I detta betänkande behandlas proposition 1989/90:151 om
fastighetsbildning för landsbygdens behov m.m. jämte motioner. I
anslutning härtill behandlas också fem motionsyrkanden från den
allmänna motionstiden 1990.
Vad i propositionen förordats har inte givit utskottet
anledning till erinran eller särskilt yttrande utom såvitt avser
fastighetsbildning för fritidsändamål. Utskottet föreslår i
detta hänseende att riksdagen godkänner vad utskottet anfört i
syfte att närmare klargöra förutsättningarna för bildande av
större bostadsfastigheter på landsbygden. Samtliga motioner
avstyrks.
Till betänkandet har fogats 12 reservationer.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1989/90:151 föreslagit riksdagen
att anta i propositionen intagna förslag till
1. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)
2. lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230)
3. lag om ändring i lagen (1973:1084) om avveckling av vissa
godmanskap för delägare i skifteslag
4. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor.
Förslagen under 1 -- 3 har granskats av lagrådet. Förslagen
har som bilaga 1 fogats till detta betänkande.
Motionerna m.m.
I betänkandet behandlas
dels de med anledning av propositionen väckta motionerna
1989/90:Bo70 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att upphäva 3 kap. 5 §
fastighetsbildningslagen (1970:988),
2. att riksdagen uttalar att fastighetsbildning på
landsbygden skall få ske även för fritidsändamål i enlighet med
vad som i motionen anförts,
3. att riksdagen uttalar att skogsmark och åkermark skall få
läggas till en bostadsfastighet i syfte att skapa en god
boendemiljö i enlighet med vad som i motionen anförts.
1989/90:Bo71 av Agne Hansson och Birger Andersson (båda c)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förändrade villkor för fastighetsbildning
på landsbygden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om motstående intressen vid
fastighetsbildning på landsbygden.
1989/90:Bo72 av Annika Åhnberg (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag som möjliggör
bildandet av fritidsfastigheter med jordbruksarealer under
förutsättning att de i motionen nämnda villkoren uppfylls,
2. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att utreda
fiskefastighetsbildning i enlighet med vad som anförs i
motionen,
3. att riksdagen beslutar att ändra i 5 kap. 4 § FBL i
enlighet med motionens krav.
1989/90:Bo73 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
lönsamhetsvillkoret inte bör gälla,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
principen om bo- och brukarplikt bör gälla,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
lagen, i det fall lönsamhetsvillkoret skulle gälla, skall
uttrycka att hänsyn skall tas till regionala intressen, ej
regionalpolitiska intressen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
frågan om lämplighet av fastighetsbildning skall grundas på ett
ekologiskt och miljömässigt godtagbart betraktelsesätt, ej
"planmässigt betraktelsesätt".
dels de under allmänna motionstiden 1990 väckta motionerna
1989/90:Bo417 av Kjell Dahlström (mp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till sådan lag att bandformade
fastigheter, exempelvis obrukad järnvägsmark, inte utan
särskilda skäl får sammanslås eller delas med andra fastigheter.
1989/90:Bo419 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i anläggningslagen att boendeinflytandet ökar i enlighet
med vad i motionen anförts,
11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i berörd lagstiftning att boendeinflytandet ökar för
småhusägare i s.k. storkvarter i enlighet med vad i motionen
anförts,
1989/90:Bo558 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad (m) vari
yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ändringar i fastighetsbildningslagen.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo271.
1989/90:Jo247 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stöd vid frivilliga omarronderingar.
Bostadsutskottet har berett jordbruksutskottet tillfälle att
yttra sig över proposition 1989/90:151, motioner som väckts med
anledning av propositionen och motioner som väckts under den
allmänna motionstiden år 1990. Yttrandet har som bilaga 2 fogats
till detta betänkande.
Vissa frågor om fastighetsbildning
Bakgrund till förslagen i propositionen m.m.
Bostadsutskottet förordade i april 1987 i betänkandet BoU
1986/87:14 att riksdagen som sin mening skulle ge regeringen
till känna behovet av en översyn av fastighetsbildningslagen
(FBL). Riksdagen följde utskottet. Regeringen uppdrog åt
lantmäteriverket (LMV) att i samråd med berörda myndigheter göra
den av riksdagen begärda översynen av de regler som gäller för
bildande av jordbruks- och skogsbruksfastigheter samt bildande
av bostadsfastigheter på landsbygden. LMV redovisade uppdraget i
sin rapport 1988:9 Fastighetsbildning för landsbygdens behov.
Rapporten har remissbehandlats. Den ligger till grund för de
ändringar som nu föreslås. Regeringsförslaget har granskats av
lagrådet och i allt väsentligt lämnats utan erinran.
Förslagen i propositionen syftar huvudsakligen till att bättre
anpassa FBL till dagens jordbruks- och skogsbrukspolitiska
riktlinjer och förbättra förutsättningarna för att i
fastighetsbildningssammanhang beakta skäl som främjar en positiv
landsbygdsutveckling.
De viktigaste ändringarna som föreslås berör förutsättningarna
för fastighetsbildning för jordbruk och skogsbruk och för
fastighetsbildning för större bostadsfastigheter på landsbygden.
Andra ändringar som föreslås i FBL har karaktär av i huvudsak
tekniska justeringar. Vissa andra ändringar syftar till att
anpassa ifrågavarande lagar till bestämmelser som finns i andra
lagar. En ändring föreslås i jordförvärvslagen i avsikt att
förenkla samordningen mellan denna lag och FBL. Förslaget
innebär att förvärvstillstånd kan vägras för att hindra en
skadlig uppdelning av ett lanbruksföretag som drivs på en enda
fastighet.
Allmänna villkor för fastighetsbildning
Fastighetsbildning sker som fastighetsreglering, om den avser
ombildning av fastigheter, och som avstyckning, klyvning eller
sammanläggning, om den avser nybildning av fastigheter.
De grundläggande förutsättningarna för all fastighetsbildning
finns angivna i 3 kap. FBL. Varje fastighet som nybildas eller
ombildas skall med hänsyn till belägenhet, omfång och övriga
förutsättningar vara varaktigt lämpad för sitt ändamål (3 kap. 1
§ första stycket). Vilka ändamål som helst får inte läggas till
grund för fastighetsbildning. Bör ändamålet med hänsyn till sin
art och övriga omständigheter tillgodoses på annat sätt än genom
fastighetsbildning får sådan inte ske. Tillfälliga behov bör
tillgodoses genom andra åtgärder t.ex. genom upplåtelse av
nyttjanderätt. Ändamålet skall också ha en viss aktualitet (3
kap. 1 § andra stycket).
Även om lämplighetskraven inte är uppfyllda kan
fastighetsbildning ske, om fastighetsindelningen förbättras och
en mer ändamålsenlig indelning inte motverkas (3 kap. 9 §).
För jord- och skogsbruksfastigheter samt fiske finns utöver de
allmänna villkoren särskilda lämplighetskrav i 3 kap. 5--8 §§.
En jordbruksfastighet skall för att anses lämpad för sitt
ändamål ha en sådan storlek, sammansättning och utformning att
den medger en tillfredsställande lönsamhet hos det företag som
skall bedrivas på fastigheten (3 kap. 5 § första stycket). För
en skogsbruksfastighet uppställs ett krav på att den skall medge
ekonomiskt tillfredsställande skogsdrift (3 kap. 5 § andra
stycket).
För jordbruks- och skogsbruksfastigheter finns särskilda
skyddsbestämmelser (3 kap. 6 och 7 §§). I 6 § första stycket
anges att fastighetsbildning som berör jordbruksfastighet får
äga rum endast om åtgärden är till övervägande nytta för
jordbruksnäringen. Fastighetsbildning för annat ändamål än
jordbruk får ske endast om den inte medför olägenhet av någon
betydelse för jordbruksnäringen (3 kap. 6 § andra stycket).
Mark för skogsbruk får inte indelas så att möjligheten att
ekonomiskt utnyttja skogen undergår försämring av någon
betydelse (3 kap. 7 §). I 3 kap. 8 § finns en särskild
bestämmelse till skydd för fiskevården.
Därutöver innehåller 3 kap. FBL två undantagsbestämmelser från
lämplighetskraven resp. från skyddsbestämmelserna för
jordbruksnäringen och skogsbruket (3 kap. 9 och 10 §§).
Utskottet
Fastighetsbildning för jordbruk och skogsbruk m.m.
I propositionen föreslås att nuvarande krav i 3 kap. 5 § FBL
på att ett jordbruksföretag skall ge tillfredsställande
lönsamhet utgår. I stället föreslås som villkor för
fastighetsbildning att jordbruksföretaget blir ekonomiskt
godtagbart. Vid bedömningen av om företaget blir ekonomiskt
godtagbart skall hänsyn tas till regionalpolitiska intressen och
till betydelsen av att vården av natur- och kulturmiljö främjas.
