Utskottet biträder i betänkandet regeringens förslag att
spardelegationen skall avvecklas liksom att beskattning av
vinstsparandet skall anpassas till det nya skattesystemet och
att tillståndsgivningen för denna sparform förenklas.
I betänkandet behandlar utskottet också 13 motioner om
hushållssparandet. Samtliga motioner avstyrks.
Moderata samlingspartiet, folkpartiet liberalerna,
centerpartiet och miljöpartiet de gröna har avgivit sammanlagt
12 reservationer i ärendet.
Inledning
I betänkandet behandlar utskottet
dels proposition 1990/91:100 bilaga 9 Finansdepartementet,
avsnittet Övriga frågor, i vad avser punkterna 1Sparfrämjande
åtgärder och 2Vinstsparandet,
dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna
1990/91:Fi226, 1990/91:Fi601, 1990/91:Fi602, 1990/91:Fi603,
1990/91:Fi604, 1990/91:Fi605 i vad avser yrkande 1,
1990/91:Fi606, 1990/91:Fi607, 1990/91:Fi608,
1990/91:Fi609, 1990/91:Fi610, 1990/91:Fi611,
1990/91:Sk627 i vad avser yrkande17 och 1990/91:N372 i vad
avser yrkande 1.
Propositionen
I proposition 1990/91:100 bilaga 9 (finansdepartementet) har
regeringen i avsnittet Övriga frågor
dels under punkt 1 Sparfrämjande åtgärder (s. 102--103)
föreslagit
att riksdagen bemyndigar regeringen att vidta de åtgärder som
behövs för att avveckla spardelegationen,
dels under punkt 2 Vinstsparandet (s. 103--105) föreslagit
1. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om
vinstsparandet,
2. att riksdagen antar i propositionen framlagt förslag till
lag om ändring i lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster.
Propositionens lagförslag återfinns som bilaga till
betänkandet.
Motionsyrkandena
Spardelegationen
1990/91:Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om överföring av informationsuppgifter till
bankinspektionen i samband med nedläggningen av
spardelegationen.
Sparstimulanser och ägandespridning
1990/91:Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av att stimulera hushållssparandet
och öka ägandespridningen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av att främja sparande i aktier.
1990/91:Fi608 av Gunnar Björk m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ett samlat program för hushållssparande
och decentraliserat ägande.
1990/91:Fi610 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av ett spritt enskilt ägande,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om hushållssparandets betydelse för
samhällsekonomin,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att avvisa ytterligare fonduppbyggnad och
utvidgning av det kollektiva ägandet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av stabila spelregler i syfte att
stimulera sparande och investeringar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om mål för hushållssparandet.
Vinstandelssystem
1990/91:Fi226 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om slopade sociala
avgifter för vinstandelssystem i enlighet med vad som anförts i
motionen.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sk429.
1990/91:Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas
8. att riksdagen beslutar att sociala avgifter inte skall utgå
på företagsanknutna vinstandelar i enlighet med vad som anförts
i motionen.
1990/91:Fi603 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar avskaffa socialavgifter på
vinstandelar,
2. att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag
rörande skattereglerna för vinstandelssystem och anställdas
förvärv av aktier i syfte att stimulera en ökad användning av
vinstandelssystem.
1990/91:Fi604 av Kenth Skårvik m.fl. (fp,m,c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar avskaffa arbetsgivaravgifter på
bidrag arbetsgivare lämnar till s.k. vinstandelsstiftelser,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i övrigt i motionen anförts angående vinstandelssystem.
1990/91:Fi605 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avskaffande
av sociala avgifter på företagsanknutna vinstandelssystem där
vinstandelarna binds i minst fem år.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:N291.
1990/91:Fi610 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att avskaffa
de sociala avgifterna på avsättningar till företagsanknutna
andel-i-vinst-stiftelser, där vinstandelarna binds minst fem år
i enlighet med vad i motionen anförts.
Sparavdrag
1990/91:Fi609 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen beslutar införa ett sparavdrag för småsparare i
enlighet med vad som anförts i motionen i stället för den
skattereduktion som för närvarande gäller för allemanssparandet.
1990/91:Sk627 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
17. att riksdagen beslutar införa ett sparavdrag för
småsparare i enlighet med vad som anförts i motionen.
Långsiktigt personligt sparande
1990/91:Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
pensionssparande i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Fi606 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av stimulanser för sparande till
egen bostad.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Bo225.
1990/91:Fi608 av Gunnar Björk m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av
personliga investeringskonton i enlighet med vad i motionen
anförts.
1990/91:Fi611 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av nya sparformer och
sparstimulanser för ekonomisk trygghet samt vård och boende på
ålderdomen.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So527.
Försäkringssparande
1990/91:Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ändringar i reglerna för
försäkringssparande.
Bosparande
1990/91:Fi601 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att system för
bosparande bör införas i enlighet med vad i motionen förordats.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Bo402.
1990/91:Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om stimulans
till bosparande i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Fi607 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att system
för bosparare bör införas i enlighet med vad i motionen anförts.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Bo411.
Startsparande
1990/91:Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om startsparande
i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Fi610 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om startsparande
i enlighet med vad i motionen anförts.
Antalet andelsägare i en allemansfond
1990/91:N372 av Alf Wennerfors (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att gällande lagstiftning ändras så
att högsta antalet delägare i en värdepappersfond skall vara
50000 personer.
Utskottet
Inledning
Det finansiella sparandet i Sverige har under senare år
gradvis försämrats. De samlade inkomsterna räcker inte till för
att täcka de totala utgifterna, vilket kommer till uttryck i ett
växande underskott i bytesbalansen. Underskottet år 1990 uppgick
till 33,4 miljarder kronor. Konjunkturinstitutet räknar med att
det 1991 och 1992 skall ha vuxit till 42,5 resp. 52,0 miljarder
kronor. Summan av de inhemska sektorernas finansiella sparande
är definitionsmässigt lika med bytesbalansens saldo.
Det totala sparandet utgör summan av de samlade
investeringarna och det finansiella sparandet. Under senare
delen av 1980-talet ökade bruttoinvesteringarna starkt. År 1990
inträffade emellertid en vändning, och investeringsökningen
dämpades detta år till preliminärt knappt 2%.
Investeringsförloppet under 1991 och 1992 är beroende av den
fortsatta kostnads- och efterfrågeutvecklingen, men generellt
förutses en negativ eller svag investeringsutveckling.
Sparandet i samhället kan delas upp på den offentliga sektorn,
företagen och hushållen. Liksom för ekonomin som helhet gäller
att om en sektors investeringar överstiger dess sparande kommer
denna sektor att uppvisa ett negativt finansiellt sparande.
Övriga sektorer i ekonomin får ett motsvarande positivt
finansiellt sparande såvida inte upplåningen sker i utlandet.
Sedan mitten av 1970-talet har betydande förskjutningar ägt
rum mellan de olika sektorernas sparande. Som en följd av
försvagningen av statsfinanserna minskade den offentliga
sektorns finansiella sparande från +4 % till -6,5 % av BNP
mellan åren 1976 och 1982. I och med att statsfinanserna
förbättrats har denna nedgång nu återhämtats, och den offentliga
sektorns samlade sparande är inte längre negativt. Främst beror
detta på stora överskott i socialförsäkringssektorn. Till bilden
hör också att kommunernas finansiella sparande har försvagats
sedan mitten av 1980-talet, men för deras del förutses en
omsvängning fr.o.m. innevarande år. Under de tre första åren av
1990-talet kan en successiv försämring av statens finansiella
sparande åter skönjas.
Företagssektorns finansiella sparande har utvecklats som en
spegelbild av den offentliga sektorns. Från år 1976 och framåt
ökade således företagen sitt finansiella sparande kraftigt. En
vändning inträffade år 1984 då sparandet ånyo började minska för
att år 1987 bli negativt. Denna nedgång beror dock inte i första
hand på att företagens bruttosparande avtagit utan är en följd
av ökade investeringar i de icke-finansiella företagen.
