Utskottet tillstyrker regeringens förslag att högsta tillåtna
månadsinsättning i allemanssparandet höjs till 1200 kr. och
att taket för det samlade sparandet justeras upp till 150000
kr.
Utskottet tar i ärendet också ett eget initiativ och föreslår
att man avvecklar den särskilda sparbonus på högst 300 kr. som
betalas ut till alla som fyller högst 25 år det år de börjar
spara i allemanssparandet. Syftet med bonusen har varit att
stimulera ungdomar att börja spara i allemanssparandet. Eftersom
nuvarande nedre åldersgräns på 16 år i allemanssparandet
avskaffas vid årsskiftet 1990-1991 skulle sparbonusen komma att
omfatta även mindre barn vars föräldrar börjar spara för barnens
räkning. Sparbonusen fyller därmed inte längre sitt syfte som
särskild ungdomsstimulans och bör med hänsyn härtill avskaffas.
Propositionen
I proposition 1990/91:45 har regeringen (finansdepartementet)
-- efter föredragning av statsrådet Erik Åsbrink -- föreslagit
riksdagen att anta det i propositionen framlagda förslaget till
lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande.
Lagförslaget har följande lydelse:
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande
Härigenom föreskrivs att 4§ lagen (1983:890) om
allemanssparande1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4§2
Varje sparare får sätta in högst 800 kronor i månaden i
allemanssparandet.
Spararens insättningar, i förekommande fall minskade med
uttag, får sammanlagt inte överstiga 100000 kronor.
Varje sparare får sätta in högst 1200 kronor i månaden i
allemanssparandet.
Spararens insättningar, i förekommande fall minskade med
uttag, får sammanlagt inte överstiga 150000 kronor.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
1 Lagen omtryckt 1986:522.
2 Senaste lydelse 1989:989.
Utskottet
I propositionen föreslås att gränsen för högsta tillåtna
insättning i allemanssparandet skall höjas från 800kr. till
1200kr. per månad från och med januari 1991. Från samma
tidpunkt skall också taket för de samlade insättningarna i
allemanssparandet ökas till 150000 kr.
Några motioner har inte väckts i ärendet. Utskottet har för
egen del inget att erinra utan tillstyrker det i propositionen
framlagda förslaget till ändring i lagen (1983:890) om
allemanssparande.
De ökade månadsinsättningarna aktualiserar emellertid vissa
andra frågor som har anknytning till den särskilda sparbonus
som utgår i allemanssparandet för att främja ungdomars sparande.
Enligt gällande regler får den som börjar spara i
allemanssparandet och som är lägst 16 år och högst 25 år
tillgodoräkna sig ett särskilt tillägg, en bonusränta,
motsvarande 5 % årlig ränta på det första kalenderårets
insättningar. Bonusräntan bekostas av staten och är begränsad
till högst 300 kr. Under 1989 fick ca 45000 personer
bonusränta på i genomsnitt ca 150 kr. Statens kostnader för
sparbonusen var därmed knappt 7 milj.kr.
Med ett högsta tillåtet månadssparande på 800 kr. kan
bonusräntan maximalt uppgå till 240 kr. En sparare kan fördela
sitt allemanssparande på tre konton, dvs. på ett
allemanssparkonto och två allemansfondskonton. Bonusräntan på de
olika kontona tillsammans kan uppgå till 300 kr. endast under
sådana år då extrainsättningar är tillåtna. Om en sparare
erhållit mer än 300 kr. i bonusränta genom att spara i olika
banker har detta kommit fram vid de efterkontroller som
riksgäldskontoret regelmässigt företar. Kontoret har därvid
uppmanat berörda banker att i efterhand reducera bonusräntan
till 300 kr. Dessa korrigeringar förorsakar betydande
administrativa problem.
Med ett högsta tillåtet sparbelopp på 1200 kr. per månad
kommer betydligt fler personer att beröras av detta tak i och
med att bonusräntan även utan extrainsättning kan överstiga 300
kr. Administrativa skäl talar sålunda för att bonussystemet nu
bör omprövas eller att taket för bonusräntan höjs alternativt
slopas helt.
Utskottet vill emellertid av även andra skäl sätta i fråga
bonussystemet som sådant. Den nedre åldersgränsen i
allemanssparandet kommer enligt ett tidigare riksdagsbeslut
(1989/90:FiU40 s. 55, rskr. 358) att avskaffas vid årsskiftet.