Den föreslagna ändringen innebär en sänkning av kravnivån som
bl.a. öppnar möjlighet för att godta deltidsjordbruk. Vad nu
föreslås avses gälla även i fråga om skogsbruksfastigheter.
Förslaget motiveras bl.a. med att det inte är rimligt att
strängare ekonomiska krav skall ställas vid fastighetsbildning
än vad som krävs enligt de gällande jordbrukspolitiska
riktlinjerna.
Dessa riktlinjer lägger större vikt vid regionalpolitiska hänsyn
än de tidigare.
I motion 1989/90:Bo70 (m) yrkande 1 och i motion 1989/90:Bo73
(mp) yrkande 1 ifrågasätts det krav på lönsamhet som föreslås
införas i 3 kap. 5 §. I motionerna yrkas att riksdagen beslutar
att upphäva bestämmelsen. Enligt m-motionärerna är det
nödvändigt att ytterligare minska den styrning som sker från
statsmakternas sida vid fastighetsbildning för jordbruksändamål.
En prövning av vad som är ekonomiskt godtagbart lämnar enligt
dem utrymme för godtycke och uppfyller inte de krav som bör
ställas från rättssäkerhetssynpunkt. I mp-motionen anförs att
det är orimligt att ställa krav på att lönsamheten i
deltidsjordbruk eller liknande skall vara sådan att företagaren
skall ha sin huvudsakliga utkomst därav. För det fall att
lönsamhetsvillkoret skall gälla yrkas i motionens yrkande 3 att
lagen ändras så att hänsyn skall tas till regionala intressen
och inte såsom föreslås i lagförslaget regionalpolitiska
intressen.
Utskottet gör följande överväganden.
Lönsamhetsvillkoret i 3 kap. 5 § FBL är tillämpligt vid
såväl nybildning som ombildning av jordbruks- och
skogsbruksfastigheter. Genom att såsom föreslås tillmäta
lönsamhetskriteriet mindre vikt och låta regionalpolitiska
synpunkter och hänsynstagande till natur- och miljövårdande skäl
få en större betydelse vid bedömningen ökas möjligheterna för
fastighetsbildningsåtgärder för jordbruks- och
skogsbruksändamål. Härigenom blir möjligheterna större att hålla
landsbygden levande och att bevara det varierade skogs- och
odlingslandskapet.
Ett stort antal deltidsjordbruk får anses vara olönsamma eller
i varje fall ha en relativt begränsad lönsamhet.
Fastighetsbildning i de fall lönsamhetsvillkoret inte varit
uppfyllt har tidigare inte sällan kommit till stånd med stöd av
undantagsbestämmelserna i 3 kap. 9 och 10 §§ FBL. Vid ett
riksdagens bifall till förslaget i propositionen möjliggörs
fastighetsbildning för sådana deltidsjordbruk med stöd av
huvudregeln i 3 kap. 5 § FBL under förutsättning att det finns
regionalpolitiska eller natur- eller kulturmiljöskäl som
motiverar en fastighetsbildning. Utskottet anser det riktigt
att, som nu föreslås, i fastighetsbildningssammanhang låta den
regionalpolitiska betydelsen, som jordbruket har i stora delar
av landet, få ett större genomslag. Oavsett om det är fråga om
hel- eller deltidsjordbruk bidrar det till att, förutom
produktion av livsmedel, skapa förutsättningar för en god
infrastruktur. Jordbruket spelar också en viktig roll för
bevarandet av landskapsbilden och kulturmiljön. Deltidsjordbruk
är därför en företagsform som i stora delar av landet får anses
ekonomiskt godtagbar, även om företaget inte ensamt kan ge en
tillfredsställande försörjning. I kombination med annan
verksamhet eller tjänst kan det såsom anförts i propositionen ge
en godtagbar utkomst. Inte minst dessa aspekter är ur
regionalpolitisk synpunkt viktiga för landsbygdens utveckling.
Frågan om fastighetsbildning skall tillåtas måste självfallet
prövas utifrån de förutsättningar som gäller i varje enskilt
fall och med hänsynstagande till de motstående intressen som kan
finnas. Utskottet vill i detta sammahang instämma med vad i
propositionen anförts om att det bärkraftiga eller
utvecklingsbara familjejordbruket alltjämt bör vidmakthållas
liksom ett rationellt skogsbruk. Fastighetsbildning bör inte
heller ske så att skogs- och jordbruksmark indelas med nya
gränser som försvårar möjligheten att ekonomiskt utnyttja
marken.
Utskottet delar också den ståndpunkt som förts fram i
propositionen och som vunnit stöd i yttrandet från
jordbruksutskottet att det ekonomiska kravet i 3 kap. 5 § FBL
inte helt kan tas bort. När effekterna av den nya
livsmedelspolitiken får fullt genomslag och om
jordförvärvslagen, som för närvarande är föremål för översyn,
får en annan inriktning än den nu har, kan det finnas skäl att
åter överväga frågan vilka villkor som skall ställas vid
fastighetsbildning för jordbruks- och skogsbruksändamål.
Såsom anförts i m-motionen skulle det lagtekniskt vara möjligt
att upphäva 3 kap. 5 § FBL. Ett liknande förslag förs fram i
motion 1989/90:Bo73 (mp) yrkande 1. Vid sådant förhållande
skulle med den uppfattning utskottet har den ekonomiska
bedömningen kunna inrymmas i 3 kap 1 § FBL. Utskottet finner
emellertid att den nuvarande ordningen med en särskild paragraf
som innehåller lämplighetsbestämmelser för bl.a.
jordbruksfastigheter bör bibehållas. Därigenom ges bl.a. de
ekonomiska och regionalpolitiska aspekterna den tyngd de enligt
utskottets mening för närvarande bör ha. Med det anförda
tillstyrker utskottet lagförslaget såvitt avser 3 kap. 5 § FBL
och avstyrker motionerna 1989/90:Bo70 (m) yrkande 1 och
1989/90:Bo73 (mp) yrkande 1.
Den närmast semantiska fråga som tas upp i motion 1989/90:Bo73
(mp) yrkande 3 att regionala i stället för regionalpolitiska
intressen skall vägleda den ekonomiska bedömningen avstyrks med
hänvisning till att begreppet "regionalpolitiska intressen"
i lagförslaget överensstämmer med terminologin i
jordförvärvslagen och därför inte bör ändras. Utskottet
avstyrker motion 1989/90:Bo73 (mp) yrkande 3.
I mp-motionen 1989/90:Bo73 yrkande 2 föreslås att en bo- och
brukarplikt bör gälla för ny fastighetsbildning på landet i
syfte att främja ett levande lantbruk och motverka spekulation i
jordbruksfastigheter.
Utskottet kan inte tillmötesgå förslaget i motion 1989/90:Bo73
(mp) yrkande 2 om införande av en bo- och brukarplikt. En
sådan ordning skulle, som också anförs i jordbruksutskottets
yttrande, innebära en inskränkning i grundläggande fri- och
rättigheter och strida mot 2 kap. 8 § regeringsformen. På
frivillig väg kan dock en förvärvare av en jordbruksfastighet
enligt 10 § jordförvärvslagen i vissa fall åta sig att bruka och
bo på den fastighet som han vill förvärva. Utskottet avstyrker
med hänvisning till det nu anförda motion 1989/90:Bo73 (mp)
yrkande 2.
I motion 1989/90:Bo72 (v) yrkande 2 begärs att riksdagen skall
ge regeringen i uppdrag att utreda fiskefastighetsbildning i
syfte att gynna möjligheterna att utveckla olika slags
vattenbruk i landet.
Jordbruksutskottet har förklarat sig inte berett att i detta
sammanhang förorda ett utredningsuppdrag om
fiskefastigheter. Inte heller bostadsutskottet anser att ett
sådant uppdrag nu bör initieras av riksdagen. Motion
1989/90:Bo72 (v) yrkande 2 avstyrks.
Fastighetsbildning för bostadsändamål på landsbygden
En viktig nyhet i propositionen är att det nu klargörs att
mark för mindre djurhållning, mindre odling och liknande eller
viss näringsverksamhet bör kunna tillföras en bostadsfastighet
på landsbygden, om ändamålet är varaktigt och
fastighetsbildningen inte strider mot starkare motstående
intressen (t.ex. lantbruksnäringens eller friluftslivets
intressen). Någon ändring av vad som nu gäller i fråga om
varaktighetskravet vid fastighetsbildning föreslås inte. Enligt
föredragande statsrådet ligger det i sakens natur att
varaktighetskravet i dagens föränderliga samhälle inte bör
hävdas på ett överdrivet sätt. Alltjämt avses
lämplighetsprövningen ske utifrån ett planmässigt
betraktelsesätt. Fastighetsbildningen skall enligt
propositionen utformas så att en god boendemiljö skapas. I
sådant syfte eller för att förbättra arronderingen bör enligt
propositionen små arealer skogsmark som saknar intresse för det
aktiva skogsbruket kunna läggas till en bostadsfastighet.