50>
Hushållssektorns finansiella sparande har försvagats påtagligt
och är sedan 1987 negativt. Försämringen har kommit till uttryck
i att hushållen kraftigt ökat sin skuldsättning. Mellan 1985 och
1988 ökade hushållens skulder med 60% samtidigt som sparkvoten
föll med 7 procentenheter. En vändning inträffade 1989 då
hushållens nettoupplåning mer än halverades. Alltjämt är
emellertid hushållens sparande lågt.
Det nya skattesystemet gynnar sparande och motverkar ökad
skuldsättning genom sänkningen av marginalskatten och
förändringar i kapitalbeskattningen. Hushållssparandet väntas
därigenom öka under de närmaste åren, företrädesvis genom ett
ökat amorteringssparande. En första anpassning till det nya
skattesystemet kunde noteras redan under första halvåret 1990 då
hushållens bruttoupplåning minskade. För 1991 förutses åter en
positiv om än låg sparkvot på ca 0,5 %. Nästa år väntas
sparkvoten stiga till 1,5--2,0 %.
En förutsättning för att komma till rätta med underskottet i
bytesbalansen och uppnå en stabil ekonomisk utveckling är att
det finansiella sparandet i ekonomin kan förbättras. Någon
större ökning av det finansiella sparandet i företagssektorn kan
inte påräknas då denna sektor måste svara för en stor del av de
nödvändiga framtida investeringarna. Det är därför önskvärt att
hushållssektorn under kommande år mer aktivt kan bidra till en
angelägen förbättring av det finansiella sparandet.
Sparstimulanser och ägandespridning
I motionerna Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m), Fi608
av Gunnar Björk m.fl. (c) och Fi610 av Bengt Westerberg
m.fl. (fp) begärs bl.a. att riksdagen skall ge regeringen till
känna vad som anförs i motionerna om vikten av att stimulera
hushållssparandet, öka ägandespridningen och främja sparande i
aktier, om ett samlat program för hushållssparande och
decentraliserat ägande samt om hushållssparandets betydelse för
samhällsekonomin och vikten av ett spritt enskilt ägande.
Av vad utskottet nyss anfört framgår att utskottet ser det som
angeläget att sparandet inom hushållssektorn ökar. Det är
nödvändigt inte bara för den samhällsekonomiska tillväxten utan
också för att en buffert i form av ett personligt sparande ger
de enskilda hushållen trygghet och frihet. Samma uppfattning har
regeringen givit uttryck för vid flera tillfällen. I dessa
frågor föreligger således inga delade meningar. Enligt
utskottets mening framstår det därför som obehövligt med
särskilda tillkännagivanden av det slag motionärerna begär.
I motionerna redovisas också förslag till sparstimulerande
åtgärder av mer allmänekonomisk karaktär. Bl.a. framhåller man
stabila villkor för sparandet, begränsad inflation och ett
minskat skattetryck som viktiga åtgärder för att stimulera
hushållssparandet.
Enligt utskottets mening kan motionärernas förslag inte ses
isolerade från den ekonomiska politiken i övrigt. Sänkta skatter
kan under vissa betingelser stimulera till ökat hushållssparande
men orsakar samtidigt, om inte andra åtgärder vidtas, en
minskning av det offentliga sparandet. Omvänt gäller att ett
ökat offentligt sparande kan medföra en nedgång i hushållens
sparande. Det är därför nödvändigt att beakta de samlade
effekterna på tillväxten och det totala sparandet i ekonomin.
Utskottet anser således att åtgärder av denna allmänekonomiska
karaktär bör sättas in i ett större ekonomisk-politiskt
sammanhang. Riksdagen har på förslag av utskottet nyligen lagt
fast riktlinjer för den ekonomiska politiken. Dessa riktlinjer
innebär bl.a. att inflationsbekämpningen har skjutits i
förgrunden för att man skall kunna värna om sysselsättning och
välfärd. En kraftig dämpning av inflationen kan också förutses
under loppet av innevarande år.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna
Fi602 (m) yrkandena 1 och 7, Fi608 (c) yrkande 2 samt Fi610 (fp)
yrkandena 1, 2 och 4.
I motion Fi610 (fp) begärs dessutom att riksdagen skall uttala
sig mot ytterligare fonduppbyggnad och utvidgning av det
kollektiva ägandet. Motionärerna vänder sig bl.a. mot att
regeringen har aviserat en proposition om nya placeringsregler
för AP-fondens styrelser. Det finns inte anledning för utskottet
och riksdagen att nu, innan en proposition i ämnet föreligger,
gå närmare in på de förslag som kan komma att tas upp i det
sammanhanget. Utskottet avstyrker således motion Fi610 (fp)
yrkande 3.
Ambitionen bör vara att varje hushåll skall kunna förfoga över
ett tillräckligt sparkapital. I motion Fi610 (fp) anges som mål
för hushållssparandet att detta sparkapital skall motsvara den
genomsnittliga årslönen för en industriarbetare. Med de nya
skatteregler som gäller fr.o.m. 1991 behandlas sparandet mer
förmånligt än tidigare. I beskattningshänseende har villkoren
för allemanssparandet anpassats till de generella regler som
gäller för avkastning på kapital. Alltjämt gäller dock att
reglerna för detta sparande gör det möjligt för en familj på två
vuxna personer att på skattemässigt premierade villkor ha ett
sparat belopp som överstiger den genomsnittliga årslönen för en
industriarbetare.
Samtidigt måste emellertid konstateras att många hushåll lever
med mycket små marginaler, och för dem är detta sparmål dess
värre mycket avlägset. Utskottet ser inte något skäl för
riksdagen att göra uttalanden om sparmål. Utskottet avstyrker
därmed motion Fi610 (fp) yrkande 5.
Vinstandelssystem
Sex motioner tar upp frågor rörande företagsanknutna
vinstandelssystem. Sålunda begärs i motionerna Fi226 av
Bo Lundgren m.fl. (m), Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m)
yrkande 8, Fi603 av Gullan Lindblad (m) yrkande 1, Fi604
av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, c) yrkande 1 samt Fi605
yrkande 1 och Fi610 yrkande 6, de båda senare av Bengt
Westerberg m.fl. (fp), att sociala avgifter inte skall utgå på
de avsättningar som görs till företagsanknutna
vinstandelssystem. I motionerna Fi603 (m) yrkande 2 och Fi604
(fp, m, c) yrkande 2 föreslås dessutom att skattereglerna för
vinstandelssystem och de anställdas förvärv av aktier skall ses
över i syfte att underlätta inrättandet av sådana system.
När skatteutskottet behandlade ett antal snarlika
motionsyrkanden i samband med förra årets beslut om
skatteomläggningen (prop. 1989/90:110, SkU30, rskr.356)
konstaterade skatteutskottet att förmåner av denna art skulle
kunna uppfattas som orättvisa av alla som inte kan komma i
åtnjutande av dem. Eftersom förslagen stred mot grunderna för
skattereformen avstyrktes de av skatteutskottet.
I de nu aktuella motionerna framförs inget nytt i frågan.
Finansutskottet gör med hänsyn härtill ingen annan bedömning än
den skatteutskottet tidigare redovisat. Enligt finansutskottets
mening torde de med dessa system förknippade fördelarna inte bli
mindre av att delägarnas andelar är pensionsgrundande och
behandlas därefter i avgiftshänseende. Utskottet avstyrker
således motionerna Fi226 (m), Fi602 (m) yrkande 8, Fi603 (m)
yrkande 1 och 2, Fi604 (fp, m, c) yrkande 1 och 2 samt Fi605
yrkande 1 och Fi610 yrkande 6.
Sparavdrag
I motionerna Fi609 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) och Sk627
av Inger Schörling m.fl. (mp) föreslås att ett sparavdrag införs
i stället för den skattereduktion som f.n. finns i
allemanssparandet. Sparavdraget skall utgå med 30% av den del
av kapitalinkomsterna som understiger 6000 kr., dvs. som mest
med 1800 kr.
Nuvarande regler för beskattningen av kapitalinkomster lades
fast av riksdagen våren 1990 (prop. 1989/90:110, SkU30, rskr.
