Utskottet avstyrker motionsförslag från moderata
samlingspartiet, folkpartiet liberalerna och centerpartiet om
att riksdagen skall riva upp beslutet om att införa ett nytt
bostadsfinansieringssystem. De förslag som läggs fram i
proposition 1990/91:144 om vissa följdfrågor om ny
bostadsfinansiering m.m. tillstyrks av utskottet. I
propositionen lämnas bl.a. förslag om hur den statliga
kreditgarantin i fråga om räntelån för egnahem skall kunna tas i
anspråk. En motion om att det nya systemet skall träda i kraft
den 1 juli 1992 avstyrks. Utskottet accepterar regeringens
uppfattning om att det nya systemet i fråga om nya hus skall
träda i kraft den 1 januari 1992 om investeringslånet utbetalas
efter utgången av 1991.
Utskottet tillstyrker också regeringens förslag till s.k.
extra upptrappningar av de garanterade räntorna för 1992 och
förslaget om anslag till räntebidrag m.m. för budgetåret
1991/92.
En gemensam reservation har avgivits av företrädare för
moderata samlingspartiet, folkpartiet liberalerna och
centerpartiet med innebörden att riksdagens beslut att införa
ett nytt bostadsfinansieringssystem bör rivas upp. Vidare har
reservationer avgivits bl.a. från vänsterpartiets företrädare om
att s.k. extra upptrappningar inom räntebidragssystemet inte
skall ske avseende år 1992 i enlighet med regeringens förslag. I
en reservation från moderata samlingspartiets företrädare
föreslås däremot att extra upptrappningar görs utöver
regeringens förslag.
ELFTE HUVUDTITELN
Propositionerna
Regeringen har i proposition 1990/91:100 bilaga 13 B 4
föreslagit riksdagen att till Räntebidrag m.m. för budgetåret
1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 22710000000kr.,
Regeringen har i proposition 1990/91:125 bil. 8 föreslagit
riksdagen att till Utveckling av ett ADB-system för
bostadsadministrationen på tilläggsbudget II till statsbudgeten
för budgetåret 1990/91 anvisa ett reservationsanslag på
44500000kr.
Regeringen har i proposition 1990/91:144 föreslagit riksdagen
att godkänna vad i propositionen förordats om
1. statlig kreditgaranti,
2. räntebidrag vid ny- och ombyggnad år 1992,
3. ny bostadsfinansiering för hus med räntebidrag för ny- och
ombyggnad enligt nuvarande regler,
4. tillfälligt stöd för vissa låntagare med räntebidrag för
ny- eller ombyggnad enligt nuvarande regler,
5. övriga stödformer med räntebidrag,
6. räntestöd vid förbättring av bostadshus.
Motionerna
I betänkandet behandlas
dels de under allmänna motionstiden 1991 väckta motionerna
1990/91:Bo209 av Sören Lekberg och Nils T Svensson (båda s)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
förslag till villkor för bostadsbeståndets inträde i
räntelånesystemet snarast föreläggs riksdagen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
alternativ till räntelån tillskapas enligt den i motionen
skisserade modellen.
1990/91:Bo225 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om nivån för den garanterade räntan avseende
ombyggnadsprojekt,
1990/91:Bo230 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas
6. att riksdagen beslutar avskaffa räntebidragen för hyres-
och bostadsrättshus byggda före 1975 i enlighet med vad i
motionen anförts,
7. att riksdagen beslutar att förändra upptrappningen av den
garanterade räntan för hyres- och bostadsrättshus i enlighet med
vad i motionen anförts,
8. att riksdagen beslutar att förändra den ingående
garanterade räntan för småhus med hyres- eller bostadsrätt i
enlighet med vad i motionen anförts,
9. att riksdagen beslutar att till räntebidrag m.m. anvisa ett
förslagsanslag på 21780000000kr.,
1990/91:Bo242 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om villkor för lån vid ombyggnad för att nå
effektivare energianvändning,
1990/91:Bo244 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas
14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en sänkning
av den garanterade räntan för statliga ombyggnadslån fr.o.m. den
1 juli 1991 i enlighet med vad i motionen anförts,
23. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:100 i
denna del till Räntebidrag m.m. för budgetåret 1991/92 beslutar
anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med
260000000kr. minskat anslag om totalt
22450000000kr.,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om besparingen av räntebidrag som följd av en
tidigareläggning av införandetidpunkten för ett nytt
bostadsfinansieringssystem,
1990/91:Bo252 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas
39. att riksdagen till Räntebidrag m.m. (B 4) för budgetåret
1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 22175000000kr.,
dels de med anledning av proposition 1990/91:144 väckta
motionerna:
1990/91:Bo55 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen med avslag på propositionens förslag om statlig
kreditgaranti, ny bostadsfinansiering med räntebidrag för ny-
och ombyggnad enligt nuvarande regler, tillfälligt stöd för
vissa låntagare med räntebidrag för ny- eller ombyggnad enligt
nuvarande regler och övriga stödformer med räntebidrag som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
bostadsfinansieringen.
1990/91:Bo56 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:144
beslutar att riksdagens beslut om införande av det s.k.
räntelånesystemet rivs upp och hos regeringen begär förslag om
ett reformerat bostadsfinansieringssystem i enlighet med vad i
motionen anförts,
2. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om effekterna av
beräkningsgrunderna för pantvärdet,
3. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, avslår proposition
1990/91:144 såvitt avser förslag om ny bostadsfinansiering för
hus med räntebidrag för ny- och ombyggnad enligt nuvarande
regler och slopande av räntebidrag enligt förordningen om stöd
för flerbarnsfamiljer för köp av egnahem samt beslutar att
räntelån endast skall utgå till ny- och ombyggnader som påbörjas
efter den 1 juli 1992 i enlighet med vad i motionen anförts,
4. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1 och i andra hand
yrkandena 2 och 3, beslutar att tidpunkten för införande av det
s.k. räntelånesystemet med upphävande av riksdagens tidigare
beslut (prop. 1990/91:34, 1990/91:BoU4) framflyttas till den 1
juli 1992 i enlighet med vad i motionen anförts.
1990/91:Bo57 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder till skydd
för husägare som till följd av omläggningen av
finansieringssystemet kan drabbas av förluster till följd av
kraftigt fallande nominella fastighetspriser.
1990/91:Bo58 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår förslaget om höjd garanterad ränta
från den 1 januari 1992,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om nödvändigheten av frysta hyror 1992,
3. att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag vad
gäller övergången till räntelånesystemet från den 1 januari 1993
för hus med räntebidrag.
1990/91:Bo59 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar att avslå proposition 1990/91:144, utom
såvitt avser förslag gällande räntebidrag vid ny- och ombyggnad
år 1992 (avsnitt 4), övriga stödformer med räntebidrag, såvitt
avser avveckling av vissa räntebidrag i etapper under tre år med
början den 1 januari 1993 (avsnitt 7) samt räntestöd vid
förbättring av bostadshus (avsnitt 8).
dels de med anledning av proposition 1990/91:125 bil. 8
väckta och till bostadsutskottet hänvisade motionerna
1990/91:Bo60 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen avslår propositionens förslag såvitt avser anvisning
av ett anslag gällande utveckling av ett ADB-system för
bostadsadministration.
1990/91:Bo61 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas att
riksdagen avslår proposition 1990/91:125 med förslag om
tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1990/91
såvitt avser föreslagen anvisning om 44 500 000 kr. till
Utveckling av ett nytt ADB-system för bostadsadministrationen i
enlighet med vad i motionen anförts.
Utskottets beredning av ärendet
Bostadsministern, generaldirektören i boverket, företrädare
för vissa bostadskreditinstitut, stadshypotekskassan och
Sveriges Fastighetsägareförbund har muntligen lämnat utskottet
information i ärendet. Vissa bostadskreditinstitut,
Hyresgästernas Riksförbund och Sveriges Fastighetsägareförbund
har inkommit med skrivelser i ärendet.
Utskottet
Inledning
Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens förslag i
budgetpropositionen (1990/91:100 bil. 13) om anslag till
räntebidrag m.m. för budgetåret 1991/92 samt motioner väckta
under allmänna motionstiden 1991. Vidare behandlas i proposition
1990/91:144 framlagda förslag om den nya bostadsfinansieringen,
om räntebidragen för år 1992 och förslag i vissa övriga frågor
samt motioner väckta med anledning av denna proposition.
Slutligen behandlas även ett förslag i proposition 1990/91:125
bil. 8 om utveckling av ett ADB-system för
bostadsadministrationen samt motioner väckta med anledning av
förslaget.
Beslutet om en ny bostadsfinansiering
Riksdagen fattade i december 1990 beslut om att införa ett
nytt bostadsfinansieringssystem som bygger på att
lånefinansieringen sker på den allmänna lånemarknaden och att en
del av låneräntorna omfördelas över tiden med hjälp av räntelån,
som också de tas upp på lånemarknaden (1990/91:BoU4). I
anslutning till detta beslut gjorde riksdagen även vissa
tillkännagivanden angående frågor om
bostadsfinansieringssystemets utformning m.m. som behövde
klarläggas och gav regeringen till känna att den borde återkomma
i dessa frågor.
Frågan om införande av ett nytt bostadsfinansieringssystem med
den beslutade inriktningen har därefter i april 1991 åter kommit
att bli föremål för ett ställningstagande från riksdagen (se
1990/91:BoU12 s. 57). I motioner (m, fp, c) väckta under den
allmänna motionstiden 1991 föreslogs att beslutet skulle
upphävas och att ett bostadsfinansieringssystem med en annan
inriktning skulle utarbetas. Riksdagen var emellertid inte
beredd att frångå sitt tidigare beslut. Motionerna avslogs.
I proposition 1990/91:144 behandlas vissa följdfrågor om den
nya bostadsfinansieringen. Det gäller dels redovisningar och
förslag med anledning av vissa tillkännagivanden från riksdagen
i betänkandet 1990/91:BoU4, dels vissa andra förslag om hur
övergången till det nya bostadsfinansieringssystemet bör ske.
Med anledning av dessa regeringsförslag har motioner ånyo väckts
med innebörden att beslutet om att införa ett räntelånesystem
bör rivas upp. Tre motioner har yrkanden med denna innebörd,
nämligen motionerna Bo55 (fp), Bo56 (c) yrkande 1 och Bo59 (m).
I c-motionen tas, som andrahands- och tredjehandsyrkanden, också
upp frågor med anledning av de kompletteringsförslag som förs
fram i proposition 1990/91:144. Bostadsutskottet behandlar
inledningsvis dessa motioner i vad avser den övergripande frågan
om beslutet om att införa ett nytt bostadsfinansieringssystem
bör ligga fast eller ej.
I motion Bo55 (fp) upprepas tidigare framförd kritik mot
räntelånesystemet och föreslås såvitt nu är i fråga att
riksdagsbeslutet från december 1990 rivs upp. Motsvarande
förslag läggs fram i motion Bo56 (c) yrkande 1. Yrkandet innebär
vidare att riksdagen hos regeringen bör begära förslag om ett
reformerat bostadsfinansieringssystem. Motionärerna hänvisar
till ett tidigare framfört c-förslag om ett lånesystem utgående
från en bassubvention till en normalbostad, ett reformerat
räntebidragssystem samt att fastighetsskatten används för att
rättvisare fördela boendekostnaderna över tiden. Som ett
andrahandsyrkande i samma motion finns ett förslag angående
införandetidpunkten för räntelånesystemet. I yrkande 4 föreslås
således att denna tidpunkt skall flyttas fram från den 1 januari
1992 till den 1 juli samma år. I likhet med de två behandlade
motionerna innebär förslaget i motion Bo59 (m) såvitt nu är i
fråga att beslutet om ett räntelånesystem skall rivas upp.