Produktiv skogsmark i övrigt bör däremot med hänsyn till de
skogspolitiska målen inte tillåtas ingå i en bostadsfastighet.
Vid fastighetsbildning inom strandskyddsområden bör enligt
propositionen nuvarande praxis bibehållas. Den nybildade
fastigheten bör således överensstämma med det område som får tas
i anspråk som tomt enligt naturvårdslagen. Undantag bör dock
accepteras om fastighetsbildningen t.ex. främjar vården av
intressanta natur- och kulturmiljöer.
I två motioner behandlas fastighetsbildning för fritidsändamål
på landsbygden. I 1989/90:Bo70 (m) yrkande 2 förordas att
riksdagen uttalar att större bostadsfastigheter på landsbygden
skall få bildas även för fritidsändamål. I motionen anförs bl.a.
att ett ökat utbud skulle ge lägre priser och öppna
möjligheterna för fler att skaffa sig fritidshus. Jordbruket
skulle enligt motionärerna gynnas genom att intäkten från
försäljning av en eller flera fritidsfastigheter skulle ge ett
tillskott till verksamheten, redan gjorda investeringar i vägar
och vatten- och avloppsnätet skulle utnyttjas effektivare och
landskapsvården kunde förbättras. De anför också att odling av
frukt eller grönsaker i begränsad skala inte torde förutsätta
permanentboende och att djurhållning i mindre omfattning kan
vara aktuell under sommarhalvåret. I 1989/90:Bo72 (v) yrkande 1
föreslås att riksdagen hos regeringen begär förslag som
möjliggör bildande av fritidsfastigheter med jordbruksarealer
under vissa villkor. I motionen tas upp följande fyra villkor
som förutsättning för fastighetsbildning. Fastighetsbildning
skall avse små arealer (2--3 ha) som inte är intressanta för
ekonomiskt bärkraftiga lantbruk och som annars blir
barrskogsbevuxna. Brukaren skall kunna visa varaktighet i sin
skötsel av marken. Han skall vidare ange vilken biotop
(naturtyp) som avses upprätthållas och slutligen också gynna
biologisk variation och mångfald.
I motion 1989/90:Bo558 (m) yrkande 2 hemställs att
fastighetsbildningslagen ändras så att det blir möjligt att på
landsbygden få till stånd större tomter än vad som är vanligt i
städer och tätorter. I motion 1989/90:Bo70 (m) yrkande 3
föreslås att riksdagen uttalar att skogsmark och åkermark skall
få läggas till en bostadsfastighet i syfte att skapa en god
boendemiljö. Motionärerna anser i motsats till vad som uttalats
i propositionen att mark i syfte att skapa "skyddszoner" mot
t.ex. avverkning eller skogplantering kring tomtplats bör kunna
tillföras en bostadsfastighet. Enligt motionen ligger det i
sakens natur att det i sådana fall rör sig om försumbara ytor
för skogsbruk och jordbruk.
Utskottet behandlar först de motioner som tar upp frågan om
fastighetsbildning för fritidsändamål och motion 1989/90:Bo558
(m) och gör följande överväganden.
Det förslag som nu förs fram i propositionen om ändrad praxis
vid fastighetsbildning för bostadsändamål på landsbygden är en
angelägen reform som tillgodoser ett sedan länge framfört
önskemål om vidgade möjligheter att på landsbygden bilda
bostadsfastigheter med större tomter. På förslag av utskottet
beslöt riksdagen -- såsom inledningsvis anförts -- år 1987 att
som sin mening ge regeringen till känna att en översyn av FBL
borde göras bl.a. i vad avsåg möjligheterna att bilda större
bostadsfastigheter på landsbygden. I propositionen lämnas nu ett
förslag som tillgodoser riksdagens begäran i detta avseende.
Utskottet har inte något att invända mot det grundläggande
innehållet i förslaget men vill i förtydligande syfte göra
följande uttalande.
Fastighetsbildning för bostadsändamål kan avse både
permanentboende och fritidsboende. En viss åtskillnad bör enligt
utskottets mening göras mellan dessa två användningssätt. Syftet
med regeringsförslaget är bl.a. att tillgodose önskemål om att
till en bostadsfastighet på landsbygden kunna lägga mark för
mindre djurhållning, mindre odling och liknande eller viss
näringsverksamhet; detta under förutsättning att ändamålet är
varaktigt och starkare motstående intressen inte lägger hinder i
vägen. De skäl som motiverar ett sådant synsätt är bl.a.
regionalpolitiska. Landsbygden skall kunna leva och utvecklas.
Det fordras därför bl.a. att befolkningen på landsbygden ges
möjligheter att bo kvar på orten. Där det råder konkurrens om
markresurserna bör helårsboende prioriteras framför
fritidsboende i fastighetsbildningssammanhang.
I normalfallet kan antas att en större bostadsfastighet för
fritidsändamål inte kommer att kunna brukas på det sätt som
avses med förslaget. De som bor permanent på en fastighet kan
som regel förutsättas ha ett större intresse och mera tid att
hävda marken och vårda landskapet än vad den fritidsboende i
allmänhet har. Enligt utskottets mening bör därför större
restriktivitet iakttas vid fastighetsbildning, som går ut på att
lägga ett större arealtillskott till en fritidsfastighet.
Däremot bör det vara möjligt att, i de fall en fritidsboende
avser att bedriva en viss mindre odling eller liknande som är
förenlig med ett sådant boende, tillåta att fastigheten får ett
sådant omfång att verksamheten kan bedrivas. Det torde i dessa
fall inte bli fråga om något större arealtillskott. Oavsett om
fastigheten skall användas för permanentboende eller för
fritidsboende bör krävas att den mark som läggs till fastigheten
utöver sådan mark som har karaktär av tomtmark varaktigt skall
brukas på ett sätt som ligger inom ramen för det ändamål för
vilket fastigheten bildas.
All fastighetsbildning bör självfallet anpassas till lokala
och regionala förhållanden. Vid bedömningen av vilken omfattning
som en fastighet lämpligen bör ges är det därför också av
betydelse var den tilltänkta fastigheten är belägen. I lägen,
där konkurrens om markresurserna saknas, kan t.ex. en
fritidsfastighet tillåtas få ett relativt stort arealomfång. I
områden där kravet på mark från det rörliga friluftslivets
intressen är stort och konkurrens om mark råder måste
bedömningen däremot vara mera restriktiv.
Vad utskottet nu anfört bör vägleda tillämpningen av
lagstiftningen såvitt nu är i fråga. Utskottet förordar att
riksdagen med bifall till propositionen i denna del -- 3 kap. 1
§ FBL -- godkänner vad utskottet nu anfört om bildande av
större fritidsfastigheter på landsbygden. Motionerna
1989/90:Bo70 (m) yrkande 2, 1989/90:Bo72 (v) yrkande 1 och
1989/90:Bo558 (m) yrkande 2 avstyrks i den mån de inte kan anses
tillgodosedda genom vad utskottet nu anfört.
Utskottet delar den bedömning som gjorts i propositionen när
det gäller fastighetsbildning inom strandskyddsområden men vill
med anledning av vad som där anförts (s. 23) erinra om att en
tomtavgränsning med bindande verkan endast kan ske enligt 16 §
naturvårdslagen, dvs. i de fall dispens från
strandskyddsbestämmelser medges. Det kan ändå finnas anledning
att såsom föreslagits i propositionen i förrättningshandlingarna
redovisa vilken del av marken som är avsedd som tomtmark.
När det gäller frågan om mark skall kunna läggas till en
bostadsfastighet som en skyddszon på landsbygden anser utskottet
i likhet med föredragande statsrådet att sådan
fastighetsbildningsåtgärd som regel inte bör komma i fråga. Det
utesluter emellertid inte att mark kan böra läggas till en
fastighet av hänsyn till boendemiljön och fastighetens
arronderingsförhållanden. I sådana fall bör det vara fråga om
mindre områden som inte har något större värde för jord- och
skogsbruket. Med det anförda tillstyrker utskottet vad i
propositionen anförts om s.k. skyddszoner och avstyrker
motion 1989/90:Bo70 (m) yrkande 3.
I två motioner tas upp ytterligare ett par frågor om
lämplighetsprövningen vid fastighetsbildning. I motion
1989/90:Bo71 (c) yrkande 2 begärs ett riksdagens
tillkännagivande om vikten av att det vid fastighetsbildning för
fritidsändamål klart framgår att fritidsboendeintressen inte får
leda till att jordbruksföretag i ett senare skede tvingas att
ändra eller lägga ned sin verksamhet. I motion 1989/90:Bo73 (mp)
yrkande 4 förordas att lämpligheten av en fastighetsbildning bör
grundas på ett ekologiskt och miljömässigt godtagbart
betraktelsesätt och inte såsom nu ett planmässigt
betraktelsesätt.
Utskottet vill med anledning av c-motionen om hänsynstagande
till motstående intressen hänvisa till att reglerna i 3 kap.