356). Skatteutskottet gjorde då den bedömningen att något
särskilt sparavdrag inte skulle medges i fråga om
kapitalinkomster. Kravet på en likformig beskattning och
avvägningen av skatteuttaget mellan arbetsinkomster och
kapitalinkomster ledde skatteutskottet fram till denna slutsats.
Skatteutskottet ansåg dock att obetydliga ränteinkomster borde
undantas från beskattning. Skatteutskottet erinrade om att
räntebelopp under 100 kr. från en och samma bank var undantagna
från skatteplikt enligt bestämmelserna i 19 §
kommunalskattelagen. Detta undantag kvarstår i det nya
skattesystemet och innebär att en sparare kan ha närmare 500 kr.
i ränta från olika banker utan att skatteplikt uppstår. Enligt
skatteutskottet fanns det inte anledning att gå längre i detta
avseende. Skatteutskottet tillstyrkte därför propositionen i
denna del och avstyrkte ett antal motionsyrkanden med krav på
mer eller mindre långtgående sparavdrag.
Enligt finansutskottets mening finns det inte anledning att nu
ompröva det beslut som riksdagen fattade för mindre än ett år
sedan. Utskottet avstyrker således motionerna Fi609 (mp) och
Sk627 (mp) yrkande 17.
Långsiktigt personligt sparande
I ett antal motioner förs förslag fram om personliga
investeringskonton eller sparformer utformade enligt motsvarande
principer.
I motionerna Fi606 av Olof Johansson m.fl. (c) och
Fi608 av Gunnar Björk m.fl. (c) begärs att regeringen skall
lägga fram förslag om personliga investeringskonton.
Personliga investeringskonton som centern förespråkat under en
följd av år skall enligt motionärerna vara uppbyggda enligt
följande principer:
Personliga investeringskonton införs för långsiktigt
målsparande.
Insättningarna maximeras till ett halvt basbelopp per år (f.n.
ca 16000kr.) och undantas från beskattning.
Avkastningen görs skattefri.
Uttag utan skattekonsekvenser får endast göras till
investeringar i permanentbostad eller i eget företag.
Beskattningen sker när tillgången avyttras.
Vid uttag till annan användning sker beskattning omedelbart.
Utskottet har vid upprepade tillfällen under senare år
behandlat förslag om personliga investeringskonton och andra
snarlika sparformer, senast våren 1990 (1990/91:FiU21).
Riksdagen har på utskottets förslag avslagit dessa motioner.
Systemet har vissa uppenbara svagheter. Ett införande av
investeringskonton skulle leda till ett betydande
inkomstbortfall för stat och kommun, särskilt i ett
uppbyggnadsskede. Dessutom skulle man vid sidan av
allemanssparande få ett nytt omfattande sparsystem grundat på
gynnsamma skatteregler.
Det nya inkomstskattesystemet bärs upp av en strävan att
stimulera till ökat sparande och motverka skuldsättning och
skatteplanering. Eftersom omläggningen kan väntas få långtgående
återverkningar på hushållens sparbeteende bör nya sparformer av
det slag motionärerna här förordar inte aktualiseras innan
närmare erfarenheter vunnits av det nya skattesystemets
effekter.
I motion Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m) föreslås en
liknande form för pensionssparande i bank, vilket skall vara
förenat med avdragsgilla insättningar på högst ett basbelopp per
år (dvs. 32200kr. år 1991), skattefri avkastning och en
behållning som är undantagen från förmögenhetsskatt. Å andra
sidan skall ett sådant konto vara spärrat för uttag intill dess
innehavaren fyllt 55 år. Skattskyldighet föreligger därvid för
uttagen.
I motion Fi611 av Gullan Lindblad m.fl. (m) framhålls att
man med förmånliga räntor på olika sparformer för äldreboende
kan stimulera till satsningar inför ålderdomen. Enligt
motionärerna borde försäkringsbolag också kunna införa nya
försäkringsformer som garanterar de försäkrade vård när de
behöver den. Sådana försäkringar kunde finansieras genom
skattemässigt avdragsgilla försäkringsavgifter.
Vad beträffar det i motion Fi602 (m) framförda förslaget om
ett pensionssparande i bank prövas formerna för ett sådant
sparande f.n. inom regeringskansliet. Något särskilt initiativ i
frågan är därför inte påkallat från riksdagens sida.
I likhet med vad som sägs i motion Fi611 (m) ser utskottet det
som värdefullt om det utvecklas nya sparformer för äldreboende
och ett boende inriktat på de påfrestningar och behov som följer
åldrandet i spåren. Enligt utskottets mening bör ett sådant
sparande dock inte premieras genom särskilda subventioner från
samhällets sida utan det bör i första hand ankomma på
försäkringsbolag och banker att utforma lämpliga villkor.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi602 (m)
yrkande 4, Fi606 (c), Fi608 (c) yrkande 1 och Fi611 (m).
Försäkringssparande
I motion Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m) hävdas att
marknaden för livförsäkringar är stel i Sverige. Enligt
motionärerna skulle konkurrensen öka om livförsäkringsrörelse
fick drivas i aktiebolagsform. Det skulle då bli möjligt att
sätta räntan under risk. I dag utgår bolagen från en kalkylränta
på 4% om året, vartill kommer möjligheten till återbäring.
Utomlands är det vanligt att bolagen i stället erbjuder en
garanterad ränta på exempelvis 10%. Blir avkastningen på
gjorda placeringar mindre får bolaget stå för mellanskillnaden,
medan det får behålla den om avkastningen blir större.
Motionärerna föreslår att reglerna för försäkringssparande
ändras i enlighet härmed.
Utskottet får med anledning härav anföra följande. Det senaste
decenniets snabba utveckling på de finansiella marknaderna har i
olika avseenden väsentligt påverkat försäkringsbranschen som
kommit att möta en allt hårdare konkurrens med krav på ökad
flexibilitet och anpassningsförmåga. Mot denna bakgrund har
regeringen under hösten 1990 tillkallat en utredning --
försäkringsutredningen -- som skall göra en översyn av
försäkringsbolagens verksamhet. Syftet med utredningen är att
skapa mer rationella rörelseregler för försäkringsbolagen och
att åstadkomma ett regelsystem som är förenligt med det inom EG.
Enligt direktiven (dir. 1990:56) är en omarbetning av
försäkringsbolagens rörelseregler angelägen av flera skäl. Den
snabba utvecklingen mot internationellt integrerade finansiella
marknader och anpassningen till EG innebär att lagstiftningen
måste moderniseras. Därtill har, sägs det i direktiven, vissa
regler i försäkringsrörelselagstiftningen egenskaper som till en
del hämmar effektiviteten i branschen; bl.a. är
placeringsregler, återbäringssystem och systemet med grunder
inom livförsäkring i behov av översyn.
De frågor som motionärerna tar upp har direkt beröring med
kommitténs arbete. Enligt utskottets mening bör kommitténs
förslag och regeringens ställningstagande till dessa avvaktas
innan de frågor som motionärerna aktualiserat tas upp till
prövning. Kommitténs arbete skall bedrivas skyndsamt och
redovisas i etapper. I en första etapp som skall slutföras före
utgången av oktober 1991 skall kommittén behandla sådana frågor
som försäkringsbolagens soliditets- och placeringsregler samt --
i den mån det är nödvändigt med hänsyn till utformningen av
placeringsreglerna -- även frågor som rör återbäringssystemets
utformning.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall
till motion Fi602 (m) yrkande 5.
Bosparande
Moderata samlingspartiet förespråkar i motionerna Fi601 av
Carl Bildt m.fl. (m) och Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m)
samt i motion Fi607 av Knut Billing m.fl. (m) ett
bosparsystem som premieras av staten men som administreras och
hanteras av banker och andra kreditinstitut. Sparandet skall
kunna ske antingen i form av bank- eller aktiefondsparande. Det
föreslagna bosparsystemet skall inte ha någon övre åldersgräns.