Beslutet att införa ett räntelånesystem bör enligt
bostadsutskottets uppfattning ligga fast. Några nya motiv, som
ger utskottet anledning ändra uppfattning, har inte redovisats i
motionerna. Utskottet finner därför inte anledning att ompröva
sitt tidigare ställningstagande i frågan. Omläggningen är
nödvändig av flera skäl som bl.a. redovisats i utskottets
betänkande 1990/91:BoU4. Det kan också konstateras att de
alternativ till ett räntelånesystem som i olika sammanhang
skisserats av m, fp resp. c torde leda till sämre lösningar för
såväl den enskilde som för staten. Utskottet avstyrker således
motionerna Bo55 (fp), Bo56 (c) yrkande 1 och Bo59 (m), samtliga
yrkanden såvitt gäller förslaget att riva upp riksdagsbeslutet
om ett nytt bostadsfinansieringssystem.
Vad gäller tidpunkten för systemets införande vill utskottet
inledningsvis redovisa hur denna fråga hittills beretts.
Regeringens ursprungliga förslag i proposition 1990/91:34
innebar att reformen avseende nya hus skulle träda i kraft den 1
juli 1992 och den 1 januari 1993 i fråga om hus med beslut om
bostadslån före den 1 juli 1992. Bostadsutskottet anförde i sitt
betänkande 1990/91:BoU4 s. 13 följande i denna fråga.
För att säkra de bostadssociala målen samt av bl.a.
statsfinansiella skäl och för att i möjligaste mån minska den
osäkerhet som en alltför lång övergångsperiod kan innebära för
aktörerna på bostadsmarknaden anser utskottet att regeringen bör
överväga tidpunkten för ikraftträdandet. Det bör mot denna
bakgrund undersökas om inte reformen avseende nya hus kan träda
i kraft den 1 januari 1992. Regeringen bör i förening med sin
syn på frågan återkomma till riksdagen i ärendet.
Riksdagen följde bostadsutskottet och gav regeringen detta
till känna. I budgetpropositionen (prop. 1990/91:100 bil. 13 s.
35) angav bostadsministern att det ur administrativ synpunkt är
möjligt att införa den nya bostadsfinansieringen den 1 januari
1992. Regeringen har därefter, den 26 mars 1991, beslutat om
förordningen (1991:149) om allmänna förutsättningar för statligt
stöd vid ny- och ombyggnad av bostäder. I förordningen finns
bestämmelser om de allmänna förutsättningarna för stöd vid ny-
och ombyggnad av bostäder i form av investeringsbidrag och
räntebidrag. Förordningen träder i kraft den 1 januari 1992.
Äldre bestämmelser gäller i fråga om byggnadsprojekt, för vilka
bostadslån och räntebidrag enligt nybyggnads- eller
ombyggnadslåneförordningen beviljats före ikraftträdandet, om
bostadslånet betalats ut före denna tidpunkt.
Av det nu anförda framgår alltså att hus med lån utbetalade
efter utgången av år 1991 avses få stöd enligt de nya reglerna
fr.o.m. år 1992.
Utöver den ovannämnda förordningen har den 26 mars 1991
utfärdats
förordningen (1991:150) om beräkning av statligt
investeringsbidrag för ny- och ombyggnad av bostäder,
förordningen (1991:151) om beräkning av statligt räntebidrag
för ny- och ombyggnad av bostäder,
förordningen (1991:152) om beräkning av bidragsunderlag för
statligt stöd vid ny- och ombyggnad av bostäder.
Även dessa förordningar träder i kraft den 1 januari 1992.
Förutom dessa förordningar behövs enligt vad utskottet erfarit
också en kreditgarantiförordning. Utformningen av denna är
beroende av riksdagens beslut med anledning av den nu behandlade
propositionen och de motioner som väckts i ärendet.
Beslutet om ett nytt bostadsfinansieringssystem förutsätter
också att en statlig kreditgarantinämnd för bostäder inrättas.
Regeringen beslutade den 18 april om direktiv till en utredning
med uppgift att utarbeta förslag till organisation och
dimensionering av nämnden. Utredningen skall vara avslutad
senast den 1 juli 1991. Därefter avses nämnden inrättas.
Beträffande hus med bostadslån förenade med räntebidrag
utbetalade före utgången av år 1991 anges i propositionen att
sådana hus skall omfattas av räntebidragsreglerna t.o.m.
utgången av år 1992. Såvitt rör sådana hus innebär, som framgått
ovan, att de i proposition 1990/91:34 redovisade reglerna för
ikraftträdande behålls. Frågan om och i så fall hur
bostadsbeståndet skall "slussas in i " det nya
finansieringssystemet behandlas nedan. I fortsättningen av detta
avsnitt behandlar utskottet frågan om från vilken tidpunkt nya
hus bör omfattas av det nya finansieringssystemet.
I motion Bo56 (c) ifrågasätts om förberedelserna för
omläggningen av lånesystemet är sådana att det kan träda i kraft
den 1 januari 1992. Motionärerna föreslår i ett
andrahandsyrkande att ikraftträdandet skjuts upp till den 1 juli
samma år.
Under utskottets beredning av ärendet har frågan om
ikraftträdandet av det nya systemet ägnats stort intresse. I
avsikt att få ytterligare underlag för sitt beslut har utskottet
haft överläggningar med bostadsministern, generaldirektören i
boverket, företrädare för vissa bostadskreditinstitut,
stadshypotekskassan och Sveriges Fastighetsägareförbund.
Bostadsministern och generaldirektören vid boverket har för
utskottet redovisat de förberedelseåtgärder som hittills
vidtagits inför omläggningen av bostadsfinansieringssystemet. Av
bostadsministerns redovisning framgick bl.a. att ett omfattande
förberedelsearbete pågår på skilda områden. Även om ett ganska
omfattande arbete av administrativ karaktär återstår finns
enligt bostadsministern inte skäl anta annat än att systemet
kommer att kunna träda i kraft i enlighet med vad i
förordningarna angivits och i den nu behandlade propositionen
redovisats.
Vad rör boverkets del av arbetet anförde generaldirektören att
verket arbetar med att utforma det bidragssystem som är en del
av det nya finansieringssystemet. Enligt hans bedömning finns
inte grundad anledning anta annat än att den del av
administrationen av systemet som verket ansvarar för kan träda i
kraft såsom regeringen förutsatt.
Tveksamhet om möjligheterna att låta systemet träda i kraft
den 1 januari har, förutom i motionen, framförts av företrädare
för vissa bostadskreditinstitut, medan företrädare för
stadshypotekskassan anfört att det av administrativa skäl inte
finns anledning att inte låta det nya systemet träda i kraft
enligt regeringens förslag. Sveriges Fastighetsägareförbund har
främst aktualiserat vissa skatte- och pantsättningsfrågor.
Utskottet återkommer till dessa nedan.
Utskottet vill i fråga om ikraftträdandet av det nya
bostadsfinansieringssystemet anföra följande. Som framgått av
den ovan lämnade redogörelsen har olika åtgärder vidtagits i
avsikt att skapa administrativa rutiner så att därmed övergången
från dagens bostadsfinansieringssystem till det nya kan
genomföras på ett acceptabelt sätt för de olika intressenter som
är involverade i systemet. Det torde dock svårligen kunna
undvikas att vissa komplikationer kan inträffa när ett så
relativt omfattande administrativt system som
bostadsfinansieringssystemet skall förändras på ett så
grundläggande sätt som riksdagens tidigare beslut ändå innebär.
Utskottet anser att de vidtagna förberedelserna, som de har
redovisats för utskottet, är sådana att det inte finns
tillräckliga skäl frångå den tidsplan som enligt regeringens
mening bör gälla beträffande ikraftträdandet. Förutom vad ovan
redovisats har utskottet erfarit att i det arbete som pågår i
organisationsutredningen avseende kreditgarantinämnden kommer
att delta företrädare för de sparbanks- resp. affärsbanksägda
bostadskreditinstituten, statens bostadsfinansieringsaktiebolag
-- SBAB -- och stadshypotekskassan. Genom denna ordning finns
det möjligheter att tidigt fånga upp de synpunkter som dessa
långivare kan ha på det administrativa förfarandet i det nya
finansieringssystemet.
Ytterligare några frågor finns som behöver övervägas.
Utskottet aktualiserade dem hösten 1990 i betänkandet
1990/91:BoU4. Det gäller vissa skattefrågor, pantsättningsfrågan
och frågan om redovisning av räntelånen.
Vad rör dessa frågor har bostadsministern lämnat följande
upplysningar.
Såvitt avser skattefrågan kommer en departementspromemoria med
förslag till anpassningar av skattesystemet till en ny
bostadsfinansiering att remitteras från finansdepartementet före
sommaren 1991. Promemorian avses innehålla bl.a. förslag om
avdragsrätt för räntor, reavinstbeskattning, en schablonintäkt
för räntelån för konventionellt beskattade fastighetsägare och
räntefördelning för fysiska personer som äger hyreshus. Ett
förslag avses föreläggas riksdagen hösten 1991.
Även beträffande frågan om redovisning av räntelånen avses
riksdagen underställas förslag hösten 1991.
Vad slutligen rör pantsättningsreglerna kommer överväganden om
behov av förändringar av reglerna att redovisas för riksdagen
under hösten. I avvaktan på resultat av dessa överväganden
gäller konventionella pantbrev som säkerhet för räntelånen.
Vid en sammanvägning av olika meningar beträffande tidpunkten
för ikraftträdandet och mot bakgrund av den information som
kommit utskottet till del under beredning av ärendet har
utskottet kommit till uppfattningen att det nya
finansieringssystemet bör träda i kraft i enlighet med vad i
propositionen redovisats. En senareläggning av ikraftträdandet
av det nya bostadsfinansieringssystemet enligt förslaget i
motion Bo56 (c) yrkande 4 kan utskottet alltså inte förorda.
Utskottet förutsätter därvid att de ovan nämnda skatte- och
redovisningsfrågorna löses i sådan tid att de nya regler som kan
behövas kan börja tillämpas vid reformens ikraftträdande.
Vissa frågor om pantsäkerhet i det nya
bostadsfinansieringssystemet
I proposition 1990/91:34 lade regeringen fram förslag om hur
vissa pantsäkerhetsfrågor bör lösas i räntelånesystemet.
Förslaget innebär att ett villkor för att kreditgaranti skall
gälla för investeringslån för ny- eller ombyggnad är att det
finns pantsäkerhet för lånet inom 100, 99 resp. 95 % av
fastighetens pantvärde i färdigt skick beroende på
fastighetsägarkategori. Enligt förslaget skall vidare som
villkor för kreditgaranti för räntelån gälla att det finns
pantsäkerhet som i förmånsrättsläge ligger i omedelbar
anslutning till nämnda gränser. Något pantsättningsutrymme i
förmånsrättsläge mellan panten för räntelånet och dessa gränser
fanns således inte enligt regeringsförslaget.
Vid beredningen av detta förslag gjorde bostadsutskottet vissa
överväganden vad gäller den sistnämnda konsekvensen av
regeringsförslaget, dvs. att något utrymme för ett s.k. topplån
med förmånsrättsläge mellan säkerheten för investeringslånet och
säkerheten för räntelånet inte finns. Utskottet framhöll att
denna ordning visserligen är ägnad att vara ett incitament för
bosparande och egna kapitalinsatser men att den samtidigt kan
leda till problem för vissa låntagare. Vidare anförde utskottet:
I egnahemsfallet kan kravet således under vissa
förutsättningar leda till sådana krav på eget kapital eller
finansiering med lån utan säkerhet, att låntagare i normala
inkomstlägen kan tvingas avstå från en angelägen
bostadsinvestering. Bostadsutskottet anser sig för närvarande
inte ha tillräckligt underlag för att ta ställning i denna
avvägning vad gäller pantsäkerheternas placering. Regeringen bör
därför i förening med sin syn på frågan återkomma till riksdagen
i ärendet.
Med hänvisning till riksdagens begäran redovisar regeringen i
den nu aktuella propositionen (s. 3--7) sin bedömning av vad som
bör gälla avseende förmånsrättsläget för pantsäkerhet för
räntelån. Regeringen vidhåller sin uppfattning att något
pantsättningsutrymme i fastigheten eller i tomträtten för s.k.
topplån mellan investeringslån och sådana räntelån som
berättigar till statlig kreditgaranti inte behövs.