FBL ställer upp sådana villkor för fastighetsbildning att
effekter av det slag som åsyftas i motionen inte skall behöva
inträffa. Av betydelse är här det allmänna lämplighetskravet i 3
kap. 1 §, kravet på planmässig bedömning i 3 kap. 3 § och
skyddsbestämmelserna för jordbruksnäringen i 3 kap. 6 § FBL. Den
mest intressanta paragrafen i sammanhanget är den sist nämnda.
Enligt paragrafens andra stycke får vid fastighetsbildning för
annat ändamål än jordbruksändamål åtgärden ske bara om den inte
medför olägenhet av någon betydelse för jordbruksnäringen.
Olägenhet för ett jordbruksföretag av det slag som åsyftas i
motionen skall uppenbarligen beaktas vid prövningen enligt den
nämnda bestämmelsen. Någon oklarhet torde inte föreligga i denna
fråga. Ett tillkännagivande är vid denna uppfattning inte
erforderligt. Utskottet avstyrker motion 1989/90:Bo71 (c)
yrkande 2.
Beträffande den andra frågan som berör lämplighetsprövningen
och som tas upp i mp-motionen innebär nuvarande krav på en
planmässig bedömning att inte bara ekologiska och
miljömässiga synpunkter beaktas utan även andra aspekter som kan
ha betydelse för en lämplig utformning. Den nuvarande ordningen
bör bibehållas. Utskottet avstyrker därmed motion 1989/90:Bo73
(mp) yrkande 4.
Båtnadsvillkoret i FBL
Propositionen innehåller inget förslag till ändring i FBL i
fråga om båtnadsvillkoret i 5 kap. 4 § FBL. Bestämmelsen är en
skyddsregel för enskilda intressen vid fastighetsreglering.
Villkoret gäller endast i en tvångssituation. Båtnadsvillkoret
innebär att fastighetsreglering kan genomföras tvångsvis endast
om lämpligare fastighetsindelning eller mer ändamålsenlig
markanvändning vinns och fördelarna av regleringen uppväger
kostnader och olägenheter som regleringen medför.
Båtnadsvillkoret tas upp i motionerna 1989/90:Bo71 (c) yrkande
1 och 1989/90:Bo72 (v) yrkande 3. Enligt c-motionärerna finns
skäl att beakta inte bara fördelsfaktorer som kan hänföras till
fastighetsindelning och markanvändning utan även faktorer som
regionalpolitiska, lokala eller befolkningspolitiska. I
v-motionen föreslås att båtnadsvillkoret ändras så att
ombildningar som motiveras av regionalpolitiska skäl eller
natur- och kulturmiljöintressen inte hindras. Bestämmelsen bör
enligt motionärerna stå i överensstämmelse med vad som nu i
propositionen föreslås gälla vid fastighetsbildning för
jordbruksändamål.
Båtnadsvillkoret får betydelse i de fåtal fall
fastighetsreglering sker tvångsvis. Utskottet finner inte
tillräckliga skäl föreligga att vidga möjligheterna till
tvångsmässiga fastighetsregleringar på det sätt som motionärerna
fört fram. Utskottet avstyrker därför motionerna 1989/90:Bo71
(c) yrkande 1 och 1989/90:Bo72 (v) yrkande 3.
Övriga i motionerna aktualiserade frågor om fastighetsbildning
I motion 1989/90:Bo417 (mp) föreslås att riksdagen hos
regeringen begär ett förslag till lag som förhindrar att
"bandformade" fastigheter som t.ex. obrukad järnvägsmark läggs
ihop eller delas med andra fastigheter. I motionen pekas på
olika användningssätt såsom motionsslingor, cykel- och
promenadvägar, kabel- och rördragningar.
Enligt utskottets mening är frågan om hur obrukad
järnvägsmark skall användas i första hand en fråga för
kommunerna. Sådana användningssätt av onyttjad järnvägsmark som
föreslås i motionen kan tillgodoses inom ramen för den fysiska
planeringen enligt plan- och bygglagen. Med hänvisning till att
den fysiska planeringen är ett ansvar för kommunerna -- och bör
så förbli -- anser utskottet att motion 1989/90:Bo417 (mp) inte
bör föranleda någon riksdagens åtgärd. Motionen avstyrks.
I motion 1989/90:Jo247 (c) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna att statligt stöd bör utgå för
lantmäterikostnaderna vid frivilliga
omarronderingsförrättningar.
De subventioner vid fastighetsregleringsåtgärder som utgår
enligt nuvarande ordning utgörs dels av bidrag till
strukturrationaliseringar från lantbruksmyndigheterna, dels av
den s.k. städningssubventionen i lantmäteritaxan. Stödet utgår
oberoende av om lantmäteriförrättningarna genomförs på frivillig
väg eller inte. Hur den i motionen aktualiserade frågan skall
lösas har behandlats av fastighetsbildningskostnadsutredningen
i betänkandet (SOU 1990:9) Kostnader för fastighetsbildning
m.m., som överlämnades till bostadsministern i februari 1990.
Betänkandet har remissbehandlats och är nu föremål för fortsatt
beredning inom bostadsdepartementet. Arbetet inriktas på en
proposition i ämnet våren 1991. Enligt utskottets mening bör den
pågående beredningen av ärendet avvaktas. Utskottet avstyrker
med det anförda motion 1989/90:Jo247 (c) om stöd vid
frivilliga omarronderingar.
Boinflytande enligt anläggningslagen m.m.
Utskottet behandlar avslutningsvis två motionsyrkanden om
boinflytande enligt anläggningslagen. I motion 1989/90:Bo419 (c)
yrkande 10 föreslås att anläggningslagen ändras så att
boinflytandet vidgas vid bildande av gemensamhetsanläggningar.
Enligt motionärerna bör hyresgästerna själva eller genom
frivillig samverkan i föreningsform ges rätt att utöva
inflytande. Inflytande och påverkansmöjligheter bör enligt dem
läggas så nära som möjligt dem som berörs av besluten. I samma
motion, yrkande 11, föreslås att sådana ändringar bör vidtas i
berörd lagstiftning att boinflytandet ökar för småhusägare i
s.k. storkvarter. De som flyttar in i färdiga områden har
enligt motionärerna i regel små möjligheter att påverka
utformningen av sin bomiljö, eftersom ställning tagits till
markanvändning och gemensamhetsanläggningar redan på
planeringsstadiet. En väg som anvisas i motionen för att stärka
småhusägare eller villaföreningars ställning kan vara att ge
dessa grupper samma besvärsrätt över kommunala beslut som
sakägare, bostadsrättsinnehavare, hyresgäster och
hyresgästsammanslutningar har.
I 7 § anläggningslagen stadgas att gemensamhetsanläggning inte
får inrättas, om ägarna av de fastigheter som skall delta i
anläggningen och hyresgästerna i sådana fastigheter mera allmänt
motsätter sig åtgärden och har beaktansvärda skäl för det. Vid
denna prövning skall främst deras mening beaktas som har störst
nytta av anläggningen. Hyresgästerna företräds av den eller de
organisationer av hyresgäster som har avtal om
förhandlingsordning för berörda fastigheter eller, om
förhandlingsordning inte gäller, riksorganisation av hyresgäster
eller förening, som är ansluten till sådan organisation och inom
vars verksamhetsområde fastigheterna är belägna
(hyresgästorganisation). Boinflytandet är utformat på
motsvarande sätt i bostadsaneringslagen.
Utformningen av hyresgästinflytandet enligt
anläggningslagen behandlades av utskottet i betänkande
1988/89:BoU11. Utskottet ansåg det lämpligt att anpassa
utformningen av hyresgästinflytandet till vad som gäller enligt
bostadssaneringslagen. Utskottet anser att det inte finns
tillräcklig anledning att nu ändra på gällande ordning. Motion
1989/90:Bo419 (c) yrkande 10 avstyrks.
När det gäller småhusägarnas inflytande över inrättandet av
gemensamhetsanläggning i s.k. storkvarter är problemet att
markanvändningen och behovet av gemensamhetsanläggningar ofta
behandlats redan på planeringsstadiet. Alla avgörande beslut i
fråga om gemensamhetsanläggningar är i regel fattade innan
inflyttning har skett. I den utredning som föregick lagförslaget
om ändringar i anläggningslagen i denna del föreslogs att endast
nödvändiga nyttigheter skulle få inrättas innan småhusägarna har
tillträtt sina fastigheter. Föredragande statsrådet ansåg
emellertid att nackdelarna var större än fördelarna med en sådan
ordning. Någon ändring föreslogs därför inte. Utskottet gjorde
den bedömningen att småhusägarnas intressen ändå kan tillvaratas
på ett godtagbart sätt genom de bestämmelser som finns i plan-
och bygglagen om samrådsskyldighet under planeringsstadiet.
Utskottet finner inte skäl att frångå den bedömningen. Motion
1989/90:Bo419 (c) yrkande 11 avstyrks.