Från och med år 1991 blir det således möjligt för föräldrar att
börja allemansspara för sina barns räkning. Denna förändring har
vidtagits i sparstimulerande syfte och skall enligt
riksdagsbeslutet ses mot bakgrund av att den nuvarande
skattefriheten för allemanssparandet upphör vid årsskiftet och
görs enhetlig på all avkastning. Något behov av bestämmelser som
syftar till att begränsa möjligheterna för föräldrar att
överföra redan existerande sparkapital till barnens
allemanssparande kvarstår därför inte, har riksdagen uttalat.
Enligt utskottets mening framstår det inte som angeläget att
genom en utvidgad sparbonus stimulera föräldrar att börja spara
åt sina barn. En annan åtgärd som kan väntas stimulera föräldrar
att börja spara för sina barn är nämligen regeringens nyligen
framlagda förslag till reformerad arvs- och gåvobeskattning
(prop. 1990/91:54). Enligt förslaget skall grundavdraget vid
gåvobeskattningen nästa år höjas från 2000 kr. till 10000
kr. per år. I fortsättningen kommer därmed två föräldrar att
årligen kunna ge vart och ett av sina barn 20000 kr. utan att
gåvoskatteplikt föreligger.
Som nämnts upphör skattefriheten för allemanssparandet från
och med nästa år, men sparformen kommer även i fortsättningen
att vara skattemässigt fördelaktig. Sparbonusen skulle således
komma att utgå på sparande som redan omfattas av andra
sparstimulanser. De statsfinansiella kostnaderna för denna
subvention kommer att bli höga. I och med att den nedre
åldersgränsen slopas kommer ytterligare 15 årskullar med barn
att bli berättigade till sparbonusen. Statens kostnader för
bonusen skulle därmed under nästa år övergångsvis komma att öka
med ett belopp som kan uppskattas till mellan 50--75 milj.kr.
för att under efterföljande år begränsas till i runt tal 10
milj.kr. per år. Även rent statsfinansiella skäl talar sålunda
för att sparbonusen bör omprövas.
Det bör slutligen också uppmärksammas att sparbonusen beräknas
per kalenderår och således ger störst utdelning för den som
påbörjar sitt sparande tidigt under året. Detta kan paradoxalt
nog fungera som ett motiv för att skjuta upp sparstarten till
efterföljande årsskifte. Därmed motverkar bonusen till en del
sitt eget syfte.
Vad utskottet här anfört leder utskottet till slutsatsen att
sparbonusen bör avvecklas med utgången av år 1990.
Föreskrifterna om bonusräntan återfinns i 5§ lagen (1983:890)
om allemanssparande. Denna paragraf bör alltså upphävas. Detta
föranleder en följdändring i lagen (1988:847) om skattelättnader
för allemanssparande och ungdomsbosparande. Utskottets förslag
till ändringar i dessa båda lagar har fogats till betänkandet i
form av en bilaga.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen med bifall till propositionen och med anledning
av vad utskottet anfört antar de i bilagan framlagda
förslagen till
a) lag om ändring i
lagen (1983:890) om allemanssparande,
b) lag om ändring i
lagen (1988:847) om skattelättnader för allemanssparande och
ungdomsbosparande.
res. 1 (mp)
res. 2 - motiv. (m)
res. 3 - motiv. (fp)
res. 4 - motiv. (c)
Stockholm den 20 november 1990
På finansutskottets vägnar
Hans Gustafsson
Närvarande: Hans Gustafsson (s), Anne Wibble (fp), Roland
Sundgren (s), Lars Tobisson (m), Arne Andersson i Gamleby (s),
Gunnar Björk (c), Per Olof Håkansson (s), Rune Rydén (m), Iris
Mårtensson (s), Lisbet Calner (s), Arne Kjörnsberg (s), Filip
Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp), Ivar Franzén (c), Lars-Ove
Hagberg (v), Carl Frick (mp) och Marianne Carlström (s).
Reservationer
1. Ändringar i allemanssparandet
Carl Frick (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar
med "Med ett högsta" och på s. 3 slutar med "en bilaga" bort ha
följande lydelse:
Med ett högsta tillåtet sparbelopp på 1200 kr. per månad
kommer betydligt fler personer att beröras av detta tak i och
med att bonusräntan även utan extrainsättningar kan överstiga
300 kr. Administrativa skäl talar sålunda för att taket för
bonusränta avvecklas. Den merbelastning på statsbudgeten som en
sådan förändring ger upphov till är liten. Föreskrifter om
bonusräntan återfinns i 5§ lagen (1983:890) om
allemanssparande. Denna paragraf bör således ändras.
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
att riksdagen med
bifall till propositionen och med anledning av vad utskottet
anfört antar följande som reservanternas förslag betecknade
ändringar av 4 och 5 §§ lagen (1983:890) om allemanssparande
Nuvarande lydelse Reservanternas förslag
4 §
Varje sparare får sätta Varje sparare får sätta
in högst 800 kronor i in högst 1200 kronor i
månaden i månaden i
allemanssparandet. Spararens allemanssparandet. Spararens
insättningar, i insättningar, i
förekommande fall minskade förekommande fall minskade
med uttag, får sammanlagt med uttag, får sammanlagt
inte överstiga 100000 inte överstiga 150000
kronor. kronor.
5 §
Den som börjar spara och Den som börjar spara och
som det första som det första
kalenderåret han sparar kalenderåret han sparar
fyller högst 25 år fyller högst 25 år
får för detta år ett får för detta år ett
särskilt tillägg särskilt tillägg
(bonusränta) motsvarande (bonusränta) motsvarande
fem procent årlig ränta, fem procent årlig ränta.
dock högst 300 kronor. Bonusräntan bekostas av
staten och tillförs
Bonusräntan bekostas av sparmedlen senast vid
staten och tillförs utgången av februari
sparmedlen senast vid månad året efter det
utgången av februari år då sparandet
månad året efter det inleddes.
år då sparandet
inleddes.
2. Ändringar i allemanssparandet (motiveringen)
Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser
att den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar med "Med
ett högsta" och på s. 3 slutar med "eget syfte" bort ha följande
lydelse:
Med ett högsta tillåtet sparbelopp på 1200 kr. per månad
kommer betydligt fler personer att beröras av detta tak i och
med att bonusräntan även utan extrainsättningar kan överstiga
300 kr. Administrativa skäl talar sålunda för att bonussystemet
nu bör avvecklas.
En annan omständighet som talar för en sådan åtgärd är
sparbonusens konstruktion. Bonusen beräknas per kalenderår och
ger således störst utdelning för den som påbörjar sitt sparande
tidigt under året. Detta kan paradoxalt nog fungera som ett
motiv för att skjuta upp sparstarten till efterföljande
årsskifte. Därmed motverkar bonusen till en del sitt eget syfte.
Av betydelse i sammanhanget är också att allemanssparandet
till den del det inte utgör ett fondsparande enligt utskottets
mening bör avvecklas på sikt. Barn- och ungdomssparandet bör i
stället stimuleras genom att man inför en ny sparform -- kallad
startsparande -- som ger föräldrar och andra anhöriga möjlighet
att vardera sätta in upp till ett visst maximibelopp per år på
ett särskilt bankkonto vars avkastning är befriad från skatt. Å
andra sidan bör kontot vara spärrat för uttag tills barnet
fyller 18 år.
3. Ändringar i allemanssparandet (motiveringen)
Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser att den del av
utskottets yttrande som på s. 2 börjar med "Med ett högsta" och
på s. 3 slutar med "eget syfte" bort ha följande lydelse:
Med ett högsta tillåtet sparbelopp på 1200 kr. per månad
kommer betydligt fler personer att beröras av detta tak i och
med att bonusräntan även utan extrainsättningar kan överstiga
300 kr. Administrativa skäl talar sålunda för att bonussystemet
nu bör avvecklas.
En annan omständighet som talar för en sådan åtgärd är
sparbonusens konstruktion. Bonusen beräknas per kalenderår och
ger således störst utdelning för den som påbörjar sitt sparande
tidigt under året. Detta kan paradoxalt nog fungera som ett
motiv för att skjuta upp sparstarten till efterföljande
årsskifte. Därmed motverkar bonusen till en del sitt eget syfte.
Av betydelse i sammanhanget är också att allemanssparandet
till den del det inte utgör ett fondsparande enligt utskottets
mening bör avvecklas på sikt. Barn- och ungdomssparandet bör i
stället stimuleras genom att man inför en ny sparform -- kallad
startsparande -- som ger föräldrar och andra anhöriga möjlighet
att vardera sätta in upp till ett visst maximibelopp per år på
ett särskilt bankkonto. Å andra sidan bör kontot vara spärrat
för uttag tills barnet fyller 18 år.
4. Ändringar i allemanssparandet (motiveringen)
Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser att den del av
utskottets yttrande som på s. 2 börjar med "Med ett högsta" och
på s. 3 slutar med "eget syfte" bort ha följande lydelse:
Med ett högsta tillåtet sparbelopp på 1200 kr. per månad
kommer betydligt fler personer att beröras av detta tak i och
med att bonusräntan även utan extrainsättningar kan överstiga
300 kr. Administrativa skäl talar sålunda för att bonussystemet
nu bör avvecklas.
En annan omständighet som talar för en sådan åtgärd är
sparbonusens konstruktion. Bonusen beräknas per kalenderår och
ger således störst utdelning för den som påbörjar sitt sparande
tidigt under året. Detta kan paradoxalt nog fungera som ett
motiv för att skjuta upp sparstarten till efterföljande
årsskifte. Därmed motverkar bonusen till en del sitt eget syfte.
Av betydelse i sammanhanget är också att allemanssparandet
till den del det inte utgör ett fondsparande enligt utskottets
mening bör avvecklas på sikt. Sparandet bör i stället stimuleras
genom att man inför en ny sparform, kallad personliga
investeringskonton. Denna sparform kan enligt utskottets mening
aktivt bidra till ett ökat enskilt sparande. Personliga
investeringskonton bör sålunda införas för att stimulera ett
långsiktigt målsparande. Insättningarna på kontot bör begränsas
till ett halvt basbelopp per person och år. Avkastningen skall
vara skattefri och uttag utan skattekonsekvenser skall få göras
bara för investeringar i egen permanentbostad eller i eget
företag. Vid uttag för annat ändamål skall beskattningen ske
omedelbart.
Särskilt yttrande
Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip
Fridolfsson (m) och Lars De Geer (fp) anför:
Den del av allemanssparandet som sker på allemanssparkonton
utgör dels en form av hushållssparande, dels en metod för
statsupplåning. Vi har länge riktat kritik mot hur systemet
fungerar i det senare avseendet. Omfattningen bestäms av
spararna/långivarna själva och står alltså utanför
riksgäldskontorets kontroll, vilket är särskilt allvarligt i
detta fall, eftersom inlåningen i princip är a vista. I
dagsläget, när det offentliga sparandet visar ett stort
överskott, bör dessutom det enskilda sparandet i första hand
ställas till näringslivets förfogande.
När det tidigare varit aktuellt att höja maximigränserna i
allemanssparandet, har vi därför velat begränsa åtgärden till
allemansfonderna. En sådan åtskillnad försvåras emellertid i dag
av att det numera råder full frihet att flytta tillgångar mellan
de båda sparformerna. Skulle taket höjas endast för insättningar
i allemansfond, skulle det inte längre bli möjligt att flytta
hela beloppet till allemanssparkonto.
Den fria flyttningsrätten ökar emellertid instabiliteten i den
statsupplåning som allemanssparandet står för. Vid oro för en
förestående kursnedgång på aktiebörsen kan mycket stora belopp
flyttas från allemansfonderna till allemanssparkonton, även om
staten inte har något behov av en sådan ökning av sin upplåning.
Vi vidhåller därför att det finns skäl att avveckla
allemanssparkontona som statlig upplåningsform.
Utskottets lagförslag
Bilaga
1Förslag till
Lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:890) om
allemanssparande1
dels att 5§2 skall upphöra att gälla,
dels att 4§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4§2
Varje sparare får sätta Varje sparare får sätta
in högst 800 kronor i in högst 1200 kronor i
månaden i månaden i
allemanssparandet. Spararens allemanssparandet. Spararens
insättningar, i insättningar, i
förekommande fall minskade förekommande fall minskade
med uttag, får sammanlagt med uttag, får sammanlagt
inte överstiga 100000 inte överstiga 150000
kronor. kronor.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
1 Lagen omtryckt 1986:522.
2 Senaste lydelse 1989:989 av 4 och 5 §§.
2Förslag till
Lag om ändring i lagen (1988:847) om skattelättnader för
allemanssparande och ungdomsbosparande
Härigenom föreskrivs att 2§ lagen (1988:847) om
skattelättnader för allemanssparande och ungdomsbosparande skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2§1
Av ränta på sparmedel Av ränta på sparmedel
som satts in i som satts in i
allemanssparandet samt allemanssparandet utgör
bonusränta enligt 5§ endast två tredjedelar
lagen (1983:890) om skattepliktig inkomst vid
allemanssparande utgör taxering enligt lagen
endast två tredjedelar (1947:576) om statlig
skattepliktig inkomst vid inkomstskatt.
taxering enligt lagen
(1947:576) om statlig
inkomstskatt.
Av realisationsvinst och utdelning på andel i allemansfond tas
två tredjedelar upp som skattepliktig inkomst. Avdrag för
realisationsförlust på sådan andel grundas på två tredjedelar av
förlusten.
För utdelning enligt 18§ sista stycket lagen om
allemanssparande skall gåvoskatt betalas i den mån
skattskyldighet föreligger enligt lagen (1941:416) om arvsskatt
och gåvoskatt.