I betänkandet behandlas proposition 1990/91:146 om ändringar i
plan- och bygglagen (1987:10), PBL, m.m., sex motioner väckta
med anledning av propositionen, sju motioner som väckts under
den allmänna motionstiden 1991 om ändringar i PBL och en motion
som väckts med anledning av proposition 1990/91:90.
Utskottet tillstyrker regeringsförslaget om ändringar i PBL
utom i ett avseende. Förslaget om ett utvidgat användningsområde
för förhandsbesked till att avse även krav på tillgänglighet och
anordnande av parkeringsutrymme avstyrks. Utskottet föreslår i
denna del att riksdagen gör ett tillkännagivande om förnyade
överväganden. Samtliga motioner avstyrks. I de delar riksdagen
givits tillfälle att ta del av propositionen föreslås riksdagen
lägga propositionen till handlingarna.
Till betänkandet har fogats 17 reservationer.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1990/91:146
dels föreslagit riksdagen att anta de i propositionen
framlagda förslagen till
1. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
2. lag om ändring i väglagen (1971:948),
dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad i
propositionen anförts om
3. erfarenheter av plan- och bygglagen (avsnitt 2),
4. parkeringsköp (avsnitten 3.1 och 3.2.1--3.2.3),
5. brandsäkerhet vid alternativa boendeformer, inbrottsskydd
och källsortering av sopor (avsnitt 12.1),
6. säkerhets- och hälsofrågor inom och utanför samlad
bebyggelse (avsnitt 12.2).
Motionerna m.m.
I betänkandet behandlas
dels de under allmänna motionstiden 1991 väckta motionerna
1990/91:Bo335 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om planering för källsortering av avfall vid
ny- och ombyggnad av bostäder samt om marknad för källsorterat
avfall.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo818.
1990/91:Bo503 av Mona Saint Cyr (m) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till sådan förändring av plan- och
bygglagen att de i motionen påtalade missförhållandena
motverkas.
1990/91:Bo517 av Roland Larsson och Hugo Andersson (c) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring av plan- och bygglagen som anförts i motionen.
1990/91:Bo528 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i plan- och
bygglagen i enlighet med vad i motionen anförts.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:N291.
1990/91:Bo530 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om plan- och bygglagens brister ur
konkurrenshänseende.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:L716.
1990/91:Bo532 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar ändra plan- och bygglagen (1987:10)
så att översiktsplanerna blir frivilliga,
2. att riksdagen beslutar ändra plan- och bygglagen (1987:10)
så att planinstitutet områdesbestämmelse avskaffas,
4. att riksdagen beslutar ändra plan- och bygglagen (1987:10)
så att en i detaljplan fastställd byggrätt skall gälla utan
tidsgräns,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
plan- och bygglagen (1987:10) på sådant sätt att möjlighet till
dispens införs i enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen beslutar ändra plan- och bygglagen (1987:10)
så att markanvändning beträffande detaljhandelsstruktur m.m.
inte kan regleras genom detaljplaner,
1990/91:Bo541 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om översyn av PBL.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:N357.
dels den med anledning av proposition 1990/91:90 väckta
motionen
1990/91:Bo39 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
byggnormen skall ses över för att underlätta för långtgående
källsortering.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo119.
dels de med anledning av proposition 1990/91:146 väckta
motionerna
1990/91:Bo69 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om sådan ändring av PBL att
kommunernas möjligheter att styra handeln begränsas enligt vad i
motionen anförts,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till införande
av konkurrens som allmänt intresse i PBL,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag beträffande
föreläggande om att framställa anspråk på ersättning eller
inlösen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en fortsatt översyn av PBL, (i detta
betänkande behandlas yrkandet såvitt avser genomförandetiden för
detaljplan).
1990/91:Bo71 av Jan Strömdahl (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
förhandlingsplanering skall bedrivas i sådana former som PBLs
stadgar förutsätter,
2. att riksdagen beslutar om en avreglering vad gäller
parkeringskravet på tomt i enlighet med motionen.
1990/91:Bo72 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen -- med avslag på propositionens förslag
gällande genomförandetiden -- avskaffar systemet med en
tidsbegränsad byggrätt i enlighet med vad i motionen anförts,
2. att riksdagen beslutar att bygglovsplikt för
grundvattentäkter i vissa fall endast skall kunna regleras genom
detaljplan i enlighet med vad i motionen anförts,
3. att riksdagen avslår propositionens förslag om utökad
bygglovsplikt för skyltar och ljusanordningar i värdefull
bebyggelsemiljö,
4. att riksdagen avslår propositionens förslag om handläggning
av ersättningsfrågor i samband med planläggning i enlighet med
vad i motionen anförts,
5. att riksdagen avslår propositionens förslag om
begränsningsregelns utformning i enlighet med motionens förslag.
1990/91:Bo73 av Ivar Virgin (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om tillstånd för bruk av vattentoaletter i
områden med knapp vattentillgång,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om reglering av vattenuttaget i områden med
knapp vattentillgång.
1990/91:Bo74 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:146
beslutar om ändring i plan- och bygglagen så att
underrättelseskyldigheten för byggnadsnämnd vid prövning av
bygglovsansökan begränsas i enlighet med vad i motionen anförts,
3. att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:146
beslutar om ändring i plan- och bygglagen innebärande att
möjligheten att lämna marklov för tillfällig åtgärd öppnas i
enlighet med vad i motionen anförts,
4. att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:146
beslutar om ändring i plan- och bygglagen innebärande krav på
att byggnadsnämnden skall ha tillgång till personal med teknisk
kompetens i enlighet med vad i motionen anförts,
5. att riksdagen avslår proposition 1990/91:146 såvitt avser
förslag om ändring i handläggningsordningen för
ersättningsfrågor i samband med planläggning i enlighet med vad
i motionen anförts.
1990/91:Bo75 av Kjell Dahlström m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i plan- och
bygglagen att parkering på bostadsfastighet inte regleras i 3
kap. 15 § PBL,
2. att riksdagen beslutar att ej bifalla propositionens
lagförslag i 3 kap. 16 a § PBL.
Svenska kommunförbundet och Sveriges Fastighetsägareförbund
har inkommit med skrivelser.
Utskottet
Inledning
Sedan plan- och bygglagen (1987:10), PBL, trädde i kraft den 1
juli 1987 har tillämpningen av den nya lagstiftningen följts
upp. En s.k. styrgrupp utarbetade i början av år 1989 en rapport
om vunna erfarenheter av lagstiftningen. Rapporten bearbetades
av boverket och lantmäteriverket och låg till grund för en
promemoria innehållande förslag till lagändringar i bl.a. PBL.
En del av förslagen ledde fram till vissa ändringar i PBL, som
trädde i kraft den 1 april 1990. Återstående delar har därefter
övervägts ytterligare inom bostadsdepartementet. I de delar
ändringar i PBL har ansetts påkallade har de tagits upp i
proposition 1990/91:146, som behandlas i detta betänkande. I
propositionen redogörs för vunna erfarenheter av PBL-reformen
och föreslås vissa lagändringar i syfte bl.a. att förenkla
handläggningen. Vissa överväganden bl.a. om s.k. parkeringsköp
redovisas också.
Erfarenheter av PBL
Översiktsplaner
Enligt propositionen har den lagreform på plan- och
byggområdet som riksdagen beslöt år 1986 i huvudsak uppnått sina
syften. När det gäller bestämmelserna om översiktsplaner har
sådana emellertid ännu inte antagits i alla kommuner. Enligt
bestämmelserna i 1 kap. 2 § PBL skall varje kommun ha en aktuell
översiktsplan, som omfattar hela kommunen och som i stort skall
ange hur mark- och vattenområden är avsedda att användas och hur
bebyggelsen bör ske. Översiktsplanerna är således obligatoriska.
Av dem skall framgå bl.a. hur kommunen avser att tillgodose
riksintressen enligt NRL. Enligt övergångsbestämmelserna skulle
en översiktsplan ha antagits av varje kommun före den 1 juli
1990. Detta arbete pågår ännu i många kommuner. I propositionen
görs den bedömningen att de flesta kommuner under det första
halvåret 1991 bör ha slutfört detta arbete och antagit en
översiktsplan.
I motion Bo532 (m) yrkande 1 tas upp frågan om
översiktsplanernas form och innehåll och föreslås att
bestämmelserna ändras så att översiktsplanerna blir frivilliga.
Enligt motionärerna bör dessa planer inte vara obligatoriska och
inte redovisa endast ett alternativ. Motionärerna befarar att
översiktsplanerna genom sitt innehåll i praktiken kan komma att
bli starkt styrande även om de saknar bindande verkan.
Utskottet delar departementschefens uppfattning att den
översiktliga planeringen och lagstiftningens intentioner i
övrigt måste fullföljas. Såsom anförs i propositionen är
översiktsplanerna viktiga inte minst när det gäller kommunernas
ställningstagande till hur riksintressena kan tillvaratas och
när det gäller att slå vakt om en god hushållning med
naturresurserna. Utskottet har i samband med behandlingen av
PBL-förslaget hösten 1986 och efter ingående överväganden funnit
att översiktsplaner bör ingå som en planform i det nya
plansystemet. Utskottet anförde då att en sådan ordning inte
innebär att översiktsplanerna måste göras mera omfattande och
detaljerade än vad rådande planeringssituation kräver. De
överväganden som utskottet gjorde ledde också till att det av
lagen framgår att översiktsplanerna inte är bindande för
enskilda och myndigheter. Utskottet vidhåller sin uppfattning.
Översiktsplanerna bör ingå som en av planformerna i PBL på det
sätt som riksdagen på förslag av utskottet beslöt 1986.
Utskottet kan inte dela de farhågor som förs fram i motion Bo532
(m) yrkande 1. Riksdagen föreslås med avslag på motionen lägga
propositionen i denna del till handlingarna.
Kommunernas kompetens i plan- och byggfrågor
Kommunernas kompetens i plan- och byggfrågor tas också upp i
propositionen med anledning av bl.a förslaget till ny
kommunallag. I den propositionen (1990/91:117) förordas en
långtgående frihet för kommunerna att organisera nämndarbetet.
Departementschefen framhåller i sammanhanget att en sådan frihet
inte får leda till att kompetensen inom det område som
byggnadsnämnderna tillgodoser försämras.
I motion Bo74 (c) yrkande 4 föreslås att PBL kompletteras med
en bestämmelse om att det bör finnas inte bara arkitektutbildad
person att tillgå utan även tekniskt kompetent personal inom
byggnadsnämnderna. Motionärerna anser bl.a. att utvecklingen
inom byggmaterialbranschen medfört att byggnadsnämnden
bör kunna ge enskilda byggare en bra vägledning vid en
byggnation.