Lagförslagen i övrigt
De förslag till lagändringar som förts fram i propositionen
i övrigt har inte givit utskottet anledning till erinran
eller särskilt yttrande.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande lönsamhetsvillkoret
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1989/90:Bo70 yrkande 1 och 1989/90:Bo73 yrkande 1
antar förslaget till lag om ändring i 3 kap. 5 §
fastighetsbildningslagen,
res. 1 (m, fp, mp)
5. beträffande bildande av större fritidsfastigheter på
landsbygden
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1989/90:Bo70 yrkande 2, 1989/90:Bo72 yrkande 1 och
1989/90:Bo558 yrkande 2 antar förslaget till lag om ändring i 3
kap. 1 § fastighetsbildningslagen samt godkänner vad utskottet
anfört,
res. 5 (m, fp)
11.beträffande stöd vid frivilliga omarronderingar
att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo247,
12.beträffande hyresgästinflytandet enligt
anläggningslagen
att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo419 yrkande 10,
res. 10 (m, fp, c)
13. beträffande småhusägarnas inflytande över inrättandet av
gemensamhetsanläggning i s.k. storkvarter
att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo419 yrkande 11,
res. 11 (c, fp)
res. 12 (m)
14.beträffande propositionen i övrigt
att riksdagen antar förslagen i propositionen i den mån de
inte behandlats ovan.
Stockholm den 25 oktober 1990
På bostadsutskottets vägnar
Agne Hansson
Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Magnus
Persson (s), Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Erling Bager
(fp), Hans Göran Franck (s), Bertil Danielsson (m), Nils Nordh
(s), Rune Evensson (s), Jan Sandberg (m), Birger Andersson (c),
Kjell Dahlström (mp), Britta Sundin (s), Ingrid Hasselström
Nyvall (fp), Lilian Svensson (s) och Eva Zetterberg (v).
Reservationer
1. Lönsamhetsvillkoret (mom. 1)
Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m),
Jan Sandberg (m), Kjell Dahlström (mp) och Ingrid Hasselström
Nyvall (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar
med "Lönsamhetsvillkoret i" och på s. 6 slutar med "yrkande
1" bort ha följande lydelse:
Lönsamhetsvillkoret i 3 kap. 5 § FBL är tillämpligt vid
såväl nybildning som ombildning av jordbruks- och
skogsbruksfastigheter. Genom att såsom föreslås i propositionen
tillmäta lönsamhetskriteriet mindre vikt och låta
regionalpolitiska synpunkter och hänsynstagande till natur- och
miljövårdande skäl få en större betydelse vid bedömningen ökas
möjligheterna för fastighetsbildningsåtgärder för jordbruks- och
skogsbruksändamål. Regeringsförslaget är härigenom ett steg i
rätt riktning. Enligt utskottets mening bör emellertid den
styrning som sker från statsmakternas sida ytterligare minskas
när det gäller fastighetsbildning för jordbruks- och
skogsbruksändamål på landsbygden. Det finns ingen anledning att
genom regler i FBL ställa krav på jordbruksföretagets lönsamhet.
Att bo och verka på landet är en livsstil som bör stimuleras
oberoende av inkomst. Lönsamhetsvillkoret i lagstiftningen
försvårar såväl bosättning som företagsbildning på landsbygden.
Deltidsjordbrukens utveckling främjas bäst om villkoret tas
bort. Ett prövningsförfarande som innebär att myndigheterna
skall bedöma vad som är ekonomiskt godtagbart lämnar utrymme för
godtycke och rättsosäkerhet. Det är inte möjligt för en
myndighet att på förhand bedöma ett jordbruksföretags lönsamhet.
Den lämplighetsprövning som skall ske enligt 3 kap. 1 § FBL vid
all fastighetsbildning är fullt tillräcklig för att uppnå
ändamålsenliga fastighetsbildningar för bl.a. jordbruksändamål.
Utskottet förordar därför med anledning av motionerna
1989/90:Bo70 (m) yrkande 1 och 1989/90:Bo73 (mp) yrkande 1 att
riksdagen med avslag på lagförslaget i denna del upphäver 3 kap.
5 § FBL.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
1. beträffande lönsamhetsvillkoret
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Bo70 yrkande
1 och 1989/90:Bo73 yrkande 1 och med avslag på propositionen i
motsvarande del
a) upphäver 3 kap. 5 § FBL
b) beslutar att lagförslaget under a skall träda i kraft den 1
januari 1991
c) inte antar 3 kap. 5 § FBL i den i propositionen föreslagna
lydelsen,
Vid bifall till utskottets hemställan under moment 1
Kjell Dahlström (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 6
med "Den närmast" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande
lydelse:
Lönsamhetsvillkoret har mjukats upp genom förslaget i
propositionen att hänsyn skall kunna tas till
"regionalpolitiska" eller landskapsvårdande intressen vid
bedömningen av om ett jordbruksföretag skall anses ekonomiskt
godtagbart. Enligt utskottets mening bör emellertid -- inte
minst i språkvårdande syfte -- uttrycket "regionalpolitiska
intressen" bytas mot "regionala intressen" i
fastighetsbildningslagen. Detta bör riksdagen med anledning av
motion 1989/90:Bo73 (mp) yrkande 3 som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
2. beträffande begreppet "regionalpolitiska intressen"
att riksdagen med anledning av motion 1989/89:Bo73 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Bo- och brukarplikt (mom. 3)
Kjell Dahlström (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar
med "Utskottet kan" slutar med "yrkande 2" bort ha följande
lydelse:
Att kunna bo och verka på landsbygden är en livsstil som bör
stimuleras oberoende av inkomst. Genom att möjligheter till
bosättning på landsbygden ökar får människorna också en närmare
kontakt med modernäringarna och kan utveckla mer av
naturahushållning. Den som äger en jordbruksfastighet bör
emellertid vara den som bor och brukar den. Härigenom kan
landsbygden leva och utvecklas. För att nå detta mål bör det
införas bestämmelser som motverkar spekulation. En sådan
bestämmelse kan vara att uppställa ett särskilt krav på att den
som begär fastighetsbildning för jordbruksändamål också åtar sig
att -- under viss tid -- bo på och bruka fastigheten för det
ändamål som fastighetsbildningen avser. En liknande regel finns
i jordförvärvslagen. Vad nu anförts bör riksdagen med anledning
av motion 1989/90:Bo73 (mp) yrkande 2 som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
3. beträffande bo- och brukarplikt
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo73 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Fiskefastigheter (mom. 4)
Eva Zetterberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 7
med "Jordbruksutskottet har" och slutar med "2 avstyrks" bort ha
följande lydelse:
LMV har i sin rapport 1988:9 Fastighetsbildning för
landsbygdens behov pekat på de sannolika utvecklingsmöjligheter
i glesbygden som fiske och fiskodling ger och analyserat
möjligheterna att med stöd av FBL lösa frågor om fiske och
fiskodlingsrättigheter för fastigheter. Enligt LMVs uppfattning
finns det skäl att närmare utreda dessa frågor. Flera
remissinstanser, däribland fiskeristyrelsen, har framfört krav
på omedelbar utredning om förutsättningarna för bildande av
fiskefastigheter m.m. Även utskottet anser att det finns all
anledning att utreda dessa frågor i syfte att skapa möjligheter
att utveckla olika slags vattenbruk i landet. Enligt utskottets
mening bör därför riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo72
(v) yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna att en
utredning om möjligheten att bilda fiskefastigheter bör komma
till stånd.
dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
4. beträffande fiskefastigheter
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo72 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Bildande av större fritidsfastigheter på landsbygden
(mom.5)
Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m),
Jan Sandberg (m) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar
med "Fastighetsbildning för" och på s. 9 slutar med "nu anfört"
bort ha följande lydelse:
Fastighetsbildning för bostadsändamål kan avse både
permanentboende och fritidsboende. I LMVs rapport 1988:9, som i
allt väsentligt ligger till grund för lagförslaget, görs en
åtskillnad mellan dessa två ändamål. Förslaget i rapporten
syftar bl.a. till att vidga möjligheterna att på landsbygden
bilda bostadsfastigheter för permanentboende. Även
regeringsförslaget synes närmast ta sikte på fastighetsbildning
för permanentboende även om detta inte klart anges. Enligt
utskottets uppfattning finns det dock starka skäl att också
vidga möjligheterna att bilda fritidsfastigheter. Fritidsboendet
har blivit ett allt viktigare fritids- och semesteralternativ
för medborgarna. Som anförts i motion 1989/90:Bo70 (m)
förutsätter odling av frukt eller grönsaker m.m. i begränsad
skala inte ett permanentboende. Inte heller viss djurhållning på
en fastighet kräver alltid permanentboende. Utskottet delar
också den uppfattning som m-motionärerna har om de fördelar som
skulle uppnås med en ändring av praxis när det gäller
fritidsfastigheternas omfång. Med hänvisning till vad som nu
anförts anser utskottet att de vidgade möjligheter att bilda
större bostadsfastigheter på landsbygden som nu föreslås i
propositionen skall omfatta även fritidsfastigheter.