Pantsäkerheten för räntelån anses, utan menlig inverkan på
låntagarens möjligheter att finansiera projektet, i
förmånsrättshänseende kunna placeras omedelbart efter den övre
gränsen för säkerheten för ett investeringslån.
Som skäl för regeringens bedömning i den aktuella frågan
redovisas bl.a. vissa förändringar som har gjorts i de
bestämmelser som påverkar utrymmet för investeringslån i det nya
bostadsfinansieringssystemet, dvs. grunderna för att bestämma
ett pantvärde för huset. Vid beräkning av låneunderlag enligt
den s.k. schablonmetoden gäller för närvarande en
reduktionsfaktor som begränsar låneunderlaget för en byggnad
till 80 % av den beräknade kostnaden. Denna reduktionsfaktor
finns inte i det nya systemet. I fråga om beräkning av
pantvärdet har genom ett regeringsbeslut denna reduktionsfaktor
för övrigt redan slopats i lånebeslut som meddelas fr.o.m. den 1
april 1991. Inom boverket pågår vidare vissa överväganden om
storleken på schablonbeloppen som syftar till att de bättre
skall spegla kostnaderna för olika typer av byggnader. Vissa
justeringar avses vidare göras i grunderna för schablonmetoden
för att få en bättre kostnadsanpassning. Det gäller bl.a.
grunderna för att bestämma den s.k. tidskoefficienten samt
grunderna för att beräkna markkostnader.
Enligt regeringens bedömning kommer mot den redovisade
bakgrunden på en balanserad byggmarknad ett tillfredsställande
utrymme finnas för en kostnadstäckande finansiering även av
sådana småhus för vilka pantvärdet beräknas enligt
schablonmetoden. Någon möjlighet att belåna egna insatser med
bättre säkerhet än räntelånen bör inte öppnas.
Motion Bo56 (c) innehåller som ett andrahandsyrkande --
yrkande 2 -- förslag om att riksdagen skall begära att
effekterna av pantsäkerhetsreglerna i det nya
bostadsfinansieringssystemet i vissa hänseenden skall
klarläggas. Enligt motionärerna kommer behovet av s.k. topplån i
vissa situationer att bestå även i det nya systemet. Vidare
anförs att kreditriskerna för staten och kommunerna kommer att
öka väsentligt. Detta anses kunna påverka riskbedömningen på den
ordinarie kreditmarknaden. Det anges som oklart om krav kommer
att ställas på ytterligare säkerheter utöver pantbrev för den
del av investeringslånet som inte har underborgen av stat och
kommun.
Vad gäller den aktuella frågan om reglerna för pantsäkerhet
vill utskottet anföra följande. Utskottets ovan återgivna
ställningstagande i betänkandet 1990/91:BoU4 vad gäller
säkerheten för s.k. topplån gjordes mot bakgrund av den
finansieringssituation som gäller inom det nuvarande
bostadsfinansieringssystemet. I dagens läge kan man således inte
bortse från att topplån med säkerhetsutrymme inom pantvärdet för
fastigheten ibland är en förutsättning för en investering i ett
nytt småhus. I den aktuella propositionen redovisas emellertid
ett antal förändringar som gjorts av de bestämmelser som
reglerar beräkningen av pantvärdet för fastigheten. Behovet av
topplån kommer därmed att minska. Utskottet anser mot bakgrund
av redovisningen i propositionen av den aktuella frågan att den
ordning för förmånsläget för pantsäkerhet som föreslagits kan
accepteras. Frågan bör dock följas uppmärksamt i det
utvärderingsarbete som får förutsättas genomföras avseende
reglerna för pantsäkerhet i det nya finansieringssystemet.
Utskottet finner således inte anledning till erinran eller
särskilt uttalande mot vad i propositionen i denna del
förordats. Ett tillkännagivande om behovet av topplån i enlighet
med vad i motion Bo56 (c) yrkande 2 föreslagits kan inte anses
erforderligt. Vad gäller den andra frågan, som aktualiserats i
detta yrkande, dvs. om säkerhet utöver pantbrev kommer att
krävas av kreditgivarna för de delar av investeringslånet för
vilka kreditgarantin inte gäller, gjorde utskottet vissa
överväganden i betänkandet 1990/91:BoU4 (s. 32). Där anfördes
bl.a.:
I dag finns en möjlighet att fördjupa bostadslånet under den
normala gränsen mellan bottenlån och bostadslån, dvs. vid 70 %
av låneunderlaget. Denna regel har stor betydelse för
möjligheten att erhålla lån speciellt i glesbygd. Enligt
bostadsutskottets mening bör denna regel föras över till det nya
bostadsfinansieringssystemet på så sätt att en möjlighet att
fördjupa kreditgarantin under 70 % av fastighetens pantvärde
införs. En sådan ordning står för övrigt i överensstämmelse med
vad som i propositionen anförts om att kreditgarantin är avsedd
att täcka den del av lånebehovet som i dag täcks med bostadslån.
Möjlighet kommer således finnas även i räntelånesystemet att
erhålla lån också i de fall då kreditgivaren bedömer att
säkerhetsläget för lånet avviker från det normala.
Kreditgarantin kommer således att kunna fördjupas till nedanför
den gräns på 70 % av fastighetens pantvärde som förutsatts gälla
i normalfallet. Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motion Bo56 (c) yrkande 2 om reglerna för
pantsäkerheten. Utskottet avstyrker även motionerna Bo55 (fp),
Bo56 (c) yrkande 1 och Bo59 (m), samtliga dessa motioner såvitt
nu är i fråga. Förslagen i dessa motioner innebär, som framgått
ovan, att ett sådant bostadsfinansieringssystem som riksdagen
beslöt i december inte bör införas.
Statlig kreditgaranti m.m.
I propositionens avsnitt Statlig kreditgaranti (s. 7--10)
läggs två förslag fram. Det ena rör villkoren för eftergift av
regressfordringar som uppstått efter att en kreditgaranti
utnyttjats. Detta förslag är föranlett av ett tillkännagivande
från riksdagens sida. Det andra förslaget gäller frågan om i
vilka situationer den statliga kreditgarantin skall få
utnyttjas.
I den senare frågan anför bostadsministern att statens
garantiåtaganden i fråga om räntelån för egnahem bör ha en
vidare innebörd än ett normalt borgensåtagande. Det anges
således vara rimligt att långivaren får ersättning direkt ur
kreditgarantin, inte bara i en förlustsituation när förfallen
fordran inte kunnat drivas in på vanligt sätt, utan också när
långivaren måste avstå från pantsäkerhet för att en frivillig
försäljning av fastigheten skall kunna komma till stånd.
Långivaren skall alltså inte behöva säga upp lånet för att få
ersättning av staten. Det bör räcka med att försäljningen behövs
på grund av säljarens situation och att försäljningen på grund
av prisnivån på orten inte kan genomföras utan att långivaren
avstår från pantsäkerhet för räntelån helt eller delvis. En
förutsättning för att kreditgarantin skall gälla i dessa fall
föreslås dock vara att garantigivaren/staten godtar den
frivilliga försäljningen och att denna beräknas leda till ett
åtminstone lika bra ekonomiskt utfall som en tvångsvis genomförd
försäljning.
Vad gäller frågan om eftergift av regressfordringar anförde
bostadsutskottet i betänkandet 1990/91:BoU4 (s. 33) bl.a.:
Utskottet anser att det bör ankomma på regeringen att under
den fortsatta beredningen av ärendet överväga hur villkoren för
eftergift av regressfordran närmare kan utformas. Utgångspunkten
i detta arbete bör vara att räntelånesystemets uppbyggnad inte
bör tillåtas leda till ekonomiskt orimliga situationer för den
enskilde som har sin grund i förhållanden på bostadsmarknaden
som låntagaren inte haft rådighet över. I arbetet bör särskild
vikt fästas vid att villkoren ges en sådan utformning att
förutsättningarna för byggande i glesbygd och på mindre orter
inte försämras. Statliga regressfordringar, som beror på att
värdeutvecklingen inom en region eller på en viss ort har varit
så svag att räntelånen saknar täckning, bör i normala fall kunna
efterges. Detta bör uppfattas som ett åtagande från statens sida
med framför allt en regionalpolitisk innebörd. En låntagare bör
inte behöva hysa oro för vad räntelånen kommer att innebära vid
en framtida försäljning.
Bostadsministern framhåller i propositionen att han delar
bostadsutskottets uppfattning. Vidare understryks att räntelånen
inte bör medföra större risker inom en svag region eller ort i
förhållande till andra regioner och orter i riket. Mot denna
bakgrund föreslår regeringen att en regressfordran som avser
räntelån för egnahem bör efterges, om den uppstått på grund av
att fastighetsprisutvecklingen inom en region eller på en viss
ort varit svagare än i riket som helhet och förlusten inte har
kunnat påverkas av husets säljare. I sammanhanget påpekas dock
att låntagaren liksom hittills bär ett fullt personligt ansvar
för att beslutet att göra en bostadsinvestering är rimligt vid
investeringstidpunkten. I fråga om kreditgaranti för
investeringslån innebär detta att garantin tas i anspråk som en
borgen.
Yrkanden om avslag på regeringens förslag i avsnittet Statlig
kreditgaranti finns i de tre motioner där det föreslås att
proposition 1990/91:144 avslås i de delar som avser
räntelånesystemet. Dessa yrkanden i motionerna Bo55 (fp), Bo56
(c) yrkande 1 och Bo59 (m), samtliga yrkanden såvitt nu är i
fråga, föranleds av motionärernas grundläggande inställning att
beslutet om räntelån bör rivas upp.
Bostadsutskottet kan inledningsvis konstatera att förslaget
angående eftergift av regressfordringar avseende räntelån för
egnahem i avsnittet om statlig kreditgaranti utgår från de
överväganden i frågan som utskottet redovisade i december 1990.
Den utformning och omfattning som det statliga åtagandet enligt
propositionen bör ges förefaller kunna uppfylla de krav som
utskottet då ansåg böra ställas. Den föreslagna utformningen av
statens åtagande bör således kunna undanröja den osäkerhet som
räntelånen eventuellt skapar hos dem som avser att bygga en
permanentbostad i regioner där en ogynnsammare
fastighetsprisutveckling än i övriga landet inte kan
uteslutas. Den föreslagna utfästelsen om statligt stöd för dem
som råkat i ekonomisk svårighet vid en försäljning genom att
räntelånen inte kunnat återbetalas bör enligt utskottets mening
vinna riksdagens bifall.
Även förslaget om när kreditgarantin i fråga om räntelån för
egnahem skall kunna tas i anspråk överensstämmer med utskottets
uppfattning att reglerna bör ges en generös utformning. Det kan
således ses som en fördel för såväl låntagaren som långivaren
att lånet inte behöver sägas upp för att ersättning från
kreditgarantin skall kunna utgå. Den föreslagna ordningen med
frivilliga försäljningar kan dessutom, som anförs i
propositionen, innebära att även statens förluster begränsas
genom att försäljningen kan genomföras vid en tidigare tidpunkt.
Vad utskottet anfört i fråga om statlig kreditgaranti m.m.
innebär att yrkande 1 i proposition 144 tillstyrks. Motionerna
Bo55 (fp), Bo56 (c) yrkande 1 och Bo59 (m) har redan avstyrkts i
frågan om en omprövning av redan fattade beslut om
räntelånesystemet. Motionerna avstyrks även vad gäller den nu
aktuella frågan om statlig kreditgaranti m.m.