Enligt 11 kap. 4 § PBL skall byggnadsnämnden till sitt biträde
ha minst en person med arkitektutbildning och i övrigt ha
tillgång till personal i den omfattning och med den särskilda
kompetens som behövs för att nämnden skall kunna fullgöra sina
uppgifter på ett tillfredsställande sätt.
Departementschefen betonade i proposition 1985/1986:1 s. 308
angelägenheten av att det ställs krav på att de personer som
byggnadsnämnden anförtror ärendehandläggning m.m. har teknisk
kompetens. Han förklarade sig emellertid inte beredd att
lagstifta om ett kompetenskrav i annat avseende än när det
gäller arkitektutbildad person. I propositionen anfördes att det
bör ankomma på varje kommun att bestämma vilken personal som
skall anställas.
Utskottet har inte grund för annan uppfattning än att
byggnadnämnderna har tillgång till den sakkunskap som rimligen
kan påfordras för att de skall kunna utföra sina uppgifter
enligt PBL. Vilka särskilda sakkunskaper som behövs för att
uppgifterna skall kunna fullgöras på ett tillfredsställande sätt
är enligt utskottets mening dessutom ytterst en fråga för
kommunerna att bedöma inom ramen för ett decentraliserat
beslutsfattande. Utskottet avstyrker motion Bo74 (c) yrkande 4
om tekniskt kompetent person i byggnadsnämnderna.
Propositionen i motsvarande del föreslås läggas till
handlingarna.
Förhandlingsplanering
Propositionen behandlar också de uppgörelser mellan en kommun
och en exploatör som kännetecknas av att kommunen tillskapar
byggrätter genom sitt planmonopol åt exploatörens byggprojekt
mot att denne åtar sig att bygga något åt kommunen eller gör
något annat åtagande som är fördelaktigt för kommunen.
Frågan om förhandlingsplanering tas upp i motion Bo71 (v)
yrkande 1. Motionären föreslår att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att förhandlingsplanering skall bedrivas i
sådana former som PBL stadgar och förutsätter.
Förhandlingsplanering har alltmera uppmärksammats på
senare år och nu blivit allt vanligare. En av invändningarna som
riktats mot förhandlingsplaneringsavtal är, såsom också framgår
av motionen, att avtalen kan föregripa detaljplaneringsprocessen
och sätta medborgarinflytandet ur spel.
Departementschefen framhåller bl.a. att de olika allmänna och
enskilda intressen som berörs måste kunna göra sig gällande på
det sätt som PBL förutsätter. Utskottet delar självfallet denna
inställning. Demokratiprocessen vid planläggning får
naturligtvis inte sättas ur spel. Som motionären anför kan det
undvikas om projektet är förankrat i översiktsplanen och
detaljplaneringen föregås av en öppen debatt. Det är också
viktigt att kommunen under planeringsprocessen är oförhindrad
att beakta samrådssynpunkter. De uttalanden som gjorts om
förhandlingsplaneringen i propositionen synes väl överensstämma
med utskottets och motionärens uppfattning. Departementschefen
har slutligen påpekat att det ankommer på boverket att i sin
uppsiktsverksamhet noga följa utvecklingen och föreslå åtgärder
som förhindrar negativa effekter av förhandlingsuppgörelser.
Ett tillkännagivande av den innebörd som föreslås i motionen
synes inte meningsfullt. Utskottet avstyrker motion Bo71 (v)
yrkande 1 i den mån den inte kan anses tillgodosedd med vad
utskottet nu anfört. Vad i propositionen i denna del anförts bör
läggas till handlingarna.
Konkurrensfrågor
I avsnittet om konkurrensfrågor i propositionen redogörs för
ställningstaganden till konkurrensfrågor och handelsetableringar
i förarbetena till PBL och den uppmärksamhet som på senare tid
riktats mot konkurrensfrågor i den kommunala planeringen.
Konkurrenskommittén har i betänkandet SOU 1990:25 Konkurrensen
inom livsmedelssektorn uppmärksammat bl.a. dessa frågor. Enligt
kommittén är det viktigt att konkurrensen ingår i den avvägning
mellan olika allmänna intressen som skall göras enligt PBL. Om
kommunerna inte beaktar konkurrensintresset vid sin planläggning
kan det enligt kommittén finnas skäl att tydligare markera detta
intresse genom att i PBL ta in konkurrensen som ett allmänt
intresse som skall ingå i den avvägning som görs enligt PBL.
I propositionen betonas bl.a. vikten av att kommunerna vid
tillämpningen av PBL verkar för att begränsningar av
konkurrensen i dessa avseenden så långt möjligt undviks. Detta
kommer enligt departementschefen till klart uttryck i
förarbetena till PBL. I PBL-propositionen (prop. 1985/86:1 s.
576) betonades bl.a. kommunernas ansvar för att markens
användning planeras så att konsumenterna så långt möjligt har
tillgång till allsidigt utbud av varor och tjänster och
möjlighet att välja mellan t.ex. låga priser, närhet till
butiker och hög servicegrad.
Näringsutskottet ansåg bestämmelserna om detaljplan och
bygglov i PBL fullt förenliga med det krav på möjlighet till
förnyelse som en rationell utveckling av handeln kan ställa (BoU
1986/87:1 s. 78). Utskottet ansåg det rimligt att kommunerna
skall kunna begränsa eller helt förbjuda etableringar som antas
kunna få från plansynpunkt starkt negativa effekter på
butiksstrukturen och gjorde visst förtydligande när det gäller
bensinstationer. Bostadsutskottet anslöt sig. Bostadsutskottet
framhöll också vikten av att konkurrensmöjligheterna inte
onödigtvis begränsas.
I propositionen anförs bl.a. följande. PBL och uttalandena i
förarbetena ger goda förutsättningar för att pröva lämpligheten
av markens användning för olika ändamål utan att konkurrensen i
något väsentligt avseende sätts ur spel. Planerna bör inte i
onödan göras så detaljerade att en vitaliserande nyetablering av
handeln förhindras. Möjligheten till reglering av olika former
av handel bör finnas även i framtiden men begränsningar av t.ex.
livsmedelsförsäljning bör användas mycket restriktivt. Behovet
av att konkurrensen förstärks inom handeln och särskilt inom
livsmedelsområdet bör beaktas vid prövning av olika
etableringar. Ökad konkurrens inom handeln måste utgöra ett
naturligt inslag i vad som allmänt torde avses med en lämplig
samhällsutveckling.
Handelsetableringar behandlas i sju motioner. I m-motionerna
Bo503, Bo530 och Bo532 yrkande 7 samt i fp-motionerna Bo528,
Bo541 och Bo69 yrkande 1 förordas att PBL ändras så att
kommunerna i detaljplan inte kan styra detaljhandelns
lokalisering m.m. I den sistnämnda motionen föreslås i yrkande
2 att konkurrens införs som ett allmänt intresse i 2 kap. PBL.
Etablering av stormarknader behandlas i Bo517 (c). Enligt
motionärerna bör sådana etableringar prövas utifrån
intentionerna i NRL, till vilken PBL bör anpassas på ett bättre
sätt än för närvarande.
Utskottet behandlar först m- och fp-motionerna. I denna fråga
vill utskottet hänvisa till de ställningstaganden som gjordes
vid utskottets behandling av PBL-förslaget (BoU 1986/87:1 s.
79). Bostadsutskottet godtog -- med hänvisning till de
synpunkter som näringsutskottet hade framfört -- förslaget om
möjligheten till precisering i detaljplan av byggnaders
användning för bl.a. handelsändamål. Bostadsutskottet, som
vidhåller sin uppfattning i frågan, anser att kommunerna inom
ramen för den fysiska planeringen bör kunna bestämma vilken mark
som bör reserveras för handels- och industriändamål utan att
konkurrensen begränsas. Utskottet utgår från att
konkurrensfrågan vid handelsetablering uppmärksammas
så att detta intresse så långt möjligt tillgodoses. Utskottet
föreslår att riksdagen lägger propositionen i denna del till
handlingarna och avslår m-motionerna Bo503, Bo530 och Bo532
yrkande 7 och fp-motionerna Bo528, Bo541 och Bo69 yrkande 1.
Utskottet gör ingen annan bedömning än den departementschefen
gjort när det gäller frågan om konkurrens bör införas som
ett allmänt intresse i 2 kap PBL. Något behov att ta in
konkurrens som ett allmänt intresse i 2 kap. PBL föreligger
inte. Genom de uttalanden som gjorts i propositionen om
prövningen av handelsetableringar betonas vikten av att
konkurrensen inte begränsas vid samhällsplaneringen. Om det
skulle visa sig att nuvarande lagstiftning motverkar en lämplig
samhällsutveckling i ifrågavarande avseende förutsätter
utskottet i likhet med departementschefen att berörda
myndigheter kommer att uppmärksamma frågan och tar de initiativ
som kan anses lämpliga och erforderliga. Utskottet avstyrker med
det anförda motion Bo69 (fp) yrkande 2 och föreslår att
riksdagen lägger propositionen även i denna del till
handlingarna.
Utskottet behandlar slutligen i detta avsnitt motion Bo517 (c)
om etablering av stormarknader. Motionärerna förordar en
bättre anpassning av PBL till NRL vid sådana etableringar.
Enligt bestämmelserna i 2 kap. 2 § PBL skall NRL tillämpas vid
bl.a. planläggning och vid prövning av ärenden om bygglov. I 12
kap. 1 § regleras länsstyrelsernas roll vid planläggning då
områden av riksintresse samt mellankommunala frågor berörs. Om
ett riksintresse enligt NRL inte har beaktats på ett godtagbart
sätt eller om reglering av en fråga som berör mark- och
vattenområden i flera kommuner inte samordnats på ett lämpligt
sätt kan länsstyrelsen pröva kommunens beslut att anta, ändra
eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser.
PBL innehåller således bestämmelser som innebär att
lokalisering av en stormarknad inte kan komma till stånd utan
att också de intressen som NRL tillvaratar beaktas. Ytterligare
lagreglering är enligt utskottets bedömning inte nödvändig.
Däremot kan det finnas anledning att följa upp tillämpningen av
lagstiftningen. Enligt propositionen (s. 20) är regeringens
uppfattning att länsstyrelserna mera aktivt bör verka för att
riksintressen tillvaratas och slå vakt om en långsiktigt god
hushållning med naturresurser. Det kan därför antas att
kopplingen mellan PBL och NRL kommer att ges ökad uppmärksamhet
vid tillämpningen. Dessutom är det instruktionsenlig uppgift för
boverket att följa utvecklingen avseende PBL och NRL och vid
behov ta initiativ till förändringar. Utskottet avstyrker med
det anförda motion Bo517 (c) och föreslår riksdagen att lägga
propositionen i denna del till handlingarna.