Fastighetsbildningen bör inte såsom anförts i motion
1989/90:Bo72 (v) yrkande 1 förenas med villkor.
Utskottet förordar att riksdagen med anledning av motionerna
1989/90:Bo70 (m) yrkande 2, 1989/90:Bo558 (m) yrkande2 och
motion 1989/90:Bo72 (v) yrkande 1 och med bifall till
propositionen i denna del -- 3 kap. 1 § FBL -- godkänner vad
utskottet nu anfört.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
5. beträffande bildande av större fritidsfastigheter på
landsbygden
att riksdagen med bifall till propositionen och med anledning
av motionerna 1989/90:Bo70 yrkande 2, 1989/90:Bo72 yrkande 1 och
1989/90:Bo558 yrkande 2 antar förslaget till lag om ändring i 3
kap. 1 § fastighetsbildningslagen och godkänner vad utskottet
anfört,
6. S.k. skyddszoner (mom. 6)
Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 9
med "När det" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande
lydelse:
I motsats till vad föredragande statsrådet uttalat i
propositionen anser utskottet att även
fastighetsbildningsåtgärder som syftar bl.a. till att ge en god
boendemiljö bör kunna vidtas. En sådan ordning är väl förenlig
med hänsynen till god landskapsvård som framhålls i övrigt i
propositionen. Det ligger i sakens natur att den mark som får
tas i anspråk i syfte att förbättra boendemiljön är försumbar
mark för skogs- eller jordbruk. Vad nu anförts bör riksdagen med
anledning av motion 1989/90:Bo:70 (m) yrkande 3 som sin mening
ge regeringen till känna. Regeringen bör återkomma till
riksdagen i frågan.
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
6. beträffande s.k. skyddszoner
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo70 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Planmässig bedömning (mom. 8)
Kjell Dahlström (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.
10 med "Beträffande den" och slutar med "yrkande 4" bort ha
följande lydelse:
Beträffande frågan som berör lämplighetsprövningen och som tas
upp i motion 1989/90:Bo73 (mp) yrkande 4 delar utskottet
motionärernas uppfattning att lämplighetsprövningen bör grundas
på ett ekologiskt och miljömässigt godtagbart betraktelsesätt
vilket är mer precist än ett planmässigt betraktelsesätt. Vad nu
anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
8. beträffande planmässig bedömning
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo73 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Båtnadsvillkoret (mom. 9)
Agne Hansson (c), Birger Andersson (c) och Eva Zetterberg (v)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.
10 med "Båtnadsvillkoret får" och slutar med "yrkande 3"
bort ha följande lydelse:
Det förhållandet att fastighetsreglering inte kan ske
tvångsvis i de fall regionala skäl talar starkt för en sådan
ombildning är enligt utskottets mening en brist i
lagstiftningen. Nuvarande ordning kan medföra att önskvärda
fastighetsbildningar som i vidare mening skulle främja en
positiv utveckling av landsbygden inte kan genomföras. Det bör
därför införas möjlighet att beakta andra fördelar -- som kan ha
stor regional eller lokal betydelse -- än sådana som motiveras
genom en förbättrad fastighetsindelning eller markanvändning.
Enligt utskottets bedömning finns det anledning att närmare
överväga hur båtnadsvillkoret i 5 kap. 4 § FBL bör utformas så
att sådana ombildningar som motiveras av bl.a. regionalpolitiska
skäl kan genomföras. Vad nu anförts bör riksdagen med anledning
av motionerna 1989/90:Bo71 (c) yrkande 1 och 1989/90:Bo72 (v)
yrkande 3 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
9. beträffande båtnadsvillkoret
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Bo71 yrkande
1 och 1989/90:Bo72 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
9. Obrukad järnvägsmark (mom. 10)
Kjell Dahlström (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.
11 med "Enligt utskottets" och slutar med "Motionen avstyrks"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion
1989/90:Bo417 (mp) att det finns anledning att överväga hur
gamla och obrukade järnvägsvallar skall bevaras som fastigheter.
Förutom till återupptagande av järnvägstrafik kan dessa gamla
banvallar komma till nytta igen i form av cykel- och promenadväg
eller liknade eller någon annan form av linjedragning. Dessa
"fastigheter" bör därför inte tillåtas att införlivas med
verksamheter som omöjliggör en framtida användning av dessa
"linjereservat". Lagstiftningen bör därför utformas så att
fastigheter med bandformad sträckning inte utan vidare bryts
eller delas för annan användning än sådan som kan tillgodogöra
sig fastighetens speciella bandform. Vad utskottet nu anfört bör
riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo417 (mp) som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
10. beträffande obrukad järnvägsmark
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo417 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Hyresgästinflytandet enligt anläggningslagen (mom. 12)
Agne Hansson (c), Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil
Danielsson (m), Jan Sandberg (m), Birger Andersson (c) och
Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.
12 med "Utformningen av" och slutar med "10 avstyrks" bort ha
följande lydelse:
Ett mål som utskottet eftersträvar är att så långt möjligt
tillgodose möjligheter för boende att få ett inflytande över sin
närmiljö. Det vidgade boinflytandet i 7 § anläggningslagen som
infördes för något år sedan kan ytterligare förstärkas. Detta
bör ske på det sätt som anvisas i c-motionen 1989/90:Bo419
yrkande 10 genom att inflytande och påverkansmöjligheter läggs
närmare dem som berörs av besluten. Hyresgäs
terna bör därför själva, eller genom frivillig samverkan i
föreningsform, ges rätt att utöva inflytande.
Utskottet vill med hänvisning till vad nu anförts förorda att
riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo419 (c) yrkande 10
som sin mening ger regeringen detta till känna.
dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
12. beträffande hyresgästinflytandet enligt
anläggningslagen
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo419 yrkande 10
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Småhusägarnas inflytande över inrättandet av
gemensamhetsanläggning i s.k. storkvarter (mom. 13)
Agne Hansson (c), Erling Bager (fp), Birger Andersson (c) och
Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.
12 med "När det" och slutar med "11 avstyrks" bort ha följande
lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som förs fram i motion
1989/90:Bo419 (c) yrkande 11 att småhusägarnas m.fl. inflytande
över inrättande av gemensamhetsanläggningar bör stärkas. Den väg
som anvisas i motionen kan vara en framkomlig väg som bör
övervägas närmare. Utskottet föreslår därför att riksdagen med
anledning av motionen som sin mening ger regeringen detta till
känna.
dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
13. beträffande småhusägarnas inflytande över inrättande av
gemensamhetsanläggning i s.k. storkvarter
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo419 yrkande 11
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Småhusägarnas inflytande över inrättandet av
gemensamhetsanläggning i s.k. storkvarter (mom. 13)
Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.
12 med "När det" och slutar med "11 avstyrks" bort ha följande
lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som förs fram i motion
1989/90:Bo419 (c) yrkande 11 att småhusägarnas m.fl. inflytande
över inrättande av gemensamhetsanläggningar bör stärkas. Den väg
som anvisas i motionen är emellertid inte den bästa lösningen på
problemet. Ett bättre alternativ kan vara att senarelägga beslut
om inrättande av icke nödvändiga gemensamhetsanläggningar till
dess inflyttning har skett. De som flyttar in i området
kommer med en sådan ordning att själva få bestämma om
gemensamhetsanläggningen skall inrättas eller inte. Utskottet
anser att den nu föreslagna lösningen bör övervägas närmare och
förordar att riksdagen med avslag på motion 1989/90:Bo419 (c)
yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet nu anfört.
dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
13. beträffande småhusägarnas inflytande över inrättande av
gemensamhetsanläggning i s.k. storkvarter
att riksdagen
a) avslår motion 1989/90:Bo419 yrkande 11 och
b) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
De vid propositionen fogade och av utskottet tillstyrkta
lagförslagen
Bilaga 1
Jordbruksutskottets yttrande
1990/91:JoU1y
Bilaga 2
Fastighetsbildning för landsbygdens behov m.m.
Till bostadsutskottet
Bostadsutskottet har den 22 maj 1990 berett jordbruksutskottet
tillfälle att avge yttrande över proposition 1989/90:151 om
fastighetsbildning för landsbygdens behov m.m. jämte motionerna
1989/90:Bo70 av Knut Billing m.fl. (m), 1989/90:Bo71 av Agne
Hansson och Birger Andersson (båda c), 1989/90:Bo72 av Annika
Åhnberg (v), 1989/90:Bo73 av Claes Roxbergh m.fl. (mp),
1989/90:Bo417 av Kjell Dahlström (mp), 1989/90:Bo419 av Agne
Hansson m.fl. (c) yrkandena 10 och 11 samt 1989/90:Bo558 av
Göthe Knutson och Gullan Lindblad (båda m) yrkande 2.