I miljöpartiet de grönas partimotion Bo57 diskuteras bl.a.
effekterna av de förändrade fastighetspriser som anses bli
följden av en omläggning av existerande lån med räntebidrag till
den nya typen av lån. Motionärerna hävdar att på orter med en
vikande efterfrågan det i dessa fall finns risk för sjunkande
nominella priser. Detta anses kunna leda till att en person som
relativt nyligen köpt ett sådant hus vid en försäljning t.ex. på
grund av arbetsbrist kan gå miste om sin kontantinsats och
dessutom stå kvar med en del av skulden. Motionärerna framhåller
att en sådan utveckling inte är acceptabel och föreslår därför
att riksdagen begär ett förslag som skyddar dem som tvingas
sälja till kraftigt sjunkande nominella fastighetspriser.
Den fråga som aktualiseras i motion Bo57 (mp) gäller om det i
vissa fall bör lämnas någon form av statlig prisgaranti e.d.
genom att staten åtar sig att lösa in fastigheter där de
nominella priserna sjunkit under inköpspriset. Utskottet vill
erinra om att någon sådan garanti inte finns inom det nuvarande
bostadsfinansieringssystemet. I detta avseende innebär således
inte omläggningen av lånesystemet någon förändring. Det kan
också ifrågasättas om den av motionärerna befarade
prisutvecklingen i vissa fall verkligen blir följden av
omläggningen.
Det kan dock inte uteslutas att det efter omläggningen till
ett nytt bostadsfinansieringssystem liksom i dag kommer att
finnas enskilda fastigheter som är så belägna att en försäljning
inte kan ske med full kostnadstäckning. I fråga om sådana
försäljningar som måste göras för att möjliggöra flyttningar av
arbetsmarknadspolitiska skäl finns dock vissa stödmöjligheter
med arbetsmarknadspolitiska medel. Enligt förordningen
(1987:408) om inlösen av egnahem och bostadsrätter kan inlösen
av staten ske, om ägaren av arbetsmarknadsskäl måste flytta och
bostaden är belägen i de fyra nordligaste länen. Fastigheter får
enligt denna förordning lösas in med ett belopp som motsvarar
den återstående kapitalskulden.
Med hänvisning till vad utskottet ovan anfört avstyrks
miljöpartiets partimotion Bo57 (mp).
Ny bostadsfinansiering för hus med räntebidrag för ny- eller
ombyggnad enligt nuvarande regler
Hus med räntebidrag för ny- eller ombyggnadslån enligt
nuvarande regler avses enligt regeringens förslag ingå i det nya
finansieringssystemet fr.o.m. den 1 januari 1993. I
propositionen redogörs närmare för hur övergången till detta
system bör ske. Sammanfattningsvis innebär vad där anförts att
statlig kreditgaranti för räntelån skall lämnas, om den
beräknade räntesatsen (bruttoräntan) överstiger vad som täcks av
låntagarens förutsatta egna betalningar (nettoutgiften) och den
skatteminskning eller det skattekompenserande räntebidrag som
kan beräknas för samma räntekostnad. Underlaget för beräkning av
bruttoränta och nettoutgiften vid övergången avses vara samma
belopp som utgör underlag för beräkning av räntebidrag vid
utgången av år 1992. I fråga om hyres- och bostadsrättshus
begränsas underlaget till vad som faller inom 110 % av det
schablonberäknade låneunderlaget för bostäder. Som
bidragsunderlag för realräntebidrag används samma underlag som i
fråga om beräkningen av det maximala beloppet för statlig
kreditgaranti.
I propositionen föreslås också att ett extra räntebidrag
betalas ut under vart och ett av åren 1993 och 1994 till sådana
låntagare med räntebidrag för ny- eller ombyggnad enligt
nuvarande regler som avstår från realräntebidrag eller
kreditgaranti för räntelån. För år 1993 föreslås det extra
räntebidraget lämnas med två tredjedelar av ett på visst sätt,
med hänsyn till skatteeffekten, beräknat belopp. För år 1994
utgår en tredjedel av beloppet.
Frågan om hur hus med räntebidrag skall "slussas in i" det nya
finansieringssystemet tas upp i vänsterpartiets partimotion Bo58
yrkande 3. Yrkandet går ut på att riksdagen bör begära ett nytt
och enklare förslag om hur övergången från dagens
räntebidragssystem till räntelånesystemet skall ske. Bl.a. anför
motionärerna att bidragsunderlaget för beståndet skall beräknas
på samma sätt som för nyproduktionen. Enligt deras uppfattning
bör hela den godkända produktionskostnaden ligga till grund för
beräkningen av räntebidrag och kreditgaranti.
I motion Bo209 (s) föreslås ett riksdagens tillkännagivande om
att ett alternativ till räntelånesystemet bör skapas samt att
riksdagen snarast bör föreläggas förslag om de villkor som skall
gälla när "räntebidragsbeståndet" skall inordnas i det nya
finansieringssystemet. Motionärerna anser att många av dem som i
dag bor i hus med räntebidrag skulle föredra en finansiering
enligt den nuvarande ordningen även till priset av en snabbare
upptrappning av den garanterade räntan.
Även i motion Bo56 (c) yrkande 3, såvitt nu är i fråga, tas
upp frågan om vilka hus i beståndet som bör "slussas in i" det
nya finansieringssystemet. Motionärerna föreslår att
räntelånesystemet inte skall gälla för bostäder som påbörjats
före halvårsskiftet 1992. Yrkandet framförs som ett
andrahandsyrkande; i första hand bör enligt yrkande 1 i samma
motion ett räntelånesystem med den utformning regeringen
förordar över huvud taget inte införas. Denna uppfattning förs,
som ovan redovisats, fram också i motionerna Bo55 (fp) och Bo59
(m), båda motionerna såvitt nu är i fråga.
Utskottet behandlar inledningsvis förslaget i motionerna Bo209
(s) och Bo56 (c) yrkande 3 om att vissa möjligheter skulle
erbjudas låntagare som i dag har lån förenade med räntebidrag
att behålla dessa resp. att sådana låntagare över huvud taget
inte skulle omfattas av räntelånesystemet.
Den förstnämnda motionen väcktes under allmänna motionstiden
1991, dvs. innan förslaget i den nu behandlade propositionen var
känt. Som framgår av propositionen och av vad utskottet
redovisat ovan föreslår regeringen vissa åtgärder som i inte
ringa omfattning ger berörda fastighetsägare möjligheter att
välja mellan extra räntebidrag och att omfattas av
räntelånesystemet. Även om förslaget i propositionen inte kan
anses ligga helt i linje med vad motionärerna förordat, anser
utskottet att rimliga alternativa möjligheter öppnats för de
låntagare som vid utgången av år 1992 har bostadslån med
räntebidrag för ny- eller ombyggnad. I den mån motion Bo209 (s)
inte kan anses tillgodosedd med vad i propositionen nu
föreslagits och anförts om övergång från räntebidrag till
räntelån avstyrker utskottet bifall till den. Utskottet
avstyrker också motionerna Bo55 (fp), Bo56 (c) yrkandena 1 och 3
samt Bo59 (m) samtliga yrkanden såvitt nu är i fråga om att
räntelån över huvud taget inte skall införas för beståndet
m.m. Utskottet hänvisar i denna fråga till vad ovan anförts om
införande av ett räntelånesystem.
Utskottet finner inte tillräckliga skäl föreligga att -- såsom
förordas i vänsterpartiets partimotion Bo58 yrkande 3 -- begära
ett nytt förslag om övergången till räntelånesystemet för vissa
hus med räntebidrag. Utskottet vill inte förneka att en övergång
från räntebidrag till räntelån kan vara komplicerad. Emellertid
har utskottet, som framgått ovan, den uppfattningen att det
pågående förberedelsearbetet kommer att bedrivas så att de
oklarheter som har yppats bl.a. under utskottets beredning av
ärendet kommer att kunna lösas innan det nya systemet träder i
kraft. Vad gäller den i motionen särskilt nämnda frågan om att
bidragsunderlaget avseende beståndet bör beräknas på samma sätt
som i nyproduktionsfallet har utskottet fattat motionärernas
invändning så att de begränsningar avseende detta
bidragsunderlag som i dag tillämpas när låneunderlaget
överstiger 110 % av det schablonberäknade låneunderlaget inte
skulle tillämpas i räntelånesystemet. Utskottet finner inte
tillräcklig anledning föreligga att i samband med övergången
till det nya finansieringssystemet öka subventionen i de nu
diskuterade fallen.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet således
bifall även till vänsterpartiets partimotion Bo58 yrkande 3 om
ett nytt förslag i fråga om hur övergången av vissa hus med
räntebidrag skall ske till räntelånesystemet. Vad i
propositionen i yrkandena 3 och 4 förordats om ny
bostadsfinansiering för vissa hus med räntebidrag enligt
nuvarande regler och om tillfälligt stöd för vissa låntagare
tillstyrks av utskottet.
Övriga stödformer med räntebidrag
Räntebidrag av samma typ som vid ny- och ombyggnad lämnas för
närvarande även enligt förordningen (1987:258) om stöd för
flerbarnsfamiljer för köp av egnahem, förordningen (1984:614) om
lån för förvärv av vissa fastigheter som har förköpts enligt
förköpslagen (1967:868), förordningen (1983:40) om räntebidrag
för underhållslån i vissa fall, förordningen (1985:352) om lån
m.m. för gatukostnadsersättning i vissa fall (upphävd 1990:648)
samt förordningen (1977:332) om statligt stöd till
energibesparande åtgärder i bostadshus m.m. (upphävd 1980:334).
Enligt 4 a § förordningen (1982:644) om lån för
byggnadstekniska åtgärder i bostadshus lämnas också, under viss
förutsättning, sådana räntebidrag i Norrbottens län för åtgärder
som genomförts med stöd av förordningen.
I propositionen föreslås att räntebidrag för stöd för
flerbarnsfamiljer för köp av egnahem slopas och ersätts den 1
januari 1993 med realräntebidrag och kreditgaranti för räntelån
enligt samma ordning som skall gälla för lån till hus med
räntebidrag för ny- och ombyggnad enligt nuvarande regler. Dessa
regler har i korthet redovisats ovan. Även beträffande dessa
förvärvslån föreslås som för ny- och ombyggnadslån gälla, att
ett extra räntebidrag betalas ut från den 1 januari 1993 till
låntagare som avstår från realräntebidrag och kreditgaranti för
räntelån.
Förslaget om att även förvärvslånen skall ingå i
räntelånesystemet alternativt att extra räntebidrag skall kunna
utgå har mött invändning i motionerna Bo55 (fp), Bo56 (c)
yrkande 3 (andrahandsyrkande), båda yrkandena såvitt nu är i
fråga. Motionärerna avstyrker regeringens förslag om att
befintliga förvärvslån skall omfattas av räntelånesystemet.
Utskottet gör samma bedömning vad gäller förvärvslånen som
beträffande ombyggnads- eller nybyggnadslånen när det gäller
övergången från räntebidrag till räntelån och såvitt rör frågan
om möjligheterna att som alternativ till räntelån erhålla extra
räntebidrag. Yrkande 5 i propositionen såvitt nu är i fråga om
övergångsregler m.m. avseende förvärvslångivningen
tillstyrks av utskottet. Motionerna Bo55 (fp) och Bo56 (c)
yrkande 3, båda yrkandena såvitt nu är i fråga, avstyrks med
hänvisning till det anförda.
Vad beträffar övriga låneformer som behandlas i detta avsnitt
föreslås i propositionen en obligatorisk avveckling av dem under
tre år. Det nu redovisade regeringsförslaget tillstyrks i motion
Bo59 (m) såvitt nu är i fråga. Dock föreslår motionärerna, som
utskottet uppfattat förslaget, att även förvärvslångivningen
obligatoriskt skall avvecklas under en treårsperiod.
Utskottet, som finner förslaget i propositionen i denna del --
yrkande 5 såvitt nu är i fråga -- väl avvägt, föreslår att
riksdagen med avslag på motion Bo59 (m) såvitt nu är i fråga
godkänner vad i propositionen förordats om avveckling av vissa
låneformer.