Den statliga sparpremien skall vara skattefri och uppgå till
10% av de medel som stått inne under minst tre år. Premien
skall dock inte kunna utgå med mer än högst 10 000 kr. Enligt
förslaget skall den bli tillgänglig när spararen uppvisar ett
ingånget köpeavtal. Staten bör dessutom ställa en statlig borgen
för lån, vilket enligt motionärernas förslag kan innebära en
sänkning av låneräntan med ungefär 0,5--1 procentenhet.
Såsom framgår av ett tidigare avsnitt vill centerpartiet
stimulera bostadssparandet genom systemet med personliga
investeringskonton.
Utskottet har redan tidigare och senast vid föregående
riksmöte (1989/90:FiU21) framfört vissa invändningar mot
moderata samlingspartiets förslag till bosparsystem. Utskottet
såg i och för sig förslaget som intressant men påpekade också
svagheter i förslaget. Den föreslagna bonusen skulle enligt
utskottets mening knappast leda till något nysparande utan i
första hand vara en stimulans för dem som har möjlighet att göra
stora överföringar från annat sparande för att komma i
åtnjutande av bonusen. Då det dessutom i december 1988
tillkommit ett nytt ungdomsbosparsystem knutet till banker och
sparkassor finns det än mindre anledning att biträda den av
motionärerna föreslagna lösningen. Med det anförda avstyrker
utskottet motionerna Fi601 (m), Fi602 (m) yrkande 6 och Fi607
(m).
Startsparande
I motionerna Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m) och
Fi610 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) föreslås också att en
ny sparform, kallad startsparande, införs för barn och
ungdom.
Enligt den lösning som skisseras i motion Fi602 (m) skall
föräldrar och släktingar vardera kunna sätta in upp till
5000kr. årligen på barns bankkonton som är spärrade för
uttag intill 18 års ålder. Gåvoskatt utgår inte på sådana
insättningar, men någon form av tak bör dock övervägas. All
avkastning på kontot bör vara skattefri under den tid medlen
inte får disponeras. I motion Fi610 (fp) anges ingen
beloppsgräns för insättningarna. I denna motion förordas också
att avkastningen skall beskattas med samma skattesats som gäller
för individuella pensionsförsäkringar, dvs. 15 procent.
Utskottet får med anledning härav anföra följande. Moderata
samlingspartiet och folkpartiet liberalerna har under en följd
av år förespråkat att startsparande införs. Ursprungligen var
denna sparform tänkt att premieras genom att någon gåvoskatt
inte skulle utgå på insättningarna och genom att avkastningen
helt eller delvis skulle undantas från skatt.
Vid ingången av 1991 höjdes grundavdraget vid
gåvobeskattningen från 2000 till 10000 kr. per år. Två
föräldrar kan därmed årligen överföra 20000 kr. till vart och
ett av sina barn utan att gåvoskatteplikt föreligger. Därmed
har ett av de villkor som ursprungligen var tänkt att bära upp
startsparandet blivit tillgodosett. Vid samma tidpunkt
avskaffades också den nedre åldersgränsen i allemanssparandet.
Eftersom högsta tillåtna månadsinsättning i allemanssparandet
numera är 1200 kr. har föräldrar och andra anhöriga möjlighet
att för ett barns räkning spara upp till 14400 kr./år i ett
skattepremierat sparande utan att gåvoskatt utgår. Enligt
utskottets mening är det med hänsyn härtill inte påkallat att nu
införa sparformer för barn och ungdomar av det slag som förordas
i motionen. Utskottet avstyrker därför motionerna Fi602 (m)
yrkande 3 och Fi610 (fp) yrkande 7.
Antalet andelsägare i allemansfonder
I motion N372 av Alf Wennerfors (m) anförs att högsta
tillåtna antalet andelsdelägare i en allemansfond bör minskas
från 150000 till 50000. En sådan förändring bör åstadkommas
för att de enskilda delägarna skall få ökade möjligheter att
utöva inflytande på fondernas förvaltning. Det blir då också
fler fonder och fler personer som kommer att sitta i fondernas
styrelser, vilket enligt motionärern kommer att bidra till
maktspridning och pluralism.
Hösten 1987 beslutade riksdagen (FiU 1987/88:9, rskr. 105) att
gränsen för högsta tillåtna antalet andelsägare i en
allemansfond skulle höjas från 75 000 till 100 000. Vid den
tidpunkten hade sparandet i allemansfonderna nått en sådan
omfattning att man i vissa fonder börjat närma sig taket för
antalet delägare. För att nya sparare skulle kunna få tillträde
till allemansfonderna måste därför ytterligare fondbolag bildas
och nya fonder sättas i gång, vilket skulle föra med sig
kostnader för administration och förvaltning. En höjning av
gränsen för högsta tillåtna antalet sparare innebar emellertid
att dessa kostnader kunde undvikas. Den tillströmning av sparare
som skedde efter år 1987 gjorde att riksdagen våren 1989
(1988/89:FiU30, rskr. 327) ånyo beslutade justera den övre
gränsen för antalet andelsägare, denna gång till 150000
personer.
Erfarenheterna av de beslutade höjningarna av högsta antalet
andelsägare har varit goda. Några påtagliga inskränkningar i
inflytandet från andelsägarna har inte påvisats. Höjningarna har
medfört att kostnader för administration och förvaltning har
kunnat begränsas, vilket bidragit till att öka avkastningen på
spararnas insättningar. Det finns därför enligt utskottets
mening inte några skäl för att överväga en sänkning av högsta
tillåtna antalet andelsägare i en allemansfond. Motion N372
yrkande 1 bör därför avslås av riksdagen.
Avveckling av spardelegationen
I budgetpropositionen föreslås att spardelegationen skall
avvecklas och att vissa frågor som ombesörjts av delegationen
skall föras över på andra myndigheter. Så t.ex. kan enligt
propositionen marknadsföringen av allemansspar överlåtas åt
riksgäldskontoret resp. fondbolagen. På motsvarande sätt
föreslås att ansvaret för den information som spardelegationen
tagit fram om avkastning och villkor för olika sparformer skall
föras över till bankinspektionen.
Det senare förslaget avvisas i motion Fi602 av Lars
Tobisson m.fl. (m). Motionärerna ser den tilltänkta
uppgiftsöverföringen som en bristande tilltro till
marknadshushållningen. Enligt deras mening är det en naturlig
uppgift för konkurrerande kreditinstitut att informera om olika
spar- och avkastningsvillkor.
Utskottet har i annat sammanhang (1990/91:FiU18) redan
tillstyrkt förslaget att riksgäldskontoret skall ta över
ansvaret för marknadsföringen av allemansspar. Utskottet delar
föredragandes uppfattning att någon form av objektiv information
om villkoren för olika sparformer alltjämt bör tas fram i
offentlig regi. För den enskilde spararen har marknaden med åren
blivit alltmer svåröverblickbar. Kreditinstitutens
marknadsföring inriktas i första hand på att lansera nya
attraktiva sparformer medan informationen om försämringar som
införs för äldre sparformer får en mer underordnad plats.
Utskottet tillstyrker med hänsyn härtill propositionens förslag
och avstyrker motion Fi602 (m) yrkande 2.
Vissa ändringar av vinstsparandet
I budgetpropositionen föreslås också vissa förenklingar i
tillståndsgivningen för vinstsparandet samt att beskattningen av
vinster i vinstsparandet anpassas till de nivåer som gäller i
det nya skattesystemet. Sålunda föreslås att riksdagen skall
överlåta till regeringen att fastställa nivån på högsta tillåtna
månatliga insättning i vinstsparandet. I propositionen
ifrågasätter föredraganden om en sådan övre gräns för
sparbeloppet verkligen behövs. Han anser dock att frågan bör
övervägas ytterligare. Skatten på vinster i vinstsparandet
föreslås bli sänkt från 40% till 30% samtidigt som skatten
föreslås utgå generellt även på de i dag skattebefriade
småvinsterna.
