I betänkandet behandlas tio motioner, i vilka frågor tas upp
med krav på förändringar av den offentliga sektorn. I parti- och
kommittémotioner från moderata samlingspartiet, folkpartiet och
centern ges en bred programförklaring av vad som enligt
motionärerna krävs för att uppnå en positiv utveckling av den
offentliga sektorn. Yrkandena i de övriga borgerliga motionerna
anknyter till förslagen i partimotionerna.
I en motion begär företrädare för miljöpartiet att man skall
utreda inom vilka områden de offentliga monopolen bör verka.
Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden. Som utskottet
ser det är många av de åtgärder som föreslås i de borgerliga
motionerna i flera avseenden i överensstämmelse med inriktningen
av det förnyelsearbete som nu pågår inom den offentliga sektorn.
Företrädarna för moderata samlingspartiet, folkpartiet och
centern avlämnar en gemensam reservation vad gäller den
offentliga sektorns förnyelse. Under samma rubrik avger centern
och vänsterpartiet var för sig ett särskilt yttrande.
Miljöpartiets företrädare begär i en reservation, med
utgångspunkt från den nämnda motionen, att en utredning
tillsätts om de statliga monopolen. Moderata samlingspartiet och
folkpartiet avlämnar här en gemensam motiveringsreservation.
Inledning
I detta betänkande behandlar utskottet följande motioner från
allmänna motionstiden 1990:
1989/90:Fi202 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m)
Sänkt skattetryck m.m. i vad avser yrkande 2,
1989/90:Fi501 av Carl Bildt m.fl. (m)
Den offentliga sektorn, m.m. i vad avser yrkandena 2 och 3,
1989/90:Fi502 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)
Ett program för den offentliga sektorns förnyelse,
1989/90:Fi504 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)
Den offentliga sektorn,
1989/90:Fi508 av Lars Tobisson m.fl. (m)
Åtgärder mot offentliga monopol i vad avser yrkande 1,
1989/90:Fi511 av Lars Norberg m.fl. (mp)
Statliga monopol,
1989/90:Fi518 av Carl Bildt m.fl. (m)
Konkurrensen mellan kommunal och privat verksamhet,
1989/90:Fi704 av Carl Bildt m.fl. (m)
Marknadsekonomi, m.m. i vad avser yrkande 4,
1989/90:Fi732 av Kjell-Arne Welin (fp)
Den offentliga sektorn,
1989/90:K504 av Gunnar Björk m.fl. (c)
Den offentliga sektorn.
Konstitutionsutskottet har med eget yttrande
(1990/91:KU1y) överlämnat motion K504 till finansutskottet.
Yttrandet fogas som bilaga till detta betänkande.
Motionsyrkandena
Den offentliga sektorns förnyelse
1989/90:Fi202 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari --
med hänvisning till vad som anförts i motion 1989/90:A423 --
yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
monopol, t.ex. inom vårdsektorn, bör avskaffas för en positiv
utveckling av tjänstesektorn.
1989/90:Fi501 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om avreglering och avmonopolisering inom
bl.a. vård, omsorg, utbildning och boende,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kvalitetsreformer i den offentliga
sektorn.
1989/90:Fi502 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om riktlinjer för den offentliga sektorns
förnyelse,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag som undanröjer
hinder för personalkooperativ och andra enskilda alternativ till
offentlig verksamhet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om starkare konsumentinflytande i offentlig
sektor, bl.a. genom ökad valfrihet.
1989/90:Fi504 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari -- med
hänvisning till vad som anförts i motion 1989/90:A802 -- yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om de offentliga monopolen.
1989/90:Fi508 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av bl.a. avmonopolisering och
avreglering i syfte att uppnå ökad konkurrens mellan offentlig
och privat verksamhet.
1989/90:Fi518 av Carl Bildt m.fl. (m) vari -- med hänvisning
till vad som anförts i motion 1989/90:Jo268 -- yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att konkurrensen mellan kommunal och privat
verksamhet, bl.a. inom turistnäringen, måste ske på lika
villkor.
1989/90:Fi704 av Carl Bildt m.fl. (m) vari -- med hänvisning
till vad som anförts i motion 1989/90:Sk320 -- yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts angående privat verksamhet inom det som i dag
är offentlig sektor.
1989/90:Fi732 av Kjell-Arne Welin (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet att öka effektiviteten i den
offentliga sektorn genom skärpt konkurrens och mindre
regleringar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet att undanröja
produktivitetshämmande mellannivåer i den statliga
förvaltningen.
1989/90:K504 av Gunnar Björk m.fl. (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förnyelse av offentliga sektorn under
punkterna 1--36.
Utredning om statliga monopol
1989/90:Fi511 av Lars Norberg m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en
statlig, parlamentarisk utredning beträffande offentliga monopol
bör tillsättas i enlighet med vad som anförts i motionen.
Utskottet
I tio motioner tas frågor upp med krav på förändringar av den
offentliga sektorn. I parti- och kommittémotioner från moderata
samlingspartiet, folkpartiet och centern ges en bred
programförklaring av vad som enligt motionärerna krävs för att
uppnå en positiv utveckling av den offentliga sektorn. Yrkandena
i de övriga borgerliga motionerna anknyter till förslagen i
partimotionerna.