Parkeringsköp
Enligt gällande rätt skall lämpligt utrymme för parkering,
lastning och lossning av fordon i skälig utsträckning anordnas
på en tomt, som tas i anspråk för bebyggelse, eller i närheten
av denna (3 kap. 15 § första stycket 6). På redan bebyggda
tomter får vad som nyss sagts tillämpas i skälig utsträckning (3
kap. 16 §). Vid tillbyggnad som kräver bygglov eller vid
ombyggnad skall tomten anordnas så att den uppfyller kraven i 15
§ i skälig utsträckning. Kommunen har skyldighet att se till att
kravet uppfylls vid nybebyggelse. Om kravet inte kan uppfyllas
får bygglov inte ges.
I propositionen redogörs för vilka möjligheter som finns för
att tillgodose kravet på parkeringsutrymme utanför den
tilltänkta tomten. Det kan ske genom att flera fastighetsägare
går samman och ansöker om inrättande av gemensamhetsanläggning.
Det kan också tillgodoses genom att kommunen eller annan
anordnar parkeringsanläggningen och fastighetsägarna köper in
sig i den. Detta brukar kallas parkeringsköp.
Byggnadsnämnden prövar därefter i samband med ansökan om bygglov
om den lösning som fastighetsägaren föreslår uppfyller lagens
krav på parkeringsutrymme.
Frågan om parkeringsköps lagenlighet har diskuterats. I
lagrådsremissen om PBL uttalade dåvarande bostadsministern bl.a.
att kravet på fastighetsägarna att svara för behovet av
parkering på kommunalt initiativ kunde omvandlas till en
skyldighet att ekonomiskt bidra till anläggning och drift av
parkeringsanläggning, t.ex. i form av parkeringsköp. Lagrådet
framhöll att det rådde osäkerhet om i vilken utsträckning det
var lagligt möjligt att kräva sådana åtaganden av en byggande.
Även förutsättningarna och formerna för ett åtagande ansågs vara
ovissa. Bostadsministern vidhöll inte sina uttalanden. Utskottet
uttalade (BoU 1986/87:1 s. 70) att det fanns anledning för
riksdagen att förorda ytterligare överväganden i avsikt att
utforma ett system med parkeringsköp, vilket riksdagen som sin
mening gav regeringen till känna.
I november 1987 tillsattes en särskild utredare med uppdrag
att se över frågan om parkeringsköp. Ett betänkande avlämnades i
februari 1989. I betänkandet föreslogs att parkeringsköp skulle
regleras i PBL i en särskild paragraf.
Departementschefen gör i propositionen den bedömningen att det
inte behövs ett uttryckligt lagstöd för parkeringsköp. Han gör i
sammanhanget vissa uttalanden i avsikt att klargöra hur ett
avtal om parkeringsutrymme bör utformas. Det anförs bl.a. att
ett parkeringsutrymme måste vara preciserat i avtalet, vara av
bestämd storlek och ha ett bestämt läge. Det bör vidare vara
beläget i närheten av tomten och vara iordningställt inom rimlig
tid. Vidare måste utrymmet bibehållas till förmån för
fastigheten.
För att eliminera att en fastighetsägare kommer i
beroendeställning gentemot kommunen föreslås att
fastighetsägarna skall kunna få besked om kravet i ett så tidigt
skede att alternativa möjligheter kan övervägas. Därför föreslås
att det i detaljplan skall finnas möjlighet att ta in
bestämmelser om anordnande av utrymme för parkering, lastning
och lossning. Preciserade ställningstaganden i detaljplan
föreslås så långt möjligt göras. Fastighetsägarna får härigenom
tidigt besked i frågan och bättre möjligheter att påverka valet
av parkeringslösning. Vidare föreslås att förhandsbesked
angående kravet skall kunna meddelas. Denna fråga kommer
utskottet att behandla senare i detta betänkande.
I två motioner, Bo71 (v) yrkande 2 och Bo75 (mp) yrkande 1,
förordas att kravet i 3 kap. 15 § PBL om anordnande av
parkeringsutrymme tas bort. Enligt v-motionären bör
trafikförsörjningen ordnas på miljömässigt lämpligaste sätt.
Mp-motionärerna anser att bostadsplaneringen inte skall utgå
från bilen som absolut nödvändig för boendet och anser det inte
påkallat med en reglering av parkeringsutrymmen i
lagstiftningen. I Bo75 (mp) yrkande 2 föreslås att förslaget om
en lagbestämmelse i PBL om parkeringsköp inte bifalls.
Utskottet hade vid riksdagsbehandlingen av PBL ingen erinran
mot förslaget om att krav infördes i lagstiftningen om
anordnande av parkeringsutrymme. Utskottet ansåg, som framgått
ovan, att frågan om parkeringsköp borde övervägas ytterligare i
avsikt att utforma ett sådant system. Som också framgått av vad
ovan i korthet redovisats har frågan om hur parkeringsutrymme
bör ordnas och om hur dessa frågor bör hävdas i lagstiftningen
övervägts i skilda sammanhang. Lagrådet har lämnat förslaget i
propositionen utan erinran. Vad motionärerna anfört om
regleringen utgör enligt utskottet inte tillräckliga skäl att
upphäva bestämmelserna om parkeringsutrymme. Såsom föreslås i
propositionen bör parkeringsutrymme kunna tillgodoses genom
bl.a. parkeringsköp. Detta kan ske utan särskild reglering i
lag. Utskottet föreslår att riksdagen med avslag på motionerna
Bo71 (v) yrkande 2 och Bo75 (mp) lägger propositionen i denna
del till handlingarna.
Förhandsbesked
Enligt gällande rätt skall byggnadsnämnden ge förhandsbesked
huruvida en åtgärd som kräver bygglov kan tillåtas på den
avsedda platsen. Syftet är att den som planerar att utföra ett
byggnadsprojekt skall få möjlighet att utan omfattande
projektering få prövat om lokaliseringen av projektet kan
tillåtas. Förhandsbeskedet är bindande vid prövning av ansökan
om bygglov som görs inom två år från dagen för beslutet om
beskedet. Prövningen i bygglovsärendet får således avse enbart
sådana frågor som inte har avgjorts genom förhandsbeskedet.
I propositionen föreslås att möjligheten att få förhandsbesked
enligt 8 kap. 34 § utvidgas till att avse även frågan om en
bygglovspliktig åtgärd uppfyller kraven på tillgänglighet i 3
kap. 7 § och på anordnande av parkeringsutrymme i 3 kap. 15 §
första stycket 6.
I 3 kap. 7 § anges de krav på tillgänglighet som uppställs på
nya byggnader. Ett av flera krav är att byggnader skall vara
försedda med hiss eller annan lyftanordning i den utsträckning
som behövs. I kapitlets 10 §, som innehåller krav på byggnader
vid bl.a. ombyggnad, hänvisas till tillgänglighetskravet i 7 §.
I 3 kap. 15 § första stycket 6 anges såsom framgått av
tidigare avsnitt att det skall tillses att lämpligt utrymme för
parkering, lastning och lossning av fordon i skälig utsträckning
anordnas på tomter som skall tas i anspråk för bebyggelse. I 16
§ stadgas att bl.a. kravet på parkeringsutrymme i 15 §
första stycket 6 får tillämpas i skälig utsträckning.
När det gäller möjligheten att ge förhandsbesked i fråga om
kravet på parkeringsutrymme i nybyggnadsfallet synes ett motiv
vara att fastighetsägaren för att inte hamna i beroendeställning
gentemot kommunen bör ha möjlighet att få besked om sin
skyldighet i ett tidigt skede. Däremot anförs beträffande
bebyggda tomter att någon motsvarande tidsnöd för
fastighetsägaren inte finns i dessa situationer (s. 35). I
specialmotiveringen anförs att det genom förslaget blir möjligt
för den som avser att vidta en bygglovspliktig åtgärd att få
förhandsbesked om de krav som ställs i fråga om installation av
hiss och anordnande av parkeringsutrymme.
Enligt vad utskottet erfarit har regeringens avsikt varit att
öppna möjligheten till förhandsbesked när det gäller krav på
hissinstallation och parkeringsutrymme både i nybyggnadsfallet
och i ombyggnadsfallet. En fråga som emellertid inte synes ha
övervägts i sammanhanget är hyresgästernas inflytande över vissa
ombyggnadsåtgärder. Enligt 8 kap. 31 § får bygglov lämnas endast
om hyresnämnden medgett det i de fall en organisation av
hyresgäster motsätter sig att sådana åtgärder som avses i 2 a §
andra stycket bostadssaneringslagen (1973:531) vidtas. Eftersom
förhandsbesked är bindande beträffande de frågor som behandlas
däri kan en ordning som innebär att ett positivt förhandsbesked
följs av vägrat bygglov inte anses tillfredsställande. En
möjlighet kan vara att förhandsbeskedet endast avser frågan om
installation av hiss måste ske eller inte. Huruvida en sådan
begränsning av innehållet i förhandsbeskedet är lämplig och
ändamålsenlig bör övervägas ytterligare. Utskottet föreslår
därför att riksdagen med avslag på regeringens förslag såvitt
avser ändring av 1 kap. 4 § och 8 kap. 34 § som sin mening ger
regeringen till känna att ytterligare överväganden bör ske
angående möjligheten att få förhandsbesked i ifrågavarande delar
och att regeringen därefter lämnar riksdagen sin syn på frågan.
I dessa nu föreslagna överväganden bör bl.a. också ingå att ta
ställning till hur en eventuell bestämmelse i PBL om
förhandsbesked skall ges en tydligare utformning så att tvivel
undanröjs om lagstiftarens avsikt i sammanhanget.
Sist i detta avsnitt behandlar utskottet en fråga om
byggnadsnämndens underrättelseskyldighet som tas upp i motion
Bo74 (c) yrkande 1. I motionen föreslås att
underrättelseskyldighet inte skall föreligga i de fall ett
beslut om bygglov föregåtts av ett förhandsbesked.
Utskottet kan inte förorda en sådan förenklad ordning som
skulle kunna innebära att grannar och andra berörda inte skulle
få tillfälle att framlägga sina synpunkter i bygglovsärendet. En
prövning av en bygglovsansökan som föregåtts av ett positivt
förhandsbesked avser andra frågor än dem som avgjorts genom
förhandsbeskedet. Grannar och andra som kan beröras av beslutet
skall därför höras och underrättas därom. Motion Bo74 (c)
yrkande 1 om byggnadsnämndens underrättelseskyldighet
avstyrks.
Genomförandetid vid ändring av detaljplan m.m.