Utskottet har för egen del inget att erinra mot propositionens
förslag i denna del. Utskottet tillstyrker således att riksdagen
antar det till betänkandet fogade förslaget till lag om ändring
i lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande sparstimulanser och ägandespridning
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fi602 yrkandena 1 och
7, 1990/91:Fi608 yrkande 2, 1990/91:Fi610 yrkandena 1, 2, 3, 4
och 5,
res. 2 (m, fp, c)
2. beträffande vinstandelssystem
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fi226,
1990/91:Fi602 yrkande 8, 1990/91:Fi603, 1990/91:Fi604,
1990/91:Fi605 yrkande 1 och 1990/91:Fi610 yrkande 6,
res. 3 (m, fp, c)
3. beträffande sparavdrag
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fi609 och
1990/91:Sk627 yrkande 17,
res. 4 (mp)
6. beträffande bosparande
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fi601,
1990/91:Fi602 yrkande 6 och 1990/91:Fi607,
res. 8 (m)
res.9(fp) -
motiv.
res. 10(c) -motiv.
7. beträffande startsparande
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fi602 yrkande 3 och
1990/91:Fi610 yrkande 7,
res. 11 (m, fp)
8. beträffande antalet andelsägare i en allemansfond
att riksdagen avslår motion 1990/91:N372 yrkande 1,
9. beträffande avveckling av spardelegationen
att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:100
bilaga 9 i denna del och med avslag på motion 1990/91:Fi602
yrkande 2 bemyndigar regeringen att vidta de åtgärder som behövs
för att avveckla spardelegationen,
res. 12 (m)
10. beträffande vissa ändringar i vinstsparandet
att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:100
bilaga 9 i denna del
dels godkänner vad som förordas i propositionen om
vinstsparandet,
dels antar det i propositionen framlagda förslaget till
lag om ändring i lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster.
Stockholm den 26 mars 1991
På finansutskottets vägnar
Hans Gustafsson
Närvarande: Hans Gustafsson (s), Anne Wibble (fp), Roland
Sundgren (s), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Per Olof
Håkansson (s), Rune Rydén (m), Iris Mårtensson (s), Lisbet
Calner (s), Arne Kjörnsberg (s), Filip Fridolfsson (m), Lars De
Geer (fp), Ivar Franzén (c), Lars-Ove Hagberg (v), Carl Frick
(mp), Marianne Carlström (s) och Sonia Karlsson (s).
Reservationer
Reservationer
1. Inledningen
Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser
att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "Det
nya skattesystemet" och slutar med "till 1,5--2,0%" bort ha
följande lydelse:
Mot denna bakgrund är det djupt olyckligt att beskattningen av
kapital i samband med senare års skatteomläggningar har skärpts
med ca 30 miljarder kronor. Höjda skatter på boende och
pensionssparande kan väntas minska intresset för långsiktigt
bundet sparande i egen bostad och inför ålderdomen. Även
riskvilligt sparande i aktier missgynnas, framför allt genom en
evig, nominell kapitalvinstbeskattning. Sparandet kan under de
närmaste åren väntas få en passiv karaktär och främst ta sig
formen av amorteringar på tidigare upptagna lån. En första
anpassning till det nya skattesystemet kunde noteras redan under
första halvåret 1990 då hushållens bruttoupplåning minskade. För
1991 förutses åter en positiv om än låg sparkvot på ca 0,5%.
Nästa år väntas sparkvoten stiga till 1,5--2,0%.
2. Sparstimulanser och ägandespridning (mom. 1)
Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune
Rydén (m), Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp) och Ivar
Franzén (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar
med "Av vad" och på s. 8 slutar med "yrkande 5" bort ha följande
lydelse:
Bakom den totala sparandebristen i svensk ekonomi ligger bl.a.
ett allt sämre hushållssparande. Under hela 1900-talet -- ända
fram till 1960 -- var hushållens sparande i Sverige tämligen
normalt för ett utvecklat industriland, låt vara att det inte
nådde upp till så höga nivåer som i t.ex. Japan och Italien.
Sedan 1960-talet har det emellertid skett en trendmässig
nedgång.
Ett sjunkande hushållssparande i kombination med ett ökande
offentligt sparande innebär att det enskilda ägandet minskar.
Det är olyckligt. Det är angeläget med ett enskilt, spritt
ägande. Tendensen har emellertid gått mot en allt större
koncentration och institutionalisering av ägandet i
näringslivet. Utskottet anser därför att förmögenhets- och
sparandepolitiken bör användas aktivt för att uppnå en större
ägandespridning.
Det enskilda ägandet är en förutsättning för en fungerande
marknadsekonomi. Omsorg om den egna egendomen, oavsett om det är
ett aktieinnehav som skall förräntas, ett eget företag som skall
gå med vinst, en egen bostad eller ett fritidshus som måste
underhållas, är en grundpelare för ett samhälles möjligheter att
skapa, utveckla och vårda resurser. I avsaknad av privat ägande
riskeras att resurser slösas bort, egendom inte förvaltas
effektivt eller tillåts förfalla. Detta är inte till gagn för
någon.
Hushållens sparande är också av betydelse i ett rent
privatekonomiskt perspektiv. Den buffert som en sparad slant
innebär ger -- som komplettering till våra
socialförsäkringssystem -- en större trygghet. Det ligger ett
stort värde i detta, eftersom den enskilde då får ett ökat
oberoende av företag och myndigheter. Möjligheterna att kunna
möta risker och gripa chanser i livet blir större.
Hushållssparandet har också stor samhällsekonomisk betydelse.
Varje ekonomi i balans måste, för att kunna upprätthålla en viss
nivå av resurser och välstånd, avsätta medel för sparande och
därmed investeringar. Det krävs således investeringar i ekonomin
även om ambitionen endast skulle vara att upprätthålla nuvarande
kapacitet. För att skapa nya resurser och öka välståndet behövs
följaktligen sparandet i än högre grad.
Alla de skäl som utskottet nämnt, dvs. ägandespridning, bättre
fungerande marknadsekonomi, privatekonomisk trygghet och
samhällsekonomins behov, talar för att hushållens sparande måste
öka.
Orsaker till det låga sparandet
Enligt utskottet härrör en rad orsaker till det sjunkande
sparandet från den politik som den socialdemokratiska regeringen
för. Kanske viktigast bland dem är den tilltagande osäkerhet om
sparandets framtida avkastning som politiken framkallat. Som
exempel kan nämnas de många försämringar av aktiebeskattningen
som genomförts. På samma sätt riskerar genomdrivandet av
engångsskatten på pensionssparande och beslutet att kraftigt
höja beskattningen av företagsanknutna vinstandelssystem att
ytterligare försämra sparandet.
För det andra har många människor reagerat på den kraftiga
höjningen av skattetrycket genom att öka upplåningen och dra ned
sitt sparande för att hålla uppe konsumtionen.
Den försämring som inträffat under de allra senaste åren kan
dessutom förklaras av att avregleringen på kreditmarknaden ökat
tillgången på krediter för hushållen. Utskottet är för
avregleringen men konstaterar också att den ökade tillgången på
krediter i kombination med höga marginalskatter gjort
lånefinansierad konsumtion mindre kostsam än den annars skulle
ha varit.
Avvägningen privat -- offentligt sparande
När investeringarna inom näringslivet ökar, kan företagen inte
själva finansiera dessa fullt ut utan är beroende av
kapitaltillförsel utifrån. Historiskt sett har detta
kapitalbehov i huvudsak täckts genom ett sparandeöverskott hos
hushållen. Nu föreligger inte något sådant, och då återstår
antingen att bygga upp ett sparandeöverskott i den offentliga
sektorn, att stimulera till ett ökat enskilt sparande eller
kapitalimport från utlandet.
Utskottet anser inte att den ekonomiska politiken bör leda
till bestående överskott i den offentliga sektorn. Denna väg
leder mot ett successivt överförande av ägande från den privata
till den offentliga sektorn, vilket skulle innebära en
fortgående socialisering av ekonomin.