Propositionen
I propositionen föreslås att fastighetsbildningslagens
(1970:988) -- FBL -- regler om villkor för fastighetsbildning
anpassas till dagens förhållanden på landsbygden, särskilt inom
jordbruket. I fråga om fastighetsbildning för jordbruk och
skogsbruk föreslås en sänkning av det ekonomiska krav som
lagstiftningen ställer på det företag för vilket
fastighetsbildning skall äga rum. En jordbruks- eller
skogsbruksfastighet skall för att anses lämpad för sitt ändamål
ha en sådan storlek, sammansättning och utformning att det
företag som skall bedrivas på fastigheten blir ekonomiskt
godtagbart. Vid bedömningen av om företaget blir ekonomiskt
godtagbart skall de regionalpolitiska intressena beaktas. Hänsyn
skall också tas till betydelsen av att vården av natur- och
kulturmiljön främjas. I fråga om bostadsfastigheter som bildas
på landsbygden föreslås att dessa skall kunna inrymma mark för
viss näringsverksamhet samt för hobbyverksamhet i form av t.ex.
mindre djurhållning eller odling. Vidare föreslås vissa
ändringar i jordförvärvslagen (1979:230) och en ändring i lagen
(1973:1084) om avveckling av vissa godmanskap för delägare i
skifteslag. Fråga är här väsentligen om en anpassning av
reglerna till vad som gäller på andra områden.
Utskottet
Fastighetsbildning för jord- och skogsbruk m.m.
Enligt motionärerna i motion Bo70 (m) yrkande 1 bör riksdagen
upphäva 3 kap. 5 § FBL. I motionen framhålls bl.a. att
prövningen enligt FBL lämnar utrymme för godtycke och att
prövningsförfarandet enligt 3 kap. 1 § nämnda lag är fullt
tillräckligt. I motion Bo73 (mp) yrkas att lönsamhetsvillkoret
skall slopas med hänsyn till jordbrukets dåliga lönsamhet och
för att främja deltidsjordbrukens utveckling. Att bo och verka
på landet är en livsstil som enligt motionärerna bör stimuleras
oberoende av inkomst (yrkande 1). Bo- och brukarplikt bör gälla
med hänsyn till att förväntningsvärden på jordbruksfastigheter
gynnar spekulation snarare än ett levande lantbruk (yrkande 2).
I det fall lönsamhetsvillkoret skall gälla, bör lagen uttrycka
att hänsyn skall tas till regionala intressen, ej
regionalpolitiska intressen. Enligt motionärerna kan en domstol
inte ta ställning till vilka politiska intressen som skall gälla
(yrkande 3). Enligt motionärerna i motion Bo72 (v) bör
möjligheten att utveckla olika slags vattenbruk i landet gynnas.
Regeringen bör därför ges i uppdrag att utreda frågan om
fiskefastighetsbildning (yrkande 2).
I likhet med föredragande statsrådet anser jordbruksutskottet
att det inte är godtagbart att fastighetsbildningslagen ställer
strängare ekonomiska krav på ett jordbruksföretag än vad som
krävs enligt gällande jordbrukspolitiska riktlinjer. Bl.a. bör
utvecklingen mot allt fler deltidsjordbruk föranleda att
kraven på ekonomisk bärkraft hos ny- eller ombildade
jordbruksfastigheter ändras. Kravet kan dock inte slopas helt.
Liknande synpunkter gör sig gällande även beträffande
skogsbruksfastigheter. I propositionen föreslås att
lönsamhetsvillkoret skall anses uppfyllt om företaget kan
förväntas lämna ett ekonomiskt överskott som är godtagbart med
hänsyn till de insatta resurserna. Företaget skall ge intäkter
som täcker kostnaderna och därutöver ge en rimlig ersättning för
nedlagt arbete. Företag som ger ett mindre bidrag till brukarens
försörjning kan i princip endast godtas om företaget bör komma
till stånd av regionalpolitiska skäl eller med hänsyn till
intresset av att vården av natur- och kulturmiljön främjas.
Vidare erinras om att en avvägning alltid skall ske i det
enskilda fallet mot vad som enligt 3 kap. 6 § och 7 § FBL är
till övervägande nytta för jordbruks- resp. skogsnäringen. Som
anförs i propositionen torde detta i praktiken innebära att man
aldrig kan frångå sådana allmänna intressen som att vidmakthålla
effektiva familjelantbruk, att rationalisera skogsbruket och att
förhindra en indelning av jord- och skogsbruksmark som försvårar
möjligheten att ekonomiskt utnyttja marken. Med det anförda
tillstyrker utskottet för sin del förslaget till ändring av 3
kap. 5 § FBL och avstyrker motionerna Bo70 yrkande 1 och Bo73
yrkande 1.
Vid bedömningen av om lönsamhetsvillkoret i FBL är uppfyllt
skall hänsyn tas till de regionalpolitiska förutsättningarna.
Som framhålls i propositionen bör den regionalpolitiska
bedömningen som sker vid fastighetsbildning överensstämma med de
hänsynstaganden till regionalpolitiken som sker vid prövning
enligt jordförvärvslagen (1979:230) av förvärv av
jordbruksfastigheter. Med hänsyn härtill avstyrks motion Bo73
yrkande 3.
Av 10 § jordförvärvslagen framgår att föreskrift om brukning
och bosättning måste grundas på ett frivilligt åtagande av
förvärvaren. Bestämmelsen utformades med den angivna
inskränkningen på förslag av lagrådet, som i detta sammanhang
bl.a. hänvisade till 2 kap. 8 § regeringsformen om rätten för
varje medborgare att fritt förflytta sig inom riket och att
lämna detta (prop. 1978/79:85 s. 125 f.). Mot bakgrund av det
anförda är utskottet inte berett att biträda det förslag om bo-
och brukarplikt som framförs av miljöpartiet. Motion Bo73
yrkande 2 avstyrks i den mån den inte är tillgodosedd genom
gällande regler i jordförvärvslagen.
Utskottet är inte berett att i förevarande sammanhang förorda
ett utredningsuppdrag i enlighet med vad som anförs i motion
Bo72 yrkande 2. Motionen avstyrks i berörd del.
Fastighetsbildning för bostadsändamål på landsbygden m.m.
I motion Bo70 (m) yrkas att riksdagen skall uttala att
fastighetsbildning på landsbygden får ske även för
fritidsändamål. Enligt motionärerna synes propositionen
förutsätta att det skall vara fråga om bostadsfastigheter för
permanent boende. Det finns därför anledning att anta att det i
praktiken blir svårt att bilda motsvarande nya form av
fastigheter om det sker för fritidsändamål. Det finns starka
skäl för att vidga möjligheterna att skapa fritidsfastigheter i
vårt land (yrkande 2). Vidare yrkas att skogsmark och åkermark
skall få läggas till en bostadsfastighet i syfte att skapa en
god boendemiljö. Enligt motionärerna är propositionen alltför
restriktiv i detta avseende och detta står i strid med vad
hänsynen till god landskapsvård bör kräva (yrkande 3). I motion
Bo558 (m) yrkas att fastighetsbildningslagen ändras så att det
blir möjligt att inte bara kunna bygga på landsbygd utan också
få till stånd större tomter än vad som är vanligt i städer och
tätorter (yrkande 2). I centerpartiets motion Bo71 yrkande 2
framhålls att en levande landsbygd förutsätter att möjligheterna
att leva och försörja sig där inte motverkas. Möjligheterna att
bedriva verksamheter, vilka av t.ex. fritidsboende upplevs som
störande, får inte hindras när de ingår som ett naturligt led i
företagets verksamhet. Det är därför enligt motionärerna viktigt
att det av fastighetsbildningslagen, vid bildandet av
fritidsfastigheter, klart framgår att detta inte får medföra att
t.ex. ett jordbruksföretag i ett senare skede på grund av
fritidsboende tvingas ändra eller lägga ned sin verksamhet. I
motion Bo72 (v) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag
som möjliggör bildandet av fritidsfastigheter med
jordbruksarealer. För att det skall vara möjligt måste vissa
kriterier uppfyllas. Det skall gälla små arealer och brukaren
skall kunna visa varaktig skötsel av marken. Brukaren skall ange
vilken skyddsvärd biotop man tänker upprätthålla och biologisk
variation och mångfald skall gynnas (yrkande 1). Miljöpartiet
framhåller i motion Bo73 yrkande 4 att frågan om lämplig
fastighetsbildning skall grundas på ett ekologiskt och
miljömässigt godtagbart betraktelsesätt och inte på ett
planmässigt betraktelsesätt.
Jordbruksutskottet vill för sin del anföra följande. Liksom
hittills skall fastighetsbildning ske så att varje fastighet som
nybildas eller ombildas blir med hänsyn till belägenhet, omfång
och övriga förutsättningar varaktigt lämpad för sitt ändamål.