Regler om detaljplan finns i 5 kap. I 1--10 §§ anges bl.a. när
detaljplan skall användas, vilka olika avvägningar mellan skilda
intressen som skall göras, vad en detaljplan skall innehålla och
vilket innehåll som får finnas. Sålunda stadgas i 5 § att en
genomförandetid skall anges i detaljplanen. Tiden skall
bestämmas så att det finns rimliga möjligheter att genomföra
planen. Genomförandetiden skall vara minst fem och högst femton
år. Enligt 5 kap. 14 § kan genomförandetiden förlängas eller
förnyas med högst fem år i sänder. I 11 § stadgas att detaljplan
får ändras eller upphävas mot berörda fastighetsägares
bestridande före genomförandetidens utgång endast om det är
nödvändigt på grund av nya förhållanden av stor allmän vikt,
vilka inte kunnat förutses vid planläggningen. Enligt 12 § skall
de i 5 kap. nämnda paragraferna 1--10 §§ tillämpas när en
detaljplan ändras eller upphävs.
Frågan om genomförandetid skall finnas i detaljplan tas upp i
motionerna Bo532 (m) yrkande 4, Bo69 (fp) yrkande 4 såvitt nu är
i fråga och Bo72 (m) yrkande 1 såvitt nu är i fråga. I
m-motionerna förordas att en i detaljplan fastställd byggrätt
skall gälla utan tidsgräns. I fp-motionen begärs en fortsatt
översyn av PBL i vad avser bl.a. genomförandetider för
detaljplaner. En närliggande fråga tas upp i m-motionen Bo532
yrkande 5. Enligt motionen bör möjligheten till dispens från
plan åter införas i lagstiftningen.
Utskottet har vid flera tillfällen behandlat motionsyrkanden
om att bestämmelserna om genomförandetider för detaljplaner
bör avskaffas och att regler om ett dispensförfarande
bör införas. Utskottet har därvid bl.a. uttalat att
bestämmelserna om genomförandetider är ett viktigt inslag i PBL.
Detsamma gäller beslutet att avskaffa dispensförfarandet.
Utskottet står fast i sin bedömning. Den tidigare ordningen kan
inte förordas framför den nu gällande. Motionerna Bo69 (fp)
yrkande 4 och Bo72 (m) yrkande 1, dessa båda såvitt nu är i
fråga, samt Bo532 yrkandena 4 och 5 avstyrks.
Utskottet övergår nu till att behandla vad i propositionen
anförts om ändring av detaljplan och sammanhängande frågor.
Enligt propositionen tillämpas bestämmelserna i 5 kap. 12 § i
praktiken så att vid en ändring av en gällande detaljplan har
det nya beslutet innefattat samtliga bestämmelser inom det
aktuella planområdet. Härigenom har ändringen i princip
inneburit att en ny plan antagits. De senaste antagna
planhandlingarna har alltså i regel lämnat uttömmande besked om
vad som gäller. Enligt propositionen har denna tillämpning av 5
kap. 12 § medfört att ett stort arbete lagts ner utan att det
alltid varit nödvändigt. En annan svårighet som omnämns är
lagtillämpningen såvitt avser genomförandetiden. Enligt praxis
har enligt propositionen hela planen getts ny genomförandetid
även vid en begränsad planändring. Det föreslås nu att den
genomförandetid som gäller för en detaljplan skall gälla även
för de frågor som en planändring avser och att detta
uttryckligen regleras i lag. Någon särskild bestämmelse om
genomförandetiden behövs alltså inte. Om genomförandetiden gått
ut föreslås att en genomförandetid skall bestämmas för de frågor
som planändringen avser. I sådant fall krävs således en
uttrycklig bestämmelse om genomförandetiden för planändringen.
Regeringens förslag innebär sammanfattningsvis en ny syn på
vad en ändring av plan innebär. Ändring av plan föreslås kunna
ske på ett enklare sätt än tidigare. Endast undantagsvis antas
en planändring innebära att en byggrätt skapas som kan behöva
skyddas med regler om genomförandetid. Om så är fallet och den
genomförandetid som återstår för att byggrätten skall kunna
genomföras är för kort hänvisas till reglerna om förlängning av
genomförandetid.
Några regler som begränsar användningsområdet för planändring
finns inte. Den enda begränsningen är tydlighetskravet i 5 kap.
9 §. Detta krav har särskilt betonats i propositionen. Det
anförs bl.a. (s. 48) att tydlighetskravet kan medföra att det
vid omfattande eller vid återkommande planändringar bör
övervägas om inte planen bör upphävas och en ny plan antas.
Propositionens förslag om genomförandetiden vid ändring av
plan tas upp i motion Bo72 (m) yrkande 1 såvitt nu är i fråga. I
motionen anförs att förslaget innebär en ytterligare urholkning
av ägarens möjlighet att utnyttja sin byggrätt. Teoretiskt sett
öppnas enligt motionärerna en möjlighet till omfattande
planändringar när endast kort tid återstår av genomförandetiden.
Förslaget bör därför inte genomföras.
Utskottet konstaterar att förslaget öppnar möjligheten att
genom ett enkelt förfarande ändra en detaljplan med de
begränsningar som följer av 5 kap. 11 §. Förslaget bör därför
godtas. Utskottet vill dock i likhet med departementschefen
betona att ändring bara bör ske i de fall planinnehållet förblir
överskådligt och tydligt. Det får inte råda någon tvekan om vad
som gäller. Ändring av plan bör företrädesvis begagnas för
komplettering av en planbestämmelse eller för att ta bort en
sådan. En ändring som innebär att en byggrätt skapas trots att
genomförandetiden är kortare än fem år bör inte förekomma.
Utskottet anser det angeläget att lagtillämpningen i dessa
frågor följs med särskild uppmärksamhet och förutsätter att
boverket kommer att samla in och redovisa vunna erfarenheter.
Med det anförda tillstyrker utskottet förslaget om
genomförandetid vid ändring av detaljplan i 5 kap. 12 §
och avslår motion Bo72 (m) yrkande 1 såvitt nu är i fråga.
Genomförande av fastighetsplan i vissa fall m.m.
Ytterligare några lagändringar i syfte att förenkla
handläggningen läggs fram i propositionen. Om beslut att anta,
ändra eller upphäva en fastighetsplan fattas efter tillämpning
av reglerna om enkelt planförfarande och förslaget som ligger
till grund för beslutet skriftligen godkänts av alla berörda får
byggnadsnämnden förordna att beslutet får genomföras utan hinder
av att det inte vunnit laga kraft. Sådant förordnande kan ske
efter ansökan från en fastighetsägare som omfattas av
fastighetsplanen. Fastighetsägaren kan därefter enligt
propositionsförslaget på egen risk föranstalta om
fastighetsbildning.
Det föreslås vidare att byggnadsnämnden vid beslut om
antagande, ändring eller upphävande av en detaljplan,
områdesbestämmelser eller en fastighetsplan skall kunna lämna
bygglov, rivningslov eller marklov under förutsättning att det
villkoras med att lovet inte får utnyttjas förrän planbeslutet
har vunnit laga kraft. Departementschefen understryker därvid
att möjligheten till villkorat lov begränsas till fall i vilka
någon konflikt om planbeslutet inte föreligger och utgår ifrån
att villkorade lov ges endast i klara fall.
Vad sålunda föreslås har inte föranlett invändningar i
motioner eller på annat sätt. Förslagen om genomförande av
fastighetsplan i vissa fall och villkorat bygglov i vissa fall
tillstyrks.
I motion Bo74 (c) yrkande 3 föreslås att det införs en
möjlighet att lämna marklov för tillfälliga åtgärder i avvaktan
på planbeslut. Enligt motionärerna visar erfarenheterna att det
vore lämpligt att kunna ge möjlighet för en exploatör att
förkomprimera marken under tiden en planändringsprocess pågår.
I vissa fall kan tillfälligt bygglov lämnas. Enligt 8 kap. 14
§ skall sådant lov lämnas om den sökta åtgärden har stöd i
detaljplanebestämmelse om tillfällig användning av byggnad eller
mark. Avsikten synes ha varit enligt PBL-propositionen
(1985/86:1 s. 163) att i de fall ett område reserverats för
någon åtgärd som kommer att genomföras först i framtiden det i
avvaktan härpå skall ges möjlighet att använda marken på något
meningsfullt sätt. Ett tillfälligt bygglov är avsett att
vara tillfälligt. Det syftar alltså inte till ett permanent
tillstånd. Det som motionärerna efterlyser tycks mera ta sikte
på ett villkorat marklov under planprocessens gång.
Motionärernas avsikt synes vara att detta skall kunna
verkställas även om planen inte vunnit laga kraft. Enligt
utskottets mening skulle ett sådant förfarande innebära stor
risk för att medborgarinflytandet inte skulle kunna tillgodoses.
Utskottet avstyrker motion Bo74 (c) yrkande 3.
Hushållning med grundvatten m.m.
Under denna rubrik behandlas i propositionen de
grundvattenproblem som på senare år blivit akuta på många
platser. Vissa ändringar i PBL föreslås för att möjliggöra för
kommunerna att införa restriktioner mot åtgärder som ökar
grundvattenuttagen eller som kan medföra risker för att
grundvattenmagasin förorenas. Det föreslås sålunda att en kommun
genom detaljplan eller områdesbestämmelser -- om det finns
särskilda skäl -- får införa bygglovsplikt för att anordna eller
väsentligt ändra anläggningar för grundvattentäkter för en-
eller tvåfamiljsfastigheter eller jordbruksfastigheters
husbehovsförbrukning eller värmeförsörjning. Bedömningen av
skälen för att införa bygglovsplikt måste enligt propositionen
självfallet ske med utgångspunkt från vattensituationen. Vidare
föreslås att ansökningar om bygglov skall bifallas om åtgärden
inte medför risk för skada på befintliga eller i den kommunala
planeringen redovisade grundvattentäkter. Slutligen föreslås i
denna fråga att fritidshus med högst två bostäder i skälig
utsträckning skall omfattas av de krav på god hushållning med
vatten som gäller för byggnader i allmänhet. Detta innebär bl.a.
att det blir möjligt att i detaljplan eller i
områdesbestämmelser förbjuda vattentoaletter i fritidshus om det
råder knapphet på vatten och annan användning av vatten måste
prioriteras.
I motion Bo72 (m) yrkande 2 begärs att regeringsförslaget
ändras såvitt avser möjligheten att införa bygglovsplikt för
vattentäkter i områdesbestämmelser. Yrkandet har sin grund i
moderata samlingspartiets principiella inställning att
planinstitutet områdesbestämmelser bör avskaffas. Ett sådant
yrkande framförs också i motion Bo532 yrkande 2. Någon
invändning mot förslagen i övrigt i aktuell fråga framförs inte
av motionärerna.