I en motion begär företrädare för miljöpartiet att man skall
utreda inom vilka områden de offentliga monopolen bör verka.
Den offentliga sektorns förnyelse
I motion Fi501 av Carl Bildt m.fl. (m) anförs att
framtidens ledord för en förändring av den offentliga sektorn
måste vara kvalitet, kunskap och kreativitet. Tiden har, sägs
det i motionen, passerat socialistiska och kollektivistiska
lösningar. I dag ges ständigt nya alarmerande exempel på
kvalitetsbrister inom flera delar av den offentliga sektorn.
Kvalitetsreformer tillsammans med en avreglering och en
avmonopolisering är därför nödvändiga. I motionerna Fi508 av
Lars Tobisson m.fl. (m), Fi518 av Carl Bildt m.fl. (m),
Fi704 av Carl Bildt m.fl. (m) och Fi202 av Gullan
Lindblad och Göthe Knutson (båda m) ges konkreta förslag till
åtgärder. Inom områden som post, tele, arbetsförmedling,
radio/TV, finansiella tjänster och transporter bör monopol och
specialregleringar avskaffas. Ytterligare exempel på åtgärder är
förslag om avyttring av viss offentlig verksamhet till privata
intressen och avgiftsfinansiering i större utsträckning än för
närvarande för att öka konsumentstyrningen av
tjänsteproduktionen.
I motion Fi502 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) framhålls
att förnyelsen av den offentliga sektorn är en av de viktigaste
utmaningarna under 1990-talet. I motionen understryks att det
från rättvise- och trygghetssynpunkt är den kollektiva
finansieringen som är det viktiga och inte att produktion av en
viss tjänst eller vara äger rum i den statliga eller kommunala
sektorn. Regeringens dogmatiska fasthållande av de offentliga
monopolen ses som ett reellt hot mot den svenska välfärden. Två
huvudstrategier anges i motionen för en förnyelse av den
offentliga sektorn, en inre reformation (ökad flexibilitet inom
den offentliga sektorn) och en yttre reformation (ökad
konkurrens genom att enskilda alternativ stimuleras). Enligt
motionärerna ger denna inriktning av reformarbetet en ökad
mångfald och valfrihet i den offentliga sektorns tjänsteutbud
samtidigt som aktörerna blir mer effektiva. I denna motion och i
motionerna Fi504 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) och
Fi732 av Kjell-Arne Welin (fp) följs den valda strategin upp
med konkreta förslag till åtgärder som t.ex. en avgränsning av
de offentliga monopolen, förslag till ökad anbudsupphandling och
försäljning av offentliga företag som har till enda syfte att
driva affärsverksamhet.
I motion K504 av Gunnar Björk m.fl. (c) ger centern sin
syn på hur en fönyelse av den offentliga sektorn bör
åstadkommas. Inledningsvis slås fast att den gemensamma
finansieringen via skatterna är en förutsättning för den
offentliga sektorn. I motionen sammanfattas centerns program för
den offentliga sektorn i 36 punkter. Huvuddragen i detta
åtgärdsprogram kan sammanfattas på följande sätt.
Decentralisera! Medborgarnas delaktighet och insyn måste öka.
Organisationen måste brytas ner från central till regional och
därefter till lokal nivå. Antalet lagar och förordningar måste
minska. De anställda måste ges ökat ansvar. Centralt fastlagda
regler måste minska till förmån för anpassning på lokal nivå.
Ledningen av verksamheten skall mer ske med hjälp av målstyrning
än med regelstyrning.
Ge valfrihet! Människorna måste ges valfrihet. Mångfald måste
eftersträvas. Alla skall ha lika möjligheter att välja.
Konkurrens och alternativ till offentlig produktion skall
uppmuntras. Kombinationslösningar och samarbete mellan det
offentliga och andra huvudmän skall öka. Marknadens förmåga
skall användas i välfärdens tjänst. Samhället har dock alltid
huvudansvaret för att behoven tillgodoses.
Uppvärdera de anställda! De offentliganställda måste ges
bättre anställningsvillkor. Goda insatser måste premieras
bättre. Personalens möjligheter att påverka verksamheter måste
öka. Mål och ansvar måste göras tydliga.
Satsa på grundtrygghet! Grundtryggheten måste öka bl.a. i
socialförsäkringarna. Maximibeloppen bör hållas tillbaka. Utöver
grundtrygghetsnivån bör goda möjligheter ges till individuella
lösningar.
Utskottet vill med anledning av motionerna anföra följande.
I några motioner från de borgerliga partierna riktas stark
kritik mot hur den offentliga sektorn fungerar. I moderaternas
partimotion hävdas att den svenska välfärden har fått en
orättfärdig profil. Den som förväntat sig en god sjukvård eller
trygghet på äldre dagar har fått erfara att han inte har några
rättigheter gentemot välfärdsstaten. Vidare sägs i motionen att
de som valt att försöka leva sina liv efter egna värderingar och
önskemål, t.ex. genom att själva ta hand om sina barn, har fått
möta den politiskt styrda välfärden enbart som finansiär av dess
ständigt växande kostnader.