Som framhålls i propositionen skall bostadsfastigheter utformas
så att de boende på fastigheten får en god miljö. Häri ligger
att i fråga om bostadsfastigheter på landsbygden önskemål om
mark för viss näringsverksamhet samt för hobbyverksamhet i form
av t.ex. mindre djurhållning eller odling skall tillgodoses om
ändamålet är varaktigt och en fastighetsbildning inte hindras av
motstående intressen. Utskottet anser i likhet med föredragande
statsrådet att skogsmark bör kunna läggas till en
bostadsfastighet med tanke på boendemiljön och/eller för att få
till stånd en lämplig arrondering av bostadstomten. I princip
bör krävas att skogsmarken saknar intresse för det aktiva
skogsbruket. Som regel finns det inte någon anledning att
tillföra en bostadsfastighet skogsmark enbart för att skapa en
"skyddszon" mot t.ex. avverkning kring tomtplatsen. Likaså finns
anledning att vara restriktiv med att tillföra en
bostadsfastighet åkermark enbart därför att fastighetsägaren
vill förhindra att skogsplantering sker på marken. Normalt bör
det krävas att bostadsfastighetens ägare skall använda
åkermarken för t.ex. mindre djurhållning eller mindre odling.
Med det anförda föreslår jordbruksutskottet att bostadsutskottet
tillstyrker regeringens förslag beträffande fastighetsbildning
för bostadsändamål på landsbygden. Motionerna Bo70 yrkandena 2
och 3, Bo558 yrkande 2 och Bo72 yrkande 1 avstyrks i den mån de
inte kan anses tillgodosedda med vad som anförts i
propositionen.
All fastighetsbildning skall ske så att varje fastighet som
nybildas eller ombildas blir med hänsyn till belägenhet, omfång
och övriga förutsättningar varaktigt lämpad för sitt ändamål.
Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att bildandet av en
bostadsfastighet bör föregås av en prövning som även innefattar
frågor om sådana motstående intressen som redovisas i
centerpartiets motion Bo71. Kravet i FBL på att fastigheten
skall få en lämplig utformning omfattar även miljösynpunkter och
i likhet med vad som anförts i propositionen skall
lämplighetsprövningen ske utifrån ett planmässigt
betraktelsesätt. Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motionerna Bo71 yrkande 2 och Bo73 yrkande 4.
Båtnadsvillkoret
I motion Bo71 (c) yrkas att vissa villkor för
fastighetsbildning på landsbygden skall ändras. De
fördelsfaktorer som får räknas in i det s.k. båtnadsvillkoret
hänförs enbart till fastighetsindelning och markanvändning.
Enligt motionärerna finns skäl att beakta andra fördelar som
regionalpolitiska, lokala eller befolkningspolitiska (yrkande
1). Vänsterpartiet yrkar i motion Bo72 yrkande 3 att riksdagen
ändrar 5 kap. 4 § FBL så att ombildningar som motiveras av
regionalpolitiska skäl eller av hänsyn till främjandet av natur-
och kulturmiljö inte hindras. Ordalydelsen måste ändras för att
bringa bestämmelsen i konsekvens med den föreslagna regeln i 3
kap. 5 § FBL.
Enligt FBL får fastighetsreglering ske under förutsättning att
lämpligare fastighetsindelning eller mer ändamålsenlig
markanvändning vinnes samt fördelarna härav överväger de
kostnader och olägenheter som regleringen medför (5 kap. 4 §
första stycket). Om ägarna av de fastigheter som berörs av en
fastighetsreglering medger det kan avsteg göras från
båtnadsvillkoret (5 kap. 18 § första stycket 1).
Jordbruksutskottet anser i likhet med föredragande statsrådet
att man kan utgå från att de ombildningar som är godtagbara
enligt 3 kap. FBL även inom nu ifrågavarande områden har sådan
fastighetsekonomisk betydelse att de uppfyller båtnadsvillkoret.
Samtidigt bör framhållas att en ombildning i flertalet fall
endast torde bli aktuell om berörda parter är överens. Mot
bakgrund av det anförda anser utskottet att motionerna Bo71
yrkande 1 och Bo72 yrkande 3 inte bör föranleda någon
ytterligare riksdagens åtgärd. Motionerna avstyrks i berörda
delar.
Propositionen och ifrågavarande motioner föranleder i övrigt
inget särskilt uttalande av jordbruksutskottet.
Stockholm den 26 september 1990
På jordbruksutskottets vägnar
Karl Erik Olsson
Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Hans Gustafsson (s),
Håkan Strömberg (s), Sven Eric Lorentzon (m), Grethe Lundblad
(s), Martin Segerstedt (s), Jan Fransson (s), Åke Selberg (s),
Ingvar Eriksson (m), Bengt Rosén (fp), Lennart Brunander (c),
Annika Åhnberg (vpk), Åsa Domeij (mp), Inge Carlsson (s), Kaj
Larsson (s), Carl G Nilsson (m) och Anders Castberger (fp).
Avvikande meningar
1. Fastighetsbildning för jord- och skogsbruk
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Carl G Nilsson
(allam) anför:
Som anförs i motion Bo70 lämnar prövningen enligt 3 kap. 5 §
FBL utrymme för godtycke. Det prövningsförfarande som återfinns
i 3 kap. 1 § FBL är fullt tillräckligt. Utskottet borde således
ha tillstyrkt motion Bo70 yrkande 1 om ett upphävande av 3 kap.
5 § FBL.
2. Fastighetsbildning för jord- och skogsbruk
Åsa Domeij (mp) anför:
Som anförs i motion Bo73 bör lönsamhetsvillkoret slopas med
hänsyn till jordbrukets dåliga lönsamhet och för att främja
deltidsjordbrukens utveckling. Att bo och verka på landet är en
livsstil som bör stimuleras oberoende av inkomst. Bo- och
brukarplikt bör gälla med hänsyn till att förväntningsvärden på
jordbruksfastigheter gynnar spekulation snarare än ett levande
lantbruk. I det fall lönsamhetsvillkoret skall gälla, bör lagen
uttrycka att hänsyn skall tas till regionala intressen, ej
regionalpolitiska intressen. En domstol kan enligt min mening
inte ta ställning till vilka politiska intressen som skall
gälla. Utskottet borde således ha tillstyrkt motion Bo73
yrkandena 1, 2 och 3.
3. Fastighetsbildning för bostadsändamål på landsbygden
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Carl G Nilsson
(allam) anför:
Enligt vår mening bör riksdagen uttala att fastighetsbildning
på landsbygden även skall få ske för fritidsändamål.
Propositionen synes förutsätta att det skall vara fråga om
bostadsfastigheter för permanent boende. Det finns därför
anledning att anta att det i praktiken blir svårt att bilda
motsvarande nya form av fastigheter om det sker för
fritidsändamål. Det finns starka skäl för att vidga
möjligheterna att skapa fritidsfastigheter i vårt land. Vi anser
dessutom att skogsmark och åkermark skall få läggas till en
bostadsfastighet i syfte att skapa en god boendemiljö.
Propositionen är alltför restriktiv i detta avseende och detta
står i strid med vad hänsynen till god landskapsvård bör kräva.
Utskottet borde således ha tillstyrkt motion Bo70 yrkandena 2
och 3.
4. Fastighetsbildning för bostadsändamål på landsbygden
Annika Åhnberg (vpk) anför:
Riksdagen bör hos regeringen begära förslag som möjliggör
bildandet av fritidsfastigheter med jordbruksarealer. För att
det skall vara möjligt måste vissa kriterier uppfyllas. Det
skall gälla små arealer och brukaren skall kunna visa varaktig
skötsel av marken. Brukaren skall ange vilken skyddsvärd biotop
man tänker upprätthålla och biologisk variation och mångfald
skall gynnas. Utskottet borde således ha tillstyrkt motion Bo72
yrkande 1.
5. Fastighetsbildning för bostadsändamål på landsbygden
Åsa Domeij (mp) anför:
Som anförs i motion Bo73 yrkande 4 bör frågan om lämplig
fastighetsbildning grundas på ett ekologiskt och miljömässigt
godtagbart betraktelsesätt och inte på ett planmässigt
betraktelsesätt.
6. Båtnadsvillkoret
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anför:
De fördelsfaktorer som får räknas in i det s.k.
båtnadsvillkoret hänförs enbart till fastighetsindelning och
markanvändning. Enligt vår mening finns skäl att beakta andra
fördelar som regionalpolitiska, lokala eller
befolkningspolitiska. Utskottet borde således ha tillstyrkt
motion Bo71 yrkande 1.
7. Båtnadsvillkoret
Annika Åhnberg (vpk) anför:
Riksdagen bör ändra 5 kap. 4 § FBL så att ombildningar som
motiveras av regionalpolitiska skäl eller av hänsyn till
främjandet av natur- och kulturmiljö inte hindras. Ordalydelsen
måste ändras för att bringa bestämmelsen i konsekvens med den
föreslagna regeln i 3 kap. 5 § FBL. Utskottet borde således ha
tillstyrkt motion Bo72 yrkande 3.