Områdesbestämmelser får antas för begränsade områden som inte
omfattas av detaljplan för att säkerställa att syftet med
översiktsplanen uppnås eller att ett riksintresse enligt NRL
tillgodoses. Med sådana bestämmelser kan bl.a. bygglovsplikt
begränsas eller utökas. Bestämmelserna antas efter ett
förfarande som i allt väsentligt överensstämmer med
bestämmelserna för antagande av detaljplan. De beslutas således
i demokratisk ordning och ger vägledning om vad som kan tillåtas
i det enskilda fallet. Utskottet anser till skillnad mot
motionärerna att områdesbestämmelser bör ingå som en planform i
PBL. Regeringsförslaget om möjligheten att i bl.a.
områdesbestämmelser införa bygglovsplikt för grundvattentäkter
i vissa fall m.m. tillstyrks. Motionerna Bo72 yrkande 2 och
Bo532 yrkande 2 (båda m) avstyrks.
I motion Bo73 (m) tas upp förslaget om att ett
hushållningskrav med vatten bör införas också för fritidshus.
Motionären synes i och för sig dela den oro för
grundvattentillgången som propositionsförslaget ger uttryck för.
Han anser att alla bör göras medvetna om att vattnet är en
begränsad resurs som alla har ansvar för. Motionären förordar
förstärkta informationsinsatser kring vattenförsörjningen i
stället för förbud mot vattentoaletter.
Han hänvisar också till att det finns vattentoaletter som inte
hotar vattenförsörjningen eftersom vattnet i huvudsak
recirkulerar. Han anför slutligen att vattenuttag med fördel
skulle kunna regleras med hjälp av ett förrättningsförfarande av
den typ som används vid markavvattningsföretag.
Utskottet vill först påpeka att förslaget inte innebär ett
förbud mot vattentoaletter i fritidshus. Däremot kan införande
av ett hushållningskrav också för fritidshus innebära att i
sådana i ett område där vattentillgången är knapp
vattentoaletter inte får installeras eller att endast
snålspolande vattentoaletter tillåts. Huruvida det skulle vara
möjligt att reglera vattenuttag med hjälp av ett
förrättningsförfarande liknande markavvattningsföretag kan vara
en fråga för den utredningsman som enligt propositionen avses
tillsättas för att se över reglerna om uttag och fördelning av
grundvatten för enskild vattenförsörjning och klarlägga
myndighetsansvaret i detta sammanhang. Utskottet delar
motionärens uppfattning att alla bör ta ansvar för den sinande
resurs som grundvattentillgången utgör men har inte lika stor
förhoppning som motionären om att det skulle vara tillräckligt
med informationsinsatser för att motverka de problem som finns
på vissa platser. Utskottet anser det rimligt att ett krav på
hushållning med vatten ställs också på fritidshusen i skälig
utsträckning. Utskottet tillstyrker således regeringsförslaget
och avstyrker motion Bo73 (m).
Ett annat förslag om utökad bygglovsplikt förs fram i
propositionen. Det föreslås att kommunen skall ges rätt att i
områdesbestämmelser föra in en bygglovsplikt för att sätta
upp eller väsentligt ändra skyltar och ljusanordningar i
sådana områden som utgör värdefulla bebyggelsemiljöer. Genom
begränsningen till värdefulla bebyggelsemiljöer omfattar
förslaget inte områden som hyser särskilda naturvärden. Ingrepp
i sådana miljöer prövas enligt naturvårdslagen. Vad som skall
förstås med värdefull bebyggelsemiljö berörs något i
propositionen. Sådana bebyggelseområden som avses i 3 kap. 12 §
är att hänföra dit. Även bebyggelseområden av inte fullt så hög
kvalitet liksom miljöer med enstaka byggnader med särskilda
kvaliteter bör enligt regeringsförslaget omfattas av
bestämmelsen. Det förutsätts att eventuella
gränsdragningsproblem kommer att kunna lösas vid det samråd som
skall ske mellan kommunen och länsstyrelsen innan bygglovsplikt
införs.
I motion Bo72 (m) yrkande 3 förordas att förslaget avslås. Som
skäl anförs inte bara principiella synpunkter på planinstitutet
områdesbestämmelser utan även att behovet av bygglovplikt inte
kan vara särskilt stort samt hyses stort förtroende för
fastighetsägarnas intresse av att inte förfula en värdefull
bebyggelsemiljö.
Regeringsförslaget innebär att kommunen vid behov får införa
ett bygglovskrav för att skydda värdefulla bebyggelsemiljöer
från olämpligt placerade och olämpligt utformade skyltar och
ljusanordningar. Företrädare för kulturminnesvården anser att
nuvarande möjligheter till ingripande är för begränsade. Enligt
utskottets mening bör regeringsförslaget godtas. Motion Bo72 (m)
yrkande 3 avstyrks.
Handläggning av ersättningsfrågor i vissa fall
Enligt gällande rätt (14 kap. 8 § första stycket 2 och 3) kan
en rätt till ersättning eller inlösen uppkomma om det i en
detaljplan eller i områdesbestämmelser meddelas rivningsförbud
eller skyddsbestämmelser för byggnader som är särskilt
värdefulla från olika synpunkter. Ersättningstalan skall väckas
inom två år från det att beslutet på vilken talan grundas har
vunnit laga kraft. Talan får dock väckas senare om skadan inte
rimligen kunnat förutses inom den angivna tiden.
Frågan om när ersättningsanspråken skall aktualiseras har
tagits upp i bl.a. motioner till riksdagen och föranlett
riksdagen att ge regeringen till känna att frågan borde
övervägas. En olägenhet med nuvarande ordning har ansetts vara
att kommunerna under planärendets gång inte kan förutse de
ekonomiska konsekvenserna och därför avstår från att besluta om
t.ex. skyddsbestämmelser.
I propositionen föreslås att en kommun som avser att meddela
rivningsförbud eller skyddsbestämmelser i detaljplan eller i
områdesbestämmelser skall kunna förelägga den som till följd av
beslutet kan komma att drabbas av skada att inom en tid av minst
två månader anmäla sina anspråk på ersättning eller inlösen. Den
som inte gör det förlorar sin rätt till ersättning eller inlösen
utom i de fall skadan inte rimligen kunnat förutses inom den
angivna tiden.
Förslaget överensstämmer i väsentliga delar med de regler som
finns i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. och
naturvårdslagen (1964:822).
När det gäller ändring eller upphävande av detaljplan före
genomförandetidens utgång kan ersättningsfrågorna bli mera
komplicerade, varför något förslag inte lämnas om föreläggande i
sådan situation.
Invändningar riktas mot regeringsförslaget i tre motioner,
Bo69 (fp) yrkande 3, Bo72 (m) yrkande 4 och Bo74 (c) yrkande 5.
I samtliga motioner förordas att förslaget avslås. Som skäl
anförs bl.a. den osäkra plansituationen som råder före ett
antagandebeslut och risken för att utredningskostnaderna vältras
över på de enskilda fastighetsägarna.
Utskottet vill till en början förorda att ersättningsfrågorna
i största möjliga utsträckning klaras upp på ett tidigt stadium
genom förhandlingar och avtal med fastighetsägarna. Strävan bör
alltså i första hand vara att genom frivilliga överenskommelser
lösa ersättningsfrågorna. Den ordning som föreslås i
propositionen kan dock vara ett sätt för kommunerna att, i de
fall då avtal inte kan träffas, i ett tidigt skede få kännedom
om vilka ersättningsanspråk eller anspråk på inlösen som kan
komma att väckas. Den minsta tid för att lägga fram anspråk
föreslås vara två månader. En sådan minimitid kan vara befogad
om frågorna inte är komplicerade och det behövs ett snabbt
ställningstagande. Om det däremot krävs mera ingående
utredningar och överväganden för att utreda skadan och
skadeersättningen får det anses naturligt att fastighetsägaren
ges längre tid. Det är naturligtvis viktigt att sakägaren får
ett så fullständigt underlag för den åtgärd som avses att denne
kan göra en riktig bedömning. Med hänvisning till vad som
anförts tillstyrker utskottet regeringsförslaget och avstyrker
motionerna Bo72 (m) yrkande 4, Bo69 (fp) yrkande 3 och Bo74 (c)
yrkande 5 om handläggning av ersättningsfrågor i vissa fall.
Beräkning av ersättningsbelopp i visst fall
I regeringens förslag behandlas den s.k. garantiregeln i 17
kap. 8 § PBL och föreslås viss ändring av begränsningsregeln i
paragrafens tredje stycke sista meningen. Enligt den s.k.
garantiregeln i 17 kap. 8 § PBL kan ersättning utgå om skada
uppkommer till följd av att en plan eller bestämmelse, vars
genomförandetid enligt 17 kap. 4 § skall anses ha gått ut,
ändras eller upphävs under vissa förutsättningar. En
förutsättning är att beslut om ändring eller upphävande
meddelats före utgången av juni 1992, dock kan garantiregeln bli
tillämplig även därefter om bygglov enligt den äldre planen har
sökts men ärendet inte avgjorts före den tidpunkten.
Begränsningsregeln kan åberopas av kommunen varvid värdet på den
aktuella fastigheten inte skall bestämmas högre än vad som
enligt tidigare gällande regler fick dras av vid beräkning av
realisationsvinst vid avvyttring av fastigheter. Förslaget är
föranlett av att de nya reglerna om realisationsvinst har fått
en annan utformning än de tidigare och ger ett annat resultat än
det som avsetts i PBL och att den indexserie som använts vid
tillämpningen inte längre fastställs. Regeringsförslaget innebär
att det omkostnadsbelopp som kunnat räknas fram enligt
anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen om fastigheten
avyttrats den 31 december 1990 justeras med hänsyn till
utvecklingen av basbeloppet fram till det år under vilket
värdetidpunkten infaller.
I motion Bo72 (m) yrkande 5 hemställs att förslaget avslås.
Som skäl anförs att markägaren bör hållas skadeslös vid ingrepp
i äganderätten och således ersättas för det fulla
marknadsvärdet.
Motionen ger uttryck för moderata samlingspartiets
principiella inställning till ersättningsfrågor vid ingrepp i
äganderätten. Någon invändning mot förslagets utformning som
sådant görs inte. Motionsyrkanden med motsvarande innehåll har
tidigare avstyrkts av utskottet. Utskottets inställning till
frågan är densamma som tidigare. Regeringsförslaget om
beräkning av ersättningsbelopp i visst fall bör därför
tillstyrkas och motionen avstyrkas. Utskottet vill dock med
anledning av uttalande i propositionen om värdetidpunkten (s.
87) göra det förtydligandet att värdetidpunkten i detta fall bör
vara dagen för dom i ersättningsmålet. Med det nu anförda har
utskottet inte tagit ställning till frågan om vad som skall
förstås med begreppet värdetidpunkt vid andra fall av ersättning
där begreppet förekommer.