Införandet av löntagarfonderna, uttaget av skatten på
pensionssparande och inrättandet av den femte AP-fondstyrelsen
är konkreta exempel på denna utveckling. Det nu aktuella
förslaget om ändrade placeringsregler för AP-fondens styrelser
är ett annat mycket långtgående förslag i denna riktning. Talet
om att pensionerna skulle kunna tryggas med större och friare
placeringsregler är fullständigt felaktigt. Den ökade avkastning
som fonderna skulle kunna ge är försumbar jämfört med
pensionsutbetalningarnas storlek. Framtidens pensioner kan
endast garanteras genom en hög ekonomisk tillväxt, och en sådan
främjas inte av ett ökat offentligt ägande. Riksdagen bör därför
avvisa ytterligare fonduppbyggnad och utvidgning av det
kollektiva ägandet.
En fortsättning på den inslagna vägen förutsätter ytterligare
skärpt skattetryck med åtföljande negativa verkningar på viljan
att arbeta och spara. Därigenom undergrävs den enskilda sektorns
produktionsförmåga, och skattetrycket måste höjas ytterligare.
Denna politik leder ekonomin in i en ond cirkel och minskar
förutsättningarna för Sverige att återta sin ställning som
ledande välfärdsland.
Vad utskottet här anfört med anledning av motion Fi610 (fp)
yrkande 3 om att avvisa ytterligare fonduppbyggnad och
utvidgning av det kollektiva ägandet bör riksdagen som sin
mening ge till känna för regeringen.
Politik för ett ökat hushållssparande
I motionerna Fi602 (m), Fi608 (c) och Fi610 (fp) beskrivs en
långsiktig politik för att gynna sparandet.
Av största vikt för att stimulera till ökat hushållssparande
är en ekonomisk politik, som gynnar en stabil och god tillväxt.
En avgörande förutsättning för ett högre hushållssparande är
också att skattetrycket på hushållen sänks genom att de skatter
som indirekt eller direkt belastar sparande och arbete minskar.
Dessutom måste medborgarna kunna lita på att de får behålla vad
de sparat.
När löntagarfonderna avvecklas och deras tillgångar utnyttjas
som sparstimulans, på sätt som tidigare föreslagits av de
borgerliga partierna i motion 1990/91:Fi213, räknar utskottet
med en ökning av enskilda människors riskvilliga sparande och
därigenom en kraftig ägandespridning. Dessutom kommer fondernas
samlade tillgångar med största sannolikhet att överstiga det
belopp som maximalt avsatts för sparpremier. De medel som
härigenom inte tas i anspråk bör användas till forskning och
andra sparstimulerande och tillväxtbefrämjande åtgärder.
Utvecklingen har visat att det inte nämnvärt går att öka
hushållens sparande med hjälp av skattemässiga styråtgärder som
t.ex. i allemanssparandet. Utan långsiktig bindning leder sådana
arrangemang mest till att människor flyttar sparmedel från ett
konto till ett annat. Inte heller utgör den typ av påkostade
annonskampanjer som spardelegationen genomfört någon effektiv
sparpolitik, vilket även regeringen uppenbarligen har insett i
och med att spardelegationen nu föreslås bli nedlagd. Enligt
utskottets mening bör sparandet på allemanskonto främst
uppmuntras då det sker i allemansfond, dvs. i aktier.
En generell ekonomisk politik som främjar varaktig tillväxt
genom skattelättnader för hushållen, återinförande av fasta
spelregler och avveckling av löntagarfonderna är således de
viktigaste förutsättningarna för hushållssparandets
återhämtning. Staten bör bedriva en aktiv politik för att
stimulera enskilda människors sparande och ägande. Målet bör
vara att hushållen skall kunna ha ett sparkapital motsvarande
den genomsnittliga årslönen för en industriarbetare.
Det ligger ett stort värde i att den enskilde får en större
ekonomisk trygghet och ett ökat oberoende av företag och
myndigheter. Möjligheterna att kunna möta risker och ta chanser
blir större. Den "topphuggande" förmögenhetspolitik som
socialdemokraterna hittills bedrivit anser utskottet bör
ersättas av en "uppbyggande" politik. En ökad sparvilja
förutsätter stabila spelregler så att människor vågar spara
långsiktigt. Sparandet bör premieras -- inte motverkas.
Vad utskottet här anfört om stimulanser av hushållssparandet,
ägandespridning, hushållssparandets betydelse för
samhällsekonomin, mål för hushållssparandet och vikten av
stabila spelregler för att stimulera sparande och investeringar
bör riksdagen med anledning av motionerna Fi602 (m) yrkandena 1
och 7, Fi608 (c) yrkande 2 samt Fi610 (fp) yrkandena 1, 2, 4 och
5 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande sparstimulanser och ägandespridning
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Fi602
yrkandena 1 och 7, 1990/91:Fi608 yrkande 2 och 1990/91:Fi610
yrkandena 1, 2, 3, 4 och 5 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
3. Vinstandelssystem (mom. 2)
Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune
Rydén (m), Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp) och Ivar
Franzén (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar
med "När skatteutskottet" och slutar med "yrkande 6" bort ha
följande lydelse:
Regeringen genomdrev våren 1987 försämringar i den
skattemässiga behandlingen av anställdas vinstandelar. Avsikten
med frivilliga vinstandelssystem är att göra de anställda
delaktiga i företagens resultat, förbättra produktiviteten, öka
sparandet, sprida det individuella ägandet och stärka känslan av
samhörighet inom företaget. Regeringens åtgärder på detta område
innebär i princip att de anställdas vinstandelar jämställs med
lön. Förutom att detta synsätt är direkt felaktigt riskerar man
därigenom att förekomsten av företagsanknutna vinstandelssystem
minskar.
För det första är vinstandelar till skillnad från lön osäkra.
Den anställde vet inte förrän i efterhand om det blir någon
vinst och hur stor vinstandelen blir. För det andra kan den
anställde inte omedelbart disponera vinstandelen eftersom denna
är bunden i minst fem år. För det tredje påverkas ATP-systemet
på ett ologiskt och inkonsekvent sätt. En vinstandel belastas
med arbetsgivaravgifter vid själva avsättningen, men motsvarande
andel blir ATP-grundande först flera år senare när den blir
tillgänglig för den anställde och han tar upp den i sin
deklaration. För det fjärde bestäms vinstandelen inte i
löneförhandlingar mellan företagsledning och fackliga
organisationer utan beslutas av ägarna i enlighet med
aktiebolagslagens regler om disposition av vinsten.
Utskottet anser i likhet med motionärerna att
vinstandelssystem har gynnsamma effekter för samhälle,
näringsliv och anställda. För att stimulera och underlätta en
fortsatt utveckling av vinstandelssystem bör därför inte
vinstandelar beläggas med socialavgifter under förutsättning av
att bindningstiden är fem år.
Vad utskottet här anfört innebär således att utskottet
biträder förslagen i motionerna Fi226 (m), Fi602 (m) yrkande 8,
Fi603 (m), Fi604 (fp, m, c), Fi605 (fp) yrkande 1 och Fi610 (fp)
yrkande 6.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande vinstandelssystem
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Fi226,
1990/91:Fi602 yrkande 8, 1990/91:Fi603, 1990/91:Fi604,
1990/91:Fi605 yrkande 1 och 1990/91:Fi610 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
vinstandelssystem,
4. Sparavdrag (mom. 3)
Carl Frick (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar
med "Nuvarande regler" och slutar med "yrkande 17" bort ha
följande lydelse:
Utskottet vill i likhet med miljöpartiet de gröna verka för
ett aktivt hushållssparande och ett breddat ägande i samhället.
Utskottet anser det därför vara fel att i skattereformen helt ta
bort grundavdrag och sparavdrag i inkomstslaget kapital.
Speciellt slog enligt utskottets mening slopandet av
sparavdraget alltför hårt mot småspararna. Det borde som
utskottet ser det vara möjligt att hitta en metod som ger rimlig
uppmuntran till småsparare utan att lämna möjlighet till
skattearbitrage.
Utskottet föreslår mot denna bakgrund ett sparavdrag på 30%
av den del av kapitalinkomsterna (brutto, dvs. före eventuella
avdrag i detta inkomstslag) som understiger 6000 kr.