Utskottet tillstyrker också förslaget i propositionen, yrkande
6, om ändring av reglerna beträffande det statliga stödet vid
förbättring av bostadshus. Några invändningar har i motioner
inte riktats mot detta förslag.
Räntebidrag vid ny- och ombyggnad år 1992
Av proposition 144 återstår att behandla förslaget om
höjningar av den garanterade räntan för vissa bostadslån utöver
vad som följer av s.k. normala upptrappningar. Förslaget innebär
sammanfattningsvis följande. Om bostadslånet betalats ut före
utgången av år 1990 föreslås att de garanterade räntesatserna
för egnahem höjs med 0,25 procentenheter den 1 januari 1992
utöver den s.k. normala upptrappningen. Eftersom denna är 0,5
procentenheter blir den totala höjningen år 1992 0,75
procentenheter. Höjningen med 0,25 procentenheter är en
tidigareläggning av den normala upptrappningen som skulle ha
gjorts år 1993. Av neutralietsskäl bör den totala höjningen för
hyres- och bostadsrättshus för år 1992 vara 70 % av den för
egnahem eller 0,55 procentenheter. Eftersom den normala
upptrappningen är 0,25 procentenheter för sådana hus blir den
extra upptrappningen den 1 januari 1992 0,3 procentenheter.
För år 1993 återstår därmed en höjning om 0,25 procentenheter
(1--0,75) för egnahemmen. Som anförs i propositionen avses --
vid en övergång från nuvarande lånesystem till det nya -- de
garanterade räntesatserna översättas till nettoräntesatser efter
skatt. För egnahemmens del är nettoutgiften 70 % av den
garanterade räntan. Uttryckt som ändring av nettoräntesatsen
innebär detta enligt propositionen att denna räntesats under
1993 bör höjas med 0,15 procentenheter lika för alla
ägarkategorier och upplåtelseformer. Höjningen bör göras när
upptrappning normalt skulle skett.
Enligt regeringens uppfattning innebär det nu redovisade
förslaget att det blir möjligt att minska anslaget till
räntebidrag med ca 600 milj. kr. för nästa budgetår utöver vad
som följer av gällande regler om den årliga upptrappningen i
systemet.
Frågan om räntebidragen har aktualiserats i sex motioner. Fyra
av motionerna har väckts under allmänna motionstiden 1991.
Regeringsförslaget om extra upptrappning av den garanterade
räntan har uttryckligen vunnit stöd i motion Bo59 (m) såvitt nu
är i fråga. I partimotionen från vänsterpartiet, motion Bo58
yrkande 1, föreslås riksdagen avslå regeringsförslaget om extra
upptrappning av den garanterade räntan. Motionärerna anser att
regeringsförslaget strider mot andan i överenskommelsen om ett
nytt bostadsfinansieringssystem. I yrkande 2 i motionen föreslås
ett tillkännagivande till regeringen om att hyrorna för år 1992
bör frysas. I motion Bo230 (m) föreslås i yrkandena 6--8 att
räntebidragen avskaffas fr.o.m. den 1 januari 1992 för alla
hyres- och bostadsrättshus byggda före år 1975. Vidare förordas
att den årliga upptrappningen av den garanterade räntan för
hyres- och bostadsrättshus höjs från 0,25 till 0,35
procentenheter. Slutligen föreslås att den garanterade räntan år
1 skall vara 4,9 % inte bara för egnahemmen utan för alla småhus
oavsett upplåtelseform. I dag är den 3,4 % för hyres- och
bostadsrättssmåhus.
Utskottet kan acceptera den extra upptrappningen av den
garanterade räntan som föreslås i propositionen.
Regeringsförslaget är oförenligt med förslaget i vänsterpartiets
partimotion Bo58 yrkande 1 om att besparingen inte skall
genomföras. Detta förslag avstyrks. Inte heller finner utskottet
tillräckliga skäl föreligga att tillstyrka förslaget i yrkande 2
i motionen om hyresstopp för år 1992. Utskottet finner det inte
lämpligt att med en så generell åtgärd som ett hyresstopp möta
de problem som, enligt motionärerna, på grund av
skatteomläggningen blivit följden för de lågavlönade. De
särskilda insatser som behövs på hyresområdet får prövas i annat
sammanhang.
Vad rör förslagen i motion Bo230 (m) yrkandena 6--8 i
jämförelse med regeringsförslaget om extra upptrappningar,
föredrar utskottet det senare förslaget bl.a. därför att det ger
en bättre neutralitet. Som en ytterligare kommentar till
förslaget i motionen om att småhus oavsett upplåtelseform skall
ha samma garanterade ränta vill utskottet erinra om att dagens
regler är ett uttryck för att neutralitet bör råda mellan
upplåtelseformerna. Den garanterade räntan för hyresrätts- och
bostadsrättssmåhusen är 70 % av den för egnahemmen. Denna
skillnad är en följd av de skilda regler som gäller inom
skattesystemet för de olika upplåtelseformerna. Motionen
avstyrks med hänvisning till det nu anförda.
Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet proposition
1990/91:144 yrkande 2 om räntebidrag vid ny- och ombyggnad år
1992 och avstyrker vänsterpartiets partimotion Bo58 yrkandena
1 och 2 samt motion Bo230 (m) yrkandena 6--8.
I tre c-motioner, partimotionen Bo225 yrkande 5 samt
motionerna Bo242 yrkande 3 och Bo244 yrkande 14, behandlas
frågan om den garanterade räntan vid ombyggnad.
Den garanterade räntan år 1 är för egnahem 10,00 alternativt
4,9 % i ombyggnadsfallen. För flerbostadshus är den 5,25
alternativt 3,4 %. De lägre garanterade räntorna, som för övrigt
är desamma som i nybyggnadsfallen, tillämpas bl.a. vid ombyggnad
av ålderdomshem och servicehus för äldre, ombyggnad av lokaler
och vindar till bostäder om antalet lägenheter ökar med minst 20
%, hissinstallationer och standardhöjande åtgärder i vissa fall.
Den lägre garanterade räntan kan också efter medgivande av
regeringen tillämpas i andra fall, nämligen om projektet är
motiverat från bostadsförsörjnings- och arbetsmarknadssynpunkt.
I övrigt tillämpas de högre garanterade räntorna i
ombyggnadsfallet.
Vad rör dessa motioner vill utskottet erinra om att utskottet
tidigare vid flera tillfällen behandlat och avstyrkt liknande
yrkanden. I betänkandet 1989/90:BoU21 (s. 10--11) anförde
utskottet förra året att 1988 års riksdagsbeslut om att den
garanterade räntan vid ombyggnad i vissa fall skulle vara
högre än vid nybyggnad inte borde rivas upp. Utskottet som
vidhåller sin uppfattning vill tillägga att de möjligheter som
finns för regeringen att från bostadsförsörjnings- och
arbetsmarknadssynpunkt medge den lägre garanterade räntan i
ombyggnadsfallen innebär att angelägna ombyggnadsprojekt kan
genomföras. Regeringen har i ett relativt stort antal ärenden
med åberopande av dessa motiv medgett att den lägre garanterade
räntan får tillämpas. Utskottet anser att den ordning som gällt
i knappt tre år, och som alltså innebär att möjligheter finns
att efter omständigheterna i det enskilda fallet besluta om den
lägre garanterade räntan i ombyggnadslånefallen, bör tillämpas
tills vidare. Utskottet vill också erinra om att den lägre
garanterade räntan enligt ombyggnadslåneförordningen, som
redovisats ovan, därutöver tillämpas beträffande vissa
ombyggnader. Om regeringen anser att en ändring härvidlag bör
göras förutsätter utskottet att förslag föreläggs riksdagen. Med
det anförda avstyrker utskottet centerpartiets partimotion Bo225
yrkande 5 samt motionerna Bo242 (c) yrkande 3 och Bo244 (c)
yrkande 14.
Anslag till räntebidrag för budgetåret 1991/92 m.m.
I den nu behandlade propositionen anges, som framgått ovan,
regeringens förslag om extra upptrappningar av de garanterade
räntorna innebära en besparing på anslaget till Räntebidrag m.m.
om 600 milj.kr. för nästa budgetår. Förutom denna besparing har
i årets budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 13 s. 30--39)
en besparing om 15 milj.kr. beräknats för nästa budgetår som en
effekt av regeringens förslag om att slopa vintertillägget, och
2800 milj.kr. har beräknats i besparing på grund av den
tidigareläggning av det nya bostadsfinansieringssystemet som
redovisats ovan. Slutligen har regeringen beräknat en besparing
om 270 milj.kr. som en följd av ett förslag om att stödet till
flerbarnsfamiljer för köp av egnahem (förvärvsstöd) bör upphöra.
Riksdagen har efter förslag av utskottet (1990/91:BoU12)
beslutat avvisa regeringens förslag om att vintertilläggen skall
avskaffas men accepterat förslaget om att förvärvsstödet
åtminstone temporärt skall upphöra. I budgetpropositionen
föreslås riksdagen anvisa 22 710 milj.kr. till Räntebidrag m.m.
för budgetåret 1991/92.
Såvitt rör anslaget återstår nu att behandla frågan om de av
regeringen föreslagna besparingarna i vad avser extra
upptrappningar av de garanterade räntorna och om
tidigareläggning av det nya bostadsfinansieringssystemet.
Anslagsfrågorna har tagits upp i fyra motionsyrkanden.
I motion Bo230 (m) yrkande 9 föreslås en minskning av anslaget
till räntebidrag m.m. med 930 milj.kr. för nästa budgetår utöver
regeringens förslag. Av denna besparing synes enligt
motionärernas uppfattning 685 milj.kr. falla på räntebidrag för
ny- och ombyggnad. Resten av besparingen beror bl.a. på att
vissa selektiva subventioner föreslås avskaffas.
I motion Bo252 (fp) yrkande 39 föreslås en besparing på
räntebidragsanslaget för nästa budgetår med 535 milj.kr. i
förhållande till regeringens förslag. Motionärerna föreslår
bl.a. att räntestödet för förbättring av bostadshus skall
upphöra liksom att den i december 1990 beslutade utvidgningen av
lägenhetsunderhållet. Inte heller accepterar motionärerna att
taket i räntebidragstrappan avskaffats. Även i denna motion
föreslås att vissa selektiva subventioner avskaffas.
I motion Bo244 (c) yrkande 23 föreslås ett i förhållande till
regeringens förslag med 260 milj.kr. minskat anslag till
räntebidrag för nästa budgetår. Motionärerna anser att räntestöd
till förbättring av bostadshus inte längre bör beviljas samt att
de s.k. selektiva subventionerna som belastar anslaget bör
avskaffas. I yrkande 24 i samma motion föreslås riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna att den besparing om 2 800
milj.kr på anslaget som regeringen anser blir följden av
tidigareläggningen av det nya finansieringssystemet visserligen
också enligt motionärerna kan komma att förverkligas men inte på
grund av tidigareläggning av finansieringssystemet utan av andra
skäl. Motionärerna anser att besparingen bör kunna uppnås t.ex.
på grund av ett minskat bostadsbyggande, i sin tur orsakat av de
dramatiskt ökade boende- och byggkostnaderna och den osäkerhet
det nya lånesystemet innebär.
Utskottet har ovan i detta betänkande och tidigare i vår i
betänkandet 1990/91:BoU12 med ett undantag tillstyrkt de
regeringsförslag på vilka anslagsberäkningen bygger. Det gäller
förslaget i budgetpropositionen om att vintertillägg inte längre
skulle beviljas. Effekterna av detta beslut kan möjligen öka
anslagsbelastningen redan nästa budgetår. Denna ökning blir dock
förhållandevis liten i förhållande till hela anslagets
omfattning. Utskottet finner därför inte skäl föreligga att av
detta skäl frångå den beräkning av anslaget som gjorts i
budgetpropositionen. Där beräknas kostnaderna för
vintertilläggen för nästa budgetår uppgå till 15 milj.kr.