Vissa byggfrågor
I propositionen föreslås att nybyggnadsreglerna ändras i syfte
att öka brandskyddet vid alternativa boendeformer och för att
underlätta källsortering av sopor. Vidare anförs att
källsortering bör tas upp i arbetet med ombyggnadsreglerna även
om de ändrade nybyggnadsreglerna i stor utsträckning torde komma
att tillämpas även vid ombyggnader.
Källsortering av sopor tas upp i motion Bo39 (mp) och Bo335
(fp) yrkande 2. Båda motionerna syftar till att det bör planeras
så att källsortering av avfall skall kunna genomföras.
Förutsättningen för att det skall kunna ske är enligt motionerna
att det finns utrustning och utrymme. I fp-motionen anförs också
att en mycket viktig förutsättning är att en långsiktig marknad
och avsättning kan skapas och upprätthållas för det ursorterade
materialet. Detta bör enligt motionärerna ges regeringen till
känna.
Boverket, som haft i uppdrag att utreda behovet av ändringar i
byggreglerna och andra åtgärder som kan underlätta källsortering
av avfall från hushållen, har enligt propositionen föreslagit
huvudsakligen följande ändringar i nybyggnadsreglerna. Utrymmen
och anordningar för avfallshantering skall vara så utformade att
olika typer av avfall kan förvaras och hämtas var för sig. I
anslutning till ett bostadshus skall det finnas ett utrymme för
uppsamling av allt hushållsavfall som kan återanvändas eller
återvinnas. Det bör påpekas att de föreslagna ändringarna är
funktionskrav och medger olika tekniska lösningar. Slutligen kan
upplysas att boverket utarbetat en handbok om att informera om
källsortering med idéer, råd och exempel.
Vad motionärerna förordar synes vara tillgodosett. Utskottet
föreslår att riksdagen med avslag på motionerna lägger till
handlingarna vad i propositionen anförts om källsortering av
sopor.
Propositionen i övrigt
Lagförslagen i övrigt såvitt de inte behandlats ovan har inte
givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.
Utskottet föreslår att riksdagen lägger till handlingarna vad
i propositionen i övrigt i yrkandena 3--6 underställts
riksdagen, allt såvitt yrkandena inte behandlats ovan.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande översiktsplaner
att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo532 yrkande 1 och lägger
propositionen i denna del till handlingarna,
res. 1 (m)
2. beträffande tekniskt kompetent person
att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo74 yrkande 4 och lägger
propositionen i denna del till handlingarna,
res. 2 (c)
3. beträffande förhandlingsplanering
att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo71 yrkande 1 och lägger
propositionen i denna del till handlingarna,
res. 3 (m, fp) - motiv.
4. beträffande detaljhandelns lokalisering m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo69 yrkande 1,
1990/91:Bo503, 1990/91:Bo528, 1990/91:Bo530, 1990/91:Bo532
yrkande 7 och 1990/91:Bo541 samt lägger propositionen i denna
del till handlingarna,
res. 4 (m, fp)
5. beträffande konkurrens som ett allmänt intresse
att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo69 yrkande 2 och lägger
propositionen i denna del till handlingarna,
res. 5 (fp, m)
6.beträffande etablering av stormarknader
att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo517 och lägger
propositionen i denna del till handlingarna,
res. 6 (c)
7.beträffande parkeringsköp
att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och
med avslag på motion 1990/91:Bo71 yrkande 2 och 1990/91:Bo75
antar utskottets förslag till lag om ändring i plan- och
bygglagen (1987:10) såvitt avser 5 kap. 7 § första stycket 8 i
lydelse som framgår av till betänkandet fogad bilaga och lägger
propositionen i denna del i övrigt till handlingarna,
res. 7 (v, mp)
8.beträffande förhandsbesked
att riksdagen med anledning av propositionen
a) avslår regeringens förslag till lag om ändring i plan- och
bygglagen (1987:10) såvitt avser 1 kap. 4 § och 8 kap. 34 §
b) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
10.beträffande genomförandetider för detaljplaner och
dispensförfarande
att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo69 yrkande 4,
1990/91:Bo72 yrkande 1, dessa båda yrkanden såvitt nu är i
fråga, och 1990/91:Bo532 yrkandena 4 och 5,
res. 9 (m)
res. 10 (fp)
11.beträffande genomförandetid vid ändring av detaljplan
att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och
med avslag på motion 1990/91:Bo72 yrkande 1 såvitt nu är i fråga
antar utskottets förslag till lag om ändring i plan- och
bygglagen (1987:10) såvitt avser 5 kap. 12 § i lydelse som
framgår av till betänkandet fogad bilaga,
res. 11 (m, fp)
12.beträffande genomförande av fastighetsplan i vissa fall
och villkorat bygglov i vissa fall
att riksdagen med bifall till propositionen i denna del antar
utskottets förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen
(1987:10) såvitt avser 6 kap. 15 § och 8 kap. 18 a § i lydelse
som framgår av till betänkandet fogad bilaga,
14.beträffande bygglovsplikt för grundvattentäkter i vissa
fall m.m.
att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och
med avslag på motionerna 1990/91:Bo72 yrkande 2 och
1990/91:Bo532 yrkande 2 antar utskottets förslag till lag om
ändring i plan- och bygglagen (1987:10) såvitt avser 5 kap. 7 §
första stycket 1 och 8 kap. 2, 6 och 12 a §§ i lydelse som
framgår av till betänkandet fogad bilaga,
res. 13 (m)
15.beträffande krav på hushållning med vatten
att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och
med avslag på motion 1990/91:Bo73 antar utskottets förslag till
lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10) såvitt avser 3
kap. 9 och 10 §§ i lydelse som framgår av till betänkandet fogad
bilaga,
res. 14 (m)
16.beträffande bygglovsplikt för skyltar och
ljusanordningar i värdefulla bebyggelsemiljöer
att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och
med avslag på motion 1990/91:Bo72 yrkande 3 antar utskottets
förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)
såvitt avser 8 kap. 7 § i lydelse som framgår av till
betänkandet fogad bilaga,
res. 15 (m)
17.beträffande handläggning av ersättningsfrågor i vissa
fall att riksdagen med bifall till propositionen i denna del
och med avslag på motionerna 1990/91:Bo69 yrkande 3,
1990/91:Bo72 yrkande 4 och 1990/91:Bo74 yrkande 5 antar
utskottets förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen
såvitt avser 5 kap. 25, 28 a och 30 §§ i lydelse som framgår av
till betänkandet fogad bilaga,
res. 16 (m, fp, c)
18.beträffande beräkning av ersättningsbelopp i visst
fall
att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och
med avslag på motion 1990/91:Bo72 yrkande 5 antar utskottets
förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)
såvitt avser 17 kap. 8 § i lydelse som framgår av till
betänkandet fogad bilaga,
res. 17 (m)
19.beträffande källsortering av sopor
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo39 och
1990/91:Bo335 yrkande 2 och lägger propositionen i denna del
till handlingarna,
20.beträffande propositionen i övrigt
att riksdagen -- i den mån innehållet i propositionen inte
omfattas av utskottets hemställan ovan --
a) antar utskottets förslag till lag om ändring i plan- och
bygglagen (1987:10) och förslaget till lag om ändring i väglagen
(1971:948) i lydelse som framgår av till betänkandet fogad
bilaga,
b) lägger propositionen i övrigt till handlingarna.
Stockholm den 7 maj 1991
På bostadsutskottets vägnar
Agne Hansson
Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Magnus
Persson (s), Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Erling Bager
(fp), Hans Göran Franck (s), Bertil Danielsson (m), Rune
Evensson (s), Gunnar Nilsson (s), Siw Persson (fp), Birger
Andersson (c), Jan Strömdahl (v), Kjell Dahlström (mp), Britta
Sundin (s), Berndt Ekholm (s) och Nils Fredrik Aurelius (m).
Reservationer
1. Översiktsplaner (mom. 1)
Knut Billing, Bertil Danielsson och Nils Fredrik Aurelius
(alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar
med "Utskottet delar" och slutar med "till handlingarna" bort ha
följande lydelse:
En översiktlig planering som visar möjliga och alternativa
användningar av markområden är till nytta i den kommunala
planeringen. Däremot bör översiktsplanerna inte vara
obligatoriska och redovisa endast ett alternativ. Risken är då
att översiktsplanerna, som med stor sannolikhet kommer att bli
alltmer detaljerade, helt styr markanvändningen och byggandet
utanför detaljplanelagt område. Vad nu anförts om frivilliga
översiktsplaner bör riksdagen med anledning av motion
1990/91:Bo532 (m) yrkande 1 som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
1. beträffande översiktsplaner
att riksdagen med anledning av propositionen och motion
1990/91:Bo532 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
2. Tekniskt kompetent person (mom. 2)
Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar
med "Utskottet har" och slutar med "till handlingarna" bort ha
följande lydelse:
Såsom framgått ovan understryks i 11 kap. 4 § PBL behovet av
att byggnadsnämnden har tillgång till arkitektutbildad person.
Detta är naturligtvis viktigt. Den snabba utvecklingen inom
byggmaterialbranschen har dock medfört ett ökat krav på
tekniskt kunnande. Olika typer av materiel i vissa tekniska
funktioner kan ibland bli till nackdel för brukaren. Det är
bl.a. därför angeläget att byggnadsnämnderna har tillgång till
tekniskt kunnig person, som kan ge bra vägledning till enskilda
byggare. PBL bör kompletteras med en sådan bestämmelse. Vad nu
anförts bör riksdagen med anledning av motion Bo74 (c) yrkande 4
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
2. beträffande tekniskt kompetent person
att riksdagen med anledning av propositionen och motion
1990/91:Bo74 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
3. Förhandlingsplanering (mom. 3, motiveringen)
Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m),
Siw Persson (fp) och Nils Fredrik Aurelius (m) anser
att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med
"Förhandlingsplanering har" och på s. 7 slutar med "till
handlingarna" bort ha följande lydelse:
Förhandlingsplanering har alltmera uppmärksammats på
senare år och nu blivit allt vanligare. En av invändningarna som
riktats mot förhandlingsplaneringsavtal är, såsom också framgår
av motionen, att avtalen kan föregripa detaljplaneringsprocessen
och sätta medborgarinflytandet ur spel.
Departementschefen framhåller bl.a. att de olika allmänna och
enskilda intressen som berörs måste kunna göra sig gällande på
det sätt som PBL förutsätter. Utskottet delar självfallet denna
inställning. Demokratiprocessen vid planläggning får
naturligtvis inte sättas ur spel. Det är därför viktigt att
kommunen inte tecknar avtal innan projektet har förankrats i
planprocessen. De uttalanden som gjorts om
förhandlingsplaneringen i propositionen synes väl
överensstämma med utskottets uppfattning.