Utskottet delar inte motionärernas syn på den offentliga
sektorn. Sett i ett internationellt perspektiv är den svenska
offentliga sektorn visserligen omfattande, men den ger samtidigt
medborgarna en väl utbyggd och fungerande service inom ett stort
antal områden. Den offentliga sektorn spelar en avgörande roll
för välfärden. Liksom andra delar av ekonomin kommer emellertid
den offentliga sektorn att ställas inför betydande
omställningsproblem under 1990-talet.
Den offentliga sektorn har byggts ut i snabb takt under
efterkrigstiden. Utbyggnaden har tagit stora resurser i anspråk.
Arbetskraftsbehovet har kunnat tillgodoses under
uppbyggnadsfasen. Den ekonomiska tillväxten har skapat utrymme
för ökad såväl privat som offentlig konsumtion.
Som framhålls i årets budgetproposition (1989/90:100 bil. 2)
har läget på arbetsmarknaden förändrats under senare år. De
bedömningar som nu kan göras av tillgången på arbetskraft under
de närmaste decennierna talar för att konkurrensen mellan olika
arbetsmarknadssektorer kommer att vara stor. Den ekonomiska
tillväxten är nu väsentligt lägre än tidigare. Detta innebär att
offentlig verksamhet nu måste räkna med begränsad tillgång på
reala och finansiella resurser. En fortsatt utbyggnad av den
offentliga sektorn på samma sätt och i samma takt som tidigare
är inte heller ändamålsenlig för att tillgodose de nya krav som
ställs på verksamheten.
I den nämnda propositionen understryks att arbetet med att
omstrukturera den offentliga sektorn är av utomordentlig
betydelse för att välfärden inte skall urholkas. De resurser som
står till verksamhetens förfogande måste användas effektivt.
Utrymme för angelägna reformer måste i ökad utsträckning skapas
genom omprioriteringar och genom ett effektivare
resursutnyttjande. Samtidigt måste kraven på ökad kvalitet, ökad
tillgänglighet och valfrihet tillgodoses.
Inom ett brett fält av den offentliga verksamheten pågår ett
arbete med en sådan inriktning. I kommuner och landsting sker en
fortlöpande granskning och omprövning av innehållet i de
tjänster som erbjuds medborgarna. Inom det statliga området
prövas bl.a. inriktning och omfattning av
transfereringssystemen. Nya utgångspunkter för
förvaltningspolitiken läggs fast.
Många av de åtgärder som föreslås i de nu aktuella motionerna
överensstämmer med åtgärder som utnyttjas i det pågående
utvecklingsarbetet. De åtgärder som utskottet här avser är bl.a.
avreglering, ökad användning av avgiftsfinansiering och
anbudsupphandling. Den valda inriktningen av personalpolitiken
överensstämmer också, såvitt utskottet förstår, i flera
avseenden med de åtgärder som folkpartiet förordar som ett led i
en "inre reformation" av den offentliga sektorn.
Utskottets slutsats av denna genomgång blir således att de
krav på åtgärder som förs fram i motionerna från främst
folkpartiet och centern till stora delar är tillgodosedda.
Utskottet vill i detta sammanhang kraftigt understryka att det
fortsatta arbetet med en förnyelse av den offentliga sektorn
måste ha som mål att förstärka de svaga gruppernas ställning.
Det synsätt som kommer till uttryck i parti- och
kommittémotionerna från moderata samlingspartiet inger härvid
oro. Som utskottet ser det är det inte rimligt att hävda att en
ökad konkurrens skulle lösa praktiskt taget alla problem i den
offentliga sektorn. Bl.a. av fördelningspolitiska skäl bör,
enligt utskottets mening, förslaget i motion Fi508 att staten
skall avhända sig ett avgörande inflytande inom sådana områden
som arbetsförmedling, post, tele och viktiga delar av
transportsektorn avvisas.
Av de 36 förslag som återfinns i motion K504 (c) är vissa av
icke-ekonomisk innebörd. Dessa förslag har behandlats av
konstitutionsutskottet i ett yttrande (1990/91:KU1y) till
finansutskottet. Yttrandet återfinns som bilaga till detta
betänkande. Konstitutionsutskottet förordar dävid att centerns
förslag rörande decentralisering, regelförenkling och
utredning om inrättande av länsparlament avstyrks med hänvisning
till vad konstitutionsutskottet tidigare uttalat i dessa frågor.
Finansutskottet avstyrker i likhet med konstitutionsutskottet
motion K504.
Med hänvisning till vad utskottet här anfört avstyrker
utskottet motionerna Fi202 yrkande 2, Fi501 yrkandena 2 och 3,
Fi508 yrkande 1, Fi518 och Fi704 yrkande 4, Fi502, Fi504, Fi732
samt K504.
Utredning om statliga monopol
Det är, sägs det i motion Fi511 av Lars Norberg m.fl.
(mp), i hög grad motiverat att tillsätta en utredning som
kartlägger det reella läget i första hand inom affärsverken men
också inom annan statlig och kommunal sektor som bedrivs under
monopol eller monopolliknande förhållanden. Vidare bör det
klarläggas vad kravet på lika service till alla medborgare från
monopolens sida skulle innebära i praktiken. Utredningen bör
utmynna i ett förslag till städning så att det skapas klara
rågångar mellan monopolverksamhet och konkurrensverksamhet inom
statliga affärsverk och aktiebolag.