Sparavdraget skulle därmed som mest kunna utgå med 1800 kr.,
vilket skulle ge en skatteminskning med 540 kr. Detta avdrag bör
ersätta den skattepremiering som för närvarande gäller för
allemanssparandet.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande
lydelse:
3. beträffande sparavdrag
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Fi609 och
1990/91:Sk627 yrkande 17 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om en nytt sparavdrag för småsparare
i stället för skattereduktion för allemanssparandet,
5. Långsiktigt personligt sparande (mom. 4)
Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip
Fridolfsson (m) och Lars De Geer (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar
med "Utskottet har" och på s. 10 slutar med "skattesystemets
effekter" bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som
börjar med "Vad beträffar" och slutar med "Fi611 (m)" bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör möjligheterna till eget
pensionssparande breddas. Utöver vanligt försäkringssparande
borde det bli möjligt att spara bundet i bank på särskilda
pensionskonton. Bankerna har goda förutsättningar att
marknadsföra en sådan sparform till en bred allmänhet genom sina
väl förgrenade kontorsnät. Sparformen skulle också uppmuntra och
förstärka en god bank--kund-relation, vilket utskottet ser som
angeläget.
Såsom föreslås i motion Fi602 (m) bör pensionskontona vara
spärrade för uttag intill dess att vederbörande fyllt 55 år.
Därefter bör uttag få göras med högst en tiondel av det
innestående beloppet. Avsättning till pensionskonto bör få göras
med upp till ett basbelopp per år och vara avdragsgill mot att
skattskyldighet inträder då beloppen tas ut. Även i övrigt bör
reglerna samordnas med vad som gäller för pensionssparande i
försäkringsbolag.
Det finns som utskottet ser det skäl att pröva om det utifrån
banktekniska överväganden är möjligt att utvidga
placeringsmöjligheterna till att omfatta även sparande i aktier
och andra värdepapper samt andelar i aktie- och
avkastningsfonder.
Ett sparande av detta slag överensstämmer i flera avseenden
med de förslag om personliga investeringskonton som förs fram i
motionerna Fi606 (c) och Fi608 (c).
I enlighet med vad som förordas i motion Fi611 (m) bör banker
och försäkringsbolag också utveckla nya sparformer för
äldreboende och omvårdnad under ålderdomen, vilka det finns
anledning för det allmänna att skattemässigt stimulera.
Vad utskottet anfört om pensionssparande i bank samt sparande
inför ålderdomen bör ges till känna för regeringen.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande
lydelse:
4. beträffande långsiktigt personligt sparande
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Fi602
yrkande 4 och 1990/91:Fi611 samt med anledning av motionerna
1990/91:Fi606 och 1990/91:Fi608 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om pensionssparande i
bank och sparande inför ålderdomen,
6. Långsiktigt personligt sparande (mom. 4)
Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar
med "Utskottet har" och på s. 10 slutar med "riksdagens sida"
bort ha följande lydelse:
Utskottet får med anledning härav anföra följande. Personliga
investeringskonton är ett sparsystem som ger individen möjlighet
att spara med uppskjuten beskattning. Systemet är så utformat
att konsumtion beskattas medan sparande är befriat från skatt.
Det innebär att investeringar i hushållssektorn behandlas lika
förmånligt som i företagssektorn.
Det förslag som centerpartiet presenterar i motionerna Fi606
och Fi608 syftar till att premiera långsiktigt målsparande.
Genom sin konstruktion främjar personliga investeringskonton
nysparande. Systemet bidrar också till att öka utbudet av
arbetskraft i och med att de som väljer att arbeta övertid kan
placera den extra förtjänsten i en skattebefriad sparform. I ett
läge då kapitalkostnaderna för bostäder ökar kan personliga
investeringskonton dessutom stimulera bostadskonsumenterna till
att spara till en större egen kapitalinsats, som vid köp av
bostäder kan bidra till att begränsa de framtida
kapitalkostnaderna. De årliga avdragsgilla insättningarna på
kontot är begränsade till högst ett halvt basbelopp (dvs. ca
16000 kr. år 1991), och uttag får i princip inte göras utom
för investeringar i egen permanentbostad eller i eget företag.
Ett system med personliga investeringskonton kan aktivt bidra
till ett ökat enskilt sparande. Detta är angeläget eftersom
hushållssparandet inte utvecklats på önskvärt sätt. Ett sådant
system bidrar också till ett ökat intresse för att investera i
eget företag samt att äga sin egen bostad. Systemet kan också
användas för att stimulera bosparandet. Det bör ankomma på
regeringen att verkställa den ytterligare utredning som kan
krävas och snarast återkomma till riksdagen med ett konkret
förslag om införande av personliga investeringskonton. Målet bör
vara att införa personliga investeringskonton fr.o.m. år 1992
enligt följande.
Personliga investeringskonton införs för långsiktigt
målsparande.
Insättningarna på kontot får inte överstiga ett halvt
basbelopp per person och år.
Avkastningen skall vara skattefri.
Uttag utan skattekonsekvens skall få göras bara för
investeringar i egen permanentbostad eller i eget företag.
Beskattning skall ske när tillgången avyttras.
Vid uttag till annan användning än egen bostad och eget
företag skall beskattning ske omedelbart.
Personliga investeringskonton ersätter till viss del det
institutionaliserade pensionssparandet. Systemet kan också fylla
ett behov för dem som vill trappa ned på arbetstiden tidigare än
vid 65 års ålder.
Systemet skulle också kunna bidra till en sundare aktiemarknad
med fler aktörer och en större andel aktier ägda av enskilda och
färre via institutioner. Tillgångarna på det personliga
investeringskontot skall inte gå att belåna. Detta tillsammans
med långsiktigheten i sparandet minimerar risken för
skattearbitrage.
Slutligen kan det personliga investeringskontot kraftigt
stimulera hushållssparandet och därmed minska
konsumtionstillväxten.
Utskottet ställer sig därmed bakom vad som föreslås i
motionerna Fi606 och Fi608. Utskottets uttalande bör ges
regeringen till känna. Vad utskottet här anfört innebär att
förslagen i motionerna Fi603 om pensionssparande i bank blir
tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande
lydelse:
4. beträffande långsiktigt personligt sparande
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Fi606 och
1990/91:Fi608 yrkande 1 samt med anledning av motion
1990/91:Fi602 yrkande 4 och med avslag på motion 1990/91:Fi611
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
en utredning om personliga investeringskonton,
7. Försäkringssparande (mom. 5)
Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune
Rydén (m), Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp) och Ivar
Franzén (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som
börjar med "Utskottet får" och slutar med "yrkande 5" bort ha
följande lydelse:
Såsom framhålls i motion Fi602 är marknaden för
livförsäkringar stel i Sverige, vilket sammanhänger med att
livbolagens verksamhet är hårt reglerad. Konkurrensen skulle
genast öka om livförsäkringsrörelse i enlighet med motionärernas
förslag fick drivas av aktiebolag med utdelningsrätt.
Det skulle då bli möjligt att sätta räntan under risk. I dag
utgår alla bolag från en kalkylränta på 4% om året, vartill
kommer möjligheten till återbäring. Utomlands är det vanligt att
bolagen i stället erbjuder en garanterad ränta på exempelvis
10%. Blir avkastningen på gjorda placeringar mindre, får
bolagen stå för mellanskillnaden. Blir avkastningen större får
de behålla den. I förening med fördelaktiga återlåneregler har
detta visat sig vara en attraktiv sparform i bl.a. USA.
Det nyligen genomförda öppnandet av s.k.
unit-linked-försäkringar är som framhålls i motionen ett steg i
rätt riktning mot ett rikare utbud av försäkringsformer i
Sverige. Utskottet instämmer också i motionärernas uppfattning
att det vore önskvärt med ett försäkringssparande inriktat på
förvärv av bostad i samband med övergången från yrkesverksamhet
till pensionstillvaro.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande
lydelse:
5. beträffande försäkringssparande
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fi602
yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om ändringar i reglerna för försäkringssparande,
8. Bosparande (mom. 6)
Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridofsson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som
börjar med "Utskottet har" och slutar med "och Fi607 (m)" bort
ha följande lydelse:
Finansutskottet får för egen del anföra följande. Att bredda
bostadsägandet är det bästa sättet att åstadkomma en jämnare
fördelning av förmögenhetstillgångarna i samhället. Ur både
samhälls- och privatekonomisk synvinkel är det fördelaktigt om
människor får möjlighet att skaffa en egen bostad antingen i
småhus eller i flerfamiljshus.