Departementschefen har slutligen påpekat att det ankommer på
boverket att i sin uppsiktsverksamhet noga följa utvecklingen
och föreslå åtgärder som förhindrar negativa effekter av
förhandlingsuppgörelser. Ett tillkännagivande av den innebörd
som föreslås i motionen synes inte meningsfullt. Utskottet
avstyrker motion Bo71 (v) yrkande 1 i den mån den inte kan anses
tillgodosedd med vad utskottet nu anfört. Vad i propositionen i
denna del anförts bör läggas till handlingarna.
4. Detaljhandelns lokalisering m.m. (mom. 4)
Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m),
Siw Persson (fp) och Nils Fredrik Aurelius (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar
med "Utskottet behandlar" och slutar med "Bo69 yrkande 1" bort
ha följande lydelse:
PBL ger kommunen möjligheter att i detaljplan reglera
byggnaders användning. Kommunen kan alltså ange att
kvartersmarken skall användas för t.ex. detaljhandel. Det är
också möjligt att reglera vilket slags detaljhandel som skall
tillåtas. Härigenom styr kommunerna detaljhandelns lokalisering
och dess varusortiment. Detta har uppmärksammats av bl.a.
konkurrenskommittén, som konstaterat att konkurrensbegränsande
inslag förekommer i samband med den kommunala planprocessen.
Enligt utskottets mening bör det inte vara möjligt att inskränka
näringsfriheten, i vart fall inte med åberopande av PBL. Det är
därför inte tillräckligt med de uttalanden som gjorts i
propositionen. Den nuvarande ordningen som innebär att
marknadsekonomin sätt ur spel och politiker träder i
konsumenternas ställe måste ändras. Kommunernas möjligheter att
styra detaljhandeln måste således begränsas. Riksdagen bör
därför med anledning av motionerna Bo69 (fp) yrkande 1, Bo503
(m), Bo528 (fp), Bo530 (m), Bo532 (m) yrkande 7 och Bo541 (fp)
som sin mening ge regeringen till känna att PBL bör ändras i nu
berört avseende. Ett förslag i frågan bör skyndsamt föreläggas
riksdagen.
dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
4. beträffande detaljhandelns lokalisering m.m.
att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna
1990/91:Bo69 yrkande 1, 1990/91:Bo503, 1990/91:Bo528,
1990/91:Bo530, 1990/91:Bo532 yrkande 7 och 1990/91:Bo541 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Konkurrens som ett allmänt intresse (mom. 5)
Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m),
Siw Persson (fp) och Nils Fredrik Aurelius (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar
med "Utskottet gör" och slutar med "till handlingarna" bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör konkurrens införas i 2 kap. PBL
som ett allmänt intresse. En uttrycklig bestämmelse i lagen
medför att avsiktliga konkurrensbegränsningar undviks.
Regeringen bör snarast framlägga förslag i frågan. Detta bör
riksdagen med anledning av motion Bo69 (fp) yrkande 2 som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
5. beträffande konkurrens som ett allmänt intresse
att riksdagen med anledning av propositionen och motion
1990/91:Bo69 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
6. Etablering av stormarknader (mom. 6)
Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar
med "PBL innehåller" och slutar med "till handlingarna" bort ha
följande lydelse:
Enligt PBL skall länsstyrelsen särskilt bevaka bl.a.
mellankommunala intressen och riksintressen när t.ex. en
stormarknad etableras. Den koppling som därmed finns mellan PBL
och NRL bör i och för sig vara tillräcklig för att
stormarknadsetableringar skall komma att prövas utifrån
intentionerna i NRL. Det förhåller sig uppenbarligen ändå så,
att döma av flera omdiskuterade stormarknadsetableringar, att
länsstyrelserna inte kan agera på ett tillräckligt kraftfullt
sätt när det gäller sådana lokaliseringar. Bl.a. saknas
möjligheter för dem att bedöma frågan ur ett större perspektiv
än den enskilda kommunens. Enligt utskottets mening bör
övervägas olika möjligheter att stärka länsstyrelsernas roll i
dessa planeringsfrågor. Utskottet föreslår därför att riksdagen
med anledning av motion Bo517 (c) som sin mening ger regeringen
detta till känna.
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
6. beträffande etablering av stormarknader
att riksdagen med anledning av propositionen och motion
1990/91:Bo517 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
7. Parkeringsköp (mom. 7)
Jan Strömdahl (v) och Kjell Dahlström (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10
börjar med "Utskottet hade" och slutar med "till handlingarna"
bort ha följande lydelse:
Vänsterpartiet har under en följd av år framfört uppfattningen
att kravet på parkeringsutrymme i PBL blivit ett hinder för
kvalitetslösningar i de större tätorternas centrala delar där
bristen på mark är påtaglig och miljön inte tål en ökad
biltrafik. Kravet på parkeringsutrymme i 3 kap. 15 § och
16 § bör bl.a. därför tas bort. Trafikförsörjningen bör i
stället med stöd av föreskrifterna i 2 kap. 4 § ordnas på
miljömässigt lämpligaste sätt med hänsyn också till de
ekologiska principer som bör genomsyra allt byggande. Systemet
med parkeringsköp blir då överflödigt. Vad nu anförts bör
riksdagen med anledning av motionerna Bo 71 (v) yrkande 2 och
Bo75 (mp) ge regeringen till känna.
dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
7. beträffande parkeringsköp
att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna
1990/91:Bo71 yrkande 2 och 1990/91:Bo75 avslår förslaget till
lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10) såvitt avser 5
kap. 7 § första stycket 8 och som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
8. Byggnadsnämndens underrättelseskyldighet (mom.9)
Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12
börjar med "Utskottet kan" och slutar med
"underrättelseskyldighet avstyrks" bort ha följande lydelse:
En sådan förenklad ordning som föreslås i c-motionen bör kunna
införas i PBL i de fall bygglovsansökan föregåtts av ett
positivt förhandsbesked och berörda grannar och andra, som
beretts tillfälle att yttra sig, inte har avhörts. De som bereds
tillfälle att yttra sig bör därvid underrättas om att bygglov
kan komma att meddelas om de inte avhörs. Genom en sådan ordning
skulle handläggningen förenklas till gagn för såväl byggherren
som kommunen. Vad nu anförts om en begränsning av
byggnadsnämndens underrättelseskyldighet bör närmare övervägas
av regeringen och förslag till lagändring i frågan snarast
föreläggas riksdagen.
dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
9. beträffande byggnadsnämndens underrättelseskyldighet
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo74 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Genomförandetider för detaljplaner och dispensförfarande
(mom. 10)
Knut Billing, Bertil Danielsson och Nils Fredrik Aurelius
(alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12
börjar med "Utskottet har" och på s. 13 slutar med "5 avstyrks"
bort ha följande lydelse:
Moderata samlingspartiet reserverade sig mot förslaget om
genomförandetid för planer redan i samband med behandlingen av
PBL-propositionen år 1986. En av invändningarna som framfördes
var att förslaget innebar en oacceptabel inskränkning av
äganderätten. Kritik har också framförts som går ut på att
genomförandetiderna, som ibland sätts godtyckligt, ger
kommunerna möjlighet att utöva en inte acceptabel och inte
heller nödvändig kontroll över markanvändningen. Tomter t.ex.
för fritidshus kan inte längre reserveras för nästa generation
och företag kan inte ha reservmark för en eventuell expansion.
En rad händelser och skiftande förutsättningar kan leda till att
markägaren inte har möjlighet att inom genomförandetiden
fullfölja planerad byggnation. Utskottet, som instämmer i vad
sålunda anförts, anser att systemet med genomförandetider för
detaljplaner bör avskaffas. En byggrätt bör gälla utan
tidsbegränsning. I detta sammanhang bör även övervägas införande
av dispensmöjlighet från plan. Den tidigare
byggnadslagstiftningen gav utrymme för en flexibel inställning
till planerna. Det utrymme som mindre avvikelse i dagens
plansystem medger är ofta otillräckligt för att på ett smidigt
sätt ta hänsyn till de förändrade förutsättningar som kan uppstå
inom ett planområde. Särskilda villkor för dispens bör dock
uppfyllas. Den måste överensstämma med planens syfte och
sakägarna måste godkänna avvikelsen. Någon översyn av PBL såvitt
gäller bl.a. genomförandetider såsom föreslås i motion Bo69 (fp)
kan inte anses erforderlig.
Vad nu anförts bör riksdagen med anledning av motion Bo72 (m)
yrkande 1 såvitt nu är i fråga och Bo532 (m) yrkandena 4 och 5
och med avslag på motion Bo69 (fp) yrkande 4, detta yrkande
såvitt nu är i fråga, som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
10. beträffande genomförandetider för detaljplaner och
dispensförfarande
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo72 yrkande
1 såvitt nu är i fråga och 1990/91:Bo532 yrkandena 4 och 5 och
med avslag på motion 1990/91:Bo69 yrkande 4, detta yrkande
såvitt nu är i fråga, som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
10. Genomförandetider för detaljplaner och dispensförfarande
(mom. 10)
Erling Bager och Siw Persson (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12
börjar med "Utskottet har" och på s. 13 slutar med "5 avstyrks"
bort ha följande lydelse:
Folkpartiet liberalerna var vid införandet av PBL kritiska mot
förslaget på en rad punkter. Bl.a. framfördes starka
invändningar mot de föreslagna genomförandetiderna för
detaljplaner. I stället föreslogs i en fp-motion att
genomförandetiderna normalt skall vara minst 15 år. Utskottet
anser att det finns anledning att se över PBLs bestämmelser om
genomförandetid för detaljplan. Den minsta tid om 5 år som
gäller enligt nuvarande ordning synes vara alldeles för kort för
att medge genomförande av större byggprojekt. Enligt utskottets
mening bör enskilda kunna reservera tomtmark för nästa
generation och företag ha markreserver för en eventuell
expansion. En rad händelser och skiftande förutsättningar kan
leda till att markägare inte har möjlighet att inom
genomförandetiden fullfölja planerad byggnation. Detaljplaner
bör därför ges en betydligt längre genomförandetid.
Genomförandetiden bör inte sättas till kortare tid än 15 år
annat än i rena undantagsfall. Minimitiden bör å andra sidan
aldrig vara kortare än 10 år. Det bör också göras möjligt för
kommunerna att anta planer utan någon genomförandetid alls.