Utskottet tillstyrker regeringsförslaget och föreslår att
riksdagen till anslag till räntebidrag m.m. för budgetåret
1991/92 anvisar 22710 milj.kr. Motionerna Bo230 (m) yrkande 9,
Bo244 (c) yrkande 23 och Bo252 (fp) yrkande 39 om en annorlunda
anslagsberäkning avstyrks således.
Utskottet kan inte finna att något reellt skulle stå att vinna
på ett tillkännagivande enligt förslaget i motion Bo244 (c)
yrkande 24 om att den antagna besparingen på
räntebidragsanslaget på 2800 milj.kr. enligt motionärerna
inte beror på en tidigareläggning av räntelånesystemet, utan att
besparingen kommer att förverkligas av andra skäl. Eftersom även
motionärerna accepterar storleken på besparingen saknar yrkandet
relevans när anslagets storlek skall bedömas.
I proposition 125 bilaga 8 föreslås riksdagen anvisa 44,5
milj.kr. på tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret
1990/91 till utveckling av det ADB-system för
bostadsadministrationen som anges behövas i det nya
bostadsfinansieringssystemet.
I motionerna Bo60 (m) och Bo61 (c) föreslås att
regeringsförslaget avslås. Enligt motionärerna bör ett
räntelånesystem inte införas. Därmed bortfaller behovet av ett
nytt ADB-system.
Riksdagen har, som redovisats ovan, beslutat att ett
räntelånesystem införs. Utskottet har ovan avstyrkt
motionsförslag om att detta beslut skall ändras. Mot denna
bakgrund är det naturligtvis rimligt att riksdagen tar ansvar
för att de administrativa resurser som behövs i sammanhanget
tillskapas. Regeringens förslag om medelsanvisning till
ADB-systemet tillstyrks. Motionerna avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1.beträffande beslutet att införa ett räntelånesystem
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo55, 1990/91:Bo56
yrkande 1 samt 1990/91:Bo59, samtliga yrkanden såvitt nu är i
fråga,
res. 1 (m, fp, c) - delvis
2.beträffande ikraftträdandet av det nya
bostadsfinansieringssystemet
att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo56 yrkande 4,
res. 1 (m, fp, c) - delvis
res. 2 (c) - villk. mom. 1
3.beträffande reglerna för pantsäkerheten
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo55, 1990/91:Bo56
yrkandena 1 och 2 samt 1990/91:Bo59, de två förstnämnda och den
sistnämnda såvitt nu är i fråga,
res. 1 (m, fp, c) - delvis
res. 3 (c) - villk. mom. 1
4.beträffande statlig kreditgaranti m.m.
att riksdagen godkänner vad i proposition 1990/91:144 yrkande
1 förordats samt avslår motionerna 1990/91:Bo55, 1990/91:Bo56
yrkande 1 och 1990/91:Bo59, samtliga motionsyrkanden såvitt nu
är i fråga,
res. 1 (m, fp, c) - delvis
5.beträffande statlig prisgaranti
att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo57,
res. 1 (m, fp, c) - delvis
res. 4 (mp)
6.beträffande räntelån för beståndet m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo55, 1990/91:Bo56
yrkandena 1 och 3, 1990/91:Bo59 och 1990/91:Bo209, de fyra
förstnämnda såvitt nu är i fråga,
res. 1 (m, fp, c) - delvis
res. 5 (c) - villk. mom. 1
7.beträffande ny bostadsfinansiering för vissa hus med
räntebidrag enligt gällande regler och om tillfälligt stöd
för vissa låntagare
att riksdagen godkänner vad i proposition 1990/91:144
yrkandena 3 och 4 förordats samt avslår motion 1990/91:Bo58
yrkande 3,
res. 1 (m, fp, c) - delvis
res. 6 (c) - villk. res. 5
res. 7 (v)
8.beträffande övergångsregler m.m. avseende
förvärvslångivningen
att riksdagen godkänner vad i proposition 1990/91:144 yrkande
5 såvitt nu är i fråga förordats samt avslår motionerna
1990/91:Bo55 och 1990/91:Bo56 yrkande 3, båda yrkandena såvitt
nu är i fråga,
res. 8 (fp, c, v) - villk. mom. 1
res. 9 (m) - motiv.
9.beträffande avveckling av vissa låneformer
att riksdagen godkänner vad i proposition 1990/91:144 yrkande
5 såvitt nu är i fråga förordats samt avslår motion 1990/91:Bo59
såvitt nu är i fråga,
res. 10 (fp, c, v) - villk. res. 8
res. 11 (m)
10.beträffande det statliga stödet vid förbättring av
bostadshus
att riksdagen godkänner vad i proposition 1990/91:144 yrkande
6 förordats,
11.beträffande räntebidrag vid ny- och ombyggnad år 1992
att riksdagen godkänner vad i proposition 1990/91:144 yrkande
2 förordats samt avslår motionerna 1990/91:Bo58 yrkandena 1 och
2 och 1990/91:Bo230 yrkandena 6--8,
res. 12 (m)
res. 13 (v)
12.beträffande den garanterade räntan vid ombyggnad
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo225 yrkande 5,
1990/91:Bo242 yrkande 3 och 1990/91:Bo244 yrkande 14,
res. 14 (c)
13.beträffande anslag till räntebidrag m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:100 bilaga
13 såvitt nu är i fråga, och med avslag på motionerna
1990/91:Bo230 yrkande 9, 1990/91:Bo244 yrkande 23 och
1990/91:Bo252 yrkande 39 till Räntebidrag m.m. för
budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på
22710000000kr.,
res. 15 (m) - villk. res. 12
res. 16 (v) - villk. res. 13
14.beträffande tillkännagivande om besparing på
räntebidragsanslaget
att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo244 yrkande 24,
res. 17 (c)
15.beträffande medelsanvisning till ADB-systemet
att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:125 bilaga 8
och med avslag på motionerna 1990/91:Bo60 och 1990/91:Bo61 till
Utveckling av ett ADB-system för bostadsadministrationen på
tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1990/91
anvisar ett reservationsanslag på 44500000kr.
res. 18 (m, fp, c) - villk. res. 1
Stockholm den 23 maj 1991
På bostadsutskottets vägnar
Agne Hansson
Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Lennart
Nilsson (s), Erling Bager (fp), Hans Göran Franck (s), Bertil
Danielsson (m), Rune Evensson (s), Gunnar Nilsson (s), Siw
Persson (fp), Birger Andersson (c), Jan Strömdahl (v), Kjell
Dahlström (mp), Britta Sundin (s), Berndt Ekholm (s), Ulla Berg
(s), Nils Fredrik Aurelius (m) och Margareta Gard (m).
Reservationer
1. Beslutet att införa ett räntelånesystem m.m. (mom.1--7)
Agne Hansson (c), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m),
Siw Persson (fp), Birger Andersson (c), Nils Fredrik Aurelius
(m) och Margareta Gard (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar
med "Beslutet att" och på s. 16 slutar med "av utskottet"
bort ha följande lydelse:
Som ovan angivits har bostadsutskottet även tidigare i vår
behandlat motionsyrkanden om ett upphävande av beslutet om ett
nytt bostadsfinansieringssystem. Vid detta tillfälle (se
1990/91:BoU12) förde representanter för moderata
samlingspartiet, folkpartiet liberalerna samt centerpartiet i en
gemensam reservation fram följande alternativ till
ställningstagande i denna fråga:
Utskottet anser att ett väl fungerande
bostadsfinansieringssystem måste vara stabilt och kunna fungera
över en längre tid och under skiftande ekonomiska förhållanden.
Som konstateras i motionerna från moderata samlingspartiet,
folkpartiet liberalerna och centerpartiet uppfyller inte det nya
finansieringssystemet dessa krav.
Statens stöd till bostadsbyggandet är en del av den ekonomiska
politiken. En ansvarsfull ekonomisk politik har som ett av sina
grundläggande syften att hålla inflationen på en låg nivå. En
sådan politik innebär också en press nedåt på räntan.
Enligt riksdagens beslut i december 1990 skall, efter utgången
av 1992, även det befintliga bostadsbeståndet omfattas av det
nya systemet. Detta innebär alltså att räntebidragen avses
"omformas" till räntelån. Även om regeringen formellt kan anses
ha rätt att vidta denna förändring fråntar detta inte staten
från det moraliska ansvaret gentemot låntagarna.
De som inte vill gå in i det nya räntelånesystemet, med alla
dess osäkra faktorer om den framtida utvecklingen, kommer i ett
slag att få dramatiskt ökade boendekostnader. En sådan
förändring är inte acceptabel, inte minst mot bakgrund av att de
borttagna subventionerna inte samtidigt används till att sänka
det totala skattetrycket.
De som av ekonomiska skäl inte kan stå utanför det nya
systemet kan i en framtid komma att finna att de är ägare till
ett småhus vars skulder överstiger det pris de kan få ut vid en
försäljning. Detta är inte godtagbart.
Det finns en rad svagheter och problem med det nya
finansieringssystemet. Det minskar statens intresse av att
bedriva antiinflationspolitik. Vid låg inflation och högt
ränteläge kommer det att medföra en betydande ekonomisk
belastning på statsbudgeten.
Det kan dessutom leda till sjunkande fastighetspriser och
innebära att fastigheterna måste säljas till ett lägre pris än
summan av investeringslånet och räntelånet. Systemet skulle
också med all sannolikhet leda till att det i det närmaste blir
omöjligt att bygga i glesbygd.
Vad som nu anförts innebär att beslutet om räntelån bör rivas
upp. I de nu behandlade motionerna lämnas förslag till hur ett
system för nya bostäder bör utformas. Det bör bygga på enhetlig
beräkningsmetod, vara neutralt och således utgå lika för alla
byggherrar och upplåtelseformer. Inom ramen för ett sådant
system bör utgående räntebidrag minskas genom årlig upptrappning
av den garanterade räntan.
Subventionerna skall utformas så att statlig detaljstyrning
och olika regleringar slopas. Systemet får således inte styra
bostädernas storlek, utformning och upplåtelseformer. Dessa
faktorer skall styras av konsumenternas efterfrågan.
Länsbostadsnämnderna bör avskaffas, en översyn av
bruksvärdessystemet göras och lätthanterliga villkor för
finansieringen av bostadsbyggandet skapas.
För befintliga bostäder behålls nuvarande
räntesubventionssystem. Upptrappningstakten av den garanterade
räntan bör dock anpassas till det nya systemet på så sätt att
kostnadsparitet uppnås. Vad nu anförts får inte innebära några
drastiska förändringar av de boendes villkor.
Utskottet anser slutligen att ett nytt
bostadsfinansieringssystem, byggt på ovan skisserade enhetslån
och med möjlighet till omfördelning över tiden, bör kombineras
med insatser för ett ökat bosparande.
I enlighet med förslagen i de nu behandlade motionerna (m),
(fp) och (c) bör därför beslutet upphävas. I stället bör ett
nytt bostadsfinansieringssystem enligt de i samma motioner och i
enlighet med ovan angivna riktlinjer införas. Utskottets
ställningstagande i denna del bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Enligt utskottets mening äger detta ställningstagande fortsatt
giltighet. Ytterligare fakta om räntelånesystemets negativa
effekter, bl.a. på kreditmarknaden, som framkommit under
utskottets beredning av den nu aktuella propositionen 144
understryker bristerna i detta system och nödvändigheten av att
utforma ett annat och enklare bostadsfinansieringssystem.