För att öka hushållens möjligheter att i större utsträckning
äga sina bostäder är det väsentligt att minska beskattningen.
Skatterna bör sänkas på både hushållens inkomster och själva
boendet. Därigenom kan möjligheter skapas för vanliga
inkomsttagare och barnfamiljer att skaffa en personligt ägd
bostad.
Enligt utskottets mening bör dessutom målsparandet till egen
bostad eller bostadsrätt uppmuntras. Våren 1988 godkände
riksdagen visserligen formerna för ett nytt ungdomsbosparsystem
som bygger på bankernas spara--låna-system. Detta sparsystem är
emellertid krångligt till sin konstruktion och leder till ökade
kostnader för såväl banken som riksgäldskontoret, utan att ge
särskilt stora effekter på nysparandet.
Såsom utskottet ser det sammanhänger problemen med den nya
sparformen med de begränsningar som byggts in i systemet. Dessa
ter sig i flera avseenden som svårmotiverade.
För det första bör enligt utskottets mening ett bosparande av
detta slag inte vara förbundet med någon åldersbegränsning, vare
sig uppåt eller nedåt. För det andra bör inte de månatliga
sparbeloppen begränsas. I stället kan ett tak fastställas för
den statliga premien. För det tredje ter det sig orimligt att
personer som redan sparar på andra bankkonton inte får knyta
detta sparande till den nya sparformen. För det fjärde måste det
vara fel att diskriminera det riskvilliga sparandet eftersom ett
omfattande bosparande i denna form redan förekommer, bl.a. på
tillskyndan av Sveriges bostadsrättsföreningars
centralorganisation. För det femte måste enligt utskottets
mening utbetalningen av sparpremien vara förbunden med ett
förvärv av en bostad.
I tre motioner från moderata samlingspartiet har redovisats en
sparmodell som tillgodoser de krav som utskottet här ställt upp.
Det bör ankomma på regeringen att mer i detalj utforma ett
förslag med denna inriktning och att återkomma till riksdagen i
frågan.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande
lydelse:
6. beträffande bosparande
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Fi601,
1990/91:Fi602 yrkande 6 och 1990/91:Fi607 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om stimulanser till
bosparandet,
9. Bosparande (mom. 6, motiveringen)
Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser att den del av
utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Utskottet har" och
slutar med "och Fi607 (m)" bort ha följande lydelse:
Avregleringen av kreditmarknaden och borttagandet av alla
utlåningsrestriktioner har medfört att behovet av speciella
arrangemang för visst kreditändamål minskat väsentligt. Då det
gäller krediter för bostadsändamål har nästan alla banker lagt
upp egna sparsystem med sikte på att underlätta för en familj
att med eget sparande i begynnelsen erhålla gynnsamma villkor då
ytterligare krediter behövs. Sedan december 1988 finns dessutom
ett särskilt ungdomsbosparsystem upplagt i samarbete med banker
och sparkassor. Detta har inte alls blivit utnyttjat i den
utsträckning som förväntades, vilket också talar mot behovet att
nu inrätta ett allmänt bosparsystem. Med det anförda avstyrker
utskottet motionerna Fi601 (m), Fi602 (m) yrkande 6 och Fi607
(m).
10. Bosparande (mom. 6, motiveringen)
Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser att den del av
utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Utskottet har" och
slutar med "Fi607 (m)" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående behandlat motioner med förslag
till personliga investeringskonton. Denna sparform bör utnyttjas
för att premiera bosparandet. Som utskottet ser det kan systemet
med personliga investeringskonton förväntas befrämja bosparandet
högst väsentligt. Det föreligger därför inte behov av att
utforma kompletterande bosparformer vid sidan av detta system.
Med hänsyn härtill avstyrker utskottet motionerna Fi601 (m),
Fi602 (m) yrkande 6 och Fi607 (m).
11. Startsparande (mom. 7)
Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip
Fridolfsson (m) och Lars De Geer (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som
börjar med "Utskottet får" och slutar med "yrkande 7" bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det angeläget att skattemässigt
premiera sådant sparande som är förknippat med långa
bindningstider. Det i motionerna Fi602 (m) och Fi610 (fp)
föreslagna startsparandet för barn och ungdom är enligt
utskottets mening en intressant lösning. Genom att de
insättningar som föräldrar och andra närstående gör är bundna
fram till 18 års ålder skapas förbättringar för en trygg start i
vuxenlivet. Pengarna kan användas för att bekosta t.ex.
utbildning eller bostad. Utskottet biträder motionärernas
förslag att regeringen skall ges i uppdrag att skyndsamt utreda
de närmare detaljerna och återkomma till riksdagen med ett
förslag under år 1991.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande
lydelse:
7. beträffande startsparande
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Fi602
yrkande 3 och 1990/91:Fi610 yrkande 7 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om en skyndsam
utredning av den närmare utformningen av ett startsparande,
12. Avveckling av spardelegationen (mom. 9)
Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13
börjar med "Utskottet har" och på s. 14 slutar med "yrkande 2"
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening kan man inte med
informationskampanjer förbättra det privata sparandet. Utskottet
noterar därför med stor tillfredsställelse att regeringen
föreslagit att spardelegationen skall avvecklas vid det kommande
halvårsskiftet. Regeringens bristande tilltro till
marknadskrafterna kommer dock samtidigt till uttryck i förslaget
att bankinspektionen skall överta vissa av spardelegationens
informationsuppgifter eftersom, som regeringen uttrycker det,
sådan viktig information sannolikt inte skulle bli producerad på
marknaden. I motsats till regeringen ser utskottet det som en
naturlig uppgift för konkurrerande kreditinstitut att lämna
sådan information. Utskottet avstyrker därför den tilltänkta
uppgiftsöverföringen.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande
lydelse:
9. beträffande avveckling av spardelegationen
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fi602 yrkande 2
och med anledning av proposition 1990/91:100 bilaga 9 i denna
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om en överföring av informationsuppgifter till
bankinspektionen,
Propositionens lagförslag
Bilaga
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster
Härigenom föreskrivs att 1§ lagen (1928:376) om skatt på
lotterivinster1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1§2
Skatt betalas enligt denna lag till staten för vinst i svenskt
lotteri.
Skatten utgör fyrtio Skatten utgör trettio
procent av vinstens värde i procent av vinstens värde.
fråga om vinst vid För andra vinster än
vinstdragning i vinstsparande vinst vid vinstdragning i
anordnat av bank eller vinstsparande anordnat av bank
sparkassa och trettio procent eller sparkassa skall skatt
av vinstens värde i dock inte betalas med högre
fråga om annan vinst. Skatt belopp än att av vinsten
skall dock inte betalas med återstår etthundra
högre belopp än att av kronor.
vinsten återstår
etthundra kronor.
Skatt skall inte betalas för
1. vinst vid vadhållning genom totalisator vid hästtävlingar
eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade
premieobligationer,
2. vinst i lotteri, när vinsten inte utgörs av pengar,
3. vinst i sådant spel som avses i lagen (1972:820) om skatt
på spel,
4. vinst i pengar som utfallit på lott i lotteri som har
anordnats av sådan sammanslutning som avses i 11§ lotterilagen
(1982:1011),
5. annan vinst i pengar som 5. annan vinst i pengar som
uppgår till högst uppgår till högst
etthundra kronor. etthundra kronor och som inte
utgör vinst vid
vinstdragning i vinstsparande
anordnat av bank eller
sparkassa.
Vid beräkning av skattebeloppet skall i vinstens värde
inräknas den skatt som belöper på vinsten.
Skatt skall inte betalas för vinster som utfallit på lotter
som inte sålts, eller för vinster som inte tagits ut av
vinnaren.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
1 Lagen omtryckt 1984:152.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1984:152.
2 Senaste lydelse 1988:840.