har
enligt chefen för armén kunnat nås endast med tvekan. Fortsatta
försök erfordras. Fastighetsunderhåll har endast kunnat
genomföras till 40 % av budgeterad omfattning. Planerad
anskaffning har till följd av tekniska problem i utvecklingen
inte kunnat ske av den slutfasstyrda granatkastarammunitionen
STRIX. Anläggningar har anskaffats i stort enligt plan. Anslagen
för ledning och förbandsverksamhet och för materielanskaffning
har underutnyttjats med tillsammans drygt 360 milj.kr.
När det gäller marinen anförs att förberedelserna för de
gemensamma ledningsorganisationerna Sydkustens marinkommando och
Ostkustens marinkommando har fullföljts och den nya
organisationen trätt i kraft den 1 juli 1990. Chefen för marinen
har prioriterat beredskap och ubåtsskydd, och en fortsatt hög
beredskap har upprätthållits. Materiel- och
fastighetsunderhållet har måst eftersättas.
Repetitionsutbildningen har kunnat utökas till följd av de
särskilda medel som tillförts för ändamålet. Huvuddelen av
ytattackfartygen har hållits rustade inom ramen för två
flottiljer. En kustkorvett har sjösatts och livstidsförlängning
har påbörjats för två ubåtar av typ Sjöormen. Utbyggnaden av
fasta system för undervattensbevakning har fortsatt. Marinens
anslag har underutnyttjats med totalt 33 milj.kr.
Flygvapnet har hållit anbefalld mobiliserings- och
insatsberedskap. Fortsatt personalbrist har resulterat i att
repetitionsutbildningen inte har kunnat genomföras i avsedd
omfattning och i att uppbyggnaden av transportdivisionen Tp 84
(Herkules) försenats. Utvecklingsarbetet har fortsatt inom flera
materielprojekt, bl.a. stridsledningscentraler, flygburen radar
och bombkapsel. Basutbyggnaden har fortsatt men behövt
omplaneras till följd av brist på medel. Flygvapnets anslag har
överskridits med sammanlagt drygt 10 milj.kr., bl.a. till följd
av ökat motorunderhåll på flygplan JA 37.
Inom huvudprogrammet operativ ledning har myndigheten
överbefälhavaren omorganiserats och en successiv anpassning
skett mot en ny organisation inom militärområdesstaberna.
Anslagen har underutnyttjats med tillsammans drygt 52
milj.kr., bl.a. genom förseningar i datautbyggnad och av vissa
ombyggnadsarbeten.
Utskottet
Utskottet har ingenting att anföra i anledning av föredragande
statsrådets redovisning av verksamheten under budgetåret 1989/90
och föreslår att riksdagen lägger denna del av propositionen
till handlingarna.
Läget inom försvarsmakten
Föredragande statsrådet
Försvarsministern anför att det militära försvaret i många
avseende är bra. Den anställda personalen är kunnig. Anda och
motivation hos de värnpliktiga är god. Försvarsindustrin har
utvecklat och levererat materiel med hög standard. Många typer
av förband har dock minskat i antal och bara till del kunnat
moderniseras i takt med utvecklingen i omvärlden. Enligt
överbefälhavaren har detta lett till en försämrad
försvarsförmåga där stora delar av armé- och
kustartilleriförbanden är begränsat användbara direkt efter
mobilisering. Vidare finns brister i uthålligheten, främst för
flyg- och sjöstridskrafterna.
Specifikt för arméstridskrafterna redovisar
försvarsministern att inställda och avkortade
krigsförbandsövningar, i kombination med brist på
yrkesofficerare, lett till ett ökat behov av kompletterande
utbildning. Han pekar också på allvarliga brister i brigadernas
materiel, t.ex. pansarvärnsammunition som inte har verkan i
fronten på moderna stridsvagnar samt bristen på utrustning för
strid i mörker. Vidare är stridsfordonen omoderna. Sammantaget
innebär detta att förbandens utbildning och materiel måste
kompletteras för att förbanden skall kunna vara allsidigt
användbara och kunna lösa sina uppgifter direkt efter
mobilisering.
Marinens kvalificerade krigsförband bedöms kunna lösa sina
huvuduppgifter direkt efter mobilisering, men i vissa fall med
begränsad uthållighet. De delar som är begränsat krigsdugliga
kräver kompletterande utbildning och underhåll. Uppbyggnaden av
ubåtsskyddet och den förhöjda incidentberedskapen har medfört
reduceringar och senareläggningar i materielbeställningarna.
Underhållet har begränsats av samma skäl. Sammantaget har detta
medfört ett successivt växande behov av underhåll och materiell
förnyelse.
Försvarsministern anmäler att flygstridskrafterna har hög
beredskap och initialeffekt. Brist på personal, främst i övre
Norrland, begränsar dock beredskapen. En
kompletteringsutbildning krävs för att kunna öka uthålligheten.
Brister förekommer även när det gäller kvalificerade
jaktrobotar, vapen för markmålsbekämpning och materiel för
fältarbeten och skydd. Den försenade basutbyggnaden begränsar
också uthålligheten.
Det operativa ledningssystemet anses sammantaget ha en
godtagbar förmåga. Försvarsplaneringen är i allt väsentligt väl
genomarbetad på central och regional nivå men brist på
reservdelar minskar ledningssystemets uthållighet.
När det gäller den operativa förmågan hänvisar
försvarsministern till överbefälhavarens bedömning att
försvarsmakten behöver tid, i vissa fall avsevärd tid, för
kompletterande utbildning och materielanskaffning innan den är
beredd att möta ett stort upplagt angrepp som har till syfte att
ockupera hela eller delar av Sverige. Stridskrafternas numerär
medger att angrepp kan mötas i varje del av landet men
möjligheterna till samtidiga operationer i två riktningar är
begränsade.
Utskottet
Utskottet noterar att försvarsministern tar upp flera
allvarliga problem när det gäller läget inom försvarsmakten,
t.ex. materielens i vissa fall bristande modernitet,
arméförbandens bristande förmåga att uppträda och verka i
mörker, eftersatt materielunderhåll samt otillräcklig utbildning
och uthållighet hos många förband. Dessa brister framhålls och
diskuteras även på olika sätt i flera motioner, t.ex. i Fö6 (m),
Fö8 (fp) och Fö17 (c), och tas till utgångspunkt för förslag som
skulle kunna förbättra förbandens krigsduglighet. I motionen Fö6
anses även organisationen innehålla kvantitativa brister, t.ex.
för få förband för ubåtsjakt.
Enligt utskottets mening är det en central fråga hur åtgärder
för att rätta till brister skall avvägas mot förslag om ny
verksamhet och mot behovet av stukturella förändringar. Frågan
har fått allt större aktualitet efter hand som verkligheten
avlägsnat sig från målen under 1980-talet. I nuvarande
beslutsläge och statsfinansiella situation anser utskottet att
det är nödvändigt att reducera ambitionerna för bristtäckning
och strukturreformer till vissa förberedande åtgärder för att
säkerställa största möjliga handlingsfrihet inför det nya
försvarsbeslutet.
Det hittills sagda innebär att utskottet inte har någon
erinran mot vad föredragande statsrådet har anfört om läget inom
försvarsmakten. Utskottet vill ändå, från principiella
utgångspunkter, tillägga att framtida propositioners
lägesbeskrivningar bör utvecklas vidare och ges ett klart
sammanhang med övervägandena om bristtäckning i förhållande till
andra förslag om verksamhetens inriktning. Det här sagda står i
överensstämmelse med vad utskottet har uttalat (FöU 1987/88:11,
s. 5) som följd av arbetet med 1987 års försvarsbeslut om
behovet att öka ambitionerna för uppföljning.
Redovisning av JAS 39-projektet
Föredragande statsrådet
Försvarsministern inleder sin redovisning av
JAS39-projektet med att referera den av försvarets
materielverk genomförda tekniska värderingen av projektet
avseende läget den 1 juli 1990. Av denna framgår att
flygutprovningen återupptagits efter 15 månaders stillestånd
efter haveriet med det första provflygplanet. Enligt
materielverkets bedömning har de problem som orsakade haveriet
åtgärdats. De restriktioner som har införts för motorn till
följd av viss sprickbildning kvarstår intill hösten 1991 då de
aktulla motordelarna bedöms ha omkonstruerats och bytts ut.
Under året har vapenutprovningen inletts med gott resultat.
Materielverket, som anser att serieflygplanens prestanda i allt
väsentligt kommer att nå specificerade värden, bedömer att den
försenade flygutprovningen resulterar i att en första
serieleverans kan ske tidigast år 1994. Detta innebär en
försening med två år i förhållande till den ursprungliga planen
och dessutom att förseningen har ökat sedan föregående
redovisningstillfälle. De första serieflygplanen kommer efter
leveransen till flygvapnet att behöva modifieras för att uppnå
avtalsenliga prestanda. Denna modifiering är förutsedd i
kontraktet men kommer att få större omfattning än vad som
ursprungligen avsågs. Materielverket och försvarsministern är
båda kritiska till industrigruppen JAS sätt att leda projektet.
Försvarsministern understryker sålunda särskilt att industrin
måste fortsätta utvecklingsarbetet på ett sätt som gör att
tilltron återupprättas för de långsiktiga utfästelser som
gjordes av de berörda svenska industrikoncernerna när
JAS-avtalet tecknades.
I sin redovisning av de ekonomiska förutsättningarna för
projektet anmäler försvarsministern att återstående
planeringsram, exkl. prisreserver, enligt gällande
beräkningsmetoder uppgår till 32,6 miljarder kronor i prisläget
februari 1990. Förseningarna i projektet har medfört att de
sista leveranserna enligt 1982 års beslut kommer att ske först
under budgetåret 2001/02. Fördyringarna för delserie två och för
den tvåsitsiga versionen (JAS 39 B) uppskattas av försvarets
materielverk till ca 9 miljarder kronor fram t.o.m.
budgetåret 2001/02. Försvarsministern konstaterar att
utvecklingen och anskaffningen av de första 30 flygplanen följer
de kostnadsramar som förutsattes i det grundläggande beslutet om
JAS-projektet. Han konstaterar vidare att förseningarna i
typarbetet är avsevärda och kostnadsökningarna betydande för
delserie två och JAS 39 B jämfört med förutsättningarna för det
ursprungliga beslutet.
I försvarsministerns beskrivning av läget i projektet inför
år 1991 anför han att industrigruppens offerter för delserie
två m.m. lämnades till materielverket i oktober 1990 varefter de
redovisades för regeringen. Materielverket framhöll vid detta
tillfälle att en beställning av delserie två m.m. borde
senareläggas från den planerade tidpunkten den 1 juli 1991 med
hänsyn bl.a. till den försenade flygutprovningen. Detta är också
försvarsministerns uppfattning; han tillägger att resultatet
från materielverkets överläggningar med industrigruppen om hur
arbetet kan drivas vidare med hänsyn till uppkomna förseningar
får avgöra när förhandlingar syftande till beställning av
delserie två m.m. kan ske.
Utredning pågår om olika vapenalternativ för flygplanets
vapenprogram. Enligt föredragande statsrådet bör det ankomma på
regeringen att få avgöra inriktningen av JAS-flygplanets
beväpning. Försvarsministern gör för närvarande den samlade
bedömningen att JAS-projektet bör fullföljas under förutsättning
att överläggningar och förhandlingar mellan staten och
industrigruppen leder till för parterna rimliga villkor. Det
blir då aktuellt för riksdagen att ånyo pröva projektets
fortsatta inriktning. Försvarsministern avser att fortlöpande
låta informera försvarsutskottet om utvecklingen av
JAS-projektet.
Utskottet
Fem motioner är kritiska mot JAS-projektet. I motion
Fö413(v) anförs sålunda att de senaste årens internationella
förändringar starkt har förbättrat Sveriges säkerhetspolitiska
läge och att det därför inte finns motiv för ett utbyggt och
moderniserat luftförsvar. Sverige har enligt motionärerna ett i
jämförelse med de flesta länder i Europa ett överdimensionerat
flygvapen, vars kapacitet torde vara tillräcklig för överskådlig
framtid. JAS-flygplanen behövs således inte varför projektet bör
avbrytas. Från i huvudsak samma utgångspunkter krävs också i
motion Fö426 (v) ett omedelbart stopp för projektet.
Även motion Fö422 (s) uppmärksammar Sveriges förbättrade
säkerhetspolitiska läge till följd av avspänningen i Europa,
manifesterat genom nedrustningsavtal och ESK-process.
Motionärerna anser att denna utveckling tillsammans med faran
att JAS-projektet blir en gökunge inom försvaret, liksom att
Sverige inte har råd med denna miljardsatsning, är skäl nog för
att avveckla projektet. Att fullfölja det skulle ge fel signal
till omvärlden. Från samma utgångspunkter föreslås i motion
Fö424 (s) dels att delserie två av JAS inte skall beställas,
dels att möjligheterna att utnyttja Viggensystemet längre än
planerat utreds. Även i motion Fö7 (mp) föreslås att delserie
två inte beställs.
Motionärerna i motion Fö8 (fp) anser å sin sida att idén bakom
detta projekt står sig väl, nämligen att man kan använda ett
litet flygplan för uppgifter som hittills krävt betydligt större
maskiner. Härigenom går det bl.a. att reducera drivmedels- och
underhållskostnaderna. Motionärerna vill också fästa
uppmärksamheten på att det tidsmässiga behovet av JAS-flygplan
nu är annorlunda än vad som antogs när systemet beslutades 1982.
Skälet är att Draken- och Viggensystemen har större effekt och
möjlighet till fler flygtimmar än man bedömde under tidigt
1980-tal. Det borde enligt motionärernas mening därför
undersökas hur långt man skulle kunna reducera kostnaderna för
JAS under 1990-talet genom att förskjuta serieleveranser bortåt
i tiden. En export, i första hand till Finland, anses därvid på
ett gynnsamt sätt kunna öka möjligheterna för en sådan
senareläggning av svenska leveranser.
Motion Fö10 (m) refererar till det nyligen avslutade
Gulfkriget och konstaterar att erfarenheterna därifrån dels
visat på faran av alltför otidsenlig utrustning, dels på
betydelsen av ett starkt flygvapen. Detta tas till motiv för ett
yrkande om en vidareutveckling av JAS-systemet, så länge som man
är förvissad om att JAS är en riktig satsning.
Enligt utskottets mening har ingenting hänt i den
säkerhetspolitiska miljön det senaste året som kan tas till
intäkt för en långsiktig och kraftig begränsning av
luftförsvaret. Nuvarande flygplanssystem kommer att behöva
ersättas och JAS-idén, med sin mångsidighet och
konkurrenskraftiga ekonomi, synes fortfarande vara det mest
bärkraftiga alternativet för en sådan ersättning.
Utskottet, som nyligen låtit sig informeras om läget i
projektet, anser att allt för närvarande tyder på att projektet
är tekniskt realiserbart och att specificerade prestanda kommer
att kunna uppnås. Förseningen i programmet är allvarlig, främst
med hänsyn till att den leder till stora kostnadsökningar. Det
försenade införandet i krigsorganisationen torde dock nu vara
lättare att hantera eftersom 35- och 37-systemen kan utnyttjas
längre än förut ansetts möjligt.
När det gäller den finansiella delen av projektet konstaterar
utskottet att kostnaderna för utveckling och produktion av JAS
39-systemet har visat sig bli betydligt högre än som förutsattes
år 1982. Industrin står för denna fördyring när det gäller
typutveckling och den första delserien, medan det ännu är oklart
hur fördyringarna skall fördelas mellan leverantör och kund vid
en eventuell produktion efter de 30 första flygplanen.
Med det sagda anser utskottet att övervägande skäl talar för
att tills vidare fortsätta projektet under förutsättning att de
kommande förhandlingarna resulterar i rimliga villkor. Utskottet
kan således inte biträda vad som i motionerna Fö413 (v),
Fö422(s) och Fö426 (v) sagts om avveckling av JAS-projektet.
Dessa motioner bör därför avslås av riksdagen såvitt nu är i
fråga. Inte heller bör något uttalande nu göras om huruvida
delserie två skall beställas eller ej, eftersom denna fråga
kommer att prövas och avgöras senare. I det sammanhanget behöver
också ställning tas till om eventuella livstidsförlängande
åtgärder bör genomföras på Viggensystemet. Motionerna Fö424 (s)
och Fö7 yrkande 22 (mp) bör därför också avslås av riksdagen.
När ett vapensystem införs i krigsorganisationen förutsätts i
regel ett eller flera modifieringstillfällen. Ibland anskaffas
en vidareutvecklad version. JAS har i det grundläggande beslutet
förutsatts ha en utvecklingspotential, och utskottet utgår från
att åtgärder genomförs för att under systemets livstid
successivt höja dess prestanda om detta är kostnadseffektivt.
Frågan om anskaffning av en vidareutvecklad version av JAS bör,
liksom vad gäller anskaffning av den andra delserien, vara en
fråga för regering och riksdag att pröva. Med hänsyn till det
sagda bör motion Fö10 yrkande 3 (m) avslås.
När det gäller förutsättningarna för det fortsatta
projektarbetet ansluter sig utskottet i huvudsak till vad
föredragande statsrådet har redovisat men vill ändå i anslutning
härtill anföra synpunkter i två frågor. Den ena rör
vapenutvecklingen där försvarsministern anser att det bör
ankomma på regeringen att besluta om den framtida inriktningen.
Utskottet tolkar detta som att regeringen beslutar i alla
löpande frågor som berör teknik, industrisamarbete, tidsplaner
m.m. men att riksdagen kommer att kunna ha ett inflytande i
principiella vapenvalsfrågor som har en avgörande påverkan på
JAS-systemets operativa effekt och därmed på dess säkerhets-
eller försvarspolitiska betydelse. Den andra frågan som
utskottet vill kommentera är att det i huvudsak delar
motionärernas uppfattning i motion Fö8 yrkande 9 (fp) att en
eventuell export av JAS skulle kunna få en positiv effekt i form
av kostnadsreduktioner för leveranserna till Sverige under
1990-talet. Marknadsföringen av JAS till andra länder är främst
en fråga för industrin. Utskottet utgår dock från att regering
och berörda statliga organ bistår i detta arbete. Utskottet
utgår vidare från att det i samband med de nyss nämnda kommande
överläggningarna om JAS-projektets fortsättning ingår att
undersöka möjligheterna till att reducera kostnaderna under
1990-talet genom förskjutna serieleveranser.
Vad utskottet här har anfört med anledning av propositionen
och motion Fö8 yrkande 9 (fp) bör riksdagen ge regeringen till
känna.
Mark, anläggningar och lokaler
Föredragande statsrådet
I denna del av propositionen anmäler föredragande statsrådet
visst pågående utvecklingsarbete som rör mark, anläggningar och
lokaler. Han anför bl.a. att överbefälhavaren bedriver ett
omfattande förändringsarbete inom ramen för det s.k.
VI 90-projektet samt att det under hösten 1990 tillsatts en
utredning om statens fastighetsförvaltning med direktiv att
bl.a. se över ansvarsfördelningen för den statliga
fastighetsförvaltningen. Försvarsministern beskriver sedan det
nyss slutförda arbetet i den s.k. kapitalkostnadsutredningen som
lämnat förslag till hur kapitalkostnader kan införas för redan
disponibla markområden, anläggningar och lokaler samt för
nyinvesteringar i sådana tillgångar. Han avser att återkomma
till regeringen, inför 1992 års försvarspolitiska beslut, med en
detaljerad redovisning till riksdagen om den närmare
utformningen.
Försvarsministern behandlar sedan den modell för avyttring av
anläggningar och reinvestering av intäkterna som
överbefälhavaren redovisat i sin programplan. Statsrådet anför
därvid att regeringen tidigare genom beslut i maj 1990 meddelat
att denna modell inte kan godkännas, bl.a. i avvaktan på den
tillsatta utredningen om statens fastighetsförvaltning. Han har
inte nu funnit skäl för något annat ställningstagande i frågan,
och han hänvisar i övrigt till vad finansministern i
propositionens bilaga 7 har anfört om disposition av inkomster
från försäljning av fast egendom.
Föredragande statsrådet övergår därefter till att beskriva
läget i den s.k. Stockholmshypotesen samt den tidsplan som
regeringen beslutat skall ligga till grund för hur verksamheten
skall etableras vid Tullinge. Han anmäler vidare att
överbefälhavaren anser att tidsplanen inte är möjlig att
genomföra och att regeringen kommer att meddela ändringar i
denna liksom vilka ytterligare verksamheter som, utöver av
regeringen i december 1989 beslutade, skall lokaliseras till
Tullinge. Regeringen har i beslut i oktober 1990 anvisat medel
för projektering och igångsättning av byggproduktion för
projektet.
Utskottet
Utskottet har behandlat frågorna om kapitalkostnaders
införande och möjligheten att reinvestera försäljningsinkomster
i sina överväganden om den finansiella styrningen. I det
sammanhanget behandlades även propositionens bilaga 7 och de
därvid aktuella motionerna Fö6 yrkande 12 (m), Fö8 yrkande
11--13 (fp) samt Fö17 yrkande 3 (c). Utskottet hänvisar till
denna behandling.
I motion Fö6 yrkande 10 (m) refererar motionärerna till
överbefälhavarens avyttringsmodell och anför att man i
försvarets nuvarande brydsamma ekonomiska läge inte kan lämna en
sådan metod oprövad. Enligt utskottets mening innebär det av
finansministern framlagda förslaget om möjlighet att reinvestera
inkomster från försäljning av fast egendom stora likheter med
överbefälhavarens avyttringsmodell. Den väsentligaste skillnaden
är att reinvesteringsbesluten, enligt finansministerns förslag,
är förbehållna regeringen. Som framgått av det föregående har
utskottet inget att andra mot att denna ordning tills vidare
tillämpas. Finansutskottet framför i sitt yttrande motsvarande
synpunkter. Motionen bör därför avslås såvitt nu är i fråga.
Motionärerna i motion Fö6 (m) vänder sig mot beslutet att
etablera staben för Ostkustens marinkommando i Tullinge.
Eftersom huvuddelen av erforderliga fortifikatoriska och
sambandsmässiga anläggningar finns på Muskö borde (yrk. 8)
staben förläggas dit. I motion Fö421 yrkande 3 (m, c) framförs
motsvarande förslag.
Utskottet har vid flera tidigare tillfällen övervägt
vilken verksamhet som i framtiden skall vara lokaliserad till
Tullingeområdet. Senast behandlades denna fråga under föregående
riksmöte då utskottet i proposition 1989/90:100, bil. 6
informerades om regeringens beslut i ärendet, med innebörden att
bl.a. staben för Ostkustens marinkommando skulle förläggas till
Tullinge. Utskottet delade regeringens uppfattning (FöU7, s. 56)
om att Tullinge var det bästa alternativet, främst av operativa
skäl.
Utskottet har nu ingen annan åsikt och vill dessutom
understryka betydelsen av att det ursprungliga beslutet inte
urholkas. Strävan efter en god totalekonomi bör i stället leda
till att alla rimliga möjligheter tas till vara för att fylla
området med verksamhet. Mot bakgrund av det sagda bör motionerna
Fö6 yrkande 8 (m) och Fö421 yrkande 3 (m, c) inte bifallas av
riksdagen.
Vad som här har anförts innebär sammanfattningsvis att
utskottet inte har någon erinran mot vad föredragande statsrådet
har anfört om mark, anläggningar och byggnader.
Det militära försvarets fortsatta utveckling
Föredragande statsrådet
I sin inledning i denna del sammanfattar försvarsministern vad
han tidigare anfört om läget, nämligen att utvecklingen hittills
kännetecknats dels av försämrad krigsduglighet hos många
förband, dels av minskad tillgänglighet för viss materiel.
Delar av förbanden är begränsat användbara direkt efter
mobilisering eller har begränsad uthållighet. Han hänvisar till
det statsfinansiella läget och till avsikten att fatta ett nytt
långsiktigt försvarsbeslut år 1992. I det läget anser han att
planeringen för försvaret måste utgå från oförändrade ekonomiska
resurser och att det är nödvändigt att undvika nya åtaganden som
långsiktigt binder statsmakterna till rampåslag. Planering och
verksamhet bör därför inriktas och genomföras så att
statsmakterna har en rimlig grad av handlingsfrihet inför det
nya försvarsbeslutet. Härav följer att endast påbörjat
förändringsarbete bör fullföljas och de allvarligaste bristerna
avhjälpas i de krigsförband som under alla förhållanden bedöms
böra behållas under 1990-talet. Vidare bör, med hänsyn till den
säkerhetspolitiska situationen i Europa, beredskapen i vissa
avseenden kunna sänkas. I linje härmed anses
repetitionsutbildningens omfattning kunna begränsas.
Sammanfattningsvis anges att den grundläggande inriktningen
tills vidare bör vara att i första hand konsolidera de
prioriterade krigsförbanden. Därvid skall förnyelsen
koncentreras inom armén i första hand till vissa brigader och
prioriterade fördelningsförband, inom flygvapnet till åtgärder
för att förbättra luftförsvarsförmågan samt inom marinen till
ubåtsförbanden och till de rörliga kustartilleriförbanden.
Ubåtsskyddet och skyddet av vårt luftrums integritet bör
enligt försvarsministern även fortsättningsvis ägnas särskild
uppmärksamhet.
Utskottet
Ett flertal motioner behandlar denna övergripande inriktning
för det militära försvaret. Sålunda ges i motion Fö201 (mp)
förord för ett militärt försvar som är mer flexibelt mot vitt
skilda hotbilder inom spektrat miljöförstöring--militärt
angrepp--ekonomiskt angrepp--sociala hot. I två motioner,
Fö419 (m) och Fö425 (m), hävdas att det med tanke på försvaret
av Skåne är nödvändigt att det där finns ett tillräckligt antal
snabbmobiliserade, välutbildade och välutrustade förband samt
att dessa har en hög teknisk standard. På motsvarande sätt
framhålls i motion Fö423 (m) de särskilda förhållanden som råder
för försvaret av Storstockholm. En rad förslag framförs som
enligt motionärerna på ett bättre sätt skulle kunna tillgodose
dessa förhållanden.
I motion Fö17 (c) framförs (yrk. 1) ett avslagskrav på
propositionens förslag till inriktning av det militära försvaret
med hänvisning till att läget nu kräver att brister åtgärdas
inom såväl utbildningen som materielanskaffningen. Enligt ett
annat yrkande (yrk. 11) bör riksdagen uttala att den allmänna
värnplikten måste utgöra fortsatt grund för det militära
försvaret.
Den bristande moderniteten för främst arméns materiel
uppmärksammas i motion Fö408 (m). För att råda bot på detta
förordar motionären dels att en viss procentsats av
försvarsmaktens budget skall användas för utveckling av ny
materiel, dels att riksdagen gör ett uttalande om att arméns
kvalitet skall förbättras avsevärt.
Motion Fö411 (m) behandlar musiken i det militära försvaret.
Motionären hävdar att sedan regionmusiken överförts till
landstingen miljonbelopp har använts för annat än ren
musikproduktion. Verksamhetens inriktning bör därför förändras.
Sålunda bör, när statens avtal med landstingen skall
omförhandlas, bl.a. en ny ledningsorganisation för militärmusik
skapas liksom en professionell militärmusik i Stockholm. Vidare
bör stöd ges till frivilliga musikkårer och antalet värnpliktiga
musiker utökas, varvid även kvinnor bör ifrågakomma.
När det gäller den övergripande inriktningen av försvarsmakten
hänvisar utskottet till vad som tidigare sagts i samband med
övervägandena om läget i totalförsvaret. Utskottet anförde då
att det under ifrågavarande mellanår är nödvändigt att, inom
ramen för tillgängliga resurser, reducera ambitionen vad avser
långsiktigt angelägna strukturreformer till förberedande
åtgärder inom vissa områden och att med hjälp av
säkerhetspolitiskt acceptabla besparingar säkerställa största
möjliga handlingsfrihet inför det kommande långsiktiga
försvarsbeslutet. Utskottet kan därmed inte godta de förslag
till annan inriktning som förs fram i motionerna Fö201 yrkande 2
(mp), Fö408 (m) och Fö17 yrkande 1 (c).
Allmän värnplikt gäller sedan länge som princip för uttagning
av soldater till försvaret. Propositionen föreslår ingen ändring
av detta förhållande. Den allmänna värnpliktens stora
symbolvärde har heller inte ifrågasatts. Utskottet ser därför
inga vägande skäl för att nu göra ett uttalande i enlighet med
yrkande 11 i motion Fö17 (c). Riksdagen bör således avslå
motionsyrkandet.
De allmänna uttalanden som görs i motionerna Fö419 yrkande 1
(m), och Fö425 yrkande 1 (m) om behovet av snabbmobiliserade,
välutbildade och välutrustade förband för Skånes försvar kan i
och för sig ha fog för sig. Enligt utskottets mening är dock
frågan om hur krigsförbanden skall vara utbildade och utrustade,
liksom vilken beredskap de skall ha för att kunna lösa sin
uppgifter i en viss del av landet, en fråga för
överbefälhavarens ställningstagande inom ramen för den
inriktning som statsmakterna har angett. Den övergripande
inriktningen bör, som angetts tidigare, prövas i 1992 års
försvarsbeslut. Mot denna bakgrund anser utskottet att
motionerna Fö419 yrkande 1 (m) och Fö425 yrkande 1 (m) bör
avslås.
Med samma motiv bör riksdagen inte heller bifalla motion Fö423
(m).
Vad beträffar militärmusiken har utskottet erfarit att chefen
för armén på regeringens uppdrag nyligen har utrett och
redovisat hur behovet av framtida militärmusik skall kunna
tillgodoses och kostnaderna för detta. Hans förslag
överensstämmer i stort med dem som motionären för fram. Ärendet,
som har såväl kultur- som försvarspolitiska dimensioner, bereds
för närvarande inom regeringskansliet varför utskottet inte nu
vill uttala sig i frågan. Motion Fö411 (m) bör därför avslås.
Det sagda innebär att utskottet föreslår att riksdagen
godkänner den av regeringen förordade inriktningen för det
militära försvaret och avslår motionerna Fö201 (mp), Fö408 (m),
Fö411 (m), Fö419 (m), Fö423 (m), Fö425 (m) och Fö17 (c) såvitt
nu är i fråga.
Arméförband
Föredragande statsrådet
Arméns krigsorganisation består för närvarande av bl.a. 21
brigader. Försvarsministern strävar efter att upprätthålla
organisatorisk handlingsfrihet men anser att denna kan hållas på
en lägre nivå än vad som tidigare ansågs nödvändigt. En
säkerhetspolitiskt och ekonomiskt betingad reduktion bör sålunda
nu genomföras genom att planeringen inför 1992 års
försvarsbeslut inriktas mot en struktur med 18 brigader. Enligt
försvarsministerns mening bör tre av de tio infanteribrigaderna
77 avvecklas, nämligen Närkebrigaden, Kronobergsbrigaden och
Bohusbrigaden. De grundorganisatoriska konsekvenserna härav är
redan beaktade i planeringen.
Minskat behov av ingenjörförband i krigsorganisationen och en
överföring av viss fältarbetsutbildning till de
brigadproducerande myndigheterna bör, enligt försvarsministern,
leda till en minskning av antalet ingenjörregementen. Svea
ingenjörregemente (Ing 1) i Södertälje, som enligt riksdagens
beslut (prop. 1989/90:9, FöU3, rskr. 87) skall flytta till
Strängnäs, bör i stället avvecklas. Av samma skäl bör förband
för ingenjörutbildning inte heller etableras i Sollefteå.
En fortsatt mekanisering bör bl.a. innehålla anskaffning av
ett nytt lätt stridsfordon (stridsfordon 90) medan frågan om en
ny stridsvagn bör behandlas i det kommande försvarsbeslutet. För
det fall en stridsvagnsanskaffning skulle bli aktuell vill
försvarsministern redan nu lägga fast att den bör ske direkt i
utlandet.
Det är möjligt, anför försvarsministern, att fortsättningsvis
differentiera kraven på olika förband för att kunna upprätthålla
en tillräckligt hög kvalitetsnivå inom de mest prioriterade
förbanden. Inom ramen för en sådan differentiering bör fortsatta
försök göras med förkortad grundutbildning av vissa kategorier
värnpliktiga. Med hänsyn till det som anförts om det ekonomiska
läget och om möjligheten att i vissa avseenden sänka beredskapen
är försvarsministern beredd att acceptera en avsevärd reduktion
av repetitionsutbildningen för budgetåret 1991/92.
Föredragande statsrådet föreslår att regeringen hemställer om
riksdagens godkännande av denna inriktning samt att riksdagen
för budgetåret 1991/92 anvisar anslagsmedel och
beställningsbemyndiganden i enlighet med propositionens förslag.
Utskottet
Ett flertal motioner berör arméförbandens utveckling och
anslagstilldelning. Två motioner, Fö412 (fp) och Fö415 (c, m),
tar upp frågan om den beslutade flyttningen av infanteriets
officershögskola (InfOHS) från Halmstad till Borensberg. I båda
motionerna anses en flyttning av denna väl fungerande skola leda
till försvårad rekrytering av såväl lärare som elever, vilket
inte är acceptabelt i den rådande säkerhetspolitiska
situationen. Flyttningen kommer också att kräva stora ekonomiska
resurser, vilket heller inte är acceptabelt med hänsyn till det
rådande ekonomiska läget. Beslutet att flytta InfOHS bör därför
enligt motionärerna omprövas.
Utskottet erinrar om att beslutet att flytta InfOHS från
Halmstad till Borensberg var en del i beslutet om arméns
grundorganisation (prop. 1989/90:9, FöU3, rskr.87). Utskottet
kan inte finna att det efter den behandling som ärendet då fick
har framkommit något som gör att beslutet om InfOHS bör
omprövas. Riksdagen bör följaktligen avslå motionerna Fö412 (fp)
och Fö415 (c, m).
Sex motioner, Fö420 (fp), Fö3 (fp), Fö4 (s), Fö6 (m), Fö7 (mp)
och Fö17 (c), tar upp frågan om Svea ingenjörregementes (Ing 1)
framtid och användningen av Almnäsetablissementet. I motion
Fö420 (fp) framhåller motionären flera skäl för att bevara Ing
1. Det viktigaste anses vara den strategiska betydelsen av detta
regemente med hänsyn till det känsliga kommunikationsnätet runt
Storstockholm där det i krig snabbt kan bli behov av att kunna
åtgärda förbindelseavbrott. Vidare anförs att 226 milj.kr.
skulle kunna sparas genom att låta Ing 1, liksom fältarbets- och
FN-skolorna, vara kvar och genom att inte etablera
ingenjörutbildning i Sollefteå. Det kan heller inte, enligt
motionären, vara i försvarets intresse att överge en modern
anläggning som Almnäsetablissementet. I stället bör undersökas
möjligheterna för att bättre kunna utnyttja detta.
Samma motionär återkommer i motion Fö3 (fp) och utvecklar sina
tidigare synpunkter i frågan. Härvid betonar hon att det
förväntade försvarsbeslutet 1992 kan komma att ändra
förutsättningarna för en verksamhet på Almnäs. För att behålla
handlingsfriheten inför detta beslut bör därför
ställningstagandet beträffande Ing 1s framtid vänta ytterligare
ett år. På motsvarande grunder förordas i motion Fö4 (s) uppskov
med beslutet om Ing 1. Samma yrkande görs i motionerna Fö6 (m)
och Fö17 (c) med tillägget att även flyttningen av FN- och
fältarbetsskolorna bör anstå. Motion Fö7 (mp) förordar för sin
del att Ing 1 bevaras på Almnäs och utvecklas till ett
ingenjörcentrum där. Detta skulle vara i linje med den
omstrukturering av armén som miljöpartiet förespråkar.
Utskottet vill även i denna fråga hänvisa till riksdagens
beslut (prop. 1989/90:9, FöU3, rskr. 87) hösten 1989 med
innebörden bl.a. att Ing 1 skulle flytta från Almnäs till
Strängnäs och där samlokaliseras med Södermanlands regemente (P
10), att FN-skolan skulle flytta från Almnäs till Kungsängen och
samlokaliseras med Svea livgarde (I 1) samt att
fältarbetsskolans (FältarbS) verksamhet tillsammans med
ingenjörinspektören med truppslagsavdelning ur arméstaben skulle
bilda ett ingenjörtruppernas truppslagscentrum i Eksjö,
samlokaliserat med Göta ingenjörregemente. Samtidigt skulle
Almnäsetablissementet avvecklas. Vad som nu föreslås av
försvarsministern är att lägga ned Ing 1 i stället för att
flytta regementet till Strängnäs, dels med hänsyn till det
minskande utbildningsbehovet när det gäller ingenjörsoldater,
dels av besparingsskäl.
Utskottet kan konstatera att synen på Almnäsetablissementets
betydelse och förutsättningarna för att lämna detta delvis har
förändrats sedan frågan ursprungligen väcktes år 1987. En större
osäkerhet råder t.ex. om hur många värnpliktiga som skall
utbildas och med vilken inriktning. Det råder också osäkerhet om
utvecklingsmålen för arméns framtida krigs- och
fredsorganisation. Inför de överväganden härom som behöver ske i
anslutning till 1992 års försvarsbeslut torde det enligt
utskottets uppfattning vara en fördel att också kunna mer
förutsättningslöst värdera ett möjligt framtida utnyttjande av
Almnäsetablissementet. Almnäs ligger lämpligt till för att
tillsammans med Svea livgarde (I 1) kunna svara för utbildningen
bl.a. av de territoriella förband som kommer att få uppgifter i
Storstockholmsområdet. Genom att utbilda dessa värnpliktiga i
närheten av sin bostadsort skulle betydande kostnader för
värnpliktsresor kunna sparas jämfört med om utbildningen
förläggs till t.ex. Norrlandsförbanden, vilket i betydande
omfattning nu gäller för de värnpliktiga som bor i Mälardalen.
Det sagda innebär att det är angeläget med en samlad genomgång
av utbildningsbehoven i Stockholmsområdet och att dessa vägs mot
befintliga resurser för utbildning m.m.
Enligt utskottets mening finns det således motiv för att tills
vidare behålla Almnäsetablissementet samtidigt som en ny
totalbild över arméns fredsorganisationsutveckling behöver
redovisas. Ett mera definitivt avgörande borde kunna ske i 1992
års försvarsbeslut. Om det vid detta tillfälle visar sig att
Almnäs bör behållas på sikt är det utskottets uppfattning att
ett annat etablissement behöver avvecklas för att uppnå
motsvarande besparingseffekt.
Det finns också skäl för att vänta med beslut om att lägga ned
myndigheten Svea ingenjörregemente eftersom det i fallet med
verksamheter vid ett bevarat Almnäsetablissement behövs någon
form av ledning där. Blir verksamheten omfattande, vilket den
bör bli för att motivera ett behållet Almnäs, torde det vara
bättre att organisera verksamheten inom ramen för en myndighet
än att leda verksamheten från t.ex. I 1 eller P 10. Denna fråga
bör också avgöras i försvarsbeslutet 1992, liksom även frågan om
FN-skolans lokalisering.
Med den av utskottet här angivna inriktningen blir det också
följdriktigt att avstå från att genomföra riksdagens beslut att
omlokalisera Ing 1 till Strängnäs.
När det däremot gäller organisation och lokalisering av
ingenjörtruppernas truppslagscentrum anser utskottet att
gällande planering skall fullföljas.
Utskottet godtar att skälet för regeringens förslag att lägga
ned Ing 1, förutom besparingsmotivet, varit att det framtida
behovet av utbildning vid särskilda ingenjörsförband minskar i
framtiden. Propositionens förslag att inte etablera
ingenjörsutbildning i Sollefteå bör alltså godkännas.
Vad utskottet här sammanfattningsvis föreslår med anledning av
propositionens förslag om avveckling av Svea ingenjörregemente
samt tillhörande motioner är
bifall till propositionens förslag att inte flytta Ing 1 till
Strängnäs och att inte planera för ingenjörutbildning i
Sollefteå,
bifall till propositionens förslag att lägga ned Ing 1 som
utbildningsregemente för ingenjörförband,
med avslag på propositionens förslag i denna del tills vidare
behålla myndigheten Svea ingenjörregemente som ett ledningsorgan
för den verksamhet som bedrivs vid Almnäs,
att riksdagens beslut (prop. 1989/90:9, FöU3, rskr. 87) att
flytta FN-skolan till Kungsängen och att avveckla
Almnäsetablissementet tills vidare inte skall verkställas,
att regeringen inför 1992 års försvarsbeslut skall redovisa en
plan för utformningen av arméns fredsorganisation.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottets ställningstagande innebär:
delvis bifall till motionerna Fö420 yrkandena 2 och 3 (fp),
Fö3 (fp), Fö4 (s), Fö6 yrkande 9 (m) och Fö17 yrkande 10 (c),
avslag på motion Fö420 yrkande 1 (fp) och Fö7 yrkandena 19 och
20 (mp).
I motion Fö418 (m) noterar motionärerna att s.k.
idrottsplutoner finns vid flera utbildningsförband inom armén.
Plutonerna anser motionärerna vara bra för såväl idrottsutövaren
som för försvaret. Fler idrottsplutoner borde därför organiseras
och även kvinnor beredas plats i dessa.
Utskottet har flera gånger tidigare, senast vid föregående
riksmöte (1989/90:FöU7, s. 43), behandlat förslag om att utöka
antalet idrottsplutoner. Vid dessa tillfällen har inte
utskottet funnit anledning att bifalla förslagen. Enligt vad
utskottet har erfarit kommer kvinnor att beredas plats vid de
idrottsplutoner som finns organiserade och på samma villkor som
för män. På denna punkt är således motionärernas yrkande
tillgodosett. När det gäller antalet idrottsplutoner som skall
organiseras och deras lokalisering, anser utskottet att detta är
en fråga för de militära myndigheterna att bestämma och att
därför riksdagen inte bör uttala sig. Motionen bör därför
avslås.
I motion Fö425 (m), som behandlar Skånes försvar, anser
motionärerna att det är nödvändigt att behålla P 6, eftersom den
pansarbrigad som detta regemente producerar har en viktig
operativ uppgift och därför inte bör utgå ur
krigsorganisationen.
Det finns inte underlag för att nu avgöra inriktningen för den
framtida krigsorganisationen inom armén och den därav betingade
fredsorganisationen. Frågan hör till de viktigare att behandla i
1992 års försvarsbeslut. I avvaktan härpå föreslår
försvarsministern, som framgått tidigare, en minskning av
antalet infanteribrigader. Utskottet återkommer till denna
fråga men vill redan nu säga att det inte är berett att uttala
sig om den framtida pansarorganisationen. Utskottet föreslår
därför att riksdagen avslår motion Fö425 yrkande 6 (m).
Med hänvisning till motionärens uppfattning om att det
materiella tillståndet inom främst armén behöver förbättras
förordas i motion Fö10 yrkande 2 (m) att hälften av de
värnpliktigas resekostnader överförs till materielanslaget. En
begränsning till en hemresa högst var fjortonde dag, och
endast till hemorten, skulle kunna ge besparingar som kan
användas för materielunderhåll och för ett snabbare utbyte av
föråldrad materiel.
Tidigare har utskottet behandlat (1989/90:FöU7, s. 55) ett
förslag om att föra över medel från värnpliktsresor till
materielanskaffning. Utskottet fann då att det inte torde vara
möjligt att halvera dessa kostnader i enlighet med förslaget
eftersom detta bl.a. skulle leda till orättvisor för vissa
värnpliktiga och till merkostnader vid förbanden för utspisning
och fritidssysselsättningar. Utskottet gör nu ingen annan
bedömning. Motionen bör följaktligen avslås i denna del.
Motion Fö7 (mp) innehåller en rad förslag som syftar till att
påbörja den omstrukturering av det militära försvaret som
motionärerna pläderar för. Pansarregementena P 4, P 5, P 6 och P
10 bör således (yrk. 16) påbörja infanteriutbildning eftersom
pansarvapnet i denna framtida organisation minskar i betydelse.
Med liknande motiv förordas (yrk. 17) att beställningen av
stridsfordon 90 omförhandlas till halva volymen. I samma motion
föreslås vidare att skyddsvästar och ABC-skyddsmateriel
anskaffas för 100 milj.kr. (yrk. 18) samt att trängregementena i
Sollefteå och Hässleholm skall vara självständiga myndigheter
(yrk. 15). Det senare för att poängtera en mera oberoende
ställning för trängtrupperna med hänsyn till deras avgörande
betydelse för såväl de militära styrkorna som för den civila
beredskapen.
Även utbildningsfrågor behandlas i motion Fö7 (mp). Sålunda
förordas dels (yrk. 21) att repetitionsutbildningen förstärks
med 400 milj. kr. i förhållande till propositionens förslag,
dels (yrk. 4) att utbildning i civilt motstånd initieras och
förläggs till I 3 i Örebro, dels att ett särskilt anslag på 100
milj.kr. (yrk. 13) anvisas för försök med
civilmotståndsutbildning, miljövärnsutbildning och ekologiska
demonstrationsgårdar. Dessa förslag emanerar också från den
grundsyn på ett alternativt försvar som motionärerna i denna och
tidigare motioner gjort sig till tolk för.
Utskottet har tidigare tagit ställning till utgiftsramen
för det militära försvaret. Utskottet konstaterar att de förslag
som avges i motion Fö7(mp) såväl i fråga om inriktning som när
det gäller resurstilldelning skulle medföra betydande
förändringar av mål, organisation och utbildning för det
militära försvaret i förhållande till den inriktning som
utskottets majoritet ställt sig bakom. Utskottet anser inte att
det nu finns skäl för att föreslå så radikala förändringar av
armén som motionen pläderar för. Motion Fö7 yrkandena 13, 18 och
21 (mp) bör därför avslås såvitt nu är i fråga.
Utskottet har inte heller ställt sig bakom de övriga förslag
om arméförbandens inriktning som förordas i motion Fö7 yrkandena
4 och 15--17 (mp).
I motion Fö6 (m) anförs att de stora förändringarna i arméns
krigs- och grundorganisation nu behöver följas av en period med
analys och bedömning. En balans behöver etableras mellan kravet
på god materiell och utbildningsmässig status å ena sidan och
behovet av ett tillräckligt antal förband för att täcka ytan å
andra sidan. Från den utgångspunkten, och innan det framtida
behovet av brigader närmare har analyserats inför 1992 års
försvarsbeslut, kan inte motionärerna acceptera (yrk.4) att nu
besluta om en neddragning till 18 brigader, i synnerhet som den
skulle drabba tre förhållandevis moderna och välutrustade
sådana.
Motion Fö11 (v) ifrågasätter över huvud taget
brigadorganisationen men stöder ändå propositionens förslag att
minska antaler brigader. Även pansarbrigaderna bör enligt
motionärerna läggas ned (yrk.2) eftersom ett effektivt försvar
anses möjligt att upprätthålla också utan stridsvagnar.
Härigenom skulle också problemet med anskaffning av nya
stridsvagnar falla bort.
I motion Fö419 (m), som behandlar Skånes försvar ur olika
aspekter, hävdas (yrk. 2) behov av en materiell förstärkning av
de skånska förvarsförbanden. För att kunna möta en mekaniserad
motståndare krävs sålunda att pansarvärnsresurserna förstärks
genom tillförsel av pansarvärnshelikoptrar. Även i motion Fö425
(m) förordas en förstärkning i Skåne med pansarvärnshelikoptrar
samt att nya stridsvagnar tillförs under 1990-talet (yrk. 2).
Materielanslaget föreslås också få ökade resurser. I motion Fö6
(m) (yrk. 14) förordas sålunda ett tillskott på 420 milj.kr.,
avsett för dels Haubits 77 B (230 milj.kr.), dels för att
bibehålla industrins utvecklingskapacitet (90 milj.kr.), dels
för förstärkning av pansarvärnsfunktionen (100milj.kr.).
Motionärerna i motion Fö17 (c) anser att det i längden är
ohållbart att återkommande göra nedskärningar på drift och
repetitionsutbildning. Det ger en bristande trovärdighet åt
Sveriges försvarsförmåga. Som det nu är kräver flera förband en
kompletterade utbildning i samband med mobilisering.
Motionärerna föreslår (yrk. 12) mot den bakgrunden att riksdagen
anvisar 200 milj.kr. utöver vad regeringen förordat för
repetitionsutbildning till armén. Med likartade motiv föreslås i
motion Fö6 yrkande 13 (m) att anslaget för ledning och
förbandsverksamhet tillförs ytterligare 300 milj.kr., avsedda
för repetitionsutbildning.
Utskottet anser att utvecklingen av den framtida
brigadstrukturen är en av de viktigaste frågorna som bör avgöras
i 1992 års försvarsbeslut. Utskottet delar föredragande
statsrådets uppfattning att det i avvaktan härpå bör
upprätthållas en organisatorisk handlingsfrihet på en lägre nivå
än för närvarande. Utskottet har således ingen erinran mot att
planeringen inriktas mot en struktur med 18 brigader med
innebörd att tre infanteribrigader77 läggs ned. Åtgärden ger
också möjlighet till överföringar till andra delar av
krigsorganisationen där personella och materiella brister nu
förekommer. Utskottet accepterar vidare inriktningen att
avveckla Närkebrigaden, Kronobergsbrigaden och Bohusbrigaden med
hänsyn till att erforderliga fredsorganisatoriska beslut redan
har fattats. Mot bakgrund av denna utskottets uppfattning bör
motion Fö6 yrkande 4 avslås.
Utskottet kan heller inte ställa sig bakom den förändrade
inriktning som följer av motionerna Fö419 yrkande 2 (m) och
Fö425 yrkande 2 (m).
Mot bakgrund av det sagda om behovet att i nästa
försvarsbeslut ta ställning till den framtida brigadstrukturen
bör riksdagen inte nu göra något uttalande om
pansarbrigadorganisationen. Motion Fö11 yrkande 2 bör därför
också avslås.
Utskottet har i det föregående i samband med redovisningen
av läget i försvarsmakten och i samband med beräkningen av
utgiftsramen framhållit nödvändigheten av att planera
verksamheten utifrån oförändrade resurser och med sikte på
största möjliga grad av bevarad handlingsfrihet inför det
långsiktiga försvarsbeslutet. Utskottet kan då inte tillstyrka
de förslag till resursökningar som förs fram i motionerna Fö6
yrkandena 13 och 14 (m) och Fö17 yrkandena 4, 6 och 12 (c).
Dessa motioner bör därför avslås såvitt nu är i fråga.
Utskottet föreslår sammanfattningsvis att det som föredragande
statsrådet har anfört om arméförbandens inriktning godkänns av
riksdagen.
Utskottet föreslår vidare att begärda medel och
beställningsbemyndiganden anvisas under arméns anslag.
Marinförband
Föredragande statsrådet
Försvarsministern anför att det är nödvändigt att kraftigt
reducera marinens lednings-, bas- och underhållsorganisation för
att uppnå balans mellan stridande och understödjande förband.
Den påbörjade omstruktureringen bör därför fullföljas. I
avvaktan på ytterligare underlag om helikopterorganisationens
framtida utformning bör investeringar för helikopterdivisionen i
Säve inte göras.
Han anför vidare att det mot bakgrund av den
säkerhetspolitiska utvecklingen i Europa bör vara möjligt att
sätta vissa beredskapskrav lägre än tidigare. Bl.a. bör
ytstridsförbanden få en lägre beredskap under budgetåret
1991/92. Motsvarande lägre beredskapskrav kan enligt
försvarsministern av besparingsskäl också accepteras för andra
förband, dock utan att förmågan att ingripa mot
undervattenskränkningar försämras.
Kravet på operativ förmåga i olika avseenden behöver enligt
försvarsministern övervägas ytterligare. Därför bör beslut om
inriktning avseende nya ytstridsfartyg anstå till
försvarsbeslutet 1992. Nuvarande antal ubåtar bör tills vidare
upprätthållas med hänsyn till denna funktions stora betydelse i
invasionsförsvaret och för ubåtsskyddet. Samtidigt bör påbörjad
kvalitetshöjning på ubåtar typ Sjöormen fullföljas liksom
beställningen av tre ubåtar typ 90.
Föredragande statsrådet anser vidare att organiserandet av
amfibieförband, främst genom anskaffning av stridsbåtar, bör ha
hög prioritet även om anskaffningsvolymen med hänsyn till det
ekonomiska läget kan behöva övervägas ytterligare under
budgetåret 1991/92. Däremot finns det för närvarande inget
ekonomiskt utrymme för en långtgående modernisering av det fasta
kustartilleriet. Beslut om modifiering och omfattning av detta
artilleri bör fattas i försvarsbeslutet 1992.
I det nya försvarsbeslutet bör också ytterligare
samordningsmöjligheter prövas bl.a. i
sjöbevakningsorganisationen.
Begränsningar i utbildningen föreslås för marinen på
motsvarande sätt som för armén. Sålunda avses fler värnpliktiga
få fem månaders grundutbildning och repetitionsutbildningen dras
ned.
Föredragande statsrådet föreslår att regeringen hemställer om
riksdagens godkännande av denna inriktning samt att riksdagen
för budgetåret 1991/92 anvisar anslagsmedel och
beställningsbemyndiganden i enlighet med propositionens förslag.
Utskottet
I fem motioner lämnas förslag som berör de marina styrkornas
basering eller förbandstilldelningen till de olika
marinkommandona. I motion Fö409 (m) förordas sålunda, mot
bakgrund av att ubåtskränkningar även förekommit norr om
Ålandsförträngningen, att en patrullbåtsdivision eller ett
motsvarande förband omedelbart ombaseras till Norrlandskustens
marinkommando ävensom att resurser för fast ubåtsskydd överförs
dit.
Försvaret i Sydsverige behandlas i motion Fö419 (m) som i
yrkande 4 framför ett allmänt krav på en förbättrad marin
försvarsförmåga. Motion Fö421 (m, c) är mer precis och förordar
(yrk. 1) en väsentligt utökad basering vid Sydkustens
marinkommando, varvid avses kustkorvetter, ubåtar och
helikoptrar. I huvudsak samma krav ges förord i motion Fö425
yrkande 4 (m). Vidare avges i motion Fö13 (s) flera förslag som
rör verksamheten i Karlskronaområdet och som syftar till att
utnyttja försvarets resurser bättre. Bl.a. förordas en
ombasering från marinkommando Ost till Sydkustens marinkommando
av kustkorvetter, ubåtar, isbrytare, helikoptrar och
signalspaningsfartyget Orion.
Det ankommer i första hand på överbefälhavaren att fördela
disponibla resurser med hänsyn till bl.a. beredskapskrav och
utbildningsmässiga förutsättningar. Utskottet anser därför
att riksdagen inte skall uttala sig om specifika fartygs- eller
helikopterförbands basering. Inte heller bör några uttalanden nu
göras i organisatoriska eller andra frågor av det slag som
motionärerna tar upp och som kan komma att prövas och beslutas i
1992 års försvarsbeslut. Motionerna Fö409(m), Fö419 yrkande
4(m), Fö421 yrkande 1 (m), Fö425 yrkande 4 (m) och Fö13 i
denna del (s) bör därför inte bifallas av riksdagen.
Propositionens förslag om investeringsstopp för
helikopterdivisionen på Säve anser motionären i motion Fö1 (m)
innebära en risk för ett kommande beslut om nedläggning, vilket
vore olyckligt, dels med tanke på att helikoptrarna är det som
snabbast kan sättas in vid en eventuell ubåtskränkning på
västkusten, dels med hänsyn till helikoptrarnas betydelse i
sjöräddningssammanhang och för ambulanstransporter. Enligt
motionären bör riksdagen ge regeringen detta till känna. Även i
motion Fö5 (c) framförs oro för att helikopterlokaliseringen på
Säve kommer att läggas ned. Även om organisationen nu utreds
anser motionären att militära operativa skäl talar för att det
redan nu bör slås fast att en helikopterdivision skall vara
lokaliserad till Säve. Härutöver pekar motionären på det
effektiva samarbetet mellan den 12:e helikopterdivisionen på
Säve och andra organ på västkusten. Denna typ av sambruk bör
stimuleras, inte motverkas.
Utskottet delar motionärernas syn på helikoptrars stora
betydelse för olika uppgifter, såväl militärt som civilt. Likaså
är det betydelsefullt att ta till vara de samordnings- och
sambrukstillfällen som är möjliga och rimliga med hänsyn till
myndigheters roller och till de ekonomiska förutsättningarna.
Frågan om gemensamt utnyttjande av helikoptrar för
sjuktransporter har utskottet behandlat i avsnittet om vissa för
totalförsvaret gemensamma frågor.
Det totala framtida behovet av helikoptrar för militära behov
och hur dessa skall vara organiserade är en fråga som också bör
ingå i det kommande försvarsbeslutet. Enligt utskottets mening
är det då olämpligt att riksdagen nu gör ett uttalande i
enlighet med förslaget i motion Fö1 (m). Denna motion, liksom
motion Fö5 (c), bör därför avslås.
Ett flertal motioner förordar ändringar i marinens planering
för materielanskaffning. De fortsatta undervattenskränkningarna
tas sålunda till utgångspunkt för ett krav i motion Fö6 yrkande
5 (m) på en andra ubåtsjaktstyrka och anskaffning av
organisationsbestämmande materiel till denna. Ett motsvarande
krav framförs i motion Fö15 yrkande 2 (m). I enlighet härmed
yrkas i motion Fö6 (yrk. 15) (m) att ytterligare 400 milj.kr.
förs upp under anslaget för materielanskaffning varav
100milj.kr. avses för Ubåt 90 och 300 milj.kr. för
ubåtsjaktmateriel. Likalydande förslag framförs i motion Fö15
yrkande 3 (m).