Beslutet om att införa ett räntelånesystem bör sålunda upphävas
och ett nytt bostadsfinansieringssystem utarbetas. Vad utskottet
i denna fråga anfört med anledning av motionerna Bo55 (fp), Bo56
(c) yrkande 1 och Bo59 (m), samtliga yrkanden såvitt nu är i
fråga, bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottets nu redovisade ställningstagande innebär att det
inte finns skäl att i sak vidare behandla olika förslag som mer
i detalj tar upp utformningen av räntelånesystemet, dvs.
propositionens yrkanden 1, 3 och 4 samt de motionsförslag som
behandlar motsvarande delar av propositionen. Dessa förslag
avstyrks således.
dels att momenten 1--7 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
1--7. beträffande beslutet att införa ett räntelånesystem
m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo55,
1990/91:Bo56 yrkandena 1 och 3 samt 1990/91:Bo59, det
förstnämnda och de två sistnämnda såvitt nu är i fråga, med
avslag på proposition 1990/91:144 yrkandena 1, 3 och 4 samt
motionerna 1990/91:Bo56 yrkandena 2 och 4, 1990/91:Bo57,
1990/91:Bo58 yrkande 3 och 1990/91:Bo209 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Ikraftträdandet av det nya bostadsfinansieringssystemet
(mom. 2)
Vid bifall till utskottets hemställan under mom.1
Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar
med "Utskottet vill" och på s. 9 slutar med "reformens
ikraftträdande" bort ha följande lydelse:
I motion Bo56 (c) beskrivs olika problem som blir följden av
ett införande av räntelånesystemet den 1 januari 1992.
Ytterligare svårigheter har vid en uppvaktning hos utskottet
beskrivits av företrädare för vissa kreditinstitut. En rad
ouppklarade frågor om villkoren för finansiering inom
räntelånesystemets ram m.m. kvarstår således drygt ett halvår
före systemets ikraftträdande. Detta har skapat en omfattande
osäkerhet såväl för enskilda låntagare som för långivarna.
Företrädare för de senare har inför utskottet uttryckt stor
osäkerhet om möjligheterna att klara administrationen av
systemet om detta träder i kraft vid årsskiftet 1991-1992. Av
bl.a. dessa skäl bör ikraftträdandet flyttas fram till den 1
juli 1992.
Vad utskottet med anledning av motion Bo56 (c) yrkande 4
anfört angående ikraftträdandet av det nya
bostadsfinansieringssystemet bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
2.beträffande ikraftträdandet av det nya
bostadsfinansieringssystemet
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo56 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Reglerna för pantsäkerheten (mom. 3)
Vid bifall till utskottets hemställan under mom.1
Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10
börjar med "Vad gäller" och på s. 11 slutar med "bör införas"
bort ha följande lydelse:
Regeringens förslag vad gäller reglerna för pantsäkerhet utgår
från att s.k. topplån inte längre skall behövas i det nya
bostadsfinansieringssystemet. Enligt utskottets mening är detta
möjligen korrekt i normalfallet men undantag torde förekomma,
inte minst beroende på de stora variationerna i markpriser som
finns över landet.
Som anförs i motion Bo56 (c) kommer de ökade lånemöjligheterna
i räntelånesystemet att innebära att kreditriskerna för staten
och kommunerna sannolikt ökar väsentligt. Det är oklart hur
detta påverkar riskbedömningen på kreditmarknaden och om krav
kommer att ställas på ytterligare säkerheter utöver pantbrev för
den del av investeringslånet som inte har underborgen av stat
och kommun. Enligt utskottets mening måste dessa effekter av de
nya pantsäkerhetsreglerna klarläggas innan de börjar tillämpas.
Om reglerna visar sig medföra negativa konsekvenser i de
avseenden som här har diskuterats bör de givetvis ändras.
Vad utskottet ovan med anledning av motion Bo56 (c) yrkande 2
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
3.beträffande reglerna för pantsäkerheten
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo56 yrkande 2
och med avslag på motionerna 1990/91:Bo55, 1990/91:Bo56 yrkande
1 och 1990/91:Bo59, samtliga dessa yrkanden såvitt nu är i
fråga, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
4. Statlig prisgaranti (mom. 5)
Kjell Dahlström (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13
börjar med "Den fråga" och på s. 14 slutar med "Bo57 (mp)" bort
ha följande lydelse:
Utskottet delar vad som anförs i miljöpartiets partimotion
Bo57 om behovet av att undanröja vissa oönskade effekter av
omläggningen till ett räntelånesystem. På vissa orter med en
vikande efterfrågan finns det således risk för fallande
nominella fastighetspriser som ett resultat av omläggningen. Om
en person som på en sådan ort relativt nyligen byggt eller köpt
sitt hus med de förutsättningar som gällt inom det nuvarande
bostadsfinansieringssystemet tvingas sälja huset, kan detta leda
till betydande kvarstående skulder efter försäljningen. Det kan
inte anses vara acceptabelt att en person på detta sätt kan få
sin privatekonomi förstörd genom att han i god tro tagit lån
enligt nuvarande regler med räntebidrag om förutsättningarna
sedan helt förändras.
Utskottet anser mot denna bakgrund att de tidigare diskuterade
åtgärderna inom ramen för den statliga kreditgarantin måste
kompletteras med åtgärder som skyddar dem som tvingas sälja till
kraftigt fallande nominella fastighetspriser till följd av
omläggningen av finansieringssystem. Som anförs i miljöpartiets
partimotion finns flera tänkbara möjligheter att utforma ett
sådant skydd. En tänkbar möjlighet är att staten under en viss
övergångsperiod åtar sig att lösa in de aktuella
bostadsfastigheterna. En annan möjlighet är att staten i sådana
fall efterskänker en del av det statliga bostadslånet. Det bör
enligt utskottets uppfattning ankomma på regeringen att
skyndsamt utreda denna fråga samt återkomma till riksdagen med
förslag till åtgärder.
Vad utskottet ovan med anledning av miljöpartiets partimotion
Bo57 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
5.beträffande statlig prisgaranti
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo57 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Räntelån för beståndet m.m. (mom. 6)
Vid bifall till utskottets hemställan under mom. 1
Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15
börjar med "Den förstnämnda" och slutar med "ett
räntelånesystem" bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion Bo56 (c) yrkande 3 såvitt nu är i fråga
bör de hus som i dag omfattas av lån förenade med räntebidrag
inte "slussas in" i räntelånesystemet. Även om det på formella
grunder kan hävdas att en sådan förändring kan beslutas av
regering och riksdag bör det av moraliska skäl inte komma i
fråga att "omvandla" räntebidragen till räntelån med det
betydligt oförmånligare utfall som då kommer att inträffa för
den enskilde låntagaren. De som har tagit statliga bostadslån
har baserat hela sin privatekonomiska planering på de
förutsättningar som vid lånetillfället angavs skulle gälla i
fortsättningen. Speciellt för egnahemsägare på landsbygden och
på mindre orter med osäker fastighetsprisutveckling skulle en
övergång till räntelånesystemet riskera att skapa stor osäkerhet
och också på sikt leda till stora ekonomiska förluster för
enskilda.
Statsmakterna bör således stå kvar vid sina åtaganden.
Räntebidrag bör även efter 1992 utgå för lån som vid årsskiftet
1992-1993 är förenade med räntebidrag. Vad nu anförts innebär en
tillstyrkan av yrkande 3 såvitt nu är i fråga i motion Bo56 (c).
Även yrkande 1 i samma motion samt motionerna Bo55 (fp) och Bo59
(m), samtliga yrkanden såvitt nu är i fråga, får anses
tillgodosedda med vad nu anförts. Vad i dessa tre motioner
anförts om räntebidrag för beståndet efter 1993 bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Vid den av utskottet redovisade uppfattningen saknas anledning
att i sak pröva förslaget i motion Bo209 (s) om att extra
upptrappningar inom räntebidragssystemet skulle kunna utgöra ett
alternativ till räntelånen.
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:6. beträffande räntelån för beståndet m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo55,
1990/91:Bo56 yrkandena 1 och 3 och 1990/91:Bo59, samtliga
yrkanden såvitt nu är i fråga, och med avslag på motion
1990/91:Bo209 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
6. Ny bostadsfinansiering för vissa hus med räntebidrag enligt
gällande regler och om tillfälligt stöd för vissa låntagare
(mom.7)
Under förutsättning av bifall till reservation 5
Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15
börjar med "Utskottet finner" och på s. 16 slutar med "av
utskottet" bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan tillstyrkt bl.a. motion Bo56 (c) med
förslag om att hus i beståndet med räntebidrag även efter
utgången av år 1992 skall omfattas av sådana bidrag.
Regeringens förslag om finansieringen av dessa hus efter
utgången av år 1992 är inte förenligt med motionärernas förslag.
Propositionen avstyrks liksom förslaget i vänsterpartiets
partimotion Bo58 yrkande 3 om att riksdagen skall föreläggas ett
nytt förslag om hur beståndet skall "slussas in i"
räntelånesystemet.
dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
7. beträffande ny bostadsfinansiering för vissa hus med
räntebidrag enligt gällande regler och om tillfälligt stöd för
vissa låntagare
att riksdagen avslår proposition 1990/91:144 yrkandena 3 och
4 och motion 1990/91:Bo58 yrkande 3,
7. Ny bostadsfinansiering för vissa hus med räntebidrag enligt
gällande regler och om tillfälligt stöd för vissa låntagare
(mom. 7)
Jan Strömdahl (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15
börjar med "Utskottet finner" och på s. 16 slutar med "av
utskottet" bort ha följande lydelse:
Bostadsutskottet finner regeringens förslag vad gäller
övergången för beståndet till räntelånesystemet onödigt
krångligt och svåröverskådligt. Utskottet instämmer i vad som i
denna fråga anförs i vänsterpartiets partimotion Bo58. Både av
förenklings- och av neutralitetsskäl bör således
bidragsunderlaget för beståndet i det nya systemet beräknas på
samma sätt som för nyproduktionen. Detta innebär att hela den
godkända produktionskostnaden bör läggas till grund för
beräkningen av räntebidrag och kreditgaranti. Även i övrigt bör
övergångsbestämmelserna utformas på ett sådant sätt att inte
beståndet missgynnas och därigenom erhåller högre lånekostnader
än vad som är motiverat. Regeringen bör mot denna bakgrund ges i
uppdrag att omarbeta förslaget vad gäller hus med räntebidrag
enligt nuvarande regler och snarast återkomma till riksdagen med
ett nytt förslag.
Vad utskottet ovan med anledning av motion Bo58 (v) yrkande 3
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Propositionens yrkande 3 avstyrks. Förslaget i propositionens
yrkande 4 om extra räntebidrag för dem som inte önskar ingå i
räntelånesystemet bör däremot vinna riksdagens bifall.
dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
7. beträffande ny bostadsfinansiering för vissa hus med
räntebidrag enligt gällande regler och om tillfälligt stöd för
vissa låntagare
att riksdagen godkänner vad i proposition 1990/91:144 yrkande
4 förordats samt med anledning av proposition 1990/91:144
yrkande 3 och motion 1990/91:Bo58 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
Vid bifall till utskottets hemställan under mom. 1
Agne Hansson (c), Erling Bager (fp), Siw Persson (fp), Birger
Andersson (c) och Jan Strömdahl (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16
börjar med "Utskottet gör" och slutar med "det anförda" bort ha
följande lydelse:
Riksdagen har på förslag av bostadsutskottet tidigare i vår
(bet. 1990/91:BoU12) beslutat avveckla förvärvslånen för
flerbarnsfamiljer för köp av egnahem. Om lämpligheten i detta
beslut finns skilda uppfattningar. De skall inte diskuteras nu.
Däremot finns goda skäl att hävda att det för redan utbetalade
förvärvslån även efter utgången av år 1992 skall kunna utgå
räntebidrag. Som anförs i de aktuella motionerna har många av de
låntagare som beviljats sådana lån på goda grunder haft
anledning förutsätta att räntebidrag skulle erhållas i en
omfattning som ursprungligen avsetts. Ett genomförande av
regeringsförslaget om att dessa lån skulle "växla över" i
räntelån kan för många låntagare medföra betydande problem.
Låntagare som redan i dag har svårt att klara räntor och
amorteringar på sina botten- och bostadslån kan bli tvingade att
sälja sina hus på grund av att staten sviker vad som rimligen
uppfattats som givna löften.