Något nytt dispensförfarande, såsom föreslås i m-motion Bo532,
bör inte införas i PBL.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion
Bo69 (fp) yrkande 4 såvitt nu är i fråga och med avslag på
motionerna Bo72 (m) yrkande 1, såvitt nu är i fråga, och Bo532
(m) yrkandena 4 och 5 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
10. beträffande genomförandetider för detaljplaner och
dispensförfarande
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo69 yrkande 4
såvitt nu är i fråga och med avslag på motionerna 1990/91:Bo72
yrkande 1 såvitt nu är i fråga samt 1990/91:Bo532 yrkandena 4
och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
11. Genomförandetid vid ändring av detaljplan (mom. 11)
Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m),
Siw Persson (fp) och Nils Fredrik Aurelius (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13
börjar med "Utskottet konstaterar" och på s. 14 slutar med "i
fråga" bort ha följande lydelse:
Alltsedan PBLs tillkomst har kritik riktats mot bestämmelserna
om genomförandetider för detaljplaner. Den allvarligaste
invändningen mot gällande ordning är att systemet innebär en
oacceptabel inskränkning av äganderätten. Det förslag som
framförs i propositionen innebär enligt utskottets mening en
långtgående urholkning av ägarens möjlighet att utnyttja sin
byggrätt. Teoretiskt sett öppnar förslaget en möjlighet för
omfattande planändringar när endast kort genomförandetid
återstår. Detta innebär en försämring för dem som berörs av
planen. Förslaget bör därför inte genomföras. Utskottet har ovan
diskuterat begreppet genomförandetid som sådant.
Utskottet förordar att riksdagen med anledning av motion Bo72
(m) yrkande 1 såvitt nu är i fråga avslår regeringsförslaget i
denna del.
dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
11. beträffande genomförandetid vid ändring av detaljplan
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo72 yrkande 1
såvitt nu är i fråga avslår förslaget till lag om ändring i
plan- och bygglagen (1987:10) såvitt avser 5 kap. 12 §,
12. Tillfälligt marklov (mom. 13)
Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14
börjar med "I vissa" och på s. 15 slutar med "yrkande 3" bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör det vara möjligt att ge ett
tillfälligt marklov i vissa fall i avvaktan på att en ändrad
detaljplan vinner laga kraft. Ett sådant marklov får dock inte
avse åtgärder som inte går att återställa för det fall att den
föreslagna planändringen skulle upphävas. Tillfälligt marklov
bör inte kunna ges om de som berörs av åtgärden inte medger den.
Vad nu anförts bör regeringen överväga ytterligare. Riksdagen
bör med anledning av motion Bo74 (c) yrkande 3 ge regeringen
detta till känna.
dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
13. beträffande tillfälligt marklov
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo74 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Bygglovsplikt för grundvattentäkter i vissa fall m.m.
(mom. 14)
Knut Billing, Bertil Danielsson och Nils Fredrik Aurelius
(alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15
börjar med "Områdesbestämmelser får" och slutar med "(båda m)
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Områdesbestämmelser får antas för begränsade områden som inte
omfattas av detaljplan för att säkerställa att syftet med
översiktsplanen uppnås eller att ett riksintresse enligt NRL
tillgodoses. Med sådana bestämmelser kan bl.a. bygglovsplikt
begränsas eller utökas. Enligt regeringsförslaget skall en
kommun, om det finns särskilda skäl, genom detaljplan eller
områdesbestämmelser kunna bestämma att bygglov krävs för att
anordna eller väsentligt ändra anläggningar för
grundvattentäkter för vissa fastigheter. Utskottet godtar
förslaget i princip. Bygglovsplikten bör dock regleras endast i
detaljplan. Enligt utskottets mening bör institutet
områdesbestämmelser, såsom moderata samlingspartiet hävdat
alltsedan PBLs tillkomst, utmönstras ur PBL. Övergångsvis kan
dock den i propositionen föreslagna ordningen accepteras.
Utskottet förordar emellertid att riksdagen med anledning av
motionerna Bo72 (m) yrkande 2 och Bo532 (m) yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
institutet områdesbestämmelser.
dels att moment 14 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
14. beträffande bygglovsplikt för grundvattentäkter i vissa
fall m.m.
att riksdagen med bifall till propositionen och med anledning
av motionerna 1990/91:Bo72 yrkande 2 och 1990/91:Bo532 yrkande 2
antar utskottets förslag till lag om ändring i plan- och
bygglagen (1987:10) såvitt avser 5 kap. 7 § första stycket 1 och
8 kap. 2, 6 och 12 a §§ och som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
14. Krav på hushållning med vatten (mom. 15)
Knut Billing, Bertil Danielsson och Nils Fredrik Aurelius
(alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16
börjar med "Utskottet vill" och slutar med "Bo73 (m)" bort ha
följande lydelse:
Genom regeringsförslaget kan en kommun besluta att
vattentoaletter inte får installeras i fritidshus i områden där
vattentillgången är knapp. Förslaget kan ifrågasättas av flera
skäl. Det finns i dag vattentoaletter, där vattnet i huvudsak
recirkulerar. Dessa vattentoaletter hotar på intet sätt
vattenförsörjningen, inte ens i områden med mycket knapp
vattentillgång. Tillgången på rent och friskt vatten kan säkras
genom att var och en tar sitt ansvar och hushållar med
vattenresurserna. Medvetenheten om att vatten är en begränsad
resurs måste öka. För detta fordras förstärkta
informationsinsatser om vattenförsörjningen. Vattenuttaget i
områden med otillräcklig vattenförsörjning bör regleras genom
frivilliga åtaganden i stället för genom förbud. Huruvida
vattenuttag skall kunna regleras med hjälp av ett
förrättningsförfarande av den typ som används vid
markavvattningsföretag kan ifrågasättas, men bör övervägas av
den utredningsman som enligt propositionen avses tillsättas för
att se över reglerna om uttag och fördelning av grundvatten m.m.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion
Bo73 (m) som sin mening ge regeringen till känna. Förslaget till
lag om ändring i PBL i denna del bör inte genomföras.
dels att moment 15 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
15. beträffande krav på hushållning med vatten
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo73 avslår
förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)
såvitt avser 3 kap. 9 och 10 §§ och som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Bygglovsplikt för skyltar och ljusanordningar i värdefulla
bebyggelsemiljöer (mom. 16)
Knut Billing, Bertil Danielsson och Nils Fredrik Aurelius
(alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16
börjar med "Regeringsförslaget innebär" och slutar med "3
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Regeringsförslaget innebär att kommunen vid behov får i
områdesbestämmelser införa ett bygglovskrav för att skydda
värdefulla bebyggelsemiljöer från olämpligt placerade och
olämpligt utformade skyltar och ljusanordningar. Förslaget bör
inte godtas. Utskottets principiella inställning är att
bygglovsplikt inte bör införas genom områdesbestämmelser. Detta
institut bör i stället utmönstras ur lagstiftningen. Något
större behov av en sådan reglering som föreslås i propositionen
kan för övrigt inte finnas. Det kan förutsättas att en ägare
normalt sett inte medverkar till en förfulning av värdefull
bebyggelsemiljö. Erfarenheten visar att enskilda människor är
bättre skickade att ta hand om och värna värdefull miljö än
politiker och kommunaltjänstemän.
Riksdagen bör med hänvisning till vad utskottet anfört och med
anledning av motion Bo72 (m) yrkande 3 avslå regeringens förslag
i denna del.
dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
16. beträffande bygglovsplikt för skyltar och
ljusanordningar i värdefulla bebyggelsemiljöer
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo72 yrkande 3
avslår förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen
(1987:10) såvitt avser 8 kap. 7 §,
16. Handläggning av ersättningsfrågor i vissa fall (mom. 17)
Agne Hansson (c), Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil
Danielsson (m), Siw Persson (fp), Birger Andersson (c) och Nils
Fredrik Aurelius (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17
börjar med "Utskottet vill" och på s. 18 slutar med "vissa
fall" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör ersättningsfrågorna i största
möjliga utsträckning klaras upp på ett tidigt stadium genom
förhandlingar och avtal med fastighetsägarna. Det förslag till
ändring i PBL, som ger kommunen möjlighet att förelägga
fastighetsägare som till följd av beslutet kan komma att drabbas
av vissa skador att inom en minsta tid om två månader framställa
ersättningsanspråk, bör inte genomföras. Risken är stor att en
sådan bestämmelse leder till att utredningskostnaderna vältras
över på fastighetsägarna och leder till rättsförluster.
Föreläggande får enligt regeringens förslag ske redan när
plansituationen ännu är osäker. Fastighetsägarna kan i sådana
fall göra endast hypotetiska ställningstaganden och har varken
tid eller råd att utreda och värdera skadan. Det i sin tur kan
medföra att fastighetsägarna "hugger till" i överkant för att
inte gå miste om en framtida ersättning. Ett sådant framställt
ersättningsanspråk kommer inte att ge kommunen den information
om kostnaderna som åsyftas med förslaget. Utskottet anser med
hänvisning till de olägenheter som tagits upp och med anledning
av motionerna Bo69 (fp) yrkande 3, Bo72 (m) yrkande 4 och Bo74
(c) yrkande 5 att regeringens förslag i denna del bör avslås.
dels att moment 17 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
17. beträffande handläggning av ersättningsfrågor i vissa
fall
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo69 yrkande
3, 1990/91:Bo72 yrkande 4 och 1990/91:Bo74 yrkande 5 avslår
förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)
såvitt avser 5 kap. 25, 28 a och 30 §§,
17. Beräkning av ersättningsbelopp i visst fall (mom.18)
Knut Billing, Bertil Danielsson och Nils Fredrik Aurelius
(alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18
börjar med "Motionen ger" och slutar med "begreppet förekommer"
bort ha följande lydelse:
Redan vid riksdagens behandling av PBL-förslaget hävdade
moderata samlingspartiet att en markägare skall hållas skadeslös
vid ingrepp i äganderätten. Ägaren skall alltså ha ersättning
för det fulla marknadsvärdet av sin egendom. Mot bakgrund av den
principiella inställningen till ersättningsfrågorna som
utskottet delar bör regeringsförslaget såvitt avser
begränsningsregeln inte godtas. Riksdagen bör därför avslå
regeringens förslag till lag om ändring såvitt nu är i fråga och
uppdra åt regeringen att snarast framlägga förslag till
lagändring i enlighet med vad ovan anförts.
dels att moment 18 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
18. beträffande beräkning av ersättningsbelopp i visst
fall
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo72 yrkande 5
avslår förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen
(1987:10) såvitt avser 17 kap. 8 § och som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
Utskottets lagförslag
Förslag till
Lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)
Bilaga
Härigenom föreskrivs i fråga om plan- och bygglagen
(1987:10)1
dels att 3 kap. 9 och 10 §§, 5 kap. 7, 12, 25 och 30 §§, 6
kap. 15 §, 8 kap. 2, 6 och 7 §§ samt 17 kap. 4 och 8 §§ skall ha
följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 5
kap. 28 a §, 8 kap. 12 a och 18 a §§ samt närmast före 8 kap. 18
a § en ny rubrik av följande lydelse.