Motionärerna i motion Fö8(fp) anser att handlingsfrihet bör
upprätthållas för att kunna anskaffa en andra kustrobotenhet
(yrk. 7), dels med tanke på behovet att förstärka Gotlands
försvar, dels med hänsyn till att det senaste försvarsbeslutet
innehöll fyra sådana enheter.
Motion Fö17 (c) förordar att ytterligare 75 milj.kr. anvisas
för materiel till marinen (yrk. 5) och att därvid anskaffningen
av båtar sker till amfibiebataljonerna så att dessa förband kan
krigsorganiseras enligt plan (yrk. 7). I samma motion framhålls
att finansieringen av ubåtsbeställningarna har lett till
orimliga konsekvenser för andra viktiga funktioner inom marinen.
Motionärerna anser det därför motiverat (yrk. 6) att redan nu
ange att ytterligare medel kommer att tillföras i 1992 års
försvarsbeslut för att finansiera Ubåt 90. Motion Fö7 (mp)
förordar å andra sidan (yrk. 24) att beställningen av Ubåt 90
omförhandlas och att ubåtsanskaffningen i stället inriktas på
två ubåtar av denna typ och därefter mindre och enklare ubåtar
för kustnära verksamhet.
På motsvarande sätt som för armén kan motionärerna i motion
Fö17 (c) inte acceptera den av regeringen föreslagna
begränsningen av repetitionsövningarna. I yrkande 13 föreslås
därför att ytterligare 50 milj.kr. tillförs för ändamålet.
Ubåtsskyddet är en av de verksamheter som enligt föredragande
statsrådet bör prioriteras. Utskottet har ingen annan
uppfattning. Behovet av en utökad ubåtsjaktkapacitet och de
resursanspråk en sådan kan ställa bör dock vägas mot andra
angelägna behov inför ett ställningstagande i nästa
försvarsbeslut. Utskottet är därför inte berett att förorda
sådana förstärkningar som föreslås i motionerna Fö6 yrkandena 5
och 15(m) samt Fö15yrkandena 2 och 3 (m). Motionerna bör
således inte bifallas av riksdagen såvitt nu är i fråga.
Utskottet ansåg i försvarsbeslutet 1987 att kustrobotförband
har ett högt operativt värde och förordade, som motionärerna i
motion Fö8(fp) påpekar, anskaffning av fyra sådana enheter.
Utskottet konstaterar att i denna fråga, liksom när det gäller
flera andra objekt, har planeringen inte hållit. Det
otillfredsställande i detta förhållande har utskottet påtalat
tidigare. Utskottet kan i och för sig uttrycka förståelse för
motionärernas önskan att hålla handlingsfrihet för att senare
kunna anskaffa ytterligare en kustrobotenhet men anser att
frågan bör prövas i 1992 års försvarsbeslut. Något uttalande bör
nu inte göras. Motion Fö8 yrkande7 bör därför inte bifallas.
Även amfibieförbanden har prioriterats av försvarsministern.
Utskottet anser för sin del att det är väsentligt att
krigsorganisera dessa förband utan onödig tidsutdräkt men ser,
med samma motiv som nyss anförts om ubåtsjaktresurser och
kustrobotenheter, inga möjligheter till resursförstärkningar
under budgetåret 1991/92. Inte heller kan utskottet förorda att
ytterligare medel utöver regeringens förslag anvisas för
repetitionsövningar inom marinen. Motion Fö17 yrkandena5, 7
och 13 bör därför avslås i denna del.
Motion Fö17 (c) föreslår också att riksdagen nu gör ett
uttalande om att ytterligare medel för Ubåt90 skall tillföras
i försvarsbeslutet 1992. Ett sådant uttalande skulle stå i strid
med vad utskottet tidigare har anfört om att inför detta beslut
inte binda upp statsmakterna för nya utgiftsåtaganden. Motion
Fö17 yrkande 6 (c) bör därför avslås.
Utskottet kan heller inte ställa sig bakom förslaget i motion
Fö7 yrkande 24 (mp) att ändra inriktningen av ubåtsprogrammet
till endast två ubåt 90.
Utskottet föreslår sammanfattningsvis att det som föredragande
statsrådet har anfört om marinförbandens inriktning godkänns av
riksdagen.
Utskottet föreslår vidare att begärda medel och
beställningsbemyndiganden anvisas under marinens anslag.
Flygvapenförband
Föredragande statsrådet
Föredragande statsrådet framhåller att det sannolikt blir
nödvändigt att genomföra strukturella förändringar också i
flygvapnet. Underlag för sådana beslut saknas men bör tas fram
inför 1992 års försvarsbeslut. Vissa besparingar kan dock inte
vänta, och försvarsministern är därför, på motsvarande sätt som
för övriga huvudprogram, beredd att godta ambitionssänkningar
inom olika områden utan att försvarsbeslutet föregrips. Sålunda
bör målet vara att i stort behålla krigsorganisationen på
nuvarande kvantitativa och kvalitativa nivå.
Flygstridskrafternas höga initialeffekt föreslås behållas och
uthålligheten så långt möjligt förbättras. Luftförsvarsförmågan
bör prioriteras och incidentberedskapen upprätthållas på
nuvarande nivå.
Försvarsministern anser att omfattning och tempo i
moderniseringen av stridsledningssystemet inte kan förutsättas
bli sådan som motiveras från systemmässiga utgångspunkter. I
1992 års försvarsbeslut bör bl.a. ställning tas till om det
flygburna radarsystemet PS 890 skall anskaffas eller ej.
De nyligen modifierade J 35 J-förbanden har nu en god
luftförsvarsförmåga, och gjorda investeringar bör tas till vara.
Om besparingsskäl talar för att de nuvarande tre divisionerna
inte kan hållas operativa i fred må, enligt försvarsministern,
en av dessa kaderställas och en något längre tid för att
krigsorganisera denna division accepteras. Handlingsfrihet för
att kunna organisera en fjärde J 35-division bör däremot inte
längre upprätthållas. De modifierade flygplanen som avsetts för
denna division bör hållas i materielreserv. Försvarsministern är
även beredd att acceptera liknande besparingsåtgärder inom andra
system och genom minskat flygtidsuttag. Chefen för flygvapnet
skall dock kunna krigsorganisera minst motsvarande 7,5
fredsdivisioner AJ/S 37 samt efter viss förvarning och
kompletterande utbildning ytterligare en division.
När det gäller vapenutvecklingen förordar försvarsministern
att ställning tas till anskaffning av nya radarjaktrobotar i det
kommande försvarsbeslutet. Några medel för en svensk utveckling
av detta slags robotar bör inte avsättas. Vidare föreslås att
projektet tungt styrt attackvapen (TSA) läggs ned.
På motsvarande sätt som för övriga huvudprogram föreslås en
minskning av repetitionsutbildningen. Föredragande statsrådet
kan också acceptera en långsam utbyggnadstakt för bassystemet.
Föredragande statsrådet föreslår att regeringen hemställer om
riksdagens godkännande av denna inriktning samt att riksdagen
anvisar anslagsmedel och beställningsbemyndiganden i enlighet
med propositionens förslag.
Utskottet
Flera motioner behandlar frågan om behovet av jaktdivisioner,
främst med flygplan J 35 Draken. I motion Fö419 (m) om Skånes
försvar förordas (yrk. 3) sålunda att minst ytterligare en
jaktdivision organiseras för luftförsvaret av Skåne. Ett
likalydande krav framförs i motion Fö425 yrkande 3 (m). Även
motion Fö6 innehåller ett sådant yrkande (yrk. 7) med hänvisning
till det nordiska områdets ökade luftoperativa betydelse. I
motionens yrkande 16 föreslås i analogi härmed att anslaget för
ledning och förbandsverksamhet förstärks med 200 milj.kr. Av det
sagda framgår att motionärerna inte kan acceptera att
flygdivisioner kaderställs på det sätt som försvarsministern
sanktionerar. Erfarenheten visar nämligen, enligt motionärerna,
att flygförband inte lämpar sig vare sig som kader- eller
mobiliseringsförband, och besparingseffekten skulle inte stå i
rimlig relation till effektförlusten genom att inte ha alla
flygplan flygande. Speciellt allvarligt bedöms detta vara i en
tidig krisutveckling.
En motsatt uppfattning ger motionärerna uttryck för i motion
Fö8 (fp). Frågan om kaderställning av flygförband och användning
av reservpersonal anses ha kommit i ett nytt läge genom
forskningsrön som anger att erfarna förare kan återinflygas
flera år efter det att deras tjänst som stridsflygare har
upphört. Mot den bakgrunden bör fortfarande optionen att kunna
organisera en fjärde division J 35 hållas öppen (yrk. 8), vilket
bör vara möjligt utan annan kostnad än viss planering. Med
hänvisning till vad motionärerna har anfört om användning av
reservpersonal för J 35-systemet kan det biträda propositionens
förslag om att vid behov också minska driftkostnaderna inom AJ/S
37-systemet genom att medge viss uppsättningstid i samband med
mobilisering.
På motsvarande sätt som förordats för de övriga
huvudprogrammen föreslås i motion Fö17 yrkande 14 (c) att
repetitionsövningarna ges större omfattning än vad som
förutsatts i propositionen. För ändamålet bör anvisas 50
milj.kr.
Som framgått av det föregående förordas i motion Fö7 (mp) ett
försvarskoncept som i avgörande delar skiljer sig från det
nuvarande. I samklang med uppfattningen om denna annorlunda
försvarsutformning föreslås att flygvapnet skall inleda en
avveckling av flygflottiljer och begränsa flygverksamheten,
vilket bedöms kunna leda till en besparing på 500 milj.kr.
Utskottet har tidigare anfört att det inte kan ställa sig
bakom den förändrade försvarsstruktur som ges förord i motion
Fö7 (mp). Riksdagen bör därför inte heller bifalla motionens
yrkande 23 om att bl.a. påbörja en avveckling av flygflottiljer.
Försvarsministern säger sig vilja prioritera
luftförsvarsförmågan även fortsättningsvis. Utskottet delar den
uppfattningen och anser, på samma grunder som redovisats för
armé- och marinstridskrafterna, att det nu inte finns utrymme
för resursförstärkningar. Förslaget att organisera ytterligare
en division J35Draken kan därför inte godtas av utskottet.
Motionerna Fö419 yrkande 3 (m), Fö425 yrkande 3 (m) samt Fö6
yrkandena 7 och 16 (m) bör därför inte bifallas.
Försvarsministern anser att den utrikespolitiska utvecklingen
gör det möjligt att i vissa delar nu sänka beredskapskraven. Han
förordar mot denna bakgrund och av besparingsskäl att en av
J35Draken-divisionerna kaderställs samtidigt som han kan
acceptera en liknande åtgärd inom AJ/S37-förbanden. Utskottet
konstaterar att reservofficerare i dag är krigsplacerade som
flygförare i en icke obetydlig omfattning. Utskottet har därför
ingen erinran mot försvarsministerns förslag och anser att
frågan om kaderställning av flygförband och möjligheterna att
utnyttja reservanställd personal i flygande befattningar bör
komma upp till noggrann prövning i 1992 års försvarsbeslut.
Enligt vad utskottet har erfarit kommer den nyligen tillsatta
utredningen om totalförsvarets personalförsörjning också att
lämna underlag i frågan. Utskottet återkommer i ärendet under
sin behandling av personalfrågorna i försvaret. Utskottet anser
med detta att vad motionärerna i motion Fö8 yrkande 8 (fp) har
anfört delvis är tillgodosett samt att motion Fö6 yrkande 6 (m)
bör avslås.
Utskottet kan på motsvarande grunder som redovisats för armén
och marinen inte tillstyrka motionärernas i motion Fö17 yrkande
14 (c) förslag att tillföra ytterligare medel för
repetitionsutbildning av flygvapenförband. Motionen bör därför
avslås i denna del.
Utskottet föreslår sammanfattningsvis beträffande det som
föredragande statsrådet i propositionen har anfört om
flygvapenförbanden att denna inriktning godkänns av riksdagen.
Utskottet föreslår vidare att begärda medel och
beställningsbemyndiganden anvisas under flygvapnets anslag.
Operativ ledning m.m.
Föredragande statsrådet
Försvarsministern anmäler att överbefälhavaren i sin
programplan ÖB 91 har föreslagit att den högre regionala
ledningsorganisationen reduceras genom att de Södra och Västra
militärområdena slås samman. Han säger sig inte nu vara beredd
att ta ställning till en förändrad indelning i militär- och
civilområden. Han anser sig i avvaktan på underlag från pågående
försök inte heller kunna förorda att det inom Nedre Norrlands
militärområde organiseras ett underhållsregemente i likhet med
vad som skett i Övre Norrlands militärområde, vilket
överbefälhavaren föreslagit. Han säger sig dock ha för avsikt
att återkomma till regeringen och att riksdagen därefter får ta
ställning i frågan samtidigt som han delar överbefälhavarens
uppfattning att planeringen bör inriktas mot att organisera
underhållsregementen i samtliga militärområden.
Föredragande statsrådet hemställer att regeringen dels låter
riksdagen ta del av vad han har anfört om operativ ledning m.m.,
dels hemställer att riksdagen anvisar anslagsmedel och
beställningsbemyndiganden i enlighet med propositionens förslag.
Utskottet
Riksdagen beslutade för drygt ett år sedan att lokalisera
militärområdesförvaltningen i det nya Mellersta militärområdet
till Strängnäs (prop. 1989/90:9, FöU 3, rskr. 87). Detta beslut
ifrågasätts i motion Fö417 där motionären med hänsyn till
personal och kostnader förordar att förvaltningen behåller sin
nuvarande lokalisering i Enköping.
Utskottet anser att den kommande utvecklingen med minskande
staber och förändrad produktionsledning enligt det av
överbefälhavaren beslutade s.k. VI 90-konceptet kommer att
ställa ökade krav på samverkan mellan militärområdesstaber och
deras förvaltningar. Det är då en fördel om militärområdesstab
och dess förvaltningsledning samlokaliseras. Utskottet ser inga
skäl att frångå beslutet att lokalisera ledningen för det
Mellersta militärområdets materielförvaltning till Strängnäs.
Motion Fö417 bör därför avslås.
Utskottet, som inte har någon erinran mot vad föredragande
statsrådet har anfört om inriktningen av den operativa ledningen
m.m., föreslår att riksdagen anvisar begärda medel och
beställningsbemyndiganden under anslagen till operativ ledning
m.m.
Anslag till gemensamma myndigheter m.m.
I detta avsnitt behandlar utskottet regeringens förslag i
propositionens bilaga 1 om anslag till gemensamma myndigheter
m.m. (s. 86--116) och yrkandena 28 och 29 i motion Fö7 (mp) som
innehåller förslag om en från propositionen avvikande
medelsanvisning under anslagen F 6 och G 1. Till avsnittet har
också förts yrkande 4 i motion Fö11 (v) vari föreslås att
fortifikationsförvaltningen och försvarets sjukvårdsstyrelse
förs samman med byggnadsstyrelsen resp. socialstyrelsen.
Slutligen har utskottet valt att här behandla motionerna Fö421
(c) yrkande 2, Fö701 (c), Fö702 (m), Fö703 (m, fp, c, v, mp),
Fö704 (s), Fö705 (mp), Fö706 (fp), Fö9 (fp, m, c, mp) samt Fö11
yrkande 5 (v), vilka samtliga tar upp frågor rörande
kustbevakningens lokala organisation.
Utskottet
De anslag till gemensamma myndigheter m.m. som regeringen
föreslår i propositionens bilaga 1 gäller bl.a. anslag för
myndigheter m.m. som tillhör försvarsmakten och därmed också
ingår i utgiftsramen för det militära försvaret. Förslagen till
dessa anslag finns i propositionens bilaga 1 redovisade under
littera F (s. 86--107). En annan grupp anslag som behandlas här
rör myndigheter m.m. som inte är hänförda till försvarsmakten.
Dessa anslag redovisas i propositionens bilaga 1 under
beteckningen G (s. 107--116). Huvuddelen av dessa anslag ingår
-- trots att berörda myndigheter inte tillhör försvarsmakten --
i utgiftsramen för det militära försvaret. Utskottet har i det
föregående behandlat försvarsministerns överväganden om
införande av ett snävare försvarsmaktsbegrepp fr.o.m. den 1 juli
1992. I samband därmed kommer ytterligare myndigheter att
avföras från försvarsmakten och tillsammans med andra gemensamma
myndigheter utanför försvarsmakten ingå i en gemensam ekonomisk
ram.
I motion Föll (yrkande 4) återkommer vänsterpartiet med ett
tidigare framfört yrkande om sammanläggning av
fortifikationsförvaltningen och byggnadsstyrelsen och av
försvarets sjukvårdsstyrelse och socialstyrelsen.
Utskottet behandlade senast under riksmötet 1988/89 ett
motionsförslag om en sammanslagning av
fortifikationsförvaltningen och byggnadsstyrelsen
(1988/89:FöU:14 s. 55). Utskottet förklarade sig därvid inte
vara berett att stödja ett sådant förslag eftersom riksdagen
under samma riksmöte på förslag av finansdepartementet
(1988/89:FiU26) hade godtagit att byggnadsstyrelsen och
fortifikationsförvaltningen skulle vara separata myndigheter.
Utskottet anser att det inte heller nu finns skäl för riksdagen
att frångå sitt tidigare ställningstagande till en sådan
sammanslagning. Motion Fö11 yrkande 4 (v) i här behandlad del
bör därför avslås av riksdagen.
Riksdagen har tidigare också behandlat och på förslag av
utskottet avslagit motionsförslag om en sammanläggning av
försvarets sjukvårdsstyrelse och socialstyrelsen (FöU 1983/84:20
s. 23). Utskottet anser att riksdagen inte heller i denna fråga
bör frångå sitt tidigare ställningstagande. Det kan i
sammanhanget erinras om att socialministern i
budgetpropositionen 1991 (bil. 7 s. 91) uppger att hon avser
genomföra en översyn av socialstyrelsens beredskapsverksamhet.
Översynen torde komma att belysa möjligheten till viss
samordning av socialstyrelsens och sjukvårdsstyrelsens uppgifter
inom detta område. Yrkande 4 i motion Fö11 (v) bör därför avslås
av riksdagen också såvitt nu är i fråga.
Yrkandena 28 och 29 i motion Fö7 (mp) rör anslagen F 6.
Anskaffning av anläggningar för försvarets forskningsanstalt
och G 1. Gemensam försvarsforskning.
Under anslaget F 6 föreslår regeringen att riksdagen skall
anvisa 21530000 kr. Av propositionen framgår att beloppet i
sin helhet är avsett för utflyttningen av FOAs
Stockholmsavdelning till Ursvik, det s.k. Ursviksprojektet.
Motionärerna i motion Fö7 (mp) anser, med hänvisning till den i
propositionens bilaga 1 aviserade översynen avseende
totalförsvarets framtida forskning och kunskapsuppbyggnad (s.
25), att inga medel skall anvisas för detta projekt (yrk. 28).
Genom att inte starta projektet bör, anser motionärerna, också
medelsbehovet under anslaget G 1 kunna reduceras med 40 milj.kr.
(yrk. 29). Enligt motionärernas förslag bör alltså 403100000
kr. anvisas under anslaget G 1.
Utskottet finner inte anledning att som motionärerna
förordar stoppa förberedelserna för den beslutade utflyttningen
av FOAs Stockholmsavdelning till Ursvik. Utskottet räknar dock
med att regeringen mot bakgrund av den angivna översynen noga
granskar utbyggnaden vid Ursvik så att lokalbeståndet där svarar
mot den framtida inriktningen av försvarsforskningen. Yrkande 28
i motion Fö7 (mp) bör sålunda avslås.
I konsekvens med utskottets uppfattning att riksdagen bör
anvisa medel för Ursviksprojektet under anslaget F 6 i enlighet
med regeringens förslag finns inte utrymme för den i motionens
yrkande 29 föreslagna minskningen om 40 milj.kr. under anslaget
G 1. Motion Fö11 yrkande 29 (mp) bör sålunda också avslås.
Det föreslagna anslaget F 10. Förvaltningsskolan bör med
anledning av namnbytet fr.o.m. 1991-07-01 (prop. bil. 1 s. 176)
ändras till F 10. Förvaltningshögskolan.
Utskottet behandlar i detta sammanhang en rad motioner om
kustbevakningens organisation på lokal nivå.
Motionärerna i motionerna Fö701 (c) och Fö702 (m) framför i
stort sammanfallande synpunkter på kustbevakningens organisation
i Kalmar län. Motionärerna har erfarit att det inom ramen för
den pågående översynen av kustbevakningen på lokal nivå övervägs
att dra bort resurser från Kalmar län. Bl.a. avses nuvarande
kustposteringar i Kalmar och Västervik försvinna och endast den
kustpostering som finns i Oskarshamn bli kvar. De anser av i
motionen närmare utvecklade skäl att resurserna för
kustbevakningen inom Kalmar skall bibehållas.
I motionerna Fö703 (m, fp, c, v, mp), Fö704 (s) och Fö9 (fp,
m, c, mp) vill motionärerna slå vakt om den nuvarande
kustposteringen i Gryt, som om föreliggande förslag om
utformningen av kustbevakningens lokala organisation fullföljs
enligt motionärerna kommer att bli nedlagd. Motionärerna i
motion Fö703 förordar också försöksverksamhet med samordnade
resurser för kustbevakningen och polisen. I motion Fö704
understryks behovet av att få behålla postkontoret i Gryt.
I motion Fö705 (mp), som är en följdmotion till motion T262
rörande Gotlands kommunikationer, uttalar motionärerna att
regeringen när det gäller utformningen av tull och
kustbevakningen måste se med allvar på Gotlands situation och
anstränga sig att bidra med lösningar som möjliggör en bra
framtid för öns befolkning.
I motion Fö706 (fp), som är en följdmotion till motion N603
(fp) om oljeletning i Skagerrak, är motionärerna kritiska mot
att man vid ifrågavarande omorganisation av kustbevakningens
lokala organisation överväger att minska antalet
miljöskyddsfartyg. De pekar på flera olika hot mot miljön som
enligt deras mening ställer stora krav på såväl fartyg som deras
besättningar. För Skagerraks del är det en nödvändighet att det
miljöfartyg som nu är stationerat i Kungshamn blir kvar där och
får fördubblad besättning.
I motion Fö421 yrkande 2 (c), som gäller marinens utveckling i
Karlskronaområdet, anser motionärerna att den kustpostering som
i dag finns i Sölvesborg inte skall såsom föreslås läggas ner.
Den behövs enligt motionärerna bl.a. för den betydelsefulla
funktion den har när det gäller samverkan med de marina
myndigheterna i området.
I ett yrkande, yrkande 5, i motion Fö11 (v) tas upp allmänna
riktlinjer för den pågående omorganisationen på lokal nivå.
Motionärerna anknyter därvid till försvarsministerns uttalande i
propositionens bilaga 1 (s. 112) om att det är angeläget att
denna översyn slutförs så att ett bättre utnyttjande av personal
och fartyg kan erhållas. De framhåller att förändringarna i
kustbevakningens organisation inte får komma i konflikt med
målet att upprätthålla och utveckla en levande skärgård samt
möjligheten att effektivt övervaka unika och hotade naturvärden.
Utskottet vill inledningsvis peka på att det i samband med
att kustbevakningen blev en självständig myndighet bestämdes att
myndigheten själv skulle se över sin lokala organisation. För
uppgiften har bildats en särskild arbetsgrupp inom
kustbevakningens centrala ledning. Arbetsgruppen färdigställde i
december 1990 en rapport som sänts till alla arbetsställen inom
kustbevakningen och till samverkande myndigheter för synpunkter.
Först i vår kommer ett slutligt förslag att presenteras
verksledningen.
I avvaktan på resultatet av pågående överväganden om
kustbevakningens lokala organisation bör riksdagen enligt
utskottets mening inte göra något uttalande i de olika
organisationsfrågor som har tagits upp i här behandlade
motioner. Utskottet räknar därvid med att synpunkter av det slag
som framförs i motionerna kommer att beaktas i det pågående
utredningsarbetet. Beträffande den i motion Fö703 aktualiserade
frågan om försöksverksamhet med samordnade resurser för
kustbevakningen och polisen vill utskottet erinra om att
regeringen enligt proposition 1989/90:127 om kustbevakningens
roll i den framtida sjöövervakningen m.m. avser ta upp denna
samordningsfråga och därtill knutna resursfördelning till
närmare övervägande. Utskottet har i fråga om det i motion Fö704
aktualiserade bevarandet av postkontoret i Gryt inhämtat att
ifrågavarande postkontor tills vidare behålls i avvaktan på
resultatet av en pågående översyn av postverkets hela
kontorsnät.
Med hänvisning till det anförda föreslår riksdagen att
samtliga här behandlade motioner rörande kustbevakningen avslås
av riksdagen.
Totalförsvarets civila del
Beredskapsläge och inriktningen i stort inom den civila delen
av totalförsvaret
I detta avsnitt behandlar utskottet vad föredragande
statsrådet i propositionens bilaga 1 har anfört om
beredskapsläge, mål och allmän inriktning inom totalförsvarets
civila del (s.117--119). Här tar utskottet också upp
motionerna Fö7 yrkande 35 (mp) om ändring av verksförordningen
och Fö11 yrkande 6 (fp) om samhällets sårbarhet.
Föredragande statsrådet
Försvarsministern erinrar inledningsvis om att totalförsvaret,
utan inbördes prioritering, har följande fyra huvuduppgifter:
att värna civilbefolkningen mot verkningar av krigshandlingar
genom att bereda skydd, rädda nödlidande och ombesörja vård,
att upprätthålla de viktigaste samhällsfunktionerna under
kriser och krig,
att trygga en livsnödvändig försörjning under kriser och krig,
att stödja försvarsmaktens krigsorganisering och
stridsförmåga.
Försvarsministern framhåller vidare att 1987 års
försvarsbeslut innebar viktiga förändringar i inriktningen av
beredskapsåtgärderna för den civila delen av totalförsvaret.
Särskilt framhölls behovet av förbättrad beredskap inom
funktionerna Hälso- och sjukvården m.m. och Befolkningsskydd och
räddningstjänst för att förbättra förutsättningarna för
befolkningens överlevnad i krig. En ändrad syn på krisers och
krigs karaktär var en annan följd av försvarsbeslutet. Mot
bakgrund av denna bedömning beslöts en intensifierad satsning på
hälso- och sjukvårdens beredskap, en ändrad inriktning av
befolkningsskyddet, en minskning av beredskapslagren främst av
oljeprodukter samt förstärkta åtgärder inom tele-, el- och
transportområdena.
I en rapport Beredskapsläget i stort inom den civila delen av
totalförsvaret (1989-06-30) har överstyrelsen för civil
beredskap (ÖCB), uppger chefen för försvarsdepartementet, gjort
en bedömning av beredskapsläget för det civila försvarets
funktioner. Bedömningen gäller väsentligen förmågan att uppnå de
ambitioner som kom till uttryck i 1987 års försvarsbeslut.
Försvarsministern pekar vidare på att i den programplan för
perioden 1991/92--1995/96 för det civila försvaret, som ÖCB har
lämnat, ingår en redogörelse för beredskapsläget vad gäller att
klara de nyss redovisade fyra huvuduppgifterna för
totalförsvarets civila del som helhet. En sammanfattning av ÖCBs
bedömning finns på s. 118 i bilaga 1 i propositionen.
I propositionen konstateras att ÖCBs redovisning av
beredskapsläget är relaterad till de förutsättningar och den
ambition som gäller enligt 1987 års försvarsbeslut och att
slutsatserna därför delvis kan visa sig vara inaktuella. Med
hänsyn härtill och mot bakgrund av att ÖCB framhåller att det är
en ny metod som försöksvis prövats för att bedöma
beredskapsläget finner försvarsministern inte anledning att
närmare kommentera det konkreta innehållet i rapporten.
I en annan rapport Sammanfattande mål för funktioner, som ÖCB
har ingivit till regeringen i december 1990, redovisas ÖCBs
förslag till mål för funktionerna inom totalförsvarets
civila del.
Beträffande de föreslagna målen för funktionerna konstaterar
försvarsministern att de uttrycker den av myndigheterna bedömda
förmågan hos funktionerna under kriser och krig. Han vill för
närvarande inte ta ställning till de enskilda förslagen till
dessa mål utan räknar med att återkomma härtill i samband med
nästa års fleråriga försvarsbeslut. Han bedömer att det då även
bör föreligga ett säkrare underlag från myndigheterna när det
gäller beredskapsläge för funktionerna där hänsyn även kunnat
tas till anvisningarna för programplaner m.m. för perioden
1992/93--1996/97.
Som utgångspunkt för sina överväganden rörande den allmänna
inriktningen av totalförsvarets civila del konstaterar
försvarsministern att förmågan hos denna del av totalförsvaret
grundas på det fredstida samhällets resurser och dess
handlingsberedskap och omställningsförmåga inför svåra
situationer. Han betonar principen att ansvaret för en
verksamhet i fred innebär motsvarande ansvar i krig och
framhåller i detta sammanhang att beredskapsåtgärder som vidtas
inför kriser och krig i många fall har samma karaktär som
åtgärder mot skilda risker i det fredstida samhället.
Enligt föredragande statsrådets mening bör
beredskapsverksamheten i högre grad än hittills inriktas mot att
omfatta hela hotskalan fred--kris--krig och i ökad omfattning
ingå i de ordinarie driftsäkerhetsbedömningar som resp.
verksamhetsutövare gör. Han understryker att verksamheten bör
präglas av handlingsberedskap kombinerad med ett stort mått av
flexibilitet samt betonar i detta sammanhang utbildningens och
övningarnas betydelse.
Slutligen anger han att verksamheten under det kommande
budgetåret i stort sett skall följa inriktningen enligt 1987 års
försvarsbeslut.
Utskottet
I likhet med försvarsministern anser utskottet att det saknas
klara utgångspunkter för en mer ingående bedömning av
beredskapsläget inom totalförsvarets civila del och
målen för funktionerna inom denna. 1987 års försvarsbeslut
har i vissa delar nödgats frångås, och den framtida inriktningen
av totalförsvaret är under övervägande inför ett kommande
försvarsbeslut. Utskottet har inte heller i övrigt någon erinran
mot vad föredragande statsrådet har anfört rörande dessa frågor.
Utskottet har i avvaktan på resultatet av pågående
utredningsarbete inför ett nytt långsiktigt försvarsbeslut inte
heller någon erinran mot vad försvarsministern har anfört om
den allmänna inriktningen av totalförsvarets civila del.
Utskottet övergår att behandla de båda till detta avsnitt
hänförda motionsyrkandena Fö7 yrkande 35 (mp) och Fö11 yrkande 6
(v).
I nämnda yrkande i motion Fö7 begär motionärerna att
regeringen skall komma med ett förslag till en ändring i
verksförordningen syftande till ett ökat beredskapsansvar för
myndigheterna.
Utskottet vill inledningsvis erinra om att enligt 5 §
verksförordningen (1987:1100) samtliga myndigheter i sin
verksamhet skall beakta de krav som ställs av hänsyn till bl.a.
totalförsvaret.
Även förordningen (1986:294) om ledning och samordning inom
totalförsvarets civila del (den s.k. ledningsförordningen)
ålägger myndigheterna att i sin verksamhet beakta
totalförsvarets krav, särskilt vad gäller funktionerna inom
totalförsvarets civila del. Många myndigheter får sitt ansvar
för uppgifterna inom totalförsvaret preciserade i sina
instruktioner.
Enligt utskottets bedömning är myndigheternas uppgifter och
ansvar rörande totalförsvaret tillfredsställande angivna i
gällande bestämmelser, vilket också framgår av det anförda.
Eventuella brister i myndigheternas beredskap är enligt
utskottets mening därför inte -- såsom motionärerna tycks anse
-- i första hand att hänföra till otillräckliga föreskrifter
utan i den mån de föreligger snarare beroende på tillämpningen
av dem. Motion Fö7 yrkande 35 (mp) bör avslås av riksdagen.
I motion Fö11 yrkande 6 (v) framhålls att man inför nästa
försvarsbeslut bör ägna större uppmärksamhet åt
sårbarhetsproblemen och den civila delen av totalförsvaret.
Enligt motionärernas mening innebar 1987 års försvarsbeslut en
försvagning av totalförsvarets civila del med en ökad sårbarhet
i samhället som följd. Dessa brister måste enligt motionärerna
avhjälpas.
Utskottet delar motionärernas uppfattning om
nödvändigheten av att minska samhällets sårbarhet och räknar med
att dessa problem kommer att uppmärksammas i utredningsarbetet
inför nästa försvarsbeslut. I de nyligen utfärdade anvisningarna
för programplanering m.m. för perioden 1992/93--1996/97
framhålls sålunda bl.a. att en ökad robusthet i olika funktioner
och system i viss utsträckning kan uppnås genom att hänsyn till
beredskapsaspekterna tas i planeringen och i
samhällsutvecklingen. Den angivna inriktningen ligger i linje
med motion Fö11 yrkande 6 (v) som därmed i huvudsak är
tillgodosett och sålunda bör avslås.
Utvecklingen inom det civila totalförsvarets funktioner
Under denna rubrik behandlar utskottet vad föredragande
statsrådet i propositionens bilaga 1 (s. 119--120, 131--134,
147, 149--154 och 157--158) har anfört om olika funktioner inom
den civila delen av totalförsvaret och den fortsatta
utvecklingen inom dem. Utskottet behandlar i detta avsnitt också
vad de föredragande statsråden i bilagorna 3--6 i propositionen
tar upp rörande inriktningen av verksamheten inom de funktioner
som behandlas i dessa bilagor. Till avsnittet har också förts
yrkandena 7, 8, 9, 10, 11 och 12, alla såvitt nu är i fråga, i
miljöpartiet de grönas partimotion Fö7. Alla dessa yrkanden
innehåller förslag som, om de genomförs, påtagligt påverkar
inriktningen av vissa av funktionerna. Andra motionsyrkanden,
Fö201 yrkande 6 (mp), Fö425 yrkande 5 (m), Fö501 (m), Fö502
(fp), Fö503 (m), Fö801 (s), Fö803 (fp), Fö808 (m), Fö810 (s),
Fö811 (s) Fö813 (mp) Fö814 yrkande 1 (m), Fö7 yrkandena 32 och
33 (mp), Fö8 yrkandena 14 och 16 (fp), Fö9 yrkande 7 (v), Fö11
yrkande 7 (v), Fö17 yrkandena 17 och 18 (c) samt N25 (fp) som
alla rör frågor av inte lika genomgripande karaktär, behandlas
därefter i ett sammanhang grupperade funktionsvis.
Föredragande statsrådet
Försvarsministern behandlar i bilaga 1 i propositionen den
fortsatta utvecklingen inom de i totalförsvarets del ingående
funktionerna
Civil ledning och samordning
Befolkningsskydd och räddningstjänst
Psykologiskt försvar
Hälso- och sjukvård m.m.
Telekommunikationer
Transporter
Livsmedelsförsörjning m.m.
Energiförsörjning
Försörjning med industrivaror
Socialförsäkring
Arbetskraft samt
Övriga viktiga samhällsfunktioner
I propositionens bilagor 3--6 ingår också avsnitt där de i
bilagorna föredragande statsråden anger sin syn på utvecklingen
inom de funktioner som behandlas i dessa bilagor.
Utskottet
Utskottet vill vid behandlingen av den fortsatta utvecklingen
av det civila försvarets funktioner allra först ta ställning
till de motionsyrkanden i motion Fö7 (mp) som anger en annan
inriktning av vissa av funktionerna än den i propositionen
angivna.
I yrkande 7 i motion Fö7 (mp) föreslås en förstärkning av
funktionen Civil ledning och samordning med 40 milj.kr.
Utskottet har i det föregående avstyrkt förslaget. En anpassning
av funktionens inriktning bör sålunda inte ske och
motionsyrkandet avslås i denna del.
Utskottet har i det föregående också avstyrkt de i yrkande 8 i
motion Fö7 (mp) framförda förslagen att till funktionen
Befolkningsskydd och räddningstjänst föra sammanlagt 270
milj.kr. utöver vad som föreslås i propositionen. Detta yrkande
bör därför också avslås i den del det gäller inriktningen av
funktionen.
En inriktning av funktionen Hälso- och sjukvård m.m. enligt
yrkande 9 i motion Fö7 (mp) kan utskottet inte heller biträda
efter att i det föregående ha avstyrkt kravet på ökade
ekonomiska resurser till nämnda funktion.
Utskottet har inte heller ansett sig kunna tillstyrka att 50
milj.kr. i enlighet med yrkande 10 i motion Fö7 (mp) tillförs
funktionen Livsmedelsförsörjning m.m. Ifrågavarande
motionsyrkande bör därför avslås av riksdagen också till den del
det innefattar en annan inriktning av funktionen än den i
propositionen föreslagna.
Utskottet är inte heller berett tillstyrka att det inrättas en
ny funktion Kärngårdar i enlighet med vad som föreslås i motion
Fö7 yrkande 11 (mp).
Vad föredragande statsrådet i propositionens bilaga 4 har
anfört om funktionen Livsmedelsförsörjning m.m. bör riksdagen
med avslag på motion Fö7 yrkande 10 (mp) i denna del lämna utan
erinran.
Även beträffande inriktningen av funktionen Energiförsörjning
bör riksdagen följa propositionen, eftersom det förslag till
förstärkning av funktionen med 78 milj.kr. som framförs i motion
Fö7, yrkande 12, redan har avstyrkts av utskottet.
Riksdagen bör slutligen med avslag på motion Fö7 (mp) yrkande
12 i denna del godkänna den inriktning på
försörjningsberedskapen som föredragande statsrådet förordat i
bilaga 6 till propositionen.
Utskottet anser vidare att riksdagen bör besluta att lägga
till handlingarna vad föredragande statsrådet har anfört i
bilaga 3 till propositionen om inriktningen av den fortsatta
verksamheten inom funktionerna Telekommunikationer och
Transporter. Detsamma gäller vad föredragande statsrådet i
bilaga 5 i propositionen har anfört rörande funktionen
Arbetskraft.
Av det sagda framgår att utskottet beträffande den i
propositionen angivna utvecklingen av berörda funktioner inom
totalförsvarets civila del inte har någon erinran. Vad
föredragandena i övrigt har anfört om denna utveckling m.m. ger
utskottet inte heller anledning till någon kommentar. Utskottet
föreslår sålunda att riksdagen lämnar vad de föredragande
statsråden har anfört om inriktningen m.m. av ifrågavarande
funktioner utan erinran eller i vissa fall lägger berörda delar
av propositionen till handlingarna.
Utskottet övergår därmed till att behandla en rad motioner
som har anknytning till vissa av de funktioner vars utveckling
utskottet har behandlat i det föregående. Motionerna grupperas
funktionsvis.
Motioner med anknytning till funktionen Civil ledning och
samordning
I motion Fö501 (m) framhåller motionären att det med den nya
planeringsinriktningen, där försvarsberedskapen skall integreras
i all planering, och de problem kommunerna står inför när det
gäller den civila beredskapen är självkart att det bör finnas
kommunal representation i den övergripande samhällsplaneringen
för försvaret.
Utskottet konstaterar att kommunerna för närvarande har
representation i det till ÖCB knutna rådet för kommunal
beredskap. Även i räddningsverkets delegationer finns kommunal
representation. Det står vidare klart att kommunernas roll i
totalförsvaret kommer att aktualiseras i arbetet med nästa
totalförsvarsbeslut. Bl.a. betonas i anvisningarna för
programplaneringen för perioden 1992/93--1996/97 att kommunerna
i fred har ett stort ansvar för människors välfärd. Härav
följer att de också har viktiga beredskapsuppgifter och att det
är väsentligt att beredskapsplaneringen inom olika funktioner i
erforderlig utsträckning förankras lokalt. Utskottet räknar med
att utifrån angiven utgångspunkt frågan om kommunernas
inflytande över de övergripande planeringsfrågorna kommer att
föras in i bilden. Motion Fö501 (m) bör avslås av riksdagen.
Motionärerna i motion Fö503 (fp, c) anser att kommunerna skall
åläggas att organisera kommunalt driftvärn med uppgift att i
kris- och krigslägen skydda viktiga kommunala anläggningar.
Under föregående riksmöte behandlade utskottet en motion i
samma ämne (1989/90:Fö501). Utskottet anförde därvid följande:
Utskottet finner i likhet med motionärerna att det är
angeläget att kommunerna i enlighet med sina åligganden genom
olika åtgärder tryggar den kommunala servicen i kriser och krig.
Ett led i dessa strävanden kan vara att, såsom motionärerna
föreslår, bilda driftvärn till skydd för olika kommunala
anläggningar. Utskottet anser dock att detta skall ske på
kommunernas eget initiativ utan statligt åläggande. Enligt
hemvärnskungörelsen (1970:304) skall ansökan att få organisera
driftvärn vid kommunal myndighet inges till rikshemvärnschefen
som med eget yttrande överlämnar ärendet till regeringen som har
att bestämma i vilken omfattning driftvärn skall organiseras (30
§).
Riksdagen följde utskottet (1989/90:FöU7 s. 63, rskr. 226).
Utskottet vidhåller sin då framförda uppfattning och anser att
också den nu aktuella motionen Fö503 (fp, c) bör avslås.
Motioner med anknytning till funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst
I motion Fö201 yrkande 6 (mp) betonar motionärerna den
civila katastrofberedskapens värde både vid miljökatastrofer
och militära angrepp. Investeringar för att upprätthålla en god
sådan beredskap är därför, anser motionärerna, angelägna så
länge vi inte har lyckats skapa ett robustare samhälle. Däremot
finner de militära investeringar betydligt osäkrare då dessa
inte säkert leder till anskaffning av vapen som passar vid alla
typer av militära angrepp.
Även utskottet anser att den civila katastrofberedskapen
effektivt bör kunna möta allvarliga olyckor i fredstid. Så
utformad utgör den också en god grund för att genom
kompletterande satsningar skapa en god beredskap också i kris-
och krigssituationer. Något uttalande av riksdagen i frågan vill
utskottet inte förorda. Motion Fö201 yrkande 6 (mp) bör sålunda
avslås av riksdagen.
Motionerna Fö801 (s), Fö808 (fp), Fö814 yrkande 1 (m) och Fö11
yrkande 7 (v) tar upp frågor som rör den kommunala
räddningstjänstens finansiering.
Motionärerna i motion Fö801 (s) erinrar om att det på många
håll i landet just nu pågår en översyn av den kommunala
räddningstjänsten. Kommunernas ekonomiska situation gör det
nödvändigt att rationalisera. Möjligheterna till besparingar är
emellertid, konstaterar motionärerna, på många håll begränsade.
I en rad kommuner förekommer mot denna bakgrund en diskussion om
vilka möjligheter det finns att tillföra räddningstjänsten medel
på andra sätt än genom skattefinansiering. Om utvecklingen får
fortsätta befarar motionärerna att en del kommuner kommer att
kunna förstärka verksamheten ekonomiskt. Andra kommer sannolikt
att vara mindra aktiva i strävandena att hitta lösningar med
stora skillnader mellan räddningstjänstens kvalitet i kommunerna
som följd. Mot denna bakgrund bör regeringen enligt motionärerna
föranstalta om en översyn av principerna för finansieringen av
den kommunala räddningstjänsten.
I motion Fö808 (fp) redovisar motionären vissa principer som
enligt hennes mening skulle kunna ligga till grund för en lag om
finansiering av kommunernas räddningstjänst. Motionären anser
att regeringen bör ges i uppdrag att utarbeta ett lagförslag i
enlighet med dessa principer.
I motion Fö814 yrkande 1 (m) konstaterar motionärerna att ett
industriellt centrum i Göteborg medför att en mängd därifrån
emanerande verksamheter ställer speciella krav på
räddningstjänsten i Göteborg. Statens räddningsverk (SRV) och
naturvårdsverket ålägger Göteborg beredskap och kapacitet som
drar stora kostnader samtidigt som alla inkomster av den
industriella verksamheten tillfaller staten. Motionärerna finner
detta förhållande orimligt och anser att en översyn av
kostnadsansvaret för räddningstjänst och miljöhänsyn är
påkallad.
I motion Fö9 yrkande 7 (v) uttrycker motionärerna sin
tillfredsställelse över att flera funktioner inom den civila
delen av totalförsvaret förs till lokal nivå. De konstaterar
dock att det i propositionen klart uttalas att de förändringar
som följer av kommunernas ökade ansvar bör ske "inom ramen för
nuvarande kostnader". Detta är enligt motionärerna omöjligt.
Kommunerna bör enligt deras mening få ett utökat statligt stöd
för sin verksamhet inom fredsräddningstjänstens och
civilförsvarsverksamhetens områden.
Utskottet vill inledningsvis erinra om att kommunerna
enligt den nya räddningstjänstlagen har ansvaret för huvuddelen
av räddningstjänsten. En avsikt med inrättandet av
räddningsverket och stiftandet av den nya lagen var att öka
kommunernas möjlighet att genom samordning av
räddningsresurserna förbättra standarden på
räddningstjänsten främst i de mindre kommunerna. Genom de
senaste årens utveckling med tilltagande ekonomiska problem för
kommunerna har det visat sig svårt att leva upp till
intentionerna med den nya ordningen. Både små och stora kommuner
har svårt att trots samordningssträvanden i den nya
lagstiftningens anda ekonomiskt klara de ständigt ökade krav som
i takt med utvecklingen ställs på den kommunala
räddningstjänsten.
Mot bakgrund därav pågår för närvarande en debatt om olika
möjligheter att finansiera den räddningstjänst kommunerna har
ansvar för. Därvid diskuteras olika slag av avgifter, överföring
av försäkringsmedel och särskilda skatter på fastigheter. Tankar
på s.k. sponsring förekommer också.
Motionärerna tar sålunda upp en i högsta grad aktuell fråga
inom befolkningsskyddets och räddningstjänstens område.
Utskottet finner det i likhet med motionärerna angeläget att
skapa ekonomiska förutsättningar att trygga en såväl i fred som
i krig väl fungerande räddningstjänst. Utskottet är dock inte
berett att nu uttala sig i frågan. Utskottet bedömer att den
belysning av konsekvenser av att decentralisera ansvaret till
kommunerna, som SRV enligt programplaneanvisningarna för
perioden 1991/92--1995/96 skall genomföra, kommer att ge god
vägledning för lösning av problemet. Det bör ankomma på
regeringen att bedöma om det föreligger behov av att även i
annat sammanhang överväga denna fråga. Det kan i sammanhanget
också erinras om att den nya räddningstjänstlagen endast varit i
kraft under ett fåtal år och att ett ställningstagande rörande
den framtida utvecklingen torde vara betjänt av ytterligare
erfarenhet av dess tillämpning. Här behandlade motioner bör
avslås.
Motionärerna i motion Fö8 yrkande 14 (fp) efterlyser en
kraftfull revision av de regionala målen och riskanalyserna
i syfte att minska kostnaderna för skyddsrum och därvid bl.a.
bygga på erfarenheterna av Gulfkriget.
Utskottet konstaterar att regeringen i
planeringsanvisningar för perioden 1991/92--1995/96 uppdragit åt
överbefälhavaren och ÖCB att i samverkan med närmast berörda
myndigheter genomföra en översyn av främst de geografiska
prioriteringarna i de genomförda mål- och riskanalyserna.
Utskottet räknar med att erfarenheter från Gulfkriget, i den mån
de hunnit utvärderas, därvid kommer att beaktas. Enligt
utskottets mening blir genom nämnda översyn motionens syfte i
huvudsak tillgodosett. Motion Fö8 (fp) bör sålunda avslås av
riksdagen såvitt nu är i fråga.
Motion Fö8 yrkande 16 (fp) gäller viss omfördelning av
medel. Motionärerna föreslår att av 50 milj.kr. av de medel
som enligt propositionen är avsedda för byggande av skyddrum i
stället skall användas för utbildning av till civilförsvaret
direktrekryterade värnpliktiga i enlighet med ett annat yrkande
i motionen.
Utskottet konstaterar att medelsbehovet för
utbildningsverksamheten självfallet är beroende av i vilken
utsträckning värnpliktiga kommer att direktrekryteras till
civilförsvaret, en fråga som utskottet behandlar i det följande
som en personalfråga. Utskottet anser dock att riksdagen
bortseende från detta sammanhang bör avslå motionsyrkandet med
hänvisning till att skyddsrumsbyggnadsverksamheten styrs genom
bemyndiganden, varför de medel som motionärerna vill ta i
anspråk redan i huvudsak är intecknade för beslutade projekt.
Motion Fö8 yrkande 16 (fp) bör sålunda avslås av riksdagen.
I motion Fö425 yrkande 5 (m) påtalar motionären liksom i
tidigare motioner i ämnet att det föreligger brister hos
civilförsvarets undsättningsenheter när det gäller
möjligheten att kunna använda dem direkt efter mobilisering.
När utskottet senast behandlade motsvarande motionsyrkande
(1989/90:FöU7 s. 62) pekade utskottet bl.a. på att SRV
genomförde en översyn av civilförsvarets krigsorganisation i
syfte att ge undsättningsenheterna en ökad lokal förankring
såväl i fråga om personal som materiel, något som enligt
utskottets mening torde öka förutsättningarna för
undsättningsenheternas förmåga att göra insatser omedelbart
efter mobilisering. Med hänvisning till att detta
utredningsarbete ännu pågår föreslår utskottet att även motion
Fö425 yrkande 5 (m) avslås av riksdagen.
Yrkande 17 i motion Fö17 (c) gäller skyddsmaskernas
utformning. Det är enligt motionärerna angeläget att
svenska skyddsmasker baseras på bästa teknik. I detta syfte
måste Sverige tillgodogöra sig de internationella erfarenheter
som finns på detta område.
Utskottet har inhämtat att FOA och SRV följer utvecklingen
och anpassar andningsskyddens utformning efter förändringar i
hotbild och teknisk utveckling. Man har bl.a. skapat särskilda
skydd för små barn och spädbarn. Vidare förses alla skydd som nu
tillverkas med utbytbara filter vilket ökar skyddens
användbarhet och livslängd. Syftet med motion Fö17 yrkande 17
(c) är sålunda enligt utskottets bedömning tillgodosett varför
det bör avslås.
Enligt motionären i motion Fö502 (fp) finns det ett behov av
någon form av förhandsutprovning av gasmasker. Ett sätt
kunde enligt motionärerna vara att t.ex. i samband med val låta
de hemskyddsansvariga erbjuda de röstberättigade att prova ut
rätt storlek för gasmask och sedan föra in uppgiften i
bostadsområdets och länsstyrelsens hemskyddsplan. På detta sätt
skulle man enligt motionärens bedömning kunna nå 85 % av den
vuxna befolkningen.
Utskottet anser det självfallet angeläget att utdelningen
av gasmasker i en krigssituation kan genomföras så
friktionsfritt som möjligt. En möjlighet att underlätta
utdelningen vore att, såsom motionären föreslår, i förväg i
lämpligt sammanhang prova ut gasmasker för att underlätta
utdelningen. Utprovningen skulle kunna tänkas utföras som en
uppgift för civilförsvarsförbundet. Uppgiften bör i så fall
genomföras som ett frivilligt åtagande av förbundet. Utskottet
bör sålunda inte uttala sig i frågan, och motion Fö502 (fp)
avslås av riksdagen.
Motion Fö803 (fp) innehåller förslag om att SRV permanent
skall förlägga utbildningsverksamhet till Borås.
Motionärerna erinrar om att SRV har förlagt en kurs för
deltidsanställda brandmän till Borås med gott resultat. De anser
att utbildning av såväl deltidsanställda brandmän som förmän med
fördel skulle kunna permanent genomföras i Borås.
Utskottet erinrar om att SRVs utbildningsverksamhet
bedrivs vid verkets skolor i Sandö, Rosersberg, Skövde och
Revinge. Endast enstaka kurser förläggs till andra orter där det
finns goda förutsättningar att genomföra utbildning. Eftersom de
fyra skolorna har kapacitet att klara det normala
utbildningsbehovet anser utskottet att det inte finns skäl att
stadigvarande förlägga någon civilförsvarsutbildning till Borås
eller annorstädes utanför de fyra skolanläggningarna. Motion
Fö803 (fp) bör därför avslås av riksdagen.
Motionärerna i motion Fö810 (s) efterlyser en ökad
samordning och integrering av resurser och verksamhet när
det gäller arbetet med att förebygga olyckor.
Utskottet konstaterar att motionärernas strävanden ligger
helt i linje med de tankegångar som framförts i SRVs programplan
och den inriktning av räddningstjänsten som anges i
propositionens bilaga 1. Mot denna bakgrund anser utskottet att
riksdagen inte bör göra något uttalande i enlighet med vad
motionärerna föreslår. Motion Fö810 (s) bör sålunda avslås av
riksdagen.
I motion Fö811 (s) föreslås viss ekonomisk kompensation till
Svenska Sällskapet för Räddning av Skeppsbrutne
(Sjöräddningssällskapet). Motionärerna pekar på att
Sjöräddningssällskapet till följd av skattereformen ålagts att
betala mervärdeskatt och därigenom fått ökade kostnader i
storleksordningen 3--4 milj.kr. De anser att sällskapet med
hänsyn till sin utomordentligt viktiga samhällsinsats bör på
lämpligt sätt kompenseras för dessa merkostnader.
Utskottet har inhämtat att Sjöräddningssällskapet har en
räddningsflotta om 54 räddningsenheter, fördelade på 32
sjöräddningsstationer. Flottan bemannas med tolv årsanställda
och 300 frivilliga. Driftskostnaderna uppgår till 10 milj.kr.
per år och investeringskostnaderna till ungefär samma belopp.
Verksamheten finansieras av de 20000 medlemmarna och olika
frivilliga bidrag. Enligt ett avtal från år 1957 mellan
dåvarande Kungl. sjöfartsstyrelsen och Sjöräddningssällskapet
svarar sällskapet för "utsjöräddning" och skall inom 16 zoner
utmed svenska kusten hålla minst en sjöräddningskryssare.
Utskottet delar motionärernas uppskattning av
Sjöräddningssällskapets värdefulla insatser för sjöräddning
längs våra kuster. Beträffande den i motionen aktualiserade
frågan om kompensation för den mervärdeskatt sällskapet numera
har att betala kan erinras om att skatteutskottet nyligen har
berett vissa motioner rörande befrielse från denna skatt.
(1990/91:SkU18 s. 17). Skatteutskottet ställde sig därvid inte
avvisande till att Sjöräddningssällskapet medges någon form av
kompensation för den fördyring som uppkommit. Det borde, anförde
skatteutskottet vidare, ankomma på Sjöräddningssällskapet att ta
initiativ till ett bidrag eller stöd från staten genom en
framställning till regeringen i saken. Riksdagen beslutade i
enlighet med utskottets förslag (rskr. 184). Med hänvisning till
det anförda anser utskottet att riksdagen inte bör göra något
uttalande i frågan. Motion Fö811 (s) bör sålunda inte bifallas
av riksdagen.
I motion Fö813 (mp) föreslås att riksdagen skall ge regeringen
i uppdrag att med Stockholms stad förhandla om upprättandet av
en evakueringsplan för Stockholm. Motionärerna framhåller
att Stockholm vid olämpliga vindförhållanden kommer att kunna
bli drabbat av följderna av en kärnkraftsolycka i Forsmark och
finner det därför egendomligt att det inte finns någon
evakuerings-/utrymningsplan för Stockholms innevånare.
Utskottet kan inledningsvis konstatera att Stockholms län
inte är ett s.k. kärnkraftslän med de särskilda krav som åligger
sådana län. Utskottet har vidare inhämtat att det finns en plan
för snabbutrymning av Stockholmsområdet avsedd i första hand för
länsstyrelsens krigsförberedelser men som också är ett bra
underlag även för åtgärder vid en fredskatastrof. I
länsstyrelsens pågående revidering av räddningstjänstplanen
ingår också att ta fram en särskild plan för utrymning av
Storstockholm vid en fredskatastrof. Med hänvisning till det
anförda anser utskottet att motion Fö813 bör avslås.
Motion med anknytning till funktionen Livsmedelsförsörjning
m.m.
I motion Fö17 (c) yrkande 18 understryker motionärerna
betydelsen av vår självförsörjningsgrad. Enligt deras mening
är denna avgörande för upprätthållandet av förtroendet för
totalförsvarets förmåga hos landets befolkning liksom i
omvärlden. De pekar på en av jordbruksutskottet behandlad motion
vari föreslås ytterligare stöd för jordbruket och
livsmedelsindustrin i norra Sverige. Ett sådant stöd, framhåller
motionärerna, förstärker livsmedelsberedskapen i denna del av
landet och frigör medel för ökad livsmedelsberedskap i landet i
övrigt.
Jordbruksutskottet har i sitt yttrande beträffande
motionsyrkandet anfört.
Centermotionen Fö17 yrkande 18 synes endast innebära att
riksdagen bör göra ett tillkännagivande om betydelsen av den
svenska självförsörjningsgraden. Enligt utskottets mening är det
närmast en självklarhet att självförsörjningsgraden, lika väl
som de särskilda beredskapsinsatserna, är av den största
betydelse när det gäller att upprätthålla förtroendet för
totalförsvarets förmåga. Något särskilt tillkännagivande härom
från riksdagens sida är därför inte nödvändigt. När det gäller
stödet till jordbruk och livsmedelsindustri m.m. i norra Sverige
är detta, som motionärerna antytt, väsentligt inte bara från
regionalpolitisk synpunkt utan också från beredskapssynpunkt.
Utskottet behandlar den i motionen angivna propositionen jämte
motioner i sitt betänkande 1990/91:JoU27, till vilket här
hänvisas.
Försvarutskottet delar jordbruksutskottets uppfattning och
anser att motion Fö17 (c) skall avslås av riksdagen såvitt nu är
i fråga.
Motioner med anknytning till funktionen Energiförsörjning
I motion Fö7 yrkande 32 (mp) anser motionärerna att det är
nödvändigt med ett ökat kommunalt ansvar för
beredskapsinsatserna på elområdet. Enligt deras uppfattning
borde det vara möjligt för varje kommun att tillförsäkra sig
erforderlig elenergi från lokala kraftverk för de allra
nödvändigaste behoven. För att beredskapskostnaderna skall kunna
täckas föreslår motionärerna att det ges laglig rätt för
kommunerna att ta ut avgift för beredskapsåtgärder från
elabonnenten. Riksdagen föreslås hos regeringen begära förslag
till en sådan lagstiftning.
Näringsutskottet framhåller i sitt yttrande att för
kommunal verksamhet gäller normalt att avgifter skall
fastställas med utgångspunkt i självkostnaden för aktuell
verksamhet. I den mån kommunala elverk har uppgifter för
beredskapsåtgärder är det sålunda inget som hindrar elverken att
täcka kostnaderna för dessa åtgärder genom en motsvarande
höjning av elavgiften.
Näringsutskottet erinrar vidare om att regeringen i
propositionen föreslår att 32,5 milj.kr. skall ställas till
förfogande under budgetåret 1991/92 för att andra kraftföretag
än Vattenfall skall stimuleras att vidta beredskapshöjande
åtgärder i sin fredsplanering. Medlen skall, påpekar
näringsutskottet, användas bl.a. för att främja installationer
av reservanordningar och åtgärder som möjliggör start och drift
av separata delsystem.
Näringsutskottet anser avslutningsvis att det inte finns behov
av den lagstiftning som motionärerna efterlyser.
Försvarsutskottet delar näringsutskottets uppfattning och
anser att riksdagen skall avslå motion Fö7 yrkande 32 (mp).
I motion Fö7 (mp) finns ytterligare ett yrkande (yrkande 33)
om ny lagstiftning i detta fall i syfte att höja beredskapen på
energiområdet. Sålunda föreslår motionärerna att det bör stiftas
en lag om alternativ uppvärmningsmöjlighet som ikläder
kraftföretagen ansvar för att åtminstone vart tredje hushåll i
bostadsområden där direktvärme eller fjärrvärme är den
dominerande uppvärmningsformen har en fullgod alternativ
uppvärmning.
Näringsutskottet uppger i sitt yttrande över nämnda
motionsyrkande bl.a. att ett motionsyrkande (mp) av delvis
liknade innebörd som det nu aktuella avslogs av riksdagen hösten
1989 på förslag av bostadsutskottet. Därvid erinrade
bostadsutskottet (1989/90:BoU3 s. 29) om att bestämmelserna i 3
kap. 3 § plan- och bygglagen(1987:10) kräver att nya byggnader
skall medge god hushållning med energi. En- och tvåbostadshus,
som inte är avsedda för fritidsändamål, får förses med
direktverkande elvärme endast om det finns särskilda skäl.
Näringsutskottet erinrar om att regeringen i 1990 års
budgetproposition (prop. 1989/90:100 bil. 13 s. 28 f.)
föreslagit skärpta krav för att direktverkande elvärme skall få
installeras. Detta förslag jämte motioner avser bostadsutskottet
att behandla våren 1991.
Näringsutskottet avstyrker med hänvisning till det anförda det
nu aktuella motionsyrkandet.
Försvarutskottet delar den uppfattning som framförs i
näringsutskottets yttrande och anser att motion Fö7 (mp) bör
avslås även såvitt nu är i fråga.
Näringsutskottet har med eget yttrande till försvarsutskottet
överlämnat motion N25 (fp) om utredning om vissa
beredskapsuppgifter som utskottet övergår till att
avslutningsvis behandla i detta sammanhang.
I proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt
föreslås att statens energiverk skall läggas ner och Vattenfall
ombildas till aktiebolag vid årsskiftet 1991--1992. Vattenfalls
uppgifter rörande beredskapsplaneringen bör därför enligt
regeringen övertas av annan myndighet. Regeringen avser att
under hösten 1991 återkomma till riksdagen med förslag rörande
organisation av beredskapsplaneringen inom elkraftsområdet.
I motion N25 (fp) anser motionären att det är positivt att
regeringen lägger så stor vikt vid beredskapsfrågorna att den
vill behandla dem i en särskild proposition. Med hänsyn till
regeringens förslag om nedläggning av statens energiverk och om
ombildning av Vattenfall till aktiebolag anser motionären att
det finns anledning att i en särskild utredning överväga hur
beredskapsplaneringen inom energiområdet skall administreras.
Näringsutskottet erinrar om att det senare innevarande år
kommer att behandla förslaget att en ny myndighet skall överta
statens energiverks nuvarande ansvar för beredskapsinsatserna
inom energiområdet. Vidare får riksdagen, anför
näringsutskottet, anledning att hösten 1991 återkomma till
frågan om hur beredskapsplaneringen inom elområdet
skall ledas fr.o.m. 1992. Med hänsyn till det sagda anser
näringsutskottet att motion N25 (fp) bör avslås av riksdagen.
Även i denna fråga delar försvarsutskottet
näringsutskottes uppfattning. Motion N25 (fp) bör sålunda avslås
av riksdagen.
Anslagsfrågor rörande totalförsvarets civila del
I detta avsnitt behandlar utskottet vad i propositionens
bilaga1 har anförts om anslagsstrukturen inom totalförsvarets
civila del (bil. 1 s. 37--39). Utskottet tar här också upp de i
bilaga1 till propositionen framförda förslagen rörande anslag
inom denna del av totalförsvaret (bil. 1 s. 120--130, 135--149
och 154--157. Till behandling under denna rubrik har också förts
alla i propositionens bilagor 1, 2, 3, 4 och 6 behandlade
anslagsfrågor (bil. 2 s. 14--18, bil. 3 s. 24--28,
bil. 4 s. 33--35 samt bil. 6 s. 41--45). Vidare behandlas motion
Fö7 (mp) yrkande 14 som innehåller förslag om uppräkning av
visst anslag under fjärde huvudtiteln.
Föredragande statsrådet
Försvarsministern konstaterar bl.a. att det inom
statsförvaltningen pågår ett förändringsarbete vad gäller
finansierings- och budgettekniska frågor. Målsättningen med
detta arbete är bl.a. att skapa bättre förutsättningar för ökad
långsiktighet i planeringen av verksamheter och fördjupad
verksamhetsanalys.
I syfte att skapa bättre förutsättningar för långsiktighet i
planeringen m.m. också inom totalförsvarets civila del uppger
sig försvarsministern komma att närmare överväga budgettekniska
förändringar. Genomförandet blir, konstaterar han, först
aktuellt budgetåret 1992/93 i anslutning till ett nytt
försvarsbeslut.
För att få anslagsstrukturen mer verksamhets- och
målinriktad föreslår han dock redan nu vissa omföringar av
anslagsposter mellan anslagen enligt en närmare redovisning på
s. 38--39 i bilaga 1 i propositionen.
I propositionen förelås också i olika bilagor att det under en
rad anslag för budgetåret 1991/92 anvisas medel för
totalförsvarets civila del. Sådana förslag framförs rörande
fjärde, femte, sjätte, nionde och tolfte huvudtitlarna.
Utskottet
De förändringar i anslagsstrukturen som nu föreslås är
enligt vad utskottet har inhämtat en åtgärd vidtagen i avsikt
att skapa förutsättningar att på sikt införa s.k. ramanslag inom
det civila totalförsvarets område. Åtgärden sker med
målsättningen att skapa bättre förutsättningar för ökad
långsiktighet i planeringen av verksamheten och en fördjupad
verksamhetsanalys inom den civila delen av totalförsvaret.
Utskottet finner sådana strävanden angelägna och stödjer
därför den föreslagna omstruktureringen. Det kan i sammanhanget
påpekas att en sådan utveckling ligger väl i linje med ÖCBs i
olika sammanhang framförda synpunkt att ett underutnyttjande av
den ekonomiska ramen ett budgetår skall kunna få tillgodoräknas
ett kommande budgetår.
Beträffande här behandlade anslag för budgetåret 1991/92
med anknytning till den civila delen av totalförsvaret kommer
utskottet att uppehålla sig vid några av dem till följd av
motionsyrkande eller iakttagelser vid granskningen av
regeringsförslagen. I övrigt föreslår utskottet att riksdagen
följer regeringens förslag till bemyndiganden och
medelsanvisningar i fråga om de berörda anslagen.
Beträffande anslaget H 2. Överstyrelsen för civil beredskap:
Investeringar för civil beredskap har från ÖCB
framförts önskemål om en viss omfördelning av medlen inom
anslaget. Av propositionens bilaga 1 (s. 124) framgår att
5390000 kr. beräknats för Utbildnings- och övningsverksamhet
på lokal nivå m. m. och 19950000 kr. för Kommunalteknisk
försörjning. ÖCB har till utskottet framfört synpunkten att för
att kunna behålla den lokala utbildnings- och
övningsverksamheten på oförändrad nivå behöver anslagsposten för
detta ändamål förstärkas med 5 milj.kr. Detta belopp föreslås
överföras från anslagsposten Kommunalteknisk försörjning.
Utskottet finner det angeläget att ifrågavarande viktiga
utbildnings- och försöksverksamhet kan bedrivas i oförändrad
omfattning. Detta är särskilt viktigt eftersom verksamheten bör
ges en särskild tyngd ett valår då många nyvalda
kommunalpolitiker behöver introduceras i beredskapsfrågorna.
Enligt utskottets mening bör regeringen därför i
regleringsbrevet göra den förordade omfördelningen av medlen
under anslaget. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
Under anslaget H 3. Signalskydd föreslår regeringen att
riksdagen lämnar regeringen ett bemyndigande att medge att
beställningar av signalskyddsmateriel får läggas ut inom en
kostnadsram av 420000 kr. ÖCB har inför utskottet redovisat
att det behövs ett bemyndigande för ändamålet på 23 milj.kr.
Detta behov av utökat beställningsbemyndigande hänger samman
med en pågående omläggning av totalförsvarets
signalskyddssamband. Försvarsmakten lägger ut beställningar
under nästa budgetår. Det är enligt ÖCB angeläget att
beställningar av den nya sambandsutrustningen för det civila
totalförsvaret samordnas med försvarsmaktens anskaffning.
Utskottet finner det angeläget att en för det militära försvaret
och totalförsvarets civila del samordnad anskaffning blir
möjlig. Storleken av erforderligt bemyndigande övervägs enligt
vad utskottet har inhämtat för närvarande inom
regeringskansliet. Utskottet förutsätter att regeringen snarast
på tilläggsstat återkommer till riksdagen med förslag till
utökat beställningsbemyndigande under anslaget Signalskydd.
Från anslaget I 6. Frivilliga försvarsorganisationer inom
den civila delen av totalförsvaret m.m. utgår bl.a. bidrag
till Sveriges civilförsvarsförbund. I motion Fö7 yrkande 14 (mp)
föreslås att förbundet skall tillföras ytterligare 3 milj.kr.
avsedda för stöd till civilförsvarsförbundets verksamhet. Även
utskottet finner det angeläget att ge ett ökat stöd till
civilförsvarsförbundets viktiga arbete med att bygga upp en
effektiv hemskyddsorganisation i vårt land. Utskottet anser att
1,5 milj.kr. för ifrågavarande ändamål skall påföras anslaget
I6. Samtidigt bör anslaget I 3. Skyddsrum minskas med
motsvarande belopp.
Enligt propositionen skall för finansiering av ett avtal
mellan ÖCB och Bergvik Kemi AB 5,7 milj.kr. tillföras den
ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del. Detta innebär
att nämnda belopp skall påföras berört anslag (K1.
Överstyrelsen för civil beredskap: Försörjning med
industriråvaror) utöver de enbart till den ekonomiska ramen
hänförda medel (68660milj.kr.) som regeringen har beräknat
under anslaget. Riksdagen bör sålunda utöver regeringens förslag
på anslaget K 1. anvisa 5,7milj.kr., dvs. (68660000 +
5700000) = 74360000 kr.
Regeringen har hemställt att riksdagen under tolfte
huvudtiteln till H 7. Drift av beredskapslager för
budgetåret 1991/92 skall anvisa ett förslagsanslag på
398316500 kr. Eftersom anslagen på statsbudgeten endast
anges i tusental kronor föreslår utskottet att riksdagen anvisar
avrundat 398316000 kr. under anslaget.
Anslag till övriga ändamål
Utskottet
I detta avsnitt behandlar utskottet regeringens förslag i
propositionens bilaga 1 rörande anslag för övriga ändamål (s.
159--171). Under anslaget L 7. Vissa nämnder m.m. inom
försvarsdepartementets område finns för nästa budgetår för
Stiftelsen Gällöfsta kurscentrum beräknat 4288000 kr. Detta
är 812000 kr. mindre än vad stiftelsen begärt. Utskottet anser
att anslaget i förhållande till regeringens förslag bör höjas
med 800000 kr. för att tillgodose stiftelsens medelsbehov.
Utskottet föreslår att riksdagen i övrigt anvisar medel i
enlighet med regeringens förslag.
Personal
I detta avsnitt behandlar utskottet vad föredragande
statsrådet i propositionen har anfört om personal (s. 174--180).
En av de motioner som behandlas i detta avsnitt, motion Fö7
yrkande 3 (mp), kommenteras i det yttrande som avgivits av
socialutskottet. I övrigt behandlas i avsnittet motioner som rör
direktrekrytering av värnpliktiga till det civila försvaret --
Fö201 yrkande 4 (mp), Fö301 yrkandena 1 och 2 (fp), Fö7
yrkandena 1 och 2 och 5 (mp) samt Fö8 yrkande 15 (fp),
officerares pensionsålder, m.m. -- Fö16 (fp) och Fö410 (fp)
kvarståendeläget -- Fö18 (fp) samt övriga frågor -- Fö10 yrkande
4 (m).
Föredragande statsrådet
Försvarsministern konstaterar inledningsvis att den samlade
insatsen av anställda, värnpliktiga, övriga tjänstepliktiga och
frivilliga utgör en viktig grund för totalförsvarets förmåga att
uppnå de säkerhetspolitiska målen. Han fastslår vidare att alla
åtgärder på personalområdet ytterst syftar till att tillgodose
totalförsvarets behov av kompetens och kravet på effektivitet i
verksamheten; detta förutsätter att personalen har goda
arbetsförhållanden, stimulerande arbetsuppgifter och möjligheter
till personlig utveckling.
Försvarsministern redovisar därefter frågor rörande de
anställda inom totalförsvaret. Sålunda återges det arbete som
utförts av försvarets personalutvecklingsutredning (FÖPU) vars
förslag, bl.a. avseende fördelningen av arbetsuppgifter mellan
den militära och den civila personalen, i flera fall redan lett
till åtgärder och fått genomslag i myndigheternas
personalutvecklingsarbete. Vidare omnämns arbetet inom
utredningen om totalförsvarets personalutbildning och dess olika
förslag om hur utbildningen bör organiseras och finansieras.
Försvarsministern säger sig därvid bl.a. dela utredningens
uppfattning när det gäller att avstyrka FÖPUs förslag att
inrätta en särskild högskola och föreslå att överstyrelsen för
civil beredskap ges ett lednings- och systemansvar för
utbildningen för personal inom den civila delen av
totalförsvaret. I anslutning till denna senare utrednings
förslag, bl.a. avseende intäktsfinansiering av hela verksamheten
vid Stiftelsen Gällöfsta kurscentrum, säger han sig anse att det
är angeläget att personalutbildningen i ökad omfattning styrs av
efterfrågan; han avser återkomma till frågan om
intäktsfinansiering av denna verksamhet när tillräckligt
beslutsunderlag föreligger. Han ställer sig också, efter samråd
med chefen för utbildningsdepartementet, bakom utredningens
förslag att försvarets förvaltningsskola skall benämnas
försvarets förvaltningshögskola, detta bl.a. för att förtydliga
skolans roll och uppgifter för den högre utbildningen inom
försvaret.
Försvarsministern redovisar därefter frågor rörande officerare
i flygtjänst, kvinnor i officersyrket och
reservofficerssystemet. Beträffande den senare frågan anförs att
ett utredningsarbete inom regeringskansliet resulterat i en ny
reservofficersförordning (1990:202) som gäller fr.o.m. den 1
juli 1990. Innebörden av förordningen är att det ankommer på de
myndigheter inom försvarsmakten som sätter upp, vidmakthåller
eller bemannar krigsförband att anställa reservofficerare för
att tillgodose behovet av befäl i förbanden. Beträffande frågan
om officerarnas pensionsålder konstateras att denna är knuten
till det framtida kvantitativa och kvalitativa behovet av
officerare på olika nivåer i försvarets grund- och
krigsorganisation; försvarsministern deklarerar avsikt att
föreslå att regeringen tillkallar en särskild utredare med
uppdrag att utreda detta behov och lämna förslag till åtgärder
för att främja en lämplig åldersstruktur.
I propositionen föreslår försvarsministern att försöken med
förkortad grundutbildning för vissa värnpliktiga utökas. Enligt
lagen (1989:402) om försök med förkortad grundutbildning får för
närvarande pågående försök omfatta högst 11 000 värnpliktiga vid
armén och högst 500 värnpliktiga vid marinen varje
utbildningsår. Försöken, som omfattar såväl meniga som vissa
befälsgrupper, skall enligt angiven lag pågå till den 31 augusti
1993. Försvarsministern återger den utvärdering av
hittillsvarande försöksverksamhet som redovisats av
överbefälhavaren och dennes förslag att försöken fullföljs innan
slutligt ställningstagande görs, samtidigt med en viss utökning.
Enligt försvarsministern kan en planering för fortsatt förkortad
grundutbildning för vissa värnpliktiga göras redan nu, varför
han i avvaktan på kommande försvarsbeslut förordar en utökning
av försöken.
För detta ändamål krävs, konstaterar försvarsministern,
en ändring i nyss nämnda lag (1989:402). Innebörden av
ändringsförslaget -- texten till detta lagändringsförslag
återges i propositionen i bilaga 1.3 -- är att försöken utökas
med G- och F-värnpliktiga vid flygvapnet och att de får omfatta
höst 14000 värnpliktiga vid armén, högst 1000 värnpliktiga
vid marinen och högst 500 värnpliktiga vid flygvapnet för varje
utbildningsår. Det bör enligt försvarsministern ankomma på
regeringen att ange de närmare villkoren för försöken.
I propositionen redovisas även frågor om den årliga
värnpliktskullen och om vissa tjänstepliktsfrågor.
Försvarsministern konstaterar att en s.k. värnpliktspuckel
efter hand har byggts upp främst till följd av att vissa
värnpliktiga bl.a. av studieskäl önskat och medgivits att vänta
med sin grundutbildning i två till tre år. För närvarande finns
ca 47000 inskrivna värnpliktiga som väntar på att få genomföra
sin grundutbildning; av dessa vill drygt 30000 frivilligt
vänta med sin grundutbildning. Enligt överbefälhavaren torde
dock detta kvarståendeläge komma att vara i balans i mitten av
1990-talet. Försvarsministern säger sig dela denna uppfattning,
men betonar det angelägna inte minst av kostnadsskäl i att
huvuddelen av de värnpliktiga påbörjar sin utbildning redan ett
år efter inskrivningen; det är därför viktigt att ansträngningar
fortsätter för att snarast möjligt skapa den önskvärda balansen.
När det gäller tjänstepliktsfrågorna m.m. konstaterar
försvarsministern att totalförsvarets personalförsörjning i dag
säkerställs genom ett antal pliktlagar, avtal mellan enskilda
och myndigheter samt andra överenskommelser och åtgärder. Han
noterar vidare att i det krigsomställda samhället behov av vissa
personalkategorier kommer att uppstå samtidigt på flera olika
håll inom totalförsvaret; därigenom riskeras att konkurrens
uppstår om nyckelpersoner med oönskade konsekvenser som följd.
Utvecklingen av den militära krigsorganisationen kan i
framtiden medföra att behovet av personal inom försvarsmakten
minskar samtidigt som kraven på den enskilde kommer att öka. I
dag sker stora avgångar såväl vid inskrivningen av värnpliktiga
som under grundutbildningen. Enligt försvarsministern
aktualiserar detta ett flertal frågor om tillämpningen av den
allmänna värnplikten, bl.a. vad gäller utbildningstidens längd
och värnpliktsvolymerna.
Försvarsministern åberopar i sammanhanget att det under en
lång följd av år funnits en strävan att föryngra personalen i
civilförsvarsorganisationen, och hänvisar bl.a. till riksdagens
uttalande (1989/90:FöU3, rskr. 87) att det finns skäl att
överväga en direktrekrytering av värnpliktiga till den civila
delen av totalförsvaret. Vidare hänvisas bl.a. till den rapport
som utarbetats inom statens räddningsverk i vilken förslag
lämnas om hur en direktrekrytering skall kunna genomföras och i
vilken det föreslås att frågan belyses närmare samtidigt som
viss försöksverksamhet genomförs. Även Stockholms läns landsting
och hemvärnsorganisationen har inkommit med förslag av betydelse
i detta sammanhang.
Mot denna bakgrund, och i syfte att dels skapa gemensamma
utgångspunkter för det samlade totalförsvarets
personalförsörjning, dels rationellt utnyttja de personella
resurserna och därigenom uppnå en bättre försvarseffekt, säger
sig försvarsministern anse att en översyn av grunderna för
totalförsvarets personalförsörjning genom pliktsystem bör
genomföras; han avser återkomma till regeringen i denna fråga.
Med hänsyn till denna översyn anser han att en särskild
försöksverksamhet med direktrekrytering av värnpliktiga inte nu
bör genomföras. Det kan enligt försvarsministern däremot vara
lämpligt att pröva hur sådan utbildning kan organiseras och
genomföras; redan i dag finns goda möjligheter, påpekar han, att
inom ramen för den vapenfria tjänsten organisera utbildningen
på ett sådant sätt att behövlig erfarenhet kan vinnas.
Beträffande frivilliga inom totalförsvaret, slutligen,
hänvisas till att regeringen tillkallat en särskild utredare med
uppgift bl.a. att pröva de frivilliga försvarsorganisationernas
roll, uppgifter och ansvar samt frågan om hur verksamheten skall
finansieras.
Utskottet
Utskottet delar försvarsministerns syn på den anställda,
värnpliktiga och frivilliga personalens avgörande betydelse för
det svenska totalförsvarets förmåga att fullgöra de uppgifter
som ställs av våra allmänna säkerhetspolitiska mål.
Utskottet biträder också uppfattningen att det finns en mängd
omständigheter som i dag talar för behovet av en översyn av
grunderna för totalförsvarets personalförsörjning genom
pliktsystem, däribland risken för konkurrens om nyckelpersoner
inom totalförsvaret, möjligheten av relativt sett minskat behov
av personal inom försvarsmakten, de stora avgångarna vid
inskrivning av värnpliktiga och under grundutbildningen,
kvarståendeläget och behovet av en föryngring av personalen i
civilförsvarsorganisationen. Även vapenfrifrågorna hör till
denna bild. Det finns enligt utskottets mening ett klart samband
mellan alla dessa och flera andra frågor vilket understryker
behovet av en samlad och genomgripande översyn.
Utskottet noterar att dessa frågor ägnades stor uppmärksamhet
inom ramen för 1988 års försvarskommittés arbete samt att en
kommittén underställd särskild arbetsgrupp sedermera redovisat
sina överväganden och förslag i en offentliggjord rapport, (SOU
1990:108) 5 rapporter från 1988 års försvarskommitté.
Utskottet delar således försvarsministerns uppfattning att en
översyn med nämnda inriktning bör genomföras, om möjligt på ett
sådant sätt och i sådan tid att i varje fall delar av dess
resultat kan tillhandahålla underlag för nästa långsiktiga
försvarsbeslut.
Utskottet övergår därmed till propositionens förslag rörande
utökning av försök med förkortad grundutbildning. Innebörden av
försvarsministerns förslag är således att försök med förkortad
grundutbildning -- minst 150 och högst 165 dagar -- utvidgas
till att omfatta vissa meniga kategori G och F även vid
flygvapnet och till att numerärt omfatta högst 14000
värnpliktiga vid armén, högst 1000 värnpliktiga vid marinen
och högst 500 värnpliktiga vid flygvapnet. Detta skall jämföras
med hittills gällande högst 11000 värnpliktiga vid armén och
högst 500 vid marinen.
Utskottet noterar att överbefälhavaren efter hörande av
berörda försvarsgrenschefer såsom första utvärdering av
försöksverksamhetens resultat anmält att försöken utvisat att
godtagbar förmåga i huvudtjänst resp. huvuduppgift för meniga
och plutoner har uppnåtts. När försöken kan genomföras med s.k.
fullständig förstegsutbildning, dvs. att värnpliktigt befäl
rycker in före huvuddelen av de värnpliktiga i förbandet och ges
en grundläggande befattnings- och ledarskapsutbildning, kommer
enligt överbefälhavaren förutsättningar för ett förbättrat
resultat att föreligga. Överbefälhavaren anser mot denna
bakgrund att försöken bör fullföljas innan slutligt
ställningstagande görs och godtar även en viss utökning av
försöken. Utskottet konstaterar att försvarsministern anser
resultaten av hittillsvarande försöksverksamhet vara sådana att
en planering av fortsatt förkortad grundutbildning för vissa
värnpliktiga kan göras redan nu.
Utskottet har inget att erinra mot propositionens förslag i
denna del. Det är enligt utskottets mening rimligt att
regeringen och försvarsmakten i rådande säkerhetspolitiska och
försvarsekonomiska läge får möjligheter att pröva ett flertal
olika metoder att tillämpa vårt värnpliktssystem, i avvaktan
på den omfattande översyn som omnämndes i det föregående och
som även torde komma att behandla frågorna om utbildningstider
och erforderlig värnpliktsvolym. Utskottet, som på annan plats
i detta betänkande redovisar sitt ställningstagande till
lagändringsförslaget som sådant, konstaterar i detta sammanhang
att regeringens förslag innebär en möjlighet till utökning; det
ankommer på regeringen och försvarsmakten att bl.a. med hänsyn
till redan genomförda inkallelser bedöma i vilken utsträckning
denna möjlighet kan utnyttjas fr.o.m. nästa budgetår.
Utskottet övergår med detta till att behandla frågan om
direktrekrytering av vissa värnpliktiga till den civila delen av
totalförsvaret, en fråga som utskottet tagit upp till behandling
senast i betänkandena 1989/90:FöU3 och 1989/90:FöU7 och som med
anledning av den nu aktuella propositionen berörs i ett antal
motionsyrkanden.
I motion Fö8 yrkande 15 (fp) föreslår motionärerna att
riksdagen redan nu skall fatta principbeslut om införande av
direktrekrytering av värnpliktiga till civila delar av
totalförsvaret. Motionärerna, som i ett annat yrkande följer upp
detta förslag till principbeslut med förslag som skall skapa
ekonomiska möjligheter att inleda försöksverksamhet -- detta
behandlas av utskottet i annat sammanhang i detta betänkande --
anser behovet av en föryngring och kvalitetshöjning i
civilförsvarsorganisationen vara sådant och kunskapsläget
till följd av statens räddningsverks rapport så gott att det
inte finns något skäl att ytterligare uppskjuta beslut och
igångsättande av försöksverksamhet. Det finns, menar
motionärerna, inget realistiskt alternativ till
direktrekrytering om vi vill nå fram till ett fungerande
civilförsvar. Det hittillsvarande civilförsvaret är dåligt
utbildat eller i långa stycken helt outbildat, samtidigt som
ålderssammansättningen är mycket ofördelaktig. Det är enligt
motionärerna mot denna bakgrund enbart till skada för
civilförsvaret och andra civila delar om direktrekrytering
ytterligare förhalas.
Liknande synpunkter framförs i den under den allmänna
motionstiden väckta motionen Fö301 yrkande 1 (fp). En
direktrekrytering av värnpliktiga till civilförsvaret skulle,
anser motionären, ha flera positiva effekter varav en föryngring
av civilförsvaret kanske är den angelägnaste. Direktrekryterade
värnpliktiga skulle kunna ges utbildning vid totalförsvarets
skyddsskola eller vid räddningsverkets skolor.
Utskottet konstaterar att frågan om direktrekrytering är
av stor principiell betydelse inom ramen för en grundsyn rörande
totalförsvarets personalförsörjning att var och en efter sin
förmåga skall kunna delta i landets försvar. Frågan har varit
föremål för en noggrann prövning inom 1988 års försvarskommitté,
och statens räddningsverk har i rapporten Värnpliktiga inom
totalförsvarets civila del redovisat en översiktlig beskrivning
av hur en sådan direktrekrytering skulle kunna praktiskt
genomföras. Utskottet har även inhämtat att räddningsverket för
sin del är berett att redan under kommande budgetår genomföra
fortsatta utredningar, byggda på försöksverksamhet på bred front
med direktrekryterade värnpliktiga, förutsatt att statsmakterna
skapar förutsättningar för detta.
Mycket talar således enligt utskottets mening för att
direktrekrytering av värnpliktiga till det civila försvaret
efter ytterligare prövning kommer att framstå som en framkomlig
väg att hantera vissa av totalförsvarets
personalförsörjningsproblem. Utskottet delar emellertid
försvarsministerns uppfattning att en särskild försöksverksamhet
med direktrekrytering av värnpliktiga till den civila delen av
totalförsvaret inte nu bör genomföras, främst med hänsyn till
vad som nyss anförts om behovet av att göra ett flertal nära
sammankopplade frågor rörande personalförsörjning och
tjänsteplikt till föremål för en samlad översyn. För att i detta
översynsarbete göra det möjligt att förutsättningslöst granska
de olika frågorna är det lämpligt och angeläget att också
direktrekryteringsfrågan hålls öppen; som försvarsministern
framhåller finns redan i dag goda möjligheter att inom ramen för
den vapenfria tjänsten organisera utbildningen på ett sådant
sätt att erforderliga erfarenheter kan vinnas. Vad som här
anförts föranleder utskottet att föreslå riksdagen att inte
bifalla motionerna Fö8 yrkande 15 (fp) och Fö301 yrkande 1 (fp).
I motion Fö7 yrkandena 1--3 (mp) ger motionärerna uttryck för
uppfattningen dels att en försöksverksamhet i enlighet med
räddningsverkets förslag bör starta med 1000 värnpliktiga
rekryterade till civilförsvaret, dels att en försöksverksamhet
bör inledas med 800 värnpliktiga som ges såväl militär som
miljövärnsutbildning och dels att ytterligare 800 värnpliktiga
rekryteras till vårdsektorn. Motionärerna kostnadsberäknar dessa
åtgärder till sammanlagt ca 230 milj.kr.
Enligt motionärerna innebär ett eventuellt riksdagsbeslut
våren 1991 om avskaffande av hittillsvarande prövningsförfarande
för vapenfri tjänst att möjligheten öppnas att rekrytera
värnpliktiga direkt till det civila försvaret. Med utgångspunkt
i räddningsverkets rapport och i avvaktan på aviserad översyn av
pliktlagarna föreslås ett antal former för försöksverksamhet med
direktrekryterade värnpliktiga i det civila försvaret. Sålunda
menar motionärerna att värnpliktiga skulle kunna skapa
reservstyrkor för att biträda vid stora bränder och andra civila
katastrofer och även engageras i fältarbeten inom miljö- och
naturvård samt inom humanvården; med hänvisning till Stockholms
läns landstings förslag angående värnpliktiga inom sjukvården
föreslås en försöksverksamhet startas genom uppdrag till
intresserade landsting. Motionärerna anser att ett snabbt
igångsättande av försöksverksamheter av detta slag skulle kunna
ge den aviserade utredningen om tjänstepliktssystemet ett
konkret referensmaterial.
Socialutskottet har yttrat sig över det yrkande i denna
motion -- yrkande 3 -- som avser rekrytering av värnpliktiga
till vårdsektorn. Med hänvisning till sin tidigare behandling av
ett liknande yrkande (1988/89:SoU15, rskr. 213), vari utskottet
ställde sig helt avvisande till tanken på att
personalförsörjningsproblemen inom sjukvården skulle lösas genom
någon form av allmän värnplikt, avstyrker utskottet det nu
aktuella motionsyrkandet. Socialutskottet hänvisar i
sammanhanget också till att försvarsutskottet vid flera
tillfällen behandlat och avstyrkt motionsyrkanden om allmän
värntjänst inom bl.a. sjukvården (1989/90:FöU3 och FöU7).
Försvarsutskottet anser i likhet med socialutskottet att
här behandlade motionsyrkanden inte bör bifallas av riksdagen.
Utskottet hänvisar till sina tidigare ställningstaganden till de
frågor som berörs i motionsyrkandena och erinrar härutöver om
vad som i det föregående, med instämmande i propositionens
förslag, anfördes om det lämpliga i att inte nu fatta beslut om
att påbörja en försöksverksamhet med direktrekrytering eftersom
den aviserade översynen av en mängd frågor om
tjänstepliktssystemet, m.m. först bör avvaktas. Riksdagen bör
enligt utskottets mening inte uttala sig om formerna för
försöksverksamhet innan det nämnda översynsarbetet hunnit
avsätta resultat som kan ge vägledning. Utskottet avstyrker
således bifall till motionsyrkandena Fö7 yrkandena 1--3.
I två motionsyrkanden, Fö301 yrkande 2 (fp) och Fö7 yrkande 5
(mp), föreslås att T 3 i Sollefteå skall övervägas för
utnyttjande vid utbildning av direktrekryterade värnpliktiga
till det civila försvaret.
I motion Fö301 anför motionären att det vid det nu avvecklade
T 3 i Sollefteå finns anläggningar som mycket väl lämpar sig för
civilförsvarsutbildning och hänvisar även till närheten till
räddningsverkets skola i Sandö i Kramfors kommun liksom närheten
till goda flygförbindelser. Motionärerna i motion Fö7 föreslår
att en filial till Sandöskolan projekteras vid T 3 för att klara
en framtida expansion av utbildningen av direktrekryterade
värnpliktiga till det civila försvaret. De anför att den
nuvarande verksamheten vid Sandö därigenom skulle kunna få en
mer praktisk tillgång till övningsfält.
Utskottet hänvisar till vad som anförts i det föregående
och anser i konsekvens härmed att riksdagen inte har anledning
att nu ge någon mening till känna beträffande lämplig
lokalisering av en utbildning som kan komma till stånd till
följd av förslag som lämnas inom ramen för aviserat
översynsarbete. Utskottet erinrar också om att av riksdagen
fattade beslut om avvecklingar av kasernområden inom försvaret
väsentligt har haft till syfte att åstadkomma besparingar,
vilken strävan skulle motverkas om avvecklade etablissement kom
att övervägas för alternativanvändning inom totalförsvaret.
Utskottet anser således att ifrågavarande motionsyrkanden bör
avslås av riksdagen.
I motion Fö201 yrkande 4 (mp), slutligen, anförs att riksdagen
bör tillkännage att det svenska försvaret skall bygga på en
allmän värntjänst för kvinnor och män med brett civilt och
militärt verksamhetsområde. Såsom utskottet redovisade i detta
betänkandes inledande avsnitt i anslutning till andra likartade
yrkanden i denna motion anför motionärerna att man i en stram
budgetsituation, där miljöhoten ökar och de militära hoten blir
mindre sannolika och mer ovissa till sin natur, bör föra över
resurser till miljövärnet. Enligt motionärerna skulle detta
enklast realiseras genom att man utvecklar värnpliktssystemet
och bibehåller den militära grundorganisationen men samtidigt
ger dessa vidgade uppgifter inom områdena miljö- och hälsovård.
I detta sammanhang anför motionärerna att man bör införa en
verkligt allmän värntjänst som omfattar både kvinnor och män och
vars verksamhetsområde vidgas till allt som är nödvändigt för
Sveriges överlevnad.
Utskottet hänvisar till vad som i det inledande avsnittet,
såsom motiv för avslag på närliggande motionsyrkanden, anfördes
om att motionen i fråga innebär förord för en annan inriktning
än den som vuxit fram med stöd av en majoritet av riksdagen. I
konsekvens härmed avstyrker utskottet bifall även till det
yrkande som behandlas i detta sammanhang. Enligt utskottets
mening saknar riksdagen anledning att göra ett tillkännagivande
av den innebörd som föreslås av motionärerna. Utskottet får dock
anledning att härutöver erinra om vad som i det föregående
anförts om behovet -- av en mängd sammanhängande skäl -- av att
genomföra en helhetsöversyn rörande tjänstepliktssystemet och
totalförsvarets personalförsörjning. Det kan, enligt vad
utskottet erfarit, inte uteslutas att även frågor som berörs i
det nu behandlade motionsyrkandet kommer att prövas inom ramen
för det aviserade översynsarbetet.
I några motionsyrkanden tas frågor rörande åldersstrukturen
inom officerskåren, m.m. och officerares pensionsålder, m.m. upp
till behandling. Det gäller dels motion Fö410 (fp), dels motion
Fö16 (fp).
I motion Fö410 anser sig motionärerna inledningsvis kunna
konstatera att det militära försvaret har en mycket ofördelaktig
åldersstruktur; det faktum att andelen officerare i
åldersskiktet 45--60 år har ökat kraftigt de senaste åren har,
anför motionärerna, skapat ökande problem att täcka behoven av
yngre befäl i trupputbildningsuppgifter och i
krigsorganisationen. Resultatet av strävan under senare år att
bl.a. minska de administrativa funktionerna inom försvaret har
blivit att allt fler äldre har haft att konkurrera om ett allt
mindre antal befattningar samtidigt som antalet yngre befäl med
trupputbildning som huvudsaklig arbetsuppgift minskat. Mot
bakgrund av den "förgubbning" som den år 1971 fastställda
höjningen av pensionsåldersgränsen lett till är det, anser
motionärerna, olyckligt att statens arbetsgivarverk på senare år
drivit tanken att höja officerarnas pensionsålder ytterligare
fem år till 65 år. Enligt motionärerna är erfarenheterna från
höjningen av pensionsåldern nästan enbart negativa, varför de
förordar en sänkning av pensionsåldern för yrkesofficerare till
55 år. Vidare anser de att man i vissa fall bör kunna erbjuda
personal möjlighet till avgång från 50 års ålder.
Ett likartat förord för en strävan att åstadkomma en
föryngring av yrkesbefälet kommer till uttryck i motion Fö16
(fp) där motionären i anslutning till yrkande 1 redovisar
synpunkter på möjligheterna att få till stånd en föryngring av
yrkesbefälet, ett bättre utnyttjande av kompetens hos
reservofficerare och en större flexibilitet i
krigsorganisationen. Motionären för med hänvisning till
utländska erfarenheter ett resonemang om det möjliga och
lämpliga i att i högre grad utnyttja reservofficerare i
försvarets krigsorganisation och anser att ett sådant
arrangemang skulle kunna bidra till en nödvändig föryngring av
officerskåren inom samtliga försvarsgrenar. Fler yngre befäl och
färre äldre betyder, framhåller han, att man får fler
reservbefäl som bakom sig har omkring tio års tjänst som aktiv
officer; inom samma ekonomi ger ett system med betydande inslag
av korttidsbefäl en större årlig kontingent av
officersaspiranter och totalt sett fler erfarna befäl i olika
åldrar.
I anslutning till yrkande 2 i motionen utvecklar motionären
ytterligare sina synpunkter när det gäller ett utökat
utnyttjande av reservofficerare och fördelarna med att bättre än
hittills ta till vara försvarets utbildning av förare av
stridsflygplan och helikoptrar. Med utgångspunkt från
förhållanden inom flygvapnet, och med hänvisning till utländska
erfarenheter och resultat av akademisk forskning, anför
motionären att Sverige till låg kostnad skulle kunna realisera
en form av kärnmodell, dvs. en förmåga till en sådan
förstärkning som kan ernås inom ett till tre år. Motionären
framhåller att det vid behov av uppväxling med anledning av ett
ökande hot alltid går snabbare att friska upp kunskaper hos
exempelvis en redan högt utbildad kompanichef än att nyrekrytera
och utbilda, vilket tar åtskilliga år. Motionären uppger sig ha
tagit upp frågan om föryngrad officerskår och bättre utnyttjande
av dyra utbildningar i det tredubbla syftet att höja kompetens,
minska kostnader och ge ökad flexibilitet genom en "kärnmodell".
Utskottet har tidigare behandlat frågan om
åldersstrukturen inom yrkesofficerskåren med anledning av en
likartad motion (1987/88:Fö416) och konstaterade därvid
(FöU1987/88:11) att det förelåg skäl att eftersträva en
differentierad pensionsålder för den militära personalen.
Utskottet kan också hänvisa till att överbefälhavaren i samband
med förhandlingar om en ytterligare höjning av pensionsåldern
påtalat en rad allvarliga konsekvenser av en sådan höjning, inte
minst för försvarsmaktens ekonomi och produktivitet. Enligt
överbefälhavaren har försvarsmakten tvärtom ett mer akut behov
av att åstadkomma en föryngring i befälsstrukturen; en lämplig
åtgärd vore att införa en flexibel pensionsålder från 50 år.
Utskottet erinrar om det förhållandet att frågan om
yrkesofficerarnas pensionsålder bl.a. är knuten till de
kvantitativa och kvalitativa behoven av officerare på olika
nivåer i såväl grund- som krigsorganisationen. Det framgår av
den nu aktuella propositionen att man inom regeringskansliet
avser att utse en särskild utredare med uppdrag att utreda dessa
behov och därvid även belysa frågan om officerarnas
pensionsålder. Utskottet erinrar också om att det i det
föregående i detta betänkande berört frågan om användning av
reservanställd personal i de krigsorganiserade flygdivisionerna.
I det sammanhanget konstaterade utskottet att ett sådant
utnyttjande förekommer samt att en ökad användning av sådan
personal i flygförarbefattningar bör övervägas, särskilt i den
mån något längre mobiliseringstider för dessa förband kan
accepteras. Frågan om användning av reservanställd personal för
skilda befattningar i krigsorganisationen kommer, enligt vad
utskottet erfarit, att behandlas inom ramen för den översyn
bl.a. rörande totalförsvarets personalförsörjning som omnämnts i
det föregående.
Med hänvisning till det utredningsarbete som sålunda aviserats
inom de områden som berörs i dessa motionsyrkanden anser
utskottet inte att riksdagen har anledning att uttala sig på det
sätt som föreslås. Utskottet avstyrker således bifall till
motion Fö410 och Fö16 (båda fp).
Det s.k. kvarståendeläget, dvs. antalet inskrivna värnpliktiga
som frivilligt eller ofrivilligt väntar på att få genomföra sin
grundutbildning, berörs i en motion, Fö18 (fp). Med hänvisning
bl.a. till överväganden och förslag inom den särskilda
arbetsgruppen för personal- och värnpliktsfrågor inom 1988 års
försvarskommitté redovisar motionärerna de negativa effekter som
nuvarande kvarståendeläge innebär, såväl för den enskilde som
för samhället. De erinrar om att nämnda arbetsgrupps majoritet
föreslog att 20000 värnpliktiga av dem som den 1 januari 1991
ingick i den s.k. värnpliktspuckeln skulle undantas från plikten
att fullgöra grundutbildning och i stället ställas till
förfogande för den civila delen av totalförsvaret. Enligt
motionärerna talar erfarenheten för att prognoser om att
värnpliktspuckeln kommer att försvinna inte visar sig hållbara.
De hemställer att riksdagen skall besluta att 20000
värnpliktiga skall erbjudas möjligheten att undantas från
militärutbildning med användande av den metod som föreslagits av
försvarskommitténs arbetsgrupp om personal- och
värnpliktsfrågor.
Utskottet understryker, liksom vid flera tidigare
tillfällen och i likhet med försvarsministern, det angelägna i
att ansträngningar fortsätter med sikte på att snarast möjligt
uppnå den önskvärda balansen vad gäller kvarståendeläget.
Utskottet har intet att erinra mot propositionens inriktning
att, mot bakgrund av överbefälhavarens och värnpliktsverkets
bedömning att kvarståendeläget kommer att uppnå erforderlig
balans inom ett fåtal år, inte nu förorda några särskilda
åtgärder, exempelvis de åtgärder som övervägdes inom
försvarskommitténs arbetsgrupp. Utskottet konstaterar dock att
försvarsministern säger sig avse att överväga frågan på nytt om
inte en utveckling mot balans sker såsom förutsetts av
myndigheterna och får härutöver ånyo anledning att hänvisa till
nämnda översynsarbete som torde komma att behandla även denna
fråga.
Med det anförda anser utskottet att riksdagen inte har
anledning fatta beslut på det sätt som föreslås, varför
utskottet avstyrker bifall till motionen.
Slutligen anförs i motion Fö10 yrkande 4 (m) att riksdagen hos
regeringen bör begära en utredning om hur kostnader för
värnpliktigas skadegörelse, exempelvis demolerade
järnvägsvagnar, förstörelse inom kasernområden eller
materielförstörelse, skall kunna debiteras och tas ut från de
ansvariga.
Utskottet får med anledning av detta yrkande för sin del
konstatera att värnpliktiga som begår överträdelser mot civila
lagar och bestämmelser givetvis har att ställas till ansvar
enligt gällande lag och är personligen ersättningsskyldiga för
den skadegörelse som de må åstadkomma under resor eller eljest.
Utskottet anser följaktligen att riksdagen inte har anledning
att begära en särskild utredning härom. Motionsyrkandet bör
således avslås.
Utskottet har, avslutningvis, inte något att i övrigt invända
mot vad som i propositionen anförs om personalfrågor.
Värnpliktsförmåner
I detta avsnitt behandlar utskottet de lagförslag rörande de
värnpliktigas förmåner som regeringen föreslagit riksdagen att
anta samt vad föredragande statsrådet i övrigt har anfört om
dessa förmåner (s. 181--195). I anslutning härtill behandlas
motionerna Fö401 (fp), Fö7 yrkandena 25--27 (mp), Fö10 yrkande 1
och yrkande 2 (m) såvitt nu är i fråga, Fö11 yrkandena 8 och 9
(v), Fö14 (m) samt Fö17 yrkande 15 (c) i denna del.
Bakgrund
Regeringen uppdrog i april 1988 åt en särskild utredare
(utredningen om administrationen av familjebidrag m.m.) att
överväga och lämna förslag avseende den framtida
administrationen och ansvarsfördelningen mellan myndigheter i
fråga om bidrag enligt familjebidragslagen.
I december 1988 gavs utredaren uppgiften att, som en del av
det tidigare lämnade uppdraget, även överväga och föreslå
ändringar i reglerna i familjebidragslagen om bostadsbidrag och
näringsbidrag. I juni 1989 utvidgades utredarens uppdrag att
avse värnpliktsersättningssystemet i dess helhet.
Utredaren har i en särskild promemoria framlagt förslag
rörande näringsbidrag till de värnpliktiga. På grundval av detta
föreslog regeringen under förra riksmötet viss ändring i
familjebidragslagen i fråga om denna värnpliktsförmån. Riksdagen
antog regeringens förslag (prop. 1989/90:136, FöU9, rskr. 295).
Utredaren har i februari 1990 till regeringen överlämnat sitt
slutbetänkande (SOU 1990:26) Förmånssystemet till värnpliktiga
m.fl. Bl.a. föreslås att administrationen av familjebidragen
överförs från kommunerna och försvarets civilförvaltning till
riksförsäkringsverket och försäkringskassorna. Utredaren
framlägger i betänkandet också vissa förslag till ändringar av
de värnpliktigas förmåner. Betänkandet och däröver lämnade
remissvar ligger till grund för en rad i propositionen
redovisade överväganden och förslag. Dessa och därtill knutna
motioner behandlar utskottet i det följande under rubrikerna
Administrationen av familjebidrag, Lagen om statligt
personskadeskydd, Lagen om statlig ersättning vid ideell skada,
Sjukpenning under tjänstgöring, Ändring av vissa familjebidrag,
De värnpliktigas resor, Dagersättning m.m. och Finansiering.
Administrationen av familjebidrag
Nuvarande ordning
Enligt 2 § familjebidragslagen vilar skyldigheten att utge
familjebidrag på kommunerna. Inom varje kommun skall det finnas
en familjebidragsnämnd för att handlägga ärenden enligt nämnda
lag (24 §). Försvarets civilförvaltning (FCF) och
länsstyrelserna har tillsyn över efterlevnaden av lagen (26 §).
Ärenden om bostadsbidrag avgörs dock av FCF om det gäller
annan bostad än en hyreslägenhet eller bostadsrättslägenhet. FCF
avgör också ärenden om näringsbidrag. I ärenden som skall
avgöras av FCF skall familjebidragsnämnderna göra de
kompletterande utredningar som behövs. Detta innebär att
ansvaret för det huvudsakliga utredningsarbetet ligger på
familjebidragsnämnderna inte bara då de själva fattar beslut
utan också när FCF är beslutsfattare.
Familjebidrag betalas av familjebidragsnämnderna (29 §).
En kommun som har betalt ut familjebidrag har rätt till
statsbidrag med 95 % av det utbetalade beloppet (31 §).
Statsbidrag utbetalas av länsstyrelsen som också kan lämna
skäligt förskott (34 §).
FCF har beräknat det totala antalet familjebidragsärenden till
ca 38000 per år. Antalet sökande har beräknats till mellan
16000 och 22000. FCF avgör ca 30 % av ärendena. Den totala
utbetalningen av förmånerna enligt familjebidragslagen uppgick
till ca 240 milj.kr. budgetåret 1989/90.
Föredragande statsrådet
Av i propositionen närmare redovisade skäl godtar föredragande
statsrådet i likhet med de flesta av remissinstanserna
utredarens förslag att administrationen av familjebidragen
överförs till riksförsäkringsverket och försäkringskassorna.
En sådan överföring innebär, framhåller försvarsministern, att
det uppstår extra kostnader i inledningsskedet. Personal måste
utbildas, informations- och blankettmaterial framställas och
ADB-stödet utvecklas.
Vidare uppger han att kommunernas andel (5 %) av de
sammanlagda utgivna familjebidragen uppgår till närmare 12
milj.kr., en kostnad som -- jämte en till samma belopp beräknad
kostnad för administrationen av familjebidragen -- med den
föreslagna ordningen överförs från kommunerna till staten.
Försvarsministern framhåller att de besparingar i fråga om
familjebidragen som han förordar i propositionen väl täcker de
merkostnader som uppstår för staten i och med att
administrationen överförs till riksrevisionsverket och
försäkringskassorna.
Utskottet
I motion Fö14 (m) erinrar motionärerna om att andra alternativ
rörande administrationen av familjebidragen än det av regeringen
föreslagna bör övervägas. De pekar på möjligheten att lägga
ifrågavarande administration på utbildningsförbanden
(förbandsalternativet) eller att koncentrera den till FCF. De
anser att riksdagen skall avslå regeringens förslag och ge
regeringen i uppdrag att närmare pröva dessa båda alternativ och
återkomma till riksdagen i frågan. Bl.a. framhåller de att
värnpliktsverket i samband med remissbehandlingen av utredarens
förslag har förordat förbandsalternativet som dock av verket
ansågs otillräckligt utrett.
Utskottet konstaterar att de båda alternativ som
motionärerna anser skall utredas redan har övervägts och
avvisats av den särskilda utredaren. Utskottet finner därför att
det inte finns skäl att på nytt ta ifrågavarande alternativ
under övervägande. I likhet med försvarsministern anser
utskottet att övervägande skäl talar för att administrationen av
familjebidragen förs till riksförsäkringsverket och
försäkringskassorna som redan svarar för huvuddelen av
samhällets ekonomiska trygghetssystem i övrigt. Riksdagen bör
därför lämna vad föredragande statrådet har anfört i denna fråga
utan erinran och avslå motion Fö14 (m).
Som följd av den förordade förändringen upphör kommunernas
nuvarande skyldigheter att administrera familjebidragen. Kravet
på att bestämmelserna om familjebidrag skall ha lagform
bortfaller därmed. Enligt utskottets mening kan
familjebidragslagen därför såsom regeringen föreslår med vissa i
propositionen närmare redovisade övergångsbestämmelser upphävas
vid utgången av år 1991 då den nya ordningen avses börja
tillämpas. Den enda lagregel som behövs är en bestämmelse om
skyldighet för riksförsäkringsverket och de allmänna
försäkringskassorna att bestämma och utbetala familjebidrag. En
sådan regel kan som förordas i propositionen tas in i 33 §
värnpliktslagen (1941:967). Nämnda paragraf bör också i enlighet
med propositionens förslag kompletteras med en bestämmelse om
att värnpliktiga under vissa förutsättningar har rätt till
familjebidrag. Den fortsatta närmare regleringen av
familjebidragen sker i förordningsform. Upphävandet av
familjebidragslagen (1978:520) har konsekvensändringar för en
rad andra lagar såsom lagen (1989:402) om försök med förkortad
grundutbildning av värnpliktiga, lagen (1966:413) om vapenfri
tjänst, lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor
och civilförsvarslagen (1960:74).
Beträffande regeringens förslag till lag om ändring av
civilförsvarslagen har i den föreslagna nya lydelsen av 12 § 5
mom. fjärde stycket oriktigt förutsatts att inte endast
näringsbidrag utan också familjepenning, bostadsbidrag och
begravningsbidrag utges till civilförsvarspliktiga. Utskottet
föreslår med anledning därav viss ändring i regeringens
lagförslag beträffande nämnda paragraf.
Det bör här också erinras om att den föreslagna ändringen av
55 § civilförsvarslagen inte är att hänföra till de nu aktuella
förbättringarna av de värnpliktigas skydd utan hänger samman med
vissa konsekvenser av en ändring av lagen (1986:430) om
mervärdeskatt som utskottet har behandlat och godtagit i det
föregående.
Även i lagen (1989:402) om försök med förkortad
grundutbildning av värnpliktiga föreslås en ändring utan
anknytning till de värnpliktigas förmåner. Det gäller det i det
föregående behandlade och av utskottet tillstyrkta förslaget att
utvidga denna försöksverksamhet.
Riksdagen bör anta av utskottet upprättat förslag till lydelse
av 12 § 5 mom. civilförsvarslagen och i övrigt de av regeringen
föreslagna lagändringarna såvitt nu är i fråga.
Lagen om statligt personskadeskydd
Nuvarande ordning
Värnpliktiga och andra tjänstepliktiga som skadas under
tjänstgöringen har -- bortsett från vad som följer av
skadeståndslagen (1972:207) -- rätt till ersättning vid
personskada enligt lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd
(LSP). Ersättningen skall i princip försätta den skadade i samma
ekonomiska situation som om skadan inte hade inträffat.
Rätten till ersättning för inkomstförlust inträder när den
första färden till tjänstgöringen påbörjats och gäller till dess
den sista färden från tjänstgöringen avslutats. Skyddet gäller
sålunda även under övningsuppehåll och annan fritid.
Ersättning utges vid sjukdom, bestående nedsättning av
arbetsförmågan och vid dödsfall.
En närmare redogörelse av nuvarande ordning finns på s.
186--187 i bilaga 1 i propositionen.
Föredragande statsrådet
Enligt nuvarande bestämmelser går den som insjuknar eller
skadar sig under tjänstgöringstiden, och som sjukanmäler sig
först efter utryckningen eller kortare tid än 14 dagar före
utryckningen, miste om viss tids sjukpenning om han är
arbetslös. Även den som insjuknar eller skadar sig under månaden
efter utryckningen kan gå miste om viss tids sjukpenning
(särskild sjukpenning) under de första 14 dagarna av sjukfallet.
För att råda bot på nämnda brister i den värnpliktiges skydd
föreslås en ändring av lagen om statligt personskadeskydd.
Utskottet
Utskottet anser i likhet med försvarsministern att de
värnpliktigas skydd skall utökas i enlighet med regeringens
förslag. Riksdagen bör sålunda anta det framlagda förslaget till
lag om ändring av lagen (1977:265) om personskadeskydd.
Lagen om statlig ersättning vid ideell skada
Nuvarande ordning
Lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada är
tillämplig på tjänstepliktig som ådrar sig ideell skada under
själva tjänstgöringen. Till skillnad mot LSP omfattar lagen
sålunda inte olycksfall som inträffar på fritiden med undantag
för s.k. färdolycksfall (olyckor under själva färden till och
från tjänstgöringen).
Den värnpliktige har enbart rätt till de ersättningsförmåner
som särskilt anges i lagen och som kan hänföras till begreppet
ideell skada. Han har därmed inte rätt till alla förmåner som
kan utges till statligt anställd med stöd av personskadeavtalet
(PSA).
Efter en värnpliktig utges inte heller de ersättningsförmåner
som enligt PSA utges vid dödsfall.
Föredragande statsrådet
Försvarsministern anger att i huvudsak följande förbättringar
bör genomföras
Ersättning också för inkomstförluster i enlighet med PSA.
Ersättning för kostnader som den tjänstepliktige har åsamkats
genom skadan och som kan ersättas enligt PSA.
Förmåner vid dödsfall enligt PSA till de
tjänstepliktigas efterlevande.
Förstärkning av försäkringsskyddet vid olycksfall som
inträffar under de tjänstepliktigas fritid för dem som är under
grundutbildning eller fullgör omedelbart därpå följande
repetitionsövning.
Genomförandet av nämnda förbättringar förutsätter ändringar i
lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada,
värnpliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,
lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor,
räddningstjänstlagen (1968:1102) och luftfartslagen (1957:297).
Utskottet
Utskottet anser att även de förbättringar av den värnpliktiges
skydd, vartill här aktuella lagändringar syftar, är angelägna
att genomföra.
Riksdagen bör sålunda anta regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell
skada. Även de förslag om ändringar i andra lagar som regeringen
framlägger i detta sammanhang bör antas av riksdagen.
Sjukpenning under tjänstgöring
Nuvarande ordning
Sjukpenning utges inte under den tid då den försäkrade fullgör
värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst eller
grundutbildning för kvinnor.
Föredragande statsrådet
I propositionen föreslås att även personal i nyssnämnda
tjänstgöring skall ha rätt till sjukpenning på samma villkor som
studerande som t.ex. får sjukpenninggrundande inkomst beräknad
på arbete under fritiden.
Den föreslagna förbättringen medför ändringar i lagen
(1962:381) om allmän försäkring och i lagen (1990:156) om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Utskottet
Utskottet biträder regeringens förslag och föreslår att
riksdagen antar regeringens förslag till ifrågavarande
lagändringar.
Utskottet övergår till att mot bakgrund av de tillstyrkta
lagförslagen behandla motion Fö401 (fp). I motionen föreslås att
riksdagen hos regeringen skall begära förslag om vissa
justeringar i de värnpliktigas ekonomiska skydd. Motionären
pekar särskilt på att föräldrar inte är förmånstagare enligt det
statliga grupplivsförsäkringsavtalet när det gäller värnpliktiga
under grundutbildning. Hon önskar också ett förbättrat
olycksfallsskydd för den värnpliktige under fritiden.
Utskottet konstaterar att stora förbättringar av den
värnpliktiges skydd har genomförts genom den av utskottet
tillstyrkta lagstiftningen. Bl.a. har skyddet vid olyckor under
fritiden ökat. Det kan också erinras om att den vidgade
tillämpningen av personskadeavtalet (PSA) på värnpliktiga medför
att föräldrar som varit i behov av bidrag till sin försörjning
från den avlidne kan få ersättning med 21/2 basbelopp.
Däremot saknar föräldrar fortfarande rätt att få ersättning
från den statliga grupplivförsäkringen vid värnpliktigs död.
Denna rättighet togs år 1986 bort för alla på vilka denna
försäkring var tillämplig. Regeländringen var en anpassning
till de förändringar som skett i grupplivförsäkringsvillkoren på
den privata arbetsmarknaden. Dessa var i sin tur föranledda av
en ändrad syn på försörjningsansvaret mellan föräldrar och barn.
Utredningen av administrationen av familjebidragen m.m. som
senast behandlat dessa frågor avstyrkte en särlösning för de
värnpliktiga med hänvisning till önskvärdheten av enhetliga
regler för alla försäkrade. Utredaren framhöll också
föräldrarnas möjlighet att få ersättning från Kungafonden.
Utskottet anser att motionens syfte att förbättra den
värnpliktiges skydd vid olycksfall under fritiden till väsentlig
del har blivit tillgodosett genom propositionens av utskottet i
det föregående tillstyrkta förslag.
Frågan om rätt för värnpliktigas föräldrar att erhålla
ersättning av den statliga grupplivförsäkringen har nyligen
övervägts och avvisats av utredningen om administrationen av
familjebidragen m.m. Utskottet är mot denna bakgrund inte berett
att förorda någon justering av gällande ordning i detta
hänseende. Utskottet anser med hänvisning till det anförda att
motion Fö401 (fp) bör avslås av riksdagen.
Ändring av vissa familjebidrag
Föredragande statsrådet
I propositionen redovisar försvarsministern vissa planerade
ändringar av reglerna om familjebidrag att börja tillämpas den 1
januari 1992. Försvarsministern anser sålunda att en
kvalifikationstid för bostadsbidrag i likhet med utredarens
förslag införs för bostad i vilken den tjänstepliktige bor ensam
eller tillsammans med syskon eller kamrat. Om inte särskilda
skäl föreligger skall bostadsbidrag endast utges om den
tjänstepliktige haft bostaden i minst tre månader före
tjänstetidens början.
När det gäller tjänstepliktiga som bor hos sina föräldrar
delar försvarsministern utredarens uppfattning att, om inte
särskilda skäl föreligger, bostadsbidrag skall kunna utges med
högst skillnaden mellan genomsnittskostnaden för en bostad för
familj med ett barn och en familj med två barn enligt
socialstyrelsens och riksförsäkringsverkets normer för skälig
bostadskostnad i samband med att underhållsbidrag till barn
fastställs. Detta innebär för närvarande ett högsta
bostadsbidrag med 600 kr. per månad.
Försvarsministern anser vidare i enlighet med vad utredaren
föreslagit att tillägg till bostadsbidrag inte skall utges
till tjänstepliktig som bor hos föräldrar. För tjänstepliktig
som bor ensam föreslås däremot en höjning av tillägget från 150
kr. till 250 kr. per månad.
Utskottet
Utskottet har inga erinringar mot vad försvarsministern har
anfört om vissa ändringar av reglerna för familjebidrag.
Eftersom behovet av att i lag reglera dessa förmåner bortfaller
när administrationen av familjebidragen i enlighet med vad
utskottet i det föregående har förordat överförs till
riksförsäkringsverket och försäkringskassorna ankommer det såsom
försvarsministern anger på regeringen att meddela erforderliga
föreskrifter.
De värnpliktigas resor
Föredragande statsrådet
Försvarsministern erinrar om att rätten till fria hemresor med
vissa undantag gäller generellt inom landets gränser. Detta
medför, anför han, att den värnpliktige kan utnyttja sin fria
hemresa till en valfri ort. Rätten till sådana s.k.
avvikelseresor bör enligt försvarsministern tas bort och fri
resa endast medges till hemorten. Med hemort skall avses i
första hand den ort där den värnpliktige är kyrkobokförd eller
har sin stadigvarande bostad. Resa uppges även kunna medges till
annan ort om resan avser besök hos nära anhörig och företas
regelmässigt. Uppgift om sådan ort bör den värnpliktige lämna
till förbandet vid inryckningen. Försvarsministern förordar
vidare en mera restriktiv hållning när det gäller utnyttjande av
hyrbil och andra kostsamma anslutningsresor. Principen att
värnpliktiga skall vara hemma före kl. 24.00 hemresedagen bör
vidare enligt försvarsministern tillämpas i mindre utsträckning
än vad hittills skett. Tillämpningen får dock, betonar han, inte
medföra orimliga konsekvenser för de värnpliktiga. Slutligen
erinrar försvarsministern om att det ankommer på regeringen att
meddela föreskrifter även i fråga om värnpliktsresor.
Utskottet
Två yrkanden (yrkandena 26 och 27) i miljöpartiet de grönas
partimotion Fö7 gäller de värnpliktigas fria resor. Motionärerna
återkommer med ett tidigare framfört förslag att enligt avtal
med trafikbolagen ge de värnpliktiga rätt att resa mot
företeende av identitetskort. En annan möjlighet att minska
kostnaderna för de värnpliktigas resor är enligt motionärerna
att förlägga de värnpliktigas utbildning närmare hemorten.
I motion Fö10 (m) vill motionären se en sådan minskning av
kostnaderna för de värnpliktigas resor att det blir möjligt att
överföra minst hälften av dessa kostnader till materielanslag.
De pekar därvid på möjligheten att begränsa rätten till fri
hemresa att gälla endast var fjortonde dag och då endast till
hemorten.
Utskottet delar försvarsministerns uppfattning att
ytterligare besparingar måste genomföras när det gäller
kostnaderna för de värnpliktigas resor. Utskottet har inte
heller någon erinran mot flertalet av de åtgärder han i detta
syfte avser att föreslå regeringen att vidta. Utskottet finner
dock anledning att något uppehålla sig vid försvarsministerns
uttalande att principen om att värnpliktiga bör vara i hemmet
före kl. 24.00 hemresedagen kan lägga hinder i vägen för en
begränsning av resekostnaderna och att denna princip därför bör
tillämpas i mindre utsträckning än för närvarande. Självfallet
får detta, såsom försvarsministern också betonar, inte leda till
orimliga konsekvenser för de värnpliktiga. Men utskottet vill
därtill starkt betona att det räknar med att myndigheterna även
eljest i sin reseplanering har målsättningen att så långt
möjligt söka följa den av riksdagen godkända (FöU 1985/86:9 s.
12 rskr. 278) av utskottet i olika sammanhang framhållna
principen att den värnpliktige skall nå hemmet samma dag
tjänsten slutar, alltså före kl. 24.00 hemresedagen.
Utskottet anser vidare att resa till annan ort om den gäller
nära anhörig eller jämförbar och företas regelmässigt bör
likställas med resa till hemorten.
Åtgärder därutöver av det slag som anförs i motionerna Fö7
(mp) och Fö10 (m) är utskottet inte berett att förorda. Det kan
beträffande förslaget att låta använda legitimation som
färdhandling påpekas att ett sådant system skulle medföra en rad
praktiska problem för SJ till förfång också för övriga
resenärer. Det kommer t.ex. att bli svårt att överblicka behovet
av vagnar i tågen. Det bör i sammanhanget också framhållas att
de i motion Fö10 (m) föreslagna åtgärderna att minska
kostnaderna för de värnpliktigas resor genom att begränsa dem
att gälla endast resa till och från hemorten har förordats av
försvarsministern i propositionen. Motion Fö7 (mp) yrkandena 26
och 27 och Fö10 yrkande 1 och yrkande 2 i denna del (m) bör
avslås av riksdagen.
Dagersättningen m.m.
Föredragande statsrådet
I propositionen uppger försvarsministern att regeringen avser
genomföra en höjning av dagersättningen med 3 kr. från 31 kr.
till 34 kr. fr.o.m. den 1 juli 1991.
Utskottet
I motionerna Fö7 yrkande 25 (mp), Fö11 yrkande 8 (v) och Fö17
yrkande 15 (c) föreslås höjningar av dagersättningen utöver
regeringens förslag. Enligt motionerna Fö11 (v) med 9 kr. och
Fö17 (c) med 7 kr. till 40 kr. resp. 38 kr. I motion Fö7 (mp)
anser motionärerna att dagersättningen bör ökas utöver 34 kr. i
samma mån som kostnaderna för de värnpliktigas resor minskar.
Utskottet är inte berett att tillstyrka ytterligare ökning
av dagersättningen än den försvarsministern har förordat.
Yrkande 8 i motion Fö11 (v) bör därför avslås av riksdagen
liksom yrkande 25 i motion Fö7 (mp), och yrkande 15 i motion
Fö17 (c) såvitt nu är i fråga.
Utskottet kan inte heller stödja det i motion Fö11 yrkande 9
(v) framförda förslaget att fastställa utryckningsbidraget till
4000 kr. Yrkande 9 i motion Fö11 (v) bör alltså också avslås
av riksdagen i denna del.
Finansieringen
Föredragande statsrådet
Inom ramen för en beräknad höjning av de värnpliktigas
förmåner med totalt ca 80 milj.kr. har, uppger
försvarsministern, avsatts 39 milj.kr. för den avsedda höjningen
den 1 juli 1991 av dagersättningen med 3 kr. till 34 kr. per
dag. Vidare har för nästa budgetår ca 40 milj.kr. beräknats för
ökade utgifter för bostadsbidrag till följd av beräknade
ökningar av hyreskostnaderna.
Övriga förordade förändringar beräknas medföra årliga
kostnadsminskningar om ca 40 milj.kr. per år. Med hänsyn till
att flertalet värnpliktiga under utbildningsåret 1991/92 rycker
in före den 1 janauri 1992 och måste hanteras inom nuvarande
system samt att det tillkommer en engångskostnad på 12 milj.kr.
i samband med överförande av administrationen av familjebidragen
till riksförsäkringsverket och försäkringskassorna, kan inga
besparingar förväntas detta år. Först budgetåret 1992/93 får de
föreslagna kostnadsbesparingarna i denna del full
genomslagskraft.
Utskottet
Utskottet föreslår att riksdagen lämnar vad föredragande
statsrådet har anfört om finansieringen av de värnpliktigas
förmåner utan erinran.
Försvarsindustrin
I detta avsnitt behandlar utskottet vad föredragande
statsrådet i propositionen har anfört om vissa frågor rörande
försvarsindustrin (s. 196--201). Vid behandlingen av detta
avsnitt i propositionen samt de motioner som väckts inom detta
område har utskottet anmodat utrikesutskottet och
näringsutskottet att avge yttranden vilka även redovisas i det
följande. Med sitt yttrande överlämnar näringsutskottet fyra
motioner från den allmänna motionstiden, N231 (fp), N311 (mp,
v), N312 (mp) och N350 (mp), i vilka behandlas frågor om den
svenska krigsmaterielindustrins framtid. I avsnittet behandlas
härutöver motionerna Fö13 (s) i aktuell del, Fö15 yrkandena 4
och 5 (m), Fö17 yrkandena 8 och 9 (c) samt Fö19 yrkandena 3 och
4 (fp).
Föredragande statsrådet
I propositionen redovisar försvarsministern inledningsvis i
detta avsnitt sin allmänna syn i fråga om den svenska
försvarsindustrins betydelse och utvecklingsmöjligheter i ett
framtidsperspektiv. Han anför därvid följande:
Det är av stor säkerhetspolitisk betydelse att vi primärt kan
säkerställa att vår materiel oberoende av omvärlden kan användas
i kris och i krig. Det är vidare angeläget att behålla förmågan
att vidmakthålla och vidareutveckla redan anskaffade system och
att ha tillgång till teknisk kompetens på områden som har stor
betydelse för försvarets operativa effekt och som inte kan
tillgodoses på annat sätt.
En inhemsk industri som vid upphandling av försvarsmateriel
förmår hävda sig i utländsk konkurrens är därför av stort värde.
Den tekniska och ekonomiska utvecklingen har emellertid
begränsat möjligheterna att med inhemska beställningar behålla
den försvarsindustriella kompetensen i hittillsvarande
omfattning. En ökad fredstida medverkan också från svensk
försvarsindustri i internationellt samarbete ter sig därför
naturlig och nödvändig. Försvarsindustrin är -- och bedöms även
i framtiden bli -- beroende av ett internationellt
teknologiutbyte.
Enligt min mening är det sålunda angeläget att söka bibehålla
de fördelar som en inhemsk försörjning i många avseenden
innebär. Detta kräver att vi klarare än hittills prioriterar vad
som är viktigt att upprätthålla inom landet, samtidigt som vi är
öppna för upphandling i internationell konkurrens och ett
utvidgat samarbete mellan svensk och utländsk försvarsindustri.
För att möjliggöra detta har industrin bl.a. genomfört vissa
strukturomvandlingar och i växande utsträckning köpt
specialkompetens och delsystem utifrån och breddat sin marknad
genom ökad export. Inom vissa områden har kompetenser i ökande
grad kunna utnyttjas för både militär och civil verksamhet.
Trots detta är den beläggning från försvaret som kan förutses på
industrin i framtiden så begränsad att det inte blir möjligt att
bibehålla den stora bredd av systemkompetent försvarsindustri
som vi hittills har haft. I varje fall är risken uppenbar att
svensk industri på många områden inte på ett ekonomiskt -- och i
längden ej heller tekniskt -- konkurrenskraftigt sätt kommer att
kunna tillgodose det svenska försvarets behov.
Försvarsministern redovisar därefter iakttagbara
internationella utvecklingstendenser på försvarsindustriområdet
och konstaterar därvid att stigande utvecklingskostnader för
avancerade materielsystem och kraven på hög och bred teknologisk
kompetens lett till en fortgående omstrukturering av den
europeiska försvarsindustrin och till ett flernationellt
samgående om större projekt; kombinationen ökat
samarbete--konkurrens om den fördelade produktionen har lett
till färre och starkare industrikoncerner. Samgåenden och uppköp
har även fått konsekvenser för valet av samarbetspartners och
underleverantörer, något som har verkat försvårande för den
svenska försvarsindustrin på den europeiska marknaden. Man kan
enligt försvarsministern under de närmaste åren förvänta sig en
period av fortsatt omstrukturering av den europeiska
försvarsindustrin, påskyndad av en minskad efterfrågan på
försvarsmateriel.
Försvarsindustrin utgör, understryker försvarsministern, en
del av det allmänna näringslivet och har ett självständigt
ansvar för sin verksamhet. Samtidigt är emellertid
försvarsindustrins villkor beroende av den inhemska efterfrågan
på dess produkter, vilken i allt väsentligt avgörs av
statsmakternas ställningstaganden. Staten beställer och
särfinansierar en stor del av den utveckling av system för
försvarsändamål som sker; staten utgör den enda inhemska kunden,
samtidigt som försvarsindustrins möjligheter till export är
underkastade hårda restriktioner. Den kompetens som skapas genom
satsningar på försvarsforskning och teknologiutveckling inom
försvaret måste, framhåller han, liksom den utveckling som sker
civilt, bättre tas till vara. Det är angeläget att i den tid av
strukturomvandlingar som har genomförts, pågår och är att
förvänta skapa en överblick över försvarets långsiktiga behov av
kunskap och kompetens och att samordna de satsningar på
forskning, utveckling och kunskapsuppbyggnad som görs inte bara
inom totalförsvaret utan även inom landet i övrigt.
Enligt försvarsministerns mening bör industriella
samarbetsavtal inom försvarsmaterielområdet underställas
regeringens prövning; i sammanhanget hänvisas till de förslag
till riktlinjer för hur en sådan prövning bör ske som lämnats i
betänkande (SOU1989:102) av krigsmaterielexportutredningen.
Försvarsministern anmäler att statsrådet Gradin senare i år
avser att återkomma till regeringen med förslag till ny
lagstiftning på krigsmaterielområdet, som bl.a. behandlar
statsmakternas kontroll av den svenska försvarsindustrins
samverkan med utländsk försvarsindustri. I avvaktan därpå
framhåller försvarsministern, som i detta ärende samrått med
statsrådet Gradin, att det från försvarspolitiska utgångspunkter
är viktigt att skapa sådana betingelser för utlandssamarbetet
att en livskraftig svensk försvarsindustri kan bevaras inom för
det svenska försvaret prioriterade sektorer. Han anser det
angeläget, för att främja möjligheterna till internationellt
försvarsindustriellt samarbete, att samarbetet med viktigare
länder kan ges ramar och förankras i överenskommelser på
regeringsnivå. Med hänsyn till den snabba utvecklingen på det
försvarsindustriella området i Europa och det snabbt fortgående
europeiska ekonomiska samarbetet anser han särskild anledning
finnas att överväga svenska relationer till existerande
samarbetsorgan i Europa på detta område, i första hand IEPG (The
Independent European Programme Group). Enligt försvarsministern
är det för den svenska försvarsindustrin väsentligt att den
svenska marknaden för försvarsmateriel fungerar på ett likartat
sätt som i de 13 IEPG-länderna och att svensk industri kan
accepteras som samarbetspartner för försvarsindustrin i dessa
länder.
Beträffande grunder för en erforderlig prioritering från den
svenska statens sida mellan försvarsindustrisektorer betonar
försvarsministern att förmågan att i ett kris-, neutralitets-
eller krigsskede självständigt kunna vidmakthålla
försvarsmaterielens funktion är av stor vikt för
neutralitetspolitikens trovärdighet, något som kräver att vi har
tillräckliga lager av reservdelar, ammunition och förnödenheter
men för vissa typer av materiel, särskilt flygmotorer, också en
avsevärd industriell kapacitet. Tillräckliga underhållsresurser,
en producerande ammunitionsindustri med kapacitet för
beredskapsproduktion samt vissa delar av elektronikindustrin är
resurser som från dessa utgångspunkter enligt överbefälhavarens
uppfattning är nödvändiga komponenter i alla framtida
industristrukturer. Därutöver utgör industri med kompetens och
kapacitet för systemsammanhållande förmåga en viktig grund för
såväl fortsatt svensk produktion som upprätthållandet av en god
beställarkompetens. Flygindustrin prioriteras i fråga om
industrier med systemsammanhållande förmåga.
Utgående från och med tillämpning av dessa
prioriteringsgrunder behandlar försvarsministern frågor rörande
behovet av kompetens inom olika försvarsindustriella delområden,
nämligen
Utskottet konstaterar att den inriktning som redovisas i
propositionen avseende det försvarsindustriella området nära
överensstämmer med den rapport som utarbetades inom en 1988 års
försvarskommitté underställd arbetsgrupp med uppdrag att för
kommitténs räkning utarbeta förslag till inriktning av
försvarsindustripolitiken inför det långsiktiga
försvarsbeslutet. Kännetecknande för denna inriktning är framför
allt de hårdare prioriteringskrav från statens sida som följer
av den tekniska och ekonomiska utvecklingen och behovet av
öppenhet för ett utvidgat samarbete mellan svensk och utländsk
försvarsindustri, det senare en följd både av våra egna
svårigheter att bibehålla hittillsvarande försvarsindustriell
mångfald och av de allmänna internationella tendenserna till
integration och samarbete inte minst inom detta område.
Utskottet får i detta sammanhang även anledning att hänvisa
till vad som i det föregående anförts om det militära försvarets
krigsorganisationsutveckling och materiella förnyelse -- med
åtföljande försvarsindustriella konsekvenser -- och om de
särskilda svårigheter som till följd av det försenade
försvarsbeslutet gäller för frågorna om angelägen nationell
handlingsfrihet inom försvarsindustriområdet i avvaktan på ett
nytt långsiktigt försvarsbeslut.
Utskottet behandlar inledningsvis frågan om samarbete mellan
svensk och utländsk försvarsindustri och villkoren för detta.
Utskottet noterar att försvarsministern i propositionen från
försvarspolitiska utgångspunkter understryker att det är viktigt
att skapa sådana betingelser för utlandssamarbetet att en
livskraftig svensk försvarsindustri kan bevaras inom av
statsmakterna prioriterade sektorer.
Frågan om försvarsindustrisamarbete berörs även i motion Fö15
yrkande 4 (m) samt i motion Fö17 yrkandena 8 och 9 (c) där
motionärerna härutöver framför att riksdagen hos regeringen
borde begära ett svenskt initiativ för att få till stånd en
internationell överenskommelse om begränsning och kontroll av
den internationella vapenhandeln.
Motionärerna i motion Fö15 (m) anför, med utgångspunkt från
Karlskronavarvets behov och betydelse, att ett vidgat
internationellt samarbete måste eftersträvas för svensk
försvarsindustri. De förordar att en översyn av regler och
tillämpning vad gäller svensk försvarsindustriexport snarast bör
leda till positiva förändringar, detta som ett led i den svenska
försvarsindustrins behov av ökat samarbete med utländska
försvarsindustrier. Enligt motionärerna i motion Fö17 (c) måste
den svenska försvarsindustrins samverkan med utländsk
försvarsindustri säkerställas för att vi skall kunna följa med i
utvecklingen såväl industriellt som materiellt. Samarbetet måste
dock regleras på ett sådant sätt att det blir både juridiskt och
moraliskt försvarbart, varför Sverige kontinuerligt måste pröva
vilka länder som är möjliga att samverka med för utvecklande av
försvarsmateriel. Motionärerna anser vidare att det nu, efter
Gulfkriget, är lämpligt att aktualisera kravet på
internationella överenskommelser inom FN om begränsningar i
vapenhandeln.
Utrikesutskottet redovisar i sitt yttrande, med hänvisning
till sin årliga granskning av ärenden rörande export av
krigsmateriel från Sverige i samband med behandlingen av
regeringens skrivelser om krigsmaterielexporten och hithörande
motioner, bedömningen att ifrågavarande avsnitt i propositionen
inte strider mot de riktlinjer för svensk krigsmaterielexport
som riksdagen har godkänt. Utskottet uppger sig ha inhämtat att
regeringen under kommande riksmöte avser inkomma med en
proposition med anledning av krigsmaterielexportutredningens
betänkande vari kommer att ingå förslag till ny lagstiftning om
bl.a. statsmakternas kontroll av den svenska försvarsindustrins
samverkan med utländska industriföretag. Utrikesutskottet säger
sig därvid utgå från att frågan om samverkan med utländsk
försvarsindustri blir föremål för noggranna överväganden,
särskilt i fråga om samarbetsorganet IEPG vars medlemsstater
hittills begränsats till NATO-länder. Ett institutionaliserat
samarbete med ett sådant organ måste enligt utrikesutskottets
mening prövas såväl från neutralitetspolitiska aspekter som med
hänsyn till de krav som Sveriges deltagande i det västeuropeiska
integrationsarbetet ställer.
Försvarsutskottet delar utrikesutskottets uppfattning i
fråga om vikten av att den svenska försvarsindustrins behov av
närmare samverkan med utländsk industri görs till föremål för en
noggrann prövning med beaktande också av neutralitetspolitiska
aspekter. Utskottet noterar samtidigt att utrikesutskottet
redovisar bedömningen att innehållet i propositionen i denna del
inte strider mot de riktlinjer för svensk krigsmaterielexport
som riksdagen har godkänt. Utskottet delar försvarsministerns
bedömning, som nära överensstämmer med inriktningen i 1987 års
försvarsbeslut, att det från försvarspolitiska utgångspunkter är
av vikt att sådana betingelser för utlandssamarbetet kan skapas
-- genom tillräckligt klara ställningstaganden från
statsmakternas sida -- att en livskraftig svensk
försvarsindustri kan bevaras inom sådana sektorer där det även
under rådande och framtida förhållanden kan bedömas förbli ett
vitalt nationellt intresse att bibehålla kompetens. Såsom
framhålls av försvarsministern i propositionen finns det därvid,
med hänsyn till den snabba utvecklingen på det
försvarsindustriella området i Europa och dynamiken i den
europeiska ekonomiska integrationsprocessen, särskild anledning
att överväga svenska relationer till existerande
försvarsindustriella samarbetsorgan i Europa, enkannerligen
IEPG. Det är från försvarspolitiska och försvarsindustriella
utgångspunkter väsentligt att svensk försvarsindustri bereds
förbättrade möjligheter att samverka med försvarsindustriföretag
inom dessa länder.
I propositionen, liksom i utrikesutskottets yttrande, hänvisas
till kommande proposition med anledning av
krigsmaterielexportutredningens betänkande. I denna torde
regeringen komma att förelägga riksdagen förslag rörande export-
och samarbetsfrågorna i hela deras bredd. I avvaktan på detta,
och på den internationella diskussion som uppstått i Gulfkrigets
efterföljd angående möjligheterna att kontrollera och begränsa
den internationella vapenhandeln, är det enligt utskottets
mening föga ändamålsenligt att såsom krävs i motion Fö17 yrkande
9 (c) begära ett svenskt initiativ för att få till stånd en
internationell överenskommelse om begränsningar. Utskottet
föreslår därför att riksdagen avslår detta yrkande.
Det som motionärerna anför i anslutning till yrkande 8 om
behovet av att säkerställa den svenska försvarsindustrins
samverkan med utländska motsvarigheter synes däremot väl
överensstämma med den i propositionen redovisade inriktningen.
Vad slutligen beträffar motion Fö15 yrkande 4 (m) konstaterar
utskottet att även detta står i nära överensstämmelse med
propositionens syfte i denna del, även om motionärernas koppling
till den konkreta frågan om Karlskronavarvets behov -- om vilken
fråga riksdagen enligt utskottets mening inte har anledning att
uttala någon mening -- gör att utskottet i detta fall inte kan
yrka bifall.
Utskottet övergår därmed till att behandla de motionsyrkanden
som berör den svenska försvarsindustrin som sådan.
Från näringsutskottet har överlämnats fyra motioner från den
allmänna motionstiden som berör försvarsindustrin som helhet och
dess framtid och problem.
I motion N231 (fp) kräver motionären ett initiativ till en
omställning från militär till civil produktion; enligt
motionären måste staten ta ansvar för en erforderlig
omstrukturering. Liknande synpunkter framförs i motion
N311(mp,v) där motionärerna anför att alternativ verksamhet
till den militära industrin nu måste främjas. I motion
N312(mp) begärs att regeringen omedelbart skall tillsätta en
krisplaneringsgrupp för försvarsindustrin med parlamentarisk
insyn. Enligt motionärerna är försvarsindustrins situation
bekymmersam, och staten bör -- i enlighet med god svensk
tradition -- gå in och ta ett speciellt ansvar för orter och
företag i kris. Slutligen anförs i motion N350 (mp) att
riksdagen bör tillkännage att krigsmaterielindustrin skall
överföras i statens ägo; de företag eller delar av företag som
till dominerande del är sysselsatta med tillverkning av
krigsmateriel bör enligt motionärens mening överföras i statlig
ägo.
Näringsutskottet hänvisar bl.a. till
krigsmaterielexportutredningens betänkande (SOU1989:102)
Utlandssamverkan på krigsmaterielområdet där även behandlas
frågor rörande omställning till civil produktion inom
krigsmaterielindustrin. Enligt utredningen kan minskad
krigsmaterielproduktion endast i begränsad omfattning
kompenseras med alternativ civil produktion; som ende inhemske
köpare och som tillståndsgivare vid utlandssamverkan har dock
staten ett särskilt ansvar för utvecklingen inom
försvarsindustrin, varför staten måste ha en god beredskap att
gå in med olika utbildnings-, industri- och regionalpolitiska
åtgärder om sysselsättningsproblem skulle uppstå. Utredningen
avvisar däremot förslag om att söka åstadkomma en omställning av
försvarsindustrin på administrativ väg. Vidare hänvisar
näringsutskottet till att riksdagen vid ett flertal tillfällen
sedan början av 1970-talet har behandlat -- och avslagit --
motionsyrkanden om ökad civil produktion inom
krigsmaterielområdet. Vid det senaste tillfället hösten 1990
fastslog riksdagen på förslag av näringsutskottet att det i
första hand är en uppgift för de berörda företagen att själva
strukturera sin tillverkning utifrån marknadens villkor.
Utskottet vidhåller i sitt yttrande denna ståndpunkt, men
tillägger att det samtidigt ankommer på statsmakterna att beakta
vilka konsekvenser sådana strukturförändringar får för det
svenska försvaret och hur de påverkar förutsättningarna för den
svenska alliansfriheten. Näringsutskottet föreslår, med
hänvisning till vad som tidigare anförts, att de nu aktuella
motionerna avslås.
Försvarsutskottet delar näringsutskottets uppfattning i
fråga om dessa motionsyrkanden. Även försvarsutskottet anser att
det i dagsläget inte finns anledning att ändra den inställning
som riksdagen tidigare givit uttryck för. Den omständigheten att
den inhemska efterfrågan på försvarsindustrins produkter --
liksom företagens exportmöjligheter -- i allt väsentligt avgörs
av statsmakternas ställningstaganden ändrar inte det
grundläggande förhållandet att försvarsindustrin utgör en del av
det allmänna näringslivet med självständigt ansvar för sin
verksamhet. Som framhålls av näringsutskottet måste det
följaktligen ankomma på de berörda företagen att själva
strukturera sin tillverkning utifrån marknadens villkor, varvid
det samtidigt ankommer på statsmakterna å sin sida att dels
redovisa bedömningar av framtida behov av försvarsindustriell
kompetens och kapacitet, dels beakta tänkbara konsekvenser för
det svenska försvaret av aktuella strukturförändringar.
Utskottet delar försvarsministerns syn i fråga om
försvarsindustrins situation och bedömningen att det i framtiden
inte blir möjligt att bibehålla den stora bredd av
systemkompetent försvarsindustri som vi hittills har haft.
Statsmakternas speciella ansvar för att mildra de problem som
följaktligen kommer att uppstå inom denna sektor kan emellertid
inte komma till uttryck genom åtgärder av den art som förordas i
här behandlade motioner och som skulle innebära en grundläggande
ändring i gällande roll- och ansvarsfördelning.
Utskottet föreslår, med hänvisning till vad som här anförts,
att riksdagen avslår motionerna N231 (fp), N311 (mp, v),
N312(mp) och N350 (mp).
I två motioner, Fö13 (s) och Fö15 yrkande 5 (m), behandlas
frågor med anknytning till den svenska varvsindustrin och
situationen vid Karlskronavarvet.
Motionärerna i motion Fö13, som utskottet i det föregående
behandlat med avseende på vad som anförs angående
försvarsmaktens och marinstridskrafternas inriktning, m.m.,
redovisar ett antal förslag som syftar till att åstadkomma ett
optimalt resursutnyttjande av försvarsanslaget och som söker
påvisa de stora fördelar som ligger i att satsa på Karlskrona
som örlogsmarint centrum i en krympande ekonomi. Motionärerna
anger vissa styrande operativa resp. verksamhetsekonomiska
faktorer som i en krympande ekonomi allt mer uttalat
tillhandahåller skäl för en satsning på Karlskrona och menar att
under redovisade förutsättningar inget annat varv än
Karlskronavarvet torde kunna komma i fråga som kombinerat
underhålls- och nybyggnadsvarv. En kombination av nyproduktion,
underhåll och moderniseringar torde enligt motionärerna vara
den bästa förutsättningen för att varvsverksamheten skall kunna
bedrivas kostnadseffektivt.
Utskottet får med anledning av denna motion, som berör en
lång rad viktiga frågor rörande inriktning och geografisk
lokalisering av olika delar av marinens samlade resurser,
anledning att hänvisa till det samlade förslag -- under angivna
ekonomiska förutsättningar -- som för närvarande är under
utarbetande av överbefälhavaren inom ramen för det
programplanearbete vars resultat skall ligga till grund för
nästa långsiktiga försvarsbeslut. Med hänsyn till de snäva
ekonomiska ramar som pågående programplanearbete har att
inrymmas i har utskottet anledning att utgå ifrån att
överbefälhavaren i hög grad kommer att vägledas av vad som
totalt sett framstår som ett optimalt resursutnyttjande, liksom
även av de hotbildsförändringar som angivits av statsmakterna.
De frågor som berörs i motionen är således föremål för ett
omfattande utredningsarbete med sikte på avgörande inom ramen
för kommande långsiktiga försvarsbeslut. Det framstår enligt
utskottet som olämpligt att riksdagen i detta läge gör ett
uttalande, bl.a. angående Karlskronavarvets roll, i enlighet
med vad som anförs i motionen. Denna bör därför avslås.
Det är, framhåller motionärerna i motion Fö15 yrkande 5 (m),
angeläget att ägarförhållandena inom svensk marin
försvarsindustri och Karlskronavarvet är de för framtiden bästa.
Motionärerna förordar därför att en översyn sker vad gäller
denna industris ägarstrukturella förhållanden.
Näringsutskottet erinrar i sitt yttrande om att det av
staten helägda bolaget Celsius Industrier AB år 1989 beslutade
att verksamheterna vid dess dotterbolag Karlskronavarvet AB och
Kockums AB skulle samordnas i en örlogsmarin underkoncern och
att dessa bolag numera är de enda inom Celsiuskoncernen som är
inriktade på fartygsproduktion. Vidare erinrar utskottet om att
riksdagen hösten 1990 på förslag av näringsutskottet avslog en
motion (mp) med krav på att de båda bolagen skulle avskiljas
från Celsiuskoncernen och direkt underställas
industridepartementet. I det sammanhanget anfördes
reservationsvis (m, fp, c) att det borde ankomma på regeringen
att tillse att bolagen ges en ägarmiljö som bättre än den
nuvarande tillgodoser bl.a. företagens utvecklingspotential.
Yrkandet om överföring till industridepartementet stöddes i en
annan reservation (mp). Näringsutskottet anför som sin mening
att det kan finnas skäl för överväganden om hur den statligt
ägda örlogsmarina verksamheten bör struktureras. Inte heller nu
finner dock utskottet något initiativ av riksdagen påkallat,
varför motionsyrkandet i fråga avstyrks.
Försvarsutskottet har vid flera tidigare tillfällen,
däribland i samband med 1987 års försvarsbeslut, behandlat
frågan om Karlskronavarvets betydelse och framtid och därvid
understrukit såväl försvarsmaktens som koncernledningens ansvar.
Med hänvisning till vad som i det föregående anfördes om
ansvarsfördelningen mellan statsmakterna och industriföretagen
och om pågående och förestående strukturförändringar inom berörd
industri anser utskottet, i likhet med näringsutskottet, att det
inte är lämpligt att riksdagen nu uttalar sig till förmån för en
översyn av de ägarstrukturella förhållandena inom den marina
försvarsindustrin. Yrkande 5 i motion Fö15 bör således enligt
utskottets mening avslås av riksdagen.
I motion Fö19 yrkandena 3--4 (fp) behandlas frågor rörande
svensk kompetens på stridsvagnsutvecklingsområdet. Motionären
vänder sig mot att regeringen i propositionen redovisar
ställningstagandet att en eventuell anskaffning av en ny
stridsvagn av ekonomiska skäl bör ske genom direktanskaffning
utomlands. Enligt motionären finns vid Hägglund & Söner i
Örnsköldsvik kompetens beträffande medeltung stridsvagn, ett
kunnande som kan användas antingen för framtagning av ett helt
nytt svenskt koncept eller för att medverka vid utvecklingen av
en "Europa-stridsvagn". Motionären uppskattar kostnaden för att
upprätthålla erforderlig svensk kompetens i avvaktan på
riksdagens ställningstagande i stridsvagnsfrågan till några
tiotals miljoner kronor.
Utskottet konstaterar att det ställningstagande som i
propositionen tillkännages när det gäller eventuell anskaffning
av en ny stridsvagn utgår från i propositionen klart redovisade
prioriteringsgrunder i fråga om angelägen svensk industriell
kompetens. Överbefälhavaren har inför utskottet redovisat
bedömningen att direktanskaffning som regel bör ske inom områden
där produkter som väl fyller våra behov finns att köpa på
världsmarknaden i fredstid. En utveckling och anskaffning av en
svensk stridsvagn skulle enligt överbefälhavaren, utan att
tillföra någon egentlig extra effekt, kosta avsevärt mer än en
anskaffning genom direktinköp med tanke på den lilla serie som
skulle bli aktuell. Enligt överbefälhavaren skulle utveckling av
en svensk stridsvagn därtill ta alltför lång tid i anspråk med
hänsyn till försvarets operativa behov.
Utskottet noterar att regeringens förslag i hög grad
överensstämmer med här återgiven bedömning av överbefälhavaren
och föreslår mot denna bakgrund att riksdagen inte bifaller
ifrågavarande motionsyrkanden.
Utskottet har, sammantaget, inget att erinra mot vad som i
propositionen anförs beträffande försvarsindustrin.
Vissa övriga frågor
I detta avsnitt behandlar utskottet vad föredragande
statsrådet i propositionen har anfört om dels folkrättsfrågor
(s. 202--203), dels bevakning av skyddsobjekt (s. 203--205).
Inga motioner har avgivits med anledning av propositionen i
dessa delar.
Folkrättsfrågor
Föredragande statsrådet
Försvarsministern anför att regeringen för att säkerställa
folkrättens utveckling samt för att samordna verksamheten och ta
initiativ inom totalförsvaret i folkrättsliga frågor år 1985
tillsatte ett särskilt rådgivande utskott till den under
utrikesdepartementet hörande folkrättsdelegationen. Detta
utskott sägs på ett verksamt sätt ha bidragit till att inom
totalförsvaret förankra frågor som rör folkrätten i krig.
Det har enligt försvarsministern emellertid visat sig att
verksamhetsområdena för folkrättsdelegationen och dess
rådgivande utskott i det praktiska arbetet inte sammanfaller.
Folkrättsdelegationen verkar nämligen i huvudsak internationellt
medan utskottets arbete varit inriktat mot det svenska
totalförsvaret. Utskottet har därför i praktiken i huvudsak
kommit att verka oberoende av delegationen, samtidigt som
behovet av ett särskilt forum för totalförsvarets
folkrättsfrågor framstått allt klarare efter hand som
verksamheten utvecklats.
Försvarsministern har därför funnit behov av en klarare
ansvarsfördelning i det fortsatta folkrättsarbetet, samtidigt
som behovet av samordnande insatser kvarstår. Han anser att
det arbete som hittills har utförts av folkrättsdelegationens
rådgivande utskott i fortsättningen bör fullgöras av ett
särskilt råd inom försvarsdepartementet. I detta råd bör de
totalförsvarsmyndigheter vara representerade som har omfattande
och viktiga uppgifter inom folkrättens område, liksom även
organisationer med sådana uppgifter. Rådet bör inrättas den 1
juli 1991, samtidigt som folkrättsdelegationens rådgivande
utskott bör upphöra med sin verksamhet. Kostnaderna, 20 000 kr.
under budgetåret 1991/92, förutsätts belasta
försvarsdepartementets anslag A 2. Utredningar m.m.
Utskottet
Utskottet har ingenting att anföra med anledning av vad
föredragande statsrådet har redovisat beträffande
folkrättsfrågor. Utskottet föreslår att riksdagen beslutar att
lägga propositionen i denna del till handlingarna.
Bevakning av skyddsobjekt
Föredragande statsrådet
Försvarsministern beskriver den gällande ordningen för
bevakning av särskilda skyddsobjekt och anför därvid bl.a. att
Allmänna bevakningsaktiebolaget (ABAB) sedan dess tillkomst
år 1964 har haft en särställning när det gällt att bevaka
militära anläggningar och andra totalförsvarsobjekt. Han anför
vidare att riksdagen har beslutat (prop. 1978/79:134, FiU
1979/80:6, rskr. 45) om en översyn av möjligheterna att begränsa
bl.a. ABABs särställning. Som följd härav uppdrog regeringen åt
överbefälhavaren att i samråd med rikspolisstyrelsen undersöka
om det från skyddssynpunkt skulle vara möjligt att gradera
skyddsföremålen på ett sådant sätt att särställningen för bl.a.
ABAB begränsades enbart till vissa skyddsföremål.
Med utgångspunkt i ett av överbefälhavaren lämnat förslag
förordade regeringen (prop. 1983/84:100, bil. 6, s. 25) att
ABABs särställning skulle behållas i fråga om högviktiga
skyddsföremål vid samtliga statliga myndigheter. Riksdagen
beslutade i enlighet med förslaget (FöU 1983/84:15, rskr. 219).
Försvarsministern anmäler nu att Securitas AB i en
framställning till regeringen har begärt att förordningen
(1984:589) om anordnande av bevakning skall upphöra att gälla
eller att överbefälhavaren ges i uppdrag att likställa ABAB med
Securitas vid bevakning av högviktiga skyddsföremål. Securitas
anser nämligen att ABABs särställning utgör ett handelshinder
som inte längre är motiverat på grund av att ABAB numera ingår i
den börsnoterade Procordiakoncernen och att säkerhetsskyddet kan
upprätthållas lika väl av andra bolag som av ABAB.
Överbefälhavaren, som yttrat sig över Securitas framställning,
framhåller vissa skäl för att behålla ABABs särställning men
anför också att om något annat rikstäckande bevakningsföretag
upppfyller kraven, så vore det en fördel från
priskonkurrenssynpunkt att låta även detta komma i fråga för
bevakningsuppdrag.
Föredragande statsrådet anför i sina överväganden att ABAB
inte längre sedan börsintroduktionen av Procordia har karaktär
av helstatligt bolag. Ägarförhållandena kan därför i sig inte
anses utgöra någon garanti för statlig insyn och kontroll över
bolagets verksamhet. Han anför vidare att det också, som flera
av remissmyndigheterna påpekat, ankommer på varje statlig
myndighet att i enlighet med förordningen (1981:421) om
säkerhetsskyddet vid statliga myndigheter svara för att det
finns ett tillfredsställande säkerhetsskydd inom myndighetens
verksamhetsområde. I myndighetens ansvar ingår då att i samband
med upphandlingen av bevakningstjänster sörja för att
sekretesskyddet upprätthålls. Härutöver pekar försvarsministern
på att förutsättningarna för den nuvarande indelningen i
högviktiga och andra skyddsobjekt kommer att ändras i och med
att lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar
m.m. träder i kraft. Förordningen om anordnande av bevakning kan
därför även av detta skäl behöva ses över.
Föredragande statsrådet finner sammanfattningsvis att de skäl
som tidigare föranlett att ge ABAB en särställning i fråga om
viktigare bevakningsuppdrag knappast längre kan anses vara
giltiga. De större bevakningsföretagen verkar numera i likartade
former och några väsentliga säkerhetsmässiga skillnader dem
emellan anses inte förekomma. Han ser därför inget motiv längre
för att behålla ABABs särställning.
Utskottet
Utskottet vill i likhet med vad som skedde vid dess tidigare
behandling av frågan (FöU 1983/84:15, s. 7) framhålla den stora
betydelsen för rikets säkerhet av att viktiga
totalförsvarsanläggningar bevakas på ett tillfredsställande
sätt. Vad utskottet kan bedöma kommer detta i framtiden också
att vara möjligt, även om ABAB inte längre får behålla sin
särställning när det gäller bevakning av särskilt viktiga
objekt. Utskottet förordar således att riksdagen godkänner de
riktlinjer som regeringen har föreslagit för bevakningen av
skyddsobjekt.
Hemställan
Utskottet hemställer
Säkerhets- och försvarspolitik
1. beträffande läget inom totalförsvaret
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fö202,
1990/91:Fö6 yrkande 1, 1990/91:Fö8 yrkande 1 och 1990/91:Fö17
yrkande 2,
res. 1 (m, fp, c)
2. beträffande läget i försvarsplaneringen
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fö201 yrkandena 7--9,
1990/91:Fö8 yrkandena 2 och 3, 1990/91:Fö17 yrkande 16 och
1990/91:Fö19 yrkandena 1 och 2,
res. 2 (mp)
3. beträffande icke-provokativ militär beredskap
att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö201 yrkandena 1, 3 och
5,
res. 3 (mp)
4. beträffande säkerhetspolitiken
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fö6 yrkande 2 och
1990/91:Fö15 yrkande 1,
res. 4 (m)
6. beträffande försvarsmaktsbegreppets omfattning
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Fö6 yrkande 11,
1990/91:Fö8 yrkande 11 i denna del och 1990/91:Fö11 yrkande 3
lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört,
res. 6 (m, fp)
res. 7 (v)
7. beträffande översyn av den militära
ledningsorganisationen på central och regional nivå
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Fö8 yrkandena
4--6 och 1990/91:Fö11 yrkande 1 lämnar utan erinran vad
föredragande statsrådet har anfört,
res. 8 (fp)
res. 9 (v)
8. beträffande det fortsatta utvecklingsarbetet inom
försvarsdepartementets verksamhetsområde i övrigt
att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört,
Ekonomiska frågor rörande den militära delen av totalförsvaret
9. beträffande genomförandeprisbudgetering, ramanslag och
priskompensation
att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna
1990/91:Fö6 yrkande 12 i denna del, 1990/91:Fö8 yrkandena 11--13
alla i denna del samt 1990/91:Fö17 yrkande 3 i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
10. beträffande kapitalkostnader, lånefinansiering av
investeringar och disposition av inkomster vid försäljning av
fast egendom
att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna
1990/91:Fö6 yrkande 12 i denna del, 1990/91:Fö8 yrkandena 11--13
alla i denna del samt 1990/91:Fö17 yrkande 3 i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
11. beträffande åtgärder i övrigt för att utveckla den
finansiella styrningen av totalförsvaret
att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört,
12. beträffande styrnings- och budgetprocessen samt
ekonomisk säkerhet i planeringen
att riksdagen beslutar lägga propositionen i denna del till
handlingarna,
13. beträffande budgetering exkl. mervärdeskatt budgetåret
1991/92
att riksdagen beslutar lägga propositionen i denna del till
handlingarna,
14. beträffande det ekonomiska utfallet för det militära
försvaret budgetåret 1989/90
att riksdagen beslutar att lägga propositionen i denna del
till handlingarna,
15. beträffande revisionen av budgetåret 1989/90
att riksdagen beslutar att lägga propositionen i denna del
till handlingarna,
16. beträffande förändringar i priskompensationssystemet
att riksdagen godkänner regeringens förslag att kompensation
av övrigposten i nuvarande priskompensationssystem fr.o.m.
budgetåret 1991/92 sker med nettoprisindex rensat från
oljeprodukter,
17. beträffande fastställande av utgiftsram för det militära
försvaret budgetåret 1991/92
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1990/91:Fö405, 1990/91:Fö406, 1990/91:Fö426 yrkande
1, 1990/91:Fö6 yrkandena 5, 13--16, alla i denna del,
1990/91:Fö7 yrkandena 13, 18, 21--24, samtliga i denna del, och
yrkande 31, 1991/92:Fö8 yrkande 10, 1991/92:Fö11 yrkande 10,
1990/91:Fö15 yrkandena 2 och 3, båda i denna del, 1990/91:Fö17
yrkandena 4--7, 12--15, samtliga i denna del, samt 1991/92:Fö20
fastställer utgiftsramen för det militära försvaret till
31713000000 kr. i prisläget februari 1990,
res. 10 (m)
res. 11 (fp)
res. 12 (c)
res. 13 (v)
res. 14 (mp)
18. beträffande bemyndiganden
a. att riksdagen bemyndigar regeringen att justera
utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1991/92
med hänsyn till prisutvecklingen efter februari 1990 enligt
försvarsprisindex,
b. att riksdagen bemyndigar regeringen att justera lämnade
beställningsbemyndiganden enligt nettoprisindex,
c. att riksdagen bemyndigar regeringen att justera
utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1991/92
på grund av över- eller underutnyttjande av utgiftsramen för
budgetåret 1990/91,
d. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret
1991/92 medge överskridande av utgiftsramen för det militära
försvaret och lämnade beställningsbemyndiganden, om det behövs
av beredskapsskäl,
Ekonomiska frågor rörande den civila delen av totalförsvaret
19. beträffande det ekonomiska utfallet för den civila delen
av totalförsvaret för budgetåret 1989/90
att riksdagen beslutar att lägga propositionen i denna del
till handlingarna,
20. beträffande fastställande av ekonomisk ram för
totalförsvarets civila del för budgetåret 1991/92
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1990/91:Fö7 yrkandena 7--12, alla i denna del, samt
yrkande 30 fastställer att anslagen på statsbudgeten inom den
ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för budgetåret
1991/92 förs upp med sammanlagt 1993418000 kr. beräknat i
genomförandeprisläget 1991/92,
res. 15 (mp)
21. beträffande bemyndiganden
a. att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret
1991/92 justera lämnade bemyndiganden med hänsyn till
prisutvecklingen enligt nettoprisindex efter juli 1990,
b. att riksdagen bemyndigar regeringen att justera
anslagsbeloppet under anslaget I3. Skyddsrum, m.m. för
budgetåret 1991/92 på grund av över- eller underutnyttjande av
anslagsbeloppet för budgetåret 1990/91,
c. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret
1991/92 medge överskridande av förslagsanslagen inom den
ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del samt av lämnade
bemyndiganden om det behövs av beredskapsskäl,
22. beträffande ekonomiska resurser för totalförsvarets
civila del i övrigt
att riksdagen beslutar lägga propositionen i denna del till
handlingarna,
Vissa för totalförsvaret gemensamma frågor
23. beträffande skydd mot kärnvapen, biologiska stridsmedel
och kemiska hot
att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört,
24. beträffande ändring i hälso- och sjukvårdslagen
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Fö2 antar
regeringens förslag till lag om ändring i hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763),
res. 16 (m)
25. beträffande riktlinjer för hälso- och sjukvården i
krig
att riksdagen godkänner de riktlinjer som föredragande
statsrådet har förordat,
26. beträffande försörjning med infusionsvätskor
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:So456 yrkande 3
och 1990/91:So457 lämnar utan erinran vad föredragande
statsrådet har anfört,
res. 17 (fp, mp)
27. beträffande helikoptrar för sjuktransporter
att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö8 yrkande 17,
res. 18 (fp)
28. beträffande hälso- och sjukvården i krig i övrigt
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Fö12 lämnar utan
erinran vad föredragande statsrådet har anfört,
Totalförsvarets militära del
29. beträffande den genomförda verksamheten under budgetåret
1989/90
att riksdagen beslutar lägga propositionen i denna del till
handlingarna,
30. beträffande läget inom försvarsmakten
att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört,
31. beträffande JAS 39-projektet
att riksdagen med anledning av propositionen och motion
1990/91:Fö8 yrkande 9 samt med avslag på motionerna
1990/91:Fö413, 1990/91:Fö422, 1990/91:Fö424 yrkandena 1 och 2,
1990/91:Fö426 yrkande 2, 1990/91:Fö7 yrkande 22 i denna del och
1990/91:Fö10 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet har anfört,
res. 19 (v, mp)
32. beträffande överbefälhavarens avyttringsmodell
att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö6 yrkande 10,
res. 20 (m, c)
33. beträffande mark, anläggningar och lokaler i övrigt
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Fö6 yrkande 8
och 1990/91:Fö421 yrkande 3 lämnar utan erinran vad föredragande
statsrådet har anfört,
res. 21 (m)
34. beträffande det militära försvarets fortsatta
utveckling
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Fö201 yrkande
2, 1990/91:Fö408, 1990/91:Fö411, 1990/91:Fö419 yrkande 1,
1990/91:Fö423, 1990/91:Fö425 yrkande 1 samt 1990/91:Fö17
yrkandena 1 och 11 godkänner vad föredragande statsrådet har
anfört,
res. 22 (m)
res. 23 (c)
res. 24 (mp)
35. beträffande infanteriets officershögskola i Halmstad
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fö412 och
1990/91:Fö415,
36. beträffande nedläggning av Svea ingenjörregemente m.m.
att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna
1990/91:Fö420 yrkandena 2 och 3, 1990/91:Fö3, 1990/91:Fö4,
1990/91:Fö6 yrkande 9 och 1990/91:Fö17 yrkande 10 samt med
avslag på motionerna 1990/91:Fö420 yrkande 1 och 1990/91:Fö7
yrkandena 19 och 20 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet har anfört,
res. 25 (m, c)
37. beträffande idrottsplutoner
att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö418,
38. beträffande bevarande av P 6
att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö425 yrkande 6,
39. beträffande överföring av medel för värnpliktsresor till
materielanskaffning
att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö10 yrkande 2 i denna
del,
40. beträffande inriktningen av arméstridskrafterna med
hänsyn till utgiftsramen
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1990/91:Fö6 yrkandena 13 och 14, båda i denna del,
1990/91:Fö7 yrkandena 13, 18 och 21, alla i denna del, samt
1990/91:Fö17 yrkandena 4, 6 och 12, alla i denna del, godkänner
vad föredragande statsrådet har anfört,
res. 26 (m) -- villk. 10
res. 27 (c) -- villk. 12
res. 28 (mp) -- villk. 14
41. beträffande inriktningen av arméstridskrafterna i
övrigt
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Fö419 yrkande
2, 1990/91:Fö425 yrkande 2, 1990/91:Fö6 yrkande 4, 1990/91:Fö7
yrkandena 4, 15--17, 1990/91:Fö11 yrkande 2 godkänner vad
föredragande statsrådet har anfört,
res. 29 (m)
res. 30 (v)
res. 31 (mp)
42. beträffande anslag till Arméförband: Ledning och
förbandsverksamhet
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1990/91:Fö6 yrkande 13 i denna del och 1990/91:Fö7
yrkande 13 i denna del till Arméförband: Ledning och
förbandsverksamhet för budgetåret 1991/92 under fjärde
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 7755000000 kr.,
res. 32 (m) -- villk. 10
res. 33 (mp) -- villk. 14
43. beträffande anslag till Arméförband: Anskaffning av
materiel
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1990/91:Fö6 yrkande 14 i denna del till Arméförband:
Anskaffning av materiel för budgetåret 1991/92 under fjärde
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 3470300000 kr.,
res. 34 (m) -- villk. 10
44. beträffande bemyndigande till Arméförband: Anskaffning
av materiel
att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar
regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. och
utvecklingsarbete för arméförband får läggas ut inom en
kostnadsram av 3028900000 kr.,
45. beträffande anslag till Arméförband: Anskaffning av
anläggningar
att riksdagen med bifall till propositionen till
Arméförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret
1991/92 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
530000000 kr.,
46. beträffande ombasering av marina resurser m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fö409, 1990/91:Fö419
yrkande 4, 1990/91:Fö421 yrkande 1, 1990/91:Fö425 yrkande 4 samt
1990/91:Fö13 i denna del,
47. beträffande helikopterverksamheten på Säve
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fö1 och 1990/91:Fö5,
res. 35 (m)
48. beträffande inriktningen av marinstridskrafterna med
hänsyn till utgiftsramen
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1990/91:Fö6 yrkandena 5 och 15, båda i denna del,
1990/91:Fö7 yrkande 24 i denna del, 1990/91:Fö15 yrkandena 2 och
3, båda i denna del, samt 1990/91:Fö17 yrkandena 5, 6 och 13,
alla i denna del, godkänner vad föredragande statsrådet har
anfört,
res. 36 (m) -- villk. 10
res. 37 (c) -- villk. 12
res. 38 (mp) -- villk. 14
49. beträffande inriktningen av marinstridskrafterna i
övrigt
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1990/91:Fö8 yrkande 7 godkänner vad föredragande
statsrådet har anfört,
50. beträffande anslag till Marinförband: Ledning och
förbandsverksamhet
att riksdagen med bifall till propositionen till
Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret
1991/92 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
2681000000 kr.,
51. beträffande anslag till Marinförband: Anskaffning av
materiel
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1990/91:Fö6 yrkande 15 i denna del och 1990/91:Fö15
yrkande 3 i denna del till Marinförband: Anskaffning av
materiel för budgetåret 1991/92 under fjärde huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag på 2410600000 kr.,
res. 39 (m) -- villk. 10
52. beträffande bemyndigande till Marinförband: Anskaffning
av materiel
att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar
regeringen att beställningar av materiel m.m. och
utvecklingsarbete för marinförband får läggas ut inom en
kostnadsram av 3998900000 kr.,
53. beträffande anslag till Marinförband: Anskaffning av
anläggningar
att riksdagen med bifall till propositionen till
Marinförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret
1991/92 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
176750000 kr.,
54. beträffande inriktningen av flygstridskrafterna med
hänsyn till utgiftsramen
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1990/91:Fö6 yrkande 16 i denna del, 1990/91:Fö7
yrkande 23 i denna del samt 1990/91:Fö17 yrkande 14 i denna del
godkänner vad föredragande statsrådet har anfört,
res. 40 (m) -- villk. 10
res. 41 (c) -- villk. 12
res. 42 (mp) -- villk. 14
55. beträffande inriktningen av flygstridskrafterna i
övrigt
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1990/91:Fö419 yrkande 3, 1990/91:Fö425 yrkande 3,
1990/91:Fö6 yrkandena 6 och 7 samt 1990/91:Fö8 yrkande 8
godkänner vad föredragande statsrådet har anfört,
res. 43 (m)
56. beträffande anslag till Flygvapenförband: Ledning och
förbandsverksamhet
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1990/91:Fö6 yrkande 16 i denna del till
Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet för
budgetåret 1991/92 under fjärde huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag på 4384000000 kr.,
res. 44 (m) -- villk. 10
57. beträffande anslag till Flygvapenförband: Anskaffning av
materiel
att riksdagen med bifall till propositionen till
Flygvapenförband: Anskaffning av materiel för budgetåret
1991/92 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
6056600000 kr.,
58. beträffande bemyndigande till Flygvapenförband:
Anskaffning av materiel
att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar
regeringen att beställningar av materiel m.m. och
utvecklingsarbete för flygvapenförband får läggas ut inom en
kostnadsram av 16960000000 kr.,
59. beträffande anslag till Flygvapenförband: Anskaffning av
anläggningar
att riksdagen med bifall till propositionen till
Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret
1991/92 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
259100000 kr.,
60. beträffande inriktningen av den operativa ledningen
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Fö417 lämnar utan
erinran vad föredragande statsrådet har anfört,
61. beträffande anslag till Operativ ledning m.m.: Ledning
och förbandsverksamhet
att riksdagen med bifall till propositionen till Operativ
ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret
1991/92 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
890500000 kr.,
62. beträffande anslag till Operativ ledning m.m.:
Anskaffning av materiel
att riksdagen med bifall till propositionen till Operativ
ledning m.m.: Anskaffning av materiel för budgetåret 1991/92
under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
144000000 kr.,
63. beträffande bemyndigande för Operativ ledning m.m.:
Anskaffning av materiel
att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar
regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. för
operativ ledning m.m. får läggas ut inom en kostnadsram av
100000000 kr.,
64. beträffande anslag till Operativ ledning m.m.:
Anskaffning av anläggningar
att riksdagen med bifall till propositionen till Operativ
ledning m.m.: Anskaffning av anläggningar för budgetåret
1991/92 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
73500000 kr.,
65. beträffande anslag till Operativ ledning m.m.: Forskning
och utveckling
att riksdagen med bifall till propositionen till Operativ
ledning m.m.: Forskning och utveckling för budgetåret 1991/92
under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
73770000 kr.,
66. beträffande bemyndigande till Operativ ledning m.m.:
Forskning och utveckling
att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar
regeringen att medge att utvecklingsarbete för operativ ledning
m.m. får läggas ut inom en kostnadsram av 12080000 kr.
Anslag m.m. rörande gemensamma myndigheter m.m. inom
försvarsmakten
Fjärde huvudtiteln
67. beträffande anslag till Försvarets civilförvaltning
att riksdagen med bifall till propositionen till Försvarets
civilförvaltning för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 118100000 kr.,
68. beträffande överförande av försvarets sjukvårdsstyrelse
till socialstyrelsen
att riksdagen avslår motion 1991/92:Fö11 yrkande 4 i denna
del,
res. 45 (v)
69. beträffande anslag till Försvarets sjukvårdsstyrelse
att riksdagen med bifall till propositionen till Försvarets
sjukvårdsstyrelse för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 40300000 kr.,
70. beträffande anslag till Anskaffning av anläggningar för
gemensamma myndigheter
att riksdagen med bifall till propositionen till Anskaffning
av anläggningar för gemensamma myndigheter för budgetåret
1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 54000000 kr.,
71. beträffande överförande av fortifikationsförvaltning
till byggnadsstyrelsen
att riksdagen avslår motion 1991/92:Fö11 yrkande 4 i denna
del,
res. 46 (v)
72. beträffande anslag till Fortifikationsförvaltningen
att riksdagen med bifall till propositionen till
Fortifikationsförvaltningen för budgetåret 1991/92 anvisar
ett förslagsanslag på 1000 kr.,
73. beträffande bemyndigande angående Försvarets
matererielverk
att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar
regeringen att medge att för budgetåret 1991/92 förnödenheter
för fredsutbildningen får beställas så att vid varje tillfälle
uteliggande skuld inte överstiger 700000000 kr.,
74. beträffande anslag till Försvarets materielverk
att riksdagen med bifall till propositionen till Försvarets
matererielverk för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 1015400000 kr.,
75. beträffande anslag till Anskaffning av anläggningar för
försvarets forskningsanstalt
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1991/92:Fö7 yrkande 28 till Anskaffning av anläggningar
för försvarets forskningsanstalt för budgetåret 1991/92
anvisar ett förslagsanslag på 21530000 kr.,
res. 47 (mp)
76. beträffande anslag till Försvarets radioanstalt
att riksdagen med bifall till propositionen till Försvarets
radioanstalt för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag
på 330883000 kr.,
77. beträffande anslag till Värnpliktsverket
att riksdagen med bifall till propositionen till
Värnpliktsverket för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 168374000 kr.,
78. beträffande anslag till Militärhögskolan
att riksdagen med bifall till propositionen till
Militärhögskolan för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 68000000 kr.,
79. beträffande anslag till Försvarets
förvaltningshögskola
att riksdagen med bifall till propositionen till Försvarets
förvaltningshögskola för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 19000000 kr.,
80. beträffande anslag till Försvarets mediecenter
att riksdagen med bifall till propositionen till Försvarets
mediecenter för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag
på 1000 kr.,
81. beträffande anslag till Krigsarkivet
att riksdagen med bifall till propositionen till
Krigsarkivet för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 9500000 kr.,
82. beträffande anslag till Statens försvarshistoriska
museer
att riksdagen med bifall till propositionen till Statens
försvarshistoriska museer för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 21700000 kr.,
83. beträffande anslag till Frivilliga
försvarsorganisationer inom den militära delen av totalförsvaret
m.m.
att riksdagen med bifall till propositionen till Frivilliga
försvarsorganisationer inom den militära delen av
totalförsvaret m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 140000000 kr.,
84. beträffande anslag till Försvarets datacenter
att riksdagen med bifall till propositionen till Försvarets
datacenter för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag
på 1000 kr.
Anslag m.m. rörande gemensamma myndigheter m.m. utanför
försvarsmakten
Fjärde huvudtiteln
85. beträffande bemyndigande rörande Gemensam
försvarsforskning
att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret
1991/92 medge att materiel för forskningsändamål får beställas
inom en kostnadsram av 11000000 kr.,
86. beträffande anslag till Gemensam försvarsforskning
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1990/91:Fö7 yrkande 29 till Gemensam
försvarsforskning för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 443100000 kr.,
res. 48 (mp) -- villk. 47
87. beträffande anslag till Avveckling av försvarets
rationaliseringsinstitut m.m.
att riksdagen med bifall till propositionen till Avveckling
av försvarets rationaliseringsinstitut m.m. för budgetåret
1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 20300000 kr.,
88. beträffande anslag till Försvarshögskolan
att riksdagen med bifall till propositionen till
Försvarshögskolan för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 7060000 kr.,
89. beträffande anslag till Kustbevakningen
att riksdagen med bifall till propositionen till
Kustbevakningen för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 273630000 kr.,
90. beträffande bemyndigande angående Anskaffning av
materiel för kustbevakningen
att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar
regeringen att medge att beställningar av materiel för
kustbevakningen får läggas ut inom en kostnadsram av
169800000 kr.,
91. beträffande anslag till Anskaffning av materiel för
kustbevakningen
att riksdagen med bifall till propositionen till Anskaffning
av materiel för kustbevakningen för budgetåret 1991/92 anvisar
ett förslaganslag på 48000000 kr.,
92. beträffande kustbevakningens organisation på lokal
nivå
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fö421 yrkande 2,
1990/91:Fö701, 1990/91:Fö702, 1990/91:Fö703, 1990/91:Fö704,
1990/91:Fö705, 1990/91:706, 1990/91:Fö9 och 1990/91:Fö11 yrkande
5,
93. beträffande anslag till Vissa nämnder m.m. inom det
militära försvaret
att riksdagen med bifall till propositionen till Vissa
nämnder m.m. inom det militära försvaret för budgetåret
1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 9000000 kr.,
94. beträffande anslag till Reglering av prisstegringar
att riksdagen med bifall till propositionen till Reglering
av prisstegringar för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 2900000000 kr.
Totalförsvarets civila del
Beredskapsläge och inriktningen inom den civila delen av
totalförsvaret
Försvarsdepartementet
95. beträffande beredskapsläge och mål inom totalförsvarets
civila del
att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört,
96. beträffande allmän inriktning inom totalförsvarets
civila del
att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört,
97. beträffande ändring av verksförordningen
att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö7 yrkande 35,
res. 49 (mp)
99. beträffande funktionen Civil ledning och samordning
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Fö7 yrkande 7 i
denna del lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har
anfört,
res. 51 (mp) -- villk. 15
100. beträffande länsstyrelserna
att riksdagen beslutar att lägga propositionen i denna del
till handlingarna,
101. beträffande kommunerna
att riksdagen beslutar att lägga propositionen i denna del
till handlingarna,
102. beträffande den fortsatta utvecklingen inom funktionen
Befolkningsskydd och räddningstjänst samt inom
fredsräddningstjänsten
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Fö7 yrkande 8 i
denna del lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har
anfört,
res. 52 (mp) -- villk. 15
103. beträffande den fortsatta utvecklingen inom funktionen
Psykologiskt försvar
att riksdagen beslutar att lägga propositionen i denna del
till handlingarna,
104. beträffande den fortsatta utvecklingen inom funktionen
Socialförsäkring m.m.
att riksdagen beslutar att lägga propositionen i denna del
till handlingarna,
105. beträffande den fortsatta utvecklingen inom funktionen
Hälso- och sjukvård m.m.
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Fö7 yrkande 9 i
denna del lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har
anfört,
res. 53 (mp) -- villk. 15
106. beträffande den fortsatta utvecklingen inom funktionen
Telekommunikationer
att riksdagen beslutar att lägga propositionen i denna del
till handlingarna,
107. beträffande den fortsatta utvecklingen inom funktionen
Transporter
att riksdagen beslutar att lägga propositionen i denna del
till handlingarna,
108. beträffande den fortsatta utvecklingen inom funktionen
Livsmedelsförsörjning m.m.
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Fö7 yrkande 10 i
denna del lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har
anfört,
res. 54 (mp) -- villk. 15
109. beträffande inrättande av en ny funktion Kärngårdar
att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö7 yrkande 11 i denna
del,
res. 55 (mp) -- villk. 15
110. beträffande den fortsatta utvecklingen inom funktionen
Arbetskraft
att riksdagen beslutar att lägga propositionen i denna del
till handlingarna,
111. beträffande den fortsatta utvecklingen inom funktionen
Energiförsörjning
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Fö7 yrkande 12 i
denna del lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har
anfört,
res. 56 (mp) -- villk. 15
112. beträffande den fortsatta utvecklingen inom funktionen
Försörjning med industrivaror
att riksdagen beslutar att lägga propositionen i denna del
till handlingarna,
113. beträffande den fortsatta utvecklingen inom Övriga
viktiga samhällsfunktioner
att riksdagen beslutar att lägga propositionen i denna del
till handlingarna,
114. beträffande ADB-säkerhet
att riksdagen beslutar att lägga propositionen i denna del
till handlingarna,
Kommunikationsdepartementet
115. beträffande inriktningen av den fortsatta verksamheten
inom funktionen Telekommunikationer
att riksdagen beslutar att lägga propositionen i denna del
till handlingarna,
116. beträffande inriktningen av den fortsatta verksamheten
inom funktionen Transporter
att riksdagen beslutar att lägga propositionen i denna del
till handlingarna,
Jordbruksdepartementet
117. beträffande funktionen Livsmedelsförsörjning m.m.
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Fö7 yrkande 10 i
denna del lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har
anfört,
res. 57 (mp) -- villk. 15
Arbetsmarknadsdepartementet
118. beträffande funktionen Arbetskraft
att riksdagen lägger propositionen i denna del till
handlingarna,
Industridepartementet
119. beträffande inriktningen av försörjningsberedskapen
inom energiområdet
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Fö7 yrkande 12 i
denna del godkänner de riktlinjer som föredragande statsrådet
har förordat,
res. 58 (mp) -- villk. 15
120. beträffande försörjningberedskapen inom energiområdet i
övrigt
att riksdagen beslutar att lägga propositionen i denna del
till handlingarna,
Motioner med anknytning till funktionen Civil ledning och
samordning
121. beträffande kommunal representation i den övergripande
samhällsplaneringen för försvaret
att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö501,
res. 59 (mp)
122. beträffande kommunalt driftvärn
att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö503,
Motioner med anknytning till funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst
123. beträffande den civila katastrofberedskapens värde
att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö201 yrkande 6,
124. beträffande finansiering av den kommunala
räddningstjänsten
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fö801, 1990/91:Fö808,
1990/91:Fö814 yrkande 1 och 1990/91:Fö11 yrkande 7,
125. beträffande revision av regionala mål och
riskanalyser
att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö8 yrkande 14,
126. beträffande omfördelning av medel
att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö8 yrkande 16,
res. 60 (fp)
137. beträffande utredning om vissa beredskapsuppgifter
att riksdagen avslår motion 1990/91:N25,
Anslagsfrågor rörande totalförsvarets civila del
138. beträffande anslagsstrukturen inom totalförsvarets
civila del
att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört,
Fjärde huvudtiteln
139. beträffande anslag till Överstyrelsen för civil
beredskap: Civil ledning och samordning
att riksdagen med bifall till propositionen till
Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och
samordning för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag
på 52870000 kr.,
140. beträffande bemyndigande angående Överstyrelsen för
civil beredskap: Investeringar för civil beredskap
att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar
regeringen att medge att beställningar av teleanordningar för
den regionala civila försvarsberedskapen får läggas ut inom en
kostnadsram av 25000000 kr.,
141. beträffande anslag till Överstyrelsen för civil
beredskap: Investeringar för civil beredskap
att riksdagen med bifall till propositionen till
Överstyrelsen för civil beredskap: Investeringar för civil
beredskap för budgetåret 1991/92 anvisar ett
reservationsanslag på 65400000 kr.,
142. beträffande omfördelning mellan anslagsposterna under
anslaget Överstyrelsen för civil beredskap: Investeringar för
civil beredskap
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet har anfört,
143. beträffande bemyndigande angående Överstyrelsen för
civil beredskap: Signalskydd
att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar
regeringen att medge att beställningar av signalskyddsmateriel
får läggas ut inom en kostnadsram av 420000 kr.,
144. beträffande anslag till Överstyrelsen för civil
beredskap: Signalskydd
att riksdagen med bifall till propositionen till
Överstyrelsen för civil beredskap: Signalskydd för
budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 7100000
kr.,
145. beträffande anslag till Civilbefälhavarna:
Förvaltningskostnader, m.m.
att riksdagen med bifall till propositionen till
Civilbefälhavarna: Förvaltningskostnader, m.m. för
budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 22510000
kr.,
146. beträffande anslag till Civilbefälhavarna: Utbildnings-
och övningsverksamhet
att riksdagen med bifall till propositionen till
Civilbefälhavarna: Utbildnings- och övningsverksamhet för
budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 7490000
kr.,
147. beträffande anslag till Befolkningsskydd och
räddningstjänst
att riksdagen med bifall till propositionen till
Befolkningsskydd och räddningstjänst för budgetåret 1991/92
anvisar ett förslagsanslag på 596882000 kr.,
148. beträffande anslag till Anläggningar för
räddningsskolorna, m.m.
att riksdagen med bifall till propositionen till
Anläggningar för räddningsskolorna, m.m. för budgetåret
1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 26480000 kr.,
149. beträffande bemyndiganden angående Skyddsrum m.m.
a. att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar
regeringen att medge att ersättning utgår för produktion av
ledningsplatser m.m. inom en kostnadsram på 166800000 kr.,
b. att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar
regeringen att medge att ersättning utgår för anskaffning av
skyddsrum för befolkningen inom en kostnadsram på 518300000
kr.,
150. beträffande anslag till Skyddsrum, m.m.
att riksdagen med anledning av propositionen till Skyddsrum
m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på
501750000 kr.,
151. beträffande anslag till Identitetsbrickor
att riksdagen med bifall till propositionen till
Identitetsbrickor för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 2330000 kr.,
152. beträffande anslag till Ersättning för verksamhet vid
räddningstjänst m.m.
att riksdagen med bifall till propositionen till Ersättning
för verksamhet vid räddningstjänst m.m. för budgetåret 1991/92
anvisar ett förslagsanslag på 5000 kr.,
153. beträffande anslag till Frivilliga
försvarsorganisationer inom den civila delen av totalförsvaret
m.m.
att riksdagen med anledning av propositionen och motion
1990/91:Fö7 yrkande 14 till Frivilliga försvarsorganisationer
inom den civila delen av totalförsvaret m.m. för budgetåret
1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 72490000 kr.,
154. beträffande anslag till Vapenfristyrelsen
att riksdagen med bifall till propositionen till
Vapenfristyrelsen för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 151170000 kr.,
155. beträffande anslag till Styrelsen för psykologiskt
försvar
att riksdagen med bifall till propositionen till Styrelsen
för psykologiskt försvar för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 9380000 kr.,
156. beträffande anslag till Överstyrelsen för civil
beredskap: Försörjning med industrivaror
att riksdagen med anledning av propositionen till
Överstyrelsen för civil beredskap: Försörjning med
industrivaror för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på74360000 kr.,
157. beträffande bemyndigande angående Överstyrelsen för
civil försvarsberedskap: Industriella åtgärder
a. att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar
regeringen att inom en kostnadsram av 200000000 kr. medge
avtal om nya beredskapslån som medför utbetalningar under senare
budgetår,
b. att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar
regeringen att sätta ned verkskapitalet med 15715000 kr. för
under budgetåret 1989/90 uppkomna lagringsförluster,
158. beträffande anslag till Överstyrelsen för civil
beredskap: Industriella åtgärder
att riksdagen med bifall till propositionen till
Överstyrelsen för civil beredskap: Industriella åtgärder för
budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på
53070000 kr.,
159. beträffande anslag till Överstyrelsen för civil
försvarsberedskap: Kapitalkostnader
att riksdagen med bifall till propositionen till
Överstyrelsen för civil beredskap: Kapitalkostnader för
budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 184500000
kr.,
160. beträffande anslag till Överstyrelsen för civil
försvarsberedskap: Täckande av förluster till följd av statliga
beredskapsgarantier m.m.
att riksdagen med bifall propositionen till Överstyrelsen
för civil beredskap: Täckande av förluster till följd av
statliga beredskapsgarantier m.m. för budgetåret 1991/92
anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,
Femte huvudtiteln
161. beträffande anslag till Riksförsäkringsverket
att riksdagen med bifall till propositionen till
Riksförsäkringsverket för budgetåret 1991/92 utöver av
riksdagen tidigare anvisat förslagsanslag (1990/91:SfU11,
rskr. 200) anvisar ytterligare 7469000 kr.,
162. beträffande anslag till Beredskapslagring och
utbildning m.m. för hälso- och sjukvård i krig
att riksdagen med bifall till propositionen till
Beredskapslagring och utbildning m.m. för hälso- och sjukvård
i krig för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag
på 55190000 kr.,
163. beträffande anslag till Driftkostnader för
beredskapslagring m.m.
att riksdagen med bifall till propositionen till
Driftkostnader för beredskapslagring m.m. för budgetåret
1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 69470000 kr.,
Sjätte huvudtiteln
164. beträffande anslag till Vägverket: Försvarsuppgifter
att riksdagen med bifall till propositionen till Vägverket:
Försvarsuppgifter för budgetåret 1991/92 anvisar ett
reservationsanslag på 49190000 kr.,
165. beträffande bemyndigande angående Vägverket:
Försvarsuppgifter
att riksdagen med bifall till propositionen medger att
regeringen lämnar vägverket det beställningbemyndigande som
föredragande statsrådet har förordat,
166. beträffande anslag till Banverket: Försvarsuppgifter
att riksdagen med bifall till propositionen till Banverket:
Försvarsuppgifter för budgetåret 1991/92 anvisar ett
reservationsanslag på 33950000 kr.,
167. beträffande anslag till Luftfartsverket: Beredskap för
civil luftfart
att riksdagen med bifall till propositionen till
Luftfartsverket: Beredskap för civil luftfart för budgetåret
1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 56080000 kr.,
168. beträffande anslag till Transportrådet: Åtgärder inom
den civila delen av totalförsvaret
att riksdagen med bifall till propositionen till
Transportrådet: Åtgärder inom den civila delen av
totalförsvaret för budgetåret 1991/92 anvisar ett
reservationsanslag på 4780000 kr.,
Nionde huvudtiteln
169. beträffande anslag till Inköp av livsmedel m.m. för
beredskapslagring
att riksdagen med bifall till propositionen till Inköp av
livsmedel m.m. för beredskapslagring för budgetåret 1991/92
anvisar ett reservationsanslag på 42876000 kr.,
170. beträffande anslag till Kostnader för beredskapslagring
av livsmedel m.m.
att riksdagen med bifall till propositionen till Kostnader
för beredskapslagring av livsmedel m.m. för budgetåret 1991/92
anvisar ett förslagsanslag på 223077000 kr.,
Tolfte huvudtiteln
171. beträffande anslag till Drift av beredskapslager
att riksdagen med anledning av propositionen till Drift av
beredskapslager för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 398316000 kr.,
172. beträffande anslag till Beredskapslagring och
industriella åtgärder
att riksdagen med bifall till propositionen till
Beredskapslagring och industriella åtgärder för budgetåret
1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 7636000 kr.,
173. beträffande bemyndigande angående Åtgärder inom
delfunktionen Elkraft
att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar
regeringen att under budgetåret 1991/92 ikläda staten ekonomisk
förpliktelse i samband med planering av stimulansåtgärder för
andra kraft- och distributionsföretag än statens vattenfallsverk
för att öka säkerheten i elsystemen, vilket innebär åtaganden om
högst 11000000 kr. för budgetåret 1995/96,
174. beträffande anslag till Åtgärder inom delfunktionen
Elkraft
att riksdagen med bifall till propositionen till Åtgärder
inom delfunktionen Elkraft för budgetåret 1991/92 anvisar ett
reservationsanslag på 32360000 kr.,
Anslag till övriga ändamål
Fjärde huvudtiteln
175. beträffande anslag till Försvarets forskningsanstalt:
Intäktsfinansierad uppdragsverksamhet
att riksdagen med bifall till propositionen till Försvarets
forskningsanstalt: Intäktsfinansierad uppdragsverksamhet för
budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,
176. beträffande anslag till Flygtekniska försöksanstalten
att riksdagen med bifall till propositionen till
Flygtekniska försöksanstalten för budgetåret 1991/1992
anvisar ett förslagsanslag på 9540000 kr.,
177. beträffande anslag till Beredskapsstyrka för
FN-tjänst
att riksdagen med bifall till propositionen till
Beredskapsstyrka för FN-tjänst för budgetåret 1991/92
anvisar ett förslagsanslag på 42110000 kr.,
178. beträffande anslag till FN-styrkors verksamhet
utomlands
att riksdagen med bifall till propositionen till FN-styrkors
verksamhet utomlands för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 267640000 kr.,
179. beträffande anslag till Övervakningskontingenten i
Korea
att riksdagen med bifall till propositionen till
Övervakningskontingenten i Korea för budgetåret 1991/92
anvisar ett förslagsanslag på 5290000 kr.,
180. beträffande anslag för mervärdeskatt
att riksdagen med bifall till propositionen till Anslag för
mervärdeskatt för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 971397000 kr.,
181. beträffande anslag till Vissa nämnder m.m. inom
försvarsdepartementets område
att riksdagen med anledning av propositionen till Vissa
nämnder m.m. inom försvarsdepartementets område för budgetåret
1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 12180000 kr.,
182. beträffande anslag till Flygtekniska försöksanstalten:
Intäktsfinansierad uppdragsverksamhet
att riksdagen med bifall till propositionen till
Flygtekniska försöksanstalten: Intäktsfinansierad
uppdragsverksamhet
för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,
Personal
183. beträffande direktrekrytering till civila försvaret
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Fö8 yrkande 15 och
1990/91:Fö301 yrkande 1 lämnar utan erinran vad föredragande
statsrådet har anfört,
res. 65 (fp)
184. beträffande försöksverksamhet inom civila sektorer
att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö7 yrkandena 1--3,
res. 66 (mp)
185. beträffande utbildning vid T3 i Sollefteå
att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö301 yrkande 2 och
1990/91:Fö7 yrkande 5,
res. 67 (mp)
186. beträffande värntjänst för kvinnor och män
att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö201 yrkande 4,
187. beträffande officerares pensionsålder
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Fö410 och
1990/91:Fö16 lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har
anfört,
188. beträffande kvarståendeläget
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Fö18 lämnar utan
erinran vad föredragande statsrådet har anfört,
res. 68 (fp)
190. beträffande personal i övrigt
att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört.
Värnpliktsförmåner
191. beträffande överförande av administrationen av
familjebidragen till riksförsäkringsverket och
försäkringskassorna
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Fö14 lämnar utan
erinran vad föredragande statsrådet har anfört,
192. beträffande upphävande av familjebidragslagen
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om upphävande
av familjebidragslagen (1978:520),
193. beträffande ändring i värnpliktslagen
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
värnpliktslagen (1941:967),
194. beträffande ändring i lagen om försök med förkortad
grundutbildning av värnpliktiga
att riksdagen antar regeringens förlag till lag om ändring i
lagen (1989:402) om försök med förkortad grundutbildning av
värnpliktiga,
195. beträffande ändring i lagen om vapenfri tjänst
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,
196. beträffande ändring i lagen om militär utbildning för
kvinnor
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor,
197. beträffande ändring av civilförsvarslagen
a. att riksdagen antar 12 § 5 mom. i det i proposition
1990/91:102 framlagda förslaget till lag om ändring i
civilförsvarslagen (1960:74) med den ändringen att momentet
erhåller följande som utskottets förslag betecknade lydelse.
Regeringens förslag
Utskottets förslag
12 §
5 mom. Om ej annat följer av tredje stycket, är
civilförsvarspliktig vid fullgörande av civilförsvarsplikt
berättigad till dagpenning, särskild ersättning för tjänstgöring
i viss befattning, reseförmåner, fri förplägnad, fri
inkvartering och fri sjukvård. När civilförsvarspliktig
tjänstgör enligt 12 § 1 mom. är han dessutom berättigad till
fälttraktamente. Avlider civilförsvarspliktig under tid då han
är berättigad till fri sjukvård, utgår begravningshjälp till
hans dödsbo.
Under civilförsvarspliktigs tjänstgöring som fullgörs efter
inskrivning meddelar staten grupplivförsäkring för dödsfall åt
honom. Vad nu sagts gäller dock inte under tjänstgöring i
verkskydd.
Om ej regeringen föreskriver annat, utgår förmån enligt första
stycket ej för dygn, under vilket mindre än sju timmar tagas i
anspråk för tjänstgöring och färd till eller från
tjänstgöringsplatsen.
En civilförsvarspliktig har En civilförsvarspliktig har
dessutom rätt till dessutom rätt till
familjepenning, bostadsbidrag, näringsbidrag.
näringsbidrag och Riksförsäkringsverket
begravningsbidrag. och de allmänna
Riksförsäkringsverket försäkringskassorna
och de allmänna skall handha denna
försäkringskassorna förmån.
skall handha dessa
förmåner.
Bestämmelser om rätt till ersättning för skada eller sjukdom
som den civilförsvarspliktige ådrar sig under tjänstgöring finns
i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen
(1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada m.m.
b. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring
i civilförsvarslagen (1960:74) i den mån det inte omfattas av
utskottets hemställan i det föregående,
198. beträffande ändring i lagen om statligt
personskadeskydd
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring av
lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd,
199. beträffande ändring i lagen om statlig ersättning vid
ideell skada
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada,
200. beträffande ändring i lagen om allmän försäkring
att riksdagen antar regeringens förlag till lag om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring,
201. beträffande ändring i lagen om ändring av lagen om
allmän försäkring
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1990:156) om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring,
202. beträffande ändring i luftfartslagen
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
luftfartslagen (1957:297),
203. beträffande ändring av räddningstjänstlagen
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
räddningstjänstlagen (1986:1102),
204. beträffande vissa justeringar av de värnpliktigas
ekonomiska skydd
att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö401,
res. 69 (fp)
205. beträffande ändring av vissa familjebidrag
att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört,
206. beträffande de värnpliktigas resor
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Fö7 yrkandena
26 och 27 samt 1990/91:Fö10 yrkande 1 och yrkande 2 i denna del
lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört,
res. 70 (v, mp)
207. beträffande dagersättning
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Fö7 yrkande 25,
1990/91:Fö11 yrkande 8 och 1990/91:Fö17 yrkande 15 i denna del
lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört,
res. 71 (c)
res. 72 (v)
res. 73 (mp)
209. beträffande finansieringen av värnpliktsförmånerna
att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört,
210. beträffande värnpliktsförmånerna i övrigt
att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört,
Försvarsindustrin
211. beträffande svenskt initiativ om begränsning i
vapenhandeln
att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö17 yrkande 9,
res. 75 (c)
212. beträffande utlandssamverkan
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Fö15 yrkande 4 och
med anledning av motion 1990/91:Fö17 yrkande 8 lämnar utan
erinran vad föredragande statsrådet har anfört,
213. beträffande försvarsindustrins framtid
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:N231, 1990/91:N311,
1990/91:N312 och 1990/91:N350,
res. 76 (v, mp)
214. beträffande Karlskronavarvet m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fö13 i denna del och
1990/91:Fö15 yrkande 5,
res. 77 (m, fp, c)
215. beträffande svensk stridsvagnsutveckling
att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö19 yrkandena 3 och 4,
216. beträffande vissa frågor rörande försvarsindustrin i
övrigt
att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört,
Vissa övriga frågor
217. beträffande formerna för det fortsatta
folkrättsarbetet
att riksdagen beslutar lägga propositionen i denna del till
handlingarna,
218. beträffande riktlinjer för bevakning av skyddsobjekt
att riksdagen godkänner vad föredragande statsrådet har
anfört.
Stockholm den 25 april 1991
Arne Andersson
Närvarande: Arne Andersson i Ljung (m), Roland Brännström
(s), Ingvar Björk (s), Gunhild Bolander (c), Barbro Evermo
Palmerlund (s), Göran Allmér (m), Christer Skoog (s), Sven
Lundberg (s), Karin Wegestål (s), Hans Lindblad (fp), Ingvar
Karlsson i Bengtsfors (c), Jan Jennehag (v), Paul Ciszuk (mp),
Britt Bohlin (s), Alf Egnerfors (s), Wiggo Komstedt (m) och
Carl-Johan Wilson (fp).
Reservationer
1. Läget inom totalförsvaret (mom. 1)
Arne Andersson i Ljung (m), Gunhild Bolander (c), Göran Allmér
(m), Hans Lindblad (fp), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Wiggo
Komstedt (m) och Carl-Johan Wilson (fp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 31
börjar med "Det torde" och på s. 32 slutar med "föregående
anförts, avslås" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att det faktum att 1988 års
försvarskommitté, som hade ansvaret att lägga fram förslag till
inriktning av ett långsiktigt försvarsbeslut, misslyckades med
sin uppgift bidragit till att försätta försvaret och
försvarsplaneringen i en ovanlig och synnerligen bekymmersam
situation. Den bild som omvärlden nu får av svensk
försvarsplanering och försvarspolitik kan befaras framstå som
mycket oklar och riskerar att få allvarliga konsekvenser för
omvärldens tilltro till den svenska försvarsförmågan. Det är
beklagligt att försvaret nu får vänta ytterligare tid på
politiska styrsignaler för den framtida utvecklingen och under
tiden tvingas ytterligare en gång utreda frågor som redan varit
föremål för ett synnerligen omfattande utredningsarbete. Även
berörd personal inom försvaret kan befaras fara illa till följd
av rådande oklarhet. Därtill kommer att regeringen nu föreslår
ytterligare särskilda utredningar i viktiga frågor i stället för
att föreslå beslut, vilket leder till att viktiga beslut blir
försenade. Det läge som kännetecknar försvaret,
försvarspolitiken och försvarsplaneringen riskerar också att
leda till kapitalförstöring och misshushållning med resurser,
bl.a. genom att resurser anvisats för att upprätthålla en
försvarsindustriell handlingsfrihet som sedan visar sig inte
kunna utnyttjas.
Utskottet instämmer således i vad som i motionerna Fö6 yrkande
1 (m), Fö8 yrkande 1 (fp) samt Fö17 yrkande 2 (c) anförs rörande
läget inom totalförsvaret.
dels att utskottets hemställan i moment 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande läget inom totalförsvaret
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Fö6 yrkande
1, 1990/91:Fö8 yrkande 1 och 1990/91:Fö17 yrkande 2 samt med
anledning av motion 1990/91:Fö202 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet har anfört,
2. Läget i försvarsplaneringen (mom. 2)
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 32
börjar med "Utskottet hänvisar" och på s. 33 slutar med
"härmed avslås" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i de överväganden som redovisas i
motion Fö201 (m) i fråga om svårigheterna att tillämpa
hittillsvarande planeringssystem inom försvaret och de förslag
till förändringar som framläggs. Utskottet anser sålunda i
likhet med motionärerna att det lämpligaste sättet att inför
nästa försvarsbeslut studera försvarets utformning är att låta
två olika jämsides arbetande utredningar lämna förslag och att
riksdagens försvarsutskott därvid anlitas som referensgrupp.
Utskottet delar också motionärernas uppfattning att inriktningen
bör vara att ett nytt långsiktigt försvarsbeslut skall fattas
under våren 1993.
dels att utskottets hemställan i moment 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande läget i försvarsplaneringen
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö201 yrkandena
7--9 och med avslag på motionerna 19910/91:Fö8 yrkandena 2 och
3, 1990/91:Fö17 yrkande 16 och 1990/91:Fö19 yrkandena 1 och 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört,
3. Icke-provokativ militär beredskap (mom. 3)
Paul Ciszuk (mp) anser:
dels att den del av utskottets anförande som på s. 36
börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med
"motionsyrkandena avslås" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad som i motion Fö201 (mp) anförs i
fråga om vikten av att det svenska försvaret, mot bakgrund av
den förändrade hotbilden och samhällets sårbarhet, ges en
effektivitet gentemot såväl miljöhot som ekonomisk krigföring
och kvarvarande militära hot. Såsom framhålls i motionen är det
rimligt och angeläget att i en stram budgetsituation, där
miljöhoten ökar och de militära hoten blir mindre sannolika och
mer ovissa till sin natur, föra över resurser till vad som
lämpligen benämns miljövärnet. I likhet med motionärerna anser
utskottet att det med hänsyn till behovet av folklig förankring
och behovet av för framtiden flexibel militär styrka är bättre
att i detta syfte utveckla värnpliktsmodellen och behålla
militär grundorganisation men ge dessa vidgade uppgifter inom
miljövård och människovård. Utskottet biträder också
motionärernas uppfattning att ekologiskt samhällsbyggande
framstår som en överlägsen metod utöver en god utrikespolitik
när det gäller förebyggande försvarsmetoder. Utskottet finner
för sin del dessutom att de förslag till riktlinjer för att
omstrukturera armén, flygvapnet och marinen som redovisas i
motionen är ägnade att främja en utveckling mot en helt
icke-provokativ militär beredskap och sålunda bör stödjas i ett
uttalande av riksdagen.
dels att utskottets hemställan i moment 3 bort ha följande
lydelse:
3. beträffande icke-provokativ militär beredskap
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö201 yrkandena
1, 3 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet har anfört,
4. Säkerhetspolitiken (mom. 4)
Arne Andersson i Ljung, Göran Allmér och Wiggo Komstedt (alla
m) anser:
dels att den del av utskottets anförande som på s. 35
börjar med "Utskottet har" och slutar med "följaktligen
avslås" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att när försvarspolitiska
överväganden görs utgångspunkten måste vara att marginalerna
måste ligga på den svenska säkerhetens sida. Svensk
försvarsplanering måste i dagens säkerhetspolitiskt oklara
situation ta fasta på både risker och möjligheter. Utskottet
delar den bedömning som redovisas i motion Fö6 -- och som även
återspeglas i motion 15 -- att starka och kvalitativt
högtstående militära resurser kommer att finnas i Sveriges
närområde även i det fall den nuvarande utvecklingen mot
avspänning och nedrustning skulle fortsätta, medan kraven på det
svenska försvarets förmåga att verka krigsavhållande och
krigsdämpande snabbt skulle öka om utvecklingen skulle gå i en
mindre positiv riktning. Utskottet finner också skäl att i
likhet med motionärerna, mot bakgrund av det föränderliga och
svårförutsägbara nuläget, ifrågasätta om för svensk del centrala
begrepp som marginaldoktrinen längre fullt ut har sin giltighet.
Utskottet anser att riksdagen med bifall till dessa motioner bör
ge regeringen till känna vad som här anförts om
säkerhetspolitiken.
dels att utskottets hemställan i moment 4 bort ha följande
lydelse:
4. beträffande säkerhetspolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö6 yrkande 2 och
med anledning av motion 1990/91:Fö15 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
5. Försvarsmaktens förmåga (mom. 5)
Arne Andersson i Ljung, Göran Allmér och Wiggo Komstedt (alla
m) anser:
dels att den del av utskottets anförande som på s. 36
börjar med "Utskottet hänvisar" och på s. 37 slutar med "av
riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning i fråga om de
brister i vår försvarsförmåga som propositionens förslag leder
till, bl.a. när det gäller att inrikta försvarets utveckling i
enlighet med någon form av s.k. kärnmodell. Som motionärerna
framhåller måste det fastslås att försvarets uppgifter i
väsentliga delar är en följd av den av oss valda
säkerhetspolitiska lösningen; neutralitetsbegreppet ställer
klara och tydliga krav som vi måste kunna leva upp till. Sålunda
måste vi kunna försvara hela vårt land och kunna föra försvaret
i vilken del av landet ett angrepp än må komma. Vi måste
omedelbart kunna uppta försvarsoperationer vid ett angrepp
och vi måste kunna ha stor uthållighet i våra
försvarsansträngningar. Utskottet biträder motionärernas mening
att dessa uppgifter inte är möjliga att fullt ut lösa med de
resurser som i dag tilldelas, samtidigt som den av oss valda
säkerhetspolitiska linjen inte gör det möjligt att omformulera
uppgifterna. Av detta följer, såsom motionärerna konstaterar,
att försvarets resurser måste förstärkas. Utskottet biträder
motionärernas uppfattning att riksdagen som sin mening bör ge
regeringen till känna vad som här anförts om det svenska
försvarets uppgifter och förmåga.
dels att utskottets hemställan i moment 5 bort ha följande
lydelse:
5. beträffande försvarsmaktens förmåga
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö6 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
6. Försvarsmaktsbegreppets omfattning (mom. 6)
Arne Andersson i Ljung (m), Göran Allmér (m), Hans Lindblad
(fp), Wiggo Komstedt (m) och Carl-Johan Wilson (fp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 39
börjar med "Utskottet vill" och slutar med "av riksdagen"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att frågan om försvarsmaktsbegreppets
omfattning är principiellt viktig eftersom den till del berör
styrningen av försvarsmakten. Det brådskar inte med beslut utan
ytterligare överväganden bör ske inför 1992 års försvarsbeslut.
dels att utskottets hemställan i moment 6 bort ha följande
lydelse:
6. beträffande försvarsmaktsbegreppets omfattning
att riksdagen med med bifall till motion 1990/91:Fö6 yrkande
11 och 1990/91:Fö8 yrkande 11 i denna del, med anledning av
propositionen samt med avslag på motion 1990/91:Fö11 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört,
7. Försvarsmaktsbegreppets omfattning (mom. 6)
Jan Jennehag (v) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 39
börjar med "Utskottet vill" och slutar med "av riksdagen"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det i samband med att myndigheter förs
ut ur den militära ramen bör prövas om dessa myndigheter kan
läggas ned och om deras uppgifter, i den mån de skall vara kvar,
kan integreras i motsvarande civila organ.
dels att utskottets hemställan i moment 6 bort ha följande
lydelse:
6. beträffande försvarsmaktsbegreppets omfattning
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö11 yrkande 3,
med anledning av propositionen samt med avslag på motionerna
1990/91:Fö6 yrkande 11 och 1990/91:Fö8 yrkande 11 i denna del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Översyn av totalförsvarets ledningsorganisation på central
och regional nivå (mom. 7)
Hans Lindblad och Carl-Johan Wilson (båda fp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 40
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "dessa delar"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att de betydande militärgeografiska
förändringarna i vårt närområde liksom de under lång tid
pågående förändringarna av de svenska krigsförbandens antal och
karaktär bör ligga till grund för direkta beslut om det militära
ledningssystemets utformning. Detta hindrar inte att andra delar
av systemet utreds på det sätt som propositionen föreslår. Att
avvakta med nödvändiga förändringar är inte godtagbart, eftersom
besparingseffekterna är så betydande och det dessutom är stort
behov av att snarast öka krigsförbandens kvalitet. Riksdagen bör
därför redan nu besluta om att slå samman de södra och västra
militärområdena, liksom att huvudalternativet i underlaget inför
1992 års försvarsbeslut bör vara en indelning i tre
militärområden. I underlaget för detta beslut bör också ingå en
minskad ledningsorganisation på den lägre regionala nivån.
dels att utskottets hemställan i moment 7 bort ha följande
lydelse:
7. beträffande översyn av totalförsvarets
ledningsorganisation på central och regional nivå
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö8 yrkandena
4--6, med anledning av propositionen samt med avslag på motion
1990/91:Fö11 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet har anfört,
9. Översyn av totalförsvarets ledningsorganisation på central
och regional nivå (mom. 7)
Jan Jennehag (v) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 40
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "av riksdagen" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är viktigt att redan nu vidta åtgärder
och fatta beslut som minskar militärutgifterna. Orimliga
skillnader mellan freds- och krigsorganisationerna bör
avskaffas. Således bör i direktiven till den i propositionen
angivna utredningen förutsättas att försvarsgrensstaberna skall
läggas ned.
dels att utskottets hemställan i moment 7 bort ha följande
lydelse:
7. beträffande översyn av totalförsvarets
ledningsorganisation på central och regional nivå
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö11 yrkande 1,
med anledning av propositionen samt avslag på motion 1990/91:Fö8
yrkandena 4--6 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet har anfört,
10. Fastställande av utgiftsramen för det militära försvaret
budgetåret 1991/92 (mom. 17)
Arne Andersson i Ljung, Göran Allmér och Wiggo Komstedt (alla
m) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 49
börjar med "Som framgått" och slutar med "februari 1990" bort ha
följande lydelse:
Som framgått av det föregående bör budgetåret 1991/92
betraktas som ett mellanår mellan två försvarsbeslutsperioder
där det gäller att säkerställa största möjliga handlingsfrihet
inför ett nytt långsiktigt försvarsbeslut. Enligt utskottets
mening kan då inte den pågående försvagningen av den svenska
försvarsförmågan accepteras. Det är tvärt om nödvändigt att
tillföra det militära försvaret ytterligare medel. Detta skulle
också öka trovärdigheten för den svenska säkerhetspolitiken.
För att skapa nämnda handlingsfrihet anser utskottet att såväl
repetitionsutbildningen som materielanskaffningen bör få ökade
resurser med tillsammans 1320 milj.kr. utöver vad regeringen
har föreslagit och med en fördelning till ändamål som framgår av
motionerna Fö6 och Fö15, båda (m), såvitt nu är i fråga.
Särskilt angeläget synes det därvid vara att förbättra marinens
utomordentligt besvärliga budgetläge.
Utskottet anser sammanfattningsvis att utgiftsramen för det
militära försvaret budgetåret 1991/92 bör fastställas till
33033000000 kr. i prisläget februari 1990.
dels att utskottets hemställan i moment 17 bort ha
följande lydelse:
17. beträffande fastställande av utgiftsramen för det
militära försvaret budgetåret 1991/92
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Fö6 yrkandena
5, 13--16, alla i denna del, och 1990/91:Fö15 yrkandena 2 och 3,
båda i denna del, med anledning av propositionen samt med avslag
på motionerna 1990/91:Fö7 yrkandena 13, 18, 21--24, samtliga i
denna del, och yrkande 31, 1990/91:Fö8 yrkande 10, 1990/91:Fö11
yrkande 10, 1990/91:Fö17 yrkandena 4--7, 12--15, samtliga i
denna del, 1990/91:Fö20, 1990/91:Fö405, 1990/91:Fö406 samt
1990/91:Fö426 yrkande 1 fastställer utgiftsramen för det
militära försvaret budgetåret 1991/92 till 33033000000 kr.
i prisläget februari 1990,
11. Fastställande av utgiftsramen för det militära försvaret
budgetåret 1991/92 (mom. 17).
Hans Lindblad och Carl-Johan Wilson (båda fp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 49
börjar med "Som framgått" och slutar med "februari 1990" bort ha
följande lydelse:
Som framgått av det föregående, i den del som behandlar den
försvarspolitiska inriktningen, bör budgetåret 1991/92 betraktas
som ett mellanår mellan två försvarsbeslutsperioder där det
gäller att med hjälp av säkerhetspolitiskt acceptabla
besparingar säkerställa största möjliga handlingsfrihet inför
ett nytt långsiktigt försvarsbeslut. Syftet är att kunna nå de
effekt- och kvalitetsförstärkningar inom olika delar av
försvaret som förordas i motion Fö8 (fp). Enligt utskottets
uppfattning kommer regeringens förslag till utgiftsram att leda
till konsekvenser som inte är acceptabla från denna
handlingsfrihetssynpunkt. Det är därför nödvändigt, oaktat det
ansträngda statsfinansiella läget, med ett visst
medelstillskott. Utskottet ställer sig därför bakom den i
motionen förordade ramförstärkningen på 400 milj.kr.
Utskottet anser sammanfattningsvis att utgiftsramen för det
militära försvaret budgetåret 1991/92 bör fastställas till
32113000000 kr. i prisläget februari 1990.
dels att utskottets hemställan i moment 17 bort ha
följande lydelse:
17. beträffande fastställande av utgiftsramen för det
militära försvaret budgetåret 1991/92
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö8 yrkande 10,
med anledning av propositionen samt med avslag på motionerna
1990/91:Fö6 yrkandena 5, 13--16, alla i denna del, 1990/91:Fö7
yrkandena 13, 18, 21--24, samtliga i denna del, och yrkande 31,
1990/91:Fö11 yrkande 10, 1990/91:Fö15 yrkandena 2 och 3, båda i
denna del, 1990/91:Fö17 yrkandena 4--7, 12--15, samtliga i denna
del, 1990/91:Fö20, 1990/91:Fö405, 1990/91:Fö406 samt
1990/91:Fö426 yrkande 1 fastställer utgiftsramen för det
militära försvaret budgetåret 1991/92 till 32 113 000 000 kr. i
prisläget februari 1990,
12. Fastställande av utgiftsramen för det militära försvaret
budgetåret 1991/92 (mom. 17)
Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c)
anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 49
börjar med "Som framgått" och slutar med "februari 1990" bort ha
följande lydelse:
Som framgått av det föregående, i den del som behandlar den
försvarspolitiska inriktningen, bör budgetåret 1991/92 betraktas
som ett mellanår mellan två försvarsbeslutsperioder där det
gäller att med hjälp av säkerhetspolitiskt acceptabla
besparingar säkerställa största möjliga handlingsfrihet inför
ett nytt långsiktigt försvarsbeslut. Enligt utskottets
uppfattning kommer regeringens förslag till utgiftsram att leda
till konsekvenser som inte är acceptabla från
handlingsfrihetssynpunkt. Bl.a. behöver ytterligare medel
tillföras för repetitionsutbildningen inom samtliga
försvarsgrenar samt för materielanskaffning, framför allt till
marinen. Utskottet ställer sig därför bakom den i motion Fö17
(c) förordade ramförstärkningen på 625 milj.kr.
Utskottet anser sammanfattningsvis att utgiftsramen för det
militära försvaret budgetåret 1991/92 bör fastställas till
32338000000 kr. i prisläget februari 1990.
dels att utskottets hemställan i moment 17 bort ha
följande lydelse:
17. beträffande fastställande av utgiftsramen för det
militära försvaret budgetåret 1991/92
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö17 yrkandena
4--7, 12--15, samtliga i denna del, med anledning av
propositionen samt med avslag på motionerna 1990/91:Fö6
yrkandena 5, 13--16, alla i denna del, 1990/91:Fö7 yrkandena 13,
18, 21--24, samtliga i denna del, och yrkande 31, 1991/92:Fö8
yrkande 10, 1990/91:Fö11 yrkande 10, 1990/91:Fö15 yrkandena 2
och 3, båda i denna del, 1990/91:Fö20, 1990/91:Fö405,
1990/91:Fö406 samt 1990/91:Fö426 yrkande 1 dels fastställer
utgiftsramen för det militära försvaret budgetåret 1991/92 till
32 113 000 000 kr. i prisläget februari 1990, dels uttalar
att medel för finansiering av Haubits 77 B och Ubåt 90 anvisas i
1992 års försvarsbeslut,
13. Fastställande av utgiftsramen för det militära försvaret
budgetåret 1991/92 (mom. 17)
Jan Jennehag (v) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 47
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "av riksdagen"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, som framgått tidigare, att de
säkerhetspolitiska förändringarna i Europa medfört ett
gynnsammare säkerhetspolitiskt klimat som kommer Sverige till
del. Det viktigaste bidraget som Sverige nu kan ge till den
pågående nedrustningsprocessen i Europa är att självt rusta ned.
De resurser -- ekonomiska, tekniska och kunskapsmässiga -- som
därigenom frigörs kan föras över till andra delar av
säkerhetspolitiken. Med utgångspunkt i den allmänna syn på
inriktningen av det militära försvaret som framgår av
vänsterpartiets båda motioner Fö11 och Fö426 förordar utskottet
att utgiftsramen för budgetåret 1991/92 fastställs till
31838milj. kr., inkl. 2900 milj. kr. i beräknad
priskompensation.
dels att den del av utskottets anförande som på s. 49
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "februari 1990" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser sammanfattningsvis att utgiftsramen för det
militära försvaret budgetåret 1991/92, inkl. beräknad
priskompensation, bör fastställas till
31383000000 kr. i prisläget februari 1990.
dels att utskottets hemställan i moment 17 bort ha
följande lydelse:
17. beträffande fastställande av utgiftsramen för det
militära försvaret budgetåret 1991/92
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Fö426 yrkande
1 och 1990/91:Fö11 yrkande 10, med anledning av propositionen
samt med avslag på motionerna 1990/90:Fö6 yrkandena 5, 13--16,
alla i denna del, 1990/91:Fö7 yrkandena 13, 18, 21--24, samtliga
i denna del, och yrkande 31, 1990/91:Fö8 yrkande 10,
1990/91:Fö15 yrkandena 2 och 3, båda i denna del, 1990/91:Fö17
yrkandena 4--7, 12--15, samtliga i denna del, 1990/91:Fö20,
1990/91:Fö405 samt 1990/91:Fö406 fastställer utgiftsramen för
det militära försvaret budgetåret 1991/92 till 31 383 000 000
kr., inkl. beräknad priskompensation, i prisläget februari 1990,
14. Fastställande av utgiftsramen för det militära försvaret
budgetåret 1991/92 (mom. 17)
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 48
börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "i fråga"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det med tanke på den internationella
politiska och militära utvecklingen, miljöfrågornas läge och
världsekonomin är nödvändigt att i grunden förändra inriktningen
för det militära försvaret. Erfarenheterna visar att riksdagen
knappast längre kan ta på sitt ansvar att invänta förslag från
någon parlamentarisk beredning eller kommitté av traditionellt
snitt. Den nödvändiga omstruktureringen bör därför inledas redan
nästa budgetår och utgå från den inriktning som förordas i
motion Fö7 (mp). Utgiftsramen för det militära försvaret bör
beräknas till 32179000000 kr., inkl. beräknad
priskompensation med 2900 milj.kr., och innehålla tillskott
och reduktioner enligt vad som föreslås i motionens yrkanden 13,
18 och 21--24.
dels att den del av utskottets anförande som på s. 49
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "februari 1990" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser sammanfattningsvis att utgiftsramen för det
militära försvaret budgetåret 1991/92, inkl. beräknad
priskompensation, bör fastställas till
32179000000 kr. i prisläget februari 1990.
dels att utskottets hemställan i moment 17 bort ha
följande lydelse:
17. beträffande fastställande av utgiftsramen för det
militära försvaret budgetåret 1991/92
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fö7 yrkandena 13,
18, 21--24, samtliga i denna del, och yrkande 31, med anledning
av propositionen samt med avslag på motionerna 1990/91:Fö6
yrkandena 5, 13--16, alla i denna del, 1990/91:Fö8 yrkande 10,
1990/91:Fö11 yrkande 10, 1990/91:Fö15 yrkandena 2 och 3, båda i
denna del, 1990/91:Fö17 yrkandena 4--7, 12--15, samtliga i denna
del, 1990/91:Fö20, 1990/91:Fö405, 1990/91:Fö406 samt
1990/91:Fö426 yrkande 1 fastställer utgiftsramen för det
militära försvaret budgetåret 1991/92 till 32 179 000 000 kr., i
prisläget februari 1990, inkl. beräknad priskompensation.
15. Fastställande av ekonomisk ram för totalförsvarets civila
del för budgetåret 1991/92 (mom. 20)
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 52
börjar med "Försvarsutskottet är" och slutar med
"genomförandeprisläget 1991/92" bort ha följande lydelse:
Försvarsutskottet anser att såsom föreslås i motion Fö7
(mp) den civila delen av totalförsvaret behöver tillföras
ekonomiska resurser utöver vad regeringen föreslår. Detta gäller
funktionerna Civil ledning och samordning (+ 40 milj.kr.),
Befolkningsskydd och räddningstjänst (+ 270 milj.kr.), Hälso-
och sjukvård (+ 160 milj.kr.), Livsmedelsförsörjning (+ 50
milj.kr.), en ny funktion Kärngårdar (+ 50 milj.kr.) samt
Energiförsörjning m.m. (+ 78 milj.kr.). Förstärkningarna avser
ändamål som närmare anges i motion Fö7 (mp). En sådan
förstärkning vinner också stöd beträffande
livsmedelsförsörjnings- och energiområdena i de avvikande
meningar (mp) som fogats till jordbruks- och näringsutskottens
yttranden över propositionen jämte motioner. Detta innebär att
den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för
budgetåret 1991/92 bör ökas med 648 milj.kr. i förhållande till
regeringens förslag och sålunda av riksdagen fastställas till
2641418000 kr. beräknat i genomförandeprisläget 1991/92.
dels att utskottets hemställan i moment 20 bort ha
följande lydelse:
20. beträffande fastställande av ekonomisk ram för
totalförsvarets civila del för budgetåret 1991/92
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö7 yrkandena
7--12, alla i denna del, samt yrkande 30 och med avslag på
propositionen fastställer att anslagen på statsbudgeten inom den
ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för budgetåret
1991/92 förs upp med sammanlagt 2641418000 kr.
beräknat i genomförandeprisläget 1991/92,
16. Ändring i hälso- och sjukvårdslagen (mom. 24)
Arne Andersson i Ljung, Göran Allmér och Wiggo Komstedt (alla
m) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 59
börjar med "Utskottet delar" och som slutar med "av riksdagen"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fö2 (m)
att den helikopterverksamhet som förslaget innebär att
landstingen skall åläggas är en för landstingen främmande
verksamhet som de flesta landsting saknar ekonomiska
förutsättningar att klara. Eftersom behovet av helikoptrar har
uppstått inom totalförsvaret och inte är något primärt behov för
landstingen bör enligt utskottets mening det statliga ansvaret
för transporter med helikoptrar bestå. Utskottet anser därför
att propositionens föslag till lagändring bör avstyrkas och
motion Fö2 bifallas av riksdagen.
dels att utskottets hemställan i moment 24 bort ha
följande lydelse:
24. beträffande ändring i hälso- och sjukvårdslagen
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö2 avslår
regeringens förslag till lag om ändring i hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763),
17. Försörjning med infusionsvätskor (mom. 26)
Hans Lindblad (fp), Paul Ciszuk (mp) och Carl-Johan Wilson
(fp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 60
börjar med "Försvarsutskottet understryker" och slutar med
"av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Sveriges importberoende i fråga om infusionsvätskor är enligt
utskottets mening en allvarlig svaghet i beredskapen för
sjukvården i kris och krig. Sverige klarar inte sin
vätskeförsörjning i ett krisläge, och också i en
avspärrningssituation blir läget bekymmersamt. Utskottet, som
anser det nödvändigt att förutsättningar skapas för en inhemsk
produktion av infusionslösningar som tillgodoser behovet i kris
och krig, delar uppfattningen i motionerna So456 (fp) och So457
(fp) att fungerande enheter som den i Matfors inte bör läggas
ner.
dels att utskottets hemställan i moment 26 bort ha
följande lydelse:
26. beträffande försörjning med infusionsvätskor
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:So456 yrkande
3 och 1990/91:So457 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet har anfört,
18. Helikoptrar för sjuktransporter (mom. 27)
Hans Lindblad och Carl-Johan Wilson (båda fp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 61
börjar med "Försvarsutskottet delar" och slutar med "av
riksdagen" bort ha följande lydelse:
Försvarsutskottet kan för sin del instämma i vad som
anförs i motionen om vikten av att året 1991 av regeringen och
berörda organ används till att verifiera läget och till att ta
fram en programplan för hälso- och sjukvården i krig med ett
handlingsprogram för de åtgärder som ännu återstår, särskilt
beträffande förstärkning av helikoptertransportkapaciteten,
innan läget kan anses vara helt tillfredsställande. Utskottet
vill också understryka vad som i motionen anförs om att staten
självfallet måste ansvara för åtgärder som behövs för
krigsfallet, även om landstingen nu får ett klart större ansvar
i fred för sjuktransporterna med helikoptrar.
dels att utskottets hemställan i moment 27 bort ha
följande lydelse:
27. beträffande helikoptrar för sjuktransporter
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö8 yrkande 17
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört,
19. JAS 39-projektet (mom. 31)
Jan Jennehag (v) och Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 66
börjar med "Enligt utskottets" och på s. 67 slutar med
"sådan ersättning" bort ha följande lydelse:
Nuvarande flygsystem bör enligt utskottets uppfattning för
överskådlig tid kunna uppfylla de krav som ställs och något JAS
39-system erfordras sålunda inte. Förutsättningarna för att
kunna livstidsförlänga Viggensystemet bör också utredas i
enlighet med vad som föreslagits i motion Fö424 yrkande 2 (s).
dels att den del av utskottets anförande som på s. 67
börjar med "Med det" och slutar med "av riksdagen" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att såväl den säkerhetspolitiska utvecklingen
i vårt närområde som de stora problemen, tekniskt och
ekonomiskt, motiverar en omedelbar nedläggning av JAS
39-projektet. Utskottet ställer sig således bakom vad som
förordats i motionerna Fö413 (v), Fö422 (s) och Fö426 (v).
Därmed blir det i motionerna Fö424 (s) och Fö7 yrkande 22 (mp)
framförda kravet på att inte beställa delserie två av JAS
tillgodosett, varför riksdagen inte bör bifalla dessa motioner.
dels att utskottets hemställan i moment 31 bort ha
följande lydelse:
31. beträffande JAS 39-projektet
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Fö422,
1990/91:Fö424 yrkande 2, 1990/91:Fö426 yrkande 2, med anledning
av propositionen och motionerna 1990/91:Fö7 yrkande 22 i denna
del och med avslag på motionerna 1990/91:Fö413, 1990/91:Fö8
yrkande 9, 1990/91:Fö10 yrkande 3 samt 1990/91:Fö424 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört om nedläggning av JAS-projektet,
20. Överbefälhavarens avyttringsmodell (mom. 32)
Arne Andersson i Ljung (m), Gunhild Bolander (c), Göran
Allmér (m), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) och Wiggo Komstedt
(m) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 69
börjar med "I motion" och slutar med "i fråga" bort ha följande
lydelse:
Stora förändringar förestår i fråga om statens
fastighetsförvaltning. Utskottet anser att strävan efter en mer
rationell förvaltning av statens fastighetsbestånd även bör
gälla försvarets fastigheter. Genom att låta dessa bli delaktiga
i den utveckling i mer marknadsmässig inriktning som nu pågår
bör, på sätt som förordas i motion Fö6 yrkande 10,
överbefälhavarens avyttringsmodell också prövas. Försvarets
nuvarande brydsamma ekonomiska läge understryker behovet av en
sådan prövning.
dels att utskottets hemställan i moment 32 bort ha
följande lydelse:
32. beträffande överbefälhavarens avyttringsmodell
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö6 yrkande 10
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört,
21. Mark, anläggningar och lokaler i övrigt (mom. 33)
Arne Andersson i Ljung, Göran Allmér och Wiggo Komstedt (alla
m) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 69
börjar med "Utskottet har nu" och slutar med "och byggnader"
bort ha följande lydelse:
Den nya regionala marina ledning -- marinkommandostaberna --
som nu organiseras kommer att medföra en efterlängtad
förstärkning av den marina ledningskapaciteten. Utskottet
konstaterar dock att förutsättningarna för att lokalisera staben
för Ostkustens marinkommando till Tullinge åter har förändrats.
Dels har kostnaderna stigit kraftigt för projektet, dels kommer
marinkommandostaben att innehålla färre anställda än tidigare
antagits. Utskottet anser det därför olämpligt att i strid med
överbefälhavarens och chefens för marinen åsikt genomföra den av
regeringen planerade flyttningen till Tullinge.
Marinkommandostaben bör, i enlighet med vad som förordats i
motionerna Fö6 (m) och Fö 421 (m), lokaliseras till Muskö där
lokaler och sambandsinstallationer i huvudsak redan finns. Detta
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 33 bort ha
följande lydelse:
33. beträffande mark, anläggningar och lokaler i övrigt
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Fö6 yrkande 8
och 1990/91:Fö421 yrkande 3 samt med avslag på propositionen som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
22. Det militära försvarets fortsatta utveckling (mom.34)
Arne Andersson i Ljung, Göran Allmér och Wiggo Komstedt (alla
m) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 71
börjar med "De allmänna" och slutar med "bör avslås" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att de neddragningar som redan har beslutats
för försvaret av södra Sverige och som med regeringens
inriktning är att vänta är djupt oroväckande. Utskottet anser
därför att vad som i motionerna Fö419 och Fö425 (båda m)
framförs om behovet av snabbmobiliserade, välutbildade och
välutrustade förband för Skånes försvar är välgrundat. Med
anledning av den i propositionen föreslagna inriktningen bör
riksdagen som sin mening ge regeringen detta till känna.
dels att den del av utskottets anförande som på s. 71
börjar med "Det sagda" och slutar med "i fråga" bort ha följande
lydelse:
Det sagda innebär att utskottet föreslår att riksdagen med
anledning av propositionen och med bifall till motionerna Fö419
yrkande 1 och Fö425 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet har anfört. Motionerna Fö201 (mp),
Fö408(m), Fö411 (m), Fö423 (m) och Fö17 (c) bör därvid avslås
såvitt nu är i fråga.
dels att utskottets hemställan i moment 34 bort ha
följande lydelse:
34. beträffande det militära försvarets fortsatta
utveckling
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Fö419 yrkande
1 och 1990/91:Fö425 yrkande 1, med anledning av propositionen
och med avslag på motionerna 1990/91:Fö201 yrkande 2,
1990/91:Fö408, 1990/91:Fö411, 1990/91:Fö423 samt 1990/91:Fö17
yrkandena 1 och 11 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet har anfört,
23. Det militära försvarets fortsatta utveckling (mom.34)
Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c)
anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 71
börjar med "När det" och slutar med "avslå motionsyrkandet" bort
ha följande lydelse:
Ett starkt svenskt totalförsvar och ett samhälle, som är väl
rustat att stå emot kriser och påfrestningar av olika slag, ger
trovärdighet åt vår neutralitetspolitik. Även om risken för krig
nu förefaller mindre än på länge har risken för regionala och
nationella konflikter ökat i Europa. Detta skapar enligt
utskottets mening en betydande osäkerhet som gör det motiverat
att hålla en hög beredskap mot gränskränkningar och militära
påtryckningar. Sverige måste också vara berett på att det
säkerhetspolitiska läget långsiktigt kan försämras så att
invasionsförsvaret behöver stärkas. Även om således vissa
styrkereduktioner sker i vårt närområde behöver en modernisering
och en förstärkning av det militära försvaret nu inledas för att
det skall kunna svara upp mot de av riksdagen uppställda målen.
Denna inriktning för det militära försvaret, vilken är i linje
med vad som förordats i motion Fö17 yrkande 1 (c), bör därför
fastställas av riksdagen.
Utskottet anser vidare att principen om ett folkförsvar som
vilar på medverkan från varje svensk medborgare måste hävdas.
Den allmänna värnplikten måste således utgöra grunden för det
militära försvarets personalförsörjning. Utbildningen bör hålla
hög kvalitet och vara anpassad till de uppgifter som de
värnpliktiga skall lösa, vilket är särskilt angeläget när
utbildningstiden för vissa värnpliktiga blir så kort som 5
månader. Detta bör riksdagen, i enlighet med vad som föreslås i
motion Fö17 yrkande 11, som sin mening ge regeringen till känna.
dels att den del av utskottets anförande som på s. 71
börjar med "Det sagda" och slutar med "i fråga" bort ha följande
lydelse:
Det sagda innebär att utskottet föreslår att riksdagen med
anledning av propositionen och med bifall till motion Fö17
yrkandena 1 och 11 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet har anfört. Motionerna Fö201 (mp), Fö408 (m), Fö411
(m), Fö419 (m), Fö423 (m) och Fö425 (m) bör därvid avslås såvitt
nu är i fråga.
dels att utskottets hemställan i moment 34 bort ha
följande lydelse:
34. beträffande det militära försvarets fortsatta
utveckling
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö17 yrkandena 1
och 11, med anledning av propositionen samt med avslag på
motionerna 1990/91:Fö201 yrkande 2, 1990/91:Fö408,
1990/91:Fö411, 1990/91:Fö419 yrkande 1, 1990/91:Fö423 samt
1990/91:Fö425 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet har anfört,
24. Det militära försvarets fortsatta utveckling (mom.34)
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 71
börjar med "När det" och slutar med "yrkande 1 (c)" bort ha
följande lydelse:
När det gäller den övergripande inriktningen av försvarsmakten
ställer sig utskottet bakom den syn på ett militärt försvar som
är bättre anpassat mot skilda hot i enlighet med förslagen i
motion Fö201 (mp). Denna flexibla anpassning skall således gälla
hela spektrat av hot från miljöförstöring, över militära och
ekonomiska angrepp, till sociala hot. Den vidgade synen på hotet
ger också ett tillräckligt stort verksamhetsområde för att
vidareutveckla dagens värnpliktssystem till en allmän värntjänst
för kvinnor och män. Med bifall till motion Fö201 yrkande 2 och
med anledning av propositionen i denna del bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna vad utskottet här har anfört.
dels att den del av utskottets anförande som på s. 71
börjar med "Det sagda" och som slutar med "i fråga" bort ha
följande lydelse:
Det sagda innebär att utskottet föreslår att riksdagen med
anledning av propositionen och med bifall till motion Fö201
yrkande 2 (mp) som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet har anfört. Motionerna Fö408 (m), Fö411 (m),
Fö419(m), Fö423 (m), Fö425 (m) och Fö17 (c) bör därvid avslås
såvitt nu är i fråga.
dels att utskottets hemställan i moment 34 bort ha
följande lydelse:
34. beträffande det militära försvarets fortsatta
utveckling
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö201 yrkande 2,
med anledning av propositionen samt med avslag på motionerna
1990/91:Fö408, 1990/91:Fö411, 1990/91:Fö419 yrkande 1,
1990/91:Fö423, 1990/91:Fö425 yrkande 1 samt 1990/91:Fö17
yrkandena 1 och 11 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet har anfört,
25. Nedläggning av Svea ingenjörregemente m.m. (mom. 36)
Arne Andersson i Ljung (m), Gunhild Bolander (c), Göran Allmér
(m), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) och Wiggo Komstedt (m)
anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 74
börjar med "När det" och som på s. 75 slutar med "yrkandena 19
och 20 (mp)" bort ha följande lydelse:
Ur handlingsfrihetssynvinkel skulle det vara en fördel att
också avvakta med att flytta fältarbetsskolan till Eksjö.
Utskottet har erfarit att förberedelserna för denna flyttning är
så långt framskridna -- och att också vissa investeringar har
gjorts -- att utskottet bedömer det vara bättre att fullfölja
den planerade flyttningen av fältarbetsskolan enligt gällande
beslut än att uppnå en maximal handlingsfrihet.
Utskottet inser att det framtida behovet av utbildning vid
särskilda ingenjörförband kan komma att minska i framtiden bl.a.
genom ökad fältarbetsutbildning vid de brigadproducerande
infanteri- och pansarregementena. Propositionens förslag att
inte etablera ingenjörutbildning i Sollefteå bör alltså
godkännas. När det gäller den framtida utbildningen vid
Almnäsetablissementet -- om beslut senare fattas att behålla
detta på sikt -- vill utskottet hålla denna fråga öppen i
avvaktan på den översyn av arméns krigs- och fredsorganisation
som behöver ske inför 1992 års försvarsbeslut. Handlingsfriheten
innebär således att viss ingenjörutbildning i framtiden kan
komma att ske vid Almnäs likaväl som att utbildningen där även
kan få ett annat innehåll.
Vad utskottet sammanfattningsvis föreslår med anledning av
propositionens förslag om avveckling av Svea ingenjörregemente
samt tillhörande motioner är
bifall till propositionens förslag att inte flytta Ing 1 till
Strängnäs och att inte planera för ingenjörutbildning i
Sollefteå,
att med avslag på propositionens förslag tills vidare behålla
Svea ingenjörregemente,
att riksdagens beslut (prop. 1989/90:9, FöU3, rskr.87) att
flytta FN-skolan till Kungsängen och avveckla
Almnäsetablissementet tills vidare inte skall verkställas,
att regeringen inför 1992 års försvarsbeslut skall redovisa en
plan för utformningen av arméns fredsorganisation.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottets ställningstagande innebär
bifall till motionerna Fö420 yrkandena 2 och 3 (fp), Fö3
yrkandena 2 och 3 (fp) och Fö4 (s),
delvis bifall till motionerna Fö3 yrkande 1 (fp), Fö6 yrkande
9 (m), Fö7 yrkande 19 och Fö17 yrkande 10 (c),
avslag på motionerna Fö420 yrkande 1 (fp) och Fö7 yrkande 20
(mp),
dels att utskottets hemställan i moment 36 bort ha
följande lydelse:
36. beträffande nedläggning av Svea ingenjörregemente m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Fö420
yrkandena 2 och 3, 1990/91:Fö3 yrkandena 2 och 3 och
1990/91:Fö4, med anledning av motionerna 1990/91:Fö3 yrkande 1,
1990/91:Fö6 yrkande 9, 1990/91:Fö7 yrkande 19 och 1990/91:Fö17
yrkande 10 samt med avslag på propositionen och motionerna
1990/91:Fö420 yrkande 1 och 1990/91:Fö7 yrkande 20 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
26. Inriktningen av arméstridskrafterna med hänsyn till
utgiftsramen (mom. 40)
Under förutsättning av bifall till reservation 10
Arne Andersson i Ljung, Göran Allmér och Wiggo Komstedt (alla
m) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 78
börjar med "Utskottet har" och slutar med "i fråga" bort ha
följande lydelse:
Utskottet har i det föregående i samband med behandlingen
av utgiftsramen för det militära försvaret framhållit behovet av
en resursförstärkning, dels för att kunna behålla en rimlig
handlingsfrihet i de väsentligaste avseendena inför 1992 års
försvarsbeslut, dels för att uppnå en bättre balans mellan
uppgifter och resurser. Utskottet förordar därför, i linje med
vad som anförs i motion Fö6 yrkandena 13 och 14 (m), att armén
får resurstillskott för såväl repetitionsutbildning som för att
upprätthålla industriell utvecklingskapacitet.
Resursförstärkningar i enlighet med vad som föreslås i motion
Fö17 (c) kan utskottet däremot inte förorda.
Utskottet föreslår sammanfattningsvis att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet här har anfört om
arméstridskrafternas inriktning.
dels att utskottets hemställan i moment 40 bort ha
följande lydelse:
40. beträffande inriktningen av arméstridskrafterna med
hänsyn till utgiftsramen
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö6 yrkandena 13
och 14, båda i denna del, med anledning av propositionen samt
med avslag på motionerna 1990/91:Fö7 yrkandena 13, 18 och 21,
alla i denna del, och 1990/91:Fö17 yrkandena 4, 6 och 12, alla i
denna del, som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet har anfört,
27. Inriktningen av arméstridskrafterna med hänsyn till
utgiftsramen (mom. 40)
Under förutsättning av bifall till reservation 12
Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c)
anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 78
börjar med "Utskottet har" och slutar med "i fråga" bort ha
följande lydelse:
Utskottet har i det föregående i samband med behandlingen
av utgiftsramen för det militära försvaret framhållit behovet av
en resursförstärkning, dels för att kunna behålla en rimlig
handlingsfrihet i de väsentligaste avseendena inför 1992 års
försvarsbeslut, dels för att uppnå en bättre balans mellan
uppgifter och resurser. Utskottet förordar därför, i linje med
vad som anförs i motion Fö17 yrkandena 4, 6 och 12 (c), att
armén får resurstillskott för såväl repetitionsutbildning som
för att upprätthålla industriell utvecklingskapacitet.
Utskottet kan däremot inte tillstyrka de förslag till
resursförstärkning som förs fram i motion Fö6 yrkandena 13 och
14 (m).
Utskottet föreslår sammanfattningsvis att riksdagen ger
regeringen till känna vad utskottet här har anfört om
arméstridskrafternas inriktning.
dels att utskottets hemställan i moment 40 bort ha
följande lydelse:
40. beträffande inriktningen av arméstridskrafterna med
hänsyn till utgiftsramen
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö17 yrkandena 4,
6 och 12, alla i denna del, med anledning av propositionen samt
med avslag på motionerna 1990/91:Fö6 yrkandena 13 och 14, båda i
denna del, och 1990/91:Fö7 yrkandena 13, 18 och 21, alla i denna
del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört,
28. Inriktningen av arméstridskrafterna med hänsyn till
utgiftsramen (mom. 40)
Under förutsättning av bifall till reservation 14
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 76
börjar med "Utskottet har" och slutar med "i fråga" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att den omstrukturering av
arméstridskrafterna som förordas i motion Fö7 (mp), och som
tidigare behandlats i samband med övervägandena om utgiftsramen,
bör inledas och därför de delförslag genomföras som anges i
yrkandena 13, 18 och 21 såvitt nu är i fråga. Detta bör
riksdagen ge regeringen till känna,
dels att den del av utskottets anförande som på s. 78
börjar med "Utskottet föreslår" och slutar med "arméns anslag"
bort ha följande lydelse:
Utskottet föreslår sammanfattningsvis att riksdagen ger
regeringen till känna vad utskottet här har anfört om
arméstridskrafternas inriktning.
dels att utskottets hemställan i moment 40 bort ha
följande lydelse:
40. beträffande inriktningen av arméstridskrafterna med
hänsyn till utgiftsramen
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö7
yrkandena13, 18 och 21, alla i denna del, med anledning av
propositionen samt med avslag på motionerna 1990/91:Fö6
yrkandena 13 och 14, båda i denna del, och 1990/91:Fö17
yrkandena 4, 6 och 12, alla i denna del, som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet har anfört,
29. Inriktningen av arméstridskrafterna i övrigt (mom. 41)
Arne Andersson i Ljung, Göran Allmér och Wiggo Komstedt (alla
m) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 77
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "och 2 (m)" bort
ha följande lydelse:
Den framtida brigadstrukturen inom armén är en av de
viktigaste frågorna som bör avgöras i 1992 års försvarsbeslut.
Utskottet anser därför, i likhet med motionärerna i motion Fö6
yrkande 4 (m), att det inte redan nu bör beslutas att minska
antalet brigader från 21 till 18. Regeringens förslag innebär
dessutom en kapitalförstöring och att tre förhållandevis moderna
och välutrustade brigader avvecklas. Propositionen bör således
avslås i denna del. Vidare bör pansarvärnsresurserna förstärkas
i enlighet med vad som föreslås i motionerna Fö419 yrkande 2 (m)
och Fö425 yrkande 2 (m).
dels att utskottets hemställan i moment 41 bort ha
följande lydelse:
41. beträffande inriktningen av arméstridskrafterna i
övrigt
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Fö419 yrkande
2, 1990/91:Fö425 yrkande 2 och 1990/91:Fö6 yrkande 4, med
anledning av propositionen samt med avslag på motionerna
1990/91:Fö7 yrkandena 4, 15--17 och 1990/91:Fö11 yrkande 2 ger
regeringen till känna vad utskottet har anfört,
30. Inriktningen av arméstridskrafterna i övrigt (mom. 41)
Jan Jennehag (v) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 78
börjar med "Mot bakgrund" och slutar med "också avslås" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med vad som förordas i motion Fö11
yrkande 2 att det utöver beslutet att avveckla tre
infanteribrigader också bör initieras en nedläggning av
pansarbrigaderna.
dels att utskottets hemställan i moment 41 bort ha
följande lydelse:
41. beträffande inriktningen av arméstridskrafterna i övrigt
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö11 yrkande 2,
med anledning av propositionen samt med avslag på motionerna
1990/91:Fö419 yrkande 2, 1990/91:Fö425 yrkande 2, 1990/91:Fö6
yrkande 4 och 1990/91:Fö7 yrkandena 4, 15--17 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet har anfört,
31. Inriktning av arméstridskrafterna i övrigt (mom.41)
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 76
börjar med "Utskottet har" och på s. 77 slutar med "17 (mp)"
bort ha följande lydelse:
Utskottet förordar även bifall till förslagen i enlighet med
motion Fö7 yrkandena 4, 15--17 (mp),
dels att utskottets hemställan i moment 41 bort ha
följande lydelse:
41. beträffande inriktningen av arméstridskrafterna i
övrigt
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö7 yrkandena 4,
15--17, med anledning av propositionen samt med avslag på
motionerna 1990/91:Fö419 yrkande 2, 1990/91:Fö425 yrkande 2,
1990/91:Fö6 yrkande 4 och 1990/91:Fö11 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
32. Anslag till Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet
(mom. 42)
Under förutsättning av bifall till reservation 10
Arne Andersson i Ljung, Göran Allmér och Wiggo Komstedt (alla
m) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 78
börjar med "Utskottet föreslår vidare" och slutar med "arméns
anslag" bort ha följande lydelse:
Utskottet föreslår vidare att anslagsmedel anvisas i enlighet
med vad som följer av den inriktning som utskottet har förordat.
dels att utskottets hemställan i moment 42 bort ha
följande lydelse:
42. beträffande anslag till Arméförband: Ledning och
förbandsverksamhet
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö6 yrkande 13 i
denna del och med avslag på propositionen och motion 1990/91:Fö7
yrkande 13 i denna del till Arméförband: Ledning och
förbandsverksamhet för budgetåret 1991/92 under fjärde
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 8055000000 kr.,
33. Anslag till Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet
(mom. 42)
Under förutsättning av bifall till reservation 14
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 78
börjar med "Utskottet föreslår vidare" och slutar med "arméns
anslag" bort ha följande lydelse:
Utskottet föreslår vidare att anslagsmedel anvisas i enlighet
med vad som följer av den inriktning som utskottet har förordat.
dels att utskottets hemställan i moment 42 bort ha
följande lydelse:
42. beträffande anslag till Arméförband: Ledning och
förbandsverksamhet
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö7 yrkande 13 i
denna del och med avslag på propositionen och motion 1990/91:Fö6
yrkande 13 i denna del till Arméförband: Ledning och
förbandsverksamhet för budgetåret 1991/92 under fjärde
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 7855000000 kr.,
34. Anslag till Arméförband: Anskaffning av materiel (mom. 43)
Under förutsättning av bifall till reservation 10
Arne Andersson i Ljung, Göran Allmér och Wiggo Komstedt (alla
m) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 78
börjar med "Utskottet föreslår vidare" och slutar med "arméns
anslag" bort ha följande lydelse:
Utskottet föreslår vidare att anslagsmedel anvisas i enlighet
med vad som följer av den inriktning som utskottet har förordat.
dels att utskottets hemställan i moment 43 bort ha
följande lydelse:
43. beträffande anslag till Arméförband: Anskaffning av
materiel
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö6 yrkande 14 i
denna del och med avslag på propositionen till Arméförband:
Anskaffning av materiel för budgetåret 1991/92 under fjärde
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 3890000000 kr.,
35. Helikopterverksamheten på Säve (mom. 47)
Arne Andersson i Ljung, Göran Allmér och Wiggo Komstedt (alla
m) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 80
börjar med "Det totala" och slutar med "därför avslås" bort ha
följande lydelse:
Med hänsyn till den stora betydelsen av helikoptrar för olika
ändamål, inte minst på västkusten, delar utskottet motionärens
uppfattning i motion Fö1 (m) om att riksdagen som sin mening bör
ge regeringen till känna att helikopterverksamheten skall vara
kvar på Säve.
dels att utskottets hemställan i moment 47 bort ha
följande lydelse:
47. beträffande helikopterverksamheten på Säve
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö1 och med
anledning av motion 1990/91:Fö5 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet har anfört,
36. Inriktningen av marinstridskrafterna med hänsyn till
utgiftsramen (mom. 48)
Under förutsättning av bifall till reservation 10
Arne Andersson i Ljung, Göran Allmér och Wiggo Komstedt (alla
m) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 80
börjar med "Ubåtsskyddet är" och på s. 81 slutar med "i fråga"
bort ha följande lydelse:
Ubåtsskyddet är en av de verksamheter som enligt föredragande
statsrådet bör prioriteras. Utskottet har ingen annan
uppfattning. Eftersom undervattenskränkningarna mot Sverige har
fortsatt, trots vidtagna åtgärder, bör en andra ubåtsjaktstyrka
beslutas och organisationsbestämmande materiel till denna
beställas. Medel för att påbörja denna anskaffning bör anvisas
under budgetåret 1991/92.
dels att den del av utskottets anförande som på s. 81
börjar med "Utskottet föreslår" och slutar med "av riksdagen"
bort ha följande lydelse:
Utskottet föreslår sammanfattningsvis att riksdagen ger
regeringen till känna vad utskottet här har anfört om
marinstridskrafternas inriktning.
dels att utskottets hemställan i moment 48 bort ha
följande lydelse:
48. beträffande inriktningen av marinstridskrafterna med
hänsyn till utgiftsramen
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Fö6
yrkandena5 och 15, båda i denna del, och 1990/91:Fö15
yrkandena 2 och 3, båda i denna del, med anledning av
propositionen samt med avslag på motionerna 1990/91:Fö7 yrkande
24 i denna del, och 1990/91:Fö17 yrkandena 5, 6 och 13, alla i
denna del, som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet har anfört,
37. Inriktningen av marinstridskrafterna med hänsyn till
utgiftsramen (mom. 48)
Under förutsättning av bifall till reservation 12
Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c)
anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 81
börjar med "Även amfibieförbanden" och slutar med "denna del"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, liksom försvarsministern, att även
amfibieförbanden bör prioriteras. För att säkerställa att de kan
krigsorganiseras utan onödig tidsutdräkt bör därför medel
tillskjutas i enlighet med vad som föreslås i motion Fö17
yrkandena 5 och 7. Vidare bör i enlighet med yrkande 13 i denna
motion ökade resurser anslås för marinens repetitionsövningar.
Härutöver bör riksdagen uttala att medel kommer att tillföras i
1992 års försvarsbeslut för att säkerställa finansieringen av
Ubåt 90 utan att andra viktiga objekt inom marinen behöver
omplaneras.
dels att den del av utskottets anförande som på s. 81
börjar med "Utskottet föreslår" och slutar med "av riksdagen"
bort ha följande lydelse:
Utskottet föreslår sammanfattningsvis att riksdagen ger
regeringen till känna vad utskottet här har anfört om
marinstridskrafternas inriktning.
dels att utskottets hemställan i moment 48 bort ha
följande lydelse:
48. beträffande inriktningen av marinstridskrafterna med
hänsyn till utgiftsramen
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö17 yrkandena
5, 6 och 13, alla i denna del, med anledning av propositionen
samt med avslag på motionerna 1990/91:Fö6 yrkandena 5 och 15,
båda i denna del, 1990/91:Fö7 yrkande 24 i denna del samt
1990/91:Fö15 yrkandena 2 och 3, båda i denna del, som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
38. Inriktningen av marinstridskrafterna med hänsyn till
utgiftsramen (mom. 48)
Under förutsättning av bifall till reservation 14
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 81
börjar med "Utskottet kan" och slutar med "av riksdagen" bort ha
följande lydelse:
Utskottet förordar, i linje med vad som anförts i motion Fö7
yrkande 24 (mp), att kontraktet för Ubåt 90 omförhandlas till
att gälla två ubåtar och att därefter ubåtsprogrammet ges en
inriktning i enlighet med vad som anges i motionen.
Utskottet föreslår sammanfattningsvis att riksdagen ger
regeringen till känna vad utskottet här har anfört om
marinstridskrafternas inriktning.
dels att utskottets hemställan i moment 48 bort ha
följande lydelse:
48. beträffande inriktningen av marinstridskrafterna med
hänsyn till utgiftsramen
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö7 yrkande 24 i
denna del, med anledning av propositionen samt med avslag på
motionerna 1990/91:Fö6 yrkandena 5 och 15, båda i denna del,
1990/91:Fö15 yrkandena 2 och 3, båda i denna del, samt
1990/91:Fö17 yrkandena 5, 6 och 13, alla i denna del, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
39. Anslag till Marinförband: Anskaffning av materiel (mom.
51)
Under förutsättning av bifall till reservation 10
Arne Andersson i Ljung, Göran Allmér och Wiggo Komstedt (alla
m) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 81
börjar med "Utskottet föreslår vidare" och slutar med "marinens
anslag" bort ha följande lydelse:
Utskottet föreslår vidare att anslagsmedel och bemyndiganden
anvisas i enlighet med vad som följer av den inriktning som
utskottet har förordat.
dels att utskottets hemställan i moment 51 bort ha
följande lydelse:
51. beträffande anslag till Marinförband: Anskaffning av
materiel
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö6 yrkande 15 i
denna del och 1990/91:Fö15 yrkande 3 i denna del samt med avslag
på propositionen till Marinförband: Anskaffning av materiel
för budgetåret 1991/92 under fjärde huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag på 2810000000 kr.,
40. Inriktningen av flygstridskrafterna med hänsyn till
utgiftsramen (mom. 54)
Under förutsättning av bifall till reservation 10
Arne Andersson i Ljung, Göran Allmér och Wiggo Komstedt (alla
m) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 84
börjar med "Utskottet föreslår sammanfattningsvis" och slutar
med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet föreslår sammanfattningsvis att riksdagen ger
regeringen till känna vad utskottet har anfört om
flygstridskrafternas inriktning.
dels att utskottets hemställan i moment 54 bort ha
följande lydelse:
54. beträffande inriktningen av flygstridskrafterna med
hänsyn till utgiftsramen
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö6 yrkande 16 i
denna del, med anledning av propositionen samt med avslag på
motionerna 1990/91:Fö7 yrkande 23 i denna del och 1990/91:Fö17
yrkande 14 i denna del som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet har anfört,
41. Inriktningen av flygstridskrafterna med hänsyn till
utgiftsramen (mom. 54)
Under förutsättning av bifall till reservation 12
Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c)
anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 84
börjar med "Utskottet kan" och slutar med "flygvapnets anslag"
bort ha följande lydelse:
Utskottet tillstyrker förslaget i motion Fö17 yrkande 14 (c)
om ett tillskott på 50 milj.kr. för flygvapnets
repetitionsutbildning.
Utskottet föreslår sammanfattningsvis att riksdagen ger
regeringen till känna vad som utskottet här har anfört om
flygstridskrafternas inriktning.
Utskottet föreslår vidare att anslagsmedel och
beställningsbemyndiganden anvisas i enlighet med vad som följer
av den inriktning som utskottet har förordat.
dels att utskottets hemställan i moment 54 bort ha
följande lydelse:
54. beträffande inriktningen av flygstridskrafterna
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö17 yrkande 14 i
denna del, med anledning av propositionen samt med avslag på
motionerna 1990/91:Fö6 yrkande 16 i denna del och 1990/91:Fö7
yrkande 23 i denna del som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet har anfört,
42. Inriktningen av flygstridskrafterna med hänsyn till
utgiftsramen (mom. 54)
Under förutsättning av bifall till reservation 14
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 83
börjar med "Utskottet har" och slutar med "av
flygflottiljer" bort ha följande lydelse:
Utskottet ställer sig bakom denna inriktning och förordar
således att en avveckling av flygflottiljer inleds och att
flygverksamheten begränsas.
dels att den del av utskottets anförande som på s. 84
börjar med "Utskottet föreslår sammanfattningsvis" och slutar
med "flygvapnets anslag" bort ha följande lydelse:
Utskottet föreslår sammanfattningsvis att riksdagen ger
regeringen till känna vad som utskottet här har anfört om
flygstridskrafternas inriktning.
Utskottet föreslår vidare att anslagsmedel och
beställningsbemyndiganden anvisas i enlighet med vad som följer
av den inriktning som utskottet har förordat.
dels att utskottets hemställan i moment 54 bort ha
följande lydelse:
54. beträffande inriktningen av flygstridskrafterna med
hänsyn till utgiftsramen
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö7 yrkande 23 i
denna del, med anledning av propositionen samt med avslag på
motionerna 1990/91:Fö6 yrkande 16 i denna del och 1990/91:Fö17
yrkande 14 i denna del som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet har anfört.
43. Inriktningen av flygstridskrafterna i övrigt (mom.55)
Arne Andersson i Ljung, Göran Allmér och Wiggo Komstedt (alla
m) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 83
börjar med "Försvarsministern säger" och på s. 84 slutar med
"bör avslås" bort ha följande lydelse:
Försvarsministern säger sig vilja prioritera
luftförsvarsförmågan även fortsättningsvis. Utskottet delar den
uppfattningen och anser det då naturligt att i linje med vad som
förordas i motion Fö6 yrkande 7 organisera ytterligare en
division J 35 Draken vid F 10 i Ängelholm. Medel bör tillskjutas
för detta ändamål under budgetåret 1991/92. Utskottet kan med
utgångspunkt i det sagda inte ställa sig bakom propositionens
förslag att nu kaderorganisera jaktdivisioner.
dels att den del av utskottets anförande som på s. 84
börjar med "Utskottet föreslår" och slutar med "av riksdagen"
bort ha följande lydelse:
Utskottet föreslår sammanfattningsvis att riksdagen ger
regeringen till känna vad som utskottet här har anfört om
flygstridskrafternas inriktning i övrigt.
dels att utskottets hemställan i moment 55 bort ha
följande lydelse:
55. beträffande inriktningen av flygstridskrafterna i
övrigt
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Fö419 yrkande
3, 1990/91:Fö425 yrkande 3, 1990/91:Fö6 yrkandena 6 och 7, med
anledning av propositionen samt med avslag på motion 1990/91:Fö8
yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
har anfört,
44. Anslag till Flygvapenförband: Ledning och
förbandsverksamhet (mom. 56)
Under förutsättning av bifall till reservation 10
Arne Andersson i Ljung, Göran Allmér och Wiggo Komstedt (alla
m) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 84
börjar med "Utskottet föreslår vidare" och slutar med
"flygvapnets anslag" bort ha följande lydelse:
Utskottet föreslår vidare att anslagsmedel anvisas i enlighet
med vad som följer av den inriktning som utskottet har förordat.
delsatt utskottets hemställan i moment 56 bort ha följande
lydelse:
56. beträffande anslag till Flygvapenförband: Ledning och
förbandsverksamhet
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö6 yrkande 16 i
denna del och med avslag på propositionen till
Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet för
budgetåret 1991/92 under fjärde huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag på 4584000000 kr.,
45. Överförande av försvarets sjukvårdsstyrelse till
socialstyrelsen (mom. 68)
Jan Jennehag (v) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 86
börjar med "Riksdagen har" och slutar med "i fråga" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fö11
yrkande 4 att regeringen skall ges i uppdrag att förbereda och
genomföra ett överförande av försvarets sjukvårdsstyrelse till
socialstyrelsen. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 68 bort ha
följande lydelse:
68. beträffande överförande av försvarets sjukvårdsstyrelse
till socialstyrelsen
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö11 yrkande 4 i
denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
har anfört,
46. Överförande av fortifikationsförvaltningen till
byggnadsstyrelsen (mom. 71)
Jan Jennehag (v) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 86
börjar med "Utskottet behandlade" och slutar med "av
riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fö11
yrkande 4 att regeringen skall ges i uppdrag att förbereda och
genomföra ett överförande av fortifikationsförvaltningen till
byggnadsstyrelsen. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 71 bort ha
följande lydelse:
71. beträffande överförande av fortifikationsförvaltningen
till byggnadsstyrelsen
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö11 yrkande 4 i
denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
har anfört,
47. Anslag till Anskaffning av anläggningar för försvarets
forskningsanstalt (mom. 75)
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 86
börjar med "Utskottet finner" och på s. 87 slutar med
"sålunda avslås" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna i motion Fö7 yrkande
28 att inga medel bör anvisas till det s.k. Ursviksprojektet i
avvaktan på resultatet av den av försvarsministern i
propositionens bilaga 1 aviserade översynen av totalförsvarets
framtida forskning och kunskapsuppbyggnad. Detta innebär att
riksdagen med bifall till nämnda motionsyrkande bör avslå
regeringens förslag till anslag till Anskaffning av anläggningar
till försvarets forskningsanstalt.
dels att utskottets hemställan i moment 75 bort ha
följande lydelse:
75. beträffande anslag till Anskaffning av anläggningar till
försvarets forskningsanstalt
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö7 yrkande 28
avslår regeringens förslag till anslag till Anskaffning av
anläggningar till försvarets forskningsanstalt,
48. Anslag till Gemensam försvarsforskning (mom.86)
Under förutsättning av bifall till reservation 47
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 87
börjar med "I konsekvens" och slutar med "också avslås" bort ha
följande lydelse:
Av utskottets uppfattning att inga medel för närvarande skall
avsättas för Ursviksprojektet följer också att 40 milj.kr.
mindre än vad regeringen föreslår kan, såsom föreslås i motion
Fö7 (mp), anvisas under anslaget G1. Under detta anslag bör
sålunda, med bifall till motion Fö7 yrkande 29, anvisas
403100000 kr. för nästa budgetår.
dels att utskottets hemställan i moment 86 bort ha
följande lydelse:
86. beträffande anslag till Gemensam försvarsforskning
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö7 yrkande 29
och med avslag på propositionen till
Gemensam försvarsforskning för budgetåret 1991/92 anvisar
ett förslagsanslag på 403100000 kr.,
49. Ändring i verksförordningen (mom. 97)
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 91
börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "av riksdagen"
bort ha följande lydelse:
Myndigheternas skyldighet att svara för beredskapen inom sina
resp. verksamhetsområden har betonats i olika sammanhang. Ändock
föreligger på många håll stora brister i detta hänseende. Därför
bör i linje med vad som föreslås i motion Fö7 yrkande 35 (mp)
regeringen ges i uppdrag att i verksförordningen införa
bestämmelser som tydligare än vad som nu är fallet utvisar
myndigheternas skyldigheter i detta hänseende. Detta bör
regeringen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 97 bort ha
följande lydelse:
97. beträffande ändring i verksförordningen
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö7 yrkande 35
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört,
50. Sårbarhetsproblemen (mom. 98)
Jan Jennehag (v) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 91
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "bör avslås"
bort ha följande lydelse:
Såsom framhålls i motion Fö11 yrkande 6 (v) har sårbarheten
ökat i samhället genom den försvagning av den civila delen av
totalförsvaret som blev följden av 1987 års försvarsbeslut.
Enligt utskottets uppfattning bör i syfte att komma till rätta
med dessa problem riksdagen genom ett uttalande framhålla vikten
av att sårbarhetsfrågorna ges stor uppmärksamhet inför nästa
försvarsbeslut.
dels att utskottets hemställan i moment 98 bort ha
följande lydelse:
98. beträffande sårbarhetsproblemen
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö11 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört,
51. Funktionen Civil ledning och samordning (mom.99)
Under förutsättning av bifall till reservation 15
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 92
börjar med "I yrkande 7" och slutar med "i denna del" bort ha
följande lydelse:
Utskottet har i det föregående ställt sig bakom en ekonomisk
förstärkning av funktionen Civil ledning och samordning i
enlighet med vad som föreslås i motion Fö7 yrkande 7. Den av
föredragande statsrådet redovisade inriktningen av funktionen
bör anpassas så att den står i samklang med denna
resursförstärkning. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 99 bort ha
följande lydelse:
99. beträffande funktionen Civil ledning och samordning
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö7 yrkande 7 i
denna del och med anledning av propositionen som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet har anfört,
52. Den fortsatta utvecklingen inom funktionen
Befolkningsskydd och räddningstjänst samt inom
fredsräddningstjänsten (mom. 102)
Under förutsättning av bifall till reservation 15
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 92
börjar med "Utskottet har i" och slutar med "av funktionen" bort
ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående ställt sig bakom en ekonomisk
förstärkning av funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst
i enlighet med vad som föreslås i motion Fö7 yrkande 8. Den av
föredragande statsrådet redovisade inriktningen av funktionen
bör anpassas så att den står i samklang med denna
resursförstärkning. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 102 bort ha
följande lydelse:
102. beträffande den fortsatta utvecklingen inom funktionen
Befolkningsskydd och räddningstjänst samt inom
fredsräddningstjänsten
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö7 yrkande 8 i
denna del och med anledning av propositionen som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet har anfört,
53. Den fortsatta utvecklingen inom funktionen Hälso- och
sjukvård m.m. (mom.105)
Under förutsättning av bifall till reservation 15
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 92
börjar med "En inriktning" och slutar med "nämnda funktion"
bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående ställt sig bakom en ekonomisk
förstärkning av funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i enlighet
med vad som föreslås i motion Fö7 yrkande 9. Den av föredragande
statsrådet redovisade inriktningen av funktionen bör anpassas så
ett den står i samklang med denna resursförstärkning. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 105 bort ha
följande lydelse:
105. beträffande den fortsatta utvecklingen inom funktionen
Hälso- och sjukvård m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö7 yrkande 9 i
denna del och med anledning av propositionen som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet har anfört,
54. Den fortsatta utvecklingen inom funktionen
Livsmedelsförsörjning m.m. (mom. 108)
Under förutsättning av bifall till reservation 15
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 92
börjar med "Utskottet har inte" och slutar med "i propositionen
föreslagna" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående ställt sig bakom en ekonomisk
förstärkning av funktionen Livsmedelsförsörjning m.m. i enlighet
med vad som föreslås i motion Fö7 yrkande 10. Den av
föredragande statsrådet redovisade inriktningen av funktionen
bör anpassas så att den står i samklang med denna
resursförstärkning. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 108 bort ha
följande lydelse:
108. beträffande den fortsatta utvecklingen inom funktionen
Livsmedelsförsörjning m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö7 yrkande 10 i
denna del och med anledning av propositionen som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet har anfört,
55. Inrättande av en ny funktion Kärngårdar (mom.109)
Under förutsättning av bifall till reservation 15
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 92
börjar med "Utskottet är" och slutar med "yrkande 11 (mp)" bort
ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående ställt sig bakom de
förstärkningar av olika funktioner inom totalförsvarets civila
del som framförts i motion Fö7 yrkande 11 (mp). Detta innebär
bl.a. att det skall inrättas en ny funktion Kärngårdar för
vilken skall avsättas 50milj.kr. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 109 bort ha
följande lydelse:
109. beträffande inrättande av en ny funktion Kärngårdar
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö7 yrkande 11 i
denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
har anfört,
56. Den fortsatta utvecklingen inom funktionen
Energiförsörjning (mom. 111)
Under förutsättning av bifall till reservation 15
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 93
börjar med "Även beträffande" och slutar med "av utskottet" bort
ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående ställt sig bakom en ekonomisk
förstärkning av funktionen Energiförsörjning i enlighet med vad
som föreslås i motion Fö7 yrkande 12. Den av föredragande
statsrådet redovisade inriktningen av funktionen bör anpassas så
att den står i samklang med denna resursförstärkning. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 111 bort ha
följande lydelse:
111. beträffande den fortsatta utvecklingen inom funktionen
Energiförsörjning
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö7 yrkande 12 i
denna del och med anledning av propositionen som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet har anfört,
dels att den del av utskottets anförande som på s. 93
börjar med "Vad föredragande" och slutar med "utan erinran"
bort ha följande lydelse:
I det föregående har utskottet tagit ställning till att
inriktningen av funktionen Livsmedelsförsörjning m.m. skall ske
enligt förslagen i motion Fö7 yrkande 10 (mp). Riksdagen bör
även i detta sammanhang som sin mening ge regeringen till känna
vad utskottet har anfört.
dels att utskottets hemställan i moment 117 bort ha
följande lydelse:
117. beträffande funktionen Livsmedelsförsörjning m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö7 yrkande 10 i
denna del och med anledning av propositionen som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet har anfört,
58. Inriktningen av försörjningsberedskapen inom energiområdet
(mom. 119)
Under förutsättning av bifall till reservation 15
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 93
börjar med "Riksdagen bör" och som slutar med "till
propositionen" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående tagit ställning till att
inriktningen av funktionen Energiförsörjning skall ske enligt
förslagen i motion Fö7 yrkande 12 (mp). Riksdagen bör som sin
mening ge regeringen till känna att inriktningen av
försörjningsberedskapen inom energiområdet bör ske i enlighet
med angiven inriktning av funktionen.
dels att utskottets hemställan i moment 119 bort ha
följande lydelse:
119. beträffande inriktningen av försörjningsberedskapen
inom energiområdet
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö7 yrkande 12 i
denna del och med anledning av propositionen som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet har anfört,
59. Kommunal representation i den övergripande
samhällsplaneringen för försvaret (mom. 121)
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 93
börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "av
riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med vad som förordas i motion
1990/91:Fö501 (mp) att den kommunala representationen väsentligt
bör utökas i de utredningar och organ som handhar
samhällsplaneringen och planeringen för försvaret. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 121 bort ha
följande lydelse:
121. beträffande kommunal representation i den övergripande
samhällsplaneringen för försvaret
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö501 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
60. Omfördelning av medel (mom. 126)
Hans Lindblad och Carl-Johan Wilson (båda fp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 96
börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "av riksdagen"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att medlen för skyddsrumsbyggandet bör kunna
minskas med 50milj.kr. Dessa medel bör i stället användas för
utbildning av direktrekryterade värnpliktiga, en fråga till
vilken utskottet återkommer i det följande.
dels att utskottets hemställan i moment 126 bort ha
följande lydelse:
126. beträffande omfördelning av medel
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö8 yrkande 16
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört,
61. Evakueringsplan för Stockholm (mom. 133)
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 98
börjar med "Utskottet kan" och slutar med "bör avslås" bort
ha följande lydelse:
Med hänsyn till att Stockholm under vissa
väderleksförhållanden kan drabbas av följderna av en olycka vid
kärnkraftverket i Forsmark är det angeläget att i enlighet med
vad som föreslås i motion Fö813 (mp) upprätta en särskild
evakueringsplan för Stockholm. Vad utskottet anfört bör
riksdagen med bifall till nämnda motion som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 133 bort ha
följande lydelse:
133. beträffande evakueringsplan för Stockholm
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö813 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
62. Betydelsen av vår självförsörjningsgrad (mom.134)
Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c)
anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 99
börjar med "Försvarsutskottet delar" och slutar med "är i fråga"
bort ha följande lydelse:
Försvarsutskottet anser att vår självförsörjningsgrad är,
såsom anförs i motion Fö17 (c), en avgörande faktor för att
upprätthålla förtroendet för totalförsvarets förmåga hos landets
befolkning liksom i omvärlden. Denna uppfattning delas också av
centerpartiets företrädare i jordbruksutskottet i en avvikande
mening till jordbruksutskottets yttrande över funktionen
Livsmedelsförsörjning m.m. (JoU7y). Detta och vad i övrigt
anförs i motion Fö17 yrkande 18 och i nämnda avvikande mening
till jordbruksutskottets yttrande bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 134 bort ha
följande lydelse:
134. beträffande betydelsen av vår självförsörjningsgrad
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö17 yrkande18
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört,
63. Laglig rätt för kommunerna att ta ut avgifter för
beredskapsåtgärder (mom. 135)
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 100
börjar med "Försvarsutskottet delar näringsutskottets" och
slutar med "yrkande 32 (mp)" bort ha följande lydelse:
Försvarsutskottet anser att regeringen i enlighet med vad
som anförs i motion Fö7 yrkande 32 (mp) och i avvikande mening
(mp) till näringsutskottets yttrande skall utarbeta och
förelägga riksdagen ett lagförslag som ger kommunerna rätt att
ta ut avgifter för beredskapsåtgärder. Detta bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 135 bort ha
följande lydelse:
135. beträffande laglig rätt för kommunerna att ta ut
avgifter för beredskapsåtgärder
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö7 yrkande 32
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört,
dels att den del av utskottets anförande som på s. 100
börjar med "Försvarsutskottet delar den" och slutar med "är
i fråga" bort ha följande lydelse:
Försvarsutskottet delar de i motion Fö7 yrkande 33 (mp)
och i avvikande mening (mp) till näringsutskottets yttrande
framförda synpunkterna om behovet av alternativa
uppvärmningsmöjligheter i bostadsområden där direktvärme och
fjärrvärme är dominerade uppvärmningsform. Regeringen bör därför
utarbeta och förelägga riksdagen ett lagförslag som ålägger
kraftbolagen ansvaret för att alternativa
uppvärmningsmöjligheter finns i nämnda typ av bostadsområden i
enlighet med vad som anförs i motion Fö7 yrkande 33.
dels att utskottets hemställan i moment 136 bort ha
följande lydelse:
136. beträffande alternativa uppvärmningsmöjligheter
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö7 yrkande 33
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört,
65. Direktrekrytering till civila försvaret (mom. 183)
Hans Lindblad och Carl-Johan Wilson (båda fp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s.108
börjar med "Mycket talar" och på s. 109 slutar med "Fö301
yrkande 1 (fp)" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening skulle en direktrekrytering av
värnpliktiga till det civila försvaret starkt bidra till att
lösa vissa av totalförsvarets personalförsörjningsproblem.
Utskottet ansluter sig sålunda till vad som föreslås i motion
Fö8 yrkande 15 om att riksdagen redan nu bör fatta principbeslut
om införande av direktrekrytering, med de fördelar ett sådant
arrangemang skulle ge i olika avseenden såsom utvecklas i
motionen och även i den under allmänna motionstiden väckta
motionen Fö301 yrkande 1. Utskottet instämmer i vad som
motionärerna anför om att det inte finns något realistiskt
alternativ till direktrekrytering om strävan skall vara att
skapa ett fungerande civilförsvar. Utskottet anser således att
det enbart vore till skada för det civila försvaret om ett
beslut om direktrekrytering ytterligare förhalas, varför ett
principbeslut bör fattas nu.
dels att utskottets hemställan i moment 183 bort ha
följande lydelse:
183. beträffande direktrekrytering till civila försvaret
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö8 yrkande 15,
med anledning av motion 1990/91:Fö301 yrkande 1 och med avslag
på propositionen i denna del som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet har anfört,
66. Försöksverksamhet inom civila sektorer (mom.184)
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 109
börjar med "Försvarsutskottet anser" och på s. 110 slutar
med "Fö7 yrkandena 1--3" bort ha följande lydelse:
Försvarsutskottet konstaterar för sin del att ett
eventuellt riksdagsbeslut våren 1991 om att avskaffa
hittillsvarande prövningsförfarande för vapenfri tjänst öppnar
möjligheter att rekrytera värnpliktiga direkt till det civila
försvaret. De former för försöksverksamhet som därvid föreslås
av motionärerna i motion Fö7 yrkandena 1--3 synes utskottet vara
framkomliga vägar att på ett konkret sätt som är anpassat till
en förändrad hotbild och därmed förändrade krav förverkliga en
principiellt angelägen reform. Utskottet instämmer sålunda bl.a.
i vad som i motionen anförs om det lämpliga i att starta en
försöksverksamhet med utvidgad värnplikt inom sjukvården.
Utskottet föreslår följaktligen riksdagen att bifalla dessa
motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan i moment 184 bort ha
följande lydelse:
184. beträffande försöksverksamhet inom civila sektorer
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö7 yrkandena
1--3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört,
67. Utbildning vid T 3 i Sollefteå (mom. 185)
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 110
börjar med "Utskottet hänvisar" och slutar med "av
riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet biträder förslaget i motion Fö7 yrkande 5 att en
filial till Sandöskolan projekteras vid T3 i Sollefteå för att
klara en väntad framtida expansion av utbildningen av
direktrekryterade värnpliktiga till det civila försvaret.
Utskottet tillstyrker således att riksdagen genom ett uttalande
till stöd för detta förslag främjar vad som måste anses vara ett
förnuftigt utnyttjande av en tillgänglig resurs.
dels att utskottets hemställan i moment 185 bort ha
följande lydelse:
185. beträffande utbildning vid T3 i Sollefteå
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö7 yrkande 5 och
med anledning av motion 1990/91:Fö301 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
68. Kvarståendeläget (mom. 188)
Hans Lindblad och Carl-Johan Wilson (båda fp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 113
börjar med "Utskottet understryker" och slutar med "till
motionen" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i denna fråga samma syn som motionärerna i
fråga om de mycket negativa effekter, både för samhället och för
den enskilde, som kvarståendeläget innebär. I anslutning till
vad som anförs i motionen konstaterar utskottet att det inom en
arbetsgrupp i 1988 års försvarskommitté under betydande politisk
enighet utarbetades ett konstruktivt förslag till lösning på
detta problem. Utskottet tillstyrker således motionärernas
förslag att riksdagen nu bör fatta beslut att 20000
värnpliktiga i den s.k. värnpliktspuckeln skall erbjudas
möjligheten att undantas från militärutbildning med användande
av den metod som föreslagits av försvarskommitténs arbetsgrupp
om personal- och värnpliktsfrågor.
dels att utskottets hemställan i moment 188 bort ha
följande lydelse:
188. beträffande kvarståendeläget
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö18 och med
avslag på propositionen i denna del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
69. Vissa justeringar av de värnpliktigas ekonomiska skydd
(mom. 204)
Hans Lindblad och Carl-Johan Wilson (båda fp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 119
börjar med "Frågan om" och slutar med "av riksdagen" bort ha
följande lydelse:
Frågan om rätt för värnpliktigs föräldrar att erhålla
ersättning av den statliga grupplivförsäkringen vid värnpliktigs
död är dock fortfarande olöst. Riksdagen bör därför i enlighet
med vad som anförs i motion Fö401 (fp) hos regeringen begära
förslag om förbättringar i de värnpliktigas försäkringsskydd i
syfte att öka efterlevande föräldrars ekonomiska trygghet. Detta
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 204 bort ha
följande lydelse:
204. beträffande vissa justeringar av de värnpliktigas
ekonomiska skydd
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö401 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
70. De värnpliktigas resor (mom. 206)
Jan Jennehag (v) och Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 121
börjar med "Utskottet delar" och på s. 122 slutar med "av
riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar inte försvarsministerns uppfattning att
besparingar lämpligen kan åstadkommas genom att inskränka de
värnpliktigas rättigheter att fritt resa till valfri ort.
Däremot bör, som anförs i motion Fö7 (mp), de stora
administrationskostnaderna i nuvarande resesystem kunna
inbesparas. Detta bör ske genom att de värnpliktiga mot
uppvisande av sin legitimation ges rätt till kostnadsfri resa på
alla linjer hos statens järnvägar samt hos alla regionala och
lokala kollektivtrafikföretag. Regementena
bör endast vara ansvariga för transport till närmaste
kollektivtrafikstation. Reseförmånen bör gälla spårbunden
trafik, buss och båt men ej flyg och taxi.
Utskottet anser nu liksom tidigare (FöU 1985/86:9 s. 12, rskr.
278) att principen att den värnpliktige skall nå hemmet samma
dag tjänsten slutar -- alltså före kl. 24.00 hemresedagen --
måste upprätthållas. Detta kan åstadkommas dels genom minskad
fjärrekrytering (Fö7 yrkande 27, dels genom att anpassningar
sker i tjänstgöringstiden både kollektivt och individuellt.
Anpassningar i tjänstgöringstiden skall också kunna användas
för att undvika toppbelastningar hos trafikföretagen och för att
få till stånd ekonomiskt fördelaktiga avtal med dessa företag.
Enligt utskottets mening bör det på ovan angivet sätt vara
möjligt att ge de värnpliktiga väl så goda resemöjligheter som
hittills. De medel som inbesparas genom avvecklad
reseadministration bör i den mån de inte behövs för ersättningar
till trafikbolagen användas till förbättrad dagersättning.
Samtidigt görs nationalekonomiska och ekologiska vinster genom
att järnvägstrafiken främjas.
Åtgärder som skulle inskränka de värnpliktigas resemöjligheter
i enlighet med motion Fö10 (m) är utskottet inte berett att
förorda.
dels att utskottets hemställan i moment 206 bort ha
följande lydelse:
206. beträffande de värnpliktigas resor
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö7 yrkandena 26
och 27 samt med avslag på motion 1990/91:Fö10 yrkande 1 och
yrkande 2 i denna del som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
71. Dagersättning (mom. 207)
Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c)
anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 122
börjar med "Utskottet är" och slutar med "är i fråga" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser att den av försvarsministern föreslagna
ökningen av dagersättningen är otillräcklig. Den bör enligt
utskottets mening i enlighet med vad som föreslås i motion Fö17
yrkande 15 (c) fastställas till 38 kr. Detta bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 207 bort ha
följande lydelse:
207. beträffande dagersättning
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö17 yrkande 15 i
denna del, med avslag på propositionen och på motionerna
1990/91:Fö7 yrkande 25 och 1990/91:Fö11 yrkande 8 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
72. Dagersättning (mom. 207)
Jan Jennehag (v) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 122
börjar med "Utskottet är" och slutar med "är i fråga" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser att den av försvarsministern förordade
ökningen av dagersättningen ligger på en alltför låg nivå. Den
bör enligt utskottets mening i enlighet med vad som föreslås i
motion Fö11 yrkande 8 (v) fastställas till 40 kr. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 207 bort ha
följande lydelse:
207. beträffande dagersättning
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö11 yrkande 8,
med avslag på propositionen och på motionerna 1990/91:Fö7
yrkande 25 och 1990/91:Fö17 yrkande 15 i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
73. Dagersättning (mom. 207)
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 122
börjar med "Utskottet är" och slutar med "är i fråga" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser att den av försvarsministern föreslagna
dagersättningen bör ökas ytterligare i enlighet med vad som
föreslås i motion Fö7 yrkande 25 (mp). Detta betyder att
dagersättningen bör räknas upp genom omfördelning av medel för
de värnpliktigas resor och sålunda öka i samma mån som
besparingar kan göras på detta område. Detta bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 207 bort ha
följande lydelse:
207. beträffande dagersättning
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö7 yrkande 25,
med avslag på propositionen och på motionerna 1990/91:Fö11
yrkande 8 och 1990/91:Fö17 yrkande 15 i denna del som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
74. Utryckningsbidrag (mom. 208)
Jan Jennehag (v) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 122
börjar med "Utskottet kan" och slutar med "denna del" bort ha
följande lydelse:
Utryckningsbidraget bör såsom föreslås i motion Fö11 yrkande 9
(v) fastställas till 4000 kr. Det bör ankomma på regeringen
att återkomma till riksdagen med förslag om en sådan uppräkning
av nämnda bidrag. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 208 bort ha
följande lydelse:
208. beträffande utryckningsbidrag
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö11 yrkande 9
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
75. Svenskt initiativ om begränsning i vapenhandeln (mom. 211)
Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c)
anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 127
börjar med "I propositionen" och slutar med "detta yrkande" bort
ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att kriget vid Persiska viken
ytterligare aktualiserat behovet av kontroll och begränsning av
den internationella vapenhandeln av såväl nya som gamla vapen. I
likhet med motionärerna i motion Fö17 yrkande 9 anser utskottet
att situationen nu är lämplig för att aktualisera kravet på
internationella överenskommelser inom FN för att möjliggöra en
sådan begränsning. Utskottet tillstyrker motionärernas förslag
och föreslår i linje härmed att riksdagen hos regeringen begär
ett svenskt initiativ för att få till stånd en internationell
överenskommelse om begränsning och kontroll av den
internationella vapenhandeln.
dels att utskottets hemställan i moment 211 bort ha
följande lydelse:
211. beträffande svenskt initiativ om begränsning i
vapenhandeln
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö17 yrkande 9
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
76. Försvarsindustrins framtid (mom. 213)
Jan Jennehag (v) och Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 128
börjar med "Försvarsutskottet delar" och på s.129 slutar
med "och N350 (mp)" bort ha följande lydelse:
Försvarsutskottet får emellertid för sin del anledning att
understryka det faktum att staten har ett särskilt ansvar för
sysselsättningen inom krigsmaterielindustrin, en industri som
uppenbarligen nu står inför betydande strukturförändringar. Det
är enligt utskottets mening i en sådan situation angeläget, inte
minst för de anställda, med en målmedveten statlig planering
för en omställning av industrin. Med instämmande i vad som
anförs i motion N312 anser utskottet att en parlamentarisk
utredning bör tillsättas med uppgift att lämna förslag till en
omställningsplan för krigsmaterielindustrin. I linje med vad som
föreslås i motionerna N231 och N311 bör denna plan rymma olika
förslag till åtgärder som främjar en ökad civil produktion hos
berörda företag, bl.a. utgående från ambassadör Inga Thorssons
förslag. Utskottet tillstyrker att riksdagen bör rikta ett
uttalande till regeringen av den innebörd som här angivits,
varigenom även vad som åsyftas i motion N350 skulle tillgodoses.
dels att utskottets hemställan i moment 213 bort ha
följande lydelse:
213. beträffande försvarsindustrins framtid
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:N231,
1990/91:N311, 1990/91:N312 och 1990/91:N350 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
77. Karlskronavarvet m.m. (mom. 214)
Arne Andersson i Ljung (m), Gunhild Bolander (c), Göran Allmér
(m), Hans Lindblad (fp), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Wiggo
Komstedt (m) och Carl-Johan Wilson (fp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 130
börjar med "Försvarsutskottet har" och slutar med "av
riksdagen" bort ha följande lydelse:
Försvarsutskottet anser sig dock för sin del böra
tillstyrka det krav som framförs i motion Fö15 yrkande 5 på en
översyn av den statligt ägda örlogsmarina verksamheten. Mycket
talar nämligen för att de fartygsproducerande enheterna inte
passar in i Celsiuskoncernen, vars nuvarande verksamhet
huvudsakligen ligger inom andra branscher än varvsindustrin. I
anslutning till en eventuell försäljning av Celsiuskoncernen, i
det fall staten skulle avyttra denna, bör det enligt utskottets
mening säkerställas att de strukturfrågor som gäller
Karlskronavarvet AB och Kockums AB får en gynnsam lösning. Det
bör ankomma på regeringen att tillse att dessa bolag ges en
ägarmiljö som bättre än den nuvarande möjliggör en positiv
utveckling av företagen och som bidrar till en ändamålsenlig
strukturering av den svenska försvarsindustrin. Med detta
tillstyrker utskottet således bifall till ifrågavarande
motionsyrkande.
dels att utskottets hemställan i moment 214 bort ha
följande lydelse:
214. beträffande Karlskronavarvet m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö15 yrkande 5
och med anledning av motion 1990/91:Fö13 i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Läget i försvarsplaneringen (mom. 2)
Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c)
anför:
I utskottets anförande sägs att den handläggningsordning som i
centerpartiets motion förordas rörande hanteringen av den
långsiktiga inriktningen av det civila totalförsvaret i rådande
läge kan komma att visa sig praktisk och ändamålsenlig. Från
centerpartiets sida välkomnar vi att utskottet på detta sätt ger
uttryck för instämmande i vårt förslag, även om vi skulle ha
föredragit ett mer entydigt ställningstagande till förmån för en
handläggningsordning som av olika skäl -- främst den knappa tid
som återstår inför 1992 års försvarsbeslut -- ändå torde komma
att visa sig nödvändig.
2. Helikoptrar för sjuktransporter (mom. 27)
Paul Ciszuk (mp) anför:
Det har visat sig svårt att få till stånd en ordentlig
beredskap för helikoptertransporter av skadade och sjuka i krig.
Nu föreslås lagändring som skall ge landstingen ett tydligare
ansvar. Detta kan vara av värde förutsatt att landstingen inte
själva behöver sköta den praktiska verksamheten utan kan lämna
ut den på entreprenad. Miljöpartiet de gröna föreslår en
arméorganisation där helikoptrar får ökad betydelse.
Jägarförband kommer att behöva underhåll via helikopter.
Rationellt blir då som föreslås i motion 1990/91:Fö7 att man vid
trängtrupperna sätter upp helikopterförband att svara för
uttransport av förnödenheter och intransport av skadade. För att
få tillräcklig kapacitet och organisation bör
helikopterverksamhet förutom vid marinen, flygvapnet och
arméflyget också finnas vid trängtrupperna.
3. Nedläggning av Svea ingenjörregemente m.m. (mom. 36)
Paul Ciszuk (mp) anför:
Som miljöpartiet de gröna föreslog angående arméns
fredsorganisation (motion 1989/90:Fö17) hade det varit lämpligt
att förlägga ingenjörtruppernas truppslagscentrum till Almnäs
och utveckla detta utifrån Svea ingenjörregemente. Behovet av
fältmässig brobyggnad exempelvis kan bli stort i
Stockholmstrakten. Almnäsanläggningen är stor och nybyggd.
Emellertid har nu uppbyggnaden av ett ingenjörscentrum i Eksjö
enligt riksdagens beslut i december 1989 kommit så långt att
möjlighet till återvändo inte föreligger. Dock finns ett stort
behov av resurserna vid Almnäs även utan ett militärt
ingenjörscentrum -- dels med tanke på det stora antalet
värnpliktiga i Stockholmsområdet, dels med tanke på en allmän
värntjänst med även civila uppgifter (motion 1990/91:Fö7).
Genom att myndigheten Svea ingenjörregemente bibehålls finns
möjlighet att bygga upp ny utbildning i linje med förslagen om
miljövärn i kombination med militär grundutbildning. Basresurser
finns för både militärt och civilt fältarbete. Anläggning och
restaurering av våtmarker borde inte vara en alltför främmande
uppgift för militära fältarbetsförband. Detta i kombination med
FN-skolan bör kunna ge ett gott tillvaratagande av materiellt
och mänskligt kapital knutet till Almnäs.
4. Skyddsmaskernas utformning (mom. 128)
Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c)
anför:
Det är enligt vår mening mycket angeläget att våra
skyddsmasker utformas efter bästa tekniska erfarenhet. Av
utskottets anförande framgår hur en anpassning till utvecklingen
hittills skett. Vi räknar med att ansvariga myndigheter även i
framtiden noga följer och tillämpar den internationella
utvecklingen på detta område utan att riksdagen gör något
uttalande i denna fråga.
5. Värntjänst för kvinnor och män (mom. 186)
Paul Ciszuk (mp) anför:
Näst frågan om anslutning till EG synes den viktigaste
vägvalsfrågan i försvarspolitiken vara:
Utveckling eller avveckling av den allmänna värnplikten?
Nuvarande värnpliktssystem befinner sig i allvarlig kris. Det
militära försvaret kan inte utbilda alla män och inte heller ge
alla utbildade meningsfulla placeringar i organisationen.
Samtidigt finns stora personalbehov inom befolkningsskydd,
räddningstjänst, miljövård, humanvård och internationellt
biståndsarbete.
Den rationella lösningen bör enligt miljöpartiet de grönas
synsätt vara att utvidga verksamhetsområdet till ett värn
gentemot allt det som hotar vårt samhälles fortlevnad. Därmed
kan också den nuvarande allmänna värnplikten för män utvecklas
till en allmän värntjänst för både kvinnor och män (motionerna
1989/90:Fö201, 1989/90:Fö302, 1990/91:Fö201, 1990/91:Fö7).
Det är ett framsteg att en helhetsöversyn rörande
tjänstepliktssystemet och totalförsvarets personalförsörjning nu
skall göras. I avvaktan på direktiven för denna översyn kan jag
nu avstå från att yrka på tillkännagivande eller
utredningsuppdrag till regeringen angående allmän värntjänst.
Rimligtvis kommer denna översyn att bredda förståelsen för
behovet av en allmän värntjänst, och riksdagen får därmed bättre
möjligheter att om något år besluta i det avgörande vägvalet
mellan folkförsvar och militär yrkesarmé.
6. De värnpliktigas resor (mom. 206)
Wiggo Komstedt (m) anför:
En åtgärd för att minska kostnaderna för värnpliktsresor är
enligt försvarsministern att slopa rätten till s.k.
avvikelseresor. Detta innebär att fria resor kommer att i
princip medges endast till den ort där den värnpliktige är
kyrkobokförd eller har sin stadigvarande bostad. Fri resa bör
också, framhåller försvarsministern, kunna medges till annan ort
om resan avser besök hos nära anhörig och företas regelmässigt.
Utskottet godtar i allt väsentligt vad försvarsministern anför i
denna fråga men anger att fri resa till annan ort än hemorten
för regelmässiga besök hos nära anhörig också bör gälla för med
anhörig jämförbar. Jag är ytterst tveksam till nämnda
formulering och befarar att den kan uppfattas som stöd för en
så liberal tillämpning av resebestämmelserna att den avsedda
besparingseffekten uteblir eller i varje fall reduceras. Jag
vill därför starkt betona att fri resa i princip endast gäller
resa till den värnpliktiges kyrkobokföringsort eller annan
stadigvarande hemvist. Medgivande att få resa fritt till annan
ort bör medges restriktivt och först sedan det otvetydigt
konstaterats att därför gällande kriterier är uppfyllda. Vidare
bör betonas att uppgift om önskat resmål skall lämnas vid
inryckningen och endast undantagsvis och då av klart angivna
skäl därefter ändras.
Översikt av utskottets behandling av motionerna
Bilaga 1
Motion/yrkande Utskottets Utskottets Reservation
1990/91 betänkande hemställan nummer
sida moment
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1977:266) om statlig ersättning vid
ideell skada
Bilaga 9
Härigenom föreskrivs att rubiken till lagen (1977:266) om
statlig ersättning vid ideell skada samt 1--4§§ lagen skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Lag om statlig ersättning Lag om statlig ersättning
vid ideell skada vid ideell skada m.m.
Bilaga 10
Bilaga 11
Bilaga 12
Bilaga 13
Bilaga 14
Finansutskottets yttrande
1990/91:FiU5y
Bilaga 15
Disposition av inkomster vid försäljning av fast egendom inom
försvaret
Till försvarsutskottet
Försvarsutskottet har den 12 mars 1991 berett finansutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 1990/91:102 om
verksamhet och anslag inom totalförsvaret under budgetåret
1991/92, i vad avser bilaga 7 (finansdepartementet) jämte
motioner.
Propositionen
I proposition 102 bilaga 7 har regeringen -- efter
föredragning av statsrådet Allan Larsson -- berett riksdagen
tillfälle att ta del av vad i propositionen har anförts om
disposition av inkomster vid försäljning av fast egendom.
Motionerna
Finansutskottet behandlar i detta yttrande följande motioner i
de delar de berör det aktuella avsnittet i propositionen.
1990/91:Fö6 av Carl Bildt m.fl. (m), vari hemställs
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om prövning av överbefälhavarens förslag till
avyttringsmodell för försvarets mark m.m.
1990/91:Fö8 av Bengt Westerberg m.fl. (fp), vari hemställs
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
den i propositionen redovisade principen om återutnyttjande av
försäljningsinkomster från försvarets fasta egendom bör
ligga till grund för försvarsmyndigheternas planering redan
under 1991.
Utskottet
Inledning
I propositionen förordas bl.a. att man inför nästa
försvarsbeslut utvecklar nya former för den finansiella
styrningen av totalförsvaret. De nya styrformerna är avsedda att
införas fr.o.m. budgetåret 1992/93. Inriktningen skall därvid
vara att försvarsmyndigheterna i likhet med övriga
statsförvaltningen går över till en budgetering i
genomförandeprisläge och börjar tillämpa den nya anslagsform som
kallas ramanslag och som ger vidgade möjligheter att omfördela
anslagsmedel mellan olika budgetår. Som en följd härav ändras
priskompensationen för försvarsmyndigheterna. Avsikten är vidare
att man inom försvaret skall införa kapitalkostnader för
investeringar i fast egendom och få möjlighet att i
riksgäldskontoret lånefinansiera sådana investeringar.
Regeringen föreslår också att inkomsterna från försäljning av
fast egendom skall kunna utnyttjas för investeringar i nya
fastigheter.
Den senare frågan utvecklas närmare av finansministern i
propositionens bilaga 7. Där förordas att inkomsterna från
försäljning av fast egendom skall få utnyttjas på i princip
samma sätt inom försvarsdepartementets område som för närvarande
gäller för den civila statsförvaltningen.
Såsom framgår av propositionen tillämpas för det militära
försvaret den ordningen att investeringar i mark, byggnader och
anläggningar skrivs av direkt. Sådana kostnader tas upp som en
engångsutgift och försvaret belastas därefter inte med
kapitalkostnader. Förfarandet har motiverats med att egendomen
på grund av dess användning inte har betraktats som
förräntningspliktigt statskapital. En konsekvens härav är
emellertid att myndigheter inom det militära försvaret saknar
egentligt motiv för att frigöra fastighetskapital som inte
längre behövs för verksamheten.
Bestämmelser om fast egendom
Grundläggande bestämmelser om förfoganderätten över statliga
tillgångar finns i regeringsformens föreskrifter om
finansmakten. I RF 9:8 stadgas att statens medel och dess övriga
tillgångar står till regeringens disposition. Någon åtskillnad
mellan fast och lös egendom görs inte i detta sammanhang.
Begreppet disposition innefattar inte bara förvaltningsåtgärder
utan också förfogandeåtgärder, såsom avhändelse och
pantsättning.
Regeringens dispositionsrätt över statens tillgångar är inte
oinskränkt. Av RF 9:9 framgår att riksdagen fastställer i den
omfattning som behövs grunder för förvaltningen av statens
egendom och förfogandet över den. Riksdagen kan därvid
föreskriva att åtgärd av visst slag inte får vidtas utan
riksdagens tillstånd.
Enligt tidigare givna bemyndiganden får regeringen utan
riksdagens samtycke sälja fast egendom till kommun för
samhällsbyggnadsändamål m.m. Någon beloppsgräns gäller därvid
inte. Rör det sig om annat ändamål än samhällsbyggnation
inskränker sig regeringens rätt att sälja fast egendom till ett
högsta värde av 5 milj.kr. i varje enskilt fall, såvida inte
försäljningsintäkterna skall användas för reinvesteringar i
fastigheter. Eftersom värdet av statens samlade förmögenhet inte
urholkas i det senare fallet har riksdagen genom ett utvidgat
bemyndigande år 1988 givit regeringen rätt att ensam besluta om
sådana försäljningar upp till ett högsta belopp av 50 milj.kr. i
1987 års prisläge.
Enligt riksdagens då gjorda uttalande (prop. 1987/88:100 bil.
9, FiU26, rskr.338) skall som riktlinje för denna typ av
försäljning gälla att överskottet normalt skall återanvändas för
investeringar i form av byggproduktion eller inköp samt planeras
och genomföras så att statens samlade förmögenhet inte urholkas,
dvs. så att ingen nettoutförsäljning av statens egendom sker.
Det påpekades också att ett på detta sätt genererat överskott
bör få användas endast i begränsad omfattning för att finansiera
underhållsåtgärder.
Inom ramen för det sålunda givna bemyndigandet kan regeringen
i sin tur delegera till vissa myndigheter att besluta om
försäljning av fast egendom. Enligt förordningen (1971:727) om
försäljning av staten tillhörig fast egendom, m.m. får sålunda
fortifikationsförvaltningen och byggnadsstyrelsen samt
ytterligare ett tiotal centrala myndigheter själva besluta om
fastighetsförsäljningar upp till ett belopp på 1 milj.kr.,
såvida det inte är fråga om bostadsfastighet för permanent bruk,
då gränsen går vid 5 milj.kr. De angivna beloppsgränserna
omprövas för närvarande i regeringskansliet i samband med en
översyn av förordningen.
Det aktuella förslaget
Inkomster från försäljning av fast egendom skall enligt
huvudregeln redovisas på statsbudgetens inkomstsida.
Myndigheterna får således normalt inte tillgodogöra sig sådana
inkomster. Inom finansdepartementets område har emellertid
regeringen normalt låtit byggnadsstyrelsen balansera
försäljningsintäkter i ny räkning vilka därigenom kunnat
utnyttjas för investeringar under efterföljande år. Som en följd
härav minskar byggnadsstyrelsens upplåningsbehov i
riksgäldskontoret i motsvarande mån.
Den tillämpade ordningen innebär att regeringen prövar i
princip varje enskild fastighetsförsäljning som
byggnadsstyrelsen genomför där försäljningsbeloppet överstiger 1
milj.kr. I samband därmed tar regeringen också ställning till
hur de uppkomna intäkterna skall disponeras, vilket alltså
vanligtvis innebär att byggnadsstyrelsen tills vidare får
balansera dem i ny räkning. En gång varje år fattar regeringen
dessutom beslut om hur byggnadsstyrelsen skall förfara med de
under det gångna året uppkomna extraordinära intäkterna.
I propositionen föreslås att en motsvarande ordning prövas
inom försvarsdepartementets område. Enligt förslaget skall
nyordningen tillämpas under den förestående omstruktureringen av
försvaret och tidsbegränsas till den femårsperiod som sträcker
sig fr.o.m. budgetåret 1991/92 över kommande
försvarsbeslutsperiod. Medel som frigörs vid avyttring av
fastigheter som står till försvarets förfogande kan därvid
användas för investeringar i försvarsanläggningar, vilket
minskar försvarets anslags- och lånebehov för sådana
investeringar.
Propositionens förslag i denna del tas upp i två motioner. I
motion Fö6 av Carl Bildt m.fl. (m) framhålls att
försvarsmakten disponerar för sin verksamhet stora mängder fast
egendom. Liksom regeringen anser motionärerna att det i dag
finns risk för att gjorda investeringar inte utnyttjas på ett
optimalt sätt, eftersom försvaret saknar möjlighet att avyttra
egendom som inte längre behövs och att tillgodogöra sig intäkter
av försäljning för nya investeringar. Motionärerna påpekar att
försvaret därmed saknar incitament att lämna ifrån sig fast
egendom som inte längre behövs i försvaret, men som det civila
samhället skulle kunna ha stor nytta av. Överbefälhavaren har
presenterat en avyttringsmodell som motionärerna hänvisar
till och som enligt deras mening skulle ge försvaret vidgade
möjligheter att tillgodogöra sig positiva effekter av avyttring
av fast egendom. I ett för försvaret brydsamt ekonomiskt läge
kan en sådan metod inte lämnas oprövad, anser motionärerna.
I motion Fö8 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas att den
i propositionen redovisade principen om återutnyttjande av
försäljningsinkomster från försvarets fasta egendom skall
ligga till grund för försvarsmyndigheternas planering redan
under 1991. Det är, framhåller motionärerna, angeläget att
snarast få fram incitament så att mark kan avyttras till förmån
för investeringar av betydelse för försvarsmaktens utveckling.
Utskottet får för egen del anföra följande. Mellan regering
och motionärer föreligger enighet om att man bör finna former
för en mer rationell, ekonomisk förvaltning av de fastigheter
som disponeras av försvaret. Även utskottet delar denna
uppfattning. En sådan nyordning är viktig inte minst mot
bakgrund av försvarets förestående omstrukturering.
Regeringen och folkpartiet liberalerna är också överens om
formerna för denna nyordning, medan moderata samlingspartiet
inte vill lämna överbefälhavarens förslag till mer långtgående
lösning oprövad. Den innebär i princip att försvarsmakten själv
får disponera försäljningsintäkterna för reinvesteringar.
Av propositionen (s. 54) framgår att överbefälhavarens
avyttringsmodell redan prövats av regeringen som den 3 maj 1990
meddelat att förslaget inte kunnat godkännas med hänvisning till
bl.a. en sedermera tillsatt utredning rörande
ansvarsfördelningen för den statliga fastighetsförvaltningen.
Enligt direktiven till denna utredning skall utredaren se över
det regelverk som styr försäljning och överlåtelse av statliga
fastigheter i syfte att ge förutsättningar för ett mer aktivt
utnyttjande av det statliga fastighetskapitalet.
Som utskottet ser det innebär den av regeringen förordade
lösningen att överbefälhavarens önskemål har kunnat tillgodoses
i betydande utsträckning utan att några särlösningar utvecklas
för försvarets del. Detta är en viktig princip som enligt
utskottets mening bör vara vägledande för det fortsatta
utvecklingsarbetet. Erforderliga styrinstrument bör således
utformas enligt samma grunder som gäller inom övriga delar av
statsförvaltningen och anpassas till en ordning som möjliggör en
rationell förvaltning av statens samlade fastighetsbestånd.
Enligt tidigare fastställda principer skall försäljningen ske
under full affärsmässighet, vilket bl.a. innebär att den i
prishänseende skall vara så fördelaktig som möjligt för staten.
Någon försäljning till underpris får således inte förekomma.
Genomförda försäljningar får inte heller leda till att statens
samlade förmögenhet urholkas, utan uppkomna inkomster skall
användas för reinvesteringar.
Mot bakgrund av vad utskottet framhållit om särlösningar för
försvarets del är utskottet inte berett att biträda den
uppfattning som kommer till uttryck i motion Fö6(m). Enligt
finansutskottets mening bör således försvarsutskottet avstyrka
yrkande 10 i denna motion.
Enligt propositionens förslag skall de nya formerna för
disposition av inkomster vid försäljning av fast egendom börja
tillämpas under budgetåret 1991/92. Kravet i motion Fö8(fp)
synes därmed vara tillgodosett, vilket innebär att denna motion
inte behöver föranleda någon ytterligare åtgärd från riksdagens
sida.
Stockholm den 18 april 1991
På finansutskottets vägnar
Hans Gustafsson
Närvarande: Hans Gustafsson (s), Anne Wibble (fp), Roland
Sundgren (s), Lars Tobisson (m), Arne Andersson i Gamleby (s),
Gunnar Björk (c), Per Olof Håkansson (s), Rune Rydén (m), Iris
Mårtensson (s), Lisbet Calner (s), Arne Kjörnsberg (s), Filip
Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp), Ivar Franzén (c), Lars-Ove
Hagberg (v), Carl Frick (mp) och Marianne Carlström (s).
Avvikande meningar
1. Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson
(alla m) anför:
Stora förändringar förestår vad beträffar statens
fastighetsförvaltning. En offentlig utredning skall under
innevarande år slutföra en översyn av bl.a. reglerna för
försäljning av statliga fastigheter i syfte att få till stånd
ett mera aktivt utnyttjande av dessa tillgångar.
Riksrevisionsverket har föreslagit en bolagisering av
byggnadsstyrelsen och större frihet vid förändringar i
dispositionen av statens fastigheter.
Enligt vår mening bör strävan efter en mer rationell
förvaltning av statens fastighetsbestånd gälla även försvarets
fastigheter. Genom att låta dessa bli delaktiga i den utveckling
i mer marknadsmässig riktning som nu pågår bör överbefälhavarens
avyttringsmodell i allt väsentligt kunna tillgodoses. Detta bör
försvarsutskottet föreslå riksdagen att med anledning av motion
Fö6 (m) yrkande 10 ge regeringen till känna.
2. Anne Wibble (fp), Gunnar Björk (c), Lars De Geer (fp)
och Ivar Franzén (c) anför:
Vi anser att den i propositionen redovisade principen om
återutnyttjande av försäljningsinkomster från försvarets
fasta egendom bör genomföras. Försvarsmyndigheterna bör dock ges
utökade befogenheter att själva ombesörja sådana försäljningar.
Enligt nuvarande regler får bl.a. fortifikationsförvaltningen
själv besluta om fastighetsförsäljningar upp till ett belopp av
1 milj.kr. såvida det inte är fråga om bostadsfastigheter då
gränsen går vid 5 milj.kr. Enligt vår mening bör man överväga
att höja dessa gränser och göra en ny gräns oberoende av
fastighetens karaktär.
Utrikesutskottets yttrande
1990/91:UU2y
Bilaga 16
Verksamhet och anslag inom totalförsvaret 1991/92,
Försvarsindustrin (prop. 1990/91:102, bil. 1, avsnitt 10)
Till försvarsutskottet
Försvarsutskottet har berett utrikesutskottet tillfälle att
yttra sig över bilaga 1 avsnitt 10 om försvarsindustrin i
proposition 1990/91:102 om Verksamhet och anslag inom
totalförsvaret.
Utrikesutskottet har granskat avsnittet i propositionen främst
med utgångspunkt från gällande regler och riktlinjer beträffande
export av krigsmateriel från Sverige. Utskottet tar årligen
ställning till dessa frågor i ett betänkande med anledning av
regeringens skrivelse om krigsmaterielexporten och de motioner
som väcks i ärendet. Årets behandling i utskottet av dessa
frågor kommer att ske senare i vår.
Enligt utskottets bedömning strider innehållet i proposition
1990/91:102, bilaga 1, avsnitt 10 inte mot de riktlinjer för
svensk krigsmaterielexport som riksdagen godkänt. Utskottet vill
i sammanhanget understryka vad som anges i propositionen om det
utredningsarbete som genomförts på området, bl.a. genom
utredningen Utlandssamverkan på krigsmaterielområdet (SOU
1989:102). Enligt vad utskottet inhämtat är det sannolikt att
regeringen under kommande riksmöte inkommer med en proposition
med anledning av nämnda utredning med förslag till ny
lagstiftning som bl.a. skall behandla statsmakternas kontroll av
den svenska försvarsindustrins samverkan med utländsk
försvarsindustri. Utskottet utgår från att frågan om samverkan
med utländsk försvarsindustri blir föremål för noggranna
överväganden, bl.a. i samband med att den kommande propositionen
på området behandlas. Särskilt gäller detta beträffande det i
propositionen (1990/91:102) nämnda organet Independent European
Programme Group (IEPG) vars medlemsstater hittills begränsats
till NATO-länder. Ett institutionaliserat samarbete med ett
sådant organ måste enligt utskottets mening prövas såväl från
neutralitetspolitiska aspekter som med hänsyn till de krav som
Sveriges deltagande i det västeuropeiska integrationsarbetet
ställer.
Stockholm den 9 april 1991
På utrikesutskottets vägnar
Stig Alemyr
Närvarande: Stig Alemyr (s), Pär Granstedt (c), Evert
Svensson (s), Margaretha af Ugglas (m), Sture Ericson (s),
Jan-Erik Wikström (fp), Maj Britt Theorin (s), Alf Wennerfors
(m), Karl-Erik Svartberg (s), Axel Andersson (s), Nils T
Svensson (s), Inger Koch (m), Birgitta Hambraeus (c), Per
Gahrton (mp), Viola Furubjelke (s), Håkan Holmberg (fp) och
Bengt Hurtig (v).
Avvikande meningar
1. Bengt Hurtig (v) anser att den del av utskottets yttrande
som börjar med "Ett institutionaliserat samarbete" och slutar
med "integrationsarbetet ställer" bort ha följande lydelse:
Med hänsyn till att huvudregeln är att svensk vapenexport är
förbjuden bör inte samverkan med utländsk försvarsindustri
innebära svensk vapenexport. För vidmakthållande av en trovärdig
neutralitetspolitik bör institutionaliserat samarbete med IEPG
ej ske.
2. Per Gahrton (mp) anser att den del av utskottets yttrande
som börjar med "Ett institutionaliserat samarbete" och slutar
med "integrationsarbetet ställer" bort ha följande lydelse:
Eftersom utskottet anser att svensk vapenexport successivt bör
avvecklas i syfte bl.a. att stärka förtroendet för den svenska
neutralitetspolitiken och bidra till en minskning av den
internationella vapenhandeln, avvisar utskottet
institutionaliserat samarbete med det NATO-anknutna IEPG.
Samverkan med utländsk vapenindustri kan, såvitt utskottet kan
se, bara få förekomma i den mån det är nödvändigt för att
upprätthålla rimlig teknologisk nivå hos det svenska försvaret i
avvaktan på att total avrustning av det militära försvaret i en
framtid kan genomföras. Utlandssamverkan får på inga villkor i
praktiken bli ett kryphål för svensk försvarsindustri undan de
svenska exportrestriktionerna.
Socialutskottets yttrande
1990/91:SoU9y
Bilaga 17
Verksamhet och anslag inom totalförsvaret 1991/92 såvitt avser
funktionen Hälso- och sjukvård m.m.
Till försvarsutskottet
Försvarsutskottet har den 12 mars 1991 hemställt om yttrande
från socialutskottet över proposition 1990/91:102 om verksamhet
och anslag inom totalförsvaret 1991/92 såvitt avser funktionen
Hälso- och sjukvård m.m. (bilaga 2) jämte motioner.
Två motioner från allmänna motionstiden 1991 som remitterats
till socialutskottet -- motionerna 1990/91:So456 av Barbro
Westerholm och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) yrkande 3 och
1990/91:So457 av Sigge Godin (fp) yrkandena 1 och 2 -- anknyter
till ett avsnitt i propositionen om försörjningen med s.k.
infusionsvätskor. Utskottet anser att dessa motionsyrkanden bör
behandlas av försvarsutskottet i samband med propositionen, och
utskottet yttrar sig därför även över dessa yrkanden.
Utskottet
Bakgrund och allmän inriktning av beredskapsförberedelserna
inom funktionen hälso- och sjukvård
Hälso- och sjukvården uppmärksammades i samband med 1982 års
försvarsbeslut (prop. 1981/82:102, FöU 18, rskr. 374) som en av
de svagaste länkarna i totalförsvaret, främst mot bakgrund av
den otillfredsställande beredskapen beträffande försörjningen
med sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär. Beslutet
preciserade den långsiktiga inriktningen av hälso- och
sjukvården i krig. Därvid prioriterades åtgärder för att
tillgodose krigsbehovet av förbrukningsmateriel och läkemedel
samt utbildning.
Genom 1987 års försvarsbeslut (prop. 1986/87:95, bil. 4, FöU
11, rskr. 310) lades inriktningen fast för den civila hälso- och
sjukvården. I propositionen redovisades mål och riktlinjer. Även
i detta försvarsbeslut prioriterades åtgärder för att tillgodose
behovet i krig av sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär och
läkemedel.
I proposition 1990/91:102 lämnas verksamhets- och
budgetförslag för de anslag inom totalförsvaret som i 1991 års
budgetproposition tagits upp med preliminärt beräknade belopp.
Till skillnad mot tidigare innebär den aktuella
försvarspropositionen inte en plan för en kommande femårsperiod
utan har karaktären av ett år mellan två
försvarsbeslutsperioder. Ett mera långsiktigt försvarsbeslut
avses fattas av riksdagen under våren 1992.
I propositionen (bil. 1 s. 149 f.) konstateras att
genomförandet av 1987 års försvarsbeslut nu börjat ge påtagliga
resultat och förbättringar i sjukvårdens beredskap. Enligt
propositionen föreligger goda förutsättningar för en samlad
planering av sjukvårdens resurser med ett effektivt utnyttjande
av resurserna under kris och krig och för att bringa sjukvården
i balans med det övriga totalförsvaret. Vissa kvarstående
problem finns dock, främst vad avser helikopterkapacitet för
sjuktransporter i krig. Målet bör enligt föredragande statsrådet
vara att få till stånd ett fredstida samordnat system där både
civila och militära helikopterresurser utnyttjas effektivt för
skilda behov i fred vad avser sjuktransporter, räddningstjänst
och polisiär verksamhet m.m.
I propositionen (bil. 2 s. 2 ff.) anförs att de principer för
den civila hälso- och sjukvården i krig som fastställdes i 1987
års försvarsbeslut i huvudsak skall fortsätta att gälla. Hälso-
och sjukvården i krig bör enligt propositionen ses som en
sammanhängande totalförsvarsfunktion bestående av civila och
militära delar. En helhetssyn bör prägla verksamheten. I
propositionen framläggs vissa synpunkter på frågorna om
beredskapslagring och principer för hälso- och sjukvården i
krig. Behovet av ett reglerings- och ransoneringssystem inom
hälso- och sjukvårdsförsörjning under krigsförhållanden berörs
också.
I propositionen framhålls att sjukvårdens beredskap och
uthållighet måste avvägas och balanseras mot övriga åtgärder
inom totalförsvaret. Den förändring i hotbilden som anses ha
inträtt anses få återverkningar även för hälso- och sjukvårdens
försörjningsberedskap.
Försvarets sjukvårdsstyrelse och socialstyrelsen har utarbetat
principer för behandling och vård av krigsskadade och övriga
sjuka och skadade under kris och krig. Enligt föredragande
statsrådets bedömning finns ett förhållandevis gott underlag vad
avser principer för behandling av krigsskadade patienter med
åtföljande normer för förbrukning av läkemedel och
sjukvårdsmateriel.
Beträffande vårdprinciper för den kvarvarande fredsmässiga
sjukvården i krig redovisas att socialstyrelsen påbörjat ett
angeläget arbete. Föredragande statsrådet anser det mycket
angeläget att detta arbete med vårdprinciper för kris och krig
slutförs. Vårdprinciperna anses kunna utgöra underlag för hur
den medicinska verksamheten skall genomföras. Möjligheterna att
begränsa resursförbrukningen, särskilt vad avser läkemedel, bör,
anförs det i propositionen, studeras ytterligare. Betydelsen av
att vårdprinciperna förankras bland fredssjukvårdens personal
och tillämpas vid beredskapsutbildning och övning framhålls
särskilt.
I dag saknas system för reglering och ransonering inom
sjukvårdens försörjning med läkemedel och förbrukningsmateriel.
Det redovisas dock i propositionen att socialstyrelsen gjort en
förstudie som klargör problem med och förutsättningar för ett
reglerings- och ransoneringssystem inom sjukvården. I
propositionen framhålls vikten av att socialstyrelsen inom ramen
för programplanearbetet fullföljer och högt prioriterar arbetet
dels med vårdprinciper, dels med system för reglering och
ransonering inom sjukvårdens försörjning. I detta arbete ingår
att vidta författningsmässiga, organisatoriska och
administrativa åtgärder inför kris- och beredskapslägen.
Riksdagen föreslås godkänna vad som sålunda anförs i
propositionen om inriktningen i stort av
beredskapsförberedelserna inom funktionen Hälso- och sjukvård
m.m.
I motion Fö8 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad som anförs i motionen
rörande sjukvården i krig (yrkande 17 delvis). Motionärerna
hänvisar bl.a. till vad en särskild arbetsgrupp under 1988 års
försvarskommitté kunnat redovisa, nämligen att försörjningen med
förbruksmateriel som under hela 1980-talet ingivit stor oro bör
kunna lösas genom åtgärder som endast kostar en bråkdel av vad
man hittills beräknat. Motionärerna anser det viktigt att
regeringen och berörda organ använder år 1991 till att verifiera
läget och ta fram en programplan med ett handlingsprogram för de
åtgärder som ännu återstår innan läget skall anses vara helt
tillfredsställande.
Utskottets bedömning
Den svenska hälso- och sjukvården har en hög kvalitet och
betydande resurser. Den kommer dock i krig att utsättas för
stora påfrestningar. Det är därvid av avgörande betydelse att
beredskapsförberedelserna inom funktionen Hälso- och sjukvård är
sådana att påfrestningarna kan övervinnas. Utskottet konstaterar
att i de senaste försvarsbesluten hälso- och sjukvården
uppmärksammats som en av de svagaste länkarna i totalförsvaret.
Brister har framför allt gällt beredskapen inom sjukvårdens
försörjning. Särskilda resurser har satsats för att åtgärda
problemen.
I propositionen konstateras att de åtgärder som vidtagits nu
börjar ge påtagliga resutat och förbättringar i sjukvårdens
beredskap. Utskottet anser det angeläget att den senaste tidens
positiva utveckling fortsätter. Utskottet delar bedömningen i
propositionen att de principer för den civila hälso- och
sjukvården i krig som fastställdes i det senaste
försvarsbeslutet bör gälla även fortsättningsvis. Även de
allmänna principerna för finansieringen av
beredskapsförberedelserna inom funktionen Hälso- och sjukvård
bör enligt utskottet ligga fast. Enligt propositionen bör dock
finansieringen av överlagringen hos sjukvårdshuvudmännen för den
kvarvarande fredsmässiga sjukvården, som enligt 1987 års
försvarsbeslut helt skulle vila på sjukvårdshuvudmännen, ske
enligt principen delat kostnadsansvar. I propositionen anförs
att staten bör svara för de kapitalkostnader som en utökning av
lagren medför, medan sjukvårdshuvudmännen bör ha
kostnadsansvaret för drift inkl. lokaler och administration.
Utskottet har inte något att erinra mot en sådan fördelning av
kostnadsansvaret. Utskottet har sammanfattningsvis inte något
att erinra mot de allmänna riktlinjer för hälso- och sjukvården
i krig som förordas i propositionen.
I motion Fö8 (fp) framhålls vikten av att det kommande året
används till att verifiera läget och att en programplan tas fram
med ett handlingsprogram för de åtgärder som behövs för att
läget i fråga om beredskapsåtgärder för hälso- och sjukvården i
krig skall vara helt tillfredsställande. Utskottet delar
uppfattningen att insatserna för funktionen Hälso- och sjukvård
m.m. bör följas upp inför nästa försvarsbeslut. Detta sker
lämpligen genom att en programplan med ett handlingsprogram för
nödvändiga åtgärder tas fram. I denna del råder inte någon
motsättning mellan utskottets och motionärernas uppfattning.
Enligt vad som anförs i propositionen avser regeringen att i
programplaneanvisningar för totalförsvarsmyndigheterna uppdra
åt dem som berörs inom funktionen Hälso- och sjukvård m.m. att
under budgetåret 1991/92 vidta sådana förberedande åtgärder som
fordras för att genomföra de nödvändiga åtgärderna i fråga om
fredssjukvårdens försörjningsuthållighet. Motion Fö8 kan därmed
förväntas bli tillgodosedd utan något initiativ från riksdagens
sida. Utskottet avstyrker därför motion Fö8 (fp) yrkande 17
delvis.
Helikoptrar för sjuktransporter
Frågan om helikoptrar för sjuktransporter behandlades i 1987
års försvarsbeslut. Enligt beslutet borde
sjuktransportkapaciteten med helikoptrar öka för att behoven i
krig skulle kunna tillgodoses. Detta borde ske på sådant sätt
att även fredsmässiga behov kunde tillgodoses samt organiseras i
landstingskommunal och statlig regi samordnat med
försvarsmakten, rikspolisstyrelsen och privata
helikopterföretag. Statliga medel avsattes för att förbättra
sjuktransportkapaciteten med helikoptrar under förutsättning att
sjukvårdshuvudmännen var beredda att medverka i motsvarande
omfattning. Ansvaret för civila akuta luftburna sjuktransporter
borde samtidigt föras över från rikspolisstyrelsen till
sjukvårdshuvudmännen.
I augusti 1987 tillsatte socialministern en departemental
arbetsgrupp med uppgift att klargöra förutsättningarna för att
förverkliga intentionerna i försvarsbeslutet vad avser
helikoptrar för sjuktransporter. Arbetsgruppen redovisade sina
synpunkter i rapporten (Ds 1988:9) Helikoptrar för
sjuktransporter. Rapporten visade på ett varierande intresse
från sjukvårdshuvudmännen att delta i frågans lösning.
I 1990 års budgetproposition (1989/90:100, bil. 7) anmälde
föredragande statsrådet att en särskild förhandlingsdelegation
(helikopterdelegationen) hade tillkallats i december 1989 med
uppgift att bl.a. träffa erforderliga avtal i fråga om
helikoptrar för sjuktransporter. Föredraganden uttalade dock att
det enligt hennes mening, för att lösa frågan om en ökning av
tillgången på helikoptrar för sjuktransporter, torde vara
nödvändigt att i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) reglera
sjukvårdsmännens samlade ansvar för sjuktransporter.
Av den nu aktuella propositionen (bilaga 2, s. 10 ff.) framgår
att helikopterdelegationen infordrat anbud för anskaffning av
helikoptrar för sjuktransporter till vissa orter. Vid
anbudstidens utgång i januari 1991 förelåg förutsättningar att
på vissa ur beredskapssynpunkt viktiga orter påbörja
uppbyggnaden av en organisation med helikoptrar för
sjuktransporter enligt intentionerna i 1987 års försvarsbeslut.
Föredragande statsrådet anför att hon har för avsikt att
återkomma med en redovisning för hur helikopterverksamheten för
sjuktransporter utvecklas för att uppfylla intentionerna.
Föredragande statsrådet anser det nödvändigt att
huvudmannaskapsfrågan för sjuktransporter nu löses. Hon
redovisar att staten och sjukvårdshuvudmännen i samband med
förhandlingar om ändrat huvudmannaskap för
sjukreseadministrationen träffat en överenskommelse om att
sjukvårdshuvudmännen den 1 januari 1992 skall ta över ansvaret
för akuta luftburna sjuktransporter.
Mot den bakgrunden föreslås i propositionen en utvidgning av
sjukvårdshuvudmännens ansvar för sjuktransporter enligt hälso-
och sjukvårdslagen. Förslaget föranleder en ändring i lagens
6§. Landstingskommunen skall enligt lagförslaget svara för att
det inom landstingskommunen finns en ändamålsenlig organisation
för att till och från sjukhus eller läkare transportera personer
vilkas tillstånd kräver att transporten utförs med
transportmedel som är särskilt inrättade för ändamålet.
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1992.
I motion Fö2 av Tom Heyman (m) yrkas avslag på förslaget
till ändring i hälso- och sjukvårdslagen. Motionären hänvisar
bl.a. till beslutet för några år sedan att föra över ansvaret
för ambulanstransporter från räddningstjänsten till
sjukvårdshuvudmännen. Detta ledde enligt motionären på flera
platser till dubbla organisationer med en kraftig fördyring som
följd. Motionären ifrågasätter vidare om Landstingsförbundet har
mandat att teckna avtal som innebär finansiella åtaganden för
landstingen, speciellt som behovet av helikoptrar har uppstått
inom totalförsvaret och inte är något primärt behov för
landstingen. Motionären framhåller vidare de viktiga uppgifter
för sjöräddning och fjällräddning som den befintliga statliga
helikopterorganisationen har. Motionären anser att det statliga
anvaret för sådan verksamhet bör bestå och att även ansvaret för
att driva organisationen i framtiden bör vara en statlig
angelägenhet.
I motion Fö12 av Olle Östrand (s) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om redovisning av helikopterdelegationens förhandlingar med
sjukvårdshuvudmännen. Motionären anser att det är av största
vikt att ett heltäckande nationellt system för luftburna
helikoptertransporter skapas. Motionären hänvisar till att
förhandlingarna mellan den särskilda förhandlingsdelegationen,
helikopterdelegationen, och sjukvårdshuvudmännen inte varit
friktionsfria och att flera landsting ställt sig kallsinniga
till att delta i verksamheten med flygburna sjuktransporter i
fred i den ordning som regeringen avsett för verksamheten. Mot
den bakgrunden finns det enligt motionären goda skäl för
riksdagen att begära att regeringen, så snart förhandlingarna är
slutförda, för riksdagen redovisar resultatet av förhandlingarna
och sin syn på förhandlingsresultatet.
I motion Fö8 (fp) pekas särskilt på frågan om en
förstärkning av kapaciteten för sjukvårdstransporter med
helikoptrar. Motionärerna konstaterar att landstingen nu ges ett
klart större ansvar för denna fråga i fred. Enligt motionärerna
måste staten ansvara för åtgärder som därutöver behövs för
krigsfallet. Motionärerna begär ett tillkännagivande till
regeringen om detta (yrkande 17 delvis).
Utskottets bedömning
Frågan om hur ansvaret för sjuktransporter med helikoptrar i
såväl fred som krig skall kunna tillgodoses har diskuterats
under lång tid. Svårigheterna att lösa ansvars- och
finansieringsfrågorna har hittills förhindrat att en effektiv
organisation skapats för sådana transporter. Frågan måste enligt
utskottet få en lösning. Det är därvid angeläget att ansvaret
för helikopterverksamheten för sjuktransporter i kris och krig
klargörs. Föredragande statsrådet uttalar i propositionen att
hon har för avsikt att för riksdagen redovisa hur
helikopterverksamheten för sjuktransporter utvecklas. Motionerna
Fö8 (fp) yrkande 17 delvis och Fö12 (s) kan enligt utskottet
förväntas bli tillgodosedda utan något initiativ från riksdagens
sida. Motionerna avstyrks därför.
Utskottet anser mot bakgrund bl.a. av det avtal som numera
föreligger mellan staten och landstingen och de landstingsfria
kommunerna om akuta luftburna sjuktransporter att
sjukvårdshuvudmännens ansvar för sjuktransporter enligt hälso-
och sjukvårdslagen bör utvidgas till att omfatta även sådana
transporter. Utskottet tillstyrker förslaget till ny lydelse av
6 § hälso- och sjukvårdslagen. Motion Fö2 (m) avstyrks.
Försörjningen med infusionsvätskor
I motion So456 av Barbro Westerholm och Ingrid
Ronne-Björkqvist (båda fp) begärs ett tillkännagivande till
regeringen om vad som anförs i motionen om åtgärder för att
garantera Sverige tillgång på infusionslösningar (yrkande
3). Av motionen framgår att infusionslösningar sedan år 1987
tillverkas vid sjukhusapoteken vid Karolinska sjukhuset,
Södersjukhuset, Malmö allmänna sjukhus och Östersunds sjukhus. I
Hornsberg i Stockholm finns möjligheter att ställa om nuvarande
tillverkning av fettlösningar till infusionsvätskor. Vissa
möjligheter finns också att utnytta gammal utrustning för
produktion vid nedlagda delar av Grådö mejeri i Hedemora. Vid
Kabi Pharmacias anläggning i Matfors utanför Sundsvall finns
möjlighet att ändra produktionen från tillverkning av
spolvätskor till infusionsvätskor. Tillverkningen i Matfors
planeras dock att flyttas till Norge av kostnadsskäl.
Motionärerna är mycket kritiska mot att fungerande enheter som
den i Matfors läggs ner och anser att man i stället bör försöka
lösa lönsamhetsproblemen där. I Matfors finns redan utrustning
och kompetent personal. Enligt motionärerna måste
förutsättningar skapas för en inhemsk produktion av
infusionsvätskor som tillgodoser behovet i händelse av
beredskapstillstånd och krig.
Liknande synpunkter framförs i motion So457 av Sigge Godin
(fp). Motionen mynnar ut i en begäran om tillkännagivanden
till regeringen om vad som anförs i motionen om dels behovet av
inhemsk produktion av infusionslösningar (yrkande 1), dels
Kabi Matfors utmärkta förutsättningar för en sådan produktion
(yrkande 2).
Infusionsvätskor är registrerade läkemedel som används vid
vatten-, salt- och blodförluster i samband med operationer,
brännskador, trauma e.d.
Sverige är i princip importberoende när det gäller
försörjningen med infusionsvätskor. Behovet av infusionsvätskor
i krig bedöms öka till ca 15 gånger fredsförbrukningen.
Infusionsvätskor, som till huvudsak består av vatten och olika
salter, är skrymmande och tunga. De anses därför medföra både
lagrings- och distributionsproblem.
Regeringen uppdrog i sepember 1987 åt överstyrelsen för civil
beredskap att i samråd med socialstyrelsen förhandla med
KabiVitrum AB (numera Kabi Pharmacia AB) om produktion av
infusionslösningar. Förhandlingarna är inne i sitt slutskede.
Enligt uppgift från socialstyrelsen finns goda förhoppningar att
en lösning skall kunna nås som garanterar en svensk
reservkapacitet i Matfors.
Socialstyrelsen har i programplanen för 1991/92--1995/96
föreslagit att tillgången på infusionslösningar säkerställs
genom en kombination av åtgärder för att bibehålla fredstida
produktionskapacitet, anskaffning av s.k. minifabriker samt
lagring. Totalt beräknar socialstyrelsen att ca 160 milj.kr.
erfordras för att tillgodose behoven av infusionsvätskor.
Föredragande statsrådet anför i propositionen att
försörjningen med infusionsvätskor bör ges andra principiella
lösningar än de som diskuterats för läkemedel och
förbrukningsmaterial. Hon anser det synnerligen angeläget att
åtgärder vidtas för att säkerställa behovet av infusionsvätskor.
De totala behoven bör dock enligt hennes mening ses över och
kunna reduceras med hänsyn till de bedömningar av hotbilder,
försvarsprinciper och möjligheter till förvarning som blir
följden av riksdagens beslut, men också till de vårdprinciper
som kommer att gälla i krig. Det bör enligt hennes mening också
prövas i vilken utsträckning vissa sjukhus i krig kan medverka i
tillverkningen av infusionsvätskor.
Utskottets bedömning
Sveriges importberoende i fråga om infusionsvätskor är enligt
utskottet en allvarlig svaghet i beredskapen för sjukvården i
kris och krig. Utskottet delar därför uppfattningen att åtgärder
måste vidtas så att behovet av infusionsvätskor kan
säkerställas. För närvarande pågår ett förhandlingsarbete som
syftar till att en inhemsk produktion av infusionsvätskor
skall kunna säkerställas. Utskottet förutsätter att regeringen
utan särskilda uttalanden från riksdagens sida kommer att följa
förhandlingsarbetet och i övrigt vidta nödvändiga åtgärder för
att säkerställa försörjningen med infusionsvätskor i kris och
krig. Utskottet avstyrker därför motionerna So456 (fp) yrkande 3
och So457 (fp) yrkandena 1 och 2.
Försöksverksamhet med rekrytering av värnpliktiga till
sjukvården
I motion Fö7 av Inger Schörling m.fl. (mp) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om att en försöksverksamhet bör
starta där 800 värnpliktiga rekryteras tilll vårdsektorn i
enlighet med vad som anförs i motionen (yrkande 3).
Motionärerna anser att en möjlighet bör införas att rekrytera
värnpliktiga direkt till det civila försvaret. Ett lämpligt
försöksområde för en utvidgad värnplikt är enligt motionärerna
vårdområdet. Motionärerna föreslår att genom uppdrag till
intresserade landsting en försöksverksamhet startas med årlig
utbildning av 800 värnpliktiga och att 100 milj.kr. anslås för
ändamålet. Ett motsvarande anslagsyrkande ingår som yrkande 9 i
motionen. Anslagsfrågorna behandlas dock under ett särskilt
avsnitt nedan.
Socialutskottet avstyrkte i betänkandet 1988/89:SoU15
ett motionsyrkande om införande av samhällstjänst närmast
liknande en allmän värnplikt med inriktning på tjänstgöring inom
vården. Utskottet framhöll därvid att hälso- och sjukvården
aldrig tidigare förfogat över så kvalificerad personal som nu.
Att tvinga ungdomar till vårdarbete skulle kunna äventyra den
goda vård vi har i dag. Utskottet hänvisade till det omfattande
arbete som pågår för att skapa bättre förutsättningar för
personalförsörjningen inom vården. Utskottet var inte berett att
ställa sig bakom motionens krav på samhällstjänst inom vården
(reservation av mp). Riksdagen följde utskottet (rskr.
1988/89:213).
Försvarsutskottet har vid flera tillfällen behandlat och
avstyrkt motionsyrkanden om allmän värntjänst inom bl.a.
sjukvården (se bl.a. betänkandena 1989/90:FöU3 och FöU7).
Utskottets bedömning
Utskottet erinrar om att utskottet tidigare ställt sig helt
avvisande till tanken på att personalförsörjningsproblemen inom
sjukvården skall lösas genom någon form av allmän värnplikt.
Utskottet vidhåller denna inställning och avstyrker därför
motion Fö7 (mp) yrkande 3.
Finansieringen av beredskapsförberedelserna inom funktionen
Hälso- och sjukvård samt anslagen för budgetåret 1991/92
När det gäller finansieringen av beredskapsförberedelserna
inom funktionen Hälso- och sjukvård m.m. anförs i propositionen
att de allmänna principerna enligt 1987 års försvarsbeslut bör
ligga fast. Finansieringen av överlagringen av förnödenheter hos
sjukvårdshuvudmännen för den kvarvarande fredsmässiga sjukvården
bör dock enligt propositionen ske enligt principen delat
kostnadsansvar. Staten föreslås svara för de kapitalkostnader
som en utökning av lagren medför, medan sjukvårdshuvudmännen
föreslås ha kostnadsansvaret för drift inkl. lokaler och
administration. Staten bör sålunda enligt förslaget ge riktade
bidrag till sjukvårdshuvudmännen motsvarande kapitalkostnaderna
för investeringen i utökade lagervolymer, medan
sjukvårdshuvudmännen skall svara för drift och administration.
Landstingsförbundet har förklarat att det inte är möjligt för
sjukvårdshuvudmännen att ta på sig nya arbetsuppgifter med
åtföljande kostnadsökningar. Föredragande statsrådet anser med
hänsyn till Landstingsförbundets invändningar att det bör
övervägas att under en övergångsperiod införa ett särskilt
statligt bidrag utöver kapitalkostnaderna för drift- och
administrationskostnader. Detta anses böra regleras i ett
generellt avtal mellan staten och sjukvårdshuvudmännen, där
ersättning enligt schablonbidrag bör eftersträvas. De årliga
statliga bidragen för detta ändamål beräknas till högst 5
milj.kr. för den överlagring som motsvarar en månads förbrukning
inom fredssjukvården. Resultatet av utredningen (dir. 1991:20)
om statsbidragen och kommunernas finansiering, som skall vara
slutförd i oktober 1991, bör dock enligt propositionen avvaktas
innan förändringar genomförs i bidragssystemet.
Kostnaderna för att skapa en rimlig försörjningsuthållighet
för den fortsatta fredsmässiga sjukvården under kriser och krig
anses enligt propositionen kunna hållas på en förhållandevis låg
nivå. Kostnaderna för överlagringsåtgärder för läkemedel och
förbrukningsmateriel för en månads uthållighet beräknas uppgå
till 10 milj.kr. årligen, fördelade med ca hälften på vardera av
läkemedel och förbrukningsmateriel. Kostnader för lagring av
importerade insatsvaror tillkommer.
I propositionen redovisas regeringens avsikt att i
programplaneanvisningar för totalförsvarsmyndigheterna uppdra åt
dem som berörs inom funktionen Hälso- och sjukvård m.m. att
under budgetåret 1991/92 vidta sådana förberedande åtgärder som
fordras för att genomföra de angivna förslagen i fråga om
fredssjukvårdens försörjningsuthållighet.
Riksdagen föreslås godkänna de sålunda redovisade riktlinjerna
för finansieringen av beredskapsförberedelserna inom funktionen
Hälso- och sjukvård.
Anslagen E18 och E19 under femte huvudtiteln ingår i
planeringsramen för totalförsvarsfunktionen Hälso- och sjukvård
m.m. I propositionen föreslås riksdagen för nästa budgetår till
Beredskapslagring och utbildning m.m. för hälso- och sjukvård i
krig (E18) anvisa 55 190000 kr. och till Driftkostnader för
beredskapslagring m.m. (E19) 69470000 kr.
I motion Fö7 av Inger Schörling m.fl. (mp) hemställs att
riksdagen till totalförsvarsfunktionen Hälso- och sjukvård m.m.
anvisar 160000000 kr. utöver vad regeringen föreslagit eller
således 284660000 kr. (yrkande 9). 100 milj.kr. bör
enligt motionärerna gå till en försöksverksamhet med utbildning
av värnpliktiga inom vården (jfr även tidigare avsnitt). 60
milj.kr. bör användas för att bl.a. tillskapa beredskapslager av
återanvändbar sjukvårdsmateriel. Engångsmateriel är enligt
motionärerna olämpligt att lagra när man inte vet hur mycket som
kommer att behövas.
Utskottets bedömning
I motion Fö7 (mp) föreslås bl.a. en höjning av anslagen till
funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig med 100 milj.kr. till
en försöksverksamhet med utbildning av värnpliktiga inom vården.
Utskottet har tidigare avstyrkt förslaget om en sådan
försöksverksamhet. Utskottet avstyrker även förslaget om
särskilda medel för ändamålet.
I motion Fö7 (mp) föreslås även en höjning av anslagen med 60
milj.kr. för beredskapslager av återanvändbar sjukvårdsmateriel.
Utskottet erinrar om att ett av problemen när det gäller
försörjningen med sjukvårdsmateriel varit att den lagrade
materielen med tiden inte längre kommit att motsvara den
materiel som i övrigt används i sjukvården. I dag sker i stället
en överlagring av sjukvårdsmateriel hos de tilltänkta avnämarna,
dvs. hos sjukvårdshuvudmännen och hos producenter och andra
leverantörer av sådana förnödenheter. Utskottet avstyrker därför
förslaget om att särskilda medel skall avsättas för en
beredskapslagring av återanvändbar sjukvårdsmateriel.
Utskottet tillstyrker propositionens förslag till
medelsanvisning till Beredskapslagring och utbildning m.m. för
hälso- och sjukvård i krig och till Driftkostnader för
beredskapslagring m.m. Utskottet har inte heller något att
erinra mot vad som i propositionen anförs om riktlinjer för
finansieringen av beredskapsförberedelserna inom funktionen
Hälso- och sjukvård m.m.
Stockholm den 11 april 1991
På socialutskottets vägnar
Ulla Tillander
Närvarande: Anita Persson (s), Ulla Tillander (c), Per
Stenmarck (m), Johnny Ahlqvist (s), Rinaldo Karlsson (s), Ingrid
Hemmingsson (m), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp), Rosa Östh (c),
Gudrun Schyman (v), Anita Stenberg (mp), Jan Andersson (s),
Sinikka Bohlin (s), Maj-Inger Klingvall (s), förste vice talman
Ingegerd Troedsson (m), Barbro Westerholm (fp), Alf
Egnerfors (s) och Marianne Andersson (s) i Gislaved.
Avvikande meningar
1. Helikoptrar för sjuktransporter
Ingrid Ronne-Björkqvist och Barbro Westerholm (båda fp) anser
att den del av socialutskottets yttrande under avsnittet
Helikoptrar för sjuktransporter som börjar med "Det är därvid"
och slutar med "avstyrks därför." bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående förutsatt att en programplan
med ett handlingsprogram för de åtgärder som ännu återstår tas
fram under år 1991. I detta arbete är det enligt utskottet
särskilt angeläget att frågan om en förstärkning av kapaciteten
för sjukvårdstransporter beaktas. Utskottet vill också framhålla
att, även om landstingen får ett klart större ansvar i fred för
sjukvårdstransporterna med helikopter, staten självfallet måste
ansvara för åtgärder som därutöver behövs för krigsfallet.
Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motion Fö8
(fp) yrkande 17 delvis som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
Resultatet av programarbetet och handlingsplanen måste
givetvis redovisas för riksdagen. Därigenom tillgodoses även
syftet med motion Fö12 (s). Motionen avstyrks.
2. Helikoptrar för sjuktransporter
Per Stenmarck (m), Ingrid Hemmingsson (m), Anita Stenberg (mp)
och förste vice talman Ingegerd Troedsson (m) anser att den del
av socialutskottets yttrande under avsnittet Helikoptrar för
sjuktransporter som börjar med "Frågan om ansvaret" och slutar
med "Fö2 (m) avstyrks." bort ha följande lydelse:
I propositionen föreslås att sjukvårdshuvudmännen skall ta
över det ansvar för sjuktransporter med helikoptrar som i dag
åvilar staten via rikspolisstyrelsen. Förslaget innebär att
landstingen skall åläggas att bedriva helikopterverksamhet, en
för landstingen främmande verksamhet som de flesta landsting
saknar ekonomiska förutsättningar att klara. Utskottet vill
framhålla att behovet av helikoptrar har uppstått inom
totalförsvaret. Det är således inte något primärt behov för
landstingen. Utskottet vill även framhålla att den befintliga
helikopterorganisationen med försvaret och polisen som
huvudmän också har viktiga uppgifter för sjöräddning och
fjällräddning. Utskottet anser mot denna bakgrund att det
statliga ansvaret för transporter med helikoptrar bör bestå.
Utskottet anser därför att propositionens förslag till ändring
av 6 § hälso- och sjukvårdslagen bör avstyrkas och motion Fö2
(m) bifallas. Som en följd av utskottets ställningstagande bör
motionerna Fö8 (fp) yrkande 17 delvis och Fö12 (s) avstyrkas.
3. Försörjningen med infusionsvätskor
Ingrid Ronne-Björkqvist (fp), Anita Stenberg (mp) och Barbro
Westerholm (fp) anser att den del av utskottets yttrande under
avsnittet Försörjningen med infusionsvätskor som börjar med
"Sveriges importberoende" och slutar med "yrkandena 1 och 2."
bort ha följande lydelse:
Sveriges importberoende i fråga om infusionsvätskor är enligt
utskottet en allvarlig svaghet i beredskapen för sjukvården i
kris och krig. Sverige klarar inte sin vätskeförsörjning i ett
krigsläge, och också i en avspärrningssituation blir läget
bekymmersamt. Utskottet anser det nödvändigt att förutsättningar
skapas för en inhemsk produktion av infusionslösningar som
tillgodoser behovet i kris och krig. Utskottet delar
uppfattningen i motionerna So456 (fp) och So457 (fp) att
fungerande enheter som den i Matfors inte bör läggas ner. Man
bör i stället försöka lösa lönsamhetsproblemen på plats.
Utskottet föreslår ett tillkännagivande till regeringen om
detta.
4. Försöksverksamhet med rekrytering av värnpliktiga till
sjukvården
Anita Stenberg (mp) anser att det avsnitt i yttrandet under
avsnittet Försöksverksamhet med rekrytering av värnpliktiga till
sjukvården som börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med
"yrkande 3." bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion Fö7 (mp) att det är
lämpligt med en försöksverksamhet med utvidgad värnplikt inom
sjukvården. Enligt utskottet bör särskilda medel anslås för
ändamålet. Utskottet föreslår att motion Fö7 (mp) yrkande 9 i
motsvarande del tillstyrks.
5. Finansieringen av beredskapsförberedelserna inom funktionen
Hälso- och sjukvård samt anslagen för budgetåret 1991/92
Anita Stenberg (mp) anser att det avsnitt i yttrandet under
avsnittet Finansieringen av beredskapsförberedelserna -- -- --
som börjar med "I motion Fö7 (mp) föreslås bl.a." och slutar med
"Hälso- och sjukvård m.m." bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående tillstyrkt motionskrav om att
en försöksverksamhet bör inledas med utvidgad värnplikt inom
sjukvården och även tillstyrkt att särskilda medel anslås för
ändamålet. Utskottet anser att 100 milj.kr. är ett väl avvägt
belopp. Utskottet föreslår att motion Fö7 (mp) yrkande 9 i
motsvarande del tillstyrks.
I samma motion (mp) föreslås även en höjning av anslagen med
60 milj.kr. för bl.a. beredskapslagring av återanvändbar
sjukvårdsmateriel. Utskottet tillstyrker en sådan höjning av
anslagen till totalförsvarsfunktionen Hälso- och sjukvård m.m.
Medel från anslaget bör enligt utskottet kunna utnyttjas för
beredskapslagring av återanvändbar sjukvårdsmateriel.
Utskottet har inte något att erinra mot vad som anförs i
övrigt i propositionen om riktlinjer för finansieringen av
beredskapsförberedelserna inom funktionen Hälso- och sjukvård
m.m.
Försvarsutskottet har den 12 mars 1991 berett
jordbruksutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition
1990/91:102 om verksamhet och anslag inom totalförsvaret 1991/92
såvitt avser bilaga 4 (jordbruksdepartementet).
Propositionen
Funktionen Livsmedelsförsörjning m.m. omfattar försörjningen
med livsmedel inkl. vatten, reglerings- och ransoneringsåtgärder
avseende livsmedel, livsmedelshygien och civil
veterinärverksamhet. Med livsmedelsförsörjning avses enligt
bilaga 4 till propositionen all verksamhet från producent till
konsument. Statens jordbruksnämnd är funktionsansvarig
myndighet. Vidare har lantbruksstyrelsen, statens livsmedelsverk
och statens naturvårdsverk uppgifter inom funktionen.
I bilaga 4 lämnas en redovisning av verksamheten med
livsmedelsberedskap m.m. Denna beredskap bygger på det jordbruk
och fiske samt den livsmedelsindustri och distribution m.m. som
finns i fredstid. Målet är att produktion, förädling och
distribution skall bedrivas på i stort sett samma sätt som under
normala förhållanden. Genom i första hand beredskapshänsyn i
planering och i samhällsutvecklingen (BIS) eftersträvas sådan
omfattning och utformning av det fredstida näringslivet att
målen för livsmedelsberedskapen, t.ex. dimensionering och
lokalisering av jordbruket och industrin, i kris och krig
uppnås.
Emellertid är s.k. BIS-åtgärder inte tillräckliga. I andra
hand utnyttjas därför specifika beredskapsåtgärder för att skapa
en tillräcklig förmåga att anpassa sig till förhållandena under
kriser och i krig. Detta sker bl.a. genom att resurser utnyttjas
på bästa sätt, t.ex. genom omställning av jordbruket, produktion
av ersättningsvaror och planläggning av jordbrukets
blockorganisation, samt genom resursfördelning i form av t.ex.
regleringssystem för insatsvaror och ransoneringssystem för
livsmedel. Vidare sker en lokalisering av resurserna utifrån
behoven, t.ex. genom förberedelser för lageruppbyggnad i
Norrland. Först i tredje hand utnyttjas beredskapslagring
eftersom denna åtgärd är betydligt dyrare än de andra
åtgärderna.
I bilaga 4 lämnas vidare en redogörelse för 1990 års beslut om
livsmedelspolitiken (prop. 1989/90:146, JoU 25).
Livsmedelspolitikens mål vad gäller beredskapen skall enligt
riksdagsbeslutet vara att trygga landets livsmedelsförsörjning
under kriser och i krig. Beredskapen skall grundas på de
fredstida resurserna inom livsmedelssektorn och dess förmåga
till omställning, kompletterade med särskilda
beredskapsåtgärder. Förhållandena i övre Norrland kräver enligt
riksdagsbeslutet speciella åtgärder för att en full beredskap
skall kunna upprätthållas.
Jordbruksministern framhåller (s. 32 f.) att avregleringen av
jordbruket påbörjas den 1 juli 1991. Avregleringen kommer att
leda till att resurserna i jordbruket minskar. Det är emellertid
i dagsläget oklart hur snabbt omställningen av jordbruket kommer
att ske och därmed i vilken takt resurserna i jordbruket
förändras. I avvaktan på att konsekvenserna av 1990 års
livsmedelspolitiska beslut skall framträda tydligare bör
uppbyggnaden av lagren av livsmedel och insatsvaror ske under en
längre tidsperiod. Innan en kraftig uppbyggnad av lagren görs
bör också den av regeringen tillsatta försvarspolitiska
beredningens ställningstaganden inför 1992 års försvarsbeslut
inhämtas.
Den långsammare lageruppbyggnad som föreslås innebär
budgetåret 1991/92 en besparing med 100 milj.kr. i förhållande
till den lageruppbyggnad som det livsmedelspolitiska beslutet
förutsatte. Denna besparing utgör en del av de åtgärder inom
jordbruksdepartementets verksamhetsområde som tidigare
aviserats. I sammanhanget understryker jordbruksministern
nödvändigheten av en väl avvägd balans mellan beredskapslagring
och resurser inom livsmedelssektorn. Jordbruksnämnden har fått i
uppdrag att noga följa utvecklingen i bl.a. detta avseende.
I enlighet med regeringens förslag -- som tillstyrkts av
jordbruksutskottet -- i budgetpropositionen, bilaga 11, bör
den 1 juli 1991 en ny myndighet på jordbruksområdet, statens
jordbruksverk, inrättas (1990/91:JoU22). Samtidigt som
lantbruksstyrelsen och jordbruksnämnden därvid upphör tar den
nya myndigheten över ansvaret för funktionen
Livsmedelsförsörjning m.m.
Under rubriken Anslagsfrågor föreslås med hänvisning till det
anförda att riksdagen under H 4. Inköp av livsmedel m.m. för
beredskapslagring anvisar ett reservationsanslag på 42876000
kr. för budgetåret 1991/92. Vidare föreslås att riksdagen under
H 5. Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m. för
budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 223077000
kr.
Motionerna
I motion Fö7 (mp) anförs bl.a. att den nya livsmedelspolitiken
kommer att medföra ytterligare nedläggning av lantbruk främst i
nuvarande bristområden och därmed en sänkt livsmedelsberedskap.
Utökad lagerhållning har föreslagits i bristområdena. Regeringen
fullföljer emellertid inte dessa förslag genom yrkanden om
medelsanvisning. Enligt motionärerna är den lämpliga vägen att i
alla underskottsområden stödja uppkomsten av ett antal robusta
lantbruk (kärngårdar) och ge dessa uppgiften att även sköta
beredskapslagring av vissa produktionsfaktorer resp. produkter.
Lagerhållningen av egna och inköpta råvaror bör ske genom
kontrakt med statens jordbruksnämnd. Länsstyrelserna bör få i
uppdrag att presentera en sådan modell för lantbrukarna och söka
få till stånd avtal med åtminstone tre gårdar i de aktuella
länen. Motionen utmynnar i yrkanden att anslagen till
livsmedelsförsörjning m.m. sammanförs och ökas med sammanlagt
50milj.kr. och att riksdagen till en ny totalförsvarsfunktion,
Kärngårdar, anvisar 50 milj.kr. (yrkandena 10 och 11).
I motion Fö17 (c) anförs under rubriken Livsmedelsberedskap
bl.a. att vår självförsörjningsgrad är en avgörande faktor för
att upprätthålla förtroendet för totalförsvarets förmåga hos
landets befolkning liksom i omvärlden. I övrigt hänvisas till
regeringens förslag i proposition 1990/91:99 om stödet till
jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige, m.m. och
till en centermotion om höjning av motsvarande anslag under
nionde huvudtiteln med 128 milj.kr. utöver regeringens förslag.
Utskottets överväganden
Utskottet vill för sin del anföra följande.
Livsmedelsförsörjningen är en del av totalförsvaret. I en
kris- eller krigssituation är det av största vikt att
tillräckliga mängder livsmedel kan nå hela befolkningen.
I 1990 års riksdagsbeslut har uttalats att målet för
livsmedelspolitiken vad gäller försörjningsberedskapen skall
vara att trygga landets livsmedelsförsörjning under kriser och i
krig (1989/90:JoU25 s. 52). Beredskapen skall grundas på de
fredstida resurserna inom livsmedelssektorn och dess förmåga
till omställning, kompletterade med särskilda
beredskapsåtgärder. En av utgångspunkterna för beslutet är att
produktionsapparaten i jordbruket bör anpassas till en volym som
motsvarar den inhemska konsumtionen och en kommersiellt
motiverad export. Det innebär bl.a. att den brukade arealen kan
förväntas minska. Samtidigt framhålls det att beslutet om en
anpassning av produktionsapparaten förutsätter ökade
lagringsinsatser både i fråga om insatsvaror och livsmedel.
Utskottet anser mot angivna bakgrund att det är viktigt att
effekterna för livsmedelsförsörjningen av det
livsmedelspolitiska beslutet noga uppmärksammas. Det gäller
framför allt i den situation som uppstår när den åsyftade
produktionsminskningen blir ett faktum. Som framgår av
propositionen har jordbruksnämnden av regeringen fått i uppdrag
att noga följa utvecklingen i detta avseende. Mot angivna
bakgrund anser jordbruksutskottet att de allmänna övervägandena
i bilaga 4 till propositionen om funktionen
Livsmedelsförsörjning m.m. kan lämnas utan någon erinran från
riksdagens sida. I avvaktan på att konsekvenserna av det
livsmedelspolitiska beslutet framträder klarare kan utskottet
också acceptera regeringens förslag i fråga om inköp av
livsmedel för beredskapslagring m.m.
Centermotionen Fö17 yrkande 18 synes endast innebära att
riksdagen bör göra ett tillkännagivande om betydelsen av den
svenska självförsörjningsgraden. Enligt utskottets mening är det
närmast en självklarhet att självförsörjningsgraden, lika väl
som de särskilda beredskapsinsatserna, är av den största
betydelse när det gäller att upprätthålla förtroendet för
totalförsvarets förmåga. Något särskilt tillkännagivande härom
från riksdagens sida är därför inte nödvändigt. När det gäller
stödet till jordbruk och livsmedelsindustri m.m. i norra Sverige
är detta, som motionärerna antytt, väsentligt inte bara från
regionalpolitisk synpunkt utan också från beredskapssynpunkt.
Utskottet behandlar den i motionen angivna propositionen jämte
motioner i sitt betänkande 1990/91:JoU27, till vilket här
hänvisas.
I samband med utskottets budgetberedning under riksmötet
1987/88 avgav statens jordbruksnämnd på utskottets begäran
yttrande över ett antal motioner om vissa beredskapsfrågor i
jordbruket. I yttrandet lämnas bl.a. en utförlig redovisning av
jordbrukets blockorganisation (se JoU 1987/88:17, bilaga).
Systemet med blockindelningen ligger delvis i linje med
synpunkterna i motion Fö7 yrkande 11. Motionen föranleder i
övrigt inget uttalande från utskottets sida i denna del.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om medelsanvisning
och avstyrker således Fö7 yrkande 10.
Stockholm den 28 mars 1991
På jordbruksutskottets vägnar
Karl Erik Olsson
Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Jan Fransson (s), Håkan
Strömberg (s), Grethe Lundblad (s), Martin Segerstedt (s), Bengt
Rosén (fp), Jens Eriksson (m), Margareta Winberg (s), Åke
Selberg (s), Inge Carlsson (s), Ingvar Eriksson (m), Sören
Norrby (fp), Lennart Brunander (c), Annika Åhnberg (v), Kaj
Larsson (s), Carl G Nilsson (m) och Åsa Domeij (mp).
Avvikande meningar
1. Uttalande om livsmedelsberedskapen
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anför:
Som anförs i motion Fö17 är vår självförsörjningsgrad en
avgörande faktor för att upprätthålla förtroendet för
totalförsvarets förmåga hos landets befolkning liksom i
omvärlden. Det är från beredskapssynpunkt viktigt att bl.a.
produktionsförhållandena i norra Sverige beaktas. Som
centerpartiet anfört krävs det att riksdagen lever upp till sitt
beslut från föregående år att det inte skall tillåtas någon
försämring av lönsamhetsnivån i Norrlandsjordbruket och att ej
heller produktionen skall minska. Stödet till jordbruket inom
stödområdet måste mot denna bakgrund ökas i motsvarande grad. Om
ökade resurser anvisas för livsmedelsberedskapen i norra Sverige
kan medel frigöras för ökad livsmedelsberedskap i övriga delar
av landet. Detta bör riksdagen med anledning av motion Fö17
yrkande 18 som sin mening ge regeringen till känna.
2. Anslag till livsmedelsförsörjning m.m.
Åsa Domeij (mp) anför:
Den nya livsmedelspolitiken kommer att medföra en ytterligare
nedläggning av lantbruk främst i nuvarande bristområden och
därmed sänkt livsmedelsberedskap. Regeringen fullföljer ej de
förslag som framlagts om utökad lagerhållning i bl.a.
bristområdena utan låter höjda anslag till inköp av livsmedel
och insatsvaror bero. Enligt min uppfattning bör myndigheterna i
alla underskottsområden stödja uppkomsten av ett antal robusta
lantbruk (kärngårdar) och ge dessa uppgiften att även sköta
beredskapslagring av potatis, spannmål och produktionsfaktorer i
form av t.ex. levande djur. På dessa lantbruk bör finnas
möjligheter till energiförsörjning oberoende av externa
energileveranser samt förädlingsmöjligheter i form av kvarnar,
slakterier och mejerier. Lagerhållningen av egna och inköpta
livsmedelsråvaror bör göras enligt kontrakt med statens
jordbruksnämnd. Länsstyrelserna bör få i uppdrag att presentera
en sådan modell för lantbrukarna och söka få till stånd avtal
med åtminstone tre gårdar i vart och ett av de aktuella länen.
Utskottet borde således ha tillstyrkt motion Fö7 yrkande 11 om
ett särskilt anslag på 50 milj.kr. till en ny
totalförsvarsfunktion, Kärngårdar. Vidare borde utskottet ha
tillstyrkt yrkande 10 om ytterligare 50 milj.kr. under ett
gemensamt anslag till totalförsvarsfunktionen
Livsmedelsförsörjning m.m., sammanlagt 315 953 000 kr.
Näringsutskottets yttrande
1990/91:NU10y
Bilaga 19
Totalförsvaret
Till försvarsutskottet
Försvarsutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att
yttra sig över proposition 1990/91:102 om verksamhet och anslag
inom totalförsvaret under budgetåret 1991/92 såvitt gäller
avsnitten om försvarsindustrin (bilaga 1 avsnitt 10) och
försörjningsberedskapen inom energiområdet (bilaga 6) jämte
motioner.
Näringsutskottet kommenterar i det följande yrkanden i två av
de motioner som har väckts med anledning av propositionen,
nämligen motionerna 1990/91:Fö7 (mp) och 1990/91:Fö15 (m).
Till näringsutskottet har tidigare hänvisats motioner som har
beröring med de nu aktuella ämnena. I motion 1990/91:N25 (fp),
som har väckts med anledning av proposition 1990/91:87 om
näringspolitik för tillväxt, framställs ett yrkande om
beredskapsplaneringen för energiförsörjningen. Frågor om den
svenska krigsmaterielindustrins framtid har tagits upp i
motionerna 1990/91:N231 (fp), 1990/91:N311 (mp, v), 1990/91:N312
(mp) och 1990/91:N350 (mp), vilka har väckts under allmänna
motionstiden. De fem sistnämnda motionerna överlämnas till
försvarsutskottet -- under förutsättning av dess medgivande --
med detta yttrande.
En skrivelse från Svenska industritjänstemannaförbundet om
krigsmaterielindustrin har inkommit till näringsutskottet.
Näringsutskottet
Inledning
I 1987 års försvarsbeslut fastställde riksdagen inriktningen
av totalförsvarets utveckling fram t.o.m. budgetåret 1991/92.
År 1989 beslöts emellertid att programperioden skulle förkortas
med ett år. En parlamentariskt sammansatt kommitté, 1988 års
försvarskommitté, fick till uppgift att bereda underlag för ett
nytt totalförsvarsbeslut våren 1991. I oktober 1990 meddelade de
socialdemokratiska ledamöterna i kommittén att de ansåg det inte
vara möjligt för kommittén att inom den fastställda tidsramen
lägga fram ett aktuellt underlag för ett femårigt riksdagsbeslut
om totalförsvaret. De anförde att kommitténs
planeringsförutsättningar hade förändrats genom den
säkerhetspolitiska utvecklingen i Europa. Med anledning härav
beslutade regeringen i december 1990 att inriktningen av
försvarskommitténs arbete skulle förändras. Kommittén har
ombildats till en beredning med företrädare för regeringen och
riksdagspartierna för samråd i frågor som rör inriktningen av
totalförsvaret under perioden 1992/93--1996/97. I proposition
1990/91:102 lämnas nu förslag som rör totalförsvarets utveckling
under budgetåret 1991/92.
Krigsmaterielindustrin
I ett särskilt avsnitt i propositionen (s. 196 f.) har vissa
frågor om krigsmaterielindustrin tagits upp. Riksdagen bereds
tillfälle att ta del av vad regeringen härvid har anfört. Det
konstateras att den tekniska och ekonomiska utvecklingen har
begränsat möjligheterna att med inhemska beställningar kunna
behålla den nuvarande svenska försvarsindustriella kompetensen.
Ett ökat internationellt samarbete för den svenska
försvarsindustrin ter sig därför naturligt och nödvändigt,
anförs det. I propositionen anges vissa riktlinjer för sådan
internationell samverkan. Frågor om krigsmaterielexport och
utlandssamverkan på krigsmaterielområdet behandlas av
utrikesutskottet, som också har beretts tillfälle att yttra sig
över det nu aktuella avsnittet i propositionen. Näringsutskottet
går därför inte vidare in på frågan om
krigsmaterielindustrins internationella samarbete.
I propositionen berörs också relationerna mellan staten och
krigsmaterielindustrin. Denna industri utgör en del av det
allmänna näringslivet, och den har ett självständigt ansvar för
sin verksamhet, sägs det. Eftersom staten utgör den enda
inhemska kunden är industrin samtidigt i hög grad beroende av
statsmakternas ställningstaganden. Vidare gäller hårda
restriktioner för krigsmaterielexporten. Enligt regeringen är
det angeläget att det skapas en överblick över försvarets
långsiktiga behov av kunskap och kompetens och att satsningar på
forskning, utveckling och kunskapsuppbyggnad rörande
totalförsvaret samordnas.
I motion 1990/91:Fö15 (m), som huvudsakligen berör situationen
vid Karlskronavarvet AB, begärs en översyn av ägarförhållandena
inom den marina försvarsmaterielindustrin. För att kompetensen
och kapaciteten inom denna industri skall tryggas på en hög nivå
är det angeläget, säger motionärerna, att ägarförhållandena inom
industrin är de för framtiden bästa.
Celsius Industrier AB, som är ett av staten helägt bolag,
beslutade år 1989 att verksamheterna vid dess dotterbolag
Karlskronavarvet AB och Kockums AB skulle samordnas i en
örlogsmarin underkoncern. Dessa bolag är numera de enda inom
Celsiuskoncernen (f.d. Svenska Varv AB) som är inriktade på
fartygsproduktion. Hösten 1990 avslog riksdagen på förslag av
näringsutskottet en motion (mp) med krav på att de båda bolagen
skulle avskiljas från Celsiuskoncernen och direkt underställas
industridepartementet. Näringsutskottet (1990/91:NU12 s.8)
menade att riksdagen då inte hade anledning att vidta någon
åtgärd i strukturfrågan. Motionen fick stöd i en reservation
(mp). I en annan (m, fp, c) anfördes att det borde ankomma på
regeringen att tillse att bolagen ges en ägarmiljö som bättre än
den nuvarande tillgodoser bl.a. företagens utvecklingspotential;
någon överföring till industridepartementet ansågs det dock inte
finnas motiv för.
Enligt näringsutskottets mening kan det finnas skäl för
överväganden om hur den statligt ägda örlogsmarina verksamheten
bör struktureras. Något initiativ av riksdagen i frågan är dock,
menar näringsutskottet, inte heller nu påkallat. Det berörda
yrkandet i motion 1990/91:Fö15 (m) avstyrks sålunda av
näringsutskottet.
Till näringsutskottet har tidigare, som redan nämnts,
hänvisats fyra motioner om den svenska krigsmaterielindustrin i
allmänhet. Initiativ för en omställning från militär till civil
produktion inom krigsmaterielindustrin efterlyses i motion
1990/91:N231 (fp). Motionären menar att staten måste ta ansvar
för en omstrukturering av denna industri. Också i motion
1990/91:N311 (mp, v) krävs att alternativ verksamhet för
krigsmaterielindustrin skall främjas. I motion 1990/91:N312 (mp)
begärs att regeringen omedelbart skall tillsätta en
krisplaneringsgrupp för vapenindustrin, vars situation enligt
motionärerna är bekymmersam. De menar att det är en god
tradition att staten går in och tar ett speciellt ansvar för
orter och företag som råkar i kris. Nuvarande förhållanden och
framtidsutsikter motiverar att staten övertar hela
krigsmaterielindustrin, anförs det i motion 1990/91:N350 (mp).
De företag eller delar av företag som till dominerande del är
sysselsatta med tillverkning av krigsmateriel skall enligt
motionärens yrkande överföras i statlig ägo.
1988 års försvarskommitté bedrev sitt arbete bl.a. i form av
att olika arbetsgrupper inom kommittén beredde vissa delfrågor.
En av dessa arbetsgrupper har studerat den svenska
krigsmaterielindustrin. Försvarskommittén, som inte avlämnade
något slutbetänkande, har i ett betänkande (SOU 1990:108)
publicerat rapporter från de olika arbetsgrupperna. Dessa
rapporter har inte behandlats av kommittén, och de har inte
heller remissbehandlats. Rapporterna kommer emellertid att
användas som underlag för den fortsatta beredningen av ett nytt
försvarsbeslut våren 1992.
Frågor om export av krigsmateriel har prövats av 1988 års
utredning om krigsmaterielexporten. Utredningen har år 1990
redovisat resultatet av sitt arbete i betänkandet (SOU 1989:102)
Utlandssamverkan på krigsmaterielområdet.
I utredningens uppgifter har även ingått att studera frågan om
en omställning till civil produktion inom
krigsmaterielindustrin. Med hänsyn till denna industris särart
anser utredningen att minskad krigsmaterielproduktion endast i
begränsad omfattning kan kompenseras med alternativ civil
produktion. Företag inom försvarsindustrin som drabbas av
minskande beställningar möter enligt utredningen i stort sett
samma problem som företag i andra branscher står inför i
liknande situationer. Som ende inhemske köpare och som
tillståndsgivare vid utlandssamverkan har dock staten ett
särskilt ansvar för utvecklingen inom försvarsindustrin, anför
utredningen. Staten måste därför ha god beredskap att vidta
olika åtgärder om sysselsättningsproblem skulle uppstå. De medel
som därvid kan bli aktuella är enligt utredningens mening de som
traditionellt står till förfogande inom arbetsmarknads-,
utbildnings-, industri- och regionalpolitiken. Utredningen
avvisar förslag om att man skall söka åstadkomma en omställning
av försvarsindustrin på administrativ väg med hjälp av t.ex.
omställningsfonder. Tvärtemot förordar i en reservation en
ledamot i utredningen, f.d. riksdagsledamoten (c) Gunnel Jonäng,
att sådana omställningsfonder skall inrättas. Hon menar att
staten tillsammans med berörda företag bör utarbeta konkreta
handlingsalternativ och skapa instrument för en stegvis
genomförd omställning. Betänkandet har remissbehandlats och
bereds för närvarande inom regeringskansliet.
Sedan början av 1970-talet har riksdagen vid ett flertal
tillfällen behandlat motionsyrkanden om ökad civil produktion
inom krigsmaterielindustrin. Sådana motioner (s; vpk; mp)
avslogs senast hösten 1990 på förslag av näringsutskottet.
Härvid anförde näringsutskottet (1990/91:NU10 s.9) att det i
första hand är en uppgift för de berörda företagen att själva
strukturera sin tillverkning utifrån marknadens villkor. I en
reservation (v, mp) begärdes en statlig planering för en
omställning till civil produktion.
Mycket tyder på att krigsmaterielindustrin står inför ökade
påfrestningar. Vissa strukturella åtgärder har vidtagits och
ytterligare torde vara att vänta. Såsom näringsutskottet
tidigare har anfört åligger det emellertid främst de aktuella
företagen själva att ta initiativ till erforderliga
strukturåtgärder. Statsmakterna har samtidigt att beakta vilka
konsekvenser sådana strukturförändringar får för det svenska
försvaret och hur de påverkar förutsättningarna för den svenska
alliansfriheten. Näringsutskottet anser att de nu berörda
motionerna inte bör föranleda något uttalande av riksdagen i
saken. Motionerna avstyrks sålunda.
Försörjningsberedskapen inom energiområdet
Den nuvarande inriktningen av försörjningsberedskapen inom
energiområdet lades fast av riksdagen i samband med 1987 års
försvarsbeslut. I industridepartementets del av den nu aktuella
propositionen (bil. 6) redovisas överväganden och förslag
angående försörjningsberedskapen under det kommande budgetåret.
Det föreslås att nuvarande principer för beredskapen på
energiområdet i huvudsak skall gälla även under budgetåret
1991/92.
Statens energiverk har det samordnande ansvaret för
energiförsörjningsfunktionen inom den civila delen av
totalförsvaret. Under denna funktion har statens vattenfallsverk
(Vattenfall) uppgiften att svara för beredskapsplaneringen av
landets elförsörjning.
I proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt
föreslås att en ny myndighet för näringspolitiska frågor skall
inrättas den 1juli 1991. Samtidigt skall bl.a. statens
energiverk läggas ned. Enligt regeringens förslag skall det
samordnande ansvaret för energiberedskapen överföras till den
nya myndigheten. De nu nämnda förslagen jämte motioner behandlar
näringsutskottet i ett betänkande (1990/91:NU35) om
näringspolitik.
I nyssnämnda proposition föreslås också att Vattenfall skall
ombildas till aktiebolag vid årsskiftet 1991-1992. Vattenfalls
uppgifter rörande beredskapsplaneringen bör därför enligt
regeringen övertas av en annan myndighet. Det meddelas att
regeringen avser att återkomma med förslag till riksdagen under
hösten 1991 angående organisationen av beredskapsplaneringen
inom elkraftsområdet.
Det är positivt, anförs det i motion 1990/91:N25 (fp), att
regeringen lägger sådan vikt vid beredskapsfrågorna att den vill
behandla dem i en särskild proposition. Elförsörjningen är en
verksamhet som har avgörande betydelse för hela samhällets
funktion. Med hänsyn till regeringens förslag om nedläggning av
statens energiverk och om ombildning av Vattenfall till
aktiebolag anser motionären att det finns anledning för
överväganden om hur beredskapsplaneringen inom energiområdet
skall administreras. Hon menar att det härvidlag finns olika
alternativ och föreslår att en utredning skall tillsättas i
frågan.
Som tidigare nämnts kommer näringsutskottet senare under våren
1991 att behandla förslaget om att en ny myndighet för
näringspolitiska frågor skall överta statens energiverks
nuvarande ansvar för beredskapsinsatserna inom energiområdet.
Till frågan om hur beredskapsplaneringen inom elområdet skall
ledas fr.o.m. år 1992 får riksdagen anledning att återkomma
under hösten 1991. Med hänsyn till det sagda anser
näringsutskottet att motion 1990/91:N25 (fp) bör avslås av
riksdagen.
Enligt gällande riktlinjer för beredskapsverksamheten inom
elkraftsområdet skall kraft- och distributionsföretagen samt
kommunerna stimuleras till ökad beredskapshänsyn i sin fredstida
planering. Sådana elförbrukare som har oundgängligt behov av
elenergi bör själva vidta åtgärder för att verksamheten skall
tryggas vid avbrott i elförsörjningen.
I motion 1990/91:Fö7 (mp) sägs att det är nödvändigt med ett
ökat kommunalt ansvar för beredskapsinsatserna på elområdet.
Till följd av ökat utnyttjande av elvärme och fortgående
datorisering har elsystemets sårbarhet ökat, hävdar
motionärerna. De menar att det borde vara möjligt för varje
kommun att tillförsäkra sig erforderlig elenergi från lokala
kraftverk till de allra nödvändigaste behoven. För att
beredskapskostnaderna skall kunna täckas föreslår motionärerna
att kommunerna skall ges laglig rätt att ta ut en avgift från
elabonnenterna. Riksdagen borde hos regeringen begära förslag
till lagstiftning härom.
För kommunal verksamhet gäller normalt att avgifter skall
fastställas med utgångspunkt i självkostnaden för den aktuella
verksamheten. I den mån kommunala elverk har utgifter för
beredskapsåtgärder är det sålunda inget som hindrar elverken att
täcka kostnaderna för dessa åtgärder genom en motsvarande
höjning av elavgiften.
Ett av de förslag till anslag som redovisas under
industridepartementets del av propositionen om totalförsvaret
gäller beredskapsinsatser på elkraftsområdet. Regeringen
föreslår att ca 32,4 milj.kr. skall ställas till förfogande
under budgetåret 1991/92 för att andra kraftföretag än
Vattenfall skall stimuleras att vidta beredskapshöjande åtgärder
i sin fredstida planering. Medlen skall användas bl.a. för att
främja installationer av reservanordningar och åtgärder som
möjliggör start och drift av separata delsystem.
Näringsutskottet ser inget behov av den lagstiftning som
efterlyses genom det nu aktuella yrkandet i motion 1990/91:Fö7
(mp). Som redan nämnts är kommunala elverk inte förhindrade att
låta elabonnenterna svara för kostnaderna för
beredskapsåtgärder. Näringsutskottet avstyrker således här
berörd del av motionen.
Enligt ett annat yrkande i motion 1990/91:Fö7 (mp) skall
riksdagen hos regeringen begära förslag till lagstiftning om
alternativ bostadsuppvärmning. Kraftföretagen skulle genom en
sådan lag åläggas ansvar för att åtminstone vart tredje hushåll
i bostadsområden där direktverkande elvärme eller fjärrvärme är
den dominerande uppvärmningsformen tillförsäkrar sig möjlighet
till en fullgod alternativ uppvärmning. Genom denna åtgärd
skulle sårbarheten på värmeområdet kunna motverkas, anförs det.
I 3 kap. 3§ plan- och bygglagen (1987:10; PBL) anges som
krav på nya byggnader att dessa skall medge god hushållning med
energi. En- och tvåbostadshus, som inte är avsedda för
fritidsändamål, får förses med direktverkande elvärme endast om
det finns särskilda skäl. Sådant skäl har tidigare ansetts
föreligga om huset varit utformat på ett energisnålt sätt.
Regeringen har i 1990 års budgetproposition (prop. 1989/90:100
bil. 13 s.28f.) föreslagit skärpta krav för att
direktverkande elvärme skall få installeras. Detta förslag jämte
motioner avser bostadsutskottet att behandla under våren 1991 i
ett betänkande (1990/91:BoU21) i frågan.
I PBL uppställs också krav på flexibilitet i
uppvärmningssystemet. I byggnader som innehåller bostäder eller
arbetslokaler skall uppvärmningssystemen i rimlig omfattning
utformas så att skilda energislag som är lämpliga från allmän
energisynpunkt kan användas utan omfattande ändringar. För en-
och tvåbostadshus, som i huvudsak skall värmas upp med elenergi
eller naturgas, krävs vidare att uppvärmningssystemen i skälig
utsträckning får sådan utformning att byte till uppvärmning med
annat energislag underlättas.
Ett motionsyrkande (mp) av delvis liknande innebörd som det nu
aktuella avslogs av riksdagen hösten 1989 på förslag av
bostadsutskottet. Härvid erinrade bostadsutskottet (1989/90:BoU3
s.29) om de nyssnämnda föreskrifterna i PBL. Bostadsutskottet,
som inte uteslöt att andra åtgärder av motsvarande slag kunde
behöva övervägas, var inte berett att förorda införandet av
ytterligare föreskrifter på området. Motionärernas yrkande
följdes upp i en reservation (mp).
Näringsutskottet ansluter sig till bostadsutskottets
uppfattning och avstyrker även den nu aktuella delen av motion
1990/91:Fö7 (mp).
Stockholm den 11 april 1991
På näringsutskottets vägnar
Rune Jonsson
Närvarande: Rune Jonsson (s), Åke Wictorsson (s), Nic
Grönvall (m), Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s),
Reynoldh Furustrand (s), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg
(fp), Roland Larsson (c), Rolf L Nilson (v), Lars Norberg (mp),
Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s), Karin Falkmer (m), Isa
Halvarsson (fp), Kjell Ericsson (c) och Björn Kaaling (s).
Avvikande meningar
1. Karlskronavarvet AB och Kockums AB
Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp),
Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp) och
Kjell Ericsson (c) anser att den del av yttrandet -- under
rubriken Krigsmaterielindustrin -- som börjar med "Enligt
näringsutskottets" och slutar med "av näringsutskottet" bort ha
följande lydelse:
Näringsutskottet ansluter sig till kravet i motion
1990/91:Fö15 (m) på en översyn av den statligt ägda örlogsmarina
verksamheten. Mycket talar för att de fartygsproducerande
enheterna inte passar in i Celsiuskoncernen, vars nuvarande
verksamhet huvudsakligen ligger inom andra branscher än
varvsindustrin.
Enligt näringsutskottets mening bör stora delar av den
affärsverksamhet som nu bedrivs av staten privatiseras.
Näringsutskottet kommer senare under våren 1991 att behandla
bl.a. motion 1990/91:N218 (m, fp, c) med krav på en sådan
privatisering. Till de bolag som staten bör avyttra hör
Celsiuskoncernen. I anslutning till denna försäljning bör det
säkerställas att de strukturfrågor som gäller Karlskronavarvet
AB och Kockums AB får en gynnsam lösning. Det bör ankomma på
regeringen att tillse att dessa bolag ges en ägarmiljö som
bättre än den nuvarande möjliggör en positiv utveckling av
företagen och som bidrar till en ändamålsenlig strukturering av
den svenska försvarsindustrin. Med det sagda tillstyrker
näringsutskottet det aktuella yrkandet i motion 1990/91:Fö15
(m).
2. Karlskronavarvet AB och Kockums AB
Lars Norberg (mp) anser att den del av yttrandet -- under
rubriken Krigsmaterielindustrin -- som börjar med "Enligt
näringsutskottets" och slutar med "av näringsutskottet" bort ha
följande lydelse:
Granskningen av den svenska krigsmaterielexporten under senare
år visar vad följden blir när vinstintressena blir det
överordnade målet för tillverkning av krigsmateriel. Enligt
näringsutskottets mening bör krigsmaterielverksamheten inom
Celsiuskoncernen -- vid Karlskronavarvet AB och Kockums AB --
brytas ut ur koncernen, slås samman och direkt underställas
industridepartementet. Därvid bör Karlskrona bli huvudort för
det sammanslagna företaget.
Riksdagen bör med anledning av det aktuella yrkandet i motion
1990/91:Fö15 (m) göra ett uttalande till regeringen av den
innebörd som näringsutskottet här har angivit.
3. Krigsmaterielindustrin
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser att den del av
yttrandet -- under rubriken Krigsmaterielindustrin -- som börjar
med "Mycket tyder" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha
följande lydelse:
Staten har enligt näringsutskottets uppfattning ett särskilt
ansvar för sysselsättningen inom krigsmaterielindustrin. Det är
uppenbart att denna industri nu står inför betydande
strukturförändringar. I en sådan situation är det angeläget,
inte minst för de anställda, med en målmedveten statlig
planering för en omställning av industrin. Med instämmande i vad
som anförs i motion 1990/91:N312 (mp) anser näringsutskottet att
en parlamentarisk utredning bör tillsättas med uppgift att lämna
förslag till en omställningsplan för krigsmaterielindustrin. I
linje med vad som föreslås i motionerna 1990/91:N231 (fp) och
1990/91:N311 (mp, v) bör denna plan rymma olika förslag till
åtgärder som främjar en ökad civil produktion hos berörda
företag. Utredningen bör härvidlag ta fasta på de förslag som
ambassadör Inga Thorsson lade fram i en rapport år 1984 (se
1990/91:NU10 s.4).
Enligt näringsutskottets mening bör riksdagen rikta ett
uttalande till regeringen av den innebörd som här har angivits.
Därigenom skulle de tre nyssnämnda motionerna bli tillgodosedda.
Ett sådant uttalande skulle också delvis överensstämma med vad
som krävs i motion 1990/91:N350 (mp).
4. Avgift för beredskapsåtgärder
Lars Norberg (mp) anser att den del av yttrandet -- under
rubriken Försörjningsberedskapen inom energiområdet -- som
börjar med "Näringsutskottet ser" och slutar med "av motionen"
bort ha följande lydelse:
Elsystemets sårbarhet har länge påtalats. Några genomgripande
åtgärder för att en förbättring skall åstadkommas härvidlag har
emellertid inte vidtagits. Som sägs i motion 1990/91:Fö7 (mp) är
det både angeläget och nödvändigt med ett ökat kommunalt ansvar
beträffande beredskapen på energiområdet. Näringsutskottet
tillstyrker därför det yrkande i denna motion som går ut på att
regeringen skall förelägga riksdagen förslag till lagstiftning
om kommunala avgifter för beredskapsinsatser. Med en sådan
lagstiftning är det troligt att kommunerna skulle stimuleras
till ökade beredskapsåtgärder på området.
5. Alternativ bostadsuppvärmning
Lars Norberg (mp) anser att den del av yttrandet -- under
rubriken Försörjningsberedskapen inom energiområdet -- som
börjar med "Näringsutskottet ansluter" och slutar med "motion
1990/91:Fö7 (mp)" bort ha följande lydelse:
På grund av den förda energipolitiken har vi i Sverige uppnått
ett extremt elberoende. Förutom att det innebär ett dåligt
utnyttjande av våra samlade energiresurser medför det en
betydande sårbarhet vid störningar i eldistributionen.
Enligt näringsutskottets mening bör i första hand en radikal
omläggning av energipolitiken komma till stånd.
Energiförsörjningen bör främst baseras på småskalighet och
lokala förnyelsebara energikällor. Motioner från miljöpartiet de
gröna med krav på insatser för att främja en sådan
energiförsörjning kommer att behandlas av näringsutskottet
senare under våren 1991. I avvaktan på att denna politik
genomförs bör åtgärder vidtas som på kort sikt kan minska
effekterna av sårbarheten på värmeområdet.
Näringsutskottet anser därför att regeringen bör anmodas att
förelägga riksdagen ett förslag till lagstiftning om alternativ
bostadsuppvärmning i enlighet med vad som föreslås i motion
1990/91:Fö7 (mp).
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionen 4
Motionerna 12
Utskottet 26
Säkerhetspolitik och försvarspolitik 26
Läget inom totalförsvaret 30
Läget i försvarsplaneringen inför försvarsbeslutet 1992 32
Säkerhets- och försvarspolitikens inriktning 35
Vissa utvecklingsfrågor 37
Ekonomiska frågor 40
Åtgärder för att utveckla den finansiella styrningen av
totalförsvaret 41
Styrnings- och budgetprocessen samt ekonomisk säkerhet i
planeringen 44
Budgetering exkl. mervärdeskatt 45
Den militära delen av totalförsvaret 45
Den civila delen av totalförsvaret 50
Vissa för totalförsvaret gemensamma frågor 52
Skydd mot kärnvapen, biologiska stridsmedel och kemiska hot
53
Totalförsvarets hälso- och sjukvård m.m. 54
Totalförsvarets militära del 61
Verksamheten budgetåret 1989/90 62
Läget inom försvarsmakten 63
Redovisning av JAS 39-projektet 64
Mark, anläggningar och lokaler 68
Det militära försvarets fortsatta utveckling 69
Arméförband 72
Marinförband 78
Flygvapenförband 82
Operativ ledning m.m. 84
Anslag till gemensamma myndigheter m.m. 85
Totalförsvarets civila del 88
Beredskapsläge och inriktningen i stort inom den civila delen
av totalförsvaret 88
Utvecklingen inom det civila totalförsvarets funktioner 91
Motioner med anknytning till funktionen Civil ledning och
samordning 93
Motioner med anknytning till funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst 94
Motioner med anknytning till funktionen Livsmedelsförsörjning
m.m. 99
Motioner med anknytning till funktionen Energiförsörjning 99
Anslagsfrågor rörande totalförsvarets civila del 101
Anslag till övriga ändamål 103
Personal 103
Värnpliktsförmåner 113
Bakgrund 114
Administrationen av familjebidrag 114
Lagen om statligt personskadeskydd 116
Lagen om statlig ersättning vid ideell skada 118
Sjukpenning under tjänstgöring 118
Ändring av vissa familjebidrag 120
De värnpliktigas resor 120
Dagersättning m.m. 122
Finansieringen 122
Försvarsindustrin 123
Vissa övriga frågor 131
Folkrättsfrågor 131
Bevakning av skyddsobjekt 132
Hemställan 133
Reservationer 156
1. Läget inom totalförsvaret -- m 156
2. Läget i försvarsplaneringen -- mp 157
3. Icke-provokativ militär beredskap -- mp 158
4. Säkerhetspolitiken -- m 158
5. Försvarsmaktens förmåga -- m 159
6. Försvarsmaktsbegreppets omfattning -- m, fp 160
7. Försvarsmaktsbegreppets omfattning -- v 160
8. Översyn av totalförsvarets ledningsorganisation på central
och regional nivå -- fp 160
9. Översyn av totalförsvarets ledningsorganisation på central
och regional nivå -- v 161
10. Fastställande av utgiftsramen för det militära
försvaret -- m 161
11. Fastställande av utgiftsramen för det militära
försvaret -- fp 162
12. Fastställande av utgiftsramen för det militära
försvaret -- c 163
13. Fastställande av utgiftsramen för det militära
försvaret -- v 164
14. Fastställande av utgiftsramen för det militära
försvaret -- mp 164
15. Fastställande av ekonomisk ram för totalförsvarets civila
del för budgetåret 1991/92 -- mp 165
16. Ändring i hälso- och sjukvårdslagen -- m 166
17. Försörjning med infusionsvätskor -- fp 166
18. Helikoptrar för sjuktransporter -- m 167
19. JAS 39-Projektet -- v, mp 167
20. Överbefälhavarens avyttringsmodell -- m, c 168
21. Mark, anläggningar och lokaler i övrigt -- m 168
22. Det militära försvarets fortsatta utveckling -- m 169
23. Det militära försvarets fortsatta utveckling -- c
170
24. Det militära försvarets fortsatta utveckling -- mp 171
25. Nedläggning av Svea ingenjörregemente -- m, c 171
26. Inriktning av arméstridskrafterna med hänsyn till
utgiftsramen -- m 172
27. Inriktning av arméstridskrafterna med hänsyn till
utgiftsramen -- c 173
28. Inriktning av arméstridskrafterna med hänsyn till
utgiftsramen -- mp 174
29. Inriktning av arméstridskrafterna i övrigt -- m
174
30. Inriktning av arméstridskrafterna i övrigt -- v 175
31. Inriktning av arméstridskrafterna i övrigt -- mp 175
32. Anslag till Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet --
m 176
33. Anslag till Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet --
mp 176
34. Anslag till Arméförband: Anskaffning av materiel -- m
177
35. Helikopterverksamheten på Säve -- m 177
36. Inriktning av marinstridskrafterna med hänsyn till
utgiftsramen -- m 177
37. Inriktning av marinstridskrafterna med hänsyn till
utgiftsramen -- c 178
38. Inriktning av marinstridskrafterna med hänsyn till
utgiftsramen -- mp 179
39. Anslag till Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet
-- m 179
40. Inriktning av flygstridskrafterna med hänsyn till
utgiftsramen -- m 180
41. Inriktning av flygstridskrafterna med hänsyn till
utgiftsramen -- c 180
42. Inriktning av flygstridskrafterna med hänsyn till
utgiftsramen -- mp 181
43. Inriktning av flygstridskrafterna i övrigt -- m 181
44. Anslag till flygvapenförband: Ledning och
förbandsverksamhet -- m 182
45. Överförande av försvarets sjukvårdsstyrelse till
socialstyrelsen -- v 182
46. Överförande av fortifikationsförvaltningen till
byggnadsstyrelsen -- v 183
47. Anslag till Anskaffning av anläggningar för försvarets
forskningsanstalt -- mp 183
48. Anslag till Gemensam försvarsforskning -- mp 184
49. Ändring av verksförordningen -- mp 184
50. Sårbarhetsproblemen -- v 184
51. Funktionen Civil ledning och samordning -- mp 185
52. Den fortsatta utvecklingen inom funktionen
Befolkningsskydd och räddningstjänst samt inom
fredsräddningstjänsten -- mp 185
53. Den fortsatta utvecklingen inom funktionen Hälso- och
sjukvård m.m. -- mp 186
54. Den fortsatta utvecklingen inom funktionen
Livsmedelsförsörjning m.m. -- mp 186
55. Inrättande av en ny funktion Kärngårdar -- mp 187
56. Den fortsatta utvecklingen inom funktionen
Energiförsörjning -- mp 187
57. Funktionen Livsmeddelsförsörjning m.m. -- 187
58. Inriktningen av försörjningsberedskapen inom energiområdet
-- mp 188
59. Kommunal representation i den övergripande
samhällsplaneringen för försvaret -- mp 188
60. Omfördelning av medel -- fp 189
61. Evakueringsplan för Stockholm -- mp 189
62. Betydelsen av vår självförsörjningsgrad -- c 189
63. Laglig rätt för kommunerna att ta ut avgifter för
beredskapsåtgärder -- mp 190
64. Alternativa uppvärmningsmöjligheter -- mp 190
65. Direktrekrytering till civila försvaret -- fp 191
66. Försöksverksamheten inom civila sektorer -- mp 191
67. Utbildningen vid T 3 i Sollefteå -- mp 192
68. Kvarståendeläget -- fp 192
69. Vissa justeringar av de värnpliktigas ekonomiska skydd --
fp 193
70. De värnpliktigas resor -- v, mp 193
71. Dagersättning -- c 194
72. Dagersättning -- v 194
73. Dagersättning -- mp 195
74. Utryckningsbidrag -- v 195
75. Svenskt initiativ om begränsning i vapenhandeln -- c 195
76. Försvarsindustrins framtid -- v, mp 196
77. Karlskronavarvet m.m. -- m, fp, och c 196
Särskilda yttranden 197
1. Läget i försvarsplaneringen -- c 197
2. Helikoptrar för sjuktransport -- mp 197
3. Nedläggning av Svea ingenjörregemente m.m. -- mp
198
4. Skyddsmaskernas utformning -- c 198
5. Värntjänst för kvinnor och män -- mp 198
6. De värnpliktigas resor -- m 199
Bilaga 1 Sammanställning av motionerna 200
Bilaga 2 Regeringens förslag till lag om upphävande av
familjebidragslagen (1978:520) 204
Bilaga 3 Regeringens förslag till ändring i värnpliktslagen
(1941:967) 205
Bilaga 4 Regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1989:402) om försök med förkortad grundutbildning av
värnpliktiga 207
Bilaga 5 Regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1966:413) om vapenfri tjänst 208
Bilaga 6 Regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1980:1021) om militär grundutbildning av kvinnor 209
Bilaga 7 Regeringens förslag till lag om ändring i
civilförsvarslagen (1960:74) 210
Bilaga 8 Regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd 212
Bilaga 9 Regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada
213
Bilaga 10 Regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring 215
Bilaga 11 Regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1990:156) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
218
Bilaga 12 Regeringens förslag till lag om ändring i
luftfartslagen (1957:297) 220
Bilaga 13 Regeringens förslag till lag om ändring i
räddningstjänstlagen (1986:1102) 221
Bilaga 14 Regeringens förslag till lag om ändring i hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763) 222
Bilaga 15 Yttrande av finansutskottet 223
Bilaga 16 Yttrande av utrikesutskottet 229
Bilaga 17 Yttrande av socialutskottet 231
Bilaga 18 Yttrande av jordbruksutskottet 243
Bilaga 19 Yttrande av näringsutskottet 248