Utskottet föreslår att riksdagen med anslutning till de nu
behandlade motionerna som sin mening ger regeringen till känna
vad nu anförts om övergångsregler avseende förvärvslånen till
flerbarnsfamiljer. Propositionen avstyrks i motsvarande del.
dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:8. beträffande övergångsregler m.m. avseende
förvärvslångivningen
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo55 och
1990/91:Bo56 yrkande 3 samt med avslag på proposition
1990/91:144 yrkande 5, samtliga yrkanden såvitt nu är i fråga,
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Bertil Danielsson, Nils Fredrik Aurelius, Margareta Gard (alla
m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar
med "Utskottet gör" och slutar med "det anförda" bort ha
följande lydelse:
Utskottet instämmer i propositionens förslag avseende
förvärvslångivningen endast såvitt avser frågan att
räntebidragen till redan utbetalade lån bör avvecklas. Villkoren
för denna avveckling behandlar utskottet nedan. Utskottets
ställningstagande i denna fråga innebär att motionsyrkanden om
bibehållna räntebidrag enligt nuvarande regler till dessa lån
avstyrks.
10. Avveckling av vissa låneformer (mom. 9)
Under förutsättning av bifall till reservation 8
Agne Hansson (c), Erling Bager (fp), Siw Persson (fp), Birger
Andersson (c) och Jan Strömdahl (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17
börjar med "Utskottet, som" och slutar med "vissa
låneformer" bort ha följande lydelse:
Utskottet tillstyrker regeringens förslag, dock med den
skillnaden att för redan utbetalade förvärvslån till
flerbarnsfamiljer för köp av egnahem räntebidrag skall utgå även
fortsättningsvis. Utskottet har ovan givit uttryck för denna
uppfattning.
dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:9. beträffande avveckling av vissa låneformer
att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:144 yrkande
5 såvitt nu är i fråga och med avslag på motion 1990/91:Bo59
såvitt nu är i fråga som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
11. Avveckling av vissa låneformer (mom. 9)
Bertil Danielsson, Nils Fredrik Aurelius och Margareta Gard
(alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17
börjar med "Utskottet, som" och slutar med "vissa låneformer"
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i propositionen att de
låneformer som angivits i avsnitt 7 (s. 17) bör avvecklas.
Emellertid finns som framförs i motion Bo59 (m) såvitt nu är i
fråga inte anledning skapa speciella övergångsregler beträffande
förvärvslån för flerbarnsfamiljer för köp av egnahem. Denna
låneform, som för övrigt aldrig borde ha införts, bör slopas på
samma sätt som föreslås gälla för de övriga låneformer som
angivits i propositionen. Riksdagen bör med anledning av
motionen som sin mening ge regeringen detta till känna.
dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:9. beträffande avveckling av vissa låneformer
att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:144 yrkande
5 och motion 1990/91:Bo59, båda yrkandena såvitt nu är i fråga,
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Räntebidrag vid ny- och ombyggnad år 1992 (mom. 11)
Bertil Danielsson, Nils Fredrik Aurelius och Margareta Gard
(alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18
börjar med "Utskottet kan" och slutar med "yrkandena 6--8" bort
ha följande lydelse:
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om extra
upptrappningar inom räntebidragssystemet för år 1992. Utskottet
tillstyrker också förslagen i motion Bo230 (m) yrkandena 6--8. I
denna motion föreslås att räntebidragen avskaffas för alla
hyres- och bostadsrättshus byggda före år 1975, att den årliga
upptrappningen för flerbostadshusen höjs från 0,25 till 0,35
procentenheter samt att den garanterade räntan år 1 sätts till
4,9 % för alla småhus, alltså även för hyres- och
bostadsrättssmåhusen.
En anslutning till motionärernas förslag innebär en ökad
besparing på räntebidragsanslaget för nästa budgetår om ca 610
milj.kr. utöver regeringens förslag. En kombination av de båda
förslagen innebär också en snabbare avtrappning av
räntebidragen, något som många gånger tidigare föreslagits i
motioner från moderata samlingspartiet. En sådan ordning är
också den som i huvudsak bör användas för att nå den minskning
av räntebidragen som är nödvändig.
Vad nu anförts är inte förenligt med vad i vänsterpartiets
partimotion Bo58 yrkandena 1 och 2 föreslagits. Dessa yrkanden
avstyrks därför.
dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:11. beträffande räntebidrag vid ny- och
ombyggnad år 1992
att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:144 yrkande
2 och motion 1990/91:Bo230 yrkandena 6--8 och med avslag på
motion 1990/91:Bo58 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Räntebidrag vid ny- och ombyggnad år 1992 (mom. 11)
Jan Strömdahl (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18
börjar med "Utskottet kan" och slutar med "yrkandena 6--8" bort
ha följande lydelse:
Utskottet avstyrker regeringens förslag om extra upptrappning
av den garanterade räntan för år 1992. Som anförs i
vänsterpartiets partimotion Bo58 och i en skrivelse från
Hyresgästernas Riksförbund till utskottet med anledning av
förslaget om minskade räntebidrag, har ingen annan
samhällssektor tagit så stort ansvar som boendet när det gäller
att bidra till finansieringen av skattereformen. Det måste anses
som otillbörligt att regeringen nu återkommer till riksdagen och
föreslår åtgärder som innebär ytterligare hyreshöjningar inför
1992.
Regeringens förslag bör inte genomföras. Som anförs i
skrivelsen och i motionen bör dessutom hyrorna för år 1992
"frysas". En sådan åtgärd skulle göra det möjligt att åtminstone
delvis minska de tidigare hyreshöjningarnas menliga inverkan för
många låginkomsttagare.
Vad nu anförts innebär en anslutning till vänsterpartiets
partimotion Bo58 yrkandena 1 och 2. Riksdagen bör med anledning
av motionen som sin mening ge regeringen till känna vad nu
anförts om att någon extra upptrappning av de garanterade
räntorna inte skall göras inför år 1992. Hyrorna bör i stället
frysas.
Propositionens förslag såvitt nu är i fråga och motion Bo230
(m) yrkandena 6--8 avstyrks.
dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:11. beträffande räntebidrag vid ny- och
ombyggnad år 1992
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo58 yrkandena 1
och 2 samt med avslag på proposition 1990/91:144 yrkande 2 och
motion 1990/91:Bo230 yrkandena 6--8 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Den garanterade räntan vid ombyggnad (mom.12)
Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19
börjar med "Vad rör" och slutar med "Bo244 (c) yrkande 14" bort
ha följande lydelse:
I ett läge när nyproduktionen av bostäder kan väntas gå ned,
bl.a. beroende på att bostadssektorn genom den av
socialdemokraterna och folkpartiet träffade
skatteöverenskommelsen kommit att belastas i alltför hög grad,
är det viktigt att olika åtgärder vidtas för att öka
ombyggnadsverksamheten. I de tre c-motionerna föreslås att den
garanterade räntan i ombyggnadsfallet sätts lika med den som
gäller vid nybyggnationen, dvs. år 1 till 3,4 % för hyres- och
bostadsrättshus och till 4,9 % för egnahemmen. Bl.a. skulle det
då bli möjligt att lättare än i dag få till stånd angelägna
energiinvesteringar i samband med ombyggnader av bostäder och
lokaler.
Vad utskottet nu med anledning av de tre c-motionerna anfört
om den garanterade räntan i ombyggnadsfallen bör ges regeringen
till känna.
dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:12. beträffande den garanterade räntan vid
ombyggnad
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo225
yrkande 5, 1990/91:Bo242 yrkande 3 och 1990/91:Bo244 yrkande 14
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Anslag till räntebidrag m.m. (mom. 13)
Under förutsättning av bifall till reservation 12
Bertil Danielsson, Nils Fredrik Aurelius och Margareta Gard
(alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20
börjar med "Utskottet har" och slutar med "avstyrks således"
bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan tillstyrkt regeringens förslag om extra
upptrappningar av de garanterade räntorna samt förslaget i
motion Bo230 (m) om vissa förändringar av dessa räntor.
Regeringsförslaget och förslaget i motionens yrkande 9
"överlappar" delvis varandra. Utskottet beräknar att det vid
genomförande också av förslaget i motionen blir möjligt att
minska anslaget till Räntebidrag m.m. med 610 milj.kr. för nästa
budgetår i förhållande till regeringens förslag. I den mån
anslagsberäkningen i motionerna Bo244 (c) yrkande 23 och Bo252
(fp) yrkande 39 inte omfattas av vad nu förordats avstyrker
utskottet bifall till dessa motioner.
dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:13. beträffande anslag till räntebidrag
m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo230 yrkande 9
och med avslag på proposition 1990/91:100 bil. 13 såvitt nu är i
fråga och motionerna 1990/91:Bo244 yrkande 23 samt 1990/91:Bo252
yrkande 39 till Räntebidrag m.m. för budgetåret 1991/92
anvisar ett förslagsanslag på 22100000000kr.,
16. Anslag till räntebidrag m.m. (mom. 13)
Under förutsättning av bifall till reservation 13
Jan Strömdahl (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20
börjar med "Utskottet har" och slutar med "avstyrks således"
bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan med anledning av vänsterpartiets
partimotion Bo58 avstyrkt regeringens förslag om extra höjningar
av den garanterade räntan under år 1992. Därmed uppnås inte
heller den besparing på 600milj.kr. som regeringens
anslagsförslag för Räntebidrag m.m. förutsätter. En anslagsnivå
600milj.kr. över regeringens förslag bör således anvisas av
riksdagen. Motioner (m), (fp) resp. (c) med anslagsförslag som
utgår från oacceptabla besparingskrav avstyrks av utskottet.
dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:13. beträffande anslag till räntebidrag
m.m.
att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:100 bilaga
13 såvitt nu är i fråga och med avslag på motionerna
1990/91:Bo230 yrkande 9, 1990/91:Bo244 yrkande 23 samt
1990/91:Bo252 yrkande 39 till Räntebidrag m.m. för
budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på
23310000000kr.,
17. Tillkännagivande om besparing på räntebidragsanslaget
(mom. 14)
Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20
börjar med "Utskottet kan" och slutar med "skall bedömas" bort
ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening finns goda skäl att göra regeringen
uppmärksam på att den besparing om 2 800 milj.kr. som
regeringens anslagsförslag utgår från inte kommer att
förverkligas på den av regeringen angivna grunden, nämligen som
en effekt av en tidigareläggning av räntelånesystemet. Detta
system skall inte införas. Även om så skulle vara fallet vore
det knappast möjligt att genom en tidigareläggning av
ikraftträdandet "hämta hem" besparingen. Det är sålunda inte
särskilt troligt att de som vid årsskiftet 1991-1992 befinner
sig i "skarven" mellan de båda systemen skulle välja att avstå
räntebidrag framför ett räntelån.
Utskottet vill emellertid inte motsätta sig den av regeringen
föreslagna anslagsberäkningen i det aktuella avseendet. Som
anförs i motion Bo244 (c) finns skäl att anta att besparingen
kan förverkligas av andra skäl, främst beroende på en nedgång i
bostadsbyggandet.
Vad utskottet ovan anfört med anledning av motion Bo244 (c)
yrkande 24 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att moment 14 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:14. beträffande tillkännagivande om
besparing på räntebidragsanslaget
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo244 yrkande 24
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Medelsanvisning till ADB-systemet (mom. 15)
Under förutsättning av bifall till reservation 1
Agne Hansson (c), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m),
Siw Persson (fp), Birger Andersson (c), Nils Fredrik Aurelius
(m) och Margareta Gard (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20
börjar med "Riksdagen har" och på s. 21 slutar med "Motionerna
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottets uppfattning är att något räntelånesystem i enlighet
med regeringens förslag inte skall införas. Skäl saknas därför
att bevilja de medel som behövs för ett ADB-system för att
administrera de bidrag m.m. som räntelånesystemet förutsätter.
Regeringens förslag i frågan avstyrks. Motionerna Bo60 (m) och
Bo61 (c) tillstyrks.
dels att moment 15 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:15. beträffande medelsanvisning till
ADB-system
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Bo60 och
1990/91:Bo61 avslår proposition 1990/91:125 bilaga 8,