Bakgrunden till motionärernas krav är följande. Staten har,
enligt motionärerna, varit medveten om att konkurrens inom flera
av ekonomins sektorer skulle leda till ett oförsvarligt
nationalekonomiskt slöseri. Därför har man etablerat statliga
monopol på områden där naturliga monopol föreligger för att
förhindra att monopolföretaget gör orimliga vinster på folkets
bekostnad och för att låta de vinster som görs återgå till
medborgarna. Formen för detta har varit att etablera statliga
och kommunala affärsverk. En annan bakgrund till att statliga
monopol har etablerats är samhällets strävan att låta alla
medborgare få del av samma tekniska service. Detta har
betraktats som ett rättvisekrav och det har betytt att viss
service har upprätthållits som inte har varit ekonomiskt
självbärande. Enligt motionärerna tycks emellertid denna
principiella syn ha råkat i glömska.
Såvitt utskottet förstår, har motionärerna misstolkat
intentionen bakom de åtgärder som nu vidtas för att
effektivisera den offentliga sektorn. Staten måste bl.a. från
fördelningssynpunkt ha ett avgörande inflytande inom flera
verksamhetsområden. Detta får emellertid inte tolkas så att
några förändringar av produktionen inom den offentliga sektorn
inte får äga rum. I proposition 1989/90:100 bil. 2 uttalas att
man som ett led i arbetet med att öka effektiviteten hos
myndigheterna bör överväga om inte uppgifter som i dag genomförs
i egen regi kan genomföras bättre eller till en lägre kostnad om
de läggs ut på entreprenad. Det innebär dock inte, vilket
understryks i propositionen, att det offentligas behov av
styrning får eftersättas. Enligt utskottets mening är det inte
påkallat med en utredning av det slag som motionärerna förordar.
Utskottet avstyrker motion Fi511 (mp) med det anförda.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande den offentliga sektorns förnyelse
att riksdagen avslår motionerna
1989/90:Fi202 yrkande 2, 1989/90:Fi501 yrkandena 2 och
3,
1989/90:Fi502, 1989/90:Fi504, 1989/90:Fi508 yrkande 1,
1989/90:Fi518, 1989/90:Fi704 yrkande 4, 1989/90:Fi732
och
1989/90:K504,
res. 1 (m, fp, c)
2. beträffande utredning om statliga monopol
att riksdagen avslår motion
1989/90:Fi511.
res. 2 (mp)
res. 3 (m, fp)
Stockholm den 16 oktober 1990
På finansutskottets vägnar
Hans Gustafsson
Närvarande: Hans Gustafsson (s), Anne Wibble (fp), Roland
Sundgren (s), Lars Tobisson (m), Arne Andersson i Gamleby (s),
Gunnar Björk (c), Per Olof Håkansson (s), Rune Rydén (m), Iris
Mårtensson (s), Lisbet Calner (s), Arne Kjörnsberg (s), Filip
Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp), Carl Frick (mp), Marianne
Carlström (s), Gunilla André (c) och Maggi Mikaelsson (v).
Reservationer
1. Den offentliga sektorns förnyelse (mom. 1)
Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune
Rydén (m), Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp) och Gunilla
André (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar
med "I några" och på s. 6 slutar med "samt K504" bort ha
följande lydelse:
Den offentliga sektorns brist på anpassning till förändrade
krav under 1980-talet är en av de viktigaste förklaringarna till
såväl de växande problemen på stora välfärdsområden -- skola,
barnomsorg, sjukvård, äldreomsorg etc. -- som vårt lands
ekonomiska problem. Stelbenta organisationsformer och
långtgående regelstyrning har utgjort påtagliga hinder för en
förnyelse av den offentliga sektorn. Flera områden inom den
offentliga sektorns ansvar har försummats och tillåtits
förfalla. Det gäller t.ex. otillräckligt underhåll och
investeringar i skolan och i transportsektorn. Det gäller också
delar av vården. Detta påverkar såväl kvantitet som kvalitet
negativt.
I viss utsträckning har regeringen i propositioner och
skrivelser till riksdagen identifierat problemen. Men kraftfulla
åtgärder för att komma åt problemen i den offentliga sektorn
lyser alltjämt med sin frånvaro. Utskottet vill understryka att
förnyelsearbetet måste påskyndas och göras effektivt inte minst
med tanke på att krisen i den svenska ekonomin växer sig allt
starkare.
Föreliggande motioner från de borgerliga partierna behandlar
områden som täcker praktiskt taget hela den offentliga sektorns
verksamhet. I detta betänkande koncentreras behandlingen till de
förslag till åtgärder i motionerna som berör finansutskottets
beredningsområde.
Enligt utskottets uppfattning måste mångfalden och valfriheten
när det gäller de varor och tjänster som produceras i den
offentliga sektorn öka. Den enda möjligheten att nå detta mål är
att tillåta och uppmuntra alternativ till offentlig produktion.
En ökad konkurrens mellan privat och offentlig verksamhet måste
komma till stånd för att öka effektiviteten. Den nuvarande
inriktningen av politiken som kännetecknas av ett vaktslående
kring de offentliga monopolen måste ändras.
Utskottet anser att de åtgärder som krävs för att nå här
nämnda mål kan sammanfattas på följande sätt:
Monopol och specialregleringar bör avskaffas inom ett flertal
områden såsom arbetsförmedling, post, tele, radio/TV,
finansiella tjänster och transporter; redan nu har den
internationella konkurrensen börjat tvinga fram en sådan
utveckling i första hand inom teleområdet.
Viss offentlig verksamhet bör avyttras till privata intressen
dels för att stärka konkurrensen och öka effektiviteten, dels
för att finansiellt underlätta omställningar i den offentliga
verksamheten; valfrihet med bibehållen rättvis fördelning bör
kunna åstadkommas genom ett system där de grundläggande
välfärdstjänsterna tryggas genom offentlig finansiering men där
välfärdens produktion tillhandahålls från många olika
tjänsteutövare, såväl offentliga som privata eller kooperativa.
Statsbidragsregler och skattelagstiftning som diskriminerar
privat verksamhet inom t.ex. skolan, sjukvården, äldreomsorgen
och barnomsorgen bör ändras.
Den offentliga sektorn bör tillämpa samma principer för val
mellan egen regi och entreprenad som används vid val mellan
olika entreprenörer; anbudsupphandlingen bör öka.
Oklara och missvisande kalkylmetoder, sammanblandning av
monopolverksamhet och konkurrensutsatt verksamhet samt dålig
åtskillnad mellan upphandlande och producerande funktioner måste
undanröjas.
Sälj statliga företag; offentliga företag som har till enda
syfte att driva affärsverksamhet, dvs. där särskilda och starka
skäl till ett offentligt engagemang saknas, bör säljas.
Särskilda åtgärder bör vidtas för att stimulera
offentliganställda att ta över verksamheter som lämpar sig för
marknadskonkurrens.
Avgiftsfinansiering bör förekomma i större utsträckning för
att öka konsumentstyrningen av tjänsteproduktionen.
Utskottet vill understryka vikten av att regeringen snarast
återkommer till riksdagen med konkreta förslag till åtgärder
utifrån de riktlinjer för den offentliga sektorns förnyelse som
utskottet här angivit.
Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna Fi202
yrkande 2, Fi501 yrkandena 2 och 3, Fi502, Fi504, Fi508 yrkande
1, Fi518, Fi704 yrkande 4, Fi732 samt K504 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande den offentliga sektorns förnyelse
att riksdagen med anledning av motionerna
1989/90:Fi202 yrkande 2, 1989/90:Fi501 yrkandena 2 och 3,
1989/90:Fi502, 1989/90:Fi504, 1989/90:Fi508 yrkande 1,
1989/90:Fi518, 1989/90:Fi704 yrkande 4, 1989/90:Fi732 och
1989/90:K504 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
2. Utredning om statliga monopol (mom. 2)
Carl Frick (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar
med "Såvitt utskottet" och slutar med "det anförda" bort ha
följande lydelse:
I motion Fi511 begärs en utredning om statliga monopol.
Utredningen skall främst kartlägga inom vilka områden det från
samhällsekonomiska utgångspunkter är rimligt att staten har en
monopolställning.
Med anledning av motionen vill utskottet anföra följande.
Under 1980-talet har kraven på en bättre fungerande och mer
effektiv offentlig sektor successivt stärkts. I debatten har
såväl från den socialdemokratiska regeringen som från de
borgerliga partierna hävdats att en lösning på alla den
offentliga sektorns problem är ökad konkurrens mellan privat och
offentlig verksamhet i tjänsteproduktionen.
Som utskottet ser det kan det på vissa verksamhetsområden,
t.ex. barnomsorgen, finnas skäl att pröva alternativ till
offentlig regi, exempelvis personalkooperativ. Men debatten och
förslagen rörande alternativ till den offentliga
tjänsteproduktionen har förenklats på ett närmast generande
sätt. Principen att det från produktionstekniska synpunkter
finns s.k. naturligt monopol eller att fördelnings-, regional-
och miljöpolitiska skäl talar för att staten eller kommunen bör
ha inflytande på produktion och prissättning tycks helt ha råkat
i glömska.
I den ekonomiska teorin anses förutsättningar för ett s.k.
naturligt monopol föreligga om stordriftsfördelarna vid
produktion av en vara eller tjänst är så betydande att det
endast finns utrymme för ett fåtal företag om alla
kostnadsfördelar skall kunna tillvaratas. Som nämns i motion
Fi511 är järnvägstransporter, det allmänna telefonnätet och
fjärrvärmedistribution exempel på sådana naturliga monopol. Om
privata företag släpps in på sådana marknader samtidigt som man
förutsätter att motsvarande statliga eller kommunala
verksamheter skall uppträda "marknadsmässigt" kan resultatet bli
att företagen kommer att begränsa produktionen, sätta ett
onödigt högt pris på varan eller tjänsten och göra orimligt höga
vinster på folkets bekostnad.
Inriktningen av åtgärder för att förnya den offentliga sektorn
har bl.a. inneburit att man vill överföra konkurrensutsatta
delar i den offentliga sektorn till aktiebolagsform och heller
inte tvekat att begära att monopolbetonade delar av verksamheten
skall bli aktiebolag. Därvid har det ofta förutsatts att dessa
aktiebolag skall uppträda som privata företag och bli
konkurrensmässiga på marknaden.
Mot här angiven bakgrund delar utskottet motionärernas
uppfattning att en utredning bör tillsättas som kartlägger det
faktiska läget, i första hand inom affärsverken men också inom
annan statlig och kommunal sektor som bedrivs under monopol
eller monopolliknande förhållanden. Det är viktigt att klara
rågångar skapas mellan monopolverksamhet och konkurrensutsatt
verksamhet inom den offentliga sektorn.
Utskottet tillstyrker motion Fi511.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande utredning om statliga monopol
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi511
hos regeringen begär att en utredning om de offentliga monopolen
tillsätts i enlighet med vad utskottet anfört.
3. Utredning om statliga monopol (mom. 2, motiveringen)
Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip
Fridolfsson (m) och Lars De Geer (fp) anser att den del av
utskottets yttrande på s. 7 som börjar med "Såvitt utskottet"
och slutar med "det anförda" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det nödvändigt att öka
konkurrensen, tillåta alternativ till den offentliga
tjänsteproduktionen och bryta vaktslåendet kring de offentliga
monopolen. Om inte alla vägar prövas till en förnyad social
service går det inte att till rimlig kostnad och inom rimlig tid
bygga bort daghems- och operationsköer, förbättra kvaliteten i
skolan och hemtjänsten eller höja löner och förbättra
arbetsvillkoren tillräckligt för de offentliganställda.
Utskottet kan inte finna några skäl till att nu tillsätta en
utredning för att försvara bibehållandet av de offentliga
monopolen.
Särskilda yttranden
1. Den offentliga sektorns förnyelse
Gunnar Björk och Gunilla André (båda c) anför:
Med anledning av konstitutionsutskottets yttrande vill vi
anföra följande. Vi instämmer inte i att det arbete med
offentlig sektor som pågår inom regeringskansliet är
tillräckligt för att avvisa förslagen i motion K504 (c).
Vi anser i likhet med motionärerna att åtgärder med följande
inriktning bör ingå i förnyelsen av den offentliga sektorn:
Ökat självstyre och mindre enheter
Ökat personalansvar. Mål- och resultatstyrning ersätts med
regelstyrning
Antalet centralt fastlagda regler minskas
Ökad kommunal självstyrelse
Färre antal lagar, förordningar och myndighetsregler
Decentralisering av ungdomsskola och högskola
Större påverkansmöjligheter, mer insyn och mer information
till medborgarna
Enklare språkbruk
Renodling av ansvar och befogenheter inom myndigheter, i
samband med myndigheters affärsverksamhet och beträffande
politikernas roll
Avskaffande av länsstyrelserna och utveckling av landstingen
till länsparlament
Stärkt rättssäkerhet
Effektivare myndighetsutövning
Ökad samordning och samverkan mellan statliga myndigheter.
2. Den offentliga sektorns förnyelse
Maggi Mikaelsson (v) anför:
All förnyelse av offentlig sektor måste bygga på alla
människors rätt till vård, omsorg och utbildning med bra
kvalitet och utifrån behov. Den måste också bygga på
grundläggande värderingar om demokrati, social rättvisa och
självbestämmande. Det är min uppfattning att demokratiskt
inflytande över besluten inom den offentliga sektorn är en
förutsättning för att denna rätt skall garanteras. En
personalpolitik som förbättrar de anställdas situation är också
nödvändig.
De motioner som behandlas under rubriken Den offentliga
sektorns förnyelse är mycket allmänt hållna. Bortsett från
sådana förslag till åtgärder som t.ex. privatisering av den
offentliga tjänsteproduktionen, utförsäljning av statliga
företag eller påståendet att offentliga monopol alltid är av
ondo finns det en del allmänna förslag till åtgärder i
motionerna och i årets budgetproposition bil. 2 om den
offentliga sektorn som kan leda till en positiv förnyelse av den
offentliga sektorn.
En verklig förnyelse måste bygga på att man tar till vara de
kunskaper och erfarenheter som de anställda har, dvs. att man
uppvärderar de kvinnor som arbetar inom denna sektor av
arbetsmarknaden. Det är inte brist på initiativ och idéer, utan
en alltför hierarkiskt uppbyggd byråkrati som är det största
problemet med den offentliga sektorn. Det måste också
understrykas att om förnyelsearbetet skall leda till en positiv
förändring så måste den offentliga sektorn också få tillräckliga
resurser.
Konstitutionsutskottets yttrande
1990/91:KU1y
Bilaga
Förnyelse av offentlig sektor
Till finansutskottet
Konstitutionsutskottet har under förutsättning av
finansutskottets samtycke beslutat överlämna motion 1989/90:K504
av Gunnar Björk m.fl. (c) till finansutskottet tillsammans med
ett eget yttrande över vissa delar av motionen vilka berör
konstitutionsutskottets ansvarsområde.
I motionen hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om förnyelse av
den offentliga sektorn under punkterna 1--36.
Decentralisering
Motionen
Under rubriken Decentralisera framförs i motionen krav på
bl.a. ökning av den kommunala självstyrelsen samt minskning av
antalet lagar, förordningar och myndighetsregler. Vidare
förordas att den högre utbildningen decentraliseras, att
medborgarna engageras att påverka verksamheten, att de
informeras bättre samt att det offentliga språkbruket förändras.
Bakgrund
Utvecklingsinsatserna när det gäller decentralisering av den
offentliga verksamheten har redovisats i bilaga 2 till 1990 års
budgetproposition -- avsnitt 2.4. Konstitutionsutskottet har
nyligen behandlat detta avsnitt i betänkandet 1990/91:KU2
Statlig förvaltning m.m. Utskottet har därvid utan
ställningstagande i sak inte funnit anledning till något
uttalande.
De i motionen framförda synpunkterna på frågan om ökad
kommunal självstyrelse har tagits upp i motion 1989/90:K624 (c)
som nyligen behandlats av konstitutionsutskottet i betänkandet
1990/91:KU3 Kommunala frågor. Konstitutionsutskottets majoritet
har avstyrkt motionsyrkandet såvitt avser delning av kommuner
och öppna styrelse-, nämnd- och utskottssammanträden samt med
hänvisning till bl.a. kommande kommunallagsproposition ansett
motionsyrkandet besvarat såvitt avser direktvalda
kommundelsnämnder, rådgivande kommunala folkomröstningar och
icke riktat statligt bidrag till kommunerna samt fri
nämndorganisation.
Konstitutionsutskottet har också vid ett flertal tillfällen
behandlat frågan om regelförenkling. Senast togs frågan upp i
betänkandet 1989/90:KU9. Utskottet hänvisade till att arbetet
med att begränsa och förenkla reglerna i samhället också i
fortsättningen ges hög prioritet. Det saknades därför enligt
utskottets mening anledning att vidta någon åtgärd med anledning
av yrkandena i de motioner som tog upp frågan.
Konstitutionsutskottet kommer senare under hösten 1990 att
behandla det avsnitt av budgetpropositionens bilaga 2 som
behandlar bl.a. regelförenkling (avsnitt 3.5), där det framhålls
att en arbetsgrupp inom stat-kommunberedningen börjat arbeta med
att föra över erfarenheter från regelförenklingsarbetet hos
staten till kommunernas arbete med att förenkla sina egna
regler.
När det gäller den i motionen upptagna frågan om möjligheter
för konsumenterna av det offentligas tjänster att påverka
verksamheten kan nämnas att i bilaga 2 till budgetpropositionen
1990 redovisas de utvecklingsinsatser som görs för att förändra
den offentliga sektorns verksamhetsformer och arbetssätt i syfte
att kunna möta de enskilda medborgarnas krav på ett mer varierat
utbud och valfrihet (avsnitt 2.5). Konstitutionsutskottet har
behandlat detta avsnitt i betänkandet 1990/91:KU2. Utskottet har
därvid utan att ta ställning i sak inte funnit anledning att
göra något uttalande.
I verksförordningen (1987:1100) finns föreskrivet ett ansvar
för statliga myndigheter när det gäller informationen till
medborgarna. Kommunernas ansvar för informationen till
medborgarna finns inskrivet i 3 kap. 1 § kommunallagen
(1977:179). Statens institut för personalutveckling (SIPU) skall
enligt sin instruktion bl.a. dels verka för att de statliga
myndigheterna utvecklar sin informationsverksamhet samt erbjuda
rådgivning och stödja samverkan i informationsfrågor, dels
utveckla metoder för språkvården vid statliga myndigheter och
samordna språkvårdsarbetet hos dessa. Institutet får också i
övrigt tillhandahålla tjänster med anknytning till
kompetensutveckling och inom sitt verksamhetsområde hjälpa andra
än myndigheter. Inom SIPU pågår för närvarande ett särskilt
projekt med syfte att stärka myndigheternas språkvårdande
arbete.
Vissa frågor rörande den offentliga sektorns
informationsverksamhet, bl.a. en fråga rörande språkvård,
behandlades av konstitutionsutskottet i betänkandet 1989/90:KU9.
Utskottet avstyrkte samtliga motionsyrkanden rörande dessa
frågor.
Konstitutionsutskottets överväganden
I 1990 års budgetproposition bilaga 2 om utveckling av
offentlig sektor framhålls vikten av decentraliseringsåtgärder.
Också åtgärder i syfte att kunna möta de enskilda medborgarnas
krav på ett mer varierat utbud och valfrihet redovisas. Det
pågår således en utveckling mot decentralisering och ökat
inflytande för konsumenterna. Mot denna bakgrund saknas enligt
utskottets mening anledning att vidta någon åtgärd med anledning
av vad som anförs i motionen i dessa delar.
När det sedan gäller frågan om ökat kommunalt självstyre får
utskottet hänvisa till de ovan nämnda ställningstagandena i
betänkandet 1989/90:KU3. Också beträffande frågorna om en
minskning av antalet lagar och andra föreskrifter samt
beträffande information till medborgarna och språkfrågor får
utskottet hänvisa till tidigare behandling (bet. 1989/90:KU9),
då hänvisning gjordes till pågående åtgärder inom
regeringskansliet. Mot denna bakgrund avstyrker
konstitutionsutskottet motionen också i dessa delar.
Renodling
Motionen
Under rubriken Renodla tas i motionen upp krav på bl.a. klara
och entydiga ansvarsförhållanden mellan olika myndigheter,
större möjlighet att överklaga i förvaltningsmål och ökad
användning av förrättningsformen som arbetsmetod. Vidare krävs
att frågan om inrättande av länsparlament utreds.
Bakgrund
I 1989 års kompletteringsproposition (prop. 1988/89:150
bil.1) angavs som en av utgångspunkterna för förnyelsen av den
offentliga sektorn att ansvarsförhållandena mellan stat,
kommuner och landsting liksom mellan olika myndigheter måste
vara klara och entydiga. I budgetpropositionen 1990 (1989/90:100
bil. 2) anges (avsnitt 2.2) att tydligare ansvarsfördelning och
en bättre samordning är en viktig utgångspunkt för pågående och
planerade förnyelseinsatser när det gäller äldreomsorgen,
invandrar- och flyktingpolitiken, vuxenutbildningen,
regionalpolitiken, den regionala statliga förvaltningen,
investeringar på trafikområdet och myndighetsuppgifter på
kärnteknikområdet. Konstitutionsutskottet har nyligen behandlat
detta avsnitt av budgetpropositionen i betänkandet 1990/91:KU2.
Utskottet har därvid utan att ställning i sak inte funnit
anledning att göra något uttalande.
När det gäller de synpunkter i fråga om inrättande av
länsparlament som tas upp i motionen kan nämnas att samma
synpunkter tas upp i motion 1989/90:K612 av Olof Johansson m.fl.
(c). Denna motion har nyligen behandlats av utskottet i
betänkandet 1990/91:KU3 Kommunala frågor.
Konstitutionsutskottets majoritet har därvid hänvisat till
tidigare riksdagsbeslut (BoU4 och BoU6) i samband med bl.a.
behandlingen av proposition 1989/90:154 om en ny regional
förvaltning och avstyrkt motionsyrkandet.
Frågan om rätten till domstolsprövning av förvaltningsbeslut
tas upp i flera motioner som kommer att behandlas av
konstitutionsutskottet senare under hösten 1990, bl.a. i motion
1989/90:K211 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c).
Frågan om ökad användning av förrättningsformen togs under
förra riksmötet upp av konstitutionsutskottet (1989/90:KU1) med
anledning av en centerpartimotion. Konstitutionsutskottet
avstyrkte motionsyrkandet.
Utskottets överväganden
När det först gäller frågorna om länsparlament och om en ökad
användning av förrättningsformen finner utskottet inte skäl att
frångå sina tidigare ställningstaganden. När det sedan gäller
det i motionen framförda kravet på entydiga och klara
ansvarsförhållanden vill utskottet hänvisa till det arbete med
denna inriktning som pågår inom regeringskansliet. Slutligen
finner utskottet beträffande domstolsprövning av
förvaltningsbeslut -- i avvaktan på att frågan närmare kommer
att behandlas senare under hösten -- inte anledning till något
särskilt uttalande. Konstitutionsutskottet avstyrker
motionsyrkandet också i dessa delar.
Valfrihet
Motionen
Under rubriken Ge valfrihet krävs i motionen bl.a. ökad
samordning och samverkan.
Bakgrund
I bilaga 2 till budgetpropositionen 1990 redovisas som
tidigare nämnts ett urval utvecklingsinsatser för att uppnå
kravet på bl.a. bättre samordning mellan offentliga verksamheter
(avsnitt 2.2). Det framhålls att särskild uppmärksamhet måste
riktas mot behovet av samordning och samverkan. Avsnittet har
nyligen behandlats av konstitutionsutskottet i betänkandet
1990/91:KU2. Utskottet har därvid utan att ta ställning i sak
inte funnit anledning att göra något uttalande.
Konstitutionsutskottets överväganden
Som framgår av ovan redovisade avsnitt i 1990 års
budgetproposition pågår inom regeringskansliet en rad
utvecklingsinsatser med målsättningen att uppnå bättre
samordning och samverkan. Mot den bakgrunden saknas enligt
konstitutionsutskottet skäl att med anledning av motionsyrkandet
i denna del göra något särskilt uttalande i frågan.
Motionsyrkandet också i denna del avstyrks således.
Stockholm den 9 oktober 1990
På konstitutionsutskottets vägnar
Olle Svensson
Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Kurt Ove
Johansson (s), Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Hans Nyhage
(m)*, Anita Modin (s)*, Torgny Larsson (s), Elisabeth Fleetwood
(m)*, Ylva Annerstedt (fp), Bengt Kindbom (c), Hans Leghammar
(mp)*, Ulla Pettersson (s)*, Rosa-Lill Wåhlstedt (s), Ingela
Mårtensson (fp)*, Kaj Larsson (s)* och Rolf L Nilson (vpk)*.