I betänkandet behandlas förslag som regeringen -- efter
föredragning av försvarsministern, statsrådet Roine Carlsson --
har förelagt riksdagen i proposition 1990/91:161 om sotning. I
betänkandet behandlas också två motioner som väckts under den
allmänna motionstiden och en motion som väckts med anledning av
propositionen.
Sammanfattning
I betänkandet tillstyrker utskottet regeringens förslag till
lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102) med innebörd
att lagen tillförs ett krav på kontroll från brandskyddssynpunkt
av kanalanslutna eldstäder och andra fasta
förbränningsanläggningar som eldas uteslutande med gas.
I övrigt behandlas frågor om frister för sotning och rengöring
av anläggningar som eldas med fasta bränslen och olja, rengöring
av imkanaler samt kontroll av brandskyddet i samband med
sotning. Utskottet har i dessa delar ingen erinran mot vad som
redovisas i propositionen.
De behandlade motionerna förordar att nuvarande lagreglering
av sotningen avskaffas. Utskottet föreslår att motionsyrkandena
avslås. Två reservationer har lämnats till betänkandet.
Propositionen
Regeringen har i propositionen
1. föreslagit riksdagen att anta förslaget till lag om ändring
av räddningstjänstlagen (1986:1102),
2. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande
statsrådet i övrigt har anfört om sotningen.
Det till propositionen fogade lagförslaget har följande
lydelse.
Motionerna
1990/91:Fö802 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om undanröjande av sotnings- och
brandförsvarsmonopolen.
1990/91:Fö804 av Anders Svärd (c) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
räddningstjänstlagen att enskild fastighetsägare i framtiden av
skorstensfejarmästare kan ges rätt att utföra sotning av egen
villafastighet.
1990/91:Fö21 av Barbro Sandberg (fp) vari hemställs att
riksdagen snarast avskaffar lagregleringen av enskildas
utnyttjande av sotningstjänster.
Utskottet
Bakgrund
Riksdagen begärde på förslag av försvarsutskottet en
redovisning av den översyn av sotningsverksamheten som
aviserades i regeringens proposition om räddningstjänstlagen
(prop. 1985/86:170, FöU 1986/87:2, rskr. 58). Som följd härav
uppdrog regeringen åt statens räddningsverk (SRV) att dels göra
en översyn av sotningsfristerna, dels utvärdera sotningens
brandförebyggande betydelse. SRV, som redovisade detta uppdrag i
december 1989, framhåller sammanfattningsvis:
Sotningsverksamheten, såsom den kommer till uttryck i
räddningstjänstlagen, spelar en viktig roll för att
förebygga bränder och skador till följd av bränder.
Sotningsverksamhetens brandförebyggande betydelse är styrkt
när det gäller fastbränsle- och oljeeldade anläggningar.
Tidsfristerna för rengöring av oljeeldade värmepannor och
rökkanaler bör objektvis behovsprövas sett från
brandskyddssynpunkt.
Behov av rengöring av imkanaler finns men brandskyddsbehovet
enbart är inte till fullo klarlagt. Uppföljning och fortsatta
undersökningar erfordras.
Kontrollen i samband med sotning bör effektiviseras. Protokoll
bör föras i samband med varje förrättning.
Brandskyddskontroll av avgaskanalen och värmepannan behövs på
gaseldade värmeanläggningar i bostäder. Den närmare utformningen
av kontrollen bör utformas gemensamt av räddningsverket och
sprängämnesinspektionen.
Redovisningen har remissbehandlats.
Utskottet har vid flera tidigare tillfällen, senast i
betänkandet 1990/91:FöU2, behandlat motioner rörande
sotningsverksamheten. I nämnda betänkande, och i propositionen
(1990/91:161), ges ytterligare bakgrund till det ärende som nu
är i fråga.
Föredragande statsrådet
När det gäller kontroll av brandskydd i samband med
sotning anför föredragande statsrådet att protokoll skall
upprättas om kontrollen leder till föreläggande eller förbud.
Han anser att det även i andra fall vore värdefullt för
fastighetsägaren att få resultatet av kontrollen dokumenterat i
ett protokoll eller i en besöksrapport. En sådan åtgärd bör
kunna leda till en effektivisering av kontrollen och en större
förståelse för verksamheten. Försvarsministern avser att föreslå
regeringen att ge räddningsverket i uppdrag att ta upp denna
fråga om effektivisering av brandskyddet med Svenska
kommunförbundet och Sveriges skorstensfejarmästares riksförbund.
Försvarsministern behandlar sedan frister för rengöring av
fastbränsle- och oljeeldade anläggningar och anför att
erfarenheterna från tillämpningen av de föreskrifter som
infördes den 1 januari 1988 visar att det inte finns skäl för
ändring av fristerna för rengöring av anläggningar som eldas med
fasta bränslen. När det däremot gäller oljeeldade anläggningar
kan förhållandena variera väsentligt, vilket kan medföra olika
behov av sotning. Detta talar enligt försvarsministern för att
införa en behovsprövning från brandskyddssynpunkt och en
differentiering av fristerna för rengöring av oljeeldade
värmepannor med tillhörande rökkanaler. Han betonar härvid att
förutsättningen för en sådan behovsprövning och differentiering
av fristerna är att ändringen skall medföra förenklingar i det
praktiska arbetet utan att eftersätta brandskyddets krav.
Härutöver anför han att en ändring inte får leda till olikartade
bedömningar i behovsprövningen, vilket vissa remissinstanser
framfört farhågor för. Försvarsministern avser att föreslå
regeringen att ge räddningsverket i uppdrag att överväga om en
behovsprövning, med avgivna krav, kan införas.
Försvarsministern nämner att fristerna för rengöring av
imkanaler ändrades år 1988 från två till tre år för
helårsbebodda hus och till sex år för fritidshus. Erfarenheter
från denna förändring saknas ännu. Han anser att den
undersökning som räddningsverket genomfört inte kan anses ha
klarlagt brandfarligheten hos avsättningarna i imkanalerna. Det
saknas också statistik om antalet bränder i imkanaler och om
dessa bränders uppkomst och spridning. Försvarsministern anser,
med stöd av remissopinionen, att det bör uppdras åt
räddningsverket att genomföra fortsatta undersökningar i denna
fråga med ledning av erfarenheterna från de förlängda fristerna.
Han betonar även i detta fall att strävan skall vara att
förenkla reglerna. Den enskilde bör t.ex. åläggas större ansvar
för rengöring av imkanalerna.
Föredragande statsrådet påpekar att räddningsverkets
undersökning visar att det finns ett behov av en periodiskt
återkommande brandskyddskontroll av kanalanslutna gaseldade
anläggningar för uppvärmning. Flertalet remissinstanser
förordar också detta. Det bör ankomma på räddningsverket att
besluta om fristerna för sådana kontroller. Försvarsministern
anför vidare att det är angeläget att räddningsverket i
samverkan med spängämnesinspektionen utarbetar rutiner som
samordnar brandskyddskontrollen och den gastekniska
kontrollen. Han avser att föreslå regeringen att ge
räddningsverket i uppdrag att ta fram sådana rutiner. Ansvaret
för rengöring av ifrågavarande anläggningar bör åvila
fastighetsägaren. Vad som regeringen i denna del har föreslagit
kräver ändringar i räddningstjänstlagen (1986:1102).
Med hänvisning till det anförda hemställer föredragande
statsrådet dels att regeringen föreslår riksdagen att anta
lagförslaget, dels att regeringen ger riksdagen tillfälle att ta
del av vad som i övrigt anförts om sotningen.
Utskottet
Två motioner om sotning har väckts under den allmänna
motionstiden och en med anledning av propositionen. I samtliga
dessa motioner förordas att den nuvarande monopolliknande
situationen avskaffas.
Motionärerna i motion Fö802 (fp) anser sålunda att nuvarande
ordning, där kommunens räddningstjänstnämnd är ansvarig för
sotningen och en till kommunen knuten skorstensfejarmästare
utför den, är otidsenlig. Sotningsverksamheten bör i stället
kunna bedrivas av fristående skorstensfejare som varje
fastighetsägare väljer. Motionärerna reagerar också mot det
nuvarade brandförsvarsmonopolet. Möjlighet bör därför öppnas för
kommuner att köpa brandförsvarstjänster hos en entreprenör genom
att räddningstjänstlagen (1986:1102) ändras.
Argument för att avskaffa lagregleringen av sotningen
utvecklas i motion Fö21 (fp). Motionären anser att verksamheten
är överdimensionerad och ställer frågan om sotningstvånget över
huvud bör behållas som en av staten bestämd skyldighet för den
enskilde. Hon anser att den stora trögheten i fråga om att få
till stånd förändringar i reglerna till stor del är en följd av
att myndigheter och berörda organisationer har intresse att
bevara nuvarande ordning. Att en verksamhet redan finns får
sålunda inte i sig vara tillräckligt skäl för att den skall få
fortsätta. Härtill kommer att sotning endast är en av flera
åtgärder som kan påverka brandrisken. Installation av
brandvarnare och materialval i möbler m.m. har också betydelse
men det viktigaste är sannolikt, enligt motionären, att upplysa
om risker vid olika slags beteenden som kan ha betydelse för
bränders uppkomst.
Samma motionär anser vidare att försäkringsbolagen borde ha en
nyckelroll i sammanhanget. Om dessa finner att sotning har
betydelse för brandrisken vore det naturligt, i ett fritt
system, att de tog hänsyn till sotningsintervallen i sina
premier. Sotningsverksamheten skulle då balanseras mot andra
brandförebyggande åtgärder i en strävan att hålla kostnaderna så
låga som möjligt.
I motion Fö804 (c) anser motionären att det endast är i
ytterst få fall som den enskilde fastighetsägaren -- enligt
gällande lag -- medges rätt att själv sota. Han hävdar att det
finns fastighetsägare som mycket väl skulle kunna sota sina egna
fastigheter, vilket också av tradition ofta sker på landsbygden.
Det avgörande borde vara att fastighetsägaren har kompetens för
arbetet, inte att det skall utföras av en avlönad sotare.
Motionären yrkar därför på en ändring av räddningstjänstlagen
med innebörd att en fastighetsägare av skorstensfejarmästare kan
ges rätt att sota sin egen fastighet.
Utskottet konstaterar att regeringen nu redovisat
resultatet från den översyn av sotningsverksamheten som
riksdagen tidigare har begärt (FöU1986/87:2, rskr. 58). Av
redovisningen framgår att sotningens brandförebyggande betydelse
har bekräftats när det gäller anläggningar som eldas med fasta
bränslen och med olja. Vidare framgår att tidsfristerna för
sotning bör kunna differentieras när det gäller oljeeldade
pannor medan tillräckligt underlag ännu saknas för att bedöma
behovet att av brandskyddsskäl rengöra imkanaler. Redovisningen
upptar härutöver förslag till förbättringar av den
brandförebyggande verksamheten, dels genom att i
räddningstjänstlagen införa krav på kontroll av gaseldade
anläggningar, dels genom förbättrad dokumentation av
kontrollerna.
Utskottet har förståelse för motionärernas kritiska
inställning till den nuvarande ordningen för
sotningsverksamheten och för deras strävan att förenkla
reglerna. Då den nu genomförda undersökningen emellertid
bekräftar att sotningen har en brandförebyggande betydelse
skulle en avreglering av det slag som föreslås i motionerna
Fö802 och Fö21 (båda fp) kunna leda till ökade risker för
bränder.
Utskottet delar vidare motionärens uppfattning i motion Fö804
(c) att det finns enskilda fastighetsägare som själva skulle
kunna sota den egna fastigheten. Det avgörande är, som
motionären framhåller, att fastighetsägaren har erforderlig
kompetens. I 17 § räddningstjänstlagen anvisas också möjligheten
att hos kommunens räddningsnämnd söka dispens från kravet att
skorstensfejarmästare skall utföra sotningen. Utskottet, som
utgår från att erforderlig kompetensprövning sker vid
behandlingen av en sådan dispensansökan, är inte berett att
föreslå någon regeländring på denna punkt.
Utskottet kan således inte ställa sig bakom ett avskaffande av
det i 15--17 §§ räddningstjänstlagen (1986:1102) reglerade
kravet på sotning och regleringen av enskildas utnyttjande av
sotningstjänster. Motionerna Fö21 (fp) och Fö804 (c) samt Fö802
(fp), i denna del, bör därför avslås.
Utskottet gör samma bedömning som föredragande statsrådet i
fråga om behovet att ur brandskyddssynpunkt kontrollera
gaseldade anläggningar och föreslår att riksdagen antar
lagförslaget härom.
Kommunernas ansvar för räddningstjänsten anges i 6--11 §§
räddningstjänstlagen. Räddningskårernas uppgifter och
organisation i stort framgår av 12 -- 14 §§ i nämnda lag. Enligt
utskottets uppfattning är det viktigt att skilda kommuner håller
en likvärdig nivå på sin räddningstjänst och att
beredskapsförberedelserna för kris och krig kan genomföras
effektivt och med kontinuitet. Det är t.ex. betydelsefullt att
räddningschefer i fred kan krigsplaceras i motsvarande
befattningar. Dessa förhållanden talar mot att avskaffa det
kommunala brandförsvarsmonopolet, och utskottet kan inte
tillstyrka yrkandet i motion Fö802 (fp) såvitt nu är i fråga.
Utskottet har inget att erinra mot vad föredragande statsrådet
i övrigt anfört om sotningsverksamheten och förutsätter att de
regeländringar som föreslås kommer att medföra förenklingar utan
att det görs avkall på brandskyddet.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avskaffande av det kommunala
brandförsvarsmonopolet
att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö802 i denna del,
res. 1 (fp)
2. beträffande lag om ändring i räddningstjänstlagen
(1986:1102)
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1990/91:Fö21, 1990/91:Fö802 i denna del och
1990/91:Fö804 antar regeringens förslag till lag om ändring i
räddningstjänstlagen (1986:1102),
res. 2 (m, fp, c, mp)
3. beträffande sotningsverksamheten i övrigt
att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört.
Stockholm den 21 maj 1991
På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson
Närvarande: Arne Andersson i Ljung (m), Roland Brännström
(s), Ingvar Björk (s), Iréne Vestlund (s), Kerstin Ekman (fp),
Gunhild Bolander (c), Barbro Evermo Palmerlund (s), Göran Allmér
(m), Christer Skoog (s), Sven Lundberg (s), Karin Wegestål (s),
Hans Lindblad (fp), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Jan
Jennehag (v), Paul Ciszuk (mp), Alf Egnerfors (s) och Wiggo
Komstedt (m).
Reservationer
1. Avskaffande av det kommunala brandförsvarsmonopolet (mom.
1)
Kestin Ekman och Hans Lindblad (båda fp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 6
börjar med "Kommunernas ansvar" och slutar med "i fråga" bort ha
följande lydelse:
Utskottet ställer sig också bakom kravet i motion Fö802 (fp)
om att avskaffa det kommunala brandförsvarsmonopolet så att
kommuner, om detta skulle visa sig fördelaktigt, kan upphandla
brandförsvaret av en entreprenör. Detta kräver en ändring i
räddningstjänstlagen.
dels att utskottets hemställan i moment 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande avskaffande av det kommunala
brandförsvarsmonopolet
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö802, i denna
del, uppdrar åt regeringen att föreslå ändringar i
räddningstjänstlagen i enlighet med vad utskottet har anfört,
2. Lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102) (mom. 2)
Arne Andersson i Ljung (m), Kerstin Ekman (fp), Gunhild
Bolander (c), Göran Allmér (m), Hans Lindblad (fp), Ingvar
Karlsson i Bengtsfors (c), Paul Ciszuk (mp) och Wiggo Komstedt
(m) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 6
börjar med "Utskottet har" och slutar med "lagförslaget härom"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med motionärerna i motionerna
Fö802, Fö21 (båda fp) och Fö804 (c), att den nuvarande
monopolliknande ordningen för sotningsverksamheten är
otidsenlig. Sotning bör i stället kunna utföras av fristående
skorstensfejare som fastighetsägaren fritt kan välja eller av
fastighetsägaren själv om denne har erforderliga kunskaper.
Utskottet anser vidare att sotning endast är en av flera
brandförebyggande åtgärder. Vissa sådana åtgärder -- främst i
samband med byggandet av nya hus -- bör kunna regleras i lag,
medan andra åtgärder bör bygga på frivillighet.
Försäkringsbolagen borde i detta sammanhang kunna få en
nyckelroll i den meningen att de rimligen bör anpassa sina
premier till hur sotning bedöms påverka risken för brand under
olika betingelser, t.ex. typ av bränsle som eldas, sotnings- och
kontrollintervall, hustyp m.m.
Slutsatsen för utskottets del är att regeringen bör pröva
möjligheten att låta det reglerade kravet på sotning och
regleringen av enskildas utnyttjande av sotningstjänster utgå ur
räddningstjänstlagen (1986:1102).
Det sagda innebär att utskottet förordar bifall till
motionerna Fö21 (fp) och Fö804 (c) liksom till motion Fö802 (fp)
i denna del samt avslag på propositionens lagförslag om ändring
i räddningstjänstlagen. Utskottet förordar vidare att riksdagen
uppdrar åt regeringen att föreslå ändringar i
räddningstjänstlagen i enlighet med vad utskottet här har
anfört.
dels att utskottets hemställan i moment 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande lag om ändring i räddningstjänstlagen
(1986:1102)
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Fö21,
1990/91:Fö802, i denna del, och 1990/91:Fö804 samt med avslag på
propositionen uppdrar åt regeringen att föreslå ändringar i
räddningstjänstlagen i enlighet med vad utskottet har